mÄnniskor det - bokus bokhandel: handla böcker online - … · 2009-03-30 · mÄnniskor det...

MÄNNISKOR DETVARIT SYND OM

En bok av Kalle Lind

Roos & Tegnér

KalleLind_Inlaga_[orig]:Layout 1 09-02-27 01.19 Sida 5

113

19. CAROLA(1966–)

Kristen schlagerprimadonna.

Konfronterades med den lömska göteborgshumorn. Hade ingen relation till humor.

Jag är född 1975. Utan att överdriva består huvudparten av mina barn-domsminnen av teve. Jag minns namnen på säkert hundra olika fredags-och lördagsunderhållningar – program som hette typ ”Minnesmästarna”,”Supersvararna”, ”Notknäckarna”, ”Lat lördag”, ”Lagt kort ligger”, ”Gäster med gester”, ”Razzel”, ”Kryzz” och ”Zick Zack” – där olika gamlasportjournalister som var medelålders och överkammade redan då skulleha folk till att svara på frågor, svara snabbt på frågor, svara långsamt påfrågor, svara baklänges på frågor, svara på frågor med ena handen bakomryggen, titta på bollar med siffror som rann ur en stor bubbla ner i en litenränna, rida på elefanter, ta på sej blöjor, fylla i korsord, improvisera dum-heter eller springa ut på stan för att under programmets gång samla intyp en afrikan, en dvärgbjörk, en attachéväska med tusen schweizerfranci ovikta sedlar och tolv kilo färsk avföring.

Allt dominerades av beska vitsar och en allmän känsla av kaos, eftersom de gamla sportjournalisterna oftast var 1) från Göteborg och 2) försupna.

Under livet har jag gång på gång stött på jämnåriga som också minnssin barndoms teveslask. Trots att männen på teve kunde ha varit våra farfäder (om nu inte våra egna farfäder hade varit upptagna med riktiga


114

jobb) fick vi nåt slags vänskapsförhållande till programledare som Lennart Swahn (en man med snedbena och stora glasögon) och ÅkeStrömmer (en man med snedbena och stora glasögon).

Varför minns vi då dessa program som vi ju inte ens borde ha sett?Svar: för att vi alla såg dem. För att det inte fanns något alternativ. För attvåra föräldrar länge hade för sej att videoapparater var djävulska ting. Föratt den andra kanalen – i bästa fall – visade en paneldiskussion mellan treurgamla nobelpristagare och en programledare med snedbena och storaglasögon.

Varför fanns det då bara två tevekanaler? undrar den chockade åttitalisten. Svar: på grund av politiska beslut. I sin strävan att värna omden fria televisionen ordnade socialdemokraterna – för det var oftast desom bestämde – så att all annan television var förbjuden.

Inom socialdemokratin fanns väldigt starka krafter mot satellit -sändningar och parabolutrustning. Socialdemokraten Georg Anderssonvarnade i riksdan för ”eterns anarki” (= att vem som helst skulle kunnafå lyssna på eller sända vad som helst) och socialdemokraten Maj BrittTheorin föreslog förbud mot parabolantenner. Man såg också över möjligheterna att begränsa svenska folkets användande av videogram -utrustning och varnade för ”risken för underhållningstittning”.

Ett annat argument mot parabolantenner var av estetisk art. Manmenade helt enkelt att antennerna var vanprydande och fula.

För om man nu har gjort det estetiska valet att matcha tolv storaasbestlegobitar i samma avgasfärg, om man nu har låtit några fyllon montera upp hundraåtti likadana militärgröna plåtbitar som balkong -räcke, om man nu har rivit tre kvarter trots de boendes protester för attman har konstaterat att parkeringshus är vackrare än bostadshus och omman nu har lagt ner några timmars tid på att välja vilken betongkvalitetman ska ha på fotbollsplanerna, så är det ju väldigt trist om det kommernågon och smäller upp en wokpanna som kanske är en meter i diameter.Och liksom förstör symmetrin.

Och lite snabbt ska vi väl bara skjuta in att det alltså var samma partisom stod bakom miljonprogramsområdena på sexti- och sjuttitalet somtyckte parabolantenner var förfulande.

Det här är vad man skulle kunna kalla ”argumentationsanpassningefter rådande omständigheter”, alternativt ”dumheter”.

carola


115

människor det var it synd om

Men tillbaka till ordningen: 1985 tittade även tioåringar på ”Gäst hosHagge”. Programmet gick ut på att Hagge Geigert, en äldre man frånGöteborg, satt på en barstol och samspråkade med en gäst, för det mestaen annan äldre man, oftast från hovet eller riksdan.

Seriens stora gimmick var att Hagge bar en mössa, antingen en vegamössa eller en matroshatt med fyndig text.(1) Ibland bjöds det på ettupptåg.(2) Mestadels bjöds det på prat.(3) Som omväxling klippte man innån publikbild på folk i halvmeterhöga hemmapermanenter och glasögon som man kunde se till Kina med.

1985 var Carola Häggkvist gäst hos Hagge och sänkte därmed snitt-åldern på gästerna med över hundrafemti år. Carola hade brejkat stortnär hon i gul skidoverall och uppspärrat tindrande ögon rimmat ”stegen”på ”vägen” och kommit trea i schlager-EM två år tidigare. Efter det hadehon slagit skivförsäljningsrekord(4) och folkparksrekord och inte minstpratat med något simmigt i blicken om Gud Fader.

Carola var vad man kallar ett Fenomen. Ville man vara en människamed koll under det tidiga åttitalet borde man kunna rabbla ”Hey Mickey– Mickey hey – Mickey du är helt okey – hey Mickey” i sömnen och vetaatt Carola föredrog Pepsi framför Coca-Cola samt att hennes pappa slutat jobba som gympalärare för att sno sköta hennes pengar. Inte baranöjessidorna och ungdomssidorna och frikyrkosidorna skrev om henne;hon fanns på nyhetsplats och i finansartiklar och på debattsidor.

Därför var till och med sextiårige Hagge Geigert nyfiken på henne.Det är visserligen inget ovanligt att män i den åldern är intresserade avartonåriga flickor, men det unika låg i att Hagge också var beredd attprata med henne i en timmes tid.

När man ser programmet i efterhand känner man från första börjanav den kulturkrock som uppstår när en göteborgsk underhållare försökerkonversera en karriärkåt schlagerstjärna. Varje gång Hagge använder sejav grepp som ironi eller sarkasm, tittar Carola i tomma intet med ettfastfruset leende. Det blir ganska många tomma blickar och frusna leen-den innan showen och plågan är över. För Carolas del hade Hagge likagärna kunnat prata urdu.

(1) Exempelvis ”I like Anita” eller ”I like Eva”.

(2) Exempelvis fick gästen trixa med en fotboll eller spela saxofon.

(3) Sändningarna var en timme långa.

(4) Nota bene: enligt skivbolagsdirektören, en man vid namn Bert Karlsson.


116

Programmets bisarra – och mångomtalade – peripeti uppstår närHagge apropå ingenting slänger i Carolas ansikte: ”Du har inget körkortdu.” Carola intygar detta, men hoppas att hon ska ha ett innan det härprogrammet sänds.(5) Hagge kontrar med att hon ska få ett innan inspel-ningen är över. Carola verkar ytterst konfunderad. Innan nån vet ordetav börjar Hagge sen hålla upp olika vägmärken som Carola hjälpligt försöker förklara innebörden av.

När de hållit på med detta en god stund (och ”en god stund” underteves åttital var verkligen en god stund), ställer Hagge avslutningsvis tvåteorifrågor. Det första replikskiftet blir om möjligt ännu mer kryptiskt itranskription:

Hagge: Ska man använda blinkers när man bogserar?

Carola (tystnad): Vem?

Hagge: Om man bogserar en annan bil då va.

Carola (närmast upprört): Blinkers?

Hagge: Ja, såna där varningsblinkers som de har.

Carola: Jag kan ju inte ha det på min bil, det måste juhan ha på sin bil.

Hagge (avbryter): Ska man ha det på nån av dem?

Carola: Nä men …

Hagge (avbryter): Nej, det är rätt.

Men det riktigt underliga uppstår efter att Hagge ställt ytterligare en fråga– ”Vilken är den högsta tillåtna hastigheten om man bogserar en bil?” –och Carola efter många ledtrådar svarar ”tjugo”. Då kallar Hagge plötsligtupp en uniformerad poliskonstapel Karlén ur publiken, som överräckerett gigantiskt körkort till den mycket förbryllade schlagerstjärnan.

Två gånger frågar Carola storögt: ”Är det sant?” Hagge ger svar avtypen: ”Ja, men det gäller bara i Norge.” Carola kontrar med ett glädje-strålande: ”Nämen allvarligt talat, är detta sant?” Hagge tycker antagligenatt det är onödigt att svara.

När de sen sätter sej ner igen för att fortsätta intervjuandet, harCarola så smått börjat tvivla: ”Jag har inte riktigt smält detta, jag tror detinte riktigt.” Och i den meningen visar Carola programmets enda prov pånån form av insikt.

carola

(5) ”Gäst hos Hagge” bandades med några månaders marginal.


Sen det här programmet sändes har det här ofta använts som bevis påCarolas bristande begåvning. Arton år gammal, hjälplöst självupp tagen,omedveten om världen utanför frikyrkan, trodde hon nog ganska längepå att hon faktiskt rekvirerat ett autentiskt körkort genom att svara fel pånågra slumpvisa frågor om bogsering.

Och visst, hon framstår inte som en ordinarie medlem i Mensa närhon inte hittar ordet för ”tåg” utan istället säjer ”tut tut” och drar i entänkt tågvissla. Inte heller när hon tittar på konstapel Karlén och frågarom de inte träffats ”i sminken” innan inspelningen.

Men med två decenniers perspektiv framstår det hela mer som ettexempel på tidens undermåliga teveunderhållning. En gammal man håller upp olika vägskyltar för en ung schlagerdiva som inte kan svara pådem – 1985 års syn på prime time TV entertainment.

Ärligt talat: är inte detta märkligt? Varför låtsades Hagge Geigert att han kunde utfärda körkort? Och varför var körkortet så stort? Ochvarför kallade han faktiskt dit en konstapel vars enda insats var att räckaöver det falska körkortet? Hade svt verkligen så löjligt för mycketpengar? Och varför över huvud taget en polis, när alla vet att det är Vägverket som utfärdar körkort? Och varför var Geigert så fixerad vid just bogsering?

Frågorna är vad vi kallar outgrundliga (jfr ”Var fick Hans Lundgrennamnet Dolph ifrån?”).

117



108

18. KORPELASEKTEN(1930-talet)

En skara religiösa människor i Tornedalen.

Det började med att en helt vanlig grupp blåfrusna lutheraner behövde en hobby. Det slutade med att de penslade varann i stjärten.

I Tornedalen, norr om Pajala i Norrbotten i norra Norrland, bor det faktiskt folk. Där bildades på trettitalet en sekt som i många år innehadeden inofficiella SM-titeln ”den knäppigaste av alla religiösa knäppigheter”.Först när Åsa Waldau i Knutby gifte sej med Jesus fick den så kallade Korpelasekten en seriös knäppighetskonkurrent.

Men dessförinnan bar Korpelagänget knäppighetsfanan högst i gottoch väl sextifem år, och på många punkter står sej deras knäppighet välockså i dagens enorma utbud av knäppigheter. Jag skulle säja att de tilloch med står pall för den internationella konkurrensen.(1)

Vad var då grejen med Korpelarörelsen? Vi befinner oss alltså i ett land-skap som nio månader om året är täckt med meterhög snö och övrig tidav knottsvärmar. I dessa trakter uppstod på 1850-talet læstadianismen, somän idag har rötterna stadigt i den tornedalska tjälen. Rörelsen utgår från denlöjligt stränge prosten Lars Levi Læstadius lära om att allt per definitionär syndigt och att människor därför ska ha konstant dåligt samvete.

(1) Eftersom allt som beskrivs i det här kapitlet är så gränslöst vansinnigt vill jag understryka att allauppgifter är hämtade från ”Brottets krönika. Märkliga kriminalfall under 100 år” (1955), skriven av ensamling jurister och kommissarier som åtminstone av fotona att döma inte var några skojare.

1. Toivo Korpela,

2. en liten del av hans sekt.

1.

2.


109


Exempel på saker som varit syndiga enligt læstadianismen:

a) musikb) dansc) filmd) tevee) kortspelf ) preventivmedel (inklusive ”finska rycket”)g) kvinnligt hår (som därför döljs med huckle)h) hatt på kvinnori) krukväxter (enligt Bibeln ska man skåda ”liljorna på

marken”)j) slips (som är ett tecken på flärd)k) tavlor (som också är ett tecken på flärd)l) cyklar (”hortrillor”, med vilka man kan cykla till folk

för att ligga med dem)m) gardiner (som döljer nåt för grannskapet)

Exempel på saker som konstigt nog inte varit syndiga enligt læstadianismen:

a) jojk

Till dessa trakter kom på trettitalet Toivo Korpela, en finsk predikant somlite orättvist fått ge sitt namn åt en sekt som han strax därpå lämnade. Hansamlade ett stort följe människor, däribland många unga, som alltså levdei ett sånt kulturellt armod att de tyckte att en finsk predikant var det hip-paste tänkbara.

Till det här sällskapet anslöt sej strax en samling tokar, alltså klinisktvansinniga människor med diagnos ställd av läkarvetenskapen. I just dethär sammanhanget betraktades de däremot som profeter. En av dem ficken drömsyn som, i korthet, gick ut på att man genom datumen då dennya bibelöversättningen antogs kunde räkna ut tidpunkten för dome -dagen till den 24 juli 1937. Och det är här det börjar bli riktigt prilligt.

De två knasigaste gubbarna i det här gänget, som naturligtvis hadetilltalsnamnen Förste profeten respektive Andre profeten, skulle då häm-tas upp i skyn. Ett år senare skulle de komma tillbaka i en silverark och


110

hämta upp 666 människor, först i Kiruna och sen i diverse byar runtomkring. Därefter skulle arken ta hela gänget till Palestina.

Lustigt nog kom ingen ark, och det var i samma veva som Korpela-sekten helt bytte inriktning på sin verksamhet. Detta skedde hastigt ochväldigt tvärt. Istället för att vänta på arken började de ägna sej åt, i tur ochordning: svärjande, älskande, spritande, dansande och kortspelande.Alltså de allra syndigaste sakerna som fanns.

De började alltså med att svära. För att få ut djävlarna ur sina krop-par så var de tvungna att svära, ofta i flera timmar i sträck. De träffades isina pörten(2) och uttalade fruktansvärda förbannelser, som följdes av häf-tig dans, skakningar och skrikande, kråkhopp och kroppsskak ”i rytmisknegerstil”. Ibland sprang de ut i snön och svor. Svordomarna gick – litemotsägelsefullt – under namnet Mose psalmer.

Under den här tiden satt Förste profeten inspärrad på dårhus. Närhan kom ut därifrån hade han kommit till en djup insikt: han insåg näm-ligen att han var Kristus. Och det är här det börjar bli riktigt prilligt.

Förste profeten alias Jesus Kristus avskaffade på kuppen sin kollega,Andre profeten, och i sin nya suveräna egenskap av Guds son och ombudpå jorden befriade han alla församlingsmedlemmarna från synd. Detinnebar att de var fria att ligga med vem de ville när de ville. Det innebarrentav att de var tvungna att ligga med vem de ville när de – eller nånannan – ville.

Förste profeten hade nämligen, med hjälp av sina kristusgåvor, listatut att varje gång det stod ”äta” i Bibeln, så betydde det egentligen ”knulla”.

Inte för att det tvungetvis behöver motbevisas, men skulle vi verkligentolka Bibeln efter Förste profetens påfund så står det egentligen så här:

I sju dagar skall du knulla osyrat bröd, och den sjunde dagenskall det hållas en fest till Herrens ära.(3)

Fettet från självdöda eller rivna djur får användas till olikaändamål, men knulla det får ni inte.(4)

Detta är vad ni får knulla av allt som lever i vatten: allt somhar fenor och fjäll får ni knulla. Men ni får inte knulla någotsom saknar fenor eller fjäll, det skall vara orent för er.(5)

korpelasekten

(2) Den finsk-svenska varianten av hus, ungefär vad man på rikssvenska kallar ”koja” eller ”hög av kvistar”.

(3) 2 Mos 13:6.

(4) 3 Mos 7:24.

(5) 5 Mos 14:9–10.


111


Den store profeten sprang också över ett annat citat som blev centralt ihans lära. I sitt brev till folket i Korinth skriver Paulus:

Också de delar av kroppen som verkar svagast är nöd-vändiga, och de delar av kroppen som vi inte tycker ärfina, dem gör vi så mycket finare, och de delar vi skämsför omger vi med så mycket större anständighet, någotsom de anständiga delarna inte behöver. (6)

Inspirerad av detta citat började Förste profeten – fullt logiskt – organiserakamningsritualer. Under år 1938 samlades församlingen hemma hosvarann för att, inför övrigas ögon, bli kammade runt könsorganen av ensyster och en broder. Och det är kanske nu det börjar bli riktigt prilligt.

Kamningarna och det övriga liggandet var ett så lyckat koncept attman strax följde upp det också med penslingsritualer. Dessa gick heltenkelt ut på att en församlingsmedlem ställde sej på golvet och drog nerbyxor eller kjol, varpå han eller hon böjde sej fram med blottat ryggslut.En medlem gick därefter runt och beströk de blottade kroppsdelarnamed en brödpensel. En annan medlem hällde därefter en skvätt ljummetvatten ur en kaffekopp i fåran på ryggslutet, den så kallade stjärtsprickan.En tredje medlem hade dragit nitlotten och var den som fick torka av dethela med en handduk.

Och det är här det börjar bli riktigt prilligt. I ungefär samma vevabörjade nämligen församlingen sprita. Dittills hade de varit nykterister, meneftersom Förste profeten nu befriat alla från synd och dessutom upptäcktatt han tyckte det var gott med sprit, började de köpa ut allt de kunde frånsystemet och apoteket, och dessutom sätta stora satser mäsk. Den store pro-feten vittnar själv om att han var konstant full ”mellan 1937 och 1939”.

Hade man sprängt en gräns – kamningsgränsen – kunde man gottspränga en till – penslingsgränsen – och då kunde man lika gärna spä påmed spånken, dans, kortspel, nakendans och gissningsvis till och medkrukväxter, gardiner och slipsar.

Den trevliga samvaron fick ett abrupt slut då polisen sprängde sektenoch förde alla till domstol för ”sedlighetssårande handlingar”. Dels fannsdet väl nån passus i lagen som förbjöd pensling av andra människors anus-öppning, dels hade man inom sekten inte haft någon åldersgräns utanäven minderåriga hade fått ägna sej åt penslande och ”ätande”.

(6) 1 Kor 12:22–24.


Profeten hamnade återigen på sinnessjukhus. Där skrev han en visamed titeln ”Profetens klagan”, som spreds bland de gamla församlings-medlemmarna.

Glöm bort min Hulda de forna tiderför vilken skull nu din Sigge liderAtt jag så dumt mig burit åt,så tusen gånger jag ber förlåt

Så slutade historien om Korpelarörelsen – Sveriges troligen knäppigastesekt genom tiderna. Men om du nån gång har vägarna genom Tornedalenoch ser en gubbe få sitt pubeshår kammat inför hundratalet människor,eller en ung pojke få stjärten avtorkad med en handduk, så är det barasom de firar minnet av farfar och mormorsmor.

112

korpelasekten


mÄnniskor det - bokus bokhandel: handla böcker online - … · 2009-03-30 · mÄnniskor det...

Documents