Rapport från KSAN om pilotverksamheten ”Fleramammor-ettplaceratbarn” undertiden2012-2014

November 2014 Leena Haraké

Mammakampen - från instinkt till insikt

1

KSAN & FfF: Här föddes “Flera mammor – ett placerat barn”

Över en kopp kaffe en solig morgon 2005 träffade jag Britta Schölin på vårt kansli. Vi började prata

om vad vi arbetade med och var snart överens om att vi hade mycket att prata om, inte minst om

mammor! Vi var bekymrade över de nationella utvärderingarna (t.ex. utförda av Socialstyrelsen) som

visat på bristen av insatser för att stärka egenmakten och möjliggöra för missbrukande kvinnor med

barn ett faktiskt deltagande i att forma sina egna och sina barns liv. Strukturerade familjestödsprogram

saknades för målgruppen missbrukande mammor.

Leena Haraké, KSAN, 2005 Britta Schölin, Forum för Familjevård, 2005

Britta pratade om BBIC, verksamhets- och utredningsmodellen med barns behov i centrum, om

familjehem som uträttade underverk dag efter dag, år efter år, och jag tog upp ett antal telefonsamtal

och brev från missbrukande mammor, vars barn var placerade, och alla sade samma sak. De upplevde

inte att de var bemötta som värdiga människor av socialtjänsten, att de var hotade med frivilligt tvång

och villkor, och att det inte spelade någon roll hur länge de varit nyktra och drogfria - ändå dög de inte

som mammor. De kände tydligt att omgivningen önskade att de inte fanns över huvud taget och att det

vore bättre att de inte störde placeringarna av sina barn. De var också rädda och kände sig underlägsna

familjehemsmammorna och upplevde att socialtjänsten ansåg sig ha gjort allt när barnet var

omhändertaget.

2

Vi kände igen texten i tankebubblorna nedan – man läcker det man tänker!

Efter samtalet var vi överens om att vi ska göra något åt dessa saker! Vi ska satsa på Mammor! Och på

respektfulla, jämbördiga och konstruktiva samtal och möten för teamarbete med barnets bästa i fokus.

Mot samma mål i stället för ett evigt krig och dragkamp! En okonventionell arena för detta samarbete

skulle skapas där biologiska mammor, socialsekreterare och familjehemsmammor möttes i samma

grupp. Metoder för att genomföra ett sådant projekt ansåg vi oss ha också. KSAN hade arbetat sedan

1995 med missbrukande kvinnor som satt i häkten/fängelser/behandlingshem och hade placerade barn.

KSAN hade tagit fram ett metodmaterial om mammarollen och som kunde uppdateras och

vidareutvecklas i detta nya projekt. Forum för Familjevård hade också flerårig erfarenhet av att arbeta

med frågan.

Vi kunde identifiera ytterligare problemområden och ville utveckla metoder för att motverka flera

placeringar och flera avbrott. Det fanns mycket att förbättra! Och missbruk var en allvarlig

komplikation.

I samråd med våra styrelser ansökte vi utvecklingsmedel under 2007-2011 från såväl HKM

Drottningens Childhood Foundation som Prinsessan Margarethas Minnesfond, Socialstyrelsen m fl,

men ingen av dessa instanser ansåg denna fråga vara viktig nog att prioritera.

Varje gång vi träffades, Britta och jag, sa vi att vi fortsätter, vi söker tills vi hittar. Vi åkte till

familjevårdskonferensen i Göteborg tillsammans 2009 och presenterade våra tankar och idéer, och

Britta åkte till Malta till en världskonferens och höll ett föredrag om “Flera mammor – ett placerat

barn”. Hon pratade om mammatriader för kreativ utveckling av samarbete kring barnet.

Det tog över fem år och minst fem ansökningar med avslag för att hitta finansieringen för

utvecklingsarbetet. Men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Sveriges Kommuner

och Landsting tillfrågade KSAN i december 2011 om mentorskap i förstärkt föräldraskap för

missbrukande mammor. KSAN föreslog då Flera Mammor – ett placerat barn som en

pilotverksamhet i samarbete med Forum för Familjevård och dess medlemsorganisationer, där Britta

var verksam då.

De år som hade gått sedan vi påbörjade ”projekteringen” av Flera mammor – ett placerat barn, hade

också bidragit till att vi, när vi sökt nya arbetssätt med olika frågeställningar, kommit i kontakt med

metoden ”Framtidsverkstad”. Vi ansåg att den metoden var lämplig att pröva för denna

okonventionella arena - för att kunna börja här och nu oavsett hur samarbetet mellan de stridande

parterna sett ut tidigare.

Framtidsverkstadens fördelar är att den:

• Går att genomföra i stora eller små grupper

• Alla deltagare kommer till tals

• Deltagarna påverkar själva det som ska göras

• Skapar kreativitet

• Deltagarna drar åt samma håll

• Alla lyssnar på alla

”Om vi bara inte hade de

biologiska mammorna.”

”Präktiga jävlar…”

”Hur ska vi få ihop det?”

3

KSAN tillfrågade Mildred Hedberg från Luleå, som tidigare arbetat med likande uppdrag för KSAN

internationellt, om hon skulle vilja delta i projektet och leda Framtidsverkstäderna för

mammagrupperna. Syftet skulle vara att stärka ett mer enhetligt föräldraskap mellan den biologiska

mamman, mamman i familjehemmet och socialsekreteraren till barn som blivit placerade eller som

löper risk att bli placerade. Mildred Hedberg tackade JA!

Mildred Hedberg, extern ledare för framtidsverkstäder.

KSAN samordande information och kontakter och Britta arbetade under våren 2012 med att rekrytera

familjehemsmammor och biologiska mammor. Vi fick draghjälp av Roland Oscarsson från

Familjehemmens Riksförbund som genom sina kanaler flaggade för mammaverksamheten. KSAN

inbjöd flera till referensgruppen: biologiska mammor, familjehemsmammor, socialsekreterare och

kvinnor som haft sina barn placerade tidigare. Möten hölls både på KSAN och på Forum för

Familjevårds verksamheter.

Vi har haft förmånen att arbeta med ”Flera mammor – ett placerat barn” sedan 2012 och har genomfört

ett antal mammagrupper. Den ena gruppen har inte varit den andra lik! Vi har åkt till orter som knappt

finns på kartan, och SJ har faktiskt hållit tiderna även i snöstorm! En gemensam idé blev en

pilotverksamhet.

Det finns mycket att berätta och detaljerna skulle ta hundra sidor! Om hur det är att vara en mamma

som misslyckats med sitt föräldraskap, om familjehemsmammor som fått vardagen att fungera akut

och på lång sikt, socialsekreterare som gör så gott de kan. Här kommer rapporten “Mammakampen –

från instinkt till insikt”.

KSAN

4

Förord

“Flera mammor - ett placerat barn” är en pilotverksamhet som KSAN har bedrivit enligt

överenskommelse med Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) inom ramen för regeringsuppdraget

om att förstärka barn- och föräldraperspektivet i missbruks- och beroendevården. Den samlade

satsningen utgår från mål 2 och 3 i ANDT-strategin som regeringen beslutade om den 22 december

2010 och som riksdagen antog den 30 mars 2011.

För att genomföra mammagruppsverksamheten intensifierade Kvinnoorganisationernas Samarbetsråd i

Alkohol- och Narkotikafrågor, KSAN, sitt samarbete i december 2011 med Forum för Familjevård,

FfF, och dess medlemsorganisationer, ett flertal kommuner och organisationer. Detta för att erbjuda en

oprövad arena för möten och diskussioner mellan ojämlika parter och maktpositioner om kvinnorollen

och mammarollen som förstärker en grupp utsatta kvinnor och kvinnor i samhällets tjänst. Syftet är att

med konstruktiva medel kunna göra sig gällande och bli tagen på allvar i angelägenheter som andra –

oftast – kvinnor fattar beslut om utifrån stereotypa inställningar och fördömande attityder om

missbrukande kvinnor och deras oförmåga att kunna ändra på sina liv och själva driva sina krav. Inom

ramen för försöksverksamheten har en extern handledare anlitats för att leda framtidsverkstäder vid

gruppträffarna.

Pilotverksamheten har haft till uppgift att utveckla metoder för att stärka ett mer enhetligt föräldraskap

mellan den biologiska mamman, mamman i familjehemmet, socialsekreteraren och barn som blivit

placerade eller som löper risk att bli placerade. Målet har varit att öka stödet för att stärka

föräldrarollen för mammor med missbruksproblem, att öka förståelsen för vars och ens mammaroll

och att öka viljan och förståelsen för att samarbeta kring barnet. Hela satsningen har syftat till att

barnen ska få ett bättre och mer enhetligt föräldrastöd utan konflikter.

Efter diskussioner i åtta olika grupper, 43 kvinnor och 60 barn med syskon, har vår rapport om

“Mammakampen – från instinkt till insikt”, tagit form. Den kunde beskriva en ständigt pågående strid

om brister, tolkningsföreträden, anfall och försvar, rädslor, sorger och kriser, oärlighet, otillräcklighet,

hot, frivilligt tvång och tillkortakommanden. En annan beskrivning kunde handla om svår utsatthet på

grund av mentalt och kunskapsmässigt underläge. Men - vi har istället valt att beskriva möjligheter till

förbättringar på flera svåra områden som fortfarande idag leder till att många barn skiljs från sina

föräldrar, syskonskaror splittras, placeringar havererar. Respektfull, ärlig och öppen kommunikation

underlättar ett långsiktigt och flexibelt samarbete som måste börja där den andra är. Det enkla är det

svåra!

Pilotverksamheten “Flera mammor- ett placerat barn” har bedrivits i en pågående verklighet där barn

blir sjuka, mammors missbruk får ödesdigra konsekvenser, socialtjänsten krisar och familjehemmen

kämpar för att upprätthålla en fungerande vardag, inte sällan för överlevnad för ett litet barn. Men där

det finns en vilja finns det lösningar. Som samarbetsparter i detta arbete finns Britta Schölin från

Forum för familjevård och Mildred Hedberg som extern ledare för framtidsverkstäder.

Sist, men inte minst, ett varmt tack till alla medverkande och särskilt till projektchef för Kunskap till

praktik Gunborg Brännström, Sveriges Kommuner och Landsting, för stöd och medel för denna

mammaverksamhet.

Stockholm 25 november, 2014

Leena Haraké,

Kanslichef

KSAN

www.ksan.se

info@ksan.se

08-101041

5

Rapport från KSAN, överenskommelse dnr 08/2150, januari 2012 – november 2014

”Flera mammor – ett placerat barn”

KSAN har genomfört pilotverksamheten ”Flera mammor – ett placerat” barn under tiden januari 2012-

november 2014 enligt ovan rubricerade överenskommelsen mellan Sveriges Kommuner och Landsting

(SKL) och Kvinnoorganisationernas Samarbetsråd i Alkohol- och Narkotikafrågor (KSAN) om ett

nationellt uppdrag för utveckling av ett samordnat stöd i föräldraskapet.

KSAN intensifierade sitt samarbete i december 2011 med Forum för Familjevård, FfF, och ett flertal

kommuner och organisationer för att stärka missbrukande kvinnor med barn för att arbeta riktat med

mammarollen i mammatriader med missbrukande kvinnor, vars barn blivit placerade eller riskerar att

bli placerade. Hela satsningen har syftat till att barnen ska få ett bättre och mer enhetlig föräldrastöd

utan konflikter. Inom ramen för pilotverksamheten har en extern handledare anlitats för att leda

framtidsverkstäder vid gruppträffarna.

Ansvarsfördelning

KSAN har samordnings- och metodansvaret i verksamheten i samråd med uppdragsgivaren SKL.

Forum för Familjevård ansvarar för rekryteringen och erbjudandet av deltagande i projektets

mammagrupper, både för familjehemmen, socialsekreterarna och biologiska mammor, i samarbete

med kommunernas kontaktpersoner samt nyckelpersonerna för utvecklingsarbete initierat av SKL.

Under pilotverksamheten har rekryteringsarbetet krävt mycket kontakter med olika kommuner och

familjehem. Placerade barn har omplacerats, socialsekreterare har bytt tjänstgöringsställen, kommuner

tvistar om ansvaret för placeringar och biologiska mammor har flyttat. Några av kontakterna som

knöts för gruppstart på en ort har återknutits på en annan ort.

Pilotgrupper

De planerade pilotgrupperna med 15-20 deltagare består av missbrukande kvinnor, socialsekreterare

från ett antal kommunala socialtjänstförvaltningar som omhändertagit den missbrukande kvinnans

barn, samt familjehemssekreterare och familjehemsmammor.

Metod

Gruppverksamheten har genomförts som flerpartsamtal i form av framtidsverkstad mellan berörda

kvinnor om föräldraskap och stödbehov utifrån en helhetssyn på mammans och barnets situation.

Gruppverksamheten har sin utgångspunkt i mammarollen (KSAN:s metodmaterial FRIHET - en

skrivarkurs för kvinnor) och genom flerpartssamtal mellan berörda kvinnor. Träffarna har

dokumenterats och används som ett underlag för att ta fram ett nytt informations- och

handledningsmaterial för en konstruktiv dialog, ett förstärkt gott föräldraskap och ökat stödjande

nätverk.

Grupperna har träffats en gång i veckan 5-7 ggr, ca 3 timmar per gång eller med andra intervaller med

början april 2012. Träffarna har hållits tillsammans och i separata grupper för att utforska

utmaningarna i kvinnorollen, mammarollen och kvinnors och barns rättigheter trots det ojämlika

utgångsläget som ett omhändertagande av ens barn innebär. I framtidsverkstadsform har de kunnat

utveckla gemensamma och konstruktiva strategier för att kunna kommunicera och samarbeta utifrån

en förståelse för vad missbruk innebär för ens kvinnoroll och mammaroll.

Samtalen har utgått ifrån: Vem definierar den dugliga kvinnorollen och mammarollen? Vem ser till

barnets bästa? Drogförebyggande stödinsatser för mamman och det placerade barnet? Vilken roll

spelar olika ursprung för mammarollen, kvinnorollen, barnet?

6

Biologiska

mammors

tankar:

Sårbarhetsfaktorer

Frågeställningar som varit aktuella i gruppdiskussionerna och ansetts viktiga av deltagarna har kommit

att handla om barnets bästa i fokus, teamarbete, mammarollen, konfliktprocessen. Dessa är bara några

exempel på områden som gett goda möjligheter för fortsatta samtal tillsammans med de tre

målgrupperna – biologiska mamman, familjehemsmamman och socialsekreteraren.

Redan under hösten 2012 kunde några centrala frågeställningar och förbättringsområden identifieras

som deltagarna tagit upp som sårbarhetsfaktorer gällande alla deltagare. De deltagande parternas

planer ändras, uteblir, förändras p.g.a. mammans aktiva missbruk/återfall i missbruk och detta kan

även leda till omprövning av barnets placering. Detta ledde också till att urvalet av biologiska

mammor i pilotprojektet diskuterades, då det också har visat sig att familjehemmen inte alltid vet att

placeringen av barnet är p.g.a. den biologiska mammans missbruk, och vad detta innebär när det

uppdagas så småningom.

Missbruksproblem försvårar konstruktiv kommunikation, tidiga insatser, planerade överenskommelser

och hållbara lösningar. Omplacering av barn till annan ort, annat familjehem, riskerar/avbryter

deltagande i grupp för alla tre parter.

Under hösten 2012 har två omplaceringar skett i pilotverksamheten. En av dessa har lett till att en

mammatriad uteblev och den andra fortsatte då det fanns flera placerade syskon. Dessa förändringar

satte ljus på att den biologiska mammans rätt till information inte tillvaratas.

Gruppdiskussionerna har berört stereotypa inställningar och fördömande attityder om missbrukande

kvinnor och deras oförmåga att kunna ändra på sina liv. Att öka stödet för att stärka föräldrarollen för

missbrukande mammor har uppfattats som relevant och bör prioriteras, inte minst när det gäller rak

kommunikation.

”Hur bygger jag relationer till barnet så bra som möjligt?”

”Hur hittar jag

verktyg för

långsiktighet?”

”Gör jag rätt?”

”Hur är det att

vara förälder?”

”När är en mamma tillräckligt god?”

7

Kvinnorollen och mammarollen

När mammor känner sig maktlösa, hotade hemifrån och utifrån och känner sig mindre värda så har

samhället misslyckats och står inför ett allvarligt problem.

Det vi redan hade mött i planeringsstadiet av projektet ”Flera mammor ett placerat barn” bekräftades

tyvärr gång på gång:

Socialtjänsten tänker: Familjehemsmammorna tänker: Biologiska mammorna tänker:

När kvinnorollen utökas till mammarollen ökar kraven och förväntningarna drastiskt. Samhällets

attityder och värderingar bygger på patriarkala strukturer och det drabbar missbrukande kvinnor och

mammor. Missbruksvärlden är traditionellt manlig vilket leder till att missbrukande mammor

skuldbeläggs och fördöms hårt. Det förväntas även att de ska få sina våldsamma män att sluta slå för

att inte mista vårdnaden om sina barn. I diskussionerna med de missbrukande mammorna har det framkommit att hjälp och stöd villkoras.

När fler hade hörts i diskussionen visade det sig att det inte bara drabbade missbrukande mammor utan

även familjehemmen. ”Man måste säga ja till allting”, och det gäller även den biologiska mamman. Att säga nej är inte

tillåtet. ”Om du inte gör så som socialtjänsten föreslår blir du utan hjälp”, och detta drabbar de

biologiska mammorna hårt. ”Frivilligt tvång gäller alltså inte bara den biologiska mamman utan även familjehemmet. Får

socialtjänsten göra så?” ”Det går inte att vara förälder”. Mammagruppen uttrycke stor sorg över att biologiska mammor inte får hjälp med sitt missbruk.

Gruppen har arbetat fram förslag till förbättringar som gäller såväl den biologiska mamman,

socialsekreterare och familjehemsmamman om:

Kommunikation

Bemötande

Respekt

Delaktighet.

”Du får aldrig tillbaka ditt barn!”

Att få information eller förslag på åtgärder tilldelade under hot eller villkor – frivilligt tvång – ökar

inte förståelsen för vad som kommer att hända. ”Flera mammor – ett placerat barn” är en neutral arena

just för möten och diskussioner mellan ojämlika parter och maktpositioner om kvinnorollen och

”Om vi bara inte hade de biologiska

mammorna.”

”Hur ska vi få ihop det?”

”Präktiga jävlar”

8

mammarollen. Gruppverksamheten verkar för att utrusta en grupp utsatta kvinnor och kvinnor i

samhällets tjänst med konstruktiva medel att kunna göra sig gällande och bli tagna på allvar.

Ett exempel från en gruppdiskussion och bearbetande reflektion:

Socialtjänsten hade meddelat till familjehemsmamman att den biologiska mamman aldrig kommer att

återfå vårdnaden om sitt barn.

”M kände sig kränkt i mötet med socialsekreteraren. M känner att hon lever i en lögn, eftersom hon

vet att den biologiska mamman inte kommer att få tillbaka sitt barn. Och hon får inte säga det till

mamman. Och inte till barnet. Och ska låtsas som om hon inte visste. Och hon förstår inte varför!

Hon har sett mammans framsteg under en längre tid. VARFÖR?” Stämningen blev obekväm.

Gruppledaren föreslog att gruppen tillsammans skulle reflektera över hur länge aldrig är att få tillbaka

sitt barn. Var och en fick skriva ner tänkbara anledningar till att aldrig få tillbaka sitt barn och därefter

fick de i tur och ordning ta upp sina förslag och tillsammans med gruppen besluta om just den

anledningen skulle berättiga ett ALDRIG- beslut. Av ett flertal föreslagna anledningar

utkristalliserades tre, fyra olika alternativ där gruppen kunde enas om att ALDRIG var ett enda

tänkbara alternativ. ”Typ livstids fängelsestraff eller att föräldrarnas egna behov gick före barnets t.ex.

att mamman inte förstod ”, sa K. De flesta av de andra förslagen förkastades då gruppen kunde föreslå

och förutsätta att dessa tilltänkta anledningar/situationer skulle kunna förebyggas, stöttas upp,

kompletteras, minimeras, behandlas, följas upp med barnets bästa i fokus och med respekt för den

biologiska mamman.

Denna reflektionsövning bidrog till en ökad förståelse för omständigheterna som gör att mamma och

barn inte kan återförenas. Samtalet ledde till att det var möjligt att ta upp mer detaljerade

mammaegenskaper. Grupperna har genomfört en listningsövning om vad de tre mammorna är gjorda

av – allt det som inryms i en mamma!

9

Det finns förväntningar på att familjehemsmammorna ska ha ytterligare egenskaper för att på ett

betryggande sätt ta hand om andras barn.

- ”Hon ska kunna laga trasiga barn.”

- ”Vilja och kunna hjälpa barn”

- ”Vara mamma men inte kalla sig mamma”

- ”De ska vara stabila”

- ”Förstärka biologiska mammors svaga sidor”

Barnets behov har diskuterats och har gåtts igenom på samma sätt. Diskussionerna har kretsat kring

vilket hinder missbruk är för ett fungerande föräldraskap. Missbruk för med sig oförutsägbarhet,

inkonsekvens, brist på gränssättning och planering. Barnets behov beaktas inte. De har fått insikter i

att deras missbruk påverkar barnets möjligheter att utvecklas på ett negativt sätt. Deltagandet i

mammagruppen för förstärkt föräldrastöd har upplevts som stärkande.

Som ett led för förstärkt stöd för biologiska mammor har familjehemsmammor på en ort startat en

öppen förskola för familjehemsplacerade barn och deras biologiska mammor och har under hösten

2013 haft 2-3 träffar/månad. Antalet deltagare har ökat. Informationen om verksamheten har spridits

från mun till mun, via barnavårdscentraler, lappar på affärers anslagstavlor och även via FACO,

Familjehemmens Centralorganisation.

Det sociala arvet

Det sociala arvet i tre generationer med missbruk, vanvård, våldsutsatthet och placeringar finns som en

del i föräldraproblematiken för flera av pilotprojektets deltagare. De har också delat med sig om hur de

redan som barn har försökt kompensera sina egna föräldrars frånvaro pga. missbruk och kriminalitet

genom att söka stöd annanstans, t.ex. hos andra släktingar, familjehemmet, dagisfröknar, fritidsfröknar

och andra mammor i barnets närhet.

- ”Grannfru tog hand om oss”.

- ”Extra pappor…”

- ”Personal på behandlingshem”

- ”Min storasyster har varit mamma för mig – älskat mig igenom allt.”

En reflektion från deltagande biologiska mammor om förstärkta mammastödet i pilotverksamheten:

” … viktigt att ha fått möjlighet att ta itu med det här nu så mitt barn inte behöver ha det så som jag

haft… längtar redan till nästa gång.”

Om föräldrastöd från socialtjänsten:

- ”Det är svårt att vara förälder och bra mamma på härbärge för missbrukande män där

socialtjänsten placerar mig nu som uppföljning för min placering på ett utredningshem. Jag

får inte ta mitt barn dit och umgänget bryts – hur ska jag göra nu?”

- ”Vad kan den biologiska mamman kräva?”

- ”Vilka rättigheter har den biologiska mamman hos myndigheter?”

Gruppen fick information om hur Socialtjänstlagen fungerar som en ramlag och om Socialstyrelsen

som ger ut allmänna råd, direktiv och föreskrifter. Familjehemsvård är en lagstiftad vårdreform och

familjehemmet blir därför en offentlig arena.

De biologiska mammorna kände besvikelse över att socialtjänsten inte gett dem mer stöd och

information om rättigheter och deras framtid, som ju är viktiga delar för de biologiska mammorna. De

vill i slutändan ha tillbaka sin mammakompetens och sina barn.

”Älska lagom”

10

För att visa på den biologiska mammans möjligheter att själv agera fick en av mammorna råd och stöd

att ta initiativ till flerpartssamtalen på socialtjänsten på sin hemort. Hon hade formulerat sig i förväg

vad hon ville framföra och få klarhet i. Hon ville bl.a. ha planerade och regelbundna tider för

uppföljning av barnets placering, svar på ansökningar om eget boende, behandling samt terapi för sin

egen del. Vid avslutningen av mammagruppen hade hon fått klarhet i att hon kommer att få en

försökslägenhet och hade påbörjat ett arbete veckan innan. Socialtjänsten har inte gett svar på hennes

begäran om missbruksbehandling. Hon har själv bestämt att fortsätta att gå på vårdcentralen och lämna

prover för att ha dokumentation för sin drogfrihet – för sin egen skull.

Ytterligare exempel på en mammas kamp om rätten till regelbundet umgänge med sitt placerade barn

resulterade i ett överklagande till Förvaltningsdomstolen som gav rätt till mammans krav och uttalade i

sitt beslut att "socialnämnden inte kunnat motivera, varför umgängesförbudet skulle vara påkallat".

Från familjehemsmammornas sida väcktes en idé om att bygga upp ett internetforum som stöd till

andra familjehemsmammor om hur de kan bättre stödja mammor med missbruksproblem i sitt

föräldraskap.

När mormor blir mamma En placering hos missbrukande mammans föräldrar/släktingar väcker nya frågeställningar om hur

barnets behov bäst kan tillgodoses och hur den biologiska mammans missbruk påverkat/påverkar

relationen till de som har hand om det placerade barnet. Anhöriga kan behöva en egen behandling/stöd

för att förhålla sig till det placerade barnets mor och eventuellt sitt eget medberoende. Vi blev tveksamma till att ha mor och dotter i samma grupp och har hänvisat mammor att ta kontakt

med sin socialsekreterare för att klargöra sin situation och för att be om hjälp kring barnets situation. Gruppverksamheten avbröts helt i början av oktober 2012 då biologiska mammor hade återgått till

missbruk. Alla tjänster på den kommunens barn- och familjesektion var vakanta och därmed fanns det

inga handläggare att diskutera med.

När kommunen är föräldern

Mammagruppen med skyddsplaceringar utan möjlighet till medverkande biologiska mammor startades

den 5 november 2013 där familjehemsmammor för 19 placerade barn deltog. Gruppen träffades

varannan vecka med juluppehåll. Omplaceringar av barn till dessa familjehem har skett som

skyddsplaceringar och har inneburit att de biologiska mammorna inte har rätt att träffa sina barn.

”Kommunen är föräldern och möter familjehemmet utifrån barnets situation i skola, fritid, och i andra

samverkansformer, ej ovanligt att det finns 8 olika personer att samverka med kring det placerade

barnet”.

De placerade barnens behov av en fungerande vardagsmamma är avgörande för deras fortsatta

utveckling. Gemensamt för denna grupp med familjehemsmammor är att den biologiska mamman inte

får ha kontakt med barnet och familjehemmet. Barnets syskon kan vara placerade i 3 eller 4 andra

familjehem. Barn är i behov av skydd och de flesta har många traumatiska upplevelser, varit utsatta för

misshandel och övergrepp, tidigare avbrutna placeringar och har i hög grad neuropsykiatriska

funktionshinder. Syskonen har ofta agerat som föräldrar till sina mindre syskon och behöver avlastas

från detta ansvar. ”Akut och panik” har varit vanliga inslag i vardagen för dessa barn.

Barnens behov ställer stora krav på erfarenhet och empati av familjehemsmammorna. Att besvara

barnens frågor om den biologiska mamman med respekt förutsätter att familjehemsmammorna har

kunskaper om missbruksproblematik.

Vid ett flertal tillfällen och av flera familjehem berömdes en socialtjänst från en speciell ort för ett

”perfekt stöd” till familjehemmen och aktiva och adekvata stödinsatser för de biologiska mammorna.

Placeringen av barnen har varit väl förberedda och stödkontakter har förmedlats på orten innan barnen

11

kommit till familjehemmet.

Områden som verkar skapa stora konflikter i placeringar från andra orter och bidrar till

samarbetssvårigheter, akuta och abrupta sammanbrott av placeringar är t.ex. att missbruk hos

föräldrarna sällan kommuniceras till familjehemmet, vilket leder till att barnets behov inte tolkas eller

tillgodoses på bästa sätt.

Samtalen har även kretsat kring:

- olika idéer/okunskap om barnuppfostran

- kulturkrockar

- ”frivilligt tvång” placeringar under hot om tvångsplacering

- familjehemmens rättsliga situation och icke rätt att komma till tals inför socialnämnden

- krav/förväntningar på vårdnadsövertaganden etc.

- socialtjänstens akuta ingripanden

- biologiska mamman informeras inte

- lögner, misstro, förakt mot den biologiska mamman.

- förslag till mer planerat samarbete med alla parter och respektfull kommunikation med ett språk som

mammorna kan förstå.

"Socialtjänsten skriver sina utredningar till rätten, inte för att mammorna ska begripa".

Mamma på avstånd

I pilotverksamhetens grupper har det varje gång diskuterats hur viktigt det är att nå den biologiska

mamman och få till stånd ett fungerande umgänge med mamman och barnet/barnen. Mammor med

flera placerade barn har det särskilt svårt. Hur räcker man till om det är nio barn placerade i fem olika

familjehem på olika orter i landet? Vilket eller vilka av barnen ska mamman prioritera? Svåra val.

Flera familjehem har regelbunden kontakt med mammor som sitter i fängelse. För flera barn är ett

fängelse en skrämmande plats och får dem att oroa sig för sin mamma. Efter umgängesbesök har barn

reagerat med sorg och oro. När en biologisk mamma fick veta detta bestämde hon sig för att inte

träffa sina barn utan återuppta kontakten med dem efter frigivningen. Hon sade: "Jag stod inte ut att

veta att mina barn var ledsna och oroliga. Jag bad familjehemmet att ta hand om dem och sedan grät

jag i månader".

Grupperna har reflekterat över hur det går att stödja biologiska mammor utifrån olika utgångslägen.

T ex när mamman inte vill vara mamma, kan inte vara mamma, klarar inte av att vara mamma eller ha

umgänge med sitt/sina barn. Oavsett vilken anledningen är anses det avgörande att få den biologiska

mammans tillåtelse till att familjehemsmamman tar hand om barnet. Och att barnet/barnen får veta

det. En av mammagruppens deltagare har själv varit placerad som barn och hon berättade att "det blev

lugnt när jag visste att min egen mamma sa att det var ok att familjehemsmamman fick ta hand om

mig och att jag skulle lyssna på henne".

Uppföljning av genomförda grupper KSAN har i samarbete med Forum för Familjevård och Framtidsverkstadsledaren haft fokusgrupper,

uppföljningssamtal, möten med mammagrupperna och socialtjänsten. Vid samtalen har det

framkommit att kontakten med socialtjänsten fortfarande är svår. Biologiska mammor och

familjehemsmammor upplever att de behandlas som om de vore mindre begåvade och inte räknas som

likvärdiga samarbetsparter. Familjehemsmammorna anser att deras kompetens inte respekteras eller

tillvaratas. Socialtjänsten använder familjehemmen som ”akut transporttjänst så där 30 mil x 2” när

handläggaren har ”full almanacka”. Flera byten av handläggare inom socialtjänsten (avser flera

placerande kommuner) har försvårat en förutsägbar planering för placeringar och oklarheter i vad som

förväntas av familjehemmen.

12

Mammagruppen har varit till stor nytta för förstärkt självförtroende och vilja att bidra till förbättringar.

Vid uppföljningssamtalet beskrevs en faktisk händelse där familjehemsmamman efter deltagande i

mammagruppen ställt krav på ett gemensamt samtal för att berätta ärligt till barnet och den biologiska

mamman att socialtjänsten kommer att placera barnet i ett annat familjehem, då det nuvarande hemmet

inte är berett att fatta ett beslut om vårdnadsöverflyttning/adoption. Den biologiska mamman var med

på samtalet och alla var överens om att den handläggande socialsekreteraren gjorde en mycket bra

insats vid samtalet. Alla parter besvarade barnets frågor och funderingar och var förvånade över hur

många tankar och frågor barnet hade om situationen trots sin ringa ålder. Två veckor efter samtalet

omplacerades barnet utan någon invänjning eller bättre förberedd övergång.

En stor oro finns för att barnet riskerar att bli omplacerat igen om nästa familjehem inte ställer upp på

vårdnadsöverflyttning.

En frågeställning som togs upp var: ”Hur ska vi gå tillväga när kommunikationen inte fungerar med

socialsekreteraren?” Diskussion följde om teamets betydelse och samarbete, samt vikten av att vara

öppen för alla frågeställningar/problem som kommer fram.

De biologiska mammorna vill få sina rättigheter tillgodosedda, och bli bemötta med respekt. De

önskar planerade och oplanerade besök och samtal med socialtjänsten. De vill även ha handledning

och professionella samtal om sin sorg och även stöd i kampen mot sitt missbruk. De vill delta i

stödgrupper/självhjälpsgrupper (bort med skuld och skam, de är inte ensamma i sin situation).

Mammorna anser att det är mycket viktigt att göra en framtidsplanering och få ökad kommunikation

mellan alla tre parterna.

En av pilotgrupperna har genomförts i en kvinnoverksamhet som riktar sig till kvinnor som haft

kriminalvårdspåföljder. Kvinnoverksamheten arbetar vidare med föräldrastöd och har ansökt och

beviljats medel till detta från Allmänna Arvsfonden. I november 2013 utökade de sin verksamhet och

har öppnat en ny kvinnogrupp i ett annat län. KSAN kommer att stödja deras kvinno/mammaprojekt

som mentor och handledare vid behov. KSAN deltog även i ett möte och har beskrivit

mammaverksamheten "Flera mammor - ett placerat barn" till en statlig myndighet.

Axplock ur framtidsverkstadsdokumentation:

Positiva synpunkter som framkommit vid samtalen har bl.a. varit:

Samverkansmöten

Positiva möten från soc.

Lyhördhet från soc.

Blivit bemötta professionellt och som professionella

Biologiska mamman har fått insatser

Gränssättning mot soc.

Familjehemmet är inte ensamt

Diskussioner om förbättringar på olika områden

Okunskap hos socialtjänsten om missbruk, mammors behov, barns behov måste rådas bot på

Utbildning efterlyses för socialtjänstens handläggare om olika diagnoser

Familjehemmet fick ge behandling som socialtjänsten borde ha tagit hand om

Samhällets attityder – pengar och okunskap

Hur bete sig i svåra situationer? Utsatthet finns på olika sätt

Önskemål – en grupp på socialtjänsten som är involverad

Det fattas långsiktigt stöd

Socialtjänstens attityd

Socialtjänsten ställer orimliga krav

Mer förståelse från socialtjänsten för mammors behov.

13

Reflektioner och förslag till förbättringar och utveckling av föräldrastödet med utgångspunkt i

erfarenheter från grupperna:

1. Bättre kunskaper om omsorger av barn, gäller även mat.

Bra mat för barn i olika åldrar, Kokbok för mammor ABC. KSAN undersöker i sitt nätverk såväl

professionella som praktiker som kan bidra till denna.

- Kontinuitet i kontakter kring och för barnet

- Vad barnet behöver inför, under och efter placering – ej tvära kast och uppbrott.

- Barn med särskilda behov, NPF, traumatiska upplevelser, övergrepp.

- Krisstöd för barnet vid omhändertagande/placering/omplacering/avbrott/uppbrott

- Stöd för barn att få ha kontakt med sina syskon

2. Bättre kunskaper och färdigheter i samarbetet socialtjänsten, biologiska mamman och

familjehemmet/hemmen för teambildning. Den biologiska mamman kan vara såväl mentalt

som kunskapsmässigt i underläge.

- Kommunikation med respekt.

- Information om rättigheter och skyldigheter.

- Objektiv part med i samtalet

- Vilket stöd behöver mamman?

- 3 T:n: Tid, täta kontakter, tydlighet

- Vidareutveckling av flerpartssamtalsmodell inom socialtjänsten för flermammamötet,

- Utbilda teamledare för dessa samtal på socialtjänsten?

- Varför fortfarande villkorad hjälp för biologiska mammor?

Beslutsmotiveringar skriftligen från socialtjänsten, även för avslag. Viktigt att tydlighet skapas

i hur besluten ser till barnets bästa. Kan kompletteras med en konsekvensanalys utifrån den

biologiska mammans behov och situation. Frigör stödet den enskildes resurser, stärker det

hennes möjligheter till att klara sin situation i framtiden?

- När den biologiska mamman är risk/hot för barnets trygghet.

- Uppväxtplaceringar utan hopp om att den biologiska mamman klarar av sitt föräldraskap

3. Bättre kunskaper om missbrukande mammors behov

- Mammastöd utan tvång och hot

- Krisstöd för den biologiska mamman när barnets omhändertas

- Barnperspektiv i hela planeringskedjan

- Räkna med långsiktigt stödbehov för olika faser, från utredning till att det fungerar åter i

hemmiljön med barnet i fokus

14

- Kris när mamma sitter i fängelse

- Utvecklingspotential till ”mammanet” - forum på internet för familjehemsmammor driven av

familjehemsmammor med god kunskap och insikt i beroendeproblem och hur de påverkar

placeringen, stödet, planeringen, vardagen.

- Utvecklingspotential till självhjälpsgrupper ”AM” för biologiska mammor typ Anonyma

mammor, metodik och kontakter finns för start och spridning

- Facebook-grupper för vardagsstöd.

- Samverkan med andra som arbetar med föräldrastöd.

- Tidiga insatser för att förebygga mammors missbruk på 2010-talet. Komplicerat när missbruk

är ett faktum. Dagens missbrukande mammor är en generation som den traditionella vården

och behandlingen inte känner igen/insatserna fungerar inte.

Sammanfattande fokusgrupp

Pilotverksamheten har sammanfört deltagare från olika grupper för en gemensam sammanfattning av

erfarenheterna i början av november 2014. Fokus har hållits på vad som fungerar i situationen för de

biologiska mammorna och hur man kan öka möjligheterna för alla tre parter att kommunicera,

respektera, samarbeta och att vara ärliga mot varandra för barnets bästa.

De tre aktörerna måste arbeta för att barnet ska vara i centrum. Myndigheterna ska på olika sätt stödja

den biologiska mamman så att ”aldrig” blir mer tänjbart.

”All vård ska syfta till återförening”

.

Hur en bra kontakt med socialtjänsten kan se ut:

Byggd på teamkänsla

Består av många kontakttillfällen

Inte nekar biologiska mamman till

umgänge med barnet

Ärlig kommunikation

Engagerad handläggare

”Kontakten

med biologiska

föräldern

är A & O!”

”Viktigt att kontakter fungerar mellan familjehemmet, socialtjänsten och den biologiska mamman”

”Socialtjänsten

måste vara

ärliga!”

”Inte neka

umgänge med

biologiska

mamman”

”När biologiska

mamman inte tar in

info på grund av

missbruket – hur

når vi henne?”

”Familjehem-

men bryter

barnets

sociala arv.”

15

Prioritera tid – planera!

Avslut – hur gör man?”

”Slippa uppbrotten, göra avslut på ett värdigt sätt”

”Plan innan flytt”, Avslut för föräldrar, en långdragen process.

”Hur fort går det för barnen”

”Barnens behov och föräldrars rätt går inte alltid ihop.”

Förbättringar

”- bli tuffare – ställa större krav”

”- egna/andras barn”

”- mentalt och kunskapsmässigt underlägsna”

Hur är det ur barnets synvinkel?

Många placerade barn vet inte/förstår inte varför de är omhändertagna och inte får leva och bo med

sina föräldrar.

Några har fått en förklaring och berättar det gärna till omgivningen: "Jag bor inte hemma därför att

min mamma dricker lite för mycket. Vi träffas när hon är nykter".

Andra har blivit föremål för omgivningens attityder och elaka "avslöjanden": En lärare säger till en 8-

årig flicka att "Du vet väl att din mamma gillar vin mer än dig". Flickan sprang hem till

familjehemmet hejdlöst gråtande.

Ofta vid konflikter med tonåringar: ”Ni är inte mina riktiga föräldrar” eller ”Har du haft betalt för att

ta hand om mig?”

"Jag skulle få komma hem till min mamma till jul om jag var snäll. Julen kom och gick, påsk om

sommar också. Jag hade fyllt arton när jag stack från familjehemmet och bestämde mig att jag ska

aldrig mer vara snäll".

Information och spridning av erfarenheter från "Flera mammor - ett placerat barn"

För att sprida information om pilotverksamheten för föräldrastödet har KSAN tillsammans med

samarbetsparter hållit två välbesökta seminarier i Almedalen den 3 juli 2013 och 30 juni 2014. KSAN

har presenterat verksamheten den 12 november på Socionomdagarna 2013 på Älvsjömässan.

Den externa ledaren för framtidsverkstäder har haft en föreläsning den 28 november 2013 för

länsstyrelserna i Västerbottens, Västernorrlands och Norrbottens län.

Statens Institutionsstyrelse, LVM-hemmet Runnagården, har visat intresse för arbetssättet "Flera

mammor – ett placerat barn", och besökt KSAN i januari 2014 för att få mer information om hur

mammagrupperna har bedrivits och diskuterat eventuella samarbetsformer eller utbildning.

Barn- och familjeenheten på en orts socialtjänst med åtta handläggare har medverkat i en fokusgrupp i

januari 2104. Gruppdiskussionen handlade om kritiken om socialtjänstens sätt att arbeta med

omhändertagande av barn och stödet till missbrukande mammor. Women´s Council of Novodvinsk, Ryssland, har besökt KSAN i april 2014 för att få information om

verksamheten och vill implementera liknande utvecklingsverksamhet på hemmaplan.

Familjehemmens Riksförbund inbjöd pilotverksamheten till sitt årsmöte i juni 2014 och publicerade i

sin tidning "Familjehemmet" i juli 2014 en krönika om "Flera mammor- ett placerat barn". Den 7

november 2014 höll KSAN ett föredrag på CAN:s medlemsdagar om pilotverksamheten.

16

Nuläget

Nu när vår rapport "Mammakampen - från instinkt till insikt" kommer ut ser situationen för

missbrukande mammor och placerade barn generellt ännu värre ut än när vi började prata om

pilotverksamheten 2005.

För närvarande står nästan 100 barn i kö för att få ett familjehem och de flesta är tonåringar. De är

omhändertagna men kan inte placeras. De flesta familjehem vill helst ta hand om ett litet barn, inte

tonåringar. (Göteborgs stad 2014)

Bristen på familjehem i Kalmar är så akut att socialförvaltningen för första gången har gjort en

generell anmälan enligt lex Sarah. (Expressen, 2014-10-13, ”Anmäler akut brist på familjehem i

Kalmar”)

De nya larmrapporterna som kommer ut dagligen bekräftar att den maktlöshet och underläge som det

berättats om i mammagrupperna är en spegling av större strukturella problem som lätt görs till

individuella tillkortakommanden och oförmågor.

Antalet barn som är placerade har ökat samtidigt som vård- och behandlingsmöjligheterna för

missbrukande kvinnor har minskat. Det finns all anledning till omfattande utvecklingsarbete när det

gäller förstärkt föräldrastöd för familjer där riskbruk eller missbruk förekommer. Förebyggande och

tidiga insatser efterfrågas. Att satsa på en mamma är att satsa på barnens hälsa och framtid. En enskild

mamma kan knappast ändra på det som Socialstyrelsen, socialtjänsten och fackförbunden står

handfallna inför! Nämligen att samhället är också en dålig förälder.

Socialstyrelsens rapport 2013: Vård och omsorg om de placerade barnen ger en alarmerande bild

av de placerade barnens uppväxt, hälsa och utbildning. ”Utvärderingen uppmanar till handling på alla

nivåer – i kommunerna, landstingen och staten. Samhället måste bli en bättre förälder. Många

placerade barn och unga far, eller riskerar att fara, mycket illa”, enligt Lars-Erik Holm, generaldirektör

Socialstyrelsen.

Nedan följer ett utdrag ur rapporten:

• Dödligheten är nära fem gånger så hög bland ungdomar som är eller varit placerade jämfört med

andra unga i åldern 15–24 år.

• Tio gånger fler barn och unga som är placerade på HVB har vårdats för självskador än barn och

unga som inte varit placerade.

• 15–19 gånger fler barn och unga som är placerade i HVB tar regelbundet sömnmedel,

antidepressiva eller antipsykotiska läkemedel jämfört med barn och unga i hela befolkningen.

• Bara 6 av 10 som placerades före 10 års ålder går ut grundskolan med grundläggande

gymnasiebehörighet (godkänt i svenska, engelska och matematik) jämfört med 9 av 10 i hela

ungdomsgruppen. För dem som placerades första gången efter 12 års ålder är förutsättningarna ännu

sämre.

• Det är fem gånger vanligare med långvarigt ekonomiskt bistånd bland unga vuxna som varit

placerade i familjehem jämfört med dem som inte varit placerade.

Från forskningen vet vi att placerade barn ofta inte får sina behov tillgodosedda när det gäller

utbildning och hälsa. Vi vet också att en lyckad skolgång är den viktigaste faktorn för att få ett bra

vuxenliv. Skapliga eller bra betyg i årskurs 9 minskar risken för tidig död, ohälsa och psykosociala

problem som missbruk, självskadehandlingar, kriminalitet och försörjningsproblem.

17

Resultaten i vår utvärdering är oroväckande entydiga när det gäller läkemedelsanvändningen.

Placerade barn tar regelbundet psykofarmaka i mycket högre grad än andra barn och unga. Den

klart högsta användningen av läkemedel har de som är placerade i HVB.

Psykofarmaka kan behövas i vissa fall men de stora skillnaderna i användningen mellan olika

landsting tyder på att utskrivningen måste ses över. Förebyggande arbete efterlyses.

Barnets behov och barnets bästa måste alltid stå i centrum. Det som barnen själva tar upp när

Socialstyrelsen frågat vad som är viktigt för att förbättra omsorgen är behovet av trygghet och

säkerhet, att familjehemsföräldrar och personal på institutioner är snälla och att de blir väl

behandlade. Många barn berättar också att det kan vara svårt att få tag i sin socialsekreterare och att

det är jobbigt när de måste byta socialsekreterare.

Socialsekreterare som arbetar med utsatta barn och unga har ett av socialtjänstens viktigaste och

mest ansvarsfulla uppdrag. Det rymmer svåra juridiska prövningar samtidigt som det kräver goda

kunskaper om barn, samtalsmetodik med mera. I dag är många socialsekreterare som arbetar med

barn och ungdomar nyutexaminerade. Det är viktigt att socialnämnderna ser till att de får stöd för att

orka fortsätta arbetet en längre tid.

Kommunerna arbetar med att förbättra kvaliteten inom barn- och ungdomsvården och framsteg görs.

Det gäller bland annat placerade barns och ungas behov av sammanhållna samhällsinsatser från

olika aktörer. Sedan 2011 har andelen överenskommelser om samverkan mellan kommuner och

barnhälsovården respektive barn- och ungdomspsykiatrin ökat med 20 procent. Men den senaste

jämförelsen visar också att sådana överenskommelser fortfarande saknas i 20–30 procent av

kommunerna.

Här är våra rekommendationer:

• Kommuner som inte har överenskommelser om samverkan med andra aktörer behöver se till att

dessa kommer till stånd, och sedan omsätts i praktiskt samarbete.

• Socialnämnderna bör ge socialsekreterarna som arbetar med barn och unga de bästa

förutsättningarna för att klara sitt viktiga och svåra uppdrag.

• Placerade barn behöver få hjälp att bättre klara skolarbetet eftersom det är den enskilt viktigaste

skyddsfaktorn för att få ett bra liv som vuxen.

• Det behövs kunskap och medicinsk kompetens i kommunerna när det gäller behandling med

psykofarmaka och stöd kring frågor som rör psykiska problem hos barn och unga i HVB och

familjehem.

• Utskrivningen av psykofarmaka sker på olika grunder i olika delar av landet. Landstingen behöver

se över utskrivningen till barn och unga och användandet av alternativa insatser.

Tidiga insatser kan leda till ett minskat behov av placeringar för barn och unga. Det vi gör i dag

kommer att spegla barns och ungas vuxenliv lång tid framöver.

Socialstyrelsen vill underlätta för kommunerna genom bland annat öppna jämförelser, nationella

utvärderingar, föreskrifter, handböcker och vägledningar. Närmast på tur under 2013 står ett

utbildningsmaterial för jour- och familjehem och en bedömningsmetod så att kommunerna kan

rekrytera familjehem som är trygga och säkra.

18

Socialtjänsten håller på att falla samman och brister i sina insatser

En ny forskningsstudie presenterades i oktober 2014. I studien har Pia Tham, filosofie doktor vid

Högskolan i Gävle, jämfört situationen i dag med hur den var 2003. Hon har besökt 40 arbetsgrupper

och samlat in enkätsvar från över 350 socialsekreterare inom barn- och ungdomsvården.

Resultatet visar på att situationen i socialtjänsten blivit tuffare. Var tredje socialsekreterare funderar

mycket ofta eller ganska ofta på att byta yrke. Två av tre uppger att de ibland funderar över att byta

yrke.

Studien visar också att:

Fler upplever sig alltid eller mycket ofta ha för mycket att göra och jobbar oftare övertid. Mer tid läggs på att utreda, mindre tid läggs på förebyggande arbete och behandling. Fler socialsekreterare är yngre och har kort yrkeserfarenhet.

Fackförbundet Vision ser att när förutsättningarna för att göra ett professionellt arbete brister så tar

socialsekreterarna inte sällan själva på sig ansvaret och känner sig personligen otillräckliga. Resultatet

blir att man kompenserar med övertid eller tar med jobbet hem, vilket ökar stressen ytterligare.

För att förbättra arbetsvillkoren i socialtjänsten efterlyser Vision flera åtgärder; ett rimligt antal

ärenden, garanterad introduktion för nyanställda, ett bra IT-stöd samt ett synliggörande av sambandet

mellan villkor och kvalitet.

I Studien Överlevnadsstrategier redovisas fem strategier som socialsekreterare använder sig av för att

hantera sin vardag: kompensatorisk, kravsänkande, disengagemang, protest, sorti.

Studien ”Överlevnadsstrategier i socialt arbete: hur påverkar copingstrategier kvalitet och hälsa?”,

Astvik & Melin, Stockholms universitet samt Mälardalens högskola.

Facken: Systemfel inom socialtjänsten publicerat söndag 23 november 2014, Sveriges radio P1

Den svenska socialtjänsten kritiseras nu efter P1-programmet Kalibers granskning som visar att

anmälningar om barn som far illa kan bli liggande utan att något händer. Fackförbunden Vision och

akademikerförbundet SSR anser att hela socialtjänsten lider av ett systemfel.

– Det är resursbrist som ligger bakom, säger Heike Erkers som är ordförande för

Akademikerförbundet.

Vad är problemet?

– Problemet är att det ur ett nationellt perspektiv, rent politiskt har avsagt sig ansvaret för de här

frågorna och låter kommunerna själva lösa de utmaningar som finns där ute, säger Heike Erkers SSR.

P1:s Kaliber avslöjade i morse att tolv av 85 Lex Sarah-fall från första januari i år till sista oktober,

så har socialtjänsten helt missat en eller till och med flera anmälningar om barn som misstänks fara

illa.

I ett fall hade det kommit in fem anmälningar om ett och samma barn, men ingen hade läst mejlen

eftersom socialsekreteraren sedan flera månader varit sjukskriven.

I programmet vittnar också socialsekreterare om dålig organisation, personalflykt och hög

arbetsbelastning.

– Vi har sett de här signalerna länge. Våra medlemmar har i flera år lokalt, på olika sätt försökt göra

politiker uppmärksamma på det här, säger Veronica Karlsson som är ordförande för fackförbundet

Vision.

19

Facken kräver därför att regeringen agerar. De vill se någon form av nationell utvärdering eller

kommission som ser över resurserna till socialtjänsten och hur den fungerar.

Enligt Akademikerförbundets analys har nedskärningar i a-kassa och sjukförsäkring lett till att fler

söker socialbidrag och därmed har socialtjänsten fått allt mindre tid och resurser åt barn och

ungdomar.

De upplever att det är få, inklusive politikerna, som erkänner hur illa det ser ut, Heike Erkers igen.

– Vad är det som gör att det här inte är en nationell angelägenhet, varför vi inte har en minister som

går ut och säger att det här måste vi göra någonting åt, vi måste ha en samlad insats om man drar en

parallell till skoldebatten.

Förebygg mammornas missbruk

Professor Kent Nilsson och doktoranden Sara Lövenhag har följt närmare 180 tonåringar som fått en

bedömning och någon typ av vård på Maria Ungdom. Fem år senare ägnade sig 147 fortfarande åt

missbruk. De flesta var döttrar till missbrukande mammor.

− De som väl får hjälp vid ett beroendecentrum är ofta de med svårast missbruk och svårast social

situation, med till exempel missbrukande föräldrar. Studien visar tydligt att insatserna behöver komma

mycket tidigare, säger Sara Lövenhag till Ekot.

Enligt Kent Nilsson var dock väldigt få aktuella inom barn- och ungdomspsykiatrin eller socialtjänsten

och kan därför vara svåra att hitta.

“A 5-year follow-up study of adolescents who sought treatment for substance misuse in Sweden.”

Samarbetsprojekt mellan Centrum för klinisk forskning i Västerås och Maria Ungdom i Stockholm.

Framtidsutsikter från KSAN:s perspektiv

Förutom att fortsätta samarbeta och bilda opinion för ett akut behov av samhälleliga förbättringar

gällande de skyddsnät som behövs för barn och vuxna kommer KSAN:s styrelse den 15 december

2014 att fatta beslut om huruvida ett nationellt förebyggande stödforum ”Mammanet” byggs upp.

KSAN avser att tillvarata och tillgängliggöra goda kontakter, råd, stöd och erfarenhetsutbyte om

föräldraskap. KSAN kan också erbjuda en tidigt förebyggande insats enligt det framtagna programmet

Världens mammor, som riktar sig till alla mammor. Allt för att stärka mammors egenmakt att styra

sina liv och påverka sina livsvillkor. Mammakampen - från instinkt till insikt – fortsätter.

KSAN

Östermalmsgatan 33

114 26 Stockholm

www.ksan.se

info@ksan.se

08-101041