Engelbrektsgatan 3

Box 314, 701 46 ÖREBRO

Tel. 019-602 87 00

www.olm.se

Mangårdsbyggnaden vid

Siggebohyttans bergsmansgård Linde socken, Lindesbergs kommun, Västmanland

Förstärkning av takkonstruktionen 2015

Charlott Torgén

Rapport 2015:05

2

Texterna samt bilderna i denna rapport har licensierats med Creative Commons licens.

www.creativecommons.se

Texterna i denna rapport är skrivna av Charlott Torgén

Bilderna i denna rapport är tagna av Charlott Torgén, om inget annat anges.

3

INLEDNING ................................................................................................................ 5

ADMINISTRATIVA UPPGIFTER ............................................................................... 5

ÖVERSIKTLIG BESKRIVNING ................................................................................. 6

FÖRE ÅTGÄRDER .................................................................................................... 7

UTFÖRDA ÅTGÄRDER ............................................................................................. 8

ANTIKVARISKA FUNDERINGAR ........................................................................... 11

FOTOPROTOKOLL ................................................................................................. 14

4

5

Inledning Mangårdsbyggnaden tillhör byggnadsminnet Siggebohyttans bergsmansgård som ägs och

förvaltas av Örebro läns museum. År 2015 beviljades fastighetsägaren tillstånd samt bidrag

från länsstyrelsen för åtgärder med syfte att förstärka takkonstruktionen på byggnaden. Sedan

några år tillbaka har taket till mangårdsbyggnaden varit under uppsikt då det skett

förändringar i den och att det 2014 upptäcktes att en av åsarna knäckts. Under 2014

genomfördes en undersökning med åtgärdsförslag som följd. Undersökningen genomfördes

med stöd från Länsstyrelsen.

Arbetet med att förstärka takkonstruktionen har genomförts av Bygg & Hantverk i Karlskoga

och har följts av antikvarisk medverkande från Örebro läns museum. Antikvarisk medverkan

har bestått av planering och diskussioner inför arbetet, besiktningar av pågående arbeten,

muntliga anvisningar, fotodokumentation samt rapportskrivning.

Slutbesiktning genomfördes 25 juni 2015. Arbetena godkändes ur antikvarisk synvinkel.

Administrativa uppgifter

Fastighetsbeteckning: Siggebohyttan 2:2

Fastighetsägare: Örebro läns museum

Diarienummer: 2014.220.123

Länsstyrelsens diarienummer: 432-2617-2015 och 434-7403-2014

Bidragssumma: max 125 000kr eller 90% av kostnaden för externt anlitad

arbetskraft

Entreprenör: Bygg & Hantverk i Karlskoga

Antikvarisk medverkande: Charlott Torgén, Örebro läns museum

Utförandeperiod: maj-juni 2015

Besiktning: 2015-03-30; 2015-05-13

Antikvarisk slutbesiktning: 2015-06-25

Registrerade bilder: OLM_2015_22_1-26, Charlott Torgén

Bild på framsidan: OLM_2015_22_13

6

Översiktlig beskrivning Siggebohyttans bergsmansgård började byggas på 1790-talet av bergsmannen Anders Olsson

(1756-1818), men det är hans son Anders Andersson (1801-1870), som framförallt satt sin

prägel på bergsmansgården. Mangårdsbygganden var huvudbyggnaden i en omfattande

gårdsanläggning med många ekonomibyggander. I dag finns loftbod, stall, smedja, drängstuga

samt en senare uppförd loge kvar.

Gården var i familjens ägo fram till 1901 och ägs sedan 1910 av Örebro läns museum som

1929 genomförde en omfattande renovering av mangårdsbyggnaden som inreddes till

museum. Sedan 1970 är gården byggandsminne.

Mangårdsbyggnaden Byggnaden är anmärkningsvärd. Den utgör en mycket långsträckt byggnad med

timmerstomme i två våningar täckt av torvtak som kröns av de för bergslagen karakteristiska

gjutna skortenarna. På sidan in mot gårdstunet, den södra sidan löper längs hela övre våningen

en loftgång. Nedre våningen har tre ingångar. Den mittersta var ursprungligen ett portlider

men sattes senare igen. Här finns nio rum samt tre hallar/förstugor vid entréerna. Över

våningen rymmer nio rum.

Mangårdsbygganden har genomgått flera renoveringar, den sista 2004-2006. Senast taket

lades om var 1965. 1992 åtgärdades takfoten och mullåsen till torvtaket. Då taket läggs om

bör dess konstruktion ses över. De många lagren av olika material samt det tjocka torvlagret

gör att det blir ett mycket tungt tak vilket kan vara orsaken till de skador som här skett.

Siggebohyttans bergsmansgård.

Foto: Per Torgén, Örebro läns museum

7

Före åtgärder 2010 upptäcktes skador i mangårdsbyggnadens takkonstruktion. En av stockarna i ett

mellanröste var av vilket gjorde att åsarna blev ansträngda och nedböjda. För att avlasta

konstruktionen sattes en följare upp 2012 på mellanröstet. En mätpunkt för att kunna se

eventuella förändringar gjordes genom att klossar sattes upp i takås och vindsbjälklag.

Avståndet var 2012: 1242 mm, 2013: 1240 mm och 2014: 1230 mm. Vid besiktningen 2014

upptäcktes att en av åsarna var av och åsarna intill var kraftigt ansträngda.

För att säkra konstruktionen akut sattes en avlastning in.

Det finns flera äldre skador i byggnaden. Vid något tillfälle tidigare, möjligtvis 1930 tal, har

man satt upp två takstolar, förankrade i ytterväggarna. De saknade dock bindbjälkar vilket

gjort att de tryckt på ytterväggarna.

Under 2014 genomfördes sedan en undersökning av taklaget av Daniel Eriksson, Bygg &

Hantverk i Karlskoga, Leif Göthberg, Arkitektur & Byggnadsvård AB samt Charlott Torgén,

Örebro läns museum. Undersökningen resulterade i ett förslag på åtgärder, Siggebohyttans

bergsmansgård, mangårdsbyggnaden. Undersökning av skador i taklaget samt förslag på

åtgärder. Daniel Eriksson 2014-10-13.

Den vänstra ringen visar timmerstocken i mellanröstet som var av och under 2012 stagades upp med hjälp

av klossar och en följare.

Den högra ringen visar brottet på takåsen som sedan stagats upp.

Pilarna visar klossarna som utgjorde mätpunkten.

8

Utförda åtgärder Arbetet under 2015 har bestått i att komplettera takkonstruktionen med fem nya takstolar

fördelade över hela taklaget, för att avlasta åsarna. Takstolarna har i stället för en bindbjälke

en vajer. Detta då det var svårt att få upp långa bindbjälkar på vinden. En vajer gör det också

möjligt att kunna justera konstruktionen om behov uppstår, och förhoppningsvis känna om

förändringar sker i takkonstruktionen. Syftet med takstolarna är att ta tryckkrafter från taket.

De nya takstolarna har konstruerats efter byggnadens stomme vilket gör att de alla ser lite

olika ut. Gemensamt är att de alla har högben, hanbjälke samt vajer som bindbjälke. I nock

har de fogats samman med spikplåtar. Det bedömdes som lämpligast då spikplåtarna är

tillräckligt starka för att kunna ta upp tryckkrafterna från taket. Genom att använda spikplåtar

blev det även enklare att resa högbenen, det hade annars varit svårt att få bra knutpunkter.

Konstruktionen är spikad i knutpunkterna mellan takstolens olika delar, men inte fastfogad i

byggnadens timmerstomme. Mellan högbenen och takåsarna har klossar lagts för att få rätt

nivå. Takåsarna har inte lyfts något. Hur takstolarna placerats mot ytterväggarna är lite olika

beroende på byggnadens konstruktion.

Fack A: Ingen ny takstol

Fack B: En ny takstol. Del av bindbjälke/stötta placerades i befintligt hål/urtag som fanns i

timmerstommen.

Fack C: Det var här åsen var av samt stocken i mellanröstet mot fack D. Två nya takstolar.

Del av bindbjälke/stöttor placerades i nya urtag förutom i nordväst där ett urtag redan fanns.

Urtagen lite sneda för att få så stor anläggningsyta som möjligt mot takstolskonstruktionen.

Uppstagningen som utförts tidigare av såväl mellanröstet som takåsar har bibehållits.

Fack D-F: Ingen ny takstol

Fack G: Här fanns en takstol som tillförts konstruktionen någon gång. Den tryckte dock isär

ytterväggarna i stället för att dra dem samman. Den kompletterades med vajer.

Fack H: Här fanns en takstol som tillförts konstruktionen någon gång. Den tryckte dock isär

ytterväggarna i stället för att dra dem samman. Den kompletterades med vajer.

Två nya takstolar. Högbenen står på stödklossar lagda på vindsbjälklaget. Mot loftet gavs

stöttorna strävor då väggen mot loftet är högre än den mot vägen.

Ritning över vindsvåningen, mangårdsbyggnaden vid Siggebohyttans

bergsmansgård. Vid undersökningen benämndes de olika ”facken” på vinden

med bokstäver, med början ifrån väster.

Brottet på åsen skedde i fack C och på gavelröstet mot fack D, se grön ring.

Ritning: Ghobad Abtin, Örebro läns museum

9

Bilderna nedan visar takstolarna i varje fack. Det var svårt att få en hel takstol på varje bild

varför det finns två bilder på varje takstol. Bilderna till vänster visar den norra sidan och

bilderna till höger den södra sidan.

Fack B. En ny takstol. Högben, hanbjälke samt vajer. Mot väggen del av bindbjälke/stötta. Klossar har

använts mellan takstolen och åsarna.

Fack C. Det var här brottet på takåsen samt stocken i mellanröstet var. Två nya takstolar placerades här.

Klossar har använts mellan takstolarna och åsarna.

Fack C. Placeringen mot

ytterväggarna. På bilden till

vänster har ett nytt urtag

tagit upp. Här syns även

klossarna mellan takstol och

åsar på lite närmare håll.

10

Fack G. den befintliga takstolen har

kompletterats med vajer.

Fack H. En befintlig takstol som kompletterats med vajer samt två nya takstolar. Här ligger

bindbjälklaget åt andra hållet till skillnad från den västra delen av byggnaden. Det gjorde det

möjligt att här använda sig av stöttor burna av bindbjälklaget.

Fack H.

11

Antikvariska funderingar Under åren som gått har flertalet besiktningar gjorts av taket. Flera av dem med

timmermannen Daniel Eriksson, Bygg & Hantverk i Karlskoga. Frågor och funderingar som

då kommit upp är om byggnaden är uppförd som två byggnader som fogats samman till en.

Västra och östra delen av byggnaden skiljer sig åt på flera punkter. Man kan även på vinden

se i konstruktionen att det troligtvis rör sig om två huskroppar som fogats samman.

På den östra sidan kan man på vinden, mot loftgången, se utsidan av timmerstommen. Den är

här rödfärgad vilket tyder på att den någon gång varit en yttervägg. Rödfärgningen upphör i

fack E. Knutskallarna mot loftgången har mer urlakad färg, färgen är ”fräschare” i den östra

delen.

Fack E. Bilden visar nordvästra

hörnet. Här syns en generalskarv

i stommen utförd med en stående

gåt mot den västra

byggnadskroppens knutskallar.

De rödfärgade partierna tyder på

att dessa stockar tidigare utgjort

en yttervägg.

Foto: Daniel Eriksson

Södra väggen ute i loftgången.

De övre timmerstockarna i

gavelröstet är ersatta för att räcka

även till loftgången. Det tyder på

att loftgången inte är ursprunglig.

Foto: Daniel Eriksson

Fack E. Bild i motsvarande hörn

på sydvästra sidan.

De två övre stockarna i

långsidesväggen sticker ut längre

samt är profilerade. Detta tyder

på att dessa tidigare utgjort en

utvändig gavel. På kortsidan ser

man att endast den understa

stocken i bild är rödfärgad. De

överliggande timren har man

tvingats byta ut för att de skulle

räcka ut över loftgången.

Foto: Daniel Eriksson

12

Vindsbjälklaget ligger åt olika håll. I den västra delen ligger bjälkarna i östvästlig riktning. I

den östra delen ligger de i nordsydlig riktning. Det finns även en nivåskillnad mellan de två

olika delarna.

I fack H och I finns bjälkar i vindsbjälklaget som är vitmålade med röd kant.

I facken A-C finns i timmerväggen mot loftgången gluggar som troligtvis utgjort

fönstergluggar innan loftgången tillkom. Motsvarande fönsteröppningar finns på motsatta

sidan av väggen men här utgör de fönster då denna vägg är yttervägg.

Facken A och I, dvs gavelfacken, har bytta takåsar. Har byggnaden haft valmat tak från

början?

Den östra halvan är bredare vilket syns tydligt om man står i övre hallen och tittar på

loftgången som är smalare åt öster än åt väster.

Fönstergluggen åt söder har samma storlek och utformning som

fönstret åt norr. De är även placerade mitt emot varandra.

Loftgången österut är smalare än den

västerut. Det finns även skillnader i

knutskallarna som skjuter ut i

loftgången.

13

Loftgången till öster bärs också upp av bjälkar på ett annat sätt än den västra delen.

Enligt Daniel Eriksson finns det skillnader i karaktären av timret.

En teori är att man uppfört en byggnad i taget, kanske bott i den ena medan man byggde den

andra. För att slutligen bygga på loftgången. Det kan också vara så att byggnaderna är

ditflyttade och att man återanvänt äldre byggnader.

14

Fotoprotokoll Acc.nr. OLM_2015_22_1-26

Objekt: Mangårdsbyggnaden vid Siggebohyttans bergsmansgård

Ort: Siggebohyttan

Gata/kvarter/fastighet: Siggebohyttan 2:2

Stad:

Socken: Linde socken

Kommun: Lindesbergs kommun

Län: T

År: 2014-2015

Motiv: Förstärkning av takkonstruktion på mangårdsbyggnaden vid Siggebohyttans

bergsmansgård.

1-2: En takås samt en stock i mellanröstet har knäckts. En följare har satts upp på röstet för att

stödja.

3: Äldre skada i mellanröste. Mellanröstet längst österut i byggnaden.

4-6: Arbetet med att göra nya takstolar pågår.

7: Nya takstolar har konstruerats med högben, hanbjälke och vajer i stället för bindbjälke.

8-9: Högbenen placerade på stöttor. Mellan takstolarna och åsarna placerades klossar för att få

rätt nivå.

10-11: Ny takstol med högben, hanbjälke samt vajer.

12-15: Nya takstolar där den aktuella skadan fanns. Stöttorna placerades som stöd för åsarna i

samband med att brottet på åsen upptäcktes.

16: Äldre takstol med felkonstruktion har kompletterats med vajer.

18-21: Takstolarna har konstruerats olika beroende på placering. Befintliga urtag i stommen

har utnyttjas för placering av högben. På ett par ställen togs nysa urtag upp. På vissa ställen

konstruerades stöttor i stället.

22: Äldre takstol som kompletterats med vajer samt ny takstol.

23: En mätpunkt har satts upp för att kunna kontrollera rörelser i takkonstruktionen.

24-26: Anslutning till timmerstommen.

Foto: 1-26: Charlott Torgén, Örebro läns museum

Övrigt:

Diarienr. 2014.220.123