1. Vilka faktorer anses bilda en vändpunkt mellan antiken och medeltiden?(HI 16.3.2011)

Många historiker är överens om tydliga vändpunkter med vars hjälp man kan dra gränsen mellan antiken och medeltiden. Det finns dock massor med faktorer som har bidragit till den allmänna uppfattningen om denna ”vändpunkt”.

Romarrikets fall, eller snarare västroms fall, är en faktor som anses ha haft stor betydelse för ingången till medeltiden. Då rom föll splittrades en ofantligt stor kulturvagga som nått mycket högt i utvecklingen. Följderna blev en mänsklig tillbakagång som ofta kännetecknas som ett tecken på att medeltiden hade inletts. Den siste kejsaren av västrom avsattes år 476 vilket kan ses som tidpunkten. Roms slutliga delning till öst och väst 395 är också ett möjligt år för att inleda medeltiden. Vid den tidpunkten hade det stora imperiet delats och det markerade slutet för den tid då en stor härskare ledde över ett så stort rike. Medeltiden kännetecknas av sina otaliga kungar över små riken och detta kan ses som ett första steg mot det medeltida samhällsystemet.

Vid tiden av roms undergång kollapsade också penningekonomin till följd av ofantlig inflation och byteshandel blev det gällande som kom att prägla också det medeltida livet. Pga. av oroligheterna i Europa under detta vändpunktskede flyttade också stora folkgrupper på sig och de förr tätt bosatta områdena avbefolkades och folk började åter leva på landsbygden och i mindre byar. Också grunden för det till medeltiden typiska böndernas livegenskap lades i det kaotiska läget då de enhetliga romarriket började vittra sönder samt fästes hantverkare och köpmän till skrån och gillen som också blev ett kännetecken på medeltiden.

De gynnsamma klimatförhållandena som under antiken hade rått kring medelhavet och givigt rikligt med skörd åt befolkningen försämrades också. Till följd det svalare klimatet och den sämre avkastningen på skörd dog många i svält. Pestepidemier slog också till under denna tidpunkt och man kan utan tvivlan säga att ingången från antiken till medeltiden ser sin vändpunkt också i den misär som följde klimatförändringen och pestepidemierna.

Då man talar om dessa vändpunkter kan man också sammanfatta dem med att säga att det var fråga om en allmän tillbakagång i den mänskliga utvecklingen. Skrivkonsten försvann i Västeuropa och bevarades endast i kyrkliga kretsar. Människan underkastade sig gud och det kritiska tänkandet och studerandet av världen tynade av. Detta ledde till att uppfinningsrikedomen försvann och många uppfinningar som under antiken utvecklats förföll också i glömska.

Ett konkretare exempel på en faktor kan ses runt år 800 då enligt den allmänna uppfattningen enheten kring medelhavet slutligen splittras och den kontakt som ännu hölls mellan öst och väst bryts.

Man kan alltså se många faktorer som vändpunkter mellan antiken och medeltiden men man bör dock komma ihåg att detta var inte något samtiden tog notis om. Begreppet antiken och medeltiden är något som skapats först långt senare och historiker kan inte än idag komma överens om vilken händelse som skulle ha varit betydligast. Roms undergång kan dock ses som den första brickan i dominospelet som satt igång kedjereaktionen till de händelser som nämns ovan trots att också klimatförändringar etc. hade en del i det hela.

4-5/6 Definiera medeltidsbegreppet som ett europeiskt fenomen och en europeisk epok även om såväl utomeuropeiska folkvandringar som också Islams uppkomst bidrog till att antiken förbyttes i medeltiden. Det antika ar vet levde ju långt kvar bland araberna. Här lite fler orsaker:

OLIKA TEORIER TILL ROMS UNDERGÅNG OCH FALL

•Olika teorier existerar och de avspeglar kanske i högre grad den tid och plats de skapats i t.ex. Så att under upplysningen betonades kyrkans och kristendomens roll i förfallet medna man under 1800-talet i högre grad lyfte fram medicinska förklaringar. Idag annammar man en syn som är summan av alla tidigare förklaringar till undergång och fall.

•Enbart västrom går under på 400-talet. I Bysans fortlever arvet av Rom i ytterligare 1000 år.

•Folkvandringarna

•Ett inre förfall, växande kostnader i kombination med krympande inkomster. Inflation och det förlorade förtroendet för valutan.

•Kristendomen, religionens pacifistiska budskap samt kritik till den världsliga makten.

•Rikets delning i två och fyra separata delar, arméernas lojalitet till befälhavaren framom riket.

MEDELTIDEN

Ett begrepp som skapats i efterhand som avspeglar den negativa, senare synen på perioden 400-1500 i Europas historia men egentligen är det ju frågan om en lång period som inberiper stagnation, tillväxt, katastrof samt grunderna för den europeiska dominansen i världen.

FEODALISMEN

•Betyder länsväsen, innebar att regenten (rikets ägare) förlänade sitt land mot löfte att vassallen försvarade landet. I avtalet ingick att vassallen fick skatteskriva befolkningen men måste i gengäld överlåta en viss mängd riddare till jordägaren som kompensation.

•Karl den stores rike blev vidsträckt och utsatt för ständiga hot från kringboende folk. Kungen behövde hjälp att styra detta väldiga rike, men han hade inte möjlighet att avlöna alla dem han behövde, en stor del av ekonomin i det tidiga medeltida samhället vilade på naturahushållning och varubyte. I stället lånade han ut delar av riket till förtrogna, som styrde det åt honom mot att de fick uppbära de avkastningar provinsen kunde ge. De blev hans låntagare, eller länsherrar. Län hette på latin feodum och det system som nu inrättas kallas feodalismen.

Länsherren eller vasallen skötte alltså länet åt kungen och försvarade det mot angripare. i skötseln kommer också att ingå juridiska åligganden, så att länsherren dömer vid de lokala rättegångarna. Lokala lagar uppstår liksom så småningom lokala folkrepresentationer.

Vasallen i sin tur förlänade delar av sitt län till undervasaller och när länen så småningom blir ärftliga sker en uppsplittring av riket. Detta system sprider sig till andra länder och i det tysk-romerska riket kommer det att verka splittrande ända till Tysklands enande under 1800-talet, medan monarkerna i Frankrike vid nya tidens början lyckas återta kontrollen över hela sitt rike med hjälp av avlönade ämbetsmän.

Länsherrarna kontrollerar således stora jordområden och deras skyldighet mot sin länsherre är främst att bistå honom i krig. En jordägande krigaradel, aristokrati, uppstår därigenom genom feodalismen. Den etiska grund som är förutsättningen för att detta system skall kunna fungera bygger på lojalitet; de agerande måste acceptera lojaliteten och respektera ingångna avtal. En särskild ceremoni äger rum vid installationen av den nye länsherren, den så kallade investituren. Genom att på detta sätt en rit uppstår förstärks banden mellan länsherre och läntagare och i verk som tillkommer när feodalismen är etablerad är denna moral tydlig.

•I början returnerades länen till de ursprungliga ägarna men snart blev systemet sådant att förläningarna gick i arv. Så uppstod adeln, det världsliga frälset.

VARFÖR UPPSTOD FEODALISMEN?

•Då penningekonomin kollapsade slutade skatteindrivningen att fungera, människorna övergav städerna och flyttade till landsbygden för att kunna odla sin egen mat.

•Redan under slutskedet av romarriket hade den fria bondeklassen nästan försvunnit och ersatts av livegna som pantsatt sitt liv mot arbete på stora latifundier. Livegenskapen gick ofta i arv även om den inte spred sig över hela Europa.

•Under de oroliga folkvandringarna accepterade bönderna systemet i kompensation mot det skydd som godägarna kunde erbjuda.

•Delvis en gammal germansk tradition enligt vilken regentens livgarde erhöll land som ersättning för sitt skydd.

•Även i den romerska armén hade samma varit kutym.

FÖLJDERNA AV FEODALISMEN

•Regentens makt minskade medan adelns makt växte.

•Inga stora, starka stater existerade utan alla rikena splittrade i större och mindre förläningar.

•Krig allmänna

•Handeln förtvinade

•Böndernas ställning försämrades drastiskt

•Ståndssamhället uppkommer, i.o.m handelns/hantverkets återkomst förstärks borgarståndet.

•Kyrkans makt ökar.

Se också:

http://prezi.com/rz6ymncptt-s/overgangen-fran-antiken-till-medeltiden/

+9. Behandla följande texter om Versaillesfreden 1919

a) Hur behandlades Tyskland i Versaillesfreden?

b) Utgå från citaten av Keynes, Hitler och Macmillan och bedöm skribenternas

inställning til fredsfördraget.

c)Vilken betydelse hade Versaillesfreden för europeisk politik på 1920- och 1930 talen?

a) Tyskland hamnade ta fullt och ensamt ansvar för kriget. De allierade gav inte Tyskland en chans att vara med i fredsförhandlingarna i Versailles och måste underteckna ett färdigt fredsfördrag och hotades med krig om de inte skulle underteckna, målet var att utplåna dem från att vara en maktfaktor i framtiden. Frankrike ville ha revanch från kriget 1871.

1/2 Förklara bakgrunden med krigsansvarighetsklausulen (en komromiss enligt vilken Tyskland skulle axla fullständigt ansvar moraliskt så att tyskarna inte skulle tvingas betala krigets fullständiga kostnader)

b) John Maynard Keynes har en negativ inställning till fredsfördraget för att den inte ger upphov till stimulans av ekonomin i europa då Tyskland ha pågetts nästan omöjliga ekonomiska krav i fredsfördraget. Han anser att segrarmakterna inte var intresserade av ekonomiska problemet i europa. 1/1

Hitler anser att fredsfördraget som för Tysklnds del var förtryckande och näst till omöjligt att uppfylla funkade som ett ypperligt propagandavapen i syfte att väcka nationalism i folket. 1/1

Margaret Macmillan anser att fredsfördraget skulle ha förstärkt Tysklands strategiska ställning snarare än att den skulle ha försvagat dem. Hon anser också att fastän fredsstiftarna ingick ett fel bar de inte ansvaret för utbrottet av andra världskriget. 0/1 denhär delen borde analyseras bättre, t.ex. faktumet att Tyskland delades och språkligt t.o.m unifierades

c)Det skedde en kraftisk politisk omvälmning i Europa efter fredsfördraget i Versailles 1919. Dynastiska imperierna som till exempel Österrike-Ungern föll och nya, i teorin, demokratiska stater uppkom, detta ledde till större rättigheter för medborgarna i dessa forna dynastiska imperier. Tyskland som hade måsta ta största skulden av i Versailles freden hamnade in i en svår hyper-inflation på 20-talet då fransmän ockuperade ruhr-området och tyska arbetare gjorde passivt motstånd och nya sedlar började tryckas för att finansiera motståndet. I Tyskland kunde också en viss Adolf Hitler och han NSDAP parti använda Versailles freden som ett medel av propaganda, Versailles freden kallades för skamfreden. Regeringen ansågs också vara förrädare för att de skrivit under skamfreden. Hitler attackerade också i hans bok Mein Kampf Versailles freden. Denna propaganda väckte nationalism i Tyskland då folket blev bittert. Slutligen blev Hitler rikskansler år 1933 och Fuhrer 1934 och, NSDAP var nu det enda tillåtna partiet i landet. I Italien hade Versaillesfreden också varit en besvikelse då Italien inte fick de territoriella vinster man skulle ha velat. I Italien, som också i många andra länder, började folket flytta sina blickar mot ytterhetsrörelser vars propaganda folket tyckte om att höra. Benito Mussolini och hans fascister tog 1925 makten i Italien. Av de demokratier som uppkommit efter första världskriget var det bara Finland och Tjeckoslovakien som kunde hålla fast vid ett demokratiskt styresätt vilket tyder på att man inte var nöjd med demokratin i andra länder. Man kan väl också gott säga att Versailles freden hade en bidragande orsak till att andra världskriget bröt ut 1939 då den gav upphov till att Hitler fick så stark makt och kunde börjande med Saarområdet 1935 starta sin expansion i Europa.

Sammanfattningvis kan det konstateras att Versailles freden rubbade till hela politiska livet i Europa och var en bidragande faktor till uppkomsten av ytterlighetsrörelser och andra världskriget.

2/4 Versaillesfreden berörde endast Tyskland vilket gör att man kan begränsa svaret till Tyskland under 20- och 30 talen. I svaret borde man analysera Versaillsfredens ödesdigra konsekvenser i jämförelse med andra faktorer som bidrog till att den militanta radikalnationalismen kom till makten och vad detta innebar. Varför kollapsade demokratin?

5/9

V2009

+10. a) Hur motiverar man i uppropen landets kommande statsskick? Behandla likheter och skillnader.

I medborgaruppropet i början av maj(14.05.1918) motiverar man att Finlands kommande stasskick skall bli en monarki med en stark regeringsmakt. Man riktar sin uppror till Centralmakterna som är alliansen med Tyskland och Österrike- Ungern och osmanska riket men egentligen riktar de med upproret endast Tyskland. Man vill ha bra förhållandet med Tyskland och monarkisterna tror att om Finland blir en monark som kejsardömet Tyskland så får länderna ett starkare förhållande. Däför vill man också välja en Tysk kung till Finland. Man motiverar att med monark bevarar man Finlands självständighet och att ifall vi blir monark så förstår de andra länderna (särskilt Centralmakterna) att vi inte längre är en del av Ryssland och det skall vi inte heller längre bli. Dessa länder, särskilt Tyskland, stöder oss ifall Ryssland igen anfaller lilla nya självständiga landet, Finland. Upproret vill också betona att med stark regering har vi sluppit loss från Ryssland och därför behöver vi det i fortsättningen också för att behålla vår frihet och samhällsordning.

Det medborgarupproret som förekommer senare i maj (25.05.1918) demonstrerar för en republik eftersom det tryggar medborgarnas rättigheter för att vi har en statssick som representerar folket. De motiverar sitt uppror att med en kung från ett främmande land som inte är ens finländsk skulle inte trygga finländska folkets rättigheter och behålla vårt samhälle självständigt. På detta sätt motiverar de emot det första upproret i maj.

Likheter med dessa medborgaruppror i maj är att de båda vill ha en stark regeringsmakt för att vår självständighet skall behållas och ordningen i samhället. Skillnader med dessa uppror är däremot att de motiverar olika orsaker varför vi måste ha en stark regeringsmakt. Det tidigare upproret vill ha en stark regeringsmakt för att med den blev vi också självständiga från Ryssland. Medan det senare upproret i maj inte nämner samma orsak till varför vi behöver en stark regeringsmakt. Andra skillnader mellan dessa uppror är att det tidigare upproret vill ha monark som statsskick medan det senare upproret anser inte att en kung från ett främmande land skulle inte trygghet till vårt nya självständiga land och de demonstererar för republik istället. Det första upproret inser att vårt förhållande med Tyskland hålls bra ifall vi har en monarki och speciellt när kungen är tysk. De motiverar att då stöder Tyskland oss ifall Ryssland försöker ta bort vår självständighet. Däremot demonstrerar det senare upprotet att det inte påverkar om vi har en monark eller republik för att fortsätta att ha goda förhållander med Tyskland och därför har Finland mera nytta av att vara en republik.

3/3

b) Vilka skäl hade Friedrich Karl för den slustats han anför i brevet?

Fredrich Karls slutsats i brevet är att han avsade sin tro som kung till Finland. Största orsaken till detta var Tysklands motsättningar i första världskriget vilket gjorde att Karl av Hessen sköt framåt sin plikt som kung till Finland. Tyskland var rädd att det kommer att påverka deras fredsförhandlingar i första världskriget ifall de hjälper Finland att bli en monark. Därför blev tyskarna blev mindre intresserade. De var också osäkra om hur kriget kommer att sluta vilket gjorde att Tysklands myndigheter förbjöd att Karl av Hessen fick ta emot kungens plats i Finland.

Prinsen Karl av Hessen medger själv i sitt brev (till Finlands Berlinambassadör 14.12.1918) Tysklands motgångar i första världskriget och motiverar det som sin största orsak till att han inte kan bli Finlands blivande kung. Då det sker ”förändringar” i Tyskland dvs. När Tyskland förlorar första världskriget inser Karl av Hessen att det också påverkar Finlands utrikespolitik. Förhållandena i Tyskland och landets framtid är så besvärlig (fredsförhandlingarna då tyskarna får betala hårt krigsskadestånd samt ta allt ansvar för kriget) att han kan inte kan ta emot tjänsten.

Fredrich karl visste att Tyskland hade dåligt förhållande med de andra stormakterna och förlorandet av första världskriget gjorde dem ännu sämre. Detta skulle också påverka Finlands utrikespolitik och därför var detta en faktor till att Karl av Hessen avsade sin tro. Man kan också läsa detta mellan raderna i Karl av Hessens brev då han skriver om att han vill befria finska folket mot deras förpliktelser mot honom. Karl av Hessen kom inte heller aldrig till Finland, var inte motiverad att lära det Finska språket och Finland var mera den partnern som fick vara mera kontakt med honom. Detta kan också påverka att Karl av Hessen aldrig var så förtjust att bli Finlands första kung.

Skälen för Friedrich Karls slutsats i sin brev till Finlands Berlinambassadör är att Tyskland förlorar första världskriget i november och detta skulle också påverka Finland främst inom utrikespolitik men också Finlands framtid. Om prinsen Friedrich Karl skulle ha blivit Finlands kung skulle ha Finland fått stöda Tyskland med deras krigsskuld som varit besvärligt till ett nytt självständigt land som inte ännu utvecklas sig till ett industriland och handeln skulle ha blivit besvärlig på grund av stormakterna inte stött Finland inom handeln eftersom vi haft en tysk kung. Detta skulle ha påverkat att Finland skulle ha svårt att behålla sig som ett självständigt land.

2/3 Notera att texten är författad efter att Tyskland förlorat samt undertecknat vapenstilleståndett med ententen. Friedrich Karl hade ju redan långt tidigare blivit vald samt utdess till kung över Finland. Genom detta absolutionsbrev befriade han finländarna från det politiska ok som uppkommit då Finland revs med i den tyska förnedringen.

c) Hur löste sig kampen med statsskicket, och vilka verkningar hade den på det politiska livet i Finland i början av självständighetstiden?

Efter Finland gjort sig självständig föreslår Svinhuvud att Finland skall bli republik. Detta stod också i Finlands självständighetsförklaring men det hade inte gjorts till en grundlag och inbördeskriget sköt på frågan om vårt land blir en monark eller republik. Efter inbördeskriget hade socialdemokrater som stödde republik hade förlorat alla sina platser i latdagen utom en. Detta var en orsak till att republik inte blev av. Borgare var av olika åsikter över vilken stassick det nya självständiga landet skulle ha och de delades i två grupper monarkister och republikaner. Svinhuvud blev riksföreståndare och fick samma rättigheter som gustavianska lagar gav honom fick monarkerna sin första seger. Monarkerna ansåg också att Finland inte var mogen att bli en republik på grund av inbördeskriget och att kriget visade demokratins svagheter. Finland var på ett sätt beroende av Tyskland och ville ha bra förhållande med landet. Monarkernas anhängare uppfattade att om Finland blev en monark som kejsardömet Tyskland skulle ländernas förhållande förstärkas.

Efter Paasikivi som var själv monarkist blev senatens ordförare och föreslog de åt lantdagen att Finland skulle bli monark. I lantdagen var majoriteten monarkister som godkände lagen i juni 1918. Oppositionen ville ha ny val men lantdagen motiverade att om en kung släkt dör får senaten välja en ny kung. Monarkisterna ville helst ha en kung som var nära släkt med Wilhelm II men Tysklands kejsare gick inte med på det och släktingen Fredrich Karl av Hessen valdes istället som godkände tron. Karl av Hessen var som regent öppen för nya reformer men mot att minska kungens rättigheter till en stark regeringsmakt. Dessutom kände han inte Finlands historia och samhälle samt var inte ivrig att lära Finlands språk. Eftersom Tyskland inte var så populär bland de andra stormakterna orsakade Finlands val av en tysk kung dåligt utrikespolitisk. Därför drog Frankrike tillbaka deras erkännande av Finlands självständighet och detta såg inte bra ut till ett land som inte länge varit självständigt. Dessutom var största delen av Finlands folk republikaner och en kung som inte var villig till en stark regering skulle åtstadskomma problem i framtiden. Tyskland hade mottgångar i första världskriget och därför sköt Karl av Hessen sin plikt framåt. Tyskarna var rädda att det skulle bli svårare för dem att utesluta fred i första världskriget om de hjälpte Finland att bli en monarki. Dessutom var tyskarna osäkra vad krigets slutresultat blir och därför blev Finlands statsstick mindre viktig för dem.

Då Tyskland förlorade första världskriget blev deras stasstick till en republik och Finland ansåg att de inte har längre nytta av en tysk kung. Efter de kontaktat Karl av Hessen sickade han ett brev där han avsade tronen(detta motiverar han också i sitt brev till Finlands Berlinambassadör 14.12.1918) och hann aldrig komma till vårt land. Finland ansåg att man nu på allvar måste göra åtgärder med stassticket för att förbättra vår utrikespolitik.

Det blev en ny val och republikanerna fick majoritet i lantdagen och Mannerheim utsågs till riksföreståndare. Mannerheim diskutera med det första världskrigets segrare och förbättrade Finlands utrikespolitik. Den långa tvisten om Finlands stassick ledde till att borgpartiet splittrades och monarkerna bildade Nationella samlingspartiet och republikanerna Nationella framstegspartiet. Nationella samlingspartiet som var konservativ, var anhängare av stark regeringsmakt och stöddes av ämbetsmän, förmögnare jordbrukare och av näringslivet. Trots Karl av Hessen hade avsagt tronen fortsatte Nationella samlingsparti monarkisk linje men efter en tid ändra de sig till republik. Däremot har Nationella samlingspartiet svårigheter att komma överens med socialisterna. Nationella framstegspartiet bildade tillsammans med Agrarförbundet centern och de accepterar försoningspolitiken. Trots debatten om Finlands statsstick splittrade borgarna förbättrade de också vissa klyftor som inbördeskriget orsakat. Svenska folkpartiet och agrarförbundet bildade högern och var enda partierna som inte splittrade under inbördeskriget. Socialdemokraterna bildade vänstern och förde en parlamentarisk linje men splittrades och en del förde en radikal linje och andra fortsatte med parlamentarisk linje.

Den 17.07.1919 röstar lantdagen för republik. Lantdagen gör en kompromiss med sitt stassicket. Monarkisterna får sin begära igenom med en stark presidentmakt som har vetorätt om lagstiftningen, rätt att upplösa lantdagen och sköter utrikespolitiken. Socialdemokraterna får också deras begära igenom att lantdagen får makt genom att stifta lagar, budgetmakt och övervaka regeringen. Regeringen komplimenteras och senare 1922 får de ministeransvarighet.

Efter Finland fått sin första president, Stålberg utser han flera reformer som bl.a. allmän läroplikt, kolonisationslagen, allmänvärnlikt, språklag och ny beskattningssystem. Stålberg arbetar också med försoningspolitik dvs. jämna klyftorna mellan de röda och vita från inbördeskriget.

Fast Finland var en monark blev den till slut en republik som man i början planerat. Statssick debatten påverkade att flera partier splittrades framför allt borgarna men förbättrade vissa klyftor som inbördeskriget orsakat.

3/3

8/9

Se även vetamix historiakommentarer

V2007 10+.

a)Utgå från källorna på vilka grunder lantdagsreformen anses som radikal. (3p)

Efter Rysslands motsättningar i kriget mot Japan och ryska folkets allmänna trötthet över att de hade för lite rättigheter bröt storstrejken ut 1905 som också spred sig till Finland. Finländares strejk riktade sig mera på förryskningen som börjat sen 1899 (och socialisterna strejkade för att få samhällsreformer) och kejsaren Nikolaj II var tvungen och komma emot folket för att lugna någorlunda oroligheterna. Därför med sin kejserliga regering gav Nikolaj II Novembermanifest till Finland som upphörde alla förryskningsåtgärder och bekräftade Finlands rättigheter med sin autonomi dvs. självstyre. Därefter upplöstes Senaten med Underfallenhetsmän och ryssar och ersattes med Konstionella och man gjorde en ny Lantdagsordning 1906, vilket hade flera grunder till ”radikala” förändelser.

I den första källan av Röda manifestet som är presenterad av Arbetarrörelsen kommer det fram att de ville ha allmän rösträtt dvs. både kvinnor och män över 21 år har rätt att rösta i lantdagsvalen. Detta var en radikal begäran eftersom förut var det endas män som fick rösta och det gällde inte alla män utom man hade rösträtt beroende på om man hade tillräckligt stor inkomst eller tillhörde till ett visst stånd eller klass. Lantdagsreformen med allmän rösträtt uppfylldes (dock till dem som var 24år) och de obesuttna som inte ägde land (drängar och pigor), tjänstefolk, fattiga arbetare i städer fick nu rösträtt för första gången i Finlands historia. Därför var detta en radikal förändring i vårt land och eftersom Finland var bland de första i världen som hade allmän rörstätt var reformen också radikalt förändring globalt. Åt finländska kvinnorna som ännu på 1800- talets slut var under mannens förmynderskap var reformen framåtskridande som fick också nu ställa upp i val. Denna reform gjorde också att lantdagen presenterade större del av folket. Röda manifest största strävanden var allmän rösträtt och enkammarlantdag och därför var manifestet radikalt eftersom innebär stora förändringar. De ledande ansåg att var helt för radikalt och eftersom de uppfylldes kan man med dessa grunder anse att Lantdagsordningen 1906 hade radikala reformer.

I andra källan med Nikolaj IIs proklamation kan man anse att Lantdagsordningen 1906 var radikal eftersom kejsaren vanligtvis var en nationalist och stödde envälde samt förde en reaktionär politik. På grund av storstrejken var kejsaren tvungen att komma emot för att han skulle få mera kontroll igen av Finländska storfurstedömet och därför fick han ge efter med Novembermanifesten och godkänna Lantdagsreformerna trots dessa stred med hans politik. Storstrejken gav möjligheten och var en faktor till radikala förändringar kunde genomföras i lantdagsordningen, annars skulle kejsaren aldrig gåt med på det. Detta förklarar att lantdagsordningen ses som radikal reform.

Från tredje källan som borgståndet presenterade hänvisar att lantdagsordningen 1906 var radikal eftersom ännu under förryskningen var det inte ens möjligt att drömma efter nya lantdagsreformer med allmän rösträtt eller enkammarlantdag. Tsarens reaktionära politik och förryskningsprogram gjorde det omöjligt för finnar att reformera lantdagen men nu när det blev möjligt med hjälp av storstrejken ansåg finnarna att utnyttja situationen och det är en av orsaken att lantdagsordningen 1906 hade radikala förändringar. Tredje källan går på likartad linje som andra källan att Storstrejken möjliggjorde radikala förändringarna.

I den fjärde källan kommer det upp om debatten om enkammar- och tvåkammarlantdag som diskuterades mycket under lantdagsordningen 1906. Tvåkammarlantdag var mera vanlig under denna tid, där ena kammaret stiftade lagar och andra kontrollerade första kammarens verksamhet. Ändå beslöt man sig med enkammarlantdag för att man var rädd för att förryskningshotet fortsätter och med enkammarlantdagen var det smidigare att motarbeta mot förryskningen ifall den skulle fortsätta. Enkammarlantdag var en radikal förändring eftersom den upplöste ståndsamhället. Detta motiveras också i fjärde källan då det anses att enkammarlantdag skulle minska klyftorna mellan över- och underklassen. Källan vill framföra att de rika och adliga borde vara tvungna att komma överens med fattiga folket och de borde enas. Det ”lärda” borde ta underklassens viljor och begär till hänsyn och inte endast själv ha ordet. Enkammarlantdag möjliggjorde att lantdagen blev mera demokratisk och presentera större del av folket. Dessa grunder är orsaken till att lantdagsordningen hade radikala förändringar.

3/3 Svaret är bra men här skulle det räcka med att lyfta fram 3 exempel från tre separata källor och citera t.ex. i det 3:e citatet ’ens de djärvaste…’

b) På vilket sätt möjliggjorde de dåtida förhållandena reformen?

Den största faktoren som möjliggjorde radikala reformerna i Lantdagsordningen 1906 var Storstrejken 1905 som förorsakade att Nikolaj II var tvungen att ge efter för att minska oroligheterna och ge Novembermanifestet (som citeras i andra källan) dvs. alla förrysknings åtgärder slopades och Finlands rättigheter bekräftades igen. Finland fick tillbaka hela sin autonomi (självstyre) som begränsas under den första Förtrycksperioden 1899-1905. Förryskningen gjorde att finländarna vakna upp då de fick tillbaka sina rättigheter och fattade att de måsta utnyttja situationen med sin autonomi så länge de har möjlighet till det.

Detta kan också motiveras med att partiet Gammalfinska partiet gick mera på Konstiotonellas linje och började ha radikala krav fast de tidigare fört konservativ politik och stödde Underfallenhetsmännen. Underfallenhetsmän förde en ”realistisk politik” och ansåg att desto mera motstånd vi gör mot förryskningen ju mera begränsad blir vår autonomi. Efter den första förtryckperioden hade Gammalfinska partiet förstått att underfallenhetsmännens politik inte är lösningen till att behålla sin autonomi och när de blev anhängare av Konstitonellas linje(motarbeta förryskningen med bl.a. passiv motstånd) blev lantdagen mera enat.

En annan orsak till att radikala reformerna var möjliga var att alla de sex partier förde en någorlunda radikal politik torts de presentera olika folkgrupper. Ungfinska partiet var liberalt och ville ha radikala reformer samt redan vid början av den första förtryckperioden stödde de Konstiotonella. Agrarförbundet var ett nytt parti och de förde fram böndernas rättigheter och ville ha åt dem en bättre ställning i samhället. De var också anhängare av Röda manifestet dvs. som strävade allmän rösträtt och enkammarlantdag och därför kan man anse att de också vara öppna för radikala reformer. Kristiliga Arbetarförbundet var ett parti som ville ha bättre rättigheter till fattiga arbetare i städerna och trots de hade endast en plats i lantdagen ville de ha reformer till samhället. Alla partierna var enat till att göra radikala reformer i landet.

Socialdemokraterna hade den största inflytande i lantdagen och mest med platser. De ville inte endast ha reformer som Röda Manifesten strävade efter utom också allmän rösträtt i kommunal- och statligaval, allmän läroplikt och progressiv beskattning. Eftersom de hade största makten i lantdagen och när de krävde flera radikala reformer möjliggjordes reformerna. Socialdemokraterna hade Tysklands socialdemokrater som förebild och stärkte deras självförtroende att de var inte enda som ville ha radikala reformer.

Förryskning hotet var också orsaken till att man bestämde att ha enkammarlantdag istället för det mera vanliga systemet tvåkammarlantdag. Ifall förryskningen fortsatte igen skulle Enkammarlagen göra det lättare att stifta lagar och motarbeta mot förtycket.

Efter storstrejken upplöstes senaten med underfallenhetsmän och ryska och ersattes med konstiotonella som gjorde en ny lantdagsordning. Nationalisten Nikolaj II som förde reaktionär politik skulle aldrig ha gått med på detta om han inte skulle haft svårt att kontorlera riket och det möjliggjorde Lantdagsordningens 1906 radikala reformer. Storstrejken, socialdemokraternas största inflytande i Lantdagen, folket som blivit erfarenhet av första förtryckperioden och förryskningshotet samt partiernas enande om radikala reformer möjliggjorde att reformera Lantdagsordningen 1906.

2/3 Revolutionen i Ryssland (i kombination med det rysk-japanska kriget) hade försatt Tsaren i en position där han var tvungen att godkänna mycket radikala reformer annars skulle han antagligen tvingas abdikera. När man i Finland reste krav på allmän och lika rösträtt var det ju främst ämnat att i framtiden erhålla mera pondus för lantdagen så att den verkligen skulle representera finländarna eftersom man utgick ifrån att Tsaren skulle återhämta sig och återinföra förryskningspolitiken.

c) Vilka faktorer kan förklara resultatet av det första riksdagsvalet? (3p)

Platsfördelningen mellan partierna i riksdagsvalet 1907 var annorlunda från tidigare lantdagsval på grund av lantdagsordningen 1906. Allmänrösträtt för både kvinnor och män över 24 år möjliggjorde att mera folk kunde inverka i valet. Kvinnor hade inte tidigare haft rösträtt och nu när de kunde t.o.m. ställa upp i val hade det en stor inverkan på riksdagsvalet 1907. De obesuttna, tjänstefolk och fattiga arbetare i städerna fick nu rösträtt första gången i finländsk historia. Det var inte längre endast män med hög inkomst eller som hörde till ett särskilt stånd som fick medverka i valet och nu var det tiogånger mera folk som kunde påverka som gjorde att det blev annorlunda resultat i riksdagsvalet.

Lantdagsordningen 1906 gav också upphov till mera politiskt aktivitet. Partierna fick politiska organisationer bakom sig och nu kunde mera folk ställa upp i val som ledde till större konkurrens. Det uppkom också nya partier som Agrarförbundet som stödde böndernas rättigheter och fick mera platser i riksdagen på Ungfinnarnas bekostnad. Men Agrarförbundet var ännu så okänt parti så de fick ändå inte så många platser i riksdagen.

Socialdemokraterna fick mest med platser i riksdagsvalet eftersom de strävade mest av alla partier efter radikala reformer som allmän läroplikt, allmänrösträtt till kommunal- och statligval. På grund av att de ville förbättra alla samhällsklassernas möjligheter var de populära i landet.

Kristiliga Arbetarförbundet var ett parti som ville ha bättre rättigheter till fattiga arbetare i städerna men Finland fanns det inte lika mycket industriarbetare som i England och därför fick inte detta parti så mycket stöd. Störstadelen av Finlands befolkning bodde ännu på landet och städerna var små och därför fanns det mera bönder i vårt land. Bönderna fick mera nytta av att stöda Gammalfinska partiet eller Agrarförbundet. Det var mera taktiskt för industriarbetarna att rösta på Socialdemokraterna än på Kristiliga Arbetarförbundet eftersom SDP hade mera makt i riksdagen. Kyrkan hade också nu mindre inflytande eftersom folkskolorna sköttes av kommunen.

Gammalfinska partiet fick troligen mera röster eftersom de började sträva efter radikala reformer istället för att vara konservativa som förut. De stöddes också av bönder från landsbyggden vilket är en stor del av befolkningen. Då de obesuttna på landsbyggden fick rösträtt fick de ännu mera anhängare. Trots Ungfinska stödde redan under förryskningen de konstiotonella partiet och var mera liberala än Gammalfinska partiet fick de mindre röster eftersom deras anhängare var unga och bönderna stödde istället Gammalfinska partiet.

Det Svenska partiets anhängare var svenskspråkiga som ville att svenska språkets rättigheter skulle behållas i samhället som det Gammalfinska partiet och Ungfinska partiet kämpade emot. Efter Finland började höra till Ryssland blev svensk anhöriges antal från majoritet till minoritet i Finland. Därför hade det Svenska partiet mindre platser i riksdaget än Gammalfinska partiet men de hade ändå mera anhängare vad det finns i dagens läge.

Framför allt Lantdagsordningen 1906, förrysknings hot och gamla ståndsamhället som utvecklats till en ekonomiskt behövde nya radikala reformer för att kunna utvecklas och dessa faktoret påverkade på riksdagsvalet 1907.

GFP lyckades i att förvandla valkampanjen till en språkpolitisk fråga medan UFP hamnade lite i skymundan. Det svenska understödet reflekterar den svenskspråkiga befolkningens andel.

2/3

7/9

Se även Vetamix kommentarer:

+10. Lantdagsreformen i Finland 1906

a) Lantdagsreformen kan anses ha varit radikal, eftersom den introducerade ”Europas

modernaste” parlament i Finland. Finland fick på en gång en enkammarfolkrepresentation i

stället för den tidigare ståndslantdagen. Trots allt måste man komma ihåg att den moderna

latdagen inte i sig hade samma makt och funktion som moderna europeiska parlament har i

dagens västerländska demokratier.

Den finska enkammarlantdagen var främst riktgivande och makten låg fortfarande i främsta hand

hos kejsaren i S:t Petersburg. Även om den finska lantdagen hade mera symbolisk än verklig

maktpolitisk betydelse hade lantdagen dock makt i fråga om vissa inrikespolitiska frågor och i

inrikespolitisk lagstiftning. I och med att det fanns bara en kammare var alla så att säga likställda.

Det fanns inte ett överhus för adeln och ett underhus för övriga stånd. Alla medborgare var

likvärda inför lantdagen. Dessutom fick alla finska medborgare över 21 år rösträtt och kvinnor

fick också rösträtt. I Europa var Finland det första landet där kvinnor fick rösträtt, vilket var

väldigt modernt i samtiden. Trots allt bör det kanske påpekas att eftersom makten i främsta hand

låg fortfarande i kejsarens händer i S:t Petersburg kunde kejsarmakten i en krissituation gå med

på att ge efter och sålunda ge Finland dessa rättigheter som var mera symboliska än

maktpolitiska.

b) Det rysk-japanska kriget hade misslyckats för Rysslands del. I Finland hade slutet av 1890- och

början av 1900-talet påverkats av ofärdsåren eller förryskningen. Förryskningen innebar att

kejsaren och Ryssland försökte centralisera sin makt i hela riket. Till denna process tillhörde att

tidigare ”autonoma” områden som Finland fick se att kejsarmakten ställde hårdare krav på dess

särställning. I Finland hade folket blivit vant med sin ställning och kunde sålunda inte alltför

enkelt gå med på att godkänna exempelvis allmän värnplikt i den ryska armén och ett tvång att

börja använda ryska inom förvaltning. Denna atmosfär hade orsakat stort missnöje i Finland

men också på andra områden i Ryssland, där folk ställdes inför högre krav i fråga om användning

av språk och militärtjänstgöring.

När det rysk-japanska kriget slutade i förlust för den ryska armén åren 1904-1905 uppstod

protester runt om i det ryska riket. I S:t Petersburg samlades en stor folkskara för att vädja

kejsaren om större rättigheter, men kejsarens trupper öppnade eld och dödade ett flertal av

demonstranterna. Denna händelse ledde bland annat till att ryska arbetare inom olika branscher

började med en storstrejk, och de finska arbetarna ordnade sin egen storkstrejk som senare blev

en ”nationell” strejk där de finska nationalisterna passade på att poängtera att strejken var

”nationell”, medan arbetarna kanske mera betonade de sociala orättvisorna. I vilket fall som helst var det politiska finska ledarskapet i en god position att ordna strejken och kräva större

medborgerliga rättigheter och utökad autonomi från ryska kejsaren. Eftersom hela ryska imperiet

hade interna problem hade kejsaren bråttom att fixa problemen och sålunda måste kejsarmakten

ge efter på flera punkter. Sålunda gick kejsarmakten med på de flesta punkter som det finska

politiska skiktet krävde.

Trots allt bör det kommas ihåg att fastän Finland fick autonomi och en mycket modern

folkrepresentation hade Finland och dess lantdag inte värst mycket reell makt. Kejsaren var

fortfarande på sin pall, men i Ryssland skapades duman som en liknande institution och vissa

demokratiska institutioner fick rätt att existera vid sidan om kejsarmakten, men kejsarmakten

hade fortfarande det sista ordet i saker och ting och Finland hade ingen egen armé, utan

försvaret sköttes av den ryska armén. Dessutom kunde Finland inte utöva någon utrikespolitik

och efter att oroligheterna kring storstrejken och lantdagsreformen var över kunde Ryssland åter

igen öka sina krav på Finland efter att den nya ordningen hade stabiliserats.

c) Det Socialdemokratiska partiet vann valet. Socialdemokraterna hade varit aktiva bland de

finska arbetarna och i städerna på att organisera själva storstrejken. Dessutom hade

socialdemokraterna varit det partiet som hade talat för kvinnlig och allmän rösträtt. Dessa

faktorer bidrog säkerligen till dess popularitet i själva valen. Gammalfinnarna fick näst mest

platser. Gammalfinnarna var undfallande i sin Rysslandspolitik. Partiet hade sin grund i de gamla

språkpartierna, där fennomanerna under 1800-talet hade stött finska språkets ställning och

svekomanerna hade försvarat svenskans dito. Senare under 1800-talet splittrades fennomanerna i

undfallande och ”ungfinnar”. De ”unga” ville föra en radikalare nationell politik baserad på den

finska grundlagen från gustavianska tiden. De mera undfallande finnarna litade mera på

fennomanen Snellmans och fennomanen Yrjö-Koskinens linje, alltså att utan radikala metoder

bygga på den finska nationalismen på legala grunder, utan att allt för mycket förarga

kejsarmakten i Ryssland. Genom att ha goda förhållanden till ryska kejsarmakten kunde man

enligt gammalfinnarna förstärka finska språkets ställning i landet visavi svenskan och ryskan.

Den nya lantdagsreformen hade genomförts blodlöst och sålunda var gammalfinnarnas linje

säkerligen ett gott alternativ för nationalistiska och eventuellt borgerliga väljare som ville fortsätta

med en stabil finskhetspolitik där finsk nationalism och det finska språket sakta men säkert

konsoliderades på bekostnad av svenskan och ryskan. Ungfinnarna var trots allt på tredje plats

och säkerligen fanns det många av dem som ansåg att mordet på generalguvernör Bobrikov

några år tidigare under förryskningsåren hade varit en nödvändig handling. Till denna grupp

hörde de radikalare nationalisterna som var mera nationalistiska till sin ton än andra partier. Som fjärde parti kom det Svenska partiet, som lite senare bytte sitt namn till Svenska folkpartiet. Den

svenskspråkiga befolkningen var förhållandevis stor under dessa år: andelen svenskspråkiga i

Finland har minskat under de senaste hundra åren från ca 10 % till ca 5 %, och sålunda bör det

beaktas i frågan om den förhållandevis stora andelen platser som svenska partiet fick i valen år

1907. Dessutom fanns det många svenskspråkiga som röstade på andra partier: nationalister

kunde föredra de finska partierna om de sympatiserade med finskhetsrörelsen, och

svenskspråkiga arbetare kunde rösta på socialdemokrater. Dessutom fanns det säkerligen

”borgerliga” personer som sympatiserade med de liberala socialdemokraterna, som fick en

storseger i valen. Även landsbygdens fattigaste jordbrukare, dvs. torparna, har antagligen för det

mesta röstat på socialdemokraterna. Agrarpartiet låg efter Svenska partiet. Senare har vi blivit

vana med att Agrarpartiets/ Agrarförbundets/ Centerpartiets valframgångar har varit frekventa i

de finska valen. I dessa val var det trots allt endast en liten del av agrarbefolkningen som tycks ha

prioriterat med Agrarpartiet. Eftersom majoriteten av finländarna på den här tiden bodde på

landsbygden kan vi förmoda att de flesta jordbrukare och övriga landsbygdsbor har föredragit

andra partier. Torparna har säkerligen röstat på socialdemokraterna, den svenskspråkiga

jordbrukarbefolkningen har kanske röstat för det mesta på det Svenska partiet och vissa andra

jordbrukare har kanske ansett att gammal- eller ungfinnarna hade en viktigare agenda än

agrarerna under förryskningstiden. Som sist finner vi kristliga arbetarförbundet med en plats i

lantdagen. Detta var ett förhållandevis litet parti som kanske kunde erbjuda ett mera kristet

arbetaralternativ till socialdemokraterna som inte sällan stödde sig på Karl Marx ateistiska tankar.

Vid sidan om dessa upplysningar vet vi inte utgående från källorna hur stort valdeltagandet bland

befolkningen har varit. Därutöver är det svårt att säga hur bra de finska medborgarna röstade

enligt sitt eget samvete utan politiskt förtryck från fabriksägare och andra makthavare som kan

ha kunnat kräva sina anställda att rösta på ett visst sätt. Visserligen hade medborgarna rätt att

rösta enligt sin egen vilja, men det är svårt att bedöma hur väljarna har betett sig i valsituationen

och hur de har uppfattat sin rösträtt i de första finska lantdagsvalen år 1907.

En lärare kommenterar

a. Bra men man bör betona betydelsen av att utnyttja källorna av typ ”såsom man kan notera då

man studerar resultaten i valen 1907...”

b. Den revolutionära rörelsen i Ryssland hade två avgörande konsekvenser för Finland: 1) Den

försatte regenten i en återvändsgränd vilket gjorde att han definitivt inte hade resurser att bry sig

om vad som hände i Finland; 2) Strejkrörelsen spred sig från Ryssland till Finland men blev här en unison protest också mot förtryckspolitiken. Den ryska generalguvernör som efterträtt

Bobrikov fick panik och signalerade till S:t Petersburg att man skulle gå med på alla krav.

c. Bra, faktumet att GFP klarade sig så bra stöder faktumet att gammalfinnarna lyckades lyfta

fram språkfrågan så att befolkningen glömde bord undfallenheten. GFP hade också profilerat sig

som ett radikalt parti som understödde idén på enkammarlantdag (i motsats till Svenska partiet,

som nu bytte namn till Svenska folkpartiet).

Några huvudpunkter

1. Lantdagsreformen var radikal, eftersom socialdemokraterna vann valet och kvinnor och alla vuxna

medborgare fick allmän rösträtt.

2. Lantdagen blev dessutom en enkammarlantdag där alla medborgare ansågs likvärda. Sålunda

avskaffades ståndslantdagen.

3. De inre oroligheterna i Ryssland år 1905 skapade ett tillfälle där arbetare i både Ryssland och

Finland kunde ordna strejker och kräva sociala och politiska reformer.

4. Förryskningen som pågick under slutet av 1800- och början av 1900-talet hade också skapat en

nationell stämning bland vissa samhällsklasser i Finland.

5. Socialdemokraterna vann valet säkerligen på grund av att många arbetare röstade på dem och på

grund av att det Socialdemokratiska partiet hade haft de största kraven på allmän- och kvinnlig

rösträtt.

6. Socialdemokratiska partiet hade också spelat en stor roll i samband med storstrejken år 1905 och

partiet blev också populärt på landsbygden.

7. Svenska partiet blev Svenska folkpartiet och bytte profil. Svenska partiet hade inte stött idén om

enkammarlantdag.

8. Agrarförbundet var ett nytt parti men fick bara lite röster. Kristliga arbetarförbundet fick minst

röster.

9. Gammalfinnarna fick mest röster av de borgerliga partierna. Deras finskhetslinje var undfallande i

jämförelse med ungfinnarna som var radikalare att betona Finlands lagar och särställning.

Gammalfinnarna lyckades betona språkfrågan så att folk glömde bort undfallenheten mot ryska

kejsarmakten.