Medeltiden (ca 500-1500)
Under medeltiden uppstod det feodala samhället i Europa
Det byggde på att kungarna delade ut län till sina krigare, det vill säga bestämma landområden
Den som fick ett sådant län kallades vasall och där skulle han styra för kungens räkning och ta upp
skatt av bönderna
Som motprestation skulle han rusta ett antal ryttare och lova att ställa upp för kungen med dessa när det
blev krig
I det medeltida Europa var kristendomen den största religionen
Efter olika inre strider delades den i två delar:
Den grekisk-ortodoxa kyrkan med centrum i Konstantinopel
Den andra delen var den romersk-katolska kyrkan med centrum i Rom
Biskopen i Rom blev ledare för den västliga kyrkan och kom att kallas påve
Under honom lydde alla biskopar och präster i västra och norra Europa
Grunden till det feodala samhället låg i jordbruket
Genom böndernas arbete skapades de resurser som gjorde att både kungen, krigarna och prästerna fick sin
försörjning utan att behöva arbeta på åkrarna
Inom kyrkan menade man att det var Guds ordning att samhället var uppdelat på det viset
I ett samhälle skulle det finnas olika grupper som hade olika uppgifter att utföra
De som bad (prästerna)
De som krigade (adeln)
De som arbetade (bönderna)
Nästan all jord i Europa hörde till stora gods som ägdes av adeln eller kyrkan
På ett sådant gods fanns en huvudgård, där godsägaren bodde, och en mängd små gårdar, där
bönderna bodde
Till varje sådan gård hörde åkrar och ängar
Varje bonde skötte sin egen gård, och för att han fick bruka en del av godsägarens mark betalade han varje år
en avgift eller ränta, som det hette på medeltiden
Räntan bestod till största delen av naturaprodukter:
Vete, råg, vin, kött, ost, ägg eller nåt annat som bonden producerade på gården
Dessutom måste han ofta utföra dagsverken på huvudgården, det vill säga arbeta gratis åt godsägaren en eller ett par dagar i veckan
Alla krigare och präster var förstås angelägna om att bönderna stannade kvar på godsen och gjorde
sitt arbete
Därför infördes så småningom livegenskap
Det betydde att bönderna inte fick flytta utan tillstånd från godsägarna