Nils Bejerot & Jonas Hartelirrs

Missbruk och motätgärder

ORDFRONTSFÖRLAGSTOCKHOLM 1984

Nils Bejerot har tidigare utgivit

Barn – Serier – Samhälle 1954 (1981)Dödsolycksfallen i Sverige 1954 ( med Ragnar Berfenstam)Narkotikafrågan och samhället 1968 (1970)Narkotika och narkomani 1969 (omarb 1972, omarb 1975,

1977, 1980)Addiction and Society 1970Inlägg i narkotikadebatten 1970 (1972)Addiction — An Artificially Induced Drive 1974Somatiska komplikationer vid narkotikamissbruk 1974Omhänderta ,ganden i Humlegården 1974 (med Inga-Lill

och Jan-Ake Candefjord)Drug Abuse and Drag Policy 1975Narkotikamissbruk och narkotikapolitik 1975, (akademisk

avhandling)Svensk beroendelitteratur I: Monografier om narkotika

och narkomani – en biblioteksinventering 1977 (medUlrich Hermansson)

Missbruk av alkohol, narkotika och frihet 1978 (1979, 1980,1981, 1983)

Knark – aldrig! Fall och fakta om narkotika och narkotika-skador 1980 (med Ulrich Hermansson och BerthAndreasson)

Missbruk och missförstånd 1981Vardagsbilder 1984

Jonas Hartelius har tidigare utgivit

Narkotikafrågan — en kristen angelägenhet (red) 1977Kamp mot knarket — narkotikapolitisk läsebok (red tillsam-

mans med Jan Lind) 1982

© NILS BEJEROT & JONAS HARTELIUS 1984FÖRSTA UPPLAGAN, SEPT 1984SATT MED MONOTYPE TIMESTRYCK: ORDFRONT, STOCKHOLM 1984ISBN 91 7324 222 5

TillCarl-Axel Åkerman,

f d chefsåklagare vid sjätte åklagarkammaren i Stockholmmed tack för enastående insatser

i kampen mot narkotikabrottsligheten

InnehållInledning.......................................................................................9

Narkotikapolitikens principerPrevention och kontroll av missbruksepidemier(Nils Bejerot) ..................................................................... 17Narkotikadebattens grundläggandemissförstånd (NB) .............................................................28Narkotikapolitikens grunder (N13)......................................51Narkotikapolitiska strategier( NB & Jonas Hartelius) .................................................... 62Varför är narkotikabrottslighetenså inkomstbringande? (.11—1) .................................................... 81Motståndet mot cannabis — en avgörande frågaför det internationella narkotikasamarbetet (JH) ..........89

II Metadonet: en vattendelare i narkotikapolitikenMetadon löser inga narkotikaproblem (NB &JH) ... 97Metadon — en förevändning för fortsatt missbruk( NB & JH)..................................................................... 104

III Narkotikapolitiken i praktiken: direktiv och åtgärderÅterför makten över missbruksfrågornatillfolket(NB)............................................................... 111Narkotikakommissionen—en skiljeväg (NB) ........... 118Narkotikakommissionen—en svensk tragedi (NB) 124Narkotikapolitiken avgör välfärdssamhälletsframtid (NB) ................................................................. 132Narkotikakommissionen flaggar ivägsista tåget (NB)............................................................. 139Bör narkotikamissbruk kriminaliseras? (JH) ............ 145Motåtgärder — ett tjugofempunktsprogram(NB & JH)..................................................................... 156

Ordförklaringar........................................................................168Litteratur.................................................................................. 173

Inledning

Numera finns en folkligt förankrad insikt om att sam-hällets åtgärder mot missbruket varit otillräckliga. Alltfler människor har upptäckt att de allmänna förebyg-gande åtgärderna inom socialtjänstens ram inte förmårhindra narkotikamissbrukets spridning. Nya kommu-nala åtgärdsprogram, som är direkt utformade för attupptäcka och förhindra narkotikamissbruk bland ung-dom, har plötsligt blivit politiskt gångbara. Ulrich Her-manssons pionjärinsats i Upplands Väsbys kommunhar varit stilbildande för många kommuner.

Fortfarande finns betydande hinder för en fram-gångsrik narkotikapolitik. De bottnar i en bristfälliganalys av det epidemiska narkotikamissbrukets särartoch svårighetsgrad. Så tillmäts alltjämt den enskildanarkotikamissbrukaren endast en underordnad bety-delse för narkotikautvecklingen och narkotikabrotts-ligheten. Därför saknas i samhällets åtgärdsarsenal ju-ridiska möjligheter att verkningsfullt ingripa mot denenskilda missbrukarens befattning med narkotika. Li-kaså saknas lämpliga påföljdsformer. Behandlingslag-stiftningen (Lagen om vård av missbrukare, LVM) gerinte möjligheter till meningsfull och effektiv behand-ling och LVM används i praktiken knappast alls förnarkotikamissbrukare.

Så länge dessa grundläggande brister i narkotikapoli-tiken kvarstår- kommer också samhället att föra enojämn kamp mot narkotikamissbruket. Den globala

9

missbruksutvecklingen är minst sagt alarmerande.Den internationella narkotikabrottsligheten har imånga länder utvecklats till den snabbast växande eko-nomiska sektorn. Dess ekonomiska och sociala tyngdhar gjort den till en formidabel motståndare till och etthot mot rättsordningen, den sociala strukturen ochsamhällsutvecklingen i många länder. Inga avmatt-ningstendenser kan skönjas i dess expansion. Redannu produceras mer kokain och heroin än vad markna-den kan ta hand om. Inflödet av narkotika till vårt landkommer att öka om inte motstrategierna förändras igrunden.

Samtidigt som narkotikautvecklingen är allvarligfinns grund för en försiktig optimism. Några ländersom Folkrepubliken Kina, Japan, Singapore och tidi-gare, under 1920- och 30-talen, även USA har visat attdet går att tränga tillbaka massmissbruk av narkotika.De svenska erfarenheterna från polisoffensiven 1969går i samma riktning. Nedbringandet av det dagligamissbruket av cannabis (marijuana) bland amerikan-ska ungdomar under tiden 1979—83 främst genom enmassiv insats från den amerikanska föräldrarörelsenmot narkotika visar att liknande resultat kan nås även iett modernt västerländskt samhälle.

I andra delar av världen går utvecklingen i annanriktning. Där härskar en kapitulationsstämning. Dis-kussionerna om en legalisering, dvs laglig försäljningav olika typer av narkotika för berusningsändamål, äralltjämt levande i länder som Holland, Spanien ochItalien. När den politiska kompetensen och den drog-restriktiva folkliga opinionen saknas kan sådana före-ställningar komma att dominera det offentliga tänkan-det.

Lösningen på de västerländska samhällenas krisar-

10

tade narkotikaproblem ligger idag inte i en ensidig för-stärkning av de konventionella resurserna som tull,polis och vård. I stället fordras en strategisk omorien-tering av utnyttjandet av samhällets resurser. Atttränga tillbaka marknadsefterfrågan på narkotika mås-te bli den strategiska huvudlinjen om framgångarnaskall bli mer än temporära.

Föreliggande bok omfattar tre huvudavsnitt. Det förstagäller narkotikapolitikens principer. Narkotikapolitikkan beskrivas som samhällets officiella hållning inomnarkotikaområdet. Idag är den allmänt vedertagna ochbrett förankrade målsättningen i vårt land att skapa ettnarkotikafritt samhälle, dvs ett samhälle fritt från nar-kotikamissbruk.

Narkotikapolitik kan emellertid också beskrivassom de sammantagna samhällsåtgärderna som påver-kar de narkotikaklassade medlens lättillgänglighet föricke-medicinsk användning ("missbruk"). Hit hör lag-stiftning, rättspraxis, polisiära insatser, kriminalpoli-tik, barna- och ungdomsvård mm. Genom historiensgång har en rad åtgärder prövats med skiftande resul-tat. Hur de utformats, motiverats, utvecklats och ut-värderats är ett viktigt forskningsområde.

Ofta heter det att olika samhällen och kulturer är såolika att deras insatser mot narkotikamissbruk inte kanjämföras och att erfarenheter från ett land inte kantillämpas iett annat. Narkotikaepidemierna följer dockalltid samma grundläggande mönster i sin utveckling,och en framgångsrik bekämpning av massmissbruk avnarkotika utgår alltid från samma fundamentala princi-per. Dessa kan härledas ur praktiskt arbete på fältet

och ur systematiska undersökningar av hur de fram-gångsrika programmen sett ut. Principerna är enkla.Under de senaste decennierna har de emellertid i denoffentliga debatten skymts av socialpolitiska visioner,naivt önsketänkande och orealistiska föreställningarom missbrukets roll och missbrukarnas beteende.

I denna första avdelning behandlas narkotikapoliti-kens principiella mekanismer. De enskilda avsnittentar upp bl a avgörande missförstånd, narkotikapoliti-kens grunder, drogpolitiska strategier, prevention ochkontroll av missbruksepidemier och det internationellamotståndet mot en legalisering av cannabis.

Det andra huvudavsnittet gäller metadonbehand-lingen av opiatmissbrukare. Den är en viktig vattende-lare i synen på hur ett narkotikafritt samhälle kan ska-pas. Ytterst gäller den frågan om inriktningen av nar-kotikapolitiken — om den skall vara inriktad på generel-la och förebyggande åtgärder med tidiga ingripandeneller på behandling av enskilda individer sent i miss-brukarkarriären. I denna avdelning återges två över-siktsartiklar som sätter in metadonfrågan i ett överord-nat narkotikapolitiskt perspektiv.

Det tredje avsnittet handlar om narkotikapolitiken ipraktiken. Praktiskt arbete med att förebygga och in-gripa mot narkotikamissbruk ute på fältet – i skolorna,på ungdomsgårdarna, i missbruksmiljöerna, på fängel-serna och i behandlingskollektiven – är avgörande förframgångarna i den långsiktiga kampen mot narkoti-kan.

I åtskilliga fall hindras det praktiska arbetet av snävadirektiv och otillfredsställande lagstiftning. Detta gäl-ler exempelvis socialtjänstens brist på möjligheter attingripa med tvingande eller styrande insatser mot vux-na missbrukare innan de riskerar att bli socialt invalidi-

12

serade av sitt missbruk. Liknande svårigheter möteråklagarna när det gäller att ställa de enskilda missbru-karna till ansvar för deras befattning med mindremängder narkotika. Idag saknas dessutom ändamåls-enliga påföljder. Även utredningsväsendet lider av enfragmentering av uppdragen och snäva direktiv. En-skilda delar av narkotikapolitiken handläggs av olikautredningar och kommissioner under olika departe-ment.

När regeringen i oktober 1982 tillsatte narkotika-kommissionen handlade debatten främst om dess di-rektiv och särskilt om dess närmast obefintliga chanseratt åstadkomma en mer genomgripande förändring avnarkotikapolitiken. Slutresultatet blev också, som vinumera vet, enbart en rad smärre reformer.

I denna avdelning behandlas bl a behovet av en ökadfolklig kontroll över missbruksutvecklingen, narkoti-kakommissionens direktiv och arbete och kvarståendeluckor i narkotikalagstiftningen. I slutkapitlet ges tju-gofem förslag till åtgärder som är mer eller mindrenödvändiga för att vända narkotikautvecklingen. Lis-tan visar att samhället har en lång väg kvar till enfungerande narkotikapolitik.

Debatten under de närmaste åren blir avgörande förnarkotikautvecklingen under överskådlig tid. Fortfa-rande finns möjligheter att helt tränga tillbaka narkoti-kamissbruket. Som vi redovisar i denna bok är det fulltmöjligt att utveckla en "svensk modell" för framgångs-rik narkotikapolitik inom rådande västerländska väl-färds- och rättstraditioner. Som alternativ till såväl

13

ensidigt repressiva åtgärder som till ett förödande kapi-tulationstänkande skulle en sådan modell kunna få enstilbildande och avgörande betydelse även för den in-ternationella utvecklingen.

Stockholm i juli 1984Nils Bejerot Jonas Hartelius

1 4

NARKOTIKA-POLITIKENSPRINCIPER

Nils BejerotPrevention och kontrollav missbruksepidemier

Narkotikaepidemierna har blivit vår tids stora farso-ter, och de utgör i industriländerna i dag ett större hotmot folkhälsan än alla de klassiska epidemiska sjukdo-marna tillsammans. I New York är dödsfallen i akutnarkotikadöd i åldersgruppen 15—35 år fler än samtligadödsfall i alla sjukdomar sammantagna.

Mekanismerna för narkotikaepidemiernas upp-komst, utveckling och spridning och de effektiva be-kämpningsmetoderna är numera välkända och väldo-kumenterade.

Denna uppsats är ursprungligen ett anförande införden amerikanska föräldraföreningen PRIDE:s inter-nationella konferens i Atlanta i april 1983. Föredragethar tidigare publicerats i Svenska Carnegie Institutetsbok De två första verksamhetsåren (Carnegie Doku-mentationsserie nr 2, 1984).

Våra dagars farsoter, missbruksepidemierna, har givitupphov till en synnerligen omfattande forskning inomdussintals olika vetenskapliga discipliner. Som regelhar dock intresset varit inriktat på detaljproblem avalla tänkbara slag. Den övergripande, tvärvetenskapli-ga analysen och kunskapssyntesen har försummats,delvis därför att den inte hör hemma inom någon etab-

17

lerad disciplin, delvis därför att den är komplicerad ochkräver bred erfarenhetsgrund.

Det finns flera principiellt olika former av drogbrukoch missbruk, helt oavsett medlets natur. Det är viktigtatt hålla isär dessa former eller mönster, därför att deskiljer sig markant både beträffande prevention ochkontroll.

Först har vi det klassiska medicinska bruket av bero-endeframkallande läkemedel, som kan ge upphov tillmissbruk och narkomani av terapeutisk typ. Här är detoftast medelålders, socialt stabila människor som ut-vecklar ett beroende genom olycksfall i den medicin-ska behandlingen. Dessa människor skäms för sittmissbruk, de försöker hemlighålla det för alla, även försina läkare och sina anhöriga, och de drar ytterst sällanin andra i sitt missbruk.

Den andra huvudtypen av bruk och missbruk ärknutet till det kulturellt accepterade bruket av vissarusmedel, ofta sedan förhistorisk tid. I detta fall är detinte något normbrott inom kulturkretsen att användamedlet, men svåra fall av beroende kan uppkommatrots att användningen brukar vara ritualiserad enligtgamla regler och traditioner. Den kulturella formenkan exemplifieras med de sydamerikanska bergsindi-anernas cocatuggande, cannabisrökningen i vissa mus-limska länder, opiumrökningen i Fjärran Östern ochalkoholkonsumtionen i den kristna delen av världen.

Den typ av drogkonsumtion som vi skall diskuterahär idag är den tredje, den epidemiska typen.

Den karakteriseras av att den brukar uppstå i bohe-miska kretsar, där romantiska drömmare eller äventyr-liga normbrytare i små kotterier experimenterar medexotiska eller nya rusmedel i jakten på nya upplevel-ser. Efter åratals eller decenniers användning av dro-

18

gen i avgränsade grupper, första fasen, börjar sprid-ningen i andra fasen ske till nya kategorier, oftast tillandra grupper av normbrytare och då särskilt till krimi-nella kretsar.

I den tredje fasen övergår drogkonsumtionen tillbreda grupper av normalpopulationen, men då först tillde grupper som har den svagaste impulskontrollen ochdet minst stabila värdesystemet, dvs ungdomen.

I fjärde fasen tenderar det epidemiska missbruket attsprida sig uppåt i åldrarna och kan börja närma sigdroganvändning av traditionell typ, dvs inte längreanses innebära ett normbrott. Då har kulturkretsenadderat ett nytt drogproblem till dem man redan hade.

Den epidemiska missbrukstypen företer, oavsettland och medel, en lång rad gemensamma karakteristi-ka:

Spridningen sker nästan undantagslöst genom enpersonlig, psykosocial kontaktsmitta mellan en etable-rad missbrukare och en novis i en mycket nära vän- ochkamratkontakt, ofta mellan sexualpartners. Initiering-en av andra sker vanligen i ett tidigt skede av individenseget missbruk, under den period som brukar kallasnarkomanins smekmånad, innan de negativa fysiska,psykiska, sociala, ekonomiska och juridiska komplika-tionerna inträtt. Smekmånaden är kort när det gällerheroin och betydligt längre för cannabis.

Det är en närmast försumbar del av initieringen somsker via langare och tillfälliga kontakter. Langarnakommer in på ett senare stadium, där de spelar enmycket destruktiv roll för att underhålla ett redan eta-blerat missbruk eller bädda för återfall.

Exponentiell tillväxt: missbruksepidemier företerofta en mycket snabb spridning. I flera länder har manunder långa perioder kunnat avläsa en exponentiell

19

tillväxt. Så fördubblades exem pelvis det intravenösamissbruket av amfetamin i Sverige var trettionde må-nad under tjugoårsperioden 1946-1965. 1 England för-dubblades antalet heroinister var sextonde månad un-der tioårsperioden 1959-1968.

Andra karaktäristika för drogepidemier är strikt hi-storisk avgränsning, länge också kotterimässig, ål-dersmässig, etnisk, geografisk och nationell avgräns-ning.

Drogepidemier bromsas länge av sådana avgräns-ningar, men när barriärerna genombrutits sprider sigmissbruket snabbt i de nya befolkningsskikten. Så lev-de exempelvis judarna sida vid sida med cannabisrö-kande muslimer i Mellersta Östern under ett årtusendeutan att någon jude veterligen började röka haschisch.Det var först när cannabisrökande amerikansk judiskungdom kom på besök till Israel som judisk ungdombörjade röka cannabis.

Det kan också nämnas att drogepidemier är ytterstmodekänsliga beträffande preparattyp och admini-strationssätt med ibland snabba växlingar i missbruks-panoramat. Det kan exemplifieras med kokainet somlänge endast intogs i traditionellt bruk genom tuggning.Med det rena kokainet introducerades snusningen somsenare följts av intravenösa injektioner och slutligen avrökning av fri bas ('free base") och cocapasta. Ju mermissbruk av epidemisk typ sprider sig i samhället destovanligare blir förekomsten av blandmissbruk beträf-fande olika medel och administrationssätt.

Exposition och mottaglighet samspelar på ett lag-bundet sätt. Att vi före andra världskriget inte hadenågra som rökte cannabis eller injicerade droger intra-venöst i Europa berodde på samma enkla förhållandesom att vi inte hade några syfilitiker eller tobaksrökare

20

här före Columbus. Det fanns inte heller några tuber-kulösa eller alkoholiserade eskimåer förrän de koloni-serats av danskarna. Mottagliga individer hade funnitstidigare, men de hade inte exponerats för dessa fakto-rer.

Vid ett visst exponeringstryck, det kallas också mas-sivitet, reagerar människor som bekant olika: någradrabbas genast, andra efter någon tid, vissa först sedantrycket från drogkulturen ökat ytterligare, medanmånga klarar sig hela livet trots långvarig och intensivexponering. Mottagligheten varierar mellan olika indi-vider men också hos samma individ med ålder och enrad andra faktorer. Vi kan nu formulera sambandetmellan exponeringen (E) för drogkulturen, individensmottaglighet (M) och risken för att individen skallbörja använda drogen, alltså den psykosociala smitt-samheten (S):

S=MxEIndividens mottaglighet (M) är resultatet av en lång radindividbundna faktorer som kön, ålder, sociala förhål-landen, tidigare erfarenheter etc. Eftersom expone-ringen vid ett tillfälle också påverkar den framtidamottagligheten (fM) kan vi generellt skriva vår formel:

S=fMxfENär vi nu har klart för oss hur individuella och socialafaktorer samspelar för att ge upphov till drogmissbrukav epidemisk typ, kan vi börja diskutera hur vi skallangripa problemet.

Många studier har visat att den individuella mottag-lighetsfaktorn tyvärr är svårpåverkbar, sammansattsom den är av allt som påverkat individen fram till nuet.Däremot har exponeringsfaktorn, trycket från miss-bruksmiljöerna och drogmarknaden, visat sig höggra-digt påverkbar med vissa strategier.

21

Frekvensen av opiatnarkomani i USA reduceradesmed cirka 90 procent åren 1923–1939 ( Harney & Cross1961), faktiskt utan vare sig nämnvärd vård eller forsk-ning. Instrumentet var en strikt, restriktiv och konse-kvent drogpolitik som dramatiskt reducerade expone-ringsfaktorn. På samma sätt stoppades en omfattandekokainepidemi i Tyskland på tjugotalet och en enormamfetaminepidemi i Japan efter andra världskriget.

Den japanska epidemin förtjänar ett särskilt omnäm-nande. Den uppstod vid krigsslutet, då den japanskakrigsmaktens amfetaminlager kom på drift. Missbru-ket började bland nattens människor, jazzmusiker, ar-tister, bohemer och prostituerade, men spred sigsnabbt till breda lager av befolkningen. De japanskamyndigheterna vidtog en rad åtgärder, men de sattes inför sent, för begränsat och kraftlöst: det var som attskära i en växande cancer, som man inte fick bukt meddärför att ingreppen inte var tillräckligt radikala.

Den japanska epidemin kulminerade 1954, då manberäknade att två miljoner av Japans hundra miljonermissbrukade amfetamintabletter och över en halv mil-jon injicerade sig intravenöst. Först då kom en drama-tisk skärpning av politiken, med fängelsestraff om 3–6månader för personligt innehav, 1–3 år för langning och5 år för illegal tillverkning.

Första kampanjåret, 1954, arresterades 55600 per-soner i Japan för amfetaminbrott men 1958 endast 271personer, och hela epidemin var eliminerad. Totalthade man fått ingripa mot omkring 15 procent av detberäknade antalet injektionsmissbrukare. De övrigaslutade i blotta förskräckelsen när den restriktiva poli-tiken blev trovärdig. Det skall påpekas att kampanjenvar underbyggd av en bred politisk enighet, och denbars fram av ett massivt folkligt stöd.

22

i

Japanerna hade lärt sig tekniken att bekämpa drog-epidemier från kineserna, som mellan åren 1951–1953stoppade den 300-åriga opiumrökningen med cirka 20miljoner aktiva opiumrökare, och detta utan att behövaomhänderta mer än ungefär tio procent för upp till ettpar års arbetsläger. Nittio procent slutade snabbt, utanvare sig medicinsk behandling eller psykoterapi.

"Vi lär av historien att vi inte lär av historien", saGeorge Bernard Shaw. Det gäller i mycket hög graddrogepidemierna och kontrollen över dem.

Jag har faktiskt inte kunnat finna något historisktexempel på att ett omfattande drogmissbruk i någotland, oavsett utvecklingsnivå eller samhällssystem,har trängts tillbaka utan generella, restriktiva programsom tagit fasta på drogmarknaden och exponeringenfrån missbruksmiljöerna.

Jag har heller inte kunnat finna något exempel på attfrivilliga, individcentrerade, drogfria behandlingspro-gram någonsin haft mer än marginella effekter på pro-blemets omfattning.

Perioden 1850—1950 var preventionens århundrade,då mekanismerna för flertalet av de kända smittsammasjukdomarna klarlades och de stora epidemierna käm-pades ned, inte så mycket genom individuell behand-ling som med preventiva åtgärder. Även alkohol- ochnarkotikapolitiken var under denna period i mångaländer inriktad på preventionen. Framgångarna var påmånga håll betydande, i Sverige epokgörande.

Politiken efter 1950 är terapins period. Nu har depreventiva strategierna och deras sociala nödvändig-het fallit i glömska och vi har istället fått hundratalsolika terapeutiska skolor och program för behandlingav de redan drogberoende. Flertalet av dessa programhar tyvärr inte bättre resultat än ingen behandling alls.

23

Varför är det så? Jo, främst därför att ett drogberoen-de inte är en sjukdom, och det som inte är en sjukdomkan definitionsmässigt inte botas.

Koffeinism, nikotinism, alkoholism och heroinismär inte några sjukdomar även om man kan bli mycketsjuk av alla beroendeframkallande substanser. Det fy-siska beroendet eller toleransen och de för mångamedel mycket plågsamma abstinensbesi , iiren utgörendast en tillfällig komplikation, medan det egentligaberoendet är ett inlärt beteende, där drogbegäret anta-git en driftsmässig karaktär och styrka. Teoretiskt stårdrogberoendet nära sådana tillstånd som gambling, py-romani och kleptomani. Drogen tjänstgör som förstär-kare för beteendet.

Drogberoendet i sig är alltså inte något symtom på defaktorer som ursprungligen ledde till drogkontakten,konsumtionen och beroendet. Att vara tung nikotinist i40-årsålders är alltså inte något senkommet symtom pånyfikenhet i de lägre tonåren utan ett självständigttillstånd som är mycket svårt att hantera.

Gemensamt för alla drogberoenden är att den bero-ende är ambivalent till sin drog: han vill få hjälp medalla komplikationer till drogkonsumtionen men han ärinte beredd att offra drogupplevelsen som sådan.

Att bekämpa drogepidemier genom individuell be-handling är som att bekämpa malaria genom att jagamygg. Det kan sysselsätta en enorm massa människormen effekten blir försumbar. Vad som krävs är attdränera drogträsket. Det innebär att slå sönder drog-trafiken och minska den generella expositionen för deillegala drogerna i samhället. Enorma ansträngningarhar gjorts av tull, polis och underrättelseagenter värl-den över. Ändå försämras situationen mycket snabbt,och flera länder är nära att ge upp kampen.

24

Varför blev framgångarna i drogkampen så stora iTyskland på 20-talet, i USA på 30-talet, i Kina ochJapan på 50-talet och i Singapore på 60-talet? Ochvarför har de avgörande framgångarna uteblivit i väst-världen de senaste två decennierna? Jag menar attdetta till väsentlig del berott på att man glömt vad somär primärt och sekundärt i narkotikamarknaden.

Det primära i denna sociala fråga är inte att naturenbjuder på växter som opiumvallmon eller cocabuskeneller att internationella brottssyndikat ombesörjer dis-tributionen av medlen, utan det primära är att miljonermänniskor är beredda att bryta normer och lagar för attanvända rusmedlen från dessa växter liksom hundra-tals syntetiska rusmedel.

Det är alltså det personliga normbrottet som är denmoraliska grunden och det personliga droginnehavetsom är den juridiska grunden för drogmarknaden ochinte de internationella syndikaten, som faktiskt är ensenkommen följd av att en missbruksmarknad redanuppkommit.

Visst skall drogsyndikaten bekämpas lika hängivetsom nu, men vi måste öppna en ny front om vi skallkunna vinna kriget. Om man så slog ut all världensnarkotikaodlingar, så finns det ändå medel som är ändaupp till 40 000 gånger starkare än morfin och som kanframställas helt syntetiskt.

Vi måste ta till oss den smärtsamma insikten att viinte kan vinna avgörande framgångar förrän missbru-ket, missbrukaren och det personliga innehavet ställs icentrum för vår strategi.

"Man säljer inte heroinet till konsumenten utan kon-sumenten till heroinet", har William S Burroughs påpe-kat, och jag vill återge ett annat mycket insiktsfullt citatur förordet till hans Naked Lunch från 1959:

25

"Om man önskar förändra eller förstöra en pyra-mid av tal som hänger ihop i en serie börjar manmed att förändra eller ta bort det nedersta talet.Om man vill förstöra narkotikapyramiden måstevi starta med pyramidens botten, missbrukarenpå gatan, och vi måste sluta att likt Don Quijotefäkta med de övre leden, som alla omedelbartkan ersättas. Missbrukaren på gatan, som måsteha sina droger, är den enda oersättliga faktorn inarkotikaekvationen. När det inte längre finnsnågra missbrukare som köper narkotika kommerdet inte längre att finnas någon narkotikahante-ring. Så länge behovet av narkotika existerarkommer någon att tillhandahålla denna."

Det är en lysande sammanfattning av ett svårt pro-blem.

Jag menar att rätts- och välfärdssamhällena av väs-terländsk typ på sikt står och faller med att man kom-mer till rätta med drogepidemierna. För att klara denkampen måste vi ha en realistisk strategi och taktik. Vimåste upptäcka och våga inse att det är missbrukarensjälv som är motorn i systemet. Men missbrukaren,som är ytterst manipulativ och som uppträder som sittberoendes heltidsanställde försvarsadvokat, har lyc-kats dupera så många hederliga och ansvarskännandemen naiva politiker och publicister, att han de senastetjugo åren varit närmast fridlyst. Detta, menar jag, ärden viktigaste enskilda faktorn bakom våra motgångar.

Detta betyder inte att jag förordar en återgång tilltrettiotalets hårda amerikanska straffsatser för narko-tikabrott. De var orealistiska och kom att underminerasig själva. Men det måste bli mycket obekvämt attmissbruka illegala droger om vi skall vända utveckling-

26

en. Missbrukaren måste lära sig att ta konsekvensernaav sitt beteende. För Sveriges vidkommande har jagföreslagit en månads skogsröjning eller liknande för detförsta beivrade narkotikainnehavet, två för det andraetc.

Samhället måste klart visa att man inte accepterarmissbruksbeteende. Vi kan inte skylla våra ungdomarsbeteende på bergsindianerna i Colombia eller på bön-derna i Gyllene Triangeln. Vi måste i första hand läggaskulden på våra egna ungdomar, vilket kan vara hårtoch smärtsamt. I andra hand skall vi lägga skulden påoss själva för att vi låtit dupera oss till en inkonsekvent,permissiv, urskuldande och ständigt förlåtande attityd.

Ingen regering i ett demokratiskt land kan klara destora drogepidemierna utan ett starkt folkligt stöd.Kärnan i detta stöd måste komma från föräldraföre-ningarna, som står problemen närmast. Men det krävsen folkväckelse för att driva frågan framåt och för att gepolitikerna mod och kraft att våga satsa sin politiskaframtid på den svåra uppgiften.

Den bästa hjälp ni kan ge era barn är densamma somvarje regering i ett droghärjat land behöver: ett hel-hjärtat stöd för en långsiktig, konsekvent och restriktivnarkotikapolitik. Ni är den avgörande faktorn i denkampen. Men tiden hastar. Om några år kan det varaför sent att vinna kampen mot drogerna. Då återstår ettlångsamt sönderfallande samhälle med ett okontroller-bart missbruk av ett otal rusmedel för generationerframöver.

27

Nils BejerotNarkotikadebattensgrundläggande missförstånd

I den svenska narkotikadebatten har sex allvarliga,grundläggande missförstånd blivit förödande för för-ståelsen av problemet och för utformningen av sam-hällets motåtgärder. Alltsedan narkotikadebatten bra-kade loss våren 1965 har dessa missförstånd påverkatdebatten, under senare år dock i avtagande grad. Detär först mot bakgrund av en genomgång av dessa miss-förstånd som det blir möjligt att förstå varför narkoti-kapolitiken tagit så egenartade svängar i Sverige ochvarför debatten varit så hård i tonen.

Denna översikt är en något förkortad version av ettanförande, som hölls vid en socialpolitisk konferenspå Barnbyn Skå i september 1983.

Det första missförståndet:LegalförskrivningenDe som var med 1965 minns att den stora stridsfrågannär debatten inleddes gällde " legalförskrivningen

,, ,

dvs utskrivning av narkotikaklassade preparat — bådecentralstimulantia och opiater — till missbrukare förinjektion på egen hand. Detta blev det första allvarligamissförståndet.

Genom en omfattande och okritisk publicitet växteunder senvintern och våren 1965 fram en allmän före-ställning om att knarkarna var så kriminella och hade

28

det så svårt därför att medlen i sig var kriminaliseradeoch att det därför var ett brott redan att skaffa sig dem.Därtill kom att de illegala preparaten var så dyra. Knar-karnas egendomsbrottslighet uppfattades som en di-rekt följd av de höga kostnaderna för missbruket. Enrad missbrukare bedyrade också i media "att om vibara kan få tillgång till medlen på recept, så slutar viautomatiskt att vara kriminella och kan så småningomkanske minska doserna och komma ur det här".

En av dem som var med och introducerade förskriv-ningstanken var socialläkaren John Takman. Han hadehämtat huvudparten av ideerna från den amerikanskesociologen Alfred Lindesmith.

Lindesmith har skrivit ett par mycket uppmärksam-made böcker i narkotikafrågan. I sitt huvudarbete Nar-komanen och lagen från 1964 levererade han en kraftiguppgörelse med den restriktiva amerikanska narkoti-kapolitik som hade avlöst stängningen av förskriv-ningsdispensärerna 1 923.

Lindesmith hävdade att man i USA hade så månganarkomaner just därför att politiken var så restriktiv.Han hänvisade särskilt till England, där man hade enmycket liberal lagstiftning och samtidigt väldigt få nar-komaner.

Utvecklingen har sedan visat att Lindesmith tyvärrförväxlade orsak och verkan. Just därför att man vidden tidpunkten hade så få narkomaner i England hademan råd att hålla sig med den ytterligt liberala gamlatorylagstiftningen, Rollestone Act från 1 926. Närknarkvågen i sinom tid nådde också England visade detsig att man inte längre kunde ha den här liberala lagstift-ningen kvar. USA å sin sida hade alltså fått sin restrikti-va lagstiftning på grund av att missbruket ökat såenormt under den liberala perioden före 1923. Linde-

29

smith hade således helt förväxlat orsak och verkan, ettinte ovanligt fenomen inom sociologin.

Lindesmith rekommenderade dock aldrig förskriv-ning av centralstimulantia utan endast av opiater. Detär en fundamental skillnad mellan dessa båda huvudty-per av narkotika.

De centralstimulerande medlen är i sig toxiska, dvsgiftiga. Även vid måttliga doser blir individens helatankeverksamhet och beteende stört. Han kommer in iett tillstånd som starkt påminner om den maniska faseni manodepressiv sjukdom. Den påverkade går på ettoerhört högt varvtal och blir uttalat omdömeslös ochvidlyftig och får svårt att fungera socialt. Vid högredoser kan individen plötsligt drabbas av förgiftnings-psykoser, " knarknejor" , som till och med kan bli be-stående för livet.

Mot de centralstimulerande medlen kontrasteraropiaterna starkt. Frånsett risken för överdos med föl-jande andningsförlamning är opiaterna inte giftiga: dekan missbrukas i enorma kvantiteter livet igenom utanatt ge psykotiska effekter eller toxiska reaktioner. Detvar alltså ett svårt tankefel i en första dimension attöverföra Lindesmiths argument för legal förskrivningav opiater till att gälla amfetamin och andra centralsti-mulantia.

Men den andra missbedömningen i legalförskriv-ningsfilosofin var allvarligare än den första. Den gruppnarkomaner som Lindesmith egentligen hade tänkt siglegalförskrivning för, var de som drabbats av sin nar-komani som komplikation till en olycklig medicinskbehandling, dvs narkomaner av terapeutisk typ.

I detta fall är det fråga om äldre personer som inteanvänt medlen i russyfte. De är som regel socialt stabi-

30

la och brukar därtill ha starka skuldkänslor för sittläkemedelsberoende. Gemensamt för dem är också attde praktiskt taget aldrig sprider sitt missbruk till andra;skuldkänslorna gör istället att de försöker hemlighållamissbruket för alla.

Men i Sverige kom tankegången om legalförskriv-ning att överföras till den typ av missbrukare sombrukar kallas för knarkare, en grupp som jag sedan1965 betecknar som narkomaner av epidemisk typ.Knarkarna är a priori normbrytare. Ofta har de enomfattande social missanpassning och kriminalitet re-dan före injektionsdebuten, och det är ett grovt norm-brott att exempelvis injicera de förbjudna medlen irussyfte. Narkomanerna av terapeutisk typ däremot äringa normbrytare utan statistiskt sett mera prudentligaän genomsnittsbefolkningen.

När Takman 1965 rekommenderade legalförskriv-ning av centralstimulantia till våra knarkare hade dettaalltså sin grund i allvarliga missförstånd i två dimensio-ner, så att säga.

När förskrivningsverksamheten kom igång i mars1965 hade jag arbetat så länge som socialläkare ochpsykiatrisk konsult åt polisen att jag då i stort settkände nästan alla knarkare i Stockholm. Och jag vissteatt ju mer centralstimulantia de får, desto galnare blirde. Så för mig återstod inte annat än att lägga en halv-färdig avhandling om psykiskt betingade rygginsuffi-cienser åt sidan och med kraft gå in i knarkfrågan ochförsöka få någon fason på den.

Efter ett par års debatt och sedan jag med hårddatapåvisat explosionen av injektionsmissbruk i anslutningtill legalförskrivningen, lyckades vi få stopp på dethela. I dag tror jag knappast någon, frånsett amfeta-

31

minnarkomanerna själva förstås, skulle vilja förordaförskrivning av amfetamin på det sätt som skedde un-deråren 1965-67.

Det har framförts många skäl och ursäkter till varförlegalförskrivningen blev en katastrof. Själv menar jagatt skälet var mycket enkelt: en bristande förtrogenhethos förespråkarna och beslutsfattarna med amfetami-nismen som kliniskt tillstånd. Men bristande kunska-per är inte något som folk vill gömma sig bakom.

Att förstå sig på missbrukare och drogberoenden ärinte något som man läser sig till i böcker. Det räckerinte ens med den kliniska kontakt som läkare får påakutmottagningar eller socialarbetare har på sina byrå-er. Man måste jobba i daglig närkontakt med missbru-kare under många år för att ha en möjlighet att kommaunder skinnet på dem, just därför att själva drogbero-endet är ett så knepigt och paradoxalt tillstånd.

Legalförskrivningen 1965–67 var alltså det förstamen också det största missförståndet i den särdelessegslitna narkotikadebatten.

Det andra missförståndet:SymtomteorinDet andra missförståndet var att man inte skilde på ettinitialt drogexperimenterande och ett etablerat beroen-de. Den inledande drogkontakten är givetvis "sym-tomatisk" till individens bakgrund och livssituation,men det etablerade beroendet är inte något symtomutan något kvalitativt nytt, med egen kraft och dyna-mik sedan processen väl kommit igång.

Själva beroendet är svårt att beskriva kortfattat, ochdet har uppfattats och definierats på många olika sätt.Inom medicinen kallade man det ursprungligen och

32

länge för en sjukdom. Sedan slutet av 60-talet kallar jagberoendet för ett inlärt beteende, och det är kanske intesärskilt lyckat det heller, men det poängterar att det ärfråga om någonting annat än ett symtom på de faktorersom en gång startade processen. Det typexempel somjag brukar använda när jag föreläser är nikotinismen.

Jag menar på fullt allvar att det ur biologisk, farma-kologisk, fysiologisk och inlärningspsykologisk syn-punkt inte föreligger någon principiell skillnad mellankaffeberoende, nikotinberoende, alkoholberoende, lä-kemedelsberoende och narkomani. De är alla av sam-ma inlärda natur, oavsett vilka faktorer som en gångförst ledde till drogkontakten och drogkonsumtionen.

Däremot varierar som bekant njutningsmedlenenormt i giftighet, skadeverkningar och beroendestyr-ka. Vissa av de här medlen är utpräglade rusmedel,andra är milt stimulerande eller lugnande. I ameri-kansk litteratur talar man även om "semi-addicitivedrugs", dvs medel som ger upphov till ett vanligen miltberoende. Dit räknar man bland annat choklad, lakrits,vanligt socker och godis.

Observera nu att de omständigheter som gör att enunge av nyfikenhet och kamrattryck tar sin första ciga-rett i tioårsåldern inte har någonting att göra med atthan trettio år senare röker ett eller två paket cigaretterom dagen. Då styrs rökningen av det förvärvade niko-tinberoendet, som har sin egen dynamik långt sedannyfikenheten stillats och tuffheten inte behöver de-monstreras med rökning. Och den inlärda nikotinis-men sitter som bekant djupt och hårt förankrad i per-sonligheten.

Beroendet kan definieras som "ett inlärt begär/bete-ende som antagit en driftsmässig karaktär och styrka".Jag betecknar det som driftsmässigt därför att förnuft

33

och intellektuellt rationella skäl har så fasligt lite attsäga till om när det gäller driftsmässiga beteenden.Nikotinisterna vet numera mycket väl att rökningen ärskadlig för hälsan och att det egentligen är ganska dumtatt röka, men förnuftet har svårt att rå på begäret.Driftsmässigheten i begäret-beroendet-beteendet ärkarakteristisk för alla drogberoenden, från koffeinis-men till alkoholismen.

Man skall akta sig för att använda medicinska be-teckningar på sociala fenomen, men visst kan det slar-vigt sägas att det kan vara ett "symtom" på tusen skildating att man börjar knarka. Men så snart drogberoen-det etablerats utgör drogkonsumtionen eller missbru-ket inte längre ett "symtom" utan är nu en yttring av enfaktor av helt ny kvalitet.

Drogberoendet ligger faktiskt i minnesapparaten ochhar egentligen inte mycket att göra med de grovpsyko-logiska fenomen som kallas för tolerans och abstinens-reaktioner: de utgör högst tillfälliga störningar ellerkomplikationer på cellulär nivå. Det utgör som bekantinga svårigheter att på kort tid helt avgifta en alkoholisteller narkoman, men den djupa fixeringen i drogbero-endet sitter kvar och blir ofta livslångt. Själva avgift-ningen fordrar sällan några som helst medicinska åtgär-der: Kroppen är så finurligt konstruerad att den avgif-tar sig själv om man bara upphör med att tillföra giftet.

På ett mycket tidigt stadium i debatten påpekade jagatt narkomani är ett "obotligt tillstånd" – av det mycketenkla skälet att det inte utgör någon sjukdom. Tillstån-det har närmast karaktären av en djupgående, intensivoch som regel närmast kronisk ,förälskelse i medletsbehagliga effekter.

Driftsmässigheten i drogförälskelsen understryks avatt den ofta blir starkare än sexualdriften. Påpekandet

34

av detta enkla och välkända kliniska förhållande haruppenbarligen provocerat många samhällsvetare un-der åren. Fenomenet är mycket enkelt att demonstre-ra. Intensiv opiatkonsumtion t ex utsläcker helt sexual-begäret så länge missbruket pågår: Männen blir impo-tenta och hos de kvinnliga missbrukarna upphör men-struationerna. Varje heroinist vet mycket väl att hansimpotens beror på missbruket, men medlet ger såmycket större tillfredsställelse att man föredrar attfortsätta med drogerna.

När man avgiftar heroinisten-morfinisten kommersexualiteten tillbaka med så våldsam kraft att männenfår spontana, nattliga ejakulationer under själva avgift-ningen. Men så snart opiatnarkomanerna gir avgiftadeoch kommit ifrån toleransen och de höga doserna såsträvar de regelmässigt efter drogen igen i stället för attslå vakt om den nyaktiverade sexualiteten.

Det andra missförståndet är alltså att man inte insettatt beroendet inte är ett "symtom" utan en kraft i sigsjälv, oavsett varför drogkonsumtionen ursprungligeninleddes.

Detta missförstånd har lett till att hela den förhärs-kande svenska behandlingsfilosofin baserats på felak-tiga premisser. Grundiden har varit att när man skallbehandla en drogberoende människa så är det avgöran-de att spåra de så kallade "bakomliggande orsakerna"till att vederbörande började ta droger. Det är ett likagalet tänkande som om brandkåren inför ett övertänthus skulle deklarera att den inte tänker göra något åtbrasan förrän den fått klarhet i brandorsaken!

Symtomteorin har alltså lett tänkandet fel och givitupphov till en omfattande och kostsam nonsensbe-handling. Kunskapen om den bakomliggande brandor-saken är totalt irrelevant för släckningsarbetet med den

35

aktuella branden (dvs behandlingen, "terapin"). Där-emot är kunskapen om brandorsaken helt avgörandenär man skall förebygga bränder i andra hus (dvs pre-ventionen).

Eldsvådan försöker vi släcka, oavsett hur den upp-stått. På samma sätt skall vi ta itu med alkoholism,narkomani eller nikotinism, oavsett hur processen engång startade. Varför individen en gång tog sin förstacigarett, sup eller injektion är irrelevant i behandlingenav drogberoendet. Det var först genom konsekvenspe-dagogiken av Hassela-modell som vi i praktiken kundevisa hur förlamande symtomteorin var och hur frukt-bart det var att ta itu med eldsvådan direkt.

Det tredje missförståndet:Smittsamheten i knarkandetDet tredje allvarliga missförståndet var att debattöreroch behandlare inte kände till utan t o m förnekade denpsykosociala smittsamheten i missbruksbeteendet.

Numera är det väldokumenterat i hundratalet veten-skapliga studier att knarkandet är ett smittsamt feno-men, där spridningen inte sker via langare, som polisoch media länge trodde. Enligt en rad studier skerspridningen i 95–98 procent av fallen genom kamrater,nära vänner, bästkompisar och sexualpartners. Bara inågra få procent sker initieringen via tillfälliga kontak-ter.

Det är också visat att spridningen sker i inledningenav missbrukskarriären, under den period som brukarkallas för narkomanins smekmånad. Det är tiden innanalla de negativa fysiska, psykiska, ekonomiska, socialaoch juridiska komplikationerna inträtt. Under det inle-dande skedet är drogupplevelserna så enormt positiva

36

att man intuitivt vill dela med sig av den kemiskalyckan och lusten till sina kompisar.

Jag skall bara referera en studie, genomförd i Wash-ington 1 976. Man intervjuade i löpande följd ett hundraheroinister som kom till en behandlingscentral för fri-villig avgiftning. I genomsnitt var de 28,5 år och dehade injicerat sig i medeltal elva år. Av de 100 bedyrade32 att de aldrig hade dragit in någon annan i sitt miss-bruk. Men 68 medgav att de initierat mellan I och 13personer i injektionsmissbruk. Totalt hade de 68 dragitin 275 personer. När man sedan sökte upp de överle-vande av dessa visade det sig att 1 95 personer eller 75

procent av dem som bjudits på en jungfrusil själva hadefastnat i ett kroniskt intravenöst missbruk.

Det kanske mest intressanta i Washingtonstudienvar att den genomsnittliga tiden från det spridaren självhade fått sin första injektion tills han introducerade deandra i injektionsmissbruket var åtta månader. Detvisade sig att huvudparten av all spridning, som skullekomma att ske, skedde under det första missbruksåret.Men den genomsnittliga tiden från det initiatorn självfått sin första injektion till dess han ställde upp för entill intet förpliktande avgiftning var 4,5 år. Då var prak-tiskt taget hela smittspridningen redan avklarad.

Det är välkänt att vi inte har någon behandlingsme-tod som ens rehabiliterar tio procent av heroinisterna,när de första gången dyker upp för en frivillig behand-ling. Men även om vi hade en metod som garanteradeatt samtliga heroinester blev varaktigt rehabiliteradevid första behandlingsförsöket, skulle detta ändå intepåverka epidemiutvecklingen eftersom så gott som he-la smittspridningen är avklarad långt innan heroinistenställer upp för frivillig behandling. Vi kan alltså aldrigvårda bort en knarkepidemi, om det nu var någon som

37

trodde det.Det som gjorde att man inte förstod spridningsmeka-

nismerna var att man länge inte särskilde de olikahuvudtyperna av narkomani efter uppkomstsättet.Fram till 1965 delade Världshälsoorganisationen ochden vetenskapliga litteraturen in narkomanierna en-bart efter preparattyp: man talade om kokainism, hero-inism och barbiturism etc. Så sent som 1965 presente-rade WHO en mycket aningslös formulering i en avsina rapporter. Man skrev att en stor ansamling avnarkotikamissbruk inom ett visst begränsat områdetalade för att det även utanför individen fanns faktorersom hade betydelse för uppkomsten av narkomani!

Så okunnigt och naivt kunde WHO uttala sig omnarkomani 1964. Man hade alltså föreställningen attdet bara var fråga om individuella knepigheter bakomnarkomanierna. Och socialstyrelsen har faktiskt ännu idag inte vågat vidgå den fundamentala skillnaden mel-lan de socialmedicinskt sett mycket olikartade narko-maniformerna.

Vid narkomani av terapeutisk typ är det vanligenfråga om medelålders eller äldre människor som genomolycklig medicinsk behandling av svåra smärttillständ,exempelvis cancer eller långdragna ångest- ellertvångsneuroser, först utvecklar ett missbruk som silsmåningom glider över i ett manifest beroende. De härmänniskorna känner stor skuld och skam för sitt miss-bruk, och de vandrar till olika läkare för att kommaöver sitt favoritmedel. De försöker dölja sitt drogpro-blem inte bara för behandlande läkare utan liven l .örsina anhöriga. Detta medför att de med mycket filundantag inte sprider sitt missbruk till andra. Narko-mani av terapeutisk typ är alltså inte psykosociallsmittsam. Frekvensen av den här narkomaniformen lir

38

närmast direkt proportionell mot läkartätheten, efter-som de representerar olycksfall i den medicinska han-teringen.

Sedan har vi narkomani av prgfessionell typ; dendrabbar de som p g a sin yrkesutövning är högexpone-rade för risken att använda beroendeframkallande dro-ger på eget initiativ, dvs sjukvårdspersonal och dåsärskilt läkare. I länder utan omfattande knarkepide-mier löper läkare 20—100 gånger större risk än vanligtfolk att ådra sig narkomani under sin livstid.

Dessa två typer av narkomani hade man inte skiltfrån våra vanliga knarkare, som representerar en tredjeform, narkomani av epidemisk typ, den psykosocialtsmittsamma form som särskilt drabbar unga, omogna,psykiskt instabila människor från sociala problemmil-jöer. I den här typen av narkomani tas medlen frånförsta stund i russyfte och detta är ett normbrott isamhället.

Sedan har vi ytterligare en socialmedicinsk huvud-typ av narkomani, den kulturella formen. Här är rus-medlet socialt accepterat och hela befolkningen är mereller mindre riskexponerad. Narkomani av kulturelltyp representeras av alkoholismen i den kristna delenav världen, av haschischrökningen i den muslimska,opiumrökningen i den buddistiska och av cocatuggan-det bland de sydamerikanska bergsindianerna. Efter-som det inom kulturkretsen inte är ett normbrott attanvända medlen utgör de drogberoende ett tvärsnitt avbefolkningen, vilket ju våra alkoholister är ett levandebevis för.

39

Det fjärde missförståndet:VårdformernaNär den narkotikaliberala stormfloden bröt loss våren1965 var några av parollerna "Rädda narkomanernafrån polisen!" och "Erkänn denna förbjudna sjuk-dom!". Man fick nu för sig att knarkarna skulle parke-ras i rostfria sängar på våra mentalsjukhus, och detblev en faslig fart på myndigheterna, som började inrät-ta narkomanvårdskliniker på de större mentalsjukhu-sen.

Mot allt detta hävdade jag att knarkarna över huvudtaget inte hör hemma på mentalsjukhusen, såvida deinte har drabbats av en knarknoja, dvs intoxikations-psykos, eller har så svåra abstinensreaktioner att demåste in en tid för avgiftning.

Redan 1965 framförde jag i Läkartidningen att be-handlingen av knarkarna skall ske ute i busken. Jagskissade små, enkla behandlingshem i familjemiljö,och jag utvecklade dessa tankegångar mera utförligt imin första bok Narkotikafrågan och samhället (1968).Som en följd av detta tog K-A Westerberg kontakt medmig.

Westerberg och jag diskuterade narkomanins karak-tär och olika behandlingsstrategier mycket ingående,och Westerberg förklarade att han kände att mina ana-lyser skulle hålla i praktiken. Detta blev upptakten tillHassela-kollektiven, som sedan kom att lyckas ännubättre än jag vågat drömma om.

Att knarkarna skulle parkeras på mentalsjukhusenvar väl det misstag som snabbast korrigerades av ut-vecklingen. I dag är det väl knappast någon som före-språkar den linjen.

40

Det femte misstaget:Narkotikamarknadens rollDen drogliberala vågen vid mitten och slutet av 60-taletgick i massmedia med radikala förtecken, men somgammal Clarte-ordförande kunde jag ju konstatera attdet inte var fråga om annat än popradikalism av ultrali-beral och närmast anarkistisk typ.

När samhället på allvar började intressera sig förnarkotikafrågan 1965 betraktades det som en självklar-het att det var knarklangarna som utgjorde problemetskärnpunkt. Det blev en bred politisk enighet om attskärpa straffen för grova narkotikabrott, medan miss-brukarna själva närmast blev fridlysta. Narkotikainne-hav för "personligt bruk" kom enligt narkomanvårds-kommittens förslag inte att betraktas som ett brott utansom "förseelse" .

Gränsen för "acceptabelt narkotikainnehav" kom nusnabbt att höjas i flera omgångar. Taket för åtalsefter-gift gick 1965 vid ett par gram hasch och några fåportionspåsar amfetamin om 0,2 gram. Snart sattesgränsen till fem, tio, femton och 1979 till hela 25 gramhasch eller 50 påsar centralstimulantia, utan att inneha-vet ledde till annat än åtalseftergifter — i Stockholm. Ilandsorten och särskilt i Göteborg hade man hela tidenen mera restriktiv praxis.

Systemet med liberal åtalspraxis innebar i praktikenatt samma gatulangare kunde gripas flera gånger sam-ma dag i de välkända langarkvarteren utan att dettaledde till annat än ständiga åtalseftergifter. Politikeninnebar att man på administrativ väg i praktiken i stortsett legaliserade gatuhandeln med narkotika, därför attingå smålangare bar med sig mer än "den tillåtna kvan-titeten". Detta, menar jag, var den viktigaste juridiskaoch administrativa missbedömningen och den viktigas-

41

te enskilda orsaken till missbrukets snabba spridningut över landet.

Politiken med de liberala åtalseftergifterna har vikritiserat mycket kraftfullt, särskilt från RiksförbundetNarkotikafritt Samhälles (RNS) sida. Vi kunde visa attsamhället under perioden 1965–79 betraktade illegalknarkhantering mildare än felparkeringar: för felparke-ring får man som bekant aldrig åtalseftergift.

Så småningom, sedan vi fått en ny riksåklagare,introducerades i januari 1980 en helt ny praxis: åtalsef-tergifter skulle endast ges en gång per individ och förinnehav av en enda dos. Sedan skulle det bli andrabullar.

Hur ser nu dessa andra och hårdare bullar ut? Jo,man döms till böter, som man inte behöver betala ochsom heller inte kan omvandlas till något annat. Och iden mån smålangarna betalar sina böter fungerar dessanärmast som omsättningsskatt på langarverksamhe-ten.

Den här bagatelliserande inställningen till det per-sonliga knarkinnehavet har berott på att man på ansva-rigt håll trott att det är den organiserade internationellanarkotikahandeln som är roten till knarkproblemet ochinte den enskilde missbrukaren själv. I själva verket ärden internationella knarkhandeln ett mycket senkom-met följdfenomen till missbruket och inte dess orsak.

Jag skall i största korthet åskådliggöra det historiskaförloppet och sambanden mellan missbruket och drog-försörjningen.

Amfetaminet introducerades i klinisk medicin i USA1935, ursprungligen faktiskt som förkylningsmedicin.Det introducerades i Sverige 1937 och såldes recept-fritt fram till 1939. Den centralstimulerande effektengjorde att medlet rekommenderades för behandling av

42

alkoholism, därför att man på den tiden trodde attalkoholisterna ständigt drack för att komma över bak-ruset. Numera vet vi att bakruset är en direkt följd avkonsumtionens storlek; det inställer sig oavsett omman är alkoholist eller inte. Men amfetaminet inte barakuperar baksmälla, det ger också ett rus som i mångaavseenden är överlägset alkoholruset: man luktar inte,sluddrar inte etc.

Följden av amfetaminbehandlingen blev att mångaalkoholister visserligen slutade dricka men blev amfe-taminnarkomaner i stället. Detta var skälet till att pro-fessor Leonard Goldberg vid Karolinska institutet sågtill att Sverige som första land i världen narkotikaklas-sade amfetaminet 1944. Vi hade då några dussin amfe-taminister av den terapeutiska typen, flertalet i Stock-holm och påfallande många i författar- och journalist-kretsar.

Även efter narkotikaklassningen av amfetaminet1944 var det förhållandevis lätt att komma över prepa-ratet genom att vandra runt till olika läkare. Framförallt var det några äldre, presenila läkare som utnyttja-des liksom några alkoholiserade läkare.

Först 1946 uppstod det elakartade injektionsmiss-bruket av amfetamin, sedan injektionstekniken nåttSverige från USA via missbrukare av epidemisk typ.Nu inträdde alltså en helt ny fas i missbruksutveckling-en. Följden blev att medicinalstyrelsen i olika omgång-ar skärpte kraven på läkarnas förskrivningspraxis be-träffande amfetamin. När läkarförskrivningarna i prak-tiken upphörde följde 1957 en våg av apoteksinbrottöver hela landet, organiserad av kriminellt högaktivaknarkare från Stockholm. Man måste nu bygga om allaapotek och installera larmsystem.

Sedan apoteksinbrotten stoppats återstod endast ett

43

kryphål för att skaffa fram knarket: det var telefonre-cepten. Förslagna knarkare tog sig in i de större sjukhu-sen och satte sig i någon vaktmästarskrubb, tvättstugaeller vad de kom över, och ringde i namn av någonläkare på sjukhuset in kopiösa mängder amfetaminre-cept till olika apotek. När apotekspersonalen kontroll-ringde via sjukhusväxeln brukade man få en klapp påaxeln för sin noggrannhet. Dessa förhållanden ledde tillatt telefonrecepten på narkotika avskaffades 1960.Därefter kunde man bara skriva ut fem doser per tele-fon och det var helt ointressanta kvantiteter.

Först sedan telefonrecepten upphört, alltså i börjanav 60-talet, började svenskar resa ned till Spanien ochKanarieöarna för att köpa amfetamin, som länge såldesreceptfritt där. Man köpte kanske knark för en tusen-lapp åt gången och fick en gratissemester vai je gång.

På detta sätt försörjdes hela den svenska knarkepi-demin fram till 1960-talets slut, då dessa svenska små-importörer, av narkotikapolisen kallade "semestersa-botörer", slogs ut i den stora polisoffensiven mot knar-ket 1969. Först efter detta, 1970, alltså 24 år efterstarten av den svenska injektionsepidemin, kommerutländska knarkhandlare ini bilden. Pionjären blev densvensk-tyske Karl Pauksch, tidigare spritlangare kringJärntorget i Göteborg. Med stor framgång exploatera-de han den svenska amfetaminmarknaden tills hanförsta gången greps i september 1972.

Under alla dessa år har en rad regeringar och riksda-gar, polisen och tullen–för att nu inte tala om socialsty-relsen – inriktat huvudintresset mot de internationellaknarkligorna, som alltså i själva verket är senkomnaföljdfenomen till den svenska missbruksepidemin.Orsaken till missförståndet är att man inte analyserathistorien och missbruksutvecklingen och inte insett att

44

det är missbrukaren själv som utgör den oundgängligabasen för knarkhandeln och den som sprider missbru-ket vidare. RFHL:s funktion som missbrukarnas fack-förening har bäddat för missbedömningarna genom sinadvokatyr, där man aldrig vågat ställa missbrukaren tillsvars för sin ständigt manipulerande och parasiterandelivsföring.

Så länge det finns folk som är beredda att betala högapriser för knark kommer det att finnas exploatörer somskaffar fram preparaten. Här kommer alltså även denliberala kriminalpolitiken in: om det inte hade varit sålätt att finansiera ett mångårigt och kostbart knarkandemed serier av egendomsbrottslighet hade epideminaldrig kunnat växa på det sätt som skett. Allt dettahänger intimt samman.

Vårt narkotikaproblem ligger inte hos opiumprodu-centerna i den Gyllene Triangeln, hos haschodlarna iMellersta Östern eller hos de cocaproducerande indi-anerna i Anderna. Vårt narkotikaproblem ligger i att vii det här landet sedan länge för en socialpolitik och enkriminalpolitik som tillåter unga och vilsna människoratt i åratal och decennier ständigt berusa sig med illega-la droger utan att detta leder till någon form av sam-hällsreaktion.

Det femte missförståndet har alltså sin grund i attpolitikerna och myndigheterna inte förstått sig påknarkhandelns dynamik och drivkrafter. Jag föreslårinte att man skall sätta knarkarna i fängelse, men jagkräver att det alltid och snabbt skall medföra obehagli-ga konsekvenser när man blir ertappad med knark.Mitt förslag är två veckors skogsröjning vid förstaresan, fyra vid andra, sex vid tredje etc. Det måste blirejält obekvämt att knarka, om vi skall kunna dämmaupp den här olyckliga vågen.

45

Det sjätte missförståndet:Frivillighet eller tvång i behandlingenDet sjätte missförståndet gäller frågan om frivilligheteller tvång vid behandling av narkomani.

Det karakteristiska vid ett drogberoende, oavsettom det gäller vår gamla vanliga alkoholism eller denyare narkomaniformerna, är att drogbegäret blir såstarkt att det får en överordnad styrningsfunktion itillvaron. Hela livsföringen blir inriktad på att försvaraoch tillfredsställa drogbegäret.

I ett primitivt samhälle av typen Vilda Västern, därindividerna har få rättigheter och få skyldigheter, blirdet naturligt med en låt-gå-politik som låter folk supasig sönder och samman på egen risk och egen bekost-nad. Men i ett ordnat välfärdssamhälle är individensrättigheter mycket stora. om ett sådant system skallkunna fungera i längden måste de rättigheterna balan-seras av motsvarande skyldigheter mot samhället.

I skuggan av den ultraliberala vågen på 60-talet mon-terade man ned inte bara den kommunala nykterhets-vården utan man omrubricerade supandet till ett sjuk-penningberättigat tillstånd, som så småningom merite-rade för förtidspension med full ATP. Socialvårdenabdikerade från sitt ansvar för alkoholisterna, och manavvecklade det långsiktiga behandlingsarbetet, när än-då nykterhetsvårdslagen skulle ersättas av den lovor-dade frivillighetsprincipen. Man nöjde sig med att gå inmed hemsamariter för att mocka i suparkvartarna. Ivissa fall har man t o m börjat bära hem brännvinet tillalkoholister som är så nedsupna att de inte längre orkarta sig till systembolaget. Motiveringen för detta är attannars skulle andra suparbröder bära hem flaskorna,och då skulle det bli ännu värre förödelse i kvartarnaoch ännu svårare störningar för grannarna. Längre kan

46

socialvården knappast komma i uppgivenhet. Dennapolitik medför en acceleration av de svåra alkoholska-dorna, och politiken kan fortgå så länge samhället an-ser sig ha råd att stå för fiolerna.

Personligen rekommenderar jag en återgång till dengamla nykterhetsvårdslagen men med ännu tidigareingripanden än förr och mera målmedvetna och lång-siktiga rehabiliteringsinsatser. I en rad avhandlingarhar det visats att redan anmälan till nykterhetsnämn-den statistiskt sett hade goda effekter på frekvensenfylleriförseelser, på sjukfrånvaron, på neurotiska stör-ningar hos hemmavarande barn etc.

Efter anmälan kom frivilliga stöd- och hjälpåtgärder,ålägganden och s k vilande resolution, dvs villkorligtanstånd med intagning på alkoholistanstalt. På torkenfick alkoholisten tillfälle att vila upp sin sjuka lever ochmedfarna kropp, till båtnad för den kvarvarande ar-betsförmågan. Viktigast av allt var kanske ändå atthustrun och familjen av och till fick vila upp sig frånalkoholisten. Hustrun fick andrum och kunde stå utmed sin alkoholiserade make mycket längre på dettasätt. Nu är den hårt prövade alkoholisthustrun sombekant tvingad att fly till misshandlade kvinnors huseller åtminstone placera barnen i annan miljö.

Kritiken mot nykterhetsvårdslagen kom, förutomfrån alkoholisterna som inte uppskattade en påtvungennykterhet, från psykologer och socialarbetare, sombrukade förklara att de aldrig sett en alkoholist somblivit botad på en tork. Detta var ju en helt riktigiakttagelse, men den hade sin grund i att alkoholisminte kan botas vare sig på torkar eller annorstädes avdet enkla skälet att alkoholism inte är någon sjukdom,och det som inte är sjukdom kan definitionsmässigtinte botas.

47

Den gamla nykterhetsvården, i all sin primitivitetoch vanära, fungerade ändå som en broms i utförs-backen. När den bromsen "reformerades" bort rut-schade ekipagen snabbt utför och slog i botten: under70-talet steg för första gången i historisk tid dödlighe-ten bland unga svenska män. Socialvården offrar sinaklienter till fysisk undergång för att kunna slå vakt omsina liberalistiska vanföreställningar och slippa devåldsamma bataljer det innebär att försöka bända lossen missbrukare från hans favoritgift och få honom påfötter socialt.

Sjukvårdens engagemang för alkoholisterna blev endirektföljd av att man med hjälp av läkemedel av ny typ(fentiaziner) i början av 50-talet kunde lyfta ut en stordel av de schizofrena patienterna till vård utanför sjuk-husen. Det blev gott om plats inom mentalsjukvårdensom överoptimistiskt tog sig an' alkoholistgruppen,som ju socialvården önskade bli av med. De doktorligamödorna resulterade ofta i långdragna och passivise-rande sjukskrivningar för att så småningom sluta i för-tidspension och accelererat socialt förfall. Frekvensenalkoholrelaterade diagnoser inom mentalvården harockså tjugofaldigats på tjugofem år.

Vad sjukvården kan behandla vid alkoholism ochnarkomani är egentligen endast komplikationerna tillmissbruket. Men dessa komplikationer fungerar sommissbruksbeteendets biologiska bromsmekanism.Sjukvården har som sagts inte någon metod att kommaåt själva beroendet, som är av inlärd och betingad naturoch inte av vad som brukar kallas medicinsk natur.Sjukvården är därför dömd att fungera som rundsmörj-ningssystem och tenderar således att underlätta fort-satt missbruk.

För att komma ifrån missbruket krävs en helt ny

48

livsstil och ett nytt värdesystem. Den förändringenklarar stundom AA och de religiösa organisationerna,men landstingen och den traditionella vårdapparatengår bet på sådant.

Grunden måste alltid vara en restriktiv och allmän-preventiv alkohol- och narkotikapolitik, med förslags-vis elektroniskt motkort med inköpsbegränsning ("ran-sonering") för att bromsa storkonsumenterna av alko-hol, och snabba och obekväma påföljder för dem sompysslar med illegala rusmedel. För den som redan ut-vecklat ett drogberoende skall det finnas demokratisktvalda missbruksnämnder som på kommunal nivå hand-lägger de individuella behandlings- och rehabiliterings-programmen, dvs som en moderniserad och utvidgadmotsvarighet till de gamla nykterhetsnämnderna.

Frivillig vård vid drogberoende innebär nästan un-dantagslöst tillfällig hjälp med komplikationer och svå-righeter. Om vederbörande verkligen allvarligt villkomma ifrån sitt missbruk skall samhället givetvis taemot den människan på frivilliga grunder, men då skalldet skrivas ett behandlingskontrakt som ser till att denkostbara behandlingen verkligen leder någon vart ochinte blir en ny rundsmödningsinsats. De som ärligt,medvetet och beslutsamt vill lägga av med sitt miss-bruk behöver egentligen inte någon behandling alls: detblir ungefär som att besluta sig för att sluta stjäla ellersluta vara otrogen. Praktiskt taget alla som jag kännersom lagt av med alkohol eller knark har också gjort det,inte tack vare utan trots den traditionella vårdappara-ten.

Jag skall understryka min ståndpunkt genom att häv-da att frivillig behandling mot alkoholism och narko-mani djupare och principiellt sett ungefär skulle mot-svara frivillig kriminalvård. Erbjuder man trivsamma

49

former av frivillig kriminalvård på attraktiva behand-lingspensionat så är jag övertygad om att man lätt kanfylla dem, men verksamheten kommer givetvis inte attminska kriminaliteten i samhället. Detta är något föralla liberalistiska drömmare att fundera på.

SlutordDetta är en summarisk snabbgenomgång av ett halv-dussin av de enligt min uppfattning viktigaste missför-stånden i den snart tjugoåriga narkotikadebatten. Jagförmodar att det i dag inte längre råder så stor oenighetkring de fem första punkterna. Den sjätte frågan, omden prisade men bedrägliga frivilligheten skall varagenerell grund för behandlingsarbetet eller om det skallföreligga en behandlingsskyldighet vid de svåra be-roendetillstånden, uppvisar fortfarande en djup oenig-het mellan olika grupperingar. Men även i den frågan-äravståndet mellan uppfattningarna i dag inte lika storsom tidigare. Här får vi se vad den samlade erfarenhe-ten så småningom fäller för utslag. Det blir alltid till sistverkligheten och historien som blir överdomare tillvåra produktiva trätor och vårt sökande.

50

Nils BejerotNarkotikapolitikens grunder

Vårdsektorns folk uppfattar främst narkotikamissbru-ket som uttryck för individuella problem av psykolo-gisk, psykiatrisk eller social natur. Det är lättförstå-eligt då de är överväldigade av närperspektivet ochsina knepiga behandlingsfall och inte kan se skogen förbara träd. Däremot är det onekligen anmärkningsvärtatt man ännu inte ens i den politiska debatten, mednågra få undantag, har tillägnat sig ett övergripandeperspektiv och satt sig in i vilka särskilda åtgärder somerfordras för att tränga tillbaka ett massmissbruk avillegala droger i ett samhälle. Ändå har en rad andraländer med ett helt annat synsätt på narkotikamiss-bruk varit synnerligen framgångsrika. De strategier detillämpade (det gällde USA och Tyskland på 20-talet,Kina och Japan på 50-talet och Singapore på 60-talet)var alla till sin natur uttalat restriktiva och samhällso-rienterade.

I praktiken kan de två huvudtyperna av synsättförenklat uttryckas som preventionspolitik kontra te-rapitänkande.

Denna uppsats publicerades ursprungligen i Narko-tikafrågan nr 16, 1981.

Föreställningarna om vad som är den springande punk-ten i narkotikaproblemet skiftar mycket starkt mellanolika professioner beroende på varierande yrkestradi-

51

tioner, tänkesätt och personliga erfarenheter. Personli-gen harjag länge betonat narkotikamissbrukets specifi-ka spridningsmönster (nästan undantagslöst från eta-blerade missbrukare till emotionellt närstående novis)som central för uppkomsten av smittkedjor, dels detetablerade narkotikaberoendets närmast driftsmässigastyrka som motor i missbruksbeteendet. Jag har för-sökt visa att dessa två faktorer endast kan brytas meden restriktiv, konsekvent och långsiktig politik.

Motsättningar om hur samhället bör möta narkotika-missbruket och utforma politiken kan beskrivas längstvå axlar, dels en liberalistisk-restriktiv skala och delsen individcentrerad-samhällsorienterad skala.

De fyra huvudtyperna av synsätt — och många smär-re variationer inom dessa fyra fält — förekommer oftavid sidan av varandra i ett samhälle och bryts i denallmänna debatten. De har varit tongivande vid olikatidpunkter och format basen för samhällets narkotika-politik. De strategier som misslyckats har så småning-

Individ-centreratsynsätt

Permissiv D B Restriktivnarkotika- narkotika-politik A C politik

Samhälls-orienteratsvnsätt

Figur 1. All narkotikapolitik kan ses i relation till två dimen-sioner eller axlar: den ena betecknar individcentrerat kontrasamhällsorienterat synsätt, den andra permissivt (liberalis-tiskt) kontra restriktivt synsätt. De fyra fälten (A, B, C, D)representerar olika huvudtyper av narkotikapolitik och bok-stäverna ansluter sig till den följande texten.

52

om fått ge vika för nya synsätt och en ny politik.Märkligt nog har så även skett med det enda synsättsom historiskt bevisligen varit framgångsrikt.

De olika synsätten tenderar att följa varandra i enofta återkommande turordning, även om det finns na-tionella särdrag och undantag från regeln. Eftersomamerikanerna har brottats längst med problemet har deockså samlat de rikaste och bäst dokumenterade erfa-renheterna. Det kan därför vara på sin plats att exemp-lifiera de olika politiska modellerna med huvuddragenur den amerikanska narkotikapolitikens historia.

A. Liberalistisk-samhällsorienterad politikDen liberalistisk-samhällsorienterade politiken repre-senterar i alla länder det ursprungliga synsättet: detstår envar fritt att använda tillgängliga droger, vilkasom helst, men individen får själv ta alla konsekvenserav ett missbruk. En sentida variant av denna gamlasocialdarwinistiska doktrin är haschromantikernaskrav på fria droger som njutningsmedel och amerikan-ska LSD-mystikers förslag om fria hallucinogener somreligiösa sakrament, jämställda med nattvardsvin ochsmörjelse.

I USA härskade denna typ av politik fram till 1914.Alla former av narkotika (opium, morfin, heroin, koka-in) såldes fritt utan recept till låga priser i varje drug-store. Det missbruk som då förekom hade nästan ute-slutande uppkommit som komplikation till någon formav medicinsk behandling, som regel genom självmedi-cinering. Det förekom mycket starka och distinkta vär-deringar och tabun kring beroendeframkallande dro-ger. Amerikanerna roade sig med alkohol men inte medde exotiska drogerna. Drogsituationen i USA under

53

senare delen av 1800-talet är väl dokumenterad(O 'Donnell & Ball 1966).

Det noterades att de opiatberoendes situation varbesvärlig, och tanken växte fram att receptbelägga destarkt beroendeframkallande drogerna för att skyddadem som ännu inte fastnat i ett beroende. Ändringen ipolitiken kunde dock ha dröjt ytterligare några år iUSA om inte heroinet, introducerat i medicinsk be-handling 1898, plötsligt hade börjat användas som rus-medel i New York 1912 (se Bejerot, 1968).

B. Restriktiv-individeentrerad politikSom följd av det uppblossande heroinmissbruket iUSA infördes 1914 The Harrison Act, som ursprungli-gen var en tullag men i praktiken kom att fungera somnarkotikalag.

I fortsättningen skulle individen skyddas mot obefo-gad användning av narkotika genom att preparatenendast kunde förskrivas på recept av läkare. Man hadeen omfattande klinisk erfarenhet av narkomani ochinsåg att de som redan var drogberoende inte skullevara beredda att underkasta sig några inskränkningar isin droganvändning, varför man över hela USA öppna-de narkotikadispensärer där de beroende fick sina do-ser eller recept.

Den amerikanska dispensärverksamheten skulle hakunnat lyckas om den endast hade omfattat narkoma-ner av terapeutisk typ, men efter 1912 ökade snabbtinslaget av narkomaner av epidemisk typ, främst yngremän med asocial livsföring. Dispensärpersonalen insågatt politiken blev ohållbar och de flesta dispensärerstängde sin verksamhet. De sista stängdes av den fede-rala regeringen 1923.

54

C. Restriktiv-samhällsorienterad politikEfter sammanbrottet 1923 för den amerikanska politi-ken med legalförskrivning av narkotika vidtog enmycket restriktiv period med fängelsestraff för varjeobehörig befattning med narkotika och sträng kontrolläven över den medicinska användningen av drogerna.

Fortfarande hade man inte lärt sig skilja mellan nar-komani av terapeutisk och epidemisk typ, men denhårdhänta amerikanska , politiken blev synnerligenframgångsrik. Under perioden 1923—1939 beräknasnarkomanfrekvensen ha sjunkit till en tiondel (Harney& Cross 1961), detta väsentligen utan vare sig indivi-duell behandling eller nämnvärd forskning. (Här kanman också erinra om den svenska alkoholpolitiken från1855 till 1935, som minskade konsumtion och missbruklika dramatiskt, också här väsentligen utan behandlingeller forskning.)

En narkotikapolitik liknande den klassiska ameri-kanska (1923—39) genomfördes med ännu större fram-gång i Kina under åren 1951—53, då cirka 20 miljoneropiumnarkomaner rehabiliterades utan att man behöv-de omhänderta mer än ca en tiondel av dem. Övrigaslutade på grund av det starka sociala trycket motmissbruket och framför allt därför att det blev alltförriskfyllt att fortsätta: de som framhärdade omhänder-togs för några år i särskilda rehabiliteringsläger (Lo-winger 1977).

Nedkämpningen av den stora japanska amfetamine-pidemin 1954—58, som omfattade över en halv miljoninjektionsmissbrukare och cirka två miljoner tablett-missbrukare, blev ytterligare ett lysande exempel påframgången för denna typ av politik. Inte heller härbehövde man ingripa mot mer än en liten bråkdel avmissbrukarna (ca fem procent) (Brill & Hirose 1969)

55

med fängelsestraff om 3–6 månader för innehav av deförbjudna drogerna (amfetamin och metamfetamin). 95procent slutade av blotta förskräckelsen.

Den officiella narkotikapolitiken är i de flesta länderprincipiellt restriktiv. Anledningen till detta är att näs-tan alla länder anslutit sig till, den allmänna narkotika-konventionen av 1961, som reglerar opiater, kokainoch cannabis (haschisch och marijuana). Många länderhar också biträtt 1971 års internationella psykotrop-konvention som berör centralstimulantia och vissa ty-per av psykofarmaka.

Konventionerna har vuxit fram ur nästan ett sekelsinternationellt samarbete kring narkotikakontroll.Grunden för detta arbete har inte varit några störreeller djupare teoretiska analyser av narkotikaproble-men utan långvariga erfarenheter av att det varit nöd-vändigt att skydda individ och samhälle mot denna typav droger.

De internationella protokollen vittnar både om destora ansträngningar som gjorts från många länder, t exEgypten beträffande narkotikaklassifikationen av can-nabis 1925, för att få andra länder att medverka och omde svårigheter som förelegat, ibland ända tills ländernasjälva berörts av missbruket. Så hade Sverige i slutetav 60-talet svårigheter att få andra länder att förstå attcentralstimulerande medel, som blivit föremål för ettomfattande missbruk nästan uteslutande i vårt land,borde jämställas med internationella narkotika.

En nödvändig grund för uppslutning kring en restrik-tiv-samhällsorienterad narkotikapolitik synes vara endirekt konfrontation med massmissbruk och dess för-ödande konsekvenser samt långvarig erfarenhet avotillräckligheten i individ- och behandlingsorienteradeinsatser.

56

D. Liberalistisk-individcentrerad politikDen restriktiva amerikanska narkotikapolitiken mötteringa motstånd innan sociologen Alfred Lindesmithattackerade den med sin bok Opiate Addiction (1947).

Lindesmith formulerade sina teorier utifrån erfa-renheter från USA och England. Han hävdade att denrestriktiva amerikanska narkotikalagstiftningen varden främsta anledningen till den höga narkomanifre-kvensen i USA. Narkomanerna tvingas att köpa sinadroger illegalt till mycket höga priser, och de högakostnaderna för att tillfredsställa drogbegäret driverdem in i kriminalitet. Enligt honom är detta också denfrämsta anledningen till att narkomanerna själva säljerdroger: det är en nödvändighet för att de skall kunnafinansiera den egna drogförbrukningen, samtidigt somdetta bidrar till missbrukets spridning.

Beträffande England ansåg Lindesmith att den libe-rala engelska narkotikalagen — den av en toryregim1926 antagna Rollestone Act — var huvudskälet till denvid denna tidpunkt ännu mycket låga narkomanifre-kvensen i England. Narkomanerna i England kunde(fram till 1968) utan svårighet få alla i engelsk apoteks-handel tillgängliga narkotikaklassade preparat, inklusi-ve heroin och kokain, förskrivna på recept av privatlä-kare. Kostnaderna för drogerna blev följaktligen låga,och den illegala handeln motverkades av att alla miss-brukare och narkomaner hade möjlighet att själva skaf-fa sig drogerna billigt och legalt.

Tragedin med Lindesmith och hans teorier var:a. att han hade mycket begränsad klinisk erfarenhet

att falla tillbaka på;b. att han inte observerade den spridningsmässigt

avgörande skillnaden mellan narkomani av terapeutiskoch epidemisk typ; samt

57

c. att han förväxlade orsak och verkan mellan lag-stiftning och narkomanifrekvens.

Det är värt att närmare kommentera detta, därför attdet är ett vanligt oskick bland samhällsvetare att uttalasig i missbruksfrågor utan någon som helst klinisk för-trogenhet. Så bör noteras:

a. Sociologen O'Donnell, som arbetade tillsammansmed Lindesmith i Lexington under den aktuella perio-den, har uppgivit att Lindesmith fram till genombrottetför sina ideer vid mitten av 60-talet, inte hade sett ochundersökt mer än ett femtiotal narkomaner, nästan allaav terapeutisk typ. Det var också utifrån denna för-sumbara minoritet som Lindesmith förde sin argu-mentation.

b. Först 1965 differentierades de sex huvudtypernaav narkomani utifrån de radikalt olika uppkomstmeka-nismerna.

c. Lindesmith insåg inte att man förde en så restrik-tiv narkotikapolitik i USA just därför att man hade såmånga narkomaner p g a den tidiga och svåra heroin-epidemin där. Han insåg inte heller att England kundehålla sig med den liberala Rollestone Act (fram till1968), därför att man då ännu inte hade erfarenhet avnarkomani av epidemisk typ.

Till tragedin i Lindesmiths fall hör också att Englanddrabbades av den amerikanska heroinepidemin först1959, då ett halvdussin kanadensiska narkomaner, sti-mulerade av Lindesmiths lovsånger till det berömdaliberala "British System", flyttade över till England föratt komma i åtnjutande av legala förskrivningar. Denbrittiska grenen av heroinepidemin exploderade sedanmed en fördubbling av antalet heroinister var sextondemånad fram till 1968 (Bewley & Ben-Arie 1968), dåpolitiken och lagstiftningen ändrades.

58

Lindesmiths politik har möjliggjorts genom otaligapsykologiska, psykiatriska, sociologiska och krimino-logiska studier som visat att den överväldigande majo-riteten av injektionsmissbrukarna hade en trassligbarndom bakom sig och/eller befann sig i en vanskligsocial belägenhet. Man förstod inte att dessa omstän-digheter hade gjort dessa ungdomar särskilt mottagligaför normbrottet injektionsmissbruk, på samma sättsom deras bakgrund gjort dem mottagliga för norm-brott av kriminell typ. Att av denna anledning rekom-mendera att samhället inte skulle reagera starkt motmissbruksbeteendet är jämställt med att ge fullmakt föregendomsbrott till personer med trasslig bakgrund: entolerant hållning mot normbrotten ökar riskerna förnormbrott och förvärrar den sociala urspårningen förindividen.

Narkotikalitteraturen från 60-talet och början av 70-talet var fylld av mystifierande tolkningar längs sådanalinjer: "Missbruket är endast ett symtom på bakomlig-gande orsaker och det är inte missbruket som skallåtgärdas utan de bakomliggande orsakerna; de sominte är färdiga med sitt missbruk utan önskar fortsättabör ges legal tilldelning för att förhindra kriminalise-ring" etc.

Det var, som nämnts, Lindesmiths tankegångar somledde till att kanadensiska heroinister for till Englandoch initierade heroinepidemin där. Det var dessa re-sonemang som låg bakom RFHL:s tillkomst 1965 ochdess i svenska massmedia enastående kampanj för le-galförskrivning av narkotika i Sverige 1965-67. Det varockså främst Lindesmiths ödesdigra felanalyser somgjorde att den traditionellt restriktiva amerikanska nar-kotikapolitiken bröt samman vid mitten av 60-talet ochdomstolarna plötsligt såg mildare på alla slag av befatt-

59

ning med illegala droger. Följden blev för USAs del enmer än tiodubbling av antalet opiatmissbrukare undersenare hälften av 60-talet.

Restriktioner eller kaosSammanbrottet för den lindesmithska liberalistisk-in-dividcentrerade politiken kom snabbt i såväl USA somi England och Sverige. Därefter har politiken återsvängt mot det restriktiva-samhällsorienterade synsät-tet med en striktare politik i de nämnda länderna.

Ett betydande problem av helt ny typ är dock atthuvudparten av de ledande narkotikatjänstemännen istatligaförvaltningar som socialstyrelsen och socialde-partementet— men också på kommunal nivå—tillträddesina nyinrättade poster i samband med missbruksex-plosionen under senare hälften av 60-talet. De omfatta-de då gängse liberalistiska doktriner– och var i mångafall opinionsledare i berörda grupperingar– och bidrogsåledes själva starkt till missbrukskatastrofen.

Att byta narkotikapolitisk uppfattning (doktrin)tycks för den enskilde vara lika svårt som att bytavetenskapligt paradigm (plattform och perspektiv) el-ler religion. För en institution eller ett ämbetsverk ärdet ännu svårare genom den inneboende trögheten ibyråkratin och det doktrinförsvar som alltid utvecklas.

Nu skall samma personer försöka lägga om kursenoch reparera de enorma sociala skador de själva ställttill med, utan att egentligen någonsin ha trängt djuparein i vare sig narkomanins väsen eller narkotikapoliti-kens funktioner. Dessa villrådiga rådgivare lämnar po-litikerna rådvilla. Resultatet blir kortsiktiga, spektaku-lära kampanjer och troskyldiga men inkonsekventaoch i det långa loppet verkningslösa motåtgärder, allt-

60

medan problemet växer administratörerna över huvu-det. *

Då ett samhälle halvhjärtat och tafatt försöker ge-nomföra en restriktiv-samhällsorienterad narkotikapo-litik men ideligen misslyckas och går på grund, beroen-de på okunniga lotsar och felaktiga sjökort, och kostna-derna för seglatsen och haveriskadorna blir allt större,föds ined nödvändighet så småningom åter tankar ochförslag om att återgå till den ursprungliga liberalistiska-samhällsorienterade politiken:

"Legalisera hela klabbet, ge dem kommunal utspis-ning med grötautomater i gathörnen och låt dom knar-ka ihjäl sig, men skydda småungarna."

En dåligt ledd och administrerad restriktiv-samhälls-orienterad politik banar lätt väg för kapitulation s tankaroch nya legaliseringsrörelser. En kapitulation för drog-missbruket innebär på sikt med nödvändighet ocksåslutet för välfärdssystemet. Hela solidaritetstänkandetmals då sönder och förvandlas till ett idealistiskt irr-bloss i historien, och vi står där vi började: små, hårtsammanhållna, solidariska grupper med gemensamoch strikt moral och därutanför ett socialdarwinistisktkaos.

* Anmärkning: Som en exemplifiering av sakernas aktuellatillstånd kan nämnas att två gamla RFHL-are sommaren 1984sitter i regeringskansliet och skriver regeringens stora pro-position i narkotikafrågan på grundval av narkotikakommis-sionens betänkande och promemorior, remissyttrandena ochsin egen föreställningsvärld. De som nu skall kratsa sina egnakastanjer ur elden är departementssekreteraren Hans Lund-borg och departementsrådet Jacob Lindberg. Av detta kandet endast bli en halvmesyr.

61

Nils Bejerot och Jonas HarteliusNarkotikapolitiska strategier

En enstaka narkotikamissbrukare kan betraktas somett intressant psykiatriskt fall. Men redan att ta handom en handfull eller en grupp missbrukare är en vidabesvärligare tippgift. Massmissbruk av narkotika blirett problem i en helt annan storleksordning och fordrarsamordnad mobilisering av flera samhällssektorersom rättsvård, kriminalvård och socialtjänst.

Det räcker dock inte med en mobilisering av störreresurser. Avgörande är den orientering man skaffat sigöver problemet och det praktiska utnyttjandet av re-surserna. För att detta skall kunna ske fordras engenomtänkt strategi.

I denna översikt över narkotikapolitiska strategierklargörs att de nuvarande insatserna mot narkotika-problemet i Sverige och i de flesta andra västländerbygger på en i grunden felaktig strategi. Lösningen pånarkotikaproblemet ligger inte i första hand i fler vård-platser eller liknande insatser utan i en helt ny strategi.En klart restriktiv och samhällsorienterad narkotika-politik är ofrånkomlig för att förhindra att samhällettvingas att kapitulera inför de växande narkotikapro-blemen och acceptera narkotikaklassade preparat somlagliga rusmedel.

Uppsatsen har tidigare varit publicerad i Narkoti-kafrågan nr 16 (1981).

62

Låt oss först definiera begreppet strategi: det är deåtgärder som rekommenderas som särskilt verknings-fulla på basis av en viss tolkning av problemets naturoch utveckling enligt ett överordnat och långsiktigtperspektiv. På det narkotikapolitiska området utgörstrategin således samhällets samlade åtgärder för atthantera problemet och om möjligt undanröja det. Stra-tegin skall skiljas från taktiken som omfattar de insat-ser som används för att lösa en speciell deluppgift,exempelvis att spränga en viss liga, att motverka nar-kotikamissbruket inom kriminalvårdens anstalter elleratt förmå missbrukare att fullfölja ett långsiktigt reha-biliteringsprogram.

Många olika strategier och taktiker har prövats iolika länder i syfte att komma till rätta med narkotika-missbruk och därmed vanligen sammanhängandebrottslighet. Strategierna kan ha olika narkotikapol iti s-ka mål, vilket gör att valet av strategier i sista hand bliren politisk fråga om vilka medel och metoder somsamhället är berett att sätta in för att komma till rättamed problemet.

I den svenska narkotikadebatten har det inte råttnågra principiella meningsskiljaktigheter i själva mål-frågan: alla har sedan slutet av 60-talet varit överensom att narkotikamissbruk skall förebyggas och motar-betas. Debatten har gällt hur detta skall ske, och därhar meningarna skurit sig starkt utifrån olika uppfatt-ningar om missbrukets orsaker, individens rättigheter,effekten av olika åtgärder etc. Med denna redogörelsevill vi lämna en systematisk genomgång av olika narko-tikapolitiska strategier i kampen mot missbruk av epi-demisk typ (dvs icke-medicinsk användning av narko-tika, normbrotts-missbruk, "knarkande"), strategi-ernas förutsättningar, svagheter, styrka och effekter

63

och vi vill även antyda samhällskostnaderna för olikatyper av narkotikapolitik.

Det krävs stor förtrogenhet med missbruksproble-mens dynamik för att skilja på individeentrerade ochgenerella åtgärder, på kortsiktigt och långsiktigt ver-kande faktorer, på förebyggande och kurerande insat-ser, realistiska och orealistiska åtgärder och på nöd-vändiga men inte tillräckliga förutsättningar. Områdetär alltså minerat och rikligt försett med fallgropar.

Prevention på olika nivåerFörebyggande åtgärder tillmäts numera en allt störreroll i arbetet med olika samhällsproblem. Vi vill analy-sera de narkotikapolitiska strategierna utifrån klassisk

folkhälsoteori. För att åskådliggöra insatserna ochsambanden skall av pedagogiska skäl en del jämförel-ser göras med brandskydd (brännbarhet, rökförbud ivissa miljöer, brandorsaker, eldsvåda, brandvarning,tidigt ingripande och släckning, brandbegränsning, ef-tersläckning, förbättrade skyddsåtgärder genom ny-vunna erfarenheter etc). Generellt gäller att ju mersvårbemästrat ett tillstånd eller en destruktiv processär, desto viktigare är de förebyggande åtgärderna.

Inom folkhälsoteorin ( "public health theory") bru-kar man dela in de förebyggande åtgärderna i tre olikanivåer:

1. Primär prevention: den syftar till att förebygga attett problem eller en sjukdom över huvud taget upp-kommer. Här ingår allmänna folkhälsofrämjandeåtgärder (exempelvis vattenförsörjning och avlopps-hantering) men även socialpolitiska (utbildningssys-tem och bostadsförsörjning, arbetshygien och elimina-tion av olycksfallsrisker) liksom specifikt medicinska

64

åtgärder (som vaccination, hälsoundersökningar etc).Inom brandskyddet märks säkerhetsföreskrifter, för-bud mot viss hantering och lagring av eldfarliga ämnenetc.

2. Sekundär prevention syftar till att upptäcka ettproblem eller en begynnande sjukdom så tidigt sommöjligt och försöka avhjälpa störningen innan allvarligskada har uppstått. Här ryms alltså tidig diagnostik ochbehandling liksom snabba brandlarm och skyndsammabrandkårsutryckningar för att avvärja den hotande fa-ran.

3. Tertiär prevention försöker begränsa en redanuppkommen katastrof till så rimliga proportioner sommöjligt och syftar alltså till att förebygga en ännu all-varligare utveckling; man resignerar inför det ur-sprungliga problemet och försöker hantera det på ettacceptabelt sätt. Hit hör alltså lindring av cancerpa-tientens smärtor eller begränsning av skogsbranden tillde områden som omgärdats med brandgator och fåttoffras. Med detta sena ingripande har man givit avkallpå ambitionen att helt kunna bemästra problemet ochnöjer sig alltså med att försöka begränsa skadeverk-ningarna.

Systematiseringen av åtgärder på olika nivåer byg-ger på en dynamisk modell av utvecklingen av ettproblem i det enskilda fallet och på samhällsnivå. Detskall alltså vara möjligt att identifiera olika stadier iskadeprocessen.

Vi övergår nu till att anpassa analysmodellen tillnarkotikaproblemet.

65

1. Primär prevention ellerbakgrundsorienterade strategierDe primärpreventiva strategierna är många och siktarpå ett försöka förebygga att missbruk över huvud tagetuppstår. De fokuserar på olika komponenter som bil-dar bakgrund och förutsättningar för narkotikamiss-bruk enligt schemat människa-medel-miljö.

Den socialpolitiska strateginDen socialpolitiska strategin har två målpunkter —människan och miljön.

I narkotikadebatten har det länge hävdats att detfrämst gäller att angripa "de bakomliggande socialaoch psykologiska problemen " och att "eliminera orsa-kerna till att folk börjar missbruka". Man tänker sigsåledes att det avgörande är att skapa ett samhälle somär så idealiskt att ingen längre har något behov ellernågon lust att stimulera sig med droger. "Missbrukade_människor blir missbrukare" har länge varit formelnför denna uppfattning, som har haft sitt starkaste stöd iRFHL och Verdandi. Denna skola har svårt att förkla-ra varför det inte fanns något narkotikamissbruk på detfattiga och av arbetslöshet plågade 30-talet eller varföralkoholkonsumtionen då var som lägst i Sveriges histo-ria.

Andra varianter av samma grundstrategi har varit attförespråka att föräldrarna skall uppfostra sina barnbättre så att de bli obenägna att pröva narkotika, attskolan skall ta ett större ansvar för elevernas utveck-ling, några har krävt mer kristendomsundervisning iskolorna etc.

Den socialpolitiska förklaringsmodellen har fram-stått som den förhärskande strategiska doktrinen i vårtland sedan mitten av 60-talet, både i massmedia och i

66

den politiska debatten, och den har numera skrivits insom generell förklaringsmodell i den nya socialtjänstla-gen. Helt naturligt har denna strategi haft sin starkasteförankring bland socialarbetare och vårdpersonal.

På samma sätt som det inte räcker med aldrig såförnämliga brandförebyggande åtgärder när en brandväl brutit ut så blir den socialpolitiska strategin otill-räcklig när ett narkotikamissbruk väl har uppstått.Strategin är otillräcklig av bland annat följande skäl:

a. narkotikamissbruk kan uppstå även i socialt gyn-nade och privilegierade grupper;

b. narkotikamissbruk av epidemisk typ har en bety-dande tendens att sprida sig i kamratkretsen;

c. när missbruket nått en viss omfattning trädermarknadsmekanismer som langare och internationellanarkotikasyndikat in i bilden, vilken därefter snabbtförändras på ett djupgående och avgörande sätt.

Narkotikaupplysning och attitydpåverkanNarkotikaupplysningen syftar främst till att påverkamänniskans intresse och benägenhet att pröva narkoti-kaklassade medel i russyfte eller i andra icke-medicin-ska sammanhang. Den kombineras ofta med attitydpå-verkan och opinionsbildning.

Upplysning är inte särskilt kontroversiellt (förutsattatt den inte skärskådar förhärskande förklaringsmo-deller) och uppskattas av alla, främst av äldre ochsocialt stabila människor som inte ligger i riskzonen förnarkotikamissbruk. Den ger en ofarlig kittling av detförbjudna och avskyvärda. Upplysning har en meraosäker effekt på barn. Dålig information från fd miss-brukare är direkt katastrofal: "Om den farbrorn harknarkat så hårt i tio år och nu ser ut att ina så bra ochblivit så väl etablerad att han kan resa runt och prata i

67

skolorna så kan det vål inte mara så farligt."På redan etablerade missbrukare har upplysning en-

dast marginell effekt.Upplysning till allmänheten har tillmätts en central

roll i dagens svenska åtgärdsprogram men har frånandra områden (alkohol och tobak) erfarenhetsmässigtringa effekt.

Administrativ° narkotikakontrollDen allmänna narkotikakontrollen, som begränsar an-vändningen av narkotika till medicinska och veten-skapliga ändamål, har också ett primärpreventivt syf-te: narkotika skall inte kunna komma i orätta händeroch därmed missbrukas. En specialvariant av den ad-ministrativa kontrollen är att inte tillåta starkt beroen-debildande läkemedel (t ex heroin) ens för strikt medi-cinska ändamål.

När narkotikakontrollen kombineras med sanktio-ner (straff) för överträdelser tillhör den emellertid densekundära preventionen genom att ingripa när proble-met redan har uppstått.

Den stora svagheten med de socialpolitiska, renod-lat primärpreventiva strategierna är att de förbiser ellerundervärderar vikten av att ingripa om och när narkoti-kaproblem väl har uppstått. Isolerade blir dessa strate-gier förödande. De måste därför alltid kombineras medandra strategier.

Sekundär prevention ellermissbruksorienterade strategierPrecis som samhället måste ha en brandkår för snabbaingripanden vid eldsvådor, när det förebyggandebrandskyddet inte räckt till, måste samhället ingripa

68

mot uppblossande narkotikamissbruk, där de allmän-na, socialt förebyggande insatserna inte räckt till.

Den missbruksorienterade strategin inriktar sig påatt ingripa mot narkotikamissbruk så tidigt som möj-ligt. Syftet är att förmå – ålägga, om så erfordras tvinga– missbrukaren att sluta innan han utvecklat ett narko-tikaberoende, hunnit sprida sitt missbruk vidare och/eller blivit en etablerad kund hos den organiseradebrottsligheten.

Alternativutredningens strategiEtt tidigt ingripande vid uppblossande narkotikamiss-bruk har tidigare kunnat ske inom ramen för samhälletssocialvårdande insatser. Den gamla barnavårdslagenålade myndigheterna att ingripa så snart ett narkotika-missbruk blev känt, men lagen användes inte i lagstifta-rens anda de sista åren innan lagen upphävdes 1981.Nykterhetsvårdslagen ålade myndigheterna ett mot-svarande handlande när det gällde vuxna alkoholmiss-brukare, dock först sedan missbruket gått så långt att"hemfallenheten", dvs beroendet, var etablerat. Inteheller nykterhetsvårdslagen tillämpades i lagstiftarensanda från mitten av 60-talet tills den slutligen avskaffa-des 1981.

I den långdragna och segslitna debatten om hur dennya sociallagstiftningen skulle utformas harAlternativ-utredningen lagt fram ett genomarbetat förslag om ensamordnad missbrukslagstiftning, som skulle göra detmöjligt att ingripa på ett tidigt stadium vid såväl alko-hol- som narkotikamissbruk. På ett sådant tidigt stadi-um är det fortfarande möjligt att styra missbrukarensbeteende med begränsat tvång ifrihet, utan omhänder-tagande. Man skulle enligt detta förslag kunna sätta inolika åtgärder enligt ett flexibelt system, med övervak-

69

ning, föreskrifter, ålägganden, varning, s k vilande re-solution (villkorligt uppskjutande av ett omhänderta-gande) etc.

Alternativutredningens förslag innebär att samhälletskulle få möjlighet att ingripa mot narkotikamissbrukpå ett tidigt stadium, innan missbrukaren hunnit ut-veckla ett drogberoende eller hunnit sprida missbruketvidare i umgängeskretsen. Förslaget innebär också attde socialvårdande myndigheterna skulle komma in påett tidigare skede än polis, domstolar och kriminal-vård. Med en väl utvecklad strategi skulle huvudpartenav missbrukarna kunna bromsas i tid och inte behövafastna i ett hårt missbruk, kriminaliseras och gå in ikriminalvården, som i sig tenderar att fungera som ettcentrum för utbildning i mer avancerad brottslighet.

KrirninaliseringsstrateginI hela kedjan från odlare/tillverkare, förädlare, upp-handlare, lagerhållare, finansiär, kurir, storhandlare,småhandlare, storlangare och smålangare till missbru-kare är missbrukaren själv — den sista länken i kedjan –den enda som är oersättlig. Övriga länkar i kedjanersätts omgående om någon slås ut, men missbruka-ren, som är basen för hela systemet, ersätts inte om hanför en tid tas ut ur systemet.

Missbrukaren/konsumenten är inte bara oersättligför narkotikahandeln, han är också den som genomlangning och egendomsbrottslighet skall slita in varen-da krona som sedan vandrar upp i brottshierarkin.Därtill kommer att missbrukaren själv är den ende somsprider missbruket och detta vanligen i mycket intimavänkontakter. De anonyma langarna kommer in förstsenare för att underhålla ett etablerat missbruk eller föratt bädda för ett återfall.

70

Kriminaliseringsstrategin tar fasta på detta förhål-lande genom att kriminalisera (straffbelägga) själva be-fattningen med narkotika. Kriminaliseringen gäller in-te missbrukstillståndet som sådant och inte heller bero-endet-narkomanin eller hemfallenheten åt missbruketutan tar ur bevissäkringssynpunkt fasta på den fysiskabefattningen med de illegala drogerna.

Kriminaliseringsstrategin är den i särklass mest ef-fektiva både i kampen mot missbruket och mot denorganiserade brottsligheten — och på sikt även för allaparter den mest skonsamma strategin, ett konstateran-de som kan förvåna vid första påseende. Denna strate-gi har genomförts med framgång i en rad länder medmycket olika samhällsskick.

Karakteristiskt för kriminaliseringsstrategin är attendast en bråkdel av missbrukarna behöver omhänder-tas av polis och kriminalvård – den helt övervägandemajoriteten slutar erfarenhetsmässigt sitt missbrukutan åtgärd, av blotta förskräckelsen när narkotika-hanteringen blir alltför riskabel.

Denna strategi är genomförbar även i Sverige. Dentillämpades under polisoffensiven mot narkotikahan-deln under 1969 med en mycket dramatisk förbättringav missbruksläget som följd (Bejerot 1978), men politi-ken kunde inte genomdrivas på sikt då den inte vartillräckligt politiskt förankrad och därtill aktivt motar-betades av justitiedepartementet och socialstyrelsen.Redan efter något halvår avvecklades huvudkampan-jen, men det tog två år innan missbruksläget åter blevlika dåligt som före offensiven.

Det avgörande för att kriminaliseringsstrategin skalllyckas är två förutsättningar: för det första krävs ettmassivt folkligt stöd, vilket i praktiken betyder atttongivande massmediaorgan måste sluta upp kring po-

71

litiken (1969 års offensiv hade drivits fram främst ge-nom Expressens stora narkotikakampanj hösten 1968).För det andra krävs vissa mindre ändringar i svensklag:

a. personligt innehav av narkotika måste leda till enmer kännbar påföljd än den nuvarande som är böter,som inte behöver erläggas och inte heller kan förvand-las till annan påföljd; varje icke-medicinsk befattningmed narkotika skall vara förbjuden;

b. narkotikamissbruket inom kriminalvården måstestoppas genom att straffavtjäningen binds till kravetom drogfrihet under anstaltstiden. Det innebär att kri-minalvårdens behandlingslag måste ändras för att med-ge obligatorisk urinkontroll vid anfordran och förlustav viss del av den f n rutinmässigt beviljade villkorligaförkortningen av påföljden vid positivt (eller vägrat)urinprov;

c. denna strategi förutsätter inte att socialvårdenskall ha befogenhet att ingripa med tvångsmedel motnarkotikamissbruk, men en lagstiftning av den typ somAlternativutredningen föreslagit skulle kraftfullt för-stärka effekten av denna strategi.

Det avgörande för kriminaliseringsstrategin är såle-des om det ur missbrukarsynpunkt i fortsättningen— lönar sig" att fortsätta med narkotikamissbruket. Pro-blemet med denna strategi är att den strider mot denallmänt liberalistiska samhällsfilosofi som varit förhär-skande beträffande narkotikamissbruk och påföljdssy-stem under de senaste två decennierna – eller så längesom narkotikamissbruket tilltagit i landet.

72

Tertiär prevention ellerskadeinriktade strategierOm narkotikamissbruket av epidemisk typ inte angripskonsekvent under en längre tid enligt kriminalise-ringsstrategin kommer missbruket så småningom attanta en sådan omfattning att samhället måste retirerafrån den ursprungliga målsättningen — att elimineramissbruket — och i stället övergå till att försöka admini-strera problemet, dvs man inriktar sig på att försökahålla skadeverkningarna på en politiskt acceptabel ni-vå. Till följd av missbrukets fortsatta expansion tende-rar sedan den politiska toleransnivån successivt atthöjas – fram mot en framtida krisnivå med radikaltförändrad strategi.

Syftet med de tertiärpreventiva insatserna är att påolika sätt kortsiktigt försöka minska de socialt mestuppseendeväckande eller politiskt mest bekymmer-samma skadeverkningarna av missbruket. Uppfatt-ningarna om vad som är viktigast i detta avseendevarierar hos olika myndigheter. De rättsvårdande in-stanserna betonar framväxten av den organiseradebrottsligheten och risken för en allt mer avanceradbrottslighet av ny typ, korruption etc. De sociala myn-digheterna betonar behovet av behandlingsplatser, ar-betstillfällen och bostäder, medan de medicinska in-stanserna oroar sig över de kroppsliga och psykiskaskadeverkningarna och arbetsvården och försäkrings-kassorna klagar över den ökade belastningen med ar-betsträning och förtidspensioneringar.

För att hantera narkotikaproblemet enligt tertiär-preventiva strategier kan samhället välja tre vägar:

a. ökade resurser och befogenheter för polisen (densyndikatorienterade strategin);

b. fler vårdplatser och bättre behandling av kompli-

73

kationerna till missbruket (vårdstrategin);c. en omdefiniering av problemet ur politisk och

juridisk synpunkt (kapitulationsstrategier).

Iden syndikatorienterade strateginDen syndikatorienterade strategin går ut på att maninriktar sig på att försöka slå ut den internationella.narkotikabrottsligheten (syndikaten) genom att topp-hugga organisationerna. Insatserna inriktas därför motde "stora" narkotikabrottslingarna och organisationer-nas nyckelpersoner. Ett angeläget bimål är att försökaslå ut närstående brottsorganisationer — även utanförnarkotikabranschen — då den välorganiserade brotts-ligheten på sikt genom infiltration och korruption kanbli ett allvarligt hot mot rättssamhället.

En variant av syndikatstrategin är att försöka hinnaföre brottsorganisationerna redan vid källan: FN: s för-sök att förmå bönderna i Gyllene Triangeln att odlaandra grödor än opiumvallmo är ett utslag av sådanatankegångar.

Insatser enligt denna strategi kan stundom på kortsikt uppvisa dramatiska förändringar i missbruksläget,men resultaten brukar bli snabbt övergående. Så resul-terade arresteringen av Karl Pauksch i Holland i sep-tember 1972 och den samtidiga utslagningen av Dor-land-gruppen i Tyskland i att injektionsmissbruket iarrestklientelet i Stockholm inom loppet av ett halvårsjönk från att beröra 54 procent av de intagna till 39procent. Efter två år noterades dock återigen en högremissbruksfrekvens än någonsin, och heroinet hade fåttmöjlighet att etablera sig på bekostnad av amfetaminet,som för lång tid hade blivit en knapp bristvara.

Mot bakgrund av den snabba utvecklingen inom deninternationella narkotikahandeln lade rikspolisstyrel-

74

sen under slutet av 1980 fram förslag om att svenskpolis skulle få väsentligt utvidgade befogenheter i kam-pen mot narkotikabrottsligheten. De nya metodernaskulle omfatta infiltration av ligorna, köp av narkotikaför att säkra bevisning, utnyttjande av "kronvittnen"och ökade tekniska spaningsmedel som installation avmikrofoner i enskilda lokaler. Förslaget – allmänt kal-lat SPANARK (SPAning mot NARKotikabrottslighet)– behandlas sedan hösten 1981 av justitiedepartemen-tet.

SPANARK-förslaget innebär en kraftig upptrapp-ning av de tekniska och processuella medlen i kampenmot narkotikabrottsligheten, men grundstrategin för-blir densamma som tidigare – den syndikatinriktadetopphuggningen av organisationerna.

Mot SPANARK kan riktas två slags kritik. För detförsta är en del av de metoder som förslaget föresprå-kar inte förenliga med svensk rättstradition, exempel-vis systemet med "kronvittnen". För det andra – ochviktigare – visar all samlad erfarenhet att man aldriglyckats slå ut narkotikaproduktionen och handelsorga-nisationen, eller ens för en längre tid försvaga den, hurmycket man än trappar upp stridsmedlen inom ramenför syndikatsstrategin. Producentledet anpassar sigsnabbt till den nya situationen, och en förnyad upp-trappning av metoder och straffsatser blir snart återaktuell. På detta sätt får man på sikt att göra med en alltmer avancerad brottslighet som får allt större ekono-miska resurser att inrätta sig efter de nya betingelser-na. Brottsligheten hårdnar men narkotikamissbruketfortsätter väsentligen oberört av denna strategi.

VårdstrateginVårdstrategin går ut på att missbrukaren erbjuds vård

75

då han själv efterfrågar sådan, vilket som regel inträffarförst efter ett långvarigt missbruk med allt mer besvä-rande komplikationer av psykisk, kroppslig, ekono-misk, social och juridisk natur.

Vården kan omfatta allt från snabba avgiftningar tillårslånga vistelser på terapeutiska behandlingshem.Grundtanken i vårdstrategin är att missbrukaren självskall vara "motiverad" för behandlingen, vilket i prak-tiken betyder att komplikationerna till missbruket förstmåste bli överväldigande. Då skall missbrukaren fåmedicinsk-social-ekonomisk-juridisk hjälp att kommapå fötter, men han kan i princip avbryta behandlingennär han så önskar och bör enligt rådande liberalistiskadoktrin få fortsätta sitt missbruk tills han eventuelltsenare åter efterfrågar omvårdnad och bistånd när hankänner för detta.

Eftersom komplikationerna till missbruket djuparesett fungerar som bromsar på missbruket erbjuder entill intet förpliktande komplikationsbehandling snarastökade möjligheter till fortsatt missbruk, dvs en "moti-verad" frivillig behandling när den passar missbruka-ren tenderar lätt att indirekt förstärka missbruket somsådant. En frivillig kriminalvård skulle i princip få sam-ma effekt på det kriminella beteendet.

Vårdstrategin utgör den centrala delen i den aktuellasvenska narkotikapolitiken sådan den utformades avnarkomanvårdskommitten 1967, som tidstypiskt nogantog ett vårdrelaterat namn och inte kallade sig förnarkotikapolitiska kommitten, just därför att otaligaformer av vård och terapi föresvävade kommitten somrelevanta utvägar och någon mera övergripande analysaldrig togs fram inom kommitten.

Vårdstrategin har en rad allvarliga svagheter:a. den låter missbrukaren utveckla ett svårbehand-

76

lat, ofta kroniskt beroende med allvarliga bieffekteroch svåra sociala störningar;

b. missbrukaren hinner före en självönskad behand-lingsåtgärd ofta ställa till med stora och ofta långdragnaskador för sig själv och sin omgivning;

c. det finns inte någon specifik behandling för attreversera beroendeutvecklingen och återföra missbru-karen till den ursprungliga jungfruliga relationen tillmissbruksmedlet;

d. missbrukaren är som regel endast intresserad avbistånd med komplikationerna men är sällan beredd attoffra drogupplevelserna som sådana;

e. vårdstrategin kostar enorma summor, samtidigtsom frivillig behandling av narkotikamissbrukare ännuinte har bevisats ge bättre prognos än ingen behandlingalls;

f. ännu har inte något land någonsin lyckats trängatillbaka ett omfattande drogmissbruk genom frivilligavårdarrangemang.

Vårdstrategin är inlånad från alkoholområdet, somhämtat den från psykiatrin. Alkoholvården har dockhaft en nykterhetsvårdslag att luta sig mot och därförkunnat erbjuda "frivillig" vård under hot om tvångsin-gripande. Resultaten har för övrigt varit nedslåendeäven för tobaksavvänjningen i stort.

Vårdstrategin är väl etablerad i nutida politiskt tän-kande genom att tillhandahålla en för alla parter tillintet förpliktande skenlösning av problemen. När depositiva resultaten uteblir kräver man vanligen ökaderesurser eller nya vårdtekniker, och ingen frågar eftervad det är man djupare sett skall vårda, utan missbru-ket uppfattas rutinmässigt som ett symtom (eller ännuvärre en sjukdom) som man skall komma till rätta med.

Vårdstrategin befriar också missbrukaren från sin

77

del av ansvaret för sitt eget beteende. Strategin genere-rar ständigt större vårdbehov, blir enormt kostnads-krävande och tenderar att i bästa fall bli improduktiv, isämsta fall sämre än ingen behandling alls, dvs kon-traproduktiv.

Huvudparten av de överlevande narkotikamissbru-karna av epidemisk typ (men inte de av terapeutisk typ)tenderar så småningom, ofta efter decenniers miss-bruk, att spontant lägga av med missbruket, som regelnär komplikationerna blir för stora och lustupplevel-serna avtrubbade. Om detta i tiden sammanfaller mednågon behandlingsåtgärd uppfattas missbrukaren som"botad" just med den aktuella behandlingen. Kontroll-serier och selektionsprocesser vid olika behandlingsar-rangemang brukar endast undantagsvis bli föremål förvetenskapliga studier; envar tror på sin egen behand-lingsmetod och förfäktar den endast i kraft av sin egentrosupplevelse.

KapitulationsstrategierKapitulationsstrategierna tar fasta på myndigheternasproblem med och kostnaderna för själva administre-randet av ett ständigt växande narkotikaproblem.

Inför en svällande anhopning av problem för sjuk-vård, sociala organ och rättsvårdande myndighetermåste samhället till slut omdefiniera narkotikaproble-met för att minska sin arbetsbelastning. Utan lagpara-grafer blir det inga brott och därmed inte längre någraproblem för polis och domstolar att bekymra sig över.Genom att definiera om problemet juridiskt eller poli-tiskt kan vissa samhällsorgan tillfälligt trolla bort enstor del av missbruksproblemen. Härvidlag finns detolika vägar att gå:

1. Avkriminaliseringsstrategin går ut på att formellt

78

eller i praktiken sänka eller slopa påföljderna för detpersonliga innehavet av narkotika. Tanken är att ge-nom att ta bort s k bagatellärenden ge polis och domsto-lar möjligheter att koncentrera sig på de "stora" brotts-lingarna. Avkriminaliseringsstrategin går således handi hand med syndikat sstrategin och kommer följaktligenatt accentuera svagheterna i denna.

2. Förskrivningsstrategin går ut på att missbrukarnaskall tillförsäkras apoteksnarkotika mot läkarreceptoch därmed inte längre behöva anlita den illegala mark-naden, som därigenom förmodas bli underminerad ochpå sikt eliminerad. Strategin har prövats i USA på20-talet, i England på 60-talet och i Sverige under åren1965-67, i samtliga fall med förödande effekter (Beje-rot 1968, Åkerman 1978). Vid narkomani av epidemisktyp förstärker förskrivningsmetoden också i det indivi-duella fallet de omfattande skadeverkningarna av miss-bruket som sådant.

Den s k metadonblockeringsmetoden är en special-form av narkotikaförskrivning som inte kan jämställasmed traditionell legalförskrivning med bibehållna eufo-riseringsmöjligheter. Metadonmetoden är förknippadmed en rad problem av annan natur och är ingen fram-komlig väg i behandlingspolitiken generellt sett.

3. Legaliseringsstrategin är den logiska slutpunktenför en retirerande, liberalistisk narkotikapolitik. Då ettflertal narkotikaklassade rusmedel ger effekter som iflera avseenden vida överträffar alkoholens ruseffek-ter leder en legaliseringspolitik snabbt till ökat drog-missbruk och i ett samhälle av vår typ på sikt till ettoundvikligt sammanbrott för det sociala trygghetssys-temet och välfärdssamhället som vi känner det.

Narkotikaproblemet har utvecklats till att bli någotav demokratins och välfärdssamhällets testfråga.

79

Lyckas man inte hantera detta på ett realistiskt ochframgångsrikt sätt kommer en social förfallsprocessoundvikligen att fräta sönder välfärdssamhället. Nar-kotikaproblemets lösning är alltså inte i första hand enfråga om vårdresurser utan en fråga om drogpolitiskstrategi.

80

Jonas HarteliusVarför ärnarkotikabrottslighetenså inkomstbringande?

Den internationella narkotikabrottsligheten med för-greningar i Sverige är ett senkommet resultat av nar-kotikaepidemiernas spridning. De mycket stora för-tjänsterna för denna brottslighet är ett resultat av flerasamverkande faktorer: missbrukarnas driftsmässigtstyrda efterfrågan på narkotika, deras tendens att spri-da missbruket och den höga köpkraften i västvärlden.Mot dem står en serie bromsande faktorer. som docksamhället inte förstått att utnyttja till fullo. Ett tillba-katrängande och eliminerande av denna brottslighetfordrar att samhället åstadkommer en ekonomisk boj-kott mot dess utbud, bl a genom att ställa den enskildemissbrukaren till ansvar för sitt handhavande av nar-kotika.

Denna artikel skrevs för Narkotikafrågans tema-nummer om narkotikabrottslighet (nr 16, 1981). Pågrund av platsbrist förkortades den kraftigt. Här åter-ges den i sin helhet.

Organiserad narkotikabrottslighet kräver som all an-nan affärsverksamhet kapital, organisationskunnande,planering, förslagenhet samt vad som allmänt brukarkallas för "entrepenöranda " . Eftersom verksamhetensker genom ett systematiskt brytande mot lagen kräverden dessutom osedvanlig riskvillighet, tätt slutna orga-

81

nisationer med höggradig lojalitet samt förmåga attsätta sig över samhällets värderingar. Följaktligen blirbranschen hård och konkurrensen ofta mördande (iflerfaldig bemärkelse!). Trots detta brukar de interna-tionella syndikaten sällan ha svårigheter att rekryteralangare, kurirer och andra medlöpare.

Drivkraften är givetvis den stora lönsamheten. Han-deln med narkotika är den idag mest lönsamma av allaillegala aktiviteter. Jämfört med heroin (cirka1500–2 000 kronor per gram) är guld (100–150 kronorper gram) förhållandevis billigt. Cirka 10 kg råopiumsom köps för omkring 1 000 kronor i Gyllene Triangelnkan efter förädling i laboratorier och smuggling tillVästeuropa säljas här för omkring en miljon kronor igatuledet. Några hundra tusen eller någon miljon kro-nor som investeras kan på ett år fem- eller till och medtiofaldigas.

Ett flertal faktorer bidrar till denna "lönsamhet". Deviktigaste är narkotikaberoendet, spridningsbenägen-heten och mottagligheten.

Faktorer som ökar lönsamhetenAll narkotika är- beroendeframkallande – det är justdärför den är klassad som narkotika. Det med tidenutvecklade beroendet definieras enligt Världshäl-soorganisationen som ett "tillstånd... karakteriserat avett tvång att ta medlet för att erfara de psykiska effek-terna av ruset...".

Många beskrivningar har gjorts av beroendets styr-ka. Det har liknats vid ett begär, en förälskelse i drogef-fekterna eller en artificiellt framkallad drift. Dess upp-komstmekanism är omdiskuterad. En av de bästa be-skrivningarna är att det rör sig om ett inlärt beteende

82

som till slut ej längre står under förnuftsmässig kon-troll.

För den enskilda missbrukaren och den organisera-de narkotikabrottsligheten får det utvecklade beroen-det viktiga konsekvenser:q Missbrukarens driftsstyrda efterfrågan på narkotika

blir stor och han eller hon är beredd till stora uppoff-ringar för att säkerställa fortsatt tillgång till narkoti-kan även till priset av omfattande kriminalitet, mani-pulationer och allmänt trixande.

q Mycket höga priser kan tas ut för narkotikan someljest skulle ha lågt marknadsvärde. Apoteksnarko-tika kostar bråkdelen av den illegala narkotikanspris men är i gengäld mycket svår att komma överför missbruksändamål.

q Missbrukaren är sällan intresserad av meningsfulloch effektiv behandling riktad mot själva missbru-ket. Det finns idag en hel del metoder från pedago-giska-sociala till farmakologiska-kemiska som ef-fektivt bromsar fortsatt missbruk. Problemet är baraatt ytterst få missbrukare är villiga att medverka tillsådan behandling. Även om missbrukaren själv-mant söker behandling sker detta vanligen för alla deskador, sjukdomar och störningar som drogmiss-bruket givit upphov till. Många missbrukare avbry-ter tom sådan behandling i förtid och uppvisar envariationsrik förmåga att slingra sig ur olika behand-lingsarrangemang. Resultatet av missbrukarens in-tresse för fortsatt missbruk och ointresse för seriösbehandling blir att den illegala narkotikamarknadenäven i fortsättningen kommer att ha trogna kunder.

Det epidemiska narkotikamissbrukets tendens att spri-da sig till nya grupper ("smittsamhet") har observeratsav många forskare i olika kulturer. Tidigare har såväl

83

språkbruket som själva fenomenet varit häftigt omtvis-tat. Båda är emellertid idag allmänt accepterade påbasis av bl a detaljerade kartläggningar av den lokalamissbruksutvecklingen i många miljöer och länder.

Smittsamheten ligger i att själva missbruksbeteendet(t ex att injicera eller röka narkotika) överförs till andrapersoner av redan upplärda missbrukare. Spridnings-benägenheten är störst i början av missbrukarkarriäreninnan missbrukaren upptäckt farorna (skador, sjukdo-mar, arresteringsrisk mm) eller upplever sig själv hautvecklat ett beroende.

Olika epidemier kan ha olika spridningshastighet.Om en missbruksepidemi inte kontrolleras kan den pånågot decennium antaga mycket omfattande propor-tioner. Marijuanarökningen i USA är bästa exempletpå detta. Sedan början av sextiotalet, då den omfattadeendast små grupper avvikare, har epidemin spridits såatt i slutet av sjuttiotalet bortåt trettio miljoner ameri-kaner prövat marijuana. Den amerikanska marijuana-marknaden beräknas idag omsätta omkring sjuttio mil-jarder svenska kronor.

Spridningsbenägenheten gör marknaden självutvid-gande. Om ett syndikat lyckas etablera kontakt med enlokal epidemi fortsätter denna att spridas tills samhäl-let ingriper. Förekomsten av en epidemi, om än liten,är dock en nödvändig förutsättning för en organiseradförsäljningsverksamhet. I en del fall kan epidemin i sinbegynnelsefas få sin huvudsakliga narkotikaförsörj-ning från helt eller halvt legala källor.

Mottagligheten för narkotikamissbruk kan vara be-tydande i vissa grupper. Av hävd får missbruksepide-mierna i allmänhet sin första utbredning i sådana grup-per som, även i övrigt, är normbrytande. De faktorersom bidragit till den höga mottagligheten, t ex en vise

84

personlighet, sociala problem, arbetslöshet eller an-passningssvårigheter tas ofta felaktigt för att vara deverkliga "orsakerna " till missbruket.

Mottagligheten hos en individ behöver dock intevara särskilt hög för att hon eller han skall dras in i dettaom kamrattrycket att experimentera med narkotika ärstort. Detta tryck som vanligen kallas exponering förmissbruket kan till slut bli så stort att även mer "norma-la" individer dras med. I vissa kretsar i USA är mariju-anarökningen så utbredd att det uppfattas som avvi-kande att inte röka marijuana.

Köpkraften i Sverige liksom i övriga Västeuropa ärklart högre än i många andra länder vilket gör Västeu-ropa till en särskilt attraktiv marknad. Detta anses iinternationella poliskretsar vara den viktigaste anled-ningen till att heroinet dök upp i Västeuropa i mittenoch slutet av 1970-talet, sedan de tidigare stora mark-naderna i Sydostasien, främst Vietnam, upphört i sam-band med att de amerikanska trupperna lämnadeVietnam. Bland dem förekom ett betydande narkotika-missbruk.

Förutom de nämnda faktorerna kan ett flertal andrabidra till att förbättra arbetsbetingelser och lönsamhetför narkotikasyndikaten. Särskilt viktiga är:

Lobbyorganisationer, dvs politiska påtryckningsor-ganisationer, har i en del länder vuxit fram för attpropagera för fri eller åtminstone friare narkotika, t exen fullständig legalisering av hasch. I många fall har defått bred uppslutning samt god uppbackning från mass-media. Opinionstrycket för mera liberalistiska attity-der och lagar kring narkotika har tidvis blivit starkt.

En viktig konsekvens har blivit att allmänhetens ochsärskilt ungdomens tidigare restriktiva inställning tillnarkotika under en period har blivit uppluckrad. Grup-

85

pen av intresserade eller möjliga konsumenter komdärmed att breddas betydligt. För det andra blev detsvårare för myndigheterna att upprätthålla en restrik-tiv narkotikapolitik, när lagstiftningens effekter på in-divid och samhälle, och stundom även dess berättigan-de, drogs i tvivelsmål. I en del länder har lobbyorgani-sationer också lyckats skapa en inställning eller för-väntan att det bara skulle vara en tidsfråga innan mari-juana, hasch eller annan narkotika kommer att släppashelt fri.

Starka lobbyorganisationer kan på så sätt tjänstgörasom snöplogar eller vägröjare för den organiseradenarkotikabrottsligheten. Genom att bearbeta markna-dens mottaglighet ökar de möjligheterna till avsättningav allt större mängder narkotika.

Den länge besvärande avsaknaden av ett samlatåtgärdsprogram mot narkotikaproblemet, förekoms-ten av administrativ inkompetens hos olika myndighe-ter samt en allmän oklarhet om vem som skall haansvaret för olika åtgärder har påtagligt försenat såda-na insatser som kan bryta missbruksutvecklingen.

Faktorer som bromsar lönsamhetenDe bromsande eller lönsamhetssänkande faktorerna äri Sverige för tillfället få och av begränsad betydelse.Tullens och polisens bearbetning av smuggling ochdistribution skapar vissa risker. De sammanlagda be-slagen beräknas uppgå till endast mellan tre och tioprocent av den totala omsättningen. Enskilda initiativav förebyggande slag kan skydda begränsade grupper.Den allmänna brottsbekämpande verksamheten riktadmot egendomsbrott (t ex stöld och häleri) och mot denekonomiska följdbrottsligheten (skatte- och valuta-

86

flykt, tvättning av pengar, korruption mm) bromsarockså utvecklingen något. Inte heller hotet om svenskkriminalvård är särskilt avskräckande då denna under1970-talet länge bjudit goda möjligheter att fortsättaavancerad narkotikabrottslighet.

Organiserad narkotikabrottslighet är en rationell,ehuru cynisk, affärsverksamhet. Enda möjligheten attför gott slå ut den ligger i att i grunden ändra desslönsamhetskalkyler. Detta kan ske längs olika vägar.

Eskil Block (1979) har påtalat att lika väl som detfinns en serie omständigheter som ger den organisera-de narkotikabrottsligheten dess styrka, t ex dess orga-nisationsformer, finns det sådana som ger den visssårbarhet. Denna sårbarhet kan utnyttjas för att påver-ka affärsbetingelser och lönsamhet.

Sårbarheten finns t ex i rekryteringen av medarbeta-re och kunder (här: missbrukare). Även exponering fördagsljus (läs: massmediabevakning) kan verka brom-sande på verksamheten genom att avslöja nyckelfigu-rer och beröva dem sin legitima och putsade fasad. Enannan sårbar punkt kan vara ökad upptäcktsrisk tillföljd av skärpt vaksamhet från allmänhetens sida.

Grunden är dock att åstadkomma en ekonomisk boj-kott. När efterfrågan och marknaden försvinner kol-lapsar hela hanteringen. En sådan ekonomisk bojkottkan åstadkommas på olika sätt, t ex genom att minskamottagligheten hos potentiella kundgrupper, stoppaspridningen och minska möjligheterna för missbrukareatt finansiera sitt missbruk genom olika typer av egen-domsbrott. Till slut måste dock den enskilda missbru-karen, vars starka efterfrågan på narkotika är grundenför hela narkotikabrottsligheten, ställas till ansvar försin medverkan i hanteringen. Kriminaliseringen av denpersonliga befattningen med narkotika och en konse-

87

kvent rättstillämpning är ett avgörande instrument föratt missbrukarna skall kunna tvingas att medverka tilldenna bojkott. Lagstiftning som föreskriver behand-lingsplikt för missbrukare är ett annat instrument.

Genom att systematiskt bearbeta de faktorer sombromsar utveckling och lönsamhet inom olika sektorerär det möjligt att dramatiskt ändra de ekonomiska för-utsättningarna för den organiserade narkotikabrotts-ligheten. Det är onekligen en viss skillnad om en brotts-lig sektor har en marknadsomsättning som räknas imiljoner eller i miljarder kronor.

88

Jonas HarteliusMotståndet mot cannabis— en avgörande frågaför det internationellanarkotikasamarbetet

Cannabispreparaten (haschisch, marijuana mfl) intaren central ställning i den internationella narkotikaut-vecklingen. De utgör i många kulturkretsar de mestanvända typerna av narkotika. Det är också de somstår närmast att bli permanent införlivade i det väster-ländska samhällsmönstret. Kring dem har stridernaom legalisering eller avkriminalisering varit hetast.Förändringar i narkotikalagstiftningen i den riktningenär emellertid inte möjliga då cannabis regleras av all-männa narkotikakonventionen (1961). En uppluckringav denna, så att det blev möjligt för några länder attlegalisera eller avkriminalisera cannabis, skulle öppnavägen för liknande aktioner för alla andra slag av nar-kotika, i första hand THC, LSD och andra hallucino-gener. Striden om cannabislagstiftningen har därförvarit avgörande för det internationella narkotikasam-arbetet.

Motståndet mot en legalisering eller avkriminalise-ring av cannabis har hårdnat sedan slutet av 1970-talet.Denna översikt gavs ursprungligen som ett anförandevid ett opinionsmöte med temat "Bekämpa haschet!" iFolkets Hus i Stockholm den 7 april 1981, arrangeratav Föräldraföreningen Mot Narkotika (FMN), Riks-förbundet Narkotikafritt Samhälle (RNS) och Ungdo-mens Nykterhetsförbund (UNF). Artikeln har tidigarevarit publicerad i Alkohol och Narkotikas temanum-mer (7-8, 1981) om cannabis.

89

För några år sedan kunde man höra en del prognosma-kare säga att det endast var en "tidsfråga" innan canna-bis (haschisch och marijuana) skulle bli legaliserat, dvshelt frisläppt för privat konsumtion, främst i USA ochVästeuropa.

Som stöd för den uppfattningen hävdades att hasch-och marijuanarökningen nu nått sådan omfattning attden inte längre gick att stoppa, och att det inte hellergick att upprätthålla lagarna. Marknadens omfattningansågs borga för goda skatteintäkter. Den organisera-de brottsligheten bakom denna marknad ansågs omöj-lig att bekämpa med mindre än att hela hanteringenlegaliserades och beskattades.

Som argument anmärktes också att hasch och mari-juana inte visats ge upphov till några skadeverkningar.Av många ansågs dessa medel som klart bättre njut-ningsmedel än t ex alkohol.

Ett dylikt frisläppande av cannabis har inte blivit"bara en tidsfråga". Idag är det mer ovisst än någonsinom cannabis kommer att få en annan juridisk ställningän det har idag. Skälen härtill är främst tre:

1. Starka opinionsbildande grupper av föräldrar, lä-rare, socialarbetare och andra som har kommit i direktkontakt med missbrukets skadeverkningar har vuxitfram särskilt i USA. De utgör en kraftig motvikt till degrupper som propagerat för frisläppandet av cannabis.

2. De internationella narkotikakonventionerna lig-ger som en internationell plattform för olika ländersåtaganden och samarbete inom narkotikaområdet ochutgör ett direkt juridiskt hinder mot frisläppandet avhasch.

3. Dokumentationen om skadeverkningar vid miss-bruk av cannabis har blivit allt mer omfattande. Den

90

gör det möjligt att tillbakavisa många av de utbreddamyterna om haschets ofarlighet.

När missbruket av cannabis i mitten av sjuttiotalet ivästvärlden hade pågått under många år i stor omfatt-ning började också skadeverkningarna bli så tydligaoch vanliga att många upplevde att något måste göras.Man bildade då föräldraföreningar, stödgrupper, länk-grupper och intresseföreningar. Sådana grupper finns imånga länder. I USA finns idag tusentals sådana grup-per, som särskilt tagit upp kampen mot cannabispro-blemet.

Eftersom opinionsbildande grupper spelar mycketstor roll i amerikansk politik blir dessa grupper bety-delsefulla motvikter till legaliseringsrörelsen. Den po-litiker som vill bli omvald får tänka sig för två gångerinnan han ställer upp på legaliseringsjippon. Mot-ståndsrörelsen mot cannabis i USA har nu fått storpolitisk tyngd. Enligt professor Gabriel Nahas (1981)har den vänt den narkotikapolitiska debatten så attfrågan om avkriminalisering av hasch och marijuana iUSA nu är politiskt död.

Även i Sverige har motståndet mot hasch de senasteåren fått bättre argumentation, tyngd och organisation.De kampanjer som socialdepartementet, socialstyrel-sen och Brottsförebyggande rådet respektive Stock-holms kommun genomfört mot hasch är ett tydligtuttryck för detta. Betydande initiativ har också tagitsav folkrörelser och andra ideella organisationer.

De internationella narkotikakonventionerna (all-männa narkotikakonventionen 1961 och psykotrop-konventionen 1971) reglerar narkotikalagstiftningen ide anslutna länderna. Eftersom praktiskt taget allaländer är anslutna ger detta stor enhetlighet åt narkoti-

91

kalagstiftningen över hela världen.Konventionerna begränsar användningen av narko-

tika uteslutande till medicinska och vetenskapliga än-damål. All annan användning är förbjuden. Även detpersonliga innehavet är förbjudet och skall beivras.Beslagtagen narkotika skall förverkas.

Varje land får däremot välja påföljd och juridiskpraxis vilket gör att rättsskipningen skiftar enormt mel-lan t ex Holland och Iran.

Som narkotika definieras de ämnen som är upptagnai respektive konventions narkotikaförteckningar: can-nabis i 1961 års konvention och dess verksamma be-ståndsdel tetrahydrocannabinol (THC) i 1971 års kon-vention.

I den allmänna narkotikakonventionen (1961) regle-ras cannabis lika strängt som heroin och morfin. Tillföljd av detta upptas cannabis och THC i förteckning 1 isocialstyrelsens narkotikaförteckningar (1974), som iövrigt reglerar bl a heroin och LSD.

Cannabis reglerades redan i 1925 års internationellanarkotikakonvention. Detta var resultatet av Egyptensdiplomatiska aktiviteter. Detta land hade länge haftallvarliga problem med haschrökning och upplevt svå-righeterna att inom landet bekämpa haschmissbruketsamtidigt som andra länder underlät att ingripa motodling och smuggling.

Under många år ansågs de internationella konven-tionernas bestämmelser om cannabis vara av ringabetydelse för västerlandet, eftersom sådant missbrukinte förekom där.

I en del länder skiljer man på brott (t ex vid meraomfattande illegal narkotikahantering) och förseelse(vid ringa innehav för eget bruk). Om då bestämmelser-na för olaga innehav av cannabis flyttas från ett lands

92

brottsbalk (eller motsvarande) till någon annan lagstift-ning kan detta formellt räknas som en "avkriminalise-ring".

Det bör dock observeras att detta betyder att inneha-vet alltjämt är straffbelagt (vanligen med böter ellerkortare tids fängelse). Här föreligger en del missför-stånd i den allmänna debatten och nyhetsrapportering-en om narkotikalagstiftningen i olika länder: man harvisserligen sänkt straffsatserna och betraktar det helainte som ett brott utan som en förseelse (med mindrekonsekvenser för körkort, straffrihetsintyg m m), menman har inte släppt haschet fritt eller ens gjort inneha-vet straffritt.

Distinktionen mellan att ha sänkt straffsatserna ochatt helt avkriminalisera eller t o m legalisera är viktig.Varje land som är anslutet till konventionerna har näm-ligen förbundit sig att bekämpa och beivra all illegalhantering av narkotika. Frågan om avkriminaliseringeller legalisering av narkotika får därmed alltid interna-tionella konsekvenser.

Om något anslutet land vill frisläppa cannabis ellernågon annan narkotika för konsumtion på ett ellerannat sätt, måste antingen landet lämna konventioneneller konventionen skrivas om på avgörande punkter.Att lämna konventionen vore oklokt eftersom andraländer då omedelbart skulle förlora intresset av attbistå detta land polisiärt eller diplomatiskt i frågor somrör narkotika.

Att konventionen skulle skrivas om är en internatio-nell orimlighet, då många länder starkt försvarar kon-ventionen i dess nuvarande form. Särskilt uttalade ärhär arabvärlden, Sovjetunionen, Kina, Japan, Singa-pore och Sverige.

Konventionerna fungerar som ett slags "försvars-

93

pakt" mellan länderna som gemensamt kan kommatillrätta med problem som de inte ensamma klarar ay.Motståndet mot cannabis är och förblir därmed eninternationell fråga.

Innan marijuana- och haschrökningen blev mer ut-bredd i västvärlden från mitten av sextiotalet fanns därmycket liten social eller klinisk erfarenhet av skade-verkningarna av detta missbruk. De senaste tio årenhar cannabismissbruket fått sådan omfattning att alltfler institutioner, forskare, socialarbetare och andrafått direkt kontakt med skadeverkningarna. En omfat-tande systematisk forskning har också bedrivits.

Den samlade dokumentationen kan användas för atttillbakavisa alla de myter om haschets ofarlighet ellerförträfflighet som rus- eller njutningsmedel somspritts. Detta är idag mer en uppgift för pedagogik ochupplysningsarbete än för forskning.

En del debattörer, som tidigare förespråkat frisläp-pande av cannabis med hänvisning till att det skullevara "ofarligt" , har tvingats acceptera den omfattandedokumentationen om farligheten i detta missbruk. Manhar då i stället gått över till att diskutera andra frågor,t ex lämpligheten i den rättsliga behandlingen av canna-bismissbrukaren.

Vaksamheten måste även fortsättningsvis vara stordå små men inflytelserika opinionsgrupper plötsligtkan starta nya vågor av liberaliseringssträvanden, dåmed nya typer av argument, t ex att samhällets kostna-der för narkotikakontrollen blivit oförsvarligt stora.

94

11METADONET:

EN VATTENDELAREI NARKOTIKA-

POLITIKEN

Nils Bejerot och Jonas HarteliusMetadon löser inganarkotikaproblem

Vid mitten av 60-talet utvecklades i USA en ny metodför behandling av heroinister: man tillförde heroines-terna via saft morfinersättningsmedlet metadon i såstora doser att de tillfälligt blev "immuna" mot hero-ineffekterna. Metoden är praktiskt enkel men teore-tiskt ytterst komplicerad och dubiös.

Sedan heroinmissbruket under 70-talet fått sprid-ning också i Sverige har frågan om metadonbehandlingdiskuterats av och till, och en försöksverksamhet medett hundratal heroinester har sedan slutet av 70-taletpågått vid Ulleråkers sjukhus. Efter många års utred-ningar och betänketid har socialstyrelsen 1984 beslu-tat att metadonbehandlingen skall byggas ut och ingå iden ordinarie behandlingsarsenalen för heroinmiss-brukare.

Metadonfrågan är komplex. Men den rör dessutommer grundläggande narkotikapolitiska frågeställningarän bara ställningstaganden till en viss form av behand-ling av enskilda heroinmissbrukare och de individuellabehandlingsresultaten. Det bör påpekas att metadon-programmen inte i något land där de prövats förmåttvända missbruksutvecklingen, men i flera länder harprogrammen bidragit till att försämra utvecklingen.

Denna artikel, som ursprungligen publicerades i Da-gens Nyheter (16.3.83), behandlade metadonprogram-men för första gången i massmediadebatten från ettövergripande narkotikapolitiskt perspektiv.

97

Metadonfrågan – om avancerade heroinmissbrukareskall behandlas med det syntetiska morfinersättnings-medlet metadon eller inte – har fått förnyad aktualitetgenom att Stockholms läns landsting beslutat att vissaav Ulleråkers metadonpatienter skall överföras till nar-komanvårdsklinikerna i Danderyd och Huddinge.Därigenom skulle Ulleråker få möjlighet att med oför-ändrade resurser ta emot nya heroinmissbrukare fördenna mycket intrikata och kontroversiella behand-ling.

Ett TV-program nyligen om metadonmetoden gavinte någon djupare inblick i problemet. Eftersom villrå-digheten tycks vara allmän på alla nivåer, från departe-ment och socialstyrelse, via behandlande läkare ochsocialarbetare, till patienter och anhöriga, vill vi mar-kera några allvarliga förbiseenden och missförstånd idebatten.

1. Metadon skiljer sig i princip inte från exempelvismorfin som smärtdämpande medel eller som rusmedel.Den väsentligaste skillnaden är att metadonet har enmycket längre verkningstid.

2. Alla rusmedel kan ge upphov till beroende, sombrukar kallas morfinism, metadonism, alkoholism,barbiturism etc efter medlets kemiska natur.

3. Tillförseln av exempelvis morfin och metadon gerupphov till fenomenet tolerans, vilket innebär att krop-pen anpassar sig till det tillförda medlet och dosernamåste höjas för att effekten skall uppnås. Detta hartidigare olyckligt kallats "fysiskt beroende " .

4. Denna kroppsliga anpassning (toleransen) har in-te något med narkomani att göra utan utgör endast entillfällig komplikation.

5. Just när metadonet eller andra opiater går ur krop-pen infinner sig obehagliga kroppsliga abstinensreak-

98

tioner, som medför att individen starkt eftersträvar enny dos, dels för att avvärja obehaget, dels för att uppnåruset. (Ett i princip likartat fenomen förekommer vidalkoholism.)

6. Efter avgiftningen är kroppen normaliserad, menlängtan efter medlet återstår. Det är just denna intensi-va, inlärda fixering som utgör själva narkomanin, bero-endet, en djupgående och mycket svårbehandlad 'för-älskelse" i medlets behagliga effekter. (Ett i principlikartat fenomen förekommer vid nikotinism.)

7. Det korttidsverkande morfinet (6 till 7 timmar)och det långtidsverkande metadonet (36 till 40 timmar)är inte giftiga, frånsett risken för överdos och död iandningsstillestånd; däremot medför de tillfälliga stör-ningar i vissa kroppsfunktioner.

8. Just metadonets långa verkningstid utgör dengrundval på vilken den amerikanske farmakologenDole vid mitten av 60-talet utvecklade sin speciellablockeringsmetod för behandling av heroinister.

9. Att toleransen är ett fenomen helt skilt från narko-manin kan illustreras med ett belysande tankeexperi-ment:

Om en grupp personer skulle bo i internatmiljö enlängre tid och någon skulle börja tillsätta metadon tillkosten i sakta stigande dos, skulle samtliga efter trefyra veckor ha en fullt utvecklad tolerans för metadon(och andra opiater som morfin och heroin) utan att deskulle få några rusupplevelser eller "kickar" och utanatt de själva märkte den dolda medicineringen. Deskulle visserligen få trög mage, och potensen skulledämpas och försvinna, men det senare skulle man kan-ske tolka som resultat av trivsam tillvaro med andrastimulerande aktiviteter än sex.

Om i detta läge metadonet plötsligt inte längre tillsat-

99

tes till maten skulle alla inom två dygn bli mycket sjukamed feber, kräkningar, diarreer och kramper. Sjuk-domssymtomen skulle klinga av inom loppet av ett parveckor, och man skulle tro att man råkat ut för någontraditionell matförgiftning. Om metadonet däremot istillhet minskades sakta under en månad, skulle deåterigen vara helt avgiftade utan att veta att de nyligenhaft fullt utvecklad opiattolerans.

10. Metadonbehandling enligt Doles modell är alltsåhelt väsensskild från den legalförskrivning av narkoti-ka, inklusive metadon, för injektion på egen hand irusdoser som praktiserades i stor skala i Sverige 1965-1967. Den senare var narkomaniunderstödjande, me-dan den förra korrekt skött är narkomaniblockerande,eftersom ruseffekterna av morfin-heroin-metadon ute-blir vid bibehållen hög toleransnivå.

11. Välinställda och välkontrollerade före detta he-roinmissbrukare, som dagligen tar sin metadondos, fårheroinsuget kraftigt dämpat eftersom rusmöjligheternainte är omedelbart tillgängliga. Om de vid sidan av sinnarkomani inte har djupgående personlighetsstörning-ar kan de då fungera som om narkomanin inte existera-de; den är "blockerad" .

12. En förutsättning för att ett metadonprogramskall fungera är att patienten är utvald enligt strängakriterier, att medlet aldrig ges patienten i handen utanalltid intas under överinseende (på apotek, akutmot-tagning, hos företagssköterska etc), att urinprover tasunder direkt kontroll etc för att motverka frestelser tillmanipulationer, läckage, missbruk av andra narkotikaetc. Vid misskötsamhet måste vederbörande omgåen-de tas ur programmet.

Så långt teorin och förutsättningarna för metadonbe-handlingen enligt Dole. Men verkligheten är svårare att

100

behärska än teorin, som alltid innebär vissa förbiseen-den och förenklingar.

Det är på sin plats att först beröra en del av denmycket osakliga kritik som framförts mot metadonbe-handlingen.

Det är missvisande att säga att "narkomanin behand-las med narkotika" eller att "det är en form av legalför-skrivning", då det enbart är toleransen som utnyttjasoch denna i princip inte har med narkomanin att göra.Blockeringsdoser ger inte eufori eller kickar.

Det är i princip fel att hävda att metadonbehandlingutgjort ett hinder för drogfri behandling, då ingen nyin-tagning skett i programmet under många år och avgift-ningsklinikerna under tiden stått nästan tomma ochmånga behandlingshem haft en mycket gles belägg-ning. Kritiken har varit de obotfärdigas förhinder. Det-ta framstår ännu klarare om man betänker att de frivilli-ga, drogfria metoderna för behandling av heroinisteraldrig visats vara bättre än ingen behandling alls, me-dan professor Gunne kunnat visa lysande resultat försin metadongrupp i jämförelse med en kontrollgrupputan metadon men med sedvanligt stöd från socialvårdoch narkomanvård.

Däremot är det riktigt att amatörmässigt skött meta-donförskrivning, t o m för intravenös tillförsel (!), som idag praktiseras av en rad i frågan oinitierade läkare, ärförödande för såväl patienten som för samhället medläckage, blandmissbruk etc som följd.

Vi anser emellertid de generella invändningarna moten utbyggnad av metadonprogrammet vara avgörande.

1. Metadonprogrammen bygger på en negativ meri-tering för intagning: man måste ha missbrukat heroin iflera år, man måste ha misslyckats med ett antal drog-fria behandlingsförsök etc.

101

2. I ett liberalt narkotikapolitiskt klimat blir den ne-gativa meriteringsgrunden särskilt förödande eftersommissbrukarna får gå kvar i missbruket för att kvalifice-ra sig för metadon. De urskuldar alla sina misslyckan-den med att de inte får metadon, att man måste bevisaatt man är "ett hopplöst fall" osv.

3. Amatörmässig metadonbehandling med omfat-tande läckage ger heroinisterna orealistiska förvänt-ningar om vad en korrekt blockeringsbehandling inne-bär: man hoppas kunna manipulera systemet.

4. Ökningen av heroinmissbruket och nuvarandesvensk social och juridisk praxis att låta även ungaheroinister gå kvar länge i ett intensivt missbruk harlett till en dramatisk ökning av det antal heroinister sommeriterar för metadon enligt uppställda kriterier.

5. Inga program har kunnat hålla intagningskrite-rierna när heroinmissbruket i samhället ökat, utan kri-terierna har med nödvändighet blivit successivt alltliberalare. Stockholms läns landsting är nu på väg attunderblåsa en sådan utveckling.

6. Såväl försvaret för metadonmetoden som kritikenmot den har hela tiden varit baserade på individcentre-rade perspektiv. Behandlingen ger missbrukaren för-delar på bekostnad av missbruksutvecklingen i sam-hället. Metadonet uppfattas som den fallskärm man tillsist kan landa med om vanskligheterna i knarkarsväng-en blir alltför stora.

7. Inte något land som haft metadonprogram i störreskala har därigenom löst några narkotikaproblem.Tvärtom har problemen i stort ökat, med grå metadon-marknad, dubbelregistrering av missbrukare, indirektpopularisering av heroinmissbruket etc.

8. I länder som i övrigt fört en mycket liberal narkoti-kapolitik tilltalas många politiker av metadonprojek-

1 02

ten, då dessa tillfredsställer kraven på enkla, snabba,spektakulära och aktiva ingripanden mot "heroindö-den", "knarkmarknaden" etc.

9. För att bryta heroinisternas destruktiva livsföringmed åtföljande socialt invalidiserande missbruk ochomfattande egendomsbrottslighet behövs bevisligeninga kemibaserade behandlingsprogram. ProfessorGeorge Vaillant vid Harvard har visat att man kan hållahuvudparten av hårt belastade gatunarkomaner drog-och kriminalitetsfria med noggrann övervakning inomramen för distinkta frivårdsprogram inom en konse-kvent kriminalvård.

10. Metadonprogram har ingen funktion att fylla omett land för en restriktiv narkotikapolitik med offensivbehandlingslagstiftning. Inga heroinister får då tillfälleatt bli tillräckligt negativt meriterade för metadon.

Det finns ytterligare en lång rad invändningar motmetadonprojekten. Sammanfattningsvis vill vi föreslåatt Ulleråker (av individuella skäl) får fortsätta pro-grammet för de redan antagna men att ytterligare nyin-tagningar (av allmänpreventiva och narkotikapolitiskaskäl) inte skall göras. All metadonbehandling av hero-inister utanför Ulleråkers program bör upphöra och depå många händer (miss-)skötta fallen överföras till U1-leråker.

Därmed blir metadonfrågan en parentes i den sven-ska narkotikapolitikens historia.

103

Nils Bejerot och Jonas HarteliusMetadon — en förevändningför fortsatt missbruk

Chefen för metadonprogrammet vid Ulleråkers sjuk-hus, professor Lars-Magnus Gunne, försvarade detta iett genmäle i Dagens Nyheter (23.3.83). Gunne hänvi-sade till de ovedersägligt goda behandlingsresultatsom metadonpatienterna uppnått i förhållande tillgängse behandling, dvs ingen relevant eller menings-full behandling över huvud taget i det rådande svenskabehandlingssystemet.

Av professor Gunnes inlägg och följande slutreplikframgår tydligt att metadonfrågan i sista hand är ettuttryck för vilken narkotikapolitik samhället skall till-lämpa i stort: om målsättningen skall vara att admini-strera narkotikaproblemet eller eliminera det.

Professor Lars-Magnus Gunne har uppenbarligen käntsig sårad (DN 23.3.83) över vår generella kritik motmetadon (DN 16.3.83).

Motsättningarna mellan oss har sin grund i olikasynsätt. Frågan gäller om narkotikaproblemet främstskall ses som en ansamling av individuella behand-lingsfall eller som samhälleligt folkhälsoproblem medtyngdpunkt på förebyggande och tidigt ingripande in-satser. Det finns en omfattande historisk och interna-tionell erfarenhet till grund för det senare synsättet.

I olika sammanhang har vi ifrågasatt om individcent-

104

rerade frivilliga behandlingsprogram i något land harvisat sig ha mer än ytterst marginell effekt på proble-mets omfattning. I fråga om drogfria program har ingenkunnat hävda annat. Gunne anför att heroinmissbruketavtagit i USA sedan metadonbehandlingen infördes istor skala. Tillbakagången i amerikanskt heroinmiss-bruk har en rad orsaker, kanske främst förändringar ibefolkningens ålderssammansättning. Sextitalets storaungdomskullar är nu medelålders. Den amerikanskanarkotikapolitiken har blivit alltmer restriktiv. Det ärockså möjligt att det enorma läckaget av kostnadsfritteller billigt metadon delvis har konkurrerat ut det dyr-bara heroinet som rusmedel. Vi vill dock erinra om attvi aldrig ifrågasatt — vilket Gunne antyder— de svenskaapotekens hantering av metadon. Läckaget sker frånmissbrukarna som får ta med det hem.

Nu till Gunnes detaljargument, som inte i sak ändrarvåra tidigare principiella argument mot metadonbe-handlingen – hur bra de än mår som hamnat i den.

Gunne påpekar att minst tjugo heroinister avlidit iväntan på metadon. 1 Sverige har tusentals unga narko-tikamissbrukare avlidit i väntan på en restriktiv narko-tikapolitik, som politiker, myndigheter och behand-lingsläkare inte har vågat ta strid för. Några missbruka-re har faktiskt avlidit till följd av att metadon har kom-mit på avvägar.

Gunne anför att socialstyrelsen i cirkulär (1983:2)numera betecknar metadonbehandling som "veten-skap och beprövad erfarenhet". Just detta är olyckligt,eftersom det öppnar vägen för reguljär metadonbe-handling inom sjukvården i allmänhet.

Vad som räknas som "vetenskap och beprövad erfa-renhet" har varierat betydligt, särskilt inom narkotika-området. Under femtitalet förskrevs amfetamin till al-

105

koholmissbrukare för att häva deras baksmälla. Undersextitalet förekom med medicinalstyrelsens medgivan-de legal förskrivning av narkotika på indikationen nar-komani till missbrukare för injektion på egen hand. IEngland har det länge varit tillåtet för läkare att skrivaut heroin för intravenöst missbruk. Det politiska opi-nionsläget har stor betydelse för vad som vid ett vissttillfälle uppfattas som vetenskapligt och kliniskt accep-tabelt.

Gunne har visat att en del heroinister har blivit soci-alt väl fungerande på underhållsdoser av metadon.Därav följer dock inte – och det är kärnfrågan – attmetadon fungerar för stora program med stora pa-tientgrupper.

Gunne hävdar att Ulleråker bibehållit sina intag-ningskriterier under sexton år. Detta har man kunnatgöra till stor del genom att det har rört sig om ettforskningsprogram med goda resurser. I USA har un-der ett tilltagande politiskt tryck en del program sänktsina intagningskriterier så att redan sex månaders he-roinmissbruk är tillräckligt för antagning. I Holland körman omkring med metadonbussar på gatorna och por-tionerar ut till behövande. Italien tycks mer eller mind-re ha gett upp försöken att styra sina program.

Om metadon i fortsättningen skall skötas rutinmäs-sigt vid landstingsdrivna metadondispensärer, kom-mer behandlingen att hamna under ett kraftigt politiskttryck. Dådkraftiga politiker som "vill göra något åtknarket och heroindöden", landstingsekonomiskahänsyn och medicinska imperiebyggare kommersnabbt att äventyra intagningskriterierna. Risken fören snabbt liberaliserad praxis blir överhängande. För-svaret för en sådan ger sig självt. "Om metadon är braför dem som har missbrukat heroin i fyra år – varför är

106

det då inte bra för dem som bara hållit på i några år...?"Gunne har refererat Vaillants studie på ett missvi-

sande sätt. Vi påpekade att Vaillant har visat "att mankan hålla huvudparten av hårt belastade gatunarkoma-ner drog- och kriminalitetsfria med noggrann övervak-ning inom ramen för distinkta frivårdsprogram inom enkonsekvent kriminalvård". Det var endast 34 av de 100heroinisterna i gruppen som erhållit denna typ av be-handling. De nådde 70 procents narkotikafrihet ochsocial produktivitet under övervakningsperioden.Gunne räknar in även de 66 som inte erhöll dennabehandling. Vaillants studie finns i SkandiarapportenDrug Dependence, Almqvist & Wiksell 1975.

Med ett snarlikt program fick Quinn 92 procent av130 narkomaniserade läkare drogfria under en tioårigövervakningsperiod. Metadon behövs uppenbarligeninte om man för en strikt behandlingspolitik.

Den negativa meriteringen i metadonprogrammet ärdestruktiv. Den påverkar missbrukarnas bild av sigsjälva. Metadon fungerar som extra förevändning förfortsatt missbruk. Om individen kan vinna vad hansjälv upplever som fördelar genom fortsatt missbruk,upphör den sista resten av motivationen för att ändrasin livsföring innan han har nått botten. Att heroinester-na till slut meriterar sig för metadon har sin orsak i attde av samhället tillåtits att gå ner sig genom långvarigtavancerat missbruk. Med en ny behandlingslagstift-ning som möjliggör tidiga ingripanden får inga heroinis-ter möjlighet att meritera sig för metadon.

Avslutningsvis hävdar Gunne att vi skulle företräda"en människosyn som är svår att acceptera". Vi repre-senterar veterligen den enda gruppering som i densvenska debatten har tillerkänt missbrukarna (utom depsykotiska) fullt ansvar för sina handlingar. Därför har

107

vi också krävt att de skall ta konsekvenserna av sinadestruktiva och asociala beteenden, sin olagliga narko-tikahantering och sin parasiterande livsföring.

Under de senaste decennierna har politiker ochmyndigheter i stället ursäktat missbrukarnas beteen-den med allehanda psykologiska förevändningar ochtillåtit att tusentals ungdomar utvecklats till socialainvalider.

Vi har ställt upp ett genomarbetat alternativ till da-gens låt-gå-praxis. Tillsammans med jurister och so-cialarbetare har vi utarbetat den s k Alternativutred-ningen (Ordfront 1981).

"Människosynen" bakom Alternativutredningen ärdensamma som bakom den gamla nykterhetsvårdsla-gen. Den höll dödligheten bland dem som var föremålför nykterhetsvårdande åtgärder 1939–1947 på sammanivå som för normalbefolkningen. I dag är alkoholister-nas dödlighet i åldrarna under 50 år 8–10 gånger högreän i normalbefolkningen.

Om Alternativutredningen skrev DN på ledarplats(7.2.81): "Det är inte varje dag riksdagen utan kostna-der och besvär får ett färdigt och klart lagförslag –därtill ett alldeles utmärkt. Svälj förtreten, tacka och taemot. "

Professor Gunne är en så framstående forskare atthan bör kunna svälja förtreten över att inte vara likavälorienterad i de drogpolitiska strategierna som i far-makologin.

108

NARKOTIKA-POLITIKEN

I PRAKTIKEN:DIREKTIV

OCH ATGARDER

Nils BejerotO

Aterför makten övermissbruksfrågorna till folket

Under valrörelsen 1982 blev narkotikafrågan politisktuppmärksammad. Debatten kom huvudsakligen atthandla om tillsättandet av en narkotikakommission föratt vidtaga skyndsamma åtgärder. Inte från något poli-tiskt håll diskuterades de strukturella bristerna i sam-hällsapparaten eller de allt påtagligare störningarna ivälfärdssamhället.

I denna artikel, som Svenska Dagbladet beställt försin debattserie "Vad bör valet handla om?" (publice-rad 3.8.82) togs frågan upp om att skapa en helt ny,starkt decentraliserad kommunal organisation, en mo-dern motsvarighet till 50-talets nykterhetsnämnder.Målet skulle vara att återföra kontrollen över miss-bruksutvecklingen från byråkratin till folket, som ju isista hand skall betala både för massmissbruket ochför den passiviserande socialbyråkratin.

Inför höstens val försöker de båda blocken efter bästaförmåga begåpolitisk harakiri med var sin illa hopkom-men kompott — karensdagar respektive löntagarfonder– när det uppenbart finns en rad anrättningar som enbred allmänhet skulle uppfatta som betydligt aptitliga-re än de förelagda två standardrätterna. Förunderligaäro maktens kockar.

Efter 25 års arbete inom kroppssjukvård, mental-

111

vård, omsorgsvård, socialvård, barnavård, alkoholist-och narkomanvård, kriminalvård, socialmedicinskforskning och samhällsdebatt har jag smärtsamt kun-nat konstatera (bl a i Missbruk och fnissförstnnd,Ordfront 1981) att störningarna i det svenska systemetblivit allt svårare och allt mer komplicerade.

Den beivrade brottsligheten bland pojkar i åldern15–17 år har 32-faldigats på 50 år. Antalet inläggningarför alkoholrelaterade tillstånd inom mentalvården har20-faldigats under samma tid. I dag bor 40 procent avstockholmsbarnen under 15 år hos ensamstående för-äldrar.

Familjerna fragmenteras och människorna mals sön-der och alieneras medan politikerna nödtorftigt försö-ker hålla systemet flytande med horder av socialarbe-tare, kuratorer, psykologer, läkare, hemmahosassis-tenter, konsulenter, speciallärare, poliser, åklagare,advokater, domare, kriminalvårdare, övervakare ochbrigader av dag- och nattvakter samt svärmar av lappli-sor i fantasifulla uniformer. Alla lever de gott på elän-det.

Detta, menar jag, är den helt nya och annorlundafascismens förstadium: stats- och socialfunktionärerövertar individens ansvar för de egna, allt mer säregnabeteendena. Enligt en opinionsundersökning tror i daghalva svenska folket på fullt allvar att det är tillåtet attsnatta för upp till 50 kronor åt gången i butikernamedan det skulle vara butikskontrollanternas skyldig-het att hålla i prylarna!

Det är nu nödvändigt och brådskande att försökatolka missljuden och lokalisera var samhällsprocessenspårade ur. Var ligger de grundläggande systemfelen ivälfärdsbygget? Konstruktionsfelen är uppenbarligenmånga i historiens första heltäckande välfärdssystem,

112

liksom de naturligtvis var otaliga i den första bilen, detförsta flygplanet eller den första skolan. Underligt voredet annars.

Jag skall omedelbart säga att jag tror att en storbovbakom förfallsprocesserna var kommunreformerna —inte alla men en del.

Vi är många som minns hur det här landet fungeradepå 40- och 50-talen. Efter krigsslutet gick vi in i enekonomiskt lysande period, där produktionen stegmed frö procent om året och optimisterna räknademed fördubblad levnadsstandard vart tjugonde år intillevigheten. Framgångarna var delvis oförtjänta ochbyggde på vår långa fred och intakta industri medanEuropas fabriker låg i ruiner.

Under denna period skedde en mycket snabb urbani-sering och utveckling av industrin, medan rationalise-ringsexperter skröt med att man lade ned tiojordbruks-enheter om dagen. Folk slets upp med rötterna ochskyfflades i väg till industriorterna. Nu skulle allt blistorskaligt, även på det mänskliga planet.

Väl fungerande sjukstugor och odelade lasarett ladesned till förmån för nybyggda mastodontsjukhus, ditfolk fick resa långa vägar och undersökas av specialis-ter som alla sysslade med var sitt organsystem i krop-pen, men folk blev inte friskare eller mer långlivade fördet. Nu skulle man ha storskolor och ungarna bussadesgenom bygderna, men ungarna blev inte klokare, lug-nare eller mognare av det.

Småkommunerna var ett hinder för stordriften,framför allt för uppbyggnaden av det nya skolsyste-met. Vid årsskiftet 1951/52 förvandlades Sverige där-för från 2 498 till 1037 kommuner. Gotland förvandla-des från 93 till 14 kommuner, och det var likartat överhela landet.

113

Personligen tror jag att detta väsentligen var en väl-motiverad och riktig reform, eftersom huvudparten avde gamla småkommunerna inte utgjorde tillräcklig basför en differentierad social serviceapparat.

Framgångarna med den första kommunreformen varuppenbara. Alla fick det bättre, men detta beroddekanske i grunden mera på industrins gyllene år än påkommunreformen som sådan.

Nu hade vi lagt grunden till en omfattande kommu-nal byråkrati, som inom sig bar en enorm expansions-kraft. Huvudparten av landets kommunalpolitiker fös-tes av plan och ingen frågade efter dem. Högutbildadetjänstemän tog över kommunala göromål efter jobbareoch bönder.

Allmänhet och politiker var nöjda med reformen ochvälståndsutvecklingen och hade följaktligen intemycket att sätta emot när den nyetablerade byråkrat-klassen ville utvidga sina domäner. Och de ekonomis-ka guldåren fortsatte. Efter riksdagsbeslut 1962 omfrivilliga kommunsammanslagningar blev det 1969dags för de obligatoriska. 1970 hade vi 848 kommunersom 1971 förvandlades till 464 för att 1974 bli 278.

Nu hade man på 22 år rationaliserat bort 90 procentav landets kommuner. Men inte nog med det. Inom dekvarvarande kommunerna slog man i början av 70-taletsamman social-, barnavårds-, nykterhetsvårds- ochhemhjälpsnämnderna till en enda social centralnämnd.Därmed hade man i demokratins namn på två decen-nier de facto eliminerat cirka 95 procent av de förtroen-devalda lokalpolitikerna eller omkring 250 000 hämnd-ledamöter.

De hade till stor del utgjorts av människor som varuppvuxna i trakten, som ofta kände befolkningen gene-rationer bakåt, folk som stod ute i produktionen och i

114

alla dessa cirka 10000 eliminerade nämnder hade för-svarat de folkliga värderingarna kring solidaritet ochbistånd men också kring superi, brott och asocialitet.För sitt fögderi hade de varit direkt ansvariga inför sinmycket lokala valmanskår, som de stod nära.

Socialbyråkratin tog över och de bortrationaliseradenämndemännen ersattes successivt av några tiotusen-tal högutbildade personer, till stor del unga, söta socio-nomer från olika överbeskyddade överklassgetton, därde aldrig riskerat att träffa några sociala problemfall.

Fullproppade med dålig, individeentrerad, ameri-kansk socialpsykologi och psykoanalytiska mystifika-tioner och färgade av 60-talets massmediaproduceradeknarkliberalism och popradikalism skulle de bistå sinaallt mer förvirrade klienter med orientering i en allt merkaotisk verklighet. Socialarbetarna blev aldrig ansvari-ga inför någon valmanskår men väl oavsättliga.

Eftersom socialtjänstemän och läkare inte har störrebehov av besvärliga alkoholister och narkomaner änpolisen och kriminalvården har behov av svåra brotts-lingar började man mystifiera supandet, man utnämn-de det till sjukdom, såg till att missbrukarna kundekopplas loss från kommunens budget och dricka påförsäkringskassans bekostnad och vid behov få erfor-derliga landstingsfinansierade rundsmörjningar inomsjukvården.

Mera progressiva socialförvaltningar såg till atthemtjänsten bar hem brännvinet till dem som självainte längre orkade ta sig till systembolaget. Nu kundeman i lugn och ro avveckla den kommunala nykterhets-vården 'Tör missbrukarna föredrar frivilliga behand-lingshem framför statliga tvångstorkar". Tacka tusanför det. De kriminellt högaktiva skulle säkerligen ocksåföredra en helt frivillig kriminalvård på trivsamma

115

skärgårdspensionat framför den nuvarande oordning-en.

Nu producerar vi i bästa välmening hundratusentalsunga alkoholister, narkomaner och sociala invalider,medan alla vårdorgan ropar efter ökade resurser. Menju mer vi pumpar in i detta system med nuvarandestrategi desto fler slår vi ut och desto värre blir denslutliga katastrofen, den moraliska, sociala och ekono-miska bankrutten.

Jag tror att följande sats är en lärdom på gränsen tillsocial grundlag: När den informella kontrollen avtarunder en snabb urbaniseringsprocess måste, oavsettsamhällssystem, den formella kontrollen mot asocialaoch destruktiva beteenden (missbruk, kriminalitet etc)byggas rrt för att kompensera bortfallet av informellkontroll.

Vi gjorde precis tvärt om: När vi blev rika under densnabba urbaniseringsprocessen på 40- och 50-talenblev vi i dålig mening liberala, men därtill också i höggrad odemokratiska. "Folkliga värderingar är ju mestgammalt reaktionärt gnäll", tyckte de socialt nyfrälstaöverklassbarnen unisont i sin reglerade socialbyråkra-tiska befordringsgång och etablerade i stället ett sym-biotiskt förhållande till sina gelikar i massmediaindu-strin, som nu började fösa allt ängsligare politiker fram-för sig i popradikal anda.

Skall vi nu få någon fason på det här innan detdefinitivt är för sent måste vi nog återföra huvudpartenav den socialbyråkratiska makten till folkligt valdanämnder och organ. Upprätta till att börja med ett partusen nya kommundelsråd landet över och ge dempolitiskt ansvar, ekonomiska resurser och erforderligajuridiska instrument.

Inrätta vid behov underorgan iör barnavård, åld-

116

ringsvård, nykterhetsvård etc och mobilisera återigenen kvarts miljon förtroendevalda nämndledamöter,sätt de socialpsykologiska tungomålstalarna på plats,återför socialbyråkraterna till verkligheten och åter-upprätta respekten för folkliga värderingar och grund-läggande sociala trafikregler, så att exempelvis brottoch asocialitet inte lönar sig lika bra som idag.

Jag har testat den här analysen på tiotusentals män-niskor, till stor del lärare, socialarbetare och sjuk-vårdspersonal, under studiedagar landet över de se-naste åren. Mottagandet brukar vara överväldigande,med stämningar på gränsen till ett bättre Dacke-upproreller bondetåg. Så jag vågar nog hävda att det parti sompå allvar tar upp och genomdriver den här folkligarevolutionen inte bara räddar och förbättrar välfärds-systemet utan också sitt partis inflytande inom en radandra områden.

Det här är, menar jag, den politiska kärnfrågan i vårtsamhälle i dag, vid sidan av den djupgående statsfinan-siella krisen som i sig är ett utslag av samma slagstänkande. Det är bara att ta steget från rituell, oansva-rig MBL-förhandlare till reellt ansvarig kommunalde-mokrat.

117

Nils BejerotNarkotikakommissionen— en skiljeväg

Opinionsundersökningar under 1982 visade att narko-tikafrågan av svenska folket uppfattades som vårt vik-tigaste sociala problem. I valrörelsen utlovade social-demokraterna att vid en valseger ta itu med narkoti-kaproblemet på allvar i regeringsställning och tillsättaen kommission, som skyndsamt skulle framlägga för-slag om erforderliga motåtgärder.

Med denna artikel i Svenska Dagbladet (11. 10.82)inleddes debatten om kommissionens direktiv redaninnan dessa offentliggjorts. I artikeln gavs en översiktöver de grundläggande förhållanden som samhälletmåste beakta för att komma till rätta med narkotika-problemet.

Narkotikafrågan har stått i centrum för den socialpoli-tiska debatten sedan 1965. Då övergavs den traditio-nellt restriktiva politiken i och med den beryktadeläkarförskrivningen av kopiösa mängder narkotika tillmissbrukare för injektion på egen hand. Därmed för-ändrades synsättet på narkomani och åtföljdes av enexplosionsartad utveckling av missbruket, först i stor-stadsområdena, senare ut över hela landet.

Narkomanvårdskommitten tillsattes i hägnet av detnya, ultraliberala synsättet. Ingen som var kritiskt in-ställd till förskrivningsverksamheten togs med i kom-

118

mitten, vars sekretariat hade utgjort själva motorn bak-om den nya och som det snart visade sig katastrofalaförskrivningspolitiken.

Legalförskrivningen kraschlandade redan efter tvåår, men den grundsyn som knäsattes 1965 har sedandess präglat den svenska narkotikapolitiken, som en-dast skiftat i nyanserna. Orsaken till den långa homo-geniteten i synsättet är att samma gruppering utformatnarkotikapolitiken sedan mitten av 60-talet.

Man har visserligen tvingats acceptera straffskärp-ningar 1968, 1969, 1972 och 1981. Dessa har emellertidfrämst varit riktade mot den grova och organiseradenarkotikabrottslighetens övre strukturer.

Politiken har hela tiden gått ut på att missbrukarensjälv skall betraktas som ett oansvarigt offer som intekan ställas till ansvar för sin närmast dagliga brottslig-het i befattningen med de illegala drogerna och denvanligen omfattande egendomsbrottslighet som är hårtsammanvävd med den asociala livsstilen och det kost-nadskrävande missbruket.

Missbrukaren själv har sedan 1965 bemötts med enexceptionell tolerans från samhällets sida beträffandesitt olaga innehav av narkotika, med successivt höjdagränser för hur stora narkotikainnehav som tillåtits,vilket endast resulterat i ständiga åtalseftergifter (framtill 1980). Skyddstillsyn har beviljats även för mycketomfattande och upprepad brottslighet av annan typ.

Toleransen har varit stor för fortsatt missbruk ävenpå kriminalvårdsanstalter, utan konsekvenser för per-mission och frigivning (fram till 1.10.82). Möjligheter-na har också varit goda för överlämnande till kortvarig,närmast rituell och i praktiken meningslös sluten psy-kiatrisk vård i stället för fängelse.

Det har varit omöjligt att omhänderta knarkare för

119

några vård- eller rehabiliteringsåtgärder oberoende avvederbörandes samtycke, utom nominella och verk-ningslösa två månader (sedan 1.1.82).

Kort sagt, missbrukaren har sedan 1965 i praktikenvarit fridlyst och aldrig själv gjorts ansvarig för sittmissbruksbeteende. I stället har han premierats medoändliga sjukskrivningar, med till intet förpliktandeviloperioder på frivilliga och angenäma behandlings-hem som aldrig tålt en vetenskaplig utvärdering. Hanhar fått förtur till utbildning (som missköts), till bostä-der (som förvandlas till kvartar) och fortlöpande till-låtits föra en parasitär och asocial livsföring. På dettasätt har samhället odlat upp en ständigt växande miss-brukarpopulation.

Det senaste exemplet på att politiken fortsätter isamma nedkörda hjulspår är Brottsförebyggande rå-dets arbetsgrupp för översyn av narkotikastrafflagen.Den leddes av rikspolischefen Holger Romander, somunder sin tid som riksåklagare utfärdade direktiven förmycket generös praxis för ökad åtalsunderlåtelse vidnarkotikainnehav "för eget bruk".

BRÅ:s arbetsgrupp gav följaktligen inte heller någraförslag till ändringar i bestämmelserna avseende smär-re innehav. De nya påföljder, som måste skapas fördetta och ersätta fiktiva bötesstraff som vederbörandeinte behöver betala och som för närvarande inte hellerkan förvandlas till annan påföljd, lyser fortfarande medsin frånvaro.

I sin fåfänga strävan att kapa narkotikabrottslighe-tens rikt förgrenade träd uppifrån har Romander ochrikspolisstyrelsen lagt fram SPANARK-förslaget omallt mer sofistikerad teknisk utrustning och polistaktikför att komma åt den internationella narkotikabrotts-lighetens toppgrenar. Samtidigt lämnas narkotika-

120

brottslighetens oumbärliga rottrådar, de för sitt bete-ende oansvariga missbrukarna och deras illegala be-fattning med medlen, fortfarande utanför analysen ochstrategin.

Vi bedriver i Sverige sedan 1965 en narkotikapolitiksom aldrig någonsin i något samhälle vid någon tid-punkt visat sig kunna vända missbruksutvecklingen.De väldokumenterade historiska fall där olika länderkommit till rätta med ett omfattande massmissbrukgrundade sig alltid på att missbrukarna själva blivittvingade att ta konsekvenserna av sin oumbärliga delav brottsligheten.

Vi satsar årligen hundratals miljoner på ett rättssys-tem som inte fungerar beträffande narkotikamissbru-kare. Vi satsar därtill hundratals miljoner årligen påfrivilliga behandlingsarrangemang som aldrig tåltfristående utvärderingar eller i vetenskapligt hållbaraundersökningar visat sig bättre än ingen behandlingalls.

Nu står Sverige vid en skiljeväg. Om den narkotika-kommission, som den nya regeringen aviserat, präglasav de grupperingar och synsätt som varit dominerandei svensk narkotikapolitik sedan 1965, är den definitivakatastrofen oundviklig, inte bara för den närmasteframtiden utan för oöverskådlig tid.

År 1965 hade det varit möjligt att på kort tid stoppanarkotikamissbruket med blygsamma resurser, omman valt en realistisk strategi. I dag är problemet såenormt att endast en lång rad åtgärder, väl samordnadeefter en gemensam plan, baserad på en restriktiv stra-tegi och djup förtrogenhet med missbruket som indivi-duellt, socialt, juridiskt och politiskt fenomen, kanvända utvecklingen.

Kommissionen måste få ett samlat uppdrag och se

121

över alla lagar som berör narkotikaproblemet. Detmedför att vissa delfrågor måste brytas loss från andrakommitteer och utredningar. Det innebär exempelvis:

att vårdlagstiftningen LVM och LVU överförs frånsocialberedningen,

att påföljdsfrågorna tas från frivårdskommitten,att nya påföljdsformer tas fram,att polisens arbetsmetoder tas över från tvångsme-

delskommitten,att narkotikastrafflagen skyndsamt ses över i sin

helhet,att straffvärdet för det personliga innehavet omvär-

deras, etc.Kommissionen måste alltså lägga fram ett samlat

och välintegrerat åtgärdspaket som skall ange hur del-målen skall lösas. Därtill måste man utveckla ett sys-tem för utvärdering av gjorda insatser med möjligheteratt fortlöpande korrigera politiken på de punkter däråtgärderna brister.

Det är vidare oundgängligen nödvändigt att kommis-sionen blir helt fristående från de grupperingar som nuär ansvariga för den administrativa handläggningen avnarkotikafrågan. De skall inte utreda sina egna misstagoch tillkortakommanden och återigen få möjlighet attsopa kärnfrågorna under mattan.

Men det hastar. Sverige har nu endast några år på sigför att få ett grepp om problemet innan det övergår iolösliga dimensioner och kvaliteter. Då kommer sam-hället p g a de enorma kostnaderna för ett inte funge-rande rättssystem att tvingas kapitulera, dvs legaliseraförst en, senare andra narkotikaklassade droger.

En sådan utveckling hotar redan i andra länder. Viskulle då vara tillbaka där man var i USA före 1914: allapreparat till salu för en billig penning på apoteken och

122

envar får knarka sig sönder och samman. Därmed upp-hör eller förändras i grunden välfärdssamhället som vikänner det. Då kommer enskilda grupper att utvecklaegna strategier för att skydda de sina och bilda separa-tistiska enklaver, och vi får ett helt annorlunda samhäl-le.

Narkotikafrågan är socialpolitiskt specifik såtillvidaatt den inte kan lösas med Vietnam-krigets ledandedoktrin: "Pengar, pengar, pengar". Den kan därmedinte heller lösas inom ramen för hittills gällande social-politiska reformsträvanden som i ytterligt permissivanda karakteriserats av flera och större individuellarättigheter men mindre skyldigheter att iaktta elemen-tära sociala trafikregler, samt allt mer ökade anslag.

Nu måste alltså samhället hävda vissa rättighetervisavis missbrukaren och denne underkasta sig vissaskyldigheter gentemot samhället. Konstigare än så ärinte grundprincipen i en restriktiv narkotikastrategi.

Narkotikakommissionens uppgift blir alltså att ut-veckla "en svensk modell" för hur missbruket skallkunna trängas tillbaka inom ramen för västerländsktradition och grundläggande demokratiska värdering-ar. Lyckas man med detta torde politiken bli interna-tionellt stilbildande. Misslyckas man torde sista tågetha gått. Lycklig resa!

123

Nils BejerotNarkotikakommissionen—en svensktragedi

Regeringen offentliggjorde narkotikakommissionensdirektiv den 26 oktober 1982, vilket blev startsignal fören ny debattrunda. Dagens Nyheters chefredaktörSvante Nycander avfärdade raskt (27.10.82) kommis-sionen på ledarplats genom att hävda att —narkotika-kommissionen är en olycka" p g a sin sammansättningoch sina direktiv.

En helt annan typ av kritik framfördes av chefen förBrottsförebyggande rådet (BRA), överdirektören BoSvensson. Han hävdade att narkotikasituationen inteförsämrats på länge och att regeringen över huvudtaget inte borde ha tillsatt någon kommission.

Mot denna bakgrund gjordes följande granskning avkommissionens direktiv i Dagens Nyheter (2.11.82).Här påvisas att regeringen med den valda utformning-en av direktiven försuttit chansen att skapa en interna-tionellt stilbildande "svensk modell" för en framgångs-rik hantering av problemet. Direktiven förebådade attkommissionen i allt väsentligt skulle fortsätta dengamla narkotikapolitiken med dess missbedömningaroch brister.

När den nya regeringen föredömligt snabbt tog tag inarkotikafrågan och tillsatte den ivalrörelsen utlovadekommissionen levererade överdirektören vid Brottsfö-

124

rebyggande rådet (BRÅ) Bo Svensson omgående enmycket besk kritik av initiativet i ett långt föredraginför landets chefsåklagare (DN 28.10.82).

Svensson varnade för "oöverlagda krafttag " och för-klarade att man vet för litet om vad som skall åtgärdasoch hur olika ingripanden fungerar. Verkligheten ärnärmast den rakt motsatta. Man vet – som jag visat i ettdussintal böcker – mycket väl hur olika typer av åtgär-der fungerar. Jag skulle t o m vilja hävda att den omfat-tande internationella forskningen bringat fram hundra-falt mer kunskap än vad som erfordras för att utformaen framgångsrik narkotikapolitik. En svårighet är dockatt kunskaperna ligger inom ett tjugotal olika veten-skapliga discipliner och att de inte enkelt kan adderasutan måste integreras. Detta i sin tur förutsätter enomfattande klinisk förtrogenhet med problemområdet.När kunskapssyntesen är hyggligt genomförd kan denförstås av alla, även av missbrukarna själva.

Bo Svensson levererar det häpnadsväckande påstå-endet att BRÅ: s analyser entydigt talar för att narkoti-kamissbruket inte ökat sedan mitten av 60-talet. Då varmissbruket ett utpräglat storstadsfenomen, nu är detspritt över hela landet. BRÅ tycks inte känna till att derefererade källorna (skolenkäter och värnpliktsunder-sökningar) har så begränsad giltighet att de inte utsägernågot om missbruket ute i samhället. Den genomsnittli-ga debutåldern för exempelvis injektionsmissbruk lig-ger två år över mönstringsåldern. Därtill kommer attBRÅ:s egna studier, som framkommit vid kontrollun-dersökningar i bl a Mora och Borlänge, visat sig såbristfälliga att de endast noterat omkring en tredjedelav de aktiva missbrukarna.

Det samordnade administrativa ansvaret för narkoti-kapolitiken och missbruksutvecklingen har till stor del

125

legat på BRA och dess överdirektör. Att regeringen nutillsätter en kommission är därför en klar desavoueringav BRÅ och andra berörda myndigheter. Hade de fylltsina uppgifter hade någon ny kommission inte behövts.

I själva verket är det ultraliberala jurister och skriv-bordsteoretiker av Bo Svenssons typ som möjliggjortden svenska narkotikaepidemins stora omfattning ochdärtill under snart två decennier fortlöpande avväpnatsamhället verkningsfulla motåtgärder, helt enkelt pågrundval av bristfälliga problemanalyser: man har ald-rig insett att det är missbruket i sig och inte de interna-tionella knarksyndikaten som är pudelns kärna.

Nu är det välgörande att Ingvar Carlsson öppet ochärligt slår fast att den hittills förda politiken varit otill-räcklig därför att man inte till fullo insett problemetsnatur. Detta beror dels på att man i allt för hög grad harförlitat sig på sina administrativa rådgivare, dels på attman inte haft förmåga att göra en förutsättningslösprövning av narkotikapolitiken. Nu trycker verklighe-ten och opinionen på och kräver en ny politik.

När kommissionen nu skall se över narkotikapoliti-ken och justera vad som brustit borde den ha fått ettförutsättningslöst uppdrag och en högkompetent sam-mansättning. Så är emellertid inte fallet, vilket framgårav formuleringen av uppdraget och personvalet. Åter-igen tycks ett platt fall vara ofrånkomligt, eftersomkommissionen i allt väsentligt uppenbarligen skall fort-sätta traditionen från tidigare missbedömningar ochinrikta kampen mot knarkbrottslighetens toppar, me-dan missbrukarna själva tydligen även i fortsättningenskall förbli fridlysta. Detta är en svensk tragedi somkommer att få historiska dimensioner.

Jag skall i största korthet kommentera kommissio-

126

nens uppgifter och citera de sju punkter som man fåttuppdrag att lägga fram förslag om:

1. "Insatser genom internationella organ i syfte atteffektivt motverka världshandeln med narkotika."

Detta är att börja i fel ända av problemet eftersomden internationella narkotikahandeln inte är orsak tillutan effekt av narkotikamissbruket. Den välorganise-rade narkotikabrottsligheten är faktiskt ett mycketsent fenomen och tillkom som en direkt följd av attsamhället genom missriktad " tolerans" låtit missbru-ket breda ut sig och skapa en stark marknadsefterfrå-gan för de nya rusmedlen.

Den producentorienterade strategin har alltid funge-rat dåligt av en rad skäl: den administrativa kontrollen iodlingsländerna är ofta obefintlig, korruptionen är ut-bredd, den höga prisnivån — som stiger med ökadepolisiära insatser — är en ytterst stark drivkraft för denorganiserade brottsligheten att förfina sina arbetsme-toder etc. Därtill kommer att en mängd högpotentielladroger numera enkelt kan produceras helt syntetiskt.

2. "Insatser genom tullväsendet som verksamt bi-drar till att hålla narkotikan utanför landets gränser."

Detta är ett önsketänkande eftersom såväl person-som godstransporterna över gränserna numera är syn-nerligen omfattande. Tullen uppskattar att den f n kan-ske tar fem procent av narkotikan vid gränserna. Attdubbla detta till tio procent kräver betydligt mer än enfördubbling av resurserna, och varje ny procentenhet ibeslag kräver snabbt allt större insatser i geometriskprogression. Därtill praktiseras redan smuggelmetoderdär vederbörande enligt västerländsk rättstradition in-te kan bindas vid brott och dömas även om individenertappas på bar gärning med de förbjudna drogerna.

127

Insatserna påverkar givetvis inte heller den inhemskaproduktionen, som beträffande amfetamin och canna-bis redan är betydande.

3. "Insatser genom polisväsendet som leder till attall illegal narkotikahantering i vårt land uppdagas ochbeivras."

Det är en naiv formulering eftersom ingen brottsbe-kämpning, hur stora resurser man än sätter in, någon-sin kan beivra "all brottslighet" inom ett område. Menden tanke som kan anas bakom den valhänta formule-ringen är intressant. Den förutsätter dock en helom-vändning i kriminalpolitiken och ett hävdande av all-mänpreventionen som ledande princip i stället för 60-och 70-talens individualterapeutiska synsätt på lag-överträdare. Ingenting i regeringens kommentarer tillkommissionens uppdrag ger emellertid stöd för en så-dan radikal tolkning.

4. "Åtgärder som leder till att fängelser och ung-domsvårdsskolor blir narkotikafria miljöer."

Förslag finns redan om tätare urinprovskontrollerinom anstalterna, men proverna måste också omfattafrivården och de s k §34-placeringarna utom anstalt.Problemet är dock att det för närvarande saknas realis-tiska sanktioner för dem som knarkar, t ex fördröjdvillkorlig frigivning, återgång från frivård till anstaltetc. Här räcker det alltså inte med föreliggande förslagom viss tids permissions- och besöksförbud etc.

5. "De lagstiftningsåtgärder som behövs för attkampen mot narkotika skall kunna föras effektivt."

De lagstiftningsåtgärder som berördes vid kommis-sionens presskonferens och i regeringens kommenta-rer i riksdagsdebatten avsåg enbart de grövre narkoti-kabrotten, men detta är helt otillfredsställande. Detavgörande problemet är att det för närvarande saknas

128

realistiska påföljder för de mindre narkotikabrotten.Själva basbrottet, det personliga knarkinnehavet, räk-nas nu inte ens som "brott" utan som "förseelse" ochhar under ett par decennier behandlats mildare än ex-empelvis felparkering. Just ställningstagandet tillstraffvärdet för narkotikainnehav liksom frågan omnya påföljder blir den centrala frågan för om kommis-sionens arbete kommer att medföra några avgörandenarkotikapolitiska förändringar.

6. "Opinionsbildning genom skolor, massmedia, fri-villiga organisationer, så att inånga medborgare kanengageras i kampen mot narkotika och i sina närmiljö-er verka för att all narkotika trängs ut."

Opinionsbildning har genomgående visat sig ha liteneffekt på alla typer av missbruk. Möjligen kan denpåverka ungdomar som ännu inte börjat, men effekter-na blir små i jämförelse med de krafter som utövas avkamrattryck, drogeffekterna etc. Opinionsbildning fören realistisk narkotikapolitik vore ypperlig. Men dåkrävs ett avgörande ideologiskt uppbrott från vissarådande socialpolitiska doktriner, tex socialtjänstla-gens syn på missbrukaren som ett offer som inte kanhållas ansvarigt för sitt missbruk, sin kriminalitet ochsin asociala livsföring. Det är tveksamt om man ensorkar eller vågar tänka i så kätterska banor.

Först när missbruket och det personliga innehavetställs i centrum för debatt och åtgärder kan vi vänta ossen lösning på problemet. Det är detta opinionsbildning-en skall ta fasta på, tydligen även i fortsättningen utanstöd från höga vederbörande.

7. "Ett statistiskt informationssystem så att vidtag-na åtgärder kan utvärderas."

Detta föreslog jag i Läkartidningen 1965, men tidenvar då inte mogen. UNO-utredningen försökte här-

129

omåret att lösa uppgiften men misslyckades. Proble-met är att systemet bör vara individbaserat, dvs byggapå rapportering av enskilda fall och få aktivt stöd frånberörda lokala myndigheter. Men socialvården är förnärvarande inne i en protektionistisk fas i fråga om denpersonliga integriteten och ställer sig avvisande tillrapportering. Ett tillförlitligt register, förslagsvis pla-cerat i socialstyrelsen, skulle också kunna användasför utvärdering av olika behandlingsformer, men be-handlingsfolket har inte någon önskan att bli utvärde-rat och tar skydd bakom sekretesskravet. Stickmär-kesundersökningen vid Allmänna häktet i Stockholmger dock sedan 1965 fortlöpande en bevisligen myckettillförlitlig bild av injektionsmissbrukets utvecklingoch fluktuationer.

"Kommissionen skall också verka för samordningav insatserna genom skolan, socialtjänsten, sjukvår-den, kriminalvården, polisen och tullen", men den fårinte befatta sig med vårdfrågorna, utan dessa skall liggakvar hos socialdepartementet och socialberedningen.Detta är illavarslande, för det var i dessa organ manskrotade en väl fungerande barnavårdslag och tog framen illa genomtänkt "lag om vård av unga" (LVU).Denna överlämnar i praktiken unga missbrukare tillkriminalvården och låter socialvården två sina händerbeträffande behandlingsplikten.

Kommissionen fullföljer också i ett annat avseendeen dålig tradition från narkomanvårdskommitten, soci-alstyrelsen, BRA och den gamla ledningsgruppen: allai kommissionen har sin egentliga kompetens från andraområden än det som uppdraget omfattar.

Vad som kunde ha blivit en internationellt stilbildan-de svensk modell för framgångsrik hantering av narko-tikamissbruk som socialt massfenomen ser nu ut att

130

följa den stolta narkomanvårdskommitten till glöm-skans hyllor i riksarkivet. Så striden för en realistisknarkotikapolitik måste gå vidare.

131

Nils BejerotNarkotikapolitiken avgörvälfärdssamhällets framtid

Debatten om narkotikakommissionens direktiv ochutformningen av narkotikapolitiken blev lång och in-tensiv.

Överdirektören Bo Svensson i BRÅ, som genom sinbefattning länge haft det övergripande ansvaret förnarkotikafrågan i administrativt hänseende, var denstarkaste motståndaren till förändringar i den rådandenarkotikapolitiken.

Statsrådet Ingvar Carlsson, ansvarig för tillsättan-det av narkotikakommissionen, skrev i Dagens Nyhe-ter (5.11.82): "Ge kommissionen en chans. Frågan ärför allvarlig för att låta all energi gå åt till ett ofruktbartskyttegravskrig." Samtidigt markerade han att rege-ringen inte delade BRÅ-chefen Bo Svenssons syn pånarkotikautvecklingen.

Med följande inlägg, som publicerades i DagensNyheter (7.12.82), avslutades debatten om narkotika-kommissionens direktiv.

Brottsförebyggande rådets chef Bo Svensson medgav ien korridordiskussion efter vår rumphuggna TV-de-batt nyligen att han aldrig träffat en knarkare. Jag troratt han inte ens lärt känna någon yrkeskriminell per-son. Denna erfarenhetsbakgrund delar han med mångaultraliberala jurister och skrivbordsstrateger, som ge-

132

nom bristande förtrogenhet med narkotikahantering-ens och kriminalitetens dynamik i bästa välmeningmedverkat till att nedrusta samhällets försvar motbrottslig verksamhet och därmed fungerar som väl-färdssamhällets dödgrävare.

Svensson tycker att regeringens nya narkotikakom-mission präglas av polisiära tongångar (DN 28.10.82)

och har i det avseendet rätt, men på helt felaktigagrunder. Kommissionen är hårt inriktad på den högreoch välorganiserade narkotikabrottsligheten, och dessordförande, polismästare Hans Holmer, har redan do-kumenterat sig som försvuren till rikspolisstyrelsensSPANARK-strategi att med förfinad elektronik ochinfiltration försöka kapa knarkträdets övre grenar ochtoppskott, -de professionella ligorna, medan man läm-nar de enda oumbärliga delarna, rottrådarna, de enskil-da knarkarna, i fred som tidigare.

Bo Svensson är i än mindre grad än kommissioneneller den nybildade socialpolitiska narkotikagruppenunder Bror Rexed beredd att utkräva ansvar för per-sonligt knarkinnehav. För Svenssons del har knarketstagnerat sedan ett decennium: att ifrågasätta den nu-varande oordningen är "knarkhysteri", att kräva verk-ningsfulla påföljder för knarkinnehav är uteslutet och"oförenligt med vår rättstradition".

Bo Svensson klagar också över att fängelserna nu äröverfyllda (DN 15.11.82) och att många står i kö för attavtjäna sina straff. Detta är högeligen sorgligt, menSvensson tycks inte ens ana att detta är det ofrånkomli-ga skörderesultatet av den alltigenom brotts- och miss-bruksvänliga politik som drevs fram under den popra-dikala perioden 1965-1975, då Svensson var verksam ilagstiftningsarbetet.

Vad vi i dag bevittnar är den ultraliberala social- och

133

kriminalpolitikens nedgång och förestående samman-brott. Tiotusentals unga människor har på ett decenni-um gått under i knark, fylla, brott och misär som följdav en missriktad politik, som därtill medfört en kost-nadsexplosion inom polis- och rättsväsende, social-och sjukvård, de mänskliga tragedierna inte att för-glömma. För första gången i Sveriges historia stegunder 70-talet dödligheten bland unga svenska män.

Bo Svensson vill inte vidgå:att narkotikamissbruket sedan mitten av 70-talet

spritts ut över hela landet,att injektionsmissbruk numera förekommer på prak-

tiskt taget alla orter,att haschandet spritt sig till stora grupper av väletab-

lerade medelålders människor,att narkotikainnehav 'Tör eget bruk" fram till 1980

bedömts mildare än felparkering,att de böter som numera utdöms inte behöver erläg-

gas och inte heller kan omvandlas till annan påföljd,att det är missbruket som är roten till narkotikapro-

blemet,att missbrukaren själv är basen för narkotikabrotts-

ligheten,att den välorganiserade internationella narkotika-

brottsligheten är en sen och sekundär följd av missbru-ket och inte dess orsak,

att den hittills förda politikens ensidiga inriktning påde stora knarkligorna omöjligen kan leda till beståendeförbättringar så länge basen – missbruket – lämnasintakt,

att framgångsrik narkotikapolitik i historisk tid ve-terligen alltid byggt på att missbrukaren själv fått taansvaret för sin dagliga brottsliga verksamhet,

att påföljderna för det grundläggande brottet, det

134

personliga innehavet, inte behöver vara stora eller dra-matiska, men att de oundgängligen måste vara logiska,konsekventa, förväntade, trovärdiga och snabba,

.att den nuvarande kriminalpolitiken inom detta om-

råde är ologisk och inkonsekvent och därtill saknartrovärdighet bland missbrukarna.

För att exemplifiera enbart den sista att-satsen kanjag nämna att samhället på grund av felanalyser ochvälvillig aningslöshet länge tenderat att premierabrottsliga beteenden. Om man exempelvis är under 25år har man inte någon chans att få egen bostad i Stock-holm, såvida man inte är missbrukare och kriminell.

Några års hårt missbruk, fortlöpande finansieratmed missriktade sjukskrivningar, kravlös socialhjälpoch framför allt omfattande kriminalitet, leder numerai stor utsträckning till förtidspension med full ATP iunga år. Därefter är man befriad från arbete även underfängelseperioderna!

Några exempel på den nuvarande huvudlösa politi-ken: En 35-årig knarkare, som före missbruket komupp i höga inkomster som specialtekniker, har i dag enförtidspension på över 17 000 kr i månaden. Därtillkostar han samhället lika mycket per månad när hanunder långa perioder lägger in sig på olika frivilligabehandlingshem och vilar upp sig mellan missbrukspe-rioderna. En person som dömts till åtta års fängelse förgrova narkotikabrott får avtjäna strafftiden genom lä-karutbildning på kriminalvårdens bekostnad etc, etc.

När samhället bedriver en brottsbefrämjande politikökar helt naturligt brottsligheten lavinartat i samhället.För pojkar i åldern 15–17 år har den beivrade brottslig-heten 32-faldigats på 50 år. Men även upprepad grovbrottslighet leder i regel endast till upprepade åtalsef-tergifter om man ännu inte fyllt 18 år. Sedan man nu

135

avskaffat en väl fungerande barnavårdslag har mannära nog tappat de sista styrmedlen för ungdom på glid.

När kriminalvården kommer i gungning genom denbrottsbefrämjande politiken och anstormningen avnyproducerade brottslingar svarar samhället med yt-terligare premieringar av brottsligt beteende. Längehar man tillämpat en automatisk straffavkortning på entredjedel av den utdömda strafftiden, oavsett om ve-derbörande skött sig eller inte. Nu föreslår justitiemi-nistern att rabatten skall höjas och strafftiden sänkastill hälften med hänvisning till att fängelserna är över-fulla. I dagarna släpps en person som dömts till åtta årsfängelse för grova narkotikabrott helt fri efter fyra år.Samtidigt orerar Bo Svensson om att man redan vidta-git drastiska skärpningar i kriminalpolitiken.

Den nuvarande politiken kommer med nödvändig-het att ytterligare stimulera den brottsliga verksamhe-ten, varefter kriminalvården om några år återigen mås-te begära ytterligare höjda straffrabatter för att för alltkortare perioder "vårda" de ökande skarorna av krimi-nella.

Den nuvarande politiken bäddar för en ständigt ökadutslagning av socialt kantstötta människor som drivstill social invaliditet och undergång. Samtidigt rullarman hundratals miljoner årligen på allehanda frivilligabehandlingsgeschäft som aldrig tålt en fristående ut-värdering.

Om Bo Svensson känner till en enda vetenskapligthållbar rapport som utvisar att frivillig terapeutisk be-handling av knarkare ("street-addicts") är bättre äningen behandling alls, bör han inte hemlighålla den.Om Svensson känner till ett enda land där man trängttillbaka ett omfattande narkotikamissbruk genom attkoncentrera sig på storhandlarna, medan man lämnat

136

konsumenterna i fred, får han inte undanhålla mänsk-ligheten denna visdom. Kan inte Svensson lämna svarpå dessa frågor så bygger hans politik uppenbarligeninte på empirisk grund utan på tro, känslotänkandeeller helt enkelt på rådande modeuppfattningar.

Vad som nu oundgängligen krävs för att komma tillrätta med den omfattande kriminaliteten och knark-missbruket i samhället är en genomgripande kriminal-politisk reform. Den bör ta fasta på:

att brottsligt beteende skall beivras och korrigeras såtidigt som möjligt i den asociala felutvecklingen,

att åtgärder skall kunna sättas in enligt ett rikt diffe-rentierat påföljdssystem,

att påföljderna skall komma snabbt efter upptäcktenav brottet,

att kriminalvård i frihet kan fungera alldeles utmärktvid noggranna direktiv och täta kontroller (bl a medurinprov) och omedelbara sanktioner vid misskötsam-het,

att olika former av samhällstjänst kan utformas,att exempelvis kriminalvårdens numerärt största

grupp, rattfylleristerna, mycket väl kan slippa traditio-nellt anstaltsstraff och samtidigt få behålla körkortetom de i stället tar Antabus/Dipsan regelbundet vidgodkänd behandlingscentral under fastställd period,

att en mångfald påföljder i frihet bör tas fram och attden dömde själv bland jämförbara påföljder skall kun-na få välja den som passar honom bäst.

Att vi också måste ta itu med alkoholen, arbetslöshe-ten, familjens, skolans och socialvårdens kris, stor-kommunernas anonymitet och tusen andra ting ärsjälvklarheter som inte får skymma den narkotikapoli-tiska kampens centrala strategi.

Den allmänna opinionen har länge givit ett starkt

137

stöd för en restriktiv narkotikapolitik, även om dennalänge har saboterats av inflytelserika tjänstemanna-grupper, först av socialchefernas förbund, senare avderas socialpolitiska samrådsgrupp och nu av derassenaste täckorgan, Bror Rexeds "socialpolitiska nar-kotikagrupp " . På grund av lobbyverksamhet från den-na gruppering och från de s k klientorganisationerna,missbrukarnas egna fackföreningar, har politikerna in-te på allvar vågat ta itu med missbrukets kärnfråga, detpersonliga knarkinnehavet, och ställa knarkaren självtill ansvar.

Om riksdagspartierna samfällt deklarerar att det ärett uttryck för asocialitet att knarka och att minstabefattning med de illegala drogerna skall medförakännbara påföljder, skulle vi vända utvecklingen i sistastund. Saknas detta politiska mod är nog loppet kört,och narkotikamissbruket blir då för oöverskådlig fram-tid en fast etablerad företeelse över hela landet, snartockså inom alla åldrar och samhällsskikt. På just dettafrontavsnitt avgörs välfärdssamhällets framtid.

138

Nils BejerotNarkotikakommissionenflaggar iväg sista tåget

Den 29 februari 1984 offentliggjorde narkotikakom-missionen sitt slutbetänkande betitlat "Samordnadnarkotikapolitik" (SOU 1984:13). Tidigare hade kom-missionen avlämnat en rad promemorior om olika del-problem, som skolans förebyggande insatser, samar-betet mellan polis och tull samt narkotikalagstiftning-en.

Slutbetänkandet blev föremål för en omfattande kri-tik. Den inleddes av den liberalistiska falangen ochparet Bengt Börjeson och Paul Lindblom, företrädareför den s k "socialpolitiska narkotikagruppen". I ettpar artiklar i Dagens Nyheter (20.2 och 13.3.84) angrepde kommissionen för dess i sak mycket försiktigaskärpning i synen på illegal befattning med narkotika.

Samtidigt verkade ingen, inte ens kommissionensjälv, beredd att ta itu med de strategiskt viktiga frå-gorna. I denna artikel, som publicerades i DagensNyheter (13.4.84), påtalades de avgörande svagheter-na i kommissionens analys och åtgärdsförslag. Slut-satsen blev att kommissionen försuttit chansen attskapa en stilbildande "svensk modell" och i stället nöjtsig med att flagga av sista tåget i narkotikafrågan.

Regeringens narkotikakommission har arbetat snabbt,och slutresultatet är vida bättre än befarat: alla presen-

139

terade förslag går i rätt riktning; men tyvärr går de inteså långt att det uppsatta målet någonsin kan nås – atttränga tillbaka och eliminera den svenska narkotika-epidemin. Ändå ingick den uppgiften i utredningsdi-rektiven.

Mina diskussioner med kommissionen har övertygatmig om att insikterna nog borde ha räckt för att formu-lera ett program som skulle ha haft möjlighet att lösaproblemet. Men de ultraliberala, popradikala ochutopiska åsikterna hos de sargade, men inom social-vården ännu relativt inflytelserika grupperingarnakring Bengt Börjeson och Paul Lindblom (DN 20.2 och13.3.84) har uppenbarligen fungerat som en politisklöplina med strypsnara. Trots sina ängsligt återhåll-samma förslag har kommissionen ändå fått romanti-kerna på halsen, och de hugger efter strupen därför attde kämpar för sina liv.

Det är framför allt i två huvudfrågor som kommissio -

nen inte vågat ta steget ut i den bistra verkligheten,nämligen dels frågan om meningsfulla påföljder förhanteringen av de illegala drogerna i samband med egetmissbruk, dels det akuta behovet av en realistisk vård-lag för missbrukare, alltså en ersättning för dagenseländiga LVU- och LVM-lagar. Visserligen har social-beredningen tilldelats huvudansvaret för vårdlagarna,men därifrån är inga offensiva synsätt eller metoder attförvänta, och utan en offensiv socialvård är kampenmot knarket dömd att misslyckas.

Kommissionen tycks ha insett att det är missbruket isig och missbrukaren själv som är roten till problemet,men man föredrar att med avancerad SPANARK-elektronik skjuta in sig på den internationella knark-handeln.

Det är onekligen politiskt mer gångbart att hävda att

140

problemets kärna ligger i Gyllene Triangeln, MellerstaÖstern, Sydamerika eller något annat område, som viinte har ansvar för, än att konstatera att det faktisktligger i illa genomtänkta sociala och juridiska trafikreg-ler här hemma.

Under alla år som det svenska samhället har kämpatmot knarket har det varit helt tillåtet och fullt lagligt attknarka, och så skall det enligt kommissionen förbli.Detta känner folk i regel inte till; ändå är detta kärn-punkten i hela narkotikafrågan.

Om polisen gör razzia på ett party där alla är narkoti-kaberusade, och man därtill beslagtar preparat på plat-sen, så går alla i regel fria från straffansvar därför attpolisen inte brukar kunna fastställa äganderätten ochdärmed bevisa vem som är "innehavare" av de illegaladrogerna.

Att man helt uppenbart har befattat sig med de illega-la drogerna medför inte något straffansvar, och urin-prov skall inte heller i fortsättningen få tillgripas sombevissäkring på det sätt som sker vid misstänkt rattfyl-leri. Samhället tvingar oförvitliga människor att under-kasta sig provtagning vid trafikrazzior, men knarkan-det skall även i fortsättningen vara ett fridlyst privatnö-je.

Vad som rubriceras som "narkotikabrott" är storaknarkinnehav och professionell handelsverksamhet,men det personliga innehavet är fortfarande 1984 intenågot "brott", utan en "förseelse".

Sedan riksåklagaren efter ihållande kritik från Riks-förbundet Narkotikafritt Samhälle avskaffade de änd-lösa åtalseftergifterna för smärre knarkinnehav kvar-står dels att påföljden endast utgörs av böter, som mannaturligtvis inte behöver betala om man lever i miss-brukarsvängen, dels att "innehav" inte betyder inne-

141

hav utan är liktydigt med bevisat ägande av drogen.Kommissionen föreslår nu att den bagatelliserande

rubriceringen "narkotikaförseelse" äntligen skall tasbort. Den föreslås i stället bli ersatt med "ringa narkoti-kabrott". Förutom böter skall då även fängelse i upp tillsex månader ingå i straffskalan. Den rättsligt obevand-rade kan av detta förledas tro att förslaget i sak innebäratt knarkandet i fortsättningen skall beivras, men så ärfaktiskt inte fallet.

Även om "innehav" = "ägande " i lagen ersätts meddet betydligt bredare begreppet "olovlig befattning"med knarket, och även om fängelse införs i straffska-lan, så blir de praktiska återverkningarna minimala.För det första utdöms i praktiken aldrig fängelse exem-pelvis för "ringa ekonomiskt brott", och så kommerföljaktligen inte heller att ske för "ringa narkotika-brott". För det andra skall obetalda böter inte hellerenligt kommissionens förslag kunna förvandlas till an-nan påföljd.

Narkotikamarknaden fungerar bra även utan knark-kungar och internationella ligor men aldrig utan miss-brukarna, som själva utgör den oersättliga länken ellernödvändiga basen för hela verksamheten. Den före-slagna åtstramningen beträffande missbrukarna stan-nar således vid att polisen får rätt till kroppsvisitationoch möjligen husrannsakan vid misstanke om smärreknarkinnehav. Därtill kommer att den symboliskaåtgärden skyddstillsyn kan utdömas, men i praktikenkommer alltså allt väsentligt att förbli vid det rådande.

Om regeringen i sin höstproposition om missbruks-problemen inte går två steg längre än kommissionen, såär det fråga om inte sista tåget har gått. Då har viförsuttit chansen att någonsin inom det nuvarandesamhällets ramar komma till rätta med narkotikamiss-

142

bruket, som då kommer att addera sig till det urgamlaalkoholmissbruket och på sikt underminera välfärds-samhället. Som en sista desperat nödåtgärd kan dåsamhället så småningom tvingas kapitulera och släppaknarket fritt på apotek och systembolag för att räddarättsmaskineriet från kollaps. Flera länder står redansnubblande nära en sådan katastrof.

En lämplig påföljd för första resan "illegal befattningmed narkotika" kan vara böter, motsvarande exempel-vis en veckoinkomst. Böterna skall också verkligenbetalas eller sittas av en vecka i en trist häktningscell.Upptrappningen göres lämpligen med en vecka förvarje nytt strafftillfälle. Tidigare har jag som lämpligpåföljd föreslagit samhällstjänst i skogen eller påhemmaplan, med förlängning vid varje nytt strafftillfäl-le. Kommissionen avfärdar förslaget med att det intehör hemma i en seriös debatt, vilket utsäger en del omallvaret i kommissionens resonemang.

Å andra sidan inser kommissionen att de socialaåtgärderna mot ett begynnande narkotikamissbrukmåste sättas in så tidigt som möjligt i missbruksutveck-lingen och att de tidiga åtgärderna skall minimeras tilldet oundgängligen erforderliga för att uppnå effekt:kanske skyldighet att inställa sig på socialbyrån för ettrådgivande samtal (dock inte efter anonyma men välanonymitetsskyddade anmälningar, vilket är någothelt annat), skyldighet att lämna urinprov etc.

Åtgärder av denna typ faller inom den traditionellasocialvårdens ram, och polisen skall inte överta social-vårdens uppgifter. Men eftersom de ultraliberala ide-ologiproducenterna i Börjeson/Lindblom-kretsen harfått socialutskottet och socialvården att abdikera frånansvaret för missbrukarna, blir det även i fortsättning-en polisen och kriminalvården som skall ta hand om de

143

nedgångna knarkarna, medan sjukvården och riksför-säkringsverket får förbarma sig över de söndersupnaalkoholisterna.

Kommissionen gör goda ansatser men borde klart hadeklarerat att socialtjänsten måste få stöd i en modernmotsvarighet till de gamla barnavårds- och nykterhets-vårdslagarna, om inte stora missbrukargrupper heltskall lämnas till fysisk undergång.

I Stockholms södra förorter har man ett gäng om ettpar dussin vuxna toluensniffare i åldern 25–35 år. Dehar inte varit nyktra en dag under det senaste decen-niet. De bor i källare, garage och trapphus, där de leverbland sina exkrementer och uppbär löpande social-hjälp för finansiering av sin livsföring. Detta är resulta-tet av modern socialtjänst enligt Börjesons/Lindblomsknäsatta modell: alltså frivillighet till döds.

Kommissionen borde på ett mera uttalat och konse-kvent sätt ha satt romantikerna, i och utanför socialbe-redningen, på plats, mobiliserat opinionen och utnytt-jat politikerna, som med mycket få undantag aldrig harorkat eller vågat sätta sig in i problemet. Nu har man istort nöjt sig med att flagga av vad som synes bli sistatåget i narkotikafrågan. Kommissionen tror inte mer påsina egna förslag än att den aviserar att det nog inom ettdecennium kan vara dags för en ny narkotikakommis-sion. Den kan då, förslagsvis, förläggas till någon uni-versitetsinstitution i socialhistoria, för vid det laget ärkampen mot knarket sannolikt för länge sedan förlo-rad. Men det har onekligen ett historiskt intresse attstudera hur ett välfärdssamhälle bryts ned av enfaldoch opportunism i symbiotisk förening. Det är ensvensk tragedi.

144

Jonas HarteliusBör narkotikamissbrukkriminaliseras?

Något överraskande har vissa domar från HögstaDomstolen visat att det inte är straffbart att konsume-ra narkotika. Detta har lett till en debatt om hur narko-tikastrafflagen bör vara utformad och särskilt om detbör vara straffbart att "missbruka" narkotika.

I denna uppsats belyses några svårigheter och möj-ligheter i den riktningen. Uppsatsen bygger på ett an-förande vid det sjunde Carnegie-seminariet, "Översynav narkotikastrafflagen", som hölls den 3 maj 1984 påSvenska Läkaresällskapet i Stockholm. Den har tidi-gare varit publicerad i Alkohol och Narkotika nr 4,1984.

I den svenska narkotikadebatten har de senaste årenrests krav på att "narkotikamissbruk" skall kriminali-seras. Tanken bakom detta krav är att det skall blimöjligt att ingripa mer effektivt mot de enskilda narko-tikamissbrukarnas framfart, särskilt själva "knarkan-det" , samt att komma till rätta med en del luckor inarkotikastrafflagen. Frågan har också behandlats avregeringens narkotikakommission.

145och tnotdt2drder

Vilka handlingar bör vara straffbara?Narkotikastrafflagen har ny lydelse från den 1 juli1983. Ändringarna rör främst den grövre narkotika-brottsligheten.

Vissa gärningar täcks idag inte av narkotikastraffla-gen. I nuvarande praxis är det inte straffbart:

att handskas med små mängder narkotika i direktanslutning till själva konsumtionen,

att låta en pipa med hasch vandra runt i ett sällskap,att tillföra sig narkotika genom injektion, rökning,

snusning, nedsväljning eller på annat sätt,att vara narkotikapåverkad (utom i vissa situationer

som regleras av trafikbrottslagen och liknande lagar),samt

att "vara knarkare", dvs ha en mer eller mindreutvecklad narkomanidentitet.

Många gärningar kring konsumtionen eller missbru-ket av narkotika, dvs gärningar som avser användningav narkotika utan samband med medicinsk eller veten-skaplig verksamhet, har stor betydelse för den enskildemissbrukarens fortsatta intag av narkotika, för sprid-ningen av narkotikamissbruket till nybörjare och föröverlåtelser i liten skala. Det är därför intressant attundersöka hur långt det är tekniskt möjligt att ut-sträcka det straffbara gärningsområdet med bibehål-lande av grundläggande krav på rättssäkerhet. En an-nan fråga är huruvida detta är önskvärt och ytterligareen är om det är "politiskt möjligt". Ytterligare frågor idetta sammanhang rör utformningen av påföljderna.

Narkotika är ett entydigt begrepp. Som narkotikaräknas endast de medel som finns upptagna på social-styrelsens narkotikaförteckningar. Medlen (prepara-ten) är också entydigt bestämda genom att de angesenligt sina kemiska substansnamn eller i vissa enstaka

146

fall som t ex cannabis har särskilda definitioner.Enklaste sättet att analysera det straffbara gärnings-

området torde vara att undersöka vad som kan händamed en narkotikamolekyl eller någon annan litenmängd narkotika från dess tillblivelse över olika for-mer av handhavande, till konsumtion, elimination ochslutligen förstörelse, samt vilka av dessa händelsersom är gärningar och kan straffbeläggas. Detta blir enbeskrivning av vad som sker innan, under och efter detatt någon "missbrukar" narkotika.

Beskrivningen bör kunna göras entydig eftersom enenskild molekyl eller någon annan mindre mängd nar-kotika vid varje tidpunkt befinner sig i någon fas ihanteringskedjan. De olika faserna kan också avskiljasfrån varandra förhållandevis skarpt med klara avgräns-ningar. Därmed bör gränsdragningsproblem kunna un-danröjas.

Endast gärningar, dvs aktiva handlingar, bör straff-beläggas. Underlåtenhet att handla eller ingripa är van-ligtvis svår att straffbelägga.

Lagstiftningen bör vara praktiskt tillämpbar. Denbör inte heller i allt för stor utsträckning vara avhängigav om det i dagsläget finns tekniska hjälpmedel, t exapparatur för rättskemisk analys eller dylikt.

1. Tillblivelse (produktion)Narkotika kan erhållas genom "naturlig produktion",dvs finnas som en naturligt förekommande beståndsdeli någon växt, t ex opium, cannabis, coca, peyotl ochpsilocybinsvamp.

Vissa narkotika är halvsyntetiska, dvs framställs ge-nom förädling av någon substans ur en växtprodukt,t ex heroin ur morfin.

147

Andra narkotika framställs helt syntetiskt, dvs ge-nom kemiska laboratorieprocesser från handelskemi-kalier. Exempel på detta är syntetiska centralstimulan-tia (amfetamin m fl), LSD, PCP m fl.

I vissa fall kan samma substans framställas på bådasätten. Referenssubstans för laboratorieanalyser fram-ställs vanligen genom syntes för att säkerställa renhe-ten.

Framställning av narkotika är straffbar enligt narko-tikastrafflagen. Med den nya lydelsen har också detstraffbara området utvidgats till att omfatta en del gär-ningar som tidigare inte räknades in, t ex odling avcannabis.

2. DistributionEn del narkotika konsumeras mycket snart efter sintillblivelse, t ex genom att den tillvaratages och nyttjaspå platsen. I Sverige är detta dock ett undantag. Detfinns i vårt land vanligen ett distributionsmoment (om-packning, förflyttning, "insmuggling", uppdelning,försäljning eller överlåtelse) före konsumtionen. Såda-na gärningar är straffbara enligt narkotikastrafflagenoch någon gång enligt varusmugglingslagen. Detta om-råde har också av lagstiftaren tillmätts avgörande bety-delse eftersom narkotikastrafflagen gjort överlåtelse-brottet till det centrala brottet.

3. InnehavInnehav av narkotika tolkas enligt svensk rättspraxis icivilrättslig mening, dvs individen skall vara ägare tillnarkotikan eller ha annat liknande förfogande överdenna.

148

Den rättsliga tolkningen av begreppet " innehav"skiljer sig från den vardagliga. Enklast förstås dettamot bakgrund av traditionella förhållanden. Innehavs-brottet har definierats huvudsakligen som ett komple-ment till överlåtelsebrottet för att ge möjligheter attställa en person till ansvar i de fall då han påträffas medstora mängder narkotika men något överlåtelsesyfteinte kunnat styrkas.

En rad förfaranden kring konsumtionen av narkotikaräknas inte som innehav:

att handhava små mängder (någon dos) i sambandmed konsumtionen, t ex att stoppa en haschpipa ellerladda en spruta,

att låta en preparerad pipa eller spruta vandra runt,att tillföra sig själv narkotika genom olika metoder

som rökning, snusning, injektion eller nedsväljning,eller

att vara påverkad av narkotika.Utöver gärningen "innehav" av narkotika finns allt-

så ett område som lagstiftaren inte straffbelagt. Det ärur denna observation som kravet på att "missbruk" avnarkotika skall straffbeläggas vuxit fram.

4. Annat handhavande - befattningVissa gärningar kring konsumtionen av narkotika räk-nas inte som innehav. Gemensamt för dem alla är:

att missbrukaren (aktören) har någon form av fysiskkontroll över narkotikan, dvs kan avgöra hur den skallanvändas eller till och med förstöra den om han såskulle önska,

att handhavandet har stor betydelse för spridningenav narkotika till noviser, dvs för rekryteringen av nyamissbrukare, samt,

149

att förfarandena har stor betydelse för det aktivamissbruket och framkallandet av den åstundande be-rusningen (påverkan på centrala nervsystemet).

Som ett skarpt kriterium för alla dessa förfarandenkan följande destruktionskriterium definieras: handha-vande av narkotika föreligger när någon har sådanfysisk kontroll över narkotika att han kan förstöra (de-struera) denna.

Förstörande är varje process som gör narkotikanobrukbar för rus- eller intoxikationsändamål, t ex för-bränning, kemisk omvandling, bortkastande, utbland-ning med andra medel, utspädning (t ex genom bort-spolande i avloppet).

Som benämning på denna gärning kan då uttrycket"olovligt handhavande° alternativt "olovlig befatt-ning" användas.

Det blir med denna definition möjligt att avgränsaolovligt handhavande av narkotika som en särskildstraffbar handling. Med denna definition knyts straff-barheten till den fysiska kontrollen av narkotikan ochblir inte avhängig eventuella uppsåt. An viktigare äremellertid att denna avgränsning av det straffbara om-rådet gör att det inte kan förekomma någon hantering,befattning eller annat handhavande av illegal narkotikautan att åtminstone någon person är juridiskt ansvarig,vilket faktiskt kan ske idag! Så länge någon personalltjämt handhar narkotikan kan han påverka i vilkenutsträckning fara skall framkallas samt vad som slutli-gen skall ske med narkotikan. Handhavandet kan där-för inte avfärdas som något som enbart är konsumen-tens-missbrukarens ensak och bara en självskadandeverksamhet.

Med ett straffbeläggande av själva handhavandetundanröjs också det egenartade förhållandet att det

150

endast är tillåtet att handha och använda ("bruka")narkotika för vetenskapliga eller medicinska ändamålmen att det för närvarande inte är straffbart att göra detför andra ändamål.

För opinionsbildningen mot narkotika och för för-klaring av gränserna för narkotikalagstiftningen har ensådan avgränsning också klara fördelar. Det blir enkeltatt förklara för ungdomar och andra att det är straffbartblott och bart att "ta i narkotika".

5. Tillförsel (administration)Tillförseln (administrationen) är den process som till-för narkotikan till människokroppen på ett irreversi-belt sätt och som gör narkotikan biologiskt tillgänglig,dvs så att den kan åstadkomma någon viss påverkan pånågon process i människokroppen. Vanligtvis sker det-ta i missbrukssyfte, dvs för att åstadkomma påverkanpå centrala nervsystemet (rus).

Administrationen kan ske på två huvudvägar:Autoadministration (självadministration), då indivi-

den själv tillför sig narkotika. Detta förfarande rymsinom definitionen ovan av olovligt handhavande, efter-som en individ kan förutsättas ha sådan kontroll övernarkotikan att han kunnat förstöra den som alternativtill att själv inta denna.

Xenoadministration (av grek xenos=främling), dånågon annan person tillför narkotikan. Xenoadmi-nistration förekommer först och främst i de fall någonnovis introduceras i missbruket. Aktör och påverkadperson är här olika. Att bli utsatt för xenoadministra-tion är således inte en gärning.

1 några fall av xenoadministration måste tillförselsät-tet tillmätas viss betydelse för frågan om den person

151

som blir tillförd narkotika skall anses ha medverkat i enstraffbar gärning enligt det ovan angivna "destruk-tionskriteriet " . De administrationssätt som idag före-kommer är:

Nedsväljande (oral administration): i detta fall harindividen möjlighet att spotta ut narkotikan i stället föratt svälja denna och har därmed möjlighet att hindratillförseln samt även mer eller mindre förstöra narkoti-kan. Detta ryms då under "handhavande".

Snusning (indragande genom näsan): i detta fall harindividen möjligheten att blåsa ut narkotikan (pulvret) istället för att inhalera det. Detta faller också underhandhavande.

Rökning eller annan inhalation (av cigarett, pipa el-ler annat instrument): i detta fall har individen möj-ligheter att blåsa ut i stället för att inhalera. Även dettakan räknas som handhavande.

Injektion (vanligen intravenöst): detta är veterligendet enda fallet där en individ medvetet kan bli tillfördnarkotika och därmed narkotikapåverkad utan att haaktiv del i någon straffbar gärning. I de ytterst få fall dären person mot sin vilja tillföres narkotika (t ex enligtmyten i massmedia om sprutan i tunnelbanan) tordedet framgå av omständigheterna att den berörda perso-nen inte haft någon del i vad som inträffat.

6. Biologiskt aktiv förekomstDen biologiskt aktiva förekomsten skiljer sig från defall då särskilt förpackad narkotika döljs i olika kropps-håligheter eller i mag-tarm-kanalen. Avsikten är då attnarkotikan skall kunna återtagas för annan använd-ning. Den biologiskt aktiva förekomsten av narkotikakan i många fall påvisas genom rättskemiska analyser

152

av olika kroppsvätskor (mag-tarminnehåll, blod, urin,osv). Den biologiskt aktiva förekomsten är en förut-sättning för att uppnå den avsedda påverkan på centra-la nervsystemet (ruset). Biologiskt aktiv förekomst avnarkotika i människokroppen är inte en gärning utanett tillstånd. Denna fas i narkotikans väg kan därför intestraffbeläggas.

7. Berusning (intoxikation)Intoxikation (berusning i vidare betydelse) är det imissbrukssammanhang eftertraktade resultatet. Tids-mässigt och praktiskt ryms denna fas helt inom nr 6:biologiskt aktiv förekomst. I praktiken fordras dess-utom att vissa koncentrationer uppnås i hjärnan.

Noga analyserat påvisar positiva prover inte berus-ning i sig utan endast biologiskt aktiv förekomst avnarkotika eller omsättningsprodukter (metaboliter).Detta har betydelse främst vid påverkan av hasch, dåde aktiva metaboliterna av den verksamma bestånds-delen delta-9-tetrahydrocannabinol kan påvisas underlång tid efter det att berusningen upphört. Berusningenär inte heller någon gärning och kan därför knappaststraffbeläggas utom i särskilda situationer (vägtrafik,sjöfart, luftfart mfl). I sådana fall är den straffbelagdagärningen att köra bil och dylikt under påverkan.

8. Omsättning (metabolism)Många typer av narkotika bryts ner biokemiskt i krop-pen till mindre molekyler. Andra (t ex morfin) passerarhelt intakta. Omsättningen (metabolismen) sker auto-matiskt och kan inte påverkas av missbrukaren. Denkan därför inte räknas som en gärning.

153

9. Utsöndring (elimination)Narkotikan eller dess omsättningsprodukter (meta-boliter) lämnar kroppen genom vanliga fysiologiskaprocesser. Eliminationen är därför inte en gärning somhar med narkotika att göra.

10.AvfallEfter eliminationen blir, så när som på något enstakaexotiskt undantag, narkotikan till avfall.

Kriminalisering av "missbruk av narkotika"Missbruk av narkotika kan, som både Världshäl-soorganisationen och narkomanvårdskommitten gjort,definieras som icke-medicinsk användning av narkoti-ka. Företeelsen omfattar i praktiken följande fyra steg iovanstående analysschema: handhavande, admi-nistration, biologiskt aktiv förekomst samt berusning(intoxikation).

Handhavandet av narkotika är en praktisk förutsätt-ning för missbrukets genomförande. Administrationenär det irreversibla steget. Den biologiskt aktiva före-komsten är ett farmakologiskt nödvändigt mellansteg.Berusningen (intoxikationen) är det åstundande elleravsedda tillståndet. Begreppet "missbruk" kommerdärför att täcka en rad olika faser av vilka endast tvåkan betecknas som gärningar.

För lagstiftningsändamål blir det tydligare om be-greppet "missbruk av narkotika" ersätts med en nybrottsrubricering: "olovligt handhavande av narkoti-ka" eller "olovlig befattning med narkotika". Med detovan definierade destruktionskriteriet knyts det straff-bara gärningsområdet till den fysiska kontrollen över

154

narkotikan och blir inte avhängig eventuella uppsåt.Det bör inte heller möta några principiella hinder attstraffbelägga en sådan gärning eftersom narkotika en-dast får användas för vetenskapliga eller medicinskaändamål (narkotikaförordningen respektive allmännanarkotikakonventionen). Inga legitima intressen även-tyras vid en kriminalisering av "handhavandet".

I praktiken blir resultatet av ovanstående förslagdetsamma som av att straffbelägga själva administra-tionen. Enda undantaget utgörs av xenoadministrationmed injektion utförd av någon annan person. Även omman kriminaliserar "tillförseln" (in i människokrop-pen) kan man inte bestraffa individen i den situationsom uppstår då någon blir tillförd narkotika genominjektion eftersom individen själv inte utför någon ak-tiv handling. En kriminalisering av själva administra-tionen-tillförandet är dock idag svårare att få gehör föreftersom den uteslutande betraktas som en självska-dande verksamhet och dylika inte bestraffas i väster-ländsk rätt.*

* Aninärkning: En annan fråga, som hör nära samman medovanstående, rör straffbeläggande av de osjälvständiga giir-ningsformerna (förberedelse, försök, medverkan och stämp-ling) till innehav och befattning. Av särskilt intresse är denmedverkan som sker när en person blir tillförd narkotika avnågon annan. Mottagarens medgivande eller accepterande giravgörande för om han skall bli tillförd narkotikan och påver-kad av denna. Frågan rymmer en rad delproblem som börutredas särskilt i avsikt att finna en konstruktion av lagstift-ningen som gör det möjligt att bestraffa även ovan nämndamedgivanden.

155

Nils Bejerot och Jonas HarteliusMotåtgärder— ett tjugofempunktsprogram

Pusselbitarna har länge funnits för ett samlat narkoti-kapolitiskt åtgärdsprogram. Ett par decenniers debatthar medfört att många föreslagna åtgärder har godta-gits och realiserats. Ett problem har varit att mångaandraförslag inte uppfattats som °politiskt gångbara".De nödvändiga åtgärderna är inte särskilt uppseende-väckande. De har brett stöd i folkligt medvetande,forskningsrön och internationell erfarenhet och rymssamtliga inom den västerländska rätts- och välfärds-traditionen. Tillsammans utgör de en "svensk modell"och en allmänt tillämpbar strategi för hur massmiss-bruk av narkotika bör bekämpas.

Vi står inför en stor utmaning. Under efterkrigstidenhar inget västland förmått tränga tillbaka narkotika-missbruket. En fungerande "svensk modell" skullekunna bli en sporre för det internationella kontroll-samarbetet inom narkotikaområdet och ett välbehöv-ligt alternativ till det kapitulationstänkande som nuflorerar i många länder.

Nedan lämnar vi tjugofem förslag till angelägnaåtgärder för statsmakternas samlade program; sam-mantagna vänder de med visshet narkotikautveckling-en. Särskilt viktigt är att skapa praktiskt användbarainstrument, dvs lagregler som är användbara för demsom skall arbeta med narkotikamissbruket ute i sam-hället. Det är här som de narkotikapolitiska principer-na omsätts i resultat.

156

Vårt tjugofempunktsförslagq leder till tidigare och mer verkningsfulla ingripan-

den mot narkotikamissbruk och narkotikabrottslig-het,

q ökar den sociala kontrollen över narkotikamissbru-karna,

q täpper till väsentliga luckor i narkotikalagstiftning,rättspraxis och påföljdssystem, samt

q återför kontrollen över den lokala narkotikautveck-lingen till folkligt förankrade, demokratiskt valdanämnder.

Ändringar i narkotikalagstiftningenNarkotikalagstiftningen, främst narkotikastrafflagen,är samhällets viktigaste juridiska instrument i kampenmot narkotikamissbruket. Fortfarande finns dock vik-tiga luckor som måste täppas till.

1. Straffbelägg "olovlig befattning med narkotika"1 narkotikastrafflagen straffbeläggs "olovlig befattningmed narkotika" för att täcka de förfaranden som idaginte räknas som innehav. Som avgränsning bör gälla attolovlig befattning skall anses föreligga när en personhar sådan fysisk kontroll över narkotikan att han kanförstöra den eller förhindra att den tillförs.

För denna utvidgning av det straffbara gärningsom-rådet talar en rad erfarenheter som visat att det idaginte är möjligt att ställa de enskilda missbrukarna tillansvar i många situationer som har stor betydelse förfortsatt missbruk och för spridningen av missbruket.

2. Brottsrubriceringen "narkotikaförseelse" slopasBrottsrubriceringen "narkotikaförseelse" (narkotika-strafflagen 2§) bör avskaffas och varje form av olovlig

157

befattning med narkotika bör bedömas som narkoti-kabrott. För en sådan ändring talar bl a följande om-ständigheter:

a. strafföreläggande kan ej längre användas,b. personundersökning blir möjlig i det enskilda fal-

let och schablonmässig bedömning av brottet och gär-ningsmannen kan undvikas,

e. det blir möjligt att vid varje överträdelse av narko-tikastrafflagen genomföra husrannsakan eller att an-vända andra processuella tvångsmedel som t exkroppsvisitation,

d. mer differentierade och verksamma påföljder änbara böter kan i princip utdömas för de enskilda miss-brukarnas olovliga innehav av eller befattning mednarkotika, samt

e. en skarpare påföljd än böter kan utdömas vidupprepade små innehav.

3. Förberedelse och andra osjälvständiga gärnings-former till "innehav" och "befattning" kriminaliserasDe osjälvständiga gärningsformerna (försök, förbere-delse, medverkan och stämpling) till innehav av ochbefattning med narkotika görs straffbara. Därmed blirdet möjligt att ingripa i en rad situationer och händel-ser, t ex att en grupp samlar ihop pengar för att gemen-samt finansiera narkotikainköp som ombesörjs av enmedlem i gruppen.

4. Inskränkningarna i narkotikastrafflagen slopasIdag finns en rad inskränkningar eller andra särskildaförutsättningar i narkotikastrafflagen. De säger att nar-kotika skall framställas för missbruksändamål, förvär-vas i överlåtelsesyfte, anskaffas mm utan att vara av-sett för eget bruk, för att gärningen skall vara straffbar.

158

Detta leder till komplicerade bevisfrågor. Dessa in-skränkningar bör avskaffas. Straffbarheten bör avsesjälva förfarandet och inte mer eller mindre dunklauppsåt.

5. Rekvisiten fär grovt narkotikabrott vindrasRekvisiten för grovt narkotikabrott (narkotikastraffla-gen 3§§') ändras till vad som gällde före den 1 juli 1981.De nuvarande bestämmelserna om att "bedömningenskall grundas på en sammanvägning av omständighe-terna i det särskilda fallet" har visat sig leda till att endel fall, som tidigare skulle betraktas som grovt narko-tikabrott, idag betraktas enbart som narkotikabrott.

6. Ncarkotikafärteckniiigariia 4 och 5 iii , ei:Iirs till ensärskild ps ykotroplagsliftningNarkotikaförteckningarna 4 och 5 upptar en rad läke-medel som sömnmedel och medel mot ångest och oro.De utgör inte narkotika i klassisk mening. Enda anled-ningen till att de intagits i de svenska narkotikaförteck-ningarna är att socialstyrelsen med denna åtgärd (1972,1974) önskat få bort distinktionen mellan den "epide-miska" och den "terapeutiska" typen av narkotika-missbruk. Sverige är veterligen det enda landet somuppfört denna typ av medel på narkotikaförteckningar-na. Dessa läkemedel bör överföras till en särskild psy-kotroplagstiftning. 1 recepthänseende bör inga föränd-ringar göras.

Det viktiga med den föreslagna ändringen är att nar-kotikabegreppet behålles distinkt, missbruksformernainte blandas samman och att vanliga patienter inteoroas i onödan.

159

7. Kokain och fencyklidin överförs till narkotika-förteckning 1Narkotikaförteckning 1 upptar de medel som är sär-skilt farliga i missbrukshänseende och som saknar me-dicinskt berättigande. Hit räknas bl a LSD, heroin ochcannabis.

Fencyklidin (PCP, "ängladamm') och kokain saknaridag medicinskt berättigande. Fencyklidin är helt ut-mönstrat ur medicinsk praxis. Kokainanvändningen ärytterst begränsad och avser främst användning somlokalbedövningsmedel. För detta ändamål kan det er-sättas av Xylocaine eller andra beredningar. Tidigarehar regeringen genom att totalförbjuda medel som Pre-ludin även för medicinska ändamål markerat att detvarit viktigare att få stopp på missbruket än att tillmö-tesgå medicinska behov som kan tillgodoses på annatsätt.

Avsikten med att föra över fencyklidin och kokainfrån narkotikaförteckning 2 till narkotikaförteckning Iär att skärpa den juridiska bedömningen vid straffmät-ningen av dessa medel. Idag bedöms enligt HögstaDomstolen kokain som "något farligare" än amfeta-min. Kokainet skulle i och med den föreslagna ändring-en jämställas med heroin i farlighetshänseende. Fen-cyklidinmål har ännu inte förekommit i Sverige. Fördet internationella narkotikasamarbetet skulle ettsvenskt initiativ ha stor betydelse. Utmönstrandet avkokain ur medicinsk praxis skulle betyda att produ-centländerna i Sydamerika inte kan hänvisa till attcocabusken odlas för "medicinska behov".

8. Särskild lagstiftning införs inot "knarkattiraljer"Efter amerikansk förebild införs i särskild lagstiftningförbud mot försäljning av sk "knarkattiraljer" (engel-

160

ska "paraphernalia") såsom haschpipor och -vågarsamt föremål med narkotikabudskap.

9. Handläggningen av narkotikamål påskyndasAlla narkotikamål, även de som rör innehav av ochbefattning med mindre mängder, bör behandlas medförtur. Med en snabbare handläggning nås betydandefördelar: pedagogiska genom att rättegång och domkommer snabbare och administrativa genom att andraåtgärder som kan bli aktuella, t ex körkortsindragning,kan komma i direkt anslutning till brottet. Slutligenundanröjs det märkliga förhållandet att försvaret idagofta baseras på att det gått så lång tid sedan gärningenbegåtts, att missbrukaren nu hävdas ha upphört medsitt missbruk, blivit en skötsam person etc.

Behandling och påföljderIdag saknas ändamålsenliga påföljder för missbrukareoch en fungerande behandlingslagstiftning. Detta göratt ingripanden mot narkotikamissbrukarnas beteendeofta inte får avsedd verkan.

10. Ny behandlingslagstiftning införsför vuxna missbrukareEn helt ny behandlingslagstiftning för vuxna missbru-kare införs efter Alternativutredningens förslag från1981. Det bygger på den gamla nykterhetsvårdslagenoch utgör ett detaljerat förslag till hur lagstiftningen börse ut, från indikationer för ingripande till differentiera-de insatser. I förhållande till den nuvarande Lagen omvård av missbrukare (LVM) medger Alternativutred-ningens förslag tidigare och mer graderade och indivi-duellt anpassade åtgärder.

161

11. Lagen om vård av unga ändrasLagen om vård av unga (LVU) behöver modifieras påen rad punkter i enlighet med Alternativutredningensförslag (1981). De viktigaste är att möjligheter skapastill föreskrifter och övervakning, att åtgärder får sättasin utan den unges samtycke samt att bestämmelsernaom ålder och vårdtider ändras till dem som fanns i dengamla barnavårdslagen.

12. Metadonprogrammmet frysesDet svenska metadonprogrammet fryses. Alla nyintag-ningar stoppas. Samtliga patienter överförs till Uller-åkers metadonprogram, som avvecklas i den takt sompatienterna lämnar programmet.

13. Nva påföljder utvecklas för missbrukareDagens påföljder, böter och fängelse, är inte särskiltändamålsenliga för narkotikamissbrukare. Nya påfölj-der måste utvecklas. De bör bygga på villkorliga fäng-elsedomar men kunna ålägga missbrukaren att styrkafortsatt drogfrihet med urinprov, att följa distinkta fö-reskrifter alternativt ge missbrukaren möjligheter att istället utföra samhällstjänst eller ingå kontrakt om be-handling på någon godkänd institution. Om missbruka-ren återfaller i brott eller ej iakttager föreskrifternaupphävs arrangemangen och missbrukaren får avtjänadet utdömda fängelsestraffet. Avgörande är att det isamtliga behandlingsarrangemang skapas möjlighetertill övervakning och kontroll av missbruksfrihet medhjälp av urinprov eller andra objektiva metoder.

14. Kriminalvården görs drogfriKriminalvården, både inom anstaltsvården och frivår-den, görs helt fri från drogmissbruk. För att nå detta

162

mål användes urinprov. Drogfrihet görs till en absolutförutsättning för permissioner och andra förmåner,inklusive villkorlig frigivning. Vid narkotikapositivaurinprov förverkas varje gång förslagsvis en månad avden villkorliga frigivningen.

15. Pass dras in vid narkotikabrottEftersom narkotikabrottsligheten har så intima inter-nationella förbindelser och huvudparten av den narko-tika som missbrukas i Sverige smugglas in i landet börpasset dras in minst ett år vid narkotikabrott och varu-smugglingsbrott avseende narkotika.

16. Körkortslagen ändrasNarkotikamissbrukare utgör, både i påverkat och nyk-tert tillstånd, en betydande fara för sig själva och andrai trafiken. Lagstiftning och praxis i körkortsärendenbör ändras så att körkortet regelmässigt återkallas ettår respektive lämplighetsintyg försenas med ett år vidnarkotikabrott.

17. Narkotikamissbrukare och narkotikabrottslingarutesluts friin viss högre utbildningIdag förekommer grava narkotikamissbrukare och nar-kotikabrottslingar som studerande vid vissa högskole-linjer som skall leda fram till ansvarsfulla poster därman kan handha narkotika. Narkotikamissbrukare ochnarkotikabrottslingar skall uteslutas, dvs avskiljas frånpågående utbildning respektive förvägras tillträde tillutbildning inom juridik, polis- och tullväsende, hälso-och sjukvård, socialt arbete, kriminalvård och andramänniskovårdande arbeten. Att som förekommer idaganlita narkotikamissbrukare som daghemspersonal,fosterföräldrar etc är oförsvarligt.

163

18. Möjligheter tillföreskrifter in in införsi lagen om allmän försäkringI lagen om allmän försäkring (AFL) införs bestämmel-ser som gör det möjligt att föreskriva som förutsättningför sjukpenning, sjukbidrag eller pension att missbru-karen fullgör viss behandling. Avbrott av sådan be-handling bör kunna leda till att missbrukaren förlorarförmånen eller att denna utbetalas till annan, t ex tillanhörig eller god man för utportionering.

19. LSPV ändrasLagen om beredande av sluten psykiatrisk vård(LSPV) bör ändras så att narkomaniindikationen (l § a)utmönstras och i stället överförs till en social behand-lingslagstiftning enligt Alternativutredningens förslag.För att återupprätta rättssäkerheten återinförs ansök-ningsförfarandet enligt tidigare bestämmelser, så attdet klart anges vilka personer och instanser som harrätt att initiera en psykiatrisk undersökning oaktat ve-derbörandes samtycke.

20. Fristående rutiner skapas för utvärderingav behandlingAlla behandlingsprogram som har statlig eller kommu-nal huvudman eller som uppbär statliga eller kommu-nala bidrag till driften skall underkastas fristående ut-värdering. Denna utförs efter standardiserade kriterierdär frihet från missbruk och kriminalitet tillmäts avgö-rande betydelse. Utvärderingen utförs i enlighet medgod internationell vetenskaplig praxis och förankrasvid en akademisk institution. Samtliga behandlingsre-sultat görs offentliga.

164

Kontrollen över missbruksutvecklingenKontrollen över missbruksutvecklingen måste skärpasoch återföras till folkligt valda organ.

21. Lokala fissbruksnämnder inrättasLokala missbruksnämnder inrättas i varje kommunoch i de större kommunerna i varje kommundel.Nämnderna ges samma befogenheter som de gamlanykterhetsnämnderna hade och dessutom ett samlatansvar för missbruk av narkotika, läkemedel och orga-niska lösningsmedel (s k "sniffning"). Motivet för den-na grundläggande förändring av förvaltningen av miss-bruksfrågorna är att missbruksutvecklingen måsteställas under direkt folkligt, demokratiskt inflytandevia valda kommunalpolitiker som företräder andra in-tressen än anställda utredare och behandlare.

22. Lokala handlingsprogram mot narkotikautarbetasVarje kommun skall utarbeta ett eget lokalt handlings-program mot narkotika. Det program som Ulrich Her-mansson utvecklat för Upplands Väsby kommun harvarit banbrytande och bör tjäna som riktmärke förandra kommuner. I programmen eftersträvas att insat-serna samordnas och utformas så att de leder till tidigaoch verkningsfulla ingripanden mot narkotikamiss-bruk.

23. Centralt register skapasöver narkotikamissbrukareEtt centralt statistiskt–vetenskapligt register skapasöver narkotikamissbrukare. Ett sådant register kan,som Världshälsoorganisationens expertgrupp för nar-kotikafrågor (1973) påpekat, vara ett mycket använd-

165

bart instrument för att kontrolleramissbruksutveck-lingen samt för att utvärdera behandlingsresultat inommissbrukarvården och kriminalvården.

Skyldighet att rapportera enskilda fall till registretbör föreligga för samtliga statliga och kommunala myn-digheter (utom för läkare i de fall då missbrukarenundergår behandling för sitt missbruk) samt för be-handlingsinstitutioner som har bidrag från stat ellerkommun. Registret bör förläggas till socialstyrelsen.Individuella uppgifter bör inte få lämnas ut ur registret.För att klara utvärderingsarbetet bör detta skötas avregisterhållaren, som måste ha erforderlig vetenskap-lig kompetens.

24. Centralt register skapas iire r receptpå beroendeframkallande läkemedelEtt sådant register föreslogs redan av Narkomanvårds-kommitten (SOU 1969:52) för att få fortlöpande kon-troll över förskrivningen av beroendeframkallande lä-kemedel. Registret är ägnat att motverka att enskildaläkare skriver ut recept i strid med vetenskap ochbeprövad erfarenhet samt att patienter genom att vän-da sig till flera läkare kommer över allt för stora mäng-der läkemedel för missbruksändamål. För att förebyg-ga och hantera den terapeutiska typen av missbruk ärett sådant register synnerligen angeläget. För klassiskanarkotika förs ett register av denna typ i Norge sedan1972.

25. Sekretesslagen ändrasSekretesslagen ändras så att myndigheternas samarbe-te i enskilda missbruksärenden inte hindras.

166

Utöver dessa specifika förslag är det lämpligt att ut-bildningen i missbruksfrågor utvidgas väsentligt förolika kategorier av berörda befattningshavare samt attden ges en bättre vetenskaplig och klinisk-empiriskförankring än vad som hittills varit fallet.

I Sverige har vi nu trettio års grova felbedömningaroch försummelser att ta igen inom missbruksområdet.Med en insiktsfull, realistisk och målmedveten narko-tikapolitik och socialpolitik bör vi inom samma tid-rymd kunna återföra missbruksproblemen till den han-terliga nivå de hade i landet före den 1 oktober 1955, dåmotboken avskaffades. Det är en lång väg att gå, menden långa marschen är ändå inledd. Det krävdes enekonomisk kris för att besinningen skulle infinna sigoch de liberalistiska och socialromantiska dimmornaskulle skingras över den sociala misären.

167

Ordförklaringar

Avgiftning: medicinska åtgärder i samband med uppträdandeproblem och besvär när en missbrukare tillnyktrar och bryteren missbruksperiod.Avkriminalisering: 1. i Sverige: borttagande av alla påföljder(straff) för en viss gärning, 2. i USA och vissa andra länder:flyttande av bestämmelserna om påföljd för viss gärning frånbrottsbalk-strafflag (motsv) till ordningsstadga-administrativförfattning (motsv) och sänkning av straff i motsvarandegrad; brott blir förseelse.

Behandling: åtgärd av annan än missbrukaren själv med syfteatt förhindra eller begränsa ett missbruk. Behandling be-höver inte bara omfatta medicinsk och psykiatrisk vård utankan även bestå i social kontroll, övervakning, kriminalvård.m m.Beroende (drogberoende): enligt Världshälsoorganisatio-nens (WHO:s) definition: ett —tillstånd karakteriserat... avett tvång att ta medlet kontinuerligt eller periodvis för atterfara dess psykiska effekter". Beroendet är den psykiskamotorn i det fortsatta missbruket.

Cannabis: definieras enligt svensk lag (SFS 1974:712) som"de ovanjordiska delarna av varje växt av släktet Cannabis( med undantag av frön) från vilka hartset icke blivit extrahe-rat". Här bör noteras att uttrycket "cannabis" ofta ocksåanvänds som samlingsnamn för samtliga narkotikaklassadeberedningar av Cannabis-växten.Cannabis Sativa L: Cannabis-växten, på svenska ofta kallad"indisk hampa" eller bara —hampa—.Cannabisharts: definieras enligt svensk lag (SFS 1974:712)som "det från cannabisväxten insamlade hartset antingenobehandlat eller renat". Vanligen benämnes cannabisharts"haschisch" eller bara "hasch".Centralstimulantia (syntetiska): medel med kraftigt vaken-hetshöjande och stimulerande effekter, t ex amfetamin.

168

"Drog": populär benämning för beroendeframkallande me-del, dvs farmakologiskt aktivt ämne som påverkar hjärnansfunktioner, särskilt varseblivning, vilje- och känsloliv samtvakenhet. Hit räknas bl a alkohol. narkotika, vissa läkeme-del, organiska lösningsmedel Cthinner" mfl), nikotin, nar-kosgaser, koffein och många andra ämnen. Dessa medelvarierar kraftigt i sina effekter och sina skadeverkningar menär alla i någon grad lust- eller rusframkallande genom attpåverka kemiska processer i hjärnan.Duration: varaktighet, lånvarighet.

Epidemi: massfenomen; inom en viss befolkning, ett visstområde och en viss tidrymd påtagligt stegrad frekvens (före-komst) av en viss sjukdom, missbildning eller annan företeel-se jämfört med gängse förhållanden. Det vetenskapliga epi-demibegreppet utsäger således inte något om smittsamhetutan endast om frekvens.Epidemiologi: den vetenskap som studerar utbredningen avsjukdomar eller tillstånd i en befolkning och de faktorer sompåverkar denna utveckling.Expansion: utbredning, utvidgning, ökning.

Fatal: olycksbringande, dödlig.

Hallucinationer: sinnesvillor, dvs sinnesförnimmelser orsa-kade av inre retningar utan förmedling av retning genomsinnesorgan; kan förekomma vid psykisk sjukdom men ävenunder vissa drogrus eller under avgiftningsfas.Hallucinogener: droger som ger kraftig påverkan främst påvarseblivning och verklighetsuppfattning. Gruppen omfattaren lång rad naturliga ämnen (meskalin, psilocybin) och synte-tiska (LSD, PCP, STP mfl).

Intagningssätt (administrationsseitt): sätt att tillföra en drogt ex genom att injicera i blodbanor eller under huden, röka,snusa, svälja osv. Intagningssättet har stor betydelse förintensiteten i rusupplevelsen och hastigheten i beroendeut-vecklingen. Rökning och injektion i blodbanorna ger de snab-bast insättande effekterna och störst risk för snabb beroende-utveckling.

Kokain: narkotika som framställs ur kokabusken Errthrux-vlon Coca. Vitt pulver som vanligen snusas. Kokain har enstarkt stimulerande effekt. Det är den enda typ av narkotikasom försöksdjur, exempelvis apor, självinjicerar till döds.

169

Konsekutiv: på varandra följande, i serie, t ex fall eller patien-ter som kommer till en mottagning.

Legalisera: att göra tillåtet, frisläppa, tex slopa straffsatserför en viss gärning som prostitution eller innehav av narkoti-ka."Läckage": används här om läkemedel som ursprungligenhar lagligt ursprung, t ex erhållits på recept eller utlämnats avsjukhus, men som sedan kommit på drift och i orätta händer.Läkemedel: ämne eller beredning som faller under läkeme-delsförordningen. Ett mindre antal läkemedel är också klas-sade som narkotika.

Massivitet: används här om trycket från omgivningen, t ex ifråga om förekomst av en viss sjukdom eller ett visst beteen-de. Vid stor massivitet eller massivt tryck från omgivningenär risken stor att individen påverkas, t ex blir sjuk eller anam-mar ett visst beteende.Marijuana (maribuan(i): torkade toppskott och blomdelarfrån Cannabis Sativa L, i svensk lag detsamma som "canna-bis".Metaboli omsättningsprodukt vid ämnesomsättning elleromvandling av främmande ämnen i kroppen.Metadon: narkotikaklassat syntetiskt smärtstillande medelav opiattyp med lång omsättningstid. Det används iblandäven för s k blockeringsbehandling av heroinmissbrukare.

Narkotika: ämne som finns upptaget i socialstyrelsens narko-tikaförteckningar. Narkotika är numera uteslutande ett juri-diskt begrepp och omfattar en lång rad syntetiska respektivenaturliga ämnen. En del av dem har tidigare använts somläkemedel men tagits ur bruk till följd av de stora riskerna förmissbruk eller skador.Narkotikabekäi7zpning: insatser, främst av tull och polis, föratt upptäcka och beivra illegal hantering av narkotika.Narkotikaberoende: (eng "drug dependence"): definieras en-ligt Världshälsoorganisationen (WHO) som "ett tillstånd,psykiskt och ibland också fysiskt, resulterande från interak-tionen mellan en levande organism och en drog (alt narkoti-ka), karakteriserat av förändringar i beteenden och på andrasätt som alltid innefattar ett tvång att ta medlet kontinuerligteller periodvis för att erfara dess psykiska effekter och iblandför att undvika obehaget av dess frånvaro. Tolerans kanförekomma eller vara obefintlig. En person kan vara beroen-de av en eller flera droger." ( WHO Tech Rep Ser 407, 1969).

170

Narkotikabrott: hantering av narkotika i strid med gällandeförfattningar. Narkotikabrott finns i tre grader: narkotikaför-seelse ("ringa narkotikabrott"), narkotikabrott samt grovtnarkotikabrott. Avgörande för den juridiska bedömningen ärbl a omfattningen, farligheten och hänsynslösheten. Så be-döms t ex olaglig försäljning strängare än innehav.Narkotikakontroll: främst administrativ kontroll för att sä-kerställa att narkotika används endast tör medicinska ellervetenskapliga ändamål, inte kommer på drift etc.Narkotikamissbruk: definieras enligt SOU 196725 (sid 22)som "allt icke-medicinskt bruk av narkotika°. Denna defini-tion har således inget med förekomsten av narkotikaberoen-de, skador eller frekvens att göra utan åsyftar endast använd-ningens relation till medicinsk praxis. All användning avnarkotika i rusframkallande syfte är således "missbruk".Narkotikamissbruk av epidemisk typ: narkotikamissbruksom sprids i gäng och grupper, från redan etablerade miss-brukare till nybörjare genom personlig initiering och upplär-ning av tekniken att t ex injicera, snusa eller röka narkotika.Detta slag av missbruk, som i vardagslag brukar kallas "knar-kande", är ofta kopplat till andra former av normbrott, exem-pelvis kriminalitet.Narkotikamissbruk av terapeutisk (°medi(-insk°) typ: miss-bruk som uppkommit som en olycklig följd av vårdslös ellerlångvarig användning av narkotika inom sjukvården. Dettamissbruk kallas ofta "läkemedelsmissbruk" och är sällankopplat till kriminalitet eller andra normbrott. Narkomanerav denna typ brukar inte sprida missbruket till andra.Narkotikapolitik: samhälleliga åtgärder (lagstiftning, rätts-praxis, polisiära insatser mm) som påverkar de narkotika-klassade medlens lättillgänglighet för icke-medicinsk an-vändning. Liberal eller permissiv används synonymt för attbeteckna en narkotikapolitik som –jämförd med angränsan-de period(er) – ökar de narkotikaklassade preparatens lättill-gänglighet. Åtgärder av motsatt typ betecknas som restrikti-va. En restriktiv narkotikapolitik kan vara repressiv menbehöver inte vara det.

Opiater: narkotika som framställs från opiumvallmo, Papa-ver Sotnniferwn, t ex råopium, morfinbas, morfin och heroin,samt syntetiska ersättningsmedel för dem som petidin, keto-bemidon och metadon.Organiserad brottslighet: varaktig samverkan av flera för attbryta mot lagen för ekonomisk vinnings skull, vanligen ge-nom tillhandahållande av illegala varor och tjänster, använ-

171

dande av olagligt tvång eller hot för övertagande av kontrollav legal affärsverksamhet och förstärkande genom använ-dande av de uppkomna vinsterna till monopolisering och påsikt politisk korruption.

Prevention: förebyggande insatser.Psykos (-reaktion): sinnessjukdom, tillstånd med förvrängdverklighetsuppfattning, vanföreställningar, ofta med inslagav förvirring, förföljelseideer, ångest och oro. Kan utlösaseller orsakas av narkotikamissbruk och benämnes då efteraktuellt missbruk amfetaminpsykos, cannabispsykos, koka-inpsykos osv. Kan också vara en kortvarig reaktion i sam-band med ruset och benämnes då akut toxisk psykos, i var-dagslag ofta "snedtändning". Även under avgiftningsfasenkan kortvariga psykoser, delirier, förekomma.

Representativitet: betecknar här täckningsgrad i en studieeller ett urval, dvs förmågan att spegla förhållandena i enstörre grupp eller befolkning.Repressiv: hämmande eller undertryckande.

Strategi: överordnad plan tör hur en kamp, t ex mot narkoti-kabrottslighet eller annan fiende, skall föras i stort.Symptom (aytntorn): ursprungligen: sjukdomstecken, nume-ra även allmänt om t ex yttringar av eller tecken på en stör-ning.Syndrom: symptomkomplex, sjukdomsbild, "tillstånd".

THC: förkortning för delta-9-tetrahydrocannabinol, den psy-koaktiva (rusgivande) substansen i cannabisberedningar.Toxicitet: giftighet, styrkegraden av ett gift.Tolerans: innebär här förmågan att tåla mer t ex av en drog.Omvänt betyder toleransutveckling att större doser måstetillföras för att samma eftertraktade effekt som tidigare skalluppnås. Förekommer vid upprepad tillförsel av vissa narko-tika, särskilt markant för preparat av opiattyp. Fenomenetförekommer även vid missbruk av vissa sömn- och rogivandemedel liksom vid missbruk av alkohol och lösningsmedel.

172

Litteratur

Bejerot, C: Treatment Received by Ex-addicts, BritishJournal of Addictions, Vol 73, s 199—203, 1973.Bejerot, C & Bejerot, N: Missbruk, dödlighet och dödsorsa-ker, Socialmedicinsk Tidskrift Vol 57, s 51—59, 1980.Bejerot, N: Narkotikafrågan och samhället, Aldus/Bon-niers, Stockholm 1968.Bejerot, N: Addiction and Society, Ch Thomas, SpringfieldIll, 1970.Bejerot, N: Narkotikamissbruk och narkotikapolitik, SobersFörlag AB, Stockholm 1975.Bejerot, N: Missbruk av alkohol, narkotika och frihet,Ordfront, Stockholm, 1978.Bejerot, N: Missbruk och missfärstånd, Ordfront, Stock-holm 1981.Bejerot, N, Candefjord, I L & Candefjord, J Å: Omhänderta-gen i Humlegården. Sobers förlag AB, Stockholm 1974.Bejerot, N & Hartelius, J: Hur farligt är kokain? Alkohol ochNarkotika, Nr 8, 1983.Bewley, T, & Ben-Arie, O: Morbidity and Mortality fromHeroin Dependence, 2: Study of 100 Consecutive Patients,British Medical Journal Vol 1, s 727—730, 1968.Block, E: Den organiserade brottslighetens styrka och sår-barhet, i Organiserad och ekonomisk brottslighet— en över-sikt, Verbum, Stockholm 1979.Brill, H & Hirose, T: The Rise and Fall of a Methamphetami-ne Epidemic: Japan 1945—1955, Seminars in Psychiatry Vol1, s 179—194, 1969.Burroughs, W: Naked Lunch, Grove Press, New York 1959.Cohen, S: Cocaine Today, American Council on Marijuana,Rockville, Maryland 1981.Drug Dependence — Treatment and Treatment Evaluation,Skandia International Symposia, Almqvist & Wiksell Inter-national, Stockholm 1975.Focus on Drug and Alcohol Issues (temanummer om koka-in), Vol 5, No 4, July—August 1982.Harney, M & Cross, J: The Narcotic Of 'ficer's Notebook, Ch

173

Thomas, Springfield, Ill 1961.Hartelius, J: Teorier oin narkotikamissbnikets etiologi – envetenskapsteoretisk pilotstudie, Göteborg: Avdelningen förvetenskapsteori, 1976 (stencil).Hartelius, J: Cannabis – narkotikakonventioner, lagstiftningoch lagstiftningsdebatt, Läkartidningen 73, 3879–3881,1976.Lind, J & Hartelius, J: Kamp unot knarket– narkotikapolitiskläsebok, Norstedts, Stockholm 1982.Lowinger, P: The Solution to Narcotic Addiction in thePeople's Republic of China, American Journal of Drug andAlcohol Abuse, Vol 4, s 165–178, 1977.Nahas, G G: Hasch & Marijuana, Norstedts, Stockholm1981.Narkomanvårdskommitten: Narkotikaproblemet III: Sain-ordnande åtgärder. Esselte, Stockholm 1969. (SOU 1969:52)O'Donnell & J A-Ball, J C: Narcotic Addiction, Harper andRow, New York 1966.Quinn, W F: Narcotic Addiction in Physicians, Los AngelesCounty Medical Association Bulletin, April 3, 1958.Rikspolisstyrelsen/SPANARK-gruppen: Na kotikaspaningoch underrättelseförfarande, Promemoria 1980-06-12 dnr C-420-6885/79.Sveriges Läkarförbund: Cannabismissbrukets medicinskaeffekter – detta bör vi veta om cannabis, Läkartidningen 74:2 257–2 258, 1977.Time Magazine: Fighting Cocaine's Grip – Millions of UsersBillions of dollars (temanummer om kokain), April 11, 1983United Nations: Commentary of the Single Coni , ention onNarcotic Drugs, United Nations Publ no E.73X1.1, NewYork 1973.World Health Organization Expert Committee on Drug De-pendence, Nineteenth Report, WHO Tech Rep Ser No 526,Geneva 1973.Åkerman, C A: Legal narkotikadöd, Sobers förlag AB,Stockholm 1978.

En avslutande kommentarDen som upplever den här presenterade analysen som vä-sentligen riktig och de föreslagna åtgärderna som vettiga,humana och ändamålsenliga bör stödja Riksförbundet Nar-kotikafritt Samhälle, (RNS), som bildades 1969 för att arbeta'Tör ett narkotikafritt samhälle samt att motverka icke-medi-

174

cinsk användning av beroendeframkallande preparat".RNS verkar för en tvärvetenskaplig analys av narkotika-

problematiken och för att på denna grund sprida upplysningoch stimulera forskning samt förmå samhället att vidta ända-målsenliga åtgärder.

RNS ger ut tidskriften "Narkotikafrågan — . Medlemsavgif-ten i RNS är 85 kr per år och inkluderar utkommande num-mer. Prenumerationsavgiften är 40 kr för fyra nummer per år.RNS har sitt kontor på Rådmansgatan 31, 2 tr, 113 58 Stock-holm. Tel 08-301857. Postgiro 409610-3.

175