mj jonny andersson 2020-06-24 sida 1 av 731446289/fulltext01.pdfmj jonny andersson 2020-06-24 sida 1...

Mj Jonny Andersson 2020-06-24 Sida 1 av 73

HOP 18-20

Självständigt arbete (30 hp)

Författare Program/Kurs

Mj Jonny Andersson HOP 18-20

Handledare Antal ord: 19937

Universitetslektor

Linda Johansson Beteckning Kurskod

Självständigt

arbete

mastersuppsats,

krigsvetenskap

2HO013

FLEXIBILITET FÖR FYSISK ACCESS VID SPECIALOPERATIONER-

VARFÖR UNDERRÄTTELSER ÄR DIMENSIONERANDE FÖR FRAMGÅNG

Sammanfattning:

Tidigare forskning om tillämpning av flexibilitet vid krigföring beskriver adaptivitet till

motståndaren och operationsmiljön som en framgångsfaktor. Genom flexibel anpassning till

aktuell kontext kan motståndaren vilseledas och exploateras för att uppnå synergieffekter. I

relation till specialförband och specialoperationer tillskrivs flexibilitet avgörande betydelse för att

hantera strategiska beroendeförhållanden och krav på dold rörelse i högriskmiljöer. Likafullt är

tidigare forskning i huvudsak beskrivande snarare än förklarande avseende betydelsen av

specialförbandens förmågor som framgångsfaktorer för tillämpning av flexibilitet.

Studien bidrar till ökad förståelse genom att skapa och pröva ett teoretiskt ramverk över

förekomsten av framgångsfaktorer för specialförbandens tillämpning av flexibilitet samt dess

påverkan på framgång vid fysisk access. Ökad förståelse kompletterar befintlig teori om

specialförband och specialoperationer med kunskap om två centrala teman, tillämpning av

flexibilitet samt fysisk access.

Genom deduktiv-hypotetiskmetod skapas ett analysverktyg som appliceras på fyra fall av

specialoperationer. Studien bidrar till teori om flexibilitet, fysisk access och specialoperationer

genom att identifiera och förklara framgångsfaktorerna adaptivitet, innovation, underrättelser och

vilselednings betydelse för specialförbandens tillämpning av flexibilitet för framgångsrik fysisk

access. Resultatet av studien förklarar hur underrättelser kan förstås som dimensionerande för

specialförbandens förmåga att proaktivt tillämpa flexibilitet.

Nyckelord:

T.ex.: Teori, specialförband, specialoperationer, flexibilitet, adaptivitet, innovation, underrättelser,

vilseledning, fysisk access.


HOP 18-20

Innehållsförteckning

1. Inledning ............................................................................................................................. 5

1.1 Introduktion ................................................................................................................. 5

1.2 Inledning forskningsöversikt ....................................................................................... 7

1.2.1 Flexibilitet i krigföring ......................................................................................... 8

1.2.2 Specialoperationer, strategisk flexibilitet och flexibla specialförband .............. 10

1.2.3 Sammanfattning och eget forskningsbidrag ....................................................... 15

1.3 Syfte och Forskningsfrågor ....................................................................................... 16

1.3.1 Forskningsfrågor ..................................................................................................... 16

1.4 Material och avgränsningar ....................................................................................... 17

1.4.1 Begreppsanvändning .......................................................................................... 17

1.5 Disposition ................................................................................................................. 20

2. Forskningsdesign .............................................................................................................. 21

2.1 Vetenskapsteoretisk utgångspunkt och beskrivning av forskningsprocess ............... 21

2.2 Metod ......................................................................................................................... 23

2.2.1 Hypotesgenerering och hypotesprövning ........................................................... 23

2.2.2 Metodologisk ansats ........................................................................................... 25

2.2.3 Kvalitativ textanalys och fallstudie .................................................................... 26

2.2.4 Val av fall ........................................................................................................... 27

2.2.5 Metoddiskussion ................................................................................................. 29

2.3 Teori ........................................................................................................................... 31

2.3.1 Introduktion och motivering av eget teoretiskt ramverk .................................... 31

2.3.2 Beskrivning och definition av identifierade framgångsfaktorer......................... 32

2.3.3 Sammanfattning och formulering av övergripande hypotes .............................. 37

2.4 Operationalisering ..................................................................................................... 39

2.4.1 Inledning ............................................................................................................. 39

2.4.2 Från framgångsfaktorer till delhypoteser ........................................................... 39

2.4.3 Indikatorer för att studera variation av framgång vid fysisk access ................... 43

2.4.4 Sammanfattande analysverktyg .......................................................................... 46

3. Analys ............................................................................................................................... 47

3.1 Presentation av fallens bakgrund samt sammanfattning av analysens resultat

(delanalys 1 samt 2) .............................................................................................................. 47

3.1.1 Operation Eagle Claw ........................................................................................ 47

3.1.2 Operation Ivory Coast ........................................................................................ 48


HOP 18-20

3.1.3 Operation Frankton ............................................................................................ 48

3.1.4 Operation Gunnerside ........................................................................................ 49

3.2 Delanalys 1- Förekommer framgångsfaktorerna som stöd för specialförbandens

tillämpning av flexibilitet för fysisk access? ........................................................................ 50

3.2.1 Adaptivitet bidrar till flexibilitet till stöd för fysisk access (P1) ........................ 50

3.2.2 Innovation bidrar till flexibilitet till stöd för fysisk access (P2) ........................ 51

3.2.3 Underrättelser bidrar till flexibilitet till stöd för fysisk access (P3) ................... 52

3.2.4 Vilseledning bidrar till flexibilitet till stöd för fysisk access (P4) ..................... 54

3.3 Delanalys 2- Hur påverkar specialförbandens förmåga att tillämpa flexibilitet tid,

rum respektive risk vid fysisk access? ................................................................................. 56

3.3.1 Tillämpning av flexibilitets (P1-4) påverkan på tid (responstid och tempo, A1)

56

3.3.2 Tillämpning av flexibilitets (P1-4) påverkan på rum (rörlighet samt räckvidd,

A2) 57

3.3.3 Tillämpning av flexibilitets (P1-4) påverkan på risk (risk för egna styrkor samt

risk för uppdraget, A3) ..................................................................................................... 59

3.4 Sammanställning av analysens resultat ..................................................................... 61

4. Resultat, diskussion, reflektion samt fortsatt forskning ................................................... 63

4.1 Svar på forskningsfrågor och studiens centrala frågeställning .................................. 63

4.2 Revidering av studiens övergripande hypotes ........................................................... 64

4.3 Diskussion ................................................................................................................. 65

4.3.1 Studiens resultat i relation till metod och tidigare forskning ............................. 65

4.3.2 Utomvetenskaplig relevans ................................................................................ 65

4.4 Reflektion .................................................................................................................. 66

4.5 Fortsatt Forskning ...................................................................................................... 67

5. Referenser ......................................................................................................................... 68

5.1 Primärkällor ............................................................................................................... 68

5.2 Litteratur .................................................................................................................... 68

5.3 Rapporter, artiklar och andra källor ........................................................................... 71


HOP 18-20

Figur och tabellförteckning

Figur 1 Övergripande process för studien, skapat av författaren…………… 21

Figur 2 Analytisk strategi för koppling mellan hypoteser och data………… 22

Figur 3 Kausalmodell för studien sammanställt av författaren………………25

Figur 4 Visualisering av teoretisk modell……………………………………38

Tabell 1 Identifierade framgångsfaktorer, teoriunderlag, definitioner………. 31

Tabell 2 Analysverktyg för delanalys 1……………………………………… 42

Tabell 3 Analysverktyg för delanalys 2……………………………………… 45

Tabell 4 Teoretiskt ramverk operationaliserat som analysverktyg…………...46

Tabell 5 Sammanställning av resultat över delanalys 1……………………… 61

Tabell 6 Sammanställning av resultat över delanalys 2……………………… 62


HOP 18-20

1. Inledning

1.1 Introduktion

”Svensk manöverkrigföring ska utvecklas mot olika former av infiltrationstaktik

genom att vi tar striden in i motståndarens grupperingar och förbindelser på marken, till

havs, i luften och i cyberrymden.”1

Citatet från aktuell militärstrategisk doktrin ställer ett implicit krav på krigföringsförmåga

som kan etablera fysisk access till ett operationsområde. Begreppet fysisk access kan förstås

utifrån vad som karakteriserar och definierar specialoperationer. McRaven karakteriserar

specialoperationer utifrån krav på offensiv och ofta dold rörelse i högriskmiljö samt mänsklig

interaktion med motståndaren. McRaven menar vidare att specialoperationer definieras av

unika strategiska beroendeförhållanden vid respektive genomförande. Precis som flertalet

andra tänkare anser McRaven att specialoperationer har särskild relation till önskade och

oönskade strategiska effekter. Specialoperationer bidrar framförallt med handlingsfrihet och

stridsekonomi för strategiska beslutsfattare.2

Ett exempel på oönskade strategiska effekter av en specialoperation är operation Eagle Claw.

Det misslyckade försöket att frita amerikanska gisslan i Iran 1980, belyser effektivt vikten av

fysisk access för specialoperationer. Specialförbandet saknade vid tiden för operationens

genomförande medel och metoder att dolt etablera egna styrkor på fientligt territorium.

Operationen avbröts på ett tidigt stadium och åtta amerikanska soldater stupade. En direkt

strategisk effekt blev president Carters förlust i hans återvalskampanj.3 Ett framgångsrikt

exempel på fysisk access från 2019 är operation Kayla Mueller. Specialoperationen, vilken

syftade till att tillfångata eller döda ledaren för ”islamiska staten” Abu Bakr al-Baghdadi,

exploaterades monumentalt av president Trump. Operationen kännetecknades av offensiv

rörelse i komplex högriskmiljö och direktkontakt med motståndaren.4

1 Försvarsmakten, ”Militärstrategisk Doktrin 2016”, M7739-354028, Stockholm: Försvarsmakten, 2016, 60

2 William H. McRaven, ”Special Operations: The Perfect Grand Strategy?”, i, Force of Choice: Perspectives on

Special Operations, red. Bernd Horn et al., Montreal: Queen’s School of Policy Studies, 2004, s. 64, 66, 70 och

Colin S. Gray,”Handful of Heroes on Desperate Ventures: When do Special Operations Succeed?”, Parameters,

vol. 297, nr.1, 1999, 1. 3 Charles G. Cogan, ”Desert One and Its Disorders”, The Journal of Military History, Lexington, vol. 67, nr. 1,

2003, 204-205, 216. 4 United States Government,”Remarks by President Trump on the Death of ISIS Leader Abu Bakr al-Baghdadi”,

Tillgänglig: https://www.whitehouse.gov/briefings-statements/remarks-president-trump-death-isis-leader-abu-

bakr-al-baghdadi/ (hämtad 2020-01-14).

https://www.whitehouse.gov/briefings-statements/remarks-president-trump-death-isis-leader-abu-bakr-al-baghdadi/



HOP 18-20

De två specialoperationerna exemplifierar varför fysisk access är ett konkret empiriskt

problem. Framgångsrik fysisk access är en förutsättning för framgång vid specialoperationer

på strategisk likväl som operativ nivå. Varvid misslyckad fysisk access är likställt med en

misslyckad operation, där egna döda och skadade är rimliga utfall.

Harris menar att fysisk access har ökad aktualitet vid specialoperationer. Pågående teknisk

utveckling av sensorer och bekämpningssystem bidrar till asymmetrisk fördel för

försvararen.5 Det växande forskningsfältet är samstämmigt i att beskriva vikten av access till

fientliga områden för specialoperationer. Likafullt framträder förvånansvärd avsaknad av

forskning med anspråk på att förklara hur framgångsrik fysisk access uppnås. Behovet att öka

förståelse om det kritiska förhållandet mellan framgångsrik fysisk access och fientliga

områden återfinns även i aktuell svensk militärstrategisk doktrin. Doktrin nöjer sig dock med

att konstatera betydelsen av att påverka viktiga mål på av motståndaren kontrollerat

territorium. Doktrins ambitionsökning i att utveckla egen manöverkrigföring med

infiltrationstaktik kan åter ställas mot teknisk utveckling av sensorer och

bekämpningssystem.6 Det kritiska förhållandet beskrivet ovan kan förstås som ett militärt

dilemma, där behovet uppstår att identifiera och beskriva faktorer för framgångsrik fysisk

access vid specialoperationer. Dilemmat förstärks av att framgångsrik fysisk access till mål på

fientligt territorium utgör en grundläggande förutsättning för operationskonst vid

specialoperationer.7 Mot bakgrund av beskrivet militärt dilemma framträder ett tydligt krav på

teknologisk eller taktisk växelverkan.

Tidigare forskning är relativt samstämmig i att tillskriva specialförband och

specialoperationer hög grad av flexibilitet. Gray har beskrivit specialförbandens förmåga till

flexibelt användande som nyckeln till deras strategiska signifikans.8 Allmän krigsvetenskaplig

forskning om flexibilitet kan sammanfattningsvis uppfattas som reaktiv och fokuserad på att

hantera osäkerheter och överraskning.9 Flexibilitet i relation till specialoperationer och

specialförband beskriver istället proaktiva och samverkande förmågor som bidrar till

5 William D. Harris Jr, ”Special Operations, Irregular Warfare and Operational art: a theory of Special

Operations”, SAMS Monograph, Fort Leavenworth: School of Advanced Military Studies, 2013, 40. 6 Försvarsmakten, 2016, 29, 60.

7 Som ett ex: Robert G. Spulak Jr, ”A Theory of Special Operations: The Origin, Qualities, and use of SOF”,

JSOU Report 07-7, Tampa: JSOU Press, 2007, 23. 8 Colin S. Gray, Explorations in Strategy, Westport: Greenwood Press, 1996, 219.

9 Som ett ex: Meir Finkel, On Flexibility: Recovery from Technological and Doctrinal Surprise on the

Battlefield, Stanford: Stanford Security Studies, 2011, 53.


HOP 18-20

synergieffekter. Spulak belyser flexibilitet och kreativitet utifrån förmågan att producera

nyskapande och ändamålsenliga idéer under pågående operationer.10

Specialförbandens

förmåga att tillämpa flexibilitet kan således utifrån tidigare teori men även egen intuition

tillskrivas betydelse för framgångsrik fysisk access, vilket utvecklas i forskningsöversikten.

Ökad teoretisk förståelse över fenomenen flexibilitet samt fysisk access vid specialoperationer

kan sannolikt bidra till operationskonst i praktiken, likväl som det motiverar ytterligare

forskning.

1.2 Inledning forskningsöversikt

Forskningsöversikten presenteras utifrån två huvudsakliga forskningsområden, flexibilitet i

krigföring och flexibilitet för fysisk access vid specialoperationer. För att identifiera

framgångsfaktorer för tillämpning av principen flexibilitet vid specialoperationer, krävs

inledningsvis en forskningsöversikt avseende flexibilitet i krigföring. En forskningsöversikt

över flexibilitet i krigföring ger förutsättningar att jämföra och värdera framgångsfaktorer mot

tidigare forskning om tillämpning av flexibilitet vid specialoperationer. Presentationen av

första forskningsområdet ger en komprimerad beskrivning över teori om principen flexibilitet

samt identifierar framgångsfaktorer för tillämpning av flexibilitet i krigföring.

Det andra forskningsområdet är indelat i två avsnitt. Det första avsnittet omfattar tidigare

forskning om betydelsen av framgångsrik fysisk access för strategiska effekter vid

specialoperationer. Det andra avsnittet presenterar tidigare forskning om betydelsen av

flexibilitet vid specialförband och specialoperationer för operativa effekter. Principen om

flexibilitet relateras dock till specialoperationer och specialförband ur flertalet perspektiv i

tidigare forskning. Forskningsöversikten fokuserar på tidigare forskning som kan relateras till

de krav som föreligger fysisk access vid specialoperationer, nämligen dold rörelse i

högriskmiljö och mänsklig interaktion med motståndaren. Avslutningsvis sammanfattas

identifierade framgångsfaktorer för tillämpning av flexibilitet för fysisk access.

10

Robert G. Spulak, Jr., ”Innovate or Die: Innovation and Technology for Special Operations”, JSOU Report 10-

7, Tampa: JSOU Press, 2010, 25, 35.


HOP 18-20

1.2.1 Flexibilitet i krigföring

I avsnittet presenteras tidigare forskning och tänkande om flexibilitet som indirekt eller direkt

kan härledas till egen frågeställning. Fysisk access vid specialoperationer bedrivs i alla de

traditionella domänerna vilket motiverar en initial presentation om tidigare teori kring

principen om flexibilitet vid krigföring till land, hav och i luften.11

En traditionell syn på principen om flexibilitet vid krigföring till land är relaterat till

organisatorisk indelning av egna styrkor, där reserver och tydlig uppgiftsfördelning stödjer ett

högt tempo och strid med kombinerade vapen.12

Handel beskriver utifrån studier av Corbetts

principer för sjökrigföring, principen flexibilitets särskilda relation till vilseledning och

handlingsfrihet. Flexibilitet vid krigföring till sjöss uppnås när egna styrkor kan dölja egen

avsikt och vid behov snabbt koncentreras till avgörande punkter.13

Luftstridskrafter tillskrivs

traditionellt hög grad av flexibilitet utifrån responstid och räckvidd till ett operationsområde.

Vidare kan en bredd av uppgifter lösas för att understödja andra stridskrafter eller enskilt

påverka motståndaren materiellt och psykologiskt.14

Gemensamt för tidigare forskning om

tillämpning av flexibilitet vid krigföring i de traditionella domänerna är adaptiv förmåga till

organisatorisk anpassning utifrån motståndaren. Adaptiviteten syftar i huvudsak till att dölja

egen avsikt med stöd av underrättelser och vilseledning samt åstadkomma synergieffekter

genom att kombinera verkanssystem och exploatera motståndarens sårbarheter.

Lanir menar att principer för krigföring kan förstås utifrån ömsesidiga beroendeförhållanden.

Principen om flexibilitet kan enligt Lanir ställas i relation till principen om säkerhet.

Tillämpning av flexibilitet innebär således att ta utökade risker. Slutsatsen kan

konceptualiseras som att mindre eller svagare styrkor kan byta säkerhet mot flexibilitet, till

bekostnad av högre risktagning.15

Lanirs tankar om flexibilitet, säkerhet och risktagning

relateras särskilt till specialförband och specialoperationer i avsnitt 1.2.2.

11

Andra vanligt förekommande domäner för teori om krigföring är: cyber, information, rymden samt mänskliga

domänen. 12

Christopher Tuck, ”Land Warfare”, i, Understanding Modern Warfare, Cambridge: Cambridge University

Press, 2008, 86-88. 13

Michael Handel, ”Corbett, Clausewitz, and Sun Tzu”, Naval War College Review, vol. 53, nr. 4, 2000, 110-

111. 14

David Jordan, ”Air and space warfare”, i, Understanding Modern Warfare, Cambridge: Cambridge University

Press , 2008, 185. 15

Zvi Lanir, ”The ‘Principles of War’ and Military Thinking”, Journal of Strategic Studies, vol. 16, nr. 1, 1993,

11-12.


HOP 18-20

Ett ytterligare teoretiskt exempel om motsatsförhållanden utgörs av en konceptuell motsats till

Clausewitz tankar om försvaret som starkare form av krigföring.16

Mao argumenterar för

begränsningar i defensiv krigföring på de inre linjerna. Mao beskriver istället hur små

gerillastyrkor framgångsrikt kan operera på de yttre linjerna, där offensivt och rörligt

uppträdande kombineras med vilseledning. En liten styrka har fördelen att flexibelt dyka upp

och attackera bakre områden för att därefter försvinna. Taktiken ger handlingsfrihet som är

omöjlig att uppnå med reguljära styrkor.17

Även om Maos tänkande berör kontextuell

annorlunda krigföring kan konceptuella beröringspunkter med specialoperationer återfinnas.

Mao berör framgångsfaktorer för krigföring såsom uppträdandet i mindre förband samt att

eftersträva flexibilitet, hög rörlighet och vilseledning.

Sun Zis förhållningssätt om att segra till minsta möjliga kostnad belyser krigföring ur ett

filosofiskt perspektiv. Detta som tydlig kontrast till den västerländska maximen om

koncentrationen av styrkor för ett avgörande. Här återfinns relevanta tankar för teori om

fysisk access och dess relation till specialoperationer. Sun Zi beskriver principer såsom att

eftersträva manöver, genom att undvika styrkor och söka samt attackera fiendens svagheter.

Överlista motståndaren genom vilseledning och underrättelser. Eftersträva snabbhet och

perception för att uppnå handlingsfrihet och rörlighet.18

Leong Kok Way menar att klassiska

kinesiska tankar kan konceptualiseras för att beskriva strategisk framgång med

specialoperationer. Bland Sun Zis principer återfinner Leong Kok Way förmågor som

tillskrivs specialförband idag. Användandet av särskilda styrkor, överraskning, flexibilitet och

förmåga att operera på fientligt territorium, underrättelser samt vilseledning.19

Finkel argumenterar för principen flexibilitet som lösningen för att hantera doktrinära och

tekniska osäkerheter på stridsfältet. Han menar att flexibilitet innebär balanserad kombination

av fyra strata: i. konceptuell och doktrinär, ii. organisatorisk och teknologisk, iii. ledning och

kognitiv, iv. lärande och cirkulering av erfarenheter. Enligt Finkel är det avgörande i vilken

utsträckning och i vilken hastighet egen organisation kan återhämta sig från en oundviklig

överraskning i krig. Av de fyra strata framhåller Finkel flexibiliteten hos de konceptuella och

16

Carl von Clausewitz, Om Kriget, red. Hjalmar Mårtenson, Stockholm: Bonnier fakta, 1991, 341-343. 17

Mao Zedong, On Guerrilla Warfare, red. Samuel B Griffith, Mineola: BN publishing, 2007, 95-99. 18

Sun Zi, Sun Zis Krigskonst, översättning av Bengt Pettersson, Kee Beng Ooi och Henrik Friman, Stockholm:

Santérus, 2015, 16-20. 19

Adam Leong Kok Wey, ”Principles of Special Operations: Learning from Sun Tzu and Frontinus”,

Comparative Strategy, vol. 33, nr. 2, 2014, 133-138, 140.


HOP 18-20

doktrinära elementen som avgörande då övriga strata kan antas vara beroende av desamma.20

Finkels teori kan konceptuellt sammanfattas som i huvudsak reaktiv i relation till

motståndaren. En beröringspunkt till specialoperationer är dock eftersökt förmåga till

flexibilitet för att hantera osäkerheter i komplexa operationsmiljöer.

1.2.2 Specialoperationer, strategisk flexibilitet och flexibla specialförband

i. Framgångsrik fysisk access för strategiska effekter

Tidigare forskning beskriver förmåga till fysisk access som direkt förutsättningsskapande för

att uppnå strategisk nytta av specialoperationer. Bakgrund till påståendet kan härledas till

Grays argumentation om strategisk nytta av specialoperationer. Han menar att organisatoriska

förmågor och förutsättningar möjliggör ett flexibelt användande av specialförband. Gray

tillskriver möjligheten till ett flexibelt användande som nyckel till specialförbands strategiska

signifikans.21

Specialförbands förmåga att flexibelt anpassa sig till varierande strategiska och

operativa kontexter är dock inte oinskränkt enligt Leslau. Han menar att flexibla

operationskoncept och vidmakthållande av organisatorisk flexibilitet är nödvändigt för att

specialförband i framtiden skall bidra till strategisk nytta. Leslau sammanfattar

specialförbands bidrag till strategisk nytta som diskretion samt kompletterande av

konventionella förmågor.22

Implicit beskriver således både Gray och Leslau ett krav på fysisk

access till ett operationsområde. Om inte fysisk access uppnås kan slutsatsen dras att

strategisk nytta av specialförband är kraftigt reducerad.

Gray har senare uttryckt sig mer explicit och argumenterat för att strategisk effekt av

specialoperationer är beroende av specialförbands förmåga att exploatera motståndarens

sårbarheter. Om detta uppnås bidrar specialoperationer med stridsekonomi samt strategisk

handlingsfrihet.23

Gray har likväl gett uttryck för viss självkritik då påståendet kan bidra till

övertro på effekten av strategiska rädföretag med specialförband.24

Självkritiken skall förstås i

relation till Kiras tankar att specialoperationer främst bidrar genom demoraliserande effekter.

Kiras menar att det är tilltalande att tillskriva specialoperationer digniteten av en konceptuell

rak linje av effekter från taktiska aktiviteter till politisk nivå. Kiras argumenterar förtjänstfullt

20

Finkel, 2011, 53, 121. 21

Gray, 1996, 219. 22

Ohad Leslau, ”Worth the Bother? Israeli Experience and the Utility of Special Operations Forces”,

Contemporary Security Policy, vol. 31, nr. 3, 2010, 526-527. 23

Gray, 1999, 1. 24

James Kiras, Special Operations and Strategy from World War II to the War on Terrorism, London:

Routledge, 2006, xii, foreword by Colin S. Gray.


HOP 18-20

för att strategiska effekten av specialoperationer i ett utnötningskrig är försumbar.25

Trots

debatt om strategisk effekt framgår tydligt i diskussionen konsensus över krav på fysisk

access vid specialoperationer.

Även Finlan beskriver att brittiska specialförband är designade för att influera militärstrategin

i operationsområden som är utanför konventionella förbands access. Han menar att

specialförbands inneboende operationella flexibilitet kan tillskrivas avgörande vikt för att

uppnå ovanstående. Avgörande för framgångsrikt uppträdande på fientligt territorium

tillskrivs enhetens förmåga till dolt uppträdande.26

Finlan tillskriver framförallt

specialförbands adaptivitet i användandet av tekniska system som en framgångsfaktor för

uppträdande på fientligt territorium. Specialförbands ömsesidiga förhållande till teknik för

fysisk access adresseras vidare i nästa avsnitt av forskningsöversikten.

Gemensamt för forskningsområdet är att beskriva betydelsen av fysisk access för att generera

utökade militära handlingsalternativ. Utökade militära handlingsalternativ ger logiskt

strategisk flexibilitet. Det framträder tydligt ett strategiskt beroendeförhållande till fysisk

access vid specialoperationer. Framgångsrik fysisk access ger förutsättningar för att uppnå

önskade strategiska effekter, varvid ett misslyckande sannolikt resulterar i motsatsen. Främst

specialförbandens adaptiva förmåga att organisatoriskt anpassa sig till strategisk och operativ

kontext beskrivs som en framgångsfaktor för att säkerställa önskad strategisk effekt.

ii. Flexibla specialförband och specialoperationer för operativa effekter

Tidigare forskning är relativt samstämmig i att tillskriva specialförband och

specialoperationer hög grad av flexibilitet. Här presenteras identifierad forskning vilket utöver

flexibilitet hos specialförband även kan relateras till fysisk access och därmed påverka

eftersökta operativa effekter.

Centralt för Spulaks teori om specialförband är förmågan att agera flexibelt och kreativt. Han

menar att specialförband har särskild förmåga till flexibilitet i jämförelse med konventionella

stridskrafter. Flexibiliteten baseras på utökade förmågor och ett utökat oberoende till militära

ledningsstrukturer. Med stöd av utökade förmågor och oberoende kan specialförband flexibelt

anpassa sig till förändrad strategi. Vidare bidrar flexibilitet direkt till möjligheterna att

25

Kiras, 2006, 2-3. 26

Alastair Finlan, ”British Special Forces in the Falklands War of 1982”, International Journal of

Phytoremediation, vol. 13, nr. 3, 2002, 67, 77-81, 93.


HOP 18-20

säkerställa access till ett operationsområde.27

Spulak har också beskrivit förmågan till

flexibilitet som förutsättningsskapande för taktisk innovation i användandet och modifiering

av existerande förmågor. Kreativitet kan enligt Spulak relateras till snabb operationell

innovation, vilket innebär skapandet av nya förmågor för att reducera risker.28

Searle har

kritiserat Spulak för att negligera betydelsen av storleken på förband för ökad flexibilitet.

Searle menar att även konventionella styrkor rimligtvis erhåller motsvarande flexibilitet vid

uppträdande i mindre förband. Det är således storleken på styrkan snarare än personalens

inneboende egenskaper som stödjer ett flexibelt uppträdande enligt Searle.29

Kiras menar dock att utöver mindre storlek på förband även särskild uttagning, träning och

utrustning bidrar till specialförbands flexibilitet. De särskilt krävande strategiska och

operativa förutsättningarna såsom kravet på fysisk access exponerar specialförband för stora

risker. Kiras beskriver specialförbands flexibilitet utifrån ett beroendeförhållande till säkerhet

och till bekostnad av högre risktagning.30

Gray menar att innovationsförmågan hos

specialförband bidrar till ständig utveckling av doktrin, utrustning och metoder. Detta

härstammar från kravet att hantera krävande uppdrag med hög risk samt uppträdande i små

enheter.31

Tidigare forskning är således samstämmig i att tillskriva specialförband

organisatoriska adaptiva och innovativa egenskaper som framgångsfaktorer för att tillämpa

flexibilitet. Specialförbands förmåga till flexibilitet beskrivs som en nödvändig förutsättning

för att uppnå eftersökta effekter ur riskperspektiv.

En utgångspunkt för tankar om fysisk access vid specialoperationer och dess

beroendeförhållande till teknisk innovation kan tillskrivas Hackett. Hacketts sammanfattning

av erfarenheter från brittiska specialoperationer under andra världskriget ställer framtida

förmågeutveckling av infiltration i relation till teknisk utveckling av luftstridskrafternas

transportförmåga.32

Med beröring till Hackett menar Finlan att specialförband definieras av

teknologisk fusionering. Fusioneringen ger nya möjligheter för användandet av militära

27

Spulak, 2007, 18-19, 22. 28

Spulak, 2010, 7-8. 29

Tom Searle, ”Outside the Box: A new general Theory of Special Operations”, JSOU Report 17-4, Tampa:

JSOU Press, 2017, 5. 30

James Kiras, ”Risky Business: A conceptual inquiry of special operations and risk”, i, Interdisciplinary

Perspectives on Special Operations, red. Gitte Hojstrup Christensen, vol. 4, Köpenhamn: Royal Danish Defence

College, 2017, 152. 31

Gray, 1996, 174-175. 32

J. W. Hackett, ”The Employment of Special Forces”, Royal United Services Institution. Journal, vol. 97, nr.

585, 1952, 28, 36.


HOP 18-20

styrkor i tidigare förnekade sfärer av operationsområdet. Finlan menar att tack vare snabb

teknisk utveckling de senaste tjugofem åren, kan specialförband ofta etableras och

vidmakthållas var som helst i världen inom timmar. Avancerade infiltrationsmetoder

tillsammans med globaliseringens fördelar ger att ingen nationalstat är utom räckhåll för

specialförband.33

Argumentationen om specialförbands globala räckvidd kan nyanseras

utifrån pågående teknisk utveckling av exempelvis sensor- och bekämpningssystem samt

strukturerad insamling av biometrisk data vid gränspassager.34

Tidigare forskning om

betydelsen av specialförbands beroendeförhållande till teknisk utveckling framstår som

bristfällig i att beskriva de fördelar som teknisk utveckling även ger försvararen av ett

operationsområde.

Betydelsen av teknisk och taktisk innovation för att dolt etablera krigföringsförmåga i tid och

rum beskrivs likafullt av flertalet forskare som en framgångsfaktor vid specialoperationer.

Inom ramen för sin teori om specialoperationer argumenterar McRaven att specialförband

skall eftersträva kontinuerlig utveckling av metoder för infiltration. Genom utvecklade

metoder kan specialförband röra sig utan upptäckt och därmed utan påverkan från

motståndaren. En dold rörelse stödjer specialförbandet att uppnå relativ överlägsenhet.

McRaven tillskriver även tillgång till underrättelser signifikant betydelse för att exploatera

svagheter i motståndarens försvar.35

McClesky beskriver att förmåga till flexibel anpassning

av gällande doktrin ofta är ett krav för operativ framgång. Han har studerat specialoperationer

utifrån kravet att uppträda dolt och självständigt över stora avstånd. McClesky menar att

tillämpning av vilseledning vid specialoperationer förstärker möjligheterna till operativ

framgång.36

AWE menar att underrättelser är av särskild vikt för specialförbands förmåga att möta

osäkerheter. Baserat på tankar av Eapen, Finkel och Spulak drar AWE slutsatsen att

specialförband och dess förmåga till att generera underrättelser är idealiskt anpassade för att

33

Alastair Finlan, ”A Dangerous Pathway? Toward a Theory of Special Forces”, Comparative Strategy, vol. 38,

nr. 4, 2019, 266. 34

Robert Haddick, ”Improving the Sustainment of SOF Distributed Operations in Access-Denied

Environments”, JSOU Report 16-2, Tampa: JSOU Press, 2016, 65. 35

William H. McRaven, Spec Ops- Case studies in special operations warfare: Theory and practice, New York:

Presidio press, 1995, 13, 384. 36

Edward R. McCleskey, ”Applying deception to Special Operations”, American Intelligence Journal, vol. 12,

nr. 1, 1991, 45, 50.


HOP 18-20

hantera en kombination av osäkerheter och flexibilitet med krävande tidsförhållanden.37

Explicit inspirerad av McRaven, beskriver Spulak förmåga till särskild access i sin teori om

specialförband. Spulak menar att särskild access är förmågan att snabbt, säkert och ofta dolt

transportera, insätta och extrahera specialförband. Detta möjliggör specialoperationer i

områden där konventionella operationer är omöjliga utifrån tillgänglighet och

tidsförhållanden.38

Likaså Yarger menar att specialförbands rörlighet är beroende av att

snabbt kunna infiltrera samt exfiltrera fientliga områden. Förmågan bidrar till tempo samt

överraskning på krigföringens samtliga nivåer och understödjer att uppnå relativ

överlägsenhet. Yarger argumenterar för att specialförbandens förmåga till rörlighet kan

förstås utifrån responstid samt räckvidd.39

Centrala teman i forskningsområdet är vikten av tempo samt medel och metoder för rörlighet

vid specialoperationer. Betydelsen av tempo och rörlighet vid specialoperationer belyser

eftersökta effekter i tid och rum vid fysisk access. Vidare beskriver tidigare forskning en

relation mellan specialförbandens förmåga att tillämpa flexibilitet och eftersökta effekter ur

ett riskperspektiv. Utveckling och innovation av tekniska system och dess taktiska applicering

beskrivs som normerande för sammantagen förmåga till fysisk access vid specialoperationer.

Underrättelser och vilseledning beskrivs som framgångsfaktorer för dold rörelse i

högriskmiljö. Sammantaget kan tidigare forskning kritiseras för att endast beskriva

framgångsrika principer eller faktorer för specialförbandens tillämpning av flexibilitet vid

fysisk access. Ur forskningsöversikten framträder avsaknad av förklaring över betydelsen av

specialförbandens förmåga att tillämpa flexibilitet för framgång vid fysisk access.

37

AWE, ”Framing SOF Intelligence”, i, Special Operations from a Small State Perspective, red. Gunilla

Eriksson och Ulrika Petterson, Cham: Springer Nature, 2017, 161, 173. 38

Spulak, 2007, 23. 39

Harry R. Yarger, ”21st Century SOF: Toward an American Theory of Special Operations”, JSOU Report 13-1,

Tampa: JSOU Press, 2013, 66.


HOP 18-20

1.2.3 Sammanfattning och eget forskningsbidrag

Tidigare forskning om tillämpning av flexibilitet vid krigföring beskriver adaptivitet till

motståndaren och operationsmiljön som en framgångsfaktor. Genom flexibel anpassning till

aktuell kontext kan motståndaren vilseledas och exploateras för att uppnå synergieffekter. I

relation till specialförband och specialoperationer tillskrivs flexibilitet avgörande betydelse

för att hantera strategiska beroendeförhållanden och krav på dold rörelse i högriskmiljöer.

Likafullt är tidigare forskning i huvudsak beskrivande snarare än förklarande, avseende

betydelsen av specialförbandens förmågor som framgångsfaktorer för tillämpning av

flexibilitet.

Konceptuellt beskrivs tillämpning av flexibilitet vid specialoperationer som huvudsakligen

proaktiv i kontrast till reaktiv. Gemensamt för tidigare forskning om fysisk access vid

specialoperationer är att aktiviteten ger påverkan på strategiska samt operativa effekter.

Effekterna kan konceptualiseras utifrån tid-, rum- samt riskperspektiv, dessa tankar

presenteras djupare i kapitel två. Forskningsöversikten identifierar fyra huvudsakliga

premisser (P1-4) för faktorer som bidrar till specialförbandens tillämpning av flexibilitet för

framgång vid fysisk access:

Premiss 1: Specialförbandens förmåga till adaptivitet för att organisatoriskt anpassa sig till

strategisk och operativ kontext ur tids-, rum- respektive riskperspektiv.

Premiss 2: Specialförbandens förmåga till taktisk och teknisk innovation för att uppnå

eftersökt strategisk och operativ effekt ur tids-, rum- respektive riskperspektiv.

Premiss 3 och 4: Specialförbandens förmåga till underrättelser respektive vilseledning till

stöd för dold rörelse ur tids-, rum respektive riskperspektiv.

Identifierade och beskrivna framgångsfaktorer skall förstås som premisser för skapandet av

studiens övergripande hypotes. Studiens övergripande hypotes utgör teoretisk utgångspunkt

för att svara på studiens centrala frågeställning och formuleras i avsnitt 2.3.3. Tidigare

forskning om flexibilitet och fysisk access beskriver att identifierade framgångsfaktorer

förhåller sig samverkande till varandra, vilket diskuteras vidare i underkapitel 2.2 respektive

2.3.


HOP 18-20

1.3 Syfte och Forskningsfrågor

Studien syftar till att pröva identifierade framgångsfaktorer för specialförbandens tillämpning

av flexibilitet och dess betydelse för framgång vid fysisk access. Studien bidrar till ökad

förståelse genom att skapa och pröva ett teoretiskt ramverk över förekomsten av

framgångsfaktorer för specialförbandens tillämpning av flexibilitet samt dess påverkan på

framgång vid fysisk access ur tids-, rum- respektive riskperspektiv. Ökad förståelse

kompletterar befintlig teori om specialförband och specialoperationer med kunskap om två

centrala teman, tillämpning av flexibilitet samt fysisk access.

1.3.1 Forskningsfrågor

För att uppnå ovanstående syfte formuleras den centrala frågeställningen för studien till:

- Hur kan tillämpning av principen flexibilitet bidra till att förklara framgångsrik fysisk

access vid specialoperationer?

Till stöd för att svara på studiens centrala frågeställning formuleras två forskningsfrågor. Den

första forskningsfrågan omfattar specialförbandens förmåga att tillämpa flexibilitet utifrån de

identifierade framgångsfaktorerna organisatorisk adaptivitet, teknisk och taktisk innovation

samt underrättelser och vilseledning. Den andra forskningsfrågan omfattar påverkan av

specialförbandens förmåga att tillämpa flexibilitet på de extraherade indikatorerna tid, rum

respektive risk vid fysisk access.

1. Förekommer framgångsfaktorerna adaptivitet, innovation, vilseledning och

underrättelser som stöd för specialförbandens tillämpning av flexibilitet för fysisk

access?

2. Hur påverkar specialförbandens förmåga att tillämpa flexibilitet tid, rum respektive

risk vid fysisk access?

För att svara på studiens centrala frågeställning och forskningsfrågor formuleras en

övergripande hypotes baserad på identifierade premisser i tidigare forskning. Ur övergripande

hypotes härleds delhypoteser. Formulering av hypoteser motiveras med möjligheten att

konkretisera och pröva faktorerna adaptivitet, innovation, underrättelser och vilseledning som

bidragande till specialförbands förmåga att tillämpa flexibilitet för fysisk access. Kopplingen

mellan studiens frågeställning och hypoteser motiveras och beskrivs i avsnitt 2.2.1,

hypotesgenerering.


HOP 18-20

1.4 Material och avgränsningar

Studien av flexibilitet samt fysisk access avgränsas i huvudsak av kontexten

specialoperationer samt val av empiriska fall.

Tillämpning av flexibilitet och fysisk access avgränsas kontextuellt till specialoperationer.

Den kontextuella avgränsningen ger förutsättningar för att studera förekomsten av respektive

framgångsfaktor vid specialförbandens tillämpning av flexibilitet samt deras relativa påverkan

på extraherade indikatorer för variation av framgång vid fysisk access. Framgångsfaktorerna

formulerade såsom delhypoteser samt extraherade indikatorer för variation av framgång vid

fysisk access beskrivs utförligt i underkapitel 2.4, operationalisering.

Vidare avgränsas studien genom val av empiriska fall och dess källmaterial. Aktuella fall är

framgångsrika respektive misslyckade specialoperationer, vilka har gemensamt beskriven

kontext ovan. De aktuella empiriska fallen avgränsas genom tillgängligheten på relevant

empiri i form av litteraturstudier. Val av fall med motivering och metodologisk diskussion

fördjupas i underkapitel 2.2, metod.

1.4.1 Begreppsanvändning

Definition av begreppen flexibilitet, fysisk access och specialoperationer samt specialförband

syftar till att med precision presentera hur begreppen används i fortsatta framställningen av

undersökningen. Definitionerna med dess karakteristika utgör utgångspunkt för val av fall,

skapandet och tillämpandet av teoriram samt analys och avslutande diskussion.

i. Flexibilitet

Forskningsöversikten ger mångfacetterad beskrivning av specialförbandens förmåga till

flexibilitet. Någon exakt definition av flexibilitet framgår inte i tidigare teori om

specialförband och specialoperationer. Utifrån forskningsöversikten formuleras därför en egen

definition av flexibilitet för studien. Tillämpning av flexibilitet i relation till fysisk access vid

specialoperationer ger tre sammanfattande teman för att beskriva innebörden av principen

flexibilitet:

Adaptivitet, specialförbandens förmåga att lära sig av erfarenheter och underrättelser till stöd

för anpassning till strategisk och operativ kontext.


HOP 18-20

Innovation, specialförbandens förmåga till kreativitet genom att snabbt utveckla och använda

nya taktiska och tekniska lösningar på komplexa problem för att uppnå eftersökt strategisk

och operativ effekt.

Risktagning, specialförbandens förmåga till flexibilitet är beroende av djärvhet för att

exploatera möjligheter som omfattas av strategiska och operativa risker.

Begreppen adaptivitet och innovation beskrivs utförligare i avsnitt 2.3.2, beskrivning och

definition av identifierade framgångsfaktorer. Utgående från dessa tre centrala teman i

tidigare forskning definieras flexibilitet i aktuell studie som:

Adaptiv, innovativ och djärv anpassning för att möta osäkerheter samt uppnå eftersökt

strategisk och operativ effekt.

ii. Fysisk Access

Begreppet fysisk access är hämtat från en monografi av Harris som avhandlar irreguljär

krigföring och operationskonst vid specialoperationer. Harris definierar inte begreppet

specifikt men menar att fysisk access består av förmåga att etablera och underhålla

specialförband inom ett av motståndaren kontrollerat operationsområde. Vidare menar Harris

att fysisk access omfattas av offensiv förmåga att isolera ett operationsområde.40

Harris tankar

om fysisk access är direkt relaterade till irreguljär krigföring och är självständigt alltför

begränsade för aktuell studie. Fysisk access som begrepp skall i studien istället förstås utifrån

studiens teoretiska utgångspunkt från tidigare forskning om specialoperationer. Någon

explicit definition av fysisk access existerar dock inte i tidigare forskning eller militär doktrin.

Egen definition nedan är framförallt extraherad från McRavens tankar om infiltration.

McRavens tankar kan sammanfattas som att specialoperationer definieras av strategiska

beroendeförhållanden, ett krav på dold rörelse samt kravet på mänskligt interagerande med

motståndaren.41

Kravet på mänskligt interagerande med motståndaren skall framförallt förstås

som en avgränsning. Avgränsningen utesluter exempelvis access via informationsteknologi

inom kontexten cyberkrigföring. McRaven är i sin teori om specialoperationer explicit

inspirerad av gällande amerikansk doktrin. Inspiration till egen definition, har på motsvarande

40

Harris Jr, 2013, 40. 41

McRaven, 2004, 64, 66, 70.


HOP 18-20

sätt hämtats från aktuell doktrin för specialoperationer inom NATO.42

Begreppet fysisk access

skall i aktuell studie förstås som:

En taktisk fysisk aktivitet där en samlad eller delad styrka rör sig över, genom eller runt en

motståndares position utan upptäckt.

iii. Specialoperationer och specialförband

Tidigare forskning om specialoperationer och specialförband omfattar relativt bred debatt om

hur begreppen skall definieras. Definitioner av specialoperationer beskriver frekvent militära

aktiviteter bortom konventionella styrkors förmågor43

och med ett särskilt strategiskt

beroendeförhållande.44

Vidare beskrivs specialoperationer som ”okonventionella”45

eller

”utanför konventionella operationers handlingsutrymme”.46

Utgående från beskrivna

karakteristika för specialoperationer skall begreppet i aktuell studie förstås som:

Strategiskt eller militärt betydelsefulla operationer utförda av specialförband, utanför

konventionella operationers handlingsutrymme.

Specialförband beskrivs frekvent som särskilt uttagna, utrustade och tränade förband för att

utföra aktiviter som konventionella styrkor inte kan utföra.47

Finlan beskriver specialförband i

relation till ”konventionella elitstyrkor” som ”[…] SF are truly unconventional non-confluent

warfare units that are fundamentally different in size, organization, culture, character,

outlook, and mission orientation […]”.48

Utgående från beskrivna karakteristika för

specialförband skall begreppet i aktuell studie förstås som:

Okonventionella förband som är särskilt uttagna, utrustade och tränade för

specialoperationer.

42

North Atlantic Treaty Organization Allied Joint Publication, ”NATO Standard AJP-3.5 Allied Joint Doctrine

for Special Operations”, 2013, 64. 43

Gray, 1996, 149. 44

McRaven, 1995, 2. 45

Kiras, 2006, 5. 46

Searle, 2017, 39. 47

Gray, 1996, 149. 48

Finlan, 2019, 262.


HOP 18-20

1.5 Disposition

Studien är indelad i fem kapitel, första kapitlet innehåller inledning, tidigare forskning, syfte

och frågeställning, material samt begreppsanvändning. Första kapitlet beskriver sammantaget

studiens positionering i förhållande till tidigare forskning samt kontextuella fokusering på

specialförbandens tillämpning av principen flexibilitet för framgång vid fysisk access.

I kapitel två presenteras studiens forskningsdesign som är indelad i tre underkapitel. Ett

metodkapitel, teorikapitel respektive operationalisering. Metoddelen omfattar

vetenskapsteoretisk utgångspunkt samt val av fall med källkritisk respektive metodologisk

diskussion varvid teoridelen beskriver studiens teoretiska ramverk samt studiens övergripande

hypotes. I operationaliseringen formuleras tillhörande delhypoteser samt beskrivning av

extraherade indikatorer. Avslutningsvis presenteras studiens tvådelade analysverktyg.

Kapitel tre är studiens analysdel, här presenteras inledningsvis en sammanfattning av

resultatet följt av att delhypoteser prövas på de empiriska fallen. Kapitlet är indelat från

studiens forskningsfrågor och omfattas av underkapitel utgående från studiens analysverktyg.

Kapitel fyra sammanfattar studien genom att presentera och diskutera svar på central

forskningsfråga. Kapitlet omfattar även kritisk reflektion och förslag på fortsatt forskning.


HOP 18-20

2. Forskningsdesign

2.1 Vetenskapsteoretisk utgångspunkt och beskrivning av forskningsprocess

Vetenskapsteoretisk utgångspunkt för studien baseras på en i huvudsak positivistisk ansats.

Ansatsen ger ett ontologiskt accepterande av att en till del objektiv värld finns att studera.

Egen epistemologisk utgångspunkt är att utveckla teoretiskt förankrade förklaringar för

betydelsen av identifierade framgångsfaktorer för fysisk access.49

Studien baseras på

antagandet att ett relativt samband mellan orsaker och framgång vid fysisk access kan

identifieras och förklaras.50

Forskningsdesignen fokuseras av studiens problemformulering

som baseras på forskningsöversikten. Genom deduktiv logik identifieras avsaknad av

förklaring avseende betydelsen av specialförbandens förmågor som framgångsfaktorer för

tillämpning av flexibilitet för fysisk access.51

Sammanfattning av tidigare forskning

identifierar fyra premisser för formulering av studiens övergripande hypotes. Figur 1,

beskriver studiens övergripande process som innehåller två centrala delar, den första är

processen att utifrån vald teori generera studiens övergripande hypotes.

Figur 1, Övergripande process för studien, skapat av författaren.

49

Matthew David och Carole D. Sutton, Samhällsvetenskaplig Metod, översättning Sven-Erik Torhell, upplaga

1, Lund: Studentlitteratur, 2016, 77-78. 50

Donatella della Porta och Michael Keating, ”How Many Approaches in the Social Sciences? An

Epistemological Introduction”, i, Approaches and Methodologies in the Social Sciences: A Pluralist Perspective,

red. Donatella della Porta och Michael Keating, Cambridge: Cambridge University Press, 2008, 23. 51

Johan Alvehus, Problemformulering, upplaga 1, Lund: Studentlitteratur, 2018, 21, 39-40, 51-52.


HOP 18-20

Studiens övergripande hypotes utgör teoretisk utgångspunkt och operationaliseras genom

härledning av delhypoteser samt operationalisering av indikatorerna tid, rum respektive risk.

Operationaliseringen av teoretiskt ramverk sammanställs som tvådelat analysverktyg i avsnitt

2.4.4. Den andra delen är genomförandet av kvalitativ textanalys av valda fall i kapitel 3.

Kvalitativ textanalys genomförs med tvådelat analysverktyg på respektive fall, vilket

visualiseras i figur 2.

Figur 2, Författarens analytiska strategi för koppling mellan formulerade hypoteser och data.

Slutligen sker syntes av resultat från delanalys 2 för att värdera om övergripande hypotes är

stärkt alternativt falsifierad. Resultatet underbygger svar på studiens centrala forskningsfråga:

Hur kan tillämpning av principen flexibilitet bidra till att förklara framgångsrik fysisk access

vid specialoperationer?


HOP 18-20

2.2 Metod

2.2.1 Hypotesgenerering och hypotesprövning

Forskningsöversikten beskriver avsaknad av teori för att förklara betydelsen av

specialförbandens tillämpning av flexibilitet för fysisk access. Studiens vetenskapliga

utgångspunkt från tidigare teori om flexibilitet, fysisk access och specialoperationer stödjer

förutsättningarna för att med deduktiv-hypotetisk metod identifiera och pröva

framgångsfaktorer på empirin.52

Tidigare forskning beskriver en relation mellan identifierade

framgångsfaktorer och framgångsrikt utfall i teorin som ger fördelaktiga förutsättningar att

tillämpa deduktiv-hypotetisk metod för att besvara formulerade forskningsfrågor.53

Hypotesprövning lämpar sig således väl för att studera den komplexa relationen mellan

flexibilitet och fysisk access på empiri. Enligt Karl Popper är en hypotes falsifierad om ett fall

upptäcks som inte överensstämmer med formulerad hypotes. Han menar att en hypotes aldrig

kan bekräftas, empiriska studier bidrar istället till att utveckla och modifiera tidigare hypotes,

vilken senare kan prövas på nytt.54

Popper beskriver en lösning på det så kallade

”induktionsproblemet”. Poppers lösning har dock erhållit mycket kritik i att forskare alltid

väljer den hypotes som förefaller enklast. Ur denna deduceras empiriska konsekvenser som

följer logiskt av egen formulerad hypotes vilket sedan jämförs med observationer. När

empiriska konsekvenser sen inte stämmer med observationerna krävs då endast mindre

justering av hypotesen.55

Det tentativa behovet att justera hypotesen motiverar studiens

härledning av delhypoteser ur övergripande hypotes. Genom formulering av delhypoteser kan

respektive premiss för studiens övergripande hypotes prövas enskilt mot empirin, varvid

resultatet kan omhändertas i en syntes för mindre justering av övergripande hypotes.

52

Alexander L. George och Andrew Bennet, Case Studies and Theory Development in the Social Sciences,

Cambridge: MIT, 2005, 111. 53

David och Sutton, 2016, 23. 54

Donatella della Porta och Michael Keating, ”Glossary”, i, Approaches and Methodologies in the Social

Sciences: A Pluralist Perspective,vred. Donatella della Porta och Michael Keating, Cambridge: Cambridge

University Press, 2008, 351. 55

D Follesdal, L Walloe, J Elster, Argumentationsteori, Språk och Vetenskapsfilosofi, upplaga 3, Stockholm:

Thales, 2001, 61-63, 85-86.


HOP 18-20

I studien sker hypotesgenerering och hypotesprövning i följande steg:

(1) Ur tidigare forskning identifieras fyra premisser för faktorer som bidrar till

specialförbandens tillämpning av flexibilitet för framgångsrik fysisk access.

(2) De fyra premisserna utgör grund för studiens teoriutveckling. Egen teoriram

underbygger formulering av studiens övergripande hypotes.

(3) Ur studiens övergripande hypotes härleds delhypoteser, vilka operationaliseras med

identifierade indikatorer syftande till att i empirin identifiera förekomsten av

respektive framgångsfaktor. Därefter operationaliseras indikatorerna tid, rum och risk

för att pröva påverkan av respektive framgångsfaktor på empirin. Formulering av

delhypoteser underbygger svar på studiens två forskningsfrågor.

(4) Resultatet av analysen sammanställs över huruvida övergripande hypotes anses stärkt

alternativt falsifierad. Slutsatser avseende hypotesens eventuella behov av revidering

underbygger svar på studiens centrala frågeställning.

Att tillämpa hypotesgenerering och hypotesprövning för att besvara studiens centrala

frågeställning motiveras av möjligheten att konkretisera egen teoriram för att prövas i en

specifik kontext. Vidare ger metoden möjlighet att skapa en preciserad teoretisk utgångspunkt

att argumentera utifrån mot övriga uppfattningar om specialförbandens tillämpning av

flexibilitet och fysisk access. Utifrån genomförd forskningsöversikt har en välgrundad och

god överblick presenterats över de premisser som underbygger studiens övergripande

hypotes.56

En uppenbar metodologisk utmaning med formulering av hypoteser är möjligheten

att analysen falsifierar egen övergripande hypotes. Utmaningen hanteras genom

formuleringen av delhypoteser för framgångsfaktorer (P1-4), vilka enskilt analyseras i

delanalys 2 mot indikatorerna för tid, rum, respektive risk (A1-3). Metoden ger förutsättningar

för övergripande hypotes att utgöra en teoretisk referens som i avslutande diskussion, vid

behov, kan revideras. Hypotesprövning stödjer även egen metodologisk ansats, vilket

utvecklas i kommande avsnitt.

56

Follesdal et al., 2001, 117-118.


HOP 18-20

2.2.2 Metodologisk ansats

Denna undersökning har en teoriutvecklande ansats, där bidraget kan sammanfattas som ökad

förståelse för specialförbandens tillämpning av flexibilitet för framgång vid fysisk access.

Genom att pröva förekomsten av identifierade framgångsfaktorer för tillämpning av

flexibilitet och dess påverkan på de extraherade indikatorerna tid, rum respektive risk, kan

existerande teori kompletteras avseende faktorer som stödjer framgångsrik fysisk access.

Utifrån utgångspunkten att studera betydelsen av flexibilitet för fysisk access vid

specialoperationer utgör fysisk access studiens beroende variabel (BV). Oberoende variabler

(OV) utgörs av identifierade framgångsfaktorer för tillämpning av flexibilitet; adaptivitet,

innovation samt underrättelser och vilseledning. Specialförbandens förmåga att tillämpa

flexibilitet kan förstås som en mellanliggande variabel (MV), vilken påverkas av oberoende

variabler och i sin tur påverkar beroende variabel, fysisk access. I figur 3, illustreras studiens

kausala modell som beskriver studiens antagande att framgångsfaktorerna samverkar med

varandra till stöd för specialförbandens tillämpning av flexibilitet för fysisk access.57

Figur 3, Kausalmodell för studien sammanställt av författaren.

Beroende variabel, fysisk access, kommer att variera genom fallens utfall, både framgångsrik

samt misslyckad fysisk access vid specialoperationer analyseras.58

Forskningsdesignen för

den jämförande fallstudien baseras således på ”most similiar research design”. Logiken utgår

från Mills argumentation om olika utfall, vilket han benämner som ”method of difference”.

Logiken är att variera utfall hos beroende variabel, fysisk access, för att studera variation av

oberoende variabler. Variation hos oberoende variabler kan påvisa ett möjligt orsakssamband.

En svaghet med designen är möjligheten att studerade utfall kan förklaras av oberoende

variabler som inte utgör en del av undersökningen.59

Den problematiken adresseras vidare i

metoddiskussionen, avsnitt 2.2.5.

57

Follesdal et al., 2001, 100-101. 58

George och Bennet, 2005, 79. 59

Ibid, 50-51, 153-156.


HOP 18-20

2.2.3 Kvalitativ textanalys och fallstudie

Kvalitativ textanalys av studerade fall motiveras av behovet att på djupet studera fenomenen

flexibilitet samt fysisk access inom kontexten av specialoperationer.60

Kvalitativ textanalys

genomförs med egenskaperna av innehållsanalys. I analysen identifieras och beskrivs

innehållet i enhetstermer snarare än i narrativ.61

Variationen på beroende variabel analyseras

utifrån indikatorerna tid, rum samt risk. Analysen tillämpar således mönsteranalys med ett

relevant urval snarare än att ge fullständig kontextuell beskrivning.62

George och Bennet

menar att fallstudier är särskilt starka för att testa hypoteser och synnerligen användbara för

teoriutveckling:

”…their potential for achieving high conceptual validity; their strong procedures for

fostering new hypotheses; their value as a useful means to closely examine the hypothesized

role of causal mechanisms in the context of individual cases; and their capacity for

addressing causal complexity.”63

Som ett mer abstrakt krigsvetenskapligt fenomen kan egen krigsvetenskaplig frågeställning

beskrivas som ett fall av flexibilitet och fysisk access.64

Fall avgränsas till fysisk access med

specialförband, vilket kraftigt begränsar relevant data för fenomenen. Valet av specifika

specialoperationer som analysenheter avgränsar ytterligare fall i tid och rum.65

Valet att

genomföra en jämförande flerfallstudie motiveras av studiens teoriutvecklande anspråk men

också frågeställning och fenomen. Enligt Yin är fallstudier lämpliga för att undersöka

frågeställningar som hur och varför en samtida företeelse fungerar. Yin menar också att

fallstudie som metod är lämpligt för att undersöka samtida fenomen på djupet, särskilt då

gränserna mellan fenomenen (flexibilitet och fysisk access) samt kontexten

(specialoperationer) kan vara svåra att särskilja.66

Analysen fokuserar uteslutande på

operationaliserade frågeställningar i eget analysverktyg. Analysverktyget bidrar till struktur,

vilket stödjer möjligheten att i ytterligare undersökningar pröva dess förklaringskraft.67

60


David och Sutton, 2016, 269-270. 62

Ibid, 277-278. 63


David och Sutton, 2016, 149-151. 65

Robert K. Yin, Case Study Research and Application : Design and Methods, upplaga 6, Los Angeles: SAGE,

2018, 29-31. 66

Ibid, 13-16. 67

George och Bennet, 2005, 67-70.


HOP 18-20

2.2.4 Val av fall

Kriterier för urval av fall är att samtliga är specialoperationer där tillämpning av flexibilitet

kan identifieras för att eftersträva fysisk access. Fallen är samtliga exempel på strategiskt eller

militärt betydelsefulla operationer utanför konventionella operationers handlingsutrymme och

kan således klassificeras som specialoperationer enligt studiens definition. Fallens

divergerande kontext såsom konflikttyp och organisation ger sannolikt variation i

specialförbandens förmågor till adaptivitet, innovation, underrättelser och vilseledning.

Tillgång till relevant empiri ger att uteslutande fall med västerländska specialförband

studeras. Avgränsningens påverkan på resultatet diskuteras i underkapitel 4.4, reflektion.

Strategi för val av fall baseras på selektivt val av fall där fallens sammantagna kontextuella

variation minskar sannolikheten för egen övergripande hypotes och i förlängningen teoriram

att stärkas.68

Påståendet motiveras av fallens kontextuella variation i särskiljande konflikttyper

från totalt krig till avgränsade specialoperationer. Fallens variation i tid och metoder för

infiltration antas utgöra utmaningar för framtaget teoretiskt ramverk då fallens tidsperiod

spänner över en period med omfattande utveckling av tekniska system.

Fallens kontextuella variation från supermakt till avgränsade mindre organisationer,

konflikttyp och tid ger förutsättningar för att olika drivkrafter och perspektiv kan antas

påverka betydelsen av förmåga till adaptivitet, innovation, underrättelser och vilseledning

(oberoende variabler) för fysisk access. Om studiens övergripande hypotes likafullt stärks kan

detta antas stödja att det selektiva urvalet av fall är representativt för en större population,

varvid analysens slutsatser antas öka i generaliserbarhet.69

Det första fallet operation Eagle Claw tillgodoser forskningsdesignens logik om olika utfall.

Operationen misslyckades med att åstadkomma fysisk access i ett försök att med

specialförband frita gisslan från amerikanska ambassaden i Iran 1979. Operationen

genomfördes av amerikanska specialförband och förlitade sig främst på helikoptrar och

flygplan för fysisk access. Valet av Eagle Claw kan kritiseras utifrån att specialförbandet

aldrig påverkades av motståndaren men uppfyller likväl studiens kriterier för val av fall.

68

George och Bennet, 2005, 120-121. 69

Ibid, 22-25.


HOP 18-20

Det andra fallet operation Ivory Coast, omfattar framgångsrik fysisk access med amerikanska

specialförband i ett försök att frita amerikanska krigsfångar från Nordvietnam, 1970.

Specialförbandet förlitade sig främst på helikoptrar och flygplan för fysisk access men erhöll

även stöd av marinstridskrafter. Framgången i fysisk access kan diskuteras utifrån

specialförbandets misslyckande att frita gisslan men motiveras av framgångsrik dold rörelse.

Det tredje fallet operation Frankton, omfattar framgångsrik fysisk access med brittiska

specialförband i Bordeaux 1942. Specialförbandet förlitade sig på transport med ubåt samt

paddling med kajak för att erhålla access till att förstöra tyska fartyg. Framgången i operation

Frankton kan kritiseras utifrån begränsad förstörelse av målet samt de omfattande förluster

specialförbandet tillfogades. Fallet uppfyller likväl kriterier för val av fall och förstärker

sannolikt variation i specialförbandens förmågor utifrån transportmetoder och konflikttyp.

Det fjärde fallet operation Gunnerside, beskriver framgångsrik fysisk access med norska

specialförband av tyskockuperade Norge 1943. Specialförbandet förlitade sig inledningsvis på

lufttransport med flygplan och fallskärm samt skidmarsch för att säkerställa fysisk access till

att förstöra en fabrik för tungt vatten. Operation Gunnerside har kritiserats för att

produktionen av tungt vatten inte var av strategisk betydelse för Tyskland och således inte

skulle uppfylla studiens kriterier för val av fall. Val av fallet försvaras likväl av uttalad

strategisk betydelse av målet för de allierade.70

70

Richard Wiggan, Operation Freshman, London: William Kimber, 1986, 24.


HOP 18-20

2.2.5 Metoddiskussion

i. Forskningsdesign, validitet och reliabilitet

Generella begränsningar hos fallstudier ligger framförallt i att bevisa hur selektivt urval är del

av en representativ population. Det föreligger naturlig spänning mellan fallstudiens relativt

höga interna validitet och slutsatsers generaliserbarhet till en bredare population.71

Denna

jämförande flerfallstudie prioriterar intern validitet genom begränsade analysenheter i form av

fall. Begränsningen av analysenheter sker på bekostnad av extern validitet som gynnas av fler

analysenheter.72

En svaghet med vald forskningsdesign är att rivaliserande förklaringar till

framgångsrik fysisk access blir undangömda om de inte omfattas av eget teoretiskt ramverk.

Val av fall blir därför särskilt viktigt för studiens validitet. Författarens grundläggande

inställning till problemet ovan samt alternativa orsakssamband för framgångsrik fysisk access

(ekvifinalitet), är att förväntat resultat utgör ett initialt bidrag till ett eftersatt

forskningsområde. Ett initialt bidrag kan försvaras utifrån forskningsluckans värde för ökad

förståelse om teori samt i förlängningen praktiserandet av specialoperationer. Det är likafullt

rimligt att anta att egen hypotes sannolikt kan kompletteras och revideras.73

Att undersökningen är genomförd på ett korrekt och noggrant sätt sammanfattas i begreppet

reliabilitet. Arbetet eftersträvar transparent beskrivning av metodologiska val med syftet att

stödja läsarens egen utvärdering. Genom att detaljerat beskriva metodologiskt genomförande

av kvalitativ textanalys, val av fall, källor, teoretiskt ramverk och analysverktyg med

indikatorer stöds möjligheten till reproducering av forskningen. Vidare presenteras

operationalisering av indikatorer för variabler vilket stödjer undersökningens reliabilitet.74

Undersökningens strategi för datainsamling skulle kunna kompletteras av triangulering genom

exempelvis intervjuer samt observationer. Triangulering kan metodologiskt stärka

undersökningen genom att kombinera fördelarna i de olika metoderna för datainsamling.75

Här har intervjuer och observationer valts bort då aktuellt forskningsområde,

specialoperationer, generellt begränsas i tillgänglighet på grund av sekretess. Valet att studera

källor såsom litteratur och rapporter ur arkiv säkerställer att undersökningen uteslutande

avhandlar öppen information.

71


David och Sutton, 2016, 221. 73

George och Bennet, 2005, 161-162. 74

Ibid, 106. 75

David och Sutton, 2016, 94-96.


HOP 18-20

En rimlig förväntan på undersökningens generaliserbarhet är att faktorerna uppvisar ett

relativt orsakssamband till framgångsrik fysisk access. Ett teoretiskt ramverk som

omhändertar större bredd av teori om specialoperationer och framgångsrikt argumenterar för

beröringspunkter till fysisk access kan antas stärka egen teoriram. Resultatet av analys i

relation till övergripande hypotes samt teoriram diskuteras i kapitel 4.

ii. Källmaterial och kritik

Tillgången på källmaterial uppfattas som tillräcklig för att möjliggöra analys av studiens

krigsvetenskapliga frågeställning. Empiri till respektive fall är hämtat ur minst tre olika källor.

Källmaterialet består i huvudsak av sekundärkällor i form av litteratur baserat på

förstahandskällor såsom egna utsagor, intervjuer och arkivstudier. Källmaterialet har

identifierats genom systematisk genomgång med litteratursökning och urval. Diskussion av

källkritik utgår från de källkritiska kriterierna om äkthet, tidssamband, oberoende och

tendensfrihet. Ansatsen har varit att identifiera empiri som ligger nära aktuella fall men

samtidigt särskilt beakta beroendeförhållanden och tendensfrihet i empirin. Källornas

tidssamband varierar från att ligga nära aktuell händelse (rapporter, tidig litteratur) till senare

forskning och litteratur. Spridningen i tid stödjer att identifiera eventuella

beroendeförhållanden och värdera tidiga källors tendensfrihet mot senare forskning.76

För Gunnerside kompletteras andrahandskällor med förstahandskällor i form av elektroniska

kopior av norska och brittiska krigsarkiv över operationen. De elektroniska kopiorna av

arkiven värderas som äkta och innehåller förstahandskällor såsom rapporter under och efter

operationen. Arkiven används för att identifiera eventuella beroenden i samstämmighet som

möjligtvis traderats till senare verk såsom Ueland. För Ivory Coast respektive Eagle Claw har

elektroniska kopior av officiella rapporter hämtats från officiella hemsidor. Kopiorna bedöms

som äkta och är användbara för att identifiera beroendeförhållanden till senare litteratur men

också att ge tidsnära förstahandskällor. Rapporterna är utgivna av amerikanska försvarsstaben

och trots att brister belyses, beaktas rapporter särskilt ur perspektivet med tendensfrihet. För

Ivory Coast används även transkribering av en konferens med berörda chefer, där upplevda

smärre felaktigheter på grund av sekretess i Schemmer belyses arton år efter operationens

genomförande. I avslutande diskussion, underkapitel 4.3, adresseras vid behov studiens

frågeställning utifrån eventuella väsentliga avvikelser i källmaterialet.

76

Torsten Thurén, Källkritik, upplaga 3, Stockholm: Liber, 2013, 7-8.


HOP 18-20

2.3 Teori

2.3.1 Introduktion och motivering av eget teoretiskt ramverk

Teorikapitlet syftar till att skapa ett teoretiskt ramverk som kan operationaliseras för att

prövas på empirin. Skapandet av teoretiskt ramverk utgår från tidigare teori om

specialförbandens tillämpning av principen flexibilitet. I efterföljande underpunkter beskrivs

och definieras identifierade framgångsfaktorer (P1-4). Avslutningsvis sammanfattas teoretiskt

ramverk som studiens övergripande hypotes samt visualiseras i en teoretisk modell. I

avslutande underkapitel återkopplas även kausal modell för studien i relation till egen

teoriram och övergripande hypotes.

Val av aktuell teori som underlag till eget teoretiskt ramverk utgår relativt brett från tidigare

forskning. Ett bredare urval av teori i kontrast till att pröva en enskild teori såsom McRaven

eller Spulak, motiveras av en mer allomfattande ansats att bidra till ökad förståelse om

studiens två fenomen, tillämpning av flexibilitet samt fysisk access vid specialoperationer.

Bredare teoretisk utgångspunkt kan antas bidra till förutsättningar att pröva ett mer

självständigt bidrag i form av skapat teoretiskt ramverk. Sammanställningen i tabell 1

beskriver identifierade framgångsfaktorer samt presenterar vald teori som anses relevant att

använda för formulering av egna definitioner för studien.

Framgångsfaktorer för

tillämpning av flexibilitet:

Teoriunderlag: Egen definition för studien:

P1 Specialförbandens förmåga

till adaptivitet.

Cleveland et al.,

Gyllensporre,

Fussell, Kiras

En organisatorisk förmåga att lära sig av erfarenheter

och underrättelser samt ledarskap som stödjer

fördelning av mandat och resurser, till stöd för en

anpassning till strategisk och operativ kontext.


till taktisk och teknisk

innovation.

Gray, McRaven,

Spulak

En organisatorisk förmåga till kreativitet för att

snabbt utveckla och använda nya taktiska och tekniska

lösningar på komplexa problem samt organisation och

ledarskap som stödjer skapandet av nya förmågor för

att uppnå strategisk och operativ effekt.


till underrättelser.

Westberg,

McRaven,

Yarger

Förmåga att inhämta och delge analyserad och

bearbetad aktuell lägesinformation om motståndaren,

egna styrkor och omvärlden, till stöd för att hantera

osäkerheter, reducera risker och exploatera

sårbarheter.


till vilseledning.

Whaley,

McRaven,

McClesky

Förmåga att koordinera och genomföra medvetna

aktiviteter som syftar till att påverka motståndarens

lägesuppfattning, beslutsfattande och genomförande

av militära aktiviteter.

Tabell 1, Sammanställning av författaren över identifierade framgångsfaktorer för

tillämpning av flexibilitet samt teoriunderlag och egna definitioner för studien.


HOP 18-20

2.3.2 Beskrivning och definition av identifierade framgångsfaktorer

i. Specialförbandens förmåga till adaptivitet (P1)

Tidigare teori om specialförbandens förmåga till adaptivitet för att organisatoriskt anpassa sig

till strategisk och operativ kontext kan sammanfattas i två huvudsakliga underområden.

Adaptivitet är beroende av förmåga att lära sig av erfarenheter och underrättelser samt

ledarskap som stödjer fördelning av mandat och resurser.

Cleveland et al. beskriver hur förhållanden i krig producerar incitament för organisatorisk

anpassning. Även om forskare beskriver skiftande variabler som förklaring till fenomenet så

överlappar slutsatserna. Militära organisationer har utmaningar i att omsätta erfarenheter till

teori för att vinna krig. Ett organisatoriskt lärande för anpassning ställer krav på adaptivitet till

nya och förändrade omständigheter. De militära organisationer som inte har förmåga att lära

sig av erfarenheter blir sårbara för nederlag inte bara på stridsfältet utan även strategiskt.77

Mot bakgrund av framtida konflikters komplexitet beskriver Gyllensporre ett krav på

specialoperationer att kontinuerligt anpassa sig till strategisk och operativ kontext.

Gyllensporre utgår teoretiskt från Arrequín-Toft och menar att specialoperationer bör

kontinuerligt inriktas för att möjliggöra asymmetriska militära handlingsalternativ mot

motståndaren. Gyllensporre beskriver vidare hur militärstrategisk kontext ställer krav på

fysisk access till fientligt territorium för att tillfoga en anfallande motståndare förluster,

friktioner samt slutligen dess vilja till offensiv strid.78

Gyllensporres teori för framtida

specialoperationer ur en småstats perspektiv beskriver hur specialförband kontinuerligt måste

acceptera organisatorisk anpassning. Anpassningsförmåga till en komplex strategisk och

operativ kontext ställer krav på specialförband att befinna sig i ständig utveckling.

Specialförbands förmåga till adaptivitet är således beroende av en organisation som tillåter

ständig förändring. Påståendet stöds av Fussell utifrån amerikanska erfarenheter från Irak att

verka med specialförband i en komplex operationsmiljö. Genom att acceptera komplexitet

med problem som kontinuerligt förändras kan egna möjligheter att reagera effektivt

77

C Cleveland, B Jensen, S Bryant, A David, Military Strategy for the 21st Century: People, Connectivity and

Competition, Amherst: Cambria Press, 2018, 37. 78

Dennis Gyllensporre, ”Contemporary Hybrid Warfare and the Evolution of Special Operations Theory”, i,

Special Operations from a Small State Perspective, red. Gunilla Eriksson och Ulrika Petterson, Cham: Springer

Nature, 2017, 35-36.


HOP 18-20

utvecklas.79

Kiras menar att de amerikanska specialförbanden i exemplet ovan från Irak,

lyckades åstadkomma organisatorisk anpassning och innovation tack vare ledarskapet hos

chefer. Genom fördelning av långsträckta mandat och resurser till taktisk nivå ökade

specialförbandens förmåga till adaptivitet och innovation. Fördelningen av mandat bidrog till

ökad risktagning för taktisk nivå men sammantaget minskad risk för att misslyckas med

angivet uppdrag.80

Fussell menar att organisationer som delegerar långsträckta mandat och

resurser måste hantera de risker som uppstår genom kontinuerlig synkronisering av strategisk

avsikt och lägesbild. Genom synkronisering av strategiska avsikter och lägesbild ges

förutsättningar för att specialoperationerna genomförs mot strategiska målsättningar.81

Fussell

beskriver således ett implicit beroendeförhållande till underrättelser för att stödja adekvat

adaptivitet hos specialförband. Egen sammanfattning och precisering av vald teori beskrivs i

definitionen av specialförbandens förmåga till adaptivitet. Specialförbandens förmåga till

adaptivitet skall i aktuell studie förstås som:

En organisatorisk förmåga att lära sig av erfarenheter och underrättelser samt ledarskap som

stödjer fördelning av mandat och resurser, till stöd för anpassning till strategisk och operativ

kontext.

ii. Specialförbandens förmåga till taktisk och teknisk innovation (P2)

Tidigare teori om specialförbandens förmåga till taktisk och teknisk innovation för att uppnå

eftersökt strategisk och operativ effekt kan sammanfattas i två underområden. Innovation är

beroende av förmåga till kreativitet för utveckling och användande av tekniska och taktiska

lösningar på komplexa problem. Vidare krävs organisatorisk kultur och ledarskap som

accepterar skapandet av nya förmågor för att uppnå eftersökt strategisk och operativ effekt.

Gray menar att innovationsförmågan hos specialförband tar uttryck i ständig utveckling av

doktrin, utrustning och metoder. Enligt Gray härstammar den ständiga utvecklingen från krav

att hantera krävande uppdrag med hög risk samt uppträdande i små enheter. Därför har

specialförband ett inneboende driv att kontinuerligt flytta egna gränser för träning och

utrustning.82

Enligt McRaven manifesteras innovation av specialförband normalt som ny

teknologi men också användandet av okonventionell taktik. McRaven tillskriver innovation

79

Chris Fussell, One Mission: How leaders build a Team of Teams, London: Macmillan, 2017, 22-23. 80

Kiras, 2017, 156. 81

Fussell, 2017, 129-131. 82

Gray, 1996, 174-175.


HOP 18-20

betydelse i att undvika eller eliminera hinder som i annat fall kan äventyra överraskning eller

påverka tempo i en specialoperation.83

McRavens teori beskriver vidare innovations

beroendeförhållande till underrättelser. Innovation för att undvika hinder i ett försvar är

logiskt beroende av underrättelser för att utvecklas ändamålsenligt. Innovation bidrar främst

med ny teknologi eller taktik till genomförandet av specialoperationer. Likväl framstår en

logisk paradox då tillförd innovation rimligtvis innebär ökad komplexitet och friktion för

genomförande styrkor. Ny teknik och taktik måste omhändertas genom omfattande

förberedelser och förövning. McRaven beskriver således implicit ett krav på specialförband

till adaptivitet för att omhänderta innovation.

Spulak menar att innovation för specialförband kan utgöra skillnaden mellan liv och död.

Specialförband är beroende av en fundamental förmåga till kreativitet för att åstadkomma

innovation. Enligt Spulak särskiljer sig specialförband utifrån förmågan att åstadkomma

innovation under pågående operationer. En operationaliserad innovation omfattar ofta men

inte alltid teknisk innovation. Historiskt har dock teknisk innovation bidragit till utvecklingen

av kreativitet hos specialförband. Spulak menar att förmågan till snabb operationell

innovation baseras på specialförbandens individuella karakteristiska och organisatorisk kultur.

Det är enligt Spulak framförallt genom en process som drivs underifrån och upp, som

specialförband framgångsrikt kan åstadkomma snabb operationell innovation. Genom snabb

operationell innovation kan specialförband reducera risker och friktioner i en komplex

operationsmiljö med stora osäkerheter.84

Egen sammanfattning och precisering av vald teori

beskrivs i definitionen av specialförbandens förmåga till taktisk och teknisk innovation.

Specialförbands förmåga till innovation skall i aktuell studie förstås som:

En organisatorisk förmåga till kreativitet för att snabbt utveckla och använda nya taktiska

och tekniska lösningar på komplexa problem samt organisation och ledarskap som stödjer

skapandet av nya förmågor för att uppnå strategisk och operativ effekt.

83

McRaven, 1995, 18. 84

Spulak, 2007, 1-2, 53-56.


HOP 18-20

iii. Specialförbandens förmåga till underrättelser (P3)85

Specialförbandens förmåga till underrättelser kan sammanfattas utifrån behovet att hantera

osäkerheter, reducera risker och exploatera sårbarheter. Tidigare teori om specialoperationer

är samstämmig i att tillskriva underrättelser särskild betydelse för framgång. Behovet av

analyserad, bearbetad och delad information beskrivs som grundläggande för ett

genomförande. Mot bakgrund av senare konflikter argumenterar Westberg för ökad betydelse

av tillgänglighet till trovärdiga underrättelser. Han menar att det ökade behovet främst utgörs

av krav på tidskritiska underrättelser som kan stödja ett högre operationstempo.86

AWE

belyser behovet av kontinuerliga underrättelser för att reducera risker vid planering av

specialoperationer. Behovet att kontinuerligt analysera exempelvis väderdata kan vara särskilt

värdefullt för infiltrationsplattformar och sensorer.87

McRaven beskriver behovet av goda underrättelser som en grundläggande beståndsdel i

relation till att uppnå en enkel plan. McRaven menar dock att utmaningen i att isolera

relevanta underrättelser inte skall underskattas. Det kommer alltid förekomma brister i

formulerade underrättelsebehov. Likväl så har alla försvar svagheter som kan exploateras vid

specialoperationer.88

Yarger omsätter McRavens tankar om underrättelsers betydelse för att

uppnå principen om enkelhet. Även Yarger belyser kravet på goda underrättelser i

förberedelser samt genomförande av specialoperationer. Yarger tillför framförallt behovet för

specialförband att förstå och omsätta underrättelser från strategisk nivå, till kunskap att

planera och agera på.89

Egen sammanfattning och precisering av vald teori beskrivs i

definitionen av specialförbandens förmåga till underrättelser. Specialförbandens förmåga till

underrättelser skall i aktuell studie förstås som:

Förmåga att inhämta och delge analyserad och bearbetad aktuell lägesinformation om

motståndaren, egna styrkor och omvärlden, till stöd för att hantera osäkerheter, reducera

risker och exploatera sårbarheter.

85

Avsnittet är en utveckling av författarens tidigare tankar i ”190609-Examination DYNOPS1 -Jonny

Andersson” under kurs Dynamiska Operationer 1. 86

Anders Westberg, ”To See and not to be Seen: Emerging principles and Theory of Special Reconnaissance and

Surveillance Missions”, Special Operations Journal, vol. 2, nr. 2, 2016, 124. 87

AWE, 2017, 171. 88

McRaven, 1995, 12-13, 18. 89

Yarger, 2013, 59-60, 64.


HOP 18-20

iv. Specialförbandens förmåga till vilseledning (P4)90

Specialförbandens förmåga till vilseledning kan sammanfattas utifrån behovet att påverka

motståndarens lägesuppfattning, beslutsfattande och militära aktiviteter. Whaley har i sitt

omfattande verk om vilseledning framhållit vikten av att vilseledningsaktiviteter koordineras

från strategisk nivå. Whaley sammanfattar vilseledning som ”en medveten handling av en

aktör som syftar till att luras och vilseleda ett offer”.91

Tidigare forskning om vilselednings

betydelse för specialoperationer utgår framförallt från McClesky. McClesky beskriver

framgång i de fall specialoperationer har omfattats av aktiviteter som syftar till att vilseleda

motståndaren. Enligt McClesky är framförallt maskering, avledning och täckmantel

framgångsrika metoder för vilseledning vid specialoperationer.92

McClesky indelar

vilseledning i sex underkategorier som används i studien för beskrivning av

vilseledningsaktiviteter:93

1. Kamouflage, aktiviteter för att utrustningsdetaljer skall smälta in i bakgrunden.

2. Maskering, aktiviteter för att föremål skall framstå som något annat.

3. Avledning, aktiviteter som syftar till att avleda uppmärksamhet.

4. Elektronisk manipulering, manipulering av elektromagnetiska karaktäristiska.

5. Skenåtgärder, användandet av modeller i syfte att simulera verkliga föremål.

6. Täckmantel, administrativa metoder och medel för att maskera en enhets identiteter

och operationer.

Enligt McRaven kan vilseledning tillföra avgörande betydelse för framgång vid komplicerade

specialoperationer. En misslyckad synkronisering mellan vilseledningsaktiviteter och taktisk

plan kan dock ge katastrofala konsekvenser. McRaven menar att framförallt överraskning av

motståndaren ska eftersträvas vid användande av vilseledningsaktiviteter. Överraskningen

uppnås genom att motståndaren avleds från egen huvudaktivitet, varvid dennes responstid

fördröjs.94

Specialförbandens förmåga till vilseledning sammanfattas och preciseras i aktuell

studie förstås som:

Förmåga att koordinera och genomföra medvetna aktiviteter som syftar till att påverka

motståndarens lägesuppfattning, beslutsfattande och genomförande av militära aktiviteter.

90

Avsnittet är en utveckling av författarens tidigare tankar i ”190609-Examination DYNOPS1 -Jonny


Barton Whaley, Stratagem Deception and Surprise in War, Boston: Artech House, 2007, 82. 92

McCleskey, 1991, 50. 93

Ibid, 45-46. 94

McRaven, 1995, 389.


HOP 18-20

2.3.3 Sammanfattning och formulering av övergripande hypotes

Beskrivna framgångsfaktorer för tillämpning av flexibilitet utgör studiens oberoende

variabler. Studien utgår från att definierade oberoende variabler bidrar till specialförbandens

tillämpning av flexibilitet för fysisk access. Fysisk access är således studiens beroende

variabel och förekomsten av identifierade framgångsfaktorer antas bidra till fysisk access.

Specialförbandens förmåga att tillämpa flexibilitet kan förstås som en mellanliggande variabel

som påverkas av oberoende variabler och i sin tur påverkar beroende variabel, fysisk access.

Studiens övergripande hypotes är att specialförbandens förmåga till flexibilitet stödjer fysisk

access vid specialoperationer. Som en teoretisk utgångspunkt för analysen formuleras

övergripande hypotes som:

Specialförbandens förmåga att tillämpa flexibilitet genom adaptivitet, innovation samt

underrättelser och vilseledning bidrar till framgångsrik fysisk access vid specialoperationer.

Den övergripande hypotesen har explicit teoretisk utgångspunkt och syftar till ökad förståelse.

Detta i kontrast till det praktiska problemet med fysisk access som närmast är utgångspunkt

att agera på som del av militära yrkesutövandet.95

Som beskrivet i metodkapitlet baseras

studiens kausala modell på antagandet att framgångsfaktorerna samverkar med varandra till

stöd för specialförbandens tillämpning av flexibilitet för fysisk access. Identifierade

framgångsfaktorer för tillämpning av flexibilitet skall således inte förstås som isolerade

förmågor utan som samverkande orsaksfaktorer vilka bidrar till specialförbandens tillämpning

av flexibilitet för fysisk access. Förekomsten av framgångsfaktorer bidrar till synergieffekter

för tillämpning av flexibilitet vilket visualiseras i figur 3.

En adaptiv förmåga till organisatorisk anpassning ger förutsättningar för skapande och

användande av innovativa förmågor. Kreativ förmåga till snabb innovation är på motsvarande

sätt förutsättningsskapande för organisatorisk anpassning till strategisk och operativ kontext.

Specialförbandens förmåga att tillämpa flexibilitet för dold rörelse påverkas av förmåga till

underrättelser och vilseledning. Förmågan till underrättelser är inte uteslutande avgränsat till

egen inhämtning utan påverkas även av specialförbandens förmåga att ta emot, omsätta och

generera underrättelser från externa källor.

95

W Booth, G Colombo, J Williams, J Bizup, W Fitzgerald, The Craft of Research, upplaga 4, Chicago:

University of Chicago Press, 2016, 124-126.


HOP 18-20

Underrättelser är även förutsättningsskapande för adaptivitet, innovation och vilseledning.

Likväl som att specialförbandens förmåga till adaptivitet, innovation och vilseledning är

förutsättningar för att inhämta och omhänderta underrättelser effektivt. Det är alltså

samverkan mellan framgångsfaktorerna som bidrar till specialförbandens tillämpning av

flexibilitet för fysisk access. Specialförbandens förmåga att tillämpa flexibilitet får en relativ

påverkan på tid, rum och risk vid fysisk access, vilket illustreras i figur 4.

Figur 4, Författarens visualisering av teoretisk modell beskrivande samverkan mellan

framgångsfaktorer för specialförbandens tillämpning av flexibilitet för påverkan av framgång

vid fysisk access ur tid, rum respektive riskperspektiv.

Studiens övergripande hypotes värderas som stärkt alternativt falsifierad i syntes av analysens

resultat. Resultatet underbygger svar på studiens centrala forskningsfråga och utgör

utgångspunkt för diskussion av studiens resultat i underkapitel 4.3.


HOP 18-20

2.4 Operationalisering

2.4.1 Inledning

Detta underkapitel beskriver skapandet av studiens tvådelade analysverktyg. Analysverktyget

presenteras sekventiellt med sammanfattning efter respektive delanalys samt med avslutande

sammanfattning. I delanalys 1 formuleras framgångsfaktorer för tillämpning av flexibilitet

(P1-4) som delhypoteser. Formuleringen av delhypoteser motiveras av behovet att specificera

och avgränsa övergripande hypotes i analysen. Vidare beskrivs preciserade indikatorer till

respektive delhypotes som syftar till att i empirin identifiera förekomsten av respektive

framgångsfaktor.

I delanalys 2 presenteras indikatorerna tid, rum och risk (A1-3) extraherade ur

forskningsöversikten. Indikatorerna operationaliseras genom frågeställningar till stöd för

analysen. Delanalys 2 omhändertar resultatet från delanalys 1 och urskiljda framgångsfaktorer

(P1-4) analyseras avseende påverkan på framgång vid fysisk access genom indikatorerna (A1-

3). Avslutningsvis presenteras studiens sammanfattande analysverktyg till stöd för ökad

transparens- och replikerbarhet.

2.4.2 Från framgångsfaktorer till delhypoteser

i. Adaptivitet bidrar till flexibilitet till stöd för fysisk access (P1)

Tidigare teori om specialförbandens förmåga till adaptivitet för att organisatoriskt anpassa sig

till strategisk och operativ kontext, kan sammanfattas i två huvudsakliga underområden vilka

utgör indikatorer för formulerad delhypotes. Adaptivitet är beroende av förmåga att lära sig av

erfarenheter och underrättelser samt ledarskap som stödjer fördelning av mandat och resurser.

Utgående från beskrivning och definition av specialförbandens förmåga till adaptivitet

formuleras en delhypotes för att prövas empiriskt.

Framgångsfaktor: Delhypotes: Indikatorer:

P1 Specialförbandens

förmåga till

adaptivitet.

En organisatorisk förmåga till adaptivitet, genom att

lära sig av erfarenheter och underrättelser samt

ledarskap som stödjer fördelning av mandat och

resurser, bidrar till specialförbandens förmåga att

tillämpa flexibilitet till stöd för fysisk access.

Förmåga att lära sig av

erfarenheter och

underrättelser.

Ledarskap som stödjer

fördelning av mandat och

resurser.


HOP 18-20

Utmaningen med formulerad delhypotes är att säkerställa överrensstämmelse mellan

operationaliserade indikatorer och empirin. Vidare kan utmaningar föreligga att bestyrka

processernas betydelse för tillämpningen av flexibilitet i respektive fall. För att motverka

identifierade utmaningar analyseras organisatorisk anpassning till strategisk respektive

operativ kontext vid fysisk access mot indikatorerna tid, rum respektive risk.

ii. Innovation bidrar till flexibilitet till stöd för fysisk access (P2)

Tidigare teori om specialförbandens förmåga till taktisk och teknisk innovation för att uppnå

eftersökt strategisk och operativ effekt kan sammanfattas i två underområden vilka utgör

indikatorer för formulerad delhypotes. Innovation är beroende av förmåga till kreativitet för

utveckling och användande av tekniska och taktiska lösningar på komplexa problem. Vidare

krävs organisatorisk kultur och ledarskap som accepterar skapandet av nya förmågor för att

uppnå eftersökt strategisk och operativ effekt. Utgående från beskrivning och definition av

specialförbandens förmåga till innovation formuleras en delhypotes för att prövas empiriskt.

Framgångsfaktor: Delhypotes Indikatorer:


förmåga till taktisk

och teknisk innovation

En förmåga till taktisk och teknisk

innovation, genom organisatorisk

kreativitet samt organisation och

ledarskap som stödjer skapandet av nya

förmågor, bidrar till specialförbandens

förmåga att tillämpa flexibilitet till stöd

för fysisk access.

Organisatorisk förmåga till

kreativitet för att snabbt utveckla

och använda nya tekniska och

taktiska lösningar på komplexa

problem.

Organisation och ledarskap som

stödjer skapandet av nya förmågor.

Utmaningen med formulerad delhypotes är att i analys av empirin säkerställa

överrensstämmelse med indikatorer för att pröva organisatorisk förmåga till kreativitet. Därav

preciserar indikatorer förmågan till kreativitet som att snabbt utveckla och använda nya

taktiska och tekniska lösningar. Det relativa begreppet snabbt tolkas i analysen som

tidsadekvat för angivet uppdrag. Innovations betydelse för tillämpning av flexibilitet för att

uppnå framgångsrik fysisk access analyseras mot indikatorerna tid, rum respektive risk.

iii. Underrättelser bidrar till flexibilitet till stöd för fysisk access (P3)

Specialförbandens förmåga till underrättelser kan i teorin sammanfattas utifrån behovet att

hantera osäkerheter, reducera risker och exploatera sårbarheter. Tidigare teori om

specialoperationer är samstämmig i att tillskriva underrättelser särskild betydelse för

framgång. Behovet av tidskritiskt inhämta, analysera, bearbeta och delge information

beskrivs som grundläggande för en specialoperation och utgör således indikatorer för


HOP 18-20

formulerad delhypotes. Utgående från beskrivning och definition av specialförbandens

förmåga till underrättelser formuleras en delhypotes för att prövas empiriskt.



förmåga till

underrättelser.

En förmåga till underrättelser, genom att inhämta

och delge analyserad och bearbetad aktuell

lägesinformation om motståndaren, egna styrkor

och omvärlden, till stöd för att hantera

osäkerheter, reducera risker och exploatera

sårbarheter, bidrar till specialförbandens förmåga

att tillämpa flexibilitet till stöd för fysisk access.

Förmåga att inhämta

och delge, analyserad

och bearbetad aktuell

lägesinformation om

motståndaren, egna

styrkor och omvärlden.

Utmaningen med formulerad delhypotes är att i empirin identifiera och värdera om inhämtad

lägesinformation är analyserad, bearbetad och aktuell. För att möta utmaningen kommer

specialförbandets förmåga till underrättelser värderas mot variation av framgång vid fysisk

access med variablerna tid, rum respektive risk.

iv. Vilseledning bidrar till flexibilitet till stöd för fysisk access (P4)

Specialförbandens förmåga till vilseledning kan sammanfattas utifrån behovet att påverka

motståndarens lägesuppfattning, beslutsfattande och militära aktiviteter. Begreppet

vilseledning omfattas av de tidigare definierade aktiviteterna kamouflage, maskering,

avledning, elektronisk manipulering, skenåtgärder och täckmantel. Utgående från beskrivning

och definition av specialförbandens förmåga till vilseledning formuleras en delhypotes för att

prövas empiriskt.



förmåga till

vilseledning.

En förmåga till vilseledning, genom att

koordinera och genomföra medvetna aktiviteter

som syftar till att påverka motståndarens

lägesuppfattning, beslutsfattande och

genomförande av militära aktiviteter, bidrar

till specialförbandens förmåga att tillämpa

flexibilitet till stöd för fysisk access.

Förmåga att koordinera och

genomföra medvetna

aktiviteter som syftar till att

påverka motståndarens

lägesuppfattning,

beslutsfattande och

genomförande av militära

aktiviteter.

Utmaningen med formulerad delhypotes är att analysera effekten av vilseledning i tillgänglig

empiri. Det föreligger naturliga utmaningar att studera hur försvarande motståndare

uppfattade specialförbandens vilseledningsaktiviteter. Indikatorer formuleras därför med ett

perspektiv utgående från specialförbanden och inte motståndaren, vilket stödjer analys av

vilseledningsaktiviteterna mot indikatorerna tid, rum respektive risk.


HOP 18-20

v. Sammanfattning av analysverktyg för delanalys 1

I tabell 2 presenteras analysverktyg för delanalys 1 som syftar till att besvara studiens första

frågeställning: Förekommer framgångsfaktorerna adaptivitet, innovation, vilseledning och

underrättelser som stöd för specialförbandens tillämpning av flexibilitet för fysisk access?

Delanalys 1 analyserar förekomsten av identifierade framgångsfaktorer (P1-4) för

specialförbandens tillämpning av flexibilitet för fysisk access. Vidare presenteras studiens

teoretiska utgångspunkt, övergripande hypotes samt definition av mellanliggande variabel,

tillämpning av flexibilitet.

Tabell 2, Författarens sammanställning av analysverktyg för delanalys 1.


HOP 18-20

2.4.3 Indikatorer för att studera variation av framgång vid fysisk access

Sammanfattning av tidigare forskning om flexibilitet, specialoperationer och fysisk access

beskriver en relation mellan identifierade framgångsfaktorer och anpassning till strategisk-

respektive operativ kontext. Vidare eftersöks önskade strategiska respektive operativa effekter

samt dold rörelse. Ur tidigare forskning extraheras indikatorer för att studera tillämpning av

flexibilitets påverkan på variation av framgång vid fysisk access (beroende variabel).

Indikatorerna tid, rum respektive risk beskrivs och operationaliseras i detta avsnitt som

analysverktyg för delanalys 2.96

i. Tid (A1)

Indikatorn tid skall i aktuell studie förstås utifrån två perspektiv, tid kan relateras både till hur

lång tid som passerar men även i relation till påverkande faktorer såsom motståndaren.

McRaven beskriver i sin teori för specialoperationer begreppet tid i förhållande till tempo.

Han menar att ett högt tempo i relation till tid är väsentligt då krigets friktioner verkar till

specialförbandets nackdel och försvararens fördel. Desto mer tid som går ökar sårbarheten hos

specialförband för en reaktion från motståndaren.97

Yarger utvecklar McRavens tankar och

menar att responstid är en förutsättning för att uppnå tempo och överraskning inom

specialoperationsområden.98

Yarger beskriver således tid i förhållande till en uppgift,

motståndaren och andra faktorer som påverkar en specialoperation. Begreppet tid kommer i

följande analys att tolkas utifrån identifierade framgångsfaktorers påverkan på

specialförbandens responstid och tempo.

Indikator för fysisk access

(Beroende variabel):

Operationaliserade frågeställningar:

A1 Tid (responstid samt

tempo) Påverkan av specialförbandens förmåga till:

Organisatorisk adaptivitet på responstid och tempo?

Taktisk och teknisk innovation för responstid och tempo?

Underrättelser på responstid och tempo?

Vilseledning på responstid och tempo?

ii. Rum (A2)

Indikatorn rum skall i aktuell studie förstås utifrån två perspektiv, rum kan relateras till

specialförbandens rörlighet respektive räckvidd gentemot angivet uppdrag. Enligt Yarger är

specialförbandens förmåga till räckvidd avgörande för att uppnå rörlighet vid

96

Avsnitt 2.4.3 är en utveckling av författarens tidigare tankar i ”190609-Examination DYNOPS1 -Jonny


McRaven, 1995, 19-21. 98

Yarger, 2013, 66.


HOP 18-20

specialoperationer. Förmågan till rörlighet respektive räckvidd är framförallt viktig vid

infiltration och exfiltration till specialoperationsområden.99

Rörlighet omfattar utöver

förmågan att infiltrera och exfiltrera även en förmåga till rörelse inom ett operationsområde.

Räckvidd kan framförallt förstås i relation till avstånd. Begreppet Rum kommer i

nedanstående analys att tolkas utifrån identifierade framgångsfaktorers påverkan på

specialförbandens rörlighet respektive räckvidd gentemot givet uppdrag.




A2 Rum (rörlighet

samt räckvidd) Påverkan av specialförbandens förmåga till:

Organisatorisk adaptivitet på rörlighet samt räckvidd?

Taktisk och teknisk innovation för rörlighet samt räckvidd?

Underrättelser på rörlighet samt räckvidd?

Vilseledning på rörlighet samt räckvidd?

iii. Risk (A3)

Indikatorn risk skall i aktuell studie förstås utifrån två perspektiv, risk för egna styrkor samt

risk för uppdraget. Enligt Kiras har risker horisontell och vertikal påverkan på alla

ledningsnivåer vid specialoperationer. Genomförandet av specialoperationer ställer således ett

krav på förtroende från politisk och strategisk nivå. Enligt Kiras finns det en risk att

specialoperationer kan genomföras utanför politiskt givna mandat i strävan efter ökad operativ

eller taktisk framgång.100

Ett taktiskt misslyckande att uppnå fysisk access vid

specialoperationer kan resultera i politiska och strategiska konsekvenser. Analysen avser

studera identifierade framgångsfaktorers påverkan på risk för egna styrkor samt risk för

uppdraget. Risk för egna styrkor är fysisk risk som förekommer för specialförbanden i

förhållande till uppdraget samt operationsmiljö. Risk för uppdraget skall förstås som risk som

kan påverka uppdragets måluppfyllnad samt effekterna av ett misslyckande på respektive

ledningsnivå.101




A3 Risk (för egna styrkor

samt uppdraget) Påverkan av specialförbandens förmåga till:

Organisatorisk adaptivitet på risk för egna styrkor samt uppdraget?

Taktisk och teknisk innovation på risk för egna styrkor samt uppdraget?

Underrättelser på risk för egna styrkor samt uppdraget?

Vilseledning på risk för egna styrkor samt uppdraget?

99

Yarger, 2013, 66. 100

Kiras, 2017, 160-161. 101

Ibid, 152-154.


HOP 18-20

iv. Sammanfattning av analysverktyg för delanalys 2

I tabell 3 presenteras analysverktyg för delanalys 2 som syftar till att besvara studiens andra

frågeställning: Hur påverkar specialförbandens förmåga att tillämpa flexibilitet tid, rum

respektive risk vid fysisk access?

Delanalys 2 omhändertar resultatet från delanalys 1 och urskiljda framgångsfaktorer (P1-4)

analyseras avseende påverkan på framgång vid fysisk access genom indikatorerna tid, rum

och risk (A1-3).

Tabell 3, Författarens sammanställning av analysverktyg för delanalys 2.


HOP 18-20

2.4.4 Sammanfattande analysverktyg

I tabell 4 sammanfattas och operationaliseras studiens teoretiska ramverk som ett

analysverktyg. Resultatet från respektive analys syftar sammantaget till att värdera om

övergripande hypotes är stärkt alternativt falsifierad. Resultatet underbygger svar på studiens

centrala forskningsfråga: Hur kan tillämpning av principen flexibilitet bidra till att förklara

framgångsrik fysisk access vid specialoperationer?

Tabell 4, Studiens teoretiska ramverk operationaliserat och sammanställt som analysverktyg

av författaren.


HOP 18-20

3. Analys

Analysen presenteras utifrån det tvådelade analysverktyget för studiens teoretiska ramverk.

Respektive underrubrik är uppdelad utifrån studerade fall. Inledningsvis presenteras relevant

bakgrund för respektive fall för att ge sammanhang till läsaren. Därefter sammanfattas

resultatet från delanalys 1 samt 2. Avslutningsvis presenteras sammanställning av resultatet i

tabellformat som stöd för läsaren. Sammanställt resultat från respektive analys syftar

sammantaget till att värdera om övergripande hypotes är stärkt alternativt falsifierad.

Resultatet underbygger svar på studiens centrala forskningsfråga.

3.1 Presentation av fallens bakgrund samt sammanfattning av analysens

resultat (delanalys 1 samt 2)

3.1.1 Operation Eagle Claw

Eagle Claw var en amerikansk specialoperation som genomfördes 24-25 april 1980. Den

misslyckade fritagningsoperationen omfattade ett försök att åstadkomma fysisk access till

Teheran, Iran för att frita amerikansk ambassadpersonal. Ett specialförband med 389 soldater

etablerades i Iran med direkt understöd av 569 personer, sex stycken transport- respektive

tankflygplan samt åtta transporthelikoptrar och luftburet eldunderstöd. Operationen avbröts i

ett tidigt skede på grund av mekaniska problem med transporthelikoptrar, vilket följdes av en

kollision på marken mellan ett transportflygplan och en helikopter som resulterade i att åtta

amerikanska soldater stupade.102

Sammanfattningsvis indikerar genomförd delanalys 1 förekomst av taktisk innovation och

vilseledning. Delanalys 1 indikerar avsaknad av organisatorisk adaptivitet, teknisk innovation

samt underrättelser. Delanalys 2 indikerar att specialförbandets avsaknad av organisatorisk

adaptivitet påverkade flygstyrkans tempo negativt. Vidare indikeras att taktisk innovation

bidrog till specialförbandets förmåga till underrättelser men att sammantagna brister i

underrättelser påverkade responstid negativt. Specialförbandets avsaknad av adaptivitet,

innovation och underrättelser påverkade rörlighet samt räckvidd negativt vid fysisk access.

Specialförbandets brister i adaptivitet, innovation och underrättelser påverkade sammantaget

risk för egna styrkor och uppdraget negativt. Tillämpningen av vilseledningsaktiviteter för att

102

Rod Lenahan, Crippled Eagle: A Historical Perspective of U.S Special Operations, 1976-1996, upplaga 1,

Charleston: Narwhal Press, 1998, 106-114, 146.


HOP 18-20

dölja eget uppdrag, såsom omfattande operationssekretess, påverkade risk för uppdraget

positivt men risk för egna styrkor påverkades samtidigt kraftigt negativt.

3.1.2 Operation Ivory Coast

Ivory Coast var en amerikansk specialoperation som genomfördes 20-21 november 1970.

Fritagningsoperationen omfattade en räd mot fånglägret Son Tay och framgångsrik fysisk

access av Nordvietnam men misslyckades med angivet uppdrag. Ett specialförband med 56

personer färdades i sex helikoptrar från Thailand till Nordvietnam och kunde på objektet

konstatera att fånglägret var tomt på amerikanska krigsfångar. Specialförbandets

underrättelsefunktion hade misslyckats med att upptäcka att fångarna hade flyttats fyra

månader tidigare till ett annat fångläger.103

Sammanfattningsvis indikerar genomförd delanalys 1 förekomsten av samtliga

framgångsfaktorer (P1-4) vid operation Ivory Coast. Delanalys 2 indikerar att

specialförbandets tillämpning av flexibilitet genom adaptiv, innovativ och djärv anpassning

påverkat indikatorerna tempo, räckvidd, rörlighet positivt samt reducerat risk för uppdrag och

egna styrkor. Specialförbandets brister i förmåga till underrättelser har påverkat responstid

negativt.

3.1.3 Operation Frankton

Frankton var en brittisk specialoperation som genomfördes 7-12 december 1942.

Specialoperationen var framgångsrik i att etbalera fysisk access och förstöra tyska fraktfartyg

i Bordeaux, Frankrike. Ett specialförband med 10 soldater urlastade ubåten HMS Tuna för att

därefter paddla dryga 96 km i fem kajaker upp längs floden Gironde. Fyra soldater var

framgångsrika att etablera sprängladdningar på fraktfartygen men sex soldater förlorades

under paddlingen. Två av de fyra som framgångsrikt etablerade fysisk access blev efter

sprängningen tillfångatagna och avrättade av tyska soldater.104


framgångsfaktorer (P1-4) vid operation Frankton. Delanalys 2 indikerar att specialförbandets

tillämpning av flexibilitet påverkade responstid, tempo, räckvidd, rörlighet samt risk för

uppdraget positivt. Brister i underrättelser påverkade tempo, rörlighet samt risk för egna

styrkor negativt.

103

Bruce Hoffman, ”COMMANDO RAIDS: 1946-1983”, Santa Monica: RAND publications, 1985, 46. 104

Brendan Manley, ”Monument a Tribute to Cockleshell Heroes”, Military History, vol. 28, nr. 3, 2011, 9.


HOP 18-20

3.1.4 Operation Gunnerside

Gunnerside var en brittisk specialoperation som genomfördes 17-28 februari 1943 i

tyskockuperade Rjukan, Norge. Specialoperationen genomfördes med norsk personal under

ledning av brittiska organisationen Special Operations Executive (SOE). Ett specialförband

med sex soldater luftlandsattes med fallskärm för att därefter med skidor återsamla med

tidigare insatt personal. Specialförbandet etablerade framgångsrikt fysisk access och kunde

dolt för motståndaren förstöra utrustning för produktion av tungt vatten.105


framgångsfaktorer (P1-4) vid operation Gunnerside. Delanalys 2 indikerar att

specialförbandets tillämpning av flexibilitet påverkade responstid, tempo, räckvidd samt risk

för uppdraget positivt. Analysen indikerar att specialförbandets tillämpning av flexibilitet

påverkade rörlighet samt risk för egna styrkor negativt vid fysisk access.

105

Asgeir Ueland, Kampen Om Tungvattnet: Den största sabotageoperationen i Norge under andra världskriget,

Stockholm: Fischer & Co, 2016, 158-178.


HOP 18-20

3.2 Delanalys 1- Förekommer framgångsfaktorerna som stöd för

specialförbandens tillämpning av flexibilitet för fysisk access?

3.2.1 Adaptivitet bidrar till flexibilitet till stöd för fysisk access (P1)

Analys av operation Eagle Claw indikerar avsaknad av förmåga att lära sig av erfarenheter

och underrättelser. Brister i specialförbandets förmåga att lära sig av erfarenheter och

underrättelser berodde inte främst på begränsande ledarskap som behöll mandat högt upp i

hierarkin. En officiell rapport efter operationen belyser istället organisatoriska begränsningar

och operationssekretess som hämmande för specialförbandet. Specialförbandet organiserades

ad hoc vilket möjliggjorde ett initialt högt tempo i planering och förberedelser.106

Avsaknaden

av institutionella organisatoriska rutiner samt extremt hög operationssekretess bidrog dock när

behovet av information ökade, till brister i specialförbandets förmåga att lära sig av

underrättelser och erfarenheter för att stödja tillämpning av flexibilitet.

Analys av operation Ivory Coast indikerar förmåga att lära sig av erfarenheter och

underrättelser samt ledarskap som stödjer fördelning av mandat. Fördelning av mandat kan

likväl kritiseras utifrån operationens beslutsprocess, vilket återkommer i avsnitt 3.3.3.

Specialförbandet genomförde omfattande förövning där egna erfarenheter och underrättelser

tilläts påverka genomförandet och bidrog till framgångsrik fysisk access. Specialförbandet

organiserades specifikt för uppgiften och utsedd chef upplevde att han hade alla nödvändiga

mandat tilldelade för att lösa angivet uppdrag.107

Analys av operation Frankton indikerar förmåga att lära sig av erfarenheter och underrättelser

samt ledarskap som stödjer fördelning av mandat. Specialförbandet genomförde detaljerad

förövning och förberedelser för operation Frankton. Specialförbandet utvärderade och lärde

sig konstant av erfarenheter från försök och förövning. Ledarskapet stöttade fördelning av

mandat och resurser, vilket kan exemplifieras av styrkechefens omfattande samverkan med

angränsande myndigheter såsom SOE samt ubåtar ur flottan.108

Underrättelser i form av data

om tidvatten och motståndarens bevakning av franska kusten tilläts direkt påverka planering

och genomförande.109

106

James L. Holloway, ”The Holloway Report”, Washington: Office of the JCS, 1980, 13-18. 107

McRaven, 1995, 289, 305-306. 108

C. E. Lucas Phillips, Cockleshell Heroes, London: Pan, 1957, 82-88. 109

Paddy Ashdown, A Brilliant little operation: The Cockleshell Heroes and the most courageous raid of World

War 2, London: Aurum Press, 2013, 140-144.


HOP 18-20

Analys av operation Gunnerside indikerar förmåga att lära sig av erfarenheter och ledarskap

som stödjer fördelning av mandat. Påståendet stöds av SOEs organisatoriska anpassning till

operativ kontext efter misslyckandet med operation Freshman.110

Istället för att genomföra

ytterligare försök med relativt storskaliga rädföretag fördelades mandat och resurser till en

styrka på tio norska soldater ur specialförbandet Kompani Linge.111

3.2.2 Innovation bidrar till flexibilitet till stöd för fysisk access (P2)

Analys av operation Eagle Claw indikerar organisatorisk kreativitet genom taktisk innovation

till stöd för specialförbandets förmåga att tillämpa flexibilitet. I brist på adekvata

underrättelser från mänskliga källor inne i Iran etablerade specialförbandet framgångsrikt

militär personal under falsk identitet för egen underrättelseinhämtning. Deras närvaro i Iran

avslöjades dock av klassificerad information som kvarlämnats efter beslutet att avbryta

operationen. Avslöjandet resulterade i att samtliga tvingades fly landet skyndsamt.112

Även

om specialförbandet anskaffade militär utrustning som var av senaste teknologin såsom

satelitsamband och bildförstärkare, så indikerar analysen ingen teknisk innovation som

lösning för det komplexa problemet. Lenahan menar att begränsningar för utveckling förelåg i

ekonomi, mandat och att styrkan var tillfälligt sammansatt från olika stridskrafter. Först efter

utvärderingen av operation Eagle Claw initieras på allvar en utvecklingsprocess med hög

ambition.113

Analys av operation Ivory Coast indikerar organisatorisk kreativitet genom att snabbt utveckla

och använda nya tekniska och taktiska lösningar på ett komplext problem. Tekniska

sensorsystem för mörkernavigering applicerades under förövning på ingående

transportflygplan av modell C-130.114

Framförallt formationsflygning mellan aktuella

helikopter- och flygplansmodeller utgör exempel på taktisk utveckling som hanterades

fortlöpande under förberedelser inför operationen. Implementeringen av omfattande taktisk

och teknisk innovation uppmuntrades av ansvariga chefer. Nya tekniska och taktiska

förmågor utvecklades och förfinades intill dagen före sista förövningen.115

110

Wiggan, 1986, 24. 111

Ueland, 2016, 7, 133-136. 112

Lucien S. Vandenbroucke, Perilous Options: Special Operations as an instrument of U.S. Foreign Policy,

New York: OUP USA, 1993, 127-128. 113

Lenahan, 1998, 160, 178-180. 114

Commander JCS Joint Contingency Task Group, ”Report on The Son Tay Prisoner of War Rescue Operation

- Part 1”, Washington: Office of the JCS, 1970, 19. 115

McRaven, 1996, 303-306, 311.


HOP 18-20

Analys av operation Frankton indikerar organisatorisk kreativitet genom att omfattande

förmågeutveckling genomfördes innan planering för operationen påbörjades.

Förmågeutvecklingen berörde främst taktisk innovation avseende dolt uppträdande och

navigering med kajak men även teknisk innovation av kajaksystemen samt dess

interoperabilitet för transport med ubåtar. Specialförbandet använde även av SOE särskilt

utvecklade magnetiska minor för förstöring av fartyg.116

Analys av operation Gunnerside indikerar organisatorisk kreativitet genom styrkans

användande av nya tekniska lösningar såsom ett särskilt verktyg för forcering samt elastiskt

sprängämne för lösandet av specifika problem.117

Huruvida det är teknisk innovation kan dock

diskuteras. Åtgärderna är närmast att betrakta som tekniska förberedelser vid

specialoperationer men påvisar dock tillämpning av flexibilitet genom relativt snabb

implementering av ny teknik. SOE tillät och uppmuntrade skapandet av nya förmågor vilket i

operation Gunnerside kan exemplifieras av styrkans taktiska uppträdande i både militär

uniform och civila kläder.118

Genom uppträdande i civila kläder kunde styrkan inhämta de

underrättelser som krävdes för operationen från samverkan med agenter119

samt

rekognosering av framryckningsvägar.120

3.2.3 Underrättelser bidrar till flexibilitet till stöd för fysisk access (P3)

Analys av operation Eagle Claw indikerar brister i att inhämta och delge aktuell

lägesinformation, vilket direkt bidrog till specialförbandets misslyckande att möta osäkerheter

samt uppnå eftersökt effekt för fysisk access. Operationen avbröts på grund av för få

flygdugliga helikoptrar efter att helikopterstyrkan vid två tillfällen hade exponerats för

kraftiga sandstormar. Specialförbandet kände till fenomenet vid planeringen men

misslyckades med att delge aktuell lägesinformation inom egen styrka.121

Delgivning av

lägesinformation under genomförandet misslyckades av att anflygning genomfördes under

radiotystnad med radiosystem utan kryptering.122

En officiell utredning efter operationen

konstaterar avsaknad av kriterier för beslut avseende vädrets påverkan på operationen. Vidare

beskrivs avsaknad av samband mellan militära meteorologer och heliko

116

Phillips, 1957, 82-88. 117

Ueland, 2016, 171-173. 118

Thomas Gallagher, Attack i Norge, Översättning Lars Gustav Hellström, Stockholm: Forum, 1976, 130. 119

Ibid, 196. 120

Ueland, 2016, 177. 121

Mark Moyar, Oppose any foe: The rise of America’s Special Operations Forces, upplaga 1, New York: Basic

Books, 2017, 168. 122

Mark Bowden, ”The Desert One Debacle”, The Atlantic, May, 2006, 10-20.


HOP 18-20

ptrarna samt att väderrekognosering inte genomfördes. Resultatet blev att prognosen för 24

april inte förutspådde dålig sikt, vilket resulterade i att helikopterstyrkan splittrades i

sandstormen under anflygning.123

Bristerna att inhämta, analysera och delge aktuell

lägesinformation, i det specifika fallet väderdata, var sammanfattningsvis avgörande för

specialförbandets förmåga att tillämpa flexibilitet för framgångsrik fysisk access.

Analys av operation Ivory Coast indikerar att underrättelser bidrog till specialförbandets

tillämpning av flexibilitet, vilket bidrog till fysisk access. Operativa underrättelser i form av

elektronisk spaning och flygspaning ansågs avgörande för specialförbandets tillämpning av

flexibilitet.124

Underrättelserna kunde omsättas i motståndaranalys för att identifiera

sårbarheter som exploaterades för att reducera risker och utnyttja sårbarheter. Tekniska

underrättelser var avgörande för att konstatera närvaron av eventuella luftförsvarssystem

längs planerad inflygning.125

Specialförbandet misslyckades likväl med att inhämta

underrättelser då målet saknade krigsfångar samt att en större fientlig styrka fanns på målet.126

Tidigare ansträngningar att etablera agentnätverk i Nordvietnam hade katastrofalt misslyckats,

vilket belyser värdet av mänskliga källor för att komplettera underrättelser inhämtade med

tekniska system.127

Analys av operation Frankton indikerar att underrättelser bidrog till specialförbandets

tillämpning av flexibilitet, vilket bidrog till fysisk access. Specialförbandets förmåga till

underrättelser genom att analysera och bearbeta aktuell lägesinformation såsom tidvatten och

bevakningsrutiner, möjliggjorde att motståndarens sårbarheter kunde exploateras.

Underrättelser om astronomiska och hydrografiska förutsättningar var avgörande för att

fastställa när operationen kunde genomföras utifrån ljusförhållanden och tidvatten. Analysen

indikerar likväl brister i underrättelser då specialförbandet misslyckades med att identifiera

påverkan av ökade vattenmängder på grund av vintermånaderna. Två piloter med

lokalkännedom som sannolikt hade kunnat bidra med bästa detaljinformationen om området,

tillfångatogs av tyskarna i juni 1942.128

123

Holloway, 1980, 30-31, 38-42. 124

USSOCOM Commanders conference, ”Son Tay Raid Panel Discussion”, 1988, 13-14. 125

Benjamin F. Schemmer, The Raid, upplaga 1, New York: Harper & Row, 1976, 82, 151. 126

Vandenbroucke, 1993, 70. 127

Schemmer, 1976, 140-143. 128

Ashdown, 2013, 140-144.


HOP 18-20

Analys av operation Gunnerside indikerar att underrättelser bidrog till specialförbandets

tillämpning av flexibilitet, vilket bidrog till fysisk access. Redan under planeringsskedet hade

styrkan tillgång till analyserad och bearbetad lägesinformation genom kunskaper och

lokalkännedom hos norsk personal samt genom flygspaning.129

Aktuell lägesinformation om

motståndaren och egna styrkor bidrog till att specialförbandet kunde hantera osäkerheter och

reducera risker under planering och förberedelser för operationen.130

Efter genomförd

rekognosering och inhämtning av underrättelser via agenter kunde specialförbandet exploatera

motståndarens sårbarheter i försvaret av tungvattenfabriken. Inhämtade underrättelser fick

direkt påverkan på val av framryckningsväg varvid en krävande ravinpassage genomfördes till

förmån för att anfalla över en bevakad bro. Beslutet resulterade i att sprängningen kunde

genomföras utan upptäckt av motståndaren.131

3.2.4 Vilseledning bidrar till flexibilitet till stöd för fysisk access (P4)

Analys av operation Eagle Claw indikerar att vilseledning bidrog till specialförbandets

tillämpning av flexibilitet till stöd för fysisk access. Specialförbandet hade förmåga att

koordinera och genomföra samordnade vilseledningsaktiviteter med stödjande hangarfartyg ur

amerikanska flottan. I direkt anslutning till operationens genomförande gavs ett av två

hangarfartyg i persiska viken order om att med hög hastighet styra mot Pakistan. Ordern

syftade till att vilseleda sovjetiska styrkor i området genom att tvinga dem att följa ett av

hangarfartygen. Vilseledningen lyckades varvid specialförbandets helikopterstyrka kunde

lyfta från det andra hangarfartyget utan övervakning.132

Analys av operation Ivory Coast indikerar att vilseledning bidrog till specialförbandets

tillämpning av flexibilitet till stöd för fysisk access. Specialförbandet hade förmåga att

koordinera och genomföra omfattande vilseledningsaktiviteter som med framgång avledde

motståndarens uppmärksamhet från specialoperationen. Specialförbandets flygstyrka använde

sofistikerade elektroniska motmedel för att dölja egen signatur och undgå upptäckt.133

129

Knut Haukelid, Skis against the Atom, London: William Kimber, 1954, 63. 130

Ueland, 2016, 163. 131

SOE History 129, S.O.E and Heawy Water 1942-1945, TNA HS7-181, 1945. 132

Cogan, 2003, 211-212. 133

McRaven, 1995, 321.


HOP 18-20

Analys av operation Frankton indikerar att vilseledning i form av kamouflage och maskering

bidrog till specialförbandens tillämpning av flexibilitet. Specialförbandet var framgångsrikt i

att uppträda dolt genom att använda ubåt och kajaker vilket påverkade motståndarens

beslutsfattande.134

Tyskland hade ett omfattande försvar och koncentration av styrkor till

inloppet Gironde och Bordeaux. Tyska uppfattningen var att området närmast utgjordes av ett

fort som var ointagligt.135

Förmågan till vilseledning genom ett dolt uppträdande tilläts

påverka styrkans sammansättning där en mindre styrka förordades av styrkechefen.136

Analys av operation Gunnerside indikerar att vilseledning i form kamouflage, maskering och

täckmantel bidrog till specialförbandets tillämpning av flexibilitet. Trots föregående

misslyckande att åstadkomma fysisk access med operation Freshman,137

var specialförbandet

framgångsrika i att påverka motståndarens lägesuppfattning genom dolt uppträdande.

Kamouflage av utrustning och maskering av viktiga föremål bidrog tillsammans med

täckmantel som civilpersoner till att specialförbandet under mer än elva dygn kunde uppträda

dolt för motståndaren på Hardangervidda. Genom dolt uppträdande kunde specialförbandet

hantera osäkerheter samt uppnå eftersökt strategisk och operativ effekt.138

134

Bruce Wilkingson, By Sea and By Stealth, Whitefish: Literary Licensing, 2017, 45. 135

Ashdown, 2013, 138. 136

Phillips, 1957, 5. 137

Wiggan, 1986, 30-32. 138

Ueland, 2016, 158-178.


HOP 18-20

3.3 Delanalys 2- Hur påverkar specialförbandens förmåga att tillämpa

flexibilitet tid, rum respektive risk vid fysisk access?

3.3.1 Tillämpning av flexibilitets (P1-4) påverkan på tid (responstid och tempo, A1)

Analysen av operation Eagle Claw indikerar att specialförbandets brister i organisatorisk

adaptivitet på grund av organisation och operationssekretess påverkade flygstyrkans tempo

negativt i dolda rörelsen för fysisk access.139

Att inte genomföra fullskalig förövning

motiverades av operationssekretess men beslutet kritiseras starkt i rapporten efter operationen.

Rapporten menar att avsaknaden av fullskalig förövning direkt påverkat att operationen

misslyckades.140

Avsaknaden av relevanta underrättelser om gisslans positionering bidrog

negativt till specialförbandets responstid. Det tillfälligt sammansatta specialförbandet

bedömdes först efter tre månader vara operativt för insats. Trots infiltreringen av egna agenter

i Iran gick ytterligare två månader innan godtagbara underrättelser ansågs inhämtade för att

genomföra operationen.141

Analysen av operation Ivory Coast indikerar att specialförbandets organisatoriska adaptivitet

och innovation under förberedelser och förövning påverkade flygstyrkans tempo positivt i

dolda rörelsen för fysisk access. Erfarenheter från förövning och innovation av taktik och

tekniska system utvärderades kontinuerligt och erfarenheter delades gemensamt till alla

deltagande enheter. Ett kreativt exempel på teknisk innovation är appliceringen av

sensorsystem för mörkernavigering på ingående transportflygplan av modell C-130.142

Planering och koordinering av vilseledningsaktiviteter är tidskrävande och riskerar att

specialförbands tempo påverkas negativt. Utgående från sju flygbaser och tre hangarfartyg

deltog över hundra flygplan i vilseledningsaktiviter under operation Ivory Coast.143

Analys av

empirin indikerar ingen negativ påverkan av vilseledning på specialförbandets tillämpning av

flexibilitet i relation till tid. Analysen indikerar vidare ingen påverkan av specialförbandets

tillämpning av flexibilitet på responstid i relation till fysisk access. Specialförbandet

förstärktes dock av jaktflyg för att möta hotet från nordvietnamesiskt stridsflyg. Nordvietnam

misslyckades emellertid med att upptäcka och respondera mot specialförbandet.

139


Holloway, 1980, 59. 141


McRaven, 1995, 305-306. 143

Ibid, 324-325.


HOP 18-20

Analysen av operation Frankton indikerar specialförbandets tillämpning av flexibilitet som

bidragande till styrkans responstid. Specialförbandet prioriterade framgångsrikt dolt

uppträdande över ett högre tempo i förhållande till tid. Underrättelser om motståndarens

bevakningsrutiner samt vilseledning genom kamouflage bidrog till att specialförbandet kunde

uppträda dolt för motståndaren och därmed opåverkade intill genomförandet av

sprängningarna.144

Brister i underrättelser om vattenflöden vintertid påverkade styrkans tempo

negativt genom förlusten av två ekipage med fyra soldater i svåra paddelförhållanden.145

Specialförbandets adaptivitet och innovation påverkade styrkans responstid positivt då

styrkechefen anmälde förbandet operativt redan 7 november.146

Analysen av operation Gunnerside indikerar specialförbandets tillämpning av flexibilitet som

bidragande till styrkans responstid. Underrättelser och vilseledning bidrog till att

specialförbandet kunde förlita sig på dolt uppträdande vilket gav positiva tidsförhållanden i

relation till uppgiften och motståndaren. Specialförbandet prioriterade dolt uppträdande över

ett högre tempo i förhållande till tid.147

Specialförbandets organisatoriska anpassning och

taktiska utveckling till en avsevärt mindre och mer välutbildad styrka bidrog likafullt till

högre tempo relativt större förband såsom operation Freshman. Under cirka tre timmar från

påbörjad framryckning till detonation av sprängladdningar kunde styrkan uppträda utan

stridskontakt med motståndaren.148

3.3.2 Tillämpning av flexibilitets (P1-4) påverkan på rum (rörlighet samt räckvidd, A2)

Analysen av operation Eagle Claw indikerar att specialförbandets avsaknad av adaptivitet,

innovation och underrättelser påverkade rörlighet samt räckvidd negativt vid fysisk access.

Avsaknad av fullskalig förövning och bristande förtroende mellan mark- och

flygstridskrafter149

påverkade specialförbandets förmåga att adaptivt anpassa sig för att möta

osäkerheter och uppnå eftersökta effekter. En organisatorisk förmåga till kreativitet för att

snabbt utveckla nya tekniska lösningar för ökad räckvidd och rörlighet uppstod först efter

misslyckandet med operation Eagle Claw.150

Bristande underrättelser, specifikt oförmågan att

144

Wilkingson, 2017, 45. 145

Ashdown, 2013, 179-183. 146

Ibid, 140. 147

Wiggan, 1986, 164-165. 148

SOE/Norway 44 (vol. 5), Operation GUNNERSIDE, TNA HS2-189, 1945, 13-17. 149

Vandenbroucke, 1993, 147-150. 150

Lenahan, 1998, 160, 178-180.


HOP 18-20

distribuera väderdata, var avgörande för att specialförbandets rörlighet och räckvidd

begränsades och operationen avbröts.151

Analysen av operation Ivory Coast indikerar att specialförbandets tillämpning av flexibilitet

påverkade rörlighet samt räckvidd positivt vid fysisk access. En organisatorisk adaptiv

förmåga genom att gemensamt mellan mark- och flygstridskrafter planera och föröva

genomförandet, påverkade specialförbandets rörlighet och räckvidd vid fysisk access. Ett

kreativt exempel på taktisk innovation utgörs av formationsflygning mellan helikoptrar samt

transportflygplanet C-130. Ytterligare exempel på specialförbandets tillämpning av flexibilitet

som påverkade rörlighet och räckvidd positivt utgörs av lufttankningen av helikoptrar under

dolda rörelsen.152

Analysen av operation Frankton indikerar att specialförbandets tillämpning av flexibilitet

påverkade räckvidd samt rörlighet positivt. Främst organisatorisk adaptivitet och innovation

samt vilseledning bidrog till framgångsrik fysisk access till operationsområdet. Organisatorisk

adaptivitet att lära sig av omfattande övning och erfarenheter samt teknisk och taktisk

innovation av kajaksystemen och dess interoperabilitet med ubåtar påverkade

specialförbandets räckvidd samt rörlighet positivt.153

Brister i underrättelser i form av

väderdata, vilket föranledde förlusten av fyra soldater i svårpaddlade vatten påverkade likväl

specialförbandets rörlighet negativt.154

Analysen av operation Gunnerside indikerar att specialförbandets tillämpning av flexibilitet

påverkade räckvidd positivt samt rörlighet negativt vid fysisk access. Genom organisatorisk

anpassning till en mindre men mer välutbildad styrka kunde en framgångsrik luftlandsättning

med fallskärm genomföras på Hardangervidda. Organisatorisk adaptivitet efter misslyckandet

med operation Freshman var således framgångsrikt för att säkerställa fysisk access till

operationsområdet. Analysen indikerar dock ingen kreativitet för utveckling av förmågor som

stöd för specialförbandets rörlighet i operationsområdet. Genom att specialförbandet förlitade

sig på dolt uppträdande med skidmarsch på Hardangervidda var rörligheten begränsad. Vilket

kan jämföras mot stridsplanen för operation Freshman där den större styrkan skulle

151

Holloway, 1980, 59. 152

McRaven, 1995, 311-312. 153

Phillips, 1957, 82-88. 154

Ashdown, 2013, 140-144.


HOP 18-20

luftlandsättas med glidflygplan och medföra hopfällbara cyklar för framryckning på väg.155

Jämförelsen kan likväl nyanseras utifrån den ytterst krävande miljön med högfjällsterräng och

snö varvid framryckning på skidor utgör ett realistiskt och beprövat alternativ för rörlighet.

3.3.3 Tillämpning av flexibilitets (P1-4) påverkan på risk (risk för egna styrkor samt risk

för uppdraget, A3)

Operation Eagle Claw var en högriskoperation mot bakgrund av att människor och utrustning

tvingades prestera på övre gränsen av deras kapacitet och förmåga.156

Specialförbandets

brister i adaptivitet, innovation och underrättelser påverkade sammantaget risk för egna

styrkor och uppdraget negativt. Framgångsrika vilseledningsaktiviteter såsom användandet av

hangarfartyg för att vilseleda sovjetisk övervakning påverkade dock risk för uppdraget

positivt.157

Tillämpningen av vilseledningsaktiviteter för att dölja eget uppdrag såsom

omfattande operationssekretess påverkade risk för uppdraget positivt men risk för egna

styrkor påverkades samtidigt kraftigt negativt av beslutet att inte genomföra fullskalig

förövning.158

Operation Ivory Coast kan initialt uppfattas som en djärv anpassning för att möta osäkerheter

samt uppnå eftersökt strategisk och operativ effekt. Likväl krävdes nu beslut om

genomförande av presidenten vilket kan jämföras med bara trettio år tidigare då motsvarande

beslut hade fattats på operativ nivå.159

Specialförbandet påvisade likafullt adaptiv förmåga till

anpassning för att innovativt lösa det militära problemet. Analys av empirin indikerar att

specialförbandets tillämpning av flexibilitet bidrog till att reducera risker för egna styrkor

samt uppdraget.160

Förmågan att inhämta och delge underrättelser påverkade identifiering av

relevanta operativa hot samt implementering av åtgärder för att reducera risker för uppdraget

och egna styrkor. Specialförbandet hade exempelvis kapacitet att under genomförandet följa

observationen hos de nordvietnamesiska radarsystemen.161

Effekten av förmågan att

koordinera och genomföra vilseledningsaktiviteter under operation Ivory Coast framgår inte

explicit i empirin. Sammanfattningsvis anses likafullt påverkan av vilseledningsaktiviteterna

155

Gallagher, 1976, 28-29. 156

Holloway, 1980, 58. 157

Cogan, 2003, 211-212. 158

Holloway, 1980, 59. 159

Schemmer, 1976, 39-41. 160

US SOCOM Commanders conference, 1988, 24. 161

McRaven, 1995, 297.


HOP 18-20

som reducerande på risk för uppdraget utifrån avsaknad av respons från nordvietnams

luftförsvar.162

Analys av operation Frankton indikerar synnerlig djärv anpassning för att uppnå eftersökt

operativ effekt. Påståendet bör förstås i kontexten för genomförandet i ett totalt krig med ett

tillbakapressat Storbritannien. En mycket hög risk för egna styrkor accepterades, vilket kan

exemplifieras av den mycket rudimentära planen för exfiltration tillbaka till Storbritannien

och faktumet att endast två av tio soldater överlevde operationen och nådde hemlandet efter

fem månader.163

Brister i underrättelser i form av väderdata påverkade risk för egna styrkor

kraftigt negativt. Organisatorisk adaptivitet, innovation och vilseledning bidrog likväl till att

reducera risk för uppdraget genom att specialförbandet framgångsrikt tillämpade flexibilitet

för att etablera fysisk access dolt för motståndaren.164

Genomförandet av operationen kan

kritiseras för bristande koordinering då agenter från SOE av en slump befann sig på ett av

fartygen när laddningar applicerades. Brister i koordinering mellan organisationerna

resulterade i en ökad risk för uppdraget.165

Kontexten för operation Gunnersides genomförande i totalt krig mot ett strategiskt mycket

högt prioriterat mål,166

påverkade specialförbandets adaptiva och djärva anpassning för att

möta osäkerheter och uppnå eftersökt strategisk effekt. Analys av empirin indikerar att

specialförbandets tillämpning av flexibilitet främst syftade och bidrog till att reducera risk för

uppdraget. Risk för egna styrkor var i förhållande till senare fall av specialoperationer mycket

hög. Organisatorisk adaptivitet, innovation, underrättelser och vilseledningsaktiviteter syftade

således främst till att säkerställa eftersökt strategisk och operativ effekt. Mot bakgrund av

kontexten med totalt krig och målets strategiska betydelse accepterades mycket hög risk för

egna styrkor. Specialförbandet var synnerligen väl medvetet om de risker som förelåg och

förberedelser genomfördes för att medlemmar i styrkan skulle ta sitt liv vid ett eventuellt

tillfångatagande.167

162

McCleskey, 1991, 47. 163

Wilkingson, 2017, 55. 164

Ashdown, 2013, 228-236. 165

Ibid, 244, 251. 166

Wiggan, 1986, 24. 167

Haukelid, 1954, 63-64, 170.


HOP 18-20

3.4 Sammanställning av analysens resultat

I tabell 5 sammanfattas resultatet av delanalys 1 som syftar till att besvara studiens första

frågeställning: Förekommer framgångsfaktorerna adaptivitet, innovation, vilseledning och

underrättelser som stöd för specialförbandens tillämpning av flexibilitet för fysisk access?

I tabell 5 indikeras förekomst av framgångsfaktor i empiri med (x) samt brister med (-).

Delhypotes P1: En organisatorisk förmåga till adaptivitet, genom att lära sig av erfarenheter och underrättelser samt

ledarskap som stödjer fördelning av mandat och resurser, bidrar till specialförbandens förmåga att tillämpa flexibilitet till

stöd för fysisk access.

Operation Eagle Claw Operation Ivory Coast Operation Frankton Operation Gunnerside

(-) Specialförbandets förmåga att

lära sig av underrättelser och

erfarenheter. Avsaknad av

institutionella organisatoriska

rutiner samt extremt hög

operationssekretess.

(x) Erfarenheter och

underrättelser tilläts

påverka genomförandet.

Styrkechefen upplevde

att han hade alla

nödvändiga mandat

tilldelade för att lösa

angivet uppdrag.

(x) Erfarenheter och

underrättelser tilläts

påverka genomförandet,

ledarskap som stödde

fördelning av mandat.

(x) Erfarenheter tilläts påverka

genomförandet och ledarskap

som stödde fördelning av

mandat. Organiseringen av

specialförbandet anpassades

efter erfarenheter från

föregående misslyckande.

Delhypotes P2: En förmåga till taktisk och teknisk innovation, genom organisatorisk kreativitet samt organisation och

ledarskap som stödjer skapandet av nya förmågor, bidrar till specialförbandens förmåga att tillämpa flexibilitet till stöd för

fysisk access.


(x) Förekomst indikeras genom

organisatorisk kreativitet till taktisk

innovation

(-) Avsaknad av teknisk

innovation.

(x) Organisatorisk

kreativitet att snabbt

utveckla och använda

nya tekniska och taktiska

lösningar på ett komplext

problem.

(x) Organisatorisk

kreativitet genom

omfattande taktisk och

teknisk förmågeutveckling

innan operationen

påbörjades.

(x) Organisatorisk kreativitet

att använda tekniska

lösningar. SOEs mandat att

taktiskt uppträda i civila

kläder för spaning och

sabotage.

Delhypotes P3: En förmåga till underrättelser, genom att inhämta och delge analyserad och bearbetad aktuell

lägesinformation om motståndaren, egna styrkor och omvärlden, till stöd för att hantera osäkerheter, reducera risker och

exploatera sårbarheter, bidrar till specialförbandens förmåga att tillämpa flexibilitet till stöd för fysisk access.


(-) Brister i att inhämta och delge

aktuell lägesinformation, vilket

direkt bidrog till specialförbandets

misslyckande.

(x) Strategiska

underrättelser i form av

elektronisk spaning och

flygspaning ansågs

avgörande för

specialförbandets

tillämpning av

flexibilitet.

(x) Underrättelser bidrog

till specialförbandets

tillämpning av flexibilitet,

vilket bidrog till fysisk

access.

(-) Brister i underrättelser

med att identifiera

påverkan av ökade

vattenmängder på grund av

vintermånaderna.

(x) Underrättelser bidrog till

specialförbandets förmåga att

hantera osäkerheter och

exploatera sårbarheter i

planering samt

genomförande.

Delhypotes P4: En förmåga till vilseledning, genom att koordinera och genomföra medvetna aktiviteter som syftar till att

påverka motståndarens lägesuppfattning, beslutsfattande och genomförande av militära aktiviteter, bidrar till

specialförbandens förmåga att tillämpa flexibilitet till stöd för fysisk access.


(x) Vilseledning bidrog till

specialförbandets tillämpning av

flexibilitet. Specialförbandet hade

förmåga att genomföra samordnade

vilseledningsaktiviteter med

stödjande hangarfartyg ur

amerikanska flottan.

(x) Vilseledning bidrog

till specialförbandets

tillämpning av

flexibilitet.

Specialförbandet hade

förmåga att genomföra

omfattande

vilseledningsaktiviteter.

(x) Vilseledning i form av

kamouflage och maskering

bidrog till att

specialförbandet var

framgångsrikt i att

uppträda dolt för

motståndaren vilket

påverkade dennes

beslutsfattande

(x) Specialförbandet var

framgångsrikt i att påverka

motståndarens

lägesuppfattning genom dolt

uppträdande.

Tabell 5, Författarens sammanställning av resultat över delanalys 1.


HOP 18-20

I tabell 6 sammanfattas resultatet av delanalys 2 som syftar till att besvara studiens andra

frågeställning: Hur påverkar specialförbandens förmåga att tillämpa flexibilitet tid, rum

respektive risk vid fysisk access?

I tabell 6 indikeras positiv påverkan av tillämpning av flexibilitet på tid, rum, risk med (+)

samt negativ påverkan med (-).

Tillämpning av flexibilitets (P1-4) påverkan på tid (responstid och tempo, A1)

Operation Eagle Claw Operation Ivory

Coast

Operation Frankton Operation Gunnerside

(-)Brister i organisatorisk

adaptivitet på grund av att

organisation och

operationssekretess påverkade

flygstyrkans tempo negativt i dolda

rörelsen för fysisk access. Brister i

underrättelser påverkade responstid

negativt.

(+) Organisatorisk

adaptivitet och

innovation under

förberedelser och

förövning påverkade

flygstyrkans tempo

positivt.

(-) Brister i

underrättelser

påverkade responstid

negativt.

(+) Adaptivitet och innovation

påverkade styrkans responstid

positivt.

(-) Brister i underrättelser om

vattenflöden vintertid, påverkade

styrkans tempo negativt.

(+) Tillämpning av

flexibilitet påverkade

styrkans responstid positivt.

Organisatorisk anpassning

och taktisk utveckling till en

mindre och mer välutbildad

styrka bidrog till högre

tempo relativt större

förband.

Tillämpning av flexibilitets (P1-4) påverkan på rum (rörlighet samt räckvidd, A2)


Coast


(-) Avsaknad av adaptivitet,

innovation och underrättelser

påverkade rörlighet samt räckvidd

negativt vid fysisk access.

(+) Adaptivitet och

innovation påverkade

rörlighet samt räckvidd

positivt vid fysisk

access.

(+) Tillämpning av flexibilitet

påverkade räckvidd samt

rörlighet positivt. Främst

organisatorisk adaptivitet,

innovation samt vilseledning

bidrog till framgångsrik fysisk

access.

(-) Brister i underrättelser i form

av väderdata påverkade likväl

specialförbandets rörlighet

negativt.

(+) Tillämpning av

flexibilitet påverkade

räckvidd positivt samt (-)

rörlighet negativt vid

fysisk access.

Tillämpning av flexibilitets (P1-4) påverkan på risk (risk för egna styrkor samt risk för uppdraget, A3)


Coast


(-) Brister i adaptivitet, innovation

och underrättelser påverkade

sammantaget risk för egna styrkor

och uppdraget negativt.

(+)Vilseledningsaktiviteter för att

dölja eget uppdrag, såsom

omfattande operationssekretess,

påverkade risk för uppdraget

positivt men

(-) risk för egna styrkor

påverkades samtidigt kraftigt

negativt

(+) Adaptivitet,

innovation,

underrättelser och

vilseledning bidrog till

att reducera risker för

egna styrkor samt

uppdraget.

(+) Organisatorisk adaptivitet,

innovation och vilseledning

bidrog till att reducera risk för

uppdraget.

(-) Brister i underrättelser såsom

väderdata och lägesinformation

påverkade likväl risk för egna

styrkor kraftigt negativt.

(+) Tillämpning av

flexibilitet bidrog till att

reducera risk för

uppdraget. Risk för egna

styrkor var i förhållande

till senare fall av

specialoperationer mycket

hög.

Tabell 6, Författarens sammanställning av resultat över delanalys 2.


HOP 18-20

4. Resultat, diskussion, reflektion samt fortsatt forskning

4.1 Svar på forskningsfrågor och studiens centrala frågeställning

Förekommer framgångsfaktorerna adaptivitet, innovation, vilseledning och underrättelser

som stöd för specialförbandens tillämpning av flexibilitet för fysisk access?

Genomförd analys identifierar förekomst av samtliga framgångsfaktorer (P1-4) i de tre fallen

där specialförbanden var framgångsrika i att etablera fysisk access. Förekomsten av samtliga

framgångsfaktorerna indikerar faktorernas stöd till specialförbandens tillämpning av

flexibilitet för fysisk access. I ett av fallen, operation Frankton, påvisar brister i förekomst av

underrättelser hur specialförbandens förmåga att tillämpa flexibilitet reduceras genom

förluster av personal. Operation Eagle Claw indikerar förekomst av taktisk innovation och

vilseledning men samtidigt avsaknad av organisatorisk adaptivitet, teknisk innovation samt

underrättelser. Indikerade brister påvisar negativ effekt på specialförbandets förmåga att

tillämpa flexibilitet, vilket resulterade i misslyckad fysisk access.

Sammanfattningsvis kan respektive delhypotes för adaptivitet, innovation, underrättelser och

vilseledning konstateras stärkta genom samstämmighet mellan teoretiskt ramverk och empiri.

Avsaknader eller brister i specialförbandens förmåga till underrättelser är den

framgångsfaktor som i analys av empirin tydligast påverkar specialförbandens förmåga att

tillämpa flexibilitet till stöd för fysisk access.

Hur påverkar specialförbandens förmåga att tillämpa flexibilitet tid, rum respektive risk vid

fysisk access?

Genomförd analys identifierar i studerade fall positiv påverkan av förekommande

framgångsfaktorer (P1-4) på specialförbandens förmåga att tillämpa flexibilitet och framgång

vid fysisk access ur tid, rum respektive riskperspektiv. I operation Eagle Claw påverkade

avsaknad av adaptivitet, innovation och underrättelser specialförbandets förmåga att tillämpa

flexibilitet till stöd för fysisk access. Förmågebristerna påverkade tid, rum likväl som risk

negativt vilket indikerar ett samband mellan identifierade framgångsfaktorer och

specialförbandens förmåga att tillämpa flexibilitet till stöd för fysisk access.

Sammanfattningsvis är specialförbandens avsaknad eller brister i förmåga till underrättelser

den framgångsfaktor som ger tydligast negativ påverkan på tid, rum respektive risk.


HOP 18-20

Hur kan tillämpning av principen flexibilitet bidra till att förklara framgångsrik fysisk access

vid specialoperationer?

Analysen påvisar att tillämpning av principen flexibilitet bidrar till framgångsrik fysisk access

vid specialoperationer. Slutsatsen blir således att studiens teoretiska ramverk bidrar till att

förklara hur specialförbandens förmåga att tillämpa flexibilitet genom adaptivitet, innovation,

underrättelser och vilseledning påverkar framgång vid fysisk access ur tid, rum respektive

riskperspektiv. Analysen stödjer utgångspunkten att specialförbandens förmåga att tillämpa

identifierade framgångsfaktorer för flexibilitet vid fysisk access bör förstås som samverkande

orsaksfaktorer vilka sammantaget ger synergieffekter. Resultatet av analysen indikerar att

specialförbandens förmåga till underrättelser har en särställning för att stödja framgång vid

fysisk access. I de fall specialförbandet har haft god förmåga till underrättelser har förmågan i

samtliga fall resulterat i positiv påverkan på tid, rum respektive risk vid fysisk access. I de fall

brister har förekommit har negativ påverkan på tid, rum respektive risk varit kraftig eller till

och med katastrofal med döda soldater som resultat.

4.2 Revidering av studiens övergripande hypotes

Av studiens resultat framgår att vare sig studiens delhypoteser eller övergripande hypotes kan

konstateras falsifierade. Studiens design med olika utfall har dock tydligt kontrasterat hur

framförallt specialförbandens förmåga till underrättelser påverkat positivt respektive negativt

vid lyckade respektive misslyckade specialoperationer. Specialförbandens förmåga till

underrättelser har således en särställning i förhållande till deras förmåga att tillämpa

flexibilitet för fysisk access. Betydelsen av underrättelser är inget nytt i tidigare forskning om

specialoperationer.168

Resultatet av genomförd studie ger dock slutsatsen att underrättelser har

en särskild relation till adaptivitet, innovation och vilseledning. Underrättelser kan förstås som

dimensionerande för specialförbandens förmåga att proaktivt tillämpa flexibilitet. Slutsatsen

om underrättelsers särställning som dimensionerande för specialförbandens tillämpning av

flexibilitet föranleder revidering av studiens övergripande hypotes:

Förmåga till underrättelser är dimensionerande för specialförbandens tillämpning av

flexibilitet genom adaptivitet, innovation samt vilseledning för framgångsrik fysisk access vid

specialoperationer.

168

Som ett ex: McRaven, 1995, 12-13, 18.


HOP 18-20

4.3 Diskussion

4.3.1 Studiens resultat i relation till metod och tidigare forskning

Studiens design med olika utfall har tydligt kontrasterat hur framförallt specialförbandens

förmåga till underrättelser har påverkat positivt respektive negativt vid lyckade respektive

misslyckade specialoperationer. Studiens resultat kan likväl ytterligare stärkas av prövning

mot fler fall av misslyckade specialoperationer. Samstämmigheten i resultatet mellan fall

stärker dock sammantaget eget teoretiskt ramverk genom att variation av framgångsfaktorerna

(OV) påverkar variation av fysisk access (BV). Studiens reviderade hypotes tillsammans med

utvecklat teoretiskt ramverk kan sammantaget utgöra en utgångspunkt i framtida studier för

analytisk generalisering om framgångsfaktorer som stödjer specialförbandens tillämpning av

flexibilitet för framgång vid fysisk access. Hypotesgenerering och hypotesprövning har i

studien bidragit till att konkretisera och pröva teoretiskt ramverk.

Studiens teoriutvecklande bidrag i relation till tidigare forskning är ökad förståelse för varför

framgångsfaktorerna adaptivitet, innovation, underrättelser och vilseledning bidrar till

specialförbandens tillämpning av flexibilitet samt dess påverkan på framgång vid fysisk

access. Resultatet bidrar således till tidigare teori om specialoperationer med förklaring till

orsaksambandet mellan identifierade framgångsfaktorer, tillämpning av flexibilitet och

framgång vid fysisk access. Reviderad hypotes bidrar vidare i relation till tidigare teori att

förklara underrättelsers särställning som dimensionerande för övriga förmågor att utgöra

framgångsfaktorer för specialförband att tillämpa flexibilitet. Vald teori för skapandet av egen

teoriram har en direkt påverkan på resultat av analysen, vilket ger förutsättningar att

alternativa framgångsfaktorer kan identifieras i framtida studier. Möjligheten att i framtida

studier identifiera alternativa framgångsfaktorer diskuteras vidare i underkapitel 4.4

respektive 4.5.

4.3.2 Utomvetenskaplig relevans

Undersökningens teoretiska ramverk samt resultat av analys belyser att specialförband bör

eftersträva att kontinuerligt utveckla förmåga att tillämpa flexibilitet för fysisk access.

Specialförbandens förmåga till underrättelser är enligt studiens resultat den förmåga som är

dimensionerande för övriga framgångsfaktorer. Analysen belyser hur förmågan till

underrättelser förstärks av stöd och samverkan från angränsande enheter samt myndigheter

men också vikten av egna mänskliga källor för att bekräfta inhämtning av tekniska system och

sensorer. Vidare belyser resultatet av analysen betydelsen av förmåga till vilseledning för


HOP 18-20

framgång vid fysisk access. Förmågan till vilseledning som framgångsfaktor omfattas av

preciserade taktiska aktiviteter för ett dolt uppträdande likväl som koordinerade strategiska

och operativa aktiviteter för att påverka motståndarens beslutsfattning. Resultatet av analysen

belyser hur specialförbandens förmåga till adaptivitet respektive innovation är direkt beroende

av mandat och resurser från ledningen. Tilldelning av mandat och resurser från ledning till

taktisk nivå innebär ett accepterande av högre risktagning, vilket är centralt att vidmakthålla

och utveckla för specialförbandens förmåga att tillämpa flexibilitet.

4.4 Reflektion

Ur ett etiskt perspektiv har studien beaktat kvalitativa teknikers potentiella risker vid

datainsamling. Med kvalitativa ansatser föreligger generella risker såsom integritetsintrång

och icke-informerat samtycke vilket kan utsätta personer för skada. Det skulle kunna ske

genom att exempelvis avslöja potentiellt ofördelaktig personlig information vid datainsamling

alternativt publicering.169

Riskerna minimeras likväl i aktuell studie som inte omfattas av

intervjuer utan studier av empiri i form av historiska källor som ej omfattas av någon typ av

sekretess. Till stöd för framtida läsare att identifiera eventuella felkällor i genomförd studie

har hög grad av transparens eftersträvats. Vald metod och utgångspunkt diskuteras med dess

brister ur ett kritiskt perspektiv för att tydligt redovisa egen utgångspunkt för analys och dess

brister.170

Valet att tillämpa hypotesgenerering och hypotesprövning motiverades av att konkretisera

egen teoriram för att prövas i en specifik kontext. Studiens centrala frågeställning hade

sannolikt kunnat besvaras även med andra metoder såsom enbart normativa forskningsfrågor.

Formulering av övergripande hypotes har dock bidragit till att metodiskt och djupgående

formulera och definiera ett självständigt teoriutvecklande bidrag. Vidare gav metoden

möjlighet att skapa en preciserad teoretisk utgångspunkt att argumentera utifrån mot övriga

uppfattningar om specialförbandens tillämpning av flexibilitet och fysisk access. Vald metod

ger att kvalitén på studiens forskningsöversikt och vald teori för skapandet av egen teoriram

direkt påverkar egen hypotesgenerering. Ansatsen har varit att med en bred forskningsöversikt

och teori tillsammans med god begreppsvaliditet generera ett tydligt teoretiskt bidrag i form

av studiens reviderade hypotes. Studiens reviderade hypotes som teoretiskt bidrag är

möjligtvis mer precist än vad som hade kunnat uppnås med enbart forskningsfrågor.

169

David och Sutton, 2016, 109-111. 170

Vetenskapsrådet, ”God Forskningssed”, Stockholm: Vetenskapsrådet, 2017, 28.


HOP 18-20

Påståendet bör dock bekräftas genom att prövas i fortsatt forskning. Utvecklad teoriram samt

reviderad övergripande hypotes bör även för ökad extern validitet prövas på fler fall och

empiri från andra specialoperationer än västerländska. Reflektionen adresseras vidare i

underkapitel 4.5, fortsatt forskning.

4.5 Fortsatt Forskning

Fortsatt forskning avseende specialförbandens förmåga att tillämpa flexibilitet till stöd för

fysisk access föreslås utgå från studiens teoretiska ramverk samt reviderad hypotes. Framtida

forskning kan sannolikt utveckla teoretiskt ramverk genom att identifiera och pröva ytterligare

framgångsfaktorer till stöd för specialförbandens tillämpning av flexibilitet för fysisk access.

Studiens teoretiska ramverk kan likväl utvecklas genom studier av ytterligare fall i varierande

kontexter utöver specialoperationer. För att pröva det teoretiska ramverkets generaliserbarhet

att förklara framgång för en utvecklad infiltrationstaktik kan fortsatt forskning omfattas av

kontexter såsom informationsoperationer, cyberoperationer eller bekämpningsoperationer

med stort djup.

När relevant empiri blir tillgänglig genom avklassificering är även senare fall av

specialoperationer intressanta för att pröva teoretiskt ramverk. Senare fall av

specialoperationer kan rimligtvis omhänderta kontextuell påverkan av senare års teknologiska

utveckling på specialförbandens förutsättningar att tillämpa flexibilitet för framgångsrik

fysisk access. Fallen Frankton och Gunnerside som genomfördes under andra världskriget

belyser tydligt en avsevärd risk för egna styrkor. Vidare skiljer sig fallen från de två senare

genom relativt outvecklade planer för exfiltration av specialförbanden. Betydelsen av

utvecklade planer för exfiltration och dess påverkan på specialförbandens djärvhet att

exploatera möjligheter som omfattas av risker utgör ett relevant område för fortsatt forskning.

Studiens reviderade övergripande hypotes kan för framtida forskning om specialförbandens

förmåga att tillämpa flexibilitet till stöd för fysisk access bidra till att utgöra utgångspunkt för

att pröva påverkan av identifierade framgångsfaktorer på fysisk access ur andra perspektiv än

tid, rum respektive risk. Alternativa angreppssätt kan likväl vara fördjupad studie av

framgångsfaktorernas påverkan på exempelvis tidsperspektivet eller att studera

framgångsfaktorernas påverkan på måluppfyllnad av en operation som helhet. Ytterligare

angreppssätt kan vara att kontextuellt utöka en analys till problemet med att vidmakthålla

fysisk access vid specialoperationer.


HOP 18-20

5. Referenser

5.1 Primärkällor

För operation Gunnerside, elektroniska kopior av ”The National Archives” (TNA) samt

”Norges Hjemmefrontmuseum” (NHM). Tillgängliga genom författaren.

För operation Ivory Coast, transkribering av USSOCOM Commanders Conference, ”Son Tay

Raid Panel Discussion”, 1988, Tillgänglig:

https://www.benning.army.mil/Library/Documents/Hardcopy/index.html (hämtad

2020-03-11).

5.2 Litteratur

Alvehus, Johan. Problemformulering. Upplaga 1, Lund: Studentlitteratur, 2018.

Ashdown, Paddy. A Brilliant little operation: The Cockleshell Heroes and the most

courageous raid of World War 2. London: Aurum Press, 2013.

AWE. ”Framing SOF Intelligence”, i, Special Operations from a Small State Perspective.

Red. Gunilla Eriksson och Ulrika Petterson, Cham: Springer Nature, 2017.

Booth, W, Colombo, G, Williams, J, Bizup, J, Fitzgerald, W. The Craft of Research. Upplaga

4, Chicago: University of Chicago Press, 2016.

Clausewitz, Carl von. Om Kriget. Red. Hjalmar Mårtenson, Stockholm: Bonnier fakta, 1991.

Cleveland, C, Jensen, B, Bryant, S, David A. Military Strategy for the 21st Century: People,

Connectivity and Competition. Amherst: Cambria Press, 2018.

David, Matthew och Sutton, Carole D. Samhällsvetenskaplig Metod. översättning Sven-Erik

Torhell, upplaga 1, Lund: Studentlitteratur, 2016.

Della Porta, Donatella och Keating, Michael. ”Glossary”, i, Approaches and Methodologies in

the Social Sciences: A Pluralist Perspective. Red. Donatella della Porta och Michael

Keating, Cambridge: Cambridge University Press, 2008.

https://www.benning.army.mil/Library/Documents/Hardcopy/index.html


HOP 18-20

Della Porta, Donatella och Keating, Michael. ”How Many Approaches in the Social Sciences?

An Epistemological Introduction”, i, Approaches and Methodologies in the Social

Sciences: A Pluralist Perspective. Red. Donatella della Porta och Michael Keating,

Cambridge: Cambridge University Press, 2008.

Finkel, Meir. On Flexibility: Recovery from Technological and Doctrinal Surprise on the

Battlefield. Stanford: Stanford Security Studies, 2011.

Follesdal, D, Walloe, L, Elster, J. Argumentationsteori, Språk och Vetenskapsfilosofi.

Upplaga 3, Stockholm: Thales, 2001.

Fussell, Chris. One Mission: How leaders build a Team of Teams. London: Macmillan, 2017.

Gallagher, Thomas. Attack i Norge. Borås: Centraltryckeriet AB, 1975.

George, Alexander L. och Bennet, Andrew. Case Studies and Theory Development in the

Social Sciences. Cambridge: MIT, 2005.

Gray, Colin S. Explorations in Strategy. Westport: Greenwood Press, 1996.

Gyllensporre, Dennis. ”Contemporary Hybrid Warfare and the Evolution of Special

Operations Theory”, i, Special Operations from a Small State Perspective. Red.

Gunilla Eriksson och Ulrika Petterson, Cham: Springer Nature, 2017.

Haukelid, Knut. Skis against the Atom. London: William Kimber, 1954.

Jordan, David. ”Air and space warfare”, i, Understanding Modern Warfare. Cambridge:

Cambridge University Press, 2008.

Kiras, James D. ”Risky Business: A conceptual inquiry of special operations and risk”, i,

Interdisciplinary Perspectives on Special Operations. Red. Gitte Hojstrup Christensen,

vol. 4, Köpenhamn: Royal Danish Defence College, 2017.


HOP 18-20

Kiras, James. D. Special Operations and Strategy: From World War II to the War on

Terrorism. Abingdon: Routledge, 2006.

McRaven, William H. Spec Ops- Case studies in special operations warfare: Theory and

practice. New York: Presidio press, 1996.

McRaven, William H. ”Special Operations: The Perfect Grand Strategy?”, i, Force of

Choice: Perspectives on Special Operations. Red. Bernd Horn, J. Paul de B. Taillon

och David Last, Montreal: Queen’s School of Policy Studies, 2004.

Moyar, Mark. Oppose any foe: The rise of America’s Special Operations Forces. Upplaga 1,

New York: Basic Books, 2017.

Phillips, C. E. Lucas. Cockleshell Heroes. London: Pan, 1957.

Schemmer, Benjamin F. The Raid. Upplaga 1, New York: Harper & Row, 1976.

Sun Zi. Sun Zis Krigskonst. Översättning av Bengt Pettersson, Kee Beng Ooi och Henrik

Friman, Stockholm: Santérus, 2015.

Tuck, Christopher. ”Land Warfare”, i, Understanding Modern Warfare. Cambridge:

Cambridge University Press, 2008.

Ueland, Asgeir. Kampen om Tungvattnet- Den största sabotageoperationen i Norge under

andra världskriget. Översättning av Jan Wibom, Borgå: Fischer & Co, 2016.

Vandenbroucke, Lucien S. Perilous Options: Special Operations as an instrument of U.S.

Foreign Policy. New York: OUP USA, 1993.

Wiggan, Richard. Operation Freshman. London: William Kimber, 1986.

Wilkingson, Bruce. By Sea and By Stealth. Whitefish: Literary Licensing, 2017.


HOP 18-20

Yin, Robert K. Case Study Research and Applications: Design and Methods. Upplaga 6, Los

Angeles: SAGE, 2018.

Zedong, Mao. On Guerrilla Warfare. Red. Samuel B Griffith, Mineola: BN publishing, 2007.

5.3 Rapporter, artiklar och andra källor

Bowden, Mark. ”The Desert One Debacle”. The Atlantic, May, 2006, Tillgänglig:

https://www.theatlantic.com/magazine/archive/2006/05/the-desert-one-

debacle/304803/ (hämtad 2020-03-11).

Commander JCS Joint Contingency Task Group. ”Report on The Son Tay Prisoner of War

Rescue Operation - Part 1 och 2”. Washington: Office of the JCS, 1970, Tillgänglig:

https://www.benning.army.mil/Library/Documents/Hardcopy/index.html (hämtad

2020-03-11).

Cogan, Charles G. ”Desert One and Its Disorders”, The Journal of Military History.

Lexington, vol. 67, nr. 1, 2003.

Finlan, Alastair. ”British Special Forces in the Falklands War of 1982”. International Journal

of Phytoremediation, vol. 13, nr. 3, 2002.

Finlan, Alastair. ”A Dangerous Pathway? Toward a Theory of Special Forces”. Comparative

Strategy, vol. 38, nr. 4, 2019.

Försvarsmakten, ”Militärstrategisk Doktrin 2016”. M7739-354028, Stockholm:

Försvarsmakten, 2016.

Gray, Colin S. ”Handful of Heroes on Desperate Ventures: When do Special Operations

Succeed?”. Parameters, vol. 297, nr. 1, 1999.

Hackett, J. W. ”The Employment of Special Forces”. Royal United Services Institution.

Journal, vol. 97, nr. 585, 1952.

https://www.theatlantic.com/magazine/archive/2006/05/the-desert-one-debacle/304803/

https://www.theatlantic.com/magazine/archive/2006/05/the-desert-one-debacle/304803/


HOP 18-20

Haddick, Robert. ”Improving the Sustainment of SOF Distributed Operations in Access-

Denied Environments”. JSOU Report 16-2, Tampa: JSOU Press, 2016.

Handel, Michael. ”Corbett, Clausewitz, and Sun Tzu”. Naval War College Review, vol. 53, nr.

4, 2000.

Harris Jr, William D. ”Special Operations, Irregular Warfare, and operational art: a theory of

Special Operations”. SAMS Monograph, Fort Leavenworth: School of Advanced

Military Studies, 2013.

Hoffman, Bruce. ”COMMANDO RAIDS: 1946-1983”. Santa Monica: RAND publications,

1985.

Holloway, James L. III. ”The Holloway Report”. Washington: Office of the JCS, 1980.

Kiras, James D. ”A Theory of Special Operations: ‘These Ideas Are Dangerous’”. Special

Operations Journal, vol. 1, nr. 2, 2015.

Lanir, Zvi. ”The ‘Principles of War’ and Military Thinking”. Journal of Strategic Studies, vol.

16, nr. 1, 1993.

Leong Kok Wey, Adam. ”Principles of Special Operations: Learning from Sun Tzu and

Frontinus”. Comparative Strategy, vol. 33, nr. 2, 2014.

Leslau, Ohad. ”Worth the Bother? Israeli Experience and the Utility of Special Operations

Forces”. Contemporary Security Policy, vol. 31, nr. 3, 2010.

Manley, Brendan. ”Monument a Tribute to Cockleshell Heroes”. Military History, vol. 28, nr.

3, 2011.

McCleskey, Edward R. ”Applying deception to Special Operations”. American Intelligence

Journal, vol. 12, nr. 1, 1991.


HOP 18-20

North Atlantic Treaty Organization Allied Joint Publication, ”NATO Standard AJP-3.5 Allied

Joint Doctrine for Special Operations”. 2013.

Searle, Tom. ”Outside the Box : A new general Theory of Special Operations”. JSOU Report

17-4, Tampa: JSOU Press, 2017.

Spulak Jr., Robert, G. ”A Theory of Special Operations, The Origin, Qualities and use of

SOF”. JSOU Report 07-7, Tampa: JSOU Press, 2007.

Spulak Jr., Robert G. ”Innovate or Die: Innovation and Technology for Special Operations”.

JSOU Report 10-7, Tampa: JSOU Press, 2010.

Westberg, Anders. ”To See and not to be Seen: Emerging principles and Theory of Special

Reconnaissance and Surveillance Missions”. Special Operations Journal, vol. 2, nr. 2,

2016.

Yarger, Harry R. ”21st Century SOF: Toward an American Theory of Special Operations”.

JSOU Report 13-1, Tampa: JSOU Press, 2013.

United States Government. ”Remarks by President Trump on the Death of ISIS Leader Abu

Bakr al-Baghdadi”. Tillgänglig: https://www.whitehouse.gov/briefings-

statements/remarks-president-trump-death-isis-leader-abu-bakr-al-baghdadi/ (hämtad

2020-01-14).

Vetenskapsrådet. ”God Forskningssed”. Stockholm: Vetenskapsrådet, 2017.

