1

Mötes-plats

för bildning

Grundtvigsinstitutets verksamhetsberättelse 2008–2010

Mötes-plats

förbildning

Grundtvigsinstitutets verksamhetsberättelse 2008–2010

Förord av Lennart Weibull, prorektor s. 6Grundtviginstitutet s. 8Föreståndare och organisation s. 9

Begreppet bildning av Eva Mark, föreståndare s. 13Högt & lågt, här & där, teori & praktik s. 14

Bildningsarbete i praktiken s. 23Projekt 2008 – 2010 s. 24AkAdemisk bildning s. 25

Naturvetenskaplig bildning 2009-2010

Bildning i sjuksköterskeutbildning, ämnet vårdvetenskap

och sjuksköterskans verksamhet 2010-2011

Livslångt lärande och utbildning ur bildningsperspektiv 2008-2009

bildning i konstnärlig process s. 28

Teorier ur kroppsliga praktiker 2008-2010

Bildning i konstnärlig arbetsprocess 2008-2011

Workshop Centralklinikens akutenhet vid Östra sjukhuset 2010-2011

bildning i omgivAnde sAmhälle s. 31

Samverkan mellan humanister och näringsliv 2008-2009

Interkulturell kompetens i praktiken 2009

Planering av utbildning för arbetsmarknadsutveckling 2010-2012

möten mellAn bildningsorgAnisAtioner s. 34

Olikhetens diskurs 2007-2008

Vuxnas lärande i ny tappning: Ett innovativt koncept för fortbildning

av vuxenpedagoger 2010-2011

Bildningsmöten s. 39Bildningsdagar s. 40

Referensgruppsmöten 2009 – 2010 s. 46västrA götAlAndsregionen tisdAg 10 februAri 2009 s. 47

vuxenutbildningen, göteborgs stAd onsdAg 1 April 2009 s. 49

göteborgs universitet torsdAg 11 juni 2009 s. 56

göteborgs universitet tisdAg 8 september 2009 s. 60

folkuniversitetet onsdAg 2 december 2009 s. 64

göteborgs universitet onsdAg 10 februAri 2010 s. 70

ArbetArnAs bildningsförbund tisdAg 25 mAj 2010 s. 74

ljungskile folkhögskolA tisdAg 21 september 2010 s. 80

göteborgs folkhögskolA tisdAg 30 november 2010 s. 85

göteborgs universitet tisdAg 8 februAri 2011 s. 90

Grafisk form: Karin Persson / MermermerTryck: Intellecta Infolog

6 7

FörordLåt mig starta med fyra citat från måldokumentet Göteborgs universitet 2010:

»Frihet i fråga om forskningens och utbildningens former och inriktning är en livsprincip för ett universitet. Vi tillgodoser bäst omvärldens behov när vår verksamhet är moraliskt och intellektuellt obunden av politiska, ideologiska och ekonomiska grupperingar och präglas av ett kritiskt förhållningssätt.«

»Ett universitet har kritiskt sanningssökande som kärnan i sin verksamhet. Ett ständigt ”varför?” är det viktigaste tankeinstrumentet. Kvalitet främjas av en hög integritet och av en inre demokratisk organisation.«

»Göteborgs universitet skall vara öppet – i levande kontakt med sin omgiv-ning, inbjudande och lättillgängligt, berett till prestigelöst samarbete med olika parter utanför den akademiska världen.«

»Den mång facetterade verksamheten… skapar förutsättningar för givande möten och samverkan mellan skilda kunskapsvärldar och vetenskapssyner – och därmed också för ökad samhällsnytta. Behovet av … växer i takt med att allt fler av samhällets problem fordrar helhetslösningar.«

De första två står under rubriken Integritet och kvalitet, de två senare under Öppenhet mot omvärlden. De två rubrikerna motsvarar de två poler som kän-netecknar verksamheten vid ett universitet – viljan att markera sin obundenhet och viljan att vara delaktig i samhället. Vi kan läsa universitetstankens historia i ljuset av dem. Å ena sidan finns en tradition som sträcker sig tillbaka till med-eltiden att förse samhället med yrkesutbildade experter, å andra sidan finns Humboldttraditionen som markerade universitetets rätt att på vetenskapliga grund välja sina frågeställningar utan någon påverkan från staten.

När vi ska värdera dagens svenska universitet förefaller det finnas en viss samstämmighet om att trycket från omvärlden har ökat. Staten har beväpnad med både piska och morot engagerat sig i högre utbildning och forskning. Specialdestinerade excellenssatsningar och fördelning av forskningsmedel på grundval av produktivitet är några exempel. En del av detta engagemang är säkerligen nödvändigt, men det finns också tendenser att universiteten i ökad utsträckning betraktas som instrument för annan politik, till exempel för tillväxt. Universiteten förväntas bli mer effektiva för att leva upp till samhällets krav.

Kraven gäller också utbildningen. Det handlar om fler ungdomsstudenter och studenter som snabbare tar sin examen. Riksrevisionen påbörjade 2009 en genomgång i syfte att mäta olika lärosätens effektivitet genom en ekonomisk modell. Slutsatsen som nyligen presenterades var att ju mer campusprogram,

ju mer yrkesinriktning, ju färre fristående kurser och distansutbildningar, desto bättre blir resursutnyttjandet. Riksrevisionen har säkert rätt i fråga om att sådana åtgärder skulle leda till ekonomiskt effektivare universitet – men är det sådana universitet vi vill ha?

Den fråga om synen på universitetets roll i samhället som aktualiseras av Riksrevisionens slutsatser är naturlig utgångspunkt för några inledande reflexio-ner kring Grundtviginstitutet vid Göteborgs universitet. När institutet bildades 1997 var bakgrunden att folkhögskolorna i Västsverige uppvaktat rektor för Göteborgs universitet och protesterat mot borttagandet av folkhögskolekvoten. Kritiken gick ut på att detta motverkade universitetets bildningsansvar. Bildan-det av institutet var ett uttryck för att genom samverkan mellan folkhögskola och universitet hävda bildningsperspektivet. Det var i sammanhanget naturligt att anknyta till den danske bildningsideologen N F S Grundtvigs idéer om att bilda en fri nordisk akademi i Göteborg utifrån en bred kunskapssyn som inne-fattar hela människan, hela livet och hela samhället.

Att hävda Grundtviginstitutet bildningsuppdrag är nästan femton år senare lika viktigt, kanske till och med viktigare, än då det grundades. Som institutets föreståndare framhåller i inledningskapitlet är bildning inte bara en akade-miskt grundad överblick utan även ett individuellt meningsskapande. Humboldt skriver i en programskrift från 1809 att universitetens väsen är att ”förbinda den objektiva vetenskapen med den subjektiva bildningen”. Det är en stor och kan-ske omöjlig uppgift, men det ger en riktning. Och ger en stimulans för oss att inom Göteborgs universitet lyfta fram och driva frågan om universitetets ansvar för bildning och folkbildning. Särskilt viktigt är att verka för att bildningsper-spektivet beaktas i universitetets utbildningsplanering och i rekryteringen av studerande.

Men Grundtviginstitutet är inte bara en verksamhet som slår vakt om bild-ningens värde inom universitet. Institutet har också ett uppdrag att samverka med omvärlden och att verka för det öppna universitetet. Det handlar om att verka för en bred kunskapssyn och samarbete med det icke-akademiska samhäl-let, inte minst att anknyta till den svenska folkbildningstraditionen. Grundtvig-institutet grundsyn är att det inte finns någon motsättning mellan universitetets kunskapsutveckling och samverkan med omvärlden. Tvärtom är bildningen just den brygga som förenar de två perspektiven.

Den oro som idag finns för att ett ekonomiskt styrt effektivitetstänkande äventyrar bildningens stora potential kan bara bemötas genom en kritisk de-batt både om universitetens roll i samhället och om bildningens betydelse. Den måste föras både inom och utanför Göteborgs universitet. Grundtviginstitutet vill vara platsen för en sådan debatt.

Göteborg i april 2011

Lennart WeibullProrektor, ordförande i Grundtviginstitutets referensgrupp

8 9

Föreståndare och organisationVerksamheten vid Grundtviginstitutet leds av en föreståndare, Eva Mark. Evas bak-grund är en filosofie doktorsexamen i teoretisk filosofi och forskning inom områdena självbilder och praxis. Dessutom arbetar hon med mötet mellan konstutveckling och forskning. Hon är också konsult inom självutveckling, ledarskapsutveckling och organi-sationsförändring. Vidare är hon jämställdhetsexpert. Eva Mark ansvarar för institutets verksamhetsutveckling i samspel med dess referensgrupp och olika projektledare.

Institutets verksamhet följs av en referensgrupp med företrädare för folkhögskolor, bildningsorganisationer och kommunal vuxenutbildning samt från berörda delar inom Göteborgs universitet. Referensgruppens arbete leds av dess ordförande, prorektor Len-nart Weibull.

Verksamheten är nästan helt projektbaserad. Projekten genomförs i samarbete med forskare på Göteborgs universitet, personal från andra bildningsorganisationer eller samverkan med externa bidragsgivare, i första hand Västra Götalandsregionen.

GrundtviginstitutetGrundtviginstitutet startades 1997 mot bakgrund av Göteborgs universitets vision om ett fritt och demokratiskt lärande, liksom viljan att skapa broar mellan universitetet och omvärlden. Institutets uppdrag är att verka för bildning och folkbildning i ljuset av en bred syn på kunskap. Särskilt viktigt är att stödja bildningsperspektivet i universitetets undervisning, utbildningsplanering och i rekryteringen av studenter. Verksamheten be-drivs genom regelbundna seminarier och projekt. Det handlar både om interna arbeten och samverkan med andra organisationer.

Institutet har ett universitetsuppdrag. Det innebär att dess verksamhet berör samtliga fakulteter. Särskilt viktig är kontaktytan mot den humanistiska, den konstnärliga och den utbildningsvetenskapliga fakulteten. Organisatoriskt är Grundtviginstitutet place-rat vid Institutionen för pedagogik och specialpedagogik vid utbildningsvetenskapliga fakulteten.

Institutet artikulerar även bildningsfrågor i nära samverkan med omvärlden och samlar kompetens från bildningsområdet genom kontakter med företrädare för folk-högskolor, bildningsorganisationer och kommunal vuxenutbildning. Grundtviginstitutet fungerar därmed som en dynamisk mötesplats för olika kunskapsorganisationer som är intresserade av bildningsfrågor.

FO

TO

: JO

HA

N W

ING

BO

RG

Begreppet bildning

14 15

Uppdragets bildningsbegrepp?Grundtviginstitutet fick ett brett bildnings-uppdrag för perioden 2008-2010. Institutet skulle verka för både akademisk bildning och folkbildning. Därtill att artikulera bildningsfrågor i nära samverkan med omgivande samhälle och samtidigt åstad-komma att dessa frågor fick ökad synlighet inom universitetet. Uppdraget är univer-sitetsgemensamt vilket innebär att den sist nämnda punkten i praktiken har formen av bildningsarbete för samtliga fakulteter.

Det säger sig självt att verksamheten har kommit att spreta år olika håll. I en sådan situation är av vikt att kunna formulera en gemensam utgångspunkt för olika aktivite-ter så att institutets verksamhet ändå hålls samman. Grundtviginstitutet behövde en bildningssyn som kunde fungera som ge-mensam nämnare för samtliga delar inom uppdraget. När jag i egenskap av förestån-dare för verksamheten insåg detta ställdes jag inför följande frågor: Går det att driva ett bildningsinstitut med dessa förutsätt-ningar? Är det möjligt att formulera en hållbar bildningssyn med tydlig begrepps-bildning som grund för ett så omfattande uppdrag?

I dag är jag beredd att svara jakande på frågorna och hävdar att resultatet utgör en praktiskt fungerande syn på bildning som är relevant i dagens samhälle. Denna text skissar den bildningsuppfattning som växt fram ur teoretisk reflektion över mitt prak-tiska arbete. Mitt sätt att möta uppdraget

var nämligen inte att börja med teoretisk reflektion för att formulera en bildnings-uppfattning som skulle ligga till grund för det praktiska arbetet. Jag började i stället med projektarbete kopplat till olika aspek-ter av uppdraget och reflekterade parallellt över olika bildningsbegrepp.

BildningDet finns flera olika sätt att tala om bild-ning och dessa olika synsätt ställs inte säl-lan mot varandra. Man kan till exempel välja mellan att fokusera på subjekt eller objekt i bildningsprocesser. Om man utgår från processens subjekt betonas individens fria utvecklingsprocess och själva bild-ningsprocessen är i fokus. Ligger däremot betoningen på bildningens objekt, är det centrala inte processen utan att ett visst mål uppnås, till exempel att ett visst stoff tillägnas.

Institutet utgår från ett dynamiskt bildningsbegrepp, en aktiv persons själv-ständiga reflektiva och kunskapsutveck-lande arbete. Bildningsprocesser skapar ett personligt förhållande till kunskap, en individs olika kunskaper integreras i den egna erfarenheten och det egna tänkandet. Bildning skapar också sammanhang och överblick. Kort sagt en någorlunda ge-nomreflekterad världsbild.

Här vill jag lyfta fram fem aspekter av begreppet bildning som är bärande i arbetet.

1. Det handlar om processperspektiv på bildning där förståelse finns i centrum. Lite mer tekniskt kan man tala om herme-neutisk bildningssyn.

2. Bildningsprocesser har karaktären av att man faktiskt gör något med den kun-skap man har, till exempel kopplar den till den egna erfarenheten, skapar struktur eller sammanhang. Annorlunda uttryckt: bildningsprocesser skapar genom reflek-tion kunskap om kunskap.

3. Det språkliga uttrycket ”bilda” beteck-nar människans formning till människa genom uppfostran och skolning. Att koppla bildning till människors fria självutveck-ling har sina rötter i antiken. Processper-spektivet ser på bildning som något som omvandlar en människa.

4. Bildningsarbete skapar rörelse. En så-dan bildningssyn tar avstånd från tanken att bildning har som funktion att bevara viss kunskap: tradition, kanon, kulturarv eller liknande. I stället postuleras ett reflek-tivt, kritiskt granskande subjekt. Hon eller han behärskar olika maktkritiska perspek-tiv och granskar sitt kulturarv.

5. Bildningsprocesser utgör en för-utsättning för såväl personlig som kul-turell utveckling. Arbete med bildning innehåller kulturkritik och inkorporerar maktperspektiv till exempel i form av klassperspektiv och genusperspektiv och intersektionella perspektiv. Här återkom-mer skapandet av rörelse, nu genom att våga bli främmande för det som länge framstått som bekant och skapa bekant-skap med det som har framstått som främ-mande.

Universitetsgemensamt bildningsarbeteBildning äger rum inom akademin men också på andra platser. Det skall jag komma tillbaka till. Men inledningsvis kommenteras förutsättningar för institutets

akademiska bildningsarbete.Högskolelagens syn på bildning har hög

abstraktionsnivå och handlar om att ut-veckla tänkande över tänkande samt skapa kunskapsprocesser som har olika former av kunskap som objekt. Det kunskapande subjektet betraktar kunskap ur olika meta-perspektiv.

En förutsättning för institutets arbete är bildningssyn som utgår från att samtliga fakulteter arbetar med bildningsverk-samhet. Vi talar då om bildning i vidare mening än humanioras och konstens grundformer. Ett modernt bildningsideal innehåller även resultat och tankemodeller från andra vetenskaper och kunskapsbild-ning inom professionsutbildningar. Det innebär i praktiken att det överbryggar motsättningen mellan teori och praktik samt konst och vetenskap.

Institutet har under perioden arbetat med bildning på humanistisk, naturve-tenskaplig, vårdvetenskaplig, utbildnings-vetenskaplig och konstnärlig fakultet. En genomgående erfarenhet är att samtliga fakulteter anser att bildningsfrågor befin-ner sig i motvind idag och behöver stärkas. Arbetet visar samtidigt att det måste föras utifrån olika vetenskapsområdens specifika förutsättningar.

Bildning handlar dock inte bara om akademiskt grundad överblick, utan även om det meningsskapande sammanhang som varje människa har i sitt liv. Bild-ningen har existentiella dimensioner som berör tanke, känsla och handling, både det teoretiska och det praktiska. Bildningspro-cessen bidrar till att ge livet mening och överblick. Den är också ett resultat av vad livet lär oss.

Autonomt självblivande tränas och inför-livas i jaget genom vardagslivets övervä-ganden. Det har sin primära grund i livets bildningsskapande verksamhet och inte i

Högt & lågt, här & där, teori & praktik

16 17

akademisk bildning. Teori och praktik, akademisk verksamhet och levnadskonst har det gemensamt att subjektet tänker över sitt tänkande och skapar kunskap om/av kunskap. Och det gör vi såväl i vardagslivet som i forskning och undervis-ning.

Det vetenskapliga bildningsbegreppet på metanivå förutsätter ett förvetenskapligt och ännu bredare bildningsbegrepp, bild-ning som livsprocess. I en sådan person-ligt bildande process, som ger menings-fullt sammanhang åt ett liv, ingår många olika kunskapsformer: personlig kunskap, distanserad kunskap, vetenskaplig kun-skap, sinnenas kunskap, emotioners kun-skap, intuition, blinda reaktioner på det vi inte kan kontrollera, praktisk kunskap och det vi lär oss genom konst.

Elitism och demokratiAkademisk bildning har historiskt sina rötter bland annat i Humboldts bild-ningsideal. Han betraktade bildning som ett resultat av studier på universitet vars kunskapsproduktion utmärktes av frihet och autonomi. Lärarna hade rätt att argu-mentera för de vetenskapliga teser som de kommit fram till i sin egen forskning. Stu-denterna skulle vara fria att välja vad de skulle studera och lärarna skulle åtnjuta frihet i valet av vetenskapliga frågor.

Bildningsprocesser förbereds enligt detta system i gymnasiet och folkskolan där grundläggande kunskaper inhämtas. Bildningsresan tar sin utgångspunkt i tre kärnämnen: språk, matematik och histo-ria. Dessa ämnen förbereder för fria stu-dier då de erbjuder träning i att använda intellektuella grundformer. Dessa former utgör samtidigt intellektuella anlag hos människan och världens struktur. Kun-skapen och dess objekt har samma form och uppvisar därmed strukturlikhet.

Bildning är enligt detta synsätt resul-tat av skolning som genererar formell kunskap vilken i sin tur återger världens struktur. Det handlar inte om att till-ägna sig detaljkunskaper utan om att betrakta det enskilda mot bakgrund av övergripande sammanhang, strukturell överblick. Denna kunskapssyn ställer teori och praktik, fakta och grundstruktur mot varandra. Humboldt utgår därtill från ett elitistiskt bildningsideal. Folket utbildas medan eliten bildas.

Hans syn på akademin och bildning är uppenbarligen en otillräcklig utgångs-punkt i dagens samhälle. Som vi sett söker institutets bildningsarbete överbrygga motsättningar mellan teori och praktik. Dess verksamhet utgår från ett uppdrag som tar fasta på akademins roll när det gäller bildning, men även folkbildning, breddad rekrytering och kopplingen mel-lan bildning och fri kunskapsutveckling i det livslånga lärandet. Det innebär att utgångspunkten inte är ett isolerat elitis-tiskt ideal utan även inkluderande bild-ningsbegrepp.

Det finns i praktiken motsättningar inom detta synsätt. Högskolans verksam-het befinner sig i förändring. Hur sam-existerar massutbildning och elitistiska ideal, till exempel i form av starka forsk-ningsmiljöer, inom ett universitet? De två typerna av verksamhet är länkade till olika och åtminstone delvis motstridiga bildningsideal.

När det gäller högskoleväsendet kan vi konstatera att det under de senaste 15 åren skett en stor omvandling inte minst kvantitativt sett. Från att ha varit ett universitet enbart för ”eliten” kan man nu tala om högskolan som en massutbild-ningsinstitution. Den stora ökningen av studenter har medfört en breddad social rekrytering. Hur påverkar denna föränd-

ring undervisningen? Hur har universitet förmått möta den pedagogiska utmaning som uppstår med nya grupper av stude-randen kombinerat med ett större student-antal?

FolkbildningI uppdraget ingår både akademiskt bild-ningsarbete och folkbildningsarbete. Grundtviginstitutet bildades ursprungligen för att skapa en mötesplats för högskola och folkhögskola. Arbetet med folkbild-ning har därmed av tradition ofta rört samarbeten med folkhögskolan. Under perioden 2008-2010 har fyra samarbets-projekt mellan högskola och folkhögskola avslutats. Projekten har berört följande områden: breddad rekrytering, pedagogis-ka praktiker, interkulturell kompetens samt undersökning av studenter med folkhög-skolebakgrund vid Göteborgs universitet.

Samverkan mellan högskola och folkhög-skola bidrar till att problematisera förhåll-ningssätt inom olika kunskapskulturer. Det finns mycket att lära av dialog mellan två typer av bildningsorganisationer som verkar på olika villkor och utifrån olika organisationskulturer.

Folkbildningsarbete frågar inte sällan efter bildningens förhållanden till an-passning och/eller förändring, till beva-rande av en samhällsordning eller krav på förnyelse. Bildning kan ha exkluderande funktioner, inte minst inom högskolevärl-den som till stora delar är en elitorganisa-tion till exempel när det gäller spetsforsk-ning. Elitism skapar samhällsskiktning genom uteslutning. Men akademins elitism samexisterar som vi sett till exempel med massuniversitetets demokratiska krav.

Bildning kan också utgöra verktyg i ar-betet med demokrati och medborgarskap. Medborgerlig bildning handlar om vad en medborgare måste behärska för att finna

och välja sin plats i samhället. Det inne-bär bland annat att främja reflektion och kritiskt tänkande. Var och en skall kunna tänka självständigt, behärska kritiska perspektiv och på så sätt utveckla sig som politisk varelse i ett demokratiskt sam-hälle. Varje medborgare måste naturligtvis inhämta visst stoff för att finna sin plats i samhället, men träningen i medborgar-skap i ett demokratiskt samhälle innefattar också att kritiskt granska makten.

Kulturmöten och global bildningEn bildningsdiskussion värd namnet tar hänsyn till såväl nationella kontexter som globalisering och därmed kulturers lä-rande om och av varandra. Demokratisk utveckling i ett mångkulturellt samhälle kräver att traditionell inhemsk kultur och institutionaliserat kulturarv inte längre är den enda självklara utgångspunkten.

Bildningsarbete kan som vi sett ha formen av medborgerlig bildning. Vem är medborgare? Talar vi om medborgare i ett visst samhälle? Eller måste vi i dagens samhälle lämna nationella gränser för världsmedborgarskap och global bildning? Institutets arbete med bildning har kopp-lats till kulturmöten och den interkultu-rella kompetens som behövs i möten med främmande kulturer.

En konsekvens av den etniska mångfald vi finner i dagens samhälle är att interkul-turell kompetens efterfrågas i olika sam-manhang och att initiativ till interkultu-rellt arbete tas på allt fler håll. Det innebär i sin tur krav på att sådant arbete profes-sionaliseras och effektiviseras.

Interkulturell kompetens innehåller för-måga att funktionellt kunna konfronteras med det som framstår som främmande. Det är en nödvändig förutsättning för att kunna fungera i ett globalt arbetsliv men också för att skapa ny kunskap. Det

18 19

sistämnda innebär bland annat att en individ omprövar de föreställningar om världen hon vid ett visst tillfälle omfat-tar. För att utveckla sin världsbild måste en människa sätta förhållanden mellan det hemlika och det främmande i ständig rörelse.

Mot denna bakgrund är dagens kul-turmöten inom ett samhälle något som bidrar till att skapa nödvändig dynamik för kunskapsutveckling. Grundtviginstitu-tet verkar utifrån förutsättningen att möte med främmande kulturer ur bildnings-perspektiv är en tillgång för samhället, som alternativ till den problematiserande attityd vi så ofta möter. Interkulturella mö-ten är en situation som varje medborgare kan använda för att utvecklas som män-niska. Sådana möten utvecklar väsentliga bildningsaspekter, till exempel förmåga att hantera olika perspektiv och kompe-tens att leva i mellanrummen mellan olika perspektiv. Eller att kunna reflektera i bemärkelsen att förstå hur olika kulturer, och olika bärare av en och samma kultur, utgår från olika perspektiv i sina respek-tive förhållningssätt till en och samma företeelse.

Arbetet med det globala börjar hemma. Institutet har samverkat med folkbildning-en och Västra Götalandsregionen kring kulturell kompetens. Och har tillsammans med konstnärlig fakultet utarbetat en workshop om global bildning.

KunskapssynUppdraget genererar som vi sett en kom-plex verksamhet som spänner över flera områden. Organisatoriska perspektiv blandas med individuella, strukturfrågor med begreppsanalys. Låt oss återvända till frågan om det går att ringa in någon ge-mensam nämnare för en verksamhet som innehåller akademiskt bildningsarbete,

folkbildning och praktiskt bildningsarbete i samverkan med omgivande samhälle?

Jag har försökt formulera en gemensam bildningssyn vilken fungerar som gemen-sam förutsättning för verksamheten. En ytterligare sammanhållande faktor för verksamheten i sin helhet är en kunskaps-syn som tar sin början i antagandet att det är kunskapens subjekt som avgör om något är bildande eller inte. Bildningsarbete har inte som mål att bevara ett visst kunskaps-stoff, tradition, kulturarv eller kanon. Det handlar i stället om hur kunskaper förelig-ger hos det kunskapande subjektet.

Bildningsarbete utgörs av en ständigt pågående reflektiv process som använder kritiska perspektiv, prövar förutsättningar och är självständigt utformad. På så sätt görs grunden för kunskap synlig vilket underlättar att pröva och ifrågasätta det som tas för givet.

Institutets arbetar därtill utifrån ett inkluderande förhållningssätt till olika former av kunskaper. Det handlar om en syntetiserande ansats i stället för dikotomt förhållningssätt. Praktiskt arbete med bildning i detta sammanhang tillämpar kritisk attityd till fragmentering av olika kunskapsformer: teori/praktik, ämnesin-delning/självständig kunskapsproduktion, personligt/distanserat baserad kunskap, konst/vetenskap, demokratiperspektiv och maktperspektiv på kunskap. Därtill kom-mer behov av metasamtal mellan olika vetenskapsideal.

MötesplatsVerksamheten vilar i praktiken på tre ben: projektarbete, bildningsdagar och referensgruppsmöten. Projekten utformas inom alla områden som uppdraget beskri-ver.

Grundtviginstitutet skall enligt nuva-rande uppdrag åstadkomma att bildnings-

frågorna får ökad synlighet inom universi-tetet. Ett medel för att åstadkomma detta är att anordna två bildningsdagar per år där såväl referensgruppen, externa gäster och medarbetare från Göteborgs universi-tet deltar.

Institutets referensgrupp har medlem-mar från Göteborgs universitet, folkhög-skolor, vuxenutbildningsförvaltning och Västra Götalandsregionens utvecklingsen-het för kunskap och kompetensutveckling. Möten inom referensgruppen utgör en plattform för utbyte mellan olika typer av bildningsorganisationer.

På dessa möten utvecklas ett kontinuer-ligt utbyte kring bildningsarbete utifrån organisatoriska identiteter och med olika tänkbara konsekvenser för strategisk pla-nering. Institutet arbetar aktivt med sym-boliska och/eller verkliga gränser mellan olika bildningsorganisationer. Det rör sig om möten med komplexa förutsättningar och syntetiserande arbete med bevarad identitet i förändring.

Hur framstår den egna professionella identiteten i mötet med företrädare för andra bildningsinstitutioner? Vad innebär utbytet för synen på bildning? Förändras den egna kunskapsbilden i mötet med de andra?

Grundtviginstitutet är sammanfattnings-vis en mötesplats. På denna plats möts fakulteter vid Göteborgs universitet i ett universitetsgemensamt bildningsarbete. Institutet fungerar även som en gemensam plattform för utbyte mellan Göteborgs universitet, vuxenutbildningsförvaltning, regional folkbildning och folkhögskola.

Eva MarkFöreståndare för Grundtviginstitutet

Bildnings-arbete i

praktiken

24 25

Institutets praktik utgörs till största delen av projektarbete. Samtliga projekt tillämpar den syn på bildning och kunskap som jag presenterade i förra avsnittet. I det som följer presenteras kortfattat de projekt som startats och/eller drivits under perioden 2008-2010.

Uppdraget tar som vi sett ett brett grepp på bildningsfrågor och inne-håller därmed många delar. I syfte att göra en tydlig presentation av projektarbetet sorteras de olika projekten in under följande underrub-riker: Akademisk bildning, Bildning i konstnärlig process, Bildning i omgivande samhälle och Möten mellan bildningsorganisationer.

AkAdemisk bildningEn del av projekten ingår i Grundtviginstitutets strävan att utforma universitetsgemensamt och fakultetsöverskridande bildningsarbete. Tal om bildningsarbete associeras lätt till verksamheter vid humanistisk och konstnärlig fakultet. Men akademin är som helhet en bildningsorganisa-tion och därmed sysslar samtliga fakulteter med bildande processer.

En utgångspunkt för arbetet har varit att låta varje fakultet formulera sin syn på bildning utifrån egna utgångspunkter, forskningsområden och vetenskapsideal. Under perioden har projekt vars syfte varit att ana-lysera bildningsaspekter av forskning och/eller undervisning initierats vid naturvetenskaplig fakultet samt Sahlgrenska akademin. Institutet avser på längre sikt att låta fler fakulteter göra liknande projekt. Och därtill parallellt skapa fakultetsgemensamma bildningsprojekt där flera fakulteter som avslutat sin respektive bildningsprojekt ingår. Då kom-mer det att handla om att låta olika ämnen och forskningsområden i dialog skapa en gemensam mötesplats för bildningsfrågor.

Ett ytterligare exempel på arbete med akademisk bildning är strategi-förberedande arbete kring livslångt lärande ur olika bildningsperspek-tiv.

Naturvetenskaplig bildning 2009-2010Ett exempel på universitetsgemensamt bildningsarbete var projektet Na-turvetenskaplig bildning där företrädare för naturvetenskaplig fakultet formulerade en fakultetsgemensam syn på naturvetenskap ur olika bild-ningsperspektiv. Naturvetenskaper och matematik var innan specialve-tenskapernas uppkomst bildningsämnen. Men vad skulle det innebära att i dag tala om naturvetenskap och matematik som bildningsämnen?

Projektledare och redaktör för den avslutande rapporten var Stefan Nilsson, professor emeritus i zoofysiologi. Projektgruppen utgjordes av: Lars Johan Erkell, docent i zoofysiologi, Marie Rådbo, universitetslektor i astronomi, Peter Sjömar, FD arkitektur och docent vid institutionen för kulturvård, Margareta Wedborg, professor i marinanalytisk kemi och Ker-stin Wiklander, universitetslektor i matematisk statistik.

Projektgruppen arbetade i seminarieform och resultatet blev en rap-port med titeln Naturvetenskaplig bildning, Grundtviginstitutet vid Göteborgs universitet, rapport nr 9. Den innehåller artiklar med reflektion över bild-ningsaspekter på forskning, utbildning och naturvetenskaplig samhälls-anknytning. Artiklarna har följande rubriker: Naturvetenskap och mate-matik: I vems intresse?, Bilder av naturvetenskapen, Behöver en bildad person veta något om universum? och Synpunkter på en naturvetenskaplig bildningsstrategi.

Naturvetenskaplig bildningRedaktör: Stefan Nilsson

Grundtviginstitutet vid Göteborgs universitet skriftserie nr 9

Projekt 2008 – 2010

26 27

Bildning i sjuksköterskeutbildning, ämnet vårdvetenskap och sjuksköterskans verksamhet 2010-2011Som ett ytterligare led i universitetsgemensamt arbete utformar Institu-tionen för vårdvetenskap och hälsa vid Sahlgrenska akademin sin syn på bildning. Projektledare är professor Kerstin Segesten och syftet med projektet är flerfaldigt:• att synliggöra och diskutera bildningsbegreppet generellt inom Institu-tionen för vårdvetenskap och hälsa vid Sahlgrenska akademin.• att reda ut och beskriva begreppet bildning i relation till vårdande, sjuksköterskeutbildning, ämnet vårdvetenskap och vårdforskning.• att ge begreppet bildning en plats i utbildningen till sjuksköterska.

Arbetet inleddes med att projektledaren gjorde en litteraturbaserad analys av bildningsbegreppet så som det kan relateras till sjuksköterske-utbildning och till vårdvetenskaplig forskning. Analysen redovisades i ett arbetspapper och låg till grund för formulering av frågeställningar och diskussionsunderlag.

Därefter bildades seminariegrupper bland institutionens lärare/fors-kare/studenter för arbete med olika delprojekt inom projektet. Grup-perna formerades utifrån anmält intresse och ”kontrakt” om aktiv medverkan och inkluderade sex till åtta personer. De bearbetade de frågeställningar som litteraturanalysen mynnat ut i, men formulerade också nytt material.

Seminariegruppernas arbete skall mynna ut i konkreta dokument som exempelvis förslag till utbildningsinnehåll i en viss kurs, förslag till forsknings- eller utvecklingsprojekt eller förslag till externa aktiviteter. Projektledaren leder seminarierna, dokumenterar med hjälp av någon av gruppens medlemmar och sammanställer dokumentationen.

Projektet skall avrapporteras till Grundtviginstitutet i form av en skriftlig rapport med projektledaren som författare och avslutas med ett öppet seminarium/temahalvdag/annan öppen sammankomst.

Livslångt lärande och utbildning ur bildningsperspektiv 2008-2009I Göteborgs universitets strategiska plan 2007–2010 står det i avsnit-tet om utbildning att universitetet skall bidra till förutsättningar för livslångt lärande. Även i skriften Förändring för kvalitet och förnyelse. Forsknings- och utbildningsstrategier 2009-2012 är livslångt lärande nämnt och i denna skrift kan vi läsa att: Det livslånga lärandet ska bidra till både individens kompetensutveckling och samhällets kunskapsupp-byggnad. Göteborgs universitets ambition går tillbaka till den anda i vilken lärosätet grundades. Den speglas också i EU -kommissionens nya utbildningsprogram för livslångt lärande. I ett framtida arbetsliv med höga krav på individens förmåga att möta förändringar, följa kunskapsutvecklingen och investera i livslångt lärande krävs god informationskompetens. Här har inte minst universitetsbiblioteket en viktig pedagogisk uppgift.

I strategin fick institutet i uppdrag att utveckla modeller för livs-långt lärande. Grundtviginstitutet fick ett ytterligare uppdrag av grundutbildningsberedningen att undersöka vad livslångt lärande är. Beredningen föreslog att uppdraget tar sin utgångspunkt från Euro-pean Qualification of Lifelong Learning.

Genomförandet av uppdraget fick formen av en analys av olika sätt att begreppslägga livslångt lärande ur olika bildningsperspektiv, deras förhållande till varandra och deras olika praktiska konse-kvenser. Analysen är utarbetad av institutets föreståndare Eva Mark. Slutprodukten blev publikationen Livslångt lärande ur bildningsperpektiv som strategi för högskolan, Grundtviginstitutet vid Göteborgs universitet rapport nr 7. Rapporten uppehåller sig särskilt vid förhållanden mellan det livslånga lärande kopplat till humanistisk människosyn respektive ekonomi och arbetsmarknad.

Livslångt lärande ur bildningsperspektiv som strategi för högskolan Eva MarkGrundtviginstitutet vid Göteborgs universitet rapport nr 7

Från: Kerstin SegestenSkickat: den 20 april 2011 08:41Till: Carina Furåker; Irma Lindström; Ingela Lund-gren; Margareta Sköld; Terese Svensson; Joakim ÖhlenKopia: Eva MarkÄmne: möte i bildn gruppen

Kallelse:

Bildningsgruppen kallas till månadsmöte måndagen den 2 maj 2011, klockan 15.00.Lokal meddelas senare.Ta med kaffe från personalrummet så köper jag en kaka.

Ärenden:1. Lägesrapport2. ”I döda poeters sällskap”3. Intervjuer med studenter som förlagt VFU utan-för Norden (planering pågår)4. Intervjuer med sista-termins-studenter - är någon intresserad??5. Planering för lärardag 19 aug6. Planering av arbetet med rapporten7. Presentation av projektet för Grundtvig-insti-tutets ledning 31 maj. Vill någon gå med?8. Övriga frågor.

Eftersom vi nu hoppat över ett möte har vi många viktiga ärenden. Hoppas därför att alla kan göra sig fria och delta.

Kerstin

28 29

bildning i konstnärlig processEn del av det akademiska bildningsarbetet vid Göteborgs universitet äger rum vid konstnärlig fakultet. Att jag ändå samlar de konstnärliga bildningsprojekten under en egen underrubrik beror på att det handlar om ett forskningsområde i sin linda och att konstnärlig praxis inte säl-lan innehåller motstånd mot akademisk teoribildning. Samtidigt ingår djupgående erfarenhet av reflektion inom denna praxis. Enligt min me-ning utgör dessa förhållanden särskilda förutsättningar för universitets-gemensamt bildningsarbete. För att göra dessa speciella förutsättningar rättvisa har de konstnärliga bildningsprojekten genomgående haft formen av konstutvecklingsprojekt.

Bildningsperspektiv innebär inom dessa projekt att undersöka konst-närlig, praxisbaserad yrkeskunskap och dess förhållanden till akademisk teoribildning. Samtliga projekt bygger på praktiska samarbeten mellan konstnär och en akademisk teoretiker. Det handlar om processer som fått ta tid, två till tre år, där möten mellan olika praxisvärldar genererat nya bildningsperspektiv.

Ett projekt låter konstnärlig forskning möta humanistisk praxis, ett an-nat handlar om pedagogisk utveckling där bildningsperspektiv integre-ras i undervisning via en konstinstitution. Till sist har vi ett projekt där en forskare observerar och analyserar en konstnärlig workshop.

Teorier ur kroppsliga praktiker 2008-2010Grundtviginstitutets bildningsarbete kombinerar både teori och praktik samt konst och vetenskap. Tillsammans med Teaterhögskolan i Stock-holm drev institutet i linje med denna inriktning ett konstutvecklings-projekt som var finansierat av Teaterhögskolan i Stockholm. I detta projekt samarbetade Eva Mark, filosof och föreståndare för Grundtvi-ginstitutet med Pia Muchin, lektor vid Högskolan för scen och musik, (HSM) vid Göteborgs universitet samt medlem i institutets referens-grupp.

Projektet rörde sig inom kunskapsområden som frågar efter den prax-isbaserade kunskapens förhållanden till teori, konstens förhållanden till vetenskap och skillnader mellan humanistisk respektive konstnärlig forskning. Dessa områden är minst sagt vidsträckta och att då utgå från allmänna och generella frågeställningar ger ogenomförbara projekt eftersom man i detta fall söker greppa om för mycket i taget.

För att kunna bidra till kunskapsutveckling preciserades projektet så att det utgick från en konkret verksamhet, pedagogisk erfarenhet av un-dervisning i fysisk gestaltning vid HSM i Göteborg. Sådan pedagogisk erfarenhet är just praxisbaserad och har sin bas i beprövad konstnärlig erfarenhet.

Metodutvecklingen utvecklades ur ett personligt möte mellan en lärare i fysisk gestaltning och en filosof. Projektet arbetade med vad som

händer i ett kunskapsutbyte som äger rum både i praktisk och teoretisk mening och på lika villkor mellan dessa båda personer. Under halva projekttiden utgick kunskapsutveckling från praktiskt arbete med fysisk gestaltning. Resten av tiden användes till reflektion och bokskrivande. Resultatet blev boken Teorier ur kroppsliga praktiker, Carlssons förlag 2011. Boken beskriver ett konkret möte mellan konst och vetenskap där båda parter, efter en gemensam inledning, skrivit tre kapitel var och där analyserat erfarenheter från den gemensamma arbetsprocessen ur sina egna professionella perspektiv.

Bildning i konstnärlig arbetsprocess 2008-2011Ett ytterligare exempel på konstnärligt bildningsarbete var pedagogisk

utveckling på Konsthögskolan Valand. Projektet var samfinansierat av Grundtviginstitutet och Valand och utgjordes av ett samarbete mellan Eva Mark och Peter Ojstersek, konstnär och lektor vid Valands konsthög-skola.

Syftet med arbetet var att integrera bildningsarbete i praktisk konst-närlig undervisning och att påverka Valands utbildningsplanering på så sätt att idé/teori och praktik/gestaltning bättre smälter samman. Studenterna skulle därtill utvecklas som grupp och individer. Dessa mål uppnås med hjälp av teoretiskt arbete med bildning.

Eva Mark har under tre läsår genomfört sex heldagar inom ordinarie undervisning med årskurs två. Undervisningen ägde rum i öppen dia-log och handlade om grundläggande begreppsbildning med avseende på vad som händer inom konstnärlig praktik innan det finns ett verk.

Dagarna gav studenterna tillfälle att utveckla reflektion över vad som sker i konstnärligt arbetsprocess. Exempel på teman var: Vad är reflek-tion? Att analysera utan att det dör. Om rytm och balans. Vad är en självbild? Det personliga som verktyg och Omedvetna skapandeproces-ser.

Den teoretiska reflektionen integrerades i det praktiska arbetet genom att Peter var närvarande i samtliga workshops och använde den reflek-tion som skapades där i ateljésamtal och andra sammanhang. Ett stän-digt pågående samtal kring vad som skedde i gruppen mellan Eva och Peter var ett annat sätt att uppnå samspel mellan teori och praktik.

1

Analysera utan att det dör. Om rytm och balans.

1. Filosofi/levd filosofi.1. Vi höll på tills det sa stopp. Ni måste avbryta med era associationer,

bearbetning, reaktion på det jag säger. Så att det uppstår en rytm somgör att vi kan hålla på länge. Förstoppning.

2. Jag preparerar och kastar ut från mitt perspektiv. Ni integrerar detta i ervärldsbild från era respektive perspektiv. I återhämtningen skapaskunskap. Där blandas våra erfarenheter och det kan skapas något nyttur det som överskrider bådas erfarenhetsvärldar. Det är det arbetet nimåste kasta ut i er tur.

3. Veta hur/veta att. Ryle. Jag försöker tala om det ni redan vet. Men vet niatt ni vet detta?

2. Analysera så att det dör - ingen dynamik mellan kaos ochordningAnalys av skapandeprocessen är analys av något levande!Abstraktionens förhållande till den konkreta företeelsen i världen.Del/helhet. Analysera utan att förvanska fenomenet. Hur upprättadelarna? Pendla mellan del och helhet?

• Ordna ihjäl det.

• Ta bort för mycket vaghetDet går också att starta utan klar idé med ett vagt uppslag som maninte förstår sig på. Och ta reda på vad som finns i det under resansgång. Många gånger är det en överraskning. I verket finns ett uttryckpå något som av intresse pågår inom och utom den som arbetar. Vi vetinte alltid vad vi håller på med. Det kan uppdagas nya bilder av det årefter att arbetet är slutfört.Ersätter med för exakta konstruktioner och man känner inte igen vaddet handlar om. Verklighetens vaghet och mångtydighet måste finnaskvar i analysen.

• Ta bort motsägelser

• Idén får styra för mycketOm det finns en idé på förhand innan den levande skapandeprocessen

30 31

Workshop Centralklinikens akutenhet vid Östra sjukhuset 2010-2011 Grundtviginstitutet utgår från ett brett bildningsbegrepp som i prakti-ken innehåller konstnärligt bildningsarbete. Ett ytterligare exempel på det är ett konstutvecklingsprojekt som var finansierat av konstnärliga fakulteten vid Göteborgs universitet. Inom projektet samarbetade Mija Renström, konstnär och lärare vid Högskolan i Skövde, och Eva Mark.

Arbetet tog sin utgångspunkt från en fotoworkshop med konstnären Mija Renström. I workshopen har fem deltagare från centralklinikens akutenhet vid Östra sjukhusets arbetat med att iscensätta fotografi. Syf-tet var att gestalta frågeställningar kring yrkesidentitet. Workshopen var uppdelad på fyra tillfällen och deltagarna gjorde parafraser av fotokonst under handledning av Mija. De utgick från redan existerande bilder och iscensatte samt fotograferade dessa bilder på nytt. De valda foto-grafierna hade koppling till deras yrkesidentitet. Vid det sista tillfället monterades samtliga bilder på en vägg i en korridor på Östra sjukhusets akutenhet. Gruppen diskuterade resultatet och varje deltagare fick välja den bild man var mest nöjd med. Den bilden fanns som förstoring på väggen.

Mija fotograferade väggen med alla bilder och kopierade detta foto i skala 1:1. Denna bild är det konstnärliga resultatet i projektet och skall ställas ut på Hasselblads Center. I utställningen ingår även boken Att se sig själv från ett annat håll. Boken är författad av Eva Mark som observe-rat arbetsprocessen och analyserar detta sätt att arbeta. I boken ingår även en kommentar av Mija, intervjuer med deltagarna samt bilder från workshopen.

bildning i omgivAnde sAmhälleAkademins spetsforskning kan sägas äga rum utifrån ett elitistiskt bild-ningsideal. Institutet arbetar dock med bildning från ett bredare per-spektiv som även undersöker bildande reflektionsarbete inom ramen för praktiskt arbete. Grundtviginstitutets bildningsarbete spänner över teori och praktik samt både det som är internt för akademin och samverkan med omgivande samhälle.

Det får som konsekvens att arbete med akademisk bildning utförs sida vid sida med det omgivande samhällets praktiska behov av bildningsar-bete. Här äger möten mellan folkbildning och akademisk bildning rum. En bärande utgångspunkt är att oscillerandet mellan teori och praktik skapar kreativ korsbefruktning inom såväl praktiskt som teoretiskt bild-ningsarbete.

Projekten i det som närmast följer tar fasta på samverkansdelen i upp-draget och undersöker bildning som en kompetens på arbetsmarknaden, interkulturellt arbete ur praktiska bildningsperspektiv samt granskar skapandet av en kompetensplattform ur sådana perspektiv.

Samverkan mellan humanister och näringsliv 2008-2009I Sverige finns, till skillnad från andra europeiska länder, en myt om att studenter med humanistisk grundexamen inte är användbara inom pri-vata näringslivet. Humanistiska fakulteten vid Göteborgs universitet har därför för avsikt att etablera kontakt med representanter från industri- och handelssektorn. Tanken är att främja samverkan både inåt och utåt, skapa förutsättningar för utbildningsplanering som motsvarar kraven på anställbarhet och främja rekrytering av studenter.

Institutet samarbetade med prodekanen Martin Hellström i projektet Samverkan mellan humanister och näringsliv, vilket öppnade för dialog och samarbeten mellan humanistisk fakultet och företag. Ett sådant utbyte skulle generera möjlighet till praktik (inom ramen för en tilltänkt praktiktermin) och förbättra möjligheterna för studenter med humanis-tisk grundexamen att få anställning. Även (utökad) uppdragsutbildning och uppdragsforskning skulle kunna utgöra en naturlig form för samar-beten. Det konkreta syftet med projektet var utbildning som motsvarar kraven på anställbarhet med hjälp av införandet av praktikplatser på masterprogram. Projektet finansierades med hjälp av medel från rektor.

Ett studiebesök på Norges teknisk-naturvitenskaplige universitet (NTNU), i Norge som redan etablerat humanister i praxis som just handlar om samverkan mellan humaniora och näringsliv, utgjorde bakgrunden för genomförandet av projektet. Projektets praktiska arbete inleddes med en förprocess kring paketering av kompetenser: Vad kan man ha en humanist till? Har en humanist förutom sina ämneskunska-per generella kompetenser som är praktiskt användbara? Vi arbetade också med mytbildning om hur näringslivet fungerar och myter om akademiker.

Humanister i näringslivet

1

GrundtviGinstitutet vid GöteborGs universitet rapport nr. 10

Eva Mark Mija Renström

Att se sig själv från ett AnnAt håll

Workshop 2010: östra sjukhusets akutmottaGninG / mija renström

32 33

Samarbetet med näringslivet etablerades i en process om tre halv-dagsmöten under våren 2009 på Jonsereds herrgård. Under dessa möten skapades ett kunskapsutbyte mellan humanister och företagande rörande rekrytering och planering av praktik på humanistiska utbild-ningsprogram.

Projektets resultat blev beslut i fakultetsnämnden om att införa prak-tikplatser på program vid humanistisk fakultet, Göteborgs universitet. Martin Hellström författade därtill en rapport.

Interkulturell kompetens i praktiken 2009Praktiskt bildningsarbete i dag måste kunna ta hänsyn till att det glo-bala samhället kännetecknas av etnisk mångfald. Arbete med interkul-turell kompetens efterfrågas allt oftare och initiativ till sådant arbete tas på flera håll. Projektet Interkulturell kompetens i praktiken bidrog till att i Västra Götalandsregionen skapa nätverk mellan olika aktörer inom området och var ett samarbete mellan Grundtviginstitutet, Göteborgs universitet, Göteborgs folkhögskola (i Biskopsgården) och Västra Göta-landsregionen (utvecklingssekretariatet). Projektet samfinansierades av samtliga aktörer. Projektansvarig var Eva Mark, filosof och föreståndare för Grundtviginstitutet och projektledare Madeleine Larsson, samordnare Göteborgs folkhögskola i Biskopsgården. Projektet bygger på möten mellan akademiskt bildningsarbete och folkbildning.

Arbeten som i dagsläget förutsätter interkulturell kompetens befin-ner sig i en fas där man arbetar isolerat från varandra. Isolerat arbete genererar inte sådan kunskapsutveckling och sådant erfarenhetsutbyte som är nödvändigt för att utarbeta väl fungerande metoder inom ett område. Projektet bidrog till att bryta denna isolering och skapa nätverk mellan olika aktörer inom området. Detta nätverk genererade just erfa-renhetsutbyte och kunskapsutveckling inom området. Projektet initie-rade därmed viktig regionsutveckling inom områden som mångfald och integration.

Inom ramen för projektet genomfördes sju nätverksträffar i form av frukostmöten med föreläsningar och dialog. På dessa möten presentera-de olika aktörer inom området sitt praktiska arbete. Värdar var omväx-lande Göteborgs universitet och Göteborgs folkhögskola.

Projektet dokumenterades av journalisten Margareta Omsäter i rap-porten Interkulturella praktiker, Grundtviginstitutet vid Göteborgs universitet rap-port nr 8.

Planering av utbildning för arbetsmarknadsutveckling 2010-2012Detta projekt är ett regionsutvecklingsprojekt, samfinansierat av Västra Götalandsregionen och institutet. En kompetensplattform kan ses som ett planeringsorgan för att matcha och samordna utbildningsanordna-res utbud av utbildningar med arbetsgivarnas efterfrågan på kompetens inom till exempel en region. Utarbetandet av en sådan plattform hand-lar bland annat om att hitta en metod för att kartlägga utbildningsbe-hov, som i sin tur skall stämma med arbetsmarknadens behov, för att kunna fatta beslut om strategiska utbildningssatsningar.

Projektet granskar kompetensplattformen som verktyg för regional kompetensförsörjning. I fokus för undersökningen är ett pilotprojekt i Fyrbodal, nämligen Kompetensplattform för Fordonskommun, vilket studeras utifrån arbetsmarknadsperspektiv. Centrala uppgifter är att undersöka hur denna kompetensplattform blir utformad, hur den fung-erar, samt att utvärdera om den fyller sitt syfte.

Projektledare är Gunilla Bergström, forskare vid sociologiska institu-tionen vid Göteborgs universitet. Grundtviginstitutets referensgrupp utgör en av projektets referensgrupper. En andra referensgrupp är olika arbetsgrupper inom pilotprojektet. En ytterligare avstämningsyta för projektet är forskarseminarier vid sociologiska institutionen, Göteborgs universitet.

Projektet skall resultera i ökad kunskap om arbetsmarknadens sätt att fungera och på vilka sätt arbetsmarknaden påverkas/utvecklas när kom-petensbehov kartläggs på detta sätt. Centralt är kunskap om huruvida kompetensplattformar verkligen leder till en bättre matchning mellan utbudet av kompetens och arbetsmarknadens behov och om kompetens-plattformar inverkar på näringslivets struktur inom området. Slutpro-dukten blir en rapport författad av projektledaren.

ANSÖKAN OM PROJEKTSTÖD

Välkommen att söka stöd från Västra Götalandsregionen!

På nästa sida finner Du vår blankett för ansökan om stöd till regionala utvecklingsprojektinom ramen för regionens tillväxtprogram. För att ansökan ska kunna beredas krävs att allauppgifter lämnas direkt på blanketten. Följ anvisningarna som anges i blanketten och fyll ialla uppgifter. Hänvisa aldrig till eventuella bifogade bilagor.

Den ifyllda och underskrivna ansökan sänds till:Västra GötalandsregionenRegionutvecklingssekretariatetBox 1091405 23 GÖTEBORG

Förutom ansökan i underskrivet original önskas också, för att underlätta handläggningen, enelektronisk kopia till e-postadress: ruts.gbg@vgregion.se

Vid eventuella frågor kontakta Regionutvecklingssekretariatet tel. 031-63 05 00 (vxl)

Interkulturella praktikerMargareta Omsäter

Grundtviginstitutet vid Göteborgs universitet rapport nr 8

34 35

möten mellAn bildningsorgAnisAtionerGrundtviginstitutets referensgrupp innehåller företrädare från olika typer av bildningsorganisationer: Göteborgs universitet, folkhögskolor, vuxenutbildningsförvaltningen, Västra Götalandsregionen och bild-ningsförbund. Gruppen möts regelbundet för utbyten av olika slag. En kärna i verksamheten är därmed att skapa kunskap om bildning i regelbundet återkommande möten mellan olika organisationer inom bildningsområdet.

Dessa möten innehåller utbyten i mellanrummen mellan de olika or-ganisationernas identiteter och erfarenhet av bildningsarbete. En del av Grundtviginstitutets projekt har sin grund i detta pågående samarbete.

Olikhetens diskurs 2007-2008Projektet hade formen av ett regionsutvecklingsprojekt samfinansierat av Västra Götalandsregionen och Grundtviginstitutet. Projektledare var fd Kerstin Lökken, Institutionen för Kulturvetenskaper vid Göteborgs universitet samt FD Karin Lumsden Wass och FD Rita Foss Lindblad från Institutionen för pedagogik och didaktik vid Göteborgs universitet.

Grundtviginstitutet har bland annat som uppgift att främja samver-kan mellan folkhögskola och universitet. En förutsättning för det är att synliggöra de föreställningar dessa organisationer har om varandra och hur de påverkar möjlighet till dialog.

Folkhögskolans identitet innefattar en särskiljande pedagogik i förhål-lande till högskolan som utgör ett potentiellt hinder för eleverna att söka sig till/finna sig tillrätta i högskolevärlden. Samtidigt skall folkhögsko-lan bland annat förbereda sina elever för högre studier. Högskolevärl-dens pedagogik å sin sida präglas både av elitism och demokrati. Vad kan vi lära oss om snedrekryteringen till högskolan av att undersöka dessa båda särskiljande pedagogiker?

Projektet undersökte folkhögskolans särskiljande pedagogik i jämfö-relse med exempel på universitetspedagogik och folkhögskolans, åtmins-tone vid en första anblick, motstridiga profileringar – att vara särskild i förhållande till högskolan och förbereda eleverna för andra sätt att se på inlärning.

Dess empiriska nedslag ägde rum vid tre olika folkhögskolor samt, inom högskolevärlden, socionomprogrammet inom Göteborgs universi-tet. Många studenter med folkhögskolebakgrund söker sig just till detta program. Socionomprogrammet vid Göteborgs universitet är dessutom intressant eftersom det nyligen startat en fältförlagd socionomutbildning som är förlagd till stadsdelen Biskopsgården och där utbildningen tyd-ligt förankras i det sociala arbete som pågår inom stadsdelen. Utbild-ningen har således ”flyttat ut” från universitetet och genomförs med an-dra pedagogiska praktiker än vad som ofta förknippas med traditionell akademisk undervisning. Genom att utgå från detta program är projek-

Vuxnas lärande i ny tappningEtt innovativt koncept för fortbildning av vuxenpedagoger

Projektperiod: januari-december 2011

Syftet med projektet:• Att ta fram och motivera ett innovativt koncept för ett kursupplägg i samarbete

mellan olika anordnare av aktiviteter för vuxnas lärande.• Att undersöka de konkreta möjligheterna för att kunna iscensätta ett sådant

kursupplägg, i första hand i Sverige, men också som en del i ett nordisktsamarbete

Målgrupp för kursupplägget: Personer som arbetar med pedagogiska uppgifter riktademot vuxna.

Utgångspunkt avseende lärande och bildning: En person med en högskoleutbildningkan ha lika mycket att lära av en person med kort utbildning, som en person med kortutbildning kan ha att lära från en högskoleutbildad person.

Det innovativa innebär bl.a.:• Att anordnare från flera organisationer som arbetar med vuxnas lärande gemensamt

ger en fortbildningsaktivitet.• Att fortbildningsaktiviteten är så flexibelt organiserad att deltagare med olika

förkunskaper kan delta.• Att de aktiviteter som ingår kan användas både som en del i det formella

utbildningssystemet på högskolenivå (såväl grund- som avancerad nivå) ochsom en del i en icke-formell fortbildning. .

• Att vissa distansutbildningsinslag ingår, speciellt med tanke på ett eventuelltnordiskt samarbete.

• Att ”vad-kan-vi-lära-av-varandra-och-varandras-verksamheter” genomsyrarupplägget. Beroende på vilket aktivitetsalternativ en deltagare väljer (senedan) kan denna del innebära allt från diskussioner med utgångspunkt fråndeltagarnas tidigare erfarenheter till uppgifter där man dokumenterar ochjämför aspekter av bildning och lärande på varandras arbetsplatser ochredovisar dessa på olika sätt.

En första mycket preliminär skiss på ett sådant upplägg:

Grundstomme: En seminarieserie på temat Bildning och vuxnas lärande.Aktiviteten för deltagarna är att lyssna och diskutera. Seminarierna kan ges ”live”eller i virtuell form. Seminarierna kräver inte andra förkunskaper än den erfarenhetdeltagarna har tillägnat sig genom de pedagogiska uppgifter som ingår i var och ensarbete. Seminarieserien kan vara öppen även för personer som inte väljer någottilläggsalternativ (se nedan).

Olikheter inom likheter?Studier av pedagogiska praktiker inom högskola och folkhögskola

Grundtviginstitutet vid Göteborgs universitet rapport nr 6

tets ambition inte att ge en bild av den typiska universitetsutbildningen. I stället används vad som kan benämnas som ett specialfall. Poängen är att synliggöra nya sätt att undervisa inom högskolan. Studien kan bidra till att komplettera bilden av universitetet som en mångsidig institution där den pedagogiska självbilden inte på något sätt är självklar eller kan tas för given.

Det empiriska materialet utgjordes av intervjuer med lärare och elev-er/ studenter inom respektive organisation. Resultatet blev en rapport med titeln Olikheter inom likheter? Studier av pedagogiska praktiker inom högskola och folkhögskola, Grundtviginstitutets vid Göteborgs universitet rapport nr 6.

Vuxnas lärande i ny tappning: Ett innovativt koncept för fortbildning av vuxenpedagoger 2010-2011Detta projekt söker producera en gemensam utbildningsinsats för refe-rensgruppens olika bildningsorganisationer. Projektet är knutet till In-stitutionen för pedagogik och specialpedagogik. Projektledare är lektor Eva Andersson.

Syftet med projektet är:• att ta fram och motivera ett innovativt koncept för ett kursupplägg i samarbete mellan olika anordnare av aktiviteter för vuxnas lärande. • att undersöka de konkreta möjligheterna för att kunna iscensätta ett sådant kursupplägg, i första hand i Sverige, men också som en del i ett nordiskt samarbete. Målgrupp för kursupplägget: Personer som arbetar med pedagogiska uppgifter riktade mot vuxna.

Utgångspunkt för upplägget avseende lärande och bildning är att en person med en högskoleutbildning kan ha lika mycket att lära av en person med kort utbildning, som en person med kort utbildning kan ha att lära från en högskoleutbildad person. Projektet förväntas producera kunskap som är relevant för förståelsen av breddad rekrytering.

Bildnings-möten

40 41

Institutet anordnar sedan 2007 bildnings-dagar en gång per termin. Dessa dagar fungerar som mötesplatser för dialog och utveckling för medarbetare från de orga-nisationer som ingår i referensgruppen. Bildningsdagarna har olika teman och planeringen växer fram på institutets refe-rensgruppsmöten.

Det handlar om heldagar och halvdagar med program som skapar sammanhäng-ande bildningsprocesser. Publiken är lika viktig som föreläsarna och ger sitt per-spektiv på innehållet. Det finns rejält med utrymme för gemensam reflektion och diskussion.

Under perioden 2007-2010 har bild-ningsdagarna haft följande program:

Grundtviginstitutets bildningsdag 15 maj 2007: Aktuella bildningsfrågorDe första bildningsdagarna använde vi främst de resurser som fanns i referens-gruppen och använde varandra som före-läsare. Tanken var att på detta sätt skapa gruppkänsla och förtroende mellan grup-pens medlemmar. Den första bildningsda-gen föreläste Björn-Erik Brobäck, Regional fortbildning – folkhögskola på temat Vilka bildningsideal? Vi bjöd också in en gäst, Rasoul Nejadmehr, mångkulturkonsulent Västra Götalandsregionen, som talade om Interkulturell pedagogik.

Grundtviginstitutets bildningsdag 15 november 2007: Livslångt lärande ur verk-samhetsperspektivDenna heldag presenterade medlemmar i referensgruppen sin syn på livslångt

lärande genom att anknyta till den egna verksamheten. Följande föreläsningar ingick i programmet: Å ena sidan och å andra sidan, Marja-Leena Lampinen, Livs-långt lärande, Västra Götalands. Hur byg-ger vi en infrastruktur för vuxnas lärande? Jan Elftorp, förvaltningschef Vuxenutbild-ningsförvaltningen. Sverige sexa i livslångt lärande. Vad betyder det och har det någon betydelse? Birgitta Skarin, professor i etnologi, Göteborgs universitet. Vad gör vi på Göteborgs folkhögskola? Birgitta Neste-rud, rektor Göteborgs folkhögskola. Dagen avslutades med grupparbete på temat: Hur bör Grundtviginstitutet arbeta med livs-långt lärande?

Grundtviginstitutets bildningsdag 24 april 2008: Livslångt lärande i dagens samhälle Vi utvecklade diskussionen kring livslångt lärande genom att bjuda in externa före-läsare: Den första föreläsningen, Nyckel-kompetenser och det livslånga lärandet, hölls av Sven-Erik Liedman, professor eme-ritus, idéhistoria, Göteborgs universitet. Därefter talade Mikael Andersson, utveck-lingschef, Nationellt centrum för flexibelt lärande (CFL) under rubriken (Ut)bildning för en ny tid.

Grundtviginstitutets bildningsdag 18 november 2008: Bildning i praktiken Vi bjöd in Bengt Göransson som var utbild-nings- och kulturminister 1982-91. Han är socialdemokrat och engagerad i folk-bildning och folkrörelser, främst nykter-hetsrörelsen. Sedan 2006 är han även fil. hedersdoktor vid Samhällsvetenskapliga

fakulteten, Göteborgs universitet. Han talade under rubriken Varken klät-

terstege eller klotterplank - Tankar om skol- och bildningssyn. I ett samhälle där politikerna oftare företräder skattebeta-laren/kunden än medborgaren, riskerar skolan att förlora sin bildningsuppgift. Politiken avkrävs snarare leverans än en-gagemang.

Eva-Lena Dahl är professor i idéhistoria vid Göteborgs universitet. Hon reflekte-rade därefter kring följande frågor i sin föreläsningen Kan akademin bildas?: När nu snart sagt alla yrkesutbildningar skall akademiseras och yrkeserfarenhet infogas i akademiska tankesätt och förståelseformer, vart tar då erfarenhetskunskapen vägen? Kan akademin öppna sig för dess språk, komplexitet och anspråk på unika person-liga kunskaper? Eller blir det ”the same procedure as last year”?

Nina Bondesson är bildkonstnär och har varit adjungerad professor i konst med textil inriktning vid Högskolan för de-sign och KOnsthantverk (HDK). Hon bytte då under en tid görandet i konsten mot teoretisk beskrivning av bildkonstens görande. Nu är hon tillbaka i ateljén. Nina avslutade dagen under rubriken Den Ståndaktiga Osäkerheten och andra Eviga Värden. Hon talade om kunskapssyner i konsten, den praktiska konstillverkningens bildningsväg och sin syn på förhållandet mellan akademin och konst.

Grundtviginstitutets bildningsdag 6 maj 2009: Akademisk bildningBildningsdagen knöts till två gäster som har anknytning till Göteborgs universi-tet: Marie Rådbo och Sverker Sörlin. Maries rubrik var Ögon känsliga för naturveten-skaplig bildning. Hon är universitetslektor i astronomi och vicedekan för naturve-

tenskaplig fakultet. Marie fungerar också som inspektor för Folkuniversitetet och är hedersdoktor på Chalmers och är en väl-känd kraft när det gäller att på populär-vetenskaplig nivå föra ut naturvetenskap i samhället.

Sverker Sörlin talade om Varför skall bildning vara så nödvändigt? Och vad är det för något, egentligen? Sverker är idé-historiker, professor vid Kungliga Tekniska Högskolan och författare. Han har arbetat med folkbildningsfrågor inom Folkuniver-sitetet och är en ofta anlitad folkbildande föreläsare. Sverker är också medlem i Göteborgs universitets styrelse.

Grundtviginstitutets bildningsdag 28 okto-ber 2009: ValideringValideringsdagen var resultatet av en större satsning och fungerade som ett svar på referensgruppens behov av fördjupad kunskap om breddad rekrytering. Dagen hade följande programpunkter:

Mats Edvardsson inledde dagen genom att föreläsa under rubriken Validering inom högskolan inget hinder. Han är chef för studentavdelningen vid Göteborgs univer-sitet och ledamot i Sveriges universitets- och högskoleförbunds expertgrupp för stu-dieadministrativa frågor. Hans föreläsning kretsade kring följande innehåll: Svensk högskoleutbildning har ur internationellt perspektiv sedan lång tid tillbaka känne-tecknats av stor öppenhet inför att över-föra meriter från andra utbildningssystem till högskolan. Det finns också öppenhet för att tillgodoräkna kunskaper och fär-digheter av annat slag än just från formell utbildning. Föreläsningen innehåller en re-dogörelse för praxis inom högskolan, och en genomgång av det regelverk som sätter ramarna för denna verksamhet.

Därefter tog Kenneth Almqvist över. Han

Bildningsdagar

42 43

är chef för Meritea, som är ett helägt, icke vinstdrivande, dotterbolag till Göteborgs-regionens kommunalförbund. Meritea bedriver metodutveckling och genomför, i samarbete med olika intressenter, vali-dering inom ett stort antal yrkesområden. På uppdrag av Västra Götalandregionen skall företaget främja uppbyggnaden av en struktur för validering i regionen.

Verksamhetsområdet omfattar i första hand Västra Götalandregionen, men företaget har också olika expertuppdrag i valideringsfrågor för branschorganisatio-ner, departement, EU och Europarådet.

Hans föreläsning Validering av yrkes-kompetens – 10 års praktiska erfarenheter från Västsverige, handlade om yrkesvali-dering i Västsverige, historik, nuläge och framtid. Vi fick praktiska exempel från olika yrkesområden (vård, skola, bygg, teknik) och validering av yrkeskompetens förvärvad i annat land än Sverige. Fram-ställningen berörde komplexiteten i be-greppet yrkeskompetens, kvalitetsaspekter på validering och valideringens konflikter ur maktperspektiv.

Till sist lyssnade vi på Per Andersson som är docent i pedagogik vid Linköpings universitet. Han har ägnat en stor del av sin forskning åt frågor kring validering av kunskap och kompetens i olika samman-hang: högre utbildning, vuxenutbildning, folkbildning, arbetsliv etcetera.

Hans föreläsning Validering av reell kompetens - möjligheter och hinder häv-dade att möjligheten att hävda ”reell kom-petens” som underlag för behörighet och tillgodoräknanden i högre utbildning är ett av de initiativ som tagits för att bredda rekryteringen till utbildning. Tanken är att kunskap och kompetens ska ges erkän-nande oberoende av om de utvecklats ge-nom formell utbildning i gymnasieskola/vuxenutbildning eller på andra sätt. Men i

denna möjlighet finns också inbyggda som berör både individens förmåga att formu-lera sitt kunnande på ett sätt som gör det synligt och högskolesystemets öppenhet för alternativa kunskapskällor och sätt att uttrycka kunskap.

Grundtviginstitutets bildningsdag 15 april 2010: Offensiv vilja – inte bara förnyelse. Temadag om folkbildningssträvanden i dagens samhälleSå här långt i processen lät vi en gäst orga-nisera en bildningsdag åt oss och använda sitt kontaktnät. Syftet var en lite större satsning inom folkbildningsområdet. Vad finns på agendan just nu? Vi bad Bengt Göransson göra detta i kraft av att vara innehavare av gästprofessuren till Torgny Segerstedts minne vid Göteborgs Universi-tet. Han gjorde ett program som kretsade kring diskussionspunkter och bjöd in gäs-ter som i dialog med varandra utvecklade diskussionen.

1. Inte bara studiecirklarFörst ut var Jan-Sture Karlsson och Moa Elf Karlén. Jan-Sture Karlsson, tidigare ge-neralsekreterare i Folkuniversitetet sam-talade med Conny Pettersson, ABF Malmö, och Moa Elf Karlén, ABF Stockholm, om en folkbildningsverksamhet som breddar perspektiv och tänjer gränser. Karlsson är en av landets främsta folkbildare, teoretiskt kunnig och praktiskt erfaren. Pettersson har som studieombudsman i ABF Malmö vid sidan av att framgångsrikt organisera traditionell studieverksamhet också ar-betat med både konstnärlig utsmyckning och utgivning av litteratur om sin stad, till exempel en bok om träd i Malmö. Moa Elf Karlén svarar för den omfattande föreläs-ningsverksamheten i ABF-huset i Stock-holm och har medvetet lyft fram feminis-tiska perspektiv i denna verksamhet.

2. Vårt behov av motkrafter och kritiska per-spektiv Därefter tog Lena Ulrika Rudeke, doktorand i litteraturvetenskap vid Göteborgs univer-sitet och Sewillius Berg, ABF Göteborg över. De svarade för en utåtriktad föreläsnings-verksamhet med tonvikt på kultur och samhälle.

Avslutningsvis gav Orionteaterns konst-närliga ledare Stina Oscarsson en replik med utgångspunkt från aktuell kulturpolitisk debatt.

Grundtviginstitutets bildningsdag 26 okto-ber 2010: Bildning i konstnärlig skapande-processBildningsdagen ägnades åt presentationer av tre konstutvecklingsprojekt som var en del av institutets verksamhet. Dagen avslu-tades med en reflektion av föreståndaren som arbetat i samtliga projekt. Program-met såg ut så här:

Workshop 2010 Östra sjukhusets akutenhet, Mija Renström, konstnär och lärare vid Skövde hög-skola.

Bildning i undervisning på Konsthögskolan Va-land, Peter Ojstersek, konstnär och lektor Valand, Göteborgs universitet

Teorier ur kroppsliga praktiker. Fysisk gestaltning i dialog med filosofi, Pia Muchin, lektor Högsko-lan för scen och musik, Göteborgs universitet

Bildning i konstnärliga processer, Eva Mark

46 47

Institutets referensgrupp träffas ungefär två gånger i halvåret. Syftet med dessa mö-ten är att utveckla Grundtviginstitutets verksamhet både inåt universitetet och utåt i samverkan med andra bildningsorganisationer i samhället.

Till att börja med träffades vi i universitetets byggnad i Vasaparken. Men för att främja ett utbyte inom gruppen värt namnet beslöts att vi skulle hälsa på hos var-andra och att värdorganisationen för ett möte skulle presentera sin bildningsverk-samhet och få input av gruppen. På detta sätt fick gruppen ta del av en rad olika praktiska bildningsperspektiv inom olika organisatoriska kontexter. På flera möten presenterade värden ett för den egna organisationen aktuellt bildningsproblem och bad sedan gruppen att komma med förslag på lösningar av problemet.

Processen dokumenterades av Olof Siverbo, webredaktör på utbildningsveteskaplig fakultet och återges i det som följer. Varje organisation har läst och godkänt presen-tationen av ”deras” möte. Men först presenteras referensgruppens medlemmar.

Referensgruppen 2008-2010Referensgruppen är utsedd av rektor och har under perioden haft följande samman-sättning:

Ordföranden: Lennart Weibull, prorektor, Göteborgs universitet

FolkhögskoleområdetLena Iselow, rektor Göteborgs folkhögskolaTomas Rydsmo, rektor Ljungskile folkhögskola

StudieförbundGunnar Westerling, studieombudsman ABFCarl Toshach, forskningsinformation Folkuniversitetet

Offentlig vuxenutbildningJan Elftorp, förvaltningschef VuxenutbildningsförvaltningenMarja-Leena Lampinen, livslångt lärande, Västra Götalandsregionen

Göteborgs universitetPia Muchin, lektor, Konstnärliga fakulteten, Göteborgs universitetEva Andersson, lektor, Utbildningsvetenskaplig fakultet, Göteborgs universitetGunhild Vidén, professor, Humanistiska fakulteten, Göteborgs universitetStuderanderepresentant, Göteborgs universitet

Västra Götalandsregionen tisdag 10 februari 2009

Mötet hölls hos Marja-Leena Lam-pinen, Västra Götalandsregionen. Dagens gäst var Kent Johansson, regionråd för Centerpartiet i Västra Götalandsregionen. Han är också ledamot av Regionkommittén, den av EU:s institutioner som företräder regionerna i Europa. I år står han på andra plats för Centern i valet till EU-parlamentet.

Kent har lång erfarenhet av arbete med tillväxt och utveckling, FoU, hälso- och sjukvårdsfrågor och fö-retagarfrågor i Västra Götalandsre-gionen. Han var också en av initia-tivtagarna till regionbildningen för tio år sedan och har bred erfarenhet av folkbildningsarbete och övrigt föreningsliv. Under tolv år var han ordförande i Studieförbundet Vux-enskolan och numera är han ordfö-rande för rörelsefolkhögskolorna i Sverige.

Det goda livet – regionens visionKent visade upp det kvadratiska häf-tet ”Vision Västra Götaland – det goda livet”, ett strategiskt dokument för ”territoriet” Västra Götaland. Visionen är framtagen i samarbete mellan regionen och de ingående kommunerna, i dialog med ett stort antal andra aktörer, bland annat universitet och högskolor. Visionen, som antogs 2005, är avsedd som en plattform för arbetet att stärka Västra Götaland som en attraktiv region att bo och verka i. Genomför-andet av visionen beskrivs som ”en lärande utvecklingsprocess”.

Visionen består av tre delar: Håll-

bar utveckling, Fyra generella perspektiv och Fem fokusområden. Bildning ingår i alla tre delarna.

• Hållbar utveckling har tre dimensioner: ekonomisk, social och miljö. Utbildning är en del av den sociala dimensionen.

• Ett av de generella perspektiven är Ett gemensamt Västra Götaland, där ett av målen är utbildningsmöj-ligheter på nära avstånd. Ett annat generellt perspektiv är Jämställd-het, där ett av målen är att bryta de

könstraditionella utbildningsvalen. Ett tredje perspektiv är Integration, där utländsk/internationell utbild-ning ska tas tillvara. Det fjärde perspektivet är Internationalisering, där regionen ska vara attraktiv för forskare och studenter.

• Ett av de fem fokusområdena har rubriken Ledande i kompetens och kunskapsutveckling. Här konstate-ras att en hög nivå inom utbildning och forskning är en av de långsiktigt viktigaste frågorna för Västra Gö-talands utveckling. Det konstateras också att den snabba utvecklingen i

Referensgruppsmöten 2009-2010

Visionen, som antogs 2005, är avsedd som en plattform för arbetet att stärka Västra Göta-land som en attraktiv region att bo och verka i. Genomförandet av visionen beskrivs som ”en lärande utvecklings-process”.

48 49

arbetslivet och teknikutvecklingen kräver ett högt tempo i kompetens- och kunskapsutveckling.

I avsnittet om kompetens och kunskapsutveckling slås fast att grundskola och vuxenutbildning ska hålla hög kvalitet. Högre utbildning och forskning ska hålla hög inter-nationell klass. Dessutom talas det om Det livslånga lärandet. Kompe-tensutveckling ska vara tillgänglig för alla, och det ska finnas en långt driven samverkan mellan utbild-ningsanordnare och det övriga samhället.

Kunskapsutveckling – en strategisk frågaKent Johansson konstaterade att hans uppgift som regionråd är att jobba med strategiska frågor.

– Ett av de strategiska områdena för att vi ska lyckas i Västra Göta-land är att vi är ledande inom kom-petens och kunskapsutveckling. Det är vår utgångspunkt när vi arbetar med kunskap och kompetensfrågor, bland annat livslångt lärande och ständig kompetensutveckling. Vi ska jobba strategiskt så att företag och näringsliv har en bra kompetensför-sörjning. Vi har kontinuerliga sam-råd med universitet och högskolor, där vi går igenom den här typen av strategiska dokument. Det är detta som är regionens roll.

Beträffande finansiering sa han så här:

– Vår utgångspunkt när vi gör en insats är att vi ska stå för hälften av offentlig medfinansiering i strate-giska utvecklingsprojekt. Och den offentliga medfinansieringen ska inte vara mer än hälften. Det inne-bär alltså att våra pengar ska vara en fjärdedel i de insatser vi gör.

– Vi är av uppfattningen att projekten ska bäras av dem som är berörda. Har vi ett forsknings-projekt för bilindustrin så är det bilindustrin som ska gå ihop i en konstellation, och så går vi in med en fjärdedel och kanske staten med en fjärdedel. Så jobbar vi även på utbildnings- och kompetensområ-det, till exempel med Lärcentra.

Förutom att vara regionråd är Kent även ledamot av Regionkom-mittén, den av EU:s institutioner som företräder regionerna i Europa.

Han berättade om regionens inter-nationella arbete:

– Hälften av dem som jobbar i privat industri i Västra Götaland är anställda i internationella före-tag. Därför är det en stor utmaning att vara uppdaterade i europeiska frågor som rör kunskap. Och därför har vi medvetet valt att vara en-gagerade i Earlall (se nedan, förf anm). Att delta i internationella projekt är en del i det strategiska tänkandet, för att bygga upp kon-taktnät och förmedla kontakter.

Livslångt lärande och studiesociala villkorKent pratade om livslångt lärande och om hur detta uppnås i prakti-ken.

Han tycker att utbildningspoliti-ken borde ha kommit längre.

– Med de varsel och den syssel-sättningssituation vi har nu blir jag upprörd över att utbildningsfrågorna inte har kommit längre. 60 procent av dem som varslas nu på Volvo i Skövde har inte treårigt gymnasium. Då frågar jag: Är det Volvos eller samhällets uppgift att åtgärda det? Jag anser att det är samhällets, så länge det handlar om samhällsut-bildningar. Man har rätt till gymna-siekompetens, och då är studiefinan-sieringen en fråga mellan individ och samhälle. Om det däremot handlar om att köra en viss maskin, då är det en annan sak.

I dagsläget är det ingen brist på utbildningsplatser, problemet är den studiesociala delen. Man kan inte förvänta sig att en 45-åring med vuxenansvar själv ska kunna finan-siera sin studietid. En lösning skulle kunna vara ett utbildningskonto.

– Man skulle kunna tänka sig ett system där du måste ta ut pengarna minst vart femte år, annars så skat-tar du bort dem. Det vore ett ganska enkelt system.

– Utbildningskonton passar bra ihop med konjunktursvängningar. Lika väl som att man satar på infra-struktur under lågkonjunktur så kan man satsa på utbildning.

– Utbildningskonton är en fråga som måste lösas. Jag hoppas att Utbildningsdepartementet tar upp den. Det är ett måste om vi ska ha ett livslångt lärande.

Hur ska det livslånga lärandet se ut i praktiken? Kent efterlyste en strategisk diskussion mellan universi-tet, högskolor och andra utbildnings-organ, som folkbildningsorganisatio-nerna.

– Det är en av de viktigaste utma-ningarna just nu. Om det är Grund-tviginstitutet eller någon annan som ska göra det, det har jag stor öppen-het för.

Marja-Leena Lampinen om smörjmedel för samverkanFöre Kent Johanssons ankomst berättade Marja-Leena om vad som är aktuellt i hennes arbete. Hon job-bar vid Västra Götalandsregionens enhet för kunskap och kompetens-utveckling, och arbetar även med programmet för Livslångt lärande.

Även hennes arbete utgår från det strategiska dokumentet ”Vision Väs-tra Götaland – Det goda livet”. En av hennes viktigaste uppgifter är att få igång samverkan inom regionen. Det kan handla om samverkan mel-lan kommuner, samverkan mellan skola och arbetsliv och internationell samverkan. För att uppnå detta an-vänder hon vissa smörjmedel.

– Med de varsel och den sysselsättningssi-tuation vi har nu blir jag upprörd över att utbildningsfrågorna inte har kommit längre. 60 procent av dem som varslas nu på Volvo i Skövde har inte treårigt gymnasium

Hur ska det livslånga lärandet se ut i prakti-ken? Kent efterlyste en strategisk diskussion mellan universitet, högskolor och andra utbildningsorgan, som folkbildningsorganisa-tionerna.

50 51

En av arenorna för samverkan är Lärcentrum. Målsättningen är att Lärcentrum ska finnas i samtliga kommuner i regionen. Lärcentrum är kommunernas ansvar, men Marja-Leena försöker få kommuner-na att samverka, ju fler desto bättre. Kommunerna kan söka projekt-pengar hos henne för att utveckla samarbetet.

Hon berättade om den relativt nya satsningen på Bättre-kurser, där Lärcentrum deltar tillsammans

med högskolan och näringslivet. Satsningen handlar om lärande i arbetslivet.

Internationellt arbeteEtt av de fyra generella perspektiven i Vision Västra Götaland är Inter-nationalisering. Alldeles nyligen har regionfullmäktige beslutat om en internationell policy för regionen. Marja-Leena berättade om VG-regionens deltagande i Earlall (www.earlall.eu), The European Associa-tion of Regional and Local Authori-ties for Lifelong Learning. Denna in-

ternationella sammanslutning består för närvarande av 22 regionala och lokala myndigheter som vill påverka europeisk politik och samarbeta i projekt inom området livslångt lä-rande. Earlall håller två stora möten årligen, ett i Bryssel i mars och ett i någon medlemsregion på hösten. 2009 års möte hålls i Göteborg i oktober, med 100–120 deltagare. Ett internationellt projekt inom Earlall där Västra Götaland är involverat är Mobireg-projektet (Mobility between European regions), ett samarbets-projekt mellan Katalonien, Toscana och Västra Götalandsregionen. Pro-jektet inkluderar bland annat utbyte mellan skolor.

En annan internationell organi-sation där regionen är verksam är CPMR (The Conference of Periphe-ral Maritime Regions in Europe), en sammanslutning av maritima regioner. Också denna grupp träf-fas i Göteborg i oktober 2009. Inom CPMR har Nordsjökommissionen en grupp som arbetar med Inno-vation och utbildningsfrågor där regionen är involverad.

Marja-Leena berättade också om Programmet för livslångt lärande, ett EU- program för utbildnings-samarbete i Europa. Programmet har tentakler ut i Västra Göta-landsregionen. I varje delregion (Sjuhärad, Fyrbodal, Skaraborg, Göteborgsregionen) finns en an-svarig person som håller kontakten med skolorna. Hösten 2009 hålls ett kontaktseminarium, där represen-tanter för arbetslivet ska tillfrågas om hur man bäst skapar internatio-nell samverkan.

Vuxenutbildningen, Göteborgs stad onsdag 1 april 2009

Mötet hölls hos Jan Elftorp, förvalt-ningschef på Vuxenutbildningen, Göteborgs stad. Jan förklarade för övriga mötesdeltagare att han tänkte använda dem som bildningskonsul-ter under mötet. Han ville ha förslag på hur Vuxenutbildningen kan få in mer av ett bildningsperspektiv i sin verksamhet, inom de givna ramarna. Men han började med att berätta om Vuxenutbildningens verksamhet.

40 år av komvuxFörst gav han en kort historik över komvux, en skolform som under sina drygt 40 år har fått ömsa skinn flera gånger. Inledningsvis var den viktigaste uppgiften att ta hand om den så kallade begåvningsreserven, människor som skulle till universi-tetet men som av traditionsskäl inte hade tagit realen. Sedan låg fokus på den så kallade Andra chansen. Människor som av någon anledning inte hade lyckats i grundskola och gymnasieskola skulle få en ny chans att läsa.

Därefter blev grundtanken att den med kortast utbildning i bagaget ska tas in först, förutsatt att perso-nen är behörig. De senaste åren har vuxenutbildningen gått in i ett nytt skede och allt mer blivit en skolform för yrkesutbildning, framförallt på gymnasienivå. Över 65 procent av verksamheten är yrkesutbildning, och de allmänna ämnena har fått stryka på foten.

RiktlinjerUnder 2007 hade Vuxenutbild-ningen drygt 30 000 personer i studier. (Fler än Göteborgs universi-tet, konstaterade Lennart Weibull.) Studierna motsvarade cirka 9 500 helårsplatser.

Jan berättade om vilka riktlinjer som styr verksamheten. Den kom-munala vuxenutbildningen i Göte-borg ska

• tillfredsställa göteborgarnas be-hov av vuxenutbildning

• tillfredsställa samhällets efterfrå-gan av kompetens

• bidra till att stärka ett demokra-tiskt förhållningssätt

Två nyckelord i förvaltningens verksamhet är kvalitet och upphand-ling. 20 procent av förvaltningens utbildningar ordnas av Göteborgs kommun, resten upphandlas av olika utbildningsanordnare. Bland dessa finns ABF, Lernia, Nackademin, NTI, Folkuniversitetet, Göteborgs Folkhögskola med Bergsjöns folk-högskolecentrum och Kvinnofolk-högskolan.

Ett internationellt pro-jekt inom Earlall där Västra Götaland är involverat är Mobireg-projektet (Mobility between European regions), ett samarbets-projekt mellan Katalo-nien, Toscana och Väs-tra Götalandsregionen.

Två nyckelord i förvalt-ningens verksamhet är kvalitet och upphand-ling. 20 procent av förvaltningens utbild-ningar ordnas av Göte-borgs kommun, resten upphandlas av olika utbildningsanordnare.

52 53

Detta entreprenörssystem innebär att Vuxenutbildningsförvaltningen har huvudmannaskapet för alla utbildningar, och därmed ett kvali-tetsansvar.

– Om en elev är missnöjd är det vi som har ansvaret, trots att vi sällan ser eleven, konstaterade Jan.

Svenska för invandrareMer än en tredjedel av Vuxenutbild-ningens verksamhet utgörs av Svens-ka för invandrare. Hur skapar man bra integration i SFI-utbildningen? frågade Jan. Han konstaterade att Verksamhetsförlagd SFI har varit ett bra sätt att ge invandrare möjlighet att möta svenskar.

Han konstaterade också att det finns ett övergripande problem inom

SFI, nämligen för mycket omhän-dertagandeperspektiv.

– Vi talar om för invandrarna vad som är bäst för dem. Det är nedärvt i vår kultur. Där har vi saker att lära av övriga Europa.

Reflektioner från Jan Jan delade med sig av några reflek-tioner. Han tyckte att man på hans arbetsplats har tappat bildningsper-spektivet till förmån för den omedel-

bara nyttan, alltså att snabbt få ut folk i arbete eller till högskolan. Han konstaterade också att ordet bild-ning sällan används inom förvalt-ningen. Däremot talas det mycket om lärande.

Han använde en liknelse för att illustrera hur bildningsperspektivet hamnat i skymundan:

– Deltagarna kommer in ibland och får sig en snabb dusch och sedan går de vidare. Det man skulle önska är ett milt stilla regn som droppar med en viss regelbunden-het på deltagarna, så att det blir en kontinuitet och ett förhållningssätt, något med större möjligheter att få fäste.

Jans frågaNu ställde Jan en fråga till övriga:

– Hur kan vi stärka bildningsper-spektivet i Vuxenutbildningen och förena det med våra övriga upp-drag?

Den frågan blev utgångspunkt för vidare diskussioner i tre grupper. Grupp 1 Gruppen konstaterade att det är skillnad på bildning och utbildning. Den enda skolform som har bild-ning som ett specificerat uppdrag är folkhögskolorna.

Gruppen presenterade fyra nyckel-ord när det handlar om bildning och möjligheterna till utveckling:

• BerättandeSom exempel hänvisade man till Leif Alsheimer, lärare i juridik i Jönköping, som lagt in skönlitteratur som ordinarie kurslitteratur i juri-dikutbildningen. Hans motivering är

att man via skönlitteraturen kommer åt en mänsklig erfarenhet som tar ett helt liv (minst) att skaffa sig på annat sätt.

Man citerade också en högstadie-lärare som säger: ”Ett oöverträffat sätt att få tyst på en grupp stökiga åttondeklassare är att berätta sagor” Många har ett stort behov av den sortens berättande. Sagor är också ett bra sätt att få kulturer att mötas, konstaterade man.

• ReflektionLärande handlar, enkelt uttryckt, om att stoppa i sig fakta som man sedan reproducerar på till exempel en tenta – sedan är man klar. Bild-ning är det element som gör att man börjar reflektera och kanske disku-tera.

• Se mönsterBesläktat med reflektionen är att man börjar se mönster i saker. Ett exempel är när två personer med olika kulturell bakgrund läser samma bok och upptäcker att de reagerar olika. De kan då studera vilka mönster som framträder för den ena och för den andra.

• NyfikenhetNyfikenhet för bildningsprocessen framåt och är ett av de bestående begreppen när man talar om bild-ning.

Vidare ansåg gruppen att det be-hövs mer än ett bildningsbegrepp om man ska jobba med bildning i en sådan här kontext. En aspekt är bildningens nytta. En väg att gå för vuxenutbildningsförvaltningen skulle kunna vara att stoppa in bild-ningens nytta i upphandlingsproces-

sen. När förvaltningen presenterar sin beställning kan de fråga de olika utbildningsanordnarna om de har några reflektioner kring den. En dynamik uppstår där förvaltningen kan ta intryck från utbildningsan-ordnarna.

Gruppen tyckte också att vuxenut-bildningsförvaltningen bör se över sina mål utifrån medborgarper-spektivet på bildning. Här handlar

det om individens möjligheter att utvecklas som människa och sam-hällsmedborgare, att ha en egen åsikt, kunna påverka samhället och se sig själv som en sådan människa. Bildningens danande av en män-niska har ett egenvärde och det bör finnas med bland målen.

Gruppen konstaterade också att SFI-undervisning inte kan fungera om man inte är förmögen till kultur-

– Vi talar om för invan-drarna vad som är bäst för dem. Det är nedärvt i vår kultur. Där har vi saker att lära av övriga Europa

Gruppen konstaterade också att SFI-undervis-ning inte kan fungera om man inte är förmö-gen till kulturjämförel-ser. Och för att klara av det måste man ha ett bildningsbegrepp. Här finns det ett bildningsbe-hov inom Vuxenutbild-ningens praktiska verk-samhet, konstaterade gruppen.

54 55

jämförelser. Och för att klara av det måste man ha ett bildningsbegrepp. Här finns det ett bildningsbehov inom Vuxenutbildningens praktiska verksamhet, konstaterade gruppen.

Grupp 2 Gruppen bestod av två folkbild-ningsföreträdare och en konstnärlig företrädare (teater). Gruppen ställde frågan: Vad menar vi när vi talar om bildning? Man konstaterade att det inom folkbildningen talas om (åtminstone) tre olika bildningsbe-grepp:

• Det klassiska latinska. Att läsa sig till bildning.

• Medborgarbildning. Man blir en person i samhället.

• Enpowerment. Man får redskap för att kunna hantera sitt eget liv.

Om vuxenutbildningsförvaltningen vill utöka bildningens utrymme så

bör man ställa ökade krav i upp-handlingen, ansåg gruppen.

För att delta i en bildningsprocess måste man vara mer än en, ansåg

man vidare. Bildningen sker i rela-tion till andra. Dessutom krävs att man känner tillit till sin egen förmå-ga. Vad betyder då detta på metod-nivå? När det handlar om pedago-gik måste man förstå att vi är olika och hantera detta. Man måste veta att det finns maktasymmetrier i de relationer som äger rum. Man måste också veta att det finns en ömsesidig-het i bildningsprocessen. Man kan inte bilda någon annan. Som utbild-ningsanordnare ska man i stället gå in i en bildningsprocess tillsammans med de studerande och själv vara beredd på att bli påverkad. Gruppen sammanfattade detta i tre nyckelord: variation, makt och ömsesidighet.

Hur kan då vuxenutbildnings-förvaltningen få in mer av detta i sin verksamhet? Kanske genom att bygga upp samma sorts rela-tion till sina utbildningsanordnare som man önskar mellan lärare och studerande, föreslog gruppen. Alltså en relation byggd på samtal, respekt och tillit. För att skapa en sådan relation kan förvaltningen uttrycka vissa förväntningar. Man kan även stimulera utbildningsanordnarna att själva uttrycka förväntningar, så att båda sidor känner att de deltar i en bildningsprocess.

Grupp 3 Gruppen konstaterade att det finns stora paralleller mellan Göteborgs universitet och Vuxenutbildningen när det gäller effektiviseringarnas konsekvenser. På båda ställena har bildningsaspekten blivit lidande.

Lennart Weibull, prorektor Göte-borgs universitet, framhöll lärarens

roll och efterlyste en bred kompetens hos lärarna. Allroundutbildade lä-rare betyder oerhört mycket för bild-ning, förståelse och kringkunskaper, konstaterade han. Han lanserade

tanken att även bred kompetens kan vara något att få in i upphandlingen.

Lennart talade också om perspek-tiv:

– Det är inte möjligt att göra SFI utan att lägga perspektiv av olika slag. Genusperspektiv borde vara självklart i sammanhanget. Men även bildningsperspektiv och kultur-perspektiv behövs.

Jan talade om betydelsen av en in-dividuell fördjupad studieplan, som den studerande ska ha i varje ämne.

– Alla har en individuell fördjupad studieplan, men det är olika hur tydlig den har varit. Att det finns sådana planer är ett krav på våra utbildningsanordnare, men det är inte alla som lever upp till det. I vår effektstudie kan vi se tydligt att de studerande är mer nöjda med sin ut-bildning om de är medvetna om att de har en sådan plan. Det ger bättre studieresultat och mer nöjda elever.

Den individuella fördjupade studieplanen tas fram i diskussion med den studerande. Här vill Jan ge utökat utrymme åt de studerande att själva styra vilka ”utvidgningar runt standardvägen” som de vill göra.

– Alla har en indivi-duell fördjupad studie-plan, men det är olika hur tydlig den har va-rit. Att det finns sådana planer är ett krav på våra utbildningsanord-nare, men det är inte alla som lever upp till det.

För att delta i en bild-ningsprocess måste man vara mer än en, ansåg man vidare. Bildningen sker i rela-tion till andra. Dess-utom krävs att man känner tillit till sin egen förmåga.

56 57

Göteborgs universitet torsdag 11 juni 2009

Mötet hölls hos Klara Gustafsson på Pedagogen, Göteborgs universitet. Klara Gustafsson är studentrepre-sentant i Grundtviginstitutets refe-rensgrupp och kommer från SLUG (Utbildningsvetenskapliga student-kåren vid Göteborgs universitet). Klara är även styrelseledamot i SFS (Sveriges förenade studentkårer) och från 1 juli 2009 ordförande i GUS (Göteborgs universitets studentkå-rer).

Under rubriken Studentinflytande inom högre utbildning – varför och hur? berättade hon om kårens organisa-tion och verksamhet. Hon pratade också om hur studentinflytandet hotas när kårobligatoriet försvinner den 1 juli 2010.

Hon lyfte även fram ett antal exempel på att bildningsbegreppet befinner sig i motvind. Och hon frågade vad Grundtviginstitutet kan göra för att vända vinden.

Rätten till representationKlara inledde med att citera Hög-skoleförordningen: ”Studenterna vid högskolan har rätt att vara represen-terade i alla beslutande och bere-dande organ inom högskolan vars verksamhet har betydelse för utbild-ningen och studenternas situation.”

– Det är ganska unikt i världen att det är formaliserat på det här sättet, konstaterade hon.

OrganisationStudentkårerna representerar stu-denterna på fem nivåer:

• På institutions- och fakultetsnivå finns vid Göteborgs universitet tio

studentkårer av mycket olika storlek. En av dessa är SLUG, där Klara Gustafsson har varit aktiv i flera år.

• Nio av dessa tio kårer samar-betar i GUS. GUS har rätten att representera studenterna gentemot Göteborgs universitet på fakul-tetsövergripande nivå, bland annat i samtal med rektor.

• I GFS (Göteborgs förenade studentkårer) ingår samtliga stu-dentkårer vid Göteborgs universitet och även Chalmers studentkår.

GFS äger bland annat Fysiken och Akademihälsan, företräder studen-terna gentemot Göteborgs stad och näringslivet i studiesociala frågor och arbetar för att skapa fördelar för studenter i Göteborg.

• SFS är kårernas samarbetsor-gan på nationell nivå. Alla landets kårer är dock inte medlemmar: SFS representerar ungefär 80 procent av landets studenter. SFS svarar bland annat på remisser från regeringen.

Vad gör kåren?De frågor som studentkårerna job-

bar med kan delas in i tre katego-rier: utbildningsfrågor, studiesociala frågor och likabehandlingsarbete.

Bland utbildningsfrågorna ingår uppgiften att utse studentrepresen-tanter, en viktig del i studentinfly-tandet. Här ingår också kvalitetsfrå-gor och frågor om rättssäkerhet.

Till studiesociala frågor hör frågor om bostäder, studiemedel, stu-denthälsa, arbetsmiljö och sociala aktiviteter. Likabehandlingsarbetet handlar bland annat om att utse studentrepresentanter.

SFS-vuxDet område där studentinflytandet fungerar minst bra är vuxenutbild-ningen. Tidigare fanns Vuxenstu-derandes intresseorganisation, men den organisationen misslyckades med att få ihop en styrelse. Nu ska SFS försöka styra upp elevinflytan-det på vuxenutbildningarna i landet.

– Det är ett jättesvårt projekt. Vi har börjat nysta i vad problembilden är. Vissa menar att problemet är att utbildningarna har blivit så korta, det är svårt att få kontinuitet. Vi har börjat utreda hur det hela kan or-ganiseras. Vi får se var det landar. I dag har dessa elever inte ett organi-serat inflytande över sin utbildning, sa Klara.

Kårobligatoriets avskaffandeDen 1 juli 2010 avskaffas kårobli-gatoriet. Det kommer att få stora konsekvenser för studentkårerna, konstaterade Klara Gustafsson.

För ett par år sedan gjordes en utredning av kårernas verksamhet och kostnader. Utredaren Erland Ringborg kom fram till att det skulle krävas ett statligt anslag på 310

kronor per helårsstudent för att man skulle kunna avskaffa obligatoriet men bibehålla studentinflytandet. Beslutet blev ett statligt stöd på 105 kronor per helårsstudent.

– Man kapade två tredjedelar. Och man talar inte om hur man har räknat. Eller, man har inte räknat. Det här är vad det får kosta, konsta-terade Klara.

Kåren får ta ut en frivillig med-lemsavgift och börjar nu försöka värva frivilliga medlemmar. Man kommer att skilja mellan dem man representerar (alla som man får statliga pengar för) och dem man organiserar (de som frivilligt betalar avgift).

Kårernas status som studentkår kommer att prövas vart tredje år. Om en konkurrerande förening kan visa att de har rekryterat fler frivil-liga medlemmar och uppfyller de generella kraven på kårerna (ex-empelvis har en demokratisk upp-byggnad) får denna förening överta rätten till de statliga bidragen.

Kåren får ta ut en frivil-lig medlemsavgift och börjar nu försöka värva frivilliga medlemmar. Man kommer att skilja mellan dem man repre-senterar (alla som man får statliga pengar för) och dem man organi-serar (de som frivilligt betalar avgift).

Klara inledde med att citera Högskoleförord-ningen: ”Studenterna vid högskolan har rätt att vara representerade i alla beslutande och beredande organ inom högskolan vars verk-samhet har betydelse för utbildningen och stu-denternas situation

58 59

Regeringsbeslutet innebär också att varje ”organisatorisk enhet” får ha max en kår.

– Vi tror att organisatorisk enhet kommer att tolkas som fakultet. Det innebär att det kommer att behöva hända mycket på Göteborgs uni-

versitet, sa Klara, och berättade att flera kårer diskuterar sammanslag-ningar.

KonsekvensernaKonsekvensen av obligatoriets avskaffande är ett allvarligt hotat studentinflytande, menade Klara Gustafsson.

– Vi kommer bara att ha kvar en femtedel av dagens intäkter. Vi kom-mer att behöva hjälp och stöd från universitet på en massa olika sätt. Bland annat behöver vi stöd för att organisera studentinflytandet.

Bildning i motvindKlara tog även upp frågor om bild-ning, det livslånga lärandet, bred rekrytering och examinering och social snedrekrytering.

Hon menade att dagens högskola är skiktad: vertikalt mellan nivåerna

inom den högre utbildningen och horisontellt mellan olika utbild-ningsområden. På det horisontella planet är det tydligt att individens bakgrund och kön styr valet av utbildningsområde. Avhoppen från utbildningarna förstärker snedför-delningarna ytterligare.

Hon presenterade några exempel på att bildningsbegreppet enligt henne befinner sig i motvind. Den föreslagna gymnasiereformen inne-bär att inte alla gymnasieprogram blir behörighetsgivande för högre utbildning. Och val av språk redan i femte klass påverkar indirekt antag-ningen till högskolan.

Andra motvindar är slopandet av 25:4-regeln, som automatiskt gav grundläggande behörighet till 25-åringar med fyra års arbetslivs-erfarenhet, och den studiesociala kommitténs förslag till förändrad studiemedelsstruktur. Förslaget byg-ger på att studenterna ska klara av 180 poäng under fyra år för att få ytterligare två års studiestöd.

Kommentarer från övrigaJan Elftorp konstaterade att den sociala snedrekryteringen förstärks av att det är så dyrt att studera. Han undrade också om utbildningarna är effektiva. Kanske kunde utbildning-arna vara kortare om studenterna inte var tvungna att jobba parallellt med studierna?

Eva Mark ville problematisera begreppet ”effektiv”. Hon menade att bildningsprocesser tar tid och att det finns en poäng med att studenter gör andra saker också.

Gunhild Vidén, professor Huma-nistiska fakulteten Göteborgs univer-sitet, konstaterade att dagens stu-

diefinansieringsmodell är ett direkt hinder för studier för bildningens skull.– Man får inte längre lov att bilda sig bara för att bilda sig.

Lennart Weibull, prorektor Gö-teborgs universitet konstaterade att regeringen har två mål: att snabba upp utbildningarna och att få unga studenter. Man försvårar för äldre som vill studera och motarbetar därmed det livslånga lärandet.

– 25:4-studenterna har varit ett oerhört viktigt tillskott för universi-tetet. Högmotiverade personer, som nu åker ut. Jag kan inte förstå det tänkandet.

Han pekade också på en paradox:– Samma regering som betonar

att det inte ska vara någon detalj-reglering reglerar nu område efter område. Det naturliga i det här läget skulle väl vara att varje lärosäte fick bestämma vilka som ska få komma in.

Vad kan Grundtviginstitutet göra?Klara Gustafsson ställde frågan vad Grundtviginstitutet kan göra för att motverka motvinden.

Jan Elftorp, förvaltningschef Vux-

enutbildningsförvaltningen tog upp Lennart Weibulls önskemål om ökad autonomi för universiteten.

– Jag tycker det låter intressant att ge lärosäten större förtroende att själva organisera och prioritera. Sedan måste förstås staten som bi-dragsgivare begära ett resultat. Men om man kan leverera ett sådant resultat efter egna bedömningar tycker jag att det skulle vara att gå åt rätt håll.

– Men då krävs konstellationer som arbetar för detta. Det är ett initiativ som vi skulle kunna ta.

Eva Mark, föreståndare Grundtvi-ginstitutet, tyckte att det skulle vara roligt om institutets referensgrupp kunde göra en gemensam skrivelse eller uppvaktning.

Eva Andersson, lektor, Utbild-ningsfakultet Göteborgs universitet ville formulera nyttan av bildning.

– Vilka samhällsvärden finns i att människor känner att de utvecklas? Det är något som vi måste formulera för oss själva. Vi måste tro att utbild-ning har ett värde även utanför den enskilde individen.

Lennart Weibull menade att Grundtviginstitutet kan konkretisera samverkan mellan olika typer av lärosäten.

– Många diskussioner bygger på att folkhögskolan eller bildningsför-bund ger ett första trappsteg före universitetet. Jag skulle vilja vända på det, så att universitetet kommer först och sedan folkhögskolan. Det som universitet inte hinner med skulle vi kunna samverka kring. Där har vi varit fantasilösa, vi behöver tänka lite annorlunda. Och där kan Grundtviginstitutet vara en liten murbräcka.

– Vi tror att organisato-risk enhet kommer att tolkas som fakultet. Det innebär att det kom-mer att behöva hända mycket på Göteborgs universitet, sa Klara och berättade att flera kårer diskuterar samman-slagningar.

Det som universitet inte hinner med skulle vi kunna samverka kring. Där har vi varit fanta-silösa, vi behöver tänka lite annorlunda. Och där kan Grundtviginsti-tutet vara en liten mur-bräcka.

60 61

Göteborgs universitet tisdag 8 september 2009

Mötet hölls hos Pia Muchin på Ar-tisten, Göteborgs universitet. Pia Muchin är lektor och undervisar i fysisk gestaltning vid Högskolan för scen och musik. Tillsammans med Eva Mark, föreståndare Grundtvi-ginstitutet, genomför hon konstut-vecklingsprojektet Att skapa teorier om konstnärliga praktiker – exem-plet Undervisning i fysisk gestalt-ning.

Pia pratade om självbild och själv-reflektion och svårigheterna för en konstnär att formulera sitt kunnande i ord. Hon talade även om vikten av att lyssna på sina studenter. Och nyttan av begreppet norm.

En sammanslagning med vision om sam-arbetenPia inledde med att berätta om de förändringar som Göteborgs uni-versitets scenutbildningar genomgått och de konsekvenser som har följt.

Högskolan för scen och musik är en sammanslagning av Musikhög-skolan och Högskolan för teater, opera och musikal. Ett första steg i sammanslagningen skedde 1993, då de två högskolorna fick ett ge-mensamt hus, Artisten. Tanken hos universitetsledningen var att de båda högskolorna skulle börja sam-arbeta, men Pia konstaterar att det tagit lång tid att hitta större gemen-samma projekt. Mindre samarbeten har skett utifrån initiativ hos en-skilda lärare och/eller studenter som tagit egen kontakt utifrån specifika projekt. Framför allt har orkesterut-bildningen SNOA samarbetat med

opera under många år, och musi-kalutbildningen engagerar ibland ensembler för sina uppsättningar. Detsamma gäller inom de sceniska projekten på skådespelarutbildning-en. Utvecklingen går långsamt även om alla uttalar sig positivt om att samarbeta.

2005 beslutade dekanus att de båda kraftfulla högskolorna skulle slås samman till en gemensam institution, Högskolan för scen och musik, med elva konstnärliga inrikt-ningar. Institutionen, som är en del av Konstnärliga fakulteten, har nu 700 studenter och 200 anställda.

– Omorganisationen satte båda högskolorna i en enorm process, som ännu inte har lagt sig. Det finns fortfarande vattentäta skott.

Identitet och självbildSom en följd av omorganisationen har man börjat reflektera kring och diskutera sin identitet och självbild.

– Fakulteten har en forskarskola där vi ingår i ett konstnärligt kluster. Och det är där som samverkan-stanken över fakulteten har lyfts. Vi har börjat titta på: Vad är vi för några? Vad är det vi gör? Tankar kring reflektion har börjat rinna ner i moränen.

– Vi har en självbild att vi är gö-rare. Vi har tysta kunskaper och vi är inte så vana vid att prata om hur vi gör. Att skriva om vår kunskap är en nyvunnen kunskap, som vi i dag på grundutbildningen utvecklar i form av kombinationen skriftlig och praktisk reflektion. Vi är mitt uppe i intressanta processer.

Vad gäller konstnärlig forskning pekade Pia på två frågor som är viktiga vad gäller formuleringen och innehållet av begreppet: Vad är konstnärlig forskning? Och vem äger rätten att formulera vad det är?

Anställningsbarhet – ett nyttigt begreppPia berättade att Bolognaprocessen har varit omvälvande för institu-tionen. Som en följd av Bologna har man skapat masterutbildningar där reflekterande arbete kring eget konstnärskap kombinerat med prak-tiska arbeten är en viktig del. Inom kandidatutbildningen har man ett uppdrag när det gäller anställnings-barhet. Att fokus riktats mot anställ-ningsbarhet har fått igång samtal mellan lärare och studenter. Och framför allt är det studenterna som lyfter frågan: Vad kan vi ha detta till? Under samtalen visar det sig att studenterna har akademiska kun-skaper även inom andra områden, kunskaper som institutionen inte kände till.

– Vi sneglar inte åt sidan och frå-gar studenterna ”vad kan du mer?”. Där kan vi utvecklas. Vi måste fråga oss vilka studenter vi vill ha. Och om vi tar in nya typer av studen-ter, då måste vi ju kunna möta upp deras kompetens och sätt att se på

saker. Vilket manar på en utveckling hos oss i lärarkåren.

Paralleller med den humanistiska världenEva Mark undrade vad Pias studen-ter lär sig som kan vara till nytta i andra sammanhang än på scenen.

– Du får en sidokompetens när det gäller självbild och självförtro-ende, svarade Pia. Du lär dig hur du möter andra människor, hur det är att vara i en process. Du lär dig att skapa själv och du lär dig att arbeta i grupp, du lär dig gruppdynamik. Vi jobbar med att kommunicera verbalt och ickeverbalt. Den ickeverbala

delen är min avdelning. Hur kom-municerar jag med min kropp utan ord? Där kan man titta på vad den kunskapen kan användas till. Hur får man studenterna att se att detta är en kompetens som de kan gå ut och konkurrera med?

Här såg Gunhild Vidén, professor, Humanistiska fakulteten, Göteborgs universitet en tydlig koppling till den humanistiska världen.

– Mycket av det du beskriver tangerar vårt humanistiska projekt med Humanister i praktiken. Nästa

– Omorganisationen satte båda högskolorna i en enorm process, som ännu inte har lagt sig. Det finns fortfarande vattentäta skott.

Att fokus riktats mot an-ställningsbarhet har fått igång samtal mellan lärare och studenter. Och framför allt är det studenterna som lyfter frågan: Vad kan vi ha detta till?

62 63

steg kanske kan vara en gemensam kurs för humanister och konstnä-rer. ”Vad kan jag mer?” är en fråga som humanister i hög grad behöver ställa sig. På en gemensam kurs kan humanister bidra med förmågan att sätta ord på saker, medan konst-närer kan bidra med förmågan att uttrycka saker utan ord.

Genusprojektet Att gestalta könPia Muchin underströk återigen vikten av att våga lyssna till studen-terna.

– Vem är jag som mästare när jag möter min student? Är det så att jag ska överföra kunskap och studenten ska lyda? Eller ska jag lära av stu-denten? Den frågan blev smärtsam för teaterdelen här på institutionen.

Hon berättade om genusprojektet Att gestalta kön, ett samarbetspro-

jekt med andra teaterhögskolor i landet. Projektet föddes när ge-nusmedvetna kvinnliga studenter började klocka utbildningstiden. Det visade sig att männen fick mer un-dervisningstid eftersom de manliga rollerna var större.

– Så får det ju inte vara. Vi måste utbilda studenter jämlikt. Men hur ska det gå till? Ska vi ändra på hela repertoaren, hela teatern? Vi har ju en anställningsbarhet att ta hänsyn till. Så vi startade ett nationellt ge-nusprojekt, som nu är slutfört. Boken om projektet heter: Mark,, Eva och Muchin, Pia: Teorier ur kroppsliga praktiker, Carlssons 2011.

Projektet utmynnade i en ökad självreflektion, berättade Pia.

– Vi lärare började ifrågasätta vår egen självbild. Jag blev tvungen att ställa mig frågan: Kan jag un-dervisa så här som jag gör? Vems kunskap är det jag traderar? Vi har börjat diskutera begreppet norm. Det har blivit paraplyet: Vad är det för normsystem som vi jobbar med inom utbildningen? Vilka normer är vi bärare av? Vilka vill vi ha kvar och vilka vill vi utveckla? Vilka ska vi säga tack och adjö till? Begreppet norm gör att det blir uppdraget som styr, inte mina åsikter.

Pia konstaterade att projektet Att gestalta kön nu står som en före-gångare.

– Hela den professionella teater-världen har börjat arbeta med de här frågorna, med vårt projekt som förebild. Dessutom ska musikdelen här på institutionen göra ett sådant projekt. Det har inte gjorts förut och är jätteprovocerande inom musik-världen.

Kommentarer från övrigaMadeleine Larsson, dåvarande samordnare, Göteborgs folkhög-skola i Biskopsgården, hade samma erfarenheter som Pia när det gällde oviljan att formulera kunskap.

– Jag gör direkta kopplingar till andra lärprocesser och bildnings-processer. Det finns ett tal om att så fort man formulerar något så dödar man det. Pias resonemang är direkt överförbara till andra processinrik-tade verksamheter.

Eva Mark, föreståndare Grundt-viginstitutet, tog också upp ”dödan-det”.

– Den bilden måste bort. Den sitter oerhört djupt. Det är oerhört intressant att bildning kan betraktas som ett hot.

Lennart Weibull, prorektor, Göte-borgs universitet var lite överraskad över att studenterna på Högskolan för scen och musik verkar vara mer förändringsbenägna än lärarna.

– Jag har ett antal års erfaren-het som prefekt för Journalistik och masskommunikation. Journalistik-utbildningen ser sig gärna som en konstnärlig utbildning. När vi skulle genomföra förändringar var lärarna ofta redo för förändring, medan det fanns en oerhörd konservatism hos studenterna om vad journalistik är. Det är intressant att höra att Pias studenter har varit så ifrågasättande.

Vad är konstnärlig kvalitet?Diskussionen kom in på ämnet kvali-tet. Vad är kvalitet i konstnärliga sammanhang? Pia konstaterade att kvalitetskriteriet är starkt genusre-laterat, särskilt inom musik. Vid an-tagning till musikerutbildning påstår

många kvinnliga studenter att juryn prioriterar traditionellt maskulina egenskaper: att spela snabbt, spela effektivt, ha en viss ansats i tonen. De som är kvinnor och har andra kvaliteter i spelet rekommenderas ofta att gå pedagogutbildningen i stället.

– Det sker oreflekterat, det är inte så att juryn tycker att urvalet ska göras så. Det här är något som vi behöver gå in och titta på: Vad är

konstnärlig kvalitet? Hur ser konst-närskap relaterat till bildning rela-terat till samhälle ut? Vad är det att vara musiker eller konstnär? Och vem kan kalla sig för det?

Eva Mark gjorde en koppling mel-lan kvalitetsbegrepp och makt.

– Idén att man inte kan säga vad som är kvalitet är intressant ur maktperspektiv. I min värld är det så här: ju mer mystiskt kvalitetsbe-greppet är, desto mer gynnas någon. Jag är helt övertygad om att det är en träningssak att formulera vad kvalitet är. Det finns inget logiskt argument för att det är omöjligt. Det är oerhört viktigt att se makten i det här.

Pia konstaterade att projektet Att gestalta kön nu står som en föregångare.– Hela den professionel-la teatervärlden har börjat arbeta med de här frågorna, med vårt projekt som förebild. Dessutom ska musikde-len här på institutionen göra ett sånt projekt. Det har inte gjorts förut och är jätteprovocerande inom musikvärlden.

Idén att man inte kan säga vad som är kvalitet är intressant ur makt-perspektiv. I min värld är det så här: ju mer mystiskt kvalitetsbegrep-pet är, desto mer gyn-nas någon.

64 65

Folkuniversitetet onsdag 2 december 2009

Mötet hölls hos Carl Toshach på Folkuniversitetet, Norra Allégatan 6. Rektor Göran Berger talade om Folku-niversitetets pedagogiska grundidé, dess historia och utveckling. Kerstin Namuth, samordnare av pedagogisk utveckling, talade om Folkuniver-sitets språkpedagogik och lärande i ljuset av webb 2.0. Carl Toshach talade om Folkuniversitets peda-gogiska arbete för personer med funktionsnedsättningar.

Göran Berger, rektorGöran Berger berättade om Folk-universitetets historia och riktlin-jerna för verksamheten. Fröet såddes 1917 när Folkuniversitetsföreningen startades i Stockholm. Det egentliga Folkuniversitetet föddes 1942 som

en paraplyorganisation för kursverk-samheter, föreläsningsförbund och språkcentra. 1947 blev man studie-förbund med rätt till statsbidrag.

Av Folkuniversitetets ändamålspa-ragraf framgår att man ska bedriva folkbildning och vuxenutbildning i nära anslutning till universitet. Verk-

samheten ska drivas utan kopplingar till politiska, fackliga eller religiösa rörelser. Att delta i utbildningarna ska vara fritt och frivilligt. Folku-niversitetet ska verka för en ökad internationalisering. Man ska också pröva nya former och metoder.

– Vi vill ha lärare som är öppna för den pedagogiska utvecklingen och som inte är fast i någon pedago-gik, sade Göran.

Pedagogiska verksamheter Till Folkuniversitetet hör bland annat Balettakademien och KV Konstskola samt Fotoskolan i Stock-holm. Vidare ingår Konstskolan Linnéa, som är inriktad på bild och form för personer med intellektuell funktionsnedsättning. Man bedriver också uppsökande folkbildning för personer med psykisk funktionsned-sättning. Folkuniversitetet ägnar sig även åt främmande språk, svenska för invandrare och studiecirkelpeda-gogik. Vid Angeredsateljén undervi-sas i bild och form för icke-svenskar, med stöd från Göteborgs universitet.

Pedagogiska grundtankar Folkuniversitetet anser inte att det finns någon stor skillnad mellan bildning och utbildning. Man menar att utbildning ger samma personlig-hetsutveckling som bildning.

– Vi står på utbildningens sida, sa Göran Berger.

Han klargjorde också att Folkuni-versitetet inte intresserar sig för vad som ”sker i hjärnan på cellnivå” vid inlärning.

– Vi ser lärande som en aktivitet hos individen. Den aktiviteten vill vi hjälpa till med.

Han tog upp nyckelorden ”Fritt och frivilligt – på eget ansvar” från Folkuniversitetets ändamålspara-graf.

– Skolväsendet har ofta ett syfte och en kursplan. Men till oss kom-mer ofta individer som har egna projekt och vill ha hjälp att nå sitt mål. För oss är det viktigt att hela tiden låta individen ta ett ansvar för sitt lärande. Det målstyrda, projek-torienterade lärandet som håller på att slå igenom på allt fler områden passar bra ihop med vårt sätt att se på lärande.

Ett annat nyckelord för Folkuni-versitetet är internationalisering.

– Vi tror att det är bra att öppna upp sina dörrar och jämföra sig med andra länder. Vi tror att man kan lära sig mycket av det.

StrategierGöran berättade om tre strategier som Folkuniversitetet arbetar efter:

• Man vill bygga upp en struktur för livslångt lärande i hela Västsve-rige. Oavsett var människor bor ska de kunna delta i Folkuniversitetets kurser, eventuellt på distans.

• Man vill delta i den pågående av-regleringen av utbildningsväsendet. ”Vi tror att folkbildningen har något att bidra med”, sa Göran.

• Man vill vara med på utlands-marknaderna i takt med att det svenska utbildningsväsendet etable-rar sig i andra länder.

SlutordGöran Berger avslutade med dessa ord:

– Vi tror att folkbildningen kan bidra till det svenska utbildningsvä-

sendet genom sin syn på hur man med informellt lärande kan nå lika långt eller längre än med traditio-nella kursplaner. Att utveckla synen på lärande som ett projekt som görs av vuxna, ansvarstagande individer kan vara en del av vårt bidrag. Vi tror också att våra erfarenheter av

individualisering kan bidra till att förbättra utbildningsväsendet. Vi tror även att vi har en delvis annan syn på vad kunskap och lärande är än vad universitetet har.

Frågor och diskussionPeter Toth, studierepresentant i institutes referensgrupp, bad Gö-ran precisera vad han menar med lärande som projekt. Göran svarade:

– Om man ska lära sig något, tror vi att det är bra att redan från början bygga pedagogiken efter ett visst mål, på samma sätt som man genomför alla möjliga projekt i sitt liv och i samhället. Alltså att formu-lera ett mål och sedan tänka bakåt från målet hur man ska nå dit.

Eva Mark, föreståndare Grund-

Folkuniversitetet anser inte att det finns någon stor skillnad mellan bildning och utbildn-ing. Man menar att utbildning ger samma personlighetsutveckling som bildning.

För oss är det viktigt att hela tiden låta indivi-den ta ett ansvar för sitt lärande. Det målsty-rda, projektorienterade lärandet som håller på att slå igenom på allt fler områden passar bra ihop med vårt sätt att se på lärande.

66 67

tviginstitutet, undrade om inte jämlikhetsintresset i Folkuniversite-tets strategi står i konflikt med den individualistiska synen på lärande. Göran svarade:

– Folkuniversitetet står inte för någon extrem individualisering som samhällssyn. Vi ser individualisering som en möjlighet att förbättra den skolform som varit förhärskande sedan medeltiden, med en lärare och en klass.

Kerstin Namuth, samordnare av pedago-gisk utvecklingKerstin inledde med att berätta om Folkuniversitetets pedagogik:

– På våra kurser har vi upp till 15

deltagare och en lärare. Varje del-tagare kommer dit av egen fri vilja. Vi är inte bundna av någonting alls, nästan, förutom det som våra delta-gare och vi lärare vill, plus att vi ska få igång en bra process.

– Det är en otroligt stor frihet, samtidigt som det ställs stora krav på läraren. Alla deltagare har olika för-väntningar. Eller inga förväntningar

alls, vilket är värre. Då hjälper vi till att formulera individuella mål. Sedan måste vi stämma av de olika målen så att de går ihop, om delta-garna nu ska sitta i samma rum och samarbeta. Sedan måste man som lärare hitta vägar till målen. Och de ska stämma med varje deltagares personliga situation. Sedan har ju ämnet sina egna krav. Så det ställs höga krav på läraren.

– Arbetssättet som vi försöker använda är induktivt. I praktiken brukar jag säga till våra nya kol-leger: Gör det som funkar. Pröva, prata med deltagarna om vad de vill, fundera, pröva, observera vad som händer, reflektera. Kolla om de lär sig och är nöjda, diskutera med dem igen, bolla dina tankar med gruppen. Det primära är att det funkar i klassrummet. Sedan är det otroligt tjusigt om lärarna vill gå vi-dare och formulera sina pedagogiska slutsatser, så att de kan dela med sig av dem.

Undervisning med IKT-stödKerstin berättade om hur hon använder IKT (informations- och kommunikationsteknologi) som stöd i sin undervisning. En stor vinst för henne som språklärare är att hon har fått tillgång till hela världen i klassrummet.

– Förr försökte jag få tag i tyska tidningar på Centralstationen och hitta artiklar som deltagarna kunde förstå. Nu är det bara att gå ut på nätet.

Att hennes unga kursdeltagare ofta har en laptop framför sig medför dock både fördelar och nackdelar.

– När jag undervisade på en skola

där alla hade egen dator märkte jag tydligt att alla inte var med. Någon spelade Counterstrike, någon svara-de på ett mejl, någon spelade World of Worldcraft. När jag tyckte att alla måste lyssna slog jag igen locken. Sedan försökte jag formulera ett tyd-ligt mål för lektionen. Jag försökte också fostra en attityd. I dag går ju det mesta att googla fram. ”Varför ska jag kunna det här när jag kan googla?”, frågar ungarna. Vilka kunskaper, färdigheter och attityder behöver de för att bedöma värdet av det som de googlar fram? Vi behö-ver fostra ett helt annat förhållnings-sätt och tänkande. Det tycker jag är jättespännande.

LärplattformarKerstin berättade om de lärplattfor-mar som Folkuniversitetet använder, Moodle och Plone. Plattformarna är valda för att uppfylla lärarnas önskemål. Moodle börjar kännas lite gammal nu, tyckte Kerstin. Men den är lättanvänd och har fördelen att man bara behöver ta fram de funktionaliteter som man vill an-vända.

Plone används av Folkuniversitetet som individstöd i olika samman-hang. Här kan läraren lägga upp en struktur för en process. Den struk-turen är sedan ett stöd för eleven. Plone är också lämpad för att lägga upp en portfolio som visar vad eleven har gjort.

Frågor och diskussionEva Mark konstaterade att process-handledning innebär ett annorlunda förhållningssätt jämfört med föreläs-ningar. Kerstin höll med:

– Våra lärare behöver en förmåga att observera och reflektera. Därför är det viktigt rekrytera rätt folk. Vi har lyckats locka många personlig-heter som vill pröva sig fram och pröva nytt. Men de flesta av våra lä-rare känner fortfarande att de borde vara experter i klassrummet. Det är något vi fajtas med.

Eva frågade också om Folkuniver-sitetets pedagogiska grund är ge-mensam för de konstnärliga och de teoretiska utbildningarna.

– De ska hålla för alla, svarade Kerstin.

Göran Berger ville nyansera den bilden:

– Vår pedagogiska syn bygger mycket på språk, humaniora, sam-

hällsvetenskap och ekonomiska äm-nen. Vi har aldrig riktigt fått ihop de estetiska ämnena med de andra ämnena på ett bra sätt. Jag skulle

– Folkuniversitetet står inte för någon extrem individualisering som samhällssyn. Vi ser in-dividualisering som en möjlighet att förbättra den skolform som varit förhärskande sedan medeltiden, med en lärare och en klass.

I dag går ju det mesta att googla fram. ”Varför ska jag kunna det här när jag kan googla?”, frågar ungarna. Vilka kunskaper, färdigheter och attityder behöver de för att bedöma värdet av det som de googlar fram? Vi behöver fostra ett helt annat förhåll-ningssätt och tänkande. Det tycker jag är jätte-spännande.

68 69

gärna vilja säga att de konstnärliga utbildningarna har smittat av sig på de andra utbildningarna, men det är inte sant.

Peter Toth konstaterade att det även på Göteborgs universitet finns lärare som inte bara förläser utan som vill involvera studenterna.

– Men det är inte alltid att studen-terna är beredda på det. Vissa sitter och undrar när de ska få ta del av kunskapen som läraren har. Men det låter som en bra arbetsmetod att diskutera även den biten med stu-denterna.

Carl Toshach Carl talade om Folkuniversitets pe-dagogiska arbete för personer med funktionsnedsättningar.

Han inledde med att prata om de speciella krav som lärarna ställs inför.

– Man får mycket svag feedback, vilket betyder att man måste vara väldigt laddad. Men samtidigt kan man inte gå efter en hård struktur.

Han konstaterade att det inte finns någon central plan inom Folku-niversitetet som säger att man ska syssla specifikt med utbildningar för personer med funktionshinder.

– Det har utvecklats här i Göte-borg och jag kan inte säga vad det beror på. Det sker inte i samma utsträckning i övriga landet.

HistorikUnder 1930-talet började man i England med studiecirkelverksam-het vid mentalsjukhus och andra sjukhus, så kallad Cultural Therapy. I början av 1950-talet hölls försöks-verksamhet med studiecirklar för

funktionshindrade i Uppsala län. 1963 startade studieverksamhet på Lillhagens sjukhus.

Under 70- och 80-talet expan-derade folkbildningen bland män-niskor med psykisk ohälsa. 1987 startades Förberedande folkhögskola

i samarbete mellan Folkuniversitetet och Nordiska folkhögskolan i Kung-älv. Elever rekryterades direkt från psykosavdelningar på Lillhagens sjukhus.

Kring millennieskiftet kom Kun-skapslyftet och Livslångt lärande, där det klargjordes att personer med funktionshinder ska ha rätt till vuxenutbildning och i viss mån till högskoleutbildning.

Läget i dagI dag driver Folkuniversitetet en rad olika uppdragsutbildningar för Göteborgs vuxenutbildning:

• SFI-undervisning för personer med posttraumatisk stress eller hör-selskada.

• Läslust – grundläggande vux-enutbildning för rättspsykiatriskt dömda personer.

• Estetiska kurser på gymnasial

nivå för personer med intellektuella funktionshinder (Särvux)

Man driver också folkbildnings-verksamhet i en rad aktivitetshus, bland andra Gyllenkroken, Gunna-reds gård, Aktivitetshuset Centrum och Göteborgsfontänen.

Pedagogiska grundstenarCarl gick igenom Folkuniversitetets pedagogiska grundstenar för arbetet med personer med funktionsnedsätt-ningar. Det kanske allra viktigaste är att skapa trygghet. Det är också viktigt att studiemiljön är lugn och

avskalad. Respektfullt bemötande är betydelsefullt. Tydliga strukturer är viktigt (”Många av eleverna har vänt på dygnet”). Läraren behöver vara medveten om grupproces-serna (”Det kan hända väldigt svåra saker, en enda elev kan sänka en hel grupp”). Inlärningsprocessen behöver ofta synliggöras för elev-

erna. Läraren behöver vara flexibel och planera för kaos. Material och litteratur måste vara anpassade för eleverna, liksom tester och prov.

Frågor och diskussionLennart Weibull, prorektor Göte-borgs universitet, tog upp de hårda krav som ställs på dem som utbildar elever från rättspsyk. Hur rekryte-ras och utbildas dessa lärare? Carl svarade:

– Lärarna i det projektet har job-bat väldigt länge och har tillägnat sig en stor personlig säkerhet. De kan hantera de situationer som upp-står. Vi skulle aldrig kunna rekry-tera en ny lärare utan erfarenhet av målgruppen.

– Lärarna får utbildning när de är här. Det finns ingen utbildning utanför. Men i många år har vi haft handledning och olika former av fortbildning.

Eva Andersson, lektor, Ut-bildningsvetenskaplig fakultet, Göteborgs universitet undrade vilka utbildningar Folkuniversite-tet erbjuder dem med lite lättare funktionsnedsättningar, exempelvis sociala störningar. Carl menade att det bästa är om de kan gå i vanliga grupper, hellre än i särskilda under-visningsgrupper.

Eva A höll inte med: – Det är inte säkert. Om alla går

i en grupp där alla vet att alla har problem, så behöver man inte prata så mycket om det problemet utan kan koncentrera sig på studierna.

Kring millennieskiftet kom Kunskapslyftet och Livslångt lärande, där det klargjordes att per-soner med funktions-hinder ska ha rätt till vuxenutbildning och i viss mån till högskoleut-bildning.

Carl gick igenom Folku-niversitetets pedago-giska grundstenar för arbetet med personer med funktionsnedsätt-ningar. Det kanske allra viktigaste är att skapa trygghet. Det är också viktigt att studiemiljön är lugn och avskalad.

70 71

Göteborgs universitet onsdag 10 februari 2010

Mötet hölls hos Gunhild Vidén på Hu-manisten. Gunhild, som är prefekt för institutionen för språk och litte-raturer, berättade om humanistiska fakultetens historia och verksamhet. Bland annat pratade hon om ef-fekterna av fakultetens omorganisa-tion, för- och nackdelar med att ha studenter över 65 år och Humfaks samverkan med det omgivande samhället.

Om HumanistenHumanisten byggdes i slutet av 70-talet. Redan före det första spadtaget visste man att huset inte skulle räcka till för alla institutioner inom fakulteten. Bland annat satt några institutioner på Västra Hamn-gatan under 10-15 års tid. Behovet av fysisk kontakt mellan institutio-nerna ledde till att man undan för undan hyrde in sig i hus i området kring Humanisten. Bland annat tog man över gamla Hovrätten på Olof Wijksgatan.

På senare tid har fakulteten sett över sitt lokalbestånd och gjort sig av med tre byggnader för att få ner lokalkostnaderna. Nu finns det långt gångna planer på en utbyggnad av Humanisten, upp i sluttningen.

– Bygglov verkar vara på väg och kommunen verkar ställa sig positiv, berättade Gunhild.

Rötter och omorganisationHumanistiska fakulteten har sina rötter i det som då kallades Filosofis-ka fakulteten. Denna delades i mit-ten av 60-talet i tre fakulteter: natur-

vetenskapliga, samhällsvetenskapliga och humanistiska. Humanistiska fakulteten var länge uppdelad i två sektioner, den historisk-filosofiska och den språkvetenskapliga.

I januari 2009 avslutades en omor-ganisation vid Humanistiska fakul-teten. Förändringsarbetet hade tagit två–tre år.

– Alla omställningsprocesser inom statlig verksamhet tar tid. Vår anses nog ha gått relativt snabbt, sade Gunhild.

Omorganisationen innebar att 17 institutioner blev sex. Den största är språk och litteraturer, som Gunhild

är prefekt för. Den består av fem och en kvarts gamla institutioner.

Enligt dekanen var poängen med omorganisationen ”inte besparingar utan effektiviseringar”. Hur som helst – under förändringsarbetet hördes många negativa röster till förändringarna.

– Men i dag är det nog väldigt få som fortfarande är kritiska och de är inte särskilt högljudda. Relativt många är försiktigt positiva eller

rent av ganska hörbart positiva. Vi har upptäckt att det finns många fördelar med den här större enheten. Jag blir glad när jag till exempel ser att någon som suttit som den ende med språkvetenskaplig inriktning i ett språkämne nu upptäcker att han eller hon har möjliga samarbetspart-ners inom ett annat språkämne.

Institutionens verksamhetGunhild berättade att hennes insti-tution (institutionen för språk och lit-teraturer) ger utbildningar i åtmins-tone 23 språk, bland dem somaliska och fornkyrkoslaviska.Däremot ingår inte de nordiska språken.

Lennart Weibull, prorektor, Göteborgs universitet, konstate-rade att Humfak är den fakultet vid Göteborgs universitet som har flest nätkurser.

– Ja, de blir fler och fler. Vi har startat vår första nätkurs i latin och vi fick bortemot 200 sökande, berät-tade Gunhild.

Särskilt långt fram när det gäller nätkurser ligger Sonja Miladinovic och Morgan Nilsson, som undervi-sar i slaviska språk. De har studenter över hela världen, bland annat i Bangkok, Kina och Venezuela. Vil-ket inte är helt okomplicerat, konsta-terade Gunhild.

– Det är skillnad att lära sig ett språk beroende på vilket språk man själv talar.

Många äldre studenterHumfak ger framförallt fristående kurser. Dels kurser på 30 högskole-poäng (motsvarar en termins heltids-studier), dels mindre kurser som ofta ges på kvällstid eller som distans-

eller nätkurser. Många av kurserna är av renodlad bildningskaraktär.

Eva Andersson, lektor, Utbild-ningsvetenskaplig fakultet, Göte-borgs universitet tog upp frågan om åldersfördelningen på vissa av Humfaks kurser. Hon berättade om en före detta kollega som läste en

kurs i Antikens kultur, där medelål-dern verkade vara 60 plus.

– Hon ser det själv ungefär som att gå en studiecirkel. Man kan tänka sig att medelåldern på sådana kurser kommer att öka. Många går i pen-sion och har behörighet att studera på universitet. Men hur intresserade är de av att faktiskt lämna in sina inlämningsuppgifter och få sina poäng? Risken är ju att universitetet översvämmas av folk som läser äm-nen som de lika gärna kunde ha läst i en studiecirkel och som struntar i examinationen. Det blir ju även en viss konkurrens med studieförbun-dets verksamhet och det är ju också dumt.

En intressant frågeställning, tyckte Gunhild.

I januari 2009 avsluta-des en omorganisation vid Humanistiska fakul-teten. Förändringsarbe-tet hade tagit två-tre år.– Alla omställningspro-cesser inom statlig verk-samhet tar tid. Vår an-ses nog ha gått relativt snabbt, sade Gunhild.

Särskilt långt fram när det gäller nätkurser ligger Sonja Miladino-vic och Morgan Nils-son, som undervisar i slaviska språk. De har studenter över hela världen, bland annat i Bangkok, Kina och Ve-nezuela

GÖ

RA

N O

LO

FSS

ON

/GU

72 73

– Det är precis som du säger, många pensionärer söker sig till kvällskurserna. 40-talisterna är jät-temånga.

– Ibland är pensionärerna ens ab-solut bästa studenter. De har drömt hela livet om att få tid att lära sig exempelvis gammalgrekiska.

De är höga föredömen för de yngre studerande: de är högmotive-rade och de är orädda för att ställa frågor om sådant de inte begriper.

Men så finns det en grupp pensionä-rer som är jätteintresserade men som inte har tänkt ta några poäng. Och då frågar man sig varför de inte går en studiecirkel i stället. Ett skäl är att våra kurser är billigare. Sedan är det säkert så att personer med akademisk bakgrund vill ha kurser på akademisk nivå.

Gunhild konstaterade att univer-sitetet har ett ansvar mot alla, men hon menade samtidigt att resurserna primärt måste satsas på dem som

ska använda kunskaperna i yrkesli-vet.

Gunnar Westerling, studieom-budsman ABF, undrade hur trenden ser ut: blir 60 plus-studenterna fler och fler? Det är inte osannolikt, konstaterade Gunhild. Stora pen-sionsavgångar väntar och många av de nyblivna pensionärerna är vana att studera. Kurser på kvarts-fart i översiktliga ämnen är särskilt populära. Hon poängterade dock att dessa kurser utgör en mindre del av fakultetens kursutbud.

Lennart Weibull konstaterade att fakulteten totalt sett inte har några problem med genomströmningen. Han hade med sig färska siffror som visar att Humfak (tillsammans med Handels) ligger över snittet vad gäl-ler genomströmning.

– Just nu är det inga problem alls för humaniora. Lågkonjunkturen innebär både att många söker in och att de stannar och tar sina poäng. Det innebär att gruppen av äldre spelar en marginell roll, sade han.

Programmen blir flerGunhild konstaterade att Humfak inte erbjuder så många program.

– Men vi arbetar på saken. När Bologna infördes var det många fa-kulteter som lade upp fler program, men hos oss valde man att i huvud-sak hålla fast vid fristående kurser. Man menade att det var vår profil. Men nu kommer två nya kandidat-program, berättade hon.

Det handlar om programmen Kul-turarvsstudier och Kultur, båda på 180 poäng.

Humfak ger även några program

på avancerad nivå (master/magis-ternivå): dels programmet språktek-nologi och dels program för översät-tare.

Doktorandtjänsterna blir vidareGunhild berättade att fakulteten har 35 forskarutbildningsämnen. Förr om åren utlyste man normalt en doktorandtjänst per ämne, men i dag utlyses betydligt färre tjänster. Gunhild tror att fakulteten är på väg mot en princip där man grupperar ämnen och utlyser doktorandtjänster inom områden, till exempel språkve-tenskap. Hon gissar att det kommer redan i nästa utlysningsomgång.

– En del är skeptiska, men jag har ganska stor tilltro till att det går att bedöma projektansökningar tvärs över ämnesgränser.

Samverkan med samhälletGunhild tog även upp fakultetens verksamhet vad gäller den så kallade tredje uppgiften, alltså samverkan med det omgivande samhället.

Hon berättade om projektet ”Hu-manister i näringslivet”, där även Eva Mark, föreståndare Grundtvig-institutet, medverkade. Det projektet kommer att leda fram till en kurs med praktikinnehåll, där humanis-ter får jobba nånstans i näringsliv eller annan verksamhet.

Hon pratade även om Humanist-dagarna, som lades ner efter över 20 år. Intresset minskade och till sist kostade de mer än de smakade. Ett nytt försök med annorlunda upplägg planerades dock till våren 2010.

Gunhild berättade att hon ibland håller föredrag hos föreläsningsfö-reningar. Den sortens föreningar verkar vara en utdöd företeelse i Göteborg, men de lever vidare i mindre städer som Uddevalla. Jan Elftorp, förvaltningschef Vuxenut-bildningsförvaltningen, konstaterade att intresset för föreläsningar är stort i småstäder; när han jobbade vid Campus Varberg var de öppna

föreläsningarna alltid fullsatta. Och när ABF kör öppna föreläsningar kommer mycket folk, berättade Gunnar Westerling. Hos Tomas Rydsmo, rektor Ljungskile folkhög-skola i Ljungskile var det fullsatt på ett föredrag om vargar.

Gunhild berättade också om samverkansprojektet ”Prao som stu-dent”. Fakulteten tar emot grupper av elever som under en höstvecka får se vad högskolestudier innebär. Eleverna kommer från Lerums och Ale gymnasium.

– Ibland är pensionä-rerna ens absolut bästa studenter. De har drömt hela livet om att få tid att lära sig exempelvis gammalgrekiska. De är höga föredömen för de yngre studerande: de är högmotiverade och de är orädda för att ställa frågor om sådant de inte begriper.

Hon berättade om pro-jektet ”Humanister i näringslivet”, där även Eva Mark medverkade. Det projektet kommer att leda fram till en kurs med praktikin-nehåll, där humanister får jobba nånstans i näringsliv eller annan verksamhet.

74 75

Arbetarnas bildningsförbund tisdag 25 maj 2010

Mötet hölls hos Gunnar Westerling på Arbetarnas bildningsförbund (ABF). Gunnar presenterade ABF:s verk-samhet i Göteborg. Lena Ulrika Ru-deke och Sewilius Berg berättade om förbundets föreläsningsverksamhet. Reza Talebi presenterade ABF:s sam-arbete med invandrarföreningar.

Gunnar Westerling – ABF Göteborgs verk-samhet Gunnar började med att konstatera att ABF som begrepp är välkänt. Många har en bild av ABF, ofta baserad på egna erfarenheter från förbundets studiecirklar. Men den gängse bilden inte är fullständig, po-ängterade Gunnar. ABF i Göteborg jobbar inte bara med studiecirklar utan också på många andra sätt, bland annat med föreläsningar och vuxenutbildning.

ABF bildades 1912 och är landets äldsta och största studieförbund. Bland medlemsorganisationerna

finns Socialdemokraterna och Vän-sterpartiet samt fackliga LO-organi-sationer, handikapporganisationer, PRO och den kooperativa rörelsen. På senare tid har även invandrar-föreningar tillkommit, antingen som medlemmar eller samarbetspartners.

Gunnar konstaterade att ABF inte kan leva på gamla meriter.

– Vår existens bygger på att vi är aktiva. Vi får pengar utifrån hur mycket studiecirklar och annan verksamhet det blir. Vi måste hela tiden vara på tårna och starta cirk-lar efter de intressen och behov som människor har.

UppdragetGunnar berättade att ABF Göte-borg har formulerat sitt uppdrag i tre punkter:

• Att utveckla demokratin. Göte-borg är en mycket segregerad stad, vilket märks till exempel vad gäller valdeltagandet. Där kan ABF göra en insats genom att bilda människor och skapa diskussioner. ABF håller även kurser i mötesteknik.

• Att erövra kulturen. Kulturen är en klassfråga – många går inte på teater, sjunger inte i kör och så vidare. ABF vill vara en arena där människor skapar kultur tillsam-mans och blir aktiva kulturmännis-kor. Dessutom ordnar man många kulturarrangemang och även före-läsningar.

• Att minska kunskapsklyftorna i samhället.

Gunnar konstaterade att alla tre punkterna har kopplingar till ABF:s värderingar. Dessa värderingar får näring från ABF:s medlemsorgani-sationer.

Bolag för vuxenutbildningSom en del i strävan att minska kun-skapsklyftorna har ABF startat ett bolag som bedriver vuxenutbildning. Det handlar om svenska för invand-rare, gymnasiekurser, grundläggan-de vuxenutbildning med mera.

Verksamheten, som sysselsätter ett hundratal lärare, har en omsätt-ning på 100 miljoner och är därmed större än ABF:s traditionella studie-cirkelverksamhet.

– Det här har vuxit fram nästan som ett nytt ABF parallellt med det gamla, sa Gunnar.

Musik och filmEn viktig del av ABF:s verksam-het är musikverksamheten. Flera världskända band har startat hos ABF. Gunnar konstaterade att bredd och spets hänger ihop. Flera hundra musikgrupper är verksamma hos ABF, i cirkelform eller på egen hand. Replokaler finns bland annat i Lundbystrand (Rockverket).

Nu har ABF även börjat intressera sig för film, berättade han.

– Jag tror att det kan bli lika stort som musiken. Vi försöker känna av vad som ligger i tiden.

Gunnar tog filmverksamheten som ett exempel på att universitetet och studieförbunden kan befrukta varandra. Kalle Boman, professor vid Filmhögskolan, har uttryckt sitt gillande över att ABF håller stu-diecirklar om film: om människor på bredden lär sig mer om film är det bra för branschen och även för universitetet.

Egna studiematerialUnder de senaste två åren har ABF Göteborg varit flitigt med att ta fram egna studiematerial.

– Jag har tyckt att det är viktigt att skräddarsy ett antal basmaterial som passar just för vår verksamhet. 20 ämnesområden upptar 80 procent av vår verksamhet. Ambitionen är att vi ska göra egna studiematerial inom dessa 20 områden, sa Gunnar.

– Egna studiematerial är ett sätt att få en egen profil. Dessutom får några av våra medarbetare möjlig-het att utvecklas genom att själva skriva.

Lena Ulrika Rudeke och Sewilius Berg – ABF:s föreläsningsverksamhetABF:s föreläsningsverksamhet i Gö-teborg omfattar lite drygt 100 pro-

gram årligen. Dessutom produceras ytterligare flera tusen föreläsningar, författarframträdanden och diskus-sioner som är inbäddade i medlems-föreningarnas verksamhet.

Varje år arrangerar man 40–50 författarbesök. Bland föreläsnings-ämnena märks kultur, samhälle, politik, filosofi och historia. Man arrangerar Filosoforum, litterära symposier, stadsvandringar, förfat-

– Vår existens bygger på att vi är aktiva. Vi får pengar utifrån hur mycket studiecirklar och annan verksamhet det blir. Vi måste hela tiden vara på tårna och starta cirklar efter de intressen och behov som människor har.

– Egna studiematerial är ett sätt att få en egen profil. Dessutom får några av våra medar-betare möjlighet att ut-vecklas genom att själva skriva.

76 77

tarfrukostar samt fristående före-drag. Under fem år ordnade man även programserien Medietrappan.

Under perioder satsar man extra på vissa frågor. Under 2010 ligger denna tyngdpunkt på genus och feminism.

Fokus på samtaletSewilius och Lena Ulrika har jobbat med föreläsningsverksamheten i tio år. Under hela perioden har de haft inställningen att arrangemangen inte ska spelas in.

– Fokus ligger inte på talet utan på samtalet. Ett samtal är något som inte går att kopiera, ett samtal är här och nu. Det handlar om ett unikt tillfälle med unika människor. Det är inte något som man kan titta på när man har tid, det är något som man måste vara med om, sa Sewi-lius.

Förankrad i en mänsklig gemenskapLena Ulrika tog upp vikten av att kunna bortse från sig själv.

– Om man arbetar med bildning enligt Grundtvigs bildningssyn, så är en viktig fråga: Vilken punkt ställer man sig själv på? Jag kan bara se ett svar och det är människans punkt. Man kan inte inta idén om kunskap eller forskningsläget el-ler ens samtidsdebatten, utan man måste ställa sig på människans plats. Och det innebär att frågan vem man själv är som människa är jättejobbig. Man måste klara av att bortse från sig själv för att kunna jobba med det här. Man måste vara fast förankrad i en mänsklig gemenskap.

Ämnen som lockar ungaSewilius tog upp frågan om hur man når de yngre människorna. Han menade att det handlar om att välja rätt ämnen. Han berättade om erfa-renheterna från Medietrappan, som ABF arrangerade i samarbete med bland andra Publicistklubben.

– Gruppen sa om och om igen att ”det där är inte intressant, det där har vi tjatat om hur många gånger som helst”. Det visade sig att just de

ämnena drog den yngre publiken. Sexualiteten är ett klockrent ex-empel. När vi hade porr som tema kom det 300 eller 400 personer, och kanske fem var över 35 år. Och folk skällde för att vi bara höll på i tre timmar.

– Återigen: man kan inte använda sig själv som utgångspunkt för vad som är intressant. Man måste umgås med andra sorters människor, sa Lena Ulrika.

Sewilius jämförde med ett arrang-emang om den höga ungdomsar-betslösheten.

– Det var inte en människa under 40 därinne!

Vikten av att diskutera sin verksamhetLena Ulrika berättade om den ständigt pågående diskussion som pågår mellan henne och hennes kol-legor. Diskussionen är vardaglig och avslappnad men ganska kritisk.

– Vi väntar inte med att utvärdera till slutet av säsongen, vi diskuterar hela tiden: Vad gav det här? Vad var vinsten? Vad gav det människor? Vad kunde gjorts annorlunda? Det sättet att jobba gör att man aldrig går in i det farligt nöjda tillståndet. Man ingår i en levande situation och den förändras hela tiden.

Att hitta aktuella ämnen – ett halvår i förvägABF:s föreläsningsprogram spikas långt i förväg. Samtidigt ska äm-nena kännas fräscha den dagen då

föreläsningen hålls. Lennart Wei-bull, prorektor, Göteborgs universi-tet undrade hur ABF bär sig åt för att få ihop detta.

Lena Ulrika menade att det är viktigt att lyssna på samhällsdebat-ten och det politiska skeendet.

– Dessutom behöver man ha jätte-

stort nätverk inom forskning, konst, litteratur och så vidare. Vi måste veta vad som är på gång. Inte när det har kommit, utan redan när det finns i pipeline.

– Och så handlar det om att läsa av vilka ämnen som inte diskuteras någon annanstans. De ämnena blir ju alltid hyperaktuella när man tar upp dem, eftersom det annars är tyst om dem.

Reza Talebi – ABF:s samarbete med in-vandrarföreningarReza började med att berätta om sin bakgrund. Han föddes 1957 i Iran och lämnade landet som 25-åring. Till Sverige kom han från Sovjetu-nionen 1989. Två år senare började han som praktikant på ABF och sedan 1995 är han anställd.

Han berättade att samarbetet med invandrarföreningar (eller kultur-föreningar, en beteckning som han själv föredrar) utgör mer än hälften av ABF Göteborgs verksamhet. Man samarbetar med cirka 135 fören-ingar med rötter i fler än 40 länder. I föreningarna talas 25-30 språk.

Studiecirklar och kulturarrangemangStudiecirklar utgör en viktig del av samarbetet. Det största ämnet är svenska språket.

– Svenska språket är otroligt viktigt för de här organisationerna, för samhället klarar inte att lära alla svenska. Många läser både i kom-munens regi och hos föreningen.

Andra vanliga cirkelämnen är samhällskunskap och hemspråk. Dessutom ordnas mängder av kulturarrangemang: föreläsningar, utställningar, filmvisningar etcetera.

När vi hade porr som tema kom det 300 eller 400 personer, och kan-ske fem var över 35 år. Och folk skällde för att vi bara höll på i tre tim-mar.

– Dessutom behöver man ha jättestort nät-verk inom forskning, konst, litteratur och så vidare. Vi måste veta vad som är på gång. Inte när det har kom-mit, utan redan när det finns i pipeline.

78 79

Totalt handlar det om mer än 1 500 arrangemang om året.

– Med 135 olika föreningar är det väldigt viktigt att vi har personliga kontakter. Vi vet vilka som sitter i styrelsen i varenda förening, vi vet vilka som är deras eldsjälar. Vi vet vilka ämnen de undervisar i och vi känner till deras lokaler.

Olikheter som komplicerarFöreningarna är olika varandra på flera olika sätt, konstaterade Reza.

– Den religiösa inställningen spe-lar otroligt stor roll. Ofta spelar den inte så stor roll i hemländerna, men när människorna kommer hit enas de kring sin religion och sitt språk.

Han tog upp ABF:s uppdrag att utveckla demokratin. Han konstate-rade att ordet uppfattas olika bero-ende på varifrån man kommer.

– Jag tror att det kommer att ta många år innan vi är överens om vad demokrati är. Vi har nya mål-grupper som uppfattar ordet på ett helt annat sätt än vi gör.

Vikten av att förnya folkbildningenReza menade att strukturen hos många folkbildningsorganisationer är föråldrad.

– Vi har fått nya målgrupper. 28,4 procent av Göteborgs befolkning kommer från andra länder. Ändå har vi samma gamla regler och praxis och struktur i våra studie-förbund, med studiecirklar på nio timmar. Det är föråldrat. I vissa fall skulle vi kunna driva kurser på fyra-fem dagar. Vi har också mycket att göra när det gäller studiematerial och sättet att lära ut. Vi behöver diskutera de här sakerna djupare.

Eva Mark, föreståndare Grundtvi-ginstitutet, frågade vilka nya kurser som behövs. Reza svarade att det bland annat behövs kurser för nyan-lända flyktingar och invandrare.

– Vissa saker tar man för givet att de vet, men det är inte så. De behö-ver kurser om hur Sverige fungerar i vardagen.

Gemensam plattformLennart Weibull tog upp de många skillnaderna som finns mellan de olika föreningarna. Hur gör man för

att undvika splittring? Har ABF hit-tat förutsättningar för en gemensam plattform?

– Vi har hittat vissa berörings-punkter mellan de här grupperna. En sådan är språket. Det finns 20 olika kulturer som alla pratar ara-biska. Det finns också vissa högtider som är gemensamma. Jag tror också att det finns ett stort gemensamt

intresse när det gäller att höja kun-skapsnivån. Alla är ute efter att lära sig mer om det svenska samhället och språket, svarade Reza.

Eva Andersson, lektor, Utbild-ningsvetenskaplig fakultet, Göte-borgs universitet, var inte övertygad om att det alltid är en fördel att blanda grupperna. Hon menade att det finns risker både med att blanda och att separera.

– Om man låter grupper helt köra sin egen verksamhet finns det förstås risk för att det blir mer odlande av fördomar än demokrati. Men om man bara försöker blanda finns det risk att det enbart blir en anpassningsprocess. Man riskerar att förlora gruppernas möjlighet att driva sina egna intressen. Det är två motstridiga tendenser, som båda riskerar att bli antidemokratiska.

Gunnar Westerling svarade att ABF söker en slags syntes mellan dessa två tendenser.

– Vi försöker få det bästa från båda världarna, hur vi nu ska lyckas med det.

Reza konstaterade att ett problem med isolering är att en grupp hin-dras från att komma fram: kvin-norna.

– Kvinnor är väldigt dåligt repre-senterade i de organisationer som stänger in sig. Dessa grupper håller också fast vid föråldrade traditio-ner som inte hjälper människor att utvecklas. Det gör oss oroliga. Om vi kan stärka kvinnors situation i de här organisationerna har vi vunnit otroligt mycket.

Vi har fått nya mål-grupper. 28,4 procent av Göteborgs befolkning kommer från andra länder. Ändå har vi samma gamla regler och praxis och struktur i våra studieförbund, med studiecirklar på nio timmar. Det är för-åldrat. I vissa fall skulle vi kunna driva kurser på fyra–fem dagar.

– Kvinnor är väldigt dåligt representerade i de organisationer som stänger in sig. Dessa grupper håller också fast vid föråldrade traditioner som inte hjälper människor att utvecklas. Det gör oss oroliga. Om vi kan stärka kvinnors situa-tion i de här organisa-tionerna har vi vunnit otroligt mycket.

80 81

Ljungskile folkhögskola tisdag 21 september 2010

Mötet hölls hos Tomas Rydsmo på Ljungskile folkhögskola. Tomas, som är skolans rektor, berättade om Mötesplats Ljungskile och Lärande i Arbetslivet (LIA), två projekt kring vuxnas lärande i arbetslivet. Han berättade även om skolans strävan att göra sin verksamhet koldioxid-neutral. Vidare pratade han om folkbildningens roll för en rättvis och hållbar global utveckling. Slut-ligen bad han mötesdeltagarna om råd när det gäller att förverkliga ett samarbetsprojekt i Lövgärdet.

Vuxnas lärande i arbetslivetTomas inledde med att berätta om Mötesplats Ljungskile, ett kompe-tensutvecklingsprojekt inriktat på vuxnas lärande i arbetslivet. Projek-tet är ett samarbete med Högskolan Väst och Ljungskile företagarför-ening. Det pågår från maj 2009 till april 2011 och stöds ekonomiskt av Europeiska Socialfonden (ESF). Tomas konstaterade att projektet har inneburit en ”läranderesa” för honom och hans kolleger.

– Vi har lärt oss väldigt mycket själva.

Högskolan Väst kom in i projek-tet hösten 2008, då folkhögskolan startade ett förprojekt till Mötesplats Ljungskile. Högskolan Väst och Ljungskile Folkhögskola hade sam-ma syn: de ville göra mer än bara ge kurser, de ville driva lärprocesser och jobba med livslångt lärande.

Lärprocesserna startar i att delta-garen identifierar sitt behov av ökad

kompetens. Deltagaren får tillfälle att möta ny kunskap och aktivt utby-ta erfarenheter med andra. Delta-garen får också prova nya arbetssätt i vardagen. Reflektion är en del av processen. Efteråt förstärks lärpro-cessen genom att deltagarna träffas i ett nätverk.

Koppling till forskningProjektet har en koppling till forsk-ning vid Linköpings universitet. Tomas nämnde den aktuella boken ”Arbetsplatslärande: att leda och or-ganisera kompetensutveckling”, med

Henrik Kock som redaktör.Kock har forskat på ESF-projekt

år 2002-2005 och kommit fram till att kurser fungerar dåligt när det gäller arbetsplatslärande – det behövs ett annat tänk. ESF har tagit till sig slutsatserna och väger in dem när de delar ut medel.

Nytt projekt: LIAI maj 2010 tog Ljungskile folkhög-

skola initiativ till ett nytt projekt baserat på samma tankegångar som Mötesplats Ljungskile. Skolan bjöd in de två andra folkhögskolorna i Fyr-bodal samt Fyrbodals kommunalför-bund för att göra något tillsammans. Man tittade på kommunala förvalt-ningar (skola, vård, omsorg etcetera) och identifierade mellanchefer som en viktig grupp för att skapa former för arbetsplatslärande.

Mötet ledde fram till projektet LIA. Man har lämnat in en ansökan om medel till ESF. Även Karlstad uni-versitet och Meritea deltar i projektet, liksom Högskolan Väst och Västra Götalandsregionen.

Kommunerna kontaktades via e-post och fem eller sex kommuner var intresserade. ”Det är precis det här vi behöver”, sa förvaltningscheferna om projektet. Tomas påverkades av det stora intresset.

– Jag vred till budgeten för att ge plats åt alla och klämde till med att vi vänder oss till 3 000 anställda och 200 mellanchefer.

Tomas berättade att Lysekils kom-mun redan jobbat med arbetsplatslä-rande i två år. En av effekterna är att sjukskrivningarna har minskat från 8,4 procent år 2007 till 4,5 procent år 2010.

Frågor från deltagarnaEva Anderssonlektor, Utbildningsve-tenskaplig fakultet, Göteborgs univer-sitet, frågade om innehållet i lärpro-cesserna. Om det inte är kurser, vad är det då? Tomas svarade:

– Vi tänker jobba med mellanche-fer som förändringsagenter. Tanken är att hela organisationerna ska

förändras, så att man får en större känsla av sammanhang. Tanken är också att människor ska reflektera över hur de arbetar och göra det i en lärande miljö. Mellancheferna måste vara pedagogiska chefer. Det är de som ska skapa de här lärandemiljö-erna och lärandestrukturerna, för projektet kan inte vara ute överallt. Vi kommer att jobba mycket med kompetensutveckling av dessa chefer.

Tomas berättade även att Meritea kommer att jobba med en valide-

ringsprocess av mellancheferna.Eva Mark, föreståndare Grund-

tviginstitutet, frågade om motiven bakom kompetensutvecklingen. Är syftet lönsamhet? Tomas konstatera-de att det betyder mycket för samhäl-let om sjukfrånvaron minskar (vilket alltså har skett i Lysekil). Men det finns också andra syften:

– När man gör omvärldsanalyser i dag kommer man ofta fram till att

Kock har forskat på ESF-projekt år 2002–2005 och kommit fram till att kurser fungerar dåligt när det gäller arbetsplatslärande – det behövs ett annat tänk. ESF har tagit till sig slutsatserna och väger in dem när de delar ut medel.

– När man gör om-världsanalyser i dag kommer man ofta fram till att kompetensutveck-ling är avgörande för att klara av den globa-liserade världen. Före-tag och organisationer som inte hänger med i kompetensutvecklingen utan halkar efter får det svårt.

82 83

kompetensutveckling är avgörande för att klara av den globaliserade världen. Företag och organisationer som inte hänger med i kompetensut-vecklingen utan halkar efter får det svårt.

Klimatneutral verksamhetEfter pausen tog Tomas upp en helt annan fråga: Klimatneutral verk-samhet. Ljungskile folkhögskola har noggrant studerat sina utsläppt av koldioxid (siffrorna gäller för år 2009). Skolan släpper ut 150 ton per år, inklusive tjänsteresor. Uppvärm-ningen av skolans byggnader ger utsläpp på 95 ton. När man tittade närmare på siffrorna visade det sig att 85 av dessa 95 ton kom från två mindre oljepannor i ett gam-malt hantverkshus och en villa med övningslokaler. Dessa hus ska på sikt rivas.

Skolans flygresor står för 46 ton koldioxid årligen. Man åker tåg så mycket som möjligt, men en av skolans kurser gör en årlig resa till Indien.

– Kan man ha en kurs i global hållbar utveckling och åka till Indien på studiebesök? frågade sig Tomas. Vi har tittat på bussresor, men det tar sådan tid.

Skolan betalar cirka 30 000 kr om året för att kompensera sina koldi-oxidutsläpp. Pengarna används till projekt i andra länder, där det är billigare att minska utsläppen.

Någon frågade om skolan även räknar in transporter för den mat som köps in.

Tomas svarade att skolan försöker påverka sin livsmedelsleverantör att

köpa närproducerat.– Vi har inte råd med ekokött,

men vi har infört en köttfri dag. Kött stjäl så mycket resurser av jorden.Hållbar global utvecklingTomas gick över till en angränsande fråga: Folkbildningens roll för en rättvis och hållbar global utveckling.

Skolan har en kurs som heter Världens kurs, där Tomas deltar som lärare. Han har tidigare jobbat med demokratiutveckling i Central-amerika och har då brottats med frågan vad utveckling är. En av

hans husgudar är statsvetaren Björn Hettne, som har skrivit boken ”Vad är utveckling?”.

Tomas nämnde även boken ”Be-hovet av en ny förståelse” av Göran Bäckstrand, Kåre Olsson och Emin Tengström.

Han konstaterade att det finns en stor samstämmighet kring att vi inte kan släppa ut så mycket koldioxid som vi gör.

– Vi behöver tänka om. Och där ser jag en stor folkbildningsfråga. Vi kan ju inte få alla att minska sin materiella levnadsstandard utan

att ha en förståelse varför vi gör det. Det är en gigantiskt spännande utmaning.

Världens kurs bedrevs tidigare

som en helterminskurs på heltid. Men till slut var det nästan bara 19-åriga tjejer som gick den. Nu ges den i stället som distanskurs på ett halvår.

– Det blev som vi hade hoppats. Nu har vi ett spektrum från 19 till 78 år. Vi har en jätteblandning med två läkare, journalister och en ung forskare inom fysik. Det är en jät-tespännande kurs.

Folkhögskola i LövgärdetTomas berättade att Ljungskile folkhögskola har drivit folkhögskola i Lövgärdet i Angered. Projektet, med namnet Framtidsspår, drevs med stöd från ESF. Bland huvudmän-nen fanns bland annat Göteborgs räddningsmission. Deltagarna var

gymnasieavhoppare som socialtjäns-ten mer eller mindre hade gett upp hoppet om.

Skolan blev en stor framgång: av 15 deltagare gick 14 ut med gymna-siekompetens. Men projektet kostade en rejäl slant att driva, eftersom det behövdes en hög lärartäthet. ESF-medlen räckte inte, så skolan bekos-tades delvis med sponsorpengar från två fastighetsägare i Lövgärdet.

Tomas ville att projektet skulle leva

vidare som en ordinarie verksamhet. För att undersöka om det var möjligt tog han kontakt med Angereds gym-nasium och Göteborgs stads vuxen-utbildning. Båda aktörerna visade intresse, men det hela rann ändå ut i sanden. Vuxenutbildningsförvalt-ningen menade att idén befann sig i en gråzon, eftersom förvaltningen inte får handla upp folkhögskola genom en annan aktör.

Skolan betalar ca 30 000 kr om året för att kompensera sina kol-dioxidutsläpp. Pengar-na används till projekt i andra länder där det är billigare att minska utsläppen.

Skolan blev en stor framgång: av 15 del-tagare gick 14 ut med gymnasiekompetens. Men projektet kostade en rejäl slant att driva, eftersom det behövdes en hög lärartäthet. ESF-medlen räckte inte, så skolan bekostades delvis med sponsorpengar från två fastighetsägare i Lövgärdet.

Nu har dock styrgrup-pen för Framtidsspår uppmanat Tomas och hans kolleger att för-söka hitta en väg att genomföra idén. Det handlar alltså om att ge personer mellan 18 och 25 år en ny chans till ett gångbart gymna-siebetyg. Hur ska man lotsa fram den här idén? frågade Tomas.

84 85

Hur förverkligar man idén?Nu har dock styrgruppen för Fram-tidsspår uppmanat Tomas och hans kolleger att försöka hitta en väg att genomföra idén. Det handlar alltså

om att ge personer mellan 18 och 25 år en ny chans till ett gångbart gym-nasiebetyg. Hur ska man lotsa fram den här idén? frågade Tomas.

Eva Mark svarade:– Man måste veta i vems regi pro-

jektet drivs, man måste veta vems organisatoriska villkor som gäller. Här uppfattar jag att projektet ligger

mellan organisationerna. Jag har sett det ganska många gånger och det funkar aldrig.

Marja-Leena Lampinen, livslångt lärande, Västra Götalandsregionen, konstaterade att alla folkhögsko-lekurser som tidigare fanns inom vuxenutbildningen har tagits bort. Tomas svarade att utbildningen inte behöver vara en folkhögskolekurs.

Lennart Weibull, prorektor, Göte-borgs universitet:

– Jag uppfattar det som att detta hamnar i mitt emellan socialtjänsten å ena sidan och utbildningsförvalt-ningen å andra sidan. Det passar inte in hos någon. Men det är ändå någon som måste betala i slutändan.

Eva Mark:– Lösningen är att skapa andra or-

ganisatoriska villkor inom någon av de andra organisationerna. Det går, det vet vi. Om organisationen vill åstadkomma detta så går det. Jag vet inte hur, men det vet de själva.

Lennart Weibull tipsade Tomas om Göteborgs universitets nya cen-trum i Hammarkullen, Centrum för urbana studier. Där finns folk från arkitektur, socialt arbete, kulturstu-dier, lärarprogrammet, journalist-utbildningen och de konstnärliga utbildningarna. Man samverkar också med flera förvaltningar. Kan-ske kan Tomas samarbeta med detta centrum?

Göteborgs folkhögskola tisdag 30 november 2010

Mötet hölls hos Lena Iselow på Gö-teborgs folkhögskola i Nya Varvet. Hon presenterade skolans verksam-het tillsammans med Eva Lindgren, studierektor, och Lotta Jansson, biträ-dande rektor. Eva pratade om den process som de studerande genom-går under sina år på skolan. Lotta berättade om skolans pågående kvalitetsarbete, där hela personalen deltar. Den efterföljande diskus-sionen handlade bland annat om risken för att uppdragsutbildningar hamnar i konflikt med lärosätets värdegrund.

Eva Lindgren, studierektor: Reflektioner kring bildningEva Lindgren inledde med att ställa den här frågan: Förändras de stude-randes syn på bildning och kunskap när de går på folkhögskola?

För att kunna besvara frågan be-höver man först definiera vad man menar med bildning. Eva ställde bland annat upp de här kriterierna för en bildad person:

• Man har ett ämnesövergripande perspektiv.

• Man sätter in kunskapen i ett större sammanhang.

• Man har ett kritiskt förhållnings-sätt till kunskap.

– Någon har sagt att ”Bildning är den kunskap som blir en del av din personlighet”. Det kan jag hålla med om, för då har man ju förändrats utifrån det man har lärt sig.

Så förändras de studerandeFör kursdeltagare som är nya på

skolan säger inte ordet ”bildning” så mycket, konstaterade Eva Lindgren.

– Vi intervjuar alla kursdeltagare när de börjar i årskurs ett. Då frågar vi varför de vill gå på folkhögskola. De vill ha gymnasiekompetens, de har hört att det är en trevlig skol-form och att det är lugnt. De väljer

inte Göteborgs folkhögskola för att de vill bli bildade.

Vad händer då med deltagarna när de har gått på skolan ett tag? En undersökning visar att har fått stärkt självförtroende. De känner också att de har fått gemenskap och samman-hållning, och de har lärt känna sig själva bättre.

Vägen till bildningNär deltagarna så småningom går ut från skolan menar de själva att de har blivit bildade under utbildning-en. Eva Lindgren såg flera förkla-ringar till detta:

Utbildningarna börjar ofta med kunskapsveckor, där deltagarna får lära sig att det finns olika sorters kunskap. Skolan har en holistisk kunskapssyn och detaljkunskap är

Lennart Weibull tipsade Tomas om Göteborgs universitets nya cen-trum i Hammarkullen, Centrum för urbana studier. Där finns folk från arkitektur, socialt arbete, kulturstudier, lärarprogrammet, jour-nalistutbildningen och de konstnärliga utbild-ningarna. Man sam-verkar också med flera förvaltningar. Kanske kan Tomas samarbeta med detta centrum?

– Någon har sagt att ”Bildning är den kun-skap som blir en del av din personlighet”. Det kan jag hålla med om, för då har man ju förändras utifrån det man har lärt sig.

86 87

mindre viktigt. Man lyfter fram ett vetenskapligt förhållningssätt och kritiskt tänkande.

Skolan jobbar med gruppen. Man sätter ihop deltagare med helt olika ålder och bakgrund. Vissa siktar mot att bli läkare, andra vill bara försöka få gymnasiekompetens. Vissa är funktionshindrade eller har missbrukat. Det blir en bra mix där deltagarna lär sig mycket av varan-dra.

Skolan jobbar ämnesövergripande så mycket som möjligt. Lärarna har ett stort engagemang och stöttar del-tagarna om de är på väg att tappa sugen.

Inga provEva Lindgren berättade att skolan betonar presentationsteknik och

redovisningar. Deltagarna tränar mycket på att prata inför grupp. Däremot har man inga prov.

– Det hänger ihop med vårt betygssystem. Deltagarna får inte betyg i varje ämne utan ett omdöme från alla ämnen ihop. Omdömet sätts av lärarrådet gemensamt. Det vi ska bedöma är deras framtida studieförmåga, vi har ju ett eget kvotsystem in till universitet och högskola. Jag tror att 50-60 procent går vidare till högre studier.

Betygskalan har fyra steg: ut-märkt, mycket god, god och min-dre god. Eva Andersson lektor, Utbildningsvetenskaplig fakultet, Göteborgs universitet, undrade hur de deltagare känner sig som går på skolan i tre år och får lägsta betyg. Eva Lindgren svarade att betyget knappast kommer som en chock. Deltagarna får ett muntligt omdöme efter varje år. De som får lägsta be-tyg har oftast haft hög frånvaro. De som kämpar lyckas ofta få godkänt.

Folkhögskolans särdragFinns det en särskild pedagogik inom folkhögskolorna? Eva Lind-gren tycker inte det. Men likväl menar de studerande att det finns skillnader mot det övriga skolväsen-det.

– Det forskarna skriver är att våra mål är annorlunda. Vi lägger mer vikt vid personlig utveckling, att det ska hända något med deltagarna. Folkbildningen betonar att deltagar-na ska få en förändrad livssituation och ökad delaktighet i samhället.

Särarten som deltagarna pratar om är jättesvår att ta på, menade Eva. Hon nämnde Gunnar Sund-gren, som har forskat mycket i ämnet.

– Han menar att nästan det enda man tydligt kan se när det gäller pedagogiken, det är att vi har ett långsammare tempo. Det ger mer tid för samtal och diskussion, och det kanske är jätteviktigt.

Jan Elftorp, förvaltningschef Vuxenutbildningsförvaltningen in-stämde i att folkhögskolorna erbju-der något annat än andra lärosäten, även om själva pedagogiken kanske inte skiljer sig.

– Folkhögskolorna är mer småska-liga, med mindre grupper och en högre kostnad per individ. Det blir en annan miljö här och det är säkert bra för många. Jag som represente-rar Vuxenutbildningen tycker att det är bra att det finns alternativ. Det ska vi bejaka. Låt oss komplettera varandra!

Lotta Jansson, biträdande rektor: Kvalitets-arbeteLotta Jansson berättade om skolans kvalitetsarbete. Under tre år drev man ett kvalitetsprojekt på uppdrag av Folkbildningsrådet. Själva projek-tet avslutades sommaren 2010, men kvalitetsarbetet fortsätter.

I projektet används Västa Göta-

landsregionens balanserade styrkort. – För våra medarbetare är balan-

serat styrkort ett rött skynke, så jag nämnde inte metoden vid namn förrän tredje eller fjärde gången vi träffades. Det var viktigt att alla fick en positiv början.

Målsättningen med arbetet är att alla medarbetare ska få en gemen-sam syn på verksamheten. Arbetet inleddes med en SWOT-analys (Strengths, Weaknesses, Opportu-nities, Threats), där all personal var med.

– Allt kom upp på bordet, det var lärorikt för alla. Vi fick en gemen-sam SWOT-analys som alla kunde stå för.

VisionsformuleringNästa steg var att gemensamt for-

mulera en vision. Efter arbete i olika grupper enades man slutligen om den här formuleringen:

Göteborgs folkhögskola ska genom bild-ning och utbildning utmana och ge verktyg för förändring och skapa delaktighet för ett demokratiskt och solidariskt samhälle. Genom att bedriva en hållbar och kvali-tativ verksamhet vill vi vara ledande inom folkbildningen.Lennart Weibull, prorektor, Göte-borgs universitet ville ha exempel på formuleringar som valdes bort under arbetets gång. Lotta berättade att formuleringen ”vi vill vara en före-bild” ströks, eftersom medarbetarna reagerade negativt på den. Ordet ”kunskap” valdes också bort.

Eva Mark, föreståndare Grund-tviginstitutet antog att det inte var själva formuleringen som var det viktigaste, utan processen att ta fram den. Lotta bekräftade detta.

Deltagarna får inte be-tyg i varje ämne utan ett omdöme från alla ämnen ihop. Omdömet sätts av lärarrådet gemensamt. Det vi ska bedöma är deras fram-tida studieförmåga, vi har ju ett eget kvotsys-tem in till universitet och högskola. Jag tror att 50-–60 procent går vidare till högre studier.

– För våra medar-betare är balanserat styrkort ett rött skynke, så jag nämnde inte metoden vid namn för-rän tredje eller fjärde gången vi träffades. Det var viktigt att alla fick en positiv början.

88 89

Arbetet går vidareKvalitetsarbetet går vidare. Nu job-bar man med strategiska mål och framgångsfaktorer.

– Vad måste vi göra bra? Vad är det viktigt att vara bra på? Det är ett jätteroligt arbete, som fortsätter under 2011, sa Lotta.

Skolan kommer även att jobba med mått. Hur kan man mäta rela-tioner och andra ”mjuka” begrepp? Hur mäter man om man styr åt rätt håll?

Vidare kommer man att ta fram ett nytt måldokument, som ska hålla under lång tid. Man ska även jobba med skolans värdegrund.

Riktlinjer med undertext?Eva Mark undrade om det finns en undertext i de riktlinjer som perso-nalen gemensamt har formulerat.

– Här läggs ju en ram som alla ska hålla sig till. Finns det en undertext som säger att den som inte vill följa ramen får jobba någon annanstans? Annars är det ju ingen mening med ramen.

Lena Iselow svarade: – Så småningom kommer man

ju dit. När vi har betat oss igenom detta och alla har fått säga sitt så måste man som anställd ställa upp på det.

Värdegrund och uppdragsbildningEva Lindgren berättade att ungefär 25 procent av skolans verksamhet ska vara uppdragsutbildning. Gun-nar Westerling, studieombudsman Abf, ställde en ”halvprovokativ frå-ga”: En beställares bild av kostnad och mål kanske inte stämmer med skolans vision, mål, värdegrund och

arbetssätt. Vad väljer skolan då – att lägga ett konkurrenskraftigt bud för att nå 25 procent eller ett bud som stämmer med värderingarna?

– Vi har möjlighet att säga nej om priset är så lågt att vi inte kan hålla kvaliteten. Man kan ju inte leverera en Mercedes till priset av en Lada, svarade Lena Iselow.

– Den diskussionen har vi alltid hållit levande. Vi har varit noga med att alla kurser som vi startar ligger i linje med folkbildningens uppdrag. Om vi inte kan göra det

inom våra ramar så gör vi det inte, sa Eva Lindgren.

Gunnar konstaterade att han även ställde frågan till sig själv, eftersom ABF lever i samma situation.

– Frågan blir: Vem påverkar vem mest? Så länge vi känner att vi påverkar det stora systemet kan vi försvara för oss själva att vi är med. Vi tar med oss våra erfarenheter och vår tradition och tillämpar dem på bästa sätt i den upphandlade värl-den. Men där kan vi inte ha samma mål som annars.

Samma frågeställning finns inom univer-sitetetLennart Weibull konstaterade att Gunnars frågeställning även går att tillämpa på universitetet.

– Även vi ska bedriva både vår traditionella verksamhet och upp-dragsutbildning. Vissa av uppdrags-utbildningarna drivs med andra förutsättningar och mål än den traditionella verksamheten. Ska man ha sådan verksamhet över huvud

taget? Eroderar det varumärket? Finns det andra värden i att bedriva uppdragsutbildning? Det är en jät-teintressant principiell fråga.

Gunnar Westerling tyckte också att frågan bör diskuteras vidare.

– Vi i Grundtviginstitutets refe-rensgrupp har ju ett antal värde-grunder gemensamt. De står ju lite grann på spel när vi ger oss in i de där andra världarna. Vi vill gärna

dela med oss av våra erfarenheter, men vi vill inte förskingra vår själ. Hur hanterar vi det dilemmat?

Eva Mark konstaterade att frågan skulle kunna vara tema för en bild-ningsdag.

Blankt nej från Björklund Jan Elftorp berättade om en idé som han försökt sälja in till Lennart Weibull.

– Jag tycker att vi har för mycket stuprör i systemet. Om det fanns en annan attityd skulle man oftare kunna säga: ”Du ska ju inte gå här, du ska gå på folkhögskola. Vi skickar över dig.” Eller åt andra hållet. Nu gör varje lärosäte sitt och det är inte säkert att det är optimalt för indi-viderna. Nu måste man avbryta ut-bildningen för att få en förändring. Ska det vara nödvändigt?

Jans tanke är att låta individen kombinera bitar av folkhögskola, vuxenutbildning, yrkesutbildning och högskola. Lennart berättade att han nyss hade träffat Jan Björklund och lanserat idén.

– Det blev blankt nej, rakt upp och ner. Han sa att olika skolformer måste profilera sig. ”Ni kan inte låta högskolan ingå i ett sånt paket”, sa han. Det handlar om två olika logiker här. Den ena logiken är att man ska profilera olika utbildningar, och då startar man i utbildningens karaktär och inte hos individen.

Jan Elftorp anknöt till Albert Einstein:

– Einstein sa att fantasi är mycket viktigare än kunskap. Problemet här är bristen på fantasi.

– Den diskussionen har vi alltid hållit levande. Vi har varit noga med att alla kurser som vi startar ligger i linje med folkbildningens uppdrag. Om vi inte kan göra det inom våra ramar så gör vi det inte, sa Eva Lindgren.

– Jag tycker att vi har för mycket stuprör i systemet. Om det fanns en annan attityd skulle man oftare kunna säga: ”Du ska ju inte gå här, du ska gå på folkhögskola. Vi skickar över dig.” Eller åt an-dra hållet. Nu gör varje lärosäte sitt, och det är inte säkert att det är op-timalt för individerna.

90 91

Göteborgs universitet tisdag 8 februari 2011

Mötet hölls hos Eva Andersson på Pedagogen, Göteborgs universitet. Gäst på mötet var Stefan Nilsson, professor emeritus vid zoologiska institutionen, som berättade om Grundtviginstitutets projekt Na-turvetenskaplig bildning. Eva An-dersson presenterade ett nystartat Grundtvigprojekt med titeln ”Ge-mensam kurs för vuxnas lärande?”.

Stefan NilssonEva Mark delade ut den nytryckta boken Naturvetenskaplig bildning, en rapport från projektet med sam-ma namn. Stefan inledde med att påpeka att han inte tänkte fördjupa sig i vad gruppen hade kommit fram till (”det står ju i rapporten”) utan koncentrera på hur de sex deltagar-na har arbetat inom projektet.

Projektgruppen, som har bestått av sex personer inom naturveten-skapliga fakulteten vid Göteborgs universitet, träffades första gången under sensommaren 2009. Gruppen möttes sedan för diskussioner un-gefär varannan månad. Gruppens medlemmar valde att inte skriva en gemensam text, utan lät var och en stå för sin egen vinkling. Förutom två deltagare som författade en gemensam text har gruppens med-lemmar alltså skrivit sina bidrag till boken på egen hand. De enskilda texterna har förstås gemensamt råd-bråkats vid gruppens möten.

– Att vi skrev enskilda texter tror jag var ett lyckokast. Nu har vi fått flera olika perspektiv, sade Stefan, som fungerat som bokens redaktör.

De övriga i gruppen var Lars Johan Erkell (docent i zoofysiologi), Marie Rådbo (universitetslektor i astronomi), Peter Sjömar (doktor i arkitektur), Margareta Wedborg (professor i ma-rinanalytisk kemi) och Kerstin Wiklan-der (universitetslektor i matematisk statistik).

Hoppas på en diskussion med övriga fa-kulteterStefan menade att det skulle vara nyttigt för universitetets olika delar att få lära sig mer om varandras världsbilder. Han har förstått att

även de övriga fakulteterna kom-mer att tillsätta projektgrupper som synar den egna fakultetens bild-ningsperspektiv. Därefter är hans förhoppning att de olika grupperna ska samlas till en stor diskussion, där det finns tid och utrymme för alla att säga sitt.

Han tror också att olika fakultets-områden har mycket mer gemen-samt än vad som dagligen fram-skymtar.

Vill nå journalisterOm universitets naturvetare vill dela med sig av sin bildning, vilka är det då mest angeläget att nå? I första

hand egna studenter, och i andra hand övriga studenter inom Göte-borgs universitet, menade Stefan. Dessutom vill han nå journalister, politiker och inte minst de politiska tjänstemän – experter – som inte syns vid allmänna val.

Han tog upp förhållandet mel-lan medierna och universiteten. En journalists roll är att vara kritiskt granskande. Men, undrade Stefan, om journalisterna inte har någon naturvetenskaplig bildning eller utbildning, hur ska de då kunna granska naturvetenskapliga fenomen i samhället eller inom högskolan?

– Det blir tokigt ibland när jour-nalister försöker sig på det. Det finns inte tillräckligt många vetenskaps-journalister som är värda sitt salt.

Reaktioner från åhörarnaJan Elftorp, förvaltningschef Vux-enutbildningsförvaltningen, blev inspirerad av att höra Stefan:

– Jag representerar Vuxenutbild-ningen, med 30 000 studerande som i princip aldrig får höra något om sådant här. Vi behöver få in andra bildningsperspektiv, inte minst na-turvetenskapliga. Jag får ordna fram en stor föreläsningssal och höra av mig!

Lennart Weibull, prorektor, Göte-borgs universitet, bad Stefan kom-mentera det faktum att naturveten-skaplig bildning ofta inte räknas som allmänbildning. Vad ligger bakom det? Beror det på att naturvetenskap är svårt?

Stefan svarade:– Jag tror att vi hade olika upp-

fattningar om det i gruppen. Själv menar jag att vi inom naturveten-

skapen har struntat i det. Vi har så mycket kul att göra ändå, utan att trycka ner något i halsen på sådana som inte vill. Sedan är det nog så att man måste ha en viss grundut-bildning för att ta till sig en del av begreppen. Man behöver en grund att stå på innan man kan förhålla sig till vissa av de här fenomenen. Inom exempelvis fysik finns det abstrakta

begrepp som kräver att man kan hantera abstrakta tankar. Abstrak-tionsförmågan varierar ju från person till person.

Ämnesområden kombineras i MariestadStefan passade på att göra reklam för Dacapo i Mariestad, där projekt-deltagaren Peter Sjömar är verksam.

– Om ni vill göra något kul, åk till Mariestad och gamla Dacapo, som numera är en del av institutionen för kulturvård. Där kan ni se hur man smider historiskt intressanta verktyg, hur man gör putsbruk för att restau-rera gamla kyrkor och hur man de-signar trädgårdar. Där kombineras naturvetenskapliga tankesätt från bland annat biologi och kemi med

– Att vi skrev enskilda texter tror jag var ett lyckokast. Nu har vi fått flera olika perspektiv, sade Stefan, som fung-erat som bokens redak-tör.

Lennart Weibull bad Stefan kommentera det faktum att natur-vetenskaplig bildning ofta inte räknas som allmänbildning. Vad ligger bakom det? Beror det på att naturveten-skap är svårt?

92 93

historiska och konstnärliga synsätt.Pia Muchin, lektor, Konstnärliga

fakulteten, Göteborgs universitet, konstaterade, apropå mötet mel-lan naturvetenskap och konst, att många av dem som söker till Scen och musik är naturvetare.

– När man frågar vilka föreläs-ningar de vill ha så önskar de sig stora, öppna föreläsningar i natur-vetenskap. Studenter är mer öppna för att det finns synergier än vad vi universitetslärare kanske är.

Eva AnderssonEva Anderson är lektor vid insti-tutionen för pedagogik och speci-

alpedagogik. Hon presenterade ett nystartat Grundtvigprojekt med titeln ”Gemensam kurs för vuxnas

lärande?”. Undertiteln lyder ”Ett innovativt koncept för fortbildning av vuxenpedagoger”.

Projektet, som löper under 2011, har två syften. Det ena är att ta fram och motivera ett innovativt koncept för ett fortbildningsupplägg i samarbete mellan olika anordnare av aktiviteter för vuxnas lärande (vuxenutbildningen, folkbildningen och högskolan). Det andra är att un-dersöka de konkreta möjligheterna för att kunna iscensätta ett sådant fortbildningsupplägg, i första hand i Sverige, men eventuellt också som en del i ett nordiskt samarbete.

Att realisera fortbildningsuppläg-get ligger utanför ramen för projek-tet. Om det visar sig finnas möjlig-heter att förverkliga Evas koncept kommer ett nytt projekt att startas för detta syfte.

Målgruppen för fortbildningsupp-lägget är personer som arbetar med pedagogiska uppgifter av olika slag riktade mot vuxna. Målgruppen inkluderar både dem som sysslar med formell utbildning på grundläg-gande , gymnasial eller högskolenivå och dem som ägnar sig åt ickefor-mell utbildning som studiecirklar och personalutbildning eller icke-formellt lärande av typen kollegers handledande av varandra.

Varifrån kommer idén?Idén om ett gemensamt fortbild-ningsupplägg kommer delvis från Evas egna erfarenheter som studie-rektor. Hon har ofta önskat sig mer flexibla studieformer, där deltagare med olika förkunskaper kan delta.

Idén kommer också från projekt och organisationer i utlandet. I

Sverige känner Eva ingen medvind för vuxenpedagogik, men det finns ett tryck utifrån, framförallt från EU. EU-kommissionen har gjort en kartläggning av ”vuxenpedagoger” i Europa (ALPINE - Adult Learning Professions in Europe), och i Norden finns NVL (Nordiskt nätverk för vuxnas lärande) som också driver frågan om mer vuxenpedagogisk kompetens bland dem som arbetar i olika vuxenutbildningsverksamheter.

En utgångspunkt för Evas förslag är att vuxenpedagoger inom olika sektorer har något att lära sig av varandras verksamheter. En an-nan utgångspunkt är att pedagoger med högskoleutbildning kan ha lika mycket att lära av pedagoger med kort utbildning som tvärtom.

Eva tänker sig att aktiviteterna som ingår i upplägget ska kunna användas både som en del i det formella utbildningssystemet på högskolenivå (både grundnivå och avancerad nivå) och som en del i icke-formell fortbildning.

För att möjliggöra nordiskt sam-arbete inom NVL föreslår Eva att vissa inslag av distansutbildning ska ingå.

Reaktioner från åhörarnaTomas Rydsmo, rektor Ljungskile folkhögskola, ställde sig mycket positiv till en kurs som ges gemen-samt av folkhögskolor, högskola och vuxenutbildning.

– Det vore väldigt spännande. På Ljungskile folkhögskola gör vi nåt liknande tillsammans med Linkö-pings universitet, en kurs på avan-cerad nivå för vuxenpedagogiska

ledare. Den sträcker sig över två år. En del erfarenheter är gjorda som man kan titta på och plocka ut det godaste ur.

Jan Elftorp menade att kursen bör sträcka sig över en lång tidsperiod. Som föredömligt exempel tog han universitetets rektorsutbildning, en av de bästa fortbildningar han har gått. Kursen var bara på tio universitetspoäng (enligt det gamla systemet) men pågick ändå under tre

år. Det gav en kontinuitet som Jan uppskattade mycket.

Lena Iselow, rektor Göteborgs folkhögskola, höll med. Hon hade samma goda erfarenheter från rek-torsutbildningen.

– Processen emellan träffarna var så bra. Man hinner praktisera, låta saker sjunka in, vrida och vända på dem och diskutera med kolleger. Det är då man når det här bildningsper-spektivet. Jag gillar när det är lite längre processer.

Pia Muchin konsta-terade, apropå mötet mellan naturvetenskap och konst, att många av dem som söker till Scen och musik är na-turvetare.– När man frågar vilka föreläsningar de vill ha så önskar de sig stora, öppna föreläsningar i naturvetenskap. Stu-denter är mer öppna för att det finns syner-gier än vad vi universi-tetslärare kanske är.

Eva tänker sig att ak-tiviteterna som ingår i upplägget ska kunna användas både som en del i det formella utbildningssystemet på högskolenivå (både grundnivå och avance-rad nivå) och som en del i icke-formell fort-bildning.

94

Deltagare som också är kursledareDiskussionen kom in på frågan om deltagarnas roll. För Eva Anders-son är det inte självklart att det ska finnas en tydlig gräns mellan ledare och deltagare.

– Här kan man tänka att alla är ledare för vissa moment. Man turas

om att ge input i verksamheten, man är omväxlande ledare och deltagare, även om någon måste hålla ihop det hela. Sedan är det en annan fråga att det måste finnas en examinator om det är en formell kurs. Vi har ju alla våra regelsystem.

Lennart Weibull menade att man inte ska fundera på regler när man befinner sig i inledningsfasen av den här typen av projekt.

– När man kommer in med regler och ekonomi förstör man allt, det är min erfarenhet.

Lennarts förslag var att Grundt-viginstitutet ska stå som anordnare och utfärda kursintyg.

– Då kan vi komma långt. Det är ju ändå substansen och innehållet vi är ute efter.

Diskussionsfrågor i läxaEva Andersson delade ut fem diskus-sionsfrågor till åhörarna. Tanken var egentligen att frågorna skulle ha diskuterats i grupper på mötet, men tiden räckte inte till. I stället fick åhörarna i läxa att fundera över frågorna på egen hand och diskutera med sina kolleger.

Evas frågor:

1. Vilka kategorier av anställda eller anlitade, har vuxenpedagogiska uppgifter i din verksamhet?

2. Vad skulle ett gemensamt fort-bildningskoncept för vuxenpedago-ger kunna bidra med till din typ av verksamhet?

3. Vad skulle din verksamhet kunna bidra med i ett gemensamt fortbildningsupplägg?

4. Hur anser du att en bra fort-bildningsinsats bör vara utformad? Exempel på frågor:

a. En samlad insats eller spridning över tid (och i så fall hur lång tid då)?

b. Hur viktigt är det med fysiska möten? Om möten, skall dessa ligga på dag- eller kvällstid?

c. Kan man gå vidare för att un-dersöka vilka möjligheter respektive hinder som finns för att kunna rea-lisera ett gemensamt fortbildnings-koncept i din typ av organisation?

5. Eventuella övriga frågor, som kan vara lämpliga att tänka på i projektet.

Lennart Weibull me-nade att man inte ska fundera på regler när man befinner sig i in-ledningsfasen av den här typen av projekt.– När man kommer in med regler och ekonomi förstör man allt, det är min erfarenhet.