n är d öd e n i n tr äffar1468964/fulltext02.pdf · 3.2 lärarens roll 10 3.2.1 lärarens brist...
TRANSCRIPT
Författare: Kajsa Halonen & Sheyma Ahmed
Institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier
Pedagogik C, VT 2020
Kandidatuppsats, 15 HP
När döden inträffar…
En jämförande studie av svenska krisplaner och danska sorgplaner i grundskolan
Handledare: Henrik Román
Examinator: Eva Forsberg
Sammanfattning
Döden kan ske när som helst och var som helst. Vid en förlust av en elev kan man som lärare
eller övrig pedagog på skolan behöva ta hjälp av en krishanteringsplan för att veta hur man
bör förhålla sig till ett barn i sorg. Studiens syfte har varit att bidra med kunskap om
kommunala kris- och sorgplaner för grundskolan. Ytterligare ett syfte har varit att jämföra
eventuella skillnader mellan danska och svenska planer, speciellt vad avser insatser inför,
under och efter kriser. Utifrån en pedagogisk synvinkel har vi jämfört tre svenska krisplaner
och tre danska sorgplaner för att se vilken beredskap dessa skolor visar på, med fokus på
lärarens roll. För att besvara studiens syfte och frågeställningar har vi utifrån en
dokumentationsanalys analyserat och jämfört det empiriska materialet med hjälp av vårt
teoretiska ramverk, kris, kristerapi (Cullberg, 2006) och krispedagogik (Raundalen &
Schultz, 2007). Resultatet visade främst på de grundläggande likheterna i både strukturen och
innehållet av kris- och sorgplanerna, men trots detta skiljde sig de svenska och danska
planerna åt. De danska sorgplanerna var betydligt längre och mer omfattande, vilket skiljde
sig från de svenska planerna som endast presenterade korta delar gällande dödsfall i några
enstaka avsnitt. Undersökningens resultat visade avslutningsvis på att det finns fler
förutsättningar för danska lärare i sina sorgplaner att agera utifrån, än de svenska lärarna.
Detta eftersom det finns fler verktyg för danska lärare att förhålla sig till i sina sorgplaner.
Nyckelord:
Dokumentanalys, dödsfall, kris, krishanteringsplan, skola, sorg, sorgeprocess.,
Abstract
Death can take place anytime and anywhere. When a student dies, a teacher or other
pedagogue at the school, may need a crisis management plan in order to know how to relate
to a mourning child. The purpose of this study has been to contribute to an in-depth
knowledge of coping with grief and crisis in school, with focus on death. From a pedagogic
point of view, we have compared three Swedish crisis plans and three Danish grief plans to
see what the preparedness in these schools are showing, focusing on the role of the teacher.
To answer the study's purpose and questions, we have analyzed and compared the empirical
material with the help of Cullberg's (2006) crisis and crisis-therapy, and Raundalen and
Schultz's (2007) crisis-pedagogy, based on a document analysis. The results found were
mainly fundamental similarities that appeared in both the structure and the content of the
crisis management plans section, but nevertheless the Swedish and Danish crisis management
plans showed differences. The Danish grief plans were much longer and more extensive,
which differed from the Swedish plans which only presented short sections regarding deaths
in a few individual sections. The results of the survey finally showed that there are more
conditions for Danish teachers than Swedish to help a mourning child, as there are more tools
for Danish teachers to relate to in their grief plans.
Keywords:
Crisis, crisis management plan, death, documentation analysis, grief, grief process, school.
Innehållsförteckning 1. Inledning 2
1.1 Syfte och frågeställningar 4
1.2 Disposition 4
1.3. Begreppsdefinitioner 5
1.3.1 Kris 5
1.3.2 Sorg & sorgeprocess 5
2. Bakgrund 5
2.1 Skolans ansvar 5
2.2 Svenska krisplaner och danska sorgplaner 6
3. Tidigare forskning 7
3.1 Skolans kris- och sorgplaner 8
3.2 Lärarens roll 10
3.2.1 Lärarens brist på kompetens 11
3.2.2 Lärarens bemötande 12
3.3 Tidigare forskning i relation till vår studie 13
4. Teori 14
4.1 Kris och kristerapi 14
4.2 Krispedagogik 15
4.3 Vår tillämpning av teorierna 17
5. Metod 17
5.1 Metodval 17
5.2 Analysmetod 18
5.3 Urval 18
5.4 Datainsamling 19
5.5 Genomförande 20
5.6 Forskningsetiska principer 21
5.7 Studiens kvalité 21
5.8 Metoddiskussion 22
6. Resultat 23
6.1 Svenska skolor 23
6.1.1 Inför en kris 23
6.1.2 Under en kris 24
6.1.3 Efter en kris 25
6.2 Danska skolor 26
6.2.1 Inför en kris 26
6.2.2 Under en kris 27
6.2.3 Efter en kris 29
7. Analys 30
7.1 Inför en kris 30
7.2 Under en kris 32
7.3 Efter en kris 36
7.4 Sammanfattning av analys 38
7.4.1 Slutsatser 40
8. Avslutande diskussion 41
8.1 Studiens bidrag och begränsningar 44
8.2 Implikationer för vidare forskning 44
Referenslista 45
1. Inledning
Under 2000-talet har omkring 90 000 människor avlidit varje år i Sverige (Statistiska
centralbyrån, 2020). Döden kan komma plötsligt, när som helst och var som helst. Inte nog
med att döden kan ske när som, kan det även drabba vem som helst - en kollega, en
familjemedlem eller en klasskamrat. När döden inträffar blir ingenting sig likt och kommer
förmodligen inte vara det under en längre tid heller. Oavsett om döden är väntad eller oväntad
så spelar det ingen roll för de människor runt om som blir drabbade. Att förlora någon är
vanligtvis en stor påfrestning, oavsett om döden är väntad eller inte och vi människor är oftast
oförberedda på den tid som sker därefter. För de drabbade, såsom familjen och inte minst för
ett barn är döden en händelse som inte låter sig jämföras med något annat.
Ett annat exempel på en relevant kris som kan knytas till ovannämnda krissituationer är
COVID-19 pandemin som skakat hela omvärlden. Sverige fick under en lång tid kritik och
internationell uppmärksamhet över hur landet hanterat pandemin. Regeringen meddelade
under våren 2020 att man inte kommer ta efter grannländernas (Danmark, Finland & Norge)
strategi där man utfört nedstängning av landet, utan beslutet var att hålla förskolor och
grundskolor öppna men gymnasium och universitet stängda med distansundervisning. Den
strategi som skolorna har följt har till största mån handlat om att minska smittspridningen,
detta har man gjort genom att exempelvis skicka hem ett barn/elev som insjuknar under första
skoldagen och riktlinjerna är att man ska stanna hemma om man känner sig sjuk eller har
tecken på symptom (Skolverket 2020). Det är väsentligt för skolor att vara förberedda för
sådana kriser, eftersom det kan resultera i dödsfall eller andra krissituationer runt om skolan,
vilket är fokus i denna studie. Tänk dig att du som lärare, en morgon kommer tillbaka till
skolan och plötsligt står det en tom bänk i klassrummet. Hur ska man som lärare förhålla sig
till situationer som denna? Författarna till Skolverkets (2006) rapport När det värsta händer -
om krishantering i förskola och skola, som handlar om skolans hantering av kriser och
dödsfall menar att när döden har inträffat är det viktigt att våga vara medmänniska. Ibland är
det inte alltid krisplaner och regler som ska komma i första hand, menar de, utan det kan vara
viktigare för den som verkar i skolan att våga gå utanför sin roll som lärare, rektor eller elev,
att öppna sitt hjärta och vara sig själv, och se människan som den är, oavsett ålder
(Skolverket, 2006). För när döden inträffar och drabbar människor runt om dig, speciellt barn
är det väldigt viktigt att alltid betrakta barnets bästa i de besluts som tas (Unicef, u.å).
2
I arbetet med barn och kriser slits vi vuxna mellan två, delvis motstridande uppgifter. Den
första och viktigaste är att vara omtänksam, stödjande och trygghetsskapande. Den andra
innebär att hjälpa barnet att komma vidare samtidigt som lärandet är en betydande faktor
(Raundalen & Schultz, 2007). Det är dock inte alltid så enkelt som det låter, Nilzon (2004)
menar att skolan är en av de mest sårbara arbetsplatserna som finns i vårt samhälle. Det är en
plats med barn i alla åldrar som hanterar krissituationer på olika vis. Varje allmän skola i
Sverige har också en skyldighet att både skapa och följa en gemensam krisplan för skolan.
Det är viktigt att det finns riktlinjer till hands när något oväntat sker på skolan. På skolan ska
det finnas material som pedagoger kan använda sig av i syfte av vägledning under kris
(Nilzon, 2004). Det kan vara material om vilken roll man har som pedagog när en elev
drabbats av en personlig kris eller när en kris sker i skolan (Dyregrov, 1995).
Skolan är idag en av de största institutionerna i samhället och vi vill därför undersöka vilket
beredskap skolorna visar på inför en krissituation. Utifrån en pedagogisk synvinkel kommer
fokuset riktas mot att jämföra hur skolor och lärare förväntas hantera olika typer av dödsfall,
vilket kan innefatta barn, lärare, föräldrar/vårdnadshavare eller andra nära anhöriga. För att ta
oss an detta ska vi jämföra tre svenska krisplaner och tre danska sorgplaner med varandra, för
att se vad det finns för förutsättningar som lärare kring den individuella krishanteringen hos
barn i sorg. Studien är därför relevant för ämnet pedagogik för att vi med denna studie
kommer bära med oss kunskapen om hur olika skolor (och dess lärare) arbetar kring sin
krisberedskap. Med detta menar vi hur lärare utifrån kris- och sorgplaner har kunnat handla
inför, under och efter en kris för att stödja barn i sina sorgeprocesser. Vi vill även kunna
förmedla kunskapen som studien har bidragit med till andra studenter och yrkessamma
pedagoger i grundskolan. Detta för att ge dem en insyn i hur dem på bästa sätt kan handla och
stödja barn i sin individuella sorgeprocess.
3
1.1 Syfte och frågeställningar
Studiens syfte är att bidra med kunskap om kommunala kris- och sorgplaner för grundskolan.
Ytterligare ett syfte är att jämföra eventuella skillnader mellan danska och svenska planer för
att se vilken beredskap dessa skolor visar på, speciellt vad avser insatser inför, under och
efter kriser. Studien vill också utveckla kunskap om lärarnas förutsättningar, vilket berör
olika typer av verktyg och hjälpmedel för att stödja barn och som tas upp i kris- och
sorgplanerna. Studiens frågeställningar är:
- Vilka eventuella likheter och skillnader finns mellan svenska och danska kommunala
kris- och sorgplaner för grundskolan?
- Vilka förutsättningar finns det för lärare att hantera ett barn i sorg, utifrån danska
sorgplaner och svenska krisplaner?
1.2 Disposition Uppsatsen har delats in i åtta kapitel, där första kapitlet är inledningen som ger en
övergripande inblick i studiens fokusområde. Kapitlet två ger en kort bakgrund till kris- och
sorgplaner. Uppsatsens tredje kapitel presenterar en litteraturöversikt samt tidigare forskning,
vilket är uppdelat i två avsnitt: skolans kris- och sorgplaner och lärarens roll. Kapitel fyra
presenterar studiens teoretiska ramverk, vilket grundar sig i Cullbergs (2006) teori om kris
och kristerapi samt Raundalen och Schultz (2007) krispedagogik. I kapitel fem presenteras
studiens metodologi som redogör för studiens insamling av empiri och analysförfarande samt
en diskussion kring metoden. I studiens sjätte kapitel presenteras studiens resultat. I kapitel
sju presenteras studiens analys som tillämpas med studiens teoretiska ramverk, som sedan
avslutas med en analyssammanfattning och slutsatser där studiens forskningsfrågor besvaras.
Kapitel åtta bidrar till en avslutande diskussion kring studiens resultat i förhållande till
tidigare forskning. Avslutningsvis redogör vi för studiens bidrag, begränsningar samt vidare
studier inom studiens område.
4
1.3 Begreppsdefinitioner
I detta avsnitt redogör vi kort för de begrepp som är relevanta för studien.
1.3.1 Kris
En kris innebär att en människa inte orkar hantera de känslor som uppstår vid en allvarlig
händelse, detta kan exempelvis vara ett barn som har förlorat sin förälder. På grund av krisens
påverkan på barnet, kan barnet förlora den mentala förmågan att möta olika chockartade
upplevelser som kan uppstå vi en kris. Detta på grund av att barnet saknar de erfarenheter
som krävs för att förstå den aktuella situationen (Lindberg, 2006).
1.3.2 Sorg & sorgeprocess
Sorg kan relateras till att man förlorar någon, i vårt fall kan sorg kopplas till att ett barn har
avlidit. En förlust av liknande slag kan därför leda till sorg. Oavsett vad förlusten består i, så
startar en sorgeprocess efter varje väsentlig förlust (Fhyr, 1999).
2. Bakgrund
När ett barn har gått igenom en traumatisk upplevelse som leder till en längre sorgeprocess är
det inte alltid lätt att veta hur man som en förälder eller nära vuxen ska förhålla sig. Alla
upplever sorg på olika vis och det finns inte alltid ett rätt sätt att handla när man som vuxen
ska stödja ett barn i kris. I denna studie undersöker vi svenska grundskolors krisplaner och
Danmarks sorgplaner, i båda fallen med fokus på hantering av dödsfall och sorg.
2.1 Skolans ansvar Att fostra och undervisa elever är idag inte det enda pedagogiska uppgifter som skolor har.
Idag har skolor även ett stort ansvar när det gäller att hantera och bearbeta eventuella kriser
som kan uppstå i skolan (Utbildningsdepartementet, 1998). Skolan har därför en viktig roll,
speciellt i förhållande till elever i sorg, oavsett vem som har avlidit (Skolverket 2000).
Skolan ska vara en trygg plats att vara på, för både lärare och elever. Genom att ha en
fungerande beredskap kring krissituationer skapar detta inte bara en trygghet för elever,
föräldrar och övriga anhöriga utan även en trygghet hos skolans personal (Andersson &
Ingemarsson, 1994)
5
En annan central aspekt är skolans atmosfär, vilket har en betydande roll för ett barn som
drabbats utav en kris. Som lärare är det viktigt att vara öppen kring vad som har hänt och
därför anpassa kommunikationen efter den ålder som eleven är i. Det behöver inte alltid vara
en stor eller dramatisk händelse som skett på en skola för att det ska krävas beredskap på
skolorna. Personalen på skolorna har också ett ansvar gällande beredskapen för mindre
händelser eller andra krissituationer som kan drabba skolan mer lokalt, trots att
konsekvenserna kan bli svåra att hantera (Mathiasson, 2006). Det är lätt att ha en plan för de
stora händelser som kan ske, men i denna studie vill vi fokusera på beredskapen kring olika
typer av dödsfall, samt lärarens roll och dess beredskap kring barns individuella krishantering
rörande dödsfall. I boken Möta barn i sorg (2006) skriver Böge och Dige om mer konkreta
förslag och exempel på beredskaps strategier som kan komma till användning i förhållande
till sörjande barn. Krisplaner på skolor ska därför anpassas och utformas efter varje enskild
skolas behov, och alla i personalen bör också vara delaktiga i att bidra med åsikter om hur de
vill agera och ta hand om sörjande barn på skolan (Böge & Dige, 2006).
Andersson och Ingemarsson (1994) skriver i sin handbok för kriser, att krisplaner har en stor
betydelse i skolor och att det är viktigt att skolor har en bra ordning i sin krisorganisation.
Alla skolor kommer någon gång drabbas av en plötsligt och smärtsam händelse där någon -
elev, förälder eller lärare – dör eller skadas allvarligt. Skolan har ett stort ansvar gällande
bästa sättet att agera på i en kris. Skolan och dess personal måste därför vara förberedda att
bemöta krissituationer, och detta gör de på bästa sätt genom att ha en krisorganisation och
krisplan som ligger till grund för agerandet (Andersson & Ingemarsson, 1994). Skolverket
(2000) redogör även i sin rapport att chefer och arbetsledare inom skolan måste ha bra och
tillräckliga kunskaper inom krishantering, för att kunna planera och skapa en krisplan på
lämpligaste sättet.
2.2 svenska krisplaner och danska sorgplaner Svenska handlingsplaner för skolor benämns som krisplaner. Dessa krisplaner är annorlunda
jämfört med de danska sorgplanerna då svenska krisplaner istället har fokus på olika typer av
kriser rent generellt. Varje skola i Sverige bör ta fram en krisplan samt en krisledningsgrupp i
syfte att vara beredd på oväntade situationer. I krisplanen ska det stå vilka som är med i
krisledningsgruppen och vilken behörighet gruppen har (Skolverket, 2000). En krisplan bör
6
vara enkel att läsa och all personal ska ha kännedom om materialet, den ska även innehålla
checklistor som ska fungera som ett stöd till personalen i en krissituation.
Kriser kan skapa en enorm stress och det är därför viktigt att skolorna har den beredskap som
krävs för att bemöta och bearbeta eventuella krissituationer. Alla skolor bör ha en krisplan
med fasta rutiner för att bemöta kriser där elever kan bli drabbade (Böge & Dige, 2006). Att
ha kännedom kring hur en skola ska agera vid en krissituation spelar en väldig stor roll för
både lärarnas och elevernas skull. En krisplan ska därför inte ses som ett pappersdokument
som bara finns gömd i en pärm någonstans, utan den ska som användas som en beredskap
inför eventuella krishändelser (Andersson & Ingemarsson 1994).
Lytje (2017) som studerat de danska sorgplaner menar att det inte är helt enkelt att beskriva
vad som karakteriserar en sorgplan eftersom det är något som utarbetas individuellt för varje
skola. Man kan beskriva det som en handlingsplan som används i skolor för att bemöta
sörjande elever, men det finns signifikanta skillnader i hur sorgplaner är utarbetade i olika
skolor (Lytje, 2017). Mer omfattande danska sorgplaner kan innehålla fler än trettio sidor
medan vissa planer endast sträcker sig över en sida. De längre planerna har ett detaljerat
innehåll som exempelvis redogör för uppföljningsarbetet och veckorna efter dödsfallet.
Planerna kan också inneha ett exemplifierande utkast som kan vara som stöd i det brev som
ska skickas ut till vårdnadshavare. Planerna ska också erbjuda ett underlag om sorg ur ett
psykologiskt perspektiv. I mindre omfattande handlingsplaner ligger fokus på den sorg som
uppkommer i akuta situationer. Sorgplaner kan variera innehållsmässigt, men alla planer
utgår ifrån ett liknande ramverk och bemöter samma krisscenarier. Exempel på detta kan vara
när en skola har förlorat en elev, när ett barn har förlorat en anhörig eller när en skola har
förlorat en lärare i ett dödsfall.
7
3. Tidigare forskning
I detta kapitel kommer vi redogöra för empiri rörande studiens forskningsområde. De
databaser som vi använt oss av är Google Scholar, Swepub, Researchgate, Jstor och de
sökord som använts är: sorg, förlust, krisplan, sorgplan, barn i sorg, skolors krishantering,
breavement, school breavement, breavement plans, school crisis plans. Vi har funnit relevant
forskning som berör områden som anses vara viktiga vid kriser. Den forskning och
litteraturöversikt vi tar upp behandlar hur lärare bemöter och arbetar med barn som går
igenom en kris, vikten av erfarenhet och kunskap vid sorg samt hur en krisplan är uppbyggd
vilket är väsentliga delar för studies syfte och område. Kapitlet börjar med en överblick om
krisplaner och dess betydelse, vilket sedan följs upp av forskning rörande lärarens roll för
barn i sorg.
3.1 Skolans kris- och sorgplaner
Barclay (2004) visar i sin studie hur skolor i Storbritannien och USA aktivt arbetar med sin
krishantering i skolor. Krishanteringen tog sig till en ny nivå i båda länderna efter två olika
skolskjutningar. En ägde rum i Skottland 1996 när en beväpnad person dödade 16 elever och
den andra inträffade när två elever dödade 15 elever i USA 1999. Artikeln både understryker
och argumenterar för hur viktigt det är att alla skolor har en krisplan som alla pedagoger och
övrig personal ska kunna använda. Författaren rekommenderar också alla skolor och
pedagoger att testa om dessa krisplaner faktiskt fungerar, genom praktiska övningar med
föreställda krissituationer. Lärare får därför testa och analysera de praktiska övningarna,
vilket kommer förbättra beredskapen samt skapandet av en krisplan, vilket också kan
anpassas skolvis (Barclay, 2004).
Kris- och sorgplaner har dock sina för- och nackdelar. I en studie genomförd av Martin Lytje
(2017) visade resultat på att lärarna tyckte att de danska sorgplanerna fungerade väldigt bra
som stöd i krissituationer. Detta har i sin tur har bidragit till att lärarna känner sig mer trygga
och självsäkra när de bemöter en förlust. En kritik som Lytje dock presenterar är att
sorgplanerna kan bli rätt generaliserade, och på så sätt inte alltid fångar in alla barns sätt att
hantera sorg, vilket kan skapa en osäkerhet hos lärarna. Utöver den kritiken visar resultatet på
att sorgplanerna är effektiva (Lytje, 2017).
8
Året därpå fördjupade sig Lytje (2018) i sina studier kring sorgplaner. I denna studie ville han
undersöka sorgplaners förmåga att stödja både lärare och elever i en krissituation där döden
har en central roll, och vilka för- och nackdelar det finns. Lytje sammanfattar sina två tidigare
undersökningar, där den första studiens fokus som sagt var lärare och deras känslor gentemot
de nuvarande strukturerna i sorgplanerna. Den andra studien grundade sig i intervjuer från
barn som tidigare förlorat en förälder och hur de tyckte att sorgplanerna fungerar i deras
sorgeprocess. Studien visade på ett flertal problem som en uppdaterad plan bör ta itu med.
Resultatet visade sammanfattningsvis på att lärare, trots sorgplanerna, tycker det är svårt att
stödja barn som sörjer och att lärare redan innan en kris sker (till exempel dödssjuk förälder)
måste visa stöd. Resultatet visade också på att det är viktigt med en input från elever som
tidigare tagit del av sorgplanerna, för att veta vad som faktiskt var bra och vad som behöver
förbättras, alternativt uppdateras. Trots de problem som presenterats så har sorgplanerna ändå
lyckats bli en ständigt närvarande och värderad aspekt av de verktyg som läraren har
tillgängliga i sitt vardagliga liv. Författaren menar vidare att när sorgplanerna uppdateras,
kommer det inte endast att säkerställa att barns åsikter hörs, utan de kommer även att skapa
bättre förutsättningar för lärare. En sorgplan som uppdateras kommer att skapa en bra grund
för lärare att känna sig trygga i samverkan med barn som sörjer (Lytje, 2018).
Sammanfattningsvis visar Lytjes två studier från 2017 och 2018 att sorgplanerna fungerar bra
men behöver uppdateras. Den bästa lösningen till att få en så bra sorgplan som möjligt är att
låta barn som upplevt en förlust och tagit del av sorgplanerna vara med och bidra med
synpunkter till planens uppdaterade version.
Steeves, Metallo, Byrd, Erickson och Gresham (2017) ville se hur krisföreberedelserna såg ut
i skolorna utifrån personalen på skolans perspektiv. Det övergripande syftet med deras studie
var att se om personalen kände sig beredd i olika kriser och huruvida olika krisförberedelser
utnyttjades på de olika grundskolorna med målet att ge rekommendationer för att förbättra
krisplaner inför framtiden. I studien deltog sex offentliga grundskolor där 72 lärare,
administratörer och andra medarbetare på skolan fick mäta upp sina uppfattningar kring
krisberedskap och relaterade aktiviteter i förhållande till krisrespons (utbildningar,
kännedom, krisplaner). Resultaten visade på positiva uppfattningar kring skolornas beredskap
inför en kris och med hjälp av en regressionsanalys visade resultatet på att lärare och de
resterande medarbetarna på skolan hade positiva inställningar till krisplaner för skolans
9
beredskap inför en eventuell kris såsom exempelvis dödsfall, självmord, brand och andra
större krissituationer (Steeve, et al., 2017).
I Tennessee, USA, genomfördes en undersökning på institutionen för hälso-och
säkerhetsvetenskap, där beredskapen inför en eventuell krishantering undersöktes. I denna
undersökning formades enkäter som sedan skickades ut till ett flertal skolor i landet. Frågorna
som ställdes var: hur många använder sig av en krisplan, vilka kriser ingick i krisplanen,
vilka i personalen ingick i skolans krisgrupp, hur ofta träffades krisgruppen för att diskutera
och träna inför en eventuell krissituation och har skolan haft någon krissituation på senare
dagar. Resultatet visade att de krisgrupper och skolor som var mest förberedda inför en
eventuell krissituation var de krisgrupper som träffades med jämna mellanrum. Studien
visade på att genom att ha en god beredskap innebar ett tryggare handlande inför en kris, och
detta ledde i sin tur till att man kunde förhindra att större kriser på skolorna, som slagsmål,
vapenhot och andra typer av kriser kunde spåra ur och i värsta fall leda till dödsfall (Smith,
Kress, Fenstemaker & Hyder, 2001).
3.2 Lärarens roll Hurd (1999) påvisar i en studie att en hälsosam sorgeprocess hos barn är kopplad till ett antal
olika aspekter. Det handlar om vilken relation barnet har haft till den avlidne föräldern, det
emotionella stödet barnet får från föräldern som finns vid liv samt hur effektiv
kommunikation med familjemedlemmar är. Förutom dessa faktorer visade det sig även att
skolan kan ha en positiv inverkan i ett barns sorgeprocess. Förutom ett stöttande nätverk som
består av vänner och familj så kan även skolan ses som en viktig del i sorgeprocessen (Hurd,
1999)
Förlust och sorg är också något som kan påverka barnens skolgång, och därför ses skolan
som en säker och en möjlig plats för att kunna hjälpa barn som sörjer (Reid, 2002). Cullinan
(1990) menar även att det är viktigt att lärare är bekväma med att prata om döden om de ska
kunna stötta elever under en sorgeprocess. En lärare som är sensibel och samtidigt kan ha en
förståelse för barnets behov och kan finnas till hands under barnets sorgeprocess är en
väsentlig faktor för att kunna hjälpa eleven att anpassa sig till exempelvis en förlust av en
anhörig (Cullman, 1990).
10
Robinson, Ekins, Durrant och Summer (2018) undersökte de behov som fanns hos lärare som
arbetade i engelska skolor i förhållande till de som arbetade med barn med livshotande eller
livsbegränsande förhållanden. Detta undersöktes i form av kvalitativ och kvantitativ metod i
form av enkäter och gruppintervjuer. Resultatet påvisade att nästan hälften av respondenterna
hade erfarenhet av att arbeta med barn med livshotande eller livsbegränsande förhållanden,
den andra hälften av respondenterna saknade en sådan erfarenhet. Flera av de lärare som
deltog i undersökningen uttryckte en känsla utav ångest när det kommer till hantering utav
sorg, sjukdom och dödsfall, och vidare uttryckte de svårigheter i sin kommunikation med
barn, föräldrar och vårdmyndigheter. En annan oro som många av lärarna uttryckte handlade
om deras professionella roll. De menar att de känner en oro över att hålla sig till rollen som
lärare och samtidigt ha kontroll över sina egna känslor men även andras. I studien diskuterar
författarna de förväntningar som finns på lärarna i deras roll. De förväntas att förse eleverna
med utbildning och samtidigt finnas där som emotionellt stöd för barn med livshotande eller
livsbegränsande tillstånd. Vidare menar författarna att en lärare med rätt erfarenhet skulle
kunna bidra till ett praktiskt och emotionellt stöd. Sammanfattningsvis behöver angreppssätt i
riktlinjerna tydliggöras för att både främja och skydda lärarens välbefinnande (Robinson et.al,
2018). Alisic (2012) studie visade också på att det finns flera lärare som var osäkra i sin roll
att bemöta barn i sorg, de kände svårigheter med att hitta en gräns mellan rollen som pedagog
och psykologens ansvar. Det visade sig även att lärarna fann det svårt att bemöta barn med
traumatiska upplevelser och samtidigt fullfölja sitt ansvar som lärare till resterande barn i
klassen.
3.2.1 Lärarens brist på kompetens
Många lärare uttrycker svårigheter kring hantering av sörjande barn, många gånger handlar
det om brist på kunskap inom området. Dyregrov (1995 & 2010) och Thormod (2013)
redogör i sina studier för att det inte finns tillräckligt med kännedom kring hur pedagoger tar
hand om sörjande barn. Resultatet visade att lärarna har kunskap i hur sorg påverkar elevers
skolgång. Sorg kan påverka barnen i form av minskad koncentrationsförmåga och
sömnproblem. Vidare visade det sig att skolpersonalen generellt sätt har för lite kunskap om
sorg hos barn vilket kan skapa en känsla av skuld hos lärarna eftersom de känner att de inte
göra tillräckligt för barn som sörjer. Vilket betonade vikten av kunskap kring sorgeprocessen
hos barn. Vidare delade lärarna en uppfattning om vad en bra handlingsplan bör innehålla.
Lärarna menade att handlingsplaner bör förutom viktiga telefonnummer och en checklista
11
även innehålla teorier om sorg och sorgereaktioner (Dyregrov, 1995 & 2010 och Thormod,
2013)
Demuth, Miller och Alderfer (2020) utförde en kvalitativ pilotstudie i form av öppna frågor i
syfte att undersöka de åsikter och erfarenheter hos lärare och skolpersonal om deras förmåga
till att kunna tillgodose behov hos sörjande elever i klassrummen. Resultatet analyserades
med en kvalitativ innehållsanalys. Frågorna täckte aspekter kring åsikter och erfarenhet av
sörjande barn samt de tillvägagångssätt som används. Resultatet visade att majoriteten av
deltagarna haft interaktion med sörjande barn. I resultatet redovisas även vad lärarna hade
gjort för att hjälpa sörjande elever. Vidare visade studien att flera lärare skulle kunna tänka
använda sig av en handlingsplan med fokus på att bemöta elever i sorg. Sammanfattningsvis
kan man utläsa ur resultatet att lärarna är öppna användningen av en utarbetad sorgplan om
en sådan finns. Demuth et.al (2020) menar att en sorgplan hade fungerat som ett stöd för
pedagogerna att få mer kunskap om sorg hantering samt hjälpt dem med vägledning samt
hitta olika strategier till att tillgodose sörjande elever med både emotionellt och akademiskt
stöd.
Holland och McLennan (2008) undersökte hur lärare och andra professioner möter sörjande
barn i olika skolor i Storbritannien. De ville titta närmare på tillvägagångssättet i hur man
bemöter sörjande barn, om det fanns personal med rätt kompetens, vart de vände sig för att få
hjälp samt den vikt som skolorna lägger på barn som sörjer i skolorna. Detta undersöktes
genom elektroniska enkäter som skickades ut till 350 olika grundskolor, gymnasium och
specialskolor. Resultatet visade att elever som sörjer på grund utav en avliden förälder
bedöms som relativt hög. Många skolor uttryckte däremot att de sökte hjälp från utomstående
när en elev förlorat en förälder, däremot uttryckte respondenterna att det fortfarande finns ett
behov av utbildning kring området. Respondenterna uttryckte även att det inte finns ett
kontinuerligt stöd från skolan när ett barn sörjer och att skolorna inte har en bred förståelse
för förlust och påföljden av en förlust (Holland & McLennan, 2008).
3.2.2 Lärarens bemötande
Skolan utgör en viktig del av själva läkningsprocessen som ska hjälpa elever att återgå till det
normala efter ett trauma eller en sorg. I en studie av Dyregrov et.al (2013) undersökte man
lärarnas attityder och tankar kring sorg hos yngre personer samt hur dem såg på deras sätt att
stötta dem. Studien var en blandning av kvantitativ och kvalitativ metod i form av enkäter
12
och intervjuer. Intervjuerna bestod utav sex fokusgrupper med både lärare och rektorer.
Resultatet i båda grupperna visade att de hade en bred erfarenhet av att jobba inom en
skolverksamhet. Vidare visade det sig att lärarna var väl medvetna om barns behov. Lärarna
var medvetna om vikten att kunna visa empati för de elever som gick igenom en sorg. Många
av lärarna betonade vikten av skolans roll under barnets sorgeprocess, lärarna menade att
skolan kunde ses som en flykt från verkligheten, bort från det som orsakats av sorg, barnen
hittar andrum och en paus från de tankar som de inte förstår såsom döden, sorg och gråt. Just
därför menade lärarna att det var viktigt för ett barn att hitta ett andrum från all sorg och att
skolan kan vara en sådan plats för barnen. Flera av lärarna delade uppfattningen att lärarna
ska stötta barn i deras sorgeprocess, men några uttryckte att det måste finnas en gränslinje
mellan psykologens och lärarens roll (Dyregrov, 2013).
Croona (2003) har studerat sorgearbete i vården men det som tas upp kan även vara
överförbart till andra yrken. Croona menar att ett gott bemötande anses som en medfödd
egenskap och en del av den personliga identiteten. Det som kan påverka en individ är den
miljön man vuxit upp i samt de normer man bär på. Normerna utmärks bland annat av
omsorg, ärlighet och vänlighet. Respekt är även viktig när det handlar om ett gott bemötande.
När ett barn har varit med om en förlust hamnar barnet i ett tillstånd fyllt av oro, och just
därför är det viktigt att barnet blir bemött med värme, engagemang och förståelse. Barnet
behöver känna en närvaro, och inte endast en rumslig närvaro. Detta innebär att en vuxen
måste finnas där sinnligt med ett öppenhjärtigt engagemang och intresse (Croona, 2003).
3.3 Tidigare forskning i relation till vår studie
Det finns mycket forskning gällande lärarens roll i relation till barn i sorg. De studier som
presenterats ovan redogör för vikten av lärares bemötande till barn i sorg men att det också
finns en stor osäkerhet hos lärare att hantera sörjande barn. Detta grundar sig ofta i bristen på
kunskap och kompetens. Forskningen visar dock på att krishanteringsplaner hjälper lärare att
handla i sådana krissituationer. Den forskning som presenterats ovan ligger därför till grund
för studiens syfte, att undersöka vilka förutsättningar det finns på lärarna utifrån kris- och
sorgplanerna. Genom att vi ställer de danska och svenska planerna mot varandra, kommer vi
bidra med att skapa en tydligare bild av hur en bra kris - alternativt sorgplan bör ser ut. Detta
sker även mer fokus på lärarens roll, för att kunna stödja barn i deras individuella
krishantering.
13
4. Teori
I detta avsnitt presenteras studiens teoretiska ramverk och de analytiska begrepp som har
varit relevanta för studiens syfte. Avsnittets utgångspunkter utgörs av Cullbergs (2006) teori
om kris och kristerapi samt Raundalen och Schultzs (2007) krispedagogik.
4.1 Kris och kristerapi
För att förstå varför någon hamnar i en kris så menar Cullberg (2006) att vi måste ta hänsyn
till dess tidigare historia och utveckling. Hur vi reagerar i en kris skiljer sig från individ till
individ. Det kan finnas ett flertal faktorer som påverkar hur man reagerar exempelvis
personlig betydelse och aktuell livs fas. Sociala förutsättningar är också en påverkande faktor,
det vill säga hur ens familj är uppbyggd och hur mycket stöd som finns att hämta vilket kan
spela en stor roll i den nya livssituationen och hur krisen både kan och bör hanteras
(Cullberg, 2006).
För att förstå de psykiska symptom som den krisdrabbade visar menar Cullberg (2006) vidare
på att vi måste ha en kunskap om personens upplevelsevärld. Inom kristerapin ser man en kris
som en sorts reaktion där ens existens och situation antingen förändras eller ifrågasätts. Trots
att vi som individer kan uppleva olika kriser menar författaren att de flesta kriser,
förvånansvärt nog, följer samma krisförlopp och stadier. En kris kan därför delas upp i olika
faser. Cullberg (2006) har själv valt att fokusera på de starkare graderna, då den drabbade
individen själv inte klarar av att ta sig ur en kris med sina egna resurser. De stadier som en
person drabbas av under en traumatisk kris är först chockfasen, som sedan övergår i en
reaktionsfas som i sin tur leder till bearbetningsfasen fram till nyorientering som innebär en
fullständig återhämtning. Dessa fyra faser presenteras mer omfattande nedan.
Chockfasen Den här fasen varar från en kort stund till några dygn. Under chockfasen
försöker individen själv hålla sig borta från verkligheten med all kraft eftersom det inte
öppnats en ny väg att ta in informationen från krisen, exempelvis en avliden anhörig. Denna
fas kan därför ses som en överlevnadsstrategi, för att inte låta de första känslorna från krisen
ta över. Chock behöver inte alltid synas på utsidan utan ibland kan det endast vara en känsla
som man känner inom sig. I denna fas kan också minnet påverkas, vilket gör det svårt att
fånga in ny information (Cullberg, 2006).
14
Reaktionsfasen Denna fas är andra steget inom ett krisförlopp. Nu börjar man släppa in
verkligheten och börjar därför inse vad som faktiskt har hänt, vilket kan leda till rädsla,
ångest och oroskänslor. Man börjar nu försöka ställa om och integrera med verkligheten så
funktionellt som möjligt. Individens försvarsmekanismer som ofta kan verka väldigt
primitiva får nu mobiliseras på nytt. Det är också vanligt under denna fas att försöka finna en
mening med händelser, speciellt ifrågasätta händelsen med varför det har hänt och klaga på
hur orättvis och absurd situationen är (Cullberg, 2006).
Bearbetningsfasen Nästa steg är bearbetningsfasen som kännetecknas av att man nu börjar
inse vad som har hänt på riktigt och börjar därför bearbeta känslorna och reaktionerna för att
kunna gå vidare med en ny vardag. Denna fas kan självklart bero på omständigheterna kring
situationen, utifrån tidigare inre och yttre aspekter av traumat, men vanligtvis är denna fas
som påtagligast under sex till 12 månader. Under den här fasen börjar individen återigen
vända sig mot framtiden som tidigare varit ockuperat av krisen och dess känslor (Cullberg,
2006).
Nyorientering När man bearbetat klart händelsen går man vidare till den fjärde och sista
fasen i krisförloppet. Det som tidigare hänt kan nu ses som ett minne och som ett stycke av
livet som aldrig kommer att glömmas bort. Beroende på kris kan händelsen även komma att
skapa en ny betydelse under kommande livsperioder. Denna fas är som tidigare nämnt den
sista fasen i krisförloppet, vilket innebär att denna fas inte har någon avslutning. Individen
kommer för resten av sitt liv leva med den eller det förgångna som ett ärr som alltid kommer
finnas där (Cullberg, 2006).
4.2 Krispedagogik Magne Raundalen och Jon-Håkon Schultz har skrivit boken Krispedagogik - hjälp till barn
och unga i kris (2007). Boken handlar om hur lärare och andra pedagoger i skolan kan hjälpa
barn och unga som varit med om en kris eller ett trauma. Boken grundar sig i ett perspektiv
om att barn som upplevt ett trauma eller en kris behöver professionell hjälp, vilket kan
innefatta exempelvis kurator, BUP eller socialtjänsten. Utöver det så menar även författarna
att lärare och pedagoger inom skolan oftast kan göra mer för barnen än vad man tror. Lärarna
och de övriga pedagogerna i skolan behöver inte alltid en speciell utbildning eller kompetens
kring området för att kunna arbeta terapeutiskt, utan ibland räcker det att hålla skolrutinerna
15
vid liv för att hjälpa barnet att komma på fötter igen. Det är dock viktigt att nämna att en
vardag med skolrutiner inte kommer hjälpa barnet att övervinna krisen, men en skoldag med
rutiner är en bra start för att bygga upp grunden igen. Författarna menar som tidigare nämnt
att läraren och övriga pedagoger inte behöver en särskild kompetens utöver sin utbildning för
att hjälpa ett barn i kris, men att läraren själv måste veta var gränsen går för vad och när
läraren själv kan hjälpa och när det faktiskt krävs professionell hjälp.
Författarna har därför skapat en krispedagogisk modell för lärare och pedagoger, som kan
användas för att bemöta barn och unga i krissituationer. De menar att modellen kan skapa en
förståelse för hur arbetet kring ett barn i kris ska struktureras (Raundalen & Schultz, 2007).
Modellen består av fyra huvudfaser som presenteras nedan.
Uttrycksfasen Denna fas handlar om att läraren arrangerar ett tryggt samtalsklimat där
eleverna har ordet. De viktigaste förutsättningarna för denna fas tid och plats, så att barnet
själv ska kunna sätta sig ner i ro och kunna tala både oavbrutet och ostört. Barnet ska under
denna fas kunna uttrycka både tankar och känslor som hen upplever. Läraren eller pedagogen
kan ställa lätta men konkreta frågor som rör den aktuella krissituationen för att skapa ett så
öppet och tryggt samtalsklimat som möjligt för gruppen eller individen (Raundalen &
Schultz, 2007).
Faktafasen Vid en krissituation förvärras alltid situationen oftast av missuppfattningar,
osäkerhet och rykten. Det är därför viktigt att skolan och läraren tar fram pålitlig
förstahandsinformation så fort som möjligt. Denna fas handlar därför om sortering,
modifiering och komplettering av fakta, där läraren själv har ordet och barnet/barnen kan
ställa frågor. Har exempelvis en anhörig gått bort är det enligt författarna väldigt viktigt att
läraren har fått (rätt) information om den aktuella händelsen för att kunna hantera situationen
med barnet på bästa vis. Genom att läraren har rätt information är det lättare för läraren och
övriga pedagoger att bemöta barnets tankar, känslor och frågor kring händelsen (Raundalen
& Schultz, 2007).
Handlingsfasen Här sker en fortsatt bearbetning, där barnet/barnen får möjlighet att visa
solidaritet och konstruktivt engagemang. Författarna menar att denna fas kan ha en stor
inverkan på barn när en kris eller ett trauma har inträffat. Utformningen av denna fas kan
dock variera beroende på krissituation. Vid en större kris där ett hus exempelvis har brunnit
16
ner, är det viktigt att informera barnen om detta, och berätta för barnen vad brandkåren och
polisen gör vid en situation som denna, och hur ett agerande ska ske om en sådan situation
inträffar. Det är också viktigt att belysa för barnen vad de själva ska och bör göra vid en
sådan situation (Raundalen & Schultz, 2007).
Uppföljningsfasen Beroende på när krissituationen uppstått och hur krissituationen påverkat
barnet kan de ta olika lång att läka från händelsen. Vissa barn kan behöva mer hjälp än vad
denna modell förklarar beroende på situationens inverkan på barnet. Lärarens jobb under
uppföljningsfasen blir därför att följa upp med de barn som fortfarande är märkbart
påverkade av situationen, i samarbete med ett kristeam eller BUP (Raundalen & Schultz,
2007).
4.3. Vår tillämpning av teorierna
Med hjälp av Cullbergs teori kan vi skapa oss en inblick i hur individer reagerar vid en kris
och framför allt hur dessa faser återspeglas i våra undersökta krishanteringsplaner. Raundalen
och Schultzs krispedagogik belyser hur lärare och andra pedagoger kan vara till hjälp när ett
barn genomgår en kris, med hjälp av krispedagogikens fyra faser kan vi ta oss närmare frågan
om hur lärare och andra vuxna kan stödja ett barn kris via en kris- eller sorgplan (med fokus
på dödsfall). Dessa teorier kommer därför att tillämpas i analysen för att se vilka skillnader
det finns mellan kris- och sorgplanernas samt sättas i relation till vilka förutsättningar det
finns för lärare att agera och stödja elever i en kris.
5. Metod
I detta kapitel presenteras studiens val av metod samt de metodologiska överväganden som
varit viktiga under processens gång. Därefter presenteras uppsatsens analysmetod, urval och
datainsamling och sedan diskuteras i ett avsnitt om studiens kvalité i relation till studiens
slutresultat.
5.1 Metodval
Kvalitativ metod intresserar sig för meningar, innebörder snarare än kvantitativa statistiska
samband (Alvehus, 2013). Med hjälp av denna metod kan forskaren utgå från sin egen
föreställning och tolkning av information och skapa sig en helhetsbild, vilket möjliggör en
ökad förståelse för det studerade fenomenet (Holme och Solvang, 1997). Fokus blir också
17
bättre på det insamlade materialets kvalité och det centrala således ord och tar till sig ett mer
tolkande sätt för att komma nära det man undersöker (Bryman ,2011). I denna undersökning
har vi tagit en roll som kvalitativa forskare då vi närmat oss materialet vi undersöker för att
skapa en helhetsbild av det vi ska undersöka.
5.2 Analysmetod
Denna studie grundar sig i en dokumentationsanalys och innehållsanalys som metodteknik
för att analysera skolornas kris- och sorgplaner, vilket Bryman (2011) menar är en vanlig
form av kvalitativ dokumentanalys. För att få svar på frågor om verkliga förhållanden och
processer menar Bowen (2009) att data av dokument är ett bra alternativ. Med hjälp av
dokumentanalys kan man på ett systematiskt sätt utvärdera eller granska dokument, både
material som är tryckt och är elektroniskt (Bowen, 2009). Detta kan innefatta material i form
av böcker, broschyrer, journaler och brev, med mera. Generellt innebär denna analysmetod
att man selekterar, granskar och skapar sig en förståelse över det dokumentet man har framför
sig, därefter framställs kategorier av textinnehållet för att besvara studiens frågeställningar
(Bowen 2009).
I vårt fall ansåg vi att denna metod var bäst lämpad för oss eftersom metoden ger oss goda
möjligheter till att analysera och klarlägga relevanta tolkningar av kris- och sorgplanerna.
Detta samtidigt eftersom vi vill skapa en övergripande och detaljerad bild av skolornas
krishantering, samt skapa oss en tydligare bild av beredskapen som skolorna påvisar inför
eventuella dödsfall. Metoden ger oss även upphov till en djupare och fullständig uppfattning
av skolors krishantering, och på grund av detta kändes dokumentanalys som ett givande
alternativ för studien. En vidare motivering för val av metod grundar sig i studiens syfte, det
vill säga det låg även ett intresse i att ge fördjupad kunskap i hur kriser och hur hantering av
sorg sker på skolan, vilket vi menar synliggörs i planernas innehåll och struktur. Till en
början var intervjuer av intresse för att gå djupare in på lärare och övriga pedagogers syn på
förutsättningar och redskap inför en kris, men på grund av den rådande pandemin ansåg vi att
dokumentanalys var ett lämpligare alternativ i förhållande till studiens syfte och
frågeställningar men även eftersom dokument finns tillgängliga i det offentliga (Bowen,
2009).
5.3 Urval
Ett målinriktat urval är en ofta använd strategisk urvalsmetod inom den kvalitativa
forskningen. Denna urvalsmetod går ut på att man på ett strategiskt sätt väljer ut deltagare så
18
att man utformar ett relevant urval utifrån de frågor man vill studera (Bryman 2011). Syftet
med befintlig studie var att undersöka vilka förutsättningar lärare från svenska och danska
grundskolor har att stödja barns individuella krishantering utifrån sina kris- och sorgplaner.
Det var av intresse att jämföra svenska krisplaner och danska sorgplaner för att se hur de
skiljer sig åt. När vi läste forskning som berörde sorgplaner var det intresseväckande att se
hur Danmarks skolor hade ett unikt fokus och beredskap på dödsfall. Vilket vi inte fann i de
svenska skolorna, som endast berörde dödsfall i enstaka avsnitt i sina krisplaner. Från ett
pedagogiskt perspektiv var det därför intressant att se hur förutsättningarna skiljer sig för de
svenska respektive danska lärare att stödja barn i sin individuella krishantering. Studien utgår
således ifrån sex kommunala grundskolor, med tre svenska krisplaner och tre danska
sorgplaner med fokus på de delar som berör kris som uppkommer i relation till dödsfall. Det
var viktigt att få tag i kris- och sorgplaner med ett innehåll som kunde besvara syftet samt
studiens frågeställningar.
I frågan om bortfall samrådde vi med vår handledare och vi bestämde initialt att endast utgå
från svenska fristående grundskolor, men vi fann svårigheter med att hitta tillgängliga
krisplaner på skolornas hemsida samt få kontakt med huvudansvariga. Således valde vi att
istället utgå från kommunala svenska skolor för att lättare komma åt den empiri som
behövdes till studien.
5.4 Datainsamling
Vår första tanke var som tidigare nämnt att studien skulle utgå ifrån fristående grundskolor i
Stockholmsområdet, för att kunna nå mer unika krisplaner och för att begränsa oss i våra
sökande. Till en början var det svårt att anpassa urvalet, då de fristående skolorna inte har
samma tillgänglighet på sina krisplaner online. Vi fick därför ändra riktning och valde istället
att ha kommunala grundskolor i Stockholmsområdet, där krisplanerna var lättillgängliga att
hitta och använda sig av. I linje med sökandet av tidigare forskning, läste vi in oss på
Danmarks krishantering i skolorna och lärarens roll under en kris. Vi kom då tillmötes av
danska sorgplaner som endast inriktar sig på olika typer av dödsfall och dess sorgearbete,
vilket är det innehåll som vi tidigare valt att analysera. Viktigt att nämna är att sorgplanerna i
Danmark inte är deras motsvarigheter till svenska krisplaner. Danska skolor har också en
övrig krisplan som berör andra typer av kriser som är viktiga att ha beredskap kring. Vi är
därför medvetna om denna skillnad under analysen och vi diskuterar detta mer i studiens
kvalité (5.7) samt studien bidrag och begränsningar (8.1)
19
Avslutningsvis beslutade vi oss för att jämföra de danska sorgplanerna med de svenska
krisplanernas kapitel som berörde samma typer av dödsfall, vilket vi ansåg kunde leda till en
intressant jämförelse samt slutresultat. Vi fick därför börja söka oss efter danska grundskolor
som skulle stå i linje med de svenska krisplanerna som skulle analyseras. Vi valde att
begränsa oss till Köpenhamnsområdet, så som vi valde att göra begränsa de svenska
grundskolorna till Stockholmsområdet. Vi hittade slutligen tre danska grundskolor med
tillgängliga sorgplaner, som skulle komma att jämföras med de tre svenska krisplanerna vi
valt att analysera.
5.5 Genomförande Vi började först med att söka efter relevant forskning och bakgrundsmaterialet som vi ansåg
vara lämpliga för studiens syfte. I första hand läste vi en del om barns rättigheter, såsom
barnkonventionen och socialtjänstlagen och därefter kom vi in på barn i sorg och en vuxens
roll till ett barn som sörjer. Därav fann vi ett intresse för svenska krisplaner som till följd
även blev danska sorgplaner. I forskningsgenomgången fann vi peer review-granskade
rapporter och artiklar med studier inom vårt område. Efter läsning gjorde vi ett urval av
relevanta texter. Forskning kring danska sorgplaner var begränsat, men med hjälp av Lytje’s
studier från 2017 och 2018 fick vi ta del av både för- och nackdelar kring sorgplaner, vilket la
en bra grund inför studien. Det var också svårt att hitta studier rörande specifikt svenska
krisplaner, så för att komma så nära vårt forskningsområde som möjligt fick vi därför arbeta
bredare men smalare, för att redovisa för så relevanta studier som möjligt. Därav presenterar
vi ett antal studier som genomförts i andra länder för att hålla både artiklarna och studiernas
fokus så relevanta som möjligt.
Efter att vi läst om tidigare forskning så började vi bearbeta planerna vi valt att analysera,
detta gjorde vi med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys. I bearbetandet identifierade vi
noggrant vilken information som var relevant och sorterade ut det vi inte ansåg vara relevant
för studiens syfte. Vilket främst var relevant för de svenska krisplanerna som berörde andra
kapitel som inte var relevanta för denna studie. Under bearbetningen var huvudfokuset olika
typer av dödsfall, det vill säga när en elev dör, när en elev förlorar en anhörig och när en
kollega dör. Arbetet började sedan med att vi skrev ut dokumenten som vi valt att analysera,
och började läsa igenom alla dokumentet utan att ha några kategoriseringar eller annat i
åtanke. Detta var för att få en överblick och förståelse över de material vi hade framför oss.
Därefter organiserade vi materialet utifrån de tre kategorier vi funnit och uppfattat under
20
läsningen vilket var inför en kris, under en kris och efter en kris. Vilket också blev centralt
för studien då vi sedan sökte efter dessa teman i dokumenten och försökte finna de svar vi
letade efter utifrån våra forskningsfrågor samt teorier. Inom dessa kategorier kunde vi också
identifiera mer avgränsade kategorier som exempelvis kommunikationsvägar, ansvar och
efterarbete. Det skiljde sig dock bland skolorna samt länder emellan i både mängden innehåll
och struktur, vilket skulle försvåra analysen. Vi valde därför att endast förhålla oss till de mer
övergripande kategorierna (inför-, under- och efter en kris) för att presentera analysen så
rättvist som möjligt. Vi valde också i vårt resultat (samt analys) att hålla skolornas innehåll så
sammanfattat som möjligt, istället för att presentera utdrag från skolornas kris- och
sorgplaner. Detta gjorde vi för att kunna göra en bredare jämförelse mellan de svenska och
danska skolorna, istället för varje enskild skola för sig. Vilket inte var studiens syfte.
5.6 Forskningsetiska principer
Vetenskapsrådet (2018) har fyra forskningsetiska principer som samhällsvetenskaplig
forskning bör ta hänsyn till. De principer som finns är informationskravet, samtyckeskravet,
konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Denna studie har utgått från offentliga dokument
som finns tillgängliga online för andra. Vi har därför inte haft kontakt eller samarbete med
skolorna som vi studien grundar sig i. Därav har vi endast förhållit oss till konfidentialitets-
kravet som innefattar konfidentialitet kring personuppgifter, då vi med respekt valt att hålla
skolorna anonyma. Vi förhöll oss även till nyttjandekravet då empirin endast använts i
vetenskapligt syfte.
5.7 Studiens kvalité
När det gäller studiens kvalité är begreppen validitet och reliabilitet det vanligaste att relatera
till, men i förhållande till kvalitativ forskning och denna studie är trovärdighet och pålitlighet
de begreppen att reflektera studien innehåll till. Trovärdighet syftar till att reflektera hur
trovärdig studiens resultat är och pålitlighet innefattar om resultatet skulle vara detsamma om
studien skulle upprepas (Bryman, 2011). Vår studie grundar sig i en jämförelse mellan
svenska krisplaner och danska sorgplaner. Trovärdighet innebär också att man är säker på att
det finns ett empiriskt stöd på att de tolkningarna man har gjort är rimliga (Kvale, 2014). I
förhållande till detta har vi hög trovärdighet, då denna studie har förhållit oss till de riktlinjer
som finns för Uppsala universitet som beskriver hur en forskning ska utföras samt använt oss
utav litteratur som beskriver en korrekt forskningsprocess. En studie kan också anses
21
trovärdig genom att man rapporterar resultatet till de inblandade (Bryman, 2011), vilket inte
berörs i denna studie då studien inte har några deltagare att meddela. En annan aspekt som
kan sänka studiens trovärdighet är att kris- och sorgplaner inte riktigt är en motsvarighet till
varandra. Svenska krisplaner berör fler områden än bara dödsfall, vilket skiljer sig från de
danska sorgplanerna som lägger stor vikt i olika typer av dödsfall samt sorgeprocessen
därefter. På grund av detta kan resultatet påverkas genom att planerna inte är en direkt
motsvarighet till varandra (se avsnitt 8.1). Men utöver det har vi gjort vårt bästa genom att
försöka göra en så noggrann och objektiv analys som möjligt, vilket höjer trovärdigheten i
studien.
I frågan om studiens pålitlighet tolkar vi det som att studiens resultat är hög, om denna studie
skulle genomföras igen med samma empiri och frågeställningar tror vi att resultatet skulle
visa detsamma. Detta på grund av det som vi tidigare nämnde, att det skiljer sig så mycket
mellan sorg- och krisplanerna. Detta skulle i sin tur komma att visa på samma resultat. Skulle
studien dock genomföras med andra slumpmässiga svenska krisplaner eller endast svenska
krisplaner (dvs inga danska sorgplaner alls), skulle studien nog inte visa på samma resultat.
Under arbetets gång har stora skillnader mellan de svenska skolorna påvisats, och vi anser att
om dessa tre skolor skulle bytas ut till tre andra kan resultatet komma att påverkas. Men som
studien ser ut nu anser vi att pålitligheten är hög.
5.8 Metoddiskussion
Dokumentanalys som metod har varit bäst lämpad för studien studie, men vi har också varit
medvetna om att kombinera alternativa metodval, exempelvis kvalitativa intervjuer. Vilket
kunde ha bidragit med en djupare inblick i lärares uppfattningar kring skolans krishantering.
På så sätt hade man kunnat få ytterligare perspektiv gällande hur skolorna handskas med
kriser utifrån deras egna erfarenheter i praktiken. En annan fördel med intervjuer hade varit
att det tankesätt och den diskussion som legat till grund till innehållet av kris och sorg
planerna hade förtydligat och lyfts fram. Bryman (2011) menar att man med hjälp av
kvalitativa intervjuer kan få både detaljerade och omfattande genom att det finns en möjlighet
till att ställa följdfrågor vilket hade förtydligat oklarheter. Däremot valde vi att inte utgå från
andra metoder eftersom vårt syfte med studien var inte var att ta del av lärarens egna
erfarenheter, utan fokuset låg i att analysera det som lyfts fram i kris- och sorgplanerna. Det
skulle dock varit en risk att ta del av lärarnas och övriga pedagogers perspektiv, då det hade
22
kunnat leda till att vi skapar oss en förförståelse för kris- och sorg planens innehåll. Intervjuer
som metod hade således varit en risk då det hade kunnat påverka dokumentanalysen vilket i
sin tur hade kunnat sänka studiens kvalité.
En annan begränsning under arbetet har varit den subjektiva tolkningen av materialet när vi
som par har arbetat på distans. Detta kan ha varit en nackdel genom att vi läst dokumenten på
håll, och vår egen tolkning och förståelse av texten hamna i fokus. Detta har vi försökt
motverka genom att läsa kris- och sorgplanerna på håll och sedan sammanfatta och diskutera
dem tillsammans. Detta för att skapa en gemensam uppfattning och tolkning av materialet
som vi har analyserat. Med hjälp av att vi tillsammans diskuterat materialet kunde vi se i
texten som den andra personen inte hade uppmärksammat och vice versa.
Sammanfattningsvis har metoden varit väl anpassad för studiens syfte och frågeställningar
och trots dess problematik så har metodvalet varit lärorikt och bidragit till intressanta resultat.
6. Resultat
6.1 Svenska skolor
I detta avsnitt presenterar vi resultatet av de svenska krisplanerna (A-C), i följande kategorier:
inför, under och efter en kris.
6.1.1 Inför en kris
I de svenska krisplanerna synliggörs en handlingsberedskap inför en kris genom att det står
beskrivet att handlingsplanen finns i syfte att vägleda lärare och andra pedagoger när en kris
sker. Krisplanerna påvisar en beredskap inför en kris genom tydliga rubriker och ett brett
innehåll som täcker områden som kommunikation vid kris, telefonlista, allvarliga olyckor
eller dödsfall, elev som avlider, elevs anhörig som avlider. Krisplanerna varierar
innehållsmässigt men har en liknande utgångspunkt som innebär hantering av kriser vid olika
ovan nämnda scenarier. Krisplanen för skola A inleder exempelvis med en beskrivning av
syfte till handlingsberedskap och den effekt man strävar efter att krisplanerna ska ge, syftet
med krisplanen är att bredare handlingsberedskap för all personal på skolan samt att den ska
finnas tillgänglig för all personal vid vilket tidpunkt som helst. De svenska skolorna beskriver
att krisplanerna ska ses som ett material för att stötta elever som går igenom en kris. Det alla
svenska skolor har gemensamt är en krisgrupp vilket vanligtvis består av individer som
23
rektor, sjuksköterska, kurator, lärare eller annan viktig personal på skolan. Krisgruppen kan
man beskriva som spindeln i nätet utifrån att gruppen har det yttersta ansvaret vid en kris.
Deras ansvar är att analysera läget vid en krissituation, fatta de beslut som behövs för att
hantera en kris, bjuda in till samtal/möte i syfte för att hitta lösningar vid en krissituation och
delegera uppgifter. Utöver det är krisgruppens ansvar även att stötta lärare och andra
pedagoger på skolan som drabbas av en kris samt det förebyggande arbetet som innebär att
bjuda in personal till utbildningar som handlar om kris och krissituationer. Alla tre skolor
presenterar en överblick kring deras krisgrupp, där presenteras krisgruppens ansvar men
också de olika ansvarsområden när en kris äger rum. Denna följs sedan upp av en tydligare
beskrivning kring krisgruppens uppgifter och arbetsfördelning med avsnitt vid olika typer av
dödsfall samt tiden efter dödsfallet. I övrigt har krisplanerna liknande rubriker samt innehåll,
vilket också berör av olika kapitel kring när och vilka åtgärder personalen behöver ta.
Avslutningsvis skiljer sig krisplanerna strukturmässigt samt innehållsmässigt, men berör
dock samma rubriker och grundande syfte som handlar om hur man som lärare på bästa sätt
förbereder sig inför, under och efter en krissituation.
6.1.2 Under en kris
Krisplanerna redovisar en hel del punkter som när en kris äger rum. Det centrala handlar om
kommunikationsvägar som ska tas vid dödsfall och lärare och andra pedagogers
förutsättningar. Alla tre krisplaner utgår från liknande krissituationer. Den tyngd som sätts i
krisplanerna handlar om hur lärare och andra pedagoger ska hantera olika kriser på skolan,
alla tre skolor inleder med att beskriva krisgruppens ansvar och sedan följs det med en
noggrann beskrivning av ansvarsfördelningen på skolan vid kriser. I samtliga krisplaner är
det krisgruppens ansvar att fördela ansvar och förmedla information, däremot understryker
alla tre skolor att det är polisens ansvar att meddela anhöriga vid dödsfall (i skolan). Därefter
är det krisgruppen som tar över ansvaret och upprättar vidare kontakter samt diskuterar vidare
åtgärder. Skola A sticker dock ut en del, då skolan främst fokuserar på det akuta skedet, det
vill säga de viktigaste åtgärderna som bör tas vid eventuella krissituationer. Krisplanen tar
upp att det är krisgruppen/ledningens ansvar att bedöma vilka åtgärder som bör tas efter en
olycka eller dödsfall efter polis, sjukvård, skolan och anhöriga blivit informerade.
Lärarnas centrala uppgift i en kris som rör dödsfall är att ta hand om barnets behov i
klassrummet, det vill säga läraren hanterar det som sker i klassrummet efter eleverna har
24
blivit informerade om det som har skett, läraren har således inget ansvar över att kontakta
anhöriga vid dödsfall eller ta tag i andra kontaktvägar utan det är krisgruppens ansvar för
kontaktvägar och övriga åtgärder. Samtliga krisplaner beskriver att det är skolans rektor som
har ett ansvar över att delge information både till personal och elever på skolan vid dödsfall
eller annan kris, därefter ska rektor tillsammans med krisgruppen samla de drabbade för att
informera om det som har skett. I detta skede är det viktigt att man är tydlig med den
information man ger ut. Det är således viktigt att lärare eller andra pedagoger har en rak och
ärlig kommunikation för att undvika missförstånd och att rykten sprids vidare. Alla tre
krisplanerna redogör även kort för elevernas reaktioner efter de mottagit informationen
eftersom barn kan reagera på olika sätt efter ett tungt besked, således är det viktigt att lärare
är uppmärksamma på elevernas mående samt följer upp deras mående under den närmsta
tiden. Att hantera en kris kan också bli jobbigt för den som jobbar närmast eleven eller
eleverna, krisplanerna menar därför också på att lärare har rätt till stöd av krisgrupp men även
annan hjälp utifrån.
Samtliga krisplaner tar även upp att lärare och övriga pedagoger på skolan bör ge eleverna tid
att bearbeta den information de mottagit, samt ge utrymme till att dela med sig tankar och
känslor om det som har skett. Skolorna tar upp att man kan använda sig av material vid
dödsfall som papper och färgpennor, man menar att bilder kan vara en hjälp för barn att
bearbeta om det som har skett, ett annat sätt är att läsa böcker eller titta på passande filmer
om förlust av en nära person. Skola B nämner även att läraren kan ta fram en krislåda under
en pågående kris, krislådan kan innehålla näsdukar, ljus, tändstickor och en fotoram.
Sammanfattningsvis visar samtliga krisplaner hur man bör förhålla sig vid en kris.
Krisplanerna berör bemötande, vad man bör tänka på under ett samtal och hur man bör
informerar elever vid en kris. De exemplifierar även för ett antal tips på aktiviteter som kan
hjälpa eleverna i en sorgeprocess. Däremot varierar det i samtliga krisplaner i hur mycket
instruktion samt hur utförlig denna information, speciellt gällande vad en lärare bör göra vid
en kris. Detta visar således att de svenska lärarna har mindre förutsättningar att förhålla sig
till under en kris utifrån krisplanerna.
6.1.3 Efter en kris
I alla tre svenska krisplaner presenteras också en handlingsplan för hur lärare (och övriga
pedagoger) bör tänka vid när man ska stötta en elev när den. Skola A:s krisplan redovisar
25
relevanta punkter som ska tas hänsyn till tiden efter ett dödsfall. Barns reaktioner och känslor
efter en jobbig händelse kan uppvisas vid ett senare tillfälle, således är det viktigt att man
som lärare och andra pedagoger uppmärksamma på barnets mående och tittar efter tecken
som tyder på att barnet mår dåligt. Om professionell hjälp behövs har skolan ett ansvar att
ordna detta. De två andra skolorna beskriver sorg som en normal process som alla individer
går igenom någon gång i livet och det kan ta olika långt tid att bearbeta en sorg eftersom alla
sörjer på sitt eget vis. Under en sorg är det viktigt att lärare låter barn upprepa sig och låter
barnet att styra samtalet genom att försöka prata så lite som möjligt sam undvika tröst som
innebär förringande av förlusten. Läraren kan uppmuntra de som har en gemensam sorg att
dela av sig tankar med varandra då det kan fungera som ett stöd för de/den drabbade. En av
skolornas krisplan har även ett avsnitt där man redovisar ett flertal punkter som personal bör
tänka på vid samtal med en drabbad elev. Detta är något som lärare och andra pedagoger kan
förhålla sig till både under och efter en kris. Krisplanen beskriver vikten av att den vuxne
alltid anpassar samtalet efter barnets ålder samt hålla en öppen och ärlig kommunikation,
vidare i avsnittet tar krisplanen upp att den vuxne ska visa sitt stöd och finnas där för den
drabbade genom att vara öppet för frågor och funderingar samt lyssna aktivt till den sörjande,
det är viktigt att visa den drabbade att man finns där och hjälpa med att sörja. Vidare nämner
krisplanen också att det är viktigt att respektera den drabbade beslut om att vilja prata om sina
känslor, då det istället kan finnas ett behov av att prata av sig vid ett senare tillfälle.
Avslutningsvis poängterar även krisplanerna att man som lärare ska ge erbjuda andra sätt som
kan hjälpa med sorgeprocesser i klassrummet, detta kan innebära att lärare bjuder in en
elev/elever till samtal under mentorstid och att som lärare eller annan personal visar en
öppenhet för religion eller andra ritualer eftersom det kan vara en tröst till den drabbade.
6.2 Danska skolor I detta avsnitt presenterar vi resultatet av danska sorgplaner (D-F), i följande kategorier:
inför, under och efter en kris.
6.2.1 Inför en kris
De danska sorgplanerna skiljer sig en viss del från varandra i sina presentationer av
beredskap inför en kris. Skola D visar inledningsvis sin beredskap genom att presentera
varför en krisplan rörande sorg och förlust behövs. Skolan skriver att man som lärare ska
hjälpa barn och varandra genom kriser och att det mänskliga stödet från nära relationer är
26
huvudverktyget till stöd. Skolan visar också på att det är viktigt att vara förberedd för att
kunna hantera olika typer av kriser. Syftet med skola D:s sorgplan är till för att personalen på
skolan ska kunna förhålla sig till planen, för att kunna stötta den eller de berörda. Skola E
inleder sin sorgplan med statistik på hur många barn i Danmark som förlorat en förälder, samt
hur en kris kan påverka barn och ungdomar nu och framöver. Sedan redogör skolan för sin
roll gällande barn i sorg och hur stor del skolan är av barnets vardag. Syftet med sorgplanen
är att ha beredskap inför eventuella krissituationer, exempelvis om ett barn som förlorar en
förälder eller om skolan förlorar en elev eller anställd. Avslutningsvis redogör de även för att
barn i sorg har ett stort behov av gemenskap och andra vuxna och därför är sorgplanen ett
viktigt verktyg att använda sig av för att stödja barn i sorg. Den sista danska sorgplanen visar
inte på samma typ av beredskap och varför en sorgplan behövs inför en kris, utan går direkt
in på sorgplanens första kapitel. I övrigt synliggörs en handlingsberedskap inför en kris i alla
danska skolor. Alla tre skolor redogör för samma typer av kapitlet rörande hur man som
lärare eller övrig pedagog på skolan ska förhålla sig när en kris uppstår, samt vilket ansvar
som tilldelas. De kapitel som berörs är när en elev dör, när en elevs familjemedlem eller
annan anhörig dör och när en i personalen dör. Skola D berör ett kapitel kring när en elev
eller anhörig är allvarligt sjuk.
6.2.2 Under en kris
Det är ett flertal punkter som presenteras i sorgplanerna när en kris äger rum. Det är dessa
punkter som skapar förutsättningar för både lärare och andra pedagoger att stödja barn i en
kris. De punkter som berörs i sorgplanerna är först och främst olika typer av
kommunikationsvägar. Sorgplanerna beskriver att skolans ledning ska informeras först när ett
dödsfall har skett och därefter ansvarar sedan ledningen för att informationen förmedlas
vidare till övrig personal på skolan. När läraren har tagit del av informationen gällande
dödsfallet ska eleverna i klassen samt deras föräldrar också få ta del av informationen. I ett
utdrag från Skola F, kan vi se ett exempel på hur danska skolor beskriver hur läraren ska
handla när eleverna i klassen ska informeras kring dödsfallet av en annan elev.
Børnene informeres:
• Det vurderes i det enkelte tilfælde sammen med ledelsen, om kontaktpersonen er i stand
til at give denne information, eller om han/hun har behov for, at en anden træder til.
• Fortæl facts (afliv myter - måske kendes omfanget af ulykken ikke endnu)
• Er der dødsfald, så tænd evt. et lys på elevens plads (lys i materialekassen)
27
• Gi` børnene tid til forskellige reaktioner (nogle spørger, nogle vil lege videre, andre er
tavse, nogle vil gerne fortælle m egne oplevelser … )
• Giv evt. tid til at tegne oplevelser, følelser…
För att sammanfatta utdraget ovan så beskriver första punkten att olika typer av dödsbesked
bedöms tillsammans med ledning och hur man ska tilldela informationen med barnen. Det är
också viktigt att vara tydliga med informationen man som lärare förmedlar. I samtalet ska
man vara ärligt för att både undvika samt sätta stopp på rykten och missuppfattningar. När
informationen har förmedlats kan man vid behov, tända ett ljus på elevens plats (som finns i
skolans materiallåda). I de sista två punkterna redogör sorgplanen för barns olika sätt att
reagera, det kan se olika ut och det kan ta olika lång tid för barnen att avreagera sig. Vissa
elever kommer ha fråga, vissa vill fortsätta leka, andra vill berätta om sina berättelser medan
andra vill sitta tysta. Men avslutningsvis är det också viktigt att man som lärare ger tid för att
tala om upplevelser och känslor med varandra. Utdrag visar ett tydligt exempel på
instruktioner och vilka förutsättningar det finns för en dansk lärare att agera vid ett dödsfall.
Alla tre sorgplaner belyser vikten av noggrannhet och ärlighet när eleverna ska informeras.
Det ska alltid vara två vuxna i klassrummet när informationen förmedlas och samtalet ska
anpassas efter klassens ålder. Sorgplanerna belyser även vikten av att vara tydlig med vad
som har hänt, för att undvika missuppfattningar. Läraren ska vara rak och ärlig för att vara
tydlig kring vad som faktiskt har hänt. Eleverna ska även, vid ett senare tillfälle, erbjudas att
samtala om klasskamraten, antingen med varandra, en vuxen eller skolkurator. Det är också
viktigt att eleverna ges utrymmet till att uttrycka både positiva och negativa tankar som de
upplever samt bearbeta besked på olika vis. Detta kan lärarens göra genom att låta eleverna
berätta minnen kring eleven, rita teckningar, sjunga en sång eller hålla en tyst minut. Detta
kan även anpassas efter ålder och behov.
Läraren har inte bara ett ansvar att hjälpa elever bearbeta händelsen, utan ska exempelvis
också hålla kontakt med familjen som förlorat sitt barn. Alla de danska sorgplanerna menar
att främst läraren (tillsammans med klassen) eller ledningen ska skicka hem blommor från
skolan och skola E menar även på att klassläraren ska hålla kontakt med familjen i ett år efter
händelsen, speciellt om eleven som gått bort har ett syskon som går på samma skola.
Avslutningsvis är det också viktigt att forma en handlingsplan för hur man som lärare eller
övrig pedagog på skolan ska hantera och arbeta med den drabbade eleven (som t.ex förlorat
28
en familjemedlem) eller de elever i klassen som förlorat en klasskamrat. En handlingsplan är
något som till en början grundar sig i när en kris sker, det vill säga när eleverna har fått ta del
av informationen och accepterats vad som har skett. Alla tre sorgplaner, visar som tidigare
nämnt på ett flertal förutsättningar för lärare och övriga pedagoger att förhålla sig till.
Handlingsplanen och uppföljningsarbetet håller varandra hand i hand och börjar med att
informationen förmedlas och eleverna förstår vad som skett och fortsätter, när krisen sedan
har skett och eleverna har fått tagit del av informationen ska man som lärare ska hjälpa
eleverna att bearbeta händelsen (se vidare 6.2.3). Alla tre sorgplaner visar därför på ett flertal
förutsättningar för lärare och övriga pedagoger att förhålla sig till i arbetet av bearbetningen.
Skola D menar exempelvis på att eleverne skal have lov til at fortælle alt, både positivt og
negative oplevelser. Idéer: en sang synges, lys og/eller blomst på elevens plads, tegning/digt
skrives. Det vill säga att eleverna ska ha möjlighet till att få berätta om både positiva och
negativa upplevelser och tankar kring det som hänt. Detta kan eleverna få uttrycka genom
sång, ljus eller blommor på elevens plats. Att rita eller skriva en dikt är också ett alternativ
för bearbetning av händelsen.
6.2.3 Efter en kris
När den aktuella krisen har skett och barnets chock har lagt sig är det viktigt att gå vidare och
fortsätta bearbeta händelsen, detta kan ske olika beroende på vem som har dött. Sorg-
planerna visar på liknande sätt och instruktioner på hur lärare och övriga pedagoger bör
handla vid sorgearbetet. Detta görs via en handlingsplan, vilket innefattar en rad olika
punkter för hur läraren ska handla. Det sorgplanerna främst berör är vikten av att
uppmärksamma barn sorgereaktioner efter dödsfallet och något som tydligt nämns i alla tre
sorgplaner är att lärare ska vara bra lyssnare och låta barnen tala och uttrycka sina tankar och
känslor, vilket är grundläggande i bearbetningen. Utöver det presenterar sorgplanerna även
olika typer av sorgereaktioner som är vanliga för barn, men belyser även vikten av att
sorgereaktioner är något individuellt och därför bör anpassas efter det. Sorgplanerna nämner
också att barn ska ha tillgång till en vuxen att prata med, vilket nödvändigtvis inte behöver
vara klassläraren eller en kurator utan kan också vara en annan vuxen på skolan.
Skolan ska även hålla en minnesstund för den avlidne, vilket skolans rektor har ansvar för.
Detta kan innehålla sång, tal och en tyst minut. Ledningen har även ett ansvar att informera
övriga föräldrar i klassen om dödsfallet. Det ska även anordnas ett möte i syfte med
29
föräldrarna i klassen för att belysa barns sorgereaktioner tillsammans med andra professioner,
för att underlätta sorgeprocessen.
Lärarna ska också fortsättningsvis arbeta med sorgeprocessen genom att fortsätta tala om
personen, olika minnen samt låta barnen uttrycka sig i text (ritningar, dikter m.m.) eller
genom att tala om det med varandra. Detta bör även anpassas efter ålder samt klassens behov
och förutsättningar. Om det är en elev eller en anhörig till en elev som dött så har läraren
även ett fortsatt ansvar att under en kommande framtid ha kontakt med den drabbade
familjen. Detta är antingen för att tillsammans med föräldrar/förälder skapa en anpassad
handlingsplan för den drabbade eleven, eller om det är eleven som har dött, så ska läraren
endast visa stöd till den drabbade familjen.
Avslutningsvis berör sorgplanerna instruktioner inför framtiden, om dödsfallet är en elev eller
personal på skolan så kan skolan uppmärksamma årsdagen för dödsfallen genom att ha en
tyst minut eller ägna en stund åt att prata minnen eller låta barnen prata om övriga tankar och
känslor kring det personen.
7. Analys
I detta avsnitt kommer vi med hjälp av våra teoretiska ramverk analysera vårt resultat i tre
avsnitt som vi kategoriserat, för att i analyssammanfattningen kunna besvara studiens
forskningsfrågor.
7.1 Inför en kris Beredskapen inför en kris skiljer sig till en viss del ifrån varandra, trots liknande syften och
innebörder så visar alla kris- och sorgplaner på en egen unik beredskap. Enligt Raundalen och
Schultz (2007) krävs det inte alltid en övrig utbildning hos lärare för att kunna stödja barn i
sorg, utan detta kan man med medmänsklighet komma långt på. Författarna menar vidare på
att lärare därför kan hjälpa barn mer än vad dem tror, trots att de inte har en utbildning kring
området eller övriga meriter för att stödja ett sörjande barn. Författarna tyder även på att det
är viktigt med beredskap inför en kris. Det är därför planerna har en viktig roll för lärare och
pedagoger att kunna förhålla sig till när en kris sker (Raundalen och Schultz, 2007). Detta
synliggörs i både de danska sorgplanerna och svenska krisplanerna, genom att skolorna
30
beskriver sitt syfte samt varför skolan bör ha en kris- respektive sorgplan. Motiveringen man
finner i dokumenten ligger sedan till grund för deras beredskap inför krissituationer. Planerna
börjar exempelvis med att definiera vad en kris är och vilka typer av krissituationer som kan
uppkomma. De inleder också med att tydliggöra skolan beredskap genom att motivera planen
syfte. Alla skolor beskriver att planens intention är att stödja personalen vid en eventuell kris,
vilket kan användas som ett grundläggande verktyg att förhålla sig till, för både sig själv och
för andra. Det tilläggs även specifikt i främst krisplanerna att planen endast är ett
grundläggande verktyg, och kan därför anpassas efter krisens behov. Detta är även något man
understryker i Skola A:s krisplan, där det beskrivs att en krisplan endast ses som en generell
plan för hur man som personal på skolan ska agera vid en kris. Personalen på skolan bör
därför vara beredda på att improvisera om situationen kräver det.
En märkbar skillnad mellan de svenska och danska planerna är att de svenska planerna lägger
en större vikt i en så kallad krisgrupp. Detta visar på en annan typ av beredskap, vilket vi
menar är en typ av förutsättning för lärare på skolan i stödet av barns sorgeprocess. De
svenska krisplanerna redogör för en strukturerad beskrivning av krisgruppens ansvar, vilket
visar på en annan typ av beredskap för att krisen ska hanteras på bästa vis (Raundalen &
Schultz, 2007). Det som beskrivs är att krisgruppen ansvarar för att elever, lärare och andra
pedagoger på skolan ska kunna ta sig igenom en kris på bästa sätt. Vilket också kan kopplas
till Raundalen & Schultz krispedagogiska faser, genom att krisgruppens huvudansvar är att
erbjuda, delegera ansvar och sammanlänka individer för att en kris ska hanteras på bästa sätt.
Vilket är grunden för den krispedagogiska modellen. En annan tolkning av beredskap inför en
kris synliggörs i de svenska krisplanerna genom att två av skolorna tar upp att krisgruppen
har ett ansvar att erbjuda utbildningar i syfte att förebygga krishantering på skolan. Enligt
Raundalen & Schultz (2007) skiljer det sig också barn emellan hur lång tid det kan ta att
återgå till det normala efter en kris, vilket innebär att barn kan behöva olika mycket hjälp
efter en kris. Vi anser således att det är viktigt att personal kan få utbildning i jämna
mellanrum för att kunna få läraren kan få stöd i att bemöta barn som behöver ett pågående
stöd i en kris. I krisplanerna står det ingenting om vilka typer av utbildning det rör sig om,
men vi skulle kunna se det som skolorna värdesätter ett förebyggande arbete för att förbereda
sig för eventuella kriser men även se till att lärare och andra pedagoger har verktyg för att
kunna hantera kriserna. Trots att erbjudandet om utbildningar inte tydliggörs i de danska
planerna så står vi fortfarande fast vid att både sorg- och krisplanerna visar på en beredskap
31
och förberedelse inför en kris. Men att det skiljer sig mellan de danska och svenska skolorna i
hur detta framförs innehållsmässigt i dokumenten.
7.2 Under en kris
Den krispedagogiska modellen är skapad för lärare och övriga pedagoger på skolan att
använda av för att bemöta barn i krissituationer samt hur arbetet kring ett barn i kris ska
struktureras (Raundalen och Schultz, 2007). Med hjälp av dessa faser kan vi se vilka
förutsättningar det finns för danska respektive svenska lärare i deras planer under en kris. När
en kris (t.ex. dödsfall av en elev) har uppstått är det först Raundalen och Schultz faktafas som
äger rum, fasen berör de rykten och missuppfattningar som läraren ska sättas stopp när
informationen inte har varit tydligt kring ett dödsfall. Som lärare är det viktigt att tidigt ta del
av rätt information, för att sätta stopp på både ryktesspridning och missuppfattningar. Ju
tidigare en lärare tagit del av informationen och förmedlat rätt information vidare till
eleverna, desto tidigare kan eleverna acceptera händelsen och började bearbeta den. När
läraren sedan har berättar om dödsfallet för eleverna, är det också viktigt att informationen
förmedlas rättvist och anpassas efter ålder. Informationen ska också vara rak och tydlig så
barnen verkligen förstår vad som har hänt. Detta är något som både de danska och svenska
skolor tydliggör i sina planer. Det som dock skiljer sig är att de danska planerna har mer
utförliga instruktioner på hur läraren ska tala om för eleverna vad som har hänt. De danska
skolorna skriver ett flertal punkter för hur läraren bör tänka, tala och agera i en sådan
situation, vilket kan underlätta för läraren vid en krissituation. Trots att de svenska skolorna
också berör samma område och vikten av att vara tydlig och ärlig i samtalet med eleverna, så
visar de svenska skolorna inte på samma typ redskap för läraren att förhålla sig till. De
svenska skolorna visar endast på 1–2 enstaka punkter med information för läraren att förhålla
sig till när information kring ett dödsfall har skett. Vilket skiljer sig med de danska skolorna
som istället har ett flertal punkter, samt egna avsnitt kring vad läraren både ska göra och
tänka på när de ska informera elever kring dödsfallet. Detta visar i sin tur på att de danska
lärarna har fler förutsättningar att förhålla sig till i sina sorgplaner, i förhållande till de
svenska krisplanerna i frågan om hur läraren bör kommunicera med sina elever efter ett
dödsfall har skett. Detta för att sätta stopp på ryktesspridning och missuppfattningar.
När en kris väl sker menar även Cullberg (2006) att alla reagerar olika, det finns inte ett rätt
eller fel sätt att reagera vid en kris utan det finns endast ungefärliga faser. Cullberg (2006)
32
redogör för fyra faser när en kris sker, och den första fasen som han presenterar är
chockfasen, den fasen vara ifrån en kort stund till några dygn. I denna fas kan det vara svårt
för individen att förstå vad som har hänt och det kan vara svårt att förstå vad man känner.
Detta kan exempelvis vara när en elev har fått reda på att en klasskamrat har avlidit.
Känslorna behöver inte alltid synas på utsidan utan känslorna kan också endast kännas på
insidan. De danska skolorna är tydliga med att alla barn kan reagera olika på sorg och att
läraren därför bör vara uppmärksam genom att hålla ett extra öga på elevernas reaktioner och
beteenden som inte alltid behöver inträffa när krisen sker utan kan även komma en tid
därefter. En skillnad vi därför kan se mellan de svenska och danska skolorna är att de svenska
skolorna inte berör samma typ av aspekt kring att kriser kan upplevas och kännas olika för
individer. De danska skolor tillger mer information kring en krishantering i förhållande till
hur lärare bör agera, vilket skiljer sig gentemot de svenska som endast kort redogör för de
instruktioner som läraren bör förhålla sig till under en kris. De svenska krisplanerna visar på
ett mer objektivt perspektiv, där läraren endast har ett fåtal instruktioner som hen kan förhålla
sig till. Krisplaner lägger istället mer ansvar hos krisledningsgruppen, och inte på läraren. De
danska sorgplanerna berörs på ett mer individuellt plan, där läraren själv har en större roll att
agera vid en kris. Tack vare att de danska lärarna får ta del av information kring vad
exempelvis en kris är och hur individer kan reagera i sina planer, så skapar detta en
förförståelse samt fler förutsättningar för danska läraren att agera vid en kris. För det är enligt
Cullberg (2006) viktigt att man som lärare förstår att alla elever reagerar olika och hanterar
kriser på olika vis. Utifrån de svenska krisplanerna är det endast en av de tre skolorna som
kort nämner detta, skolan menar att man som lärare måste förstå att alla barn reagerar olika
och att man aldrig ska blockera ett barns känslor. Utan det är viktigt att låta barnet acceptera
och förmedla sina känslor kring dödsfallet. I övrigt visar de svenska krisplanerna inte på
samma typ av förutsättningar gällande sina instruktioner i planerna. Utan de svenska
krisplanerna tar istället upp att ett möte med ansvariga (ledning och krisgrupp) i skolan ska
ske vid en kris. Ett exempel på detta är att krisgrupperna i svenska skolorna håller i mötena
när en kris har skett. Detta kan i sin tur leda till en annan typ av förutsättning för svenska
lärare, då lärare och andra pedagoger kan agera under en kris med hjälp av varandra. Genom
att man i grupp diskuterar vilka åtgärder man anser lämpligt att ta in under en kris. Detta kan
således ge svenska lärare andra typer av förutsättningar att kunna handskas med de problem
som de ställs inför, men som dock inte grundar sig i krisplanerna på samma sätt som de
danska sorgplanerna.
33
När chocken har lagt sig ingår man in i Cullbergs (2006) reaktionsfas och Raundalen och
Schultz’s (2007) uttrycksfas, man börjar acceptera vad som har hänt och man kan börjar
ifrågasätta krisen och fråga sig varför samt vad man kunde ha gjort för att undvika händelsen.
Som lärare är det viktigt att man skapar ett tryggt samtalsklimat för eleverna i klassrummet
för att prata om sina känslor och tankar kring händelsen. Läraren eller pedagogen kan också i
en trygg samtalsmiljö ställa konkreta frågor kring situationen för att skapa ett så öppet
samtalsklimat som möjligt för gruppen (eller individen). Både de danska och svenska
planerna ger exempel som både Cullberg (2006), Raundalen och Schultz (2007) nämner, att
man exempelvis ska skapa utrymme för eleverna. Som lärare ska man ge både tid och
utrymme att låta eleverna uttrycka sina känslor och tankar till händelsen. Eleverna ska kunna
få tala om minnen och sina egna upplevelser. De danska sorgplanerna understryker även att
läraren ska läsa av reaktionerna hos eleverna, vissa elever kommer vilja uttrycka sig kring
händelsen medan andra elever kan visa på motsatsen och vill inte uttrycka sig alls. Det är
därför viktigt att läraren uppmärksammar detta och låter alla elever uttrycka sig och bearbeta
det på sitt eget sätt. Trots likheterna så skiljer sig de svenska krisplanerna en liten del från
varandra. I två av de svenska krisplanerna får vi inte ta del av samma typ av nutidsberedskap
som de danska sorgplanerna presenterar, utan de två skolorna presenterar endast hur läraren
ska agera i en senare handlingsplan. Det finns inga tydliga direktiv på hur läraren bör eller
ska agera när händelsen precis har skett, utan de redogör endast kort för att läraren ska ge
utrymme åt att samtal, en minnesstund ska hållas samt att religion kan vara en tröst samt
själsvårdnare. Avslutningsvis skrivs det att en minnesstund med en präst kan tilldelas vid
behov. Inte nog med att de svenska skiljer sig mot de danska, utan det skiljer sig även
skolorna emellan (A-C: svenska skolorna). Två av de svenska skolorna är väldigt korta och
objektiva, vilket skiljer sig från den sista skolan som har ett långt eget avsnitt med
beskrivningar på hur läraren bör tänka på vid samtal med barn, som efterliknar de danska
sorgplanernas instruktioner. Detta kan tolkas som att skolan lägger vikt på betydelsen samtal
vid en sorg genom att krisplanen ger tips och vägledning. Vilket kan ses som en förutsättning
för lärare att stötta elever i en krissituation. Det centrala som därför berörs i avsnittet är det
som både Cullberg (reaktionsfasen) och Raundalen och Schultz (uttrycksfasen) berör, vikten
av en trygg samtalsmiljö. I den svenska skolan som fokuserar på samtalet med barn har
grunder i både krispedagogiken och kristerapin. Som lärare är det återigen viktigt att använda
rätt ord och ha en förståelse över att det kan ta tid för eleven att visa sin sårbarhet. Således är
det av vikt att läraren respekterar att alla barn inte vill prata om det inträffade och istället ska
ge barnet tid att öppna upp för samtal. Detta påvisar fler förutsättningar för de danska lärarna
34
samt den enstaka svenska skolans lärare än de övriga två svenska, i frågan om hur de bör
tänka och agera vid samtal av sörjande barn.
Avslutningsvis under krisens skede kan man med hjälp av Raundalen och Schultz (2007)
handlingsfas, se hur man som lärare och pedagog bör handla härnäst. Under denna fas ska
man som tidigare nämnt låta barnen visa sitt engagemang kring händelsen. Detta kan ske
genom att låta barnen rita, skriva, prata minnen med mera, för att bearbeta händelsen ännu
mer. I de danska planerna har vi kunnat se att det inte bara finns instruktioner kring hur
informationen kring dödsfallet ska förmedlas utan också hur man som lärare ska förhålla sig i
samtalet med eleverna, men här får man också ta del av hur läraren ska handla kort därefter.
De danska planerna tar upp olika idéer på aktiviteter som kan genomföras därefter för att
börja bearbetande av krisen. Exempel på detta är att sjunga, tända ljus, plocka och lägga
blommor på elevens bänk, rita, skriva dikter (eller övrig skrift till den bortgångne), skriv
minnen i en minnesbok eller skriva hälsningar till familjen. De tre danska planerna lägger
också stor vikt i att det måste finnas möjligheter för eleverna att kunna göra aktiviteter som
inte har något att göra med döden. Detta är för de elever som inte vill tala eller bearbeta
dödsfallet just då och därför är (helst) fysiska aktiviteter ett bra alternativ. Genom att de
danska planerna har ett flertal, detaljerade idéer på hur läraren ska handla, så skapar detta
också fler förutsättningar för lärarna att handla i klassrummet när chocken av dödsfallet har
lagt sig hos eleverna. I de svenska krisplanerna finns det dock skillnader i vilka
förutsättningarna det finns för lärare i klassrummet och hur det synliggörs i krisplanerna. De
danska sorgplanerna har återigen tydliga instruktioner på hur en lärare bör handla vid en kris.
Det kan tolkas så genom det exempel som finns kring vad en lärare kan och bör göra för en
sörjande elev. I de svenska krisplanerna presenteras endast ett fåtal punkter om hur en lärare
kan handla vid en kris, där den berörda eleven får stöd till att hitta ett sätt att bearbeta sin
sorg. Det redogör kort och punktligt för att eleverna kan få rita, titta på en film, läsa böcker
(som behandlar sorg) eller att man kan ta fram krislådan som innehåller ljus, tändstickor,
näsdukar med mera. Utöver detta betonar de svenska krisplanerna att samtal med den
drabbade om sorg och döden kan vara ett sätt att hjälpa med pågående bearbetning under en
kris. Utifrån ett översiktligt perspektiv kan man dock se att det finns en del likheter i
planernas exempel på hur elever kan engagera sig i sin sorgeprocess. Men trots detta skiljer
dem sig åt, vilket som tidigare nämnt visar sig i mängden innehåll och detaljer som påvisas i
planerna. Där de danska sorgplanerna återigen bidrar med fler förutsättningar för läraren att
35
stödja barn i sin krishantering, till skillnad från de svenska krisplanerna som inte visar på
samma typer av förutsättningar för lärare att agera utefter.
7.3 Efter en kris
När krisen har skett och händelsen har börjat smälta in hos eleverna är det viktigt att fortsätta
bearbeta händelsen. Med hjälp av bearbetningsfasen, som ofta kännetecknas av att man insett
vad som har hänt så börjar den riktiga bearbetningen av känslor och reaktioner. Nu tas nästa
steg för att kunna gå tillbaka till en fungerande vardag. Cullberg (2006) menar att denna fas
vanligtvis är den längsta, men kan variera beroende på omständigheterna. Mängden påverkan
på individen av dödsfallen påverkar också längden och mängden av bearbetning.
Krispedagogiken (2007) tyder på att rutiner kan vara en bra stödpelare vid bearbetningen av
en kris, exempelvis vid ett dödsfall av en vårdnadshavare kan det vara bra för eleven att
komma tillbaka till skolan för att få tänka på annat eller bearbeta sorgen med vänner eller
andra vuxna personer på skolan. Men beroende på hur krisen har påverkat eleven kan det ta
olika lång tid att läka från det. Vissa elever behöver mer hjälp än vad krispedagogikens
modell förklarar, men det är lärarens ansvar att under krispedagogikens uppföljningsfas, följa
upp med elever som fortfarande är märkbart påverkade av händelsen. Utöver lärarens
kunskaper och stöd kan det också i behov behövas professionell hjälp, för att stödja elever i
sin sorgeprocess (Raundalen & Schultz, 2007). Utifrån både Cullbergs (2006) kris- och
kristerapi samt Raundalen och Schultz (2007) krispedagogiska modell har läraren ett tydligt
ansvar att tillsammans med vårdnadshavare skapa en handlingsplan anpassat efter elevens
behov och förutsättningar. Detta berörs i både kris- och sorgplanerna, där man får ta del av
olika långa avsnitt för handlingsplaner och uppföljningsarbete för lärare att grunda sig i. Trots
en handlingsplan som skapas tillsammans av lärare och vårdnadshavare, kan det ibland
krävas mer stöd till barnet än vad lärare (och vårdnadshavare) kan ge. Det är då främst
lärarens ansvar att se till så eleven får tillgång till lämplig professionell hjälp som kan
innefatta skolkurator, psykolog eller SOC beroende på omständigheter och behov (Raundalen
& Schultz, 2007). Detta exemplifierar även de danska planerna som även senare i bearbetning
bör vara uppmärksamma på elevernas sorgereaktioner, de elever som kanske inte uttryckt sig
tidigare kan med tiden börjar uttrycka sig och det ska lärarna skapa utrymme för. Även de
eleverna som tidigare uttryckt sig kanske inte bearbetat händelsen helt och kanske behöver
mer hjälp än vad läraren och föräldrar kan ge. De danska sorgplanerna beskriver att läraren
har ett ansvar att ta kontakt med skolkurator, eller psykolog vid på behov, för att fortsätta och
36
stödja barnet i sin sorg. De svenska skolorna skiljer sig även här i jämförelse med de danska,
och menar att elevhälsan samt krisgruppen tillträder tidigt in i sorgearbetet hos eleverna.
Vilket innefattar att de svenska lärarna inte har lika stort ansvar som de danska lärarna har i
elevers sorgearbete. De danska skolorna tillkallar endast övrig (professionell) hjälp vid
svårare behov, där läraren känner att det inte kan kontrollera situationen längre (eller vid
svårare och allvarligare dödsfall). Till skillnad från de svenska planerna som redan tidigt i
sorgeprocessen låter de yrkesprofessionella ta över en större del av ansvaret. De svenska
lärarna tillkommer dock senare i sorgeprocessen, när barnen kommer tillbaka på fötter igen.
De svenska lärarna kan vara en mindre grundpelare av stöd när den större delen av chock har
lagt sig, vilket främst rör sig efter i bearbetningsfasen och vidare in på Cullbergs
nyorienteringsfas.
När bearbetningen har pågått ett tag, så börjar man efter en tid att nyorientera sig efter
händelsen. Det som tidigare har hänt kan nu ses som ett minne, och en del av livet som aldrig
kommer att glömmas bort. De danska skolorna berör Cullbergs (2006) nyorienteringsfas
genom att de uppmärksammas den avlidnes dödsdag, födelsedag samt begravningsdag. De
uppmärksammas även genom att hålla en tyst minut, lämna blommor på begravningsplats
eller skapar utrymme i klassrummet för att tala om personen och dess minnen. De danska
skolorna förhåller sig väl till Cullbergs (2006) nyorienteringsfas och de tre danska skolorna
som vi valt att analysera visar alla i sina uppföljnings- och handlingsplaner att man som
lärare ska fortsätta tala om den bortgångne eleven med klassen. Andra punkter som
presenteras är att eleverna får möjlighet att besöka gravplatsen, läsa böcker samt tala och
sjunga. En viktig del är också att komma ihåg den avlidnes födelsedag samt dödsdag vilket
bör uppmärksammas genom att hålla en tyst minut samt återuppta gamla minnen med
eleven). Det nämns även i de danska sorgplanerna att läraren återigen bör vara
uppmärksamma på eleverna känslor och tankar kring den avlidne, då årsdagar kan återuppta
gamla känslor. I de svenska skolorna berörs inte samma typ av uppföljningsarbete, utan de
svenska krisplanerna skriver att beroende på vad som har inträffat kan efterarbetet vara mer
eller mindre omfattande. Det beskriver endast att lärare och krisgruppen ska vara
uppmärksamma på elevernas sorgereaktioner och att kommunikation med vårdnadshavare
och andra pedagoger är nyckeln till ett fungerande efterarbete. De redogör även för att man
utifrån detta tar uppföljningsarbetet vidare vid behov. Det kan således utifrån krisplanerna
tolkas som att de svenska skolorna har ett tydligt sätt att hantera kriser som uppkommer men
det långsiktiga arbetet står inte skrivet i krisplanen, utan beror istället på den rådande
37
situationen. Det visar sig även utifrån krisplanerna att man ger lärare och andra pedagoger en
frihet till att analysera situationen. Vilket också tillger ett eget ansvar gällande vilket stöd
barnet behöver för att klara av sin skolgång efter en kris, detta genom att man exempelvis
kallar till experthjälp vid behov.
7.4 Sammanfattning av analys
Syftet med studien har varit att jämföra tre sorgplaner och tre krisplaner med varandra, för att
bidra till en fördjupad kunskap kring kommunala grundskolors krisberedskap, genom att
främst studera vilka likheter och skillnader det finns planerna emellan. Men också vilka
förutsättningar läraren har att stödja barn i kris utifrån planernas innehåll.
Studiens första forskningsfråga är vilka eventuella likheter och skillnader finns mellan
svenska och danska kommunala kris- och sorgplaner för grundskolan, vilket främst visar sig
i skolornas sätt att agera både inför, under och efter en kris. Raundalen och Schultz (2007)
menar som tidigare nämnt att det är viktigt med en beredskap inför en kris, och detta har alla
sex planer påvisat genom att i sina inledningar beskriva syftet med planen. Det enda som
skiljer dem åt är mängden innehåll och ordagranna motiveringar till planerna. Men alla kris-
och sorgplaners intention att stödja personal, vilket är viktigt vid en kris (Raundalen och
Schultz, 2007).
Raundalen och Schultzs (2007) modell ligger också till grund för lärare och övriga pedagoger
att använda sig utav när de ska bemöta barn i krissituationer. Modellen ska skapa en
förförståelse för hur arbetet kring ett barn i kris ska struktureras. Inom faktafasen skiljer det
sig en del i arbetet mellan de svenska och danska planerna. De danska sorgplanerna visade ett
flertal punkter med introduktioner för hur man som lärare ska hantera situationen, vilket de
svenska skolorna var väldigt korta om. Här kan vi också se att de danska lärare har fler
förutsättningar att handla utifrån, då de på ett mer tillgängligt sätt kan agera och förhålla sig
till sina sorgplaner. Enligt Cullbergs (2006) chockfas skiljer det sig också mellan planerna.
De danska planerna är tydliga med att beskriva reaktioner och hur lärare ska agera, medan de
svenska planerna knappt redogör för detta område alls.
I reaktions- och uttrycksfasen finns det dock en del likheter, alla sex planer benämner att man
som lärare ska ge utrymme för elevers känslor och tankar, trots att det läggs olika mycket vikt
38
i denna aspekt. I handlingsfasen kunde vi se ett liknande innehåll från ett översiktligt
perspektiv, men gick man in närmare på detaljer skiljde det sig återigen mellan länderna. De
danska sorgplanerna la större vikt i detta genom att bidra med fler och tydligare instruktioner
på vad läraren kunde göra. Vilket då skiljde sig mot de svenska som endast kort och punktligt
presenterade några få exempel. Vilket inte visar på samma typ av utrymme för barns känslor
och tankar som de danska sorgplanerna gör.
I bearbetningsfasen fanns det ett flertal likheter bland planerna. Alla sex skolor presenterar
olika typer av handlingsplaner som vara anpassat efter barnets behov. Det som skiljer länder
emot är förutsättningar kring händelsen samt aspekten om professionellt stöd för barnet. De
danska redogör för den professionella hjälpen när läraren själv känner att stödet är utom
kontroll. De svenska planerna redogör för det professionella stödet redan tidigt och lägger
därför inte lika stor vikt på att läraren ska agera och stödja barnet i en svår kris, utan att det
finns direkt professionell hjälp att få. Avslutningsvis berörs nyorienteringsfasen, med både
likheter och skillnader, danska sorgplanerna är tydliga med olika typer av uppföljningsarbete,
de berör även minnesdagar (födelsedag, dödsdag m.m.) och lägger stor vikt i att fortsätta
komma ihåg den bortgångne samt barn reaktion och känslor efter tiden. Krisplanerna tar
endast korta exempel om att fortsätta vara uppmärksamma på elevers sorgeprocess och att
beroende på händelse (och förutsättningar) kan uppföljningsarbetet anpassas efter behov.
Sammanfattningsvis finns det en del likheter och skillnader mellan de svenska och danska
planerna. Med hjälp av en tydlig beredskap inför en kris så läggs även grunden för det
kommande sorgearbetet. Alla planer har egna syften och motiveringar till sina planer och alla
påvisade på samma intentioner. Trots detta så varierar det en del gällande ansvaret, då de
svenska skolorna lägger mycket vikt i att krisgruppen/ledningen och professionell hjälp ska
tas in tidigt i krisen, vilket tyder på ett mindre ansvar för läraren. I jämförelse med de danska
där läraren har en betydligt större roll gällande stödjandet. Vilket också visar sig i Cullbergs
(2006) och Raundalden och Schultz (2007) faser. Läraren har inte endast ett ansvar att stödja
under krisen utan har också ansvar att se till så livet går vidare, detta kan de göra genom att
försöka återgå till normala rutiner, vilket är viktigt i sorgearbetet (Raundalen & Schultz,
2007). Läraren ska i linje med detta också bearbeta händelsen med lek, samtal och andra
engagemang. Vilket alla kris- och sorgplaner lägger vikt i. Den största skillnaden mellan
länderna är att de danska skolorna har större mängd innehåll med fler instruktioner, fakta,
förberedelser samt större efterarbete. Vilket återigen skiljer sig från de svenska krisplanerna
39
som endast berör detta i ett fåtal punkter. Det kan försvåra en krissituation för läraren då
punkterna inte bidrar med lika tydlig information som de danska sorgplanerna förmedlar.
Detta ligger även till grund för studiens andra forskningsfråga, vilka förutsättningar finns det
för lärare att stödja barn i sorg, utifrån kris- och sorgplanerna. För genom att vi kunnat
analysera och tydliggöra för de likheter och skillnader som finns mellan kris- och
sorgplanerna har det också framkommit att läraren och pedagogens ansvar ser olika ut. Vi har
kunnat se att det finns en del olika förutsättningar för de danska och svenska lärarna. Genom
att de danska sorgplanerna har tydliga instruktioner kring hur lärare ska agera både inför,
under och efter en kris underlättar det stödet till barns individuella krishantering. Vilket
skiljer sig markant med de svenska skolorna, som återigen är kortfattade och inte visar på
samma typ av beredskap. De svenska lärarna har därför inte samma typ av förutsättningar,
utifrån sina krisplaner att personligen stödja ett barn i sorg. Det vi dock har kunnat se är att de
svenska lärarna visar på en annan typ av beredskap, genom att dem tillsammans med andra
lärare har möten för att tillsammans ta beslut i krisen och sorgearbetet. Vilket visar på en
annan typ av förutsättning, vilket vi kommer diskutera närmare i kapitel 8.
7.4.1 Slutsatser
De slutsatser vi har kunnat dra är att kris- och sorgplaner förbereder både lärare och andra
pedagoger att handla inför, under och efter en kris men att det skiljer sig en del planerna
emellan. Utifrån teoriernas faser har vi också kunnat se att det finns flest likheter i fakta-,
handlings-, bearbetning-, och uppföljningsfasen. Det är dock viktigt att poängtera att trots de
likheter som påvisats i dessa faser så är alltid sorgplanerna ett snäpp vassare, genom att de är
mer detaljerade och utförliga. De övriga skillnaderna tydliggörs i chock-, reaktions-, uttrycks-
och nyorienteringsfasen då det endast är de danska sorgplanerna som berör och anpassar sig
utifrån dessa områden. De svenska krisplanerna nämner dessa områden till en viss mån, men
det varierar en del bland skolorna (A-C). Den långsiktiga stödprocessen med barns
individuella sorgeprocess är därför inte helt tydligt i de svenska krisplanerna, vilket därför
visar på att de svenska lärarna har färre förutsättningar utifrån sina krisplaner att stödja barn i
sorg.
Ytterligare en slutsats är att innehållet i alla planer skiljer sig en hel del, både i struktur och
mängden innehåll vilket också kan bidra till mängden förutsättningar läraren har att agera
utefter. De planer som innehöll flest sidor men som också var mest detaljrika, som också
40
förmedlare mer information och instruktioner gav läraren fler förutsättningar att agera utefter.
Avslutningsvis visar studien också på att, för att en kris ska kunna hanteras på bästa sätt, bör
läraren ha en bra grund med verktyg att handla utefter. Detta kan innefatta en kris- eller
sorgplan som stöd för att veta hur läraren ska handla eller samarbete med övriga pedagoger,
vårdnadstagare eller professionellt stöd för att hjälpa barn att bearbeta sin individuella
krishantering.
8. Avslutande diskussion
Böge och Dige (2008) samt Barclay (2004) menar att krisplaner är något som alla skolor ska
använda sig av, då det beskriver specifika krisscenarier samt hur man ska hantera en sådan
situation. Detta stärker också Raundalen och Schultz (2007) som också menar att en krisplan
ska nyttjas för beredskap och eventuella krissituationer och måste därför tas på fullt allvar. Vi
har kommit fram till att det finns både likheter och skillnader mellan danska sorgplaner och
svenska krisplaner samt hur lärares förutsättningar synliggörs i dokumenten.
De märkbara skillnaderna vi har noterat när vi analyserat kris -och sorgplanerna är främst de
skillnader som berör både innehåll och struktur i dokumenten. Genom detta har vi också
kunnat tolka vilka förutsättningar lärare tilldelas utifrån kris- och sorgplanerna. Vi har tolkat
resultatet som att de danska sorgplanerna lägger ett fokus på att hjälpa och stödja elever
under sorgearbete vid en kris. De svenska krisplanerna lägger fokus på hur man bör handskas
med en kris i det akuta skedet, snarare än de verktyg som behövs för att stötta elever under
och längre under sorgeprocessen, vilket vi menar nödvändigtvis inte behöver påvisa en
starkare krishantering enbart för att det står ett utförligare innehåll om hur man handskas med
en kris som resulterar i sorg. Detta stödjer även Lytje’s (2017) studie som menar att danska
sorgplaner är ett väl fungerande stöd, vilket i sin tur lett till att lärare är en trygga i sin roll för
att bemöta förlust. Dock en kritik som Lytje (2017) lyfter fram är att sorgplaner inte alltid
presenterar alla barns sätt att hantera sin sorg i en krissituation. I förhållande till detta har
Cullberg (2006) och Raundalen och Schultz (2007) varit kompletterade, genom att påvisa att
alla barn hanterar sorg individuellt, vilket också har påvisats i de planer som vi har
analyserat. Den kritik som Lytje (2017) presenterar är också något som vi ställer oss bakom.
Detta eftersom en av studiens begränsningar har varit att vi inte använts oss, eller kombinerat
studien med exempelvis kvalitativa intervjuer, för att fånga pedagogernas egna utmattningar
kring krisberedskapen på skolorna. På grund av detta menar vi att en kris- och sorgplanerna
41
inte alltid kan användas för att stödja elever i sin individuella krishantering, utan planerna kan
ses en grundpelare i krisen som sedan kan anpassas efter behov. Under analysen framkom det
även i de svenska krisplanerna att man tog hjälp av professionell hjälp i ett tidigare skede i
jämförelse med danska sorgplanerna. Vilket man kan fråga sig kan vara anledningen till att
instruktionerna inte är lika tydliga och detaljrika. De svenska skolorna ger istället mer
utrymme till yrkesprofessionella att vägleda och hjälpa barn i en krissituation, vilket kan
bidra till ett mindre personligt ansvar för svenska lärare. Vilket också kan vara bra, då
situationen lättare kan anpassas efter behov då alla individer reagerar olika på sorg (Cullberg,
2006). De danska sorgplaner är istället mer av ett vägledande dokument, som berör hur en
kris ska hanteras och bemötas. Det vill säga hur kan lärare kan hjälpa elever att bearbeta sin
kris både under och efter en kris. Detta är inget som vi har sett i de svenska krisplanerna i en
lika stor utsträckning, men vi tolkar det som att både kris och sorgplaner erbjuder en egen
form av stöd för lärarna men på olika sätt. Utifrån studiens andra frågeställning kan vi dock
inte påstå att de svenska krisplanerna erbjuder en tillräcklig vägledning för att bemöta elever i
sorg, i förhållande till de danska sorgplanerna. Vi anser att det är viktigt att lärare kan
erbjudas vägledning för att bemöta barn som går igenom kriser, vilket även Böge och Dige
(2008) samt Barclay (2004) anser är betydelsefullt vid en krishantering. Detta kan relatera
med forskning från Demuth, Miller och Alderfer (2020) som menar att handlingsplaner som
fokuserar på sorg är en god vägledning för lärare att kunna bemöta elever som sörjer genom
att lärare får både kunskap och verktyg att bemöta dessa elever.
I övrigt har vi har även noterat märkbara skillnader i hur danska och svenska synliggör
lärarnas förutsättningar i klassrummet, vilket vi även berörde kort i analyssammanfattningen
(7.4). De svenska krisplanerna exempelvis nämner ett fåtal punkter på hur en lärare kan
hjälpa en elev i klassrummet vid sorg medans de danska sorgplanerna har omfattande och fler
instruktioner. En annan skillnad vi har noterat mellan danska och svenska planer är i fråga om
hur lärare ska kommunicera och bemöta barn vid dödsfall, i de danska sorgplanerna
synliggörs den vikt man sätter i både stöd, bemötande och kommunikation med eleverna som
sörjer genom tydliga instruktioner och tips. Detta anser vi är av stor betydelse och även en
betydelsefull förutsättning för lärare på skolan. Detta påvisade även Dyregrov (2013) i visade
i sin studie, där många lärare ansåg att skolan står för en viktig roll vid barns sorgeprocess.
Det är också viktigt att nämna att de danska och svenska skolsystemen inte heller är en
motsvarighet till varandra. Även om länderna skiljer sig från varandra, är det viktigt att
42
belysa att enskilda skolornas ledning och organisation kan skilja sig i hur dem väljer att
arbeta kring sorg och sorgeprocesser. Vilket har synliggjorts i denna studie, gällande både
länder emellan men också skolor emellan. Krisplanerna skapar exempelvis en större frihet för
läraren att själv hitta ett sätt att stödja eleven på, istället för att endast utgå från konkreta
instruktioner som exempelvis danska sorgplaner berör. Sorgplanerna är istället mer strikta
och detaljrika i sättet som läraren bör handla, men det behöver inte heller vara något negativt.
Krisplanerna observerar också att de är allmän plan för hur lärare ska ingripa vid en kris. De
beskriver också att skolans personal bör vara beredda på att improvisera när planen inte
stämmer överens med verkligheten, vilket är ett rimligt och intressant resonemang då vi
menar att ingen kris är sig lik den andra. Detta berörs dock inte i sorgplanerna i samma
utsträckning, utan synliggörs endast mellan raderna. Det nämns också att krisgrupperna
(förutom det aktiva arbetet vid en kris) erbjuder lärarna och övriga pedagoger stöd, i form av
utbildning men också inkallning till möten under kris, detta är något som inte heller har
presenterats i de danska sorgplanerna som istället lägger allt fokus på lärarens handlande och
menar istället på att de yrkesprofessionella kan tas in i bilden vid behov. Som vi nämnt
tidigare tyder detta på att svenska lärare inte har lika mycket personligt ansvar under krisen i
jämfört med de danska lärarna, men å andra sidan menar vi att detta kan visa på att lärarna får
andra förutsättningar att hantera krisen samt stödja eleverna i sina individuella
krishanteringar. Som lärare är det därför viktigt att kunna ta del av diskussioner och beslut
menar vi är stor förutsättning för lärare, för att kunna diskutera de behov som behövs vid en
kris. Detta kan kopplas till Smith, Kress, Fenstemaker & Hyder (2001) studie som menade att
krisgrupper som träffades ofta var förberedda inför eventuella kriser. Vi menar vidare som
Dyregrov (1995 & 2010) och Thormod (2013) att det kan bli svårt för lärare att bemöta elever
i sorg om det inte finns kunskap kring barns sorgehantering. Vi menar därför på att
utbildning, övriga kunskaper eller stöd därför kan ses som en förutsättning för läraren, genom
att det förbereder lärare inför, under och efter en kris. Detta exemplifieras dock till en stor del
i de danska sorgplanerna, som i dokumentet även redogör för fakta och övrig information
kring exempelvis barns sorgereaktioner som kan vara relevanta under stödprocesser.
Sammanfattningsvis skiljer det sig markant mellan länderna, och vi kan inte säga vad en bra
kris- eller sorgplan faktiskt är. Det vi dock kan säga att det finns olika förutsättningar för
lärare att handla i en kris samt stödja barn i sorgeprocessen.
43
8.1 Studiens bidrag och begränsningar
Denna studie har bidragit med forskning kring lärarens roll i relation till barns sorgeprocess
och de olika typer av beredskap som finns inför, under och efter en kris. Detta med hjälp av
både sorg- och krisplaner, samt den kritik som finns kring dessa områden. För att få ett
bredare perspektiv har vi redogjort för forskning som berör lärares egna uppfattningar
rörande deras roll i en kris på arbetsplatsen, där krisen inte endast påverkar dem själva utan
även deras elever. Studien har bidragit med en inblick i hur olika kris- och sorgplaner kan se
ut. Genom den jämförelse som studien har presenterat har vi tagit till fasta att det skiljer sig
en del mellan kris- och sorgplanerna och att det finns olika villkor och förutsättningar för
danska och svenska lärare att kunna agera i en kris. En begränsning med studien, som tidigare
har nämnts, är att kris- och sorgplaner inte är en motsvarighet till varandra. Därav är det svårt
att faktiskt säga vad som är en bra respektive dåligt plan, samt vilka lärare som har fler
förutsättningar att handla i en krissituation. De danska sorgplanerna har enligt denna studie
visat på en större beredskap, genom sina detaljrika och innehållsmässiga sorgplaner. Vilket
har resulterat i att vi utifrån vår andra forskningsfråga kunnat anta att det finns fler
förutsättningar för danska lärare att agera i en kris, i jämförelse med de svenska lärarna.
Något som dock tillträdde i analysen var upptäckten om att de svenska krisplanerna
(skolorna) lägger en stor vikt i att ta professionell hjälp redan från början av en kris. Det har
även gemensamma möten med ledning och krisgrupp för att tillsammans ta beslut som är
anpassat efter situationens behov. Vilket visar på en annan typ av förutsättningar som inte
berör forskningsfrågan. Detta påvisar utifrån denna studies syfte, på att de svenska lärarna
inte har samma typ av förutsättningar att personligen agera i en kris utifrån krisplanen. En
annan begränsning har också varit variationen mellan planerna, de danska sorgplanerna är
väldigt lika i sina innehåll vilket har skiljt sig ifrån de svenska skolorna där alla planer sett
väldigt olika ut, både innehåll- och strukturmässigt vilket också har påverkat analysen.
8.2 Implikationer för vidare forskning Inför fortsatta studier vore det intressant att ta en närmare titt på vilka förutsättningar lärare
faktiskt har, detta kan ske genom att kombinera studien med intervjuer för att komma åt
lärare och andra pedagogers egna uppfattningar. Med hjälp av intervjuer skulle man också
kunna ställa frågor rörande den tidigare forskning vi presenterat. Frågor som fokuserar på
lärares bemötande samt osäkerhet och brist på kompetens gällande stöd för barn i sorg. Med
intervjuer kan man även komma åt lärarens egen uppfattning kring de förutsättningar som
44
finns för dem när en kris sker i skolan, och vad de själva tycker är bra och dåligt kring deras
sätt att arbeta kring en kris. En annan intressant aspekt skulle också kunna vara att ta en
djupare inblick i vad lärarna själva tycker gränsen går, gällande rollen som lärare och
medmänniska i sin arbetsroll. Denna studies storlek har varit för liten för att fylla ut och
besvara stora relevanta frågor, men den har bidragit till att öppna upp för nya dörrar och
vidare forskning med fokus på vilka förutsättningar det finns för lärare att agera när ett
dödsfall inträffar.
Referenslista
Alisic, E (2012). Teachers’ Perspectives on Providing Support to Children After Trauma: A
Qualitative Study. School Psychology Quarterly, 27(1), ss. 51–59.
Alvehus, J. (2013) Skriva uppsats med kvalitativ metod. Stockholm: Liber.
Andersson, M & Ingemarsson, K (1994) Kris och katastrof: en handbok för skolan.
Stockholm: Liber utbildning
Barclay, C (2004). Crisis Management in a Primary School. Teacher Development, 8(2 & 3),
ss. 297–312.
Boréus, K & Kohl, S (2018) “Innehållsanalys”, i Boréus, Kristina & Bergström, Göran. red.
Textens mening och makt. Stockholm: Liber.
Bowen, G (2009). Document Analysis as Qualitative research method. Qualitative Research
Jounal, Vol.9, ss. 27–40
Bryman, A (2011) Samhällsvetenskapliga metoder. Stockholm: Liber
Böge, P & Dige, J (2006) Möta barn i sorg: en handlingsplan för skola och förskola.
Kristianstad: Sveriges Utbildningsradio.
Cullberg, J (2006). Kris och utveckling. Stockholm: Natur och kultur
45
Cullinan, A. L. (1990). Teacher’s death anxiety, ability to cope with death, and perceived
ability to aid bereaved students. Death Studies, 14(2) ss. 147–160
Croona, G (2003). Etik och utmaning: om lärande av bemötande i professionsutbildning.
Diss. Växjö: Univ., 2003
DeMuth, M. Taggi-Pinto, A. Miller, E.G. Alderfer, M.A. (2020) Bereavement
accommodations in the classroom: experiences and opinions of school staff. J Sch Health, s.
165–171.
Dyregrov, A (2010) Barn och trauma. Lund: Studentlitteratur.
Dyregrov, A & Raundalen, M (1995) Sorg och omsorg. Lund: Studentlitteratur.
Dyregrov, A. Dyregrov, K & Thormod, I (2013). Teachers' perceptions of their role facing
children in grief. Emotional and behavioural difficulties 18(2)
Fhyr, G. (1999). Hur man möter människor i sorg. Stockholm: Natur och Kultur.
Holland, J (2008) How schools can support children who experience loss and death. British
Journal of Guidance and Counselling, 36(4):411–424
Holme, I.M & Solvang, B.K (1997). Forskningsmetodik - Om kvalitativa och kvantitativa
metoder. Lund: studentlitteratur
Hurd, R.C (1999). Adults view their childhood bereavement experiences. Death studies. 23,
17–41.
Kvale, S & Brinkmann, S (2014) Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur
Lindberg, L. (2006). “Den läkande leken”, i Skolverket: Myndighet för skolutveckling(red.)
När det värsta händer: om krishantering i förskola och skola. Stockholm: 08 Tryck.
46
Lytje, M. (2017) The success of a planned bereavement response – a survey on teacher use of
bereavement response plans when supporting grieving children in Danish schools. Pastoral
Care in Education, 35:1, 28–38,
Lytje, M (2018) The Danish Bereavement Response in 2015-Historic Development and
Evaluation of Success. Scandinavian Journal of Educational Research, 62:1, 140–149
Mathiasson, L. (2006) “Det viktigaste är att vara närvarande”, i Skolverket, Myndigheten för
skolutveckling (red.) (red.) När det värsta händer - om krishantering i förskola och skola.
Stockholm: 08 Tryck.
Nilzon, K.R (2004). Krishantering, Falköping: Kommunikationslitteratur AB.
Raundalen, M & Schultz, J.H (2007) Krispedagogik - hjälp till barn och unga i kris. Lund:
Studentlitteratur
Reid, J (2002) School Management and Eco-systemic Support for Bereaved Children and
their Teachers. International Journal of Children's Spirituality, 7:2, 193–207,
Robinson, S.E. Durrant, I. (2018) Teacher communicating about life-limiting conditions,
death and bereavement. Pastoral Care in education 36(1):1–13.
Statistiska centralbyrån (2020) Döda i Sverige. Hämtad: 2020-04-17. Tillgänglig:
https://www.scb.se/hitta-statistik/sverige-i-siffror/manniskorna-i-sverige/doda-i-sverige/
(hämtad: 2020-04-07)
Skolverket (2006) När det värsta händer. Tillgänglig:
https://www.skolverket.se/getFile?file=1881 (Hämtad: 2020-04-14)
Steeves, O. Metallo, R.M. Byrd, S.A, Megan, R & Gresham, F.M. (2017) Crisis
preparedness in schools: evaluating staff perspectives and providing recommendations for
best practice. Wiley periodicals, Inc: Volume 54, issue 6
47
Smith, S. Kress, T. Fenstemaker, M & Hyder, G (2001) Crisis management preparedness of
school districts in three southern states in the USA. Safety Sciene, 39. 83–92
Skolverket (2000) Beredd på det ofattbara. Stockholm: db Grafiska.
Unicef (u.å) Barnkonventionen. Tillgänglig:
https://unicef.se/barnkonventionen/las-texten#kort-version (hämtad: 2020-04-13)
Utbildningsdepartementet (1998). Läroplan för det obligatoriska skolväsendet,
förskoleklassen och fritidshemmet. Lpo 94: anpassad till att också omfatta förskoleklassen
och fritidshemmet. Stockholm: Skolverket/Fritzes.
Vetenskapsrådet (2002) Forskningsetiska principer: inom humanistisk-samhällsvetenskaplig
forskning. Stockholm: Vetenskapsrådet. Tillgänglig: http://www.codex.vr.se/texts/HSFR.pdf
(Hämtad: 2020-05-07)
48