Napoléon Bonaparte

Uppväxt

Napoléon Bonaparte föddes den 15 augusti 1769 på ön Korsika i Ajaccio. Ön Korsika hade Frankrike vunnit

endast ett år tidigare från Italien. Napoléon var en kortvuxen, mager och blek man och han brukade bli

retad för sitt utseende när han var barn. Från början hette han Napoleone Buonaparte och man tror att

han fått sitt namn från att han föddes på en Napoleonmatta.

Han växte upp i en stor lågadlig familj som var mycket fattig. Napoléons mor Letizia Ramolino kom från

den korsikanska adelssläkten Ramolino och födde tretton barn, men bara åtta blev vuxna. Det fanns ryk-

ten om att Letizia var sinnessjuk. Napoléons far Charles Bonaparte var en fattig adelsman som hade en

stor familj att ta hand om.

Först gick Napoléon på en prästskola men när han var 10 år gammal började han på en militärskola i Paris.

Där gjorde han snabba framsteg och nådde inom bara några år den högsta positionen som han kunde som

lågadlig man. Men den franska revolutionen kom passande och då togs dessa krav bort och han utbildade

snabbt sig till artilleriofficer. När han vann fler militäriska segrar var chansen större att få politisk makt i

Frankrike.

Tack vare att revolutionen avskaffade högadelns ensamrätt till de högre officersgraderna kunde Napoléon

vid bara 24 års ålder bli general.

1793 samma år som han blev general dog fadern Charles av magcancer och Napoléon fick då ansvaret att

försörja familjen, men det var ju inga problem eftersom han var general och hade gott om pengar.

Framgångar

Napoléon tyckte alltid att han hade rätt och ville ha all makt. Han startade ett gymnasium för begåvande

pojkar. Han tyckte inte att flickor behövde någon speciell utbildning förutom den de fick av sin mor.

Napoléon besegrade 1795 några rojalister som gjort uppror. Därför år 1796 befordrades han till befälha-

vare i Italien som Frankrike tidigare vunnit och gifte sig även den 9 mars samma år med Joséphine de

Beauharnais.

1795 gick Napoléon med i ett hemligt förbund som gick ut på att införa en ny stabilare regim. Mellan den

9 och 10 november 1799 genomförde de en militärkupp, Brumairekuppen. Då bröt sig militära styrkor un-

der ledning av generalen Napoléon in och skingrade nationalförsamligen och störtade direktoratet. Till-

sammans med den franske revolutionspolitikern Abbé Sieyès och Ducos bildade de konsulatet. Napoléon

utnämnde sig själv till förste konsul. De som försökte protestera mot Napoléon blev utkastade av hans sol-

dater.

Till sist var det endast ett fåtal mindre envisa ledamöter kvar som godkände den nya grundlagen som

hjälpte honom att nå sitt mål och bli diktator. Därmed var det slut på franska revolutionen och folkets

chans att ta över makten.

Napoléon var en hård härskare som ville ha full kontroll på hur landet styrdes. Han slog också brutalt ner

alla de rojalistiska upproren.

Napoléons karriär gick mycket bra och den 2 december 1804 när han var ca 35 år blev han Frankrikes kej-

sare och kröntes även samma år i Notre-Dame. Till kröningen var påven inbjuden, men när han skulle

sätta kronan på Napoléons huvud tog Napoléon kronan ifrån påven och satte själv på sig den. Därefter

krönte han sin fru Josephine till kejsarinna.

Sex månader efter kröningen skilde Napoléon sig med sin dåvarande fru Joséphine och gifte sig istället

med Österrikes kejsardotter Marie Louise. Med henne fick han sin son Napoléon II. Men Napoléon släppte

aldrig Joséphine, utan han köpte henne ett hus, försörjde henne och älskade henne fortfarande. Rykten

om varför han skiljde sig med Joséphine var att hon inte kunde få barn och en kung är tvungen att ha en

arvtagare för sin tron.

Napoléon besegrade många länder och han satte ofta in sina släktingar som härskare i länderna. År 1805

besegrade Storbritannien den franska flottan.

Slaget mot Ryssland

Förutom Storbritannien var också Ryssland ett stort hot mot Frankrike. Napoléon fick veta att engelska

varor läckte in i Ryssland och han bestämde sig för att erövra Ryssland så att Frankrike kunde kontrollera

de ryska hamnarna.

Napoléon och hans armé som bestod av 550 000 man och 150 000 hästar gick ut i strid den 24 juli 1812

ungefär vid midsommar. Han hade räknat med ett snabbt och avgörande slag och att de skulle vara till-

baka innan hösten kom, därför var fransmännen bara iklädda sommaruniformer och inte rustade för vin-

terkrig.

Det var detta stora avgörande slaget som ryssarna ville undvika eftersom de bara hade 160 000 man. Där-

för använde de sig av en strategi av balten Michail Barclay de Tolly för att undvika ett möte med den

franska armén. Han beslöt att man skulle använda sig av den brända jordens taktik. Det gick ut på att man

brände marken så att inget ätbart fanns kvar. De franska trupperna fick då inte tag på någon mat och hade

inte heller någonstans de kunde skyla när det regnade eller blåste.

Denna taktiken var mycket effektiv för ryska armén men den kostade oerhört mycket för den ryska befolk-

ningen. De var tvungna att lämna sina hem och allt de inte själva kunde ta med sig skulle brännas ned.

Flera generationers arbete brändes bara ned. Många av dessa människor hade heller ingenstans att ta

vägen och den ryska kalla vintern var på väg.

Napoléon hade en hemlig spion i Sankt Petersburg som fick veta att ryssarna skulle använda sig av den

brända jordens taktik mot den franska armén. Han berättade detta för Napoléon som vägrade tro på ho-

nom, förrän han själv kom till den ryska staden Vilna som var helt tom med bara svart aska. Nu hade Na-

poléon problem med hur han och hans armé skulle klara sig när de inte kunde hitta någon mat. Det var

meningen att trupperna skulle hitta föda själva genom att plundra byar. Det var helt omöjligt att frakta

sådana mängder mat på den tiden. Samma syn möttes de av i stad efter stad.

Först vid Borodino den 7 september tvingades ryssarna att slåss.

Slaget blev ett av de blodigaste i historien. 80 000 människor miste livet varav 50 000 ryssar och 30 000

fransmän. Napoléon vann slaget igen men denna gången med en stor möda. Ryssarna fortsatte att fly från

den franska armén och Napoléon följde tveksamt efter.

De mötte inget mer motstånd och de kunde obehindrat ta sig hela vägen till Moskva. När Napoléon kom

den 14 september till Moskva var det helt tomt och övergivet, tsar Alexander fanns inte heller där. Na-

poléon och hans män fick rädda de som kunde räddas när de kom till staden. Ryssarna hade satt eld på

staden för att försvåra för fransmännen att hålla läger där. Av de 12 000 hus som fanns där tidigare var det

bara ca 600 kvar efter fyra dagars härjande av elden.

Napoléon trodde att tsar Alexander var villig att förhandla så han sände ett brev till tsaren där Napoléon

föreslog att de skulle diskutera fred och vapenstillestånd, men han fick aldrig något svar.

Det sägs att det här var första gången i Napoléons liv som han inte viste vad han skulle göra. Han var snart

tvungen att vända tillbaka för trupperna var bara iklädda sommaruniformer och den kalla ryska vintern

kom ovanligt tidigt det året. Dessutom var det stor brist på mat.

Men trots detta väntade Napoléon ända tills den 18 oktober då han tvingades lämna staden på grund av

vintern. Under tiden Napoléon var i Moskva hade ryssarna bränt ner precis allt på vägen tillbaka till Cen-

traleuropa.

Återtåget blev en av de värsta tragedierna i historien. Vart man än kom såg man bara svart aska och snö.

Det var rekordkyla, 25-30 minusgrader. Soldaterna svalt och hästarna var så utmattade att de inte orkade

gå mer. Man var tvungna att slakta många av hästarna för att de hungriga soldaterna skulle få mat.

Som om inte detta vore nog behövde fransmännen varje dag kämpa i strider mot ryssarna som plötsligt

hade börjat dyka upp. Många fransmän togs till ryska fångläger där de aldrig återvände ifrån.

Av alla dessa 550 000 soldater som var med i Napoléons armé kom bara 50 000 tillbaka. Vissa hade lyckats

ta sig till Polen och sedan vidare till Frankrike medans 500 000 män var kvarlämnade i Ryssland, antingen

döda eller som fångar.

Denna förlusten i Ryssland blev Napoléons stora vändpunkt.

Slutet för Napoléon

Våren 1814 när nästan hela Europa var emot honom gav Napoléon upp. Han drog till ön Elba och en ny

kung utropades i Frankrike, Ludvig XVIII. Men redan året efter kom Napoléon tillbaka.

De flesta av soldaterna återgick till Napoléon och han utropades till ny kejsare i Frankrike, men det varade

inte länge. 100 dagar senare vid midsommar var det slut för Napoléon. Han besegrades 18 juni 1815 i

Waterloo, en liten by i nuvarande Belgien, av ryska och brittiska trupper som sände honom till den isole-

rade ön Sankta Helena och därifrån kom han aldrig levande.

Reflektion

Eftersom oroligheterna under Napoléons maktperiod hade pågått under så lång tid kan man anta att han

inte kunnat fortsätta kriga länge till innan han hade blivit stoppad av sina fiender.

Liten ordlista

revolution återgång, snabb förändring

general högsta militärgraden

rojalist anhängare av kungadöme

militärkupp militärisks överraskande handling

direktoratet avdelning för ett visst ämnesområde, styrelse

konsulatet sakkunnig person som åtar sig specialuppdrag,

sakkunnig rådgivare

tsar monark, annat ord för kejsare eller kung

retirera flyr från fienden

vapenstillestånd avbrutna fientligheter i krig

Källor

Internet: http://sv.wikipedia.org/wiki/Napoleon http://sv.wikipedia.org/wiki/Napoleonkrigen http://sv.wikipedia.org/wiki/Jos%C3%A9phine_de_Beauharnais http://sv.wikipedia.org/wiki/Brumairekuppen http://sv.wikipedia.org/wiki/Slaget_vid_Waterloo http://sv.wikipedia.org/wiki/Ludvig_XVIII http://www.historiaref.gotland.se/napoleon.htm http://www.popularhistoria.se/o.o.i.s/372

Böcker: Levande Historia 7-9

Slaget mot Ryssland.

Den hårda vinterkylan

innebar att många av

soldaterna frös ihjäl

då de var iklädda

sommaruniformer

och dessutom var det

stor matbrist.

Napoléon på sin tron som

Frankrikes kejsare.