nr 3 2002 · 2015. 9. 7. · nr 2 2015 flottans mÄn 3 r egeringen har lagt fram en proposition om...

1FLOTTANS MÄNNr 2 2015

Nr 2 2015

FLOTTANSMÄN

KAMRATSKAP ÖRLOGSTRADITION SJÖFÖRSVAR

2 Nr 2 2015FLOTTANS MÄN

Förbundets Höge Beskyddare:AMIRALEN H.M KONUNG CARL XVI GUSTAFRikshedersordförande:JAN THÖRNQVISTMARINCHEF

ANNONSER:

Ordf: Kommendör Johan ForslundTel: 08-571 448 51

V.ordf: Kommendörkapten Jan WikbergTel: 063-12 95 62.

Sekr och informationsansvarig:Elektroingenjör Bo Schagerberg Tel:08-530 447 [email protected]

Kanslichef: Örlogskapten Lennart BresellTel kansliet: 08-678 09 08 Tel hem: 070-774 31 [email protected]

Ur innehållet:

Ledare 33. sjöstridsflottiljen 4-6

4. sjöstridsflottiljen 7-9HMS Nyköping 10-11

Festmiddag för Vegaexpeditionen 12Vad en gammal bild kan berätta 13

Ett helt yrkesliv i flottan 14-15Riggmästare -ett döende yrke? 17

SMS Albatross 18-19Marinen behöver nya ubåtsjaktvapen 20Ubåtsjaktfokus igen 21Nya böcker 22-23Berättelse från USS Hornet 24-26Lokalföreningarna 34-43

Omslagsbild:

Nummer 3 2015 utkommer i sept. Manusstopp den 15 aug

FLOTTANS MÄNTidskrift för Flottans Mäns Riksförbund

Nr 2 mars 2015Årgång 81

GRAFISK FORMGIVNING:Dag Åshage - epost: [email protected] 0455-48218Fasanvägen 4, 370 30 RÖDEBY

REDAKTÖR OCH ANSVARIG UTGIVARE:Olle Melin - [email protected] 0455-23964Författarevägen 9, 371 63 LYCKEBY

ISSN 0015-4431

FLOTTANS MÄNS RIKSFÖRBUND

KANSLI:

Teatergatan 3, 111 48 StockholmTel: 08-678 09 08Öppet tisdagar 09-16Internet: www.flottansman.seAdress e-post: [email protected]

TRYCKERI: Printfabriken, Karlskrona

PLUSGIRONUMMER:

Riksförbundet: 5 88 19-4Stora Tratten 35 80 22-2

STORA TRATTEN (Arrendator LoF Stockholm)PL 326, 130 25 Ingmarsö Tel: 08-542 461 26Telefontid juni-augusti 09-10, 17-18

Kontakta Bo SchagerbergEpost: [email protected] 447 57

PRENUMERATION:Kontakta kansliet. Kostnad 200 kronor/år. 4 nummer.Kostnad lösnummer 60 kronor.

Tilläggningsövning med korvetten Malmö iÖrlogshamnen KarlskronaFoto Håkan Jönsson


R egeringen har lagt fram en proposition omdet framtida försvaret. Grunden för pro-positionen är, att den säkerhetspolitiska si-tuationen i Europa har förändrats, vilket

innebär förändrade krav på den svenska försvarsförmå-gan och därför anser regeringen, att försvarsanslagetskall ges ett tillskott. Efter förhandlingar mellan regering-en och oppositionen, där spännvidden låg mellan 4 och18 Mdr, enades man om ett tillskott till försvaret på 10,2Mdr över en period om fem år. I det samförståndet del-tog inte Folkpartiet och Sverigedemokraterna.

I allt väsentligt bygger propositionen på försvarsut-skottets betänkande i enlighet med Decemberöverens-kommelsen, där försvars- och säkerhetspolitiken var ettav de områden, där blocköverskridande samförståndskall eftersträvas. Det kan därför antas, att propositionenvinner Riksdagens gillande och blir försvarsbeslut förperioden 2016 -20.

I propositionen fastslås, att Försvarsmakten skall in-riktas mot försvar av det egna territoriet, där Gotland ärsärskilt viktigt och ytterst ska försvaret kunna möta ettväpnat angrepp. Det nationella försvaret prioriteras så-lunda och insatsförsvaret, med huvudinriktning mot in-ternationella uppgifter, förkastas. Vidare skriver Reger-ingen, att den svenska suveräniteten skall hävdas liksomden territoriella integriteten genom att övervaka territorietoch upptäcka och avvisa kränkningar. Kontrollen av sjö-vägarna i Östersjön är av strategisk betydelse och För-svarsmakten ska övervaka havsområden och luftrum inärområdet.

Under det kalla kriget byggde den svenska försvars-planeringen på den så kallade marginaldoktrinen; ett an-fall mot vårt land var endast tänkbart i samband med ettstorkrig i Europa och inget av blocken kunde avdela merän en marginell del av sina stridskrafter för ett angreppmot Sverige. Den skrivningen återkommer nu i inrikt-ningen för den kommande perioden. Krigsförbandenscentrala roll myntades i slutet av förra seklet och lyfts nuåter fram i propositionen.

Men även om propositionen betonar krigsförbandensbetydelse, förmåga att möta ett väpnat angrepp och för-svar av det egna territoriet, bedömer man, att risken förincidenter på den lägre delen av konfliktskalan är meratroliga än ett direkt väpnat angrepp mot Sverige.

Så här långt är allt gott och väl. Analysen av om-världsutvecklingen och bedömningen av det förändradesäkerhetspolitiska läget visar, att regeringen har förståttallvaret och är beredd att axla en av statens huvuduppgif-ter att säkerställa landets frihet och oberoende genom attförstärka och prioritera det nationella försvaret. Men närdet sedan kommer till förverkligande, den konkreta ut-vecklingen och förstärkningen av Försvarsmakten,kommer svagheterna i dagen.

För det första är den aviserade höjningen av försvarsans-laget, enligt tillgängliga källor, otillräcklig för att åstad-komma den höjning av Försvarsmaktens operativa för-måga, som beskrivs och som är både önskvärd och nöd-vändig, utan täcker med nöd och näppe de brister, somföreligger för att uppnå nivån enligt det förra försvarsbe-slutet. Sannolikt behöver den planerade höjningen dubb-leras för att ge en synlig effekt, som väcker respekt na-tionellt och internationellt.

Om det nu är så, att pengarna inte räcker till en bredoperativ förmågehöjning över hela Försvarsmakten,måste ett medvetet val göras, om vad som är viktigast. Ipropositionen anges, att incidenter på den lägre konflikt-skalan är mera troliga än ett direkt riktat väpnat angreppmot Sverige. En naturlig slutsats borde då vara, att förstoch främst förstärka och vidareutveckla de förband,som är bäst lämpade att verka där. Att prioritera är attvälja bort, när resurserna är begränsade. Om det inte gåratt nå en enighet i Riksdagen för ett större tillskott till för-svarsanslaget, än vad som anges, borde väl Försvar-smakten i första hand inriktas mot det hot, som liggernärmast till hands att möta, nämligen incidenter på denlägre delen av konfliktskalan.

De förband, som det då ställs störst krav på, är sjö-och flygstridskrafter. Att flygstridskrafterna ska förstär-kas är beslutat sedan tidigare, men var är satsningen påsjöstridskrafterna? Undervattensteknologin skall vid-makthållas genom utveckling och anskaffning av två nyaubåtar och ubåtsjaktförmågan skall stärkas, vilket natur-ligtvis är bra, men på ytan innehåller propositionen en-dast livstidsförlängning av två göteborgskorvetter! Detär, enligt min uppfattning, för lite med tanke på de krav,som kan komma att ställas på flottan i ett skymningsläge.Om läget i omvärlden bedöms som mycket försämratoch incidenter på den nedre delen av konfliktskalan är demest troliga, är logiken i försvarspropositionen svår attförstå. En tydligare satsning på utveckling och förstärk-ning av sjöstridskrafterna i ett första skede borde vara ennaturlig slutsats. I likhet med tidigare försvarsbeslut ten-derar politikerna att blunda för den faktiska omvärldsut-vecklingen och därmed inte fatta beslut om tillräckligaoch korrekta åtgärder. Försvarsbesluten 1925 och 1936präglades av drömmen om den tusenåriga freden och enorealistisk bedömning om utvecklingen i omvärlden. Låtoss hoppas att försvarsbeslutet 2015 blir av sådan kali-ber, att det väcker respekt och visar, att riksdag och re-gering tar sitt ansvar för att trygga lan-dets oberoende och säkerhet i händelseav ofred i omvärlden.

Försvarsbeslutet 2015


HMS CarlskronaBunkring är livsviktig för att fartyg, oavsett om det sker vid kaj eller till sjöss. Bilderna visar några moment i dennaverksamhet.

3.sjöstridsflottiljens informatör och fotograf Håkan Jönsson har bidragit med ett antal bilder från den dagliga verk-samheten. Bilderna ger en bra inblick i de övningar och den utbildning, som ständigt pågår.Här nedan följer ett axplock.

Dagligt liv vid 3.sjöstridsflottiljen

Att skydda fartyget från angrepp från luften är enviktig del av verksamheten. Här följer några bilderfrån en luftvärnsövning ombord HMS Carlskrona.

Sjöräddning i alla former är en viktig del av den dagliga verksamheten. Här några bilder från en sådan övning med far-tygets specialbåtar.

4


HMS MalmöSkyddstjänsten ombord är viktig. Här har brand utbrutit i byssan på HMS Malmö och erforderliga åtgärder vidtas föratt komma tillrätta med branden och förhindra dess utbredning.

5

Att lägga till med fartyget kräver precision och säkerhet.Här övas det med tilläggning i örlogshamnen med korvet-ten Malmö, som för övrigt kanske ska byggas om till be-vakningsbåt.

6 Nr 2 2015FLOTTANS MÄN6

Utbildning i räddningstjänstVid Sjöstridsskolans räddningstjänst sker utbildning inom ett stort antal områden som brand, läcktätning, stöttningmen även i sjukvårdstjänst, allmän skyddstjänst m.m.Här övas brandsläckning för fullt i anläggningen ute på Söderstierna.

Utbildning i läcktätning är en av verksamheten

Bilder på hur man stöttar upp ett skadat fartyg


Ewa Skoog Haslum

samband med en soppkväll vid Flottans Män iNynäshamn berättade chefen för 4.sjöstridsflot-tiljen, kommendör Ewa Skoog Haslum om för-bandets verksamhet m.m. Här följer en redige-

rat och delvis reducerad artikel skriven av Rune Stangfrån Nynäshamnsföreningen.

Ewa, som kom direkt från ett undervattensseminari-um i England, började med att berätta om sig själv ochsin karriär i flottan. Hon växte upp i Torekov, ett litetsamhälle vid havet i nordvästra Skåne. Ewa hade femäldre syskon. Fadern, åkeriägare med ett förflutet somvärnpliktig i flottan, var inte helt tillfreds Ewas val attrycka in som värnpliktig i flottan. Sjösjuk hade han självtillbringat två vidriga veckor ombord på jagaren Uppland,varefter han blev landkommenderad på sjöreserven iKarlskrona. Det var först, när Ewa påbörjade sin offi-cersutbildning, som han så smått började förlika sig medtanken på yngsta dotterns yrkesval.

4.sjöstridsflottiljen består av 41.korvettdivisionen,42.minröjningsdivisionen, 43.underhållsdivisionen.44.röjdykardivisionen, geografiskt lokaliserad på väst-kusten i Skredsvik, tillhör också förbandet. Ewa poäng-terade, att hon är den förste C4, som inte är minör, menatt hon gör så gott hon kan och lär sig mycket efter hand.

I korvettdivisionen ingår två korvetter av Visbyklass,Helsingborg och Visby. Dessa är slagkraftiga plattfor-mar utrustade med 57/mm automatkanon, antiubåtstor-peder, 8 st Robot 15 samt kvalificerad eldlednings ochspaningsutrustning. Korvetterna kan lasta sjunkbomber

och minor. De har förmågan att upptäcka mål undervattnet med hjälp av en passiv släpsonar, en skrovfastaktiv sonar eller kan man sjösätta en ROV (Remotelyoperatedunderwater vehicles), som är en undervattens-robot eller fjärrstyrd obemannad ubåt för att klassificeraoch dokumentera. Hydrofonbojar för passiv lyssning iett större område ingår också i förmågan att upptäckamål under ytan. Därmed är inte detta sagt, att detta ärnågon lätt uppgift. Visby kan dessutom landa en lätt heli-kopter 15. Vad som ses som en allvarlig brist är att kor-vetterna saknar en kvalificerad luftvärnsrobot, någotsom med all önskvärd tydlighet även framgick av denföredragning, som Leif Nylander höll i december. Vidarefinns två korvetter av Göteborgsklassen, Gävle ochSundsvall. Gävle, som ligger på Muskö, är inte i drift.Sundsvall däremot, som Ewa har ett speciellt förhållandetill, är operativ och i drift. Ewa har varit FC på Sundsvalloch under den perioden patrullerade de i ett knappt halvårutanför Libanons kust för att stoppa vapensmugglareoch terrorister och för att se till, att hjälpleveransernanådde fram till Beirut och inte kapades av pirater. Gävleoch Sundsvall kommer att moderniseras, men just nusaknas det finansiering. I divisionen ingår också två be-vakningsbåtar typ 80 med sjunkbombskapacitet ochäven utrustade med en tung kulspruta, som man lånat infrån Amfibieregementet.

I 42.minröjningsdivisionen ingår tre fartyg av Koster-klass, som efter modernisering även är bestyckade med40-millimeters automatkanoner med radarstödd eldled-ning, vilket ger dem ett mer avancerat luftförsvar än nå-got annat minröjningsfartyg i världen.

Sofistikerade sensorer finns för detektering och röj-ning av minor. Fartygen kan även lasta och fälla sjunk-bomber. I divisionen ingår även röjdykarfartyget Spårö.

För underhållet på förbandsnivå av fartyg och övrigmateriel förfogar flottiljen över 43.underhållsdivisionenmed lednings- och stödfartyget Trossö, men divisionenkan även ombaseras, grupperas ochförflyttas med lastbil.

44.röjdykardivisionen som medsina EOD grupper (ExplosiveOrdnance Disposal) i huvudsakhar som uppgift att lokaliseraoch desarmera explosiv materiel,som finns utspridd i såväl havsom på land i världen. I divisio-nen ingår även Jägaren, vår älds-ta patrullbåt som fortfarande ärstill going strong.

4.sjöstridsflottiljen har cirkasexhundra anställda.- Offcerare (OF 1-5) cirka 300(skall korrigeras till cirka 125)

4.sjöstridsflottiljen

I


- Specialistofficerare (OR6-9) cirka 100 (skall ökas tillcirka 225),- Sjömän GSS-K (OR 1-5) cirka 230 (skall korrigeras tillcirka 160).

Reduceringarna kommer att ske, när utbildningssys-temet hinner i fatt. Vid förbandet finns också en handfullcivilanställda. På papperet ser allt väldigt bra ut med ettfullbemannat förband. Verkligheten ter sig dock någotannorlunda. Tjänstledigheter, föräldraledigheter, perso-nal utlånad till staber och utbildningsanstalter medför, attdet förekommer luckor, som ibland kan vara svåra atttäcka.

Systemet med anställda sjömän har kommit för attstanna. Man vill inte byta ut detta mot det gamla systemetmed värnpliktiga. Nu har man besättningar på fartygen,som är kompetenta och har varit med länge. Vissa av sjö-männen har varit anställda i 5 – 6 år och givetvis lärt sigjobbet.

I försvarspropositionen 2009 uttalades att: ”Fartygs-förbanden, med stora krav på tillgänglighet och rationelltpersonalanvändande, ska uteslutande vara stående för-band. De stående förbanden, som främst bemannas avheltidsanställd personal, står i ständig beredskap, vilketgör dem direkt tillgängliga för snabba insatser i Sverigesamt i och utanför närområdet.”

Med vetskap om, vad som hänt efter detta uttalande,är det ingen överdrift att påstå, att det politiska livet ochverkligheten i försvarsmakten (FM) inte går i takt. Somunderlag för det kommande försvarsbeslutet (sommaren2015) har man inom FM gjort en statistikstudie, För-

svarsberedningens rapport 2014, Där konstateras, attman för att uppfylla kraven som ställs på FM, anslagennästan behöver fördubblas. ÖB underlag före jul 2014där han klart beskriver verkligheten och säger att. ”Allt viskall göra går inte att finansiera”.

När den nye försvarsministern besökte förbandet, in-formerades han bl.a. om, att reservdelsförrådet hademånga hyllor tomma, vilket skulle kunna innebära, att etthaveri på något av fartygen kan medföra, att fartyget fårligga vid kaj. Här har vi alla en uppgift att hjälpa till attbedriva försvarsupplysning, utbilda gemene man, spridakunskap och få igång den debatt om vårt försvar, vilketvi saknat under så lång tid.

På en fråga ”Hur kan det komma in en ubåt på våravatten, varför släpper ni in dem”. Frågeställaren kanskeinte trodde, att vi har taggtråd vid territorialhavsgränsen,men att det kanske borde finnas någon annan form avheltäckande varningssystem. Om detta är en allmäntspridd uppfattning är utbildningsbehovet vida större, änman kan tro.

Ewa kom till oss direkt efter att ha varit på ett under-vattensseminarium i England. Ubåtsjakt var ett ämnesom avhandlades där. De övriga deltagarna från olikaländer, som betraktar allt under 1000 meter som shallowwater (grunda vatten) blev märkbart förvånade, när Ewaberättade om Stockholms skärgård med varierande djup-förhållanden och cirka 20 000 öar, kraftigt varierandetemperatur och salthalt på olika djup, något som i väsent-lig grad försvårar verksamheten och att Östersjönsstörsta djup är 459 meter i Landsortsdjupet.

Ewa fortsatte med att tala om, de tre operationstyper,som marinen i huvudsak arbetar med nämligen sjööver-vakning, som pågår ständigt dygnet runt. 160 000 far-tygsrörelser pågår i Östersjön per år till detta kommer allfritidsbåtsaktivitet under sommarhalvåret. Om hoten es-kalerar, så krävs bl.a. ett omfattande sjöfartsskydd. Cir-ka 90 % av vår import kommer på köl, det mesta till Gö-teborg, vilket medför, att försörjningsvägarna måste hål-las öppna för att trygga vår överlevnad. Att skydda vårsjöfart är svårt och var skall man börja? Vid Skagen, iEngelska kanalen eller ännu längre bort. Våra förhållan-devis små resurser räcker inte till för den uppgiften.

När hotbilden ökar ytterligare med t.ex. kustförsvar-soperationer, innebärande, att vi skall kunna försvara vårkust mot ett anfall. En liten men ändå ljusning är, att näs-ta generations ubåt kommer att börja byggas och kankomma att bli operativa efter 2020. Fem nya helikopter14 (man skulle helst se det dubbla), som kommer att haubåtsjaktförmåga kommer att införskaffas. Dessa kandock inte landa på korvetten Visby.

På ytattacksidan ser det betydligt sämre ut. Det finnsför närvarande inga planer på nya fartyg och med tankepå, att det från ritbord till färdig produkt, operativ i för-band, hinner det gå 10-15 år, vilket innebär, att även omprodukten var beslutad och projekterad, är ett nytt fartyginte operativt förrän 2025 - 2030.

Det är planerat och beslutat, att signalspaningsfarty-


get Orion kommer att ersättas. 2023 har vi, om inte be-slut fattas i närtid, inte många enheter som är operativa iflottan.

Ewa fortsätter att tala om den nationella och interna-tionella samverkan man har bl.a. Baltic Ordnance SafetyBoard (BOSB), där alla Östersjöländer (utom Ryssland)samverkar för att röja mineringar, som fortfarande finnskvar efter både Vk 1 och Vk 2. 175 000 minor lades utoch många finns fortfarande kvar och är aktiva. Man fo-kuserar på vissa områden, där det är hög trafikintensitetsom inlopp till hamnar o s v. Positivt är, att man har ettbra underlag och vet var man skall söka. Den svenskainsatsen är ”bäst i klassen”, vilket förra året resulterade i,att 70 minor kunde röjas.

Sjöstjärnan en samverkan mellan svenska myndighe-ter, som på något sätt har med den maritima verksamhe-ten att göra. Där ingår Marinen, Statens Maritima Muse-er, Kustbevakningen, Riksantikvarieämbetet och Sjö-fartsverket. Sjöstjärnan handlar om myndighetssamver-kan inom undervattensområdet. Samarbetet syftar till attoptimera utnyttjandet av de statliga myndigheternas djup-mätnings- och bottenundersökningsresurser samt attsamordna myndigheternas samlade kunskaper om djup,objekt och bottenförhållanden.

Swedish Finnish Navy Task Group (SFNTG) är enannan samverkan. För närvarande har vi dock inte denlagstiftning, som möjliggör detta samarbete fullt ut. 2023är planen, att det skall vara klart, att svenska örlogsfartygutan föranmälan kan gå in på finskt vatten, bunkra oljaoch proviant, utnyttja varandras kapacitet för havsöver-vakning ubåtsspaning o.s.v.

Operation Örnen är namnet på den underrättelseope-ration, som bedrevs i Stockholms skärgård hösten 2014.För Ewas del började den med ett telefonsamtal på enkrypterad telefon, när hon satt och åt lunch med en planatt under eftermiddagen arbeta med ett annat uppdraghon har som styrelseordförande i Drottning ViktoriasÖrlogshem. Hon behövde inte närmare förklara för sittlunchsällskap, varför hon så hastigt måste bryta upp, ef-tersom det var kommendören av 1.graden Ulf Edman,chef för Ostkustens marinbas 1996-2000, som var där.

Ewa tog sig snabbt ut till Berga och konstaterade, att ka-jerna var tomma, inte ett fartyg i sikte. Besviken mensamtidigt mest stolt över den lojalitet och initiativförmå-ga, som förbandets divisionschefer och övrig personalvisat genom att så snabbt klargöra och gå till sjöss utannågot gnäll om, att det var fredagseftermiddag och atttankarna på helgens aktiviteter fick skrinläggas.

Ewa åkte in till marintaktiska staben efter att ha utsettC41.korvettdivisionen som taktisk ledare. Hon talade ly-riskt om den lojalitet och vilja, som genomsyrade alla in-blandade i den direkta operationen. Hon var mindre nöjdpå det sätt på, vilket media hanterade det hela. Förståel-sen för, att det helst borde vara så tyst som möjligt i detaktuella vattenområdet, fanns inte. I lufthavet kundeman så småningom få till ett flygförbud, men på ytan vardet inte lika lätt, något som det nyhetshungrande media-folket utnyttjade maximalt och något som även vi hem-ma i sofforna kunde följa. Den minutrapportering, somvi kunde följa, kunde även andra följa, något som integer oss några fördelar. Om det skulle ha varit aktuelltmed en vapeninsats, skulle detta mycket väl kunna havarit omöjligt beroende på, att säkerheten inte var klar.Nyhetsvärdet i rapporteringen skulle inte ha blivit lidan-de, om den kommit ett par timmar senare. Det aktuellaoperationsområdet hade däremot blivit mer tillgängligtoch ostört.

De indikationer som utlöste operationen var till attbörja mediakttagelser och rapporteringar från civilperso-ner, men kunde senare vederläggas, genom vad man iegna tekniska system kunde verifiera.

Ewa slog fast, att det var länge sedan, vi hade så klaraoch säkra bevis på, att något pågick under ytan, som inteborde vara där. Att gemene man i dag är utrustad mednågon typ av smart telefon, som kan ta bilder, spela invideosekvenser m.m. kommer ytterligare att kunna veri-fiera, att vi då och då får ovälkomna besök i vår skär-gård.

På en fråga om, när vapeninsatts får göras mot enkontakt (förmodad ubåt), klargjorde Ewa, att på inrevatten d.v.s. innanför baslinjen, en tänkt linje mellan deyttersta öarna i vår skärgård, är det inte bara tillåtet utanen skyldighet för enskild fartygschef att med alla tillbuds stående medel bekämpa målet utan föregåendevarning.

Att vi under denna kväll fått träffa en mycket kompetentoch stolt förbandschef, stolt över sitt förband och allakompetenta medarbetare på alla nivåer, är det ingen avde närvarande, som hyser någon tvekan om, att vi somfått förmånen att lyssna på Ewa under kvällen, blevmäkta imponerade.

Tack Ewa och lycka till i din framtida gärninginom flottan!


n kulen majdag hade jag förmånen att till-sammans med några andra guider i Karls-krona som ett led i vidareutbildning göra ettbesök på en av vår flottas spjutspetsar, kor-

vetten Nyköping. Värd för besöket var fartygschefen,kommendörkapten Fredrik Edwardson, som tillträddebefattningen i september 2014.

Fredrik berättade, att Nyköping var en av fem i en se-rie korvetter under benämningen Visbyklass, uppkalladefter det första fartyget i serien, korvetten Visby. Visbysjösattes år 2000 och senast 2007 skulle hela serien omfrån början sex fartyg vara operativa. Sedan dess hardock mycket förändrats. Det sjätte fartyget, som skullefått namnet Uddevalla, kom aldrig att byggas och för-ändringarna ombord har gjort, att den version, som nugäller för fartygen, är nummer fem.

Idag är fyra av korvetterna operativa, medan provtu-rer fortgår för ett av fartygen.

Fartyget, som nu har en tvåveckorsperiod av stillalig-gande, kom strax innan vårt besök tillhemmabasen efteren övning i Stockholms skärgård, där alla fem korvette-rna deltog.

Två av fartygen, Visby och Helsingborg är Stock-holmsbaserade, medan de övriga tre är Karlskronaba-serade.

Nyköping har en besättning på 43 personer, officera-re, specialistofficerare och kontraktsanställda sjömän.Möjlighet finns också att ombord annan personal, somt.ex. helikopterpersonal eller stabsbefäl. Av den nuvaran-de besättningen är 9 kvinnor. Fredrik berättar, att det hit-tills inte varit några svårigheter att rekrytera personal,men att anställningsformen gör, att plötsliga avhopp kaninnebära svårigheter för en tid. Efter den grundläggandemilitära utbildningen (GMU) om cirka 3 månader genom-går sjömännen en yrkeskurs, av varierande längd, innandet är dags att stiga ombord och fungera i sin befattning.förs en

Högst upp på fartyget finns bryggan med kvalificeradnavigationsutrustning. All manövrering och navigeringsköts från bryggan, så även hanteringen av fartygetsmaskiner, som utgörs av två dieselmotorer, som ger enfart på 13 knop samt fyra gasturbiner, som ger en fart på35 knop. På bryggan finns också all den utrustning, somidag krävs för all sjöfart. Under gång i Klart skepp finns treman på bryggan med möjlighet för fartygschefen, som i detflesta fall då befinner sig i stridsledningscentralen.

I stridsledningscentralen (slc), som man kan kalla far-tygets hjärna finns alla de funktioner, som krävs för att

fartyget, ska kunna verka i tre nivåer, under vattenytan,på havsytan och i luften. Förutom utrustning för dennaallsidighet, finns ytterligare utrymmen för t.ex. stabs-medlemmar ur flottiljen. Verksamheten i slc leds av envaktchef och vid övningar arbetar man vakt om vakt isextimmarspass.

Vi fick också besöka lastdäck, där för dagen ett antalsjunkbomber med modellår 1933! var placerade. Här kanman också placera minor och här fanns också fartygetstre olika sonarer.

På vapendäck fanns fartygets robotsystem anbringar.Robotarna utgörs av robot 15 version 2. Här fanns ocksåfartygets livräddningsbåt.

Sista anhalten för besöket var backen, som på dessafartyg ligger ”inombords”. Här finns utrustning för för-töjning, ankare med kätting, livflottar men också utrust-ning för bunkring av fartyget till sjöss. Det drivmedelsom förvaras ombord ger en verkansmöjlighet på överen vecka.

Fartyget är byggt i s.k. smygteknik, vilket gör densvårupptäckt på radar. I denna teknik ingår också atttemperera avgaserna, så att de håller samma temperatursom vattnet utanför fartyget.

Fartygschefen stack inte under stol med, att det fort-farande fanns inkörningsproblem, men att dessa var småi förhållande till de möjligheter dessa fartyg har.

Ett stort tack till Fredrik Edwardson för en strålandebeskrivning över detta kraftpaket.

Olle Melin

E

HMS Nyköping förtöjd på Lindholmen,Örlogshamnen i Karlskrona

– ett av världensmodernaste fartyg


Foto: Olle Melin

Helikopterplattan medmöjlighet att landa för heli-kopter 15, som även kanbunkra ombord

Bland all komposit och metallfinns självklart den traditionel-la tavlan, som visar, vilka avbesättningen som är i landrespektive ombord.

Fartygschefen kommendörkapten FredrikEdwardson

Fartygschefen på fartygets brygga

Fartygschefen visar sin tungastridsväst, som tillika är livväst

Några världsarvsguider som fick insyn i enmodern korvett. Från vänster Lars Peter Eklund,Rolf Edwardson (Fredriks far), Lars Larsson ochMats Holmer (delvis skymd)

På vapendäck finns robot15 men även fartygetslivräddningsbåt

Ankarkättingen längst fram påfartygets back

Lastdäck, här med sjunkbomb m(19)33. Här finns också plats förett eventuellt framtida luftvärnsro-botsystem

Sonarbefälet, 1.sergeant Johan Adolfsson itjänst i fartygets stridsledningscentral

11


mina gömmor dök det upp en festmeny och ettmusikprogram till minne av Vegas resa runt Si-birien och färden förbi den s.k. Nordostpassa-gen.

Midsommarafton 1878 startade resan från Karlskronaoch den 4 juli bar det av från Göteborg och via Nordkapoch österut genom Karahavet rundade man Sibiriensnordspets, Kap Tjeluskin. Man nådde nästan Berings-sund, innan isen tvingade expeditionen att övervintra viden plats kallad Pitlekaj, en övervintring som gav ett stortvetenskapligt utbyte.

Isen låg länge fast och först i juli 1879 lyckades Vegata sig ur dess grepp och via Japan fortsätta sin färd motEuropa. Återresan artade sig till ett verkligt triumftåg ochvar man kom, blev man föremål för storartade hyllning-ar. Hemkomsten till Stockholm den 24 april 1880, dåVega under stort jubel gick in till slottet i Stockholm ochmottogs av kung Oscar II, blev naturligtvis den storaslutklämmen. Den 24 april kallas ännu för Vega-dagen iden svenska almanackan.

Expeditionsledare var Adolf Erik Nordenskiöld ochfartygschef Louis Pallander.

Festmiddagen, som nämnts ovan ägde rum den 10maj 1880, men det framgår inte var och vilka som var in-bjudna. Man kan dock konstatera, att det var en omfat-tande meny, gästerna skulle äta sig igenom och musik-programmet vid middag var nog så seriöst och långt.

En annan udda episod från expeditionen är en dagbok,skriven av skeppstimmermannen Sven Andersson frånVästerudden i Karlskrona. Under färden skrev han något,som egentligen var ett långt brev till hustrun Mari. Hanberättar dag för dag om händelserna ombord, men hanberättar också om sin längtan efter hemmet och de anhö-riga. Vega-Svens tanke var, att Mari och han skulle till-sammans en gång sitta och läsa allt, som han hade varitmed om.

Det blev inte så. Under hemfärden blev han av medsin bok i Nagasaki i Japan. Dagboken var sedan försvun-nen under nära tjugo år. Den hittades i en lumpbod iShanghai av en svensk sjökapten, G Friberg, Bokens ödeunder de tjugo åren är obekant. Via handelsattachén Ost-asien togs boken hem till Sverige och 1979 gjordes dag-boken till årsbok för Föreningen Gamla Carlscrona. Initi-ativtagare och skribent var dåvarande ordföranden BengtGarting.

Vega-Svens stuga skulle idag, om den fått finnaskvar, varit belägen mitt i Karlskronavarvets stora skrov-hall. Sedan 1955 står dock stugan som museistuga i Wä-möparken i Karlskrona.

Olle Melin

Festmiddag förVegaexpeditionen

I

Försättsbladet till Vega-Svens dagbok

Vega-Svens stuga


Prins Oscar Berna-dotte, bror till KungGustaf V, var somsjöofficer undermånga år på bosatti Karlskrona. För-utom sin verksam-het som officer

satte hans vistelse i Karlskrona en delavtryck. Han grundade KFUM-rörel-sen i staden och han bidrog såvälekonomiskt som med praktiskt arbe-te till den stora ombyggnaden av Sjö-officersmässen i slutet av 1800-talet.

Under sina karlskronaår var hanbosatt i huset på bilden beläget vidKungsbron, en välkänd plats för allaflottister, som tjänstgjort i Karlskro-na. På den plats, där huset en gånglåg, byggdes 1910 landshövdingensresidens.

Huset, där prins Oscar bodde,finns fortfarande kvar, men nu iRonneby, som därigenom fått någonliten återbäring för förlorade hus isamband med örlogsstadens grun-dande.

På bilden syns också bastion Au-rora och till vänster om bastionenligger den plats, som vi i Karlskronakallar ”Suckarnas allé. Allén fick sittnamn efter att den var den plats därkarlskronaborna tog farväl av sinasjömän, innan det bar ut på långresa,men den användes också vid långre-sefartygens hemkomst. När dettabegav sig var inte kommunikatio-nerna sådana, att man visste, omnågot hänt sin käresta under fär-den på haven.

Huset intill bastionen är läkarbo-stället för Flottans sjukhus, ett hussom fortfarande finns kvar.

Vad en gammal bild kan berätta

Olle Melin

Bastion Aurora

Residenset. Foto Olle Melin


Den 15 juni 1917 föddes Per Ragnvald Svensson i ettlitet torp i Boasjö i norra Blekinge. Ragnvald, somhan kom att kallas, var yngst av sex syskon. Hangick 6 år i folkskolan och till skolan var det någrakilometers väg att gå varje dag. Ragnvald hade läs-huvud och för att få möjlighet till förkovran, fannsinte många fler möjligheter än att söka sig tillSkeppsgossekåren. Sagt och gjort. Den 1 april 1931steg han in på Skeppsgossekasernen i Karlskronaoch fick ett nioårigt kontrakt med flottan, ett kon-trakt som visade sig räcka ända fram till pensionenden 1 oktober 1977. Ja, det varade några extra årdärefter.

agnvald hade innan ankomsten till Skepps-gossekåren aldrig varit i Karlskrona och re-san till staden gick via den smalspårigaNättrabybanan till Nättraby och därefter

med båt in till Karlskrona.Totalt 134 skeppsgossar antogs vid detta tillfälle

och bland dessa var det endast fem, som var yngre änRagnvald.

Tre års studier väntade, där militära och civila ämnenblandades under vinterhalvåret. Sommarperioden mellande tre åren innebar segling med något av övningsfar-tygen och för Ragnvalds del blev det två somrar medJarramas, där han båda segelperioden tjänstgjordesom signalman.

Studierna gick alldeles utmärkt och vid karlskrivning-en den 20 april 1934 belönades Ragnvald med en premieom hela 30 kronor insatta på en sparbanksbok. Ragnvaldstortrivdes i Skeppsgossekåren och var enligt egen utsa-go aldrig utsatt för någon form av pennalism.

Fr.o.m. den 21 april 1934 var Ragnvald anställd sommanskap vid flottan och läste vidare på de skolor somerfordrades för befordran. Under perioden april 1934 till1 mars 1943 tjänstgjorde Ragnvald på jagare och pansar-skepp avbruten av studier i land. Vid en kommendering

på jagare 1941 fanns inte mindre änfem flaggkorpraler med namnetSvensson och fyra av dem byttenamn och för Ragnvalds del blev detSellbrant. Han hade dessförinnanblivit korpral 1936, furir 1940 och flaggkorpral 1942.

I oktober 1941 gifte sig Ragnvald med Ingrid, somkom från Stockholm. De fick 4 barn, av vilken en, yngs-te sonen Lars, också kom att viga sitt liv åt flottan. Hosdottern Ulla finns hundratals brev till hustrun Ingrid bevara-de, där han bl.a. berättar om livet ombord på fartygen.

Efter genomgången underofficersskola blev Ragnvaldunderofficer (styrman) den 1 mars 1943, d.v.s. mitt un-der brinnande världskrig.

Fr.o.m. detta datum kan man i rullkort och tjänste-matriklar följa tjänstgöringen i flottan fram till pensionen.

Studierna vid skeppsgosseskolan var på en nivå mot-svarande dåvarande realexamen, vilket gav tillträde tillunderofficersskolan utan civil komplettering.

Från mars 1943 till september 1944 fanns Ragnvaldpå pansarskeppet Sverige som eldledningsstyrman, var-efter det blev motsvarande tjänstgöring på kryssarenGotland under cirka ett halvår, varefter det på nytt blevtjänstgöring på Sverige. Från mars 1946 till mars 1948var Ragnvald instruktör i sambandstjänst vid Flottanssjömansskola i Karlskrona följd av en kort sejour i flag-gen ombord på kryssaren Göta Lejon.

I oktober 1948 påbörjade Ragnvald omskolning till te-lemästare och detta skedde på Skeppsholmen i Stock-holm och Stockholm blev nu bostadsorten för familjen,som då utökats med två barn, Ulla född 1943 och Bengtfödd 1947.

Efter genomförd utbildning i juni 1950 gick flyttlassettillbaka till Karlskrona och Flottans sjömansskola. 1950-51 bar det så iväg på långresa med kryssaren Gotland,varefter följde ett år på Göta Lejon som telemästare.

Den längsta sjökommenderingen efter kriget var påjagaren Ehrensköld under perioden oktober 1952 till april

Ett helt yrkesliv i flottan

R

Ragnvald Sellbrant somnybliven styrman Jagaren Ehrensköld


1954. Under denna period befordrades Ragnvald tillflaggtelemästare den 1 oktober 1953.

1954-1955 finns familjen i Stockholm, där Ragnvaldtjänstgör vid örlogsstationens teleskola. I april 1955 utö-kas familjen med tvillingarna Lena och Lars.

Efter detta följer en lång period vid Flottans sjömans-skola, som 1955 blir en del av Karlskronaskolorna, somdärefter blir Karlskrona örlogsskolor. Hösten 1957 blirdet ett kort avbrott, då som kontrollant i samband medprovturerna för jagaren Östergötland.

Nu följer en följd av år som uppbördsman, teknikeroch lärare vid Flottans radioskola vid Karlskrona örlogs-skolor.

I slutet av 1960-talet omskolar sig Ragnvald ytterliga-re en gång, då han läser till förvaltare med inriktning påförrådstjänst. Han befordras till förvaltare den 1 oktober1969 och den sista utnämningen blir den 1 juli 1972 isamband med den nya befälsordningen, som gör Ragn-vald till kapten.

Han tjänstgör de sista åren innan pensioneringen som för-rådsförvaltare vid teleförrådet vid Sydkustens örlogsbas.

Men efter kort tid som pensionär, träder Ragnvaldåter i tjänst några år, då han har ansvar för avveckling avgammal materiel, bl.a. stora paravansvep med tillbehör.Han har i detta sammanhang berättat om sina affärer medBig Bengt på High Chaparal i Småland.

Man talar i flottan om Happy ship, d.v.s. fartyg, därman är förskonade från olyckor och tillbud. Hela Ragn-valds tjänstgöring var något av ett Happy ship. Han slappvara med om olyckor, tillbud och andra tråkigheter.

Ragnvald hade många intressen vid sidan om tjänsten.Allra helst pysslade han i sitt gamla föräldrahem i Boasjö,som han övertagit som sommarställe och huset finnsfortfarande i familjens ägo. Han var under en följd av årvicevärd och hustomte i bostadsrättsföreningen där hanbodde. Han var styrelseledamot i Föreningen före dettaskeppsgossar i Karlskrona, så länge föreningen fanns.Han var en ivrig korsordslösare och en riktig charmör isällskapslivet.

Två skeppsgossarSvensson ombord påJarramas. Till vänsterRagnvald, sedermeraSellbrant och till högerErik, sedermera Jula

Ragnvald Sellbrant avled den 11 maj 2008, en månad inn-an han skulle fyllt 91 år. Makan Ingrid dog redan 2001.

Varför föll valet på Ragnvald Sellbrant, när jag skullebeskriva ett liv i flottan. Jo, Ragnvald var min svärfaroch mycket gode vän och min nyfikenhet fick mig attfråga honom om mycket kring hans liv vid flottan.

Olle Melin

Ragnvald som styrman på HMS Sverige 1943

JarramasArbete i riggen på Jarramas

Premiebevis från Skeppsgosseskolan


Upp till en halvmeter kärnis är inget problem för kustbe-vakningens tre nya stora fartyg, KBV 001, KBV 002 ochKBV 003. Isbrytningskapaciteten har testats under enfyraveckorsperiod i Bottenviken med mycket gott resul-tat. KBV 002 Triton med hemmahamn i Slite på Gotlandhar också under försöken bland annat testat att assisterafartyg in och ut till hamnen i Karlsborg.- Proven har gett ett bra resultat, säger befälhavarenombord i KBV 002, Claes Jakobsson vid Yrkesfiskarensbesök ombord.- Vi hade nog räknat med att kunna genomföra testerlängs Bottenhavskusten, men det har tyvärr inte fungeratpå grund av brist på is. Vi har därför istället som övningoch för att visa upp oss angjort flera hamnar under hem-resan ned mot Gotland.- Fartyget har uppfört sig mycket väl i isen och assiste-ringen av lastfartyg i området har fungerat utan problem.Vi har även testat att bryta is i områden med vallar medupp till en meter tjock is och inte heller det innebar någotproblem, konstaterar Claes Jakobsson.

De nya KBV- fartygen är byggda för att klara isklass 1A och ska kunna användas för att klara i princip alla före-kommande uppgifter inom verksamhetsområdet åretrunt. Det innebär att kunna verka även under besvärligaförhållanden.

Samarbete med Sjöfartsverket- Ett samarbete med Sjöfartsverket diskuteras. Om detblir aktuellt ska KBV- fartygen vid behov kunna biträdasom ett stöd till de ordinarie isbrytarna med assistens-uppgifter och isbrytning längs kusten, påpekar chefenför KBV:s tekniska utvecklingsenhet Torbjörn Lindholm.- KBV- fartygen har i nuläget inte någon så kallad klyka iaktern, men blir det samarbete med Sjöfartsverket kom-mer förmodligen sådana att monteras. Dessa används så

Uno Gradin

Foto: Uno Gradin

Kustbevakningsfartygblir hjälpisbrytare?

att assisterade fartyg placerar stäven i klykan och kan dåbehålla ett stabilt läge under assistansen och bidra medegen maskinstyrka för att underlätta framkomligheten,slutar Torbjörn Lindholm.

Resurser frigörsEtt avtal med Sjöfartsverket kan komma att omfatta peri-oden 15 januari- 15 april. Fördelen med ett avtal är givet-vis, att kapacitet inom den ordinarie isbrytningsverksam-heten kan frigöras för andra prioriterade uppgifter.

Kustbevakningens tester med isbrytning sammanfal-ler med den historiskt sett minsta isutbredningen i Öster-sjöregionen i modern tid. Mest utbrett var istäcket den 24januari då 24 000 kvadratkilometer av Bottenviken varfrusen. Det kan jämföras med isvintern 1986- 1987, då iprincip hela ostkustområdet var täckt av is ända ut tillGotland.

Proven med gång i is och assistans har gett ett braresultat, säger befälhavaren ombord i KBV 002, ClaesJakobsson.

KBV 002 Triton under försök med gång i is. Foto Kustbe-vakningen

KBV 002 TritonTekniska data KBV 002 TritonKombinationsfartygPris 300 miljoner.Längd 81,2 meter, Bredd 16.2 meter, Deplacement 3760 ton, Segelfri höjd 31, 6 meter,Djupgående 5,0 meter,Marschfart 12 knop, Toppfart 16 knop,maskineri dieselelektriskt 3X 1940 kW, 2x 1362 KW,1x 492 kW.Förläggningskapacitet 44 personer.


Vid Marinmuseum i Karlskrona finns sedan 1997 enriggare/riggmästare – Nisse Gustavsson. Men det börja-de tidigare för Nisse, då kan 1982 anställdes av Karlskro-na kommun som riggare på övningsfartyget Jarramas,som då sedan 1950 varit i stadens ägo.

När Karlskrona kommun år 1997 överlät fartyget tillMarinmuseum, räknades tydligen Nisse som ett inventa-rium och följde med fartyget till dess nya ägare. Underåren därefter har Nisse genomgått erforderlig utbildningoch kan numera kalla sig för riggmästare, en titel somhan delar med två kollegor i landet. De två andra rigg-mästarna är verksamma på Orust respektive i Uddevalla.

Åldersläget bland dessa landets riggmästare är sådant,att om ingen påfyllning sker, så finns inte yrket kvar omnågra år. Nisse närmar sig pensionsåldern, så det är bråt-tom. Utöver de tre riggmästarna finns idag en gesäll,kvinnlig, verksam på Skeppsholmen i Stockholm ocharvtagare efter Pille repmakaren, som gick bort häromåret.

Nisse har själv haft lärlingar under sig, men blanddessa inte hittat någon värdig efterträdare.

För att bli riggmästare erfordras två års utbildningoch praktiskt arbete som lärling följt av två år som rigg-are och två år som gesäll innan man kan avlägga prov förmästarbrev för riggare. Gesällbrev utfärdas av SverigesHantverksråd i Stockholm och mästarbrev av Gesäll-och Mästarbrevkansliet i Leksand.

Nisses huvudsakliga uppgifter är att svara för Jarra-mas omfattande rigg. Jarramas befinner sig sedan någraår som ett reparationsprojekt, där hon ska återställas tillsitt ursprungliga skick. Men även riggen till Carlskronabåteskaders barkar vårdas ömt av Nisse.

Utöver dessa uppgifter är Nisse en uppskattad ochpopulär förmedlare av riggandes ädla konst till alla deskolungdomar, som besöker museet i samband med lov-aktiviteter.

När jag träffade Nisse var han i full färd med att intro-ducera några av Marinmuseums guider i riggandes ädlakonst.

Tack Nisse för en trevlig stund och fin beskrivning avDin speciella verksamhet.

Olle Melin

Riggmästare – ett döende yrke?

Foto: Olle MelinNågra av Nisses arbetsredskap

Nisse undervisar några av Marinmuseums guider. Från vänsterLars-Peter Eklund, Lars Larsson och Mats Holmer

Guiderna Rolf Edwardson och Mats Holmer får inblick i riggan-dets ädla konst

Jarramas under segel. Marinmuseums fotoarkivRiggmästare Nisse Gustavsson. I bakgrunden hansskötebarn Jarramas

17


Morgonen den 2 juli 1915 randades. Europa var ikrig sedan snart ett år. Tyskland och Österrike-Ungern på ena sidan stred mot Storbritannien,Frankrike och Ryssland på den andra i ett krig, somskulle störta tre kejsardömen och kosta nio miljo-ner unga män livet. Sverige lyckades hålla sig neu-tralt, men flertalet vapenföra män var inkallade iarmen, flottan eller landsstormen. De tyska ochryska flottstyrkorna var dominerande sjömakter iÖstersjön vid tiden för 1915. Sverige var, trots vårlånga kust, en andrarangsstat, detta trots kungGustav V borggårdstal och pansarbåtsinsamlingen.Flottan hade börjat förstärkas, men målet låg långtfram i tiden.

en 2 juli syntes bli en vacker dag. Befolk-ningen på östra Gotland var i full färd medsina morgonsysslor, då det började hörasett dovt muller från nordost, utifrån havet.

Åska på gång? Snart visade det sig, att det var kanonbul-ler, som hördes. En sjöstrid ägde rum öster om Gotland.

Engagerade i slaget var delar av den tsarryska flottanoch en kejserlig tysk eskader. I den tyska styrkan ingickminkryssaren SMS Albatross byggd 1907. Albatrosshade ett tonnage på 2200 ton, hon var 102 meter långoch 11,5 meter bred. Maskineriet utvecklade 3000 häst-krafter och dessa gav en maximal fart på 20 knop. Farty-get var mycket svagt bepansrat och bestyckat med 8 st.88 mm kanoner. Man kunde medföra 240 minor.

En viktig del i sjökrigföringen var minor. Genom mi-nutläggning försökte man bland annat stänga in fiendens

fartyg. Tyskarna minerade utanför Finska Viken, där fle-ra ryska baser låg, och ryssarna utanför tyska östersjö-kusten med flottbaserna Danzig och Kiel. Specialfartygunderlättade arbetet. SMS Albatross var konstruerad förändamålet med arbetsytor och minräls. Hon var ett ar-betsfartyg och inte avsedd för strid.

Ombord på Albatross fanns en besättning på omkring230 man. En stor del av skrovet upptogs av pann- ochmaskinrum samt minförråd. Besättningen fick nöja sigmed återstoden. Det var trångt ombord med andra ord.

Den 1. juli avseglade Albatross med eskort i avsikt attminera i trakten av Bogskär i den åländska skärgården.Under tiden hade ryssarna samlat en stor styrka. När de in-formerades om Albatross göranden, förbereddes för strid.

Efter avslutad minering stävade den tyska eskadernsöderut i sommarnatten. Allt var lugnt. Kommendör vonKarp, tysk expeditionschef, delade upp eskaderen bestå-ende av en pansarkryssare, två lätta kryssare och någratorpedbåtar.

Den ryska första brigaden under befäl av konteramiralBachireff bestod av fyra tunga och en lätt kryssare ochvar i alla avseenden överlägsna de tyska motståndarna.Den ryska styrkans uppdrag var i första hand att beskju-ta Memel (Klaipeda). På grund av kraftig dimma fick pla-nerna skrinläggas. I stället inriktade ryssarna sina krafterpå den tyska eskader, som tidigt på natten den 1 juli löptut från Danzig med kurs nordvart.

Albatross och hennes nu fåtaliga försvarare blev ettlätt byte för de övermäktiga ryska enheterna i sjöstriden,som inleddes klockan 06.15 den 2 juli. Minkryssaren varryssarnas primära mål. Efter att ha träffats av 12 stycken

SMS Albatross

D


21 cm och 9 stycken 15 cm granater flydde Albatross inmot svenskt neutralt vatten, som nåddes efter halvåttati-den på morgonen. Trots detta fortsatte beskjutningenoch ryska fartyg fortsatte skjuta, till och med när Albatrosskommit in mellan Östergarnsholm och storön. Beskjutning-en på svenskt vatten orsakade sedermera notväxling mellande svenska och ryska utrikesdepartementen

Kvart över åtta sattes Albatross på grund söder omKuppen på Östergarnslandets kust. Fartyget var i detnärmaste ett vrak. Granater av varierande dimensionerhade träffat henne och orsakat stora läckor främst i ak-terskeppet. Det hade brunnit ombord och delar av över-byggnaden var bortskjuten. Ett under var, att fartygetflöt! 27 sjömän hade dödats, ett tjugotal man var svårtskadade.

För Gotland och Sverige gällde det nu att ta hand omde tyska sjömännen och fartyget. Det behövdes omedel-bart läkare och sjukvårdspersonal liksom mat och bostä-der. En militär bevakningsstyrka sändes ut från Visby.Redan på kvällen den 2 juli begrovs 26 sjömän på Öster-garns kyrkogård. En stor sten minner om de döda. Ytter-ligare två man dog under förflyttning till Roma. De liggerbegravda på Björke kyrkogård. Avancerad krigskirurgiutfördes på det tillfälliga sjukhuset i Roma. Några svårtskadade fick vård i Stockholm. Anmärkningsvärt är, attalla, förutom de 29 initialt dödade överlevde tiden iSverige, trots avsaknad av vår tids läkemedel och be-handlingar.

Under sommaren inkvarterades tyskarna i sockerbru-kets kampanjbostäder i Roma. Som internerade i Sverigehade de en relativ frihet. Det var ont om manlig arbets-kraft, så tyskarna arbetade i jordbruket eller i skogen.Flera av dem sysselsattes som reparatörer i sockerbru-ket. De hade dessutom kontakt med lokalbefolkningenvid kyrkliga högtider, idrottstävlingar och konserter.

Inför höstens (1915) betkampanj behövde bruket sinabostäder. Sjömännen flyttades till Blåhäll, Tofta skjutfält.Många upplevde detta som en deportering till ödemar-ken, långt från Visby och åtta kilometer från Hallvardsjärnvägsstation. Det blev svårare att träffa gotlänninga-rna. Efterhand ökades möjligheterna till permission ochstadsutflykter. Många fortsatte med jordbruksarbete ochfick djupa relationer till sina arbetsgivare. Arbetet avlöna-des, vilket varett viktigt tillskott till sjömännens annarsmagra kassa.

Så skapades samhörighet mellan Gotlands invånareoch de tyska sjömännen. Unga män träffade unga kvin-nor. I några fall resulterade relationerna i barn. Officerar-na umgicks med ledande familjer i Visby. Det bjöds påmiddagar och societetsliv typiskt för tiden. Vid förflytt-ningen till Skillingaryd blev avskedet känslomässigtsvårt, särskilt för de som träffat en flickvän på ön.

Både i Roma och i Tofta bevakades tyskarna avsvensk militär. En styrka på omkring 130 man ansvaradeför ordningen. Trots interneringens fria former gjordesrymningsförsök. Från Gotland lyckades blott två man flytill fastlandet.

Som internerade kunde tyskarna beviljas permissionför att besöka anhöriga. Utrustade med speciella passreste de hem. Flertalet återvände, alternativet att återgå iaktiv krigstjänst vägde lätt mot vistelsen i Sverige.

Efterhand ansåg svenska myndigheter, att kontaktenmed lokalbefolkningen och friheten på Gotland börjadebli för stor. De internerade flyttades till ett militärläger iSkillingaryd på fastlandet hösten 1917. Trots förstärktbevakning utfördes mångdubbelt fler lyckade rymningarhärifrån än från Gotland. På klassiskt vis grävde sjömän-nen en tunnel under staket och stängsel för att ta sig utfrån lägret.

Fartyget bärgades av tre veteraner från det svenskaNeptunbolaget, bärgningsångarna Herakles, byggd 1908,Poseidon, byggd 1872 och Mercur, byggd 1889. Alba-tross kunde fritas från grund efter några veckors bärg-nings- och reparationsarbete och bogseras till Fårösund,där ytterligare reparationer utfördes. Tyskarna krävde,att Albatross skulle interneras i säker hamn. Fårösunddög inte, utan hon drogs till Oskarshamn, berövad påmilitär utrustning och vitala maskindelar. Under bogser-ingen var oron stor på svensk sida, då man befarade rys-ka försök att överta Albatross. Hon övervintrade underåterstoden av kriget i smålandsstaden, hela tiden medbevakning av den svenska flottan. Ombord fanns en litenskara tyskar, som höll fartyget i skick. Vid krigsslutetsenhösten 1918 kunde SMS Albatross för egen maskinsegla hem till Tyskland för att kort därefter skrotas.

Historien kring albatrossmännen och deras fartyg be-rättas i Albatrossmuseet i Östergarn. Föreningen Alba-trossmuseet vårdar samlingarna och minnet. Nya före-mål tillförs fortfarande, nästan etthundra år efter händel-sen. Nu förbereds firandet av 100-årsdagen av sjöstridenoch omhändertagandet på Gotland. Då stundar ambassa-dörsbesök, minnesgudstjänst, konsert och andra begi-venheter, allt för att belysa albatrosshändelsens betydelseför Gotland, Sverige och våra kontakter med Tyskland.Välkomna att fira minnet med oss den 2 juli på Öster-garnslandet!

Litteratur:Thiery, Erich, SMS Albatross (Visby, Gotlands Allehan-das Tryckeri AB 1965)Hedin, Svante, Albatross - en händelse under förstavärldskriget (Stockholm, Nya Vyer 2002)

Svante Hedinsbok om Albatross

Erik Hoffstedt


nder åren 1989-1992 var jag chef för avdel-ningen för undervattensvapen vid Försva-rets materielverk (FMV:UVAPEN).

I september 1989 presenterade jag enutredning för CM och ÖB, om vilka vapen vi borde anskaf-fa för att kunna utgöra ett större hot mot kränkande ubåtar.

Situationen 1989 var följande beträffande ubåtsjakt-vapen. Vi hade:- Sjunkbomb m/33 (modellår 1933)- ELMA-systemet, som var ett granatkastarbatterimed relativt små granater, som krävde direktträff i ubå-ten för att göra verkan. Man kunde skjuta 9-36 granater ien salva.- Ubåtsjakttorped med passiv målsökare. Målsökarenvar konstruerad för att höra ett mål, som gick med die-seldrift, men kunde inte höra ett mål, som gick med el-drift.- Sjunkbomb med zonrör till tunga helikoptrar- Fasta mineringar i vissa sund. Minorna kontrollera-des manuellt.

Den kränkande makten hade naturligtvis kännedomom, att träffsannolikheten med sjunkbomb m/33 varmycket låg och att våra torpeder hade passiva målsöka-re. Den kränkande nationen tog därför en låg risk vidoperationer i våra skärgårdar, samtidigt som den utebliv-na effekten av våra vapeninsatser hjälpte våra inhemskakritiker att få gehör för uppfattningen, att det inte fannsnågra kränkande ubåtar över huvud taget.

Vad föreslog jag då i utredningen 1989 inom den eko-nomiska ram, som jag hade fått av CM. Förslagen var:- Utveckla en svensk torped med aktiv målsökare.- Anskaffa ett mindre antal torpeder med aktiv målsö-kare på den internationella marknaden i avvaktan på, attden svenska torpeden blir klar.- Öka sprängverkan i ELMA-granaten.- Behåll sjunkbomb med zonrör till våra helikoptrar- Behåll sjunkbomb m/33.

Utredningens förslag genomfördes till punkt ochpricka.

Den svenska torpeden beställdes 1990-91 och målsö-karen har naturligtvis tekniska lösningar från den tiden.D.v.s. tekniken är 25 år gammal idag.

Försvarsmakten har minst två gånger begärt att en nytorped skulle anskaffas, men regeringen har varje gångstrukit förslaget.Läget idag är följande:- Sjunkbomben till helikoptrarna är skrotad. ( Detfinns för övrigt inga ubåtsjakthelikoptrar heller)- De fasta minspärrarna är skrotade.- ELMA-systemet är skrotat.Kvar finns:- Ubåtsjakttorped med 25 år gammal målsökare.- Sjunkbomb m/33 (Fyller 82 år i år)

Marinen behöver nya ubåtsjaktvapen

UUnder hösten 2014 hade vi främmande miniubåtar iStockholms skärgård. Marinen genomförde en underrät-telseoperation och fick bildbevis på kränkningen, menman genomförde ingen vapeninsats. Kan den uteblivnavapeninsatsen bero på, att marinen saknar lämpliga va-pen?

I ett yttrande till regeringen i år skriver Försvarsmak-ten, att man inte anser, att det inom nuvarande ekono-miska ramar är rimligt att satsa mer inom området ubåts-jakt än man redan gör.

I klartext innebär detta, att marinen skall fortsätta attjaga ubåtar utan tillgång till moderna vapen. Detta bäddarför en ny förtroendekris, där kränkningarna kommer attifrågasättas av krafter inom landet, som av dunkla anled-ningar vill skydda den kränkande makten.

Jag tycker Försvarsmaktens ställningstagande ärmärkligt och riskerar att leda till upprepade misslyckadeubåtsjakter i framtiden, där vi får bilder men ingen va-penverkan. Om inte Försvarsmakten klarar av att priori-tera in en anskaffning av effektiva ubåtsjaktvapen, får välregeringen gå in med öronmärkta pengar till dessa vapen.

Jag tror inte att svenska folket är medvetet om, hurdåligt rustad marinen är, när det gäller ubåtsjaktvapen.Att sprida kunskap om detta är sannolikt det enda sättetatt få en ändring till stånd. Här har Flottans Män en möj-lighet att verka och att sprida den kunskapen.

Förstklassiga spaningsutrustningar och fina bilder påkränkande ubåtar avskräcker inte någon kränkandemakt, om det saknas vapen. Vi behöver nya effektivavapen. Vi behöver en ny torped. Vi behöver ett nytt kast-vapen, kraftigare än ELMA. För att klarlägga, vilka va-pen som finns och vilka som passar på våra fartyg, krävsen utredning och därför behöver vi en ny ubåtsjaktva-penutredning.

Den jag presenterade 1989 börjar bli gammal.

Gunnar Bengtsson


et är den 23 augusti 1962. 11:e jagardivisio-nen, som vi benämndes, är på väg till Fårö-farvattnen. Divisionen utgjordes av Hal-land, med den färgstarke och av oss i be-

sättningar omtyckte divisionschefen, kommendörenTengzelius, Hälsingland och Östergötland med fartygs-cheferna Reuterswärd respektive Rudberg. Östergötlandvar på något sätt divisionens ’happy ship’ – högpreste-rande, alltid välputsat och under uppskattat ledarskap aven blivande marinchef. Som vanligt vid övningar dessa årundrade vi, om vi också nu skulle observeras av sovjetis-ka fiskefartyg, ofta på plats i övningsområdet för osssjälva. (Var fanns läckan?).

Vi orienterades under gång mot Fårö om, att vi skullegenomföra en annorlunda övning, träna bekämpning avmoderna vapen i form av större sjömålsrobotar, somskulle skjutas upp från kusten.

Nu hade vi tidigare tränat mot den nya tidens vapen iform av övningsroboten Humlan (Rb03). I den senasteövningen susade den motorsurrande Humlan runt fartygensynbarligen obesvärad av bekämpningen, en i det vackravädret underhållande övning att beskåda för oss i frivakten.

Åter till ”Fåröincidenten”. Under den pågående öv-ningen fick en av jagarna radareko på svenskt sjöterrito-rium av föremål i ytläge mellan divisionen och Fårö. Detvar, enligt vad som berättades för oss i eldledningscen-tralen i Hälsingland, ett periskop eller radarskärm. Vadjag minns inleddes jakten med de knallskott, eller var deten 40:a, som avfyrades, vilket föreskrevs i dåvarandeIKFN-regelverket. Inget hände (förstås!). Därefter följ-de en salva AU-granater från Halland på, som det hette”säkert avstånd”, följda efter en stund följd av sjunk-bomber från de enkla sjunkbombskastarna, som Öster-götlandsklassen hade. Vi i besättningen fann förstås alltdetta dramatiskt spännande.

Som i så många följande incidenter av liknande slaggenom alla år, så uppenbarades ingenting på ytan. EOWerin berättade dock för oss i eldledningscentralen, ”attdetta var en mycket avancerad ubåt, vi hade korn på.Den lämnade till slut området efter egendomligt uppträ-dande och med en fart på 15 knop i u-läge. Troligen vardet en WP-ubåt och räkna med, att vi i varje fall förstörtderas glas och porslin”, sa EO.

Upplevelsen var stark för oss värnpliktiga och leddetillsammans med meningsfyllda arbetsuppgifter ochkamratskapet i flottan sånär till en kursomläggning i kor-pral Boyes yrkesval. Bestående blev i alla fall ett långt gi-vande frivilligengagemang i marinen.

Ubåtsjaktfokus igen- hågkomst av ett okänt eko

D

Jagaren Hälsingland

Jagaren HallandEmrrob 84 Jörgen BoyeHMS Hälsingland 1962


Nya böcker

Svenska flottan under kalla krigetBoken har en undertitel – Operationer ochtaktik i skuggan av hotet från öst - och är enomarbetad bok från 2009, då under namnet”Flottan och det kalla kriget”. Boken ärskriven av kommendörkaptenen och förremarinattachén i Moskva, Magnus Haglund,som även har stor erfarenhet från Kustflot-tan i olika befattningar på många örlogsfar-tyg och i många olika förband.

Författaren har delat in boken i huvudsaki fyra olika avsnitt – läget vid krigsslutet,perioden 1948-1969, perioden 1970-1979samt slutligen perioden 1980-1991. Vi kanläsa om flottans ut(av?)veckling, långresor-nas betydelse för Sverige, utländska örlogs-besök i Sverige. Det stora utrikes händelser-na under kalla kriget beskrivs ur ett svensktmarint perspektiv och inte minst Haglundsår i Moskva är en spännande läsning.

Det här är en verkligt intressant skrivenav en författare, som verkligen ”var en delav” det kalla kriget.Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek.ISBN 978-91-86837-85-3

InlandsbananKan en bok om Inlandsbanan locka läsarefrån vår medlemskrets. Ja, jag tror det, fördenna järnvägslinje är ett begrepp i vårtland. Efter många diskussioner om lämpligaändpunkter för banan bestämdes, att denskulle sträcka sig mellan Kristinehamn i sö-der och Gällivare i norr, en sträcka på intemindre än 1289 kilometer. Liksom beträf-fande Göta kanal och Karlsborgs fästningblev det en omfattande byggtid, från 1870-talet fram till invigningen i Jokkmokk 1937.I boken får man veta allt om denna långasträcka – stationer, hållplatser, tjänstgöran-de människor, persontrafik, godstrafik ochmycket annat. Författaren, Bengt Sand-hammar, måste ha lagt ner ett omfattandeforskningsarbete för att åstadkomma dennarikt illustrerade bok.

Inlandsbanan tillkom delvis av militäraskäl. Järnvägsstyrelsen var ibland tveksamtill att bygga hela banan, men då tryckte demilitära myndigheterna på, för man ville haen ny bana som alternativ till stambanorna.Inlandsbanan förberedde för militära trans-porter, genom att så kallade mötesplatserskulle finnas med vissa avstånd. Kravet varett mötesspår med en längd av minst 400meter.

Under första världskriget var banan intefärdig, men förvaret utnyttjade färdigställdadelar främst till matt transportera mängderav ved, som erfordrades, när stenkolsim-porten försvårades.

Under andra världskriget var vedtrans-porter också dominerande, men banan vartill stor glädje för alla, som tjänstgjorde vidgränsbevakningen mot Norge. Men bananfick också en negativ klang, genom att dennyttjades för de s.k. tysktågen.

I dag är banan en populär turistled, somtrafikeras sommartid.Bengt Sandhammar.ISBN 978-91-637-6788-3

I storm och stiltjeFör några år sedan recenserade i tidningenjag boken ”I storm och stiltje, där ett drygttiotal olika författare beskrev den svenskasjöfartens historia från forntid till idag. Bo-ken hade två huvudredaktörer, AndersLindström och Gert Malmberg och behand-lade allt som berör den svenska sjöfarten.Denna första bok är nu slutsåld och en an-dra upplaga började säljas i april. En del ka-pitel har kompletterats, en del har tillkom-mit och där bl.a. intervjuer med ett antal sjö-mansseniorer. Boken kan ses som en upp-slagsbok om den svenska sjöfarten, men harinte ett uppslagsverks ibland torra texter.Det märks, att författarna ”har varit med”.Ett rikt bildmaterial förstärker intrycket.Breakwater Publishing AB.ISBN 978-91-86687-30-4

Carlsborgs fästningDet har genom åren kommit många böckerom ett av Sveriges största misslyckande,nämligen byggandet av Karlsborgs fästning.Efter Napoleonkrigen blev den svenskastrategin den s.k. centralförsvarsprincipen,d.v.s. ett samlat försvar i landets mitt skulleklara ut att försvara landet. Tur i samman-hanget är, att de två fästningarna norr res-pektive söder om Vättern aldrig kom attbyggas. Bygget av Karlsborg på gick i 90 år,1819 – 1909 och redan i 1925 års försvars-beslut utgick anläggningen som en av riketsbefästningar. Därefter har Karlsborg variten utbildningsplats för olika regementenoch avdelningar.

Båtdokgruppen kom 2014 ut med en nybok, som har en mycket kortfattad text omanläggningen men desto mer fina bilder avdetta märkliga byggprojekt.Båtdokgruppen. ISBN 978-91-87360-69-5

Beredspasåren. Sverige i bilder 1939 – 1945Intresset för andra världskriget är stort ochboklådorna översvämmas av litteratur i äm-net. Denna unika bilderbok skildrar Sverigeunder andra världskriget. Många av bildernaär tagna av dåtidens främsta fotografer ochger en utmärkt inblick i, hur kriget påverka-de det svenska samhället på alla nivåer.

Författaren till boken, Peter Modie, har iett halvt sekel samlat bilder från Sverige. Debästa bilderna från beredskapsåren liksomvalda minnen från svenska män och kvinnorgör boken mycket intressant, men framförallt ger den oss en inblick i vardagslivet iSverige under andra världskriget.Historiska Media.ISBN 978-91-7545-247-0

22


Bokpresentatör Olle Melin

1000 frågor om skärgården2015 års årsbok för Skärgårdsstiftelsen he-ter ”1000 frågor om skärgården”. Det är enbok, där man kan tävla med sig själv ochandra om skärgårdskunskap. Men likamycket som det är en frågesportbok, så ärden en stor kunskapsbank om Stockholmsskärgård, där ämnesområdena är många ochav olika svårighetsgrad.

Författaren till boken heter Jeppe Wik-ström och boken är utrustad med en s.k.spelmodul, som ger frågan och talar om, omdu har klarat frågan.Bokförlaget Max Ström.ISBN 978-91-7126-338-4

Militära ledare under kalla krigetForskningsprojektet Försvaret och det kal-la kriget har hittills publicerat mer än 40skrifter i olika ämnen kopplade till projek-tet. Den senaste är en bok kallad ”Militäraledare under kalla kriget. Det handlar om 19förgrundsfigurer i denna period av densvenska historien. Sammanlagt handlar de 19porträtten om fem överbefälhavare, fem ar-méofficerare, tre marinofficerare och sex flyg-vapenofficerare. 13 olika författare finnsbakom porträtten. För marinens del handlardet om två marinchefer och dessutom denstridbare och frispråkige skriftställaren ochkommendörkaptenen Hans von Hofsten.

Om de porträtterade kan man säga, att despelade huvudrollerna under en dramatiskperiod i Sveriges historia. Kalla krigets för-svarsmakt var stor – den största organisa-tion, som någonsin funnits i Sverige. Miljo-ner svenskar utbildades för krigsuppgifteroch fullt mobiliserad skulle försvarsmaktenha uppgått till runt 800 000 soldater.

Militära ledare under kalla kriget följerkarriärerna och analyserar nätverk och kon-takter. Inom den militära eliten var detmånga, som stödde varandra och sedan av-löste varandra, medan andra konkurrerade.

Utöver von Hofsten finns som marinaporträtt marincheferna Stig H:son Ericsonoch Per Rudberg, skrivna av Lars Ulfvingoch Herman Fältström. Redaktörer för bo-ken har varit Bertil Wennerholm och KentZetterberg (som för övrigt skrivit avsnittetom Hans von Hofsten).

Boken är rikt illustrerad.Medströms bokförlag.ISBN 978-91-7329-126-2

Låt mig få städa klartAlltsedan 1970-talet har Kjell Albin Abra-hamson rapporterat från och om det kom-munistiska Östeuropa och det postkom-munistiska Central- och Östeuropa. I bo-ken vänder författaren för första gången påperspektivet och granskar Vänsterpartietsoch kommunismens roll i Sverige

Han skriver bl.a. ”Den överslätandesvenska inställningen till kommunismensbrott är obegriplig, liksom att det fortfaran-de finns de, som kallar sig kommunister.”

Boken är en passionerad appell mot allasorters kommunism och den borde varaskolbok. Boken är en uppfriskande motvikttill en många gånger likriktad svensk debattoch en påminnelse om övergrepp, som inteborde glömmas bort

Boken är dessutom väldigt rolig och skri-ven i en stil, som endast präglar en mästare.Hjalmarsson & Högberg.ISBN 978-91-7224-188-6

FredsbaskerförlagetÄr Du intresserad av Sveriges deltagande iinternationell verksamhet, så finns i Freds-baskerförlaget i Norrköping ett stort antaltitlar att välja mellan. Sverige har ju sedanSuezkrisen på 1950-talet varit mycket akti-va vid olika oroshärdar runt om i världenoch många, som deltagit i dessa oroshärdarhar skrivit ned sina minnen i bokform. Jagväljer att kommentera en av dessa böcker,nämligen Anders Arvidssons bok med FNpå Cypern, som kom ut 2014.

Anders Arvidsson tjänstgjorde som ungFN-soldat på Cypern 1964. Efter en karriärinom multinationella bolag (ESSO, FIAT)sadlade han för tjugo år sedan om till resear-rangör med Norra Cypern som specialitetoch har sedan dess haft tillfälle att intervjuakamrater från senare Cypernbataljoner.

Vidare finns i förlaget representeratmånga av de missioner, som Sverige deltagiti och där i vissa fall verksamheten fortgår.Några exempel förutom Cypern är >Mel-lanöstern, Afghanistan, Kashmir, Kongo,Liberia m.fl. missioner.

Dessutom erbjuder förlaget även ett antaltitlar i militärhistoria och andra militära äm-nen.

Olle Melin

23


Robert C Swansonsegen berättelse från”USS Hornet”

Bakgrund:Robert C Swansons pappa Oscar emigrerade till USA ibörjan på 1900-talat från Torp, Visingsö.

Oscar bosatte sig i Minnesota, där också Robertväxte upp.

Robert tjänstgjorde under andra världskriget på hang-arfartyget USS Hornet under dess operationer i Stilla ha-vet. – Dramatiska upplevelser, verkligen.Här följer hans berättelse.

Mina minnen efter examen i skolan och månadernainnan jag började min militärtjänst och därefter.Vår klass, som slutade i januari 1942, var speciell, då vivar de första, som tog examen vid Edison High School iMinneapolis, Minnesota sedan andra världskriget startat.Alla i vår klass var medvetna om den explosiva situation,som rådde i världen. Vi visste, att tiden skulle kommaför att tjänstgöra i det militära, om inte kriget fick ettsnabbt slut.

Så blev det inte. Nazisterna marscherade tvärs ige-nom Europa. Våra planer på vidare utbildning och jobbfick läggas på hyllan.

Några av oss tog beredskapsjobb på olika militära an-läggningar. Mitt första jobb var med B-24 bombplanenpå St. Pauls flygplats. Min uppgift var att uppgraderaplanen med 50 kalibers maskingevär i lastutrymmen ochi kanontorn. Allteftersom tiden gick blev det alltmer up-

Från Wikipedia:Hornet togs i tjänst i november 1943 och efter tre månaders träning anslöt hon sig till amerikanska styrkor i Stil-lahavskriget. Hon spelade en viktig roll i striderna i Stilla havet under andra världskriget. Hornet spelade även en viktig roll i Apollo-programmet där hon återhämtade astronauter när de återvände frånmånen.

Hornet togs till slut ur tjänst 1970. Hon betecknades som ett National Historic Landmark och 1998 öppnadesUSS Hornet Museum för allmänheten i Alameda , Kalifornien.

penbart, att kriget eskalerade. Trycket på att bli inkalladhade nu stigit.

Jag började i US Navy den 1 mars 1943 vid 19 års ål-der. Det var en spännande och ärofull dag att bli antagenoch vi fick transport till Great Lake Training Center sam-ma dag. Det var ont om tid att ta farväl av nära och kära,men mina anhöriga dök upp på Milwaukee järnvägssta-tion.

Vi rekryter tilldelades förläggningsplatser och fickomedelbart genomgå medicinska hälsokontroller ochfick alla sorters sprutor för att undgå smittosamma sjuk-domar. Övningarna bestod av militärt uppförande, disci-plin, marschering, manualstudier och dessutom betydan-de tung fysisk träning.

Därefter mönstrade jag på hangarfartyget USS Hornetför operationer i Stilla Havet.

lera olyckor inträffade. Några sjömän dog, då de komin i fartygets propellrar. Andra dog eller blev lemlästadeav flygplan, som kom landande med bomber, som explo-derade på fartygsdäck, då de av någon anledning missatatt utlösas över sitt tänkta mål.

En sådan olycka inträffade när en CB2C dykbombare

landade i hårt väder och fartyget hävde kraftigt från sidatill sida i sjön. Det här planet kom in för normal landningoch helt ovetande för piloten hängde bomberna kvar ochhade aldrig släppts över målet. Då planet närmade sig,slog det mycket tungt ner på däcket och bombluckornaöppnades och en stor 500 lb–bomb gled nerför däcket.

F


Innan någon kunde rea-gera, exploderade bom-ben och jag blåste nerfrån lejdaren till underlig-gande däck.

Jag vet inte hur längejag blev liggande, men dåjag hämtat mig och komihåg bomben, som kom-mit emot mig, kollade jagmina armar, ben ochkropp men inte en skrå-ma. Men jag hade en

fruktansvärd huvudvärk. Jag hasade mig upp på flyg-däck och fann en totalt kaotisk situation med ett jättestorthål i däcket och brandmän, som försökte begränsa bran-den och röken.

Senare fann jag att en av mina kamrater dött och enannan skadats. Då vi stod mycket nära varandra, funde-rade jag, varför jag själv hade kommit undan.

Olyckan innebar, att våra andra plan med piloter fickcirkulera omkring och inte hade någon möjlighet att lan-da. Piloterna kontaktade tornet att bränslet höll på att taslut och att de måste få landningstillstånd.

Vår fartygschef beordrade piloterna att sätta ner sinaplan i havet längs fartyget. Detta resulterade i, att vi för-lorade 25 flygplan och 40 av vår flygande personal. Vigjorde verkligen allt, som var möjligt för att rädda dessamän. Vi satte i landstigningsbåtar och andra mindre båtaräven små strålkastare började användas, eftersom detbörjade bli mörkt, men vi lyckades inte rädda någon.

Det var farligt att sätta på strålkastarna i mörkret medfientliga ubåtar i vattnet, men vår fartygschef bestämdesig för att göra ett svep med de större strålkastarna fåratt kunna rädda någon eller några. Tyvärr lyckades detinte.

Sjömän, som dog, begravdes till sjöss. Det var myck-et sorgligt och känslosamt. De blev placerade på en bårinsvepta i den amerikanska flaggan tillsammans med en”Five-inch shell” för att glida ner längs fartygssidan neri havet. Tankar kom, hur marinen skulle meddela föräld-rar och anhöriga, att deras son blivit begraven till havs.

Vår kapten hade dekaler på sidan av tornet, som visa-de bilder på varje japanskt plan, bombare, fartyg ochubåtar, som blivit sänkta eller förstörda av vår insatsstyr-ka och vårt fartyg. Markeringstavlan var imponerandeoch fick mig på något sätt att känna mig stolt, men ändåödmjuk och sorgsen att vara en del av denna förstörelse.

Vårt fartyg ankrade slutligen upp i en säker hamn påFilippinerna. Det gav oss alla en chans till andhämtningefter all strid. Vi bunkrade bränsle och ammunition. Far-tyget styrde sedan norrut från Filippinerna mot Okinawa,som ännu inte var säkrat.

Under resan stötte vi på många japanska u-båtar ochvåra jagare hade fullt upp att sänka sjunkbomber, vilkethöll ubåtarna på tillräckligt avstånd för att inte kunna nåvårt fartyg med direkta träffar. Efter flera dagars gång

gensköt vi två japanska trupptransportfartyg, vilka sänk-tes av våra plan och genom beskjutning från våra jagare.Dessa segrar adderades också på sidan av tornets ” sco-re-card” – dekaler med två truppfartyg. Det var mycketimponerande för USS Hornets insatsstyrka att räkna in:· 25 attackflygplan· 2 bombflygplan· 1 spaningsflygplan· 1 hangarfartyg· 2 ubåtar· 2 trupptransportfartyg

Vårt fartyg kom inte fram till Okinawa, eftersom vigick in i den mest våldsamma storm, jag någonsin sett –en tyfon. Alla luckor stängdes. Våra plan sjösurrades.Stormen var så kraftig, att den bokstavligen slet söndervårt fartyg, Vågor höga som berg hävde sig över stäven.Jagare, som gick jämsides översköljdes av enorma vå-gor, vilket gjorde att de förlorade kraft och kapsejsade.Två jagare gick förlorade. Vårt fartyg förstördes totaltmed tornet på stridsdäcket sönderslaget och plan somkraschade och spolades överbord. Våra plan på nedrehangardäcket blev också förstörda, då deras surrningarbrast och de kraschade ihop. Ungefär 40 plan förstördesi den här stormen.

Vi blev satta ur spel och eskorterades till Hawaii förreparation och besättningen fick mönstra av.

Vår besättning överfördes till trupptransportfartyg påHawaii tillsammans med många sårade sjömän och folkfrån armén.

Vi anlöpte San Francisco och välkomnades av Ameri-kanska Röda Korset, Salvation Army och av stora mili-tärband som spelade. Vi togs emot som hjältar och ser-verades nyplockade apelsiner, munkar och kaffe.

Krigsslutet började närma sig i Europa och fred ver-kade vara nära förestående i Stilla Havet.

Då jag tjänstgjorde iland vid ”Moffett Airfield”, hadejag mycket ledig tid, som jag tillbringade med Algot ochGrace Swanson, min farbror och faster, som bodde iOakland., Kalifornien. En dag, när jag kopplade av i derasträdgård, kom faster Grace jublande ut och skrek, attkriget var slut.

Vilken fest det blev den kvällen och natten!!Efter flera månaders väntan på att få mina papper för

att bli utskriven kom de slutligen och jag återvände tillMinneapolis den 15 mars 1946. Det kan tyckas vara enlång väntan, men kongressen bestämde, att gifta mänoch de med familjer skulle skrivas ut före de ogifta.Jag lämnade tjänstgöringen med graden ”2nd Class PettyOfficer ” ( Furir) med specialitet som flygplanstekniker.Jag belönades med medaljer för gott uppförande och föratt ha deltagit i striderna i South Pacific m.m. USS Hor-net och hela dess besättning belönades med ”The Presi-dental Unit Citation”

Min totala tjänstgöringstid blev 1 mars 1943 – 15mars 1946.

Robert C Swanson

Fortsättning


Några kopplingar mellan Visingsö och våra släk-tingar ”Over there”

Charlotta Gustafsson

Tiderna var svåra och tre av barnen emigrerade till USA - Augusta, Oskar och Algot.

Oskar i sina yngre dagar

Sven Gustav Carlssons gravvid Brahekyrkan.Anm. Charlotta har sammagravplats som sin dotter Sel-ma.

Mike & Susan KimitchAnm.Susan är Oskars barnbarn och Dotter till Robert.Bilden ser ut att vara från Sverige men är från Minneso-ta

I det här lilla huset i Torps by, Ingemarsgården påVisingsö bodde paret:• Sven Gustav Carlsson (1834 – 1906 )• Charlotta Gustafsson (1848 – 1943 )De fick barnen:AUGUSTA Emilia Svensdotter * 1879Carl OSKAR Svensson * 1881Gustav EMIL Svensson * 1883ELLEN Sofia Svensdotter *1884 + 1937HELGA Maria Svensdotter *1886SELMA Charlotta Svensdotter * 1886 +1939ALGOT Medin Svensson * 1895

Robert C Swanson slutade sina dagar 5 mars 2010.Hans grav finns vid Fort Snelling National Cemetery ,Minneapolis


Utrotning av myrorSedan Ni meddelat, att Ni ej är i tillfälle att utlämnakoldisulfid att användas här för utrotande av myror,gjordes hänvändelse till intendenten. Denne svara-de, att han ej kunde utlämna sådant utrotningsmedelendast i den mån, de ifrågavarande myrorna befun-no sig inomhus. I den mån myrorna befunno sigutomhus, tillkom utlämningen av utrotningsmed-let vederbörande fortifikationsförvaltning.

Det stöter givetvis på svårigheter att avgöra, vil-ka avsikter hyses av de myror, som skola utrotas;en del bo inomhus och gå ut och söka sig föda, an-dra åter bor ute och komma in efter mat. Det ärsvårt att i varje särskilt fall avgöra, huruvida enmyra kommer utifrån och således är en fortifika-tionsmyra, eller om den kommer inifrån och följakt-ligen är en intendentsmyra. En del myror synas rörasig kretsformigt, andra åter ströva omkring sken-bart planlöst.

Myrornas ifrågavarande uppträdande är natur-ligtvis högst förkastligt och skulle kunna leda till, atten fortifikationsmyra blev utrotad med inten-dentsgift, respektive en intendentsmyra blev ut-rotad med fortifikationsgift, vilket vore i stridmed gällande förordningar och sannolikt skulleföranleda omfattande utredningar, remisser etc.

I beaktande av, att erfarenheten visar, att enmyra, som behandlats med intendentsgift, blir likadöd som en dylik, behandlad med fortifikationsgiftoch vice versa, anhåller jag härmed, att Ni låter be-gära lika kvantiteter av samma gift från såväl fortifi-kationen som intendenturen och låter blanda uppdesamma, så att ingen vet, vilket gift som vållat enviss myras död.

Vid några tillfällen har jag publicerat exempel pålite udda tjänsteskrivelser. Här kommer ytterligareen klassiker och vedermödorna att utrota myrorfrån någon förläggning.

Ny amiralitetspastorDaniel Breimert heter Amiralitetsförsamlingens iKarlskrona nya amiralitetspastor. Han har efterträttHenrik Lindén, som efter 14 år i församlingen valtatt gå vidare i karriären och detta som kyrkoherde iKarlshamn.

Daniel är skåning till börden, men kommer när-mast från en tjänst som komminister i Örnskölds-vik.

Från Försvarsmakten har Daniel erfarenhet, ge-nom att han i en av missionerna i Afghanistantjänstgjort där som bataljonspastor.

Kungl Amiralitetsförsamlingen i Karlskrona är enav landets fem icke territoriella församlingar ochden enda kvarvarande militära församlingen i lan-det. På så sätt blir församlingen också den enda avlandets församlingar, som kan kalla sig för arbets-platsförsamling.

Det finns en mycket nära koppling mellan demarina förbanden i Karlskrona och Amiralitetsför-samlingen, en koppling som förhoppningsvis skabestå och som kan ytterligare utvecklas.

Olle Melin

Foto: Olle Melin


Nils Abrahamson in memoriam

Boktryckare Nils Abrahamson,Karlskrona, avled den 12 februarii en ålder av 90 år och därmedavslutades en enastående livsgär-ning.

Nils var en framgångsrik före-tagsledare i tryckeribranschen,respekterad för sitt kunnande,dessutom bokförläggare inte

minst med ett kulturhistoriskt utbud. Till detta kommeren imponerande författargärning.

Hans stora intresse var lokal- och personhistoria ochhan har till eftervärlden bevarat ett antal ganska okändamarina författare som Carl Tersmeden, P G Sparre m.fl.

Efter studentexamen i Karlskrona blev han reservoffi-cer i flottan och nådde kaptens grad. Hans intresse förflottan och dess verksamhet kan avläsas i böcker ochartiklar, hans medverkan under många år i Marinmuseiårsbok och inte minst under de sista levnadsåren det sto-ra intresset för forskningsprojektet Försvaret och detkalla kriget. Hans stora intresse för vår marin ledde till,att han blev korresponderande ledamot av Kungl Örlogs-mannasällskapet.

Flottans Män hade under en följd av år ett samarbete

med Nils och hans verksamhet, genom att hans företagtryckte och distribuerade vår tidning fram till företagetsnedläggning för några år sedan. Då hade dottern Pia tagitöver verksamheten, men tyvärr fick hon endast några åri företaget, innan hon tragiskt rycktes bort till Nils ochhans hustru Ruts stora sorg. Nils tog också en aktiv delav Flottans Mäns Karlskronaförening.

Undertecknad hade förmånen att samarbeta med Nils,framför allt vad gäller framtagningen av Årsbok för Ma-rinmusei vänner, för vilken jag varit redaktör sedan2001. Han bidrog genom dessa år med ett flertal artiklar,men gav mig också ett ovärderligt stöd. Han kunde hant-verket, han korrekturläste och han gav tips och råd be-träffande bildhanteringen och mycket annat. Han komalltid med kommentarer, nästan alltid positiva, om vårtidskrift.

Jag har sällan träffat några med större gästfrihet änden, Nils och hans hustru Rut visade. Sommartid var detmingel i den vackra trädgården, följt av sillbordet medbrännvin kryddat från örter i den blekingska skärgården,innan buffén tog vid.

För Nils vänner, dit jag räknar mig, är saknaden stor,men minnena ljusa och varma.

Olle Melin

StiftelsenDrottning Victorias Örlogshem

etabl 1908


KORSORD Lösning Korsord 1 2015

Korsord 2 2015

Jonny Ekdals produktion

Vågräta ord1. En människas varande5. Samkänsla9. Gratia Dei i Småland10. Brukar den seriöse13. Elak16. Longe18. Kan konungen sägas vara19. Rättesnöre20. Arkitektorganisation21. Imaginär23. 1589 in Roma antiqua25. Arbetareorganisation26. Ädelgas28. Skydd för vind29. Med diverse påbrå31. Vrider32. 105134. Kvinna35. Husfolk37. Abbrevierad sabbatsafton40. Blodsugare42. Antikvitetsförråd43. Gömda44. Längtade Sjöberg till45. En dödssynd

Lodräta ord1. Sagokung2. Ocivilicerad3. Korrektionsmedel4. Gladeliga toner5. Till fläsk och potater6. Göra gult pålägg7. Där Balder etc. bodde8. Skenbar11. Omkring 4000 krigare

KorsordDet blir som vanligt två priser (sjömanspussel) ur JonnyEkdahls produktion.Vinnare denna omgång är:Lasse Wideklint HovmantorpMonika Jonsson Ludvika

GRATTIS!Korsord nr 2-2015 har som vanligt konstruerats av Gus-tav KarlssonSenast den 31 juli vill jag ha Din lösning under adress

Redaktören Flottans MänFörfattarevägen 9371 63 LYCKEBY

12. Trivial14. Gör väl den högmodige15. Förtjusande17. Fisk19. Gympafarsa21. Hädelse22. Ömka24. Kom kanske Merkurius27. Dålig vana30. Må suparna vara33. Ondskepräglad inledning36. Mineral37. Blekingepojkar38. Billigt såld39. Moses bror41. Den kommer småningom42. 1505


Tel: 08-500 121 40

www.swedmotor.se, [email protected]

Ett tryggt val!MTU's motorer är konstruerade för maximal driftsäkerhet ochtotalekonomi. Detta har gjort MTU till en av världens ledandeleverantörer av motorer för kommersiellt bruk. Med ett kom-plett sortiment från 125 kW till 9.000 kW och ett rikstäckandeservicenät erbjuder vi såväl prestanda som trygghet.

En liten historiaPansarskeppet Drottning Victoria ligger på översyn på örlogsvarvet i Karlskrona. Man håller på att justera säkerhets-ventilerna till ångpannorna. Med ett väldigt dån rusar överskottsångan ut genom den s.k. ångskorstenen.Amiralen kommer ombord för att inspektera arbetena.- Det var länge sedan jag var nere i ett påeldat pannrum, säger amiralen till fartygsingenjören (FI), som tillsam-mans med uppbördsmaskinisten (UM) följer amiralen ner i 3:ans pannrum. Här är liv och rörelse. Plötsligt hörs attavgrundsdån från panntoppen, när säkerhetsventilen lättar. Amiralen rycker till- Vad var det där för någonting?- Det var rusånga, säger FIVänd till UM frågar amiralen- Vart tar den vägen då?- Amiraul, den gåur ut i det civila

REDOVISNING AB

Lars-Erik Nilsson Auktoriserad Redovisningskonsult

Vi erbjuder hjälp med;

Bokföring, moms, lönehantering bokslut, årsredovisning och deklaration

Box 33, 263 21 Höganäs mail: [email protected] Tel 042-33 20 15 fax 042-34 19 16 mobil 070-339 12 99


ITALIENJAGARNA

Lokalföreningskonferens med seminarium 13-14 november

I höst är det återigen dags för oss att uppmärksamma en viktig händelse i Flottans historia.För 75 år sedan, mitt under brinnande krig i Europa, genomförde Sverige ett köp av fyra jagare,torpedbåtar och annan krigsmateriel från Italien. Att transportera hem jagarna och den övrigamaterielen visade sig bli mycket strapatsrik och dramatisk. Vi vill med ett seminarium i höst be-rätta om detta och belysa erfarenheter och konsekvenser av att vänta till sista stund med att se omsitt hus inför orostider.

Seminariet kommer att genomföras på Sjöhistoriska muséet i Stockholm fredagen den 13 novem-ber följd av en högtidsmiddag på muséet.

Under lördagens förmiddag genomförs därefter höstens lokalföreningskonferens på Blasiehol-mens restaurant.

Detaljprogram och kostnader samt anmälningsblankett kommer att finnas i nästa nummer (nr 3)av tidskriften.

Preliminär intresseanmälan tas emot av Riksförbundets kansli.E-mail: [email protected]

HMS Puke

HMS Psilander

HMS Romulus

HMS Remus


r 1950 gick ett antal förhoppningsfulla ynglingar in genom vakten till då¨varande Flottans Sjö-mansskola (Nuvarande bataljon af Trolle) i Karlskrona. De skulle bl.a. utbilda sig inom maskin-området i flottan och hade skrivit på ett kontrakt om fyra och ett halvt år.Den 15 och 16 maj var det dags att för sex mogna gentlemän att på nytt träffas och utbyta minnenoch historier. Gruppen, som jag hade nöjet att guida, fick utbildning till motorman, eldare eller

elektriker. Två man i gruppen, Bertil Nilsson och Åke Johansson, kom att tjäna flottan under hela sin yrkes-verksamma tid, medan de övriga lämnade flottan efter olika lång anställningstid.Förutom den utbildning, som skedde ombord på olika fartygstyper, utbildades man vid Sjömansskolan samtäven inne på örlogsvarvet, bl.a. i verkstäderna vid den s.k. torpedbåtsslipen samt vid motorverkstaden ute påLindholmen.

65 år sedan inryckningen

ÅOlle Melin

På annan plats i tidningen finns en artikel om isbrytning. Vi kompletterar med en liten historia.Några år efter andra världskriget återupptogs under vinterhalvåret långresorna till främmande länder.

Kadettfartyget, som under kriget ingått i Kustflottan, stod formellt kvar där under långresan. Detta innebär att allaorder och meddelanden från Flaggen även hamnade på långresefartyget.

Aktuellt år blev det en ovanligt sträng vinter med risk för farlig nedisning. Från Chefen Kustflottan utgick dådenna order.

Rapportera förekomst och fördelning av is ombord samt vidtagna åtgärder!Långresefartyget, som låg i Guineabukten med 40 graders värme svarade:Is förekommer blott i begränsad mängd i off och uo pentrys kylskåp. Åtgärd: nedsmältes i glasbägare med väl

fungerande katalysvätskor!

På bilden syns den jubilerande gruppen utanför Skeppsgossekasernen i Karlskrona. Från vänster Tore EdestedtSkänninge, Bertil Nilsson Karlskrona, Åke Johansson Ronneby, Sigurd Steen Värnamo, Kurt Fransson Tyresö samtAlvar Andersson Lyckeby. Foto Olle Melin

Nedisning


Lokalföreningarnainformerar

Region Nord

Härnösand

Sundsvall

Så har det gått ett verksamhetsår igen. Vihar hållit vårt tjugofemte årsmöte och helastyrelsen fick förnyat förtroende för 2015.Mötet avklarades föredömligt snabbt undervår hedersordförandes ledning. Det kännstryggt, när ett väl fungerande lag får fortsät-ta att jobba tillsammans. Styrelsen bemannasav Lars Sellgren, ordförande, Curt Anders-son, sekreterare, Tommy Lindqvist, kassörsamt Håkan Larsson, Åke Semb, Bo Lennertoch Gunnar Fernlund som ledamöter.

Våra möten har varit välbesökta och ävenvåra resor. FM Östersund firade under2014 sitt sjuttiofemte år och passande nogvar årets regionträff förlagd dit. Vid resandit var det som vanligt soligt och vackert. Vistartade tidigt och åkte via Sundsvall, där vihämtade upp medlemmar från FM Sunds-vall. När vi kom fram till ”fäbodvallen” iÖstersund, möttes vi av musik av ”Lill-Bengt” och enklare förtäring, renklämmaoch vargtass för de som ville. Efter ett kortstopp och efter att dagens ciceron, MikaelAndersson, anlänt, så embarkerade vi bus-sen igen och fortsatte mot Stocketitt påFrösön, där Mikael berättade om den förstaskolan på ön, som startade redan 1679. Han

berättade även del om den omgivande trak-ten, som är en mycket gammal kulturmark.Resan fortsatte sedan med en snabb visit inpå gamla F 4:s område, där ett stort hotell-komplex var under uppförande.

Framme i Arvesund debarkerade visnabbt och gick ombord på S/S Östersund.Fartyget framdrivs av en vedeldad ångpan-na och en gammal ångmaskin, som tillver-kats av Hernöverken Härnösand. Det blevlite nostalgi för oss Härnösandsbor. Nostal-gi är det även att åka med ångbåten, somunderhålls och drivs genom en ideell fören-ing. Ombord intogs en god lunch samtidigtsom Lill-Bengt underhöll. Under sjöresanöverlämnades gåvor till sjuttiofemåringen.Efter en trevlig sjöresa debarkerade vi i Öst-ersund och steg på vår buss för återfärd tillSundsvall-Härnösand.

Regionens styrelser samlades i Härnö-sand för att planera för riksårsmötet 2016,där ansvariga för de olika arbetsgruppernautsågs. Nästa träff för arbetsgrupperna bliri juni. Resan kommer preliminärt att skeombord på något kryssningsfartyg motTallinn eller Helsingfors, allt efter vad rede-rierna har att erbjuda och till vilket pris.

Vi har bokat in oss på Hemsö fästning den30 augusti 2015, dels för årets regionmöte,samtidigt som vi firar vårt 25-årsjubileum.Chefen för anläggningen idag heter ChristerSefbom och han har varit värnpliktig i flot-tan.

Tillsammans skall vi försöka ordna entrevlig dag där ute med en god lunch i denvackert belägna nyuppförda restaurangen.

Lars Sellgren

I hård konkurrens med VM i Falun, ”Påspåret-finalen” m.m. avhölls vårt 69:e års-möte. Ordförande Bertil Graeve hälsade denärvarande varmt välkomna. Härefter följdeparentation över under året avlidna kamra-ter, som hedrades med en tyst minut. Vårkaplan, Jan Brännström, höll en fin betrak-telse över ordets betydelse i olika samman-hang. Hedersordförande Harald Häggströmlotsade oss igenom årsmötet med sedvanligsnabbhet. Föreningshandlingarna var kor-rekta och i ordning, så styrelsen beviljadesfull och tacksam ansvarsfrihet för verksam-hetsåret 2014. Vid de efterföljande valenkunde vi föryngra styrelsen betydligt, ge-nom att tre unga personer tog plats. Nyastyrelsen består ordförande Cave Johans-son, kassör Mats Andersson, sekreterareGert Malmqvist, klubbmästare BennoRuda samt vår kock Kurt Lindström.

Föreningens veterantecken tilldelades tremedlemmar för mer än 15 års troget med-lemskap, nämligen Magnus Byström, ÅkeWikman samt Hans Östergren. Endast ÅkeWikman var närvarande. Ett fint lotteri av-slutade den gemytliga kvällen.

Den 19 mars lockade föreningen med gra-tis fika och ostfralla på vårt Kulturmagasin.Nära 25 personer tog detta tillfälle i akt attsamlas, småprata och umgås helt enkelt.Ordföranden lämnade kort information omårets program.

Vi hade ärtmiddag den 10 april med pre-miär för den nya styrelsen. ÖverstyrmanJens Andersson berättade och visade bilderMinnessten vid Frösö skola


om sitt dagliga arbete på en stor bogserbåt,Mentor, som fraktar jättestora betongele-ment mellan Polen och Sverige. Mycket in-tressant och nog ganska förvånande för deallra flesta, vilka enorma vikter det handlarom. Bertil Westerlund stod för ett nytill-verkat häfte med visor och ledde sången pågammalt beprövat sätt. Vår duktiga hus-mor, Marlene Lindberg, skötte sysslorna iköket tillsammans med vår kock, KurtLindström, på ett utmärkt sätt. Marlenesjöng därtill en egenkomponerad melodi medverklig knorr på. De 22 deltagarna trivdeskvällen igenom och kunde avsluta med ett bralotteri under ledning av Benno Ruda. Detblev en lyckad start för den nya styrelsen.Nu startar sommaraktiviteterna upp förfolk i allmänhet och så även för FlottansMän med segling, vistelser i stugor och påresande fot. Nästa träff blir en sjötur, inklu-sive stor buffé, ombord på Medvind. Välmött.

Gert MalmqvistStyrelsen 2015, sittande Mats Andersson kassör, Cave Johansson ordförande, Gert Malm-qvist sekreterare, Benno Ruda klubbmästare samt vår eminente kock Kurt Lindström.

GotlandVinterns och vårens program har genom-förts i enlighet med uppgjord plan. I skri-vande stund står vårens prakt och grönska ifull blom, en tid av uppvaknande efter enmörk och kall vinter.

Programtablån har innehållit kamratträf-far med sedvanlig ärtsoppa sista torsdagen ivarje månad, ibland i gemenskap med vårdamklubb, Sextanten.

År 2015 startade med ärtmiddag i slutetav januari, där vi lyssnade på ett intressantföredrag av Jan Ströberg om Gotlands fyraroch fyrväsende.

Nyutnämnda veteraner inom FM Gotland: Från vänster Lars Danielsson, Lennart Hej-denberg, Åke Kimell, Veljo Pärli, Bengt Östman samt hedersmedlem Eric D Nilsson

Årsmötet i februari inleddes med en före-dragning av Rolf K Nilsson om det militäraläget i vårt närområde, en genomgång somvisade, att spänningar och därmed militärupprustning pågår. Årsmötet avlöpte enligtföredragningslistan och samtliga val enligtvalberedningens förslag. Vi hade även äranatt utdela fem veterantecken till kamrater,som hade uppnått 10 års eller flera medlem-skap. Eric D Nilsson, Rederi AB Gotland,utnämndes till hedersmedlem i föreningensom ett bevis på mångårigt stöd till vårverksamhet.

Kamratträffen i april hölls gemensamt meddamklubben Sextanten. Kvällens ämne varett kåseri av Lars Danielsson, ”Skeppsrits-ningar i våra gotländska kyrkor – fartygs-historia eller graffiti.” Lars illustrerade sinföredragning med egenhändigt gjorda tavlor,en historisk kavalkad på vad som kan finnasundangömt i kyrkorna.

Vi kan se tillbaka på vårens aktivitetermed tillfredsställelse. Kamratskapet är gottoch vi har även välkomnat nya medlemmartill föreningen. Under sommaruppehålletser vi fram emot fartygsbesök till Visby.Örlogsfartyg från Sverige och utlandet bru-kar göra visiter.

Från FM Gotland önskar vi er alla envarm och härlig sommar.

Olof Berglund

NorrköpingEnligt ny ordning hölls årsmöte i Marinlo-kalen redan den 14 februari, en månad tidi-gare än vad som varit brukligt. En stilfullparentation över de kamrater, som avliditunder det gångna året, följd av en tyst mi-nut, fick utgöra mötets värdiga inledning.

Till att leda mötesförhandlingarna valdesNils Borin. Styrelseledamoten Per vonKrusenstierna hade av tidsskäl avsagt sigfortsatt engagemang och till ny ordinarie le-

Region Mitt


damot i styrelsen invaldes Björne Kölvik.Styrelsen, som i övrigt är oförändrad, bestårav ordförande Robert Hillgren, vice ordfö-rande Ove Hagström, sekreterare ClaesNordenborg, kassör Gunnar Nyström samtledamöterna Willy Almberg och Sten-ÅkeJohansson. Några motioner från medlem-mar hade inte inlämnats, men som en formav färdigbehandlad motion, överlämnadeGunnar Lindström en flaska polsk vodka,för att täcka den brist i barens utbud, somhan ansåg råda.

Innan Nils Borin återlämnade klubban tillordinarie ordförande, berättade han heltkort om bakgrunden till den cirka tre meterlånga nagelbänk, som numera har sin plats iMarinlokalen. Denna intressanta informa-tion, har Ove Hagström tillsammans medNils, senare kompletterat och samman-ställt, till att bli följande historiebeskriv-ning:

”När framlidne FM-kamraten TorstenAndersson, hösten 1996 fick sin segelbåtupplyft av tunglyftskranen Starke Ivar,hade ett träföremål fastnat i slinget och följtmed upp. Torsten tyckte, att den långsmalatingesten såg intressant ut och tog den medhem till garaget. Han lät göra en tidsbestäm-ning, som visade, att det handlade om ennagelbänk från tidigt 1700-tal. Segelfarty-get, som den varit en del av, slutade uppen-barligen sin seglats över haven nära Blixhol-men i Norrköping, där fyndet gjordes. EfterTorstens bortgång 2010, kom detta tidsdo-kument att räddas till eftervärlden genomhans vänner, FM-medlemmarna Ove Hag-ström och Nils Borin. De fick ta emot nagel-bänken som gåva från dödsboet och kunde isin tur överlämna den att förvaltas av Flot-tans Män i Norrköping. Här har, i förstahand Ove Hagström, tagit initiativ och lagtner ett berömvärt rengörings- och restaure-ringsarbete. De fyra koffernaglar i trä, somkan ses på plats i nagelbänken, har tillver-kats av Birger Holgersson och bland övriga iföreningen, som varit behjälpliga i samman-hanget, kan nämnas Ingemar Åström ochAnders Johansson. Resultatet av dessa in-satser blev den sjöfartshistoriska utsmyck-ning, som nu finns att beskåda vid Kajutansfondvägg.”

Nagelbänk är den träställning som finnspå segelfartyg, nedanför relingen på insidanav brädgången och runt master. I hål genomnagelbänken, placeras de koffernaglar av träeller järn, som används för beläggning avriggens löpande gods, som till exempel skotoch fall.

Nu vidtog en liten ceremoni, där ordfö-rande Hillgren utdelade föreningens för-tjänstplakett, till bevis för värdefulla insat-ser. De som förärats utmärkelsen är NilsBorin, Ulf Jonsson och Ulf Westerbergsamt de två icke närvarande Claes Norden-borg och Per-Olov Didong.

Ett besked från kommunen gav en strim-ma av hopp, när det gäller rivningshotet,som hänger över den gamla gasverksbygg-

naden, där föreningens lokaler är inrymda.Hotet är en följd av de storslagna planer påbostadsbyggande, som finns för hamn- ochindustriområdet Östra Saltängen på norrasidan av Motala ström.

Sedan mötet avslutats, kunde deltagarnaförena sig med inbjudna anhöriga, för attavnjuta en välsmakande tvårätters, på temafisk och fågel. Till kaffet såldes lotter ochvid den direkt påföljande dragningen, ficken av våra medlemmar uppleva en extra ge-nerös fru Fortuna.

Efter måltiden underhöll artistparet Astaoch Benny från Norrköping, med ett urvalfrån sitt rika vis- och popprogram. Bennyär sångare och gitarrist i det anrika Norrkö-pingsbandet ”The Tigers” och blandade nusångnumren med härliga gitarrsolon i detbandets anda. Alla hade tillgång till texthäf-ten och kunde efter egen förmåga, stämmain i sångerna.

Onsdag den 11 mars var det dags för vå-rens första månadsträff och till dessa träf-far, går numera en obligatorisk inbjudanäven till damklubbens Skeppsdockor. Efteren klassisk ärtmiddag bjöd en duo frånNorrköpings symfoniorkester på en fin ochsjälsligt berikande musikupplevelse. Sym-fonikerna navigerade oförskräckt mellanolika genrer, där vår föreningsmedlem PerJonsson Gille, trakterade sina fagotter iskön samklang med musikerkollegan John-ny Jannessons klarinettoner.

Att det skulle bli Klubbafton i Kajutanden 1 april, var inte något skämt. Högst på-tagligt samlades ett 30-tal medlemmar föratt umgås en stund och svinga en bägare till-sammans. Måltidsträffen två veckor senareinleddes med en god och trevligt kompone-rad förrätt, baserad på kavring och stektströmming, följd av en förträfflig kotlet-tradsanrättning. Kvällens talare var FM-kamraten Ulf Jonsson, som höll ett intres-

sant föredrag, om stadens gasverkshistoriaoch hur det gick till att tillverka stadsgasfrån råvarorna stenkol eller lättbensin.

Som nämndes tidigare, vilar även fören-ingens lokaler på anor i gasproduktions-sammanhang. Den traditionen skulle mankunna påstå, att våra utmärkta ”kocklands-lag” i någon mån försöker upprätthålla, ge-nom att vid måltidsträffarna, relativt oftaservera, en alltid lika uppskattad ärtsoppa.

Vi i Norrköpingsföreningen vill nu, somavslutning uttrycka en önskan, att vi allahar en skön sommar att förvänta oss.

Bosse Petersson

Symfonikerna Johnny och Per

NorrtäljeI början av maj, på en av vårens vackrastedagar, for Norrtälje Flottans Män till Furu-sund. Ett tjugotal medlemmar samlades irestaurangen i det gamla tullhuset för atthöra Magdalena Rinaldo berätta om sin öoch om det lilla samhällets långa och intres-santa historia. Magdalena är Furusundsbosedan flera generationer och dotter till denkände roslagskonstnären och författarenSten Rinaldo.

Furusund har ända sedan forntiden variten viktig hamn invid den gamla skutledenupp mot norrlandskusten och leden överÅlands hav mot Finland och Estland. I ber-get ovanför den naturliga hamnen i Ålands-viken finns en kompassros inhuggen - denäldsta kända avbildningen av en kompass-ros i Norden. Ristningen upptäcktes på1950-talet och genom att analysera och tol-ka de olika vapensköldarna i ristningen, harman lyckats fastställa, att den höggs i berget1465, då unionskungen Kristian I låg här


med sin flotta på väg mot ett korståg motryssarna. Sedan dess har tusentals fartyglegat i viken nedanför hällristningen ochväntat på vind, eller väntat på att det skablåsa över.

Det stora gamla tullhuset uppfördes1811 som en följd av, att Sverige förloratÅland och Finland till ryssarna. Furusundhade med ens blivit en viktig gränsposteringi rikets utkant. Fortfarande har Kustbevak-ningen en bas i Furusund.

Under gräset på planen bakom tullhusetfinns andra minnen från kriget med Ryss-land 1808-09. Här ligger flera hundra lant-värnssoldater begravda i massgravar. Detvar soldater, som inte dog i strid, utan avledav sjukdom, kyla och umbäranden, då deåtervände från nederlagen på finska krigetsslagfält.

Givetvis passade vi även på att titta ingenom fönstret till Skuttens stuga, där Au-gust Strindberg bodde, då han kom till Furu-sund för första gången 1899. Vi hann ävenmed att se huset, där Astrid Lindgren bod-de, och där hon skrev många av sina fantas-tiska berättelser.

Senare i sommar kommer Norrtäljekret-sen att följa postrodden över Ålands hav.Den 13 juni tar vi färjan från Grisslehamnför att från Eckerös klippor kunna få se bå-tarna gå i mål. Den 18 juli anordnar Rosla-gens sjöfartsminnesförening traditionsen-ligt Beckbyxans dag vid museet i Älmsta.Flottans Män kommer att medverka med

Magdalena Rinaldo guidar på Furusund

StockholmTorsdagen den 12 mars hade Stockholms-föreningen sitt årsmöte med 52 deltagare.Det var också Flottans Mäns 80:e årsmöte.Dessutom var det Evert Taubes födelsedag,en av föreningens grundare.

Vår vikarierande präst, Kenneth Landeli-us, inledde mötet med ett tänt ljus och pa-rentation över kamrater, som lämnat ossunder 2014. Han talade bl.a. om vikten avkamratskap och sammanhållning.

Vi hade sedvanliga årsmötesförhandling-ar och presentation av ett preliminärt akti-vitetsprogram under ledning av vår ordfö-rande Örjan Sterner.

Styrelsen konstituerade sig efter mötetoch har nu följande sammansättning. Ord-förande Örjan Sterner, ordinarie ledamöterär Lennart Bresell, Birgitta Nordenbris, An-ders Sigrén, Arne Keller, Fredrik Scholan-der, Krister Lundvall och Krister Hansén.Suppleanter är Carl-Olof Berglund ochLars-Göran Gahmberg.Efter mötet väntade middagen på Blasiehol-mens Restaurang. Bosse Johansson leddeallsången till gitarrackompanjemang. Visjöng bl.a. om våren, ”som har kommit igen,och med den FLOTTANS MÄN”.

Birgitta NordenbrisOrdförande Örjan Sterner till vänster och prästen Kenneth Landelius

ett informationsbord, där vi ska försökavärva nya medlemmar.

Senare i höst planerar vi att göra ett besökvid sjöräddningsstationen i Räfsnäs längstut på Rådmansö. Där kommer vi att få möj-lighet att komma ombord i livräddnings-kryssaren Rescue Stenhammar.

Närmare detaljer kring våra evenemang ochkontaktuppgifter hittar du på vår hemsida:www.flottansman.se/norrtalje

Hans Landberg


De föredrag föreningen arrangerat det se-naste året har varit välbesökta. Så även den21 april då föreningen gästades av amiralThomas Engevall, som höll ett mycket in-tressant föredrag under rubriken Behovet avsjöstridskrafter i en osäker omvärld. Etttrettiotal deltagare hade infunnit sig i konfe-renslokalerna i Blasieholmens Restaurang,som denna gång utnyttjades.

Thomas började med att presentera sigsjälv och sin karriär i Försvarsmakten, därhan nu är logistikchef. Inledningsvis kon-staterade Thomas, att Ryssland idag är ag-gressivt i olika väderstreck. Och en svenskunderrättelseoperation kunde i höstas slåfast, att en främmande undervattensfarkosthade kränkt svenskt territorium. Tillgångtill ubåtar och JAS 39 Gripen har angettssom ett nationellt säkerhetsintresse. Vidarebehövs korvetter och amfibieförband.

Thomas slog fast, att marinen har bra ma-teriel och övad personal men för lite. Hangav sedan sitt anförande inriktningen Vad viskulle kunna göra om vi verkligen ville.Detta kan delas upp i två delar:1. Bygga på det vi har2. Förnya

När det gäller 1 framhöll Thomas• att det behövs 2 besättningar per fartyg• att utbildningssystemet har för lång ge-nomloppstid• att arbetstidsavtalet behöver ses över• att tillgång till reservdelar behöver för-bättras och tiden för underhåll måste mins-ka; här gjorde han jämförelser med StenaLine och Kustbevakningen, som har myck-et kortare tider för underhåll• att malpåseförlagda fartyg skulle kunnarustas, vilket bl.a. skulle innebära fyra rus-tade korvetter i stället för två• att ta i drift förrådsställda helikoptrarskulle kunna få effekt direkt• att befintliga bevakningsbåtar skullekunna utnyttjas som hydrofonbojbåtar

Thomas kommenterade också vanligamotargument mot att satsa på det vi re-dan har.

Beträffande 2 menade Thomas, att medden takt vi är vana vid, kan vi inte få framnya ytfartyg förrän om 20 år. Men det skul-le kunna gå fortare. Kustbevakningen hargenomfört en remarkabel förnyelse. Ochmarinen skulle kunna göra likadant.

Thomas avslutade med att informera omkostnaderna för produktion av aktuella sjö-stridskrafter och berörde de svåra val, somenligt honom behöver göras.

Efter föredraget fick vi möjlighet att stäl-la frågor och Thomas tog sig tid att besvaraalla. Därefter bjöd föreningen deltagarna påöl och smörgås.

Krister Lundvall

Södertälje

Västerås

Den 7 mars hölls sedvanliga årsmötesför-handlingar i Nyckelskolans lokaler. Ordfö-randeklubban under förhandlingarna sväng-des med ackuratess av Johnny Schmidt,som såg till att stadgar och föreskrifter nog-grant följdes.

Endast mindre förändringar ägde rum istyrelsen, vilken för 2015 består av:· Thomas Westerberg ordförande· Lennart Persson vice ordförande· Håkan Ågren sekreterare· Christer Norman kassör· Anders Westerberg ledamot· Kenneth Sandås ledamot· Jörgen Sandås ersättare· Christer Mattson ersättare

Efter att all formalia avhandlats, vidtogtraditionell årsmötesförtäring med bl.a.smörgåstårtor.

Uppätet och nästan urdrucket

Vår ö, Notholmen, öppnades enligt planer-na den 18 april. Efter lite upprustning ochstädning är den nu klar att återigen förljuvasommaren för alla besökare.Notholmen

(N 59.03. 257.; E17.40.968. ) välkomnaralla Flottans Män. Passa på att besöka oss,om ni är i närheten. Vi har bryggor för besö-kande båtar och de, som kommer landvägen,parkerar på fastlandet och får sedan en kor-tare båttur med roddbåt till vår ö. Mer upp-gifter om uthyrningsstugor etc. finner manpå vår hemsida: Flottans Män Södertälje.

Lennart Persson

I min verksamhet som lärare och lärarfort-bildare har jag ofta erinrat mig den effektiva,mycket pedagogiskt målmedvetna utbild-ning, som vi värnpliktiga fick på skolorna iKarlskrona, en utbildning som gjorde oss,var och en på sin plats ombord, till an-svarsfulla kuggar i ett kollektiv, sommåste fungera.

I vår lokalförenings stadgar § 1, underrubriken ”Ändamål” sägs: Föreningen skallgenom samhällskontakter sprida kännedomom flottans uppgifter, verksamhet och ut-veckling. Detta ledde till, att föreningen bo-kade stora föreläsningssalen på VästeråsStadsbibliotek, annonserade i pressen samtspred affischer hos båtklubbar, båtfirmor, ibibliotek, i affärscentra och andra kamrat-föreningar. Ett föredrag om ubåtsfrågor avkommendör Bo Rask hos Stockholmsför-eningen hade lett oss in på tanken, att hanvore en mycket lämplig föreläsare hos oss.Han tackade ja vid förfrågan och ledde se-

dan på ett mycket smart sätt under sin före-läsning, åhörarnas tankar till, att vi absolutbehöver en marin. Rubriken på hans före-drag var: Sveriges import och export samtbehovet av en marin.

Kommendör Bo Rask med sin digra me-ritlista inom ubåtsvapnet, Sveriges för-svarsledning och som försvarsattaché iLondon/Dublin, föreläste med ovan nämn-da pedagogiska skicklighet och stort kun-nande om havet, handelsvägarna och de vik-tiga sjötransporterna och vikten av attskydda dessa.

Vi passade naturligtvis på att göra re-klam. Vi informerade om föreningen, hadeglasmonter med marina attribut och utdel-ning av vår tidning, allt inramat av Sverigesflagga och FM-flaggan.

Vikingarnas verksamhet var också tillstor del import och export av varor ochtjänster, även om eftervärlden kanske mestkänner dem som erövrare och krigare. En


grupp i föreningen har studerat vikingati-den och bl.a. besökt Årsunda vikingaby,Gamla Uppsala och vikingahamnen vidFrösåker i Västerås.

I skrivande stund är inte så mycket kvarav vårens aktiviteter. Vi ska tävla i luftva-penskytte, fira nationaldagen med tårtkalasoch sedan ”nalkas den ljuva sommar, dågräs och gröda gror … ”

Trevlig sommar önskar Flottans MänVästerås

Bengt Larsson

Intresserade åhörare från FM Norrköping

Flottans Män I Trelleborg höll sitt marsmö-te i klubblokalen på Maskingatan. Kvällensgästföreläsare var Jean Cronstedt, sompå ett pedagogiskt, lärorikt och stundomrörande sätt berättade om ”Finlands långaödeskamp”.

Den politiska situationen både före, un-der och efter krigsåren beskrevs och varförFinland sände totalt cirka 80 000 krigsbarntill huvudsakligen Sverige, från ett land ikrig till ett land i fred. Cirka 15 000 barnstannade kvar i Sverige hos fosterföräldrareller blev senare adopterade.

Vinterkriget, Fortsättningskriget ochLapplandskriget blev ett oerhört högt prisför Finlands frihet. Nära 100 000 finnar stu-pade och mer än 200 000 skadades. Dessut-om fick Finland avträda stora landområdensåsom Karelen, Salla och Petsamo.

Region Syd

Trelleborg

Den här vintern har varit lättsam. Ingensnöskottning och Gamlebyviken har intevarit tillfrusen en enda gång. Vårblommornakom redan i början på mars. Men vinternkommer kanske tillbaka.

Vid vårt februarimöte fick vi upplevabarrurskog och ett fantastiskt äventyr. Detvar jägmästare Kristian Svedberg, som be-rättade om en kanotfärd utefter Pechoraflo-den i centrala Ryssland. Tillsammans mednågra arbetskamrater från Skogsstyrelsenfick han genom ryska kontakter möjlighetatt genomföra en fantastisk tur i urskog,som inte rörts av mänsklig hand. Pecho-rafloden går från Uralbergen till Norra Isha-vet och flyter genom ett enormt skogsområ-de, stort som Östergötland och halva Små-land. Det är ett helt väglöst land och skogenhar stått orörd sedan tidernas begynnelse.Den har skött sig själv och består i huvud-sak av barrskog. Floderna, som genomkor-sar området översvämmar emellanåt och

omfattande skogsbränder slår till ungefärvart femtionde år. Efter en skogsbrandkommer först lövträd och efter några år, såtar barrträden över igen. Där elden har gåttfram, står döda träd kvar och några enstakaöverlevande tjockbarkade barrträd.

Träden och djuren, både de stora och desmå, sköter skogen i stort sett helt själva.På området finns några få jägare, i övrigt ärdet helt obebott.

Kristian bjöd oss på en spännande tur ge-nom ett land, som såg ut som vårt Sverigegjorde för tusen år sedan.

Vårt marsmöte var som vanligt årsmöte. Istyrelsen blev det omval på de flesta pos-terna. Tony Wärdig avgick med ålderns rättsom sammankallande i valberedningen. Enny och yngre Bo Pauhlsson tog över. Vikunde glädja oss åt, att föreningen ökatmedlemsantalet för fjärde året i följd. Ettresultat av flera års ansträngningar att ut-veckla verksamheten. Det var Karlshamn-

Föredraget var så intressant och trollbin-dande, att åhörarna satt knäpptysta underframförandet. Därefter vidtog den sedvanli-ga middagen. Cirka 35 medlemmar var när-varande.

Vid aprilmötet föreläste Leif Eneberg omsin långresa med HMS Älvsnabben 1965-1966. Fartyget avseglade den 12 novemberfrån Karlskrona till Lissabon och däreftervia Dakar i Senegal till Venezuela. Det blevmånga strandhugg på de olika destinationer-na med bad och många utflykter. Via Kings-ton på Jamaica och Panamakanalen komman till Mazatlan i Mexiko. Nästa anhaltblev Los Angeles med bland annat Disney-world. Överallt mottogs besättningen medvälkomnande värme och många officiellatillställningar. Efter LA fick fartyget pro-

blem med en motor och därför angjordesSan Diego för 3 dagars reparation. Via Cos-ta Rica och Puerto Rico for man vidare tillNew York. Därefter besöktes Bermuda ochMadeira för att sedan styra kosan motMarstrand. Hemkomsten skedde den 4april 1966. Det stora äventyret varade näs-tan fem månader. Föredragshållaren harsmalfilmat hela resan, så allt var väl doku-menterat.

Kökschefen Jonny Svenning bjöd på enhärlig Skånsk kalops. Cirka 35 medlemmarvar närvarande.

Veikko Bern

Västervikföreningens Rolf Pärlhem, som drog igångdetta angelägna arbete på ett LOF-möte förnågra år sedan.

Vad har vi då gjort? Jo, vi har arbetat påtre områden, nämligen att

· aktivera vår medlemsvård· nyrekrytera medlemmar· synliggöra vår organisationVi har inte varit särskilt framgångsrika

med att föryngra organisationen. Vi blirbara äldre. Men vi har sedan ett par år trekvinnliga medlemmar.

Aprilmötet inleddes av vår ordförandeÅke Revelj, som refererade det senasteLOF-mötet i Karlskrona. Så uppmanadehan oss att delta i Riksårsmötet.

Kvällens föredragshållare var Ulla Lo-krantz från Händelöp. Hon började med attvarna oss, för att nu skulle det bli på riktigVästerviks-dialekt, som den talades förr itiden i skärgården. Hon sa, att om vi inteförstod, så skulle hon översätta. Så berätta-


Det mesta av resan på den ryska floden företogs i kanot

de Ulla om Händelöps historia och började som sig bör i medeltiden.Händelöp är en ö i Västerviks södra skärgård. Den är 2,6 km långoch 1,6 km bred. På medeltiden kallades ön Hundelop och på fem-tonhundratalet brukades den av Peder, som var arrendator. Arren-det var en tunna ål om året. Danskarna brände ner hela byn år 1677,i samband med överfallet på Västervik och Stegeholm. 1719 friköp-tes ön av tre familjer. Mannen i en av familjerna hette Lars Matts-son och Ulla är nionde generationen efter honom.

Ön fick skola 1910, vilken lades ner 1954, dock inte på grund avbrist på barn. Det var svårt att rekrytera lärare, främst beroende på,att skolans lägenhet var så dålig. Missionshuset var också i dåligkondition och såldes för 200 kronor till hembygdsföreningen.Byggnaden renoverades och fungerar nu som Händelöps möteslo-kal. 1962 kom vägen och bron. Det betydde ändrade villkor förHändelöpsborna.Fisket har sedan tidernas begynnelse varit den viktigaste försörj-ningen för öns befolkning. Men idag är fisket mycket svagt. Numerapendlar man in till Västervik för att jobba eller gå i skolan.

Mötet avslutades med en mycket god kycklingfilé inlindad i ba-con med potatisgratäng och smakriktig sås.

Christer Warfvinge

Den 18 oktober var det dags för den årligahöstfesten. Stugan var i stort sett fylld avförväntansfulla gäster, för det gick ryktenom, att klubbmästarna varit på älg- och rå-djursjakt. Jodå, mycket riktigt, det servera-des älg- och rådjursgryta, presenterad medolika grönsaker. Vad serverar man som för-rätt till sjömän med vaggande gång? Jo,gubbröra på grovt bröd, (och en lilling tillden). Dessert = äppelkaka med vaniljsås.

Stig och Holger stod för musiken till all-sången som stod högt i tak med Evert Taubeoch sjömanslåtar. Det företogs även lotteriunder kvällen, där vinsterna bestod avnyttosaker.

En solig dag, närmare bestämt en söndag,samlades ett gäng FM-gossar och till ochmed en dam, vid Marinstugan för att samå-ka till Flottans vagga ”Pinan” och där besö-ka Marinmuseets senaste sevärdhet, ubåtenNeptun. Före rundvandringen och i väntan påen guidning på övre däck på ubåten intogs engod lunch på restaurang Skeppsgossen.

Neptunhallens utsmyckning består av en

Medlemmar i VäxjöFM på besök i Marin-museets ubåtshall..

tidsresa, från ubåten Hajen, Flottans förstaubåt, till Neptun. Den guidade turen i ubå-ten gav inte gamla garvade sjömän mycket –för att vara ärlig kan man säga, att dessaunga grabbar var dåligt pålästa. Bara atthoppas att det blir bättring på den punkten.För övrigt hade vi en trevlig dag.

Marinens musikkår har gästat Växjö ochhållit konsert tillsammans med Per Tengs-trand. Det blev en underhållande kväll i ettvälfyllt konserthus. Per slog ett slag för dennedläggningshotade kåren. Växjö FM fannspå plats med flaggor och roll-up för att kan-ske få kontakt med f.d. sjömän. Vi delade utintresselappar, kamratblad och FM-tid-ningar med passerat bäst före-datum. Detblev en strykande åtgång och förhopp-ningsvis något, som kan komma att ge fruktframöver för föreningen.

När novembermörkret lade sig över ma-rinstugan tisdagen den 4 november, dukadeklubbmästare Bertil ”Gök” upp till herrsill.Han hade hjälp av Lennart Friberg, somstekt strömmingen och Leif Carlsson, som

hade gjort Janssonsfrestelse. 22 sugnakamrater hade möttupp för att smaka påsill i många skepnader.Allt tog slut, så aptitenvar det inget fel på .Som vanligt blev det entrivsam samvaro medbåde sanna och lite sal-tade historier.

Det kom ingen Lucia, det kom ingen tomte.Trots saknaden av ”Lusse” och tomten såvar stugan fylld av FM-gossar med respek-tive. Klubbmästeriet hade som vanligt fylltbordet med julens delikatesser, från julskin-ka till julegröt. När lotteriförsäljningen komigång och gästerna fick se det ”feta” prisbor-det, öppnades de ”feta” börsarna och lotte-rna gick åt med strykande åtgång. Vissa harmer tur med fru Fortuna än andra, men grat-tis till alla vinnare och tack till givarna tilllotteriet. Även tack till Karl-Johan Ek-strömmer, som på någon loppis funnit ettgammalt foto, där större delen av svenskaflottan i början av 1900-talet var avbildad.Fotot skänktes till föreningen. Dragning avmedlemslotteriet företogs och vinnare den-na gång blev Rolf Zachrisson. Grattis Rolf!

Ärtaftonen den 12 mars samlade ett pardussin hungriga sjömän runt backlagsbordetför att avnjuta byssans läckerheter. En fyr-bent medlem, som älskar klubbmästarensplättar, har tillkommit i föreningen. Chickoheter skeppsjycken.

Vårens LOF-möte gick av stapeln i Pinan13–14 mars. Värd för mötet denna gång varKalmarsundsföreningen. Mötets innehållbestår i, att lokalavdelningarna delar med sigav varandras idéer och erfarenheter, med-lemsvärvning, medlemsvård m.m. Den hetabiten denna gång var idéer om en kompe-tenskatalog. Kristianstads Lars-IngvarElofsson, som startat Facebook-sidan ”Visom legat i Flottan”, redogjorde för hur mankommer med i denna grupp. För närvaran-de är cirka 1 600 med i gruppen som delarmed sig av händelser i Flottan. Gruppenkan starkt rekommenderas!

Greger Johansson

Växjö


Region Väst

HalmstadI skrivande stund är våren på gång på våralatituder, vacker och skir grönska, solen vär-mer och sist, men inte minst, vårkänslor. Nå-got mindre pockande än förr, men ändå.

Under vårterminen hade vi planerat ge-nomföra olika föredrag om vårt försvar. Vilyckades nästan- fullt ut. Det blev dock ett”mässfall” på grund av sjukdom. Vid detta till-fälle gjorde vi istället en resa till Sydamerika.

Vid februari månads kamratafton berät-tade vår medlem, Bo Loggarfve, tjänstgö-rande vid Militärhögskolan i Halmstad, omarméns utveckling. Bo inledde med ensnabb tillbakablick. Hur stark var vår armépå 70-talet? Vissa jämförelsergjordes. Runt 2000 gjordes en ”strategisktimeout” och därefter påbörjades en om-strukturering bl.a. avseende personalför-sörjningssystemen. Arméns insatsorgani-sation består idag av cirka 13000 personeroch försvarets totala insatsorganisation påcirka 35000 (i mitten av 70-talet cirka700000). Vi fick också veta något omNordic Battle Group, antal kvarvarandeförband och olika utbildningsvägar. Detblev en intressant genomgång och mångafrågor ställdes; men upplyftande?

Vid mars månads kamratafton speladeinfluensan en viss roll och slog både mottänkt föredragshållare och publik. Det blevinget om minröjning. Däremot fick vi följamed vår medlem, Paul ”Fågelhandlaren”Larsson, på en resa med M/S Axel Johnson islutet av 40-talet. Paul tjänstgjorde som up-passare i 3.klass (3.klass passagerare med-fördes endast på två av rederiets lastfartyg,Axel och Annie Johnson) och resan gick frånGustavsvik till Sydamerika. Paul berättademed humor, och värme, om sina skepps-kamrater. Kollegan, som gjorde sig förstådd

i spansktalande länder, genom att kunna ettspanskt ord, båtsman Pålsson och hans or-mar och sist, men inte minst, om barägarensvackra dotter i Rosario. Det var ett trevligtkåseri, som lockade till många skratt. Somavslutning fick vi se ett litet dansnummer.

Vid vårterminens sista kamratafton hadevi besök av överstelöjtnant Lars Lindén,chef för Hallandsgruppen eller 45.hem-värnsbataljonen. Inledningsvis informera-des vi, om hur utbildningen genomförs. Vifick mycket snart klart för oss, att skillna-den nu mot förr var gedigen. Det gamla mau-sergeväret, konstiga kläder m.m. har byttsut mot helt modern utrustning. En gemen-sam nämnare förr och nu är kanske, att manfår kvarstå som hemvärnsman i vissa be-fattningar, tills man fyller 70. Rekryterings-processen av nya hemvärnsmän är idag om-fattande och inkluderar bl.a. ett besök i densökandes bostad. Hallands hemvärnsbatal-jon, det finns totalt 40 i landet, består avfyra kompanier (bevaknings- och insats-kompanier). Vi fick också veta, att hundenfortfarande är en viktig del i organisationen.Inom Hallandsgruppen finns en musikkåroch denna är certifierad för att delta i bl.a.statsceremonier, förutom att man då och dågläder oss i Halmstad.

Föredragshållare till hösten kamrataftnarär inplanerade. I september blir det LionFerryhistoria, i oktober, ännu en gång,halmstadnostalgi med Torgny Ahlgren och inovember berättar vår medlem, radioman-nen Lennart Jonsson, under rubriken ”Ra-diogubben berättar”.

Innan dess är det dags för Sommarfågel-skjutning i KGS Lyngby och ”Öppet Hus”.

Glöm inte besöka vår hemsida, diverseinformation, trevliga länkar m.m.Ha en bra sommar och Väl mött i stugan!

Kjell A Jönsson

Chefen Hallandsgruppen, Lars Lindén, avtackas av ordförande Kjell Jönsson

JönköpingEtt 20 tal sjömän från södra Vätterbygdenhade ”Samling med alle man”, d.v.s. inkalla-de till Skeppargården, invid Vätterstranden,för årsmötesförhandlingar. Det var den fjär-de stämman, efter det att sällskapet 2011”purrades ut” efter att föreningen varit av-somnad i 50 år. Medlemmarna valde följan-de funktionärer: Måns Suneson, Bankeryd,ordförande, Leif Aljered, Jönköping, sekre-terare, Hans Suneson, Bankeryd, kassöroch Jan Johansson, Habo, klubbmästare.Till nya medlemmar i styrelsen utsågs An-ders Bergström, Jönköping och ThorleifRubin, Bottnaryd. Som suppleanter i sty-relsen kvarstår Jan Olof Moberg, Visingsöoch Ingvar Ericsson, Örensbaden. Till revi-sorer valdes Carl-Gustav Dybeck och RolfBorglid, båda från Jönköping. Till samman-kallande i valberedningen: Jan Hallström,Jönköping.

Vid årsmötet hade föreningsmedlemmenJan Nilsson, Huskvarna, bördig från Ble-kinges östra öar, inbjudits för att hålla före-drag med text- och bildspel om ” Örlogssta-den Carlskrona 400 år”. Föredraget, som tillstora delar bygger på den egna släktforsk-ningen från 1600-talet till nutid, berördehistoriska skeenden bl.a. om lotsarnas ställ-ning i Blekinges skärgårdar, pestens ochkolerans härjningar på öarna i östra Sverigeoch örlogshamnens utbyggnad i Karlskro-na. Intressanta fördjupningar delgavs åhö-rarna om bl.a. Skeppsgossekårens framväxttill dess upphörande år 1939. Dramat medden sovjetiska ubåten U 137, som gjordeintrång i Gåsefjärden, kunde Jan Nilssonfölja med kikare från familjens trädgård. JanNilsson fick applåder för sitt föredrag ochmottog av ordföranden en välsmakandegåva, som tack för sin insats.

Vid årsmötet fick deltagarna del av san-ningen, att det inte var första gången, somJönköpings kyrkklockor ringt i orostider,som de gjorde förra året, den 1 maj 2014.Enligt professor Oredssons följetong i JP,ringde kyrkklockorna även den 5 augusti1914, enligt följande citat: ”Samma dag påkvällen klämtade kyrkklockorna i Jönkö-ping för mobilisering av flottans värnplikti-ga. Sjömännen, som reste till Karlskrona,följdes av en väldig människomassa, och närtåget satte i rörelse, ropades ” LeveSverige!”, vilket livligt besvarades.”

Vart färdas man, om man vill uppleva litehavs- och skärgårdsatmosfär i Jönköpingskommun? Jo, man åker till Visingsö!

I maj deltog 11 kvinnor och 23 män i vår-utflykt till den levande arkipelagen i södraVättern. Redan på färjan Ebba Brahe, Vax-holmsbolagets största, fick Jönköpingsflot-tisterna göra studiebesök på brygga och imaskinrum, allt i regi av befälhavaren JanOlof Moberg. Vid rundturen på ön gav Per


har goda meriter för att fylla en plats i sty-relsen. I övrigt omvaldes de ledamöter, somvar aktuella för att bytas ut eller omväljas.Styrelsens nuvarande utseende hittar Du isin helhet på vår hemsida. Utdelning av för-tjänsttecken stod sedan på programmet till-delning enligt följande:

Flottans Mäns Ankarmedalj i Silvertilldelades Roger Sundberg.

Roger var med och bildade LoF Karl-stad–Värmland och har sedan bildandet va-rit föreningens kassör.

Flottans Mäns Veterantecken deladesut till följande efter långt och troget delta-gande i föreningslivet, nämligen GöteRahm, Roger Sundberg, Stig Friberg, TomThörn samt Tomas Wilén.

Innan det blev tid för den lekamliga spi-sen avtackades den avgående ordförandenför sitt långa värv inom föreningen och atthan en gång startade den samma. Förening-en överlämnade en vas med FM logo ochtexten, ”Med tack för gott ledarskap underde åtta åren”. Ett minnesalbum med en bild-kollektion över de åtta åren överlämnades.

Visst har vi haft vinter, men jag låg nog i ideinför förra numret, eftersom jag missade attskriva.

Givetvis avnjöt vi som vanligt ett smäk-tande julbord. Vår kaplan Ulf Sjödén hölltraditionsenligt julbetraktelsen. Kvällen in-leddes utomhus för ovanlighetens skull, dåvälkomstdrinken avnjöts till elden från eld-korgarna och rikligt med marschaller. Luci-atåg stod givetvis på programmet och medtomtens hjälp delade hon ut julklappar till decirka 25 deltagarna. I övrigt förflöt kvällenmed allas humör på topp. Det sjöngs och be-rättades historier i långa banor.

När våren närmade sig blev dags för års-möte vilket avhölls den 19 mars. Mötet in-leddes med parentation över de två med-lemmar, som lämnat oss under året, RolfLindén och Stig Johansson, båda från Filip-stad. När det blev dags för val, skedde en-dast en förändring. Vår sedan föreningenstartade ordförande Göte Rahm, hade av-sagt sig omval. Han ersattes av vice ordfö-randen Ulf Sjödén. Till ny i styrelsen efterGöte Rahm valdes Björn Hörgren, vilken

Föredraget vid årsmötet hölls av f.d. Strids-ledningsoperatören Martin Löfberg. Hankåserade om ”Ett år på HMS Sundsvall”.

Det nya klubbmästeriet hade kompone-rat en välsmakande meny, som uppskatta-des av samtliga. Kvällen avslutades medmången god story.

På programmet står vår sedvanliga land-stigningsövning, som vi genomför i juni,varefter vi vilar oss till hösten förutom någ-ra dagar i juli (14-17), då OstindiefararenGötheborg besöker Karlstad. Vi kommerinte att medverka i arrangemanget runt bå-ten. Kanske vi anordnar någon egen aktivi-tet som loppis och& korvförsäljning. HarDu vägarna förbi Karlstad någon av dessadagar, hälsa på oss eller ta tillfället i akt attbesöka denna båt.

Vi vill tillönska Er alla en skön och varmsommar med mycket sol.

Bert Ågren

Göte Rahm erhåller vete-rantecknet av sekretertaren.Foto Bill Ivarsson

Ordförande Måns Suneson, Bankeryd överlämnar en gåva till dagens föredragshållareJan Nilsson, Huskvarna. Foto Hans Suneson

Varberg

Erik Ohlin bl.a. information om sin farfarsfader, som var ansvarig för den stora nyp-lanteringen år 1832 av ekskogen, som på-börjades i syfte att säkerställa virke tillKungl. Flottan.

Vid lunchsamlingen gav Jan Olof Mo-berg, med ett bildspel, information om far-tyg och båttrafik på Visingsö. PeråkeStrandsäter, med stöd av broder WilfordStrandsäter, hade i samverkan med Mobergoch Ohlin, alla medlemmar i Flottans MänsFörening i Jönköping, arrangerat årets ut-flykt. Som tack för hjälpen fick de fyra Vi-singsöpojkarna ta emot välsmakande pre-senter av föreningens ordförande, MånsSuneson och kassören Hans Suneson.

Leif Aljered

Torsdagen den 26 februari hölls årsmötet iMarinstugan. 2015 års styrelse har följandeutseende: Göran Andersson, ordförande,Jan Steinbach, vice ordförande, LennartBerntsson, kassör, Bengt Asterling, sekre-terare, Folke Larsson, ledamot, GunnarLarsson, webmaster, Bernt Eskilsborn,klubbmästare, Arnold Ragnarsson, ersätta-re, Bo Oskarsson, ersättare. Som heders-medlemmar kallades Per Callenberg ochLennart Berntsson. Hederstecken tilldela-des Manne Österberg för hedevärda insat-ser i föreningens verksamhet. Efter sedvanli-ga årsmötesförhandlingar serverades pytti-panna med stekta ägg och övriga tillbehör.

Under våren har vi genomfört en kurs i

Karlstad -Värmland


datorhandhavande för medlemmar. Vid femtillfällen har vi samlats i Marinstugan för attträna på mail-funktionen, genomgång avmöjligheter och risker med internet samtorientering om officeprogrammen. Kursenhar arrangerats i egen regi med Folke Lars-son och Göran Andersson som ledare.

En mycket intressant skeppskväll ge-nomfördes den 17 mars, då vår medlemBernt Eskilsborn kåserade om sin tid om-bord på HMS Gotland (kryssare) och HMSÄlvsnabben 1953 och 1954. Bernt tjänst-gjorde som hovmästare på båda fartygenunder långresor. I målande ordalag berättadeBernt om alla de hamnar, som besöktes.Med glimten i ögat avslöjades en del episo-der, som framkallade leenden hos medlem-marna. Under sin tid ombord var Berntverksam i officersmässarna på båda farty-gen, med allt det vill säga om besök ombordi de hamnar, som besöktes. Vi förstod attibland fick man improvisera en del för attklara situationen. Tack Bernt för en min-nesrik och trevlig skeppskväll!

Konservator Bengt Pettersson besökteoss vid skeppskvällen den 14 april och tala-de under temat ”Modellbyggeri på högnivå”. Bengt har tidigare varit verksam påSjöhistoriska muséet i Göteborg, där hanansvarat för museets fartygsmodeller.Bengts stora passion är just modellbygg-nad. Vi fick se många fotografier på model-ler, som Bengt har byggt genom åren. Hanvisade även några medförda modeller. Viförstår, att denna hobby kräver stor precisi-on, tålamod och detaljrikedom samt en heldel konstnärlig talang. Bengt har hjälpt ossmed att renovera vår modell av fullriggarenPreussen, som byggdes av vår framlidnemedlem Gunnar Larsson och donerades tillFlottans Män 1987. Vi tackar Bengt sombesökte oss i Varberg och förmedlade såmycket kunskap och med ett brinnande in-tresse!

Lördagen den 28 mars samlades vi i Ma-rinstugan för att avnjuta den traditionellapåskbuffén med alla smaskiga ingredienser,som hör påsken till. Vi fick en trevlig kväll

med god mat, dryck och härlig stämning.Under måltiden blev vi underhållna av våräldste medlem, 101-åriga Allan Carlsson,som sjöng a capella, vilket alla uppskattade.

Fredagen den 8 maj besöktes Varberg avHMS Jägaren. Vi var fem medlemmar, sominfann oss på kajen för att träffa besättning-en. Vi blev inbjudna till gunrummet, där detserverades kaffe med dopp. Kapten Ro-berth Granath informerade om dagsläget iMarinen. Vi uppskattar verkligen de få ör-logsbesök, som förekommer numera ochdet är alltid lika trevligt att träffa besätt-ningarna för en pratstund.

Göran Andersson

När dessa rader läses, har vi redan inlettsommaren med bland annat besöket avHemvärnets Musikkår i Ängelholm underledning av Magnus Fransson, en 53-årigFörsta Maj tradition. I år valde vi att vara ivår trädgård ut mot Östergatan istället förpå vår trånga gård, ett, som vi själva tror,bra beslut. Här finns bättre plats både förmusikanter och åhörare. En fördel är även,att vi syns ut mot Östergatan. Musikante-rna blir allt fler år från år. Men var är våraegna vid detta tillfälle? Vi är dock en fören-ing med omkring 125 medlemmar i Ängel-holm. Efter musikstunden på den nya plat-sen serverades sillfrukost i vår Kajuta. Mu-sikanterna fyllde Kajutan och vi själva fickvänta till andra sittningen. Ett varmt tacktill Magnus och hans musikanter. Välkom-na igen 2016!

Under våren har vi även avverkat årsmö-te under ledning av Barbro Nerhagen. Mö-tet gick i omvalets tecken. Efteråt serve-rades Kurt Romares hemlagade goda ärt-soppa.

Vi har även deltagit i Region Västs möte iGöteborg. Vi i Region Väst har långa av-stånd att färdas. Åter igen ett tack till Göte-borg som upplå-ter sin trivsammaMarinstuga föross. Denna gångvar det Lysekils-föreningen, somvar i tur att ar-rangera mötet.

Till SMKR-mötet i Ålborg iDanmark den 17-21 juni åker vårordförande LarsLinde och vårkassör AndersRick. Sverige fårdelta med 30 per-soner.

Men med tanke på vårt midsommarfirandeden 19-20 juni och trots påpekande frånRiksförbundet ville inte våra danska kolle-gor att ändra på tidpunkten för mötet. För-modligen blir det klent deltagande frånSvensk sida.

För vår egen har vi deltagit i nationaldags-firandet den 6 juni.

Nästa datum att lägga på minnet är sön-dagen den 5 juli, då vi inleder sommarenmed korum vid eller inne i vår Kajuta påÖstergatan. I år blir det kyrkoherde ÅkeSvensson, som ersätter vår egen sjömans-präst Lennart Pettersson, som förutnämnts råkat ut för en fallolycka, som hanfortfarande har sviter av. Åke Svensson harmed sig en musikant, Mats Gustavsson,som spelar gitarr till psalmerna. Vi får den-na dag även besök av major Karl GustavBergenstråhle från Halmstad tillsammansmed hustru Ann. Karl Gustav vill i dettasammanhang säga några ord. Efter korumetserveras kaffe och kaka i Kajutan.

Snart vet väl alla, att vi har sommaröp-pen Kajuta tisdagar i juli månad, nämligenden 7, 14, 21 och 28. Då bjuder vi på kaffeoch våfflor och visar vår Kajuta mellan kl.11 och 15. Välkomna! I vårt sommarpro-gram har vi planer på en grillkväll fredagenden 7 augusti kl.19.00. Fredagen den 4 sep-tember planeras kräftkalas (räkor) kl 19.00.Anmälan sker i vår pärm.

Det kan nämnas, att vi i sommar är in-bjudna till Köge Marineförening lördagenden 13 juni. På sedvanligt sätt brukar vi del-ta i kransnedläggningen vid monumentet iKöge hamnområde den 1 juli till minne avett sjöslag i Öresund 1677, där vi förlorade.

Glöm inte vår söndagsöppna Kajuta Vihäller öppet mellan 9 och 12. Där finnsdet alltid kaffe och en macka samt en pärmför anmälningar till våra begivenheter. Vihar telefon 0768-494861, säkrast sönda-gar. Besök gärna vår hemsidawww.flottansman.se/angelholm

Gunnar Gunnarson

Bengt Pettersson i berättartagen.

Ängelholm

Musikkåren Foto Gunnar Gunnarson


FödelsedagarVi hyllar

44

95 år född1920-08-02 Valdemar Wallin HISINGS BACKA1920-08-21 Kanslidirektör Nils Dahlborg STOCKHOLM1920-09-02 Kommendörkapten Jarl A:son Ellsén STOCKHOLM1920-09-06 Kapten Lars Melin VÄSTERHANINGE1920-09-21 Åke Ek HALMSTAD90 år född1925-07-20 Rune Stålvant MÖRLUNDA1925-07-28 fd Personaldirektör Carl-Axel RundquistSALTSJÖ-DUVNÄS1925-07-29 Kommendör 1 gr Lennart Forsman TÄBY1925-09-05 Inge Olsson ÄTRAN1925-09-18 Kapten John Emlén ÖSMO1925-09-26 Rune Söderquist HALMSTAD85 år född1930-07-04 Eric Nilsson TRELLEBORG1930-07-16 Harry Holm HÄLLEVADSHOLM1930-07-24 Löjtnant Åke Bowin JOHANNISHUS1930-07-27 Lars Carlsson STENUNGSUND1930-07-27 Wide Carlsson ÄNGELHOLM1930-08-13 Moody Nilsson VÄSTERÅS1930-09-10 Åke Johansson STOCKHOLM1930-09-26 Bengt Fredriksson HALMSTAD1930-09-29 Bengt Appelgren GÖTEBORG80 år född1935-06-02 Bror Hansson TRELLEBORG1935-06-03 Kapten Carl-Eric Sörberg LYSEKIL1935-06-03 Juri Selling MONTAGNAC1935-06-04 Åke Söderpalm Norrköping1935-06-18 Göran Stenholm KARLSHAMN1935-06-19 Ingenjör Iwan Jernberg UPPSALA1935-06-21 Maud Biärsjö SOLLENTUNA1935-06-21 Rolf Halle KALMAR1935-06-21 Stig-Gunnar Berndtsson GÖTEBORG1935-06-27 Stellan Nilsson LAMMHULT1935-06-27 Thorolf Euström TRELLEBORG1935-06-30 Christer Heilborn VÄSTERHANINGE1935-07-07 Direktör Ejnar Ekholm SUNDSVALL1935-07-08 Thomas Worms KLINTEHAMN1935-07-17 Göran Kull NORRKÖPING1935-07-20 Ingenjör Agne Lundin SÖDERTÄLJE1935-07-20 Ingemar Grusell LYSEKIL1935-07-22 Baltzar Pettersson ÄNGELHOLM1935-07-23 Sune Åkesson MELLBYSTRAND1935-07-28 Roland Blomkvist NORRTÄLJE1935-07-30 Skeppare Inge Sanden VEJBYSTRAND1935-07-30 Typograf Rolf Carlsson KUNGSBACKA1935-08-02 Jan Knutsson NORRKÖPING1935-08-03 Roland Hassleberg HALMSTAD1935-08-06 Underhållsingenjör Sven Lindau V FRÖLUNDA1935-08-09 Ingenjör Jonny Ekdahl MALMÖ1935-08-13 Bo Lindström STENUNGSUND1935-08-16 Jan-Christer Fryksenius KARLSTAD1935-08-19 Gunnar Wanzelius NICE FRANCE1935-08-20 Göte Strömberg HALMSTAD1935-08-21 Berndt Eskilsborn VARBERG1935-08-30 Kommendör Lars Thomasson HUDDINGE1935-09-07 Ricardo Rivadulla GÖTEBORG1935-09-09 Rolf Larsson KARLSKRONA1935-09-28 Karl-Gustav Svensson KUNGSBACKA

1935-09-30 Leif Olsson HÄRNÖSAND75 år född1940-07-05 Ingvar Kullberg HALMSTAD1940-07-05 Ulf Christenson GÖTEBORG1940-07-06 Ingenjör Krister Nilsson STALLARHOLMEN1940-07-12 Kennet Johansson LAMMHULT1940-07-18 Bertil Burheim TRELLEBORG1940-07-22 Kvalitetstekniker René Ahlberg ÖCKERÖ1940-07-23 Anders Backman BOLLEBYGD1940-07-27 Karl-Erik Andersson KARLSKRONA1940-08-06 Peder Gottlieb SALTSJÖ-BOO1940-08-11 Ove Larsson LYSEKIL1940-08-12 Stefan Lundström ASARUM1940-08-13 Per Jonsson LUDVIKA1940-08-16 Lennart Kjellberg Halmstad1940-08-22 Christer Warfvinge VÄSTERVIK1940-08-23 Elektriker Milton Odding NÖDINGE1940-08-24 Sten-Olof Nilvall HALMSTAD1940-08-25 Torleif Rubin Bottnaryd1940-09-05 Förrådsman Sonny Persson LYCKEBY1940-09-09 Ragnar Öberg VISBY1940-09-10 Lars Nell LIDINGÖ1940-09-15 Ulf Berg-Andre GÖTEBORG1940-09-16 Bankdirektör Ulf Aspenberg DJURSHOLM1940-09-25 Ingemar Wilhelmsson SMÖGEN1940-09-26 Bengt-Åke Johansson GISLAVED1940-09-29 Leif Lagerström VÄSTERVIK1940-09-30 Kjell Bäckström HÄRNÖSAND70 år född1945-07-01 Klas Berg VISBY1945-07-06 Rickard Andersson TRELLEBORG1945-07-07 Ingenjör Anders Frönell HUSKVARNA1945-07-07 Karlis Branke SOLNA1945-07-09 Förest. Berga Örlogshem Birgitta AhlgrenVÄSTERHANINGE1945-07-09 Jöran Westling NYNÄSHAMN1945-07-11 Bo Andersson VÄSTERVIK1945-07-11 Olle Sewerin BLIDÖ1945-07-11 Örjan Persson HALMSTAD1945-07-15 Marindirektör Erik Holmgren STOCKHOLM1945-07-15 Leif Fagerlind MUSKÖ1945-07-17 Rolf Mellgren LYSEKIL1945-07-18 Pensionär Leif Hjalmarsson VAXHOLM1945-07-20 Cajarne Petersson VÄSTERHANINGE1945-07-21 Kjell Karlqvist BRO1945-07-22 Brandman Arne Blom TYRESÖ1945-07-23 Jan Hjalmarsson BÅSTAD1945-07-23 Rolf Karlsson GÖTEBORG1945-07-24 Journalist ombudsman Björn Carlström KÄRNA1945-07-29 Sven-Olof Sandegren KYRKHULT1945-07-31 Chaufför Sigvard Karlsson BRUNFLO1945-08-01 Erik Wennberg BLIDÖ1945-08-02 Ingenjör Åke Jönsson TRELLEBORG1945-08-05 Johan Åkerblom GRYT1945-08-07 Smed Bertil Löf VAXHOLM1945-08-09 Guy Hörnfeldt STOCKHOLM1945-08-10 Dan Johansson ÅRSTA HAVSBAD1945-08-10 Torsten Lindqvist DALHEM1945-08-11 Jan-Olof Henriksson VÄSTERVIK

45FLOTTANS MÄNNr 2 2015 45

Nya medlemmarVi hälsar följande medlemmar välkomna och önskar att alla skall få mycket glädje av medlemskapet.

I nr 4 2014 av vår tidskrift har vi hyllat Willy Almberg på hans 70 årsdag den 6 januari 2015.Tyvärr har Willy fått fel titel. Titeln “Maskinchef U-båt” dementeras härmed.

I nr 1 2015 missade Flottans Mäns kansli att presentera de som fyller 80 år under juni månad. Det rättas till i detta nr av tidskriften.Kansliet ber om ursäkt till Bror Hansson, Carl-Eric Sörberg, Juri Selling och Åke Söderpalm, som hann fylla år under juni månad innan

denna tidskrifts utgivning.

1945-08-11 Percy Fredriksson MÖRUM1945-08-12 Sten-Evert Karlsson HALMSTAD1945-08-17 Lars Brödje GÖTEBORG1945-08-18 Per Stjerna VÄRMDÖ1945-08-23 Harry Hummelgren VÄSTERVIK1945-08-26 Hans Olof Klasson KARLSKRONA1945-08-28 Karl F Bäcklund ÄLANDSBRO1945-08-28 Banktjänsteman Klas Olofsson GRUNDSUND1945-08-30 Björn Appelgren BRASTAD1945-09-01 Snickare Ronny Trulsson TRELLEBORG1945-09-05 Herr Thomas Hallén KVISSLEBY1945-09-06 Kurt Lindström SUNDSBRUK1945-09-09 Tommy Delinder TRELLEBORG1945-09-13 Lars Meijer HALMSTAD1945-09-18 Bo Af Winklerfelt SJÖBO1945-09-19 Håkan Mattsson HAVDHEM1945-09-21 Malcom Taube von Block NORRKÖPING1945-09-22 Tomas Saxborn LYSEKIL1945-09-24 Dykare Sven-Erik Mars NORRKÖPING1945-09-25 Jan Öberg NYLAND1945-09-26 Jan-Anders Glantz LYCKEBY65 år född1950-07-16 Alf Hedebäck VÄXJÖ1950-07-16 Kommendör Stefan Engdahl YSTAD1950-07-27 Lennart Gylletorn UPPLANDS VÄSBY1950-07-28 Britt Gustavsson Södertälje1950-07-30 Ove Lindenås STOCKHOLM1950-08-01 Bengt Karlsson NORRA SORUNDA1950-08-03 Sjökapten Lars E Fränngård TRELLEBORG1950-08-07 Thomas Magnusson TÄVELSÅS1950-08-10 Per Folke Stridsberg JOHANNESHOV1950-08-10 Roger Thein HALMSTAD1950-08-12 Kent Hallberg LYSEKIL1950-08-13 Mats Andersson HALMSTAD1950-08-14 Jim Bernhardsson DROTTNINGSKÄR1950-08-21 Sjöingenjör Lars H Delldén STOCKHOLM1950-08-26 Glenn Rosberg TRELLEBORG

1950-08-29 Bengt Dahl TRELLEBORG1950-09-02 Sonny Spurr TRELLEBORG1950-09-03 Lars Andersson HULTSFRED1950-09-10 Kranförare, plåtslagare Carl Johan JönssonLILLA EDET1950-09-16 Krister Johansson Västervik1950-09-20 Motorman Ingemar Nästegård LYSEKIL1950-09-22 Göran Mossberg KOLBÄCK1950-09-23 Per Bolin MALMÖ60 år född1955-07-02 Lärare Lars Melander SUNDSVALL1955-07-03 Rektor Carl-Åke Nilsson GÄVLE1955-07-09 Enhetschef Bengt Gradin UPPSALA1955-07-11 Örlogskapten Mikael Hjärthammar VALLDA1955-07-13 Löjnant Tommy Johansson Tjurkö1955-07-16 Civ ing Johan Gärdin SVARTSJÖ1955-07-16 Ola Mårtensson SUNDBYBERG1955-07-21 Lars Källholm VÄSTERVIK1955-08-11 Arne Bergström HÄRNÖSAND1955-08-17 Jan Pelve ÅRSTA HAVSBAD1955-08-17 Kenth-Ove Blom LYSEKIL1955-08-26 Christina Bellman HÄRNÖSAND1955-09-01 Försäkringsmäklare Dan Åsander KVISSLEBY1955-09-03 Klas Wikström TROLLHÄTTAN1955-09-15 Ingenjör Peter Malmsjö NORRKÖPING1955-09-24 Network Enginer Jim Sjölund STOCKHOLM50 år född1965-07-10 Johan Granholm DALBY1965-07-15 Robert Jeppsson LÖDDEKÖPINGE1965-07-20 Pär Åstrand KARLSTAD1965-08-20 Stefan Mattsson KALMAR1965-09-05 Lars Häller TROLLHÄTTAN40 år född1975-09-25 Tarmo Sepp HARJUMAA30 år född1985-08-07 Victor Emanuelsson HALMSTAD1985-09-21 Ivan Ragell KARLSKRONA

GotlandHans WilénGöteborgSten AdlersonSture EneströmSven-Erik MelinRoger NordhMilton OddingIngvar StenqvistRune ÅsebäckHalmstadLennart EricssonBengt HerrstedtJan PrytzHärnösandTage Helmersson

StockholmJens AldenstamMargareta BjörkCarl-Johan BurackMats GustafssonTobias KardellKenneth LandeliusBjörn LjunggrenJoel RingPeter SundhedenUlf SundinGert SvenssonMagnus UllmanSigrid ZetterströmOla Åkerström

SundsvallBengt SvenssonSödertäljeJenny AngelbroMonica AspeboAnders CarlssonMalin CarlssonThomas EricssonKerstin LandonChrister MolinKatrin NormanNina NorströmHelene SjöblomJohan Ståhl

Hans OlssonKalmarsundJesper KlassonSture NachtweijKarlshamnTord AlpadieLysekilAnders BillströmRoland KarlssonWiggo LanderNorrköpingBarry BromanÅke HaglundNynäshamnBjörn AsplundMalte Davidsson

TrelleborgLars-Gunnar HanssonKjell-Åke NilssonVarbergBertil AnderssonGunnar LindeVästervikÖrjan GarpenbergVästeråsOlof JonssonPatrik KlintenbergVäxjöÅke Kornlid


Avlidna kamrater

Hedra våra avlidna kamratersminne med en gåva till Flot-tans Män. Pg 5 88 19-4.

Efter Din betalning sänderFM kansli blanketten till desörjande.

Nils Abrahamsson KARLSKRONAFödd den 12 december 1924 Avliden den 12 februari 2015

Hans Ahlzen TYRESÖFödd den 10 december 1928 Avliden den 5 mars 2015

Krister Alsén LINKÖPINGFödd den 7 mars 1942 Avliden den 8 september 2014

Bengt Andersson TIDANFödd den 16 juli 1934 Avliden den 6 mars 2015

Alf Appelqvist NORRKÖPINGFödd den 1 januari 1934 Avliden den 29 augusti 2014

Kurt Åke Ask NORSBORGFödd den 16 februari 1931 Avliden den 25 april 2015

Bengt Breman MÖLNLYCKEFödd den 26 mars 1926 Avliden den 11 mars 2015

Ingemar Roland Dahl SOLLENTUNAFödd den 30 juni 1936 Avliden den 18 februari 2015

Einar Gunnarsson LÖNASHULTFödd den 14 september 1918 Avliden den 11 februari 2015

Ingvar Gustavsson KARLSHAMNFödd den 21 september 1927 Avliden i mars 2015

Per Hagman NYNÄSHAMNFödd den 25 februari 1954 Avliden den 28 november 2014

Dick Heimsten BRUNKEFLOSTRANDFödd den 10 februari 1952 Avliden den 27 mars 2015

Hans Hermansson V FRÖLUNDAFödd den 24 september 1927 Avliden den 20 februari 2015

Roger Holm HALMSTADFödd den 12 maj 1945 Avliden den 21 mars 2015

Rolf Johansson LJUSTERÖFödd den 1 februari 1937 Avliden den 11 januari 2015

Nils Jonsson VAXHOLMFödd den 24 september 1930 Avliden den 8 februari 2015

Lennart Karlsson LYSEKILFödd den 4 december 1932 Avliden den 16 april 5015

Göran Larsson KARLSHAMNFödd den 4 november 1940 Avliden den 19 april 2015

Tony Lejonqvist VÄSTERVIKFödd den 23 juli 1960 Avliden våren 2015

Erik Levén LERUMFödd den 8 augusti 1944 Avliden den 18 november 2014

Ingvar Nilsson KRISTIANSTADFödd den 7 augusti 1933 Avliden den 22 november 2014

Nils-Gustaf Redmo KARLSKRONAFödd den 20 februari 1920 Avliden den 1 april 2015

Lars Rohdin HOLMSJÖFödd den 28 oktober 1940 Avliden den 17 mars 2015

Lars Sjöberg KARLSKRONAFödd den 21 januari 1948 Avliden den 9 mars 2015

Per Standwerth NORRTÄLJEFödd den 15 april 1944 Avliden den 10 april 2015

Evert Stenberg JOHANNISHUSFödd den 7 augusti 1932 Avliden den 27 februari 2015

Kennert Svensson VÄXJÖFödd den 14 oktober 1927 Avliden den 28 februari 2015


Kontaktmän i förbundsstyrelsen och lokalföreningarStyrelse och lokala föreningar kan även nås via hemsidan www.flottansman.se

Förbundsstyrelse och kansliFörbundsordf Johan Forslund 08-571 448 51 Dagsverksvägen 14 134 65 INGARÖ [email protected] förb.ordf Jan Wikberg 073-563 74 92 Spovvägen 33 831 62 ÖSTERSUND [email protected] Bo Schagerberg 08-530 447 57 Månbergsvägen 4 140 39 NYNÄSHAMN [email protected] Örjan Sterner 08-745 23 02 Odenvägen 19 136 42 HANINGE [email protected] Lennart Bresell 070-774 31 83 Balingsnäsvägen 92 141 34 HUDDINGE [email protected] Lennart Bresell 070-774 31 83 Balingsnäsvägen 92 141 34 HUDDINGE [email protected] Bo Schagerberg 08-530 447 57 Månbergsvägen 4 140 39 NYNÄSHAMN [email protected]

Kansli Flottans Män 08-678 09 08 Teatergatan 3 111 48 STOCKHOLM [email protected]Öppet tisdagar 9-16

Region NordRepresentant i förbundsstyrelsen: Jan Wikberg.

Härnösand Lars Sellgren 070-342 87 98 Hovsgatan 22 B lgh 1203 871 31 HÄRNÖSAND [email protected] Bertil Graeve 060-57 97 14 Borevägen 5 860 32 FAGERVIKÖstersund Jan Wikberg 073-563 74 92 Spovvägen 33 831 62 ÖSTERSUND [email protected]

Region MittRepresentanter i förbundsstyrelsen: Örjan Sterner, Bo Schagerberg och Lennart Persson

Gotland Olof Berglund 0498-22 81 31 Dalhem Dungårde 160 622 56 DALHEM [email protected]öreningslokal: Marinstugan 070-164 79 24 Södervägen 56 B 621 58 VISBY. (Stugvärdens hemtelefon)Haninge Lars Engvall 08-777 95 26 Lilla Hundens gata 422 136 64 HANINGE [email protected]öping Robert Hillgren 070-836 59 92 Utsätter 9 610 28 VIKBOLANDET [email protected]öreningslokal: Marinlokalen 011-13 84 25 Saltängsgatan 48 602 38 NORRKÖPING. [email protected]älje Kenneth Lundgren 0176-23 48 36 Floragatan 9 761 31 NORRTÄLJE [email protected]öreningslokal: ”Marinlokalen”. Götgatan 14 A 761 64 NORRTÄLJE. (ej postmottagning)Nynäshamn Kjell Johansen 08-520 182 10 Båtsmansvägen 13 149 31 NYNÄSHAMN [email protected] Örjan Sterner 08-745 23 02 Odenvägen 19 136 42 HANINGE [email protected] Flottans Män 08-611 10 11 Teatergatan 3 111 48 STOCKHOLM. [email protected]ödertälje Thomas Westerberg 073-746 36 69 Ekenbergsgatan 30 152 43 SÖDERTÄLJE [email protected]öreningslokal: Notholmen 08-55 15 50 14 Hörningsholm, MÖRKÖ (ej postmottagning),Västerås Stieg Andersson 0708-908616 Bäckvägen 6 734 51 KOLBÄCK [email protected]öreningslokal: Flottans Män Slakterigatan 10 721 32 VÄSTERÅS [email protected]

Region SydRepresentanter i förbundsstyrelsen: Göran Löfgren och Rolf Pärlhem.

Kalmarsund Stefan Horndahl 0480-470 880 Värdshusvägen 14 394 77 KALMAR [email protected] Rolf Pärlhem 0454-19 611 Drottninggatan 22 374 35 KARLSHAMN [email protected]öreningslokal: Flottans män 0454-163 40 Lärkgatan 2 374 34 KARLSHAMNKarlskrona Göran Löfgren 0455-150 12 Saltö Torg 2 B lgh 1303 371 37 KARLKRONA [email protected] Lars-Ingvar Elofsson 044-23 50 31 Byastensvägen 10 291 77 GÄRDS KÖPINGE [email protected]ö Hans Carlsson 040-139 392 Vendelsfridsgatan 6 A 6 tr 217 64 MALMÖ [email protected] Göte Lindberg 0708-840 18 44 Syréngatan 3 231 53 TRELLEBORG [email protected]ästervik Åke Revelj 0490-311 07 Hornsvägen 15 M 593 54 VÄSTERVIK [email protected]äxjö Sten Svensson 0470-811 74 G:a Teleborgsvägen 12 352 55 VÄXJÖ [email protected]

Region VästRepresentanter i förbundsstyrelsen: Lars Linde och Bertil Andreasson.

Göteborg Lars-Erik Uhlegård 0470-567 59 96 Frejagatan 6 431 44 MÖLNDAL [email protected]öreningslokal: Marinstugan 031-29 07 23 Örlogsvägen 6, Nya Varvet. 426 71 V.FRÖLUNDA [email protected] Kjell Jönsson 035-13 01 44 Norra vägen 21 302 32 HALMSTAD [email protected]öreningslokal: Marinstugan 035-10 84 22 Dragvägen 302 90 HALMSTAD [email protected]önköping Måns Suneson 036-372 106 Bergstigen 3 564 32 BANKERYD [email protected]ärmland Ulf Sjödén 076-266 05 16 Lerboda Framnäs 665 93 KIL [email protected] Jackie Lindebäck 0523-133 60 Dalskogen 169 453 41 LYSEKIL [email protected] Göran Andersson 0340-67 10 40 Anders Petters gata 6 432 54 VARBERG [email protected]öreningslokal: Gamla tullhuset 070-391 04 26 Otto Torelles gata 3 432 44 VARBERG.Ängelholm Lars Linde 0431-141 18 Lupingatan 9 262 62 ÄNGELHOLMFöreningslokal: Flottans Män 0768-49 48 61. Östergatan 89 262 00 ÄNGELHOLM.


Vid definitiv eftersändningåtersänds försändelsen till:FLOTTANS MÄNTeatergatan 3,111 48 STOCKHOLM

POSTTIDNING B

Längst ut i sydost av det svenska riket ligger de skär, som borde heta Utklipporna, men som i dagligt tal kallas Utklippan. I dag hörsnamnet kanske endast i samband med Sveriges Radios sjörapporter.

Det isolerade läget långt ute i havet samt det faktum, att skären är omgivna av ett farligt och grunduppfyllt område, har säkerligen bi-dragit till, att det funnits starka önskemål att inte minst nattetid utmärka ögruppens läge.

Den äldsta officiella anteckningen om en fyranordning på Utklippan härrör från lotsdirektören Verner von Rosenfeldt år 1696.Trots ett stort intresse för en fyr på Utklippan, gjordes inga egentliga framsteg under större delen av 1700-talet.Gustav III:s krig mot Ryssland 1788-1790 orsakade en livlig trafik till och från örlogshamnen i Karlskrona. Amiral Carl August Eh-

rensvärd insåg faran med mörka skär och beordrade en vippfyr på Utklippan. Bristande underhåll gjorde, att fyren ganska snart blevobrukbar.

Kriget 1808-1809 gjorde, att man på nytt installerade en vippfyr, men historien upprepade sig och vippfyren blev oduglig. År 1812lät amiralen Puke sätta upp ett par öppna kolfyrar, men oenighet mellan olika myndigheter om driften gjorde, att fyrarna förföll.

År 1836 beordrade Kungl Maj:t uppförande av en fyr på det södra skäret. Ritningarna till fyren upprättades av löjtnant J Byström iMekaniska kåren. Fyren utgjordes av kvadratisk donjon med signaltorn i diagonala hörn. Idén med en befäst fyr var unik och torde haftfå motsvarigheter i världen. I det ena av tornen inrättades en optisk signalstation för signalering med örlogshamnen via Kungsholms fort.I donjonen förlades en styrka om 20 artillerister, men dessa tycktes inte haft några direkta uppgifter, varför militären 1884 packade hopsina pinaler och flyttade i land. Försvaret skulle dock återkomma genom att på 1950-talet sätta upp en kustbevakningsradarstation påUtklippan och denna blev kvar till omkring sekelskiftet 2000.

Den nuvarande fyren byggdes 1870. Ovanpå det gamla fyrtornet restes då den typiska järnkonstruktionen, som bär överingenjörGustav von Heidenstams kännemärke. Den ökade fyrhöjden gav fyren en väsentligt längre lysvidd.

Fyren elektrifierades 1945 – 1948 och 1972 automatiserades fyren och personalen flyttade iland. Sedan några år anses fyren över-flödig och släktes med hänsyn till den tekniska utvecklingen med GPS och annat.

Fyrpersonalen utgjordes av en fyrmästare, en fyrvaktare och två fyrbiträden. Som mest har här ute bott cirka 15 personer.I dag är Utklippan ett paradis för ornitologer och en populär mellanlandningsplats för seglare på väg såväl norrut som söderut. Och

inte minst lockar den stora gråsälskolonin till besök.

Utklippan

Olle Melin

Foto: Jonny Apell

nr 3 2002 · 2015. 9. 7. · nr 2 2015 flottans mÄn 3 r egeringen har lagt fram en proposition om...

Documents