Publications of the University of Eastern Finland

Dissertations in Social Sciences and Business Studies

isbn: 978-952-61-1395-1

issn 1798-5749

Pasi PöllänenDet lokala gamla frälset som

den nordiska lokalför-valtningens stabiliserare

i Sverige öster om Åbo Landsrätts doms 25.6.1415 rår och Ryssestenen under

1300-1600-talen

dissertatio

ns | N

o 78 | P

asi P

öllä

nen

| Det lok

ala

gam

la frä

lset som

den

no

rdisk

a lok

alfö

rvaltn

ingen

s stab

iliserare i S

verige öster

o

m Å

bo

La

nd

srätts d

om

s 25.6

.1415 rå

r och

Ryssesten

en u

nd

er 130

0-16

00

-talen

del 1/2

Publications of the University of Eastern FinlandDissertations in Social Sciences and Business Studies

Pasi Pöllänen

Det lokala gamla frälset som den nordiska

lokalförvaltningens stabiliserare i Sverige öster

om Åbo Landsrätts doms 25.6.1415 rår och

Ryssestenen under 1300-1600-talen

Del 1/2

Lokalförvaltningens utveckling

i Sveriges nya områden under

medel- och vasatiden krävde lokala

människor, som tog hand om

administration och ansvar för området.

Hurdant skedde lokalförvaltningens

grundande i rikets östraste delar

och vilka grupper användes för dess

stabilisering? Forskare Pasi Pöllänen,

som också är docent i cell biologi i Åbo

Universitet och docent i andrologi i

Helsingfors Universitet, har behandlat

ämnet på ett systematiskt sätt. Han

har också använt genetiska metoder

för att utreda områdets gamla, ännu

levande frälsesläkters ursprung.

Lokalförvaltningens utveckling

i Sveriges nya områden under

medel- och vasatiden krävde lokala

människor, som tog hand om

administration och ansvar för området.

Hurdant skedde lokalförvaltningens

grundande i rikets östraste delar

och vilka grupper användes för dess

stabilisering? Forskare Pasi Pöllänen,

som också är docent i cell biologi vid

Åbo Universitet och docent i andrologi

vid Helsingfors Universitet, har

behandlat ämnet på ett systematiskt

sätt. Han har också använt genetiska

metoder för att utreda områdets gamla,

ännu levande frälsesläkters ursprung.

Det lokala gamla frälset som den nordiska lokalförvaltningens

stabiliserare i Sverige öster om Åbo Landsrätts doms 25.6.1415

rår och Ryssestenen under 1300-1600-talen

Dissertations in Social Sciences and Business Studies No 78

PASI PÖLLÄNEN

Det lokala gamla frälset som den nordiska

lokalförvaltningens stabiliserare i Sverige

öster om Åbo Landsrätts doms 25.6.1415 rår

och Ryssestenen under 1300-1600-talen

Del 1/2

Publications of the University of Eastern FinlandDissertations in Social Sciences and Business Studies

No 78

Östra Finlands UniversitetSamhällsvetenskapliga och ekonomiska fakulteten

2014

Juvenes Print - Suomen Yliopistopaino OyTampere, 2014

Vastaava toimittaja: professori Kimmo KatajalaToimittaja: FM Eija Fabritius

Myynti: University of Eastern Finland Library

ISBN: 978-952-61-1395-1 (nid.)ISBN: 978-952-61-1396-8 (PDF)

ISSNL: 1798-5749ISSN: 1798-5749

ISSN: 1798-5757 (PDF)

Pöllänen, PasiThe local old nobility as a stabilizer of the Nordic local administration in Sweden east of the border marks of the Turku King’s Court’s decision on 25th June 1415 during the 14th-17th centuries. 998 pp. Faculty of Social Sciences and Business Studies, 2014Publications of the University of Eastern Finland,Dissertations in Social Sciences and Business Studies, no 78ISBN: 978-952-61-1395-1 (nid.)ISBN: 978-952-61-1396-8 (PDF)ISSNL: 1798-5749ISSN: 1798-5749ISSN: 1798-5757 (PDF)Dissertation

ABSTRACT

The local old nobility took part during the late Medieval Ages and the Wasa dynasty in the stabilization of the Nordic local administration in Sweden east of the border marks of the Turku King’s Court’s decision on 25th June 1415. The nobility in the area was not uniform in its origin. Erik Larsson, a permanent member of the law-based jury of the King’s Court in Turku, was shown in this project to be the same person as Erik of Kumos and those with the name Erik Laurensson, who acted in the tasks of the King’s Court and the Lagman’s Court in Österland (later Finland) in 1396-1430. He was born ca. 1363, acted in the servi-ce of the judicial administration, bought Bredskall in 1383, got Veckelax Church’s surroundings in 1396, served the judicial system in 1396-1430, but took probably part in the war in South Jylland in Denmark in 1418-1430. He had two daughters in Kumos in Bjärnå, one stepson, two sons and one brother Jöns, who took care of Erik Larsson’s children’s rights in the Turku King’s Court. Erik Laurensson of Kumos got a royal letters patent of nobility from king Erik the Pomeranian 7th December 1407. The letters of donation he got from Erengisle Nilsson and Karl Ulfsson Sparre in 1396 were clearly given in exchange for his services in the Turku King’s Court. Erik Laurensson of Kumos acted in the eastern parts of the kingdom e.g. as a lagman in Pernå in 1414 and took part to the process of confirmation of the old raw marks between Tawastland and Carelia in 1415. He had landed property in Bjärnå and Veckelax. Armiger Erik Lavrinsson’s seal of the year 1417 was found in this project. He died in 1438. The Husgafvel and Junkar families used his patents later. The Brandstake family was found to have its origin in the Baltic area. The Pilhjärta low nobility family is of Finnish origin.

Key words: administration, Österland, Wiborg, Weckelax, Medieval ages, Wasa age.

Pöllänen, PasiDet lokala gamla frälset som den nordiska lokalförvaltningens stabiliserare i Sverige öster om Åbo Landsrätts doms 25.6.1415 rår och Ryssestenen under 1300-1600-talen. 998 ss.Itä-Suomen yliopistoYhteiskuntatieteiden ja kauppatieteiden tiedekunta, 2014Publications of the University of Eastern Finland, Dissertations in Social Sciences and Business Studies, no 78ISBN: 978-952-61-1395-1 (nid.)ISBN: 978-952-61-1396-8 (PDF)ISSNL: 1798-5749ISSN: 1798-5749ISSN: 1798-5757 (PDF)Doktorsavhandling

SAMMANDRAG

Det lokala gamla frälset tog del i den nordiska lokalförvaltningens stabilisering i Sverige öster om Åbo Landsrätts doms 25.6.1415 rår och Ryssestenen under senmedel- och vasatiden i alla lokalförvaltnings huvudområden. Frälset i områ-det i fråga var inte uniform i dess urpsrung. Erik Larsson, konungsnämndens i Österland nempdeman i Veckelax, bevisades i detta projekt att vara densamme som Erik av Kumos och de med namnet Erik Laurensson, som 1396-1430 age-rade i konungsrätts och lagmansrätts uppgifter i Österland. Han var född ca. år 1363, köpte Bredskall by år 1383, fick Veckelax kyrkas malm som nempdeman i Veckelax år 1396 och agerade i rättsväsendets tjänst 1396-1430, men tog troligen del i kriget i Södra Jylland 1418-1430. Han hade två döttrar i Kumos i Bjärnå, en styvson, två söner och en broder Jöns, som efter Eriks död år 1438 tog hand om Erik Larssons barns rättigheter i Åbo Landsrätt. Erik Laurensson av Kumos fick ett frälsebrev av kung Erik av Pommern i Åbo slott 7.12.1407. De gåvobreven han fick av Erengisle Nilsson och Karl Ulfsson Sparre år 1396 gavs klart som en motgåva för hans ed som konungsrätts nempdeman enligt landslagen. Erik Laurensson av Kumos agerade i rikets östra delar t.ex. som lagmansdomhavande i Pernå år 1414 och var med i syningen av rårna mellan Viborgs och Tavastehus fögderier år 1415. Han hade gods i Bjärnå och Veckelax. Väpnare Erik Lavrinssons sigill från året 1417 hittades i detta projekt. Han dog år 1438. Hans brev användes se-nare av Husgafvel- och Junkar-släkterna. Brandstake-släkten hittades att ha sitt ursprung i Baltien. Pilhjerta-frälsesläkten är av finskt ursprung.

Nyckelord: frälse, förvaltning, Österland, Viborg, Veckelax, medeltiden, vasati-den.

Pöllänen, PasiPaikallinen vanha rälssi pohjoismaisen paikallishallinnon vakiinnuttajana 1300-1600-luvuilla Ruotsin niillä alueilla, jotka sijaitsivat Turun Maanoikeuden päätöksen 25.6.1415 mukaisten rajapyykkien ja Ryssänkiven itäpuolella. 998 s.Itä-Suomen yliopistoYhteiskuntatieteiden ja kauppatieteiden tiedekunta, 2014Publications of the University of Eastern Finland, Dissertations in Social Sciences and Business Studies, no 78ISBN: 978-952-61-1395-1 (nid.)ISBN: 978-952-61-1396-8 (PDF)ISSNL: 1798-5749ISSN: 1798-5749ISSN: 1798-5757 (PDF)Väitöskirja

TIIVISTELMÄ

Paikallinen vanha rälssi osallistui pohjoismaisen paikallishallinnon vakiinnut-tamiseen kaikilla hallinnon pääosa-alueilla keski- ja vaasa-ajoilla Ruotsin niissä osissa, jotka sijaitsivat Turun Maanoikeuden 25.6.1415 vahvistamien Hämeen ja Viipurin voutikuntien välisten rajapyykkien ja ns. Ryssänkiven itäpuolella. Ko. alueella sijainnut rälssi ei ollut alkuperältään samanlaista. Erik Larssonin, lakiin perustuvan Itämaan kuninkaanoikeuden Vehkalahden toimialueen nempdema-nin, osoitettiin tässä tutkimuksessa olevan sama henkilö kuin Erik av Kumos ja ne Erik Laurensson-nimiset, jotka vv. 1396-1430 toimivat kuninkaanoikeuden ja laamanninoikeuden tehtävissä Itämaan alueella. Hän syntyi n. v. 1363, osti Reitkallin kylän v. 1383, sai Vehkalahden kirkon malmin nempdeman-virka-miehen ominaisuudessa v. 1396, toimi oikeuslaitoksen palveluksessa vv. 1396-1430, mutta oli luultavasti Etelä-Jyllannin sodassa vv. 1418-1430. Hänellä oli kaksi tytärtä Kuhmiksessa Perniössä, yksi poikapuoli, kaksi poikaa ja yksi veli Jöns, joka Erikin kuoleman jälkeen huolehti Erik Larssonin lasten oikeuksista Turun Maanoikeuden istunnossa. Erik Laurensson sai rälssikirjeen kuningas Erik Pommerilaiselta 7.12.1407. Ne lahjakirjeet, jotka hän sai Erengisle Nilssonilta ja Karl Ulfssonilta v. 1396 Vehkalahdella, annettiin selvästi vastalahjana hänen pal-veluksestaan kuninkaanoikeuden nempdeman-virkamiehenä. Erik Laurensson av Kumos toimi valtakunnan itäosissa esim. laamannin tuomiovallan käyttäjänä Pernajassa v. 1414 ja oli mukana tarkistamassa Viipurin ja Hämeenlinnan vou-tikuntien rajaa v. 1415. Hänellä oli maaomaisuutta Perniössä ja Vehkalahdella. Asemies Erik Lavrissonin sinetti v:lta 1417 löydettiin tässä projektissa. Hän kuoli v. 1438. Husgafvel- ja Junkar-suvut ovat käyttäneet myöhemmin hänen kirjeitään. Brandstake-suvun alkuperän osoitettiin olevan Baltiassa ennen Vehkalahdelle tuloa. Pilhjärta-suku on suomalaista alkuperää.

Avainsanat: rälssi, hallinto, Itämaa, Viipuri, Vehkalahti, keskiaika, vaasa-aika

Företal

När jag började undersöka Veckelax knapars ursprung och deras roll i Österlands förvaltning år 1997, gick jag först till Åbo gamla stadsbibliotek för att se vad skrevs om dessa släkter i Jully Ramsays klassiska bok ”Frälsesläkter i Finland intill Stora Ofreden”. Ganska snart märkte jag, att jag behövde mera tid för projektet. Det här blev möjligt senare i Kymmenedalen, där jag också kunde bekanta mig med platser och släkter, församlingar och distriktförvaltningen personligt bättre än tidigare på besök till släktingar. Också en exceptionellt lång fredsperiod i Sydöstra Finlands historia möjliggjorde detta projekt. Inte bör man glömma den moderna datateknikens roll heller. Utan Internet, Arkivverkets i Helsingfors och Riksarkivets i Stockholm m.fl. www-sidors tjänster och den lättnaden med vilken alla dokument och böcker var möjliga att få till hands från Kotka stadsbiblioteks fjärrlånservice skulle troligen ingenting mera än tidigare ha nåtts. Tiden var öppen och mogen för att göra en grundlig undersökning om det västkarelska frälsets ursprung och dess administrativa roll i Sveriges östra delar.

Jag hoppas, att läsarna trivs med den här boken, och att boken ifredställer deras behov för vetenskaplig information om det lokala frälsets roll i förvaltningens stabilisering öster om Kymmene älv. Det, så tror jag, har varit också tanken av de knapesläktsföreningar, som har vänligt givit stöd till skrivaren under de tre decennierna, nämligen 1990-, 2000- och 2010-talen, på vilka den här boken och dess undersökningar har gjorts. De här knapeföreningarna och deras representanter, speciellt Pertti Husgafvel, Matti Salmenkylä (avl.), Tuomo Tepponen, Gunnar Rosén (avl.), Kalevi Kajala, Anneli Hollamaa, Anja Leppä, Kauko Suurnäkki, Kari Pilhjerta, Jukka Tulikoura, Eila Lindström, Pekka Husgafvel, Pekka A.E. Husgafvel, Riku Salmenkylä, Kirsti Husgafvel-Pursiainen, Ilkka Husgafvel och Kari Hauhio vill jag varmt tacka för deras förstånd. Tackar hör också till prof. Jukka Korpela (Östra Finlands Universitet) och prof. Antti Sajantila (Helsingfors Universitet) för samarbete och prof. Luigi de Anna (Åbo Universitet) och prof. Ilkka Välimäki (Åbo Universitet) för diskussion, introduktion till heraldik och hjälp i projektets början. Prof Thomas Lindkvist (Univ. Göteborg), prof. Jens E. Olesen (Univ. Greifswald), prof. Kimmo Katajala (Östra Finlands Universitet) och prof. Kirsi Salonen (Tammerfors Universitet) tackas för deras vänliga hjälp med literatur och källor. Tackarna hör också till Kymmenedalens hälsovårds- och socialdistrikts regerings f.d. ordförande Heikki v. Hertzen, dess nuvarande direktör Seppo Rintamo, direktör Kari Hassinen och ledande överläkare Ermo Haavisto för deras stöd under projektets gång och för möjligheten att själv agera inom lokalförvaltningen öster om Kymmene älv 2002-2014. Speciellt vill jag tacka Kotka stadsbiblioteks och Kymmenedalens Centralsjukhus biblioteks

bibliotekarier, som har med förstånd vänligt behandlat de olika beställningarna av fjärrlån från bibliotek i Europas olika delar. Tackarna hör också till de följande personerna: Sir Peter Drummond-Murray, Windsor Herald William G. Hunt, Ambassadör Bo J. Theutenberg, doc. Anu Lahtinen (Åbo Universitet), dr. Antti Matikkala (Helsingfors och Cambridge Universitet) och fru Helena Natt och Dag (Riddarhuset, Stockholm) för deras kommentarer och hjälp om heraldik, prof. Outi Merisalo för hennes kommentarer om kalligrafi, prof. Ilkka Hirvonen (Åbo Universitet) för hjälp med några filologiska detaljer, prof. Leo Nyqvist (Åbo Universitet) för diskussion om några sociologiska aspekter av detta arbete, Åbo biskop Kaarlo Kalliala för diskussion om några kyrkohistoriska frågor i samband med Veckelax knapesläkter, Chef för myntkabinettet, doc. Tuukka Talvio för brevväxling om medeltida numismatik (Finlands Nationalmuseum, Helsingfors), doc. Claes Gejrot (Svensk Diplomatarium) för diskussion om några karelska ortnamn, dr. Herman Bengtsson (Uppsala Universitet, Uppsala) för brevväxling om den höviska kulturen i Norden, doc. Jukka Palo (Helsingfors Universitet) och dr. Minttu Hedman (Helsingfors Universitet) för samarbete med Y-kromosomanalyserna, forskarna Timo Miettinen och Maria Kykyri (Kymmenedalens landskapsmuseum), rektor emer. Martti Korhonen, dr. Sampsa Pursiainen (Aalto-Universitet) och maj. Pertti Huhtanen (Forsvarshögskolan i Helsingfors) för deras hjälp. Slutligen vill jag också tacka min älskliga fru med.dr. spec.läkare Saara Sainio-Pöllänen och mina barn med.cand. Petra, naturv.st. Pessi och lilla Pirta för deras stöd och också mina gamla föräldrar, med.lic. spec.läkare Leo Pöllänen och fil.mag. Anita Pöllänen (Hannén) för deras utmärkta undervisning och attityduppfostran i min ungdom speciellt i vad kommer till kultur, språkkunskaper och vetenskap.

Till slut vill jag tacka också prof. Marko Lamberg (Stockholms Universitet), emer. prof. Jorma Kalela (Åbo Universitet), docent Päivi Lahermo (Helsingfors Universitet) och fakulteten för organiseringen av manuskriptets förhandsgranskning och för alla värdefulla konstruktiva kommentärer.

Boken har skrivits på svenska för att forskarna kan nå också den här boken och dess information i alla delar av Norden och också därför, att projektet handlar om Sveriges förvaltnings stabilisering, vilket rekommenderar tänkandet på det svenska språket för att nå ett objektivt och rättvist perspektiv. Pyttis, Veckelax, Vederlax och Viborg hörde ju urpsrungligen till den svenskspråkiga kolonisationens område1.

Svenska språket har valts också därför, att vår historiebild formar sig på basis av ord i källor, och att källorna från medel- och vasatiden är nästan helt på de nordiska språken. För att skriva på basis av dessa källor på något annat än ett nordiskt språk skulle kräva översättning och översättningen kan alltid orsaka fel i tolkningar. Därför har man tänkt, att det är bäst att hålla sig på det ursprungliga

1 Sebastian Münster i sin bok ”Cosmographia” år 1544: ”Von Wiburgh biss gen Borga oder Sibbo am gestade des möres gebrauchen sich die ynwoner des lands der Schweder sprachen, aber hinden aussen im landt, haben sie gar ein besundere sprach. Jn vilen flecken als zu Wiburg vnd Pittis, findt man beyde Sprachen, vnnd man muss auch zweierlei predicanten do haben.“. Leinberg 1885, del III, utdrag ur Sebastian Münsters Cosmographia, s. 2.

språket. Svenska språkets rättfärdighet har vänligen granskats med hjälp av Anneli Stadius, Bengt Ström, Michaela Gräsbeck, Jan Appelberg och Sanna McIvor, som alla tackas varmt.

Östra Finlands Universitet tackas för financiell understöd i avhandlingens publiceringsfas. Skrivaren tackar också på alla dem, som på förhand har beställt boken, och speciellt La Porte au Bois pour le Maghreb Oy SA och Haminan Energia Oy, som har stött avhandlingens tryckning, för stor förståelse.

Denna bok publiceras i tre former: 1) som den vanliga avhandlingen, 2) som en e-bok på universitetsbiblioteks server, 3) som en version med hårda pärmar och mycket tålig trådbindning. Versionerna 1 och 3 tryckas i två band för att producera en hållbar bok, som kan läsas ännu efter en längre tid. Den elektroniska versionen väntas på att existera på universitets server åtminstone några decennier.

Boken lämnades till fakulteten 8.4.2013. Fakultetsrådet gav disputationstillstånd 16.12.2013. Dekan Harri Siiskonen beslöt 27.1.2014, att disputationen skall äga rum 12.4.2014.

Pasi PöllänenDocent (ÅU, HU), överläkareSpecialist i förlossningar och kvinnosjukdomar

2

2 Heraldiska sällskapets i Finland vapenregister nr. 1394, http://www.heraldica.fi

Fig. 1: En skeppssättning på Hästön i Sundby (Salmi) sydväst om Newitte i Fredrikshamn (tidigare Veckelax). Det �nns också andra skeppssättningar vid gränszonen mellan Fredrikshamn och Kotka städer3. Dessa sättningar �nns oftast på toppen av en strandklippa , därifrån man kan se långt både till stranden och havet4. Gamla på grund av radiokolmätningar vikingatidens stenrösegravar5 �nns också på Korusala ö framför Fredrikshamn. På Svartvira ö framför Pyttis �nns det en gammal jungfrudans. En gammal grav har också funnits t.ex. i Orslax i Vederlax. Enligt Huurre, �nns det gravfynd i området öster om Kymmene älv redan från den yngre romanska tiden (200-400 eKr), inga från folkvandringstid (400-600 eKr), bara tre från merovingtiden (600-800 eKr), över 20 från vikingatiden (800-1050 eKr) och ca. 40 från korstågstiden6. Allt detta skulle föreslå, att det fanns befolkning i området öster om Kymmene älv redan långt innan vår kulturs början under medeltiden, och där det fanns befolkning, fanns det antagligen också några slags hierarkiska strukturer, dvs. en primitiv förvaltning. Foto: ©Pasi Pöllänen.

3 Miettinen 1985, s. 984 Pulsiano & Wolf 1993, s. 4345 Miettinen, Kymmenedalens landskapsmuseum; Det bör dock kommas ihåg, att fastän gravarna kan vara från vikingatiden på basis av radiokolmätningar, hör de inte nödvändigtvis till den svenska eller svenskspråkiga befolkningen, och i detta fall är det inte fråga om gravhögar, vilka var under medeltiden typiska för svearnas gravar. De stenrösen på Korusala och också på Hästön formar dock ett slags gravfält och på grund av ortnamn i Fredrikshamns område har det funnits en nordisk befolkning där redan tidigt. Se också Meinander 1983. Det är också nödvändigt att ta hänsyn till radiokolmätningarnas begränsningar, se Taavitsainen 1991.6 Huurre 2004, ss. 130, 131, 134, 135

Innehåll

1 InlednIng och forsknIngsområdets nuvarande tIllstånd................................................................................................. 23

1.1 PROBLEM LOKALFÖRVALTNINGEN ......................................................... 231.1.1 Lokalförvaltningens karaktär ............................................................................. 241.1.2 Projektets geografiska och tidsgränser ..............................................................331.1.3 Öster om Åbo Landsrätts doms 25.6.1415 rår och Ryssestenen .....................351.1.4 Frälset i Viborgs fögderi ....................................................................................... 411.1.5 Forskningsuppgift ................................................................................................. 49

1.2 FRÄLSETS KONTEXT ..................................................................................... 551.2.1 Regalrätten ..............................................................................................................561.2.2 Utrustning av män som en förväntning ........................................................... 571.2.3 Den första ämbetsmannen öster om Kymmeneälven utom Viborg ............. 59

1.3 ADMINISTRATIONENS KONTEXT I SVERIGES ÖSTRA DELAR PÅ 1300-1600-TALEN ............................................................................................. 591.3.1 Rättsväsendet i Viborgs fögderi .......................................................................... 741.3.2 Kontrollering av frälseväsendet i Viborgs fögderi .......................................... 771.3.3 Fögderierna i Östra Sverige och skatteförvaltning ..........................................841.3.4 Den kyrkliga administrationen i Viborgs fögderi ........................................... 891.3.5 Sjuk- och fattigvården i Viborgs län ................................................................. 100

2 frågesättnIngen och metoderna ..................................... 1022.1 PROJEKTETS ÄNDAMÅL OCH PREMISSER ............................................102

2.1.1 Huvudsyftet ......................................................................................................... 1022.1.2 Föreställningens disposition ............................................................................. 104

2.2 HUVUDTESEN OCH HYPOTESERNA ..................................................... 1052.2.1 Hypoteserna om Veckelax frälsesläkters ursprung ...................................... 1072.2.2 Hypoteserna om Veckelax frälsesläkter i Sveriges förvaltning .................. 112

2.3 ANALYS AV KÄLLORNA OCH LITERATUR ...........................................1162.3.1 Förutsättningarna för slutsatsdragning .......................................................... 1162.3.2 Källkritik i slutledning ...................................................................................... 1162.3.3 Rationell förklaring ............................................................................................ 117

2.4 JÄMFÖRANDE GEOGRAFISK HERALDIK .............................................. 1202.4.1 Heraldik som vetenskap .................................................................................... 1202.4.2 Heraldikens definition ....................................................................................... 1202.4.3 Heraldikens betydelse ........................................................................................ 1212.4.4 Vapenmotivens geografiska distributioner .................................................... 131

2.5 Y-KROMOSOMERNAS HAPLOTYP- OCH HAPLOGRUPPANALYS .. 1292.5.1 Uttagning av försökspersoner ........................................................................... 1292.5.2 Blodprovgivandets protokoll. ........................................................................... 1292.5.3 Laboratoriemetoderna ........................................................................................ 130

2.6 ANVÄNDNING AV DNA SOM EN FORNLÄMNING ............................1312.6.1 Genetiska förändringar ...................................................................................... 1332.6.2 Vad är en fornlämning-DNA? ........................................................................... 1342.6.3 Cell biologiska aspekter ..................................................................................... 1352.6.4 Premisser för DNAs användning ..................................................................... 1352.6.5 Människans beteende och DNA ....................................................................... 1362.6.6 Slutsatserna om DNA från tider äldre än 300 år ............................................ 1362.6.7 Non-paternitet ..................................................................................................... 137

2.7 STATISTIK ....................................................................................................... 1382.7.1 Användning av X2-testen .................................................................................... 1382.7.2 Användning av Fishers exacta test. ................................................................... 139

2.8 DATASKYDD .................................................................................................. 1392.9 FORSKARENS FÖRBINDELSER OCH BEGRÄNSNINGAR ...................140

2.9.1 Forskarens ekonomiska förbindelser ............................................................... 1402.9.2 Forskarens kulturella begränsningar .............................................................. 1402.9.3 Forskarens personliga begränsningar ............................................................. 140

3 resultaten............................................................................................ 1453.1 HUSGAFVEL (WILKIN)-SLÄKTEN ............................................................145

3.1.1 Vem var den Erik Larsson, som fick godset i Sandby i Veckelax år 1396? ....1453.1.2 Erik Larssons och hans avkomlingars vapen ................................................. 1583.1.3 Den nord-europeiska frälsesläkts-historien och Erik Larsson i Veckelax ... 1763.1.4 Erik Larssons intressegrupper och roll i händelser innan 1396 ..................2773.1.5 Motivets “gules chevron or” geografiska distribution ................................. 2813.1.6 Anknytning till normanderna? ......................................................................... 2933.1.7 Namnet Vilken som för- eller efternamn eller i patronymen i de nordiska

länderna och Baltien under medeltiden ........................................................... 3103.1.8 Varjagerna och Veckelax? ................................................................................... 318

3.2 BRANDH-, BRANDSTAKE- OCH PILHJÄRTA-SLÄKTERNAS OCH DE ANDRA VECKELAX FRÄLSE-SLÄKTERS URSPRUNG ....................... 3223.2.1 Brinnande vedträ, brandon, eldgaffel, brandstake, eldkil och eldhake ..... 3223.2.2 Motivet “en pil i ett hjärta” ................................................................................ 3593.2.3 Hermigier-släkten ............................................................................................... 3783.2.4 Fader Huggenssons avkomlingar i Huggut-släkten på Bötesön ................. 3823.2.5 Poitz ....................................................................................................................... 395

3.3 ANDRA FRÄLSESLÄKTER, PERSONER OCH GRUPPER MED KONTAKTER I VECKELAX ........................................................................ 3963.3.1 Tott-, Horn- och Vasa-släkterna ........................................................................ 3963.3.2 Sparre-släkterna .................................................................................................. 4163.3.3 Bonde, Ryting, Tawast och andra ..................................................................... 4163.3.4 De tidiga veckelaxiska personerna i källorna ...............................................4303.3.5 Riddarväsendet i Viborgs fögderi under medeltiden ...................................4433.3.6 Judendomen i den medeltida Viborgs fögderi ................................................4503.3.7 Några blandade upptäckter ...............................................................................455

3.4 VECKELAX SLÄKTERS Y-KROMOSOMERS HAPLOTYPER ................ 4593.4.1 Y-kromosomen och dess haplotyper ................................................................ 459

3.4.2 Y-kromosomens gener ........................................................................................4603.4.3 Y-kromosomens haplotyper, haplogrupper och genetiska sjukdomar. .....4633.4.4 Finlands Y-kromosomhaplotyper och -grupper ............................................4653.4.5 Veckelax medeltida släkters Y-haplotyper och Y-haplogrupper .................468

3.5 DET LOKALA FRÄLSET I SVERIGES FÖRVALTNING .......................... 4853.5.1 Det regionala frälset i formandet av rättsväsendet........................................4863.5.2 Det regionala frälset i upprätthållningen av frälseväsendet ....................... 4963.5.3 Det lokala frälset i upprätthållningen av slott och slottslänsväsendet ....... 5133.5.4 Det lokala frälset i formandet av den kyrkliga administrationen .............. 5293.5.5 Det regionala frälset i upprätthållningen av hospitalväsendet ...................543

3.6 HUVUDTESENS ANALYS............................................................................ 545

taBeller

Tabell 1. Landskapsrårna mellan Savolax och Lappwes år 1415 och mellan Savolax och Tavastland år 1446 jämförd med Nöteborgs freds termini ................................................................................................................ 39

Tabell 2. Wilkin-Husgafvel-Junkar-släktens bevarade vapens datering och utveckling. Vapenhorisonter enligt Raneke (2001) ............................. 164

Tabell 3. Wilken-Husgafvel-vapnets vapenföringar I olika källorna ..... 265Tabell 4. Antalet vapen med “gules chevron or” I olika delar av

Europa .......................................................................................................................... 288Tabell 5. Roland-Pilhjärta-släktens vapens innehåll enligt olika källor.

Notera, att alla 4 kända bevarade Pilhjärta-vapens vapenföringar passar till Jören Jörensson Påsas vapen ......................................................... 372

Tabell 6. Y-kromosomens modalhaplotyper av Veckelax kvarblivna knapesläkter .............................................................................................................. 469

Tabell 7. Jämförelse av Brandstake-släktens Y-kromosomhaplotyp med populationer från Mellanöstern .............................................................. 471

Tabell 8. Judiska släktsnamn och Y-kromosomhaplotyper av de motsvarande namnen jämförda med Brandstake-släktens Y-kromosomhaplotyp ............................................................................................ 474

Tabell 9. Släkterna med ett Brand-namn och deras Y-kromosomhaplotyp ............................................................................................ 476

Tabell 10. Släkterna med ett Will-släktsnamn och/eller en likadan Y-haplotyp som Husgafvel-Wilken-släktens och anknytning till ett släktsnamn med en sparre av guld/silver på rött fält i vapnet ....... 482

fIgurer

Fig. 1. En skeppssättning på Hästön i Sundby (Salmi) sydväst om Newitte i Fredrikshamn (tidigare Veckelax) .................................................... 11

Fig. 2. En beskrivning av rårna mellan Savolax och Lappwes år 1415 på grund av Åbo Landsrätts besluts ”termini” (med Erik Laurensson av Kumos som en av 12 synesmän) och år 1446 enligt hövidsman för både Tavastehus och Viborg Karl Knutssons beslut om ”termini” efter granskning, och av rårna mellan Savolax och Taipale och Jääskis år 1514 ............................................................................. 36

Fig. 3. Veckelax kyrkas östra gavels yttre sidas medeltida kors och jämförelse med andra kors ..................................................................................... 94

Fig. 4. Veckelax kyrkoherde i mitten av 1400-talet använde ett halster i sitt vapen ..................................................................................................................... 97

Fig. 5. Släktförbindelserna mellan dem, som tog del i frälsegodsgivandet till Erik Larsson ................................................................ 185

Fig. 6. Lek Ofradssons ätts Erik Laurenssons och Erengisle Nilssons släktförbindelser ...................................................................................................... 188

Fig. 7. Fotografier av en Erik Lavrinssons sigill använt i Skara biskopsgård 16.8.1417 ............................................................................................. 199

Fig. 8. Tre medeltida vapen med en sparre och en halvmåne ................. 242 Fig. 9. 1) Heinrich Wilckens (Femern) husmärke år 1804,

2) Bertel Mickelsson Wilckens (Veckelax) husmärke (bomärke) år 1693 såsom använt I ett brev till Kungen ....................................................... 264

Fig. 10. Kung av England Edward ”Erkännare” (d. 1066) ser en dröm, där Kung av Danmark blir drunknad (målad 1250-1260) ....................... 267

Fig. 11. 1) Den veckelaxiska Junkar-släktens vapen. 2) ”Notárske znacky”. 3) den polska Hornowski-släktens vapen. 4) Andris Skyttes (1397-1411) vapen, 5) c) Borgå stads medeltida vapen, 6) Ett schlesiskt sigill med „C” och brandstake ....................................................... 269

Fig. 12. 1-4) De fyra huvudtyperna av Wilkin-Husgafvel-vapnet. 5) Shotter-släktens vapen, det enda vapnet med en sparre och bara en båge utom Husgafvel-Wilkin-släkten som har hittats ........................ 272

Fig. 13. Motivets ”gules chevron or” geographiska distribution ............ 286 Fig. 14. Geografiska distributionen av ”gules chevron or”

1) under 1200-talet, 2) ca. 1350, 3) år 1396 ....................................................... 294Fig. 15. a) Exempel på vapen med många sparrar av guld på rött fält.

1) tre eller mera sparrar av guld på rött fält: Garencieres, Born (Gosuin II), Horne, Egmond, Crevecoeur. 2) två sparrar av guld på rött fält: Strathearn (Skotland), Fagel aux Pays-Bas. 3) von Linden(Livland , rysk adel). b) Representanter av de tidiga vapnen med en sparre och tinkturerna ”gules” och ”or”: 1) De Clare, 2) Robert FitzWalter, en variant av de Clare-vapnet, 3) Wilton, 4) de Cobham, 5) de Kyme, 6) Wilkins of Stokes ......................................... 308

Fig. 16. Vapen av: 1) Femerns Wilcken-släkt, 2) Den Gorries von Gorgas-släkten (Askola), 3) den i Veckelax- och Elimäe-bodda Wundranck-släktens vapen, 4) Lübecks Ratsherr Jacob Wilkens år 1500, 5) Willemsens-släkten (ursprungligen från Skotland), 6) von Wilckenschildt-släkten (ursprungligen från Böhmen), 7) Livlands von Wilcken-släkt, 8) Estlands von Wilcken-släkt, 9) Den Tyska Wilk-släkten ............................................. 313

Fig. 17. Vapen med ett eller två ”brinnande vedträ”, eller ”brandon” i norra Europa. 1) Brandt i Estland (azure brandon nat. argent), 2) Brandt i Preussen, ”två brinnande vedträ på blått fält” eller ”D’azur a en (deux) brandon au nat. en fasces”i Preussen (Brandt I & II, till vänster), 3) Brandt i Preussen, 4) Brandt i Meissen (”or un brandon sable”), 5) Brandner i Bayern (”or deux brandon croisé sable”), 6) Grafenriet i Schweiz (”or brandon sable accompagné deux étoile”) .............................................................................................................. 329

Fig. 18. a) Motivets ett eller två ”brinnande vedträ” geografiska distribution i Norra Europa. Majoriteten av vapnen med det här motivet finns i det tyska området. Notera olikheten med den geografiska distributionen av motivet ”gules chevron or” (Fig. 13, kontrollgrupp). b) ”ett brinnande vedträ på blått fält” eller ”D’azur a en (deux) brandon au nat. en fasces” i 1-2) Preussen (Brandt I & II), 3) Estland (Brandh), 4) Veckelax (V.) i Karelen (Brandh i V., 5) Brandstake, V. i Karelen, 6) Brandh i Boxböle i V. och 7) Brandh i Strömsby i V. Bron mellan Brandstake i V. och Brandh i Estland är klar i de Brandh-grenarna, som har bott i Strömsby och Boxby i V ..................................................................................... 332

Fig. 19. 1) Narva stadssigill. 2) Vapnet av en ursprungligen tysk släkt Stöör .............................................................................................................................. 346

Fig. 20. 1) Viborgs befallningsmans Moens Nilssons vapen med eld och en sparre eller en ”eld-gaffel”, 2) Måns Nilssons vapen, eld-gaffel, år 1544 (Suecia illustris, Stiernmans samling, vol. X9, blad 33, Svensk-finsk släktbok, Uppsala Universitetsbibliotek, 1600-talets slut-1700-talets början), 3) Brandt av Mecklenburg-släktens vapen, också med en ”eld-gaffel”(”argent chevron sable,accompagné de deux feuille de chêne et un brandon” ............................ 349

Fig. 21. Sigurd Ranes sigill 15.2.1333 med en obestämd djurfigur över en bokstav A eller en husgafvel-liknande struktur ......................... 352

Fig. 22. Vapen med en pil i ett hjärta och en stålhandske (eller en väpnad hand). Det finns en massa vapen med en pil eller två pilar i ett hjärta i literaturen, men inte så många vapen med en pil i ett hjärta med en stålhandske/en beväpnad hand. Sådana är t.ex.: 1) Pilhjärta från Veckelax i Finland (vapen såsom i dag), 2) den ukrainska Pryimakovy-släktens vapen, 3) Wakowski-vapnet, 4) Påsa-frälsesläktens vapen på 1600-talet .................................................... 364

Fig. 23. En pil i ett hjärta: uttryckets heraldiska mening ........................... 369Fig. 24. 1) Sigillet av Jacobus Laurenti ”Hermigier”, kyrkoherde i

Veckelax 1584-1613, 2) Bomärket av Karl Karlsson Husgafvel, enligt tradition i en släktgrens bruk för länge och ännu på 1900-talet, t.ex. i hushållsvaror och i en promenadkäpp gjord av en släktmedlem på krigsfronten. 3) Ett annat bomärke använt av Husgafvel-släktens representanter. 4) Ett bomärke hörande till Lars Thomasson och Matts Henriksson Lassas i Eckerö kyrkoby på Åland .................................................................................................... 381

Fig. 25. 1) Huggut-släktens Bjurböle-grens sigill, 2) Huggut-släktens Fasarby-grens vapen. Huggut-släktens vapenvarianters gemensamma blason är ”på rött fält en stålarm hållande en yxa”. 3) Huggut (i Bjurböle)-, 4) Stålarm-, 5) Tavast- (medeltida) och 6) Ille-släkternas vapen fr. v. till h. så som i sentida målningar och sköldar i sigillen av Henrik Mattsson Huggut av Bjurböle,

Erik Botvesson Stålarm, Niclis Tavast och Salomon Ille. Alla visar en avhuggen stålarm. Tinkturerna är samma i alla av dem (rött fält), utan i Ille-släktens vapen (av guld). Alla dessa vapen har en avhuggen stålarm som huvudmotiv.. Huggut-släktens vapensköld är identisk med den engelska Hingston-släktens vapen (Hingston, l.sin., ”Gu an arm in armour ppr. holding a Danish battle axe”, Holbeton, co. Devon) .............................................................................................. 386

Fig. 26. 1) Poitz-släktens vapen (ritat ur Veckelax kyrka av Åbo Akademies ritmästare And. Dahlsteen d. 5 Decemb. 1769). ”På rött fält ett Andreas kors av silver omgivet av tre stjärnor av detsamma”. 2) Klas Henriksson Horns vapen ...................................................................... 396

Fig. 27. Släkternas Horn och Tott kontakter med Veckelax ....................... 426 Fig. 28. Hypotes om Horn-släktens tidiga representanter ........................ 429 Fig. 29. Karl Henriksson Horns och hans frus, Agnes

von Dellwigs, gravsten i Reval ........................................................................... 431Fig. 30. Veckelax släkters grenar och deras Y-haplotyper .......................... 478Fig. 31. Husgafvel-släktens modala minimala haplotyp i alla

databaser ..................................................................................................................... 484

scheman

Schema 1. Jämförande geografiska heraldikens princip i en schematisk form ....................................................................................................... 123

Schema 2. Vapenmotivets ”en sparre av guld på rött fält” frekvensers förökning i procent av alla vapen i området genom tiderna i Sverige och på Brittiska öarna ........................................................... 129

Schema 3. Struktur av DNA, Y-kromosomen och DYS390 locus ............ 142Schema 4. Hypotesträdet. För delhypoteserna, se 2.2.1 ............................... 144

fÖrkortnIngar

A Arwidssons HandlingarASK Handlingar till belysande af Finlands kamerala förhållanden på 1500-och 1600-talen DD Diplomatarium DanicumDF Diplomatarium FennicumDKS Diplomatarium Katanense et SutherlandenseDN Diplomatarium NorvegicumDNA DeoksiribonukleinsyraDOH Diplomatarium Orcadense et HjaltlandenseDS Diplomatarium SuecanumeKr Efter KristusfKr Före KristusFMU Finlands medeltidsurkunderFMS Finlands MedeltidssigillFS, VA, KA Finlands Statsarkiv, Finlands Nationalarkiv (numera Arkivverket i Finland)FW Fitzwilliam RollGIR Kung Gustavs I RegistraturJHD Jämtlands och Härjedalens DiplomatariumLEC Liv-, Est- und Curländisches UrkundenbuchLÄU Lunds ärkestifts urkundsbokMEL Magnus Erikssons LandslagPCR PolymeraskedjereaktionREA Registrum Ecclesiae AboensisSD Svenskt DiplomatariumSDHK Svenskt Diplomatariums huvudkartotekSHS Finska historiska samfundets arkiv (Suomen historiallisen seuran arkisto)SMP Svenska medeltida personnamn SMV Svenska medeltidsvapen, Raneke 2001 STR En kort tandem upprepningWijn, WN Wijnbergen RollÄSF Äldre Svenska Frälsesläkter

Del 1/2

23

1 Inledning ochforskningsområdetsnuvarande tillstånd

1.1 PROBLEM LOKALFÖRVALTNINGEN

För att förstå lokalförvaltningen bör man känna, hur dess utveckling egentligenhände. Detta förutsätter, att man ser, hur det allt började i det förgångna. Att se,hur utvecklingen gick i de olika områdena, förutsätter en tillräckligt detaljeradanalys. Alla områdens lokalförvaltningar var inte likadana.

Detta gäller speciellt området öster om Kymmene älv, som var enfortsättning av medeltida Östra Nyland med dess ius sueconum vid kusten ochsamtidigt ett område mellan Östra Tavastland och Västra Karelens östra delarmed dess karelska rätt7 i inlandet. Tavasternas område förefaller ha sträckt sigut till Veckelax på grund av ortnamnet Tavastby (Tavastila på finska), en av destörre byarna där, och en annan Tavastby i Vederlax (Hämeenkylä på finska),och även en plats med namnet ”Neder-Tavastland (Ala-Häme) i Säckjärvsocken8,9.

Den europeiska maktens kommande från tre håll, väst, syd och sydöst, tillkustområdet öster om Kymmene älv krävde en ny balans mellan den tidigajägar-fiskarekulturen i området och den nya makten. Beskattningensorganisering kunde inte ske i skogs- och sjöområden på samma sätt som i gamlalantbruksområden.

Denna nya interkulturella balans nådde och förlorade man många gångerför t.ex. maktskiftens i väst och öst skull, och samhället borde alltid blistabiliserat igen. För att omstabilisera samhället behövde riket män i

7 Pirinen 1962, ss. 156-1668 Det borde dock noteras, att man har hittat på Karelska Näset och i Ladogas Karelen över 200ortnamn med presuffices tydande på olika folk eller stammar, inkluderande tavaster. De härortnamnen tyder på 19 olika folk eller stammar. En ny befolkning verkar ha kommit till LadogasKarelen under 800-1000-talen troligen från Vånå-Pälkäne området, Pöllä 19929 Som kontroll borde tas hänsyn till att ortnamn med ”Häme” (Tavastland) som en del kan hittas ipraktiskt taget hela Finlands nuvarande område och det Karelska näsets sydvästra delen, utom detnorraste Lappland; Uino 1997, se fig. 4:9 gjort på basis av Vahtola (1980), s. 126. Ortnamnen med”Karjala” däremot är klart begränsade till Östra Finland.

24

lokalförvaltningen, frälset, men hur var det med frälset i området öster omKymmene älv? Fanns det stadigt ett lokalt frälse där under medel- ochvasatiden? Och varför? Svaren till dessa frågor är inte självklarheter i vadkommer till Sveriges10 östraste delar under medeltiden och inte ens i vasatidensbörjan.

1.1.1 Lokalförvaltningens karaktärAdministration ursprungligen betydde ”hjälpgivande” (administratio11, lat.).Hjälpen tydde på bistånd för kungen. Detta också var lokalförvaltningens naturunder medeltiden. Makten baserade sig under medeltiden på överlägsenmilitärstyrka, som kungen ville hans män att utrusta mot deras skattefrihet. Närmakten i ett område blev bestående, blev den territorialiserad och anknöt till sigskatteobjekt i sitt territorium12. Denna territorialiserade och beskattande maktkunde med tiden forma en helhet, som kallades senare ett rike. Många sådanatillsammans – via erövring – kunde leda till även större riken och senare efterekonomins monetarisering till centralisering av även större skatteinkomster(redditus, lat.; reddo, lat. = ge tillbaka13, jmf. orden ”redovisning” och”redogörelse” i det svenska språket) till rikets kung. När riket blev större, kundekungen inte längre själv ta hand om förvaltningen, speciellt beskattningen, i allarikets delar. Det blev nödvändigt för kungen att förläna rikets delar till kungensmän för att få hjälp (administratio) i skatternas insamling från hela riket och irikets försvar. Detta betydde lokalförvaltningens särskiljande från riketscentralförvaltning och administration i ordets ursprunliga mening.

Det latinska ordet ”administratio” är också i viss mån en synonym tillorden ”cura, curo, curare” (lat. = sköta om, ta hand om)14. Adminstrationenbetydde också skötsel om de saker, som hörde till administrationen. Ordet”Curia” tydde på en grupp, som nominerades och som tog hand omadministrationen (jmf. ”Curia Romana”, påvens hov och ”Curia diocesena”,stiftets administration15). Ordet ”Curia” kunde också tyda på en gård, t.ex. ”curiaSaltwiik in Alandia”16, tydande på att godset hade givits till någon för att ta handom och sköta det, dvs. att förvalta det.

10 Ordet ”Sverige” användes under 1300-talet, ordet ”Sviariki” även innan det (Harrison 2009).Därför hölls det som välbaserat att använda ordet ”Sverige” för att tyda på det riket, som var påformande, formades och utvecklades i Östersjöområdets norra delar, i detta projekts tidfönster.11 Simpson 1968, s. 16; Heikel 1935, s. 1812 Korpela 2004a, s. 3413 Heikel 1935, s. 33214 Simpson 1968, ss. 163, 720; Heikel 1935, s. 104; Stelten 200815 Stelten 2008, s. 30116 DF 603, 8.6.1351

25

Också det tyska verbet ”zu verwalten”, som är av samma urpsung som detsvenska ordet ”att förvalta” betyder ”att ta hand om eller sköta om” någonting17.Själva det svenska verbet ”att förvalta” definieras också som ”att ta hand om ellersköta om”18.

Ordet ”gubernatio” (lat.) för sin del betyder styrning eller ledning, mendess derivativ ”gubernator” tyder på en man med hjälmen19 och därmed harockså en militär dimension. Ordet ”rego” (lat., jmf. ”regens” och ”regent”) tyderpå styrning och ledning, men också på förvaltning, dämpning ochbegränsning20. Det latinska verbet ”tempero”, som är också en synonym tillverbet ”att förvalta”21 betyder hållandet inom gränser eller sättning av gränser22.Det grekiska ordet ”oikonomia” däremot betyder ett hushåll eller förvaltning ochordet ”oikonomos” en förvaltare.

Det verkar som om ordet ”att förvalta” inte generellt användes under1300-talet i det svenska språket i meningen förvaltningen av ett gods eller et län.Olika uttryck användes för att mena ”att förvalta”. Till exempel:

1) när Ingeborg Tordsdotter år 1377 skänker till korprästerna i Linköpingoch deras uppehälle sin gård i Rullerum, använder hon uttrycket: ”theskulw ok thet sama godz Ryllarwm æwerdhelika ægha ok sinne styrsl hawa”,dvs. ordet ”styrsl” (styrelse) användes i betydelse ”förvaltning”23.

2) Peter Bänason använder uttrycket ”se oc sta for them meth troskap” (se ochstå för dem) i betydelse ”att förvalta” år 140724.

3) Riddare Bengt Filipsson formulerar år 1374 godsgivandet till biskopMagnus, riddare Birger Ulfsson och skälig man Johan Petersson meduttrycket ”stadzins Vaztena veghna j sina værio taka” i betydelse ”attförvalta”25.

4) Ricardis, svears och götars drottning, gav ett order till Markus Maal år1377, att ”thu wtan alle motsegn scal forsta oc for see thesse forsaghde husstruIngegærdho goz”. Här användas uttrycket ”for see” i meningen ”attförvalta”.

17 Kärnä 1996, s. 65818 Köykkä et al. 2003, s. 74419 Simpson 1968, s. 26920 Heikel 1935, s. 33421 Simpson 1968, s. 72022 Simpson 1968, s. 59623 SDHK nr. 1112024 SDHK nr. 1687725 SDHK nr. 10542

26

5) När kung Henrik IV av England år 1408 ger de engelska köpmännen iDanmark, Norge og Sverige tillåtelse att välja deras egna fogdar, skriverhan det följande: ”Kongen med hilsen til alle, hvem nuværende brev når frem.I skal vide, at da - sådan som vi har hørt - forskellige skader, uenigheder,anklager og problemer før denne tid havde fundet sted og var blevet forvoldtimellem vort riges, England, købmænd opholdende sig i Norges, Sveriges ogDanmarks egne og større sådanne herefter frygtes at forvoldes i kommende tider- det ikke ske! - på grund af mangel på god og sund ledelse og styrelse, hvis ikkevi i hast kommer hjælpende til undsætning for at få en bedre styrelse gensidigtimellem købmændene,...”26, använder han eller hans skrivare uttrycket”ledelse og styrelse” i betydelse ”att förvalta”, men också verbet”forvolda” i betydelse ”att förorsaka27” (jmf. ”att förvalta” s., ”zuVerwalten”, d.)

Emedan ordet ”förvaltning” är på danska ”ledelse” och det gammal-danskaverbet ”ledsage” betyder på det danska nuspråket ”vise vej, lede28” och emedanorden ”ledelse” och ”styrelse” har använts i det danska språket i betydelse”förvaltning” under 1400-talet (se ovan), är det sannolikt, att man använde denordiska orden ”ledning” och ”styrelse” i betydelse ”förvaltning” under medel-och vasatiden.

Emedan kung Henrik IV av England, vars dotter Filippa var frun till kungErik av Pommern, använde verbet ”forvolda” i ett brev skrivet på det danskaspråket, var verbet ”att förvalta” troligen inte heller okänt i de nordiska språkenunder medeltiden, men antagligen hade ordet inte ännu i 1400-talets börjanexact samma mening som nuförtiden.

Emedan ordet ”forvolde” betyder också i det norska nuspråket ”væreårsak til, påføre, forårsake”, t.ex. ”forvolde noen skade”29, är det klart, att verbet”att förvalta” och dess derivativordet ”förvaltning” har känts i dess tidiga form”forvold” i de nordiska länderna redan under medeltiden. Ordets betydelse i detovannämnda kung Henriks brev och i det norska nuspråket berättar också om,hur man har förstått förvaltningen med beskattning, lagar, rättsväsende ochmilitärstyrka bland folket. Här kommer verbet ”forvolde” nära det medeltida

26 DD 280, 1.3.140827 Ordet ”forvolde” betyder i det norska nuspråket ”være årsak til, påføre, forårsake”, t.ex.”forvolde noen skade”.28 Kalkar 1881-1907, s. 76229 Bokmålsordboka. Universitetet i Oslo i samarbeid med Språkrådet.

http://www.nob-ordbok.uio.no/perl/ordbok.cgi?OPP=&begge=+&ordbok=bokmaal; The FreeDictionary by Farlex. http://no.thefreedictionary.com/forvolde.

27

svenska språkets verb ”forväldigha”, som betyder ”att öva våld mot någonting”eller ”att med våld hindra nyttjandet av någonting”, t.ex. fiskevattnet30.

Emedan rikets sätt att leda förändrades anmärkningvärt, när maktencentraliserades under 1500-talet31, när det byrokratiska systemet utvecklades ochnär kapputrustningen började med ökande beskattning32 och när slutligenskatteinsamligen bortarrenderades till privatföretag under åren 1618-163533, ärdet möjligt, att man började se administrationen som ”förvaltning” bara senareefter medeltiden.

I denna bok dock användas enligt rådande bruk34 ordet ”förvaltning” förhela vår forskningsperiod i de betydelser, som har givits för det utvecklandesystemet, som användes under medel- och vasatiden för att göra vad som enligtlagen, gamla sedvanor och kungens vilja till riket hörde.

Slottshövidsmännen i medel- och vasatidens Sverige hjälpte kungen i sinafögderiers beskattning och rikets försvar, tog hand om saker, som hörde till riket(t.ex. rättsväsendet), och var också militärledare, som vid behov också dämpadeoroligheter och begränsade icke-önskvärd utveckling. Lokalförvaltningenbetydde allt detta.

I praktiken formades lokalförvaltningen under medeltiden av praktiskttaget allt, som hade någonting att göra med förvaltningen och som inte hörde tillcentralförvaltningen. Centralförvaltningens roll var ofta liten för långadistansers skull35. Slottets hövding regerade sitt fögderi i många fallautonomiskt, men inte ensamt. Hövdingen behövde frälsemän för att kunnainsamla skatter, ta hand om fögderiets försvar och överhuvudtaget regera sittfögderi. Dessa frälsemän hjälpte hövdingen mot deras frälsefriheter och vardärmed en del av administrationen.

Den medeltida förvaltningen har också ibland delats i tre nivåer: lokal-,regional och centralförvaltning36. Dessa nivåer existerade i princip och speciellt irikets kärnområden, men i Viborgs medeltida fögderi fanns det inte en tredjeförvaltningsnivå under medeltiden i rikets förvaltnings sektor. Häraderexisterade inte i Viborgs fögderi under medeltiden. Det var allt lokalförvaltning,som inte var centralförvaltning. Rikets förvaltning överhuvudtaget var inteännu välutvecklad: hur kunde det ha varit tre förvaltningsnivåer i Viborgsfögderi, när förvaltningen, speciellt den nordiska lokalförvaltningen, i inlandet

30 Söderwall 1884, s. 31731 Hallenberg 2001, ss. 404-40632 Gustafsson 2010, 117-13033 Hallenberg 2008, ss. 37-7634 Se t.ex. Fritz 1972, Fritz 1973, Hallenberg 2001, Retsö 200935 Retsö 2009, s. 1536 Knuutila 2010, s. 45

28

knappast existerade och centralförvaltningen inte var närvarande? Bara denkyrkliga förvaltningen hade klart central-, regional och lokalförvaltningen, menriket hade bara kungen och hans män.

Att den jägar-fiskar-befolkningen, som existerade i området öster omTavastland, hade haft förvaltningsstukturer innan den europeiska makten, ärhelt möjligt, men de existerade troligen inte länge efter den europeiskaförvaltningens kommande i de med riket förenade områden.

I praktiken hade den europeisk-nordiska lokalförvaltningen mångasektorer: rättsväsendet (se 1.3.1.), frälseväsendets kontroll (se 1.3.2.),fögderiförvaltningen (se 1.3.3.), den kyrkliga lokalförvaltningen (se 1.3.4.) ochäven sjuk- och fattigvården (se 1.3.5.). Fastän den senaste officiellt hörde tillkyrkan och speciellt till de kyrkliga ordnarna, kunde hövdingen inte bättreförstärka sin position bland folket än med att donera ett gods eller pengar tillområdets hospital.

Den svenska lokalförvaltningens militärfunktion framhävdes i vadkommer till hotet från utomlands vid gränser mot Ryssland och Danmark, men ialla fögderier hade lokalförvaltningen en klar militärfunktion på grund avfrälseväsendets existens och inrikes oroligheter. Frälset tog inte hand bara omutrustningen av bepansrade män med hästar37 utan också om sådana uppgiftersom laglighetskontroll (iurisdictio, lat. = administration i rättsväsendet, också rättatt förvalta andra38) som en del av lokalförvaltningen.

Naturligtvis kunde den nordiska lokalförvaltningens militärstyrka ocksåvara en hot mot den jägar-fiskar-befolkningen, speciellt på grund av dess kravpå skatter. För att få skatterna insamlade behövdes en viss hot för sanktioner,men det kunde också finnas egenmäktighet av olika slag39. Hallenberg (2001) harframställt vasatidens fogdars våldsamhet och användning av för stor styrka isituationerna, där det lagliga systemet och fogdens auktoritet har mera ellermindre ifrågasatts, men också demonstrerat rättsväsendets beredskap attagera40. Han har också analyserat fogdarnas våldsamma verksamhetsmodell,men för rättsvisans skull borde man alltid jämföra med kontrollgruppen. Ocksåsaker av sådana präster, som hade varit våldsamma, behandlades i olikadomstolar41, och om även representanterna av prästerskapet kunde varaskyldiga till sådana misgärningar, hur mycket de andra?

Fogdarnas beteendes distribution, om det kunde graderas efteråt, skulletroligen vara normal. Det skulle finnas i den normala distributionens andra ändeca. 5 % mycket duktiga fogdar och i den andra änden 5 % mycket dåliga fogdar.

37 Fritz 1972, s. 3338 Simpson 1968, s. 330; Heikel 1935, s. 212;39 Hallenberg 2001, s. 17440 Hallenberg 2001, ss. 369-37841 Hallenberg 2001, s. 371, Risberg & Salonen 2008

29

Resten av fogdarna (90 %) skulle vara där emellan: goda och godtagbara. Dedåligaste hörde antagligen till det mera eller mindre störda delen avbefolkningen på basis av skildringar av deras gärningar. Det är svårt att få enhelhetsbild av vasatidens men även svårare av medeltidens fogdars beteende42.

Koskinen (2011) betonade Österlands östra delars fogdars autonomi ochbrist på centralförvaltningens kontroll under Johans III tid43, trots att GustavVasa hade varit speciellt aktiv i sin brevväxling med fogdar och generellt ilokalförvaltningens och beskattningens reform, avsatte fogdar, om han inte varnöjd med dem, och var speciellt noggrann i vad kommer till Östra Finlandsförsvar och trots att Viborgs fögderi inte längre förlänades efter Johan av Hoyastid, utan var i direkt kronoförvaltning. Orsaken till en sådan brist på kontrollkan ha varit det 7-åriga kriget mot Danmark 1563-1570, det 25-åriga kriget motRyssland 1570-1595, Bonderevolten i Österland 1596-1597 och slutligenmaktkampen mellan Sigismund och hertig Karl 1598-159944, som säkertlabiliserade hela samhället, men speciellt Viborgs fögderi (se Appendix A), ochkrävde förmåga att vara autonomisk i den lokala ledningen. I sådanaförhållanden behövdes även större stabilitet än normalt av det lokala samhälletsbärande strukturer.

Det tog tid att stabilisera samhället och förvaltningen igen efter dessahändelser. Bara efter samhällets stabilisering igen kunde förvaltningen ageranormalt, men nya labiliserande krig och oroligheter följde under 1600-talet.

Rikets centralförvaltnings intresse var huvudsakligen i skattebetalningen,ekonomin och försvaret, inte så mycket i befolkningens rättigheter, omnågonting särkilt allvarligt eller provocerande inte hade hänt. Kyrkan däremotvar intresserad av folkets öde på basis av sina grundläggandeverksamhetsprinciper, och kyrkan var en central del av förvaltningen undermedeltiden och också efter reformationen.

Medel- och vasatidens samhälle antagligen var våldsamt, men knappastvåldsammare än vår tid, då olika blodgärningar visas varje dag många gångerpå många kanaler samtidigt i medier och då samhället bara på sistone såsmåningom har börjat återhämta sig från två världskrig, där ca. 71 miljonermänniskor blev dödade med massförstörelsevapen och annars. Medeltidenssamhälle organiserades och upprätthölls med hjälp av legitimerad våld.Användningen av legitimerad våld förorsakade (att förorsaka = ”forvolde” i detnorska språket ännu idag) hotet för sanktioner, om man inte t.ex. betalade sinaskulder i handel eller sina skatter till lokalförvaltningen.

Innan läskunnighetens spridande allt hände muntligt. Att inte betala t.ex.skulder eller skatter i tid kunde därför förorsaka våld omedelbart. Att förvalta

42 Det fanns på 1560-talet ca. 210 fogdar i hela riket, när det under 1530-talet fanns ca. 30 (Almquist1917, s. 113). Antalet fogdar på 1530-talet motsvarar troligen antalet under medeltiden.43 Koskinen 2011, s. 11.44 Viborg blev den sista basen för Sigismunds avhängare; det sista slaget i Viborg 21.-23.9.1599

30

var att använda våld eller – i andra ord - orsaka sanktioner, om lagen och gamlasedvanor bröts och inget annat hjälpte.

Det fanns inga andra medel. I det bästa fallet, kunde tvistemålenbehandlas i tingsrätten enligt gamla sedvanor och landskapslagar, efter ca. 1352dock enligt hela rikets lag, Magnus Erikssons Landslag.

Vålden var inte bara legitimiserat för förvaltningen. Den var ocksåmonopoliserad. Bara förvaltningen fick vara våldsam. Det var förvaltningensuppgift att hindra våldens olegitimiserad användning. I både Hälsingelagen ochMagnus Erikssons landslag (ca. 1352) fanns klara stadgor om konsekvenser, omolegitimiserad våld användes45. Förvaltningen, dvs. användningen av våld föratt förorsaka sanktioner mot lagens brytare, hörde inte till alla.

Det var dock inte bara den legitimiserade vålden, som reglerade medel-och speciellt vasatidens samhälle. Läskunnighet bland präster, fogdar, lagmänoch konungsnämndens nempdemän möjliggjorde lagarnas nedskrivning. Dettabegränsade den legitimerade våldens användning till situationerna, där detenligt lagen var tillåtet.

Läskunnighetens spridning hade en lugnande effekt på samhället pågrund av den skrivna lagens objektivitet46. Egenmäktighet i vad kommer tilllagens tolkning var inte längre möjlig. Den skrivna lagen kunde kontrolleras ochutvecklas i motsats till en muntlig tradition eller information. Folket kundebättre lita på den skrivna lagen och när också rättens domar blev skrivna och påsvenska47, kunde domstolarnas domar bättre behandlas av andra. Det vartroligen också så, att samhällets lugnande orsakade läskunnighetens spridning.

Det borde dock inte glömmas, att omfattande statistik om våldsamhetensförekommande under medel- och vasatiden jämförd med t.ex. nuförtidensläskunniga samhälle inte existerar. Det är helt möjligt, att det i en storstadnuförtiden sker mycket oftare våldsamheter än under medel- och vasatidensbykollektiv, men åtminstone det verkar säkert, att medel- och vasatidensförvaltning använde och orsakade mera våld än förvaltningen idag.

Fögderierna (advocatia, lat. = hjälpgivande, hjälpare48) kunde förvaltas påmånga sätt. De kunde vara: 1) kronoförvaltade (fataburslän, räkenskapslän,skatteinkomsterna eller länets vinst helt eller delvis till kronan), 2) furstelän ellerhertigdömen (skatteinkomsterna eller länets vinst till kungafamiljen ellerkronan), 3) pantlän (skatteinkomsterna eller länets vinst som säkerhet för ett lån

45 T.ex. 1) Hälsingelagen, konungx balker II-V, X; manhæliæs balker helt, 2) MEL, Kunungx BalkerXXIII, 7§, XXIV, XXVII, Ethzöris Balker I, II, IV, VI-IX, XII- XXIV, XXXIII-XXXIX, XLI, XLIV-XLVI;Höghmala Balker I-III, VII-X; Drapa Balker meth vilia I-V, XVI-XVII, XXX-XXXI, XXXIV-XXXVI,XXXVIII-XLII; Drapa Balker meth vatha I-XIV, XVI-XIX; Saramala Balker meth vilia I-XVII; SaramalaBalker meth vatha I-IX46 Nedkvitne 2004, ss. 244-24547 MEL, Eghnobalker, kapitel XXII, 1§48 Simpson 1968, s. 23; Heikel 1935, s.

31

eller som amorteringar) eller 4) avgiftslän (skatteinkomsterna bortarrenderademot en fast årlig avgift), 5) tjänstelän (skatteinkomsterna eller länets vinst tillläntagaren mot tjänst), 6) morgongåvalän (skatteinkomsterna eller länets vinsttill läntagaren)49.

Kyrkans medeltida lokalförvaltning insamlade tiondeskatter50. Med hjälpav dessa skatter kunde församlingens ledning organisera först en präst ochdärefter en kyrka för församlingen51. Sockeninstitutionen, en viktig del avlokalförvaltningen, formades parallelt med församlingarnas formande52.Socknarna formade fögderier (senare slottslän) och slottslänen delades först tillhärader (rättsväsendet) och då under reformationen till mindre fögderier (andraadministrationens sektorer).

Emedan det utan kyrkoskatter inte kunde finnas präster eller en egenkyrka för församlingen och emedan skattebetalningen i Tavastland, Karelen ochSavolax ännu år 1330 var bristfällig53, är det troligt, att församlingsnätverketmed präster och församlingarnas egna kyrkor inte före 1330 har grundats iområdet öster om Tavastland.

Trots det har det dock kunnat existera inofficiella kristliga samfund leddaav munkar eller vanliga lekmän i området redan tidigare – församlingar deockså. Detta är även troligt – speciellt vid kusten, om kristendomen har kommittill området öster om Kymmeneälven redan under 1200-talet54, vilket också denarkeologiska evidensen tyder på55. Det tog sin tid för församlingen att växa såstor och stark, att den hade råd att upprätthålla en präst och att bygga en kyrka.

Att församlingen växte så stor, att den hade råd att upprätthålla en prästoch att bygga en kyrka krävde ganska tät bebyggelse i församlingenskärnområde. På grund av detta kan det antas, att de första församlingarnaformades till de största prehistoriska tätorterna i området. De största tätorternavid kusten troligen huvudsakligen formades genom kolonisering från riketsvästra delar.

En församling formade också grunden för en socken. På samma sättformade Åbo stift grunden för t.ex. rättsväsendet, emedan Landslagen stiftadelagmän att agera under biskopen i rikets hierarki56.

49 Fritz 1972, ss. 70-72; Retsö 2009, ss. 19-2050 Pirinen 1962, ss. 11-2951 Knuutila 2010, ss. 35-3652 Det finns ingen evidens om socknarnas existens i den formen som känns från historiska tideninnan den kyrkliga lokalförvaltningens formande.53 DF 372, DF 383; DF 389; DF 393; DF 413; DF 424; DF 43054 Knuutila 2010, s. 3855 Saksa et al. 2003, ss. 473-474; Hiekkanen 2002b, s. 8156 MEL, kununx balker I §

32

Kyrkoskattens insamlande möjliggjorde Åbo domkapitels57 grundandeoch verksamhet58, vilket med tiden främjade utvecklingen av hela den kyrkligalokalförvaltningen, och inte bara den kyrkliga lokalförvaltningen, utan ocksåutvecklingen av den profana lokalförvaltningen. Rättsväsendet utvecklades iViborgs fögderi dock bara långt efter den kyrkliga lokalförvaltningen hadeorganiserats.

Kyrkan tog dock också – på basis av sina verksamhetsprinciper59 - handom sina församlingars medlemmar på plats i socknar. Kyrkans lokalförvaltningformade därför den delen av lokalförvaltningen, som en vanlig människa kundemöta i det vardagliga livet. I början fanns det dock inte många kyrkor i områdetöster om Åbo Landsrätts doms 25.6.1415 rår och Ryssestenen (se 1.3.4., 3.5.4.).

Den huvudsakliga basen för lokalförvaltningen under senmedeltiden ochvasatiden var slottet, emedan det bepansrade rytteriet sedan 1200-talet behövdeen starkare förläggning för sig än de väpnade männen under ledungsväsendetstid60. Om det hade funnits en nordisk lokalförvaltning i området redan underledungsväsendets tid, kunde det också finnas så kallade husaby-förvaltningscentra, där skatterna insamlades, där ting kunde hållas och därkungen med sin hird kunde övernatta, när han reste i sitt rike61.

Labiliserande händelser liksom krig och revolter förekom under medel-och vasatiden ofta (Appendix A). I krigens fall blev gårdar och kyrkor oftabrända och en del av befolkningen dödad eller bortförd speciellt vid rikets östraoch södra delar. I revolternas fall förstärktes det mot kungen eller den lokalahövdingen trogna frälsets ställning och samhällets kontroll blev strängare.Samtidigt blev deras ställning, som hade valt den förlorande parten, svagare.Atmosfären i samhället försvagades med dess labilisering. Det behövdes i dessaomständigheter lokala grupper, som kunde:

1) stabilisera försvaret igen (dvs. upprätthållafrälseväsendet och fögderiet),

2) leda stabiliseringen av samhällets funktioner igen (återuppbyggnadav husen, produktionens omstart på åkrar och i fähus för att få näringtill folket och för att uppliva skattebetalandet, dvs. upprätthållafögderiet),

3) leda stabiliseringen av folkets tro på framtiden (återuppbyggnad avkyrkor, omsorg för de sårade och sjuka och för dem som hade förlorat

57 Nämndes första gången 24.2.1259, DF 11858 Pirinen 1956, ss. 31-8059 Matt. 25:4560 Fritz 1972, s. 3361 Fellows-Jensen 1993

33

sitt hus osv., dvs. upprätthålla den kyrkliga lokalförvaltningen,hospital och sockenstugor)

4) leda stabiliseringen av rättsväsendet i området igen (dvs. upprätthållalagligheten i de labiliserade omständigheterna).

5) Leda stabiliseringen av folkets tro på förvaltningen och dess ledningsjälv (dvs. upprätthålla fögderiet med dess skatteinkomster ochrättsväsendet)

I andra ord, lokalförvaltningen var inte bara förvaltning i goda tider, utan ocksåoch kanske även mera ansvarstagande i svåra tider. För detta behövdesbestående, lokala ansvarstagare.

Fastän socknarna och fögderierna var relativt autonomiska, formade detillsammans rikets administration. Därför betydde lokalförvaltningens bildningoch stabilisering också delvis rikets förvaltnings bildning och stabilisering. Fören frälseman var rikets existens självklart: det fanns kungen och kungens män,ett nätverk62, som formade och upprätthöll riket själv.

Detta nätverk förnyade sig generation efter generation. Fastän kungensställning och överhuvudtaget hörandet till frälseståndet inte var hereditäraunder medeltiden, gick båda i arv från fadern till sonen63 och i vad kommer tillkungens ställning, rekommenderade Magnus Erikssons Landslag (ca. 1352)även, att den nya kungen hellst borde väljas av den tidigare kungens söner64.Därför var rikets administrativa nätverk ett genealogiskt och därmed också ettgenetiskt nätverk, fastän det primärt var fråga om ett kulturellt fenomen. Detoffentliga och privata livet hörde tillsammans under medel- och vasatiden65.

Eller formade frälset riket? Upprätthöll frälset riktigt rikets förvaltning iViborgs fögderi? Hur var det egentligen?

I denna undersökning begränsades forskningsämnet i lokalförvaltningenoch dess stabilisering.

1.1.2 Projektets geografiska och tidsgränserNär man talar om den nordiska lokalförvaltningens stabilisering i området österom Kymmene älv, kan man inte bara tänka på medeltiden. Fastän den nordiskaförvaltningens grund lades i området omedelbart öster om Kymmene älv under1300-1400-talen, kan man inte tala om områdets förvaltnings stabilisering innanreformationen. Även efter kung Gustavs I lokalförvaltnings reform hade defortfarande pågående förändringar i landets östraste områden en effekt på själva

62 Koskinen 2011, ss. 274-27663 MEL, Kunungx Balker XX64 MEL, Kunungx Balker IV 1§65 Koskinen 2011, ss. 396-397

34

lokalförvaltningen. Därför har till detta projekts tidsgränser valts senmedel- ochvasatiden (1336-1654).

Förändringen var en fortfarande pågående process i området öster omKymmene älv under medel- och vasatiden och efter varje förändring eller shock,t.ex. ett maktskifte eller ett krig, behövdes områdets lokalförvaltningsomstabilisering. Denna stabilisering var naturligtvis delvis på områdets högstalednings ansvar, men utan det lokala frälset kunde den högsta ledningen,slottets hövding, inte ha hållit situationen i kontroll. Hur mycket frälse det fannsi Sveriges östraste och ganska stora delar i areal, dvs. i den nuvarande ÖstraFinland, och hur lokalförvaltningen under medel- och vasatiden egentligenorganiserades i detta område, är dock inte välkänt. Frälsets roll i den nordiskalokalförvaltningens stabilisering i Sverige öster om Åbo Landsrätts besluts25.6.1415 rår66 och Ryssestenen67 (Fig. 2, Tabell 1), dvs. öster om rårnaRyssestenen, Huhtikivi-stenen, Tyllikivi-stenen (mittemot Muhuniemi)68,Ankapora69, Orewall70, Naglasaari71, Vahvaselkä72, Muuratmäki73, Suonenjoki74och Lastukoski75/Maanselkä under medel- och vasatiden kräver därför

66 REA nr. 35267 Grotenfelt 1894 Jakob Teitts klagomålsregister, karta mellan ss. 224 och 225.68 Ryssestenen (Hautajoensuu), Huhtikivi och Tyllikivi (mittemot Muhuniemi), formade enligt Julku(1987, ss. 23-39) en sådan gammal division med en okänd natur mellan Borgå gislalag i Viborgsfögderi och Hollola och Hattula gislalag i Tavastehus fögderi, som fortsatte från Muhuniemi ändatill Koukalankoski och vidare till Rysserån på Bottenvikens strand i den nuvarande Österbotten; DF3077. Om den här divisionen hörde till den helheten, som år 1201 bestyrktes i freden mellanNovgorod och Varjagerna på Jaroslav Vladimirovitschs fördrag, är inte känt; Jakob Teittsklagomålsregister emot adeln i Finland år 1555-1556, en karta över Kymmene älvs delta, Grotenfelt1894, ss.224-225. Finska literatursällskapets tryckeri, Helsingfors; Rydberg 1877, del I, s. 115, nr. 56;Ehrensvärd, A. (1747/1938): ”En annan (gränssten) skall stå på backen mellan Kymmene gård ochSuttula (Sutela nuförtiden), s. 39; Leinberg, K.G. (1885) I:44: ”Torde hända, at Rysland blifvit nemndtefter denna gård (Holmgård), emedan man finner 2 Swenska mil härifrån, emellan Sutela by ochKymmenegård – wid stranden af en gren af Kymmene Elf, stora stenar uppå hwilkas öfwersta spetsstå uthugna diupa korss, hvarom allmogens berättelse är, at gräntsen emellan Ryssland ochSweriges i urminnes tider warit där.”69 Ankapora = en fors i Kymmeneälven = Anjalafors nuförtiden70 Inte nämnd i Åbo Landsrätts beslut 25.6.1415, men ligger vid vattenruten från Ankapora tillNaglasari och det finns en medeltida gravering i en stor sten av råstenens storlek i Orewall gård påKymmene älvs strand, se Fig. 3771 En knutpunkt av många delningar i Mäntyharju, en ö i vattenrutornas knutpunkt också72 Inte nämnd i Åbo Landsrätts beslut 25.6.1415, men ligger vid vattenruten från Naglasari tillMuuratmäki och nämndes i Karl Knutssons beslut 25.4.1446 som en rå mellan råpunkterna Naglasarioch Muuratmäki, DF 266173 En backe i Toivakka nära den nuvarande Jyväskylä74 En stad i Savolax nuförtiden, på en vattenrutt75 I den nuvarande Nilsiä

35

noggrannare analys än vad har gjorts tidigare. Dessa rår formade delningenmellan Tavastehus och Viborgs fögderier under senmedeltiden och det hartvivlats, att samma rår tidigt under medeltiden också delade området mellanSverige och Novgorod76. Därför har dessa Åbo Landsrätts doms 25.6.1415 råroch Ryssestenen mellan Kymmeneälvens deltas Langfors och Huma grenar valtssom vår forskningsområdes västra gräns. Forskningsområdets östra gräns liggervid Nöteborgs freds rår.

1.1.3 Öster om Åbo Landsrätts doms 25.6.1415 rår och RyssestenenI Sveriges östraste område under den tidiga senmedeltiden, Viborgs fögderi,fanns det inte mycket frälse. I Viborg var omständigheterna antagligen ganskajämförabla med andra städer med slott i Sverige, om man inte räknar den långadistansen från Stockholm och slottets utsatta läge vid den ryska gränsen med77. I1400-talets slut byggdes St. Olofsborg på en ö i en sund vid Nöteborgs fredsgräns i Säminge bredvid en större marknadsplats för att utvecklalokalförvaltningen i Savolax, men Viborgs fögderis största kända frälsegrupputanför de här slotten och det enda lokala i Viborgs fögderi redan tidigt boendefrälseklustret fanns dock i Veckelax omedelbart öster om Kymmeneälven vidkusten78.

Veckelax79 (Vekkelaks80/Vekelax/Wekelax/ Weckelax/ Veiculas, Vehkalahtipå finska81), den första medeltida socknen öster om Kymmene älv undermedeltiden, är nuförtiden den sydöstra-finländska staden Fredrikshamn (Fig.36), vars ursprungliga namn var Veckelax Nystad, men också nutida Kouvolastad brukade vara Kouvola by i Veckelax socken. Delar av den medeltidaVeckelax socken hör också till den nutida Kotka stad. Några Finska Vikens öar,som var en del av Veckelax socken, hör nu till Ryssland.

Under medeltiden var Veckelax en storsocken, som omfattade områdetfrån Vederlax (känd också som Virlax, Virolahti på finska) till Kymmene älv ochfrån kusten över Salpausselkä ås till Östra Itis (Norra Valkeala) i SydöstraTavastland, dvs. nästan hela det området, som kallas Kymmenedalen(Kymenlaakso på finska) nuförtiden. Veckelax socken hörde till Viborgs fögderimen var också en del av Östra Nyland. Veckelax storsocken låg också i dessnorraste delar nära den medeltida Savolax, som 12.8.1323 tillsammans med

76 Julku 1987, ss. 23, 32-33, 38, 51, 67,77 Fritz 1973, s. 13178 Anthoni 1970, s. 303 och bilaga 279 Institutet för de inhemska språken i Finland rekommenderar denna skriftsform.http://kaino.kotus.fi/svenskaortnamn/80 Riddarhuset i Stockholm har använt denna form i sin publikation ”Äldre svenska frälsesläkter”.81 Fredrikshamns stad hette ursprungligen Veckelax Nystad; stadens finska namn är Hamina, somdirekt tyder på ett hamn (ordets singulär var urpsrungligen ”hamna”).

36

Fig. 2: En beskrivning av rårna mellan Savolax och Lappwes år 1415 på grund av ÅboLandsrätts besluts ”termini” (med Erik Laurensson av Kumos som en av 12 synesmän, ensvart tjock och en mager linje)82och år 1446 enligt hövidsman för både Tavastehus ochViborg Karl Knutssons beslut om ”termini” efter granskning83 (en svart tjock linje), och avrårna mellan Savolax och Taipale och Jääskis år 1514 (en svart tjock och två magralinjer)84. Den röda linjen = den antagna östra änden av den tavastska, savolakska ochViborgs karelska till Sverige orienterade befolkningen i början av 1400-talet. Notera, attMaanselkä ås norr om Kolimakoski och Karjalankoski i Nilsiä är en vattendelare ochdärför en naturlig begränsande struktur rörande resandet via vattenrutter. Notera också,att Åbo Landsrätts doms rår är olika den divisionen mellan Tavastland och områden österom det, som kan formas på basis av ortnamnen med ”Päijänne” i sig85.

Jääskis och Äyräpää gislalag gavs av Novgods furste Jurge (Juri) till Sverigeskung Magnus Eriksson86 (senare kallat Nöteborgs fredsavtal87) till vänskap.

82 REA nr. 352, 25.6.141583 DF 2662, 25.4.144684 DF 5782, år 1514, divisionen mellan Naglasari och Waipasari. Waipasari är troligen en ö i sjönVapanen i Punkaharju ås sydöstra ände. Sjön Vapanen ligger vid Nöteborgs freds division ipunkten, där råkedjan vänder sig norr-nordväst längs Punkaharju ås.85 Viinanen 201286 SDHK nr 3228, DS 241887 Katajala 2012

Veckelax k.Viborg slott

Savolax k.Sysmä k.

Jockas k.

Ankapora

37

Innan 1323 var Veckelax norra delar därför nära områden, vars hörandetill överhuvudtaget något rike inte verkar ha varit självklart, men somNovgorod höll som dess delar.

När Viborg är känd från året 129388, nämns Veckelax i skritfliga dokumentförsta gången 30.9.1336. Viborgs hövidsman Peter Jönsson skrev då till borgare iReval (Revelsburg = Tallinn), att de kunde sälja sina produkter i tre "civitas" österom Kymmene älv: Viborg, Vederlax och Veckelax89. I de bevarade kartornanämns Veckelax först år 1539, i Olaus Magni karta. St. Olofsborg nämns först år148690.

Fastän ordet "civitas", dvs. en stad, användes för Veckelax år 133691betyder det här inte en stad i den mening som ges till ordet i dag och det bordeinte en sådan mening ges (en anakronism). Att utomlandshandel var möjlig iVeckelax är dock anmärkningsvärt, emedan de flesta av medeltidamarknadsplatser bara lokalt var viktiga; handelskontakter till andra sidan avhavet var sällsyntare och svårare92 och Revals handelsmän hörde antagligen intetill de minsta av alla. Per Jönssons brev om rättigheter att föra utomlandshandelär i enlighet med det faktum, att kung Magnus 12.8.1336 gavfrihandelsrättigheter93 till Lübeck i hela Sverige94.

Den här Peter Jönsson95, som lät de revalska borgarna sälja sina produkteri Viborgs fögderi, hörde till den småländska Bååt-ätten96. Bååt-släktensmedlemmar hade agerat i högvärdiga positioner i Sverige och en medlem,Erengisle Sunesson, agerade även som drots och Jarl av Orkney-öarna97. PeterJönsson köpte med pengar lånade av sin broder Karl, som var biskop iLinköping, tillsammans med sin bror Sune Jonsson98 Viborgs slott och fögderi år

88 DF 21489 LEC DCCLXXVII, 30.9.1336, I:2:29990 DF 407191 LEC DCCLXXVII, 30.9.1336, I:2:29992 Fenger 1993, s. 60593 Detta hände 8 år efter Påve Johannes XXII hade i sin bulla ”Quia vir reprobus” tagit denställningen, att privategendom som ett begrepp var en naturrättslig institution (se Pihlajamäki et al.2007, ss. 130-131).94 DF 442, 48695 "Dictus Hak", DF 299, 3.6.132196 ÄSF I 71a, 78a, 97b; Om Per Jönssons brorson, Erengisle Sunesson Bååt, Orknejernas jarl, seThomson, W.P.L. 2001. The New History of Orkney. Mercat Press, Edinburgh, ss. 152-153, 157, 18297 DN II nr 31998 Anrep 1858, s. 364-365

38

1321, efter förhandlingarna från Efflerus99, den tidigare kungen BirgerMagnussons fogde100, som inte annars hade givit Viborg till den nya kungenMagnus Eriksson101. Vad hände med Efflerus och de pengar, som han fick avViborgs fögderi, senare, är inte känt.

Viborgs fögderis kustområde, inkluderande år 1321 en del av detsydvästra Karelska näset, Viborg, Säckejärv, Vederlax, Veckelax och Pyttis höllsav de smålänningarna som en pant tills kungen skulle betala samma summa tilldem102. Betalningen dröjde och de småländska och deras avkomlingar,inkluderande t.ex. Erengisle Nilsson (Hammerstaätten), som 2.2.1396103 gavVeckelax kyrkas malm till Erik Larsson, nempdeman i Veckelax104, stannade iViborgs Karelen för en längre tid.

Viborgs fögderi, vårt forskingsområde, var alltså ett pantlän i dess tidigafaser och kom också senare under medeltiden ofta vara, vilket hade sin effekt påområdets förvaltnings utveckling.

Veckelax kyrka, den enda helt färdiga kyrkan105 av normal storlek iområdet öster om Åbo Landsrätts doms 25.6.1415 rår och Ryssestenen utanförViborg under medeltiden, nämndes första gången i det ovannämnda ErengisleNilssons brev 2.2.1396106, dvs. lokalförvaltningens strukturer existerade iVeckelax på något sätt då. Erengisle Nilsson var Viborg slotts fogde ochriksföreståndare Bo Jonssons (Grip) testamentsexecutör, riddare och riksråd,som i Kalmar Unions början hade en betydande roll. Han var Per Jonsson Bååtsbroder Erengisle Jonssons dottersson107. I samma år 1396 nämndes Veckelaxkyrka igen, när Viborgs hövidsman, riddare och riksråd Karl Ulfsson, varsfaders andra fru var Margareta Sunesdotter Bååt108, Per Jonssons broders dotter,bekräftade Erengisle Nilssons brevs innehåll. Veckelax kyrkosocken nämndes1427, efter Viborg (1295), Sawlax (Sawlahti, St. Michel, 1329), Mola (Äyräpää,

99 Efflerus var troligen Elef eller Efler Ingesson, en östgötaländsk frälseman, Rydberg 1877, ss. 412-413100 DF 293-295, 25.-26.8.1320101 Per Jönssons avtal med Efflerus var av typen consensu contractae, emedan den baserade sig påförhandlingarna (DF 293-295) och de verkar ha varit i samförstånd med varandra omförhandlingarns slutresultat, och avtalets grund var av typen causa impulsiva, emedan det var frågaom förhandlingar med syfte att undvika militära åtgärder (Pihlajamäki et al. 2007, s. 199)102 DF 299, 3.6.1321103 DF 1054104 DF 1057105 Hiekkanen 2003, s. 250106 DF 1054107 ÄSF I: 235108 ÄSF I:86b; ÄSF I:118a

39

Tabe

ll 1:

Lan

dska

psrå

rna

mel

lan

Savo

lax

och

Lapp

wes

år 1

415

och

mel

lan

Savo

lax

och

Tava

stla

nd å

r 144

6 jä

mfö

rd m

ed N

öteb

orgs

fred

s ter

min

i.In

rikes

förv

altn

ings

grän

sern

aRi

ksgr

äns

Mel

lan

Savo

lax

och

Lappw

es

Mel

lan T

ava

stla

nd o

chSavo

lax

Mel

lan S

avo

lax o

chLa

ppw

es

Mel

lan S

avo

lax o

ch T

aip

ale

och J

ääsk

is

REA n

r. 3

52

DF

2661

REA n

r. 6

75

DF

5782

SD

k 3228,

DS n

r 2418, 2418

ab o

ch 2

418 a

cLa

ndsr

ätt

en i

Åbo

Hövi

tsm

an i V

iborg

och

Tava

steh

us

Karl

Knuts

son

Dom

prost

en o

chdom

kapitle

t i Åbo

vid t

ing m

ed S

äm

inge

sock

enN

ötebor

gs

fred

savt

al

25.6

.1414

25.4

.1446

25.4

.1480

år

1514

12.8

.1323

Päta

joki

^^

^

Maan

selk

ä,

öst

ra ä

nd

en

Maan

selk

ä,

väst

raän

den

¤M

aan

selk

ä,

öst

ra ä

nd

en

Maan

selk

ä=

Åse

n o

chva

tten

del

are

n§ n

orr