Pastorn

Församlingen

Krisen

Handlingsprogrami krissituationer

Flik 6

1

Pastorn, Församlingen, Krisen– Handlingsprogram i krissituationer

FörordDen här skriften handlar om krissituationen, men den handlar också om ett synsätt. Krisen som detta dokument avser uppstår när den som har ett förtroendeuppdrag inte längre motsvarar förtroendet som ligger till grund för uppdraget. Det synsätt som avspeglar sig i handlingsprogrammet vill anvisa vägen till ett återupprättat förtroende. Själva rubriken till dokumentet påminner om det ömsesidiga ansvar som både den som ger förtroendet – församlingen – och den som mottagit ett förtroendeuppdrag – pastorn – har för att upprättelsen ska vara möjlig.

De som arbetat fram detta dokument är systrar och bröder med stor och bred erfarenhet både av själavårdsituationer och praktiskt som församlingsledare i skilda pingstförsamlingar. Ett varmt tack till Vigselnämnden, Förkunnargemenskapen och det teologiska nätverket för initiativet och bearbetning av det handlingsprogram som härmed överlämnas till Sveriges Pingstförsamlingar.

I detta sammanhang vill jag också påminna om den hjälp i krisen som Pingst – fria församlingar i samverkan erbjuder genom den tjänst som församlingskonsulten utgör. Tillsammans med förtroenderådet, presenterat vid Rådslaget, utgör denne och föreståndaren en resurs till församlingarnas och den anställdes/förtroendevaldes förfogande.

Vi ber till Herren att detta dokument ska bli till nytta och hjälp i förebyggande syfte – eller då krisen är ett faktum.

Pingsthuset i november 2006

Med varm hälsning

Sten-Gunnar HedinFöreståndare Pingst – Fria församlingar i samverkan

Ps.Församlingskonsult är Kent Cramnell. Förtroenderådet utgörs för närvarande av Lars-Ivar Nilsson, Trollhättan, Anders Ekstedt, Linköping, Marianne Boo, Ingatorp, Uno Solinger, Kalmar, Rakel Sundin, Mokorset, Monica Winerdal, Norrtälje, GertOve Liiv, Hudiksvall med föreståndaren som sammankallande

2

InledningNär krisen är ett faktum behöver vi alla råd och stöd. Ingen kan egentligen fullt ut föreställa sig den verklighet som krisen innebär förrän man befinner sig mitt i stormen.Detta material ska därför inte betraktas som en manual där vissa handgrepp automatiskt leder till ett bestämt resultat, likt en kokbok.Kriser är aldrig identiska och människor som drabbas reagerar på olika sätt.Men när det gäller mötet med krisen och bemötandet av utsatta människor finns allt att vinna på att vara väl förberedd. Detta material ska alltså betraktas som en förberedelse och vara stöd, hjälp och vägledning för församlingar när pastorn eller någon annan församlingsledare befinner sig i en krissituation där tillvaron krackelerar såväl på det personliga planet som i församlingstjänsten.Texten angår oss alla eftersom ingen går genom livet utan att hamna i en svår situation, både i det egna livet och i den miljö där man är en del.

När pastorn eller församlingsledaren hamnar i kris så befinner vi oss i skärningspunkten mellan församlingsmässiga och allmänna, samhälleliga regler och avtal. Detta innebär unika möjligeter och tillgångar, men är också ett minerat område som kräver känsla, kunskap och kompetens.

Själva ordet kris är allmänt och kan användas i de mest skiftande sammanhang. Nationalencyklopedin säger att ordet kris kommer av latinets cri´sis, och av grekiskans kri´sis som betyder söndring, åtskiljande, avgörande, dom, utslag. Begreppet kris kan delas in i traumatiska kriser och utvecklings- eller livskriser.I denna skrivning avser ordet kris en händelse eller livssituation där individens tidigare erfarenheter inte är tillräckliga för att han/hon skall kunna bemästra situationen, vilket i sin tur påverkar förtroendekapitalet.Som exempel på händelser som avses är äktenskapskris, ekonomiska oegentligheter, maktmissbruk eller liknande. Det enda gemensamma för de situationer som beskrivs är, förutom problematik på det personliga planet, att de också påverkar förtroendekapitalet för församlingsledaren när det gäller uppdraget i församlingen.När det gäller den speciella problematik som sexuella övergrepp utgör hänvisas i materialet till det arbete som tidigare publicerats från Sveriges kristna råd (SKR), vilket också bifogas som bilaga.

Innehållet i materialet inleds med en definition av ledarens roll och ansvar. Därefter följer riktlinjer för förebyggande åtgärder, en handlingsplan när krisen är ett faktum samt vägen till återupprättelse, inträde i tjänst och återuppbyggt förtroende.Materialet avslutas med dels ett exempel på hur en genomtänkt och utarbetad teologisk grundhållning kan vara vägledande i krishanteringen, samt exempel på kriser och relevanta åtgärder enligt handlingsprogrammet.

Här i inledningen finns också anledning att betona ödmjukheten som förhållningssätt inför de krissituationer som kan drabba oss, vår församling och vår rörelse. Ingen klarar sig utan förståelse och barmhärtighet. När livet går sönder ropar vi alla efter fäder och mödrar, personer som både har förståelse för smärtan och utsattheten och kan visa var vägen går utan att flytta råmärken. Två begrepp – förlåtelse och förtroende – är centrala i krishanteringen, men bör inte förväxlas eller sammanblandas. Förlåtelsen är församlingens stora tillgång och möjlighet. Förtroendet är det kapital utan vilket ingen församlingstjänst är möjlig.Förlåtelsen är omedelbar. Ett raserat förtroende tar tid att bygga upp på nytt.Förhoppningen är att materialet skall vara ett verktyg för beredskap inför krisen, handling i krisen och vägledning ut ur krisen.

Ledarens roll och ansvarVarje organisation eller gemenskap behöver ledas. Ledarens roll är helt avgörande för den miljö som skapas och påverkar enskilda individer. Därför är ledarens förtroende en förutsättning för att fullgöra uppgiften. De personer som anförtros detta uppdrag har också ett tydligt ansvar kopplat till förtroendet.

Hela Bibeln är fylld av exempel på män och kvinnor som trädde fram som ledare i sin tid. Begreppet ”ledare” förekommer åtta gånger i Nya Testamentet och i grundspråket, grekiskan, används ordet ”proistemi” som kan översättas med att ”ställa fram”, ”leda”, ”förestå” och ”styra”. I klassisk, profan grekiska användes samma begrepp om den som leder en häravdelning eller ställer sig längst fram i striden, liksom när det gäller den som sitter i stadens styrelse.

Vid tre tillfällen i Nya Testamentet handlar begreppet om att förestå och styra Guds församling: Romarbrevet.12:8; Första Thessalonikerbrevet 5:12; Första Timotheosbrevet 5:17. I alla tre exemplen handlar det om ansvar och förpliktelse att vara en andlig ledare. En ledare ska tjäna med ”nit”, ”ställa sig i spetsen”, vägleda andra samt bygga upp ett förtroende så man kan mötas med respekt och förtroende.

Bibliskt ledarskap bygger på förtroende både från uppdragsgivaren - Gud - och från människor - församlingen. Dessa båda komponenter står vid varandras sida och kan inte skiljas åt. Vid tillsättandet av ledare i församlingen anger Bibeln kriterier som dels handlar om ledarens karaktär och dels om andliga gåvor. ”Den som önskar bli församlingsledare eftersträvar ett viktigt arbete. Därför måste församlingsledaren vara höjd över allt klander…” (1 Tim.3:1). Förtroende är något som man bygger upp genom sitt liv. Förtroendet kan omedelbart raseras när ledarens livsföring inte stämmer med Bibelns etik och lära, som är grunden för tjänsten.

Det betyder att det ställs högre krav på en ledare i Guds församling än på dem som skall ledas, medlemmarna. Genom sitt liv är ledaren ett exempel och förebild. Varje andlig ledare måste leva med en sann bild av Gud, av den omvärld han/hon lever i och inte minst ha en ärlig och sann bild av sig själv.

Förebyggande åtgärder Även om ingen fullt ut kan skydda sig från kriser eller svårigheter på det personliga planet, så kan alla vidta åtgärder som syftar till att bevara ett gott förtroende och förhindra att kriser förvärras. Genom förebyggande åtgärder som syftar till att tydligt bevara förtroendet för den som har ett uppdrag i församlingen, skapas också en plattform att hantera krisen när den kommer.

AnsvarslinjenI församlingen är det viktigt att den som tilldelas ett förtroende också i sin tur står ansvarig inför någon. På det ekonomiska området uttrycks och regleras detta ansvar genom revision och granskning. Men även på det andliga och moraliska området skall var och en stå ansvarig inför någon eller några som kan korrigera.

Pastorn är alltid en del av församlingsledningen och samtidigt ansvarig inför de övriga i ledarskapet. Ledarskapet i sin tur ansvarar, var för sig och gemensamt, inför församlingen.

Det är viktigt att ansvarslinjerna tydliggörs redan vid anställnings- eller avskiljningstillfället. Genom klart uttryckta förväntningar från församlingens sida skyddas den avskiljde från att otydligheten skapar tillfälle för frestelsen.I avskiljningsakten för pastorstjänst eller andra förtroendeuppdrag bör den enskilde inför församlingen avlägga löften om bland annat tystnadsplikt. I detta sammanhang bör det även, med Skriften som grund, framgå vilket ansvar uppdraget innebär. Man bör kortfattat redogöra för de olika rollerna i tjänandet och klargöra i anställningsbeskrivning eller på annat sätt vad som förväntas och krävs av den enskilde.

3

De konkreta formerna för hur den enskilde redogör för sitt uppdrag kan variera, men gemensamt för alla olika modeller bör vara total transparens och öppenhet. Här är det viktigt att stringent skilja mellan å ena sidan det som kommer fram i själavård eller bikt och avser en annan individ och, å andra sidan, det som gäller det egna uppdraget. I själavården råder total tystnadsplikt, vilket innebär att det aldrig under några omständigheter får yppas för någon vad som har sagts eller av vem det har sagts. Det som avser det egna förtroendeuppdraget eller anställningen är däremot, för det egna skyddet, underkastat granskning och korrigering. Dock är detta tillsynsuppdrag inget som hela församlingen skall ägna sig åt. Det är inte varje enskild församlingsmedlem som är de anställdas arbetsgivare, det är församlingen som juridisk person som har det ansvaret. Lika litet som varje aktieägare är arbetsgivare i ett bolag är medlemmen arbetsgivare till de församlingsanställda. Församlingsledningen bör ur ledningen avdela en eller flera personer som handhar samtal och kontakter med den enskilde. Denna kontakt kan innehålla allt från förhandling om tjänstevillkor till utvecklingssamtal som berör villkoren för och uträttandet av uppdraget.

MentorUtöver den formella skyddsmekanismen som oftast relaterar till de praktiska formerna för tjänandet bör varje person med ett förtroendeuppdrag ha en mentor. Med mentor avses en person som av egen erfarenhet kan ge råd och vägledning för den personliga utvecklingen samt vara ett bollplank för den professionella tillväxten hos den som står i tjänsten. Ofta behövs fler än en person i mentorsfunktionen för att också kunna erbjuda professionell handledning i specifika moment av tjänandet.

Tydliga reglerGenerellt bör varje församling och ledning klargöra de skyddande regler som skall iakttas inom församlingens verksamhet avseende förtroendet. Till exempel bör det finnas en god ordning var, när och inom vilka former själavård skall bedrivas. Man bör också utarbeta en uppförandekod för hur barn- och ungdomsledare skall fungera i relationen till dem de leder. Regelbundet bör olika förtroendevalda påminnas om vikten av att uppträda på ett sådant sätt att förtroendet aldrig kan ifrågasättas.

När krisen är ett faktum bör det redan initialt tillkallas hjälp med hanteringen av det inträffade så att inte skadan förvärras genom felaktig hantering. Ofta behövs professionell kunskap inom olika områden, till exempel arbetsrätt, teologi etcetera.

Några punkter som kortfattat beskriver ett förebyggande arbetssätt:

– Församlingen bör bereda möjlighet för den anställde till regelbunden intern och extern handledning.

– Den anställde har ett ansvar att leva i öppen dialog med sin församlingsledning och rapportera om sin tid och sina arbetsuppgifter. Den anställde rekommenderas att kontinuerligt gå i handledning.

– Pingströrelsen erbjuder en gemensam resursbank i form av läkare, terapeuter och själavårdare samt juridisk och ekonomisk rådgivning som kan komma församlingar och anställda till hjälp.

– Pingströrelsen har ett förtroenderåd som består av personer med lång erfarenhet och ett brett förtroende. Detta råd bör inte vara beslutande, men vara till hjälp för den lokala församlingen i en krissituation.

4

HandlingsprogramNär en kris inträffar är det lätt att bli handlingsförlamad. Att i förväg ha bearbetat möjliga handlingsvägar skapar en viss beredskap när det oönskade inträffar. I krissituationen ligger ansvaret både hos den anställde och hos församlingen att på bästa sätt hantera situationen och det uppkomna läget. Vi tror också att pingströrelsen gemensamt har ett ansvar att ge stöd till församlingar och anställda.

De krissituationer som vi tänker på har som gemensam nämnare att den anställdes förtroende kan ha rubbats. Men de kan vara av helt olika art, till exempel skilsmässa eller äktenskapskris, ekonomiska oegentligheter, maktmissbruk, missbruk av förtroenden, sexuellt missbruk eller sexuella övergrepp. Självklart måste handläggandet skifta beroende på krisens art. Några gemensamma hållpunkter finns dock.

ÖppenhetDet finns ofta en tendens i situationer av den här arten att försöka dölja och mörklägga. Erfarenheten visar dock att detta ofta slår tillbaka i ett senare skede. Det är därför viktigt att sträva efter så stor öppenhet som möjligt. Självklart behöver till exempel offer skyddas. Det finns heller ingen anledning att gå människors sensationslystnad till mötes. Men för övrigt bör handläggandet präglas av stor öppenhet.

ArbetsfördelningI krissituationen ska församlingen både agera utifrån sin roll som arbetsgivare och ta ett pastoralt ansvar. Eftersom det kan vara svårt för en och samma person att agera i båda dessa roller, kan det vara lämpligt att göra en arbetsfördelning och utse någon eller några som hanterar de arbetsrättsliga frågorna och andra som ger stöd i form av samtal, förbön och omsorg.

Extern hjälpI en konfliktsituation är det angeläget att församlingsledningen lyssnar på båda parter för att inte få en ensidig bild av situationen. Det är alltid professionellt att förstå sina gränser. En församlingsledning bör därför inte tveka att ta in hjälp utifrån, lokalt från resurser i samhället eller från resurspersoner inom pingströrelsen. När krisen handlar om direkt brottsliga handlingar, till exempel sexuella övergrepp eller ekonomiska brott får församlingsledningen inte tveka att polisanmäla händelserna.

Här följer i punktform ett förslag på ansvarsfördelning mellan församling, anställd och rörelse i en akut krissituation:

Församling – Två representanter för församlingsledningen tar ett enskilt samtal med den anställde. Detta

samtal är inte själavårdande utan reflekterande och rådgörande i syfte att tillsammans hitta en handlingsplan för framtiden.

– Församlingen medverkar till att den anställde och församlingen får hjälp av resurspersoner, till exempel från kompetens inom pingströrelsens gemensamma verksamheter.

– Församlingen har ett ansvar att fortsättningsvis hålla kontakt med både anställda och resurspersoner.

– Församlingen har ett ansvar inte bara för den anställde utan också för övriga personer som berörs av krissituationen, till exempel familjemedlemmar eller personer som blivit utsatta för en oegentlighet. Detta ansvar kan ta sig uttryck i att förmedla hjälp från lämpliga personer. Vid en äktenskapskris är det viktigt att kontakt etableras med båda parter.

– Om ärendet är av sådan karaktär att det är lämpligt, tar församlingen kontakt med förtroenderådet i Pingst.

– När krisen gäller misstanke om sexuella övergrepp hänvisar vi till Sveriges Kristna Råds (SKR) arbete ”Ekumeniska riktlinjer vid sexuella övergrepp i kyrkliga miljöer”.

5

Anställd – När förtroendet sviktar rekommenderas den anställde att själv ta ett steg tillbaka från

tjänsten. Denna rekommendation gäller också i en skilsmässosituation och även om den anställde anser sig vara den förfördelade parten.

– I en konfliktsituation ska den anställde ha möjlighet att vid sin sida tillkalla assistans och hjälp från kollega inom Förkunnargemenskapen, alternativt facklig part.

– Samarbetsvilja och öppenhet är nödvändiga attityder från den anställdes sida. Detta innebär en självklar skyldighet att samtala med representanter för församlingsledningen, men också att ta emot råd och hjälp som erbjuds, till exempel i form av själavård, handledning eller terapi.

Rörelsen– Pingströrelsen har ett gemensamt ansvar att erbjuda församlingar och anställda resurser i

form av läkare, terapeuter och själavårdare samt juridisk och ekonomisk rådgivning.

– Pingströrelsen bör också erbjuda stöd till församlingen och den anställde genom det föreslagna förtroenderådet. Förtroenderådet kan ge råd under den akuta krisen, men kan också i ett senare skede fungera som en ansvarsnämnd som intervjuar den anställde och prövar förutsättningarna för fortsatt tjänst.

– Pingströrelsen har också ett ansvar att vid behov söka ställa ekonomiska resurser till förfogande för dessa åtgärder.

Vägen tillbakaEnskilda församlingar och vår rörelse som helhet bör ha en omsorg om sina pastorer och ledare som också innefattar en beredskap för krissituationer. Först och främst bör vi arbeta förebyggande och på olika sätt försöka undanröja uppkomsten av dessa situationer. Men när de inträffar bör vi inte stå handfallna utan kunna hantera också de svåra lägena. Ovanstående har försökt att ge verktyg för detta arbete. Den sista, och kanske svåraste, frågan gäller möjligheten att komma tillbaka.När en pastor eller annan församlingsarbetare hamnat i en livs- eller förtroendekris, om äktenskapet spruckit, om samarbetet har skurit sig mellan pastor och församling, om pastorn har ertappats med synd, är vägen till tjänst i Guds rike då blockerad för all framtid, eller finns det en väg tillbaka?

Lika tydlig som Bibelns radikala avståndstagande från synden är, lika tydlig är upprättelsens möjlighet. De bibliska exemplen på människor som på olika sätt har misslyckats, men som har upprättats och på nytt kunnat användas av Gud är många. Abraham, Mose, David, Petrus och Paulus är några av Bibelns gestalter som fått förnyat förtroende. I vår rörelse vill vi ha detta som en grundläggande attityd och vill inte kategoriskt avvisa varje möjlighet för den som hamnat i någon av dessa livssituationer att hitta en väg tillbaka till tjänst i församling och Guds rike. Ändå vill vi ge några punkter att pröva sig inför.

Identitet i Kristi efterföljdJesu kallelse är först och främst en kallelse till efterföljelse och gemenskap med Jesus själv. Tjänsten för Jesus kommer som en följd av gemenskapen med honom. Sändningen ut till världen är en konsekvens av efterföljelsen. Men identiteten, också för en pastor eller församlingsarbetare ligger inte djupast i tjänsten för Herren, utan i kallelsen att vara med honom. Det finns en stor risk för den som har tjänsten för Herren som sitt yrke att helt identifiera sig med tjänsten och att förlora denna identitet om tjänsten upphör. När vi själva har misslyckats är upprättelsens första steg förlåtelsen. Den är omedelbar och hel i det ögonblick vi ångrar vår synd och våra tillkortakommanden. Upprättelsen består också i en återupprättad gemenskap med vår Herre och Mästare. Att komma tillbaka till samma tjänst och uppdrag är däremot ingen självklarhet. Det händer något både med oss själva och med vår omgivning när vi går igenom en kris. Den nya livssituationen kan innebära att det finns andra sätt att använda sina gåvor som är mer lämpliga. Vi kan aldrig kräva ett återinträde på samma villkor som före krisen eller misslyckandet. Om det inte sker betyder det inte heller att upprättelsen inte är hel. Kallelsen gäller ju först och främst gemenskap med vår Herre och den dörren är ständigt öppen för den som i ödmjukhet vänder om till Kristus.

6

TidsfaktornOm en förnyad tjänst ändå skall vara en möjlighet är tidsfaktorn väsentlig. Vi föreslår att pastorn själv alltid tar initiativet till att träda tillbaka från sin tjänst, åtminstone för en tid. Förlåtelsen kan vara omedelbar, men ett förtroende som rubbats eller raserats tar alltid tid att bygga upp. Varje ledare bör leva med en sann bild av Gud, av sin omvärld och inte minst en sann bild av sig själv. En sann självinsikt bör få till följd att man själv tar initiativ till att träda tillbaka. I många fall är det första steget till ett återuppbyggt förtroende.

PrövningHur prövas då möjligheten till förnyad tjänst och vem står för denna prövning? I enlighet med pingströrelsens bibeltolkning och församlingssyn är det den lokala församlingen som ytterst prövar sina medarbetares förtroende och lämplighet. Det kan till exempel ske genom att undvika tjänst inom de områden där förtroendet har rubbats. När förnyad tjänst prövas bör både ledarens egen attityd, ärlighet och förmåga till självprövning beaktas. Ett återupprättat förtroende från omgivningen är också en förutsättning.

Äktenskap och skilsmässa– ett exempel på teologiskt resonemang

Denna text är tänkt som ett exempel på reflektion och handlingssätt i kriser som drabbar förtroendekapitalet. Exemplet lyfter fram problematiken kring äktenskap och skilsmässa men skulle lika gärna kunna spegla andra problemsituationer. Texten ger exempel på en teologisk grundhållning där bibeltexterna tillåts påverka hur en process förs framåt.

BakgrundVarje år upplöses cirka 20 000 äktenskap i Sverige genom skilsmässa. Ännu fler sambopar går varje år skilda vägar. Ett äktenskap i Sverige består i genomsnitt tio år.Församlingar och kristna gemenskaper är inte opåverkade av den utveckling som pågår i samhället. Detsamma gäller pastorsfamiljer såväl i pingströrelsen som i andra frikyrkor.Detta är en problematik som församlingar och rörelser måste ta på allvar. Frågor om vilken beredskap som finns när till exempel en pastors äktenskap spricker måste få komma upp till ytan. Finns en utarbetat krishanteringsplan och själavård att tillämpa? Hur handlar församlingen utifrån sitt arbetsgivaransvar? Vilket teologiskt perspektiv intar pingströrelsen till de frågor som är kopplade till äktenskap och skilsmässa?En bearbetning av de här frågeställningar ur bibliskt och pastoralt perspektiv, inte minst i avseende på pastorer och andliga ledare, är ytterst angelägen.

Konfrontation med situationenSkilsmässoproblematiken ställer oss omedelbart inför brottningen mellan rättfärdighet och barmhärtighet, sanning och kärlek. Det utmanar oss att söka en väg som vågar se allvaret i frågorna utan att hemfalla åt känslokall lagiskhet.En alltför lättvindig och ”överseende” attityd till situationen medför stora risker:

1. Respekten för äktenskapet. Ju vanligare skilsmässan blir, ju lägre blir tröskeln för nästa par i kris. Kan det betyda att pastorsfamiljens skilsmässa i ännu högre grad legitimerar nya uppbrott?

2. Respekten för tjänsten.En förkunnares största – egentligen enda – kapital är förtroendet. Hur påverkas detta av ett havererat äktenskap?

3 Syndens allvar.Ett förlorad fruktan för syndens allvar och konsekvenser. Kanske är det den största risken vid ett alltför lättvindigt synsätt på brutna äktenskapslöften och otrohet.

7

En hård och okänslig attityd gentemot utsatta människor har också stora risker.

1. Mänskliga offer.Kärlekslösheten mot människor som misslyckas har lämnat många offer längs vägen.

2 Trovärdigheten.En dömande inställning drabbar inte bara pastorn/ledaren, utan hela familjen. Sten läggs på en redan tung börda för människor i sitt livs svåraste fas. Här prövas evangeliets trovärdighet.

Det betyder att problematiken ingalunda kan förringas eller tigas ihjäl. En rak och tydlig hållning är att föredra, även om den frestar på. Parallellt med den fasta hållningen måste en insikt om att ingen står över frestelser eller misslyckanden löpa. I den mån våra familjer och äktenskap är hela är det nåd – inte förtjänst. ”Det kunde ha varit jag!” är inte bara en formulering utan en verklighet att ständigt ha för ögonen i detta arbete.

”Från början var det inte så”Nytestamentliga texter.De evangelietexter som direkt berör ämnet skilsmässa är i huvudsak två.”Det blev sagt: Den som vill skilja sig från sin hustru skall ge henne ett skilsmässobrev. Men jag säger er: den som skiljer sig från sin hustru av något annat skäl än otukt, han blir orsak till att äktenskapet kan brytas genom henne, och den som gifter sig med frånskild kvinna bryter hennes äktenskap”. (Matteus 5:31-32)

Jesus skärper kraven i förhållande till ”fäderna” och anger ”otukt” (grek: porneia) som enda godtagbara skäl för skilsmässa. Äktenskapet anses i och med detta brutet. Jesus vill inte heller godta omgifte eftersom detta slutgiltigt bryter äktenskapet.

Den andra texten är en lite längre dialog i ämnet mellan fariseer och lärjungar.”När Jesus hade avslutat detta tal bröt han upp från Galileen och kom in i Judeen på andra sidan Jordan. Stora folkskaror följde honom dit, och där botade han dem. Några fariseer kom fram till honom för att sätta honom på prov och frågade: ´är det tillåtet för en man att skilja sig från sin hustru av vilken anledning som helst?´ Han svarade: ´Har ni inte läst att Skaparen från början gjorde dem till man och kvinna?´ Och han fortsatte: ´Därför skall en man lämna sin far och sin mor föra att leva med sin hustru, och de två skall bli ett. De är inte längre två utan ett. Vad Gud har fogat samman får människan alltså inte skilja åt.´ De frågade: ´Varför har i så fall Mose bestämt att mannen skall skriva ett skilsmässobrev för att skilja sig?´ Han svarade: ´Därför att ni är så förstockade tillät Mose er att skiljas från era hustrur, men från början var det inte så. Jag säger er att den som skiljer sig från sin hustru av annat skäl än otukt och gifter om sig, han är en äktenskapsbrytare.´ Lärjungarna sade: ´Om mannens ställning till hustrun är sådan är det bäst att inte gifta sig´ ” (Matteus 19:1-10)

Denna dialog finns också återgiven hos Markus och Lukas. Mose lag tillät skilsmässor och gav vissa föreskrifter för hur en sådan skulle gå till och några begränsningar. Inom judendomen fanns olika skolor med olika tillämpningar av lagen. En skola tillät mannen skilja sig även för rena bagateller. När Jesus här ställs på prov i frågan så vänder han på perspektivet och pekar på Guds avsikt med äktenskapet: Det skulle vara livslångt. ”Var Gud har fogat samman får människan alltså inte skilja åt. (Matt 19:6).Jesus betonar också att omgifte efter skilsmässa innebär äktenskapsbrott. Han är radikalare än den strängare skolan inom judendomen. Markus och Lukas anger inget undantag från denna princip, men i Matteus gör Jesus ett tillägg: ”utom för otukt” (porneia).Det finns olika tolkningar om vad Jesu undantag innebär. Den vanligaste är att en utomäktenskaplig förbindelse upphäver äktenskapet. En annan tolkning är (se t ex noten i Bibel 2000) att det istället handlar om äktenskap i förbjudna led.

I 1 Korinthierbrevet 7:1-16 besvarar Paulus frågor om äktenskap och skilsmässa. Paulus bejakar äktenskapet, även om han gärna skulle se att fler kunde leva som han själva, det vill säga i celibat. Paulus citerar också Jesus och säger att varken man eller hustru skall skilja sig från sin partner, men om det sker skall han eller hon förbli ogift. I vers 12-16 tar han upp frågeställningen om äktenskap där ena parten är troende, men inte den andre. Om detta hade Jesus inte sagt något, det fanns alltså inget traderat Jesusord att bygga på. Därför gör Paulus en tolkning av den innebörd Jesus lagt i äktenskapet.

8

Hans slutsats blir att den kristne inte skall bryta upp – om den andre är villig att fortsätta äktenskapet. Både partnern och barnen är välsignade i ett sådant förhållande. Men om den icke troende vill bryta upp säger Paulus: ”I sådana fall är den troende systern eller brodern inte bunden.” Den troende är alltså inte bunden att leva kvar i äktenskapet. Betyder det också att han eller hon är fri att gifta om sig? Tillämpar vi det Paulus sagt i vers 10-12 så verkar han mena separation, men inte omgifte. Vissa bibeltolkare menar dock att separation utan omgifte inte praktiserades i judendomen. Därför anser man att Paulus med ”inte bunden” också lämnar dörren öppen för omgifte. Stödet för denna tolkning är dock svagt i själva texten.

Praxis i kyrkanOlika kristna traditioner har kommit till olika slutsatser om hur Nya Testamentets undervisning ska tillämpas i vår tid.

Katolska kyrkan:Äktenskapet är ett sakrament. I samlaget som fullbordar äktenskapets ingående sker något nytt. Man och hustru har ingått en enhet som inte kan brytas upp – en ontologisk förändring. Därför är skilsmässa inte tillåten. Enda möjligheten att bejaka en skilsmässa är om äktenskapet av vissa skäl ogiltigförklaras (nullifieras).

Ortodoxa kyrkan:Äktenskapet är ett ”mysterion”, ett sakrament. Ett evigt förbund som båda parter bejakar av fri vilja. Men med den fria viljan som en förutsättning menar den ortodoxa kyrkan att skilsmässa är möjlig om än tragisk. Här tillåts även omgifte, men det andra äktenskapet är inte likvärdigt med det första. Det är inte ett sakrament och inte evigt.

Protestantisk tradition:Stor vikt har lagts vid Jesu ”undantagsparagraf”. Vissa perioder har det lett till ingående resonemang kring frågan om skuld och vem som är den oskyldiga parten. Den som bedömts så har ibland också ansetts fri att gifta om sig. I väckelserörelser har man ofta gjort skillnad på äktenskap och skilsmässor före en persons omvändelse. Till exempel betraktades det faktum att Sven Lidman var omgift inte som ett hinder för tjänst som ledare i Filadelfiaförsamlingen i Stockholm.

Ursprunglig och tillstädjande viljaGuds tanke är inte skilsmässa, utan livslång trohet. Det är utgångspunkten i Jesu undervisning och måste prägla en kristen attityd till äktenskapet. Judarna hade en kasuistisk bibeltolkning, det vill säga, de ville ha en uttolkning av lagen för varje situation. Jesus går inte in i det resonemanget. Han hänvisar till den ursprungliga tanken med äktenskapet utan att gå in på detaljer i varje uppkommen situation. Han skapar inte heller en ny juridisk lag. Jesu etik förutsätter efterföljelse och lärjungaskap, där viljan att följa Kristus är avgörande, inte borgerliga lagar. Paulus sätt att resonera visar att den unga kyrkan fick gå vidare och i nya situationer tillämpa Jesu grundläggande undervisning.

Syndafallets realitetGuds tanke om livslång trohet i äktenskapet gör att allt lättvindigt tal om skilsmässa som ett exempel på utveckling måste avvisas som fjärran från kristen etik.Samtidigt måste vi ta med i vår förståelse att syndafallets skada är en realitet. Vår värld är sargad av syndens trasighet. Detta har skadat våra relationer, vårt sätt att tänka och vår sexualitet. Det är knappast fruktbart att fastna i ett nytt kasuistisk tänkande, till exempel att ensidigt betona vem som är den oskyldiga parten. Snarare måste vi lära oss tänka i kategorierna Guds ursprungliga, överordnade vilja respektive Guds tillstädjande vilja.

Guds ursprungliga, överordnade vilja finns uttryckt i Jesu ord: ”De är inte längre två utan ett. Vad Gud har fogat samman får människan alltså inte skilja åt.”Mose lags formulering, ”för era hjärtans hårdhet” är ett uttryck för Guds tillstädjande vilja. Hårdheten ligger inte bara på det individuella planet utan kan också ses som något kollektivt. Eftersom skapelsen är trasig tillåter Gud något som inte fanns i hans ursprungliga vilja.Mot denna bakgrund har själavårdare med smärta ibland tvingats råda till skilsmässa eller stödja en part att bryta upp. Inte för att det varit den ideala lösningen utan för att det varit det minst onda.

9

Det är viktigt att tänka på vem Jesu ord riktar sig till. De kan ses som varningsord för den som frestas att ta lätt på äktenskapets löften. De kan användas till den som står i begrepp att ingå äktenskap som undervisning om äktenskapet som en livsuppgift. Kanske är den inte i samma grad tillämpbar i en själavårdssituation där skilsmässan redan är genomförd och där människor söker en framkomlig väg. Ett själavårdsmässigt ställningstagande i en sådan situation bör aldrig uppfattas som normgivande.

Krav på ledaren”Höjd över allt klander”Vare sig vi vill det eller inte så blir en ledares liv till en norm. Människor hör inte bara våra ord, de läser våra liv. Därför är Jesus extra skarp mot dem som ”satt sig på Moses stol”, det vill säga de som undervisade i lagen. Den allvarliga utmaningen till oss som ledare blir därför att ställa högre krav på oss själva.Jakob säger att inte många skall bli lärare: ”ni vet att vi får en strängare dom”. Paulus ställde högre krav på sig själv än dem han undervisade (1 Kor. 9:24-27). Han räknar upp karaktärsdrag – inte gåvor – när han listar kriterierna för en församlingsledare och sammanfattar anspråket: ”Därför måste en församlingsledare vara höjd över all klander” (1 Tim 3:2a). Förtroendet skall finnas också bland människor utanför församlingen (v 7).Ett återkommande begrepp när Paulus beskriver församlingsledarens dygder är uttrycket ”en kvinnas man” (Bibel 2000: gift bara en gång).

Detta kan tolkas på olika sätt:– förbud mot polygami (månggifte)

– inte skild och omgift

– gift bara en gång (noten i NT 81 tolkar texten så att en församlingsledare inte bör gifta om sig som änkling).

Förlåtelse och förtroendeDet är viktigt att skilja på begreppen förlåtelse och förtroende. Den kristna församlingen bör ha samma beredskap som Gud själv att förlåta och det gäller givetvis även gentemot en ledare. Förlåtelsen bör vara omedelbar och total. Men när det gäller förtroendet som rivits ner så måste det byggas på nytt och det tar tid. Förtroende och integritet är ledarens viktigaste kapital. Utan det kan tjänsten inte fungera. Därför måste ett raserat förtroende bygga upp igen, långsamt och noggrant.

Väg tillbakaSom ledare och pastorer har vi en hög bekännelse till Bibelns auktoritet som betyder att vi måste ta Bibelns ord på stort allvar. Det gäller även undervisningen om Guds tanke med äktenskapet och dess skarpa ord om skilsmässa. Det är en utmaning mot vår tids snabba uppbrott från gamla relationer och lika snabba inträden i nya och mot attityden att ta omgifte som en självklar möjlighet.Jämsides med detta behöver vi också se Bibelns klara budskap om upprättelse, nåd och möjlighet till en andra chans. Petrus föll djupare än de flesta men återfick förtroende. Han fick stå i spetsen för Guds församling. Kung David genomförde ett solklart äktenskapsbrott och begick dessutom mord genom ombud. Först verkar han tro att han kan fortsätta som ingenting hänt. Men när Guds ord drabbar honom genom profeten Natan blir han förkrossad och beder: ”Skapa i mig Gud ett rent hjärta och ge mig ett nytt och stadigt sinne. Driv inte bort mig från din närhet, ta inte från mig din helige Ande. Låt mig åter få glädjas över att du räddar, håll mig uppe, ge mig ett villigt sinne. Jag skall visa syndarna dina vägar, så att de vänder åter till dig.” (Psaltaren 51:12-15). David fick förnyat förtroende och fick vara Guds smorde på nytt.Vi måste ta till oss Bibelns allvarsord, men också ta exemplen på upprättelse på allvar. Jesus, som han möter oss i evangelierna, är skarp och radikal mot synden, men också den som lyfter människan och ger henne en ny chans. Bibeltrohet är att följa Jesus också i det handlingsmönstret.

10

Fallstudier– några exempel

I handlingsprogrammet har det beskrivits principer för hantering av krissituationer. Nedan följer några fingerade fallstudier som kan tydliggöra hur principerna appliceras i det konkreta fallet. Dock bör det återigen påpekas att inget av det som skrivs kan användas på ett kokboksliknande sätt. Varje situation är unik och skall hanteras med den varsamhet som situationen kräver. Exemplen är på inget sätt heltäckande men kan ge viss vägledning i de konkreta fallen.

Äktenskapskrisen Pastor Per stod mitt uppe i ett intensivt församlingsarbete. Almanackan fylldes termin efter termin upp av möten och gudstjänster företrädesvis under helgerna och sammanträden, Alpha-kurser och konfirmationsundervisning under veckokvällarna, Dessutom var Per noggrann med att närvara vid bönedagar och förkunnarsamlingar i distriktet men även i konferenser som hölls på riksplanet.

En kväll kommer Per hem sent från ett långt styrelsemöte. Huset är nedsläckt och familjen har redan gått till sängs. Han ser att det lyser svagt från vardagsrummet. I en fåtölj sitter Lisa, Pers fru. Han märker genast att det inte är som det ska vara. Atmosfären känns tryckt i rummet och Per undrar om det hänt något. Till slut säger Lisa: ”Per, jag vill skiljas.” Beskedet slår ner som en bomb och hela livet passerar i ett scenario. Visst har han känt att han och Lisa glidit ifrån varandra men att Lisa ville skiljas kunde han aldrig ana...

Redan en månad efter Lisas besked delger Per församlingens ordförande situationen som på en gång har enskilda samtal med både Per och Lisa. Äktenskapet går inte att rädda. Lisa står fast vid sitt beslut om skilsmässa. Per orkar inte stå i offentlig tjänst i den rådande situationen och blir därför befriad från sina arbetsuppgifter.

Ordföranden sammankallar församlingsledningen och en mindre grupp ur ledningen tillsammans med personalrådet (”krisgruppen”) får förtroendet att hantera situationen. I kommande församlingsmöte offentliggörs situationen och meddelandet möts av förstämning och sorg. Ledningen och personalrådet rekommenderar professionell samtalshjälp för både Per och Lisa. De får var för sig möta en kristen samtalsterapeut vid tre tillfällen. Församlingen ställer sig ekonomiskt bakom samtalshjälpen.

Församlingens ”krisgrupp” möter Per vid flera tillfällen och gemensamt beslutas att kontakta Förtroenderådet inom Pingst. Förtroenderådet uppdrar åt en nypensionerad, erfaren församlingsföreståndare att under tre år bli Pers mentor och andlige rådgivare. Vid första träffen finns även församlingskonsulten inom Pingst med och de arbetar fram ett rehabiliteringsprogram för Per som ska sträcka sig över de tre åren. Under frånvaroperioden beslutar Per att säga upp sin pastorstjänst. Han blir kvar på orten och får ett annat arbete.

Ekonomiska oegentligheter? Församlingens pastor har som de flesta församlingsarbetare en snäv ekonomi. Gång på gång är det ”mycket månad kvar i slutet av pengarna”. Men hur det än är så hankar familjen sig fram, dels genom någon extrainkomst då och då, dels, om än sällan, genom medlemmar som kommer med en ”handtryckning” eller, som man numera föredrar att beskriva det, ”love offering”. Ett speciellt tillfälle var när pastorn var ute på sin rutinmässiga hembesöksrunda och den gamla medlemmen i slutet av besöket ville vara ”lydig gudstilltalet” och gav pastorn ett kuvert. Hon var noga med att detta var till pastorn personligen och inte det sedvanliga tiondekuvertet. Detta blev vid det tillfället ”Guds räddning för ekonomin”, som var mycket ansträngd. Ingen hade kunnat planera en bättre timing och mer läglig välsignelse.

Men ekonomibekymren återkommer och nu kan inte pastorn låta bli att planera och tänka. Som av en händelse är hembesökstillfället hos den äldre damen återigen aktuellt. Det hade blivit en hel del besök den sista tiden. Och nu passar pastorn på att antyda situationen samtidigt som han uttrycker sin tacksamhet .

11

Kort därefter dör kvinnan och det visar sig att halva kvinnans kvarlåtenskap är borta samtidigt som pastorn köpt ny bil. Kvinnans barn vill göra gällande att kvinnan var senil i slutet av sin levnad. De efterlevande kontaktar församlingen och klarlägger situationen för ordföranden. Samtidigt antyder de att ortspressen är händelsen på spåret.Hur hanterar församlingsledningen situationen?

Styrelsen utser två personer som samtalar med pastorn.Pastorn erkänner till viss del det inträffade, men förklarar sig med den personliga krissituationen och den djupa andliga gemenskap som kvinnan och han hade. Hur som helst var det inte alls fråga om så stora summor som släktingarna påstår.

I detta läge gör församlingen följande:Pastorn ombeds att utan förbehåll redogöra för det exakta händelseförloppet med detaljerade summor och tillfällen för gåvorna.Omedelbart tillkallas juridisk och ekonomisk expertis för att rådgöra med församlingsledningen och pastorn om hur man kan hantera situationen.Samtal förs även mellan församlingsledningen och släktingarna som ombeds att konkret visa underlag för sina påståenden.När sakliga fakta tagits fram görs en bedömning i församlingsledningen i vilken grad förtroendet för pastorn påverkats och om pastorn kan bli kvar i tjänsten. Sedan tas beslut, delvis i samråd med pastorn, om hur situationen skall hanteras. Frågorna som ställningstagandet gäller är om misstanke om brott föreligger och i så fall hur en polisanmälan skall göras, samt om extern arbetsrättssakkunnig skall konsulteras i den händelse att pastorn inte kan fortsätta sin tjänst. Eftersom pastorns handlande redan är känt i större kretsar tas också en gemensam sammanfattning fram av det inträffade för att delges i församlingen och offentligheten.

Maktmissbruk eller dynamisk ledare?Pastor A är en kraftfull ledargestalt. Han har klara besked och tydliga visioner. Men den senaste tiden har många börjat reagera på hans ledarstil. Äldstemötena blir glesare och glesare för att till slut helt upphöra. Det har hänt flera gånger att medlemmar blivit uteslutna. Pastorns motivering är att de har en ”rebellisk ande”. Själva menar de att det beror på att de inte varit ja-sägare utan haft en egen uppfattning. Pastorn samlar, istället för den av församlingen avskilda äldstekåren, en grupp likasinnade, mest nyomvända, kring sig. Han blir mer och mer detaljerad i sin undervisning om hur en församlingsmedlems livsstil skall se ut. Han kräver att medlemmarna skall vara engagerade och sluta upp kring möten och evenemang. Några menar att han inte ens godtar viktiga familjeangelägenheter som skäl till frånvaro.

Men bilden är inte entydig. Ett antal medlemmar har uppskattat pastorn, hans förkunnelse och hans ledarskap. De tycker att de äntligen fått raka besked och en ledargestalt som inte hukar. ”Församlingen måste börja göra sitt jobb och inte leka kafferep.”Men många andra hukar och vågar inte längre ifrågasätta. B som tillhört församlingen och dess äldstekår i många år är för dagen sekreterare i församlingsmötet. Denna gång kan han inte tiga. Han reagerar mot ett förslag på uteslutning från pastorns sida. Pastorn slår klubban i bordet och vill gå till beslut. Men B protesterar och frågar församlingen om den verkligen går med på att nyckfullt utesluta människor. Han vägrar att protokollföra ett sådant beslut om inte församlingen tydligt stöder det. Nu reser sig också C. Hon är en känd lokalpolitiker och engagerad i själavårdsteamet. Hon föreslår istället att pastorn ställer sin plats till förfogande. Pastor blir rasande. Vice föreståndaren begär ordet och föreslår att församlingen tar in hjälp utifrån för att lösa konflikten. Pastorn går med på att två erfarna pingstpastorer kallas in som medlare. Församlingens vice föreståndare vänder sig till förtroenderådet som skickar två av sina ledamöter.

De inbjudna pastorerna intervjuar både pastor A och medlemmarna B och C. De möter också äldstekåren först utan pastorns närvaro, sedan tillsammans med honom. Ett antal av församlingens medlemmar hör av sig via brev och telefonsamtal till förtroenderådets ledamöter. Slutligen är de med i ett församlingsmöte och lyssnar in församlingens bild. Det de inbjudna pastorerna försöker bedöma är om pastorn har utövat sitt ledarskap på ett bibliskt och moget sätt. Har han brustit i sin ledarutövning eller är han utsatt för en kupp av missnöjda medlemmar? Har han varit beredd att underordna sig det kollektiva ledarskapet i äldstekåren

12

eller har han utövat maktmissbruk? Har uteslutningarna varit nyckfulla eller befogade? Finns det anledning att rekommendera pastorn att träda tillbaka eller är det äldstekåren som bör avgå?Ärendet tas också upp i förtroenderådet. Det beslut de kommer fram till är att betrakta som ett råd till församlingen och dess ledning. Församlingen fattar beslut. Förtroenderådet föreslår att en av de inbjudna pastorerna sitter som ordförande i det församlingsmöte som sedan skall fatta beslut.

Förtroendekris: Villolärare eller nydanare?Den nya och unga pastorn hälsades med öppna armar i församlingen. Hon hade många idéer och brann av entusiasm. Hennes predikostil var annorlunda jämfört med församlingens tidigare pastor, mer lågmäld och meditativ än proklamerande.Pastorn startar ett dialogcenter i församlingsvåningen och börjar med Taizégudstjänster en gång i månaden. De nya verksamheterna attraherar en del nya människor och några i församlingen är entusiastiska. Samtidigt börjar andra i församlingen att bli mer och mer skeptiska. Det pratas och diskuteras mycket bland medlemmarna, speciellt i bönegruppen på öster. Man påstår att den nya pastorn är luddig i sin tro, att nyandliga grupper utövar påverkan på henne och församlingens ungdomar. Dessutom hävdar broder B att pastorn står för en smygkatolicering.Ingen har dock pratat med pastorn själv eller med församlingsledningen. Inte förrän broder B, själv en gång i sin ungdom pingstpredikant, begär ordet på ett församlingsmöte. -Vi är många i församlingen som inte tror på den nya ordningen. Vi vill ha pingstmöten och inte ökenmässor. Och vi tror på väckelsemöten, inte på de här så kallade dialogerna. Om inte äldstekåren tar itu med pastorn är vi många som inte vill vara kvar längre i församlingen.

Församlingsledningen har anat spänningarna, men är ändå lite oförberedd på det hätska utfallet. Församlingens ordförande föreslår att församlingsledarna får i uppdrag att utreda situationen och återkomma med en rapport på nästa församlingsmöte. Det blir också beslutet. Ordföranden, som själv varit med och kallat den nya pastorn, blir tillsammans med en av de äldre församlingsledarna i församlingsrådet utsedda att undersöka frågorna. De tar ett samtal med broder B och ber honom specificera anklagelserna. De tar också ett samtal med pastorn och ber henne bemöta anklagelserna. De kommer överens om att inbjuda Pingsts förtroenderåd och pastorn i den lite större grannförsamlingen att komma och hjälpa dem i den uppkomna situationen. Dessa möter först pastorn och broder B var för sig och sitter sedan ner med dem tillsammans. Samtalen har två fokus. Dels ett läromässigt där man försöker reda ut om den nya pastorns teologi står i samklang med klassisk kristen tro och pingstteologi. Dels försöker de se i vilken mån pastorn har förankrat sina nya idéer eller om hon på ett självsvåldigt sätt har drivit igenom dem. Beroende på resultatet av samtalen ger de råd för hur församlingen skall agera i fortsättningen.

13