pc-dmis 2012 pc-dmis dagar tips & tricks, utgåva...

PC-DMIS 2012 – PC-DMIS Dagar Tips & Tricks, utgåva 1

PC-DMIS version 2012 Tips & Tricks, juni 2012, utgåva 1.13

©Hexagon Metrology Nordic AB 2



Allmänt

Om materialet

I detta häfte hittar du tips som rör installation uppgradering och daglig användning av PC-DMIS.

Innehållsförteckning

Allmänt ............................................................................................................................................ 3 Innehållsförteckning ........................................................................................................................ 3 Sökvägar och filer ............................................................................................................................ 4 Registernycklar ................................................................................................................................ 8

PC-DMIS Settings Editor ................................................................................................................ 9

Använda Clearance Cube .............................................................................................................. 12 Referenselement, ISO5459:2011 ................................................................................................... 14

Form- & Lägetoleranser ISO1101:2012 ........................................................................................ 19 Automotive deviation letters .......................................................................................................... 23 Använda toleransrektangel vid utvärdering i ”bilkoordinater” ..................................................... 26 Kontaktinformation ........................................................................................................................ 28



Sökvägar och filer

Sökvägar i PC-DMIS 2010 MR2 och senare

Från och med PC-DMIS 2010 MR2 använder varje programversion egna unika sökvägar.

Sökvägarna anges med registernycklar i Windows register, dessa beskrivs i ett separat avsnitt.

I och med anpassningen mot Windows Vista och Windows 7 har standardsökvägarna till de platser

där PC-DMIS lagrar filer ändrats. I Windows Vista, Windows 7 (och strikt tillämpat även i

Windows XP) får man inte skriva datafiler i C:\Program\... -hierarkin. PC-DMIS har hittills brutit

mot detta för ett flertal filer. T.ex. har installationsmappen använts för att lagra filer med data om

kalibreringsnormal och mätspets- och mäthuvudsväxlare.

Vid en uppgradering till PC-DMIS 2012

Om man uppgraderar till PC-DMIS 2012 och har satt upp egna

sökvägar till program, mätspetsfiler etc. så fortsätter PC-DMIS

att använda dem. Alla sökvägar som man inte har ställt in

tidigare kommer att ändras. De filer som berörs kopieras till de

nya sökvägarna.

Allmänt om filer

Det finns tre kategorier av filer som används av PC-DMIS.

Filer som kan ändras av alla och skall vara tillgängliga för alla. Dessa filer är bland annat

mätspetsfiler, subrutiner, definition och data för kalibreringsnormaler, rapportmallar.

Systemspecifika filer. Kompensations- och parameterfiler för maskinstyrningar.

Användarunika filer. Dit hör filer som rör verktygsfält och layouter, filer med

standardvärden för import av data från PC-DMIS Planner

Var filerna hamnar, Svensk 32-bitars Windows XP

Installationsmappen som föreslås är C:\<standardmapp för program>\WAI\PC-DMIS 2012 (PC-DMIS 2012 MR1, PC-DMIS 2012 MR2 osv)

Kalibreringsnormal, kalibreringsdata för mätspetsväxlare och andra filer av systemkaraktär hamnar

i applikationsdata för alla användare.

C:\Documents and Settings\All Users\Application Data\WAI\PC-

DMIS\<PC-DMIS 20xx>

I den här mappen hamnar också

filer som beskriver olika

maskinkonfigurationer, dessa

används vid offline

programmering. En ev. skapad

USRPROBE.dat ska ligga här.



Mätspetsfiler hamnar i en mappstruktur under delade dokument. Denna mapp blir även

standardmapp för subrutiner, sparade uppriktningar och mätprogram.

C:\Documents and

Settings\All

Users\Dokument\WAI\PC-

DMIS\<20xx>

Mappen kan också benämnas: Delade dokument\WAI\PC-

DMIS\<20xx>

Verktygsfält och layouter sparas per användare under mappen lokala inställningar. C:\Documents and Settings\<USER>\Lokala inställningar\Application

Data\WAI\PC-DMIS\<20xx>

PC-DMIS Settings Editor har utökats med funktioner för att importera sökvägar och även datafiler

från tidigare installerade versioner av PC-DMIS.



Var filerna hamnar, Svensk 64-bitars Windows 7

Installationsmapp, exempel: C:\Program Files (x86)\WAI\<PC-DMIS 20xx>

Kalibreringsnormal, kalibreringsdata för mätspetsväxlare och andra filer av systemkaraktär hamnar

i mappstrukturen under katalogen ProgramData. Exempel C:\ProgramData\WAI\PC-

DMIS\20xx. Om du gör egna mätspetsdefinitioner i filen USRPROBE.dat ska den placeras i

detta bibliotek.

Notera att katalogen ProgramData normalt är dold. För att kunna se mappen måste alternativen för

filvisning ändras.

Mätspetsfiler hamnar i en mappstruktur under delade dokument. Denna mapp blir även

standardmapp för subrutiner, sparade uppriktningar och mätprogram.



Verktygsfält och layouter sparas per användare under mappstrukturen för lokal applikationsdata.

Exempel C:\Users\<USER>\AppData\Local\WAI\PC-DMIS\<20xx>

För att återställa en användares inställningar för verktygsfält med mera, kan en eller flera av filerna

raderas ur katalogen.

Detta kan också utföras genom att köra Settings Editor och använda funktionen Reset User.



Registernycklar

Allmänt om registernycklar

I Windows register lagras inställningar för PC-DMIS. Från och med PC-DMIS 2010 MR2 har varje

version av PC-DMIS sina egna registernycklar. Således har PC-DMIS 2010 MR2 och MR3 egna

uppsättningar med registernycklar.

När en ny version av PC-DMIS installeras importeras registernycklar från föregående version.

Allmänt om registret

I Windows register lagras inställningar för PC-DMIS. Registerinställningarna är av fyra olika

kategorier.

Användarunika inställningar som kan ändras av användaren. Dessa

registerinställningar används tillexempel för att PC-DMIS skall ”komma ihåg” de senaste

använda inställningarna för autoelement, hur saker visas i grafikfönstret, de senast använda

sökvägarna, inställningar för färger och fonter med mera.

Användarunika inställningar som kan ändras av administratör. Endast två

registernycklar finns i denna kategori.

Gemensamma inställningar som kan ändras av en enskild användare. Här finns

inställningar som är av karaktären gemensamma. Tillexempel hur funktionen ”Find hole”

hanteras vid körning av ett program. Oavsett vilken användare som kör programmet i en

specifik mätmaskin, så skall beteendet vara detsamma för användarna. En enskild användare

skall kunna ändra inställningarna och ändringen skall bli tillgänglig för andra användare.

Gemensamma inställningar som kan ändras av administratör. De här inställningarna

rör främst mätmaskinen, hur PC-DMIS kommunicerar med mätmaskinen och inställningar

som berör det. Här finns också inställningar för fixtursystemen 5 unique och System5, och

ett flertal inställningar för PC-DMIS Vision som är att betrakta som maskinspecifika.

Normalt görs dessa inställningar vid installation av PC-DMIS och dessa skall sedan inte

ändras.



PC-DMIS Settings Editor

Allmänt om Settings Editor

PC-DMIS Settings Editor användes ursprungligen för att hantera registernycklar. Detta utfördes

oftast i samband med installation av en maskin, de maskinspecifika parametrarna angavs i Settings

Editor.

Fortfarande är det så att när nya inställningsmöjligheter dyker upp i PC-DMIS, så saknas de oftast i

användargränssnittet i PC-DMIS direkt när de införs. Ett exempel på detta är den nya funktionen

för att använda separata tesseleringsvärden för snitt. Denna saknas i användargränssnittet i PC-

DMIS och får justeras med Settings Editor till att börja med.

Settings Editor i PC-DMIS 2012

Settings Editor hanterar förutom registernycklar

användarspecifika och systemspecifika filer.

Det har även tillkommit funktioner för att återställa

inställningarna för en användare eller för hela installationen

av PC-DMIS. Vissa av dessa ändringar infördes i PC-DMIS

2010 MR2. Funktionerna beskrivs närmare under de följande

avsnitten.

Settings Editor kan startas när PC-DMIS är igång.

Knappen Anslut används för att ansluta mot

registernycklarna. Du behöver bara ansluta mot registret om

registernycklarna skall ändras.

Användarspecifika filer kan säkerhetskopieras och återställas

utan att Settings Editor är ansluten mot registret.

Settings Editor har en egen hjälpfil. I den beskrivs funktionerna i Settings

Editor och även de olika registernycklarna i detalj. Hjälpfilen kan anropas

med hjälpknappen i Settings Editor eller bläddras fram i hjälpfunktionen i

PC-DMIS.



Funktionen Återställ användare…

Denna funktion tar bort filerna som beskriver layouten

och filerna som beskriver användardefinierade

verktygsfält. Hela katalogen för dessa raderas. För PC-

DMIS 2010 MR3 är katalogen C:\Documents and

Settings\<USER>\Lokala

inställningar\Application

Data\WAI\PC-DMIS\<20xx>.

Funktionen Återställ produkt

En ny knapp Återställ produkt möjliggör en fullständig

återställning till fabriksinställningarna. Använd

funktionen med försiktighet. Säkerhetskopiera data

innan funktionen används.

Om registernycklarna som används för maskinspecifika inställningar återställs, och ingen

säkerhetskopia finns behövs sannolikt ett besök av servicetekniker för att utföra de inställningar

som behövs för att maskinen skall fungera korrekt.

Funktioner för att säkerhetskopiera och återställa filer och data

Funktionerna för att säkerhetskopiera och återställa

finns tillgängliga i PC-DMIS 2010 MR2 eller

senare.

Den information som kan säkerhetskopieras och

återställas väljs genom att bocka i rutorna.

Funktionen kan även användas för att säkerhetskopiera och återställa mätprogram, mätspetsfiler

med mera.



Importera registerinställningar och datafiler från annan installerad programversion

Denna funktion tillkom i PC-DMIS 2010 MR3

Filer och inställningar från PC-DMIS 2010MR2 och senare

kan importeras med ett snabbval. Filer och inställningar

från äldre versioner kan importeras efter att installationsbiblioteket pekats ut.

Importfunktionen är även till för import av registerfiler (registerinnehåll som sparats till fil).



Använda Clearance Cube

Allmänt

Clearance Cube representerar en säkerhetsvolym runt detaljen. Den används för att skapa körvägar

mellan element vid programmering och fungerar på liknande sätt som säkerhetsplan.

Clearance Cube kan vara aktiv eller inaktiv för programmet i sin helhet. När du skapar ett nytt

program kan du inledningsvis aktivera användning och visning avClearance Cube för att spara

programmeringstid, och vid ett senare tillfälle optimera körvägen genom att skapa

mellanpositioner.

Clearance Cube kan också underlätta vid körning av delmängder av programinstruktioner, eftersom

alla förflyttningar utförs utanför Clearance Cube.

Användning

Använd verktygsfältet för Clearance Cube för att:

Öppna dialogen ClearanceCube definition

Aktivera/Avaktivera användning

Aktivera/Avaktivera visning av kuben

Aktivera/Avaktivera redigering av kubens storlek genom att klicka och dra på kuben i

grafikfönstret.

Dialogen ClearanceCube definition

Dialogen för definition kan visas i enkelt eller avancerat läge.

I det enkla läget anges ett offsetvärde mot CAD-geometrin. Utöver

detta finns funktionerna i verktygsfältet tillgängliga i dialogen.

Avancerade inställningar

Med dialogen visad som Avancerad finns ytterligare

inställningar för detaljerad definition, inställningar för vilka

ytor och kanter som får passeras vid förflyttning.

Fliken Size (Storlek)

Fliken size finns tillgänglig när dialogen visas i avancerat läge.

Här specificeras kubens storlek i förhållande till det

ursprungliga CAD- koordinatsystemet i varje enskild riktning.

Man kan även specificera kuben utan CAD-modell, då i

relation till ett koordinatsystem (detaljuppriktning).



Fliken Constraints (Begränsningar)

Fliken constraints innehåller begränsningar om hur kuben kan

användas.

Här kan man definera begränsningar hur kuben ska användas.

Man kan definiera, inställningar för vilka ytor (faces) som

maskinen får förflytta sig till. I bilden intill får alla ytor utom Z

minimum användas.

Vilka kanter som maskinen tillåts passera under en frigångsrörelse

kan också definieras. I bilden intill får inte kanterna +X-Z, -X-Z,

+Y-Z och –Y-Z passeras vid en frigångsrörelse. De kanter som inte

får passeras visas med en avvikande färg i grafiken.

I bilden nedan visas de kanter som inte får passeras i ljusblått.

Fliken Status

Här ställer vi in för varje enskilt element om Clearance Cube ska

användas eller inte.Inställningarna nås genom att högerklicka på

raden med ett element.

För varje enskilt element kan också anges vilken yta som skall

passeras före och efter elementet.



Referenselement, ISO5459:2011

Allmänt

ISO 5459:2011 beskriver referenselement, hur de anges och används. Föregående utgåva av

standarden var från 1984.

Omarbetningen av ISO 5459

Omfattningen av ändringarna i ISO 5459 är betydande. I viss mån framgår det av sidantalet har

utökats från 24 till 80. Beskrivningar och förklaringar är mer genomarbetade, flera funktioner i

ASME Y14.5 finns införda i ISO 5459. Vissa av funktionerna i ASME y14.5 finns i ISO

standarden men i en mer genomarbetad form.

Skrivsätt

Skrivsätten när lokala eller gemensamma referenser använts har gjorts något tydligare. När lokala

referenser används anges de olika lokala referenserna efter referensdefinitionen, nedan till vänster.

När gemensamma referenser används gör angivelsen något annorlunda. I exemplet nedan till höger

referenselement C, som består av fyra hål som en grupp. I toleransrektangeln skrivs anropet som

(C-C).

Bilder ur ISO 5459:2011

Modifierare

Ett flertal olika modifierare har

tillkommit. Några tillkommande

modifierare används för att definiera

instyrningsriktningen på referenser eller

gemensamma referenser.

Modifierare i ISO5459:2011



Lokala referenser placerade i olika nivåer

ISO 5459:2011 har ett innehåll motsvarande ASME

Y14.5 vad gäller angivelse av lokala referenser. De

lokala referenserna kan befinna sig på olika nivåer i

förhålande till varandra. Förhållandet mellan de lokala

referenserna måttsätts med ramade mått.

Funktionen i bilden intill blir identisk med

uppriktning i bilkoordinater.

Eftersom de lokala referenserna positioner är knutna

till varandra kan mätningen av de lokala

referenselementen behöva itereras för at säkerställa

att punkterna mät i rätt position.

Lokala referenser i PC-DMIS

När lokala referenser i olika nivåer skall mätas in finns två olika alternativ i PC-DMIS.

Iterativ uppriktning på de lokala referenserna

Konstruktion av offset-element

Vilken metod som är bäst lämpad beror på typen av lokala referenser och om artikeln har krökta

eller plana ytor där de lokala referenserna ligger.

Iterativ uppriktning på lokala referenser

När alternativet med iterativ uppriktning används medför det att

mätningen av de lokala referenserna itereras till dess att de mätta

positionerna blir korrekta. Det är till fördel när de lokala

referenserna ligger på krökta ytor.

Toleransen som anges vid point target radius kontrollerar hur

noga den mätta punktens position behöver vara.

Efter att uppriktningen gjort på de

lokala referenserna, skapa tre

koordinatplan med funktiuonen Construct – Plane – Alignment.

Ändra konstruktionsmetod för

planen från WORKPLANE till

XPLUS, YPLUS och ZPLUS

som i bilden intill.

Låt dessa plan bilda

referenselement vid

utvärdering av de kravsatta

egenskaperna.

Lokala referenser i ISO5459:2011



Konstruktion av offset-element

När de lokala referenserna ligger på plana ytor kan referensplane

konstrueras direkt som offsetelement. När ytan som referensen ligger på

är plan, spelar en avvikelse i den lokala referensens mätta position

mindre roll under förutsättning att ytan ytans formdefekter motsvarar en

mycket liten del av toleransområdet.

När offsetelement väljs finns en underdialog tillgänglig via knappen

offsets. Där finns två alternativ att använda sig av:

Med alternativet calculate nominals aktivt så anges offset-värden

för varje ingående element.

Med alternativet calculate offstes markerat så kan planets

nominella riktning och läge anges, därefter beräknas

offsetvärdena genom att klicka på knappen calculate.

Använd sedan de konstruerade offset-

elementen som referenselement.

Viktigt! En offsetlinje är beroende av en definierad riktning för att

konstrueras korrekt.

Offsetvärden anges i ett arbetsplan, och arbetsplanet behöver därför

vara korrekt uppriktat och definierat. För att offsetlinjen skall

konstrueras på ett korrekt sätt kan det vara nödvändigt att göra en

uppriktning.

Referenselement med begränsningar i instyrningsriktning

Funktionen med begränsad instyrningsriktning förekommer sedan tidigare i ASME Y14.5. Den

införda tillämpningen i ISO standarden skiljer sig från den beskriven ASME-standard.

I ASME standarden anges vilka frihetsgrader referenselementet tillåts styra, medan ISO:s

tillämpning bygger på att en modifierare anger hur referenselementet fungerar.

Modifierarna som kontrollerar frihetsgraderna i ISO-standard är som nedan.

Endast orientering

Fungerar som punkt

Fungerar som linje

Fungerar som plan



Endast orientering

I bilden intill används modifieraren Endast

orientering.

Innebörden blir att referens B orienterar

toleransområdet, som sedan positioneras i

förhållande till referens A.

Fungerar som…

Modifierarna som styr om en referens skall fungera som punkt, linje eller plan kontrollerar på vilket

sätt en enskild eller gemensam referens tillåts positionera och orientera toleransområdet.

En referens låser normalt alla frihetsgrader som typen av element medger, och som inte är

definierade av en föregående referens. Genom att specificera om typen av element så får den

enskilda eller gemensamma referensen en annan funktion.

I bilden nedan finns 4 referenselement. Planet bildar primär referens. De båda hålen B och C bildar

sekundär referens. Det är önskvärt att referens D skall styra nollpunktsangivelse i riktningen som

motsvarar linjen mellan hålen.

Genom att lägga en restriktion på den sekundära referensen, [PL], så

utgörs den sekundära referensen av ett plan genom hålens centrumlinjer.

Därigenom ”sparas” en frihetsgrad åt referens D.

Om referens B och C utgjorts av sfärer hade [SL] varit en lämplig modifierare.

Endast orientering, ISO5459:2011



I PC-DMIS

I PC-DMIS finns en funktion för att använda begränsningar i instyrningsriktning enligt ASME-

standard. Genom att markera alternativet Customized DRF så finns möjlighet att specificera

instyrningsriktningarna för varje element.

Instyrningsriktningarna anges med bokstäver, X, Y och Z för

nollpunkter i respektive axel. U, V och W anger rotationen runt

varje axel.

I ASME standarden styr den primära referensen Z-riktning samt de

nollpunkter den kan styra. Den sekundära referensen styr X-

riktning och de nollpunkter den kan styra.

En primär referens i form av ett plan styr således (z, u, v). En

primär referens i form av en cylinder styr (x, y, u, v).

När Customized DRF används i PC-DMIS så kan instyrningsriktningarna för de olika elementen

reduceras genom att markera av den icke önskade instyrningsriktningen.

I exemplet med planet, de båda hålen och det nollpunktsangivande planet

så blir skrivningen enligt ASME-standard:

|A(z,u,v)|B-C(y,w)|D(x)|



Form- & Lägetoleranser ISO1101:2012

Allmänt

ISO1101 beskriver Form- & Läger toleranser. Ny utgåva av standarden publicerades av ISO 2012.

Ytterligare ändringar planeras till 2013 års utgåva.

Mycket av ändringarna är relaterade till att pappersritningarna succesivt tappar betydelse, och att

produktkrav är dokumenterade direkt i 3D-modellen. Den praktiska innebörden har blivit att

reglerna för pekning och orientering av toleransområden har kompletterats, eftersom dessa har till

stor del varit beroende av ritningsvyer.

Omarbetningen av ISO 1101

Omarbetningen av ISO 1101 omfattar flera områden, bland annat:

Nya regler för pekning.

Modifierare ersätter ritningsvy.

Osymmetrisk tolerans för yt- och profilform.

Några nya regler för pekning

Indikationsbokstäver kan användas för att peka ut giltiga områden

för krav. Bokstävernas positioner måttsätts med ramade mått.

Pekning kan även utföras med punkt, som i bilden intill, där kravet

avser mantelytan.

Pekning på diametern kan utföras som i bilden nedan. Antingen mot

måttlinjer som till vänster i bilden, eller mot mantelytan med

diameterangivese ovanför kravet eller referensangivelsen.

Pekning, ISO1101:2012

Pekning, ISO1101:2012



Modifierare

Modifierarna som tillkommit gör att krav kan beskrivas oberoende av ritningsvyn. De olika

modifierarna beskrivs nedan.

Riktningselement

Insamlingsplan

Skärningsplan

Orienteringsplan

Riktningselement

Riktningselement anger hur ett toleransområde är

orienterat. I exemplet skall kastkravet utvärderas i en

given riktning mot referenselement C (Vinkelriktigt

relativt C). Normalfallet är att kast utvärderas i ytans

normalriktning.

Skärningsplan

Skärningsplan kan användas för att orientera mätning eller ett

urval av punkter från ett punktmoln. I exemplet till höger gäller

rakhetskravet i snitt som är parallella med referens A.

I exemplet nedan gäller parallellitetskravet för ovanytan mot

referens A i snitt som är paralella med referens B. Denna

pekning ersätter den äldre metoden att ange LE, linje-element

vid parallellitetskravet.

Modifierare, ISO1101:2012





Skärningsplan, insamlingsplan

Insamlingsplan anger på vilket sätt data skall

samlas in när ett krav gäller ”runtom”, det vill

säga utgör en sluten profil.

I bilen nedan gäller kravet runtom profilen i snitt

vinkelräta mot B. Vinkelrät mot B ger inte en

fullständig orientering av snittet, så en

komplettering med insamlingsplan parallellt med

A gör orienteringen komplett.

I exemplet skall snitten som utvärderas vara

vinkelräta mot referens B och parallella med

referens A.

Om det angivna skärningsplanet ger en fullständig orientering kan insamlingsplanet utelämnas.

Orienteringsplan

Orienteringsplanet gör att det inte behövs någon

ritningsvy för att orientera plana toleransområden för

parallellitet, vinkelräthet och lägeriktighet.

I den äldre standarden förutsattes alltid kravet vara

vinkelrät mot eller parallellt med den sekundära

referensen. Vad som var fallet framgick av ritningsvyn.

I nästa utgåva av ISO 1101 planerar man att frikoppla

orienteringen helt från den sekundära referensen, så att ett

orienteringsplan alltid måste anges för denna typ av

toleransområde.

I bilderna intill visas metoden med respektive utan ritningsvy.

Lägg märke till att det är planets utbredningsriktning som

specificeras av orienteringsplansangivelsen, inte dess

normalvektor. Toleransområdet orienteras alltid av den

primära referensen först, och roteras därefter med angivelsen

i orienteringsplan.

I bilden intill ligger toleransområdet 0.05

orienterat parallellt med B (med

restriktioner från C och A).

Toleransområdet 0.2 ligger orienterat

parallellt med A, med restriktion mot C.





Osymmetriskt toleransområde.

I ISO1101:2012 finns möjlighet att ange osymmetriskt toleransområde. Vanligtvis används

principen på profil- och ytform.

ASME har haft funktionen under en längre tid, och den har också funnits i Volvo AB:s och Volvo

Cars´ standard.

ISO, osymmetriskt toleransområde

Den osymmetriska

toleransangivelsen anges med

modifieraren UZ. Efter

modifieraren anges hur mycket

toleransmitten ligger förskjuten.

I exemplet intill är toleransvidden

2.5 mm. Toleransmitten

(punktstreckad linje) är förskjuten

0.25 mm in i materialet.

Toleransområdet blir därigenom

från -1.5 till +1 i ytnormalernas

riktning.

ASME, osymmetriskt toleransområde

I ASME standarden anges osymmetriskt toleransområde med

bokstaven U. Efter bostaven U anges den övre toleransgränsen.

I exemplet intill är toleransvidden 0.3 mm och den övre

toleransgränsen 0.3 mm. Toleransområdet sträcker sig från 0 till 0.3

mm i ytnormalens riktning.

Osymmetriskt toleransområde i PC-DMIS

PC-DMIS stödjer osymmetriskt toleransområde angivet enligt

ASME. Ange toleransområdet, aktivera därefter symbolen U och

ange den övre toleransgränsen.

Tänk på att offsetvärdet anges annorlunda för en ASME tolerans. Det är den övre toleransgränsen

som anges efter U.



Automotive deviation letters

Allmänt

Automotive Deviation Letters har funnits i PC-DMIS under en längre tid. Funktionen används

bland annat av Volvo Cars för att indikera hur riktningen på en avvikelse är riktad i bilen.

Systemet infördes bland annat för att förtydliga hur avvikelser på punkter i normalriktningen var

riktad. Eftersom avvikelsen i normalriktningen är beroende av från vilken sida en punkt mäts på en

plåt, uppstod ibland onödiga missförstånd.

Bokstäverna F/B används för att indikera om en avvikelse är framåt och bakåt i bilen.

Bokstäverna I/O (in/out) används för att indikera om en avvikelse är riktad in mot mitten av

bilen eller om den är riktad ut från mitten. För ett element med position mitt i bilens bredd

indikerar I en avvikelse åt höger och O en avvikelse åt vänster.

Bokstäverna H/L används för att indikera om en avvikelse ligger högt eller lågt i bilen.

När bokstäverna används för att indikera avvikelseriktning på punkter tilldelas F/B, I/O, H/L

beroende på vilken vektorkomponent som är störst. Bokstaven som anges ger därmed en

fingervisning om den huvudsakliga riktningen.

Punkten som utvärderas i rapporten nedan har en avvikelse på +1 mm i ytnormalens riktning. Efter

avvikelsen anges bokstaven F, som indikerar att ytan där punkten mättes ligger för långt framåt i

bilen. Bokstäverna anges också för övriga koordinataxlar. Avvikelsen på -1 i X-led är riktad framåt

i bilen.

UTV DIM5= ELEMENTEGENSKAPER FÖR PUNKT PKT6 ENHETER=MM ,$

GRAF=AV TEXT=AV MULT=10.00 UTSKRIFT=BÅDA HALV VINKEL=NEJ

AX NOMINELLT +TOL -TOL MÄTT AVV UTOMTOL

T 0.000 0.050 -0.050 1.000 1.000 F 0.950 --->

X 1.000 0.010 -0.010 0.000 -1.000 F -0.990 <---

Y 11.321 0.010 -0.010 11.321 0.000 0.000 -#--

Z -27.034 0.050 -0.050 -27.034 0.000 0.000 -#--

SLUT PÅ UTVÄRDERING DIM5

Aktivera funktionen

Funktionen slås på under setup options (F5).



Etiketter för användning i CAD-rapporter

Automotive deviation letters har rapporterats i textrapporten, inte i CAD-rapporten.

Anders Isaksson på supportavdelningen har tagit fram två olika etiketter för att använda i CAD-

rapporter.

En etikett för att redovisa alla axlarna som utvärderas för ett element

En etikett för att endast redovisa den första utvärderingsaxeln. Om T-värdet skall

rapporteras måste den första raden i utvärderingen redovisa T-värdet.

Etiketterna finns tillgängliga på skivan med PC-DMIS 2012.

Var finns etikettmallarna och var placeras de på din dator?

Etikettmallarna finns på skivan med PC-DMIS 2012 eller senare i katalogen med rapport och

etikettmallar.

Dina egna etikett- och rapportmallar kan placeras antingen i katalogen ”Reporting” i PC-DMIS

installationen, eller i en katalog som blir gemensam för alla installationer av PC-DMIS.

Alternativet med att placera rapport och etikettmallarna i en gemensam katalog är att föredra

eftersom risken för dubbletter minskas.

I exemplet nedan används en katalog ”Reporting”, som ligger parallellt med de olika PC-DMIS

katalogerna under gemensamma dokument.



Använda etikettmallarna för Automotive deviation letters

I Textrapporten används Automotive deviation letter automatiskt när funktionen är påslagen,

utseendet blir som i bilden nedan.

För CAD-rapporter finns inga standardetiketter, i CAD-rapporten redovisas avvikelserna på vanligt

sätt.

För att byta etikettmall i en CAD-rapport, högerklicka på en

etikett och välj Select Matching Labels. Välj sedan Change

Template… och bläddra fram till den etikettmall du önskar

använda.

I bilden nedan används etikettmallen

6A_LEGACY_DIM_AUTODEV_ALL_HMN.LBL.

Etiketten rapporterar ut alla axlar som ingår i utvärderingen i programmet. Det finns en annan

etikettmall, 6A_LEGACY_DIM_AUTODEV_FIRST_HMN.LBL. Den kan vara praktisk att

använda i de fall man utvärderar T, X, Y och Z för punkter i textrapporten, men bara vill rapportera

en axel i CAD-rapporten. Etiketten rapporterar ut den första axeln i utvärderingen, tänk på att

utvärderingen av T måste ligga först i utvärderingen.



Använda toleransrektangel vid utvärdering i ”bilkoordinater”

Allmänt

I PC-DMIS fungerar toleransrektanglar på så sätt att kraven antingen utvärderar utan referenser

(som formkrav) eller mot en eller flera referenser (riktnings- eller lägekrav).

Vid användning av bilkoordinatsystem definieras det eller de element som skall lokalisera detaljen i

sitt koordinatsystem inte som primärt, sekundärt och tertiärt, utan som samverkande

referenselement.

I PC-DMIS riktas detaljen upp med hjälp av kommandona för 3d bästanpassad uppriktning eller

med hjälp av iterativ uppriktning.

Volvos standard 101-0003 beskriver hur detaljer kan lokaliseras med referenspunkter som placerar

detaljen i rymden enligt 3-2-1 principen.

När metoden används så anges |XYZ| som referens i toleransrektangeln. Den kravsatta egenskapen

skall då utvärderas med detaljen lokaliserad på sina referenspunkter.

Det finns ingen möjlighet att låta en toleransrektangel referera till denna uppriktning då element

utvärderas. Däremot går det att skapa koordinatplanen för x, y och z och låta dessa bilda

referenselement. Referenselementen benämns X, Y och Z.

Toleransrektangeln kommer att se något annorlunda ut, eftersom som

referenserna är separerade med vertikala linjer.



Metodbeskrivning

Gör först den uppriktning som motsvarar det koordinatsystem som bildas av |XYZ|. Använd den

uppriktningsfunktion som passar bäst i situationen, 3d bästanpassad uppriktning, iterativ

uppriktning eller en vanlig geometrisk uppriktning.

Konstruera sedan tre plan med normalriktning i X, Y och Z.

Använd alternativet Uppriktning i dialogen konstruera plan.

Planet som konstrueras hämtar normalriktningen från respektive

arbetsplan.

Växla arbetsplan eller justera ARBETSPLAN i kommandot så att

det matchar din önskade normalriktning, XPLUS, YPLUS eller

ZPLUS.

Namnge planen så att du inte blandar ihop dem. Om du växlar

arbetsplan mellan konstruktionerna, glöm inte att återställa

arbetsplanet till det ursprungliga. Till vänster nedan visas

konstruktion med plan med vektor från arbetsplanet, till höger

visas konstruktion av plan med koordinatriktning.

Planen definieras sedan som referenselement X, Y och Z.

Genomför sedan lägesutvärderingar mot referenserna X,

Y och Z.

Justera inställningen för rapportering från

Datum Reference Frame till Current

Alignment. Denna inställning medför att

positioner rapporteras i koordinatsystemet

i rapporten.

I normala fall bildar den primära

referensen Z-riktning, den sekundära

X-riktning och den tertiära Y-riktning

när TED-måtten beräknas till

redovisningen.



Kontaktinformation