Penningmakten

Ett medel för frihet eller slaveri?

Isac Boman

2015

Till fakulteten för samhällsvetenskaper och ekonomi vid Åbo Akademi

Utlåtande om Isac Bomans avhandling pro gradu i nationalekonomi:

Penningmakten: Ett medel för frihet eller slaveri?

Isac Boman karakteriserar sin avhandling som en historisk och filosofisk analys av pengar.

Perspektivet är mycket omfattande mot bakgrunden av traditionella penningteoretiska perspektiv,

och är, som författaren säger, (i rubriken på en tidigare version) ”en betraktelse bortom rådande

konventioner”.

Avhandlingen är uppbyggd av 3 kapitel. Det första kapitlet ”Vad är pengar?” handlar om 7 olika (och

mycket olika) sätt att se på pengar. Kapitel 2 är benämnt ”Det moderna penningsystemet”, men

handlar om mycket annat än detta. Kapitel 3 handlar om alternativa penningsystem betraktade mot

bakgrunden av 7 olika kriterier för penningsystem: 1) kontroll, 2) reserver, 3) konvertibilitet, 4)

räntemekanismen, 5) monokultur och multikultur, 6) integritet och transparens och 7)

målfunktioner.

Bomans avhandling är originell och kritisk, och där bugas inte för auktoriteter. Ämnet är synnerligen

aktuellt på olika sätt (finanskriser, skapandet av nya pengar (LETS), krypterade (”decentraliserade”)

pengar). Även litteraturen är originell och ger ställvis känslan av att man läser en detektivroman, där

författaren hittar och dammar av (till exempel) Frederick Soddys (nobelpristagare i kemi)

nationalekonomiska (men av skrået förbisedda och översedda) kontributioner. Ännu märkligare är

fyndet av dokumentet Silent Weapons for Quiet Wars (hittat i en kopieringsapparat 1986 på Boeing),

vilket torde ha ett samband med det så kallade Harvardprojektet lett av Vassilij Leontiev och som

handlar om pengar betraktade som energi.

Den seriösa läsaren kan inte undvika frågan om det centrala nationalekonomiska grundantagandet -

att decentralisering av information (fullständig eller åtminstone mera information) är bättre - inte

kan tillämpas på penningmarknaden. Redogörelsen av verksamheten bakom kulisserna till

penningväsendet (främst USA:s) tycks peka på en mycket medvetet skapad centraliserad struktur, där

några få beslutfattare sitter som spindeln i nätet. Det vore lätt att avfärda detta som konspirationsteori,

men tydliga uttalanden från insider-sidan talar för att så inte är fallet.

Trots sin djärva ansats och fältets enorma vidd lyckas Boman ändå hålla fötterna stadigt på jorden.

Han tar inte explicit ställning till olika typer av penningsystem, även om en kritisk grundinställning

till de dominerande fraktionella reserverna nog väl kan sägas genomsyra hela projektet. Detta projekt

pekar vidare på den blinda punkt som för nationalekonomin kan lokaliseras inom penningteori och

-administration och som handlar om hur denna centralstyrning och diktatorskap kan existera och

motiveras inom nationalekonomin där konkurrens och fullständig information allmänt omhuldas,

och då detta inte omhuldas, så menar man sig ha sunda argument för monopol. Inom penningteorin

lyser med andra ord sådana argument med sin frånvaro: Är penningmarknaden bara smörjmedel för

realekonomin, som helt kan isoleras från denna? Är penningekonomins lagbundenheter andra än för

realekonomin, eller om de är bundna till realekonomin, så hur? Vore det farligt för realekonomin om

mannen på gatan fungerar i verkligheten (genom fraktionella reserver)? Skulle panik uppstå om

allmänheten insåg den krassa verkligheten, och omöjliggöra användningen av pengar (i sin nuvarande

form)? Alla förstår att grundpremissen för att pengar ska gälla är förtroende och tillit (till dess existens

och värdebeständighet); det ser paradoxalt ut som om den premissen skulle vila på ett spel bakom

kulisserna, varifrån centralbanksdirektören vid lämpliga tillfällen uppenbarar sig med orakelmässiga

uttalanden främst om styrräntans förändringar.

Synliggörandet av denna blinda fläck är alltså det centrala budskapet i avhandlingen, och

forskningsfronten är bred. Utgångspunkten är demokratisk om inte rentav revolutionär – i flera

avseenden: För det första handlar det om synliggörandet av den fördolda delen av banksektorn och för

det andra om att belysa möjligheterna till alternativa, ”konkurrerande” penningsystem i kontrast till

den rådande monolitiska penningkulturen.

Avhandlingen bygger på över 30 böcker, samt ett 60-tal källor, sällan (eller aldrig) skådade i ett

nationalekonomiskt lärdomsprov. Den har ett utomordentligt språk, speciellt med tanke på att

området är inmutat med något av det äldsta och konventionella vokabulär som finns inom

nationalekonomin. Texten löper mycket smidigt och lättfattligt och är på många ställen en

nyskapande njutning. Avhandlingen är en djärv och originell kontribution som i huvudströmstexter

uppfattas närmast som självklart och oproblematiskt. Boman har visat att området snarare

karaktäriseras av motsatta egenskaper och han visar avslutningsvis på intressanta områden för fortsatt

forskning.

Åbo, den 20.3.2015

Eva Österbacka Ralf Eriksson

Professor Universitetslärare

Abstrakt / Abstract

Penningmakten: Ett medel för frihet eller slaveri?

Isac Boman, Åbo Akademi, Avhandling pro gradu, Nationalekonomi, 2015

Nyckelord: Pengar, Valuta, Betalningsmedel

Avhandlingen har för avsikt att utforska icke-konventionella perspektiv på bank- och

penningteori i syfte att bredda bilden av penningmakten som samhällelig styrningsmekanism.

I den första delen utforskas pengar som allmänt fenomen betraktat i en teoretisk och filosofisk

kontext. I den andra delen behandlas det innevarande bank- och penningsystemets dynamik

inklusive centrala aktörer inom global finans. Den tredje delen är tillägnad olika aspekter av

alternativa bank- och penningsystem.

The Money Power: A Means for Freedom or Slavery?

Isac Boman, Åbo Akademi University, Master’s Thesis, Economics, 2015

Key Words: Money, Currency, Means of exchange

The aim of the thesis is to explore unconventional perspectives on monetary economics

in order to broaden the picture of the money power as a mechanism of social management.

In the first part of the thesis, money is explored as a general phenomenon in a theoretical and

philosophical context. The second part is concerned with the dynamics of the current banking

and monetary system, including central actors of global finance. The third part is dedicated to

different aspects of alternative banking and monetary systems.

Innehåll

Prolog ............................................................................................................................................ 1

1 Vad är pengar?......................................................................................................................... 2

1.1 Pengar och värde ................................................................................................................2

1.2 Pengar och fördelning .......................................................................................................3

1.3 Pengar och virtuellt välstånd ............................................................................................5

1.4 Pengar som ekonomisk energi...........................................................................................9

1.5 Pengar som program ........................................................................................................13

1.6 Pengar som kapital ...........................................................................................................13

1.7 Pengar som styrningsinstrument ....................................................................................16

2 Det moderna penningsystemet ............................................................................................. 18

2.1 Banker och pengar: En försummad del av nationalekonomin ......................................18

2.2 Sammanfattning av bank- och penningsystemet i sju punkter .....................................23

2.3 Generell räntedynamik ....................................................................................................31

2.4 Finansiella härskartekniker .............................................................................................35

3 Alternativa penningsystem ................................................................................................... 43

3.1 Kontroll .............................................................................................................................44

3.2 Reserver .............................................................................................................................51

3.3 Konvertibilitet ..................................................................................................................53

3.4 Räntemekanismen ............................................................................................................58

3.5 Monokultur och multikultur ...........................................................................................64

3.6 Integritet och transparens ................................................................................................66

3.7 Målfunktion ......................................................................................................................67

Epilog .......................................................................................................................................... 69

Källor .......................................................................................................................................... 72

1

Prolog

Ekonomer, precis som forskare i allmänhet, presenterar ofta sina arbeten som neutrala,

objektiva och grundade på obestridlig vetenskap. Samtidigt förblir ibland, som den

belgiske nationalekonomen Bernard Lietaer uttrycker det, helt avgörande

underliggande utgångspunkter onämnda och därigenom osynade.1 Ett sådant exempel

inom nationalekonomin är frågan om vad pengar egentligen är. Begreppet ekonomi

kommer från grekiskans oikos som betyder hus eller hushåll och nomos som betyder lag.

Det sammantagna ordet oikonomia syftar på hushållandets lagar, eller hushållande med

resurser uttryckt i ledigare ordalag. Däremot är det inte en lika självklar sak vad pengar

är, inte ens för de flesta ekonomer. Vad är pengar? Ett modernt talesätt säger att tid är

pengar. Ett gammalt ordspråk som kan härledas till Bibeln säger att pengar är roten till

allt ont. Ett tredje säger att pengar är makt, vilket är det perspektiv som ligger i

förgrunden i det här arbetet. Man kan konstatera att pengar är en bakomliggande kraft

till mycket av den moderna civilisationens aktivitet, men trots det är den akademiska

forskningen på området smal om man ser till dess centrala roll i samhällsekonomin. Mot

den bakgrunden är syftet med den här avhandlingen inte att sammanfatta den

nuvarande akademiska diskussionen om pengar, utan att i första hand bredda den

bortom olika konventioner som i dagsläget präglar utforskningen av det monetära

området. Arbetets centrala frågeställning vad penningmakten egentligen är och hur den

kan utformas och användas på olika sätt, utforskas i det här arbetet i tre kapitel som

vardera behandlar en viktig delaspekt av frågeställningen. Det första kapitlet belyser

pengar som allmänt fenomen betraktat i en teoretisk och filosofisk kontext, medan det

andra kapitlet är tillägnat det innevarande bank- och penningsystemets grundläggande

dynamik. Det tredje kapitlet söker åskådliggöra olika aspekter av alternativa system.

Epilogen är en avslutande diskussion kring centrala slutsatser och tankar kring fortsatt

forskning på temat.

2

1 Vad är pengar?

” Så du tycker att pengar är roten till all ondska.

Har du någonsin frågat vad som är roten till alla pengar? ”

Ayn Rand

Syftet med detta första kapitel är att utforska vilken roll pengar spelar i

samhällsekonomin genom att utforska pengar som allmänt fenomen betraktat ur sju

olika teoretiska och filosofiska synvinklar.

1.1 Pengar och värde

1776 lade Adam Smith, professor i moralfilosofi vid universitetet i Edinburgh, grunden

för den moderna nationalekonomin med sitt magnum opus Nationernas välstånd. Smith

redogjorde för sin syn på pengar med utgångspunkt i ett för samtiden nytt sätt att

definiera värde:

Man bör observera att ordet värde har två olika betydelser. Ibland syftar det på

nyttan med något specifikt objekt, och ibland syftar det på dess kraft att köpa

andra varor som innehavet av ett objekt medför. Det ena kan

kallas ”användarvärde”, det andra kan kallas ”bytesvärde”. De ting som har störst

användarvärde har ofta litet eller inget bytesvärde, medan de ting som har det

största utbytesvärdet tvärtom ofta har litet eller inget användarvärde. Inget är

3

mer användbart än vatten, men det kan köpa knappt någonting, nästan

ingenting kan fås i utbyte mot det. Motsatt har en diamant knappt något

användarvärde, men däremot kan en stor mängd varor ofta fås i utbyte mot

den.2

De två typer av värde Smith benämnde som bytesvärde och användarvärde, utgör än

idag en grundbult i nationalekonomisk värdelära. Smith konstaterade att det visserligen

är möjligt att en vara med användarvärde brukas som pengar, men att dess funktion som

bytesmedel är beroende av dess bytesvärde. Med andra ord behöver pengar, så länge de

anses ha ett bytesvärde, inte nödvändigtvis ha något med metallmynt eller sedlar att

göra, utan kan likaledes existera i formen av ekorrskinn, cigaretter eller som ettor och

nollor på en dator. Generellt sett brukar pengars allmänna syften framförallt

sammanfattats till tre aspekter som alla anknyter till värde. Den första är att verka som

ekonomisk värdemätare. De två andra funktionerna är att fungera som utbytesmedium

för, och bevarare av, ekonomiskt värde. William Stanley Jevons inkluderade även en

fjärde funktion att verka som en gemensam standard för att kvitta skulder3 som oftast

ses som inkluderad i de tidigare nämnda tre funktionerna. Som kommer att framgå av

genomgången i kapitel 3, kan man konstatera att olika ekonomer av olika skäl betonar

dessa tre funktioner i olika utsträckning.

1.2 Pengar och fördelning

Syftet med byteshandel, åtminstone mellan två rationella individer, är att byta bort

något man vill ha mindre mot något man vill ha mer. Pengar underlättar mötet mellan

utbud och efterfrågan av varor och tjänster genom att överbrygga den direkta

byteshandelns krav på dubbla sammanträffanden och möjliggör således utbyte vid enkla

sammanträffanden, vilket innebär att en säljare och en köpare kommer överens om att

byta en vara eller tjänst mot pengar. Pengar saknar funktion i relation till varor eller

4

tjänster som finns i överflöd överallt och är endast ett verktyg för fördelning av knappa

varor och tjänster. Ingen behöver exempelvis, under normala förutsättningar, betala för

andningsluft. Ett undantag är en stad fylld av smog, där luft får ett marknadspris på

grund av att det är en knapp vara. Låt säga att det i Shanghai råder brist på ren luft på

grund av smog och att luften utanför staden är ren. En entreprenör kan då samla in luft

i tryckflaskor utanför staden och transportera dem in till staden för försäljning. Med

andra ord allokerar entreprenören en resurs från en plats med överflöd för att sälja den

på en plats där det råder knapphet av densamma. Knappheten och överflödet är i det

fallet beroende av rummet. Knapphet och överflöd kan också bero av tiden. En annan

entreprenör kanske fyller luftflaskorna i Shanghai på natten när luftkvalitén är bättre

för att sedan sälja dem under morgonens rusningstrafik. Efterfrågan uppstår i det fallet

när det råder knapphet av en vara eller tjänst på en viss plats vid ett visst tillfälle.

Även historiskt går det att härleda pengars uppkomst som ett verktyg i relation till rum

och tid. Man kan utgå från att det i tidiga småsamhällen idkades byteshandel med

närliggande områden i de fall de lokala resurserna, varorna och tjänsterna inte räckte

till för att täcka de behov som fanns. Senare uppstod geografiska platser där människor

från olika samhällen vid vissa tidpunkter kunde träffas för att göra utbyten. Dessa

platser gjorde dubbla sammanträffanden mer sannolika och byteshandeln smidigare. De

första marknaderna som existerade oberoende av specifika geografiska platser eller

tidpunkter uppstod när ädelmetaller, främst guld, etablerades som gemensamt

bytesmedel. Med andra ord var de första pengarna ett verktyg för att göra varu- och

tjänsteutbyte oberoende av tid och rum. I sammanhanget kan man notera att

definitionen av kredit har sin utgångspunkt i tiden, som en överlåtelse av

förfoganderätten till en penningsumma på viss tid. Ekonomiskt värde kan genom kredit

också fördelas från framtiden till nutiden i form av lån. Ett företag kan ta ett lån för att

expandera sin affärsverksamhet i tider av brist på kapital från någon som har

överflödskapital och återbetala lånet senare när investeringen givit avkastning.

Beteendet att lagra överflöd för att nyttja det i sammanhang av knapphet kan observeras

5

i naturen exempelvis när ekorrar bygger upp ett lager av föda under sommaren i syfte

att konsumera den under vintern när det inte finns lika mycket föda att tillgå i naturen.

Att ge upp varor och tjänster i utbyte mot pengar är i den meningen ett sätt för

människan att göra det som ekorrar gör när de lagrar nötter, men skillnaden är att

människan istället för nötter lagrar ekonomiskt värde i form av pengar som vid behov

kan omvandlas till varor och tjänster på en marknad. Marknadsekonomin är en

mekanism där varor och tjänster kan fördelas från rumstider där de finns i överflöd till

rumstider där de finns i knapphet. Om en vara eller tjänst övergår från knapphet till att

bli tillgänglig i allmänt överflöd genom hela rumstiden, upphör också dess marknadspris.

Ett exempel på hur det finns vinstintresse i att på konstgjord väg frammana knapphet av

en vara som finns tillgänglig i överflöd kan vara en entreprenör som förorenar

närområdets grundvatten för att kunna sälja importerat flaskvatten. Ett modernt

exempel på medvetna försök att frammana liknande knapphet är den så kallade

antipiratlobbyn. Fildelningsteknologin har gjort att musik inte längre säljas som en

knapp vara, och ”antipiratlagstiftning” är något som bland annat de stora skivbolagen

har lobbat för i syfte att på konstgjord väg säkerställa begränsad tillgång på inspelad

musik. Spotify, vars tjänst erbjuder ett stort utbud av musik i ett överskådligt och

lättillgängligt digitalt format i utbyte mot en månatlig prenumerationsavgift, är ett

exempel på hur industrin ifråga sedermera förändrat sina produkter utgående från de

nya förutsättningar som uppstått på marknaden sedan fildelningens uppkomst.

1.3 Pengar och virtuellt välstånd

Efter att ha belönats med Nobelpriset i kemi 1921 för sitt arbete med radioaktivitet,

övergick den engelske kemisten Frederick Soddy oväntat till nationalekonomin för att

utarbeta ett perspektiv på ekonomi som var rotat i fysiken. Soddy definierade pengar

som ”samhällets fördelnings- och bokföringsmekanism” och menade att en bättre

beskrivning av penningpolitik skulle vara en ”vikt- och måttpolitik” som likt det

6

metriska systemet borde följa strikta fysikaliska principer.4 Han bröt mot samtidens

konventioner och placerades i historiens arkiv som en särling efter de fyra böcker han

skrev mellan 1921 och 1934. Bland annat förordade han ekonomisk reform i fem

punkter som bestod i att överge guldstandarden, låta växelkurser flyta fritt, använda

statliga överskott och underskott i kontracyklisk finanspolitik, etablera en statistikbyrå

för att införa ett konsumentprisindex och frånta affärsbanker privilegiet att skapa

pengar genom systemet baserat på fraktionella reserver (se kapitel 2.2 och 3.2). De fyra

förstnämnda punkterna tillhör idag vedertagen praktik och endast den femte punkten

går utanför dagens konventioner. Den centrala utgångspunkten för Soddys resonemang

var ergosofin (eng. ergosophy, från grekiskans ord ergo – ”arbete”) som enligt hans sätt

att använda ordet syftar på förståelsen av relationen mellan energi och den mänskliga

existensen på ett individuellt och kollektivt plan. Det ergosofiska perspektivet utgår

från att energiförbrukning i olika former är en grundläggande förutsättning för att skapa

ekonomiskt värde. Soddy beskriver en energiaspekt av pengar genom att använda

begreppet skuldladdning (debt-charge):

Pengar är en fordran till aktivitet i ett samfund (eng. community) att förse varor

och tjänster, eller, vilket är samma sak: att ladda ur en skuld gentemot en

säljare.5

Hans syn på upphovet till pengars värde beskrivs enligt följande:

Faktum är att [pengars] bytesvärde helt enkelt beror på mängden välstånd som

människor frivilligt föredrar att gå utan snarare än att besitta eller komma över.

Man kan vara säker på att pengars värde beror på hur mycket människor vill ha

dem, men den rådande lösa och förvirrande innebörden av fraser som

att ”människor vill ha pengar” gör det nödvändigt att tillägga ”istället för

välstånd”. […] Den sammanlagda mängden utbytbara varor och tjänster som

7

samhället fortgående och varaktigt går utan (samtidigt som individer omedelbart

kan kräva och erhålla dem från andra individer) är vad skribenten kallar för en

gemenskaps virtuella välstånd.6

Pengars utbytesvärde har enligt Soddy sitt upphov i det han kallar det virtuella

välståndet – som Soddy definierar som den mängd välstånd i form av varor och tjänster

som människor för tillfället givit upp i utbyte mot pengar utan att ännu ha återkrävt

dem i form av motsvarande varor och tjänster. Det virtuella välståndet tangerar det som

beskrevs i kapitel 1.2 exempelvis genom att det virtuella välståndets upphov förklaras ur

tidsaspekten av pengar – en aspekt som i sin tur påvisar varför ett penningsystem

naturligt uppstår från byteshandel. Byteshandelns krav på dubbla överensstämmelse av

behov förutsätter att båda parter har exakt den vara eller tjänst som den andra vill ha

och att de dessutom är villiga att byta dem mot varandra. Pengar gör det möjligt att göra

indirekta utbyten – det vill säga att den ena parten har något som den är villig att ge

upp för pengar som den andra parten är kapabel och villig att köpa för pengar. Den

säljande parten kan sedan utnyttja sina pengar i utbyte mot en annan vara eller tjänst

vid ett senare tillfället utan att direkt behöva avtala exakt vilken vara eller tjänst det är.

Ren byteshandel innebär att alla varor och tjänster som ges upp vid ett utbyte specifikt

och omedelbart knyts till en annan vara eller tjänst. Exempelvis för jordbrukare, som

skördar vad man sått under en begränsad tid på året, är det dock nödvändigt att kunna

utnyttja de varor och tjänster man får i utbyte under hela året mot olika typer av varor

och tjänster när behov uppstår, vilket gör direkt byteshandel opraktiskt. Pengars

funktion enligt Soddy är att överbrygga de tidsgap som beror på så kallad spasmisk

produktion – det vill säga produktion som fördelar sig ojämnt över tiden.7 Poängen kan

illustreras med en ekonomi där spannmål är den enda varan. På hösten trycker

regeringen (eller den institution som ger ut pengar) upp hela ekonomins penningmängd

som används till att köpa hela skörden. Skörden sätts sedan i ett lager. Allt virtuellt

välstånd befinner sig i det skedet hos jordbrukarna, medan allt reellt välstånd ligger i

8

regeringens lager i form av säd. Under året kan sedan jordbrukarna utnyttja pengarna

till att köpa säd, vilket innebär att jordbrukarnas virtuella välstånd kan omvandlas till

reellt välstånd och med detta garanterar deras överlevnad under hela året. Vid

tidpunkten för nästa års skörd slut har pengarna återvänt till regeringen och säden har

förbrukats. Samma pengar kan sedan användas till att köpa nästa års skörd, och på så

sätt fortgår flödet av virtuellt välstånd och varor och tjänster mellan ekonomins

aktörer.8 Soddy understryker att pengar inte är en synonym till virtuellt välstånd, men

att pengar bör ha samma relation till virtuellt välstånd som matkuponger till mat eller

som teaterbiljetter har till en teaterföreställning. I sin sista bok The Role of Money –

What it is and what it should be från 1934, sammanfattade Soddy sin centrala tes om

pengar med en poetisk ramsa som inte är ändamålsenlig att översätta till svenska och

därför står i sin engelska originalversion nedan.

Money is the NOTHING

you get for SOMETHING

before you can get ANYTHING. 9

Pengar har generellt sett inget bruksvärde i sig självt, men däremot representerar de en

fordran på varor och tjänster gentemot det samfund i vilket valutan har köpkraft.

Denna innestående fordran har innehavaren skaffat genom att ha givit upp någon typ

av vara eller tjänst i det förflutna, i utbyte mot en kredit som kan bytas mot en vara

eller en tjänst i framtiden. Enligt Soddy är det lättare att förstå pengars verkliga

funktion genom att fråga sig på vilket sätt man fått dem – ett ”ingenting” man får i

utbyte mot ”någonting” - snarare än hur man kan använda dem – som ”någonting man

får i utbyte mot ingenting”.10 Ramsan ovan kan förtydligas med att skriva ut pengar

som ”the nothing you have confidence in” - alltså ett ”ingenting” som man har

förtroende för att kunna omvandlas tillbaka till ”någonting” igen vid ett senare tillfälle.

Soddy gör en poäng av att den fysiska sedeln av detta skäl inte borde märkas med

9

orden ”promise to pay” (löfte att betala) utan istället märkas med ”value received” -

(mottaget värde) för att understryka det faktum att pengar tillkommer en individ genom

att denne ger upp ekonomiskt värde i form av en vara eller tjänst i utbyte mot pengar.11

Enligt Soddys resonemang är pengar i sig självt en form av varu- eller tjänstekredit där

man överlåter en vara eller en tjänst på viss tid i utbyte mot en fordran på motsvarande

vara eller tjänst i framtiden.

1.4 Pengar som ekonomisk energi

Dokumentet Silent Weapons for Quiet Wars, daterat till 1979, uppges ha varit

hemligstämplat och endast ha kommit allmänheten till kännedom i och med att en

anställd på Boeing av en tillfällighet hittat det i en kopieringsapparat år 1986 och under

internets tidsålder sedan fått bredare spridning. Den till dags dato okände författaren

gör gällande att innehållet i dokumentet utgjort en grundbult för den så kallade

Bilderberggruppens ekonomiska och politiska policy sedan gruppens första möte på

hotell Bilderberg i Nederländerna år 1954. I och med den obefintliga transparensen när

det gäller nämnda grupps arkiv är det svårt att få förstahandsbekräftelse på att

dokumentet är autentiskt. Med tanke på dess sofistikerade innehåll är det dock, oavsett

dess autenticitet, svårt att avfärda som en amatörs hantverk. Huvudpoängen som

behandlas i dokumentet påminner till viss del om Soddys ergosofiska perspektiv och

består i att ekonomi bör betraktas som en tredje energivetenskap vid sidan av

mekaniken och elektroniken, samt att paralleller med fördel kan dras mellan de tre

respektive fälten. Bland annat beskrivs kapacitans inom ellära som en motsvarighet till

det ekonomiska begreppet kapital. På samma sätt som kapacitans är en laddning av

elektrisk energi förklaras att man kan se på kapital (pengar) som en laddning av social

energi. Teserna ska ha formulerats i samband med det så kallade Harvardprojektet som

leddes av den ryskamerikanske ekonomen Vasilij Leontiev i början av 1950-talet. Å ena

sidan visar innehållet i dokumentet på något självklart som redan Adam Smith

10

påpekade - att pengar har en funktion som medium för varu- och tjänsteproduktion på

en marknad. Å andra sidan har perspektivet på ekonomi som energivetenskap

betydande implikationer om det är korrekt, bland annat eftersom det skulle innebära att

den samlade förståelsen av mekanik och elektronik kan bidra till att fördjupa förståelsen

av ekonomi. Förutsättningen för att maximera potentialen i sådan analys är, enligt

dokumentets författare, att göra korrekta översättningar mellan de respektive fältens

parallella motsvarigheter. Utgångspunkten är det fysikaliska faktum att alla

energisystem kan beskrivas genom tre grundläggande begrepp: potentiell energi,

kinetisk energi och energidissipation.

Inom mekaniken kan potentiell energi exemplifieras med en höjd där ett objekt

befinner sig och kan puttas nedför en rutschkana. Objektets potentiella energi kan

omvandlas till rörelse – kinetisk energi och till friktion/värme – energidissipation – på

vägen nedför rutschkanan. Inom elektroniken motsvaras potentiell energi av kapacitans,

medan kinetisk energi motsvaras av induktans (magnetism). Energidissipation i

elektronisk mening är detsamma som motstånd eller resistans.

I den ekonomiska parallellen ska kapital motsvara potentiell energi, medan tjänster

utgör kinetisk energi och varor en ekonomisk form av energidissipation. Kapital

inkluderar skapande av nya pengar samt naturresurser i form av energikällor och

råmaterial. Tjänster definieras som mänsklig aktivitet, medan varor delas in i två

kategorier: förbrukningsvaror respektive varaktiga varor. I den ekonomisk-elektriska

parallellen motsvaras pengar av elektricitet, där en viss mängd valuta såsom dollar

motsvarar en laddningsmängd som uppstår genom efterfrågan på dollar. Sett från en

enskild aktör utgör pengar en innestående laddningsmängd som kan omvandlas till

varor och tjänster när den laddas ur. För ekonomin som helhet är pengar en fortgående

ström som förflyttar sig i motsatt riktning till varor och tjänster, precis som en klassisk

nationalekonomisk modell också visar.

11

Bild 1. Reala flöden och pengaflöden i ekonomin enligt en klassisk nationalekonomisk modell

Laddningen har sitt upphov både i efterfrågan på pengar och på efterfrågan på varor och

tjänster. Ström (pengar) rör sig när ekonomiskt värde förflyttas i motsatt riktning – när

varor och tjänster tillfälligt omvandlas till en potential (pengar) för att senare återigen

omvandlas till varor och tjänster i en ständigt fortgående cykel. På nivån för en enskild

aktör är pengar således ett sorts ekonomiskt batteri som laddas upp när aktören i fråga

ger upp varor och tjänster. På samhällelig nivå utgör pengar potentiell social energi som

fortgående flödar i motsatt riktning till reellt ekonomiskt värde och som lagras och

tappas ur enligt olika ekonomiska aktörers beslut. I sammanhanget är det intressant att

betrakta de lingvistiska kopplingarna mellan pengar, energi och energiflöde som de

facto finns inkodade i det ekonomiska språket. Det engelska ordet för valuta – currency

– kommer från current, som betyder ström eller flöde. Både på svenska och engelska

talar man också om köpkraft, alltså underförstått en kraft som är kopplad till en valuta.

Bernard Lietaer noterar denna etymologiska aspekt av pengar i sin bok Rethinking

Money, skriven tillsammans med journalisten Jacqui Dunne, där han betraktar det

ekonomiska systemet som ett cirkulationssystem av energi, information och resurser

som även har en motsvarighet i biologiska flöden: 12

12

Alla komplexa nätverksflöden, som det mänskliga immunsystemet, naturliga

ekosystem och biologiska system, består av komplexa flöden av energi,

information och resurser. Trots sin komplexitet är [nätverksflödens]

beteendemönster förutsägbara, oberoende av vad som flödar igenom dem,

varde det biomassa i ett ekosystem, elektroner i en elektrisk krets eller

pengar i en ekonomi. [...]

Från observationen att biomassa är ett sätt för naturen att lagra solenergi som förs

vidare i näringskedjan, drar Lieater en parallell till pengar och påpekar det etymologiskt

intressanta i engelskans ord för valuta – currency:

Ekonomiska system är likartade [biologiska system]: Pengar flödar från en

ekonomisk agent till en annan; output från ett företag fungerar som input för

andra företag eller till en slutkonsument i ett gigantiskt nät som bearbetar och

cirkulerar energi, information och resurser över hela planeten. Att se ekonomier

som flödessystem belyser pengars primära funktion som ett medel för utbyte.

Från detta perspektiv är pengar för realekonomin vad biomassa är för ett

ekosystem. I ekonomier flödar valuta, som [i engelskan] kommer från ordet för

ström eller flöde, mellan nationer, företag och individer. Pengar måste fortsätta

att flöda i tillräcklighet genom hela systemet eftersom svag distribution stryper

utbudssidan, efterfrågan eller båda två.

Både Soddys och det tidigare nämnda dokumentets beskrivningar av pengar tangerar

Lietaers perspektiv på pengar som en motsvarighet till solenergi som lagras i biomassa

och fortgår i näringskedjan. Pengar är ur den synvinkeln ett sätt för människan att lagra

ekonomisk energi som cirkulerar i näringslivet som katalyserar det ekonomiska

systemets processer och möjliggör för det ekonomiska systemet att fungera som en

synergetisk helhet.

13

1.5 Pengar som program

Processer i olika flöden kan förlöpa på olika sätt beroende på olika förutsättningar som

finns i ett specifikt flöde. Sålunda är det relevant att i korthet nämna en ytterligare

parallell som Lietaer gör mellan pengar och programvara.13 Ett program i allmän

bemärkelse är en lista på händelser eller procedurer som ska följas. I datasammanhang

åsyftar ett program organiserade instruktioner till en dator. Ett penningsystem och

programvara på en dator har gemensamt att de kan programmeras på olika sätt, med

olika konsekvenser för datorn respektive ekonomin. Att se pengar som ett digitalt

program är heller inte bara en metafor, utan snarare en direkt beskrivning av det

moderna systemet som i stor utsträckning existerar i digital form som i rent bokstavlig

mening är programmerad. I grunden är pengar dock inte ett digitalt utan ett socialt

program – en medveten eller omedveten överenskommelse mellan människor utgående

från sedvana eller lagstiftning. I den vidare analysen är perspektivet på olika typer av

penningsystem som olika program värdefullt, eftersom det klargör och förtydligar det

faktum att programmeringen i olika penningsystem kan skilja sig åt avsevärt beroende

på vilket system det är fråga om.

1.6 Pengar som kapital

I finansiella sammanhang benämns pengar ofta som kapital. Kapital är i sin tur ett

bredare begrepp som innefattar mer än pengar. Nationalencyklopedin beskriver

kapitalbegreppet som ett av nationalekonomins mest mångtydiga och omtvistade

begrepp.14 Karl Marx definierade exempelvis kapital som någon typ av värde som kan

sysselsättas för att skapa mer värde. 15 Ordet kommer ursprungligen från latinets

capitális - ”som gäller huvudet” och var ursprungligen en benämning på finansiella

fonder som ger avkastning i form av ränta. Senare kom det att benämna

produktionsmedel och tillgångar i största allmänhet. Ett sätt att betrakta

kapitalbegreppet är att utgå från tre olika tillvägagångssätt att hushålla med resurser.

14

Hushållning med resurser sker i fyra steg: resursinsamling (-allokering), produktion,

distribution (fördelning) och konsumtion (användning). Utgående från

marknadsekonomi, kommandoekonomi (planekonomi) och vad man kan kalla

nätverksekonomi, är det möjligt att urskilja tre olika kapitalformer som driver och

reglerar hushållningens fyra steg i de respektive systemen.16 I marknadsekonomin drivs

hushållningen med finansiellt kapital, det vill säga pengar i klassisk mening. Den

offentliga sektorns kommandoekonomi verkar genom att politiskt kapital genom en

politisk-byråkratisk ordergång dirigerar hur resurser ska samlas in och hur varor och

tjänster ska produceras och fördelas. Villigheten att lyda och förmågan att verkställa

statsmaskineriets ordergång, beroende på tillit till statens goda intentioner och/eller

rädsla för bestraffning, är vad som i denna kontext åsyftas med politiskt kapital.

Finansiellt kapital bygger på principen om positiv yttre motivation, där olika typer av

aktivitet sker i utbyte mot olika typer av belöning i form av pengar. Politiskt kapital

utgår ifrån så kallad negativ yttre motivation, där resursallokering såsom exempelvis

beskattning sist och slutligen sker under hot av olika typer av bestraffning såsom böter

eller fängelse. Ordet kommandoekonomi är tydligare i detta sammanhang eftersom det

framhäver den offentliga sektorns grundprincip av negativ yttre motivation bättre än

begreppet planekonomi gör. En tredje och mindre omnämnd dimension är

nätverksekonomin som fungerar med frivillighet och inre motivation som central faktor.

Nätverksekonomin utför de fyra stegen allokering, produktion, distribution och

konsumtion genom att använda potentialen i så kallat socialt kapital, som innefattar

viljan och förmågan att använda tid, pengar eller andra resurser utanför marknad och

stat på basen av ideell aktivitet. Föreningslivet är ett målande exempel på

nätverksekonomisk dynamik, där olika varor och tjänster produceras och fördelas

utanför marknad och stat. För kommandoekonomin och nätverksekonomin är pengar

inte en absolut nödvändig ingrediens för att dessa kapitalformer ska omsättas till varu-

och tjänsteproduktion, samtidigt som pengar kan utgöra en ingrediens i detta. I

demokratiska nationer såsom Finland omvandlas det politiska kapitalet dock i allmänhet

till finansiellt kapital genom att staten beskattar medborgarna och först efter detta

omsätts till produktion av offentliga varor och tjänster. Till viss del omvandlas även

15

finländskt politiskt kapital till varor och tjänster utan marknaden som mellanhand,

vilket värnplikten utgör ett exempel på. Vid sidan av den negativa yttre motivationen

finns det säkerligen ofta en aspekt av ideell motivation i försvaret av fosterlandet, men

sist och slutligen är det hotet om statlig bestraffning som garanterar att värnpliktiga

utför sin tjänstgöring mot en endast marginell finansiell kompensation. Socialt kapital

kan också det katalysera ekonomiska processer utan marknaden som mellanhand genom

att helt utgå från ideell aktivitet. Talkoarbeten med gemensamma frivilliga krafter utgör

typexempel på hur socialt kapital brukas på småskalig nivå utan marknaden som

mellanhand, medan Wikipedia kan exemplifiera en modern variant av hur socialt

kapital brukas i större skala. I Wikipedias fall kan man samtidigt notera att en del av det

sociala kapitalet omvandlas till finansiellt kapital i form av penningdonationer som

används till att betala ett fåtal anställda samt till driftskostnader. Finansiellt, politiskt

och socialt kapital har alla kapacitet att på olika sätt katalysera ekonomiska processer

och utgör tillsammans en samverkande helhet som allokerar resurser, organiserar

produktion och fördelar varor och tjänster för konsumtion i en ekonomi. Mot denna

bakgrund kan man i någon mening se politiskt och socialt kapital som en form av

pengar, eftersom de liksom pengar i klassisk mening utgör olika typer av ekonomiskt

värde som kan omsättas i varu- och tjänsteproduktion. I avhandlingen utforskas pengar

endast i betydelsen av finansiellt kapital, och således som ett marknadsbaserat fenomen,

men man bör likväl notera att de tre kapitalformerna verkar parallellt och påverkar

varandra inbördes. I en fattig ekonomi där människor generellt sett är tvungna att

arbeta från tidig morgon till sen kväll för att få ihop tillräckligt med pengar, påverkas

det sociala kapitalet negativt på grund av att det inte finns extra resurser i form av fritid

eller extra pengar att ge till ideella ändamål. Likaså är det svårare för staten att

omvandla sitt politiska kapital till pengar i tider av ekonomisk tillbakagång, vilket

offentliga nedskärningar och budgetunderskott i de senaste årens Finland är ett aktuellt

exempel på.

16

1.7 Pengar som styrningsinstrument

I Ryssland har ett nytt akademiskt område vuxit fram inom samhällsvetenskaperna

under de senaste två decennierna. Konceptuell teknologi är ett obekant begrepp i

västvärlden och utgör i stora drag en synonym till samhällelig organisation och ledning.

Igor Solonko vid Sankt Petersburgs Statliga Lantbruksuniversitet är en av dem som

behandlat ekonomi ur ett konceptuellteknologiskt perspektiv i sitt arbete Fenomenet

konceptuell makt 17. I boken betraktas pengar som ett av flera styrningsinstrument som

står till ett samhälles förfogande. En ren kommandoekonomi ses som ett strukturellt sätt

att via ordergivning utföra olika uppgifter i en ekonomi, medan marknadsekonomin ses

som ett strukturlöst sätt att utföra samma uppgifter. Sett från detta perspektiv är det

motsägelsefullt att ställa de två begreppen marknad och plan i motsättning till varandra,

eftersom marknaden kan brukas som ett verktyg för att realisera en plan i betydelsen av

en dagordning för vad som ska göras. Marknaden är enligt detta perspektiv ett

strukturlöst sätt att verkställa planen, medan den offentliga byråkratin är ett strukturellt

sätt att göra detsamma. Låt säga att en maktfullkomlig tyrann med totalitär kontroll

över befolkningen ska bygga ett palats. Tyrannen utfärdar en direkt order till ett

tusental personer att ge upp sina resurser inklusive sin arbetstid för att bygga palatset

eller i annat fall kommer att skjutas på stället. Exemplet utgör politiskt kapital (politisk

makt) eller strukturell ledning som brukas och tillämpas i sin mest karikerade form.

Samtidigt kan en annan ledare bygga samma palats genom att med finansiellt kapital

köpa in resurser och arbetskraft till samma ändamål. Pengar är därigenom inte bara ett

bytesmedel, det är även ett maktmedel som likt direkta order kan brukas för att

verkställa ett specifikt resultat som innehavaren av pengarna definierar. Perspektivet på

pengar som styrningsinstrument belyser att bank- och penningsystemet i sig självt kan

och bör betraktas som ett maktsubjekt med potential att utöva inflytande på individer

och samhällen som objekt. Bäst sammanfattas kanske detta perspektiv av ett citat som

tillskrivits Mayer Amschel Rothschild - ”Låt mig kontrollera en nations pengar och jag

17

bryr mig inte om vem som stiftar dess lagar”. 18 Även om det är högst oklart huruvida

nämnde Rothschild verkligen formulerat dessa ord, kan man förstå varför de associerats

med grundaren av den omtalade bankdynastin om man betraktar det moderna

penningsystemet och dess historia i synnerhet i USA, vilket är tema för diskussion i

kapitel 2.

18

2 Det moderna penningsystemet

” Folket måste få hjälp med att tänka på pengar på ett naturligt sätt.

De måste få berättat för sig vad det är, vad som gör det till pengar,

och vilka det nuvarande systemets möjliga tricks är,

som gör att ett fåtal kan kontrollera nationer och folk. ”

Henry Ford 19

Detta första kapitel är en sammanfattning av bank- och penningteorins nuvarande

ställning inom den ekonomiska vetenskapen och det moderna bank- och

penningsystemets generella dynamik och dess inverkan på samhällskroppen.

2.1 Banker och pengar: En försummad del av nationalekonomin

Detta första underkapitel bryter mot stilkonventionerna med ett längre utdrag hämtat

från dokumentären Den ekonomiska vetenskapen, producerad av Vetenskapens Värld

för Sveriges Television, sänd den 19 november 2012.20 Detta är motiverat att göra av tre

skäl. För det första är det ovanligt att ett populärprogram som Vetenskapens Värld

belyser det häpnadsväckande sätt på vilket pengar och banker negligerats i den

ekonomiska vetenskapen. För det andra visar inslaget att det trots allt finns framstående

ekonomer som understryker hur angeläget området är att undersöka på ett djupare plan

19

än man tidigare gjort. För det tredje utgör inslaget en ändamålsenlig introduktion inför

de övriga delkapitlen:

Jens Ergon, berättarröst:

Hur skapas egentligen pengar? Det kan tyckas som en märklig fråga, men i själva verket

splittrar den olika ekonomer och är en fråga som leder in till själva hjärtat av

skuldkrisen. […] En gång i tiden gjordes pengar av ädla metaller. De var värda sin vikt i

guld. Sedan kom sedlarna. Pengars värde garanterades av bankerna, ytterst

centralbankerna. Idag är de flesta pengar siffror i datorer. Kontanter utgör mindre än en

tiondel av alla pengar. Pengar skapas inte främst av en sedelpress.

Dirk Bezemer, nationalekonom vid Universitetet i Groningen

När banken beviljar ett lån skapar den pengar. Låt säga att jag vill köpa en väldigt dyr

klocka för 100.000 euro. Jag har inte de pengarna, så jag kan gå till banken och be om ett

konsumtionslån. Om det är en bra bank nekar de mig lånet. Men om man beviljar det så

ger de mig inte en påse med pengar, man tar mitt kreditkort och kanske mitt pass och

matar in lite uppgifter i datorn. Sen är det klart. Jag går nöjd hem med klockan på armen.

I det läget har pengar skapats. Pengarna fanns inte på morgonen när jag gick till banken

för att ta lånet. Det är nya pengar, fräscha pengar. Det är så banker skapar pengar.

Bankerna tillför ekonomin pengar när de ger lån. Mer pengar betyder därför också mer

skulder.

Robert Lucas, Nobelpristagare 1995:

Den höga skuldsättningen är inte relevant att titta på. Landet som helhet är inte skulsatt.

För varje skuld finns det en långivare, så de tar ut varandra.

Dirk Bezemer:

Det är märkligt. Många ekonomer säger att skulder och lån är oviktiga för att de tar ut

varandra, men det kan exempelvis vara mycket skadligt om hälften av alla hushåll

tvingas flytta för att de inte klarar sina lån eller om de betalar så mycket på sina lån att

deras köpkraft minskar och den effektiva efterfrågan minskar.

[…]

20

Steve Keen, nationalekonom vid University of Western Sydney:

Orsaken till att de flesta ekonomer inte såg skuldkrisen komma är att de förlitade sig på

modeller av makroekonomin som saknade banker, pengar och skuld. Jag vet att det låter

helkorkat för alla som inte är ekonomer. Ironiskt nog har de rätt. Det är helkorkat. […]

En makroekonomisk modell utan banker, pengar och skuld är vansinnig. Man har ingen

aning om man missköter sig - för det är irrelevant. Av den orsaken hade den stora

majoriteten ekonomer inte den blekaste aning om att [finans- och skuldkrisen] var på

inkommande.

Jens Ergon:

Det låter nästan för häpnadsväckande för att vara sant. Men bilden bekräftas av

åtskilliga forskare.

Michael Kumhof, ekonom på Internationella Valutafonden:

För en lekman låter det som ett skämt. Vad pratar han om? Han kan inte mena allvar.

Makroekonomer som studerar makroekonomin utan banker? Men det är precis vad som

pågått de senaste 30 åren. Allt som rörde banker var sidoverksamhet. [...]

Makroekonomer har traditionellt enbart sett bankerna som mellanhänder som väntar på

insättningar och när de har tillräckligt med insättningar lånar de ut dem. Och det är helt

fel. Det är fel modell av banker. I verkligheten är det precis tvärtom. Jag är bankekonom

så jag vet att det är så det fungerar och du kan läsa det på många centralbankers

hemsidor att det är så. När bankerna tycker att ekonomin ser bra ut och de är

optimistiska lånar de ut pengar utan att vänta på insättningar. Detta eftersom de skapar

insättningen just genom att skapa lånet, där och då. Banker skapar pengar ur tomma

intet.

[…]

Robert Lucas:

Det är rent nonsens att bristfälliga teorier låg bakom krisen. Det är vansinne att överge

neo-klassisk nationalekonomi utan att ha något alternativ.

Michael Kumhof:

Människor har byggt sina karriärer på det här i 20, 30, 40 år. De här människorna är

21

Nobelpristagare och tongivande personer. Jag förväntar mig inte att människor som

dessa ska byta ståndpunkt över en natt.

[...]

Dirk Bezemer:

Det råder en utbredd känsla av att nationalekonomin missat något viktigt. En förklaring

till detta är att vi missat pengars och skulders betydelse inom ekonomin. Andra säger att

det nya paradigmet måste baseras på komplexitet.

Räddningspaket, bankunioner och skuldkriser är ord som är intimt sammanlänkade

med penningsystemet och som ofta används i ekonomisk journalistik. Dock är det sällan

som dessa begrepp förklaras i ett sammanhang som är djupt och brett nog för att en

läsare ska kunna greppa deras egentliga innebörd. Harvardprofessorn John Kenneth

Galbraith menade samtidigt att själva processen varigenom pengar skapas inte

nödvändigtvis måste vara så svår att förstå.

Studiet av pengar, framom nationalekonomins alla områden, är ett där

komplexitet används för att dölja sanningen eller undvika sanningen för att inte

avslöja den. […] Processen genom vilken banker skapar pengar är så simpel att

det är svårt att ta till sig. När det gäller något så viktigt verkar ett djupare

mysterium endast lämpligt.21

Murray Rothboard, nationalekonom från den österrikiska skolan, drar en parallell

mellan penningsystemet och Trollkarlen från Oz som i Frank Baums berömda saga

byggde sin makt på en illusion till dess att han blev genomskådad.

Pengar och bankväsende har givits sken av att vara mystiska

och svårbegripliga saker som måste vägledas och handskas av en teknokratisk

elit. Det är på intet sätt så. Vad gäller pengar, till och med i högre grad än i våra

övriga affärer, har vi blivit lurade av en ondskefull trollkarl från Oz.22

Ett rättframt sätt att utforska penningsystemets nuvarande grundvalar är att gå tillbaka

till Trollkarlen från Oz samtid (berättelsen publicerades i USA år 1900). I början av

22

1900-talet hade Rockefellerfamiljens framfart blivit iögonfallande även för

medelamerikanen, och det fanns en växande oro över vad Rockefellers och andra tunga

aktörers dominans på den amerikanska marknaden skulle komma att ha för långsiktiga

konsekvenser. I februari 1913 presenterade den så kallade Pujo-kommittén, tillsatt av

den amerikanska kongressen och namngiven efter Demokraternas kongressledamot

Arséne Pujo, till och med utförlig dokumentation över att Rockefeller tillsammans med

en liten grupp finansiella ledare hade tagit omfattande kontroll över den amerikanska

industrin och finansmarknaden.23 William Rockefeller (medgrundare av Standard Oil),

J.P. Morgan och Paul Warburg nämns i rapporten som centrala namn i denna grupp.

Pujo-rapporten bidrog till ett ökat stöd från allmänheten för att rösta igenom ny

lagstiftning för bank- och penningsystemet, något som finansmagnaterna i fråga redan

var väl förberedda inför. Redan i november 1910 hade representanter för

bankdynastierna Rockefeller, Morgan, Warburg och Rothschild under stort

hemlighetsmakeri träffats på Jekyll Island utanför USA:s östkust för att ta fram egen

lagstiftning som skulle gynna de närvarande intressena på konkurrenters och

allmänhetens bekostnad. Att sammankomsten överhuvudtaget skulle ha ägt rum

förnekades länge av mötets deltagare, och de som trots allt hävdade konspiration kom

under många år att ignoreras eller förlöjligas av huvudströmmens media och vetenskap.

En av mötets deltagare, Paul Warburg, bekräftade senare sitt deltagande och

hemlighetsmakeriet kring mötet i sin bok The Federal Reserve System: Its Origin and

Growth, publicerad 1930:

I november 1910 bjöds jag in att ansluta till en liten grupp män, som på senator

Aldrich begäran skulle delta i en flera dagar lång konferens för att diskutera vilken

skepnad den nya banklagen skulle ta. […] Resultaten av konferensen var helt

konfidentiella. Även det faktum att ett möte hade ägt rum tilläts inte att bli offentlig

kännedom.24

Drygt 100 år senare bekräftas detta möte helt öppet, liksom dess centrala betydelse för

tillkomsten av Federal Reserve System (FRS). Ett exempel på det är

jubileumskonferensen A Return to Jekyll Island - The Origins, History and Future of

the Federal Reserve, som hölls 2010 på Jekyll Island med den dåvarande

23

Fed-ordföranden Ben Bernanke och hans föregångare Alan Greenspan bland

deltagarna. 25 Den amerikanske historikern Edward Griffins mest kända verk The

Creature From Jekyll Island (1994) är en detaljerad dokumentation över hela det

dramatiska händelseförlopp som föregick och efterföljde införandet av Federal Reserve

Act, den nya banklagen som röstades igenom av den amerikanska kongressen den 23

december 1913 26. Mycket tyder på att lagförslaget var just det som togs fram på Jekyll

Island 1910 i syfte att tjäna storbankernas intressen. I nästa kapitel följer en

sammanfattning av dess utformning.

2.2 Sammanfattning av bank- och penningsystemet i sju punkter

Mike Maloneys utbildningsvideo The Hidden Secrets of Money är en sammanfattning

av det amerikanska systemets dynamik, och i dagens läge även av merparten av dagens

övriga bank- och penningsystem som i de flesta fall ligger nära de principer som FRS

bygger på.27 Tilläggas kan att Chicago Federal Reserves egen handbok Modern Money

Mechanics (1992)28 förklarar de väsentligaste delarna av denna dynamik.

Bild 2. Flödesschema för det moderna bank- och penningsystemet från videon Hidden Secrets of Money.

24

Det moderna bank- och penningsystemet kan sammanfattas under sju punkter som

illustreras på bild 2 med FRS som exempel:

1. Försäljning av obligationer

En regering kan få in pengar genom att låna dem på marknaden. I

praktiken gör staten det genom att ge ut statsobligationer, det vill säga

skuldebrev som säljs på den öppna marknaden till banker och andra

finansiella institutioner, i utbyte mot betalning. När staten säljer en

obligation ökar den i och med detta på statsskulden.

2. Obligationer omvandlas till valuta

Statsobligationer utgör basen för hur pengar uppstår i nästa skede då

obligationer omvandlas till valuta. Banken eller institutionen som köpt

obligationen kan välja att sälja den vidare till centralbanken.

Centralbanken kan, beroende på sin aktuella policy, vara öppen för köp

också av andra typer av skuldebrev än statsobligationer såsom

företagsobligationer. Centralbanken – oavsett om det gäller Federal

Reserve, ECB eller Sveriges Riksbank – finansierar dessa köp genom att

sätta igång sedelpressen, eller den kreditpress som representerar sedlar i

form av digitala centralbankspengar. På detta sätt skapas alla kontanter –

i USA:s fall så kallade Federal Reserve-sedlar. Genom att köpa och sälja

obligationer inverkar centralbanken på penningmängden och därigenom

även på den allmänna räntenivån. Genom att köpa obligationer ökar

penningmängden, vilket har en dämpande effekt på räntenivåerna,

medan det motsatta gäller om centralbanken säljer obligationer och

penningmängden följaktligen minskar. Wright Patman, ordförande i den

amerikanska kongressens House Banking and Currency Committee på

60-talet, förklarade hur processen går till i praktiken när centralbanken

25

skapar pengar:

När Federal Reserve skriver en check för en statsobligation så gör den precis

som vilken annan bank som helst, den skapar pengar helt och hållet genom

att skriva en check. [När] mottagaren av checken vill ha kontanter, så kan

Federal Reserve tillmötesgå honom eller henne genom att trycka

kontanterna – Federal Reserve-sedlar – som checkmottagarens kommersiella

bank kan överlämna till honom eller henne. 29

På ett internationellt plan kan IMF skapa pengar genom att bevilja så

kallade Special Drawing Rights som ger rätt att lösa ut

centralbankspengar i någon av IMF:s medlemsländers centralbanker.

3. Statsbudgetens finansiering

De pengar som staten i fråga får via försäljningen av statsobligationer

används för att finansiera den offentliga sektorns eventuella

budgetunderskott. När budgeten spenderas sätts pengarna följaktligen i

omlopp i samhällsekonomin och multipliceras sedan via banksystemet i

följande steg, multiplikatoreffekten.

4. Multiplikatoreffekten

Multiplikatoreffekten i den här meningen är inte att beblanda med

Keynes multiplikator som beskriver hur en ökad penningmängd får

positiva kringeffekter för hela ekonomin under en lågkonjunktur.

Multiplikatoreffekten i denna modell syftar på statligt anställda, eller

andra aktörer som betalats av staten genom offentlig upphandling, vilka

sätter in sina pengar på en bank och hur systemet baserat på fraktionella

reserver multiplicerar den mängd pengar som sätts in i banksystemet -

26

tiofalt eller mer. Genom denna process skapas över 90 procent av

penningmängden som lån utfärdade av affärsbanker. En delförklaring till

varför bostadspriser tenderar att vara oproportionerligt höga är att en

betydande del av dessa pengar kanaliseras ut i formen av bostadslån.

Enskilda banker kan också ensamma förverkliga multiplikatorn utan

interaktion med andra banker. En äldre version av Chicago Feds handbok,

utgiven 1961, förklarar:

[Banker] betalar egentligen inte ut lån från de pengar de mottar som

inlåningsmedel. Om de gjorde det, skulle inga ytterligare pengar skapas.

Det de gör när de beviljar lån är att acceptera skuldebrev i utbyte mot

kredit till låntagarnas transaktionskonton.

[...]

[Banker] kan bygga upp inlåniningsmedel genom att öka utlåningen och

investeringarna så länge de har tillräckligt med valuta till hands för att

lösa in vilka belopp det än är som innehavarna av inlåningsmedlen vill

omsätta i pengar. Denna unika utmärkande egenskap hos bankväsendet

upptäcktes för många århundraden sedan. Det började med

guldsmederna [...] 30

Historiskt kunde en bank bevilja nya krediter för lån eller för egna

investeringar i form av banksedlar så länge man var säker på att kunna ge

ut det guld som insättarna krävde. Idag behöver bankerna inte längre ha

guld till hands utan endast en tillräcklig mängd kontanter som insättarna

måste få om de så kräver. Den moderna bankens löfte är att hålla

pengarna tillgängliga när man vill ha dem, inte att förvara dem. Det är

också möjligt för en bank att skapa kredit för att användas för

investeringar. I själva verket verkar det vara så att många länder inte har

något så kallat kassakrav där en viss mängd kontanter måste hållas

27

tillgängliga. Istället bestämmer det det så kallade kapitaltäckningskravet

hur mycket kredit en bank kan skapa. Olof Sandstedt på Sveriges

Riksbank skriver:

I Sverige, liksom i många andra länder, finns det inte något kassakrav.

Istället begränsas bankernas utlåning ytterst av ett kapitaltäckningskrav.

Kapitaltäckningskravet definieras i de så kallade Baselreglerna och

innebär något förenklat att bankerna måste hålla en viss mängd eget

kapital (aktiekapital och balanserade vinstmedel) i förhållande till sin

utlåning (8 procent av den riskjusterade utlåningen). Exakt hur

kapitalkravet begränsar bankernas utlåning skiljer sig något från

kassakravet, men mekanismen är i princip densamma som [fraktionella

reserver baserat på kassakrav].31

5. Medborgarnas roll

Om banksystemet hotas av kollaps på grund av systemet baserat på

fraktionella reserver, är det främst staten som via skattesedeln garanterar

att det upprätthålls genom olika typer av räddningspaket till fallerande

banker. I Europa har det i och med bankunionens så kallade Single

Resolution Mechanism gjorts till juridisk praxis att EMU:s medlemmar

kollektivt finansierar räddningspaket till krisande institutioner. Vid sidan

av dylika välfärdspaket betalar staten ränta på sina obligationer – det vill

säga statsskulden. Eftersom penningmängden från början uppstår från

statsobligationer, innebär det i praktiken att medborgarna betalar skatt

för att överhuvudtaget ha ett penningsystem. I USA drog en rapport,

utgiven av den så kallade Grace Commission under Ronald Reagans

regering, slutsatsen att ”alla individuella inkomstskatteintäkter är

försvunna innan ett nickel är spenderat på tjänster som skattebetalarna

28

förväntar sig från deras stat”. Detta eftersom de amerikanska intäkterna

från den federala inkomstskatten till storleken motsvaras av

räntekostnaderna för statens skuld och kostnader för

skatteadministration.32 I Finland är siffrorna inte lika extrema som i USA,

vilket kan förklaras med att inkomstskatten i Finland är högre och att

statsskulden är lägre i relation till bruttonationalprodukten - cirka 50

procent jämfört med cirka 70 procent för USA.33 2013 var den finska

statens beräknade inkomster från inkomst- och kapitalskatter 8,6

miljarder euro. 1,86 miljarder var reserverat i statsbudgeten för

räntebetalningar på den 89 miljarder euro stora statsskulden.34

6. Skuldspiralen

Eftersom alla pengar förutom mynt skapas som räntebärande skulder,

måste nya lån fortgående tas ut för att räntan ska kunna betalas av. Om

den sammantagna privata och offentliga skuldsättningen inte ökar och

endast förblir konstant eller avtar kommer detta att leda till en

ekonomisk tillbakagång när penningmängden följaktligen minskar. Ett

symptom av detta i USA är att det offentliga skuldtaket kontinuerligt höjs.

Robert H. Hemphill, kreditförvaltare på Federal Reserve Bank of Atlanta

beskrev det hela så här redan 1934:

Någon måste låna varande dollar som vi har i omlopp, kontanter eller

kredit. Om bankerna skapar rikligt med syntetiska pengar är vi

välmående; om inte, så svälter vi. Vi är helt och hållet utan ett fast

penningsystem. När man får ett fullständigt grepp om bilden är den

tragiska absurditeten i vår hopplösa position nästan ofattbar, men så är

det. Det är det viktigaste ämnet som intelligenta personer kan undersöka

och reflektera över.35

29

Om alla skulder, privata och offentliga rent hypotetiskt skulle betalas

tillbaka, skulle hela penningmängden förintas. Detta är dock egentligen

inte möjligt ens i teorin, eftersom det inte finns tillräckligt med pengar

för att betala tillbaka räntan vid sidan av kapitalbeloppet.

7. Dividend

Exempelvis Federal Reserve Bank of New York, den största av Federal

Reserves 12 reservbanker, listar Goldman Sachs, Deutsche Bank och

Empire State Bank bland sina medlemsbanker. 36 På Federal Reserves

hemsida står det att systemet ägs av dess medlemsbanker, om än inte i

traditionell mening eftersom aktierna är obligatoriska att inneha för

systemets medlemsbanker och inte kan köpas eller säljas. Dessutom är

den årliga dividendutdelningen lagstadgad.37 Att Federal Reserve bör

betraktas som ett de facto privat företag fastslogs också juridiskt år 1982

av en amerikansk federal domstol.38 Resterande pengar som är över efter

dividendutdelning och finansiering av Federal Reserves verksamhet går

till USA:s finansdepartement. Finlands Bank fördelar också den sin vinst

till staten, till Europeiska Centralbanken, samt vad som benämns som en

reservfond. 39 2013 års utdelning från Finlands Bank till staten var 180

miljoner euro.40 Det är svårt att få klarhet i huruvida det finns andra

centralbanker än Federal Reserve som är privatägda. Klart är att

Europeiska Centralbanken ägs av sina nationella medlemsbanker, men

det säger förstås inget om vem som i sin tur äger dessa. I lagen om

Finlands bank står det att Finlands bank är en offentligrättslig institution

med ett bankfullmäktige som tillsätts av riksdagen. Man kan samtidigt

notera att även Federal Reserve har liknande offentligrättsliga inslag med

30

en ordförande som tillsätts av presidenten, så detta utgör inte i sig självt

ett bevis för statligt ägande. På Bloombergs företagsindex på

businessweek.com finns exempelvis Finlands, Sveriges, Norges och

Danmarks respektive centralbank, precis som Federal Reserve, listade

som privata företag under kategorin kommersiella banker.41 I den fjärde

och sjätte paragrafen kan man vidare läsa att Finlands bank är självständig

gentemot staten och att den inte tar order från någon annan än den

europeiska centralbanken, samt att så kallad offentlig finansiering är

förbjuden och att offentliga myndigheter ska behandlas som vilken annan

institution som helst i relation till centralbanken. Dock förefaller det vara

så att affärsbanker i Finland enligt gällande lagstiftning inte är delägare i

Finlands bank (och därigenom inte heller i ECB) eller får direkt dividend

från centralbankens vinster såsom Federal Reserves medlemsbanker får.

Oavsett om en centralbank under det nuvarande systemet ägs privat eller

av staten, är bank- och penningsystemet i både finländsk och amerikansk

kontext en hybrid mellan privat och offentligrättsligt system, där

affärsbankerna skapar merparten av penningmängden, samtidigt som

staten i båda fall får en del av vinsten som centralbanken genererar. Mot

den bakgrunden är det egentligen en marginell fråga huruvida

centralbanken i det nuvarande systemet är privat eller offentlig.

Det innevarande systemets grundprinciper, som utgår från bankverksamhet på

fraktionella reserver, har historiska rötter som går långt tillbaka i tiden.

Chicago-Fed-broschyren härleder det till medeltidens guldsmeder, medan andra spårar

dess upphov hela vägen till det gamla Babylonien. 42 Klart är att en eller flera

guldvalvsägare i något skede gjorde observationen att människor föredrog att förvara

sitt guld i bankvalvet för att istället handla med pappersbevis på sitt guldinnehav, och

att det endast var en bråkdel av spararna som samtidigt behövde sitt guld. Således kunde

31

man trycka upp mer sedlar än vad det fanns täckning för i form av guld i valvet. Vissa

valvsägare drog fördel av detta genom att göra precis just det och lånade ut dessa kvitton

i form av räntebärande lån i utbyte mot säkerheter. Högkonjunktur uppstod när

kreditgivningen var ymnig och banksedlarna flödade i samhällsekonomin. I dessa tider

ökade bankerna sina ränteintäkter i form av inflöde av guld. Under lågkonjunkturer

hade bankerna en vinstmöjlighet i att återkalla pantsatta säkerheter av de låntagare som

inte kunde betala tillbaka sina lån och antingen överta ägandet till billig penning

och/eller sälja säkerheten på marknaden. Denna typ av bankverksamhet är till sin natur

pro-cyklisk: när optimismen är hög beviljas mycket lån och bidrar ytterligare till

högkonjukturer när penningmängden ökar; när pessimismen ökar beviljas färre lån och

förvärrar således lågkonjunkturer. Bankkollapser förebyggdes och avvärjdes genom

samarbeten mellan denna tidiga form av bankirer som lånade guld till kolleger som led

tillfällig brist på guld i valvet. Senare kom centralbanker att formalisera denna process

genom att samla alla guldreserver under en och samma institution för att på ett mer

effektivt sätt förebygga tillfällig likvidetsbrist hos enskilda banker. Samma

grundprinciper för banksystemet gäller fortsättningsvis idag, med skillnaden att

kontanter ungefärligen spelar den roll som guldet historiskt har haft, medan

elektroniska krediter spelar det fysiska guldkvittots historiska roll. En annan skillnad är

att den monetära basen, som tidigare utgjordes av guld, numera bygger på skuldebrev.

2.3 Generell räntedynamik

Aristoteles gjorde i Politiken en åtskillnad mellan hushållande med resurser och

konsten att bli rik, vilket är den klassiska linjedragningen mellan de respektive fälten

ekonomi och krematistik. 43 Frederick Soddy (se kapitel 1.3) nämner ett senare

perspektiv på krematistiken som den samtide filosofen John Ruskin hade, som konsten

att bli rik relativt andra människor så att de med mindre blev beroende tjänare (slavar)

till dem som hade mer.44 Historiskt var en central del av krematistiken ocker. Idag

32

betyder ocker att utnyttja någon annans lättsinne, trångmål eller beroendeställning för

egen vinning, eller att ta mycket hög ränta för ett lån. På de gamla grekernas tid syftade

begreppet på att låna pengar mot ränta oavsett procentsats. Aristoteles fördömde ränta

eftersom han ansåg att pengar som tjänar mer pengar var en djupt naturstridig aktivitet

och att pengar endast skulle verka som utbytesmedium.45 Vad är det egentligen med

ränta som gett upphov till så starka ställningstaganden genom historien? Till räntans

fördelar hör att den uppmuntrar en låntagare att betala tillbaka sina skulder snabbt och

att den kompenserar långivaren för att avstå från att använda sina pengar under en

tidsperiod. Till dess nackdelar hör dess krematistiska tendenser. Kathrin Latsch på

Monetary Network Allience beräknar exempelvis att ränta genom ränteinkomster och

-utgifter sammantaget medför en ekonomisk omfördelning från åttio procent av

befolkningen till de mest förmögna tio procenten, medan en tiondel har lika stora

räntekostnader som de har ränteutgifter.46 Orsak-verkan och sambandet mellan delarna

och helheten kan ses tydligare om de betraktas i förenklad och överdriven skala, och för

detta ändamål har räntemekanismens generella dynamik i dagens bank- och

penningsystem karikerats nedan i ett fiktivt scenario. Man kan föreställa sig en sluten

mini-ekonomi med tio personer som tar lån mot ränta av en person som är den enda

källan till kredit. Kreditgivaren är en synnerligen girig ockrare som beviljar krediter till

en ränta på 50 procent och som måste betalas varje år – i annat fall har han rätt att lösa

in säkerheten som ges i utbyte mot krediten. Likväl tar alla tio personer ett lån på

100.000 dollar vardera för att bygga sig ett hus som ges som säkerhet tillsammans med

tomten det byggs på. Sammanlagt är den inledande penningmängden alltså 1.000.000

dollar, men förutsatt att inga nya lån beviljas är det en tidsfråga – högst 2 år - innan alla

dessa 1.000.000 dollar bör ha betalats tillbaka till ockraren som ränta. Förutsatt att ingen

beviljas att ta ett nytt lån tillfaller fastigheterna ockraren när säkerheterna måste lösas

in eftersom ingen längre har råd att betala räntan. Under tiden som denna process

fullbordas slåss de tio personerna om att hitta pengar till att betala av räntor och lån. Så

här säger Bernard Lietaer om denna dynamik:

33

När en bank förser dig med ett inteckningslån på 100.000 dollar, skapar den bara

kapitalbeloppet, vilket du spenderar och som därefter cirkulerar i ekonomin.

Banken förväntar sig att du ska betala tillbaka 200.000 dollar under de

kommande 20 åren, men den skapar inte de andra 100.000 dollarna – räntan.

Istället skickar banken ut dig i en tuff värld för att strida mot alla andra om att ta

hem de andra 100.000 dollarna.47

För att dra exemplet till sin spets kan man tänka sig att ockraren, efter att de tio

ekonomiska aktörerna givit upp sina säkerheter och står utan ägodelar, beviljar nya lån

till samtliga tio personer i en ny omgång. I utbyte kräver ockraren då att låntagarna ger

det enda de då har att tillgå som säkerheter – sina tjänster. Om de inte kan återbetala

lånen får de arbeta av räntan med 10 dollar per timme genom att bygga ett palats åt

ockraren. Förutsatt att inga nya lån beviljas kommer låntagarna sammantaget bli

tvungna att arbeta 50.000 timmar varje år på palatsbygget för att kompensera för sina

uteblivna räntebetalningar som på ett kollektivt plan inte kan betalas tillbaka. Samtidigt

som palatsbygget i det här exemplet illustrerar de villkor som ges för att ta ett nytt lån

eller betala räntan på ett existerande lån, kan villkoren i teorin anta vilken form som

helst som kreditgivaren bestämmer, inklusive att gräva en grop och gräva igen den igen

eller, om det gäller en stat, att göra förändringar i sin politik. Kreditgivning kan i

verkligheten komma med hårda villkor, vilket den omtalade trojkans (EU, ECB och IMF)

avtal med Grekland är ett exempel på. Denna dynamik, som är högst verklig i och med

det innevarande monetära systemets uppbyggnad, gör att varu- och tjänsteproduktion

fortgående strömmar från den övriga ekonomin till kreditgivarna som främst är

affärsbanker. I verkligheten sker processen långsammare än i exemplet med ockraren

ovan, men principen är densamma. I tider då krediter beviljas rikligt expanderar

ekonomin, medan de i tider där kreditkranen stryps leder till deflation och

ackumulering av säkerheter till kreditgivaren, via en process liknande leken hela havet

stormar där fler och fler deltagare blir utan stol, eller i mer konkreta ordalag inte kan

34

betala tillbaka sina räntor och lån. Om man tar samma karikerade exempel, men istället

tänker sig att de tio personerna rör sig i en öppen ekonomi också med andra aktörer som

använder samma valuta, står låntagarna inför två val i hur de ska återbetala sina lån till

ockraren. Antingen måste de tjäna nya pengar i den omgivande ekonomin för att betala

räntan och kapitalbeloppet, eller så kommer de att bli tvungna att ge upp sina

säkerheter. Via räntan och lånet uppstår med andra ord ett tillväxttryck där de

skuldsatta måste producera och sälja ytterligare varor och tjänster i den övriga

ekonomin för att det ska vara möjligt att återbetala räntor och lån. Låt säga att alla

låntagare efter ett antal år lyckats med att återbetala sina lån genom att tjäna 5.000.000

dollar i den omgivande ekonomin. Efter det kan man tänka sig att ockraren lånar ut

dessa 5.000.000 dollar till samma ockerränta till ytterligare 50 personer och att cykeln

därefter upprepas. Med tiden sker en koncentration av välstånd hos ockraren, som

kompenseras med säkerheter i de fall han inte får tillbaka pengarna eller med finansiell

tillväxt i de fall låntagarna lyckas med återbetalningen. Eftersom alla pengar i ett

skuldbaserat penningsystem tillkommer som räntebärande skulder leder detta till ett

tillstånd där det aldrig finns tillräckligt med pengar för att betala av alla skulder och

räntor. Nya lån måste ständigt tas ut för att ekonomin ska hållas igång, och för varje lån

måste en ännu större summa pengar lämnas tillbaka. Alternativet är kreditkontraktion

och skuldavskrivningar i utbyte mot olika typer av kompensation såsom försäljning av

pantsatta säkerheter. Ett skuldbaserat penningsystem leder, eftersom det följer samma

principer som det karikerade exemplet, till ackumulering av ekonomiska resurser till

kreditsystemet som helhet i form av pengar (i högkonjunktur) och/eller tillgångar i

form av pantsatta säkerheter (i lågkonjunktur), samt ett tillväxttryck beroende på ett

tillstånd av knapphet där det alltid finns mer skulder än tillgängliga pengar i omlopp.

En annan konsekvens av denna dynamik är att de dolda räntekostnaderna i

konsumentpriser blir höga. Kathrin Latsch uppskattar att denna siffra i genomsnitt

utgör minst 30 procent på varor och tjänster. 48

35

2.4 Finansiella härskartekniker

Ny komplexitetsforskning visar att finansiella institutioner har inflytande på

samhällsekonomin även på andra sätt än genom att påverka penningmängden i endera

riktning genom att ge ut mer eller mindre lån. En studie gjord 2011 av tre schweiziska

ekonomer vid Schweiz Federala Teknologiska Institut ETH Zürich 49 visade att 40

procent av världens multionationella företags totala marknadsvärde är koncentrerat till

en kärna bestående av 147 företag som till tre fjärdedelar består av finansiella

institutioner och har nästintill full kontroll över sig själv. Med andra ord utgör denna

kärna ett samlat konsortium som via ett komplext nät av ägande utövar direkt

hierarkisk kontroll över en betydande del av världsekonomin.

Bild 3. Enligt Glattfelder et al är kontrollen över världsekonomin i hög grad

koncentrerad till finansiella institutioner genom indirekt och direkt aktieägande.

Att döma av ett brev från Franklin D. Roosevelt, USA:s president mellan 1933 och 1945,

till överste Edward Mandell House daterat till 1933, har det i högre kretsar sedan länge

varit ett etablerat faktum att Wall Streets tentakler sträcker sig ända in i politiken:

36

Den verkliga sanningen i frågan är, som både du och jag vet, att ett finansiellt

element i de större centren har ägt regeringen ända sedan Andrew Jacksons

dagar – och då gör jag inget undantag med Woodrow Wilsons regering. Landet

genomgår ett upprepande av Jacksons kamp med Bank of the United States –

bara i en långt större och bredare skala.50

Man kan notera att Roosevelt understryker att den politiska kontrollen inte var ny i och

med Federal Reserve Systems införande 1913 under Woodrow Wilsons regering även

om den då fördjupades ytterligare. Om man får tro Roosevelt har striden om den

penningpolitiska makten i USA pågått åtminstone sedan Andrew Jacksons regeringstid

mellan 1829 och 1837. Carrol Quigley, professor i historia vid Georgetown University i

USA, menar att vissa av kombatanterna i denna strid haft ett långtgående mål att

dominera inte bara det amerikanska politiska systemet, utan alla länders politiska

system och världsekonomin i sin helhet. I förordet till Tragedy and Hope skriver

Quigley följande:

Den finansiella kapitalismens makter hade ett annat långtgående mål, inget

mindre än att skapa ett globalt system under finansiell kontroll i privata händer

som skulle vara kapabelt att dominera varje lands politiska system och

världsekonomin i sin helhet. Systemet skulle kontrolleras på ett feodalistiskt sätt

av världens centralbanker genom att dessa gjorde hemliga överenskommelser

som fastslogs på regelbundna möten och konferenser. Toppstenen på systemet

skulle vara Bank for International Settlements i Basel, Schweiz, en privat bank

ägd och kontrollerad av världens centralbanker som i sig själva var privata

företag. Varje centralbank ... sökte dominera sin regering genom att kontrollera

finansministeriets lån, genom att manipulera växelkurser, genom att påverka

nivån av ekonomisk aktivitet i landet och genom att påverka samarbetsvilliga

politiker genom påföljande ekonomiska belöningar i affärsvärlden.51

37

Quigleys upplysningar är särskilt trovärdiga med tanke på hans nära kontakter till det

politiska och finansiella etablissemanget. Bland annat fick han i egenskap av Bill

Clintons mentor ett personligt tack i samband med att Clinton valdes till demokraternas

kandidat på partikonventet inför det amerikanska presidentvalet år 1992. Beskrivningen

av hur sammankomster mellan centralbankschefer på Bank for International

Settlements påverkar världsekonomin exemplifieras väl med Baselreglerna. Basel III

införs stegvis fram till 2019 och innebär exempelvis höjda kapitalkrav för affärsbanker,

som allt annat lika kommer att resultera i en minskad penningmängd i och med en

minskad multiplikatoreffekt. OECD har bedömt den negativa effekten av Basel III på

BNP till mellan 0,05 och 0,15 procent per år.52 Andra exempel på de styrmetoder som

Quigley beskriver är stora lån som med kort varsel kan återkallas och ger kreditgivaren

möjlighet att utöva direkt eller indirekt utpressning på en låntagare genom möjligheten

att kräva tillbaka lånet. Betydande makt finns också koncentrerad hos världens tre

dominerande kreditinstitut Moody's, Standard & Poor's och Fitch, vilka med en

nedvärdering av kreditvärdigheten kan försänka vilken nation eller företag som helst i

ekonomisk kris. Ett litet land som Finland får med en nedgradering från kreditbetyg

tuffare förutsättningar i och med att marknaden skulle kräva ökade räntor för

finländska statsobligationer, vilket var vad som skedde i Greklands fall i

efterdyningarna till den senaste finanskrisen. John Perkins, författare till Confessions of

an Economic Hitman (2005), berättar om mer vilda-västern-liknande varianter av hur

finansiell och politisk makt kan beblandas på mindre smakfulla sätt. Följande citat är

taget från en intervju med nyhetsprogrammet Democracy Now där Perkins pratar om

sina erfarenheter som så kallad ekonomisk torped.

De senaste fyra decennierna har vi ekonomiska torpeder i grund och botten

lyckats skapa det första verkligt globala imperiet. […] Vi har gjort det i första

hand utan militären, den kommer in endast som en sista utväg. Vi har gjort det

38

med ekonomiska metoder och väldigt diskret, vilket gör att det är ett hemligt

imperium till skillnad från alla historiens tidigare imperier. […] Ekonomiska

torpeder arbetar med många olika tekniker, men den vanligaste och mest

typiska är att vi identifierar resurser som ett storföretag behöver, såsom olja.

Genom organisationer som Världsbanken, eller någon av dess

systerorganisationer, organiserar vi ett enormt lån för nationen ifråga, men

pengarna går inte till landet självt utan till amerikabaserade storföretag såsom

Bechtel, Halliburton, General Motors, General Electric och dylika

organisationer som vi hör om hela tiden, för att bygga infrastruktur för projekt i

landet. De här projekten såsom industrianläggningar och kraftverk gynnar de

rikaste i landet och ger inget till de fattiga, förutom att avsiktligen ha försatt

landet i en enorm skuld som omöjligtvis kan återbetalas. I själva verket får de

fattiga lida eftersom lånet ska återbetalas. Detta betyder att landet inte kan ge

hälsovård och utbildning till sina fattiga och det sätts i en position där landet

förr eller senare inte längre kan betala av sina skulder. I det skedet återvänder vi

ekonomiska torpeder till landet och säger, okej, ni kan inte betala av era skulder,

så ge oss något att hugga tag i, sälj olja till våra oljeföretag billigt eller rösta med

oss i nästa FN-omröstning eller förstärk våra trupper någonstans i världen. På

detta sätt har vi skapat ett imperium utan att majoriteten av amerikanerna

förstår att det har hänt. 53

Perkins säger i samma intervju att Panamas president Omar Torrijos mördades 1981

som en följd av att ha vägrat följa anvisningar från ekonomiska torpeder.

Massmedia är ett annat maktmedel som kan användas för att påverka

samhällsutvecklingen. Redan 1917 menade den amerikanske kongressledamoten Oscar

Callaway att J.P. Morgan var i färd med att köpa till sig en dominant ställning på

mediamarknaden:

I mars träffades J.P. Morgan-intressena, stål- skeppsbyggnads- och

krutintressena och deras underordnade organisationer, tolv högt uppsatta män

39

inom tidningsvärlden och anställde dem för att välja ut de mest inflytelserika

tidningarna i USA och ett tillräckligt antal av dem för att på det hela taget

kontrollera policyn för dagspressen i USA. […] De fann att det bara var

nödvändigt att köpa kontrollen över 25 av de största tidningarna. Man kom

överens om de 25 tidningarna; hemliga sändebud skickades iväg för att köpa

policyn, den nationella och internationella, för dessa tidningar; […] en redaktör

anskaffades för varje tidning för att ordentligt övervaka och redigera

information beträffande frågor om försvarsberedskap, militarism, finansiella

riktlinjer och andra saker av en nationell och internationell karaktär som ansågs

livsviktiga för köparnas intressen [och för att undertrycka] allt som stod i

opposition till önskemålen hos de intressen de tjänade. 54

I boken The Underground History of American Education: A Schoolteacher’s Intimate

Investigation Into the Problem of Modern Schooling (2000), spårar John Taylor Gatto

hur stiftelser som Rockefeller Foundation under 1900-talet spelat en inflytelserik roll i

samhällsutvecklingen bland annat genom att på olika sätt påverka

utbildningssystemet.55 Om man nystar vidare i de ledtrådar som Quigley gav, kan man

också finna belägg för att olika typer av semi-anonyma samarbetsforum används av

storfinansen för att diskutera aktuella frågor med företagsledare och politiker. Enligt

Quigleys uppgifter testamenterade den brittiske gruvmagnaten och politikern Cecil

Rhodes merparten av sin förmögenhet från gruvbrytningen i dåvarande Rhodesia

(nuvarande Zimbabwe och Zambia) och Kapkolonin till att grunda en anonym

organisation med ambitionen att främja utvecklingen av ett globalt herravälde under

brittisk kontroll.56 Nathan Rothschild namnges i Tragedy and Hope som en av Rhodes

tilltänkta medlemmar i organisationens inre cirkel. I boken Rothschild: Familjen,

makten, rikedomen (1988), som författaren Derek Wilson skrev i samarbete med

familjen Rothschild med tillgång till en stor del av deras arkiv, bekräftas det att Rhodes

år 1888 skrev ett testamente enligt vilket Nathan Rothschild skulle förvalta huvuddelen

av hans tillgångar för att finansiera ett ominöst hemligt sällskap som skulle verka för

40

utbredningen av det brittiska imperiets makt.57 Bakgrunden till detta ska ha bland

annat ha varit att Rothschild bistod med finansiering av Rhodes Afrikaprojekt. Enligt

Quigley var Rhodes testamente grundstenen för The Round Table Organization, en

bläckfiskorganisation från vilken bland annat Council on Foreign Relations (CFR) ska

ha utvecklats som en arm med fokus specifikt på USA. På CFR:s hemsida kan man läsa

att bland annat JP Morgan Chase & Co, Bank of America, Citigroup och Goldman Sachs

listas som organisationens grundare. I den så kallade President’s Circle återfinns

Barclays, Bloomberg, Credit Suisse, Deutsche Bank, Moody’s, Morgan Stanley, Soros

Fund Management, Shell och Google. Rothschild North America Incorporated listas

bland dess företagsmedlemmar tillsammans med bland andra Standard & Poor’s, PwC,

Western Union, Microsoft, Facebook, AT&T, Time Warner, Merck, GlaxoSmithKline

och Walmart. Framstående personliga CFR-medlemmar inom finanssektorn har bland

annat inkluderat Paul Warburg (Styrelsemedlem CFR 1921-1932 och deltagare på mötet

på Jekyll Island 1910), David Rockefeller (Styrelsemedlem CFR 1949-1985, ordförande

1970-1985). Paul Volcker (ordförande Federal Reserve 1979-1987), Alan Greenspan

(dito 1987-2006), James Wolfensohn (Chef för Världsbanken 1995-2005), Paul

Wolfowitz (dito 2005-2007), Robert Zoellick (dito 2007-2012), samt finansmagnaten

George Soros. Bland kända CFR-politiker återfinns de amerikanska presidenterna

George H.W. Bush och Bill Clinton.58 Hösten 2013 uppmärksammade dansk media en

studie gjord av Dino Knudsen vid Köpenhamns Universitet av hur den CFR-liknande

Trilaterala Kommissionen, ett forum med främsta fokus på Asien, under 40 år på olika

sätt påverkat västvärldens regeringar. 59 Medlemmarna i CFR och Trilaterala

Kommissionen överlappar till viss del - exempelvis är den mångårige CFR-ordföranden

David Rockefeller grundare av den Trilaterala Kommissionen.60 Samme Rockefeller är

också medlem i Bilderbergruppen som har sitt främsta fokus i Europa. Wolfowitz,

Wolfensohn och Zoellick är andra exempel på CFR-medlemmar som deltagit på

Bilderbergkonferenser.61 Från nordiskt håll kan man speciellt nämna Jorma Ollila och

Jacob Wallenberg som under lång tid fungerat som medlemmar av Bilderbergmötets

41

styrkommitté. Med bakgrundsinformationen som lyfts upp i detta kapitel torde det

finnas tillräckliga skäl för att illustrera en maktpyramid med finansiellt och politiskt

kapital i stil med bild 4.

Nationalekonomer vet att den fria marknaden är ett hypotetiskt ideal som sällan eller

aldrig existerar i sin renaste form, men frågan är om man generellt inser till vilken grad

den finansiella och politiska makten på makronivå är överlappande och koncentrerad i

dagens läge. Bank- och penningsystemets nuvarande strukturer utgör en central

plattform för att sådan maktkoncentration ska kunna upprätthållas och stärkas

ytterligare. Diskussionen i avhandlingens tredje kapitel fokuserar mot den bakgrunden

på olika aspekter av alternativa penningsystem och monetära reformer.

42

Bild 4. Exempel på maktpyramid som inkluderar både finansiellt och politiskt kapital.

43

3 Alternativa penningsystem

Att säga att en stat inte kan förverkliga sina syften för att det inte finns pengar,

är som att säga att en ingenjör inte kan bygga vägar för att det inte finns några kilometer.

Ezra Pound 62

Det finns, milt sagt, mycket olika åsikter om hur penningsystemet bör förändras. Vissa

anser till och med att pengar i sig självt är av ondo och vill av det skälet avskaffa

penningsystemet helt och hållet. Detta tredje kapitel fokuserar på att visa olika aspekter

av alternativa penningsystem som kan skilja sig åt beroende på hur ett specifikt system

är utformat. Åtminstone sju sådana aspekter kan urskiljas enligt nedanstående:

1) Kontroll. Vem har kontrollen över penningskapandet? Vilken dagordning följer

den som innehar kontrollen? Vilka principer tillämpas i hur penningsystemet

och penningmängden regleras?

2) Reserver. Ska banksystemet baseras på fraktionella eller fulla reserver? Detta hör

indirekt ihop med den första aspekten eftersom fraktionella reserver innebär att

banker kan skapa pengar när de ger ut lån. Fulla reserver innebär att banker inte

kan låna ut pengar utan en insättares tillstånd och därigenom inte heller kan

skapa pengar genom kreditgivning.

3) Konvertibilitet. Ska en valuta vara knuten till exempelvis guld eller ska man ha

en fiat-valuta som inte är knuten till en viss kvantitet av en specifik vara eller

tjänst?

44

4) Räntemekanismen. Ska räntemekanismen ha samma roll som den har idag? Ska

all ränta ses som ocker? Ska den verka som ett mellanting exempelvis genom att

processen varigenom pengar skapas hålls räntefri?

5) Integritet och transparens. Ska målet för en valuta vara att alla transaktioner

övervakas eller ska målet vara att maximera den personliga integriteten och

möjliggöra anonyma transaktioner? Är bank- och penningsystemet lätt att förstå

för den breda massan och därigenom transparent ur granskningssynvinkel?

6) Monokultur eller multikultur. Ska man sträva efter att ha en enda valuta i ett

samhälle eller bör det finnas monetär diversitet på global och nationell nivå?

7) Målfunktion. Målfunktionen syftar på det genomgripande syftet (oavsett om det

är uttalat eller inte) med ett specifikt bank- och penningsystem.

Alla ovannämnda sex punkter utgår från målfunktionen för vad ett visst system

strävar att uppfylla och kan anpassas efter de specifika förutsättningar som råder

i ett visst samhälle.

3.1 Kontroll

Kontrollen över bank- och penningsystemet kan vara centraliserad till en enda instans

eller vara fördelad på flera olika instanser. Den mest grundläggande delen av den

kontrollen är reglering av penningmängden inklusive skapelse och förstörelse av

pengar. John Maynard Keynes menade att nytt inflöde av pengar inte orsakar inflation

så länge det finns kortsiktigt outnyttjad produktionskapacitet som beror på låg köpkraft.

Vad Keynes inte lade lika mycket vikt på var på vilket sätt detta inflöde av nya pengar

45

sker. Det är en avgörande skillnad om nya pengar, som idag, slussas ut som

räntebärande skulder till privata agenter, jämfört med om det sker genom att en

institution under gemensamhetens kontroll köper varor och tjänster utan affärsbanker

som mellanhand. Uppfinnaren Thomas Edison är en måhända oväntad källa som

förespråkat offentlig reform enligt denna princip, vilket framkom i en intervju med

New York Times i december 1921:

Om vår nation kan ge ut en dollarobligation, kan den ge ut en dollarsedel. Den

beståndsdel som gör obligationen bra gör sedeln bra. Skillnaden mellan

obligationen och sedeln är att obligationen låter penningmäklaren inkassera

obligationens dubbla belopp och ytterligare 20 procent. Sedlar däremot, den

ärliga sorten som föreskrivs av konstitutionen, betalar inte någon som inte

bidrar på något användbart sätt. Det är absurt att säga att vårt land kan ge ut

obligationer men inte kan ge ut sedlar. Båda är löften att betala, men den ena

gör ockraren fetare och den andra hjälper folket.63

Om man, i det fall köpkraften redan är maximerad, godtar en normal prisökningstakt på

två procent per år som en form av indirekt beskattning, finns det skäl att anta att statens

mest centrala projekt enligt Edisons förslag kan finansieras genom att spendera nya

pengar in i cirkulation. Ett alternativ till att sätta valutan i cirkulation genom offentlig

upphandling är så kallad social kredit som 1924 förmulerades i boken Social Credit av

C.H. Douglas64, vilket innebär att staten utfärdar ny valuta direkt till medborgarnas

plånböcker som en typ av medborgarlön. I vissa sammanhang hänvisas valuta som

spenderas i cirkulation via statsbudgeten till som ”Greenbacks” efter den speciella form

av dollar med grön baksida som gavs ut under Abraham Lincolns regering för att

finansiera nordstaternas krigskostnader i det amerikanska inbördeskriget.65 Exempel på

penningsystem där staten spenderar pengarna i cirkulation, istället för att som idag först

låna dem och sedan spendera dem i cirkulation, finns att hitta ännu längre tillbaka i

46

historien. Så kallade tallypengar verkade som lagligt betalningsmedel i medeltidens

England och fungerade genom att dekorerade trästycken bröts i två delar på längden.

Den ena halvan spenderades i omlopp av kungamakten och accepterades sedan för att

betala skatt. Eftersom alla trästycken bryts itu på ett unikt sätt är tallypengar svåra att

förfalska och eventuella bedrägerier upptäcks senast i det skedet då karvstocken

återlämnas till utgivaren. Tallyvalutan fungerade som betalningsmedel fram till dess att

en guldstandard gradvis efterträdde tallyn efter Bank of Englands införande 1694.66

Enligt Thorold Rogers, ekonomisk historiker på 1800-talet från Oxford, kunde en vanlig

bonde eller arbetare i renässansens England i slutet av 1400-talet försörja sin familj med

mat i ett år genom att arbeta mellan 10 och 15 veckor.67 En sådan siffra talar för att det

samtida ekonomiska systemet var välfungerande för de breda folklagren, vilket

åtminstone delvis bör kunna tillskrivas tallyvalutan.

Weimarrepublikens hyperinflation mellan 1920 och 1923 har använts som ett

avskräckande exempel på varför det inte är en god idé att staten kontrollerar

penningmaskinen. Hjalmar Schacht, centralbankschef i Weimarrepubliken från 1923

till 1931 och i Nazityskland mellan 1933 och 1939, vittnade samtidigt om aspekter av

den tyska ekonomin under 20- och 30-talet som generellt sett inte nämns i moderna

läroböcker. I sin bok The Magic of Money, som publicerades tre år före Schachts död

1970, nämner Schacht exempelvis att lån som Reichsbank beviljade till privat

spekulation i början av 20-talet var en bidragande faktor till den galopperande

inflationen.68 Vidare ger Schacht en kompletterande förklaring till hur Tyskland efter

Adolf Hitlers makttillträde 1933 på så kort tid kunde ta sig från ekonomisk ruin och

massarbetslöshet till en position som Europas ledande industrination med obefintlig

arbetslöshet. Den ekonomiska återhämtningen i 30-talets Tyskland är speciellt

uppseendeväckande med tanke på att den skedde samtidigt som omvärlden led stora

vedermödor i den stora depressionens eftermälen. Vissa har pekat på de inställda

betalningarna av Versaillesfördragets krigsskadestånd som en bidragande förklaring till

detta skeende, medan andra antagit att det skedde genom konfiskering av judiskägda

47

tillgångar. Utländska investeringar och understöd från Bank for International

Settlements (BIS) har också nämnts som möjliga variabler i ekvationen. Enligt Hjalmar

Schacht låg den främsta förklaringen i införandet av de så kallade MEFO-sedlarna som

staten i samarbete med centralbanken började tillföra ekonomin snart efter Hitlers

maktövertagande:

MEFO-systemet är ett anmärkningsvärt exempel på det faktum att det är möjligt

att kompensera för kapitalbrist med hjälp av kredit utan att riskera att

frambringa inflation som orsakar prisförhöjningar. [...] John Maynard Keynes

tog sig an problemet teoretiskt, och MEFO-transaktionerna bevisade den

praktiska tillämpningen av idén.69

Schacht beskriver MEFO-systemets utformning i praktiken enligt följande:

Systemet fungerade på följande sätt: ett företag med ett startkapital om en

miljon mark startades. En fjärdedel av kapitalet kom från var och en av de fyra

företagen Siemens, A. G. Gutehoffunungshiitte, Rheinstahl och Krupps.

Leverantörer till statens ordrar fick kvitton på sina varor som accepterades [...]

som betalningsmedel. Företaget gavs det registrerade namnet

Metallforschungsgesellschaft (Metallforskningsföretaget – förkortat MEFO) och

av denna orsak kallades kvittona MEFO-sedlar. Riket garanterade alla skulder

som MEFO åtog sig och garanterade således även MEFO-sedlarna till fullo. [...]

En annan aspekt var än mer ovanlig. Reichsbank företog sig att acceptera alla

MEFO-sedlar oavsett tidpunkt, storlek, antal och utgångsdatum, och växla dem

till pengar. Sedlarna förräntades med fyra procent. På detta sätt gavs

MEFO-sedlarna sånär egenskapen av pengar, dessutom räntebärande sådana.

Banker, sparbanker och företag kunde förvara dem precis som om de var

kontanter.70

48

Schacht gav med dessa ord ett eftertryckligt erkännande åt MEFO-sedlarna, men

samtidigt ville han i slutet av sin aktiva tid inte vidareutveckla systemet på det sätt som

den högsta ledningen önskade. Schacht hävdar att detta var skälet till att han tvingades

lämna sin chefspost på Reichsbank i januari 1939.71 I Mein Kampf (1925) framkommer

också att Hitler hade starka personliga uppfattningar om bank- och penningpolitik. I

kapitel 8, med rubriken Begynnelsen av min politiska aktivitet, skriver Hitler att den

monetära frågan tack vare en Gottfried Feder blev en del av hans politiska plattform så

tidigt som 1919:

Medan jag lyssnade på Gottfried Feders första föredrag om att bryta

ränteslaveriets tyranni, förstod jag direkt att den berörde en teoretisk sanning

som skulle vara av enorm vikt för det tyska folkets framtid. [...] Tysklands

utveckling stod redan alltför klar för mig för att jag inte skulle förstå att den

hårdaste striden inte måste utkämpas mot fientliga nationer, utan snarare mot

det internationella kapitalet. […] Striden mot det internationella finans- och

lånekapitalet har blivit den viktigaste punkten i programmet för den tyska

nationens kamp för sin självständighet och frihet.72

Gottfried Feder var tillsammans med Anton Drexler och Hitler en av NSDAP:s tidiga

nyckelpersoner. Som partiets ledande ekonomiske ideolog formulerade Feder bland

annat partiprogrammet till de avgörande valen under 1932 och 1933. Vid sidan av de

antisemitiska inslagen står i programmet på sidan 30 beskrivet att partiets ekonomiska

princip är att ”finans skall tjäna staten, finansmagnater ska inte ska skapa en stat i staten,

därav målet att bryta ränteslaveriet”. I konkreta ordalag förespråkas bland annat att

avskaffa statens skulder till de stora finanshusen och ge ut räntefri valuta för att

finansiera större offentliga projekt, samt att grunda en bank för att bevilja räntefria lån

till utveckling av näringslivet.73 Schacht, som själv inte var nationalsocialist, motsatte

49

sig flera av dessa reformer och verkar även ha lyckats avstyra införandet av dem under

sin tid som centralbankschef. Schacht skriver själv i The Magic of Money:

Nationalsocialistisk agitation under Gottfried Feders ledarskap riktade stor vrede

mot privat bankverksamhet och mot hela valutasystemet. Nationalisering av

bankerna, befrielse från ränteslaveri och införandet av

statliga ”Feder”-giropengar, dessa var slagord som skulle blivit slutet för vår

bank- och penningekonomi. Jag var tvungen att avleda Hitler från dessa

destrukiva föreställningar.74

Schachts ovanstående uttalande, tillsammans med hans bakgrund inom den

internationella finanssektor som Hitler utgav sig att strida emot, gör det något

förunderligt att Feder efter nazisternas maktövertagande endast fick en marginell

position i den nya regeringen och valdes bort från posten som centralbankschef till

förmån för Schacht. Även om Schachts MEFO-stimulans kortsiktigt räddade landet från

den akuta ekonomiska krisen emitterades den, om Schachts beskrivning är korrekt, som

en räntebärande statsskuld enligt en princip som ligger nära det moderna

penningsystemets dynamik. En av flera möjliga förklaringar till Schachts utnämning

framom Feder är att den var en del av ett alliansbygge mellan Hitler och industriella

intressen, bland vilka den välrenommerade Schact var långt mer populär än den mer

populistiskt inriktade Feder. Trots de tragedier denna tidsepok förde med sig, kan man

konstatera att den inbegriper ett anmärkningsvärt kapitel monetär historia som

ytterligare belyser den politiska dramatik som omgivit kontrollen över bank- och

penningsystemet.

Ett reformalternativ som syftar till att öka medvetenheten om penningmakten som ett

centralt samhälleligt maktinstrument, är att erkänna den som en fjärde oberoende

statsmakt vid sidan av den lagstiftande, verkställande och dömande makten och införa

allmänna val till bankfullmäktige istället för att som i dagsläget låta riksdagen utse dess

50

representanter. Man kan samtidigt understryka att penningmakten inte nödvändigtvis

måste vara en offentlig institution. Den kan också kontrolleras av en ideell organisation,

exempelvis genom så kallade allmänningsstiftelser enligt Peter Barnes beskrivning i

Capitalism 3.0. 75 Wikimedia Foundation är ett exempel på hur sådana

allmänningsstiftelser kan användas – i det fallet för att driva den ideella encyklopedin

Wikipedia. I teorin är det möjligt att också bygga ett valutasamfund enligt samma

princip. Så kallade LETS-system (från engelskans Local Exchange Trading Systems – det

vill säga lokala system för handelsutbyte) är exempel på hur sådana valutasamfund kan

konstrueras på lokal nivå. Från början uppstod LETS i 80-talets Kanada i den lilla staden

Courtenay som då hade en arbetslöshet på omkring 40 procent. Efter att märkbart ha

förbättrat situationen rönte den nya valutan stor popularitet bland lokalbefolkningen

och har sedan dess spridit sig över hela världen i många olika varianter.76 Namnet på

själva valutan är även det godtyckligt, LETS är endast en gemensam nämnare för

grundidén att sätta upp ett valutasamfund under lokal, regional, nationell eller

potentiellt även global kontroll. En business-to-business-variant på ett LETS-liknande

system är den schweiziska valutan WIR som verkat på nationell nivå parallellt med

konventionell valuta och bidragit till att stabilisera den schweiziska ekonomin ända

sedan 1934. Enligt en undersökning från 2010 användes WIR av 16 procent av alla

schweiziska företag.77 Ett typiskt LETS-system ger varje person i ett kreditsamfund

(geografiskt eller med annan gemensam nämnare) rätten till en viss mängd räntefri

kredit som de kan använda för att köpa varor och tjänster. Exempelvis kan en person gå

till frisören och enligt överenskommelse betala med låt säga € 5 och L 15 eller € 10 och

L 10. Kunden debiteras med -15 (eller -10) på sitt LETS-konto medan frisören krediteras

+15 (eller +10) för sin tjänst. I det skedet uppstår nya pengar. Den tillåtna mängden

kredit per person och de regler som gäller för att bevilja kredit kan utformas godtyckligt

beroende på samhällets speciella mål och behov.

51

3.2 Reserver

För att penningskapande ska kunna övergå från privatiserad till offentlig eller annan

gemensamhetskontroll, måste det nuvarande systemet baserat på fraktionella reserver

övergå till ett system baserat på vad som kallas fulla reserver. Systemet baserat på

fraktionella reserver gör det finansiella systemet sårbart. Detta eftersom problematiska

situationer kan uppstå av att en tillräcklig mängd insättare vill ta ut sina innehav från

banken eller inte kan fullfölja sina låneåtaganden. Internationella Valutafonden räknar

antalet finansiella kriser mellan åren 1970 till 2010 till sammanlagt 425 stycken,

fördelat på 145 bankkriser, 208 valutakrascher och 72 nationella skuldkriser.78 Av dessa

har åtminstone bankkriserna ett samband med bräckligheten som finns inbyggt i

systemet baserat på fraktionella reserver. I diskussionen om finansiell stabilitet är det

även värt att kort nämna de stora försäkringsbolagen. När finanskrisen 2008 bröt ut var

det inte bara banker som behövde extra understöd för att undvika kollaps. Även

försäkringsbolag såsom AIG var i behov av räddningspaket, mycket på grund av så

kallade Credit Default Swaps (CDS) som i finanskrisens eftermälen blev kända som

finansiella massförstörelsevapen. CDS utgör i praktiken en motsvarighet i

försäkringsbranschen till bankverksamhet baserat på fraktionella reserver i det att de

härrör från att försäkringsbolag tar på sig långt större åtaganden än de kan fullfölja i

tider av finansiell kris. En reform som är utformad för att förebygga finansiella kriser

som dessa är den så kallade Chicagoplanen som presenterades 1933 vid University of

Chicago. Upphovsmännen till planen tog inspiration från Frederick Soddys arbeten på

området i ett försök att reformera den amerikanska ekonomin efter den stora

depressionen. IMF-ekonomen Michael Kumhof som nämndes i det förra kapitlet är en

av dem som åter fört upp förslaget i moderniserad tappning.79 I generella ordalag

innebär Chicagoplanen en övergång till det system som allmänheten tror att dagens

system är, det vill säga att banker endast kan låna ut pengar som de får från inlåning.

Utlåning skulle efter reformen kräva en insättares medgivande, vilket betyder att denne

52

inte heller kan kräva tillbaka sina pengar under lånetiden av det enkla skälet att båda

parter är väl införstådda i att pengarna är utlånade. Med en sådan reform skulle

bankrusningar inte längre vara ett potentiellt problem eftersom alla pengar som finns

tillgängliga för uttag på kundens bankkonto under ett system med fulla reserver alltid

måste finnas i banken. En annan konsekvens av detta är att insättare lättare kan

kontrollera till vilket ändamål deras pengar används. Seigniorage, det vill säga vinsten

av att skapa nya pengar, skulle under Chicagoplanen överföras från kommersiella

banker till offentligheten. De Chicago-inspirerade IMF-ekonomernas förslag har stora

likheter med ett reformförslag från den brittiska tankesmedjan Positive Money.80

Bild 5. Delar av reformförslaget från Positive Money.

53

Förslaget från Positive Money inkluderar en övergång till fulla reserver genom att

särskilja på insättningskonton där pengar endast förvaras och på konton för utlåning

och investeringar. Vidare inkluderar förslaget bland annat att låta penningskapandet

kontrolleras av en oberoende demokratiskt vald kommitté som skulle ha uppgiften att

råda över hur mycket pengar som ska tillföras ekonomin, medan staten skulle ansvara

för att spendera pengarna. Ett sådant system skiljer sig från det nuvarande

centralbankssystemet med att nya pengar tillförs realekonomin först snarare än som

idag genom lån till bostäder och köp av olika värdepapper på finansmarknaden som

endast indirekt stimulerar realekonomin. Åtgärden syftar till att minska risken för

bubblor på bostadsmarknaden och mer effektivt stimulera sysselsättning.

Frederick Soddys förslag till hur en övergång till fulla reserver skulle ske utan att orsaka

finansiell härdsmälta, vilket kan ske om det införs obetänksamt, består i att låta banker

låna nya pengar från statens bank för att täcka upp sina reservunderskott. Med denna

manöver skulle bankerna förbli fortsatt likvida utan att bli tvungna att återkalla lån

samtidigt som statsskulden skulle minska, kvittas eller övergå i en fordran. Sett från

diskussionen om fraktionella jämte fulla reserver är den europeiska bankunionen, som

inkluderar att EMU:s medlemsländer kollektivt kommer att ansvara för framtida

räddningspaket till krisbanker genom vad som kallas för Single Resolution Mechanism,

en lösning som fokuserar på symptomen och inte på de bakomliggande orsakerna till

det finansiella systemets instabilitet.

3.3 Konvertibilitet

Hollywood-produktionen In Time från 2011 är ett bokstavligt porträtt av uttrycket att

tid är pengar. Filmens handling utspelar sig i en fiktiv verklighet där alla människor

slutar åldras vid 25 års ålder. Alla har en klocka på armen som, om den tickar ner till 0,

automatiskt avrättar personen genom ett inopererat mikrochip i armen. Alla får betalt

för varor och tjänster i timmar, dygn och veckor. De rika lever för evigt, medan de

54

fattiga i väldigt konkret mening hankar sig fram en dag i taget. I en sådan fiktiv

verklighet kan var och en konstatera att efterfrågan på denna valuta är garanterad

genom sitt intima samband med tid. Valutan Ithaca Hours81, en av de mest spridda

alternativa valutorna i USA, är en mindre extrem variant på en tidsbaserad valuta som

bygger på en allmän riktlinje för en timlön på en ”HOURS”. Riktlinjen är inte tvingande

och var och en kan själv betala mer för mer kvalificerade tjänster. I Japan har den

tidsbaserade valutan Fureai Kippu (ung. ”vårdrelationsbiljett”) använts för att

komplettera äldrevården genom att betala för assistans av den äldre befolkningen med

en valuta som kan användas under egen sjukdom eller pension, eller ges till släktingar i

behov av omsorg i andra delar av landet.82 Att göra en valuta direkt konvertibel till tid,

guld eller någon annan vara eller tjänst, syftar till att garantera en valutas bytesvärde

och förtroende för den, både på kort och lång sikt. Det mest typiska exemplet är

guldstandarden, som innebar att man på begäran kunde lösa in sina papperspengar mot

guld. På sätt och vis kan man säga att dollarn fortfarande är indirekt uppbackad av den

så kallade oljedollarn, som inneburit att olja endast kunnat köpas i dollar. Med detta har

den garanterade globala efterfrågan på olja i sin tur garanterat efterfrågan på dollar.

Man kan spekulera i huruvida Irans beslut att övergå från dollarn till att sälja sin olja i

utbyte mot andra valutor såsom yen, yuan och rubel utgjort en del av motivbilden till

den hårdföra politiken gentemot landet från amerikansk sida.

Ett förslag som förts upp för diskussion i Ryssland är att övergå från oljedollarn genom

att knyta rubeln till en elektricitetsstandard där varje rubel skulle garantera utbyte mot

ett visst antal kilowattimmar.83 Vladimir Zaznobin, professor i konceptuell teknologi

(se kapitel 1.7) från Sankt Petersburgs Statliga Lantbruksuniversitet, är en av dem som

lyft upp förslaget. Zaznobin argumenterar bland annat för att den ekonomiska

vetenskapen skulle bli mer vetenskaplig om man kunde etablera en fast måttenhet för

ekonomiskt värde som motsvarar metriska och andra enheter inom naturvetenskaperna.

En fördel med elektrostandard enligt Zaznobins argumentation är att den till skillnad

från oljedollarn kan preciseras mer exakt. Guldstandardens styrka låg enligt Zaznobin i

den egenskap han benämner som så kallad invariant-prislista, som enligt hans sätt att

55

använda begreppet syftar på en vara eller tjänst som alla övriga varor och tjänster i den

övriga ekonomins värde mäts i – varde det guld eller kilowattimmar. Zaznobin pekar på

att guld historiskt sett har haft just denna egenskap, men att guldbaserad valuta inte

längre kan tjäna den moderna civilisationens behov eftersom det har svag reell koppling

till den moderna ekonomin. Elektricitet däremot utgör en av dess främsta

grundförutsättningar. Man får förutsätta att en valuta med elektrostandard har

egenskapen att mängden valuta rimligtvis endast kan expanderas när elproduktionen

ökar. Om en ökad elektricitetsproduktion betyder ökad produktionskapacitet inom

industrin, bör elektrovaluta kunna ges ut utan att orsaka ett förhöjt prisindex. Vidare får

man anta att kontrollen över valutaskapandet under en elektrostandard är beroende av

vem som kontrollerar och reglerar elproduktionen.

Även koldioxidbaserad valuta är i viss mån en typ av energistandard i ett samhälle som

baseras på fossila bränslen. Den stora risken med en koldioxidvaluta är om de tillåtna

utsläppsmängderna, och därigenom penningmängden, skulle stramas åt utan att detta

skulle kompenseras med en motsvarande utbyggnad av ersättande energiresurser och

därigenom orsaka ekonomisk härdsmälta. Bernard Lietaers förslag till en global

referensvaluta, kallad Terra84, är ett exempel på hur en valuta kan backas upp på ett mer

diversifierat sätt. Terrasystemet är utvecklat för att verka som en kompletterande valuta

i den globala handeln som kan stärka ekonomin främst under lågkonjunktur.

Terra-systemet, illustrerat enligt bild 6, kan beskrivas i följande femstegsförlopp:

1a. En oljeproducent med överflöd i lagret på grund av dåliga tider säljer 1 miljon fat råolja

till Terra-alliansen.

1b & 1c: Terra-alliansen säljer en del av oljan till andra medlemmar av alliansen som redan

har Terra för att ha ett lager med sammanlagt 12 olika varor som backar upp valutan.

Varorna ska bestå av dem som mest används i global handel, såsom spannmål, koppar och

fordringar till containertransporter.

1d: Marknadspriset för råolja är i dagsläget ungefär 100 dollar per fat. Låt säga att

Terra-alliansen sätter referenspriset för 1 Terra till cirka 10 dollar dollar. Således köps oljan

för 10 miljoner Terra som oljeföretagets konto krediteras med. I det skedet skapas Terra.

56

Bild 6. Schema för referensvalutan Terra.

2a: Oljeföretaget använder sitt innehav av Terra för att köpa en oljerigg från ett företag som

är villigt att acceptera Terra i handel.

2b: Oljeriggsförsäljaren använder Terra för att köpa komponenter från sina egna

underleverantörer.

2c: Processen av cirkulation fortsätter tills dess att Terran löses in från alliansens lager.

57

3: Oljeproducenter och andra Terraanvändare betalar en så kallad demurrage-avgift från

sina konton som ungefär kan översättas som rostningsavgift. Avgiften beror på hur mycket

Terra man har på sitt konto multiplicerat med tiden. Om man i genomsnitt haft 100.000

Terra på sitt konto under ett år, debiteras exempelvis 1 procent – det vill säga 1000 Terra.

Avgiften används av Terraalliansen för att finansiera administrationen. Rostningsavgiften

syftar till att främja fortsatt cirkulation av valutan. Syftet med Terran är således att i första

hand verka som utbytesmedium och endast i andra hand fungera som värdebevarare.

4: Om man återväxlar Terran till dollar eller någon annan valuta debiteras en 2-procentig

avgift. Syftet med inlösningsavgiften är att det ska vara snäppet fördelaktigare att behålla

valutan i omlopp än att lösa in den. I återväxlingen säljer alliansen den mängd varor som

Terran motsvarar och ger inlösen i konventionell valuta.

5: Andra har möjlighet att använda Terra som en referensvaluta för att minska risken för

skada genom valutakursväxlingar även om de använder konventionell valuta i sin

verksamhet.

Vid sidan av att komplettera konjunkturcykeln skulle syftet vara att göra det lättare för

företag att verka utan att ta lån och därigenom motverka kortsiktigt tänkande och

artificiellt betingat tillväxttryck som följer av räntebärande skuldsättning. Via Terran

kan företag, och även länder, i dåliga tider sälja delar av sitt varuöverskott i utbyte mot

Terra. Valutan är designad för att verka parallellt med konventionell valuta och verkar

endast i elektronisk form. När det gäller uppbackning kan man se att Terran är

garanterat konvertibel till en viss mängd varor. I diskussionen om uppbackning bör man

även nämna den konventionella varianten av pengar – som upprätthåller sitt värde på

tre sätt. Det första är det faktum att man måste inneha dessa pengar för att betala sin

skatt. Det andra sättet som pengarna hålls efterfrågade är att det alltid finns en större

mängd skulder än det finns valuta i omlopp. En tredje aspekt är att någon typ av pengar

alltid efterfrågas som ett verktyg som bytesmedel, värdebevarare och standardiserad

värdemätare. Det betyder att ett fiat-monopol, som inte är specifikt uppbackat av någon

specifik vara eller tjänst (exempelvis elektricitet), de facto är uppbackat av hela

ekonomins varu- och tjänsteproduktion eller, som Soddy uttryckte det, av det virtuella

58

välståndet. I värsta fall kan garanterad konvertibilitet till en viss mängd av en vara till

och med vara till skada för ekonomin. En ren guldstandard garanterar att pengar kan

konverteras till en viss mängd guld, men samtidigt förutsätter det att

produktivitetsökningar kompenseras med prisdeflation istället för med ökad

penningmängd och stabil prisnivå. Förespråkare för guldstandard argumenterar ofta för

att en guldvaluta skulle vara överlägsen när det gäller valutans stabilitet, men

guldprisets volatilitet antyder att inte heller detta kan tas för givet. En valutas

värdebevarande förmåga är inte heller nödvändigtvis det mest centrala för ett

välfungerande penningsystem, vilket experimentet i Wörgl, som tas upp i följande

kapitel, påvisar. När man utreder huruvida ett penningsystem ska bygga på

konvertibilitet till en viss vara eller inte, bör man således specificera vilket syfte man

vill uppnå med det. Olika förutsättningar för olika typer av ekonomier kan kräva olika

typer av lösningar för att uppnå önskat resultat.

3.4 Räntemekanismen

En gammal historia berättar om en persisk kejsare som var så exalterad över ett nytt

schackspel att han erbjöd schackspelets uppfinnare att fullgöra vilken önskan som helst.

Uppfinnaren, som var en mycket klok matematiker, bad om ett enda korn spannmål för

den första schackrutan och ett dubbelt ökande antal korn för var och en av de

resterande 63 schackrutorna. Kejsaren blev först glad över matematikerns måttfullhet,

tills dess att han insåg att denna exponentiella önskan skulle göra att han enbart för den

sista rutan skulle ha behövt ge matematikern mer spannmål än som fanns tillgängligt i

hela världen. Måhända är det den exponentiella dynamiken i ränta på ränta som fick

Aristoteles, och även det gamla Mellanösterns profeter, att uttala sig i tydliga ordalag

om hur man lånar pengar i enlighet med naturens högre ordning.

I Koranen står skrivet att handel inte strider mot Guds vilja, men däremot görs ett

59

kategoriskt fördömande av ränta (i texten benämnt som ocker):

De som livnär sig på ocker skall uppstå [till Domen] lika ostadiga på benen som den som

Djävulen med sin beröring slagit med vansinne. De säger nämligen: "Handel är inte

annorlunda än ocker." Men Gud har förklarat handel lovlig och förbjudit ocker. Den

som efter att ha fått kunskap om Guds allvarliga varning upphör att bedriva ocker får

behålla vad han dessförinnan vunnit, men Gud skall fälla den slutliga domen över

honom. Och de som faller tillbaka i denna synd har Elden till arvedel och där skall de

förbli till evig tid.85

Femte Mosebokens skrivelser presenterar ett helt annat synsätt som visar att

perspektivet på lån och ränta som sociala styrmekanismer är mycket gammalt:

När Herren, din Gud, välsignar dig, så som han har lovat dig, skall du låna ut till många

folk men aldrig själv behöva låna, och du skall härska över många folk, men de skall

aldrig härska över dig. [...]

Du får inte ta ränta av din broder, vare sig det gäller pengar, livsmedel eller något annat

som kan lånas ut mot ränta. Av en utlänning får du ta ränta, men av din broder får du

inte ta ränta, om Herren, din Gud, skall välsigna dig i allt du företar dig i det land du

kommer till och tar i besittning.86

Med så diametralt motsatta utgångspunkter som de ovan, kan man förstå varför

räntefrågan historiskt sett varit en bidragande faktor till slitningar mellan de

Abrahamitiska religionerna. Jesus var, om man utgår från Bibeln, inte lika explicit i

frågan som Moses och Muhammed, men man kan likväl notera att den enda gången

som Jesus uppges ha varit fysiskt handgriplig var när han drev ut penningväxlarna ur

templet och anklagade dem för att ha gjort sin faders hus till ett rövernäste.87 Denna

bibliska episod kan ha varit en bidragande ideologisk faktor till att den katolska kyrkan

åtminstone under en tid införde vissa restriktioner gällande ränta. En generell moralisk

invändning mot ränta är att det innefattar en vinst till kreditgivaren utan att denne själv

60

producerat en vara eller en tjänst. Den systematiska utmaningen för ett helt räntefritt

bank- och penningsystem, såsom förespråkas av Koranen, är att finna fungerande

substitut till de fördelar räntan har som incitament för återbetalning och utlåning. JAK

Medlemsbank i Sverige är en bank som utvecklat en egen lösning på detta genom att

kräva sparande före, under och efter låneperioden som motprestation för kreditgivning.

De månatliga lånekostnaderna är ungefär lika stora som hos en vanlig affärsbank, men

skillnaden är att en JAK-låntagare efter att ha betalat av sitt lån har samlat ett ansenligt

sparkapital. Vid sidan av helt räntefria modeller som JAK finns det även andra moderna

reformalternativ för räntemekanismens roll i samhällsordningen. Ellen Brown

förespråkar exempelvis att låta ränta finansiera gemensamhetens utgifter och använder

målande fiktion för att illustrera denna idé:

Den onda häxan Västan härskar över en mörk förläning med en enda privat

bank som ägs av häxan. Banken ger och lånar ut alla pengar i riket och debiterar

en räntesats på 10 procent. Häxan trycker 100 häxdollar, lånar ut dem till sina

väljare, och kräver 110 tillbaka. Folket har inte de extra 10 dollarna, så häxan

skapar ytterligare 10 i sin bokföring och lånar ut dem också. Penningmängden

måste ständigt öka för att täcka räntan, som slutligen hamnar i häxans privata

kassakistor. Hon blir gradvis rikare, allteftersom folket glider djupare in i skuld.

Hon använder sina ackumulerade vinster för att köpa saker hon behöver. Hon är

speciellt förtjust i små hus och butiker med halmtak, som hon har en allt mer

ansenlig samling av. För att finansiera verksamheterna i sin förläning, beskattar

hon folket högt, vilket bidrar till deras finansiella bördor.

Glinda, den goda häxa från söder, regerar sitt rike på ett mer folkvänligt sätt.

Alla pengar i landet ges och lånas ut av en ”Folkets bank” som verkar för deras

bästa. Hon börjar med att skapa 110 folkets dollar. Hon lånar ut 100 av dessa

dollar mot 10 procents ränta och spenderar de extra 10 dollarna in i

gemensamheten genom program som är utformade för att förbättra den

allmänna välfärden – saker som exempelvis pensioner, socialvård, infrastruktur,

61

utbildning, forskning och utveckling. De 110 dollarna cirkulerar i

gemensamheten och kommer tillbaka till Folkets bank som kapitalbelopp och

ränta på dess lån. Glinda lånar återigen ut 100 av dessa dollar in i

gemensamheten och spenderar de andra 10 dollarna på offentliga program,

vilket tillgodoser räntan för nästa runda av lån medan de förser folket med jobb

och förmåner. Under många år använder hon bara samma 110 dollar, utan att

skapa nya pengar. [...] Allra bäst, skatter är okända i riket.88

Ett exempel på en regering som äger sin egen affärsbank, med följdaktlig möjlighet till

egen kreditgivning och användning av ränteinkomster för offentliga ändamål, är Bank

of North Dakota i USA som verkat i delstaten North Dakota sedan 1919.89 En politisk

invändning mot offentligt ägande (eller andra typer av ägandeformer såsom

allmänningsstiftelser) av banker, är att det är en typ av socialism eller kommunism som

inte passar en modern marknadsekonomi. Om räntevinster används till att helt eller

delvis ersätta beskattning, kan man å andra sidan hävda det finns en kapitalistisk aspekt

till en sådan lösning som är minst lika väsentlig som den socialistiska aspekten av

offentligt ägande. Man kan också konstatera att begrepp som socialism och kapitalism

inte alltid används konsekvent i den politiska debatten. Ett exempel på det är att

offentligt finansierade uppköp kan benämnas som ett socialistiskt hot, samtidigt som

utköp som finansieras på exakt samma sätt, såsom under och efter finanskrisen 2008,

lika självklart kan benämnas som en förutsättning för kapitalism. Ett alternativ till såväl

uppköp som utköp är att utfärda framtida räddningspaket som lånepaket och på det

viset kompensera offentligheten för sin insats med en räntebärande fordran på de

banker som råkar i trångmål. Chicagoplanen och Positive Moneys reformförslag som

nämndes i kapitel 3.2, där pengar skapas endast i offentlig regi medan affärsbanker

fortsättningsvis kan låna mot ränta, är i sammanhanget mer konservativa alternativ som

eventuellt kan mildra räntans negativa effekter på makronivå. I diskussionen om

reformer av räntemekanismen är det till sist centralt att nämna så kallade

62

användningsavgifter, även kallade rostningsavgifter, som kan anses vara en form av

negativ ränta. Den tidigare analysen av Lietaers Terra är ett teoretiskt exempel på ett

sådant upplägg. Det mest berömda praktiska exemplet på ett penningsystem med

användningsavgifter är den österrikiska valutan Wörgl som brukades i en liten stad med

samma namn i Österrike under hela 1932.90 Den dåvarande borgmästaren Michael

Unterguggenberger var 1931 i en desperat ekonomisk situation i den stora

depressionens kölvatten och övertygade stadens ledning att pröva de principer som den

tyske ekonomen Silvio Gesell lade fram i sin bok Den Naturliga Ekonomiska Ordningen

(1918) för att förbättra den lokala ekonomin. Experimentet byggde på en valuta som

belades med en avgift med en procent per månad. Avgiften representerades med

frimärken som kunde inhandlas i den lokala handeln och fästas på sedlar som ”rostat”

efter månadsskiftets slut.

Bild 7. Wörglvaluta från 1932 med påklistrade frimärken som kvitton för användningsavgifter.

Experimentet avslutades abrupt efter drygt ett år med ett förbud från centralregeringen

i Österrike att fortsätta använda valutan. I ett brev där Unterguggenberger själv

63

sammanfattade experiementet uttryckte han stor besvikelse över förbudet eftersom han

noterade en anmärkningsvärd förbättring i den lokala ekonomin i form av minskad

arbetslöshet och förbättrade offentliga finanser till följd av den ökade

cirkulationshastigheten som avgiften gav upphov till. 91 Rostning skiljer sig mot

inflation med medföljande prisökning i det att den allmänna prisnivån kan hållas stabil

över tid, samt att enskilda aktörers kostnader för förlorad köpkraft är förutsägbara och

transparenta. Den teoretiska grunden för användningsavgifter är att pengars främsta roll

är att verka som bytesmedel och att rollen som värdebevarare är kompletterande men

sekundär. Margrit Kennedy gör en jämförelse mellan pengars uppgift att verka som

medium för varor på ett motsvarande sätt som en tågvagn är ett medium för

varutransport, och att hyra för att bruka den monetära infrastruktren således är skälig

av samma orsak som hyra för bruk av järnvägsnätets godsvagnar.92 Även Henry Ford

var inne på något liknande när han menade att penningsystemet bör betraktas som en

del av transportsystemet:

Pengar är endast en del av vårt transportsystem. Det förflyttar varor från människa till

människa. En dollarsedel är som ett frimärke, den gör ingen nytta om den inte förflyttar

nyttigheter mellan personer.93

Den så kallade Gresham’s lag säger att pengar som tappar i värde kommer att användas

som betalningsmedel framom pengar som behåller sitt värde. Om en klassiskt

guldbaserad valuta rent hypotetiskt skulle cirkulera parallellt (se kapitel 3.5) med en

valuta som Wörgls, är det därför troligt att Wörgl-valutan kommer att dominera

handeln. Vidare har system med användningsavgifter ett inbyggt incitament att låna ut

pengar räntefritt. Detta eftersom man genom att låna ut sådan valuta kan undvika

avgiften, som i Wörgls fall rörde sig om en procent månatligen. Dessutom uppmuntrar

användningsavgifter till förskottsbetalningar, som de facto utgör en form av räntefri

kredit (för säljaren) eller sparande (för köparen). Inkomsterna från avgiften gör det

64

möjligt att finansiera administrationen av systemet och kan eventuellt även finansiera

vissa gemensamhetsutgifter. Tillsammans med initiativ som JAK och North Dakota,

visar erfarenheterna från Wörgl på att räntemekanismen kan anpassas på olika sätt, med

olika konsekvenser för samhällsekonomin.

3.5 Monokultur och multikultur

Lietaer bjuder på ett originellt perspektiv på pengar genom att ställa frågan huruvida det

är nödvändigt för en och samma valuta att uppfylla samtliga funktioner att verka som

värdemätare, bytesmedel och värdebevarare. En valuta med rostningsavgift, som främst

fullgör funktionen som bytesmedel, kan exempelvis kompletteras med silver och guld

som främst fullgör funktionen som värdebevarare. Kan det finnas en vinst i att nyttja

parallella valutor med specialiserade egenskaper för olika syften? En vinst i ett brett

parallellt utbud av valutor enligt Lietaer vore att resiliensen (återhämtningsförmågan) i

det ekonomiska systemet skulle stärkas. Precis som biologiska monokulturer är

känsligare för förändring än ekosystem med hög diversitet, menar Lietaer att även

monetära monokulturer är mindre motståndskraftiga för påfrestningar än ett

ekonomiskt ekosystem där flera valutor existerar parallellt.94 Friedrich Hayek tangerade

Lieaters tankegång när han skrev om det moderna valutamonopolet i nedanstående

ordalag:

Det har defekterna som alla monopol har: man måste använda deras produkt

även om den inte är tillfredsställande, och framförallt förebygger det upptäckten

av bättre metoder att tillfredsställa ett behov som monopolisten inte har

incitament att upptäcka. Men människor har aldrig givits möjligheten att

upptäcka fördelarna [med att använda andra valutor].95

Hayeks poäng är att ett valutamonopol gör det svårare att bedöma om den specifika typ

65

av pengar som används är den mest ändamålsenliga för att fylla sina funktioner,

eftersom det inte finns några andra valutor att jämföra med. I viss utsträckning kan man

konstatera att parallella valutor existerar redan idag, såsom påvisats i tidigare kapitel.

Lietaer beräknar antalet kompletterande valutor i världen idag till cirka 4000. 96

Bonuspoäng från olika flygföretag är på sätt och viss även det exempel på parallell

valuta, vilken används för att profilera ett företag genom att ge ut en egen variant av

kredit. I synnerhet i tider av lågkonjunktur, då en större del varor och tjänster förblir

outnyttjade, kan det finnas en samhällelig nytta i att främja användningen av sådana

kompletterande valutor. Ett valutamonopol har fördelen att det inte kräver

uppbackning eftersom pengar alltid efterfrågas som ett verktyg för att hantera virtuellt

välstånd. I ett system med flera valutor som verkar parallellt är det svårare för en

enskild fiatvaluta att garantera sin ställning. Det troliga i en monetär multikultur är

således att behovet av förtroendegaranterande mekanismer genom konvertibilitet är

större än i en monokultur. Något som bör nämnas i diskussion är de juridiska villkoren

för parallella alternativa valutor, som skiljer sig från land till land. I allmänhet är de

dock inte olagliga. Begreppet lagligt betalningsmedel kan förvirra och betyder i

allmänhet inte att det är det enda tillåtna betalningsmedlet, utan att allmänhet och

företag är skyldiga att ta emot detta betalningsmedel för skulder, varor och tjänster om

inget annat avtalats.97 Det faktum att bankkrediter utgör över 90 procent av dagens

penningmängd, och att dessa exempelvis enligt svensk lag inte utgör lagligt

betalningsmedel (endast mynt och sedlar är det), visar på att det finns ett visst kreativt

utrymme även för andra aktörer att skapa valuta som inte är lagligt betalningsmedel.

66

3.6 Integritet och transparens

Att totalitära regimer i det forna östblocket läste medborgares post, har i västvärlden

traditionellt setts som en grov kränkning av människovärdet. Likväl är det idag ett

normaliserat faktum att digital korrespondens systematiskt lagras och övervakas i

demokratiska nationer, och betaltransaktioner utgör inget undantag från detta. Mot den

bakgrunden är det relevant att i korthet ta upp integritet och transparens som en egen

aspekt i diskussionen om valutareform. Integritet syftar i sammanhanget på skyddad

information, medan transparens syftar på genomskinlighet. Frågan är för vem ett

valutasystem är transparent och vilken typ av information det skyddar. Det innevarande

systemet är främst transparent för det politiska och finansiella centralstyret. För den

genomsnittlige användaren är det däremot inte transparent, bland annat eftersom

ytterst få individer idag förstår hur systemet fungerar. Alternativa valutor som

exempelvis Wörgl skiljer sig på detta plan eftersom de till sin uppbyggnad är lättare att

förstå och därigenom mer transparenta ur användar- och granskningssynvinkel. Så

kallad kryptovaluta är relevant att nämna i diskussionen om integritet och transparens

eftersom det möjliggör anonyma valutatransaktioner. Bitcoin, en kryptovaluta grundad

av pseudonymen Satoshi Nakamoto, har väckt stor uppmärksamhet i media de senaste

åren och tagit kryptovaluta till den breda allmänhetens kännedom. Eftersom krypterad

digital valuta besitter potential att utmana de grunder som det nuvarande valuta- och

skattesystemet står på, är det förståeligt att statliga myndigheter generellt associerar

Bitcoin med dess stora risker för hackning, svarta marknader och penningtvätt. Finlands

banks chefdirektör Erkki Liikanen har exempelvis kommenterat en svaghet med Bitcoin

i det inte finns någon central kontrollerande tredje part i betaltransaktioner. 98 Till

skillnad från konventionella digitala överföringar som görs i dagens banksystem, görs

transaktioner med Bitcoin direkt mellan säljare och köpare med endast digital

programvara som mellanhand. Ur användarsynvinkel kan man också konstatera att

Liikanen har en poäng med att just Bitcoin fört med sig vissa risker, exempelvis med

67

dess drastiska värdeutveckling både uppåt och nedåt och med hackningen 2014 av

Bitcoinbörsen Mount Gox. Ett ytterligare frågetecken som ännu måste rätas ut kring

Bitcoin, är huruvida valutans monetära programmering med gradvis avtagande

valutatillväxt är ändamålsenligt anpassad till realekonomin i det fall den skulle etableras

i större skala. I ett hypotetiskt scenario där Bitcoin tränger ut konventionell valuta är

det exempelvis möjligt att bankverksamhet baserat på fraktionella reserver kan komma

att bli nödvändigt för att bidra med den flexibilitet som den inprogrammerade

valutaökningen saknar. Optimisterna menar att Bitcoin genom sin öppna källkod

kommer att kunna förbättras med tiden och kompensera för svagheter som finns i den

nuvarande programmeringen. En sak är säker, och det är att Bitcoin bidragit till ökad

diskussion om vad pengar är och kan vara. Kryptovaluta påvisar det faktum att

programmerare idag kan skapa penningsystem med egenskaper som kan utformas enligt

eget godtycke. Det finns för närvarande en uppsjö av digitala valutor och det återstår att

se om Bitcoin eller någon annan kryptovaluta på sikt kan bidra till ett monetärt

paradigmskifte.

3.7 Målfunktion

Det innevarande penningsystemets målfunktion ska inte beblandas exempelvis med

centralbankens uttalade mål såsom exempelvis prisstabilitet eller full sysselsättning,

eftersom centralbanken endast utgör en delaspekt av det sammantagna bank- och

penningsystemet. Målfunktionen beskriver penningsystemets genomgripande syfte,

varde det uttalat eller inte. Sett som helhet utgår det nuvarande systemet i praktiken,

även om det är outtalat, från vad man kan benämnda som en krematistisk målfunktion

där finansiellt och (indirekt) politiskt kapital koncentreras till finansiella institutioner.

Å ena sidan är målfunktionen en generell aspekt som kan te sig mindre konkret än de

tidigare nämnda aspekterna. Å andra sidan bör man betänka att målfunktionen utgör

68

det grundfundament som de sex tidigare nämnda aspekterna måste anpassas utgående

ifrån. De system som lyfts upp i det tredje kapitlet bygger främst på målfunktioner som

har en gemensam nämnare i att de strävar efter en tjänande snarare än dominerande

roll i ekonomin, med ett penningflöde som tillgodoser en marknads potentiella utbud av

varor och tjänster eller, enligt Soddys terminologi, det virtuella välståndet. I sådana

system beror ekonomins sammantagna kapacitet inte på tillgång eller frånvaro av

pengar, utan av tillgång på arbetskraft, humankapital och råvaror. Det är ur den

synvinkeln man får betrakta den amerikanske poeten Ezra Pounds sätt att betrakta

pengar ur samhällelig synvinkel som inledde detta kapitel:

Att säga att en stat inte kan förverkliga sina syften för att det inte finns pengar,

är som att säga att en ingenjör inte kan bygga vägar för att det inte finns några

kilometer.

Francis Bacon ska ha myntat uttrycket att pengar är en god tjänare men en dålig herre,

vilket långt sammanfattar en krematistisk målfunktion som söker herravälde i

samhällsekonomin, jämte en alternativ målfunktion som strävar efter en tjänande roll i

ekonomin.

69

Epilog

Mot bakgrund av vad som presenterats i denna avhandling torde det finnas belägg för

att påstå att det finns dimensioner av det monetära området som i mångt och mycket

negligerats av vetenskap, media och politik. I avhandlingen har det bland annat visats

på att bank- och penningsystemet skulle kunna ses som ett samhälleligt

styrningsinstrument likt den verkställande, lagstiftande och dömande makten.

Utgående från detta perspektiv kan man notera att diskrepansen mellan olika bank- och

penningsystem är lika stor som mellan radikalt olika politiska system. Dagens

penningsystem främjar centralisering av ekonomisk och politisk makt hos en finansiell

elit, vilket har möjliggjorts bland annat genom att systemet är svårt att överblicka inte

bara för den stora massan, utan även för den så kallade intellektuella eliten. Eftersom

banker, pengar och skuld generellt setts som en sidoverksamhet utan större betydelse

för den samhällsekonomiska utvecklingen har nationalekonomer, som sammantaget

skrå betraktat, ännu inte lagt tillräcklig uppmärksamhet på att utforska och förstå

området från nya synvinklar som kan ge ökad insikt om penningmaktens egenskaper.

Ett perspektiv som kan erbjuda utökade möjligheter att analysera olika typer av

penningsystem och deras samhällsekonomiska konsekvenser, är att betrakta den

ekonomiska vetenskapen som en energivetenskap likt elektroniken och mekaniken.

Utgående från dokumentet med hänvisning till Harvardprojektet är pengar en

potentiell ekonomisk energi som rör sig i motsatt riktning till varu- och

tjänsteproduktion vilka motsvaras av dissipativ respektive kinetisk energi. Sett vid sidan

av mer konventionella teoretiska utgångspunkter såsom exempelvis kvantitetsteorin,

inkluderar det energetiska synsättet underförstått att det inte är tillräckligt (om än

nödvändigt) att se till penningmängd och omloppshastighet för att förstå fluktuationer i

pris och produktion, utan att man även måste inkludera tendenser i penningflödet. Ett

70

exempel där flödesinriktad analys skulle kunna bidra med en klargörande verkan är hur

olika centralbankers kvantitativa lättnader kunnat existera parallellt med låg inflation

eller till och med deflation. En modell såsom kvantitetsteorin fångar inte upp att de

kvantitativa stimulanserna slussats ut genom uppköp av obligationer som i första hand

påverkar börsen snarare än realekonomin. Konventionella modeller förbiser också i stor

grad på vilket sätt ekonomins aktörer är inbördes skuldsatta till varandra och hur dessa

relationer påverkar maktförhållanden inom samhällets olika sektorer. Dagens situation

där individer, företag och stater på ett övergripande plan satts i en stark

beroendeställning till global finans skulle knappast kunna fortgå om nationalekonomin

etablerade standardmodeller som synliggjorde detta. Ett anknytande område som kunde

dra nytta av en flödesinriktad analys är hur strömmen av ränteinkomster och

ränteutgifter ser ut och påverkar privata och offentliga aktörer, och huruvida negativa

räntesystem såsom exempelvis Wörgls kan ge upphov till en annan dynamik som bättre

gynnar samhällsekonomin som helhet. Skribentens ambitioner med detta arbete är inte

att föreslå en allomfattande monetär lösning på ett finländskt och internationellt plan,

men det vore önskvärt att andra forskare på sikt antar den utmaningen. Ett

konstaterande som likväl kan göras om potentiella lösningar är att flera av de alternativa

penningsystem som presenterades i det tredje kapitlet har en gemensam strävan i att

inte låta bank- och penningsystemet per automatik gynna en specifik grupp människor

eller institutioner, utan istället garantera att alla ekonomins aktörer verkar på lika

villkor. Till detta kan man tillägga att alternativa penningsystem har olika egenskaper

och att olika typer av ekonomier kan dra nytta av att anpassa de respektive aspekterna

av ett penningsystem såsom kontroll, konvertibilitet och ränta (i klassisk mening eller

negativ ränta i form av användningsavgifter) utgående från sina specifika

förutsättningar. Det ökande antal kryptovalutor som följt i Bitcoins kölvatten,

tillsammans med den ökade användningen av parallella lokala valutor, kan vara ett

tidigt tecken på en förestående monetär revolution som på sikt kan komma att förändra

det finansiella systemet på ett liknande sätt som internet förändrat medielandskapet,

71

även i det fall förändringar inte är möjliga att genomföra på offentlig nivå. Det finns

således skäl för nationalekonomin som fält att redan nu förbereda sig för ett sådant

scenario genom att lägga större fokus på den monetära frågan. Det är skribentens

förhoppning att avhandlingen kan uppmuntra andra forskare att ta vid för att

ytterligare klarlägga dynamiken i det innevarande systemet inklusive dess politiska

konsekvenser, och vidare utreda vilka alternativa system som är mest ändamålsenliga ur

nationell, regional och internationell synvinkel.

Avslutningsvis önskar skribenten framföra ett särskilt tack till den nationalekonomiska

institutionen vid Åbo Akademi, som har spelat en konstruktiv roll i arbetsprocessen.

Förhoppningsvis kan studiet av pengar fortgå i Frederick Soddys anda, vars ord på ett

kärnfullt sätt sammanfattar vad som enligt författaren bör vara det genomgripande

syftet med den fortsatta forskningen på området och tillämpningen av den:

Låt oss inte förslava människor så att bedragare kan härska,

utan ta tillbaka vår suveräna makt över pengar så att människor kan vara fria.99

72

Källor

Noter

1 Bernard Lietaer och Jacqui Dunne, Rethinking Money – How New Currencies Turn Scarcity Into

Prosperity, 2013, Berrett-Koehler Publishers, San Francisco, s.4.

2 Adam Smith, The Wealth of Nations, 1776, återpublicerad 1904 av Methuen & Co, London, Bok 1,

Kapitel 4: Of the Origin and Use of Money, egen översättning.

3 William Stanley Jevons, Money and The Mechanism of Exchange, 1875, D. Appleton and Co, New York.

4 Frederick Soddy, The Role of Money, 1934, George Routledge and Sons, London, s.32, 163.

5 Soddy s.46

6 Soddy s.34, 36

7 Soddy s.98

8 Soddy s.105

9 Soddy s.24

10 Soddy s.189

11 Soddy s.172

12 Lietaer och Dunne, s.61, egen övers.

13 Lietaer och Dunne, s.15, egen övers.

14 Nationalencyklopedin på nätet,

sökord ”kapital”, http://www.ne.se/ besökt 24 november 2014.

15 Encyclopedia of Marxism, sökord “capital”,

http://marxists.org/glossary/terms/c/a.htm#capital besökt 2 januari 2015.

16 Isac Boman, Nätverksekonomi, Kandidatavhandling vid Åbo Akademi, 2011.

17 Igor Solonko, Fenomen Kontseptualnoj Vlasti: Sotsialno-Filosofskij Analiz (Феномен Концептуальной

Власти: Социально-Философский Анализ), Solo, Sankt Petersburg, 2010.

73

18 Inga försthandskällor finns som bekräftar att Mayer Amschel Rothschild formulerat dessa ord. Den

tidigast kända källan för citatet till skribentens kännedom angivet på Wikiquote är Gertrude M. Coogans

Money Creators – Who Creates Money, Who Should Create It från 1935. Troligt är att citatet fått sitt

upphov från en populäruppfattning om de stora bankdynastiernas maktfullkomlighet och att Rothschild

fått stå som symbol för detta.

19 Henry Ford, My Life and Work, 1922, Doubleday, Page & Company, s.179, egen översättning.

20 ”Den ekonomiska vetenskapen” av Vetenskapens Värld, sänt på Sveriges Television

19 november 2012. Tillgänglig på youtube.com den 10 januari 2015 med sökorden ”den ekonomiska

vetenskapen”.

21 John Kenneth Galbraith, Money: Whence it came, where it went, 1975, återpublicerad 2001, Houghton

Mifflin Books, Boston, s.5 och s.18, egen översättning.

22 Murray Rothboard, Making Economic Sense (Andra upplagan utgiven 2005, först utgiven 1995), Ludwig

van Mises Institute, s.294, egen översättning.

23 Pujo-kommitténs rapport (Report of the Committee Appointed Pursuant to House Resolutions 429 and

504 : 1912-1913 - Pujo Committee Report) Tillgänglig på

http://www.scribd.com/doc/34121180/Pujo-Committee-Report-Report-of-the-Committee-Appointed-Pu

rsuant-to-House-Resolutions-429-and-504-1912-1913-Pujo-Committee-Report , besökt 15 februari 2015.

24 Paul Warburg, The Federal Reserve System: Its Origin and Growth, 1930, New York, Macmillan, vol.1

s.58 och s.60, egen översättning

25 Michael D. Bordo och William Roberds, A Return to Jekyll Island - The Origins, History and Future of

the Federal Reserve, 2013, Cambridge University Press, Cambridge.

26 G. Edward Griffin, The Creature from Jekyll Island, först ugiven 1994, American Media, Kalifornien.

27 Mike Maloney, Hidden Secrets of Money del 4,

http://hiddensecretsofmoney.com/videos/episode-4 besökt 6 november 2013.

28 Federal Reserve Bank of Chicago Public Information Center,

Modern Money Mechanics – A Workbook on Bank Reserves and Deposit Expansion,

först publicerad 1961 av, tillgänglig i uppdaterad version från 1994 på internet.

29 Wright Patman, A Primer on Money, 1964, Government Printing Office, Washington, s. 34.

Utarbetad för Sub-committee on Banking and Currency, Representanthuset, Åttioåttonde kongressens

andra session.

30 Se not 26. Egen översättning.

31 Brev från Riksbanken till Henning Witte,

http://files.meetup.com/189080/riksbanken%20svar%20pdf%208.7.10.pdf

besökt 26 september 2014.

74

32 Grace Commission, The President's Private Sector Survey on Cost Control, 12 januari 1984,

The Library of Congress, Congressional Research Service, US. Government Printing Office, s. 12,

http://digital.library.unt.edu/ark:/67531/metacrs9044/m1/1/high_res_d/IP0281G.pdf

besökt 10 januari 2015.

33 Statskontoret Finland, statens skuldförvaltning, statsskuldens struktur

http://www.treasuryfinland.fi/sv-FI/Statistik/Statsskuld/Statsskuldens_struktur , besökt 17 september

2014.

34 Finlands författningssamling, statsbudgeten för 2013, http://www.edilex.fi/data/sdliite/liite/6165.pdf ,

besökt 17 september 2014.

35 Robert H. Hemphill citeras i förordet till 100 % Money av professor Irving Fisher vid Yale University,

först publicerad 1935, återpublicerad 1996 av Pickering and Chatto, London.

36 New Work Federal Reserve, Second District Member Banks

http://www.newyorkfed.org/banks.html besökt 15 november 2014.

37 Federal Reserves Hemsida – FAQ

http://www.federalreserve.gov/faqs/about_14986.htm besökt 11 januari 2015.

38 Domstolsbeslut, Lewis v. United States, 680 F.2d 1239 (1982),

https://law.resource.org/pub/us/case/reporter/F2/680/680.F2d.1239.80-5905.html besökt 11 januari 2015.

39 Lag om Finlands Bank, Finlex, http://www.finlex.fi/sv/laki/ajantasa/1998/19980214

besökt 15 november 2014.

40 Pressmeddelande nr 11 från Finlands bank, 24 mars 2014,

http://www.suomenpankki.fi/sv/suomen_pankki/ajankohtaista/tiedotteet/pages/tiedote11_2014.aspx

besökt 15 november 2014.

41 Bloombergs företagsindex på Bloomberg Businessweek, “Company Lookup”,

sökord ”Bank of Finland” etc., http://investing.businessweek.com/research/common/

symbollookup/symbollookup.asp? lookuptype=private&region=all&textIn=Bank%20of%20FInland

besökt 11 januari 2015.

42 Se exempelvis David Astle, Babylonian Woe: A Study of the Origin of Certain Banking Practices, 1975

(självpublicerad).

43 Aristoteles, Politiken, bok 1, del 8-10.

44 Artikel av Frederick Soddy, Cartesian Economics: The Bearing of Physical Science upon State

Stewardship, London, 1921, s.7.

45 Aristoteles, Politiken, bok 1, del 10.

75

46 Se Monetary Network Alliances hemsida Monneta.org och videon ”A Flaw in The Monetary System? ”

av Kathrin Latsch, http://vimeo.com/71074210 besökt 3 januari 2015. Enligt skribentens personliga

korrespondens med Latsch är räntekostnaderna i slutpriserna beräknade av en Ralf Becker vid University

of Manchester.

47 Artikeln Beyond Greed and Scarcity, iYes! Magazine , intervju med Bernard Lietaer

http://www.yesmagazine.org/issues/money-print-your-own/beyond-greed-and-scarcity

besökt 10 januari 2015.

48 Se not 44

49 Se studien The Network of Global Corporate Control – Stefania Vitali, James B. Glattfelder och Stefano

Battiston, ETH Zürich, 2011.

50 F.D.R.: His Personal Letters, 1928-1945, redigerad av Elliott Roosevelt, 1950, Duell, Sloan and Pearce,

New York, s. 373, egen översättning.

51 Carrol Quigley, Tragedy & Hope, först publiserad 1966 av The Macmillan Company, New York,

egen översättning av förordet.

52 OECD Library,

http://www.oecd-ilibrary.org/economics/macroeconomic-impact-of-basel-iii_5kghwnhkkjs8-en

besökt 8 januari 2015.

53 Intervju med John Perkins på Democracy Now , 3 mars 2006,

http://www.democracynow.org/2006/1/3/former_economic_hit_man_john_perkins

besökt 21 oktober 2014, egen översättning.

54 Artikel från New Work Times 14 februari 1917 , egen översättning,

http://query.nytimes.com/gst/abstract.html?res=9504E7DA1538EE32A25757C1A9649C946696D6CF

besökt 10 januari 2015.

55 John Taylor Gatto, The Underground History of American Education, 2000-2001,

Oxford Village Press, Oxford.

56 Quigley, 130-132

57 Derek Wilson, Rothschild: Familjen, makten, rikedomen, 1988, Gedin, Stockholm, s.219.

Originaltitel: Rothschild: a story of wealth and power, Andre Deautsch, Storbritannien, 1988.

58 Medlemslistor från Council on Foreign Relations hemsida:

http://www.cfr.org/about/corporate/roster.html, http://www.cfr.org/about/membership/roster.html,

http://www.cfr.org/about/history/cfr/appendix.html, besökta 11 januari 2015

59 Lukket eltitært netværk har i 40 år påvirket regeringar, artikel på Danmarks Radio 5 november 2013,

http://www.dr.dk/Nyheder/Udland/2013/11/04/200554.htm besökt 10 januari 2015.

76

60 Trilateral Commissions hemsida om David Rockefeller:

http://trilateral.org/go.cfm?do=Page.View&pid=21 besökt 10 januari 2015.

61 Bilderbergmötets hemsida, lista på deltagare och medlemmar i styrkommittén

http://www.bilderbergmeetings.org/participants_2011.html,

http://www.bilderbergmeetings.org/participants_2010.html

http://www.bilderbergmeetings.org/participants_2008.html

http://www.bilderbergmeetings.org/steering-committee.html,

http://www.bilderbergmeetings.org/former-steering-committee-members.html, besökta 10 januari 2015.

62 Artikel av Ezra Pound, What Is Money For, 1935,

https://archive.org/details/WhatIsMoneyFor , besökt 5 januari 2015.

63 Edison’s Idea for a New Kind of Money, artikel publicerad i The New York Times 16 juli 1921.

Se sammanfattning på http://www.newspapers.com/newspage/20478456/ besökt 8 januari 2015.

64 Clifford Huge Douglas, Social Credit, först utgiven 1924 av Gordon Press, New York.

65 Den omfångsrika lagstiftningen, som omger det som sedermera benämnts som Greenbacks, har tolkats

på olika sätt av samtida jurister, ekonomer och historiker. Lagstiftning och tillhörande stenograferade

diskussioner på temat finns arkiverade i den amerikanska kongressens bibliotek, se bland annat

representanthusets lagförslag 240 från 1862 på

http://memory.loc.gov/cgi-bin/ampage?collId=llhb&fileName=037/llhb037.db&recNum=1096

besökt 29 december 2014.

66 Se exempelvis Tallies and Technologies - Monetary innovation goes back a long way, Dave Birch, 2002

http://www.thocp.net/timeline/papers/tallies.pdf besökt 8 december 2014.

Se även brittiska parlementets arkiv om tallypengar:

http://www.parliament.uk/about/living-heritage/building/palace/estatehistory/

from-the-parliamentary-collections/fire-of-westminster/tallysticks/ besökt 8 december 2014.

67 James E. Thorold Rogers, Six Centuries of Work and Wages: The History of English Labour, 1884,

återpublicerad av Batoche Books, Kitchener, 2001, sid 388,

http://socserv2.socsci.mcmaster.ca/econ/ugcm/3ll3/rogers/sixcenturies.pdf besökt 29 december 2014.

68 Hjalmar Schacht, The Magic of Money, 1967, Oldbourne, London, s.70.

69 Schacht s. 116

70 Schacht s. 113

71 Schacht s. 117

72 Adolf Hitler, Mein Kampf, Kapitel 8 – Beginnings of my political activity, egen översättning från

engelskspråkig översättning publicerad 1941 av Reynal & Hitchcock, New Work, s.287. Först publicerad

av Fritz Eher Verlag, München, 1925.

77

73 Gottfried Feder (1932), The Program of the NSDAP - The National Socialist German Workers’ Party and

its General Conceptions, s.30, publicerat på engelska 1980 av B.P. Publication, Shotton, Storbritannien.

Först publicerad av Fritz Eher Verlag, München, 1932.

74 Schacht s. 154-155

75 Peter Barnes, Capitalism 3.0: A guide to reclaiming the commons, 2006,

Berrett-Koehler Publishers, San Francisco.

76 Lietaer och Dunne, s.75

77 Rethinking Money, artikel på Huffington Post av Jacqui Dunne, 9 december 2012,

http://www.huffingtonpost.com/jacqui-dunne/rethinking-money_b_2268797.html besökt 10 januari

2014. Se även WIR:s profil på Community Currency Knowledge Gateway:

http://community-currency.info/en/currencies/wir-bank/ , besökt 7 januari 2015.

78 IMF Working paper: Resolution of Banking Crisises: The good the bad and the ugly av Luc Laeven och

Fabian Valencia , publicerat på IMF:s hemsida

http://www.imf.org/external/pubs/ft/wp/2010/wp10146.pdf , besökt 3 december 2013.

79 IMF Working Paper: The Chicago Plan Revisited av Jaromir Benes och Michael Kumhof, publicerat på

IMF:s hemsida http://www.imf.org/external/pubs/ft/wp/2012/wp12202.pdf , besökt 3 december 2013.

80 Sammanfattat i boken Modernising Money: Why Our Monetary System is Broken and How it Can be

Fixed, Jackson och Dyson (2012), publicerad av Positive Money, Storbritannien.

81 Artikel om Ithaca Hours grundare Paul Glover, Ithaca Hours revival would require community support,

http://www.ithaca.com/news/ithaca-hours-revival-would-require-community-support/article_175100c4-

65d6-11e0-bd73-001cc4c002e0.html besökt 8 januari 2015.

82 Community Currency Knowledge Gateway,

http://community-currency.info/en/currencies/asia/fureai-kippu/ besökt 7 januari 2015.

83 Artikel av Vladimir Zaznobin i New Europe – EU, Russia, Secure Future For Europe

http://www.neurope.eu/article/eu-russia-secure-future-europe besökt 5 oktober 2013.

84 Artikel av Bernard Lietaer och Gwendolyn Hallsmith i The Solutions Journal – Making Money For

Business: Currencies, Profit and Long-Term Thinking, http://www.thesolutionsjournal.com/node/992

besökt 9 mars 2014.

Se även publikationen The Terra White Paper från 2006 på Monetary Network Alliance:

http://monneta.org/upload/pdf/Pub_BL_Terra_WhitePaper.pdf (besökt 3 januari 2015).

78

85 Koranen, 2 Al-Baqarah (Kon) vers 275. Tillgänglig på svenska på

http://www.koranensbudskap.se/translations.aspx?chapterID=2&langID=1&p=19

besökt 22 november 2014.

86 Femte Moseboken, 15:6, 23:19-20

87 Förekommer på ett flertal ställen i Nya Testamentet, se exempelvis Markus 11:15-19

88 Ellen Brown, Bankerna och Skuldnätet, Anarchos Förlag, Göteborg, 2008, s.391, först publicerad 2008 av

Third Millenium Press, Los Angeles, USA.

89 Bank of North Dakota, http://banknd.nd.gov/contact_us/BND_FAQ_FINAL.pdf besökt 8 oktober 2014.

90 Unterguggenberger Institut Wörgl, The Monetary Experiment In Wörgl - Wörgls Free Money , artikel

skriven av Veronika Spielbichler, översatt av Christian Lechner,

http://www.unterguggenberger.org/getfile.php?id=4983 besökt 15 december 2014.

91 Personligt brev av Michael Unterguggenberger översatt av G.Spiller,

http://monetary-freedom.net/reinventingmoney/unterguggenberger-end_results_of_worgl_exp

eriment.html besökt 8 december 2014.

Uppgiven originalkälla: Annals of Collective Economy, Geneve, Schweiz 1934.

92 Margrit Kennedy, Interest and Inflation Free Money, 1995, Seva International, s.13.

93 Robert L. Owen, (se tidigare) s.101 – egen översättning.

94 Lietaer och Dunne, s.33

95 Friedrich Hayek (första uppl. 1976), Denationalization of Money: The Argument Redefined. The

Theory and Practice of Concurrent Currencies, The Institute of Economic Affairs, s.28.

Se http://mises.org/books/denationalization.pdf, besökt 6 februari 2013.

96 Artikel på Forbes av Peter Ferrara 1 mars 2013:

http://www.forbes.com/sites/peterferrara/2013/03/01/rethinking-money-the-rise-of-hayeks-private-comp

eting-currencies/ besökt 8 januari 2015.

97 Nationalencyklopedin på nätet, sökord ”lagligt betalningsmedel”,

http://www.ne.se/lang/lagligt-betalningsmedel , besökt 8 mars 2014.

98 Föreläsning med Erkki Liikanen vid Ålands Lyceum 29 september 2014 där skribenten var närvarande.

Ett mindre utdrag kan ses på https://www.youtube.com/watch?v=VYrsS834mxQ , publicerat av lektor

Anders Casén vid Ålands Lyceum.

99 Soddy, The Role of Money, s. 219

79

Bilder

1) Modell av Klas Eklund, http://home.swipnet.se/~w-61407/beskrivning1/kap2.htm ,

besökt 11 januari 2015

2) Modell av Mike Maloney, hiddensecretsofmoney.com, besökt 11 januari 2015

3) Illustration från studien The network of global corporate control av Stefania Vitali, James B.

Glattfelder och Stefano Battiston

4) Modell av Foster Gamble,

http://www.thrivemovement.com/images/infographics/followthemoney.html , besökt 11 januari 2015

5) Reformförslag av Positive Money,

http://www.positivemoney.org/our-proposals/debt-based-money-vs-sovereign-money-infographic/ ,

besökt 11 januari 2015

6) Modell av Bernard Lietaer,

http://www.resilience.org/stories/2011-11-16/making-money-business-currencies-profit-and-

long-term-thinking , besökt 11 januari 2015

7) Bild från engelska Wikipedia, sökord ”Wörgl”, http://en.wikipedia.org/wiki/W%C3%B6rgl , besökt

11 januari 2015

Litteratur

Aristoteles, Politiken, bok 1

Astle David, Babylonian Woe: A Study of the Origin of Certain Banking Practices,

1975, självpublicerad

Barnes Peter, Capitalism 3.0: A guide to reclaiming the commons, 2006,

Berrett-Koehler Publishers, San Francisco

Bordo Michael D. och Roberds William, A Return to Jekyll Island - The Origins, History and Future of

the Federal Reserve, 2013, Cambridge University Press, Cambridge

Brown Ellen, Bankerna och Skuldnätet, 2008, Anarchos Förlag, Göteborg, först publicerad 2008

av Third Millenium Press, Los Angeles

80

Douglas C.H., Social Credit, 1924, Gordon Press, New York

Fisher Irving, 100 % Money, 1935, återpublicerad 1996 av Pickering and Chatto Publishers, London

Ford Henry, My Life and Work, 1922, Doubleday, Page & Company, New York

Galbraith John Kenneth, Money: Whence it came, where it went, 1975, återpublicerad 2001,

Houghton Mifflin Books, Boston

Gatto John Taylor, The Underground History of American Education, 2000-2001,

Oxford Village Press, Oxford

Gesell Silvio, The Natural Economic Order, först publiserad 1916 med originaltiteln

Die natürliche Wirtschaftsordnung durch Freiland und Freigeld, publiserad i reviderad upplaga 1956

av Peter Owen Publishers, London

Griffin Edward G., The Creature from Jekyll Island, 1994, American Media, Kalifornien

Hayek Friedrich, Denationalization of Money: The Argument Redefined. The Theory And Practice of

Concurrent Currencies, 1976, The Institute of Economic Affairs, London

Hitler Adolf, Mein Kampf, 1925, Fritz Eher Verlag, München

Kennedy Margrit, Interest and Inflation Free Money, 1995, Seva International, Michigan, USA

Jackson Andrew och Ben Dyson, Modernising Money: Why Our Monetary System is Broken and How

it Can be Fixed, Positive Money, Storbritannien

Jevons William Stanley, Money and The Mechanism of Exchange, 1875, D. Appleton and Co, New York

Lietaer Bernard och Dunne Jacqui, Rethinking Money – How New Currencies Turn Scarcity Into

Prosperity, 2013, Berrett-Koehler Publishers, San Francisco

Owen Robert L. , National Economy and the Banking System, 1939, United States Government Printing

Office, Washington

Patman Wright, A Primer on Money, 1964, United States Government Printing Office, Washington

Perkins John, Confessions of an Economic Hitman, 2005, Plume/Penguin Books, New York

Roosevelt Elliott, F.D.R.: His Personal Letters 1928-1945, 1950, Duell, Sloan and Pearce, New York

Rothboard Murray, Making Economic Sense , 1995, Ludwig van Mises Institute, Alabama

Schacht Hjalmar, The Magic of Money , 1967, Oldbourne, London

Soddy Frederick, The Role of Money, 1934, George Routledge and Sons, London

Solonko Igor, Fenomen Kontseptualnoj Vlasti: Sotsialno-Filosofskij Analiz (Феномен Концептуальной

Власти: Социально-Философский Анализ), 2010, Solo, Sankt Petersburg

81

Smith Adam, The Wealth of Nations, 1776, återpublicerad 1904 av Methuen & Co, London

Thorold Rogers James E., Six Centuries of Work and Wages: The History of English Labour, 1884,

återpublicerad 2001 av Batoche Books, Kitchener, Kanada

Quigley Carrol, Tragedy & Hope, 1966, The Macmillan Company, New York

Warburg Paul, The Federal Reserve System: Its Origin and Growth, 1930, Macmillan, New York

originaltitel: Rothschild: a story of wealth and power, Andre Deautsch, Storbritannien, 1988

Wilson Derek, Rothschild: Familjen, makten, rikedomen, 1988, Gedin, Stockholm,

originaltitel: Rothschild: a story of wealth and power, Andre Deautsch, Storbritannien, 1988

Övriga källor

Bank of North Dakota, FAQ, http://banknd.nd.gov/contact_us/BND_FAQ_FINAL.pdf

besökt 8 oktober 2014.

Bibeln, Femte Mosebok, Markusevangeliet

Bilderbergmeetings, lista på deltagare och medlemmar i styrkommittén

http://www.bilderbergmeetings.org/participants_2011.html,

http://www.bilderbergmeetings.org/participants_2010.html,

http://www.bilderbergmeetings.org/participants_2008.html,

http://www.bilderbergmeetings.org/steering-committee.html,

http://www.bilderbergmeetings.org/former-steering-committee-members.html, besökta 10 januari 2015

Bloomberg Businessweek, “Company Lookup”, sökord Bank of Finland etc.,

http://investing.businessweek.com/research/common/symbollookup/symbollookup.asp?

lookuptype=private&region=all&textIn=Bank%20of%20FInland besökt 11 januari 2015

Birch Dave, Tallies and Technologies - Monetary innovation goes back a long way, artikel skriven för

History of Computing Foundation, 2002, http://www.thocp.net/timeline/papers/tallies.pdf

besökt 8 december 2014

Boman Isac, Nätverksekonomi, Kandidatavhandling vid Åbo Akademi, 2011, Åbo

Community Currency Knowledge Gateway, profil av WIR och Fureai Kippu,

http://community-currency.info/en/currencies/wir-bank/ , besökt 7 januari 2015.

http://community-currency.info/en/currencies/asia/fureai-kippu/ besökt 7 januari 2015.

82

Council on Foreign Relations, medlemslistor från CFR:s hemsida,

http://www.cfr.org/about/corporate/roster.html, http://www.cfr.org/about/membership/roster.html,

http://www.cfr.org/about/history/cfr/appendix.html, besökta 11 januari 2015

Dunne Jacqui, Rethinking Money, artikel på Huffington Post 9 december 2012,

http://www.huffingtonpost.com/jacqui-dunne/rethinking-money_b_2268797.html besökt 10 januari

Encyclopedia of Marxism, sökord “capital”, http://marxists.org/glossary/terms/c/a.htm#capital

besökt 2 januari 2015

Feder Gottfried, The Program of the NSDAP: The National Socialist German Workers’ Party and its

General Conceptions, 1932, Fritz Eher Verlag, München, 1932, publicerat på engelska 1980 av B.P.

Publication, Shotton, Storbritannien

Federal Reserve, FAQ - http://www.federalreserve.gov/faqs/about_14986.htm besökt 11 januari 2015

Federal Reserve Bank of Chicago, Modern Money Mechanics –

A Workbook on Bank Reserves and Deposit Expansion, först publicerad 1961 av Federal Reserve Bank of

Chicago Public Information Center, tillgänglig på internet i uppdaterad version från 1994

Ferrara Peter, Rethinking Money: The Rise Of Hayek's Private Competing Currencies, artikel på Forbes 1

mars 2013, http://www.forbes.com/sites/peterferrara/2013/03/01/rethinking-money-the-rise-of-hayeks-

private-competing-currencies/ besökt 8 januari 2015.

Finlands Bank, Pressmeddelande nr 11, 24 mars 2014,

http://www.suomenpankki.fi/sv/suomen_pankki/ajankohtaista/tiedotteet/pages/tiedote11_2014.aspx

besökt 15 november 2014

Finlands författningssamling, statsbudgeten för 2013, http://www.edilex.fi/data/sdliite/liite/6165.pdf

besökt 17 september 2014

Finlex, Lag om Finlands Bank, http://www.finlex.fi/sv/laki/ajantasa/1998/19980214

besökt 15 november 2014

Glattfelder James B., Vitali Stefania, Battiston Stefano, The network of global corporate control, 2011,

ETH Zürich

Grace Commission, The President's Private Sector Survey on Cost Control, 12 januari 1984,

The Library of Congress, Congressional Research Service, US. Government Printing Office, s. 12,

http://digital.library.unt.edu/ark:/67531/metacrs9044/m1/1/high_res_d/IP0281G.pdf , besökt 10 januari

2015

83

Ithaca.com, Artikel om Ithaca Hours grundare Paul Glover, Ithaca Hours revival would require

community support, http://www.ithaca.com/news/ithaca-hours-revival-would-require-

community-support/article_175100c4-65d6-11e0-bd73-001cc4c002e0.html besökt 8 januari 2015.

Kumhof Michael och Benes Jaromir, The Chicago Plan Revisited, IMF Working Paper publicerat på

IMF:s hemsida, http://www.imf.org/external/pubs/ft/wp/2012/wp12202.pdf besökt 3 december 2013.

Koranen, 2 Al-Baqarah (Kon) vers 275. Tillgängligt på svenska på

http://www.koranensbudskap.se/translations.aspx?chapterID=2&langID=1&p=19 ,

besökt 22 november 2014.

Latsch Kathrin, video publicerad på Monetary Network Alliances hemsida monneta.org: ”A flaw in The

Monetary System? ”, http://vimeo.com/71074210 besökt 3 januari 2015

Laeven Luc och Valencia Fabian, Resolution of Banking Crisises: The good the bad and the ugly, IMF

Working paper: publicerat på IMF:s hemsida, http://www.imf.org/external/pubs/ft/wp/2010/wp10146.pdf

besökt 3 december 2013

Lewis John L., domstolsbeslut i USA: 680 F.2d 1239 (1982),

https://law.resource.org/pub/us/case/reporter/F2/680/680.F2d.1239.80-5905.html besökt 11 januari 2015

Lietaer Bernard, Beyond Greed and Scarcity, artikel i Yes! Magazine,

http://www.yesmagazine.org/issues/money-print-your-own/beyond-greed-and-scarcity

besökt 10 januari 2015. Making Money For Business: Currencies, Profit and Long-Term Thinking, artikel

skriven tillsammans med Gwendolyn Hallsmith i The Solutions Journal –

http://www.thesolutionsjournal.com/node/992 besökt 9 mars 2014. Se även publikationen The Terra

White Paper från 2006 på Monetary Network Alliance:

http://monneta.org/upload/pdf/Pub_BL_Terra_WhitePaper.pdf (besökt 3 januari 2015)

Liikanen Erkki, föreläsning vid Ålands Lyceum 29 september 2014 där skribenten var närvarande.

Ett mindre utdrag kan ses på https://www.youtube.com/watch?v=VYrsS834mxQ , publicerat av lektor

Anders Casén vid Ålands Lyceum.

Maloney Mike, Hidden Secrets of Money del 4 (video),

http://hiddensecretsofmoney.com/videos/episode-4 besökt 6 november 2013

Nationalencyklopedin på nätet, sökord ”kapital”, http://www.ne.se/ , besökt 24 november 2014, sökord

”lagligt betalningsmedel”, http://www.ne.se/lang/lagligt-betalningsmedel , besökt 8 mars 2014

New Work Federal Reserve, förteckning över medlemsbanker, Second District Member Banks på

http://www.newyorkfed.org/banks.html besökt 15 november 2014

84

OECD Library, rapport om inverkan av Basel III på BNP

http://www.oecd-ilibrary.org/economics/macroeconomic-impact-of-basel-iii_5kghwnhkkjs8-en

besökt 8 januari 2015

Pedersen Falkentoft Jan, Lukket eltitært netværk har i 40 år påvirket regeringar, artikel på Danmarks

Radio 5 november 2013, http://www.dr.dk/Nyheder/Udland/2013/11/04/200554.htm besökt 10 januari

2015

Perkins John, intervju på Democracy Now , 3 mars 2006,

http://www.democracynow.org/2006/1/3/former_economic_hit_man_john_perkins

besökt 21 oktober 2014, egen översättning

Pound Ezra, What Is Money For , artikel, 1935,

https://archive.org/details/WhatIsMoneyFor besökt 5 januari 2015.

Pujo-kommitténs rapport , utredning ledd av Arséne Pujo för den amerikanska kongressens räkning

(Report of the Committee Appointed Pursuant to House Resolutions 429 and 504 : 1912-1913 - Pujo

Committee Report) Tillgänglig på

http://www.scribd.com/doc/34121180/Pujo-Committee-Report-Report-of-the-Committee-Appointed-Pu

rsuant-to-House-Resolutions-429-and-504-1912-1913-Pujo-Committee-Report , besökt 15 februari 2015.

Riksbanken, brev till Henning Witte,

http://files.meetup.com/189080/riksbanken%20svar%20pdf%208.7.10.pdf besökt 26 september 2014

Soddy Frederick, Cartesian Economics: The Bearing of Physical Science upon State Stewardship (artikel),

1921, London

Spielbichler Veronika, The Monetary Experiment In Wörgl - Wörgls Free Money, artikel skriven för

Unterguggenberger Institut Wörgl, översatt av Christian Lechner,

http://www.unterguggenberger.org/getfile.php?id=4983 besökt 15 december 2014.

Statskontoret Finland, statens skuldförvaltning, statsskuldens struktur,

http://www.treasuryfinland.fi/sv-FI/Statistik/Statsskuld/Statsskuldens_struktur besökt 17 september 2014

Sveriges Television / Vetenskapens Värld (sökord på youtube 10 januari 2015: ”den ekonomiska

vetenskapen”) - Dokumentär om den ekonomiska vetenskapen sänd på Sveriges Television den 19

november 2012.

The New York Times - Edison’s Idea for a New Kind of Money, artikel publicerad 16 juli 1921.

Tillgängligt abstrakt på http://www.newspapers.com/newspage/20478456/ besökt 8 januari 2015.

Callaway Oscar citeras om presskorruption i artikeln For Press Investigation, publicerad 14 februari 1917 ,

85

tillgänglig på http://query.nytimes.com/gst/abstract.html?res=9504E7DA1538EE32A25757

C1A9649C946696D6CF besökt 10 januari 2015, egen översättning.

Trilateral Commission, om David Rockefeller:

http://trilateral.org/go.cfm?do=Page.View&pid=21 besökt 10 januari 2015

UK Parliament, om tallypengar:

http://www.parliament.uk/about/living-heritage/building/palace/estatehistory/

from-the-parliamentary-collections/fire-of-westminster/tallysticks/ besökt 8 december 2014.

Unterguggenberger Michael , personligt brev av översatt av G. Spiller,

http://monetary-freedom.net/reinventingmoney/unterguggenberger-end_results_of_worgl_

experiment.html besökt 8 december 2014. Uppgiven originalkälla: Annals of Collective Economy, Geneve,

Schweiz 1934.

US Congress, Lagstiftning och tillhörande stenograferade diskussioner om det som sedermera hänvisats

till som Greenbacks finns arkiverade i den amerikanska kongressens bibliotek, se bland annat

representanthusets lagförslag 240 från 1862 på

http://memory.loc.gov/cgi-bin/ampage?collId=llhb&fileName=037/llhb037.db&recNum=1096

Zaznobin Vladimir, Artikel i New Europe – EU, Russia, Secure Future For Europe

http://www.neurope.eu/article/eu-russia-secure-future-europe besökt 5 oktober 2013.