pk, publiken och kulturen

P.K.publiken och kulturen

VAD ÄR Publikutveckling?

ATT sättA SIG IN i publikens situation

VIDGATDELTAGANDE FÖR VEM OCH VARFÖR?

VARFÖR TARSÅ FÅ DEL AV OFFENTLIGT

FINANSIERADKULTUR?

Bild

: R_l

ion_

O

Publikutveckling för vem och varför? ............................................ 4Kulturell demokrati -Om instrumentalisering och sociala aspekter av publikutveckling ................................................... 6Vad är publikutveckling? ................................7From Audience Developmentto Audience Engagement - NIELS RIGHOLT ............................................................. 9VIDGAT DELTAGANDE ...............................................10PUBLIK UTVECKLING I PRAKTIKEN - Några konkreta råd från Heather Maitland ................................................12Ny teater sätter publiken i centrum ..............................................14SAMTIDIGT I NORGE ...................................................16ATT sättA SIG IN i publikens situation - LISA BAXTER .....................................18VAD ÄR PROBLEMET? För få tar del av offentligt finansierad kultur! .........20du kanske redan jobbar med publik utveckling! ................................................21HALLÅ DÄR! ................................................................. 23SISTA ORDET - Henrik Martén ........................ 24

Utgivare Kultur i Väst Texter och material Anneli Abrahamsson, Lisa Baxter, Louise Ejgod Hansen, Ingrid Handeland, Heather Maitland, Henrik Martén, Niels Righolt, Dag Rosenqvist Art Director/grafisk form Thomas Larsson

Redaktion Helen Liljedal, Dag Rosenqvist, Anneli Abrahamsson KontaktpersonER Helen Liljedal och Nils Wiklander, Kultur i Väst Citera gärna oss, men ange källa · Tryck Bording Borås · Kultur i Väst 2015

2 · Publiken och Kulturen

P.K.Du håller i tidningen P.K. – Publiken och Kulturen. P.K, som

är ett magasin som handlar om publikutveckling och ges

ut av Kultur i Väst, en av Västra Götalandsregionens kul

turförvaltningar.

Vi har valt att producera P.K. därför att vi vill att intres

set för publiken och publikutveckling ska öka, att fler ska

bli intresserade, bli inspirerade, få kunskap om, diskutera

och problematisera de här frågorna. Vi hoppas också att

människor som tidigare inte arbetat så mycket med publik

och publikfrågor, ska få lust att börja.

Vår förhoppning är att P.K. ska vara en start och ingång

för tankar och idéer som handlar om publikutveckling

utifrån olika perspektiv och olika erfarenheter. Vi har valt

att samla ihop texter kring begreppet publikutveckling så

som det pratas om det just nu. Bland annat får man prak

tiska tips och verktyg från Heather Maitland, som är en

av publikutvecklingens förgrundsgestalter i Europa. Du

kan också ta del av resonemang från Center for Kunst och

Interkultur i Danmark och Norsk publikumsutvikling

i Norge.

Vi kommer fortsätta att vända och vrida på begreppet

Publikutveckling, problematisera, beskriva och kanske

ifrågasätta. Hör gärna av dig om du har åsikter om inne

hållet eller om du vill dela med dig av tankar om publik

utveckling.

Du kan mejla:

[email protected]

Väl mött

redaktionen

PS. Om inget annat anges har redaktionen

skrivit alla texter. DS.

Publiken och Kulturen · 3

Bild

: Dm

itriip

Publik–utveck-ling för vem och varför?

4 · Publiken och KulturenB

ild: C

hris

tian

Ber

tran

d

Ordet publikutveckling håller på att etablera sig som ett begrepp inom konst- och kulturverksamheter som riktar sig till en publik. Ambitiösa konferenser, enklare seminariedagar och praktiska workshops arrangeras på alla möjliga håll. Man diskuterar vad begreppet betyder, det talas om

inkludering, vidgat deltagande, om audience engagement och om segmenteringsmodeller. Och man pratar om EU:s nya program för de kulturella och kreativa sektorerna, där just publikutveck-ling är ett av huvudspåren.

Men vad är egentligen publikutveckling? En del skulle nog säga att det bara är ytterligare ett sätt att kontrollera konsten och kulturen. Att det är ett nytt sätt att förpacka den och förminska dess värde. Ett sätt att kunna mäta kulturen och att ”ge folk vad folk vill ha”.

PUBLIKUTVECKLING ÄR ETT komplext område och begrepp. Det omfamnar och innefattar många olika aspekter av relationen mellan kulturinstitution eller kulturutövare och publiken. Vi ser begreppet som ett av flera verktyg som kan ge fler människor möjlighet att ta del av konst och kultur. Och tvärtom. Att publi-ken kan ge institutioner och utövare ingångar i vad kultur är eller kan vara. Vi tror att publikutveckling kan vara ett sätt att faktiskt stärka och hävda konstens egenvärde.

SJÄLVKLART ÄR VI MEDVETNA om diskussionen som pågår om begreppet publikutveckling. Med texterna i den här tidningen vill vi föra den diskussionen och ge er en överblick och presenta-tion av definitioner, frågeställningar och problem och visa ex-empel på hur andra jobbar med frågan och begreppet runt om i Europa och i Norden. I slutändan är det kanske så enkelt som att ställa sig frågan: Hur vi vill använda publikutveckling i praktiken och vad behöver vi för att arbeta med de här frågorna?

OrdlistaInkludering

När man räknar med, når och får människor att känna sig delaktiga.

Exkluderingär det motsatta, när man får människor att känna sig utanför, när man utesluter vissa.

Vidgat deltagande

Ett begrepp som används av politiker och byråkrater just nu. Betyder i stora drag att man vill att fler och andra grupper än de som redan känner sig hemma i kulturlivet, ska känna att de har möjlighet att delta

och vara aktiva, om de så önskar.

SegmenteringsmodellerDet finns olika modeller över hur man kan förstå

och lära sig om sin publik eller kund. Man delar in sin publik eller kund i kategorier, som till exempel kön, ålder, bostadsort, utbildningsnivå, attityder,

sysselsättning och inkomst. Utifrån uppgifterna för-söker man ringa in och förstå vem som gillar vad

och varför. Vem går på teater? Vilken typ av föreställning? Åker den bil eller buss dit?

Kulturella och kreativa sektionerDet är de delar av samhället eller branscher där

kultur och kreativitet är själva råvaran. Dit hör exem-pelvis dataspelsbranschen, mode, litteratur, scen-

konst, design och formgivning plus en massa andra områden.

Kulturell demokratiGrundtanken är att alla människor ska ha samma

rätt att utöva och tillägna sig kultur och ha möjlighet att påverka den kulturella utvecklingen.

InstrumentaliseringMan pratar om instrumentaliseringen av konsten.

Det man menar är att konsten inte har ett värde i sig självt, utan att man från politiskt håll använder kultu-ren som verktyg för att uppnå andra syften, att man till exempel vill skapa arbetstillfällen, minska antalet

sjukdagar, få folk att besöka en ort och få turist-inkomster, få uppmärksamhet i media etc.

InstrumentellHänger ihop med ovanstående. Hur man ska uppnå nytta, i det här fallet hur kulturen kan bidra till ett

bättre samhälle.

Är det bara ytterligare ett sätt att kontrollera konsten och kulturen?


Publikutvecklingsbegreppet hänger starkt ihop med tankar-na om ”kulturell demokrati”, där man utvidgat kulturbegrep-pet och inkluderar en mängd olika kulturella uttryck. Som kulturpolitisk målsättning är publikutveckling ett relativt

ungt begrepp. Det har sina rötter i brittisk kultur-politik, där begreppet fick stor utbredning under 1980- och 1990-talen som en direkt konsekvens av de drastiska nedskärningar och den instrumentalisering av kulturen som genomfördes då.

Inom den engelska traditionen är publik-utveckling knutet till frågor som rör kulturell mång-fald. Begreppet uppstod efter en period där olika etniska minoriteter utmanade den mer traditionella, västerländska förståelsen av konst. Det blev då tydligt att kulturinstitutionerna hade ett stort medansvar för det faktum att det i första hand var västerländsk konst som presenterades.

I början var det alltså själva konstbegreppets ex-kluderande mekanismer som hamnade i fokus. Ur det uppstår sedan en vilja att formulera en mer inklude-rande kulturpolitik, både i förhållande till de produ-cerande konstnärerna och i förhållande till publiken. Målsättningen med publikutveckling kan alltså ses som en förlängning av begreppet kulturell demokrati, men med särskild tonvikt på ett etniskt inkluderande perspektiv. Det handlar om en kulturpolitik som på ett avgörande sätt vill förändra kulturinstitutionerna mot ett mer inkluderande synsätt.

Publikutveckling i Storbritannien kan ses som ett försök att lösa det klassiska kulturpolitiska målet om konst och kultur till alla, och som en del av en instrumentell kulturpolitik, där konsten underställs

bredare sociala ändamål. Publikutvecklingsbegreppet ingår därmed i en kulturpolitisk strategi med fokus på social inkludering, där det finns politiska förhopp-ningar om att kulturen ska ha en positiv inverkan på folkhälsan, kriminalvården, sysselsättningen och utbildningen (Kawashima 2006). Sett ur det här perspektivet handlar publikutveckling om något helt annat än själva konstupplevelsen i och med att den härigenom kopplas till icke-kulturella målsättningar (Belfiore 2002). Trots tydliga paralleller till begreppet kulturell demokrati, så kan publikutveckling, som en del av målsättningen om social inkludering, ses som en vidareutveckling av eller fortsättning på 1980- talets instrumentella kulturpolitik. Det innebär också att:

”Politiker som har som mål att lösa social exklu-dering genom konst, legitimerar fortsatt offentlig finansiering av konsten genom argument om säker avkastning på investeringen i form ett ekonomiskt effektivt bidrag till en lösning på tunga sociala problem.” (Belfiore 2002)

Publikutveckling handlar alltså inte bara om att säkra kulturupplevelser för invånaren, utan även om att på ett effektivt sätt motverka sociala och kulturella ojämlikheter. Ur det här perspektivet kan konst och kultur ses som användbara verktyg, som skulle kunna bytas ut mot andra uttryck och sats-ningar (till exempel idrott) om de skulle visa sig vara mer effektiva och bidra till att lösa mer övergripande samhälleliga mål.

Med det sagt så har den engelska kulturpolitiken genom åren satsat otroligt mycket på publikutveck-ling och har på det sättet bidragit med värdefulla er-farenheter i förhållande till att skapa fler inkluderande institutioner.

Kulturelldemokrati

Om instrumentalisering och sociala aspekter av publikutveckling

Med instrumentalise-ring menar man att kulturen eller konsten används som ett instrument, eller verktyg, för annat än konsten självt. Att konsten också bidrar till folkhälsan, ökad turism eller annat som samhället efter-frågar.

Översatt från Hvad er publikums-udvikling?av Louise Ejgod Hansen

Rapporten ges ut av Scenekunstnetværket Region Midtjyllandc/o Randers EgnsTeaterMariagervej 108900 Randers


Vad är publik-utveck-

ling?Publikutveckling är ett samlingsnamn för metoder

och målinriktat, långsiktigt arbete för att få fler att besö

ka eller delta i kulturen och konsten. Det är också ett

förhållningssätt till både verksamhet och publik..Publikutveckling kan handla om att behålla

den publiken man har eller om att försöka få en större

publik eller om att arbeta för att nå helt nya grupper..För att kunna jobba med de här frågorna

behöver man förstå, ha kunskap om och ha en djupare

förståelse för vem som är ens publik och vilka som skulle

kunna tänkas bli det. Man behöver kanske skapa nya

eller andra ingångar till kulturen och konsten, så att fler

kan känna sig berörda eller utvalda. Men det handlar

också om att ge människor redskap att kunna skapa

själva, för sin egen skull men också för att

berika upplevelsen av kultur. .De kulturpolitiska målen som vi arbetar utifrån

har demokrati och yttrandefrihet som sina absoluta

utgångspunkter. Kulturlivet ska vara en fri, obunden kraft

som speglar, granskar och ifrågasätter. Alla ska ha möj

lighet att delta på sina egna villkor och på det sätt man

vill. Det kan till exempel vara genom att skaffa sig

bildning och kunskap, uppleva kultur som

andra skapar eller skapa själv. .Publikutveckling är en del av arbetet med

vidgat deltagande, där man ser tillgänglighet och

möjligheten att delta i kulturlivet, som en rättighet.

Det gör att publikutveckling ytterst handlar om

makt, demokrati och yttrandefrihet.


Bild

: Fra

nzi

VEM ÄR DET SOM SKA

UTVECKLAS?

8 · Publiken och KulturenB

ild: D

mitr

iip

Begreppet publikutveckling både ifrågasätts och problematiseras. En del av de frågor som dyker upp är vem det egentligen är som ska utvecklas? Kan man tolka det som att det är publiken som ska utvecklas?

Om vi leker med tanken att det är publiken som ska utvecklas, vilket ansvar har då konstnärerna eller de som presenterar konsten? Vem är det som ska utveckla publiken och vad menar vi med utveckling?

Vissa tycker att publikutveckling är höjden av envägskommunikation och menar att begreppet antyder att det finns en passiv mottagare som i princip bara ska anpassa sig till utbudet. Typ. Som en reaktion på, och för att

Over the last decades audience development and lately the more precise term audience engagement has entered the formation of policies and public funding of the arts and it has assumed

a greater strategic priority within cultural-sector management and policy development throughout the western world. There has been a movement from ‘audience development’ - understood as a process of widening access to arts and culture, deepening and enriching the experience of audiences and partici-pants and fostering a more open, receptive attitude to what might be deemed challenging or new work - to ‘audience engagement’ reflecting the aspect of perception and the still more articulated demand for relevance, new narratives to reach out to a broader potential audience, co-creation and participatory experiences.

Traditionally countries like the UK and the Benelux has been amongst the pioneers in searching and testing new ways of interaction between the arts and the audience and the Nordic countries have looked to them for inspiration and new ways of working. However, the last few years has shown, that throughout the Nordic countries there too has been a range of ground-breaking projects, learning programmes, new research and conference meetings examining how cultural pro-ducers and presenting organisations can improve their relations to the potential audience, whether it happens through education, outreach and communi-ty engagement or through more traditional methods such as mainstream marketing approaches. And recently demands for a clearer position on how the institutions and cultural projects will reach out to the public, has entered national legislation and regional priorities in Denmark as well as in Norway, Finland and Sweden.

nyansera begreppet, har man istället börjat använda begreppet audience engagement, både internationellt och i Sverige. Men det är svårt att översätta engagement till svenska i det här sammanhanget. Självklart menar man engagemang i och för konsten, men det antyder även ett band och en ömsesidighet mellan konsten och publiken, där det handlar lika mycket om att publiken ska engagera sig i konsten, som konsten ska engagera sig i publiken. Den relationen är svår att översätta till svenska, så tills vidare väljer vi att använda oss av det engelska begreppet.

Här nedan kan du läsa en kort översikt av övergången från Publikutveckling till audience engagement. Texten, som är skriven av Niels Righolt, verksamhetsledare på CKI Center for Kunst & Interkultur i Köpenhamn, beskriver också hur de nordiska länderna har förhållit sig till skiftet de senaste åren.

Niels Righoltverksamhetsledare på CKI - Center for Kunst & Interkultur i Köpenhamn

Läs mer om CKIs arbete på kunstoginterkultur.dk

From Audience Development

to Audience Engagement

Från publik-utveck-ling till… ja, vadå?


Fördomar om konst/

kultur-arbetare

Konstnärer tycker att de är märkvärdiga, men jag hörde om en apa som målat en tavla, som gjorde alla mållösa. Det säger en del.

Man ställer en toastol i en vitmålad lokal och kallar det konst. Är det inte svårare än så, då är jag också konstnär.

Fördomar om publiken

och folk i allmänhet

Jag bombade, men det var kass publik. De förstod ingenting.

Vi hade så roligt under repetitionerna. Sen kom publiken.

Vad otacksam publiken är, vi som ansträngt oss får att nå dom så kommer dom inte!!

Publiken hatade mig. Jag suger.

VIDGAT DELTAGANDE

inom ramarna för begreppet publikutveckling ingår även begreppet vidgat deltagande. Börjar man bena i och ska försöka förstå vad olika begrepp egentligen betyder och står för kan man lätt tappa bort sig, inte minst med ett begrepp som vidgat deltagande. Vad menar vi när vi pratar om vidgat deltagande? Vem är det som ska delta i

vad? Och varför? Vidgat deltagande för Västra Götalandsregionen och Kultur i VästOm vi utgår ifrån det regionala perspektivet, så handlar det om att alla invånare i Västra Götaland ska ha möjlighet att engagera sig i våra offentligt finansierade kulturverksamheter. Inte bara som besökare till vad nu än de regionala kulturinstitutionerna väljer att presentera, utan som aktiva deltagare.

Det regionala arbetet med publikutveckling pågår och många arbetar med begreppet i sin verksamhet, men insatserna regle-

ras även av olika kommunala, regionala och statliga instanser exempelvis vid bidragsgivning.

På Kultur i Väst arbetar man med vidgat deltagande ur olika perspektiv, till exempel i arbetet med arrangörsutveckling. Det vill säga att arrangörer, utbud och arrangemang ska represen-tera många olika verkligheter, att mer och fler historier ska berättas, att de ska nå ut till en bredare publik och angå fler invånare. Helt enkelt att det, som man i så många dokument, skrivningar och kulturplaner talar om ska bli verklighet – vår demokratiska rätt att ta del av och utöva kultur.

Mer konkret handlar vidgat deltagande om rättigheter för fler att kunna delta i kulturlivet oavsett bakgrund, kön, köns-identitet, klass, etnicitet, religion, ålder, funktion eller sexuell orientering. Det handlar inte om att marknadsföra färdigpro-ducerad programverksamhet utan om förändringsprocesser. Det räcker inte med att öppna dörrarna till institutionerna, införa fri entré eller att funktionsanpassa lokalerna: man måste framför allt övervinna mentala barriärer och diskriminerande normer.


Konstnärer är väldigt djupa, intelligenta, fri gjorda, kreativa och känsliga människor.

En del ”konstnärer” vill bara ägna sig åt sin konst och gå på bidrag. De vill inte ha ett riktigt jobb.

Det går inte att leva på att vara konstnär.

Bra konst kommer ur lidande.

Folk i allmänhet förstår sig inte på konst. De är outbildade och ointresserade och vill helst av allt bara sitta hemma framför Bingolotto.

Det är mest tanter som går på olika kulturevenemang. Kulturtanter från 40 och uppåt.

Arbetarklassen gillar fotboll. De besöker aldrig konsthallar eller går på en scenkonstföreställning.

VIDGAT DELTAGANDE


Bild

: Dm

itriip

PUBLIKUTVECKLING I PRAKTIKEN


Välj den du vill jobba med. Till att börja med behöver man ha det här i åtanke – publikutveck-ling handlar om att utvidga och

bredda individens upplevelse av konst. Det betyder att ni inte kan börja arbetet med att tänka på spännande akter eller arbetssätt – ni måste börja med publiken.

Finns det någon målgrupp i samhället som ni vill arbeta gentemot eller med? Välj personer som ni tror eller vet har någorlunda likadana uppfattningar och beteenden, så att ni kan kommunicera med dem på samma sätt. Välj en aktivitet som ni tror väcker stort intresse, så stort att det överbryggar de eventuella hinder som finns.

Om ni redan har valt en aktivitet – hitta en målgrupp som är intresserad av eller har behov av aktiviteten.

Ta reda på saker om målgruppenTa reda på hur din publik och hur be-folkningen i ditt närområde ser ut. Upp-lever du att din målgrupp inte besöker dina arrangemang – ta reda på om det finns några hinder som gör att de inte kommer. Ta också reda på vilken typ av information din blivande publik behöver.

Eftersom det här exemplet bygger på att du redan har arrangerat publika evene-mang, så vet du antagligen redan en hel del. Det finns förmodligen också infor-mation från tidigare undersökningar som andra organisationer redan har gjort. Du behöver alltså inte massor av resurser för att göra den här kartläggningen.

Använd informationenPlocka fram huvudpunkterna i kartlägg-ningen och titta på andra publikutveck-lingsprojekt som riktats mot liknande målgrupper. Din kunskap om och förstå-else för målgruppen är A och O.

Använd informationen du fått fram så att du väljer rätt målgrupp. Identifiera eventuella hinder som skulle kunna inne-bära att folk inte kommer till ditt arrang-emang. Välj rätt ”produkt” och ge mål-gruppen den information den behöver för att fatta medvetna beslut. Förbered vad du ska säga, hur du säger det och hur du ska få fram ditt budskap.

Planera projektetAlla inblandade i projektet måste veta varför det görs och vad målet är. Med tydliga syften och mål blir det självklart varför man gör de val man gör under projektets gång. Det är också viktigt att ni bestämmer och kommer överens om hur projektet ska utvärderas.

KonsultationTesta dina idéer på kollegor, ta med idé-erna till andra organisationer, regionala eller lokala förvaltningar eller myndig-heter för att se hur väl de håller i deras ögon.

Vänd dig direkt till målgruppen. När din målgrupp har möte i sin organisation – åk dit och testa projektet på ett litet an-tal villiga försökspersoner. Det räcker att samla 8–10 personer ur målgruppen för ett opretentiöst samtal om projektet, du kan gå vidare och välja ut några nyckel-personer ur målgruppen som du pratar med en och en. Be till exempel lärare eller ungdomsledare eller andra ledare att prata med sina medlemmar om projektet. Ett alternativ är att anlita ett proffs som gör en formell forskning kopplad till pro-jektet. Har du en idé, tveka inte att höra av dig till en högskola eller ett universitet och presentera projektet.

TÄNK PÅ DETALJERNADet går inte säga för ofta – var noga med detaljerna!

Detaljerna är otroligt viktiga för helheten. Allt ifrån hur man bemöts när man kommer in i lokalerna, till att det finns ett utrymme där man kan ställa sin barnvagn, till om ni tar kort eller inte. Den konstnärliga produkten är inte bara det som händer på scenen. Det är viktigt att förstå och bära med sig att alla aspek-ter av besöket är del i helheten.

Det är en upplevelse du erbjuder och alla delar av upplevelsen måste svara upp till varandra. Det gäller allt ifrån det tryckta materialet till vilket mottagande du får i foajén. Hur köper man biljetter? Är det krångligt? Har målgruppen dator eller inte?

Tänk på priset. Generellt sett så signalerar högt pris hög kvalitet, men det kan ändå vara idé att ge målgrup-pen rabatt. Hur kommunicerar du med din målgrupp? Via mejl, sociala medier, annonser, affischer på stan, flyers… ? Se till att finnas där din målgrupp är och kommunicera med dem på det sätt som de är vana vid.

SKAPA RELATIONERVet din blivande publik om att du finns? Annars får du se till att de får veta det. Bjud in dem till ett testbesök eller samtal och försök få dem att engagera sig i det du gör. Kommunicera med dem och se till att de kommer tillbaka. Använd dig av direkta erbjudanden som ”gå två, be-tala för en”, diverse abonnemang eller ra-batter för olika publikgrupper. På det här sättet får du återkommande besökare.

Utvärdera projektetUppnådde ni era mål? Hur bidrog pro-jektet till de konstnärliga, sociala eller ekonomiska målen? Använde ni era resurser på bästa sätt? Nådde ni några oväntade resultat? Vad tyckte målgrup-pen om upplevelsen? Finns det något som ni skulle förändra om ni fick göra om det och i så fall, är det värt att göra igen? Verkar det som om målgruppen hittat er? Har ni fått någon känsla för om de kommer komma tillbaka? Kommer de bli trogna besökare eller tror ni att de kommer att komma tillbaka någon gång då och då?

Några konkreta råd från Heather Maitland


För ett halvår sedan träffades en grupp människor på ett arkitektkontor i Göteborg. Det var skådespelerskan Josephine Bauer som bjudit in personer som hon

stött på i olika sammanhang. Några kände varandra sedan tidigare, de flesta hade inte setts förut.

De satt på det där kontoret för att Josephine ville ha med dem i sitt projekt – att starta en helt ny teater, en mötesplats med publiken i centrum.

Nu sitter vi på samma arkitektkontor för att prata om hur, varför och på vilka sätt man tänker arbeta med och för sin publik på Teater Bauer, som teatern heter.

– Det startade egentligen med att jag började säga högt att jag ville starta en teater. Då hade jag träffat olika människor i olika sammanhang, pratat, diskuterat… Så jag bjöd in dem jag ville diskutera en ny teater med. Det är framförallt vår syn på publiken som fört den här gruppen av kollegor samman, berättar Josephine Bauer.

I kärngruppen finns arkitekten Per Nadén och projektledaren Göran Arvidsson. Det är på deras kontor vi gör intervjun och det är där många av mötena äger rum, även om de inte sitter med just vid det här tillfället. I gruppen ingår ock-så Åke Gullberg, ekonom och filmprodu-cent, Erik Ståhlberg, regissör och skåde-spelare, scenografen Stine Martinsen och Leif Adolfsson, regissör och skådespelare

och så förstås Josephine Bauer, skådespe-lare och initiativtagare till projektet.

Just nu håller gruppen som bäst på att skicka in de papper man behöver för att söka stöd från olika instanser. Teatern är en pappersprodukt än så länge, men visionerna, drömmarna, tankarna och önskningarna är väldigt tydliga. Man vill skapa något nytt på sitt eget sätt.

– Publiken är vårt centrum, men man måste skapa en publik, de finns inte bara där. Vårt projekt är en kombination av kulturpolitiskt syfte och en konstnärlig verklighet, som vi vill skapa. En demo-kratisering av teatern och det samhället som vi ingår i, säger Leif Adolfsson.

I detta nya vill man inte heller vara form-bunden, de kan börja med vad de har lust med. Men med det fria, oprövade, kommer också frågorna.

– Hur går man tillväga för att skapa en teater som är allt annat än distans och artighet och vad vill vi i vår sceniska gestaltning? Sitter vi här och pratar och går in och gör vår egen grej sedan, säger Erik Ståhlberg.

Men det tror inte Leif och Josephine. Absolut inte.

– Nej, vi vill ju inte det. Vi vill inte gå in och ”göra vår grej”. Det är inte därför vi gör det här, säger Josephine.

Hennes drivkraft är att föra en dialog med människor som hittar till teatern. Att få input, höra människors berättelser, möta andras erfarenheter. Det är sådant de vill fylla sin nya teater med.

– De gånger jag har varit med om att möta publiken har varit fantastiska, men ofta är det personalen i caféet som får

höra de där berättelserna efter föreställ-ningen, inte jag. Det vill jag ändra på för det är de där samtalen och mötena som utgör vår grund på scenen.

Demokrati, delaktighet – teatern som gemensamt projektAtt skapa en teater som är allt annat än ”fisförnäm” är en ledstjärna, ett folkets teater. Försöken har gjorts förut. Trots det ser det ut som det gör med mer eller mindre tomma teatersalonger. Kanske är det brist på relevans, att man inte förmår att träffa rätt och nå sin publik. Orsaker-na är förstås många, men Erik Ståhlberg, som har arbetat på de stora teatrarna tror

att en av orsakerna kan vara en slags his-torielöshet, att pjäsval inte så ofta dockar an till vare sig då- eller nutid.

– Det är väldigt få föreställningar som binder samman historien med vår tid och vår tillvaro. Om man väljer att sätta upp en pjäs av Strindberg – vad säger den om tiden den skrevs i och vad kan den säga om vår nutid? Hur relaterar vi till dåti-den. Vår tid och vår samtid är en spegling av ett då.

På den egna teatern tänker man ha en ständig utvärdering och låta den ta plats och spela roll för verksamheten. Den ska bidra till att vitalisera arbetet och göra så att man kan göra bättre och annorlunda för att nå ut, av flera olika anledningar. Att vara en del i ett samhällsbygge är en av kulturens och teaterns uppgifter och det är en uppgift man måste ta på sig, menar Leif Adolfsson.

– Konstnären måste börja definiera sig som en samhällsbyggare och måste också

Ny teatersätter publiken

i centrum


börja betraktas som en sådan. Att den här gruppen tar det här ansvaret, det är vårt sätt att visa att vi vill leva med och bygga det här samhället.

Ska slå ut scenens fjärde väggSkådespelaren, poeten och dramatikern Kent Anderssons filosofi och ande svävar över projektet. Den atmosfär som han lyckades skapa på teater Aftonstjärnan på Hisingen i Göteborg är en ledstjärna i arbe-tet. Erik Ståhlberg fanns med i ensemblen i många år.

– Folk kom förbi och satte sig i köket innan föreställningen för att prata. Det fanns ingen gräns mellan skådespelare och publik. Det är ju den känslan man vill åt och själv-klart påverkade relationen mellan oss och de i salongen det som skedde på scenen.

Hur ska man då göra för att nå dit? Hur ska man göra för att bli en del av ett sam-hällsbygge och spela roll för staden och regionen?

– Vi gör litet tvärtom. Vi skapar inte en teater och sätter upp en föreställning och försöker få publiken att komma dit utan startar istället med dialog. Vi ska börja prata med folk, den här teatern ska vi bygga upp tillsammans, så när vi är redo att sälja biljetter, då känner folk till oss redan. Och när vi går ut och träffar med-borgarna, då kommer vi att behöva ha en gedigen dialog med andra, institutioner, föreningar och andra med kontakter, säger Josephine Bauer.

Vad är det som gör att ni kommer att lyckas? – Vi har så mycket kompetens i gruppen och vi knyter till oss nya människor hela tiden. Vår drivkraft är inte att få jobb, för vi har våra jobb och karriärer redan. Men vi vill skapa något bestående, ett ställe där teatern är navet, där fjärde väggen är bruten utan att för den sakens skull ta bort teaterns magi.

Men visst finns det risk att det inte kom-mer att gå, men den risken är alla villiga att ta.

– I våra ögon talar allt till vår fördel, men det blir en pedagogisk uppgift att ha styrka och tålamod för att vi inte ska vika ner oss, när motståndet kommer. Om man börjar anpassa sig då, då har man vikt ner sig, säger Leif Adolfsson.

Erik Ståhlberg flikar in:– En pedagog i Malmö sa; Vi skådespela-re måste ha storhetsvansinne, men vi får inte få hybris.

Med jämna mellanrum kommer vi att göra nedslag för att se hur arbetet går. Hur går man tillväga för att uppnå sina mål? Vilka motgångar stöter man på? Vad är svårig-heterna eller de stora överraskningarna i arbetet med att nå, hitta och engagera sin publik och sina deltagare? Om det kan du läsa i kommande P.K.

– Publiken är vårt centrum, men

man måste skapa en publik, de finns inte

bara där.


Bild

: Per

nilla

Joha

nsso

n

I Sverige har vi inte kommit så långt att vi faktisk har en rikstäckande organisation som arbetar med publikutvecklingsfrågor, även om vi är på god väg. Men det har de i Norge. Norsk publikumsutvikling grundades 2009 och är en nationell medlemsorganisation som har till uppgift att arbeta för ökad kunskap om olika publikgrupper och ökad kunskap om medlemsorganisationernas kulturutbud. Organisationen bildades ur ett uttalat behov av en konstartsövergripande samverkan mellan olika kulturaktörer när det gäller kunskap om skilda publikgrupper och behovet av att hitta nya och bredare publikgrupper.

Sedan 2012 är Ingrid E. Han-deland verksamhetsledare för Norsk publikumsutvikling. I samband med dansbiennalen CODA Oslo International Dance Festival som äger rum i Oslo skrev Ingrid texten Hvad må gjøres. Där skriver

hon om de sociala aspekterna av konst- och kultur-upplevelsen, om sociala medier och mobila redskap, om outreach, ambassadörer och om hur mycket scenkonsten egentligen kräver av oss som publik.

Hva må gjøres Det finnes ingen one-size-fits-all-model for publi-kumsutvikling. Men rene markedsføringstiltak i form av produktannonsering og presseomtale biter ikke på ikke-brukerne. De kommuniserer best overfor det etablerte publikummet som vet hva de er ute etter. For å nå ikke-brukere med kommu-nikasjonstiltak må innholdet formidle publikums gode opplevelser med publikums egne ord. Hvem blir den første til å sette i gang twitterkampanjen #magiske øyeblikk?

Kunstspråket og formidlingen av kunstnerens intensjoner er mest interessant for viderekommende og folk i bransjen. For mindre bevandrete publikummer kan videoer og sound-track fra prøver og forestillinger være mer fengen-de. Denne typen innhold formidlet gjennom sosiale medier på måter som ikke virker påtrengende, men som pirrer nysgjerrigheten, kan på sikt bidra til å endre omdømmet til en kunstform eller et visnings-sted. Det handler om å bygge ned fordommer og å bygge opp tillit til at kunst kan være medrivende på en underholdende måte, selv når den griper ned i de mørke sidene av eksistensen. Det handler om å fascilitere word-of-mouth og la publikum trip-advi-se sine venner.

Oslo Atlas är en helt unik kartläggning som bygger på över 1500 intervjuer med personer ur olika publikgrupper i Oslo och Akershus. Kartläggningen genomfördes av Manches-terbaserade forskningsin-stitutet Morris Hargreaves and McIntyres och utgår från deras segmenterings-analys Culture Segments. Det är en modell där man har identifierat åtta kultur-typer, alltså åtta olika typer av kulturpublik, kan man säga.

Typerna är indelade i kategorier utifrån vilka behov de vill tillfredsställa genom att delta i kultur-arrangemang och vad de förväntar sig få ut av konst- eller kulturupple-velsen.

Analysen av kartlägg-ningen leder sedan till att man tar fram åtta olika typer av kommu-nikationsstrategier, som kulturinstitutionen sedan kan utgå från. Den här modellen funkar också bra och är effektiv om man vill utveckla relationen till de publikgrupper man redan jobbar med.

SAMTIDIGT I NORGE


Publikumsutvikling kan selvsagt også ta form av omfattende opplæringstilbud som tar sikte på å skolere en målgruppe. Det kan være tiltak rettet mot barn og ungdom, eller mot voksne i et avgrenset lokalsamfunn. Sammenliknet med tilsvarende scener i byer som Berlin og London satser Oslos scenekunstin-stitusjoner i liten grad på formidling og outreach-pro-grammer. Publikumsutvikling praktiseres hovedsakelig i form av programmering og markedsføring, men det er en voksende erkjennelse av at publikumsutvikling og publikumsvedlikehold i dag krever langsiktig analog og digital relasjonsbygging

Som kunsteksperter og ekspert-publikum har vi en tendens til å glemme at kunstopplevelsen alltid i bunn og grunn er sosial. Oslo Atlas minner oss om at allmenhetens sosiale behov alltid går foran de kunstne-riske. Med sosiale behov tenker jeg på alt fra mulighe-ten til å treffe likesinnede og venner til å kunne spise og drikke godt og slappe av i en behagelig sosial setting før og etter forestilling. Men også til det helt nye og stadig mer påtrengende behovet for å fange opplevelsen med den tingen 90 prosent av oss bærer med oss i hånden. The devise.

Vi lever i en mobilifisert samtid hvor kreati-vitet er en megatrend og hvor kunst og kultur florerer, både på tilbuds- og etterspørselssiden. Stimuli-addicts

tråler Oslos mangfoldige kulturscene på jakt etter nyskapende remixer av tradisjonelle kunstformer. Multi-disiplinære, multi-kulturelle og multi-sensoriske opplevelser er ettertraktet av den nye avantgarden blant publikum, og alt deles og spres kontinuerlig via mobilen i sosiale medier. På scenekunstarenaene er det forelø-pig mobilforbud. Om google glass blir like utbredt som mobilen er i dag, vil alle kunne filme forestillingen og spre videoen i sosiale medier mens de sitter i salen, uten at publikumsvertene kan gjøre noe med saken.

Publikumsutvikling er en betegnelse som kan oppsummere de initiativene som må tas for å overvin-ne den iboende motstanden mot det ukjente, uprøvde og nye i offentligheten og i scenekunst-feltet. Publi-kumsutvikling betyr offentlighetsutvikling. Det norske ordet for publikum kommer av det latinske ’publicus’ som betyr offentlighet. Oslo Atlas har lært oss at den største barrieren for de som ikke kommer er et etterlatt inntrykk i offentligheten av at scenekunsten krever mer av sitt publikum enn den gir tilbake i form av opplevel-sesintensitet. Det er opp til scenekunstnerne og scene-kunstens formidlere å motbevise disse fordommene. Et av mange mulige grep kan være å la publikum overta formidlingen. Det stiller ingen krav til kunsten. Men det forutsetter at vi tilbyr delbart innhold. Det sitter forelø-pig langt inne blant scenekunstens rettighetshavere og gatekeepere.

Läs mer om Oslo Atlas på Norsk publikumsutviklings hemsida: norskpublikums-utvikling.no

Artikeln i sin helhet publ-icerades i samband med ett Outreachseminarium i regi av CODA Oslo Inter-national Dance Festival, Norsk publikumsutvikling och Dansens Hus Oslo. Läs artikeln i sin helhet på: https://codadance-fest.s3.amazonaws.com/uploads/ckeditor/attach-ments/33/CODA_Out-reach_web.pdf

SAMTIDIGT I NORGE


Bild

er: h

chjjl

Lisa Baxter är en av de senaste årens mest intressanta experter när det gäller frågor som rör publik och publikens upplevelser av konst och kultur. Hon åker runt i hela Europa med bland annat workshopen Walking in the shoes of your audience, där deltagarna får sätta sig in i publikens situation, utifrån den egna verksamheten. Hon om någon borde väl kunna svara på frågorna: Vad är publik och vad menas med upplevelse?

Lisa Baxter arbetar som upplevelse-designer, vilket betyder att hon designar event och händelser som både skapar känslor och upplevelser. Hon vrider och vänder, tränger in i och försöker förstå vad som händer när vi går på olika evenemang och de känslor som hänger ihop med de

besöken. Vad är det som triggar igång en upplevelse och hur påverkar den oss?

Hon driver The Experience Business med kontor i West Yorkshire i England, som ägnar sig åt strate-gisk marknadsföring och varumärkesarbete, där hon arbetar med att få sina klienter att sätta publikens och besökarens upplevelse i fokus. Hon är nämligen allde-les övertygad om att det hänger ihop med lönsamhet.

– Levererar man äkta värde till sin publik så gör man även en god affär, hävdar Lisa Baxter.

En av hennes mest uppskattade workshops är Walking in the shoes of your audience där deltaga-ren på ett handgripligt och direkt sätt får sätta sig in i publikens situation med utgångspunkt i den egna verksamheten, för att själv få en upplevelse av det man erbjuder.

Vad är en publik och vad spelar den för roll?De allra flesta av oss har en föreställning om vad en publik är, men enligt Lisa Baxters definition av en publik, så är det en individ, eller en kombination av olika individer, som upplever ett verk, medvetet eller omedvetet, individuellt eller kollektivt.

– Det innebär att vi alla, enskilt och kollektivt, är publik. Alltså är arrangören, programläggaren, kom-munikatören, artisten eller besökaren, publik. Alla som på något sätt upplever verket ska räknas och in-

kluderas i diskussioner och tankar kring verket – hur man vill att det ska upplevas och hur man tar hand om upplevelsen.

Publikens känslor och eventuella deltagande i ver-ket är lika viktiga att diskutera, som det som faktiskt ska presenteras, tycker hon.

– Utifrån att jag är upplevelsedesigner skulle jag säga att publikens deltagande, och inte bara konstver-ket, är något som konstnären eller programläggaren bör ha i åtanke när man planerar, så att man har tänkt igenom vilken roll man vill att publiken ska ha.

Själv tycker Lisa Baxter att publikens enda roll är att vara närvarande och delta i upplevelsen.

– Man kan inte alltid veta vilka avsikter en konst-när, en artist eller en programläggare har kring publikens roll. Vill man att publiken ska komplettera verket genom sin närvaro, ”konsumerar” publiken verket så som konstnären eller programläggaren tänkt sig? Ifrågasätter den konsten eller föreställningen, skapar den sina egna berättelser ur verket eller bidrar verket till att publiken engagerar sig i det eller enga-gerar sig på annat sätt?

Vad är en upplevelse och går den att mäta?Som upplevelsedesigner har Lisa Baxter vänt ut och in på begrepp som upplevelse, känsla och förnimmel-se för att få reda på vilken betydelse de har.

– En upplevelse är ett sammansatt händelseför-lopp. Du upplever någonting, det översätts till en känsla, som du blir medveten om. Upplevelsen kan vara ytlig, flyktig och snabbt glömd. Den kan vara rik och minnesvärd och stanna kvar hos dig länge. Den kan vara meningsfull på en otrolig mängd olika sätt och den kan ändras. En upplevelse är till sin natur ka-lejdoskopisk – rik och flerdimensionell och kan därför inte heller mätas, i alla fall inte på ett sätt som sedan går att tolka.

Man kan såklart hävda att en upplevelse både kan och inte kan mätas. Men egentligen blir den här frågan bara viktig i förhållande till konstnärens eller arrangörens vilja, förhoppning och konstnärliga uppdrag.

Lisa arbetar just nu intensivt med att hjälpa verk-samheter att ta fram en upplevelseplan för den egna verksamheten. För kanske kan en upplevelseplan, som innehåller både konstnärlig intention och upp-drag, och det vi vill att publiken ska uppleva, fungera som en grund i publikarbetet, som ett sätt att ”mäta” upplevelsen, menar hon.

– På det sättet kan man försöka förstå sin publik och inse vilken påverkan konsten har på dem, istället för att bara upprepa sina uppfattningar om konst-närlig kvalitet och kompetens. Att förstå publikens upplevelse i relation till det konstnärliga uppdraget är grunden för konstnärlig utveckling.

Lisa BaxterGrundade The Expe-rience Business 2012 för att inspirera och tillhandahålla verk-tyg för organisationer som vill arbeta med publikutvecklings- och upplevelsefrågor. Lisa arbetar praktiskt kring frågor som designtänkande, kre-ativ problemlösning och om att känna för sin publik. Lisa har utarbetat metoder som ger organisatio-ner praktiska verktyg att arbeta med publikutveckling där publikupplevelsen står i fokus.

theexperiencebusi-ness.co.uk

Vad är det som triggar igång en upplevelse och hur påverkar den oss?


ATT SÄTTA SIG IN I PUBLIKENS SITUATION


Bild

: Nej

ron

Phot

o

Det verkar finnas en allmän känsla av att många människor inte tar del av den offentligt finansierade

kulturen. Eller att de i alla fall gör det i alldeles för liten utsträckning och kanske mindre än vad institutionerna skulle önska. Men betyder det att folk inte tar del av kultur och konst alls? Eller gör de det, fast kanske en annan typ av kultur och konst än den som institutionerna väljer att presentera?

Om det är sant att människor avstår från att ta del av den offentligt finansierade kulturen, varför är det så? Vet de kanske inte om vad den har att erbjuda? Kän-ner de inte att programmet riktar sig till dem? Det institutionen gör kanske inte är relevant för just dem? Satsar de hellre sin tid, sina pengar och sitt engagemang på någonting som de redan känner sig trygga och bekväma med?

Varför folk väljer att ta del av viss konst och kultur, och i och med

detta väljer bort annan konst och kultur, är ingen enkel fråga och det finns heller inte några enkla svar. Det kan bero på arv, vana och uppfostran. Det kan handla om brist på kunskap, att man inte känner att tilltal eller innehåll är relevant. Det kan vara en ekonomisk fråga, det kan vara svårt att köpa biljetter eller att ta sig evenemanget eller så kan det röra sig om andra fysiska eller psykosociala hinder. Det kan vara att konsten upplevs som otillgänglig eller att det utbud som finns till hands helt enkelt inte håller tillräckligt hög konstnärlig kvalitet.

Om vi fortsätter hävda att för få människor tar del av offentligt finansierad kultur och att det är ett problem, då måste vi fortsätta fråga varför det är så.

För visst är det ett problem om inte fler deltar i konsten och kulturen. Dels hand-lar det naturligtvis om den demokratiska aspekten – att alla människor ska känna att de har en självklar rätt att ta del av det kulturutbud som vi alla, via politiker och tjänstemän, gemensamt finansierar. För att

känna att man har en naturlig rätt att ta del av det offentliga kulturlivet måste kulturin-tresset odlas redan från unga år, det måste bli något som man bär med sig lika själv-klart som att man lär sig läsa och räkna. Men kulturupplevelsen är så mycket mer än en demokratisk rättighet. Kultur kan skapa mening, ge människor ett sam-manhang, göra att man får tillhöra, både på ett socialt, känslomässigt och mentalt plan. Konsten speglar ofta sin samtid och kulturen är i allra högsta grad en del av den pågående dialogen kring vilket slags samhälle vi vill bygga. Men konst och kultur har ingen skyldighet att vara nyt-tig. Den kan göra oss upprörd eller glad eller sorgsen. Den kan vara moralisk eller världsfrånvänd, den kan få oss att funde-ra, känna, ifrågasätta eller rycka på axlar-na. Sist men inte minst kan kultur fungera som inspiration för eget utövande.

Vi kan enkelt konstatera att vi behöver kultur runt omkring oss, som en del av vårt samhälle och våra liv. Den of-fentligt finansierade kulturen är den som på något sätt ska se till att vi invånare får det. Då uppstår frågorna: För vem och hur? Och det är väl de frågorna som vi får försöka hitta svar på, som en del i vår publikutveckling.

Vad är PROBLEMET?

För få tar del av offentligt finansierad kultur!Varför är det ett problem?


Då uppstår frågorna: FÖR VEM OCH HUR?

Du sitter där med en ansökningsblankett för att söka projektpengar när du stöter på det, kolumnen där ”de”

vill att du ska fylla i hur du tänker arbeta med publikutveckling i projektet. Jättebra, tänker du kanske. Eller så kanske du tänker: Vad menar de egentligen?

Begreppet kan uppfattas som krångligt och otydligt, men var lugn. Det kan hän-da att du redan gör saker som du kan fylla i, i kolumnen ”Publikutveckling”.

Visst, publikutveckling kan vara att tillgängliganpassa sin teater, men det kan lika gärna vara att ha program på både svenska, somaliska och kurdiska. Det kan vara att bjuda på kaffe och kaka i pausen, att ha rabatterade priser för vissa målgrupper, att låta publiken vara med i diskussionen om konsten, att samarbeta

med den lokala idrottsföreningen, att låta nya berättelser ta plats på scenen eller att låta allmänheten vara med och utforma nästa utställning. Så tänk ige-nom vad du och din organisation gör och ta tillvara på det.

Ingen räknar med att en enskild ar-rangör ska göra allt som vi rabblade upp här ovanför, men alla kan göra något av det. Publikutveckling handlar framförallt om vilket förhållningssätt man har, där tanken är att låta både konsten och pu-bliken vara i centrum, utan att den ena är viktigare än den andra.

Hands on – några riktigt praktiska tipsEn del av er som läser detta har kommit långt i ert publikarbete. Ni gör kanske redan en stor del av det vi pratar om här. Andra har kanske inte kommit lika långt, ni kanske känner igen vissa delar, men för er är mycket av det vi pratar om helt nytt.

I grund och botten är publikutveck-ling inga konstigheter. Det mesta utgår från enkla principer, som att se konsten och publiken som jämlikar, att tänka ett varv extra kring vad man vill presen-tera och för vem, och hur man vill att publiken ska känna när de kommer till vernissagen eller teatern eller muséet.

Här nedanför kan du läsa några enkla tankar kring praktiska grejer man kan utgå från. Allt är inte relevant för alla, men något kanske är relevant för just dig.

KommunikationOm du har möjlighet – avsätt resur-ser, det vill säga både tid och pengar, till kommunikationen. Gör hellre färre arrangemang under en period och

kommunice-ra de du gör ordentligt. Gör upp en tydlig kommunikationsplan med mätbara mål. Vad är ett ok antal besökare? Vad är en succé? Hur många reportage eller recensioner vill ni ha? Var realistisk.

Vilken information går ut till vem och när? Välj vilka kanaler du ska använda och hur du ska använda dem. När är bästa tidpunkten att annonsera? När lägger du ut ditt facebookevent och vad

skriver du? När bjuder du in VIP och press?

Planera och genomför din kommu-nikation utifrån dina publikundersök-ningar. Hur når du din publik? Var finns de och vad använder de för medier och kanaler? När du vet det kan du göra medvetna och aktiva val och din kom-munikation blir mer effektiv.

Gör det enkelt för er potentiella publik att hitta information, att komma i kontakt med er och att köpa biljett till era arrangemang. Och kommunicera tydligt så att de också förstår hur enkelt det är.

Skapa ett pressregister och ett publik-register och använd dem. Se till att hålla dem uppdaterade och aktuella. Skapa ett lättöverskådligt system i dina register så att du enkelt kan rikta dina utskick efter behov och tillfälle.

Gör en hemsida som är anpassad efter din målgrupp, inte efter hur du nödvändigtvis vill att den ska se ut (sen ska du såklart gilla din egen hemsida…). Spelar du teater för barn och unga så är

det kanske inte barnen du i första hand riktar dig till, utan de

vuxna inköparna. Gör det lätt och överskådligt att

hitta information om dig eller om det du

presenterar och att komma

i kontakt med dig. Skissa upp hur du vill att hemsidan ska fungera i alla steg. Känns den överskådlig, logisk i alla rikt-

Hallå – du kanske redan jobbar med publikutveckling!


Bild

: Che

n

ningar? Bygg inte in funktioner som du inte känner dig bekväm med att använda eller administrera.

Ta fram en grafisk profil för din verksamhet. Det blir ditt varumärke och din identitet. Det kostar pengar, men det hjälper dig att bli tydligare i konturerna. Fundera över vem du är och över vem du vill vara, det behöver inte alltid vara synonymt. Arbeta med någon du litar på, och lita på den eller de personernas råd och idéer, även om det kan ta emot ibland. Oftast vet de av erfarenhet vad som funkar eller vad som inte funkar.

SamarbetaSamarbeta med andra arrangörer, gärna från andra konstnärliga områden än det som just du är verksam inom. Man har allt att vinna på att samarbeta med an-dra, både när det gäller det konstnärliga innehållet men även när det handlar om målgrupper.

Var generös när du samarbetar, men var också tydlig med hur samarbetet ska se ut. Vem gör vad, vem har mandat och beslutsrätt? Vad är ett lyckat samarbete för er?

Samarbeta gärna även med aktörer som inte är verksamma inom konst- och kulturområdet. Fundera på ett nytt sammanhang där det du presenterar skulle kunna fungera och kanske sticka ut lite. Konstutställningar i den lokala grönsaksaffären, konserter i badhuset, balett i kyrkan, teater i skogen. Fundera

över vad det finns runt omkring dig, i din omedelbara närhet. Finns det någon verksamhet som du aldrig ens har tänkt på som en samarbetspart?

Samarbeta bara med folk som du kommer överens med. Det kan låta banalt, men det ska inte bara bli ett bra resultat för alla inblandade, det ska vara givande och kul längs vägen. Ger det ett bra resultat så leder förhoppningsvis samarbetet till nya projekt.

Visa på din särartTa fasta på det som är unikt med just det du erbjuder. Publikutveckling handlar inte om att ge folk vad man tror att folk vill ha, utan att få dem att våga ta chan-sen att upptäcka något nytt. Med olika erbjudanden kan man locka folk att våga chansa.

Försök inte efterapa andra närliggan-de verksamheter, utan renodla det som särskiljer just er från de andra.

Skapa ett tydligt varumärke som folk känner igen och som man förknippar med något bra och positivt, nämligen er.

När ni väljer er konstnärliga särart så väljer ni också bort publik. Det är den krassa verkligheten, så se till att ni gör ett medvetet och välgrundat beslut.

PublikundersökningarGör publikundersökningar! Det tar tid och energi, men det är värt det.

Du behöver inte göra särskilt många undersökningar per föreställning eller utställning, och du behöver inte ställa så många frågor. Du måste bara ställa rätt frågor så att du kan använda dig av det i ditt fortsatta publikarbete.

Ta till exempel reda på vem din publik är. Spelade priset någon roll, hur köpte de sin biljett, hur fick de informa-tion om föreställningen eller utställning-en, kön, ålder, sysselsättning, vad får dem att besöka ett kulturarrangemang, har de besökt er tidigare, vill de ha löpande information från er...?

När ni har fått svaren – analysera dem, annars är publikundersökningen bortkastad och kommer bara bli liggande som ett dåligt samvete i en hög på ert skrivbord.

Om ni exempelvis har väldigt låg andel nyanlända svenskar i publiken och ni vill ha en större andel, fundera vad det

kan bero på? Saknar utbudet relevans för den här målgruppen, finns ni inte där de finns? Och i så fall, var finns de, och hur når ni dem?

Om den sociala aspekten av ett kultur arrangemang är viktig för en stor del av er publik, ta då fasta på det och lyft de sociala aspekterna ännu mer. Bjud in publiken innan föreställningen, låt dem stanna kvar efter och diskutera, ta hand om upplevelsen och låt publiken möta varandra. Låt er publik komma till tals, om de vill det. Låt dem vara delak-tiga och engagerade i det ni gör, bjud in dem, synliggör dem som en viktig del i det ni gör.

Tänk på att konst och kultur har en social funktion för många, en funk-tion som faktiskt kan överskugga själva det konstnärliga innehållet. Men tänk igenom vilken slags samtal ni vill ha. Ska ni ha en moderator? Vem ska det vara och vad vill ni att moderatorn ska ha för funktion? Helt öppna samtal har en tendens att spinna iväg i både oväntade och ibland oönskade riktningar.

AmbassadörerDen bästa marknadsföring du kan få, och som egentligen inte kostar dig en krona, är att folk pratar om dig och det du pre-senterar. Att de rekommenderar det du erbjuder till sina vänner och sin familj.

Bjud in din publik till din scen på annat än bara föreställningar eller utställ-ningar. Att de kommer till er i ett annat syfte eller sammanhang innebär inte per automatik att de kommer tillbaka, men på det här sättet blir de i alla fall medvet-na om er existens och får en känsla för er och vad ni presenterar.

Arbeta med fokusgrupper. Utgå från ett specifikt tema och ta reda på deras åsikter och attityder kring ämnet. En fokusgrupp kan vara både kostsam och betungande att arrangera, så ta reda på vad det är ni vill ha svar på innan ni sätter tema för diskussionen. Överväg att arbeta med professionella processledare. Det kostar mer, men resultatet blir ofta skarpare.

Kom ihåg att den dag ni eventuellt riskerar att få neddragen finansiering så är ambassadörerna de som kommer att kämpa tillsammans med er. Ta hand om dem när ni har dem.

Publikutveck-ling handlar inte om att ge folk vad man tror att folk vill ha, utan att få dem att våga ta chansen att upptäcka något nytt.


1. Vet du vad publik-

utveckling är?

2. Vad behöver en

kulturarrangör

göra för att du

ska besöka ett

arrangemang?

Kim Karlsson

Föräldraledig arbets

förmedlare, Skene

1. – Det handlar kanske om

att man vill lära publiken

hur man gör på operan?

2. Det viktigaste är att det

inte är för dyrt. Och att

det är lätt att komma in

med barnvagn. Och att

det ligger på tider som

passar mig. Jag är hem

ma på dagarna och trött

på kvällarna.Maria Kalla

Stylist, Lindome

1. – Publikutveckling? Är

det något som ska veck

las ut? Nä, jag skojade

bara. Publikutveckling…

man tror ju att det hand

lar om något publikt som

ska utvecklas, kanske

att man ska bygga en till

arena.

2. Det beror på. Är det

ett roligt event, en kon

sert med Patti Smith,

då behöver jag bara få

veta att det sker. Är det

tråkigt vill jag ha ekono

misk ersättning. Skoja

bara.

Barack Ottosson

Lastbilschaufför, Tomelilla

1. – Det är väl nåt nytt hit

tepå. Det handlar säkert

om hur man ska få mig

att gå på jazzkonsert.

Det kommer aldrig att

ske, jag är hårdrockare.

2. Spela annat än jazz. Då

kommer jag. Älskar musi

kaler och teater.

Kurt Cobin

HRkonsult, Årjäng

1. – Nej.

2. Framförallt informera.

Bjuda in en artist jag

vill se. Helst ska det inte

krocka med något annat

jag hellre vill se.

Conchita Müst

Bibliotekarie, Överkalix

1. – Jag arbetar själv med att

hitta nya vägar för att nå en

bredare publik.

2. Att jag känner mig välkom

men. Jag vill känna mig be

tydelsefull, som publik. Och

så gillar jag när kulturen

hittar nya platser och spän

nande möten uppstår.

Hallå där!Hallå där!

||

[ ]

[ ]

||

[ ]


Audience development. Eller publikutveckling som vi säger på svenska. Jag är säkert inte ensam om att känna mig kluven till detta den europeiska kulturpolitikens nya favoritområde. Kluvenheten handlar förstås om att det finns en historia, att det finns levande referenser till den tid som nyss var. Det förefaller som att publikutveckling utmanar oss, att den kräver nya svar på gamla frågor.

En enkel skiss av några av omvand-lingens element räcker:

I filosofiska termer lever vi allt-sedan begreppet myntades 1979 i det postmoderna tillståndet där konstnärlig kvalitet alltid ’beror på’. Europaprojektet understödjer de politiska ambitioner som vill

använda kulturen för regional profilering och utveck-ling, snarare än l’art pour l’art.

En stark marknadsliberal ekonomisk logik ser hellre kulturen som näring och kreativ sektor och ifrågasätter värdet av att upprätthålla nivåerna i offentlig finansiering av kulturen. I digitaliseringens kölvatten har vi en dramatisk ökning av eget skapan-de, en utsuddad gräns mellan professionella utövare och amatörer, helt nya affärsmodeller, en förändrad syn på upphovsrätt och, förstås, helt nya sätt att virtuellt konsumera och umgås kring konstnärliga uttryck. Genom ökad migration utvecklas flerkultu-rella samhällen där mångfalden av livserfarenheter och åskådningar genererar andra konstnärliga behov, uttryck och gestaltningar.

Under detta omvandlingstryck har konsten och kulturen försvarat sina gamla positioner genom att barrikadera sig bakom det perspektiv som tycks vara den globala marknadsekonomins enda oantastliga tabu och egna förutsättning, nämligen demokratin – och inte minst yttrandefriheten. Men försvaret har i sig självt drivit fram en inre omvandling av kultur-livet.

Nya kärnbegrepp och värdeord har utvecklats, ord som vidgat deltagande, interkulturell dialog, social inkludering, tillgänglighet etc. Och inte minst – publikutveckling!

I snäv mening kan publikutveckling ses som: Handlingar och åtgärder som syftar till att utveckla relationen med befintlig och presumtiv publik i syfte att få fler att engagera sig i och ta del av det konst-närliga kärninnehåll man arbetar med. Det man tar sikte på, är att maximera förutsättningarna för det

känslomässiga och intellektuella engagemanget i den konstnärliga upplevelsen.

Verktygen för att åstadkomma detta kan handla om att utveckla sin kommunikation och sina kanaler, att utveckla den fysiska tillgängligheten till platsen, att göra den socialt trygg, inkluderande och relevant för fler publiksegment. Det kan också handla om att på olika sätt göra publiken delaktig i utvecklingen av repertoar, det vill säga det konstnär-liga innehållet och presentationen. Konsten är död! Publiken är konsten!

Men publikutvecklingens praktik och metodik, som utvecklar publik dialog och publikt engagemang, är också det som förbinder konsten med ett vidgat deltagande och civilt engagemang i samhällsutveck-lingen mer generellt.

Civilsamhället blir en allt viktigare faktor i mindre kommuners utveckling och förnyelse. För-mågan att återuppfinna sin plats och göra människor involverade i förnyelse och utveckling är en fråga om överlevnad. För en kommun, eller en stadsdel, eller ett bostadsområde, eller ett dagis, eller rektorsområde är det lika viktigt som för konserthuset eller det loka-la biblioteket att utveckla sin praktik kring hur man skapar engagemang och delaktighet – hur man får fler att kliva in och vara med.

Kunskap om hur man utvecklar formerna för samspel mellan olika sektorer och hur man tillvaratar olika människors drivkrafter, kunskaper och engage-mang blir en allt mer efterfrågad kompetens. Här har kultursektorn, med den publikutvecklingskompetens den redan besitter och hela tiden utvecklar ett viktigt bidrag att ge.

Oavsett vad vi tycker är det alldeles klart att publikutveckling – eller publik utveckling, som jag gärna vill kalla det – är ett samlingsnamn för olika former att tillsammans engagera oss och möta det omvandlingstryck vårt samhälle befinner sig i och som det inte lönar sig att tycka bra eller dåligt om. Publikutveckling är ett sätt att möta framtiden.

För att synliggöra denna utveckling kommer Kultur i Väst att etablera ett centrum för publikut-veckling. Centret tänker vi oss som en hubb för kun-skapsdelning, idéutveckling och inspiration mellan olika konst och kulturområden. Vi hoppas på riktigt många samarbetsparter, både i Sverige och i omvärl-den. Genom centret vill vi främja en mångfacetterad utveckling av det vidgade deltagandets praktik och undersöka nya möjliga svar på gamla frågor.

Henrik MarténUtvecklingsledare, Kultur i Väst

SISTAORDET

Avsändare:Kultur i Väst 405 44 Göteborg

pk, publiken och kulturen

Documents