pojken i randig pyjamas 5 - filminstitutet.se · några av barnen på den där gården smiter han...

FILMHANDLEDNING UTGIVEN AV SVENSKA FILMINSTITUTET. TEL 08-665 11 00. WWW.SFI.SE/FILMISKOLAN

HandlingVi befinner oss i fyrtiotalets Berlin. Åttaårige Brunos har-moniska liv kommer att drastiskt förändras, när fadern,som är en högt uppsatt nazist, befordras till en ny an-svarsfull post ute på landet. Vad arbetet innebär är höljt idunkel men Bruno lovas en fantastisk vistelse med stortfint hus och trädgård. Efter en lång tågresa möts familjenav en dyster byggnad med ekande tomma rum och envissnad trädgård. Några soldater rör sig däremot hemtamti och kring huset. Föräldrarna håller god min inför detfaktum att uppdraget handlar om att övervaka ett närbe-läget koncentrationsläger. Men Bruno som är uttråkadoch saknar sina vänner börjar ställa besvärande frågor om'bondgården' han ser från sitt fönster, och människornasom går runt i 'randiga pyjamasar'. Fadern klargör att 'dedär' inte är riktiga människor och att det enda Brunobehöver veta om hans jobb är att det syftar till fosterlan-dets och dess framtids bästa.

Bruno nöjer sig inte med förklaringarna och driven avnyfikenhet, och i hopp om att kanske kunna leka mednågra av barnen på den där gården smiter han en dag olo-vandes ut genom en dold port bak i trädgården. Efter attha tagit sig igenom ett skogsparti befinner han sig plöts-ligt framför ett taggtrådsstaket innanför vilket några per-soner i fångdräkter/pyjamasar bygger baracker. Invid

Pojken i randig pyjamas

Den 'slutgiltiga lösningens' intrikata agenda får en helt

ny innebörd genom den osannolika vänskapshistorien

mellan SS-officerens åttaårige son Bruno och den

jämnårige judiske koncentrationslägerfången Shmuel.

“Pojken i randig pyjamas” handlar om ett barn som för-

söker utvinna en mening ur vuxenvärldens motsägelse-

fulla budskap. Genom hans naiva blick och uppriktiga

frågeställningar ter sig ett av världshistoriens värsta

kollektiva brott som än mer inhumant, obegripligt och

absurt.

Filmen problematiserar kring barnet som ett oskrivet

blad, en projektionsyta för vuxnas värderingar, samti-

digt som den vill nyansera bilden av ondskan så som

den ofta skildras på film.

Filmen skulle kunna definieras som en familjefilm

med mörka förtecken. Men historiens drastiska vänd-

ning, med en fasansfull final gör att en varning är på

plats för den yngre publiken. Rekommenderas därför

främst för högstadiet och gymnasiet.

Rekommenderad från åk 8

EN FILMHANDLEDNING AV

LOUISE LAGERSTRÖM

En pojke som inte 'lärt sig' värdera människors värdeutifrån religion, utseende eller klass. Filmen är ett iscen-satt drama som låter en etisk diskussion kring vad somformar oss som människor vara överordnad den formellarealismen. Mycket är schematiskt beskrivet för att göra fil-mens ärende tydligt och man kan se filmen som en ondmoralitet, en grym saga. En svärta som kontrasteras motondskans vardagliga och närmast idylliska baksida.

När Bruno möter den jämnårige Shmuel är frågornauppriktigt naiva. Varför har han pyjamas? Är siffrorna deli någon slags lek? Varför är han bakom galler? Vad är enjude? Svaren han får är raka och sanna men förefaller såabsurda att de för Bruno egentligen inte skapar någonmening. För honom är det den andre pojkens namn,Shmuel, som är det märkligaste. Det är mycket som för-bryllar Bruno. Hur kan till exempel Pavel, en av läger-fångarna som hjälper familjen med hushållet, välja attskala potatis i deras kök istället för att arbeta som läkaresom han ju är utbildad till? Hur kan juden, en enda per-son ställa till med så mycket problem för Tyskland. Ochhur kan soldater vara onda. Hans far är ju en god soldat.

“Pojken i randig pyjamas” beskriver barnet så som vi villatt ett barn ska vara. Ett oskrivet blad. En genuint godliten ny människa, ännu opåverkad av ideologier och utanfördomar. Bruno uppfyller den idealbilden med sina storablå ögon som vidöppet upptäcker och insuper världen.Men filmen vill också visa hur relativt snabbt en oskulds-full själ kan förmörkas. När föräldrarna inser att det integår att dölja vad som försiggår i deras närhet blir uppgif-ten istället att uppfostra och i detta fallet, rent indoktri-nera barnet. Fadern försöker beskriva skillnaden mellandem och 'de andra'. Läraren tycker att Bruno ska läggaifrån sig sago- och äventyrsböckerna och vända blickenmot verkligheten, medan systern gör sitt bästa med attförklara judarnas underlägsenhet. Endast mamman hållersig utanför, även om hon genom sin tystnad snarast bidrartill Brunos förvirring.

Även om Bruno framställs som naiv och godhjärtadvisar filmen att barn när de ställs inför vissa val både ärfega eller ibland bara pragmatiska eller instinktiva. Brunoäter exempelvis upp hela den chokladkaka han hade tänktge till Shmuel när han blir sugen, och vad värre är, hanförnekar inför en av soldaterna att han känner Shmuel,vilket resulterar i att Shmuel misshandlas.

När Bruno kommit in i lägret och de letar efter Shmuelsfar drabbas han av dubier. Han kanske skulle gå hemändå. När han ändå väljer att stanna för att försöka hjälpavännen att hitta sin far handlar det inte om ett utslag avhjältemod, utan snarare om en kombinationen av att hangett ett löfte och kanske en portion äventyrslust.

Att Shmuel anpassat sig till tillvaron i lägret har givetvisinte med val att göra men visar på en slags omutlig livs-vilja och barns förmåga att överleva, under omänskligaförhållanden. Eller också att sanningen är för obegriplig.När Bruno säger att de kan ses i Berlin, "när alla blivitsams', avspeglar det bådas uppriktiga tro.

Barn är barn. Barn leker krig. Barn är så oskuldsfulla.Barn kan vara så elaka. Våra omdömen och generaliser-ingar gäller inte minst våra barn och bilderna av dem.Hur de är eller hur de borde vara. Att låta barn definieraondska är något som hör skräckfilmen till. Så när Michael


stängslet innanför sitter en jämnårig pojke, Shmuel.Bruno börjar tala med honom och ställer frågor men utanatt egentligen förstå innebörden av hans svar. Dräkterna,numren, skorstenarna. Är det hela en lek?

Bruno är lycklig över att ha fått en vän och springervarje dag över till lägret för att slippa vara ensam hemma,eller tillsammans med den äldre systern Gretel som blirallt mer indoktrinerad. Medan hon tapetserar väggarna isovrummet med Hitlerjugend och führern, starkt påver-kad av sin kärlek till en av de unga soldaterna i fadernsstab, och insuper den nya privatlärarens rasbiologiskaundervisning, börjar istället Brunos mor känna starkt tvi-vel över vad som försiggår i lägret. I takt med detta växerockså hennes avsmak inför sin make. Han försvarar sigmed att 'den slutgiltiga lösningen' är en oundviklig del avkriget.

Bruno som inte får ihop de olika aspekterna av judarnassituation, inser dock att vänskapen med Shmuel betraktassom fel av omgivningen, och håller den hemlig. Stäm-ningen i familjen blir allt mer spänd på grund av modernsaversion och hon vill snart att barnen och hon flyttar hemtill släktingar för en tid. När Bruno berättar för Shmuelatt han ska resa iväg berätta Shmuel att hans pappa för-svunnit från lägret. Han kan inte hitta honom någonstans.

Bruno vill att de tillsammans skall leta reda på pappanoch föreslår att han ska försöka ta sig in innanför stängs-let och Shmuel lovar å sin sida att ordna en 'pyjamas' i rättstorlek tills de ses nästa gång.

Samma dag som Bruno ska resa med sin mor och systertill Heidelberg beger han sig med en stor smörgås och enspade för att utföra sitt 'hemliga uppdrag'. Schmuel harklätt sig i dubbla 'pyjamasar' och ger den översta tillBruno. Snabbt gräver han en grop under elstängslet ochålar sig in till Shmuel. Medan pojkarna letar efter pappanbland fångarna i lägret inser Brunos familj att sonen harsmitit.

Plötsligt blir det oro i baracken. Fångarna manas ut avskrikande lägervakter och föses in i stora bunkrar. Deuppmanas att klä av sig, kanske skall de duscha? Brunooch Schmuel tyr sig till varandra, tar varandras händeroch blickar upp mot ett hål i taket där plötsligt gasmask-försedda soldater häller ner det giftiga pulvret. Brunos farinser vad som håller på att ske och springer mot lägret.När han kommer fram är alla, inklusive Shmuel ochBruno döda. Kvar utanför den stängda järndörren hängerde dödas dräkter, på golvet ligger deras skor.

Barnet - ett oskrivet blad?Childhood is measured out by sounds and smells andsights, before the dark hour of reason grow." Filmeninleds med ett citat av den engelske poeten John Betje-man. Och en av filmens centrala frågor kretsar kring hurbarnet genom upplevelser, intryck och inte minst upp-fostran skapar sin verklighet och världsbild. En åttaårigpojke som lever i en skyddad värld, och mer eller mindreisoleras från intryck och information om det krig sompågår runt honom, drivs av sin egen vetgirighet och upp-täckarlusta. Tillvaron är ett äventyr att utforska och andramänniskor spännande att lära känna.

Filmen drar mekanismerna i en ideologi som nazismenstill sin spets genom att spegla dem genom ett barns ögon.


Haneke nyligen lät barnen i en liten tysk by just före detförsta världskriget driva händelsernas grymma nav, vardet nästan chockerande. Till skillnad från “Pojken i randigpyjamas” beskrev han barnen som fulla av nedärvd trång-synthet, hat och illvilja. Det fanns givetvis en koppling tillderas uppväxt och uppfostran. Men barn kommer förreller senare alltid att vara en integrerad del av samhälletoch att behålla sin oförstörda natur verkar omöjligt.

• Fundera över hur filmen hanterar vår idealbild av detgoda barnet. Vilka försök att komplicera den bilden görs ifilmen?

Aldrig har väl en film om förintelsen så konsekvent skild-rats ur ett barns synvinkel. Ett barn på de ondas sida. Per-spektiven och kameravinklarna är så gott som alltid Bru-nos. När han lämnar sina vänner i Berlin, när han blickarupp mot det nya hemmet, när han bakom trappräcketsgaller blickar ner eller när han tvingas böja nacken förden långe soldaten i svart skinnrock.

• Filmen är hans betraktelse av händelser som han inteförmår skapa mening i. Han försöker tolka de blickar somär ett av filmmediets mest använda berättarverktyg.Blickar i samförstånd, menande, hotfulla, undvikandeeller bedjande. Exempelvis någon av scenerna vid frukost-eller middagsbordet. För oss är de starkt betydelsebä-rande eftersom vi låter vår historiska kunskap spegla dia-logen men vad betyder de för honom? Fundera över skill-naden mellan det maktspel och den rädsla som vi i publi-ken upplever och hur Bruno tolkar samma situation.

• För Bruno har inte heller hakkorset, koncentrationslä-gernumren och krematorieugnarna någon innebörd. Hurtolkar ni regissörens uppsåt med barnets perspektiv? Ärdet ett effektivt grepp som visar på absurditeten i enomvälvande tid? Riskerar den att revidera några av histo-riens värsta brott mot mänskligheten genom att göra dettill en, om än tragisk, saga?

• Ett liknande grepp tas i Roman Polanskis “Pianisten”där huvudpersonen förvisso är vuxen och smärtsamtmedveten om nazismens ondska men som under en stor

del av filmen är isolerad i sitt gömställe utan någon somhelst information om vad som händer i kriget, om det ärvinnare eller förlorare han skymtar förbi. Också här ärkriget ett avskalat personligt drama. Diskutera hur ni upp-lever det här sättet att iscensätta en stor mänsklig kata-strof sett genom ett litet personligt utsnitt.

• "Livet handlar inte så mycket om val, utan om plikter",säger Brunos far. Hur visar Bruno att det kanske handlarom både och? Fundera vidare över hur filmen resonerarkring inlärd plikt (från fadern, läraren och andra) ochden förvärvade "moral" som driver honom att se, om äninte begripa, orättvisorna.

Bakom murar och genom stängsel“Pojken i randig pyjamas” utspelar sig innanför murar ochbakom stängsel ur flera aspekter. Shmuel bakom elstäng-sel i ett koncentrationsläger och Bruno innanför stenväg-gar i det pampiga men otrivsamma huset. Ett hus somkanske har ägts av någon judisk familj och nu invaderatsav tyska soldater och Brunos familj.

"Hemma är där ens familj är", säger Brunos far mensonen upplever deras hem snarare som ett fängelse. Ettpalats bakom galler, ett mentalt fängelse. Båda pojkarnakänner sig lika ensamma och isolerade. Bruno spelarschack med sig själv och avundas Shmuel som åtminstoneverkar har vänner inne i lägret. Emellan dem ligger en fri-zon av grönska och ett vattendrag dit förstås bara Brunohar tillträde. Han kan röra sig fritt mellan de bägge 'läg-ren' och när vi ser honom i bild vid stängslet lyser gulablommor i bakgrunden, medan det bakom Shmuels ryggligger betongblock och grus. Filmen rör sig mellan dessaoch utnyttjar rent visuellt barnen som fångar bakom gal-ler eller grindar.

De fysiska murarna är något som de två pojkarna ändålyckas forcera på ett mentalt, och till sist konkret plan.Dels genom att bli vänner men också genom att rent bok-stavligt ta sig från den ena sidan till den andra. Ännu merogenomträngliga ter sig de mänskliga murarna. RuntBruno bygger föräldrarna jämte de konkreta stenväggarnaupp en mur mot omvärlden. Hans mor föredrar att hanläser äventyrsromaner då det kan hålla honom borta frånden krassa verkligheten och fadern ger honom givetvis


bara information som kan vara uppbygglig för en fram-tida hitlerjugend.

• Fundera över hur kameran arbetar med Brunos per-spektiv och hans plats i bilden. Pojken vill inte ta emotfotbollen när Bruno vill ge den till honom. Hur tolkar nidetta? Hur arbetar man med bilderna när familjen förförsta gången kommer till sitt nya hem? Hur ser huset ut,vilka färger ser vi? Hur är huset inrett? Hur kontrasterardet till det gamla hemmet i Berlin? Vilken färgskala gickdet i?

Den banala ondskanI filmens anslag möts vi av en varm röd färg. Snart skön-jer vi ett svallande fall som i ett tyg. När kameran rör sigutåt upptäcker vi att det är en nazistflagga. Flaggan vajarfrån en byggnad varifrån kameran betraktar en gata i Ber-lin. En liten pojke springer och håller armarna som hanvar ett flygplan, efter honom ett gäng kompisar som görlikadant. Sorglösa pojkar på väg hem från skolan en van-lig solig eftermiddag i Hitlers Tyskland. Medan kameranföljer dem och pojken som kommer hem till sitt välbär-gade hem där tjänstefolk putsar och fejar inför en fest hin-ner vi se skymten av en mindre grupp människor som försupp på en lastbilsflak. Vart de är på väg kan vi med facit ihand lista ut. En etablering och ett bildmontage som inne-håller mycket av filmen centrala tema.

“Pojken i randig pyjamas” skiljer sig från många andraskildringar av nazityskland genom sin vardagliga och rättodramatiska skildring av det onda. Å ena sidan finns ennästan sagolik ton, som skulle kunna förta de brutalahändelser som utspelar sig. Samtidigt störs den till synesharmoniska ytan av att vi vet vad som försiggår. Solen ski-

ner och 'vanligt folk' går på kafé, åker och badar ellersportar medan en annan del av befolkningen forslas ivägpå tåg för att gasas ihjäl.

Man har också velat undvika den gängse karaktäriser-ingen av nazisten som avhumaniserad, siegheilande mari-onett i skinnrock. Det är inte en slump att Brunos far, SS-officeren presenteras i hemmatrevlig slipover sittandes påsoffan med modern och systern, och först i den andra sce-nen är iklädd uniform. Och då ur den stolte sonen Brunosperspektiv som inte ser något annat än den far han älskaroch beundrar vandrandes ner för trappan till tonerna avden tyska nationalhymnen. Hans pappa är inte den typenav soldat som tvingar kläderna av judar.

• Filmen visar hur Bruno formas av de konkreta intryckhan får. Med förundran konfronteras han med en rad mot-satsförhållanden. Fadern är den mest komplexe som fram-ställs som både ond och god, modern och farmodernrepresenterar det goda med olika grad av tydlighet, Pavelär den främmande som i sin handling, när han plåstrar omBruno, visar godhet och omtanke. Till och med den arke-typiske chauffören och SS-mannen Kotler har skärvor avvänlighet när han rufsar om Brunos hår och kallar honomLilleman. På vilket sätt formar dessa karaktärer Bruno?Vad är det som får honom att göra de val han gör i filmen?

• Filmen vill också komplicera den enskilde individenssvårighet att stå emot ett helt system. Brunos farmoderger i filmens början uttryck för sin avsky för nazismen ochvid middagen då farfar kommer på besök står det klart attinte ens om man bekände sig till partiet var man säker.Kotlers far visar sig ha flytt landet sedan han ansetts obe-kväm av partiet. Och Brunos mor antyder att hade hon


varit man, skulle väl hon också ha fallit i onåd. Samtaletkring bordet blir ett slags mikrokosmos över hur hela denmaktstruktur som hade byggts upp påverkade männi-skorna på alla plan. Familjer där olika meningar råddeom vad lojalitet mot nationen innebar kunde splittras, enbästa vän kunde förråda dig och inte ens en befordran ipartiet var någon garanti om man inte kunde visa en full-ständig lojalitet mot partiet och Hitler. Vilken bild gerdetta oss av nazisternas förmåga att använda rädslan sommaktmedel?

• “Pojken i randig pyjamas” är en konventionellt berättadhistoria med överraskande grepp och ett chockartat slut.Har man trots detta lyckats med att bryta mot traditio-nella miljöer och typgallerier?

• Även om det inte finns mycket i det visuella som förstär-ker att denna historia utspelar sig mot en fond av världs-historiens största folkmord finns det några subtilt förebå-dande bilder som vi kan binda samman med förintelsen.Bruno i randig pyjamas åkandes tåg för onekligen tankartill transporterna av judar till lägren. Liksom högen avGretels nakna dockor i källaren i sammanhanget inte kanassocieras till något annat koncentrationslägrenas högarav lik. Försök att hitta andra associativa sätt där filmenvisuellt anknyter till sin tematik.

• I det stora hela upprätthåller man en normalitet i mil-jöer och berättande för att ondskan både ska framstå somen integrerad del av det vanliga livet och den vanligamänniskan. Ondskan ibland oss är iklädd hygglighetenskofta. Hur tycker ni att detta icke-demoniserande greppfungerar?

• Filosofen Hannah Arendt skriver i sin text om rätte-gången mot Adolf Eichmann om "Den banala ondskan"om hur han försvarade sig med att han inte var det mon-strum man ville göra honom till utan att han varit drab-bad av en vanföreställning och handlat utav plikt. Arendttalar om ondskan som något som i de allra flesta fall finnspå ytan hos den stora massan och som just i detta blir såfarlig. Som hos byråkraten Eichmann utan vilken detinstitutionaliserade mördande inte vore möjligt.

Med detta i bakhuvudet kan man fundera över vad som

egentligen i sker i filmens slutscen, och vilka i grund ochbotten moralfilosofiska slutsatser vi i publiken förväntasdra och fundera vidare kring? Vilken bild är det som Brunotill sist skapar av sin far när han inser vad som kommer attske och kommer Brunos far någonsin att kunna förlåta sigsjälv för de konsekvenser som hans pliktuppfyllande ochträgna arbete lett till? Retoriska frågor som inte kan besva-ras men som kan bli en fond för att diskutera vidare kringförintelsens yttersta absurditet.

USA, England 2008

Orginaltitel: The Boy in the Striped Pajamas

Producent: David Heyman

Manus: Mark Herman efter John Boynes roman

Regi: Mark Herman

Foto: Benoît Delhomme

Klippning: Michael Ellis

Produktionsdesign: Martin Childs

Scenografi: Gábor Nagy

Kostym: Natalie Ward

Originalmusik: James Horner

I rollerna:

Bruno - Asa Butterfield

Brunos far - David Thewlis

Brunos mor - Vera Farmiga

Gretel - Amber Beattie

Schmuel - Jack Scanlon

Pavel - David Hayman

Farfar - Richard Johnson

Farmor - Sheila Hancock

Tekniska uppgifter

Speltid: 95 minuter

Format: Vidfilm 1,85:1

Ljudsystem: Dolby Digital

Censur: från 15 år

Svensk premiär: 19 december 2008

Distribution

Walt Disney Pictures Box 181 101 23 Stockholm Tel 08-555 445 00

Redaktion: Andreas Hoffsten, Film i hela landet, Svenska Filminstitu-

tet, mars 2010

Produktionsuppgifter

pojken i randig pyjamas 5 - filminstitutet.se · några av barnen på den där gården smiter han...

Documents