PORTALEN6/2013 Strängnäs stiftstidning www.svenskakyrkan.se/strangnasstift

Barnboksillustratörenoch författaren

skriver för sitt inre barnSara Lundberg

sidan 11

i agendan?Vem håller

sidan 9

blev Gud klarareEfter lägret

sidan 4

”Mamma tror nog, men inte pappa”Anna, Alva och Mathilda från Tystberga pratar om julevangeliet sidan 16

2 P O R T A L E N 6 / 2 0 1 3

För drygt ett år sedan skrev Margó Ingvardsson, tidigare riksdagsledamot för Vänsterpartiet, på DN Debatt att barn bör skyddas från religion före tolv års ålder. I somras förde hon fram samma åsikt i en något modifierad form i en debattartikel i tidningen Dagen. Frågan väcks: Kan religion vara skadlig för barn? Svar: Ja, det kan den. TexT Hans-erik nordin • foTo Magnus aronson

Det finns former av religiös påverkan som likt för mycket god mat och dryck eller skadlig kost skapar destruktiva beroenden. Men självklart behöver barn mat och dryck för att växa. Det finns också i kristna sammanhang destruktiva miljöer som skapat stora sår och som barn hade behövt skyddas från. Men li-kafullt behöver barn få tillgång till goda, friska och livsbefrämjande kristna sam-manhang, där de får tillgång till ett språk för den verklighet som trons språk ger uttryck åt. I en sund kristen församling får barn möjlighet att ställa kritiska frå-gor och ges på så sätt instrument för att konstruktivt hantera livets utmaningar.

Vad skulle exempelvis hända om man tog bort all form av religiös utövning där barn finns med före tolv års ålder? Då skulle alla samlingar i kyrkliga miljöer upphöra där föräldrar med barn i stora skaror kommer till kyrkans babysång och öppna förskola. På vissa platser i vårt stift kommer mer än 50 procent av föräldrarna till dessa samlingar, där föräldrar får en chans att mötas, dela be-kymmer och samtala om glädjeämnen och sjunga och be tillsammans.

Vidare skulle barnkörerna och mu-sikundervisningen i kyrkans regi ute-stänga alla under tolv år. Om man gör ett snabbt svep över musikscenerna i

Sverige kommer man med stor sanno-likhet upptäcka att det finns en över-representation av artister och musiker som kommer från kyrkliga och frikyrk-liga miljöer och som fått sin första skol-ning där. Flera kyrkor har anknytning till scoutrörelser och scoutliknande grup-per där man lär sig vördnad för naturen som en Guds skapelse men också att naturen är en spännande miljö att erövra som 10–12-åring.

Det finns dessutom ytterligare för-svårande faktorer om barnen skulle hin-dras från att utöva religion. I barnkon-ventionen (se ruta här uppe till höger), som antogs av FN:s generalförsamling 1989 och ratificerades av Sveriges riks-dag 1990 sägs att konventionsstaterna ska respektera barnets rätt till ”andlig ut-veckling eller välfärd”. Uttrycket andlig utveckling står tillsammans med andra värden som fysisk, psykisk, moralisk och social utveckling.

En rimlig tolk-ning av andlighet är att det också handlar om religion. Vad an-nars är religion? En andlighet som beja-kar det som är sant, gott och rätt är bra för barn. Det var väl det Jesus talade om.

Hans-Erik Nordin, biskop

Är religionskadligt för barn?

Innehåll

Är religion skadligt för barn? 2

efter lägret blev gud klarare 4

Vem håller i agendan? 9

”Många barn har redan tänkt det böckerna handlar om” 11

olika frågor i olika åldrar 14

Ett uttryck för längtan? 15

”Mamma tror nog, men inte pappa” 16

Juldagsnatt 17

Barnen i Truro stift i England 18

sku representerad i sydkorea 19

På gång i januari–februari 2014 19

nyfiken på sabina Mathiasson 20

FN:s barnkonvention

fn:s konvention om barnets rättigheter, eller barnkonventionen, innehåller bestämmelser om mänskliga rättigheter för barn. Staterna rapporterar vart femte år till internationella fn-kommittén som ansvarar för att konven-tionen efterlevs.konventionens 54 artiklar antogs av fn 1989 och har undertecknats av 193 med-lemsstater – alla utom somalia och usa.Läs mer: www.unicef.se/barnkonventionen

En välsignad julett gott nytt år&önskar

Strängnäs stift

P O R T A L E N 6 / 2 0 1 34

Efter sommarens konfirmation kände Moa Berg-man, 13 år, och Ebba Arrebäck, 15 år, att de ville ha mer. Lägret fick det att gnistra och nu vill de fort-sätta som ledare med nästa årskull konfirmander.TexT roLand asPLund • foTo Magnus aronson

Ett vackert sista oktoberljus letar sig in i de varma klosterlika lokalerna i Ansgarskyrkan i Eskilstuna, där Portalen möter Ebba Arrebäck och Moa Bergman för en intervju.

– Jag gillade verkligen lägret och lärde mig mycket där. Min farmor sa: ”Nu när du är konfirmerad, är du vuxen!” Ja, förmodligen är jag litet mer vuxen idag. Efteråt har jag känt att jag vill vara med om det igen, säger Moa Bergman och rättar till sin blåa keps över det långa håret. I bröstfickan sitter Shakespeare, gosedjuret som alltid är med.

Konfirmandkompisen Ebba Arrebäck missade en del av undervis-ningen och vill ta igen det hon missat. För båda kändes det litet tomt när konfirmandperioden var slut.

När Ebba tänker på konfirmation är det de vita dräkterna som de bar i Fors kyrka på konfirmationsdagen som hon ser framför sig. Idag

Efter lägret

blev Gud klarare

5P O R T A L E N 6 / 2 0 1 3

Moa Bergman och ebba Arrebäck tyckte båda att det kändes tomt efter sommarens konfirma-tion och vill fortsätta som ledare.

P O R T A L E N 6 / 2 0 1 36

bär hon en grå tröja med texten Los Angeles tryckt i stora bokstäver.

Ebba Arrebäck känner sig som en helt annan person efter somma-rens läger och konfirmation.

– Ja, jag utvecklades mycket där. Innan lägret frågade jag mig – hur re-alistiskt var det där med Gud? Ingen av mina kompisar är troende. Det är klart att det påverkar. Trodde jag el-ler trodde jag inte? På lägret fick jag ett nytt perspektiv. Jag accepterar att Gud finns – att Jesus är Guds son.

Lägret innebar också att hon kom att döpa sig i sjön bredvid kurs-gården i Uskavi. Det var litet pirrigt, medger hon.

– Det var första dagen. Alla stod samlade omkring mig på stranden och sjöng. Jag kände inte så många då … Vi hade inte kommit varandra så nära ännu.

Tolv konfirmander och nästan lika många ledare och vuxna möttes un-der tio lägerdagar. Programmet inne-

höll mycket lek, gruppövningar och många samtal om händelser i livet, döden och Gud. Efter lägerdagarna med program från morgon till kväll kändes det tryggt och bekant för Moa och Ebba.

– Det kändes helt okej att prata om vad som helst med de andra kon-firmanderna. Jag tyckte om nästan allting. Vi hade andakt två gånger om dagen. Det var mysigt – ett härligt sätt att börja och sluta dagen, säger Moa Bergman.

” På lägret fick jag ett nytt perspektiv. Jag accepterar att Gud finns – att Jesus är Guds son.”

Skapande i centrum

Konfirmandundervisningen i Ansgarskyrkan i fröslunda sätter skapandet i centrum. Konfirmanderna träffas en söndag i måna-den. De får tolka och måla dagens bibelord, därefter samtala om bilderna som sedan finns med i kvällens gudstjänst. undervisningen avslutas med ett sommarläger. – En tradition vi har är att alla är deltagare med olika kompetenser. Även ledarna kallar vi deltagare, säger Per Apelmo, assistent i församlingsarbete, Ansgarskyrkan.

EBBA ArrEBÄcK, 15 år

7P O R T A L E N 6 / 2 0 1 3

Bilden av Gud blev klarare efter sommarlägret. Det fick henne att inse vad hon tror på.

– Det som har blivit min Gud kanske inte är den som det står om i Bibeln. Min tro är min tro och den kan ändras hela tiden. Jag är jag. Jag tror resan pågår hela livet. Konfatiden är en viktig del, men är inte hela resan.

Gosedjuret Shakespeare får henne att påminnas om att hon är den hon är.

Moa Bergman går till gudstjänsterna för att hon tycker det är mysigt i kyrkan.

– Man behöver inte alltid dyrka och be i kyrkan. Jag tycker om lugnet och tystnaden. För mig är Gud som en kompis, en låtsaskompis. Han ger mig styrka och jag blir glad. Det är svårt att sätta ord på, funderar hon och låter ögonen vila i taket.

Ebba Arrebäck brukar inte gå till kyrkan. Hon tycker gudstjänsterna är tråkiga.

– Jag tror det är lättare att hitta Gud och tron i de små tingen. I allt som jag gör till vardags har jag med mig Gud i mitt sätt att värdera, fatta beslut och att se på saker. Det störs-ta är att han dör på korset. Jag känner mig räddad. Jag behöver bara tro på det. Och samtidigt kan jag leva det liv jag vill.

” Min tro är min tro och den kan ändras hela tiden.Jag är jag.” Moa BergMan, 13 år

8 P O R T A L E N 6 / 2 0 1 3

Vuxna med olika uppdrag och arbeten kan bana väg för barns andliga utveckling. Barn- och äldreminister Maria Larsson (kd) tycker att det är bra att även kyrkor och samfund erbjuder välfärdstjänster. En mångfald av utförare innebär att fler människor kan hitta en verksamhet som drivs utifrån samma värdegrund som man själv har eller väljer.

9P O R T A L E N 6 / 2 0 1 3

Det finns många sätt att skydda och tolka barns rätt till egen andlighet. FN:s formuleringar i barnkonventionen är tydliga och tunga, men ska ord bli till handling krävs vuxna som respek-terar och möjliggör en utvecklingsmiljö för barns andlighet.TexT ann LysTedT • foTo krisTian PoHL

Politiska beslut, handfasta samverkansprojekt och litterär gestaltning av barns andliga funderingar är några exempel på hur vuxna kan bana väg.

– Barn behöver en vuxenvärld där de i en förtroende-full relation får upptäcka och utveckla sin andlighet, säger pedagogen Peter Kempe, som i många år jobbat med föräldrar och barn vid Olaus Petri familjecentral i Örebro.

– Andlighet och religion har av tradition en privat dimension i Sverige, men barnkonventionen* är ett starkt offentligt dokument som ska genomsyra samhällets alla institutioner!

Familjecentralen, som hittills drivits i samverkan mellan församlingen, landstinget och kommunen, har baby kafé, pappagrupper, öppen förskola och parrelations-kurser. Kyrkan samarbetar med barnavårds- och mödra-vårdscentral, kurator och pedagog från kommunen.

*fakta om barnkonventionen, se sidan 3

Vem hålleri agendan?

10 P O R T A L E N 6 / 2 0 1 3

Genom att mötena sker i kyrkans lokaler händer det förstås att livsfrågor luftas:

– Det kan handla om att man mist ett barn eller sepa-rerar från sin partner – eller existentiella frågor om tro. Då

finns vi där och kan samtala. Men verksamheten är öppen, med brett stöd för barns utveckling och stöd för föräldraskapet.

Församlingen har två anställda pedagoger och en fritidsledare.

Samarbetet, som pågått i tretton år, upphör dock i juni 2014 efter ett politiskt beslut om att landsting och kommun ska driva arbetet ”religi-onsneutralt”. Kommunens personal, bvc och mvc samlokaliseras då till vårdcentralen.

Även församlingens familjeverk-samhet fortsätter, försäkrar Anna Apell, tf kyrkoherde i Olaus Petri:

– Vi drar inte in några tjänster. Men visst tycker vi att detta är väldigt tråkigt, inte minst med hänsyn till bar-nens andliga utveckling. Det är ett oerhört fint samarbete som läggs ner.

– Men jag hoppas att vägen mel-lan deras nya familjecentral och vår

verksamhet blir vidöppen.Beslutet om att upphöra

med samarbetet togs lokalt i Örebro, men signalerna från barn- och äldreminister Maria Larsson (kd) är positiva vad gäller församlingars engage-

mang i barns välfärd: – Det är bra att även kyrkor och

samfund, en viktig del av det civila samhället, erbjuder välfärdstjänster. En mångfald av utförare innebär att

fler människor kan hitta en verksam-het som drivs utifrån samma värde-grund som man själv har eller väljer.

När man skyddar barns rätt till andlig utveckling ska det enligt FN ske i samklang med fyra grundprinciper, påminner familjepedagog Peter Kempe:

– Barnens bästa ska komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barn. Barn får inte diskrimi-neras, de har rätt till överlevnad, liv och utveckling. Och barn har rätt att utrycka sina åsikter och få dem beaktade, i frågor som berör dem.

Även för Humanisterna, som före-språkar ett sekulärt samhälle, inne-bär rätten till andlig utveckling en frihet för barnet att tänka och tycka.

Tyngdpunkten ligger på livså-skådningsfrihet, betonar Emilia Ericson, ledamot i Humanisternas förbundsstyrelse.

Angående de artiklar i barn-konvent ionen som ska säkra barns rätt till andlig utveckling säger hon:

– Andlighet är ett generellt mänskligt behov, men måste inte handla om en övernaturlig kraft, det kan innebära den känsla man får av att ta del av musik och konst, eller varför inte kärlek?

Den prisade barnboksförfattaren Ulf Nilsson har i flera decennier fin-känsligt sammanfogat barns djupaste tankar om liv och död med empa-

tiska skildringar där han låter djuren – marsvin, lamm, möss – skapa igen-känning och förlösa barnens fantasi.

I Adjö, herr Muffin får vi följa marsvinets sorgliga slut, i Alla döda små djur begraver barnen raskt en rad flugor, igelkottar, harar och möss och i Min farfar och lammen öppnas funderingar om vad som kan hända efter döden

– Barn identifierar sig lättare med djur, no-terar Ulf Nilsson, som ofta är ute och pratar med barn om sina böck-er och om livsfrågor:

– Nyligen hade jag omröstning bland 400 sexåringar om deras förslag på vad som händer efter döden.

”Himmelriket” och ”paradiset” fick flest röster, men även att ”allt blir svart” eller bara ”tar slut” tog poäng.

– Men jag är inte helt demokra-tisk, om någon föreslår ”helvetet” säger jag faktiskt att det är en myt…

Han väljer hellre den varma till-litens andlighet, vill skapa förståelse för olika religioner – och filar nu på en bok om tacksamhet.

– Jag vill bidra mer till känslan att livet kommer att bli bra. Att det är viktigt att kunna känna tacksamhet över att man har någonstans att sova, att man får mat – och kanske att man fick vinna i fotboll!

I den nya boken kittlar han fanta-sin kring hur det är att vara en ängel – mitt i vardagen.

– Det finns så många möjligheter. Jag vill hålla en stor, andlig trädgård helt öppen.

” Barn behöver en vuxenvärld där de i en förtroendefull relation får upptäcka och utveckla sin andlighet”

foTo

Ma

gn

us

ar

on

so

n

Peter Kempe

Anna Apell

Emilia Ericson

ulf nilsson

foTo

sTe

fan

Te

LL

11P O R T A L E N 6 / 2 0 1 3

”Många barn

har redan tänktdet böckerna

handlar om”

– Bilder är öppnare för egen tolkning än ord. Jag vill att mina böcker ska vara mystiska, precis som livet. Sara Lundberg både illustrerar och författar barnböcker. TexT karin reiBring • iLLusTraTioner sara LundBerg

Redan som 6-åring kände Sara Lundberg att bilder var hennes grej.

– Som ung vuxen upplevde jag att det nästan vore ett brott att inte göra något av den gåvan.

Första barnboken, som Sara illustrerat, gavs ut av Rabén & Sjögren 1998. Under drygt tio år illustrerade hon 30 böcker. Hon uppskattar att 15–20 procent av böckerna handlar om andlighet i vid bemärkelse.

– Jag kände att jag måste ta ett steg vidare, och 2009 debuterade jag som författare med ”Vita streck”.

Skillnaden är stor. Som enbart illustratör har hon mycket bestämda ramar, hon måste hålla sig till för-fattarens text.

– Om historien är min egen har jag obegränsade möjligheter.

Sara låter innehållet, berättelsen, komma först. Sedan försöker hon skapa de bilder hon får i huvudet. Formen, färgen, kompositionen, ljus och mörker – allt bidrar till den känsla som förmedlas.

”Vita streck” har följts av ”Vita streck och Öjvind” (2011) och ”Öjvind och världens ände” (2013).

Genom att måla vita streck försöker flickan Vita skapa ordning och kontroll längs livets väg. Men ofta går det inte.

Öjvind är hennes motsats. Han vet inte vart han är på väg, vart vinden för honom.

Alvaro är en trygg fadersfigur. När det blir mörkt tänder han ljuset med sin fjärrkontroll. Den som vill kan se honom som Gud.

Ett konkret budskap, som Sara Lundberg vill för-medla, är att det inte finns något slut. Slutet är alltid början på något nytt.

– Mycket skriver jag för mitt eget inre barn, om frågor jag minns att jag funderade på i 6-årsåldern: Varför finns vi? Är vi pyttesmå varelser i en jättes värld? Tar rymden slut?

– Många barn har redan tänkt de tankar, som kom-mer fram i böckerna, tror Sara.

Sara Lundberg

foTo

sn

es

ka

12 P O R T A L E N 6 / 2 0 1 3

13P O R T A L E N 6 / 2 0 1 3

”Då ser hon ett ljus. Och ett till… Det är Alvaro som kommer, som han alltid gör när det blir mörkt. Tänder alla lampor med sin fjärrkontroll.– Å, Alvaro, suckar Vita. Vinden tog min vän och jag kunde inte hitta honom.Alvaro lägger henne försiktigt tillrätta i bröstfickan där hon brukar sova.”

Ett utdrag ur boken ”Vita streck och Öyvind”.

14 P O R T A L E N 6 / 2 0 1 3

Olika frågor

i olika åldrarHur vi blivit bemötta som barn präglar oss även som 85-åringar. – Om vi får uppleva att vi har en trygg famn att krypa in i, blir det lättare att tro på en kärleksfull Gud som omsluter oss, tror Ulrica Stigberg, som skrivit boken ”Om barn och livets frågor”. TexT karin reiBring

Ulrica Stigberg är präst i Fryshuset i Stockholm (anställd av EFS). Hon är även författare och före-läsare, bosatt i Nykvarn med man och två barn. I nyutgivna Om barn och livets frågor (Verbum) relaterar hon mycket till sina egna söner. I

Fryshuset möter hon tonåringar och unga vuxna.

– De andliga frågorna ser olika ut i olika åldrar. Om vi alltid har en öp-penhet för den andliga dimensionen kan vi bekräfta och stödja oavsett barnens ålder. Det finns något stör-re, något bortom, som vi inte kan ta på – det som är mysteriet.

Ulrica Stigberg betonar vikten av att vi vuxna tar vår egen andliga längtan på allvar. Annars blir det svårare att vägleda andra. Överlag betonar hon värdet av självkännedom.

– Det är så lätt att känslomässigt hamna i sin egen historia om ens barn har problem. Men vi vet aldrig exakt vad barnet känner! Det gäller att vara medveten om att det kan vara min egen problematik jag brot-tas med. Om det gör alltför ont, är det kanske bättre att någon annan pratar med barnet och att man paral-lellt tar itu med sin egna svårigheter.

Att förmedla sin egen tro till bar-

nen står högt på många föräldrars önskelista.

– Det är svårt att veta vad som sätter spår, säger Ulrica Stigberg och berättar om barndomsbesök hos mormor och morfar.

– Jag älskade att leka där! De hade en staty av Jesus, men pratade aldrig om Gud. Ändå gjorde jag något slags koppling mellan Jesusstatyn och den värme jag upplevde.

– När jag var 13 frågade en präst i min församling om jag ville bli ledare. Annars hade jag nog inte varit präst idag.

– Om barnet ändå väljer en an-nan väg, får vi visa att vi ändå älskar barnet förutsättningslöst. Tron vill-korar inte kärleken, säger Ulrica.

Själv menar hon att hon ständigt predikar hemma. Inte med ord, ut-an med sitt sätt att leva. Handlingar berättar mer än ord. I synnerhet för små barn, som ännu inte har språk, är det blicken, rösten och händerna som förmedlar något.

Det barn och ungdomar sätter ord på är viktigt för dem! Lyhördhet gäller för den vuxne – att snappa upp att nu finns möjlighet till fördjupat samtal. Barn känner på sig ifall den andre är mentalt närvarande. Att or-ka lyssna är en signal om att barnet eller tonåringen är viktig.

– Bättre än att låtsas lyssna, me-nar Ulrika, är att säga att just nu kan

jag inte prata, att vi tar det sen.Små barn har alltid ogillat när

mamma eller pappa pratar i telefon. Nu finns telefonen med överallt.

– Vi måste verkligen tänka på hur vi använder ny teknik. Vad innebär det för barnet att inte få ögonkontakt och uppmärksamhet?

Tillit och bekräftelse är ovärderligt för grundtryggheten, som i sin tur un-derlättar tron på en kärleksfull Gud.

– Utebliven bekräftelse hos små barn skapar ett inre tomrum. För att fylla hålet fortsätter många att jaga bekräftelse livet ut. Bekräftelse minskar risken att senare hamna i kriminalitet eller missbruk. Men det är absolut ingen garanti.

– Det finns gott om trauman som kan leda fel för en ung människa, säger Ulrica Stigberg.

Att ge barn tillit tror hon mycket handlar om att öva sig i egen tillit. Har jag tillit till mitt värde oavsett vad jag presterar?

– Att barn känner sig värda att älska oavsett vad de gör, har oerhört stor betydelse. Att som vuxen se var den egna tilliten brister, och våga lå-ta bli att till exempel överbeskydda, säger Ulrica Stigberg.

Låt oss jämföra två barn! Båda har tillit, känner sig älskade och vär-defulla. Ett av barnen har hört talas om Gud och Jesus, ber aftonbön och

foTo

Jö

rg

en

sTi

gB

er

g

P O R T A L E N 6 / 2 0 1 3 15

Vad har personen som skrivit dem varit med om, eller inte varit med om? Jag vet inte, men jag önskar att jag visste, att jag kunde fråga, och fråga mer. Det jag vet är att orden väcker frågor om min och allas vår längtan. Vad är det jag längtar efter? Vad är det jag hoppas på?

I en värld som ständigt erbjuder oss substitut för att fylla våra andliga behov är det så lätt att förledas och fylla vår längtan efter liv med just substitut. Substitut som tenderar att lämna en känsla av tomhet efter sig. Orden av Hjalmar Söderberg, som sitter på väggen i Fryshusets basket- arena visar på det många av oss re-dan har upplevt. ”Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Själen ryser för tomrum-met och vill kontakt till vad pris som helst.”

”Är det här allt som blir så dör jag” är ord för en känsla som vi kanske alla känner ibland. En inre trötthet, en inre tomhet och en längtan mot något som vi inte vet vad det är eller hur vi ska kunna möta den längtan.

Ord på vägen från Ulrika:

• Ifrågasätt bilder av ”lyckade människor” och ”det lyckliga livet”.

• Våga lita på att du är någon och inte behöver bli någon.

• Prata med någon du känner förtro-ende om det som är viktigt för dig.

• När du känner att det blir för mycket av någonting – bromsa ner farten, reflektera och ta genom-tänkta beslut.

• Prova att vara riktigt uppriktig och berätta för gud vad du känner och tänker. Var öppen för respons inifrån eller utifrån.

• Sök dig till sammanhang där din tro får näring och du får vara den du är.

”Är det här allt som blir så dör jag” står det inristat i dörrkarmen på toaletten på Fryshuset. Tio ord som beskriver en känsla och en önskan om något – något mer. Mer vad? Mer liv? TexT uLrica sTigBerg

Ett uttryck för längtan?är ibland i kyrkan. Vilken betydelse får det?

– Det är så olika. Någon med gudstro kan ha en enorm ängslan och ledsenhet. Medan andra kan vara trygga fast de aldrig hört talas om Gud.

Får medarbetare i kyrkan svara ”jag vet inte” på barns andliga frågor?

– Jo, det tycker jag absolut. Det finns så många frågor där vi tror men inte säkert kan veta.

Om barn och livets frågor

”Barns frågor om livet och tillvaron är kloka och många. Och det är viktigt hur vi som arbetar eller umgås med barn sätter ord på svaren”, skriver ulrica Stigberg i sin bok som kom ut på Verbum tidigare i år. ulrica Stigberg arbetade förut på Strängnäs stift som vikarierande projektle-dare för ett delprojekt inom ”ung och stark”. Projektet syftade till att öka ungdomars inflytande inom för-samlingarna och på-

gick fram till 2012.

P O R T A L E N 6 / 2 0 1 316

”Mamma tror nog, men inte pappa”

Inför samtalet på församlings-hemmet fick de ta med sig nå-gonting hemifrån som de tycker är viktigt för att det ska kännas som jul. Mathilda och Anna tog med varsin julklapp och Alva tog med sig ett rött ljus.

Alva, Anna och Mathilda berättar att de sjunger i kör och att de kän-ner varandra väl eftersom de går i samma klass och bor i ett slags tri-angel, nära varandra i samhället.

Tonen är varm och igenkän-nande dem emellan och samtalet flyter på om julens olika aktivi-teter.

– Jag tycker det är mysigt att krypa upp i soffan och se på film, säger Alva.

– Jag tänker på julskinka med senap och julkalendern, fortsät-ter Anna.

Mathilda berättar att hon verkligen gillar att pyssla och klä julgranen. Och en av julkaramel-lerna hon gjort tänker hon ge till sin mamma.

Alla tre känner väl till julevangeliet och några av sångerna de sjunger i kören handlar om det.

De tror på Gud även om det inte är något de pratar med vuxna

om särskilt mycket. Och de är ganska överens om hur det ser ut med de övriga i deras klass.

– Jag tror att ungefär hälften tror på Gud, nästan alla tjejer, men inte killarna, säger Anna.

När de fortsätter att fundera hur det är med föräldrarna ser det ungefär likadant ut som med klasskompisarna:

– Mamma tror nog, men inte pappa. Eller kanske lite, säger Mathilda.

Anna och Alva håller med Mathilda. Mammorna tror, men det är lite mer osäkert med pap-porna.

På frågan varför de tror att det ser ut på det sättet säger Alva:

– Killarna vill vara lite tuffa och klara sig själva.

Samtalet glider lätt in på hur julens stämningar skapas och inte så mycket på själva julevangeliet. Men likt Jesusbarnet som genom sin födelse ställer himmelens dörr på glänt och uppmannar oss att träda in där så förnimmer de att barn har något de kan lära de vuxna och säger det på deras vis.

– Att vara snälla.

Julen står för dörren och Portalen samlade Alva Svedberg, Anna Spehling och Mathilda Pettersson, alla 8 år, från Tystberga för att prata om julevangeliet. De är tre av många barn som del-tar i aktiviteter på S:t Botvidsgården varje torsdag. TexT aniTa Jonsson • foTo  Magnus aronson (sTora BiLden)

foto

ani

ta jo

nsso

n

fotnot: Juldagsnatt är en nyskriven psalm av anders Lennartsson (örebro), tonsatt av Jenny Persson (Lillkyrka). de har tillsammans med bland andra inga-Lill sjönneby (Husby rekarne), och Bert stålhammar (örebro), tilldelats varsitt anders frostenson-stipendium i november i år.

P O R T A L E N 6 / 2 0 1 3

Se hur stjärnor strålar,

känn vinden ifrån norr.

Vita flingor faller i en blåsvart natt.

Se ett folk som vandrar med

blicken vänd mot skyn.

Och ljuset strålar från öst.

Juldagsnatt. Julens klockor kallar,

sjunger om kärlek och fred.

Ljuset har segrat, mörkret har flytt.

Ett barn är här och livet föds på nytt.

Längtande som samlas

ser stjärnans klara sken.

Fylls utav en kärlek

så varm och mild och ren.

Drabbar våra hjärtan med hopp,

nytt liv och lust.

Och ljuset det strålar från öst.

I vår mörka tid tänds nu hoppets strålar.

Värmer, ger oss frid, torkar våra tårar.

Juldagsnatt. Julens klockor kallar,

sjunger om kärlek och fred.

Ljuset har segrat, mörkret har flytt.

Ett barn är här och livet föds på nytt.

Ett barn är här och livet föds på nytt.

Ett barn är här och livet föds på nytt.

Juldagsnatt

fotnot: Juldagsnatt är en nyskriven psalm av anders Lennartsson (örebro), tonsatt av Jenny Persson (Lillkyrka). de har tillsammans med bland andra inga-Lill sjönneby (Husby rekarne), och Bert stålhammar (örebro), tilldelats varsitt anders frostenson-stipendium i november i år.

18 P O R T A L E N 6 / 2 0 1 3

”Varje söndag, vid gudstjänstens avslutning, läser man kungörelser om lysningar, döpta och begravda samt allt som händer under kommande vecka. Då får också barnen gå fram och visa och berätta vad de gjort inne hos sig på söndagsklubben – både för att bli synliggjorda och för att det anses att den vuxna församlingen får en djupare bild av söndagens tema om de även får höra det ur ett barnperspektiv!”

Läs hela Agneta Larssons minireportage från studieresan till Camborne i Truro stift tidigare i höst: www.svenskakyrkan.se/strangnasstift/barnigudstjansten

Barnen i Truro stift i England

ovan: Barnens altare står mellan huvudaltaret och dörren in till församlingshemmet så att alla ser det vid in- och utgång. Det pyntas inför varje söndag utifrån gudstjänstens tema.

stor bild ovan och till vänster: exempel på söndags-klubbens teckningar, böner och collage.

19P O R T A L E N 5 / 2 0 1 2

Vuxen väg till tro. Katekumenat 24–26/1Ledarutbildning för dig som arbetar med katekumenat i för-

samlingen, två parallella kurser beroende på tidigare erfaren-

het. På Stiftsgården Stjärnholm.

Pedagogiska samtal i biskopsgården 30/1Ett möte mellan biskop Hans-Erik Nordin och stiftets försam-

lingspedagoger om framtidsfrågor i församlingspedagogens

roll i framtidens kyrka.

Ekumenisk studiedag för teologisk fördjupning 31/1Missionshaped? Vi får konkret bekanta oss med hur man

arbetar med att vara kyrka i ett föränderligt samhälle och en

föränderlig tid. På Örebro Teologiska Högskola.

Våga en musikalisk utmaning! 5–6/2 & 18–19/9En kurs i två delar som vänder sig till dig som arbetar med

ungdomar, t ex musiker, församlingspedagoger, ungdomsle-

dare och andra med musikalisk anknytning och som behöver

kompetenshöjning inom bruksspel och samspel i komp-

grupp. På Stiftsgården Stjärnholm.

Källan kursomgång 24 11–13/2Om Svenska kyrkans tro och liv för medarbetare utan kyrklig

profilutbildning. Fyra sammanhängande kurstillfällen under

ett år med start i februari.

Riddarläger på sportlovet 21–23/2Ett läger för alla barn som vill bli riddare, för nybörjare och

för dig som varit med tidigare. På Stiftsgården Stjärnholm.

Stiftsmästerskap i innebandy 22/2Svenska kyrkans unga bjuder in till stiftsmästerskap i inne-

bandy för tremannalag i tre åldersklasser. I Södertälje.

januari–februari 2014

Agnes Recksén, vice ordförande i Svenska kyrkans unga i Strängnäs stift, var nyligen i Sydkorea och deltog i Kyrkornas världsråds ungdomsmöte. Portalen bad henne ge sina tankar kring barns rätt till andlighet.

”Som kyrka säger vi ofta att barnen är vår framtid. Till viss del stämmer det eftersom de som är barn kommer att vara de som en dag kommer att leda och jobba i det samhälle vi lever i idag. Men jag tror att när vi kallar barnen för framtid ställer vi barnen bakom de vuxna, bakom det som är nu. Barnen är många och de är här och nu. Barn tycker saker, barn tänker och barn behöver utrymme för att få berätta.”

Så börjar Agnes Recksén sitt brev med tankar om barns rätt till andlighet som hon skrev efter resan till Sydkorea.

På webben kan du läsa brevet i sin helhet: www.svenskakyrkan.se/strangnasstift/andlighet

På gångSKUrepresenterad i Sydkorea

STRäNgNäS STifTSTidNiNg

Utgivare Stiftsstyrelsen i Strängnäs stift

ANSvARig UTgivARE

Hans-Erik Nordin

REdAkTöR

Cecilia Bengtsson www.bengtssonx2.se info@bengtssonx2.se 070-252 11 87

REdAkTiONSRåd

Pia Andersson Miriam Arrebäck Christer Björk Johan Brémer Nils-åke Carlsson Jan Eckerdal Agneta Larsson

omslagsillustrationen (beskuren) är ur Vita streck av sara Lundberg (alfabeta, 2009)

gRAfiSk fORM

Anneli Elfving www.solodesign.se

AdRESS

Strängnäs stiftstidning Box 84, 645 22 Strängnäs

TELEfON

0152-234 00

Mer information om kurser och arrangemang samt kontaktpersoner och anmälan finns på www.svenskakyrkan.se/strangnasstift under kurser och utbildningar.

HEMSidA

www.svenskakyrkan.se/strangnasstift

AdRESSäNdRiNg

inger Andersson Månd–tors fm 0152-234 29 inger.andersson@svenskakyrkan.se

BegräNSAD efTerSäNDNINgVID DefINITIV efTer SäNDNINg åTerSäNDeS TIDNINgeN MeD

NyA ADreSSeN NOTerAD

POSTTIDNINg B

Strängnäs stift, Box 84, 645 22 Strängnäs

www.svenskakyrkan.se/strangnasstiftinternwww.svenskakyrkan.se/strangnasstift

Barnen i mitt livDet mesta i mitt liv har handlat om barn. Jag har arbetat med barn sedan 1969, började som sön-dagsskollärare i Ansgarskyrkan i Eskilstuna. Sen har jag och min man tre barn, som nu är vuxna. För mig har det blivit allt tydligare vad vi vuxna har att lära av barnen. De bidrar med lekfullhet och nyfikenhet. De ger oss en annan dimension så att vi måste använda alla våra sinnen. Och de är viktiga här och nu, inte bara som en framtid.

gör mig gladJag träffar runt 1 000 barn varje år i de pedago-giska programmen som vi har i domkyrkan. När jag är på skolorna och ska lämna det eleverna skapat i kyrkan, så att de kan visa upp det i skolan också, brukar de ropa: ”Där är hon som jobbar i kyrkan.” Det är roligt att de känner igen mig och att de vet var de hittar mig.

gillar att göraJag gillar att spela sällskapsspel, lösa korsord och sudoku. Jag tycker också om att lägga pussel, gärna ihop med yngsta dottern när hon är på besök. Sen gillar jag att brodera och virka. Förr gjorde jag stora bonader och dukar, nu vill tiden inte riktigt räcka till för det.

Kopplar också av medJag ser gärna på engelska deckarserier, just nu är det Fader Brown. Har också följt Downton Abbey och Morden i Midsomer. På semestern kan det bli en och annan bok också.

Ser fram emotI år ska mina båda barnbarn, snart 4 år och 6,5 år, följa med mig på julaftonens gudstjänst ”Samling kring krubban” i domkyrkan. Det är något jag gör varje år och det är också då julen börjar på riktigt. Jag tycker verkligen om den gudstjänsten, ska bli fint att få dela det med barnbarnen.

När jag tänker på julenFörutom julens gudstjänster tycker jag det är roligt att klä julgranen, vilket jag gör dagen före julafton. Sen är julen också bröllopsdag för mig och min man. Nästa år firar vi rubinbröllop, alltså 40-årig bröllopsdag, på annandag jul.

Det bästa på julbordetJag gillar verkligen sill, det är det bästa på julbor-det tycker jag. Sen har en speciell sorts potatis-sallad alltid en plats på julbordet hemma hos oss. Jag har rötter i Tyskland, mina föräldrar kom till Sverige på 1950-talet, där äter man ofta potatis-sallad. Det som gör den så god är blandningen av potatis, majonnäs, ättiksprit, bostongurka, salt, peppar, socker – och senap.

Det här tycker jag är viktigtDet pratas om att det är viktigt att barn ska ha rätt att välja vad de ska tro på. Det håller jag med om, men för att kunna göra det måste man ha kunskap – om traditioner, om bibelberättelser och vad det är att ha en tro. Jag tror på barns kapacitet att ta in och sen själva bestämma.

Ett av mina större verk, när det gäller korsstygnsbroderier.

Sab

ina

Mat

hias

son

58 å

r, fö

rsam

lings

peda

gog

och

förs

kole

lära

re i

Strä

ngnä

s do

mky

rkof

ör-

sam

ling

med

Asp

ö