�

Kon

sth

all

en –

Bo

hu

slä

ns

mu

seu

m

kProgram för samtids onst

�

Redigering och layout: Viveka overland och lina Carlsson

Bilder

Fram- och baksida: exteriör Konsthallen Bohusläns museum. Foto: ulf Celander.

s. 7, �� och �7 Interiörbilder, Konsthallen Bohusläns museum. Foto: ulf Celander.

s. �� elevvärdar i arbete under utställningen Svenska bilder, mari Rantanen, �005. Foto: Karin lundmark.

s. �4 Danselever från uddevalla gymnasieskola dansar i utställningen Gospel �003. Foto: Karin lundmark.

s. �0 elever i arbete under utställningen Äntligen Hemma, �004. Foto: Karin lundmark.

s. �3 Från utställningen Loop, ebba matz, �004. Foto: Bo niklasson.

s. �7 Dansaren maud Karlssons kommentar till utställningen Matters, monica larsen Dennis, �00�. Foto: Dennis ekblom.

3

Inledningdet här samtidskonstprogrammet för verksamheten vid konsthallen Bohusläns museum är resultatet av uppdraget att belysa hur samtidskonsten kan bli en angelägenhet för skolan och för en större publik och hur samtidskonsten kan integreras i museets totala verksamhet. Programmet antogs av Bohusläns museums styrelse i oktober 2004.

En av utgångspunkterna i arbetet med att ta fram programmet har varit ”medborgarperspektivet” som är ett av de strategiska målen på Bohusläns museum.

”museet finns till för sina brukare – medborgarna. museet i samhället, livslångt lärande, regional utveckling och tillgänglighet är nyckelord.”

ambitionen har varit att seriöst och ärligt sätta besökaren i fokus och ta hänsyn till människors olika möjligheter att möta samtidskonst. Vi vill inspirera och stimulera besökarna att utveckla ett eget konstintresse som innefattar både den intellektuella reflektionen och den känslomässiga upplevelsen.

i all samtidskonstverksamhet är konstnären en lika viktig part som själva konst-verken. i programmet diskuteras även därför behovet av att offentligt finansie-rade konsthallar får synliga konstpolitiska uppdrag som ser till de utställande konstnärernas situation. det skulle göra offentligt finansierade konsthallar tydligare och ge en större möjlighet att också kunna driva det kulturpolitiska uppdraget, som sätter besökarnas behov och tillgänglighet i centrum.

att ha ett konstpedagogiskt förhållningssätt är att ha ett helhetsperspektiv som omfattar hela verksamheten, både utställningarna och konstpedagogiken,

likaväl som publiken och konstnärerna – och som i det här fallet, även den övriga verksamheten på Bohusläns museum. att konsthallen vid Bohusläns museum, med sin samtidskonstprofil, utgör en del av ett länsmuseum är en tillgång – men också en utmaning!

Programmet är indelat i tre avsnitt. den första ger en historisk bakgrund till den konstpedagogiska verksamheten vid Bohusläns museum insatt i en teoretisk kontext. den andra delen fokuserar på hur verksamheten ska utvecklas utifrån det som var uppdraget vid programmets framtagande. i den tredje delen ges ett antal förslag på aktiviteter som kan driva verksamhetens utveckling.

Programmet är framtaget i samverkan med kollegor på Bohusläns museum, främst konstpedagog karin Lundmark som har varit en kontinuerlig samtals-partner. därtill har representanter för Uddevalla kulturförvaltning rådfrågats.

Programmet togs fram hösten 2004 och har reviderats inför publiceringen i maj 2006.

förhoppningsvis kommer programmet för samtidskonst att utmana och utveckla verksamheten i konsthallen Bohusläns museum – och varför inte också konsten!

samtidskonst förtjänar en stor publik – den är alldeles för spännande att inte ha det!

Maria Carlgren

4

5

innehålli. Bakgrund 7 i.1 den konstpedagogiska verksamheten på Bohusläns museum 1992–2004 8

i.2 konstpedagogisk inriktning 9

i.3 samtidskonsten 10

I.3.1 Varför samtidskonst på Bohusläns museum? 11

I.3.2 Varför samtidskonst i lärandet? 13

i.4 På väg mot en samtidskonstpedagogik på Bohusläns museum 15

I.4.1 Det musiska arbetssättet 16

ii. så går vi vidare 17 ii.1 fokusområden 18

II.2.1 Samtidskonsten och Konsthallens verksamhet på Bohusläns museum blir mer angelägen för skolan 18

II.2.2 Museet erbjuder fler aktiviteter och verksamheter för en bred allmänhet 21

II.2.3 Samtidskonsten integreras mer i museets totala verksamhet 21

II.2.4 Utställande konstnärers ”rättigheter” och ”skyldigheter” beaktas 22

iii. förslag till aktiviteter 23

källor 33

�

Samtidskonst låter sig inte absolut definieras eftersom den till sin natur är i ständig förändring och utveckling. Det här är ett sätt att karaktärisera och göra den tydlig : Konst som lyfter fram det som uppfattas som väsentligt i vår samtid. Konst som diskuterar och problematiserar vår tids samhällsfenomen, och förhållandet mellan individ och samhälle eller undersöker sociala relationer, företeelser och situationer, inte minst utifrån moraliska och etiska infallsvinklar. Konst som utgår från ett konceptuellt, idébaserat, förhållningssätt där idén bestämmer formen och materialet.

7

I. Bakgrund

�

I.� Den konstpedagogiska verksamheten på Bohusläns museum �99�–�004

konsthallen på Bohusläns museum öppnades 1992 och i samband med det inrättades en konstpedagogisk tjänst med stöd från kulturrådet, som hade ambitionen att få länsmuseerna att utveckla konstverksamheterna.

Skolprogrammen och visningarna för den vuxna publiken har utgjort basen i den konstpedagogiska verksamheten. skolprogrammen har byggt på dialog och samtal växelvis med aktiva moment, individuellt och i grupp. reguljära skol- program erbjuds i det tryckta program till vilka skolorna anmäler sig. specifika skolprogram för enskilda klassers behov och önskemål kan också tas fram i direkt samarbete med intresserade skolor. samarbeten har genom åren också gjorts med museets museipedagogiska verksamheter i kulturhistoria, biologi och drama. de senaste exemplen är Skönhet och Ideal, Hur läser man konsten och kulturhistorien och Den KONSTiga naturen.

Under första halvan av 1990-talet utvecklades Artoteket, ett program för för-skolan i första hand som utgår ifrån tio inköpta verk vilka kan lånas under några veckor. artoteket används periodvis också idag, även för grupper i grundskolan.

Under mitten av 1990-talet drevs ett projekt med ateljébesök. skolklasser kun-de, genom konstpedagogen, boka in sig på besök hos konstnärer i Bohuslän.

Under en period arbetade konstpedagogen med vandringutställningar till arbetsplatser. den verksamheten lades ner 1995 då den ansågs ta för mycket tid och resurser i anspråk.

med ett intervall om ca tre år har konsthallen producerat utställningar för barn och ungdomar, t.ex. I Rörelse, 1995. senaste exemplet är Äntligen hemma som visades under våren 2004 i konsthallen. Bland beläten och konterfej – om por-trätt, 1997, var en konstpedagogisk utställning som utgick ifrån museets konst-samlingar.

i omgångar har satsningar gjorts på lärarvisningar och lärarfortbildningar, varav en av de mest omfattande har varit Konst och Dans i Dialog inom ramen för projektet musernas museum 2001–2002. sedan 2006 erbjuds 1:a hjälpen i samtidskonst för lärare.

i mitten på 1990-talet blev ungdomars aktiva deltagande i den museipedago-giska verksamheten ett viktigt kulturpolitiskt uppdrag. i den kontexten utveckla-des Elevutställningen. tredjeårseleverna på Uddevalla gymnasieskola gör sedan 1996 varje år en examensutställning i konsthallen. Elevutställningen tjänar två syften. Eleverna lär sig från ”ax till limpa” att producera en utställning. dessutom drar elevutställningarna en stor publik, många säkert förstagångs-besökare. något år efter elevutställningen tillkom Unga Uttryck i ambitionen att tillgängliggöra museet för ungdomar och göra hela museet till en plats för alla olika sorters konstnärliga uttryck under en helg per år. Unga Uttryck har de senaste åren ingått som en del av UKM (Ung Kultur Möts) i samarbete med Uddevalla kommun.

genom utvecklingsprojektet Musernas museum (2001–2004) har bl.a. verksamheten med Elevvärdar utvecklats. Publikens delaktighet och uppfatt-ningen om det individuella lärandet har varit utgångspunkten också i denna verksamhet. gymnasieelever från samhällsprogrammet med kulturinriktning fungerar som värdar i Konsthallen där de samtalar med besökarna om konst och den aktuella utställningen. Värdskapet föregås av en terminslång kurs i konstteori och konstvetenskap som konstpedagogen leder.

inom Musernas museum har visningen som form utvecklats genom att låta flera röster/uttryck komma till tals. i projektet har undersökts hur bildkonst och danskonst kan spegla och kommentera varandra. konstpedagogen har sam-verkat med en dansare som genom dansens uttryck har kommenterat konstver-ken tillsammans med de samtal som letts av konstpedagogen. i projektet har danselever från gymnasiet medverkat och använt dansen som ett uttryck för att kommentera konstutställningar i konsthallen. detta har de presenterat i korta danstillställningar för publik.

9

förutom visningarna har vuxna inte erbjudits så mycket konstpedagogisk verksamhet förutom under de senaste åren. Under fyra år fanns det en studie-cirkel i konst, en grupp om tio personer som med stor entusiasm och intresse regelbundet utforskade både konsthistoria och samtidskonst tillsammans med konstpedagogen.

År 2001 bildades Forum för samtidskonst, en vänförening till Konsthallen. föreningen anordnar regelbundet programverksamhet, bl.a. föreläsningar med inbjudna konstnärer och konstvetare.

Under de senaste åren har konsthallens utställningar blivit mer tillgängliga för de individuella besökarna genom frågeblad vilka kan fungera som ingångar till verken. Även skyltningen i direkt anslutning till verken har blivit tydligre.

den interna förankringen har genom åren utgjorts av personalvisningar av aktuella utställningar. de senaste åren också av utbildningspaketet 1:a hjälpen i samtidskonst.

det är utifrån den ovan skisserade verksamhetsplattform, som den fortsatta verksamhetsutvecklingen i konsthallen på Bohusläns museum utgår ifrån.

I.� Konstpedagogisk inriktning

Vilket bildningsideal företräder verksamheten i konsthallen? Hur vill vi att mötet med konst skall se ut? Vad vill vi att besökaren skall lära av mötet med konsten? och, Varför skall de lära sig det?

den konstpedagogiska verksamheten vid konsthallen på Bohusläns museum har åtminstone sedan 1995 drivits utifrån en kunskapssyn och ett förhållnings-sätt som vill ta tillvara besökarnas erfarenheter i mötet med konst och skapa förutsättningar för att de skall vara delaktiga, aktiva och undersökande.

konstpedagogik syftar till att skapa förutsättningar för att utveckla förmågan att se, uppleva och förstå konst 6. konstpedagogisk verksamhet relaterar alltid till konsten/konstverket. det praktiskt skapande arbetet är inte ett mål i sig – även om möjligheten att pröva en viss teknik kan vara berikande för förståelsen. det är istället i bildpedagogiken, som den egna skapande verksamheten sätts i fokus. konstpedagogik används oftast i sin snävare definition i betydelsen undervisning (visningar, skolprogram) som vänder sig till en specifik målgrupp, ofta skolklasser. i sin vidare definition handlar konstpedagogik om allt som kan underlätta konstupplevelsen, såsom hängningen, katalogens utformning samt bemötandet och rummets beskaffenhet – men också i valet av konstnärer.

den konstpedagogiska idéutvecklingen var stark under 1960-talet. sedan dess har modernismens konstsyn dominerat den konstpedagogiska teoribildningen. men konsten, konstteorin och konstscenen ser annorlunda ut på 2000-talet. nu söker allt fler konstpedagogiskt verksamma utveckla en annan konstpeda-gogisk plattform, en samtidskonstpedagogik som sätts i relation till vår tids konst och konstsyn. med vilka konstpedagogiska metoder möter man konsten när den inte längre är en tavla på en vägg utan kanske en stulen bänk som av konstnären dan Wolgers eller mosade guldfiskar i en mixer av konstnären marco Evaristis 7 ?

konstpedagogiken har under 1900-talet främst vacklat mellan två förhållnings-sätt, uppfostrarhållningen och den karismatiska hållningen.

6 avsnittet bygger på avhandlingen: ”konstpedagogikens dilemma. Historiska rötter och moderna strategier”, anna Lena Lindberg, 1988. En annan, också viktig, avhandling är Helene illeris, ”Billede, paedagogik og magt – postmoderne optikker i det billedpaedagogiske felt”, 2002.7 ”guldfiskarna som mosades under en konstutställning i danska kolding kan åter bli ett fall för rätten. fiskarna simmade i mixar på marco Evaristis utställning på trapholtmuseet i februari 2000. två dog när besökare startade mixarna. museichefen Peter s meyer fick böta 2000 danska kronor. nu ger en dom meyers advokat rätt att kalla in experter för att avgöra om fiskmix är att anse som konst eller djurplågeri.” (tt-ritzau)

�0

Uppfostrarhållningen är förbunden med upplysningsdrömmen. konsten skall hjälpa mottagaren att ta kulturarvet i besittning och genom estetisk fostran ut-vecklas till en bättre människa. denna uppfattning växer fram under 1800-talet i samband med de stora museernas framväxt och som ett uttryck för den bor-gerliga offentlighetens genombrott. Bildningsidealet var följaktligen en discipli-nerad borgare i ett samhälle med demokratiska ambitioner. men det kulturella kapitalet är inte alltid något man föds med utan ofta något man tillskansar sig i en strävan uppåt. den kunskapssyn som uppfostrarhållningen utgår ifrån är att man kan överföra kunskaper, ge kunskap, genom att mottagaren – som ett kärl – fylls på med kunskaper och färdigheter. det finns en giltig tolkning av konst-verket och den är lärbar. den viktigaste kritiken mot uppfostrarhållningen är därför att den har en alltför statisk syn på kunskap, förståelse och inlärning och att läroprocessen är enkelriktad.

den andra ytterligheten är det karismatiska förhållningssättet som utifrån modernismens konst och ideologi utgår från att bra konst har en karisma, som anses kunna tala till var och en oavsett erfarenhet och bildning. mötet med konst handlar om en emotionell utforskning av självet för att stimulera naturlig utveckling. den goda förmedlingen anses vara att lämna upplevelsen till var och en. metodisk inlärning anses därför inte tillföra något. det grundläggande problemet är att själva utgångspunkten omintetgör tanken på att pedagogiska insatser kan öka förståelsen och upplevelsen. inte heller beaktas alls det faktum att mottagarna har olika erfarenheter och kunskaper, med vilka de upplever konstverket. den karismatiska hållningen innebär således att antingen kan du ta till dig konst eller så kan du inte – och kan du inte så finns det inget som kan hjälpa dig.

En möjlig lösning för konstpedagogikens utveckling är den gemensamma bil-den där konstpedagogen och besökaren genom dialogbaserad undervisning till-sammans försöker mötas och ta tillvara varandras erfarenheter och kunskaper.8

denna uppfattning utgår ifrån att betraktaren tar till sig konstverket utifrån sina egna erfarenheter och förutsättningar. alla, konstpedagogen, eleverna, lärarna etc. bidrar med sina synpunkter och erfarenheter i mötet med den postmo-derna/samtida konsten. Även konstverket har en egen historia och bär på en rad tolkningar. allt detta gör att varje konstmöte blir unikt. den gemensamma bilden strävar alltså efter att ta tillvara och värdesätta besökarens kunskaper, i samklang och i ett möte med konsten.

den konstpedagogiska verksamheten vid konsthallen på Bohusläns museum strävar närmast efter att arbeta efter ”den gemensamma bilden” i linje med ett bildningsideal som vill skapa förutsättningar för kommunikativa och analytiska kompetenser.

I.3 samtidskonstenatt absolut definiera samtidskonst låter sig naturligtvis inte göras eftersom sam-tidskonst till sin natur är i ständig förändring och utveckling. det här är ett sätt att karaktärisera och tydliggöra samtidskonst 9 :

konst som lyfter fram det som uppfattas som väsentligt i vår samtid

konst som diskuterar och problematiserar vår tids samhällsfenomen, och förhållandet mellan individ och samhälle eller undersöker sociala relationer, företeelser och situationer, inte minst utifrån moraliska och etiska infallsvinklar

konst som utgår från ett konceptuellt, idébaserat, förhållningssätt där idén bestämmer formen och materialet.

8 jfr. not 6. 9 Begreppet samtidskonst är naturligtvis relativt, men precis som modernismen blev en beteckning på den nydanande konst som skapades med början runt år 1900 och fram till början av 1960-talet, kommer kanske konstuttryck från 1990-talet och några decennier framåt att betecknas som ”samtidskonsten” även i framtiden. Begreppet postmodernism är annars också ett begrepp som brukar användas för att beskriva konsten från 1960-talet. i relation till den här definitio-nen av samtidskonst är nutidskonst all konst som skapas av nu levande konstnärer, men vars konst inte nödvändigtvis anknyter till vår tids frågor och erfarenheter.

��

I.3.1 Varför samtidskonst på Bohusläns museum?

i Bohusläns museum går vidare – Ny Konsthall för samtidskonst framhålls att konsthallen skall vara en scen för samtidskonst och att:

”...verksamheten i den nya konsthallen skall ha en inriktning mot samtids- konsten – konst som skapas idag, har aktualitet, är nyskapande, djärv och utmanande.”10

den nya konsthallen på Bohusläns museum invigdes 2002.11 den är inte bara en av landets vackraste och mest funktionella konsthallar, den ger också genom sin placering i länsmuseet Bohusläns museum möjligheter till att utveckla en samtidskonstpedagogik i relation till både samtid och historia. så lyder också uppdraget till konsthallen:

”...genom att ytterligare utveckla verksamhet i relation till samtidskonst kan museet komma närmare målet att vara en röst i samhället, en röst i samhälls-debatten.”12

att presentera samtidskonst i ett länsmuseum, som traditionellt har fokus på kultur- och naturhistoriska verksamheter ger stora möjligheter att verkligen kunna skapa möten mellan då och nu, historia och samtid. det är naturligtvis stor skillnad mellan att utforska historien och att analysera det som sker just nu och som man själv är en del av. men syftet är detsamma, att bidra till förståel-sen av människa och samhälle idag. det är få museer, som Bohusläns museum, som kan erbjuda samtidskonst i direkt anslutning till kulturhistorien. Här finns fortfarande möjligheter och outnyttjad potential!

10 manneby, 2002.11 Publikundersökningarna på Bohusläns museum 1993 och 1999 visar att konsthallen har en stor publik. 1993 besöktes konsthallen av 66 % av besökarna och 1999 av 80 %. 40 % av besökarna angav både 1993 och 1999 att de var intres-serade eller mycket intresserade av samtidskonst. se gunilla Eliasson, ”Vad tycker publiken? Publikundersökning 1999”. i publikundersökningen från 2001 säger 52,5% av respondenterna att de besöker museet för en särskild utställning och specifikt nämns då konstutställningarna. konst är ett intresseområde som ofta nämns i undersökningen. se Lina Carlsson, ”Publikundersökning – ett steg mot en bredare och större publik på Bohusläns museum”, 2001. 12 manneby, 2002.

��

�3

den samtida konsten problematiserar och konfronterar oss med olika frågor, små som stora. den bär ofta på flera betydelser, som skapar utrymme för analys av vår tid och vårt samhälle, eftersom den kan vända på perspektiven, formulera frågor om sin tid och sitt samhälle, om livet och varandet och ställa frågor kring moral och etik på sin spets. med en kritisk och ifrågasättande blick kan konsten granska och sätta fokus på det som är angeläget, på det som vi borde reflektera över och prata om och på det som vi måste protestera emot.

Bara genom att visa samtidskonst så blir därför museet en röst i samhället och samhällsdebatten. men det räcker oftast – som bekant – inte. istället väcker samtidskonst ofta frustration över att inte förstå vad konsten vill säga. Egentligen borde vår tids konst vara den konst som vi har lättast att ta till oss eftersom den beskriver den tid som vi själva lever i och har erfarenhet av. fast vi tror ofta att vi lättare förstår ett idylliskt landskap från 1800-talet eftersom vi ser vad det före-ställer. men vad vet vi och förstår vi av 1800-talet – egentligen?

synen att samtidskonst ofta upplevs som knepig och svår att förstå kan block-era möjligheten till det individuella mötet med samtida konst. många besökare – och kollegor – känner sig osäkra inför konsten och vad konstnärerna menar och vill. det finns en uppfattning att det bara skulle finnas en sanning, och en förståelse av ett konstverk och förstår man inte den så är konsten antingen dålig eller så känner man sig som betraktare själv dum. men ett konstverk har flera sanningar och ”förståelser”. Jag som betraktare bidrar i mitt möte med konsten till att ge konsten dess innehåll med hjälp av mina egna erfarenheter, uppfatt-ningar och kunskaper. En person som är bevandrad i konsthistoria kan naturligt-vis sätta in konstverken i ett sammanhang på ett annat sätt än en person som inte är det kan göra. men då används istället andra kompetenser i mötet med samma konstverk som då förstås på ett annat sätt. när man ser på samtidskonst kan det därför vara fruktbart att fråga sig själv vad man känner och upplever inför konsten. därmed blir jag som individ också synlig för mig själv. och där ligger en av de stora ”vinsterna” med konst – jag ser mig själv.

att samtidskonsten kan väcka starka känslor visas inte minst av den upprördhet den israeliske ambassadören gav uttryck för på Historiska museet i stockholm i januari 2004. installationen Snövit och sanningens vansinne med en bild på en kvinnlig palestinsk självmordsbombare som flöt i en bassäng med rödfärgat vatten provocerade till den grad att han gick till praktiskt angrepp mot den. i sin tolkning beskrev han sig själv och sina egna uppfattningar. Hans tolkning av verken i utställningen är dock inte de enda möjliga. andra erfarenheter och uppfattningar ger andra tolkningar.

Eftersom samtidskonst ofta är idébaserad så är det oftast inte den vackra konsten, den sköna estetiken, som är det centrala i konstupplevelsen. den estetiska upplevelsen kan lika gärna vara en känsla – kanske en känsla av obehag eller osäkerhet. att ha denna vetskap om samtidskonst är en av de viktigaste nycklarna till samtidskonsten – och för att lära känna igen en konstupplevelse.

I.3.2 Varför samtidskonst i lärandet?

i Unesco:s kommission för utbildning och lärande för 2000-talet definieras fyra typer av lärande, som alla betraktas som lika viktiga: att lära sig veta, att lära sig göra, att lära sig vara och att lära sig leva tillsammans.13

i skolan är det de två förstnämnda, att veta och att göra, som är enklast att till-godose, utvärdera och mäta. men hur tillgodoser man lärandet att vara och att leva tillsammans? Hur ger man eftertanken och reflektionen utrymme och möj-lighet såväl i skolan som på arbetsplatsen och som i livet?

samtidskonstens konstnärer bidrar med ett förhållningssätt, ett slags ”koncep-tuellt tänkande”, som det finns möjligheter att använda och utveckla i lärandet att vara och att leva. konstnären vänder och vrider på företeelser på ett sätt så

13 se t.ex. Bo dahlin, ”Veta, göra, Leva, Vara”, Pedagogiska magasinet 2/02.

�4

att vardagligheter blir tydliga och betydelsefulla för oss som är betraktare. Även om samtidskonsten ofta är mycket teoretisk så finns det i den samtida konsten en slags konst-är-vad-som-helst-zon, där verkligheten skruvas och på olika sätt belyser sidor av livet, inte minst vardagslivet och individens livsbetingelser. det är således inte längre vattentäta skott mellan konst och verklighet. det är därför samtidskonsten kan användas i en kunskapsbildande process, som en ingång till reflektioner och samtal om livet och samhället. Eftersom konst föder många olika uppfattningar kan olika åsikter brytas och bytas i samtal om konst. att ut-veckla samtalet som metod i samtalet om konst är därför ett användbart verktyg i skolan. att samtala är en basfärdighet som vi alla utför, dagligen i alla möjliga sammanhang. inte minst inom konstpedagogiken är dialogen/samtalet en ofta använd metod. Ändå finns det behov av att tydliggöra vad det professionella konstsamtalet innebär och hur vi kan bli bättre på att använda det.14

samtidskonsten kan integreras i flera av skolans ämnen: svenska, so, filosofi, media och bild, och gärna i flera ämnen parallellt eller i samverkan, inte minst nu när det diskuteras hur barns och ungas demokratiska kompetens skall ut-vecklas. att ha demokratisk kompetens innebär att man kan reflektera kring, känslomässigt bearbeta, förhålla sig till och agera utifrån grundläggande demo-kratiska värden. det är här samtidskonsten kommer in.

de tre begreppen modest estetik, marknadsestetik och radikal estetik har myntats på lärarutbildningen vid malmö högskola.15

Den modesta estetiken står för ett okritiskt överförande av ett traditionellt kulturarv i smakfostrande bemärkelse tillsammans med ett lika okritiskt av-ståndstagande från populärkulturen. den utgår å ena sidan från konstobjekt i stället för människan, och å andra sidan från en oproblematiserad syn på barns

14 En rapport från seminariet ”samtalet om konst – om samtalet som metod”, som dans- och konstkonsulenterna i Västra götaland anordnade tillsammans med nordiska akvarellmuseet utkom i oktober 2004. där återfinns metod-exempel på det sokratiska samtalet och metoder från filosofi med barnrörelsen, som är lämpliga att använda också inom det konstpedagogiska arbetet.15 avsnittet bygger på ”kultur i skolan – ett diskussionsunderlag för framtida samarbete”, av annika ottosson september 2004, konst och kulturutveckling och Jan thavenius, ”skolan och den radikala estetiken” i Pedagogiska magasinet 1/2002. se också t.ex. Lena aulin-gråhamn, magnus Persson och Jan thavenius, ”skolan och den radikala estetiken”, 2004.

�5

inneboende skaparkraft som varken skall styras eller pedagogiseras. kultur är betraktad som något i sig positivt som svårligen kan kritiseras utan äger absoluta värden i ”god” bemärkelse.

Begreppet marknadsestetik inrymmer både unga människors användande av populärkulturen och marknadens utnyttjande av människors behov. konsten blir reklam, trendsättning och varumärken där estetiken är knuten till kapitalintres-sen. Populärkulturens aktörer sänder ut förföriska och starka signaler som sätter spår, ofta omedvetna, i barns och ungas tankar, värderingar och känslor. skolan kan inte fortsätta att bara vara negativ till eller negligera dessa starka krafter utan måste skapa en miljö där unga människor medvetandegörs så att de kan se sin samtid ur olika perspektiv och göra egna självständiga val.

som en motbild till de ovan nämnda estetikerna har man vid malmö högskola skapat begreppet radikal estetik. den har sin utgångspunkt i dialogen mellan såväl vuxnas som unga människors erfarenheter, i kritik och självkritik av etablerade sanningar omkring konst och kulturarv samt i ett analyserande och medvetandegörande av marknadsestetiken istället för att bara mobilisera mot den. man menar att skolan idag lär eleverna att hantera saker lösryckta från sitt sammanhang. konstens frirum skulle kunna skapa förutsättningar för dem att se saker i ett sammanhang och stå som modell för samtal om sociala former, värdegrunder och om gemensamma normer och regler. den radikala estetiken är ifrågasättande, utmanande och nyskapande. med till synes små medel kan skolan bli en plats där man får sätta ord på svåra och gömda erfarenheter, vända på perspektiven och ge rum för frågor som skapar större förutsättningar för en aktiv och reflekterande medborgare.

det är den radikala estetiken som den samtidskonstpedagogiska verksamheten vid konsthallen på Bohusläns museum ligger närmast.

I.4 På väg mot en samtidskonstpedagogik på Bohusläns museum

mycket av den konstpedagogiska verksamhet som bedrivits på konsthallar och museer har fram till för några år sedan ofta relaterat till en modernistisk konst-syn. men idag är konsten oftast inte vare sig en målning eller ett verk som utgår ifrån formen före innehållet. istället är formen och materialet underordnade idén och innehållet, och gränsen mellan konst och samhälle är ofta otydlig. därför är förmodligen inte ett besök i en verkstad för att möta konstupplevelsen med eget skapande måleri alltid den bästa konstpedagogiska metoden. kanske vore det då mera givande att diskutera och samtala med en filosof eller en jurist.

den konst som är konceptuell/idébaserad behöver alltså mötas med andra konstpedagogiska aktiviteter och verksamheter än de modernismens konst krävde. det är därför angeläget att utveckla den samtida konstpedagogiken i direkt relation till de frågor som den samtida konsten ställer och de metoder och uttryck som konstnärerna använder. och det finns förstås inte en given eller en giltig konstpedagogisk metod.

för att verkligen nå de kulturpolitiska målen, om individens utveckling och museerna som platser för det livslånga lärandet så krävs det en kontinuerlig och fördjupad samverkan och dialog med brukarna. det visar erfarenheterna från till exempel Elevvärdsprojektet. men dessa verksamheter tar mycket tid i anspråk och blir tämligen exklusiva. därför är naturligtvis skolprogrammen, där många människor kan nås, också av betydelse för den konstpedagogiska verksamheten.

��

I.4.1 Det musiska arbetssättet

genom projektet Musernas museum har vi i pedagogiska aktiviteter undersökt och utvecklat verksamheten i konsthallen, till exempel i Elevvärdsprojektet och i de olika aktiviteter där vi arbetat med dans och konst tillsammans.16 dessa akti-viteter utgår ifrån den ideologiska plattform och det musiska arbetsätt som har utvecklats i Musernas museum och som kan sammanfattas i ett antal nyckelord. dessa skulle kunna utgöra grunden också i den i fortsatta verksamhetsutveck-lingen i konsthallen.17

tillit – att besökarna känner tillit och trygghet i museet

lustfyllt – informellt lärande på egna villkor

omsorg – i bemötande mot publik och kollegor

Det oväntade – att museet ställer frågor som inte förväntas; möten mellan olika ämnen och discipliner

”tillställningar” – aktiviteter mellan visningar, föreställningar och utställningar som är lustfyllda upplevelser som kan tillföra nyfikenhet och kraft till nya associationer

Våga det svårare – mod, att inte väja för brännbara ämnen

många röster – många kommer till tals t.ex. konstnärer, forskare, barn och varje individ i en grupp för att ge olika perspektiv

Korsbefruktningar – möten – olIKa möts mellan konstarter, vetenskaper, samtid, historia, gränser, åsikter

16 rapporten ”musernas museum” kan laddas ner på www.muserna.bohusmus.se.17 det musiska arbetssättet definierades i januari 2003, av anna Bratås, maria Carlgren, ann Britt Carlsson, gunilla Eliasson, Pia Hansson, anita Larsson modin, karin Lundmark, Hans manneby, oscar ortman, Lars rydbom och agneta von Zeipel .

�7

II. Så går vi vidare

��

II.� Fokusområden

Sammanfattningsvis har Bohusläns museum idag en konsthall:

som är en av landets vackraste och mest funktionella

som genom sin placering i ett länsmuseum når en stor och bred publik som kanske annars inte skulle ha närmat sig samtidskonsten och därmed har Konsthallen förutsättningar att utveckla en samtidskonstverksamhet för målgrupper som vanligtvis inte söker sig till samtidskonst

som genom sin placering i ett länsmuseum har möjlighet att utveckla en samtidskonstverksamhet som aktivt kan interagera både med historiska och nutida spörsmål

som utifrån det strategiska målet ”medborgarperspektivet” har förutsättningar att utveckla en samtidskonstverksamhet som seriöst och ärligt sätter besökaren i fokus och tar hänsyn till människors olika erfarenheter och möjligheter att möta samtidskonst

Detta betyder att samtidskonstverksamheten vid Konsthallen:

utgår från att människor har olika erfarenheter och förutsättningar att möta samtidskonst

inbjuder besökarna till dialog och samverkan

vill ge besökarna förutsättningar att nå den individuella insikten och det egna lärandet genom att inspirera och stimulera ett konstintresse, vilket innefattar utvecklandet av såväl den intellektuella reflektionen som den känslomässiga upplevelsen

Verksamheten i Konsthallen på Bohusläns museum har därför följande ambition:

”Verksamheten i Konsthallen på Bohusläns museum sätter besökaren i första rummet när den presenterar den samtida nationella och internationella konsten samtidigt som den tydligt beaktar konstnärens uttryck och behov.”

För att ytterligare profilera Konsthallen och den konstpedagogiska verksamheten för de kommande 3–5 årens arbete fokuseras på följande fyra områden:

�. att samtidskonsten och Konsthallens verksamhet på Bohusläns museum blir mer angelägen för skolan

�. att museet erbjuder fler aktiviteter och verksamheter för en bred allmänhet i det livslånga lärandet

3. att samtidskonsten integreras mer i museets totala verksamhet

4. att utställande konstnärers ”rättigheter” och ”skyldigheter” beaktas

II.2.1 Samtidskonsten och Konsthallens verksamhet på Bohusläns museum blir mer angelägen för skolan

i ”Bohusläns museum går vidare – ny konsthall för samtidskonst” framhålls att verksamheten i huvudsak skall vända sig till en bred och blandad publik med intresse för konsten och samtidens frågor. särskilda insatser skall göras för att intressera skolan och barnen för samtidskonsten.18

18 manneby, 2002.

�9

alla offentligt finansierade museer och konsthallar har det kulturpolitiska upp-draget att arbeta med och för skolan. Barn och ungdomar är och har länge varit museernas viktigaste målgrupp. men det är värt att notera att skolan inte har ett motsvarande uppdrag – att de skall samarbeta med kulturinstitutionerna. detta trots att vi inom museivärlden så gärna vill tro det genom formuleringarna i LPo’94 19. Här ligger faktiskt en av förklaringarna till att vi ofta upplever att vi från museihåll måste kämpa för att nå skolan och för att få igång samarbeten. när vi lyckas blir det ofta riktigt bra – men det bygger nästan alltid på indi- viduella relationer och förtroenden. formella strukturer för samverkan finns sällan (förutom att det i en del kommuner finns avtal som stipulerar hur många elever som skall besöka museet per år). det är komplicerat att nå skolans struk-turer eftersom den ser väldigt olika ut i kommunerna. dessutom ändras dessa ständigt. för att ändå få en bild över hur det ser ut nu, genomförs en kartlägg-ning av skolornas informationskanaler på Bohusläns museum under våren 2006. därefter skulle det behövas en person på museet som är ansvarig för att hålla i kontakterna och utveckla samarbeten eftersom det berör hela den museipedagogiska verksamheten.

Vi på museet har inte samma bild som flertalet skolor om vad museet är och kan bidra med. motivet till museibesöket från lärarnas sida kan helt enkelt vara en önskan om avbrott i lärandet eller till och med ett uttryck för ren pliktskyldig-het. På museet vill vi inte bara vara ett utflyktsmål och en rolig timme. Vi vill oftast mycket mer med vår verksamhet, eftersom vi menar att vi genom museet kan erbjuda det viktiga informella lärandet. Vi menar också att museet kan bidra till lärandet att vara och att leva tillsammans.20

En fråga som vi måste ta ställning till är: skall museet erbjuda ”det andra”, det som inte skolan gör – eller skall vi närma oss skolan genom att förhålla oss tyd-

ligare till kursplaner och läroplaner? Jag tror på både och. men vi måste tydlig-göra när vi gör vad! till exempel skulle skolprogrammen på Bohusläns museum – som vi ju kallar lektioner – kunna bli ännu tydligare kursplansanpassade och därmed tas fram i samverkan med en referensgrupp av lärare. i andra samar-beten och projekt kan vi däremot vara den part som står för ett lärande, som är mer ”radikalt” och baserat på reflektion och individens utveckling.

det är svårt att locka klasser till samtidskonstprogrammen. det är och har länge varit ett faktum, inte minst när det är enskilda konstnärskap som presenteras. men när det handlar om något tydligt tema, t.ex. Skönhet och ideal så ström-mar bokningarna in. att skolan har svårt att se samtidskonstens möjligheter är inte något som är specifikt för Bohusläns museum. därför bör konsthallen/museet samverka mer och söka fler samarbetsparter, både på kommunal och regional nivå samt med skolledningar för att gemensamt utveckla kompetensen hos lärarna och strukturer för samverkan med skolan.

På nationell nivå har ett projekt mellan kulturrådet och skolverket genomförts under tre år, 1999–2001. På regional nivå förs sedan hösten 2003 samtal med lärarhögskolorna och skolförvaltningar i kommunerna för att utveckla samar-betet mellan skolan och kulturlivet. Västra götalandsregionens stora satsningar på arrangörsstöd till barn och ungdomar i kommunerna främjar museet genom att skolorna får bättre möjligheter att ta del av museets utbud. i det regionala konstkonsulentuppdraget ingår att utveckla konstpedagogiken i regionen. det görs genom nätverksarbete, fortbildningar och projekt. det regionala konst-projektet SOS – Skolan och samtidskonsten som drivs av konstkonsulenterna i Västra götaland är ett exempel. Projektet syftar till att stödja lärare att använda samtidskonsten som en resurs i skolan.21

19 Läroplanen för det obligatoriska skolväsendet (LPo’94) och Läroplanen för de frivilliga skolformerna (Lpf’94) finns som pdf-filer på: www.skolverket.se.20 i Unescos kommission för utbildning och lärande för 2000-talet definieras fyra typer av lärande, som alla betraktas som lika viktiga; att lära sig veta, att lära sig göra, att lära sig vara och att lära sig leva tillsammans.

21 sos – skolan och samtidskonsten: www.konstkonsulent.net/sos.

�0

��

II.2.2 Museet erbjuder fler aktiviteter och verksamheter för en bred allmänhet

Verksamheten i konsthallen visar på modet att presentera konst som kan anses vara svår både till uttryck och innehåll. det är den konsten som kan öppna upp för reflektion, samtal och diskussion, vilket bidrar till att göra museet till en sam-tida röst i samhället. men verksamheten kan bli ännu bättre på att skapa möjlig-heter till möten och samtal om konst. det behövs mer tid och strategier för att möta publiken och deras reaktioner i samtal och diskussioner, offentliga såväl som privata, interna såväl som externa. det kan göras mer för fler målgrupper än skolan. många aktiviteter som tas fram för barn och ungdomar kan också anpassas till målgrupper med vuxna. Pensionärsgraffitiworkshopen hösten 2004 är ett bra exempel på sådan verksamhet.

En viktig del i konstpedagogisk verksamhet är att finnas till hands för att skapa möjlighet till samtal och reflektion om konst. många besökare behöver hjälp med ingångarna till konsten, som kan vara något så enkelt som att få ta del av konstnärens idéer till varför verket skapades. det är främst värdarna som dagligen och stundligen möter besökarna. det är också de som tydligast, bland kollegorna, utvecklat intresset för samtidskonst. Värdarna är en resurs som skulle kunna användas mera i det konstfortbildande arbetet mot publiken.

information och marknadsföring är mycket viktigt.22 men det är också viktigt att tänka på att med ren information når man nästan endast den redan konstvana publiken. En konstpublik är emellertid inte statisk. istället skapar man sin publik genom sin verksamhet – förutom med bra utställningar och information – genom att erbjuda program och aktiviteter och genom att samarbeta, med olika aktörer, såsom: skolan, arbetsförmedlingen, socialen, intressegrupper, andra utbildningar som svenska för invandrare etc., tillsammans med en tillitsfull och generös attityd. informationen måste därför i högre grad kombineras med konstbildande aktiviteter. På så sätt kan en ny publik nås.

den lokala konstpubliken är också en viktig målgrupp att erbjuda aktiviteter för. Eftersom konstföreningsrörelsen är aktiv och har många medlemmar så nås många människor och arbetsplatser genom dem. Forum för samtidskonst är ett initiativ från museet för att finna samarbeten med denna målgrupp. men det finns också flera andra aktiva konstföreningar som samarbetet skulle kunna utvecklas mera med. till konstlivet hör naturligtvis också kommunalt och delregionalt boende konstnärerna.

sune nordgren har pekat på vilken avgörande betydelse det fick för förankring-en och utvecklingen av Baltic i gateshead att det lokala konstlivet kände sig del-aktiga.23 att mera aktivt utveckla relationerna med det lokala konstlivet är därför av betydelse för konsthallen på Bohusläns museum och den skulle i högre grad kunna fylla den kommunala uppgiften om samarbetet med kommunen och det lokala konstlivet ökade. detta behöver inte förändra konsthallens profil, men att fortsätta att utveckla samarbetet runt Bohussalongerna, som uppenbarligen är så viktiga för det lokala konstlivet, och att då samarbeta mera med Bohusgalle-riet skulle möta mångas önskemål.

II.2.3 Samtidskonsten integreras mer i museets totala verksamhet

konsthallen drivs tämligen solitärt i relation till den övriga verksamheten i museet, på gott och ont. det är möjligt att konsthallen inte hade kunnat skapa sin tydliga samtidskonstprofil om verksamheten från början hade inkorporerats mer i den övriga länsmuseiverksamheten. numera finns det emellertid både från konsthallens och övriga verksamheters sida önskemål och behov av ökat samarbete. därför har utställarna och konsthallen kontinuerliga möten.

En annan viktig aspekt är att arbeta mera med den interna förankringen av samtidskonsten och konsthallens verksamhet. oförstående kollegor ger inte

22 Eftersom en utredning om att förstärka informationen och marknadsföringen i museet är påbörjad så behöver bara behovet påtalas här tillsammans med några för konsthallen specifika förslag.

23 sune nordgren besökte Bohusläns museum under en regional fortbildningsdag om konst som konstkon-sulenterna anordnade 30 september 2004.

��

rätt signaler till publiken om vad samtidskonsten är och kan bidra med. de för-utsättningar som finns för intern förankring inom hela organisationen, såsom kompetensutveckling, får således också betydelse för hur konsten presenteras för – och som en konsekvens – tas emot av besökarna.

att samtidskonsten är en nyckelverksamhet i museet borde också avspegla sig i samlingarna.

II.2.4 Utställande konstnärers ”rättigheter” och ”skyldigheter” beaktas

i all samtidskonstverksamhet är konstnären en minst lika viktig part som konst-verken. att bedriva samtidskonstverksamhet ställer därför andra krav än i utställ-ningsverksamhet med äldre konst.

det är få museer eller konsthallar, om ens några, som har uttalade konst- politiska mål, alltså uppgiften att främja produktionen av konstverken och konstnärernas möjligheter till utkomst.24 de flesta museer, däribland Bohusläns museum, har egentligen endast de kulturpolitiska målen att förhålla sig till, vilket innebär att konsthallens uppdrag är att sätta besökaren i fokus och på olika sätt tillgängliggöra konst för publiken. det är sällan det reflekteras över skillnaden mellan kommersiell galleriverksamhet och offentligt finansierad konsthalls- och museiverksamhet som drivs utifrån kulturpolitiska mål. Utställningar på museer och konsthallar är viktiga trappsteg i konstnärens karriär. från konstnärens synvinkel är verksamheterna på gallerier och konst- hallar tämligen jämförbara. konstnären ställer ut, träffar sin publik under vernissagen och satsar på att få den viktiga mediapubliciteten. På samma sätt som på gallerierna så finns verken ofta till försäljning i konsthallen dock utan att – som galleriet – aktivt söka upp kunderna. Eftersom skillnaderna mellan kommersiell galleriverksamhet och offentligt finansierad konsthallsverksamhet

inte uttalas tydligt så finns det konstnärer som ställer ut på konsthallar och museer som endast vänder sig endast till ”konstvärlden”, den etablerade konst-publiken. det är därför viktigt att formellt tydliggöra för utställande konstnärer att verksamhet på konsthallar/museer respektive gallerier inte är samma sak. På en konsthall måste man därför kunna ställa krav på att konstnären förhåller sig till utställningen, pedagogiken och det museala som en helhet.

den ersättning som konstnären får är oftast endast det statliga utställnings-stödet på några tusen kronor. En slags indirekt ersättning brukar dock ofta en katalogproduktion ses som. men under de senaste tio åren då konstverken har blivit mer och mer konceptuella och inte alltid är fysiska objekt som går att sälja utgår också allt oftare en produktionskostnad till konstnären. En informell praxis i konsthallen på Bohusläns museum ligger idag på ca 10 000 kronor per utställning för etablerade konstnärer. det är medel som inte har uppgraderats i budgeten.25 det finns således redan ett informellt konstpolitiskt förhållningssätt i konsthallens verksamhet. detta överensstämmer med hur konsthallsverksam-heter fungerar på andra håll.

för konsthallens del är det också viktigt att den får ett synligt konstpolitiskt ansvar. Både det konstpolitiska och det kulturpolitiska perspektivet är betydel-sefullt för konsthallens verksamhet. Ett synligt konstpolitiskt förhållningssätt gagnar det kulturpolitiska perspektivet och därmed också den konstpedagogiska verksamheten. Ett tydliggörande av det kulturpolitiska uppdraget tillsammans med ett hänsynstagande till det konstpolitiska uppdraget innebär en ny syn på medeltilldelningen till konsthallen, vilket måste innebära ett ökat budgetanslag. nu är inte detta möjligt att lösa för Bohusläns museum internt och inte heller på kort sikt. Vad som behövs är en regional och nationell översyn och en attityddiskussion om vad samtidskonsten kräver i form av ny teknik osv., samt offentliga museers och konsthallars uppdrag i relation till konstnärers möjligheter till utkomst på sitt konstnärskap.

24 Utgår här ifrån göteborgs kulturpolitiska strategi (version 1.0, 1999) där konstpolitik ser till konsten och vill skapa goda villkor för konstnärerna. kulturpolitiken sätter medborgarnas behov och tillgänglighet i centrum.

25 förutom de traditionella kostnaderna för transporter, katalog, vernissagekort, hotell, resor etc. har konsthallens kostnader ökat genom det allt större behovet av videoutrustning och annan teknik förutom produktionskostnader för konstverk.

�3

III. Förslag till aktiviteter

�4

i denna del ges 40 förslag på aktiviteter med syfte att stärka och utveckla verk-samheten i konsthallen på Bohusläns museum. förslagen är av skiftande karaktär och tyngd. En del kräver inte så mycket tid och resurser och skulle därför kunna genomföras omgående. andra förslag är mer omfattande och får genomföras på sikt och enligt en resursplan som tar hänsyn till tid och pengar.

det finns idag inte något egentligt extra utrymme i form av tid i konsthallsverk-samheten att fylla med flera aktiviteter. för den fortsatta utvecklingen av konst-hallens verksamhet krävs större resurser, i tid och pengar. det beror inte endast på förslagen nedan utan också på att verksamheten i konsthallen sedan ”den nya” konsthallens tillkomst är mer omfattande. dessutom har kraven ökat inom den utökade organisationen, för att nå en bredare publik inom Västra götalandsregionen.

För att göra samtidskonsten och Konsthallens verksamhet mer angelägen för skolan föreslås:

Förslag 1

fortsätt att utveckla och uppdatera användandet av befintliga kommunala och regionala strukturer

att museet i ännu högre grad använder och tar del av de kommunala och regionala strukturer som finns för att nå skolan.

för ett flertal av dessa förslag nedan gäller att samarbete redan har inletts. de finns ändå samlade här för att visa på hur strukturerna ser ut och för att peka på vikten av ett sammanhållet strategiskt arbete.

- ta del av den kunskap och information som finns i regionen genom konst- och museiledningsnivå kulturutveckling. det gäller t.ex. listor på kulturutbud. för kulturombud anordnas fortbildningar som museet kan bli en del av.

- Referensgruppen. i kommunerna finns olika referensgrupper med lärare. museet kan bjuda in olika referensgrupper vid behov, förslagsvis en till två gånger per år för att t.ex. diskutera Skolprogrammets upplägg och innehåll.

- Rektorsgrupper kan erbjudas att ha sina sammanträden på museet tillsammans med ett konstpedagogiskt programinslag av något slag.

- de 150 lärarstudenter som gör sin VfU (Verksamhetsförlagd utbildning) i Uddevalla kan kontinuerligt bjudas in till museet någon gång per år för att introduceras till museets verksamhet. (Handledare är bland andra: Jenny Älmegran, inger Lindvall och kerstin Pålsson (samarbete har påbörjats).

- En del kommuner ger nu ut Kulturkataloger precis som regionens Utbudskatalog för barn och unga. konsthallens/museets utbud skall naturligtvis presenteras där precis som i den regionala katalogen.

- använd kommunala nättidningar till lärare t.ex. Bubblan, i Uddevalla kommun, (med ”läsplikt” för lärarna) för kontinuerlig information om museets pedagogiska verksamhet (samarbete pågår).

Förslag 2

förankra samverkan i skolledningarna

att förutom erbjuda rektorsmöten på museet (se ovan) bör museet (på museiledningsnivå) bjuda in rektorer/förvaltningschefer för överläggningar om samarbeten och samverkan på längre sikt och för att få upp lärandet på museet på en hög nivå i utbildningsstrukturerna. ofta sker kontakterna på lärarnivå och den viktiga förankringen i skolledningen förbises. (Ett gott exempel är Elevvärdsprojektet som nu förankrats i skolledningen på Uddevalla gymnasieskola.)

�5

Förslag 3

anordna lärarträffar och lärarfortbildningar

att återinföra kontinuerliga lärarvisningar av nya utställningar då också undervisningsmaterial och tips erbjuds. Lärarträffarna bör genomföras genom samarbete med kulturombuden och/eller andra aktörer, t.ex. genom det regionala SOS-projektet, Samtidskonsten och Skolan (samarbete pågår).

Förslag 4

Verka för att museet blir en del av kulturskolan

att museet verkar för att bli en aktiv part/resurs i de kommunala kulturskolorna som håller på att utvecklas. kanske skulle museet/ konsthallen kunna vara värd för någon kulturskola ca en dag per vecka/ månad, t.ex. genom konsthallens konstskola (se förslag 22)!?

Förslag 5

Verka för att museet och skolan delar på en pedagog/lärartjänst

att museet på sikt verkar för att en eller flera kommuner och museet delar på en museipedagog/lärare som både har sitt arbete på skolan och på museet. denna person skulle kunna bli den brygga för förståelse och samverkan som både museet och skolan behöver.

Förslag 6

tematisera skolprogrammen

att konsthallens program för skolan ännu oftare tematiseras så att de blir en tydligare angelägenhet för skolan. detta kan göras i samarbete med lärare i referensgruppen (se förslag 1). att bjuda in till en enskild konstnärs utställning lockar ofta mindre än att man drar ur tema ur utställningen som är angelägna för skolan.

Förslag 7

anordna flera temautställningar

att konsthallen med jämna mellanrum fortsätter att ha tematiska utställningar som attraherar skolan, gärna efter samråd med lärare i referensgruppen.

Förslag 8

tillhandahåll lärande handledningar

att sätta samman lärande handledningar i anslutning till konsthallens utställningar. Handledningarna skall finnas tillgängliga i pdf-filer på museets hemsida. där kan också finnas tips om litteratur, undervisningsmaterial och infomaterial. detta är ett område som skulle gagnas av samverkan med andra museer, SOS-projektet, sveriges konstföreningar etc.

Förslag 9

målgruppsanpassa utställningskatalogerna

att till vissa utställningar målgruppsanpassa utställningskatalogen till skolan som ett lärarhandlednings- och undervisningsmaterial samtidigt som den fungerar som utställningskatalog (jmf. katalogen till utställningen Genus och Media i samverkan mellan regionmuseum Västra götaland och SOS-projektet).

Förslag 10

skicka inbjudan till skolorna (lärare/elever)

att göra skolorna (lärare/elever) uppmärksamma på nya utställningar i konsthallen genom e-post utskick och kommunala nättidningar (se förslag 1). Lärarna och eleverna skulle känna sig mer delaktiga (och betydelsefulla) i verksamheten. detta är en viktig del av marknads- föringen av konsthallens verksamhet.

��

Förslag 11

Bjud in lärare/elever till särskilda ”vernissager”

att bjuda in lärare(/elever) till förvernissager till för skolan särskilt intressanta utställningar. genom detta visar konsthallen att skolan är den viktigaste målgruppen.

Förslag 12

fasa utställningsplaneringen med konstpedagogiska deadlines

att utställningsplaneringen fasas bättre med konstpedagogiska deadlines som tryck av skolprogram och utbudskataloger. det är svårt att skriva inbjudande programtexter när konstpedagogen vet för lite om de kommande utställningarnas innehåll. En bättre samverkan mellan utställningarna och den pedagogiska verksamheten gagnar också möjligheten till att förankra och förbereda utställningarna på skolorna.

Förslag 13

Ha ibland längre utställningsperioder

att de utställningar som är av särskilt intresse för skolan förlängs för att skapa utrymme för mer avancerade konstpedagogiska program. Längre utställningsperioder skulle också kunna ge mera ro och utrymme i verksamheten vilket också skulle gagna verksamhetsutvecklingen.

Förslag 14

Utgå från samtidskonstens uttryck och metoder i utvecklandet av den konstpedagogiska verksamheten

att utveckla samtidskonstpedagogiken genom att möta samtidskonsten i det den är. Utgå ifrån konstnärliga förhållningssätt, metoder och tekniker,

såsom performance/relationell estetik och foto och använda/utveckla dem som konstpedagogiska metoder (precis som det modernistiska måleriet skapade målarverkstadsmetodiken). Performance/relationell estetisk eller fotografering kan t.ex. användas som metoder i skolprogram för att problematisera aktuella samhällsfrågor, och vrida på företeelser i vår tid (och som är angelägna för barn och ungdomar), t.ex. moraliska spörsmål, etik, identitet etc.

Förslag 15

arrangera konstpedagogiska pendangutställningar

att till lämpliga utställningar avsätta en del av konsthallen, eller nedre galleriet, för presentation av resultat från konstpedagogiska program i anslutning till utställningen, t.ex. video, foto eller performances från elever som kommentarer till utställningen (dessa skulle säkert dra en stor publik som annars inte självklart besökt konsthallen, precis som Elev- utställningarna alltid lockar en mängd besökare). motsvarande pendang pedagogiska utställningar görs i konsthallar och museer på andra håll. Ett exempel är PROJEKT: Konstvideo, våren 2006.

Förslag 16

samarbeta kring EU-projekt, Art Youth

att gå samman regionalt och internationellt med andra konsthallar/ konstmuseer som har intressanta konstpedagogiska verksamheter för ungdomar (t.ex. Elevvärdsprojektet på Bohusläns museum och Reclaim the Art på göteborgs konsthall) i ett EU-projekt som går ut på att byta erfarenheter/modeller mellan museerna (/skolorna) samt ungdomsutbyte. det finns för dagen inget givet EU-program för detta men i samverkan med skolor så finns det flera möjligheter.

�7

��

Förslag 17

Utveckla Artoteket med nya inköp

att utveckla Artoteket och köpa in flera/nya verk som anpassas till högstadiet och gymnasiet – och inte bara till förskolan som det ursprungliga artoteket vänder sig till. till exempel borde det finnas ett antal aktuella videoverk i Artoteket, för utlån till olika grupper, dessa kan också användas i olika konstpedagogiska program (visningsrätter får köpas av BUs/konstnärerna).

För att utveckla verksamheten för individuella besökare, intressegrupper och vuxengrupper av olika slag föreslås:

Förslag 18

ta tillvara erfarenheterna och fortsätt att utveckla och använda Musernas museum

att fortsätta att utgå ifrån och utveckla det musiska arbetssättet utifrån de musiska nyckelorden (se i.4.1). Elevvärdarna och att använda danskonst i dialog med samtidskonst är idag självklara verksamheter. det finns fortfarande potential i att arbeta med konst i dialog med andra konstarter och vetenskaper som:

- konst i dialog med musik, teater osv.

- att konsthallen fortsatt används som en scen och mötesplats för olika konstarter, som under Mittemellanveckan, 2004 och det regionala dansresidenset Resan, 2005.

Förslag 19

inför Allmänna samtal/Samtal om konst som alternativ till visningarna

att ta del av och utveckla metoder för samtal om konst för att införa som Allmänna samtal, en återkommande programpunkt. dessa samtal skall ses som ett alternativ till de allmänna visningarna, som naturligtvis skall finnas

kvar, där ambitionen förvisso från konstpedagogens sida är dialog men många besökare hellre vill lyssna än samtala. i Samtalet om konst skall ambitionen vara tydlig att det är samtal och dialog som förväntas. det finns, inte minst från filosofin, metoder för samtal som kan användas som modeller för dessa samtal. därför bör det med jämna mellanrum också erbjudas introduktion till Samtal om konst så att metoden är känd bland deltagarna som sedan kommer på samtalen om konst.

- att erbjuda Samtal om konst till grupper (t.ex. arbetssökande, svenska för invandrare, föreningar, arbetsplatser, skolklasser) som återkommer ett flertal gånger, så att samtalet och kunskapen om konst kan fördjupas.

- att bjuda in andra, t.ex. en filosof att leda samtalen om konst.

Förslag 20

fortbilda värdarna i samtidskonst

att fortbilda museets värdar i samtidskonst, eller låta dem gå den 5 poängskurs i samtidskonst som finns i Halmstad. Elevvärdarna skulle fortsatt fylla sin funktion och är lika viktiga.

Förslag 21

Erbjud 1:a hjälpen i Samtidskonst som programutbud

att 1:a hjälpen i Samtidskonst erbjuds som en återkommande programpunkt (ca varannan/var tredje månad) för konsthallens publik.

Förslag 22

Projekt Konsthallens Konstskola

att inom begreppet Konsthallens Konstskola bedriva konstbildningsverk- samhet som kan sättas samman efter enskilda gruppers behov (föreningar, arbetsplatser osv.), likaväl som olika åldrar men också erbjudas som

�9

allmänna program eller en öppen kurs (eventuellt tillsammans med studieförbund). konstskolan har ett antal moduler/delar som kan plockas ihop allt efter behov.

”konstskola” som begrepp brukar på museer av hävd ofta handla om skapande verksamhet i målarverkstäder. Konsthallens Konstskola skall istället bestå både av teoretiska och praktiska moment och utgå ifrån sam tidskonstens uttryck: performance, relationell estetik, foto, video osv. och frågeställningar kring: identitet, mod, tillhörighet osv. kurser i hur man gör en performance och relationella verk kan t.ex. ingå i Konstskolan. som konstpedagogisk metod så skulle man kunna återiscensätta perfor mances och relationella verk som tidigare har gjorts tillsammans med olika grupper/besökare. Eller använda olika performances och relationella verk som utgångspunkt för grupper att skapa nya problematiseringar och sammanhang.

En förebild till Konstskolan är den kurs i danskonst som danskonsulenterna har genomfört. 1a hjälpen i samtidskonst och den teoretiska delen i Elevvärdsprojektet är delar som redan finns att använda. Samtalet om konst är också en viktig del i konstskolan.

att ur Konstskolan plocka ut delar som sätts samman till ”personalpaket” för personal som vill umgås/utvecklas utanför den egna arbetsplatsen. detta kombineras med fördel med ett inbjudande tilltugg. (tankarna finns redan i museet, t.ex. var detta en ambition till utställningen Äntligen hemma, men jag tror att Konstskolans ”moduler” och struktur kan vara till nytta när en lämplig utställning visas.)

Förslag 23

anordna Art Café

att en kväll under varje utställning anordna ett Konstcafé (servering i långa hallen med musik) med någon aktivitet/programpunkt (gärna med konst- närer närvarande) för ungdomar på högstadiet och gymnasiet. samarbete

med t.ex. Uddevalla kommun. Elevvärdarna är självklara kafévärdar. Art Café kan naturligtvis även anordnas för andra målgrupper som konstföreningsmedlemmar.

Förslag 24

inför kontinuerliga Konstnärssamtal/Konstnärsföredrag

att alla utställande konstnärer möter konsthallens publik i Konstnärssamtal i konsthallen och/eller Konstnärsföredrag. (detta är redan en verksamhet på museet men den bör genomföras kontinuerligt och budgeteras tydligare.) Konstnärssamtal kan dessutom erbjudas (säljas) till enskilda grupper/ arbetsplatser etc.

Förslag 25

Presentera konstpedagogiken vid pressvisningar och vernissager

att presentera den aktuella konstpedagogiska verksamheten vid alla vernissager och pressvisningar eftersom de är ypperliga informationstillfällen att använda. På så vis presenteras hela konsthallens verksamhet som både består av utställningarna och konstpedagogiken. Enkelt och gratis!

Förslag 26

Lägg ut konstpedagogiska texter i konsthallen

att presentera utställningarna ännu mer ”tillgängliggörande” genom korta texter, frasriktigt radfall, och granskade genom dyslektiska och synskadades ögon etc.

Förslag 27

konstpedagogiska texter på hemsidan

att använda museets hemsida eller skapa en konstpedagogisk sajt med länk från hemsidan för fördjupning (mer än information) om utställningarna

30

och konstnärerna. texterna skall skrivas med ett tydligt ”konstpedagogiskt” öga (t.ex. mer beskrivning av idé och verk än om konstnärens förtjänster). dessutom kan texterna skrivas för dyslektiker, synskadade osv. precis som texterna i till den nya bastställningen. ge dessutom referenser och hänvisa exempelvis till litteratur. de lärande handledningarna (se förslag 8) till skolan fungerar också för andra konstintresserade.

Förslag 28

genomför kontinuerliga besöksanalyser och publikutvärderingar

att genomföra kontinuerliga publikuppföljningar, utvärderingar och statistiska analyser av vem publiken/målgrupperna är (och inte är), t.ex. genom alisons James olika modeller, (såsom ”Personal meaning mapping”).

Utvecklingen av program och aktiviteter måste bygga på en behovsanalys både internt och externt. om vi skall arbeta med t.ex. ”community projects” och ”social inclusion” måste vi ta reda på vilka behov som föreligger lokalt och regionalt, för att kunna samverka och ta fram verksamheter som är relevanta.

- skapa mer kunskap om vilka förkunskaper/erfarenheter som finns hos besökarna för att kunna veta vad de behöver.

- inarbeta bättre och fler rutiner för egendokumentation och utvärderingar. detta tar förvisso mycket tid i anspråk men är grundläggande för möjligheterna att utveckla verksamheten.

Förslag 29

möt kommunala önskemål och det lokala konstlivet

att tillmötesgå kommunala önskemål och samarbeta generöst med det lokala konstlivet, såsom konstföreningar och konstnärer, bl.a. om

Bohussalongen och i samarbete med t.ex. Bohusgalleriet där kungsgatan under salongerna blir en Konstgata som förbinder museet och galleriet.26 detta är ett sätt att arbeta med medborgarperspektivet, att tillmötesgå önskemål och involvera publiken.

För att integrera samtidskonsten i museets totala verksamhet föreslås:

Förslag 30

anordna intern konstbildning

att fortsätta anordna intern konstbildning. detta är mycket viktig för förankrings- och integrationsambitionerna av samtidskonsten i museets totala verksamhet. 1:a hjälpen i Samtidskonst för museets personal är ett bra initiativ som bör fortsätta, i 2:a, 3:e hjälpen osv.

att även mailen och intranätet används för att presentera utställningarna tillsammans med frågeställningar som inbjuder till reflektion och samtal i kollegiet.

fortbildningen av värdarna (se ovan förslag 20) tjänar naturligtvis också till att internt integrera samtidskonsten.

Förslag 31

Presentera konstnärerna bättre i museet

att de utställande konstnärerna konsekvent introduceras och presenteras tydligare och mer medvetet i museet, och att konstnärerna dessutom får möjlighet att presentera sig själva och sitt konstnärskap på PUB-möten, andra avdelningsmöten eller personalmöten. detta för att motverka det faktum att konstnärerna som ställer ut i konsthallen ofta förblir tämligen anonyma för de flesta på museet. En tydligare presentation av konstnärerna i huset kommer att bidra till ökad förståelse och förankring av konsten i huset.

26 förslag från Bohusgalleriet, genom Carl Casimir 2004-10-08.

3�

Förslag 32

samla intrycken och ta tillvara erfarenheterna

att utställningarna i konsthallen diskuteras/utvärderas i slutet av varje utställningsperiod för att samla in reflektioner och erfarenheter. inte minst värdarna besitter en stor kunskap som är värdefull att ta del av. detta fungerar som ett led i den interna konstbildningen men också som ett utvärderingsmoment (se också ovan om utvärderingar förslag 28).

Förslag 33

använd samtidskonsten i basutställningarna

att bättre ta tillvara konsthallens nätverk och den kunskap, t.ex. samtids- konstnärers ”konceptuella tänkande” och de uttryck som finns i samtidskonsten till de nya basutställningarna. inte minst kan konstnärers tillämpning av ny mediateknik vara inspirerande och användbar. dessutom är mötet mellan den subjektiva konsten och det objektiva kulturhistoriska berättandet ofta fruktbart.

Bohushallen, invigd 2005, är ett exempel där konstnärer bjudits in för att i ge inspiration i arbetet med att ge hallen en ny profil där den bohuslänska konsten kombineras med den bohuslänska naturen.

Förslag 34

samordna utställningsteman

att utställningarna i konsthallen och de tillfälliga kulturhistoriska utställning- arna ibland samtidigt belyser och fördjupar ett gemensamt tema genom att utgå ifrån de frågeställningar som konstnärerna berör. i samtidskonsten berörs ofta existentiella frågor, t.ex. om livet och sorgen precis som i kulturhistoriska utställningar.

Förslag 35

Artists in residence

att ytterligare ta tillvara den kunskap och det ”konceptuella tänkandet” som samtidskonsten bidrar med är att ha en konstnär i museet under en period. detta kräver naturligtvis både vilja och tid. men det finns mycket erfarenheter och kunskaper i projektet Airis som skådebanan Västra götaland driver där den besökande konstnären skulle bidra till verksam- heten utifrån sitt ”externa konstnärliga öga”.

Förslag 36

inköp från utställningarna i konsthallen

att göra samtidskonsten synlig också i museets samlingar genom att köpa in konst från utställningarna i konsthallen. Eftersom uppdraget från museiledningen är att samtidskonsten skall integreras i hela verksamheten så är det angelägt att diskutera möjligheten att köpa in samtidskonstverk till samlingarna. På så sätt kan en representativ samling byggas upp på sikt. då inköpsbudgeten på museet är tämligen begränsad så är det förmodligen inte rimligt att också köpa in samtidskonst på denna, om också uppdraget att spegla den bohuslänska konsten i samlingarna kvarstår. men om en viljeinriktning om att köpa in samtidskonst utvecklas så kan förhoppningsvis budgetmedel avsättas framöver.

För att beakta konstnärernas ”rättigheter” och ”skyldigheter” föreslås:

Förslag 37

kulturpolitik och konstpolitik = sant

att verksamheten i konsthallen ännu tydligare skall utgå ifrån de kultur- politiska målen, från besökarnas erfarenheter och behov – men också formellt integrera ett konstpolitiskt förhållningssätt, där konstnärens behov beaktas.

3�

Förslag 38

inför konstpedagogiskt intresse som ett kvalitetskriterium

att det utifrån Bohusläns museums medborgarperspektiv skulle kunna ses som ett ”kvalitetskriterium” att utställande konstnärer vill förhålla sig till helheten: utställningen, konstpedagogiken och den museala kontexten. moderna museet har i sin inköpspolicy till exempel genus- och etnicitetskriterier. Varför skulle man inte kunna anta ett ”intresse-för-konst- pedagogik-kriterium”?! Välj därför än mer medvetet konstnärer som är intresserade av helheten i verksamheten och att interagera med sin publik på olika sätt.

Förslag 39

skriv avtal med konstnärerna

att konsekvent skriva avtal/överenskommelser med alla utställande konstnärer. där skall den totala verksamheten och kontexten beskrivas och konstnären kan åta sig främjande åtaganden. (naturligtvis efter personlighet och behov, men en föreläsning om det egna konstnärskapet som ju nu är tämligen inarbetat i verksamheten är ett exempel.)

En möjlighet skulle kunna finnas genom den nyligen tillsatta konstgruppen inom Länsmuseernas samarbetsråd. då skulle en gemensam avtalsmall kunna utarbetas.

Förslag 40

ge konstnärerna skälig ersättning

att samtidskonstverksamheten tar ansvar för konstnärens behov och erbjuder relevant ersättning. konstnärer måste få möjlighet att få ersättning för det arbete de lägger ner på utställningarna, precis som alltid scenkonstnärer får betalt för sina föreställningar. konsthallsbudgeten måste därmed förstärkas.

naturligtvis kan detta inte bäras av museet internt. frågan har en regional och nationell konstpolitisk dignitet, men det är viktigt att lyfta frågeställningen på alla nivåer.

33

Källor

Litteratur

aulin-gråhamn, Lena, Persson, magnus och thavenius, Jan, ”skolan och den radikala estetiken”, studentlitteratur 2004

Carlsson, Lina, ”Publikundersökning - ett steg mot en bredare och större publik på Bohusläns museum”, praktikrapport medie- och kommunikationsvetenskap-liga programmet, Högskolan trollhättan Uddevalla, 2001, otryckt material

dahlin, Bo, ”Veta, göra, Leva, Vara”, Pedagogiska magasinet 2/02

Eliasson, gunilla, ”Vad tycker publiken? Publikundersökning 1999”, dec. 1999, Bohusläns museum, otryckt material

illeris, Helene, ”Billede, paedagogik og magt – postmoderne optikker i det billedpaedagogiske felt”, samfundslitteratur 2002

”kulturpolitisk strategi.” Version 1.0, kultur göteborg, 1999

Lindberg, anna Lena, ”konstpedagogikens dilemma, Historiska rötter och moderna strategier”, studentlitteratur 1991

manneby, Hans, ”Bohusläns museum går vidare – ny konsthall för samtidskonst”, 2002-02-02, Bohusläns museum, otryckt material

ottosson, annika, ”kultur i skolan – ett diskussionsunderlag för framtida samarbete”, konst- och kulturutveckling Västra götalandsregionen, september 2004, otryckt material

thavenius, Jan, Skolan och den radikala estetiken, ”Pedagogiska magasinet 1/2002”

Webbsajter

slutrapporten till musernas museum, www.muserna.bohusmus.se

det regionala konstprojektet sos – skolan och samtidskonsten

www.konstkonsulent.net/sos

kurser

alison James: museum Education Policy, anordnad av kulturrådet

kulturpedagogiskt seminarium, anordnad av kulturrådet

samtal med

2003-10-17, ingrid Uhlman, verksamhetsledare för program och besöksservice, Bohusläns museum

2003-10-20, Carl Casimir, kommunantikvarie, ninni Ericsson, kultursekreterare och maria Claeson, ungdomskulturansvarig, alla Uddevalla kommun

2003-11-07 (samt juli 2003), 2004-09-10 karin Lundmark, konstpedagog, Bohusläns museum

2003-11-18, agneta von Zeipel, konsthallsansvarig, Bohusläns museum och karin Lundmark

2003-12-15, Hans kindgren, museichef, ingrid Uhlman, Pia Hansson, formgivare, marie Johansson, textilkonservator och verksamhetsledare föremålssamlingar, agneta von Zeipel, karin Lundmark, sofie Henryson-rudvall, verksamhetsledare för utställningar/pedagogik, samtliga Bohusläns museum och anita Larsson modin, museichef Vitlycke museum

2004-06-04, dennis Ekbom, utvecklingschef på Barn- och utbildningsförvalt-ningen i Uddevalla kommun

september 2004, anita Larsson modin

2004-09-14 Hans manneby, Hans kindgren, agneta von Zeipel och karin Lundmark

2004-10-08, Carl Casimir

34