Rasismens historia

2

Till årskurs nio

Sommaren har bjudit på både vackert och lite mindre vackert väder. Solen har avlösts av regn

men jag hoppas att ni haft möjligheter att njuta av sol och bad på något sätt. Men nu är hösten

här och med den börjar även skolan igen, för sista gången på Kastanjen för er!

Nian är ett speciellt skolår som kommer att ge er utmaningar och möjligheter

som aldrig förr. Ni ska resa till den eviga staden Rom och ni ska göra era Jag– projekt. Men

redan nu i höst kommer ni att få en fantastisk möjlighet, ni ska få göra en egen utställning på

Mångkulturellt Centrum. Ni kommer att ägna stora delar av höstterminen åt att framställa en

utställning om rasismens historia. Vi kommer att göra studiebesök och få besök av intressanta

människor som kommer att föreläsa men även hjälpa er att göra en jättebra utställning.

Arbetet kommer även att innebära mer ”vanligt” skolarbete där ni kommer att få lyssna på

genomgångar, söka information, analysera och skriva texter.

Den text ni nu har i händerna är tänkt som en utgångspunkt för ert

informationssökande. Här finner ni en kort beskrivning av rasismens historia från antiken

fram till idag. Ni kommer inte vara tvungna att läsa hela texten om ni inte vill. Vissa delar

kommer alla att behöva läsa medan andra delar är tänkta som just en utgångspunkt för

informationssökning.

Patrik Norberg

Stockholm 19/8 2012

3

Innehåll

Rasismens historia ..................................................................................................................1

Till årskurs nio....................................................................................................................2

Del 1 Förrasismen från Antiken till Linné ...............................................................................5

Vi och dem .........................................................................................................................5

Vi- och dem-gruppen ......................................................................................................5

Antiken ...............................................................................................................................6

Medeltiden: perspektiven krymper ......................................................................................7

Koloniseringen av Amerika och Afrika ...............................................................................8

Antropologi: att studera människan .....................................................................................9

Del 2 Vetenskaplig rasism: imperialism och folkmord .......................................................... 13

Gobineau och rasernas ojämlikhet..................................................................................... 14

Att mäta människan .......................................................................................................... 15

Evolutionen och kampen för tillvaron ............................................................................... 16

Svält och utrotning: den vetenskapliga rasismen i praktiken .............................................. 17

Sverige och Statens rasbiologiskainstitut........................................................................... 20

Del 3 Antisemitism ............................................................................................................... 21

Del 4. Nazismen och förintelsen ........................................................................................... 25

Nazismens ideologi........................................................................................................... 25

Arierna och det tyska folket .......................................................................................... 26

Nazismen och det judiska folket ....................................................................................... 27

Förintelsen ........................................................................................................................ 28

Del ett ........................................................................................................................... 29

Del två .......................................................................................................................... 30

Del tre ........................................................................................................................... 31

Varför? ............................................................................................................................. 33

Del 5 Rasismen efter 1945: Kulturrasism .............................................................................. 36

4

Fallet USA ........................................................................................................................ 36

Fallet Sydafrika ................................................................................................................ 39

Kulturrasism: rasismen idag .............................................................................................. 41

Måste man vara vit för att vara rasist? ............................................................................... 44

Källor ................................................................................................................................... 45

Film .............................................................................................................................. 45

5

Del 1 Förrasismen från Antiken till Linné

Vi och dem

Vi människor har ett psykologiskt behov av att skapa ordning i våra intryck av världen för att

vi ska kunna förstå vad som händer omkring oss. Tänk om du inte förstod vad som hände om

kring dig. Försök att föreställa dig att du inte känner igen något omkring dig, inget du ser, hör,

känner eller känner lukten av. Hur ska du då kunna veta vad som är farligt och inte?

Religionen och vetenskapen är båda sätt för oss att förklara det okända och på så sätt skapa

ordning i tillvaron. Men även kultur bidrar till att förklara vad vi ser och hör.

Man kan säga att vi människor är förprogrammerade för att sortera våra intryck

av världen i olika kategorier. Den kategoriserade informationen skapar en mall för sortering

av intryck som gör att vi automatiskt. Alltså utan att det varje gång är medvetet, sorteras våra

intryck i olika kategorier utifrån tidigare erfarenheter. Dessa kategorier använder vi för att

bestämma hur vi ska agera i olika situationer. För att uttrycka detta enkelt om du bara har

samkat sura apelsiner kommer du inte att välja att ta en apelsin ur fruktskålen eftersom du vet

att de kommer att vara sura. Men du kommer troligen inte heller att välja en grapefrukt eller

en klementin eftersom de liknar apelsinen och du kommer att anta att även de är sura. Denna

funktion hos oss mäninskor har varit till nytta på många sätt och skyddat oss från sådant som

är skadligt för oss. Men den har ett pris, fördomar och en önskan att dela upp oss i vi och dem.

Vi- och dem-gruppen

Liksom vi sorterar och kategoriserar vara intryck av världen så sorterar vi även andra

människor vissa tycker vi är snygga andra fula, vissa tycker vi verkar trevliga andra otrevliga.

Men viktigast av allt vissa tycker vi är mer lika oss själva än andra, det kan vara något så

enkelt som att man gillar samma fotbollslag eller att man

kommer från samma stad, detta skapar en känsla av

gemenskap. De personer som man uppfattar som lika en

själv kommer man att kategorisera som en vi-grupp. Men

varje gång vi skapar en vi-grupp kommer vi även att skapa

en dem-grupp, alltså de som inte tillhör vi-gruppen. I

dagens samhälle kan varje person sägas tillhöra flera vi-grupper familjen, klassen och

kompisgänget.

Vi-gruppen kommer alltid att uppfattas som det normala, det känns naturligt

eller normalt att exempelvis fira jul på just det sätt som ni gör i er familj och lite onaturligt

6

och konstigt att fira jul på något annat sätt. Alltså dem-gruppen är annorlunda än vi-gruppen

och deras beteende avviker från vi-gruppens beteende, vilket ses som det normala. Dem-

gruppen ses alltså som onormal i förhållande till vi-gruppen och ju mer dem-gruppen avviker

från vi-gruppen ju mer onormala och konstiga upplevs dem-gruppen. För att återgå till vårt

exempel om jul firanden om dem-gruppen väljer att öppna sina julklappar före Kalle Anka

istället för som ni (vi-gruppen) gör efter Kalle Anka så är det en relativt liten avvikelse som

kanske kan uppfattas som lite konstig men fortfarande normal. Men om vi istället föreställer

oss att en familj inte ger några julklappar så blir avvikelsen betydligt större och risken för att

vi-gruppen (de som ger julklappar) kommer att uppfatta dem-gruppen (de som inte ger

julklappar) som mycket avvikande och där med onormala är stor. När denna skillnad mellan

vi-gruppen och dem-gruppen uppstått kommer personerna i vi-gruppen att ta avstånd från

dem-gruppen. Vilket kan leda till att olika attityder eller fördomar om dem-gruppen uppstår

till exempel att de är snåla och därför inte ger julklappar eller att de är kultursnobbar och inte

ger julklappar för att de vill visa att de inte bryr sig om prylar.

Antiken

Det som vi i dag kallar antiken är vanligen perioden mellan 700-talet före vår tiderräkning

(f.v.t.) till 300-talet f.v.t. det som ibland kallas den klassiska perioden i den grekriska

kulturen. Under denna period utvecklades den antika grekiska kulturen med författare som

Homeros och Aischylos och filosofer som Platon och

Aristoteles. Här lades stora delar av grunden till dagens

europeiska och svenska kultur. Till skillnad från dagens

stater utgjordes inte den grekiska vi-gruppen av de som de

som bodde i landet Grekland utan av de som talade grekiska

och delade den grekiska kulturen. Om de levde i Egypten,

Grekland eller i dagens Turkiet spelade igen roll de var

greker ändå. Men de som inte talade grekiska och inte delade

den grekiska kulturen betraktades som barbarer, ordet

kommer av att grekerna tyckte att alla andra språk lät som ”barr barr” när det talades.

Barbarerna betraktades av grekerna som ociviliserade och okunniga och de hade inte samma

rättigheter som grekerna själva. Grekerna tog aldrig greker som slavar bara barbarer.

Många av de antika författarna skrev om barbarernas konstiga seder och bruk

och dessa beskrivningar lästes av européer långt in på 1700-talet och betraktades som mer

eller mindre fakta. Även under den romerska perioden skrevs böcker om främmande folk och

7

deras kulturer men hur dessa påverkat rasismen kommer vi att återkomma till. Så här långt

räcker det med att veta att antika fördomar om de så kallade barbarerna levde kvar in på 1700-

talet.

Medeltiden: perspektiven krymper

Under medeltiden, mellan ca. år 500 vår tideräkning (v.t.) till ca. år 1500 v.t., kom Europa att

domineras av den katolska kyrkan och kulturen blev i stort sett det samma som den kristna

kyrkliga kulturen. Kristendomen var det enda som förenade européerna i en vi-grupp. Länder

eller stater som vi uppfattar dem idag fanns inte under medeltiden utan uppstod först under

1500-talet. I det vi idag kallar Sverige hade man till exempel olika landskapslagar vilka på ett

tydligt sätt visade vi- och dem-grupper utifrån var man bodde. Om man var från västra

Götaland ansågs det som ett betydligt allvarligare brott att döda en annan person från västra

Götaland än en person från östra Götaland. Uppenbart är

att vi-gruppen västgötar hade andra rättigheter och var lite

mer värdefulla än östgötar. Troligen förekom det även

olika fördomar om folk från andra landskap eller andra

byar av vilka en del kan leva kvar i talesätt som ”snåla

smålänningar” (även om vi inte kan vara säkra på att just

detta härstammar från medeltiden). Men vad vi kan vara

säkra på är att man under medeltiden skapade vi- och dem-

grupper men att de var betydligt mer lokala än under

antiken. Detta berodde på att Europa under medeltiden var

isolerat från omvärlden under långa perioder till skillnad från under antiken då kontakterna

mellan Europa och andra delar av världen varit vanliga.

När européerna kom i kontakt med omvärlden var det framför allt med de

muslimska Araberna som från 600-talet v.t. skapade ett stort välde i mellanöstern och norra

Afrika. Kontakterna var ofta våldsamma eftersom Araberna expanderade i riktning mot

Europa och uppfattades därför som ett hot mot olika europeiska kungadömen men även mot

den europeiska kristna kulturen. En kristen europeisk vi-grupp uppstod och därmed även en

muslimsk, Arabiska, icke europeisk dem-grupp. Inom den kristna vi-gruppen kände man ett

behov av att möta hotet från den muslimska dem-gruppen men för detta behövde man skapa

en gemenskap i vi-gruppen som var splittrad mellan olika kungariken och furstendömen. För

att skapa en gemenskap och samtidigt visa hur farlig dem-gruppen var spreds fördomar om

muslimer i Europa bland annat av kyrkan. Muslimerna beskrivs som grymma, de förtryckte

8

kristna i områden de erövrat, de dyrkade avgudar (kanske även djävulen själv) och de ville

erövra hela Europa och göra alla till muslimer. Dessa föreställningar kanske känns bekanta

och dagens islamofobi (rädslan för muslimer) är troligen ett arv från denna period.

Motsättningarna mellan kristna och muslimer kulminerade i korstågen under 1100- och 1200-

talet. Européerna lyckades aldrig upprätta ett bestående kristet rike i Palestina. Men de kristna

i dagens Spanien lyckades erövra Spanien från muslimerna eller återerövra som de själva

uppfattade det under 1400-talet, de kallade det för” reconquista”. Denna spanska expansion

utgör starten för nästa steg i utvecklingen av rasism.

Koloniseringen av Amerika och Afrika

När spanjorerna började erövra Sydamerika så betraktade de sig inte som spanjorer utan som

kristna, deras vi-grupp var de kristna som återerövrat Spanien. De kallas Conquistadorer eller

erövrare. Asien var relativt känt för Européerna under den senare delen av medeltiden även

om kunskapen idag skulle uppfattas som rena

fantasierna. Men man visste vilka varor som

kom från Indien och Kina och att dessa var

dyrbara. Det var för att förenkla importen av

dessa varor som man gav sig ut på de resor som

resulterade i att de första upptäkterna av

Sydamerika och södra Afrika gjordes.

De första upptäckterna förde med

sig naturresurser av stort värde men de förde även med sig information om möjligheterna i de

nya världsdelarna och information eller kanske snarare missinformation om de som leve i

dessa främmande länder. De tidiga reseskildringarna av folken i Sydamerika och Afrika söder

om Sahara är fyllda av missförstånd, fördomar, fantasier och skrönor. Men en sak var tydlig,

folken i de främmande länderna saknade européernas civilisation, teknik och kultur. Vissa

beskrivningar av dessa främmande folk är positiva och uppriktigt beundrande över hur dessa

folk som saknar den europeiska civilisationen och kulturen lyckats skapa sådana väl

fungerade samhällen. Men att beundra hur någon skapat ett fungerade samhälle utan att ha

den tradition av civilisation som man hade i Europa innebär att Europa och det samhälle som

fanns där utgjorde det normala och att det positiva ligger i att det främmande samhället

påminner om det europeiska. Även om det fanns exempel på ”positiva” beskrivningar så var

den övervägande bilden av de främmande folken att de saknade kultur, bildning, teknik och

ett fungerande samhälle. Européerna upplevde att de levde som nästan som djur.

9

Kort efter att de nya landområdena upptäcktes började européerna att

exploatera1 dessa områden. Man stal rikedomar från folken som levde där och när dessa var

slut tvingade man befolkningen att

utvinna naturtillgångarna. De stora

outnyttjade ytorna och det ofta

gynnsamma klimatet gjorde att stora

plantager anlades för att odla värdefulla

grödor som kaffe, kakao, te och tobak.

Den ursprungliga befolkningen

förslavades och tvingades arbeta på

plantagen och när den inhemska 2

befolkningen inte räckte till importerades slavar från andra delar av världen, främst Afrika där

handeln med slavar hade en lång tradition. Motstånd mot européerna möttes med våld och i

värsta fall utrotning av hela folkgrupper.

Redan under tiden som detta pågick kände man i Europa att man var tvungna att

försvara sina handlingar och rättfärdiga dem, göra dem legitima, göra dem till moraliskt rätta

handlingar.3 Försöken att legitimera vad som hände i kolonierna (de främmande områden som

man erövrat) gick i två riktningar. Den ena var att försöka hävda att man hjälpte folken i

kolonierna genom att sprida kristendom, vilket naturligtvis sågs som positivt, och civilisation.

Lite förenklat kan vi förstå det som om man ansåg att man gav de främmande folken den

europeiska kulturen och civilisationen i utbyte mot att européerna fick råvaror. Den andra

riktningen var betydligt mörkare. Den gick ut på att få folken i kolonierna att verka

underlägsna och oförmögna att på egen hand skapa ett samhälle med eller utan europeisk

hjälp och att de européerna därför hade rätten och till och med plikten att härska över dem.

Antropologi: att studera människan

För att kunna legitimera vad som hände i kolonierna behövde man i Europa bevis för att

folken i kolonierna verkligen var underlägsna européerna. För att kunna bevisa att européerna

var bättre än andra folk krävdes fakta. De främmande kulturerna skulle studeras så att

skillnaderna mellan européerna (vi-gruppen) och de främmande folken (dem-gruppen) kunde

kartläggas. Nu kan man tänka sig att det skulle strömma ut forskare från Europa till

1 Utnyttja. 2 Den befolkning som lever på platsen eller i landet. 3 Inom etiken den dela av filosofin som studerar vad som är moraliskt rätt och fel diskuteras vilka handlingar som i olika situationer kan anses rätt.

10

kolonierna men det gjorde det inte. Det fanns forskare som faktiskt besökte kolonierna men de

flesta nöjde sig med att studera information från antika författare och från skildringar av

främmande folk av européer som vistats i främmande länder. Denna information bestod

främst av anteckningar och reseskildringar från missionärer och personer som på ett eller

annat sätt arbetade i kolonierna antingen med att sköta själva kolonin eller plantage i kolonin

eller som handlade med varor från kolonierna. Dessa personer hade ett intresse av att

framställa ursprungsbefolkningen som underlägsen och i behov av europeisk hjälp eller

kontroll. Därför kom deras skildringar av mötet med de främmande folken att visa hur

annorlunda och primitivt de levde. Utifrån

denna information skrev forskarna sina

beskrivningar av främmande folk utan att

lämna sina hemländer i Europa. Deras

forskning, som sedan skulle bli en

vetenskap, kallades antropologi vilket

betyder studiet av människan. Mycket

snart blev det uppenbart för

antropologerna att folken utanför Europa saknade allt som man i Europa förknippade med

civilisation och kultur och att de därmed var underlägsna européerna. Men varför var det så?

Frågan fick olika svar vissa hävdade att det var en brist på kristendom och

bildning som gjorde de främmande folken underlägsna medan andra hävdade att det var

klimatet i de främmande länderna som gjorde att folken där inte var som européer. Snart kom

ett svar på frågan att dominera och det var idén om att mänskligheten bestod av olika raser

och att detta var förklaringen till olikheterna mellan folken. Om de främmande folkens

underlägsenhet berodde på att de saknade europeisk kultur och civilisation så skulle de med

utbildning och mission bli mer lika européerna och till slut sluta vara underlägsna. Men så

blev det inte. Mission och utbildning bland främmande folk i Afrika, Amerika och i andra

delar av världen gav inte de resultat som många i Europa hoppats på. De främmande folken

ville inte eller hade svårt att ta till sig kristendomen och den europeiska civilisationen

(eftersom de skiljde sig från den traditionella religionen och kulturen). Detta gav stöd åt de

som ansåg att skillnaderna mellan folken berodde på att de tillhörde olika raser. Om det var så

att olika folk tillhörde olika raser så kanske det var så att vissa folk helt enkelt var bättre än

andra och att det var därför folken i Europa hade utvecklat kultur och civiliserade samhällen.

Denna förklaring till olikheterna mellan européerna och de främmande folken i kolonierna

11

blev snabbt den dominerade förklaringen och följdes av en stor produktion av olika

beskrivningar av de olika mänskliga raserna.

Tanken om olika mänskliga raser var egentligen inte ny utan redan i Bibeln

berättas om Noas tre söner Sem, Ham och Jafet, vilka delade värden mellan sig. Men redan

här blir det tydligt att det finns en rangordning där ett folk är de andras slavar. Berättelsen

börjar kort efter det att Noa och hans ark nått land, Noa börjar med att anlägga en vinodling

och när vinet är klart dricker han lite för mycket. Ham, en av hans söner, hittar honom i sitt

tält naken och avsvimmad. När Noa får reda på detta dagen efter blir han rasande och

förbannar Ham och hans söner och säger att de ska vara sina bröders (Sem och Jafets) slavar.4

Denna berättelse användes redan under medeltiden för att rättfärdiga livegenskap och adelns

förtryck av bönder. Tanken att vissa folkgrupper eller raser kunde vara dömda till slaveri var

alltså inte ny i Europa och detta bidrog säker till populäriten i rastanken. Under medeltiden

hade denna berättelse legitimerat social ojämlikhet mellan européerna. Men denna nya tanke

på olika människoraser handlade inte om social ojämlikhet den kom allt mer att handla om

mänsklig ojämlikhet. Antropologerna observerade att

folken med mörk hudfärg verkade leva mer primitivt

än de med ljusare hy. Detta ledde till att människor i

Afrika men även Aboriginerna i Australien kom att

uppfattas som de lägsta raserna och att de nästan

kunde betraktas som djur i jämförelse med

människor från Europa. Men detta återkommer vi till

senare, nu ska vi titta närmare på hur man valde att

skapa raser och hur de karaktäriserades.

Inom antropologin var det flera som jobbade med olika klassificeringar av

mänskliga raser men vi ska titta närmare på en forskare från ett helt annat ämne nämligen en

botaniker. En man som ägnat hela sin karriär åt att klassificera växter och djur, Carl von

Linné. Han var den stora organisatören av naturen inte bara i Sverige utan även i världen

(Europa), hans Systema natura var en av samtidens bästsäljare. Alla botaniker i Europa

använde och använder fortfarande med viss modifikation hans klassificeringssystem för

framför allt växter. Linné delade in mänskligheten i fyra huvudraser eller typer av människor5

en för varje världsdel, som han räknade Syd- och Nordamerika som en världsdel, med en lång

rad underraser inom varje huvudras. Hans beskrivningar av raserna är inte på något tydligt sätt

4 Första mosebok 9:20-29. 5 Linné använder inte ordet ras.

12

rangordnade men av beskrivningarna är det tydligt att vissa raser har mer positiv karaktär än

andra. Exempelvis är folken i norra Europa uppfinningsrika, känslomässigt balanserade och

styrda av lagar, han menar att deras samhällen styrs av lagar. Folken i Afrika däremot är lata,

opålitliga och känslostyrda. Även om Linné inte uttryckligen säger att det finns en

rangordning mellan raserna så kunde hans beskrivning av raserna användas för att skapa en

sådan. Vad Linné däremot gjorde var att för lång tid framöver förknippa tanken om mänskliga

raser med vetenskapen.6 En koppling som vi kommer att se hade förödande konsekvenser.

6 Furuhagen, Björn (2006/2007) Den svenska rasbilogins idéhistorien, en inventering av forskningen. Forum för levande historia, Stockholm. Sidan 19.

13

Del 2 Vetenskaplig rasism: imperialism och folkmord

Under det tidiga 1800-talet var rasismen en självklarhet i Europa. Alla ”visste” att det fanns

olika mäniskoraser och att de kunde rangordans utifrån utvecklingsnivå, där Européerna

ansågs vara de mest utvecklade. Men varför var det så och vad innebar detta egentligen?

Svaren på dessa frågor hänger samman på så sätt att svaret på den första avgör

svaret på den andra. Det fanns fortfarande de som ansåg att de utvecklade européerna hade en

plikt eller skyldighet att hjälpa de mindre utvecklade raserna. Författaren Rudyard Kippling

uttrycker detta som ”The White man´s burden”, den vite mannens börda, att lyfta de lägre

raserna ur misären genom mission och utbildning och om det misslyckades en mild och

välmenande kontroll. 7 Genom utbildning och

mission skulle de lägre raserna bli mer lika den vita

europeiska rasen. Vanliga föreställningar under

1700- och det tidiga 1800-talet var att européer

lyckats utvecklas längre på grund av ett mindre

gynnsamt klimat tvingat dem utvecklas snabbare

för att överleva eller på grund av lyckade historiska

tillfälligheter. En annan förklaring till raserans olikheter blev allt mer populär under 1800-

talet: kanske var det så att det så att de lägre raserna inte hade samma förutsättningar som

européerna. De lägre raserna kanske inte kunde utvecklas längre än de redan gjort? Om detta

var riktigt så var alla mission och alla försök att utbilda de främmande folken i kolonierna

dömda att misslyckas. Om de lägre raserna inte kunde utvecklas så var de kanske inte riktiga

människor och behövde inte behandlas som riktiga människor heller. De kunde behandlas

som något mellanting mellan djur och människa. Detta legitimerade (rättfärdigade) i ett slag

hela det koloniala systemet med alla sina grymheter.

Under det tidiga 1800-talet utvecklades flera teorier som skulle beskriva och

förklara rasernas ojämlikhet. Beskrivningarna blev många men förklaringarna till deras

uppkomst var inte lika många. Men två exempel är dels att man föreställde sig att rasernas

olikheter uppkommit genom att människor i Afrika skulle ha parat sig med Schimpanser och

dels att mäniskoraserna, liksom alla olika arter, hade olika ursprung i urtiden. För att visa på

hur beskrivningarna av de olika människoraserna och deras ojämlikhet såg ut kommer vi att

stifta närmare bekantskap med Arthur de Gobineau.

7 Sörlin, Sverker (2004) Mörkret i människan: Europas Idéhistoria 1492-1918. Natur och kultur, Stockholm. Sidan 42.

14

Gobineau och rasernas ojämlikhet

Gobineau anses ofta vara rasismens fader. Om han kan sägas ha skapat rasismen är svårt att

svara på men hans skrifter om de olika mänskliga raserna fick stort betydelse i samtiden och

fortsatte att läsas i på 1900-talet. År 1853 gav hans skrift En uppsats om mäniskorasernas

ojämlikhet ut och blev omedelbart mycket populär. Han beskriver i målande språkbruk hur

annorlunda, avvikande, underlägsna och outvecklade alla andra raser är i jämförelse med

européerna. Gobineau föreställer sig tre mänskliga raser den svarta, den gula och den vita.

Nedan ska vi få ett smakprov på hur det kan låta när han beskriver de tre raserna:

Om den svarta rasen vilken är den lägsta:

Den djuriska karaktär som är inpräntad i dess bäckens form föreskriver dess öde från befruktningsögonblicket. Den [svarta rasen] kommer aldrig att ta sig ur den mest trånga intellektuella kretsen. Den är dock inte ett djur rätt och slätt, ty denna neger med en trång vikande panna bär i sin skalles mittparti tecken på vissa grova men kraftiga energier. Om än hans tankeförmögenheter är mediokra eller inte finns alls, besitter han i begäret, och alltså viljan, en fruktansvärd intensitet.8

Gobineau fortsätter:

All föda duger åt honom, inget inger honom avsmak, inget stöter bort honom. […] Till dessa huvudsakliga karaktärsdrag tillkommer ett ostadigt humör och en skiftande sinnesstämning […] Slutligen aktar han sitt eget liv lika föga som andras – han dödar gärna för dödandets skull.9

Om den gula rasen:

De gula är praktiska människor i snäv bemärkelse. De drömmer inte, har ingen smak för teorier, uppfinner föga, men är förmögna att uppskatta och att ta till sig det som är till nytta. Deras begär inskränker sig till att leva så bekvämt som möjligt. Man inser att de är överlägsna negern.10

Om den vita rasen:

För att avsluta tabellen tillägger jag att de vitas ofattbara överlägsenhet inom intelligensens hela område…11

Innan detta har han slagit fast att den vita rasen:

[Har] en energisk intelligens; känsla för det nyttiga… större fysisk styrka … instinkt för ordning …smak för frihet.12

Här är rangordningen tydlig, den vita rasen, européerna (vi-guppen) är den överlägsna och

den svarta rasen är den lägsta, inte ett djur, men nästan. Mellan dessa finns den gula rasen

som inte kan uppfinna själva men kan lära sig och använda sig av de vitas uppfinningar. Vi

ser här hur fysiska karaktärsdrag som skallens form kopplas samman med psykologiska 8 De Gobineau, Arthur (1853-55) Människorasernas ojämlikhet ur Olaison, Niklas, red (1999) Axplock ur idéhistorien : från Kant till Lyotard. Caudex, Stockholm. Sidan 79. 9 De Gobineau. Sidan 79. 10 De Gobineau. Sidan 80. 11 De Gobineau. Sidan 80. 12 De Gobineau. Sidan 80.

15

karaktärsdrag. Rasen är även något statiskt givet sedan ”befruktningsögonblicket”. Genom att

föra samman dessa tre idéer, att fysiska drag svarar mot psykologiska, att raserna kan

rangordans och är förutbestämda från födseln, tar Gobineau ett stor steg mot den vetenskaliga

rasismen. I hans skrifter finns även tankar som skulle få stor betydelse i framtiden. Tanken på

en kamp mellan raserna och farorna med blandningar mellan raserna.

Att mäta människan

Under 1800-talet utvecklades metoder för att kartlägga de mäskliga raserna och för att

klassificera individer som tillhörande den ena eller den andra rasen. Man utgick från att yttre

fysiska karaktärsdrag motsvarades av inre psykologiska karaktärsdrag. Man utgick från hud-,

ögon- och hårfärg men även från skallens form och storlek. Skallmätning blev en an tidens

stora och betydelsefulla vetenskapliga metoder.

Idén om att psykologiska karaktärsdrag motsvarades av fysiska karaktärsdrag

utvecklades först som ett led i att försöka förstå varför vissa blev kriminella i samhället.

Fängelser fångar studerades och mättes för att kriminella drag skulle kunna avslöjas. Men

dessa metoder kom snart att användas för att kartlägga människoraserna. Skallmätningen blev

den dominerade metoden. Tanken var att skallens storlek och form avslöjade individens

intelligens och rastillhörighet. Varje ras hade sina egna

fysiska kännetecken och med hjälp av dessa kunde folkslag

och individer klassificeras som tillhörande den ena eller den

andra rasen. Det fanns naturligtvis blandformer men de

innebar alltid en försämring av den högre rasen. Det vill säga

om den vita och den svarta rasen fick barn tillsammans

innebar det en försämring av den vita rasen. Denna föreställning ledde till att många länder

förbjöd giftermål mellan personer av olika ras. I vissa länder som exempelvis Sverige

tvångsteriliserade man personer som av rasmässiga eller andra skäl ansågs som olämpliga att

skaffa barn, ofta med en skallmätning som

en del av beslutsunderlaget.

16

Evolutionen och kampen för tillvaron

År 1859 hände något som kom att förändra vår förståelse av livet på jorden för all framtid,

Charles Darwins bok Om arternas uppkomst kom ut. Darwin slog med ett stort bevismaterial

fast att alla djur och växter (människan inräknat) härstammade från en och samma

ursprungliga levande organism. Alla arter och raser hade sedan utvecklats genom vad han

kallade det naturliga urvalet där de bäst anpassade individerna inom en art lyckats föra sitt

arv vidare. Denna förädling av gynnsamma drag gör att varje art blir allt mer anpassad till en

speciell så kallad naturlig nisch. Enklare uttryckt kan man säga att varje djur och växt har

hittat sitt eget sätt och sin egen plats att leva på genom att de exemplar som inte anpassat sig

till denna utvecklig dött utan att föra sitt arv vidare. Darwin kallade denna anpassning för

kampen för tillvaron. Darwin själv klassificerade inte den moderna människan i olika raser

även om han menade att det tidigare funnits andra människoarter som utvecklats till dagens

människor. Men han menade att det på isolerade platser kunde finnas kvar grupper av tidigare

människoarter. Kampen för tillvaron var inte en kamp på liv och död mellan olika arter och

raser endast Darwins synsätt utan snarare en kamp mellan naturen och arten, djuret eller

växten.

Men kampen för tillvaron eller överlevnad som det ibland översatts som och en

annan av Darwins uttryck survival of the fittest kom ofta att missförstås som om det ständigt

pågick en kamp för överlevnad i naturen mellan olika arter och raser och att bara den starkaste

(the fittest) kunde överleva. För Darwin innebar ordet the fittest inte den starkaste utan den

bäst anpassade. Iden om kampen för överlevnad och survival of the fittest började användas i

synen på samhället och de mänskliga raserna. Detta kom att kallas socialdarwinism och

bidrog till att utveckla den vetenskapliga rasismen. I den socialdarwinistiska världsbilden

pågick en ständig kamp för överlevenad mellan raserna där de starkare ständigt expanderade

på de svagares bekostnad och detta var helt narturligt, normalt och i grunden något positivt

och bra. Med andra ord ansågs det vara naturligt och rätt för den starkare och överlägsna

rasen, européerna, att erövra, förslava och i slutändan utrota de svagare underlägsna raserna.

Detta bidrog till en ännu starkare legitimit för kolonialväldet som nu sågs som en naturlig

utveckling i människans historia. Två personer kan lyftas fram som de som främst bidrog till

att sprida socialdarwinismen Thomas Henry Huxley och Herbert Spencer.

Huxley forskade om raser och människans ursprung och utgick från Darwins

idéer om evolutionen och det naturliga urvalet. Han jämförde gärna nu levande folk med

utdöda arter av människor, så som Neandertalarna, för att visa på likheter i skallform och

17

vilken typ av redskap de använde. Skillnaden mellan människoraserna

berodde på att vissa raser, exempelvis den svarta, hade stannat på ett lägre

utvecklingsstadie och var egentligen bara en kvarleva av en tidigare del av

människosläktet. Att dessa levande ”kvarlevor” kunde finnas kvar berodde

enligt Huxley på att de inte utsatts för någon konkurrens från andra mer

utvecklade människor raser. Att Huxleys arbete med att sprida sina idéer

gjorde att Darwins evolutionslära blev den dominerade förklaringen till

livets uppkomst och att människans förflutna blev lite klarare genom hans

forskning om utdöda människoarter kan inte dölja hans roll i skapandet av den vetenskapliga

rasismen.

Herbert Spencer var ekonom och intresserade sig för hur Darwins idéer om det

naturliga urvalet kunde användas för att förstå sociala förhållanden i samhället. Vad han kom

fram till var att all form av socialhjälp till fattiga och obildade var meningslös, de skulle aldrig

lära sig något och bara bli flera. Inte nog med att det var meningslöst det stred även mot

naturen: ”Naturens främsta strävan är att göra sig av med de

undermåliga [the unfit] och skapa utrymme åt de bättre

rustade”13 Alltså, fattigdom och svält var ett sätt för naturen av

göra sig av med de som inte dög. De som inte klarade

konkurrensen slogs ut så var det i växtriket, i djurvärlden och i

de europeiska samhällena. För Spencer var det självklart på

samma sätt med de mänskliga raserna, de mer utvecklade

konkurrerade ut de mindre utvecklade och det var något helt

naturligt.

Svält och utrotning: den vetenskapliga rasismen i praktiken

Vi kommer här att titta närmare på hur den vetenskapliga rasismen tog sig uttryck i handling

men först ska jag ge en kort beskrivning av den vetenskapliga rasismen.

Historiskt har vi nu nått fram till 1800-talets slut och kolonialismens höjdpunkt,

alla europeiska stormakter deltog i den imperialistiska kampen. Målet var att kontrollera så

mycket av världens naturresurser som möjligt genom att erövra allt större landområden. Det

är ingen slump att det är just vid denna tid som den vetenskapliga rasismen utvecklas och

blomstrar. Rasimens och kolonialismens historia är nämligen två sidor av samma mynt. Man

13 Spencer, Herbert (1864) Principles of Biology. ur Larsmo, Ola (O)mänskligt, om rasbiologins historia. Forum för Levandehistoria, Stockholm. Sidan 5.

18

kan se det som om européerna blev kolonisatörer och slavägare för att de var rasister men det

är att läsa historien från fel håll. En mer korrekt bild är att européerna blev rasister för att de

koloniserade främmande länder och tog slavar. Den vetenskapliga rasismen var en vetenskap

med ett enda syfte att legitimera kolonialismen. Man skulle vetenskapligt bevisa att

européerna hade rätt att behandla andra folk som mindre värda, ja nästan som djur. Denna

vetenskap fick namnet Rasbiologi. Denna nya vetenskap slog fast att det fanns olika

människoraser, vilka skiljde sig åt både fysiskt och psykiskt, att dessa skillnader hade

biologiska ärftliga orsaker och inte gick att förändra, att raserna utifrån detta kunde

rangordnas i en hierarki och att det därför var naturligt att vissa raser dominerade och

konkurrerade ut andra.

De imperialistiska nationerna i

Europa hade nu vetenskapliga bevis för att

de hade rätt att härska över andra folk. Vid

kolonialismens början hade européerna sett

sig själva som framför allt kristna men nu

vid kolonialismens höjdpunkt såg man sig

inte längre som kristna i första hand utan

som britter, fransmän eller tyskar. Det var

nationens intresse och framgång som var

drivkraften bakom kolonialismen. Denna

nationalism skulle snart leda de europeiska staterna till två världskrig. Vi kommer nu att skåda

två praktiska exempel på hur den nya vetenskapliga synen på de mänskliga raserna fick

praktiskt uttryck i kolonierna.

Vårt första exempel är hämtat från juvelen i det brittiska imperiets krona, Indien.

År 1877 utbröt en fruktansvärd svält

i Indien. Miljontals människor

riskerade att svälta ihjäl om inte den

brittiska kolonialregeringen

förhindrade katastrofen. Men

svältkatastrofen var inte intressant

för kolonialregeringen och dess

Ledare Lord Lytton för man var fullt

upptagna med firandet av drottning

19

Victorias kröning till kejsarinna av Indien. Firandet kan troligen räknas till de största i

världshistorien. Festligheterna, med flera tusen inbjudna, pågick i en dryg vecka. Samtidigt

som miljontals människor svalt ihjäl roade sig kolonins elit med tillresta gäster. Lord Lytton

som var ledare för kolonialregimen motiverade sitt agerande eller snarare brist på agerade

med hjälp av socialdarwinismen. Han menade att svältkatastrofen skulle ses som att naturen

slog ut de som inte dög att leva, som var ”unfit”. Att ingripa och förhindra svälten var att

hindra det naturliga urvalet. Därför valde han att inte använda de stora mängder mat som

fanns tillgängligt för att undsätta de svältande utan han fortsatte att exportera maten till

Europa och USA. Detta är ett tydligt tecken på hur socialdarwinism och den vetenskapliga

rasismen användes för att legitimera ett idag fullständigt oacceptabelt och rent brottsligt

agerande.

Nästa händelse som vi kommer att studera skedde i det Tyska Västafrika dagens

Namibia. Här inträffade från 1904 och några år framåt något som kan ses som en förssmak på

vad som skulle hända i Polen 35 år senare. Den ursprungliga befolkningen gjorde uppror mot

den tyska kolonialmakten. Upproret slogs ned men det

startade igen och tyskarna kunde inte hitta alla rebellerna så

de bestämde sig för at fånga in och döda alla som tillhörde de

folkgrupper som gjorde uppror. De upprättade

koncentrationsläger, något som britterna uppfunnit några år

tidigare under sitt krig med Boerna i Sydafrika, där de

spärrade in alla som på något sätt kunde ha med upproren att

göra. I lägren dog den ursprungliga befolkningen i miljontal av svält, hårt arbete, misshandel

och köld men många blev helt enkelt dödade av vakterna. Speciellt ett läger som fick namnet

Shark Island hade bara ett syfte att döda så snabbt och

effektivt som möjligt. Folkmord var inget nytt i kolonierna

britterna, fransmänen och spanjorerna hade alla begått

folkmord i sina kolonier. Det som var nytt med folkmordet

på Shark Island och Tyska Västafrika var att de utfördes med

en aldrig tidigare skådad effektivitet. Folkmordet var helt

igenom planerat och organiserat av kolonins administratörer

på samma sätt som förintelsen några tiotal år senare.

20

Sverige och Statens rasbiologiskainstitut

Sverige var ett av de första länderna i världen att skapa ett statligt institut för rasbiologi. På

det sättet kom Sverige att bli en av de ledande nationerna inom denna nya vetenskap. På

1930-talet kom tyska läkare hit för att lära sig om rasbiologi. Den svensaka rasbiologin var

främst inriktad på samerna men vi köpte även skallar och hela skelett från olika delar av

världen för att studera och mäta. Institutet grundes 1922 och ledes först av Herman Lundborg

och byggde vidare på traditionen från Ander och Gustaf Retzius verksamma under 1800-talet

med att kartlägga olika rasers geografiska spridning. Lundborg själv forskade på samer men

han bidrog även till instiftandet av steriliseringslagar för utvecklingsstörda och andra som

uppfattades som olämpliga att föra sina anlag vidare. Dessa åtgärder uppfattades som

nödvändiga för att hålla det svenska folket rent i rasbiologisk mening.

21

Del 3 Antisemitism

Antisemitismen påminner mycket om rasismen och under 1800- och 1900-talen kom de att

förenas i den vetenskapliga rasismen, där judarna uppfattades som en egen ras. Men

antisemitismen har ett annat ursprung än den rasism som riktades mot folk från främmande

länder. Den judiska befolkningen kunde oftast inte urskiljas genom det fysiska utseendet utan

genom kläder och kultur samt i vissa fall språk. För att förstå antisemitismens ursprung måste

vi först förstå den judiska kulturen och historien.

Vi måste gå tillbaka till 70-talet v.t. dagens Israel och Palestina var en romersk

provins med namnet Palestina och hade

varit det länge. Relationen mellan den

judiska befolkningen och den romerska

provinsregeringen hade blivit allt

sämre med flera uppror som följd. Den

romerska kejsaren blev allt mer

irriterad över situationen och till slut

gav han order om att Jerusalem skulle

förstöras och det judiska folket fördirivas från Palestina. Detta tvingade det judiska folket att

flytta på sig och bosätta sig runt om i det romerska riket. Samtidigt förändrades den judiska

religionen som tidigare varit centrerad kring templet i Jerusalem och de offerriter som hölls

där vid speciella högtider. Denna förändring hade inletts århundradena innan Jerusalems

förstörelse men i och med detta blev förändringen total. Religionen förändrades från att ha

varit en offerreligion med offret till gud som den viktigaste delen av religionen till en

trosreligion med tron på gud som det viktigaste. Det judiska folket hade alltid sett sig som

Guds utvalda folk, vilkas uppgift i världen var att tjäna Gud och vara ett föredöme för andra

folk, vilka inte fått denna uppgift. Hur folket skulle tjäna gud stod i Guds lag Toran, judarnas

bibel (gamla testamentet). När templet förstördes och offret förlorade sin betydelse blev lagen

allt mer betydelsefull. Att leva efter lagen blev en del av den judiska kulturen och identiteten.

Vart än en judisk befolkning bosatte sig så skapade de en egen kultur och livsstil som ofta

avvek från hur andra levde. Den judiska befolkningen uppfattade sig själva främst som judar

och inte som invånare i Capua eller någon annan stad i det romerska riket till exempel.

Just detta att den judiska befolkningen, var den än bosatte sig, uppfattade sig

som främst judar är troligen orsaken till antisemitismen. Tidigare utgick man från att

antisemitismen hade sitt ursprung i de kristnas anklagelser om att hela det judiska folket på

22

något sätt var ansvariga för att Jesus korsfästs. Det skulle alltså vara så att de kristna i Europa

byggt upp ett starkt hat mot judarna för att de ansåg att det var deras fel att Jesus dog. Att

denna uppfattning fanns hos vissa kristna

grupper har säkert påverkat utvecklingen

av antisemitismen men det är troligen inte

huvudorsaken. Två saker talar för att detta

inte skulle vara den huvudsakliga orsaken.

Dels för att judarna redan under den

romerska perioden, innan Rom blev kristet,

blev diskriminerade och dels för att andra

grupper såsom Romerna, de som ibland

kallas Zigenare, utsatts för likande fördomar och förföljelser som det judiska folket. Den mest

troliga orsaken till antisemitismen är att den judiska befolkningen i Europa mycket sällan

anpassande sig till den kultur som fanns på de platser där de bosatte sig. I själva verket

påverkades den judiska befolkningen ganska mycket av den allmänna kulturen men de behöll

alltid en judisk identitet och en egen judisk kultur. För det judiska folket var detta nödvändigt

för att de skulle kunna fullgöra sin plikt mot Gud. Men för den övriga befolkningen

uppfattades detta som om den judiska befolkningen tog avstånd från samhället och att de inte

var helt pålitliga då de i första hand var judar och i andra hand medlemmar av den lokala

befolkningen. Därför var det alltid nära till hands att misstänka den judiska befolkningen för

olika saker. De blev i många fall syndabockar när någon olycka drabbade samhället så som

missväxt eller okända sjukdomar. Sådana situationer kunde leda till att den judiska

befolkningen utsattes för våld, så kallade pogromer. Den judiska befolkningen utsattes för

diskriminering i form av olika lagar som begränsade framför allt vilka yrken de kunde ha.

Kristendomen gav dock den judiska befolkningen ett alldeles eget yrke som bara de kunde ha,

penningutlånare. Kyrkan förbjöd sina medlemmar att ta ut ränta på utlånade pengar då kyrkan

ansåg att den som tog ränta tog betalt för tid och Gud ägde tiden så endast Gud kunde ta betalt

för tid. Men dessa regler gällde inte för den judiska befolkningen vilket mer eller mindre

tvingade in dessa i en mycket illa omtyckt men nödvändig bransch. Samtidigt som många

kristna utnyttjade möjligheten att låna pengar tyckte de att det var omoraliskt och fel att låna

ut pengar. Detta gjorde att den judiska befolkningen fick dåligt rykte.

23

Den judiska kulturen betonade vikten av att studera Toran och andra religiösa

texter vilket gjorde att framför allt de judiska männen ofta kunde läsa, skriva och räkna, något

som länge var ovanligt i Europa. Detta gjorde

att de blev framgångsrika inom

penningutlåning och andra verksamheter som

kräver kunskaper, exempelvis bankverksamhet.

Vilket ledde till att den judiska befolkningen

ofta var förmögna något som skapade

avundsjuka hos andra grupper. Den judiska

befolkningens kunskaper om och intresse för

ekonomi skapade fördomar om att de skulle vara snåla och giriga men de var egentligen bara

bra på att hantera pengar och noga med att få tillbaka de pengar de lånat ut. Att få tillbaka de

utlånade pengarna var ofta det enda sättet för den judiska befolkningen att tjäna pengar. Den

judiska befolkningen tjänade pengar men de blev även illa omtyckta av andra grupper.

Under upplysningen på 1700-talet förändrades kyrkan och religionens roll i

samhället och den judiska befolkningen fick i stort sett samma rättigheter som alla andra

medborgare. Trots detta levde fördomarna kvar. Stora delar av den judiska befolkningen

fortsatte att leva enligt sin egen kultur och gärna i egna bostadsområden. Men långsamt

började den judiska befolkningen i den västra delen av Europa att anpassa sig till samhället

omkring dem även om de behöll delar av sin egen kultur. De utnyttjade sin tradition av att

värdera kunskaper och arbeta med ekonomi för att bli framgångrika inom vetenskap och

kultur samt inom handel och industri. Men i östra Europa

fortsatte den judiska befolkningen att leva isolerat och ägna sig

åt traditionella yrken som bankirer och guldsmeder även om de

även här kom att börja med handel. I öst fortsatte relationen till

andra grupper att vara färgad av misstänksamhet och fördomar

från båda sidor. I västeuropa blev relationen bättre även om det

fortfarande fanns ett problem och detta problem kom att bli ett

allt större problem under de kommande århundradena.

Under 1800 och det tidiga 1900-talet blev nationalismen en allt viktigare kraft i

de europeiska samhällena. Tanken på staten som den viktigaste politiska och ekonomiska

enheten i folks liv blev dominerande. Lojaliteten med det egna landet, nationen eller staten,

blev allt viktigare. Och detta innebar att den judiska befolkningen uppfattades som illojala och

opålitliga eftersom de levde efter sin egen kultur och att de identifierade sig främst som

24

judiska och därefter som till exempel britter eller tyskar. Under 1600- och 1700-talet hade

denna kamp om naturtillgångar och handel utkämpats av de olika ländernas

handelskompanier, visserligen med stöd av ländernas militär men i grunden hade det varit

privata företag. Men under 1800-talet kom detta att förändras, nu tog den nya nationalstaten

över kolonier, naturtillgångar och handel. De europeiska nationerna tävlade om kontrollen

över världens naturtillgångar och handel med olika varor med kriget som ett alltid närvarande

hot. Om den judiska befolkningen uppfattade sig som medlemmar av det judiska folket istället

för medborgare i en nation så skulle de kanske inte se till nationens intresse i första hand. De

skulle kanske samarbeta med den judiska befolkningen i andra länder och på så sätt försvaga

den egna nationen. Om krig skulle bryta ut skulle den judiska befolkningen kanske inte följa

order om det innebar att de skulle skada den judiska befolkningen i andra länder. Alltså gick

det inte att lita på den judiska befolkningen för de var inte riktigt medborgare i nationen

eftersom de inte identifierade sig helt och hållet som medborgare i en nation. Detta gjorde att

gamla fördomar levde kvar i många länder men i Tyskland skulle denna föreställning om

judarnas opålitlighet och internationella samhörighet med andra judiska befolkningar i andra

länder få katastrofala följder.

25

Del 4. Nazismen och förintelsen

Vi kommer först att gå igenom grundtankarna i den nazistiska ideologin och sedan se hur

denna ideologi samverkat med andra faktorer i det värsta folkmordet i mänsklighetens

historia. I antal döda är inte förintelsen det värsta folkmordet men i dess syfte och metod är

det tveklöst de värsta.

Nazismens ideologi

Nazismen kan sägas vara en ideologi som skapats av

Adolf Hitler under hans fängelsevistelse under 1924

(kolla år). Även om ideologin förändrades efter hand

så var grunderna de samma som när Hitler skrev ned

dem i boken Main Kampf.

Nazismen kan ses som en förening av

fascism och rasism. Fascismen utvecklades i Italien

under det tidiga 1900-talet och utgick från att

nationerna är i en ständig kamp för överlevnad där

kriget är det yttersta uttrycket för denna kamp.

Denna idé kom från socialdarwinismen som menade

att kampen för överlevand även gällde de mänskliga samhällena. Enligt Fascismen var det

viktigt att hela folket i en stat eller en nation sammarbetade för nationens bästa, nationens

intressen måste gå före alla andra intressen. Idén om folket var central då det var folket som

utgjorde nationens kärna. Fascisterna talade om ett folk, ett land, en stat alltså att folket,

landet och staten var en enhet som inte gick att dela upp utan att alla tre skulle förintas. Folket

kunde inte klara sig utan landet och staten och staten kunde inte finnas utan landet och folket.

Hitler var fascist och utgick från fascismen när han skapade nazismen. Han delade

fascisternas tankar om ett folk, ett land, en stat men för Hitler hade begreppet folk en lite

annan innebörd än hos fascisterna. De såg folket som alla som levde i landet och identifierade

sig som medlemmar i staten. Men för Hitler och nazisterna blev folket en fråga om

rastillhörighet. Att tillhöra det tyska folket var inte en fråga om att identifiera sig som tysk och

leva som alla andra i Tyskland, som det var inom fasismen. För att man skulle kunna tillhöra

det tyska folket så måste man också till höra den ariska rasen. Detta innebar i praktiken att

man var tvungen att kunna bevisa att alla ens släktingar kommit från Tyskland eller norra

Europa. Eftersom all blandning mellan raserna var fel och försämrade en persons

26

rastillhörighet. Nazisterna förenade alltså fascismen med rasismen. De utgick i sin syn på

raserna från Gobineau och den vetenskapliga rasismen eller rasbiologin. Enligt nazisternas var

den ariska rasen den mest utvecklade och därför den ras som hade rätt att härska över andra

raser.

Just rätten att härska var det viktigaste i den nazistiska ideologin. Man kan till

och med säga att nazismen handlar om rätten att härska! Liksom inom fascismen uppfattar

nazisterna att det ständigt pågår en

kamp mellan nationerna om

tillgången på naturtillgångar och

markområden. Men kampen gäller

även nationernas rätt att existera, om

de förlorar kampen så kommer de att

erövras och uppslukas av de starkare

nationerna. Nazisterna såg inget fel i

detta utan ansåg att detta var en

naturlig utveckling och att det var den

starkes rätt att erövra och härska över

den svage. Denna idé kom från

socialdarwinismen, vilken menade att

Darwins idéer om kampen för

tillvaron även skulle gälla de

mänskliga samhällena.

Nazisterna ansåg att en

nation som erövrar andra nationer

genom hot eller krig bevisar att de är

starkare och därmed har rätten att

erövra. Alltså beviset på att en nation har rätt att erövra är just att nationen erövrar andra

nationer. När en nation väl erövrat en annan nation har den rätt att utnyttja den erövrade

nationens naturtillgångar, mark och befolkning som de vill. Detta gäller även de individer som

lever i Tyskland men som inte kan anses vara medlemmar av det tyska folket exempelvis de

som inte tillhör den ariska rasen eller de som är allvarligt handikappade.

Arierna och det tyska folket

Nazisterna var inte de första som använde begreppet arier, redan

Gobineau talade om den ariska rasen som den högsta rasen.

Arierna nämns första gången i de indiska vedatexterna från

5000-talet f.v.t som namnet på ett folkslag som invandrade till

Indien från Centralasien. Under 1800-talet lyckades man bevisa

att dessa arier talade ett språk som är besläktat med många språk

i dagens Europa, dessa språk kallas indoeuropeiska språk, därför

antog man att arierna och de moderna européerna var släkt med

varandra. Om arierna kunde ta sig från Centralasien till Indien

så kunde de också ha kommit till Europa och därmed var det

troligt att européerna ursprungligen varit arier. För nazisterna

var folket och den ariska rasen en enhet. För att kunna vara

medlem av det tyska folket så måste man också vara av den

ariska rasen något som bara kunde fastställas genom en kontroll

av en persons släktskap, alltså vilka hans eller hennes förfäder

var. Man var i praktiken tvungen att bevisa att alla ens släktingat

varit tyskar eller nordeuropéer, gärna skandinaver. Detta var

viktigt för att all blandning mellan raser ansågs fel och att

personer med föräldrar av olika ras alltid tillhörde den lägre

rasen enligt den vetenskapliga rasismen eller rasbiologin.

27

Nazismen och det judiska folket

Många av de ledande nazisterna var fanatiska antisemiter. Men att påstå att det tyska folket

skulle vara mer antisemitiskt än andra folk i Europa, och att detta var orsaken till förintelsen,

är att förenkla historien. Antisemitismen var vanlig i hela Europa under 1800-talet och början

av 1900-talet även om den mycket sällan kom till uttryck i någon form av våldshandlingar

mot den judiska befolkningen. Vad berodde då nazisternas extrema antisemitism på?

Nazisternas extrema antisemitism hänger samman med deras ideologi och

betydelsen av enheten mellan folket och staten. Som beskrivits ovan ansåg nazisterna att det

ständigt pågår en kamp mellan staterna och att de starka

staterna kommer att erövra de svagare. För att staten ska

bli stark måste hela folket jobba för statens bästa. Därför

var nazisterna emot allt som de ansåg splittrade staten

och folket, demokrati, internationell handel och

socialism. De här tre faktorerna hotade folkets och

statens enhet och därmed statens styrka. Demokrati

skapar enligt nazisterna splittringar inom folket.

Internationell handel leder enligt nazisterna till att tyskar

har ekonomiska intressen i andra länder, vilket i sin tur

leder till att de är intresserade av att det ska gå bra för

även det andra landet. Socialismen och kommunismen,

som är en form av socialism, är till sin natur internationell då det slutgiltiga målet är att hela

världen ska bli socialistisk eller kommunistisk. Allt detta var nazisterna emot för att det

skadade staten och allt detta ansåg nazisterna hade sitt ursprung hos det judiska folket. De

kunde till och med vara så att det judiska folket (Judarna som nazisterna uttryckte det)

uppfunnit alla dessa tre hot mot staten för att skada det tyska folket och den ariska rasen.

Enligt nazisterna pågick nämligen inte bara en kamp mellan staterna utan mellan raserna och

speciellt mellan den lägsta rasen, den semitiska eller judiska, och den högsta, den ariska

(tyskar och nord européer). Det är rimligt att anta att idéen om att det ”judiska hotet” var

internationellt på grund av att den judiska kulturen var internationell då den var den samma

hos judar i olika länder.

Om den judiska rasen var den lägsta och på alla sätt underlägsen den ariska

tyska rasen hur kunde den då anses vara ett hot? Även om den judiska rasen sågs som

underlägsen både i fråga om fysiska och psykologiska förutsättningar ansågs den intelligent

28

och listig. Därför blev det för nazisterna rimligt att anta att ”judarna” skulle komma att

angripa den ariska rasen genom en konspiration. För nazisterna blev demokrati, internationell

handel och socialism alla delar av en ”judisk konspiration” mot den ariska rasen och det tyska

folket. I nazisternas bild av det judiska folket levde de gamla stereotyperna (fördomsfulla

uppfattningar om till exempel hur judiska personer är) kvar men det blandades med och

förstärktes av nazisternas egna idéer. Som vi sett ovan ansågs den judiska befolkningen

opålitlig eftersom de ansågs ha mer gemensamt med judiska befolkningar i andra länder än

med befolkningen i det land där de bodde. Detta förstärktes av nazisternas idéer om att folket

och staten måste vara en enhet. Att en del av befolkningen hade mer gemensamt med folk i

andra länder än det egna folket var naturligtvis helt oacceptabelt

för nazisterna. Man kan säga att det judiska folket eller

”judarna” som grupp personifierade det internationella för

nazisterna, alltså ”judarna” stod för allt det som nazisterna var

emot. På så sett blev ”judarna” nazisternas och enligt dem den

ariska rasens totala motsats. Där arierna var blonda, ljushåriga,

vackra, starka och modiga var judarna mörkhåriga, brunögda,

fula, svaga och fega. Men som sagt ”judarna” var inte mer

underlägsna än att de kunde utgöra ett hot på samma sätt som

den judiska befolkningen under historien beskyllts för olyckor

som drabbat folk i Europa. ”Judarna” var alltså både underlägsna och hotfulla för nazisterna.

Redan innan nazisterna kom till makten spred de antijudisk propaganda men det

var framför allt efter att nazisterna tog makten i Tyskland (1933) och 1935 års antijudiska

lagar som förföljelserna av judarna började. Nazisternas mål var att göra Tyskland ”rasrent”

och viktigast var att göra sig av med det judiska folket.

Förintelsen

Begreppet förintelsen eller the holocaust är det namn som det nazistiska folkmordet fått. Även

om det judiska folket var den största gruppen bland offren så var de inte de enda som

mördades av nazisterna. Folkmordet innefattade fysiskt och mentalt handikappade tyskar,

politiska motståndare till nazisterna och Romer (det folk som ibland kallas zigenare) som

utgjorde den näst största gruppen offer. Antalet mördade judar är omkring 6 miljoner. I detta

stycke kommer vi att titta närmare på hur förintelsen gick till och försöka få en bild av hur det

var möjligt att detta kunde ske.

29

Förintelsen kan delas in i tre olika delar. Den första delen pågick mellan 1935

till 1938, den andra mellan 1938 och 1942 och den tredje mellan 1942 och 1945. Över 70% av

offren dödades under den tredje delen av förintelsen.

Del ett

Förintelens första del kännetecknas av kraftig antijudisk propaganda och diskriminerande

lagar mot den judiska befolkningen i Tyskland. Mycket talar för att målsättningen var att få så

stor del av den judiska befolkningen att flytta från landet som möjligt. Även när den judiska

befolkningen fråntogs sina ägodelar så erbjöd nazisterna dem att få resan till ett annat land

betald. Några exempel på lagar som den judiska befolkningen drabbades av är förbud mot att

gifta sig med tyskar (eftersom detta innebar rasblandning), förbud mot att ha statliga jobb och

förbud mot att äga företag. Propagandan spreds främst genom radion och via affischer som

den som ni kan se på sidan innan, där nazisterna spred stereotyper om det judiska folket. Den

judiska befolkningen framställdes som underlägsen men samtidigt farlig. De var smutsiga och

spred sjukdomar, de var opålitliga och giriga, den judiska befolkningen var helt enkelt inte

människor enligt nazisterna de var ohyra som man behövde

göra sig av med.

Samtidigt som nazisterna spred sin antijudiska

propaganda så spred de även propaganda om den tyska/ariska

rasens överlägsenhet och att folket måste vara en enhet för att

staten skulle vara stark. Nazisterna visade upp idealbilder av

det tyska folket. De visar lika tydligt hur nazisterna såg på ras

som bilden av ”juden” på sidan innan. På dessa bilder ser vi

hur den riktiga tysken skulle se ut.

Även de nazistiska ledarna avbildades

i propagandasyfte som närmast

övernaturliga hjältar som skulle leda det tyska folket till ära.

Men redan nu pågick något i Tyskland som var än

hemskare, nazisterna hade redan när de tagit makten påbörjat ett

steriliseringsprogram riktat mot personer med allvarliga fysiska eller

mentala handikapp (utvecklingstörningar eller psyksiska sjukdomar).

Men mycket snart övergick detta i det så kallade eutanasiprogrammet.

Detta ”program” innebar att man mördade de grupper som man

steriliserat. Motivetingen för detta var troligen att om de inte kunde få fortplanta sig så var det

30

lika bra att göra sig av med dem på en gång. Dessa personer dödades på samma sätt som

många av de judiska offren i förintelsen, genom att gasas i speciella duschrum. Det var

samma personer som utförde eutanasimorden som sedan planerade förintelsens dödsläger.

Genom denna propaganda om ”judarna” och arierna (tyskarna) skapades ett

avstånd mellan den judiska befolkningen och den ”tyska”. Det blev allt svårare för ”tyskar”

och ”judar” att mötas eftersom den judiska befolkningen blev allt mer diskirminerad. Till slut

var det enda man såg och hörde om ”judarna” det som nazisterna sa i radion, skrev i tidningar

och visade på affischer. Den judiska befolkningen blev nazisternas ”Judarna”.

Del två

Förintelsens andra del kan sägas ha inletts i och med Kristallnatten 1938. Under en natt gick

nazisterna ut och krossade judiska skyltfönster och skrev hotfulla meddelanden på dörrar där

den judiska befolkningen bodde och arbetade. Flera judiska personer misshandlades till döds.

Namnet Kristallnatten har händelsen fått eftersom det på morgonen efter såg ut som om

gatorna var fyllda med kriskaller.

Efter den natten övergick nazisternas

förföljelser av det judiska folket från

diskriminering och propaganda till

att den judiska befolkningen

spärrades in i speciella

bostadsområden, ghetton. Den

judiska befolkningen i Tyskland

tvingades nu lämna sina bostäder och

flyttades till ghettona där de kunde

tvingas bo flera familjer i en liten lägenhet. Bostäderna som de tvingades lämna gavs till

tyskar. Att spärra in den judiska befolkningen i ghetton gjorde att de avskiljdes ytterligare från

den övriga befolkningen. Den judiska befolkningen mötte egentligen inte den övriga

befolkningen förutom de militärer och tjänstemän som jobbade med att hålla ordning i

ghettona.

Varför nazisterna förändrade sin politisk mot den judiska befolkningen kan man

inte veta. Målsättningen för nazisterna var att göra Tyskland rasrent så att bara äkta tyskar,

arier, skulle bo där. Kanske insåg man att det inte skulle vara möjligt att få hela den judiska

befolkningen att flytta frivilligt och därför var man tvungna att ändra sina planer. Detta kan ha

förstärkts av att man redan 1938 planerat att erövra flera länder och att man då skulle få en

31

betydligt större judisk befolkning. Eftersom frivillig utflyttning inte fungerade med hela den

judiska befolkning som redan bodde i Tyskland skulle det aldrig fungera efter att nya länder

erövrats.

Del tre

Vintern 1942 anordandes en konferens för höga nazistiska militärer och tjänstemän i en villa i

Wannsee utanför Berlin. Det fina villaområdet var insvept i ett täcke av gnistrande snö.

Himlen av blå och solen sken. Inne i villan satt deltagarna och diskuterade hur man skulle få

en slutgiltig lösning på den judiska frågan. Under mötet förde en sekreterare anteckningar för

att man sedan skulle kunna veta vad man bestämt. Dessa anteckningar finns fortfarande kvar,

därför vet vi idag vad som diskuterades under konferensen. Först diskuterade deltagarna vem

som skulle anses som ”jude”. Hur långt tillbaka i en persons släkt skulle man söka för att

kunna avgöra om personen var en ”jude” eller inte. Man bestämde sig för att gå tillbaka så

långt som möjligt. Det räckte med att en enda släkting oavsett hur avlägset, varit ”jude” för att

en person skulle klassas som ”jude”.

Efter detta började man diskutera vad man skulle göra med ”judarna”, hur skulle

man bli av med dem? Det framgår av anteckningarna att det fanns två huvudsakliga förslag.

Det första och det som troligen fram till konferensen uppfattats som det bästa. Det gick ut på

att ”judarna” skulle doproteras till områdena öster om Uralbergen, efter att Sovjetunionen

erövrats. Förslaget ansågs 1942 inte längre som ett fungerande alternativ då situationen i

ghettona blivit allt mer svår ohanterliga. En snabb lösning var nödvändigt. Eftersom om

problemen i ghettona blev allt för stora skulle den tyska allmänheten återigen intressera sig

för den judiska befolkningens situation.

Det andra förslaget framfördes av de tyska specialstyrkorna SS:s representanter.

SS hade redan begått massaker på

”judar”, politiska fiender, krigsfångar

och motståndsmän i närheten av fronten.

Nu föreslog man att den mest lämpliga

och den enda slutgiltiga lösningen på

problemet med ”judarna” var att döda

dem. Efter en längre diskussion var de

flesta av deltagarna överens om att SS

förslag var det bästa. I och med detta

var den slutgiltiga lösningen ett faktum!

32

Flera koncentrationsläger hade byggds i Tyskland och Polen där nazistregimen

höll både ”judar”, politiska fångar och krigsfångar inspärrade. De flesta lägren var arbetsläger

där fångarna tvingades arbeta. Förhållandena i lägren var fruktasvärda och fångarna fick

väldigt lite att äta. Arbetet var ofta väldigt tungt och många fångar dog av utmattning eller

svält. Nu byggde man upp nya läger i anslutning till de större koncentrationslägren. Dessa

läger hade bara ett syfte att

avliva fångarna i de större

lägren så snabbt och effektivt

som möjligt. Lägren innehöll

gaskammare som likande

duschar, precis som de som

användes för att döda

handikappade i Tyskland, de

innehöll även krematorier för

att bränna kropparna.

Massmord och folkmord var

inget nytt, som vi sett tidigare

var det relativt vanligt i kolonierna och även på andra platser i världen. Det som gör

förintelsen till något helt nytt och unikt i världshistorien är inte mängden offer, då flera

folkmord skördat större antal offer, utan de sätt som den genomfördes på. När nazistregimen

väl bestämt sig för att döda ”judarna” och da andra fångarna så genomfördes morden med

industriella medel. Allt var planerat och organiserat. Lägren blev som ”fabriker” dit

”råvarorna”, fångarn, transporterades enligt exakt planerade tidtabeller och den slutgiltiga

”produkten” som producerades i ”fabrikerna” var lik. De tjänstemän som planerade

förintelsen utnyttjade alla kunskaper om industri, byråkrati, ekonomi och logistik för att

mördandet skulle bli så effektivt som möjligt. Och det är detta som gör förintelsen unik det är

det enda folkmord som genoförts på ett så genomplanerat sätt. Inget lämnades åt slumpen

eller gick till spillo. Alla offrens tillhörigheter samlades och sorterades så att de kunde

återanvändas på olika sätt men även offren återanvändes. Håret användes för att stoppa de

madrasser som fångarna sov på och det fett som fanns i de brända kropparna användes för att

göra tvålar som gavs till de nya offren innan de skulle ”duscha”. Att inget fick vara

slumpmässigt och inget fick ske spontant var en viktig del av förintelsen. Därför var man

noga med att välja ut personer som inte var fanatiska nazister eller antisemiter till lägervakter.

Detta minskade risken för att vakterna skulle ta egna initiativ och börja döda fångar på egen

33

hand, något som skulle störa den planerande verksamheten. Förintelsen var lika

väldokumenterad som den var välplanerad. Allt som skedde antecknades, registrerades och

arkiverades. Detta gör att vi idag kan följa förintelsen i hela dess grymhet.

Varför?14

Ända sedan förintelsen blev känd har forskare och andra försökt förklara varför det hände och

hur det var möjligt att få ”vanliga tyskar” att delta. Förklaringarna kan delas in i två

huvudsakliga kategorier, en tidig och en senare. Den första förklaringen som presenterades

var att förintelsen var ett resultat av att nazisterna hatade ”judarna” och att de redan från det

att de tog makten i Tyskland planerat att mörda den judiska befolkningen i Europa. Eftersom

det tyska folket enligt denna förklaring skulle vara mer lydiga än andra folk gjorde de bara

som ledarna ville. Något som talar emot denna förklaring är att förintelsens organiserade

mord inte började före 1942. Den andra förklaringen som presenterades var att förintelsen var

slutpunkten för den tyska antisemitismen som ansågs vara starkare än antisemitismen i andra

länder. Den största svagheten med denna teori är att nazisterna inför valet 1931 tonade ned

den antijudiska propagandan för att de ansåg att den skrämde bort väljare.

Båda dessa tidiga teorier har en gemensam brist och det är att de ger alldeles för

enkla svar på varför förintelsen kunde äga rum. Båda teorierna bygger på att tyskarna var på

ett visst sätt och att det var därför som förintelsen kunde inträffa. Antingen var tyskarna

fanatiska antisemiter eller så var de ett folk som var så lydiga att de gjorde precis vad som

helst som deras ledare sa åt dem. Det var alltså kombinationen av de nazistiska ledarna och

det tyska folket som gör förintelsen möjlig. Att de nazistiska ledarna, och deras antisemitism,

hade en avgörande betydelse för förintelsen är det ingen som tvivlar på. Men om man nöjer

sig med att mena att nazisterna var galna och det tyska folket lydigt så har man gjort det

mycket enkelt för sig. Skulden blir tydlig och risken för att det skulle kunna hända igen

obefintlig därför att nazister troligen inte kommer att få makten igen.

Enligt de nyare förklaringarna är förintelsen inte något som bara kunde hända i

Tyskland under andra världskriget. I de nyare förklaringarna blir förintelsen något som inte

enbart har med nazisterna och tyskarna att göra utan förklaringen har med det moderna

samhället att göra. Nazisterna och världskriget var bara den utlösande faktorn som fick

tendenser i det moderna samhället att urarta i massmord. Med det moderna samhället menar

man här de västeuropeiska samhällena från ca 1850-talet och framåt då industrin blivit en

14 Detta stycke bygger till stor del på Browning, R., Christopher (1992) Helt vanliga män: reservpolisbataljon 101 och den slutliga lösningen i Polen. Nordstedts, Stockholm. Och Bauman 1992.

34

viktig del av ekonomin. Det moderna samhället har även en stark stat som har stort inflytande

på samhället. Statens uppgift är att försöka förbättra samhället på olika sätt och detta innebär

att sådant som är negativt för samhället behöver åtgärdas eller tas bort. Ofta innebär detta

utbildningsreformer och sociala reformer men det kunde även innebära steriliseringar, förbud

för minoriteter att tala sina egna språk och att spärra in personer som ansågs vara avvikande

på mentalsjukhus (de här tre exemplen är hämtade från Sverige). Steget från att sterilisera en

människa (alltså göra så att han eller hon inte kan få barn) till att döda en människa är mindre

än man kan tro. Just dessa tendenser i det moderna samhället, viljan göra sig av med det som

anses skadligt för samhället, anser forskarna som utvecklat de nya förklaringarna till

förintelsen är den viktigaste faktorn till förintelsen.

Även i de nya förklaringarna får nazisternas ledare en avgörande betydelse men

det är inte tyskarnas antisemitism eller lydnad de utnyttjar för att genomföra förintelsen.

Nazistregimen tar makten i ett samhälle som enligt dessa förklaringar är förberett för

förintelsen, allt som behövs är en tillräckligt extrem regim med tillräckligt stor makt. Enligt

dessa förklaringar skulle det ha varit omöjligt för nazisterna att inleda förintelsen redan vid

maktövertagandet 1933. Då var inte det tyska samhället eller folket redo för förintelsen. För

att förintelsen skulle bli möjlig så måste det judiska folket först avskiljas från samhället i

övrigt och framställas som sämre än andra, ja som om de inte riktigt var människor. På det

sättet slutade den judiska befolkningen att vara medborgare och medmänniskor och blir

problem i tyskarnas ögon. Detta genomfördes genom att den judiska befolkningen i Tyskland

utsattes för diskriminerade lagar och propaganda. Till slut avskiljdes den judiska befolkningen

totalt genom att spärras in i ghetton. Den vanlige

tysken träffade inte längre någon judisk person

och hade inga relationer med dem. Nu var

samhället och befolkningen redo att acceptera

förintelsen av den judiska befolkningen, de sågs

inte längre som medeborgare och medmänniskor

utan de var ett problem som behövde en lösning.

Nu kunde det moderna samhällets alla resurser användas för att genomföra det industriella

massmordet, förintelsen. Tjänstemän planerade transporter, tekniker och läkare ordnade

gaskammare och militären ordnade lämpliga vakter och chefer. Varje person som på något

sätt deltog i förintelsen kunde hävda att han bara följde order och att han egentligen inte visste

vad som hände med fångarna eller att de inte kunde påverka vad som hände.

35

De nyare förklaringarna till förintelsen utgår från att det moderna samhället var

en avgörande faktor. Bara i ett modernt industrialiserat samhälle kunde förintelsen äga rum,

bara det moderna samhället har förmågan att genomföra ett industriellt massmord. Alltså blev

förintelsen möjlig på grund av tre faktorer, nazist regimen och dess totala makt, att den

judiska befolkningen avskiljdes och avhumaniserades

(gjordes till mindre än människor) och slutligen att det

moderna samhället erbjöd en förmåga att planera och

genomföra ett massmord med industriell effektivitet.

Bara vad gäller den totala makten som nazistregimen fick

kan det tyska samhället och den tyska befolkningen anses

vara en faktor då varken det tyska samhället eller

befolkningen under 1930-talet var intresserade av

demokrati och även villiga att låta sig ledas av en mäktig

ledare. Anledningen till detta är inte att tyskar är mindre

demokratiska av naturen utan det berodde på att de inte hade någon positiv erfarenhet av

demokrati. Under den tid Tyskland varit en demokrati hade samhället varit nära att kollapsa

på grund av dålig ekonomi och politisk oro. Att den tyska demokratin misslyckades under

1920-talet beror till stor del på det krigsskadestånd som Tyskland tvingades betala till framför

allt Frankrike efter det Första Världskriget (1914-1918). Ekonomiska kriser skapade ett

osäkert politiskt läge i landet.

Efter att förintelsen blivit känd så har den vetenskapliga rasismen, rasbilogin,

förkastats som vetenskap och den har inte längre någon politisk påverkan. Men det innebär

inte att fördomar och diskriminering försvunnit.

36

Del 5 Rasismen efter 1945: Kulturrasism

I detta avsnitt kommer vi att undersöka de former av rasism som överlevde Andra världskriget

och det vi idag kallar rasism. Den vetenskapliga rasismen som vetenskap och ideologi är idag

i stort sett död. Idag skulle nästan ingen politiker eller vetenskapsman hävda att det finns

biologiska skillnader mellan olika folkslag som påverkar deras intelligens. Jag skriver nästan

ingen därför att det faktiskt förekommer fall där sådana teorier framförs. Men detta

återkommer vi till.

Vi kommer att titta närmare på två fall där statlig rasism levt kvar efter Andra

världskriget, USA och Sydafrika. Sedan kommer vi att studera dagens kulturrasism. Vad har

den gemensamt med den vetenskapliga rasismen och vad är annorlunda. Vi kommer även att

titta på vilka uttryck som denna kulturrasism kan ta.

Fallet USA

Redan under tiden då USA var en brittisk koloni så utvecklades det två olika ekonomiska

system i de norra och södra delarna, det som sedan kom att bli de norra och södra delstaterna.

I norr blev handel och senare industriproduktion viktiga

delar av ekonomin vid sidan av jordbruket. Men i söder

blev jordbruket, framför allt produktionen av bomull,

helt avgörande för ekonomin. Bomullsproduktionen

krävde mycket arbetskraft som plockade bomullen från

buskarna, detta arbete utfördes av slavar. Plantageägarna

köpte slavar från slavhandlare som i sin tur köpte

slavarna i Afrika. Detta innebar att slaveriet också var en

viktig del av ekonomin för de södra delstaterna. Och det var

också därför som det var viktigt för de södra delstaterna att

behålla slaveriet och framställa det som något legitimt och

nödvändigt. Det är därför inte konstigt att rasismen som

politisk idé dyker upp i USA just när de norra delstaterna

började kräva att slaveriet skulle avskaffas under 1830-talet.

Man använde sig av de rasistiska teorier som fann i Europa,

framförallt tanken att de olika raserna skulle ha olika

ursprung. Denna rasism var inte förenlig med den starka

kristna tron hos många i sydstaterna men de fanns sin motivering för slaveriet i bibelns

37

berättelse om Sem, Ham och Jafet (som beskrivits ovan). Situationen var egentligen inte så

mycket bättre för de slavar som frigavs i nordstaterna efter frihetskriget. De var

diskriminerade och fattiga då de hade svårt att få jobb.

Efter det amerikanska inbördeskriget (1861-1865) avskaffades slaveriet och

1868 infördes en lag som innebar att alla som var födda i USA var amerikanska medborgare.

Denna lag fick dock ingen effekt i sydstaterna där de nu frigivna slavarna i praktiken inte

hade något annat val än att fortsätta att arbeta åt de tidigare slavägarna eftersom de inte kunde

få några andra jobb. Nu hade även den vetenskapliga rasismen nått USA och den användes

som argument för att fortsätta att förtrycka de svarta före detta slavarna. Man menade att det

var viktigt att förhindra rasblandning eftersom det

var negativt för de bättre raserna, alltså de vita. De

södra delstaterna använde sitt självbestämmande

för att genomföra olika rasistiska lagar för att skilja

de svarta från de vita, detta kallas segregation.

Blandäktenskap var förbjudna men även i stort sett

alla kontakter mellan svarta och vita var reglerade i

lag. De svarta fick inte rösta i valen även om de

egentligen hade rätt till det. Detta system av

rassegregation kallades ”Jim Crow” efter en

underhållningsfigur som föreställde en svart person. De svarta som inte accepterade systemet

utsattes för mycket grovt våld, dessa angrepp kallades lynchningar. En lynchning kan närmast

beskrivas som en avrättning där offret torterades till döds och sedan hängdes.

För de svarta i nordstaterna innebar det första världskriget ett stort genombrott.

Under kriget var efterfrågan stor på arbetskraft i industrierna. Många svarta fick jobb och

visade på så sätt att de var goda arbetare. Vissa svarta amerikaner deltog även i kriget och när

de kom hem krävde de större inflytanden i politiken. Många svarta från sydstaterna flyttade

nu till norr för att ta jobb i industrierna vilket gjorde att de svartas politiska inflytande ökade. I

norr hade de svarta rösträtt på samma sätt som de vita. I sydstaterna förändrades inte mycket,

de svarta var fortfarande förtryckta. De svarta soldaterna som återvände från kriget till

sydstaterna möttes inte av några bättre förhållanden och respekt utan av lynchmobbar och

våld. Att skillnaderna kunde vara så stora i USA beror på det politiska systemet där

delstaterna har ett starkt självbestämmande gentemot den federala regeringen (presidenten).

På detta sätt fortsatte förtrycket av svarta i sydstaterna trots att de svarta i nordstaterna hade

samma rättigheter som vita.

38

Det som till slut innebar slutet för rasistiska lagar i USA var Andra världskriget

och det Kalla kriget. Efter att förintelsen blivit känd i USA och resten av världen var den

vetenskapliga rasismen inte längre en accepterad vetenskap. Det blev uppenbart för i stort sett

alla amerikanska politiker att sydstaternas behandling av svarta kunde jämföras med

nazisternas behandling av judarna innan förintelsen började. Förtrycket av svarta stämde inte

med de amerikanska värderingarna. Efter andra världskriget uppstod det starka motsättningar

mellan USA, Storbritannien och västländerna och Sovjetunionen. Denna konflikt kallas det

Kalla kriget eftersom det aldrig blev ett öppet krig mellan USA och Sovjet. I början av kalla

kriget utnyttjade Sovjet förtrycket av svarta i USA för att framställa motståndaren som

omoraliska. Behandlingen av svarta i sydstaterna

och diskriminering i andra delar av landet skapade

problem för USA i relationerna med länder i

Afrika. Flera forskare i USA presenterade forskning

som visade att det inte fanns några biologiska

skillnader mellan olika folkslag som påverkade

intelligens eller psykologi. Under 1950- och 1960-

talet pågick en kamp för svartas rättigheter i USA

som ledde till medborgarrättslagar som skulle skydda de svartas rättigheter. År 1967

ogiltigförklarades alla rasistiska lagar i USA.

Detta har dock inte inneburit att svarta i USA har samma möjligheter som vita

även om de formellt sett har samma rättigheter i hela landet. Svarta afroamerikaner är oftare

fattiga och har sämre utbildning än vita. Afroamerikanerna bor ofta i bostadsområden som är

segregerade där det bara bor svarta. Denna segregation beror inte på lagar utan på ekonomi,

afroamerikanerna har ofta inte råd att bo i andra områden. Det är även fler afroamerikaner

som blir kriminella och hamnar i fängelse eftersom det för många unga svarta inte verkar

finnas några andra möjligheter att skaffa pengar. En trolig orsak till att det hittills varit svårt

för afroamerikanerna som grupp att förbättra sin situation är att många fördommar mot svarta

fortfarande lever kvar. Detta leder till diskriminering vad gäller utbildning och på

arbetsmarknaden. Kanske är det för att det var relativt nyligen som afroamerikanerna fick

samma rättigheter som vita som så mycket fördomar lever kvar i USA. Dessa fördomar

kommer fortfarande till uttryck i forskning som påminner om den vetenskapliga rasismen

1994 presenterades en rapport som ansågs visa att svarta hade sämre intelligens än vita

studien hade namnet ”The Bell Curve”. Slutsatserna i rapporten har motbevisats eftersom

studien inte visar att svarta är mindre intelligenta utan att de får en sämre utbildning och

39

därför presterar sämre på de intelligenstest som studien bygger på. Men rapporten visar att

den vetenskapliga rasismen kanske inte är helt död än.

Som vi sett ovan var det framför allt Kalla kriget och avslöjandet av förintelsen

som förändrade förhållandena för de svarta i USA. Men nyare forskning visar även att det

finns ett samband mellan god ekonomisk utveckling och förbättringar för de svarta i USA.

Samma mönster kan man se i Sverige och andra länder att när ekonomin är dålig så ökar

fördomarna och diskrimineringen av svarta och andra grupper som inte anses tillhöra den

infödda befolkningen.

Fallet Sydafrika

Det område som idag är Sydafrika var länge en brittisk koloni men före dess hade området

koloniserats av holländare. Dessa kallade sig Afrikander och kämpade länge mot britterna om

kontrollen över landområdet. Till slut segrade britterna och bildade kolonin Sydafrika. Redan

under brittisk ledning påbörjades ett system för att skilja de vita, som kommit från Europa,

från den svarta ursprungsbefolkningen. Separata bostadsområden byggdes och

ursprungsbefolkningen tvingades arbeta på stora plantager. Denna åtskillnad förstärktes när

britterna lämnade Sydafrika 1910. Under det tidiga 1900-talet flyttade stora grupper av

urbefolkningen in till städerna på jakt efter arbete. Denna utveckling påminner om den som

skedde i USA vid samma tid men fick helt andra effekter. I USA lede inflyttningen till

städerna till att de svarta fick mer inflytande över

politiken men i Sydafrika fick det motsatt effekt.

Myndigheterna försökte förhindra inflyttningen och

tvingade de som ändå flyttade till städerna att bo i

förorter med dåliga bostäder. Ursprungsbefolkningen

tvingades jobba med slitsamma arbeten mot låga löner

och ibland blev de tvingade till att arbeta utan någon lön

alls. Under 1920- och 30-talet fortsatte förtrycket och

ursprungsbefolkningen förlorade allt fler av sina rättigheter. År 1924 stiftades lagar som

innebar att vita hade förtur till alla arbeten och 1936 förlorade ursprungsbefolkningen sin

rösträtt och blandäktenskap förbjöds.

För USA:s afroamerikanska befolkning blev Andra världskriget startpunkten för

stora förbättringar som fortsatte under det Kalla kriget men så blev det inte i Sydafrika. År

1948 infördes ett system som kallades Apartheid av den nyvalda regeringen som dominerades

av Nationalistpartiet. En öppet rasistisk regim överlevde inte bara efter Andra världskriget i

40

Sydafrika utan den hårdnade ytterligare under efterkrigstiden. Det som förändrades var hur

systemet motiverades, vetenskapliga förklaringar ersattes med kulturella. Det var inte

biologiska skillnader som gjorde att de vita och de svarta måste leva åtskilda utan kulturella

skillnader. Apartheid byggde på en tanke om att varje folk skulle

utveckla egna kulturer och att de måste utvecklas avskilda från

andra folk. Detta kan ses som om den Sydafrikanska regimen

gick tillbaka till teorierna om de olika raserna som fanns innan

den vetenskapliga rasismen blev dominerande. Under den

perioden var kulturen och språket den viktiga skillnaden mellan

de olika raserna. Även kristendomens berättelse om Babels torn

användes för att motivera apartheid då man menade att Gud inte

ville att folken och språken skulle blandas. I teorin kunde

apartheid ses som ett jämlikt system där folken hölls åtskilda för

att de skulle kunna utvecklas på egen hand. Men den bilden

håller inte när man ser till hur landet delades upp. Den svarta urbefolkningen som utgjorde 70

procent av befolkningen fick leva i så kallade hemländer som utgjorde endast 13 procent av

landets yta. Under 1950-talet skapades på pappret självständiga regeringar i hemländerna men

egentligen var det den Sydafrikanska staten som hade makten även i hemländerna. Men det

såg bättre ut om det verkade som om ursprungsbefolkningen hade självstyre.

Det Kalla kriget bidrog i USA till att afroamerikanerna fick samma rättigheter

som andra medborgare. I Sydafrika bidrog det i stället till att stärka regimen eftersom den var

uttalat kapitalistisk och stödde västländerna mot Sovjetunionen och kommunismen. Många av

de stater som uppstod när kolonier frigavs efter Andra världskriget fick regeringar som var

påverkade av kommunismen. Därför blev Sydafrika viktigt som en motvikt mot det allt mer

Sovjetvänliga Afrika. Detta ledde till att USA och andra västländer länge låtsades som om de

inte såg hur ursprungsbefolkningen behandlades. Det var först i slutet av 1970-talet som

västländerna på allvar började att kritiskera den Sydafrikanska regimen och kritiken hårdnade

under 1980- och det tidiga 1990-talet. Sydafrika blev allt mer isolerat, många länder ville inte

handla med Sydafrikanska företag och landet fick inte ställa upp i stora idrottsmästerskap.

Samtidigt som väldens regeringar öppet stödde ANC (African National Congress) som ledde

motståndet mot apartheid i Sydafrika. Nelson Mandela som ledde ANC satt många år i

fängelse och släpptes inte ut förrän den Sydafrikanska regimen var beredd att förhandla med

ursprungsbefolkningen 1994. Regimen hade till slut inget annat val eftersom de var så

isolerade och ekonomin var i kris. Mandela hade ett utmärkt förhandlingsläge med stöd från

41

alla regeringar runt om i världen. I och med att

Sovjetunionen upplösts 1989 hade hotet från

kommunismen upphört och USA och västvärlden hade

ingen anledning att stödja den Sydafrikanska regimen

längre. Även den vita befolkningen i Sydafrika var trött

på isoleringen och att utmålas som ”hela världens

skurkar”. Mandela lyckades förhandla fram att nyval

skulle hållas och att både vita och svarta skulle ha lika

rösträtt. ANC vann valet överlägset och en ny regering

bildades i Sydafrika.

Tyvärr lever mycket av ojämlikheten kvar i Sydafrika även i dag på grund av att

de flesta industrierna och den mesta av jordbruksmarken fortfarande ägs av den vita

minoriteten. Dessutom har den Sydafrikanska staten visat sig känslig för korruption vilket lett

till att stora företag kunnat köpa mark och resurser utan att detta skapat inkomster som gått till

folket. Det är fortfarande så att många i den svarta majoriteten lever i fattigdom och saknar

möjligheter att förbättra sin situation. De svarta har svårt att få en god utbildning vilket bidrar

till att hålla dem kvar i fattigdom.

Kulturrasism: rasismen idag

Det vi idag kallar rasism är inte det samma som grekernas föraktfulla inställning till folk som

talade andra språk, det är inte heller samma sak som 1800- och det tidiga 1900-talets

vetenskapliga rasism. Det vi idag kallar rasism är en mängd olika attityder och fördomar

riktade mot personer eller grupper som kommer från länder utanför Europa. Troligen grundar

sig inte dessa attityder och fördomar på en övertygelse om att det finns biologiska skillnader

mellan exempelvis svenskar och andra folk. De attityder och de fördomar som utgör dagens

rasism har snarare med kultur att göra, vissa svenskar kan ha svårt att

förstå exempelvis somalier och kan tycka att de är konstiga och kanske

lite farliga och därför ta avstånd från dem. På så sett uppstår två grupper

dels den egna gruppen, vi-gruppen, svenskar och dels den andra

gruppen, dem-gruppen, somalier och andra invandrare som man i vi-

gruppen inte riktigt förstår.

Som diskuterats ovan i första kapitlet är det naturligt för

oss mäniskor att sortera våra intryck av världen omkring oss. Det är också naturligt för oss att

skapa vi- och dem-grupper där de som vi tycker verkar vara lika oss själva sorteras in i vi-

42

gruppen och de som vi tycker verkar annorlunda än oss själva sorteras in i dem-gruppen. Men

denna naturliga indelning är föränderlig. Om vi träffar en person som vi först inte tror att vi

har något gemensamt med så kan vi sedan upptäcka att vi har mycket gemensamt om vi är

beredda att ompröva vår sortering. En person kan alltså flytta från

dem-gruppen till vi-gruppen om vi lär känna personen. Men för

de personer som har kulturrasistiska åsikter blir en sådan

omprövning omöjlig eftersom de upplever de kulturella

skillnaderna som fullständiga och oföränderliga. På så sätt är

dagens kulturrasism väldigt lik den vetenskapliga rasismen då

skillnaderna mellan folken, kulturerna eller raserna uppfattas som

oföränderliga och all blandning som negativ. Även

kulturrasismen kopplar ofta samman hudfärg och andra fysiska

drag med kulturer vilket innebär att steget tillbaka till den

vetenskapliga rasismens idéer aldrig är särskilt långt inom vissa grupper.

Efter Andra världskriget och förintelsen har den vetenskapliga rasismen

avslöjats som en falsk vetenskap. Det finns idag ingen seriös forskare eller politiker som

hävdar att det finns olika mänskliga raser på det sätt som den vetenskapliga rasismen ansågs

bevisa. Och när det framträder forskare som hävdar något likande blir de alltid motbevisade.

Men föreställningen om att européerna och framför allt de vita amerikanerna är bättre än

andra lever kvar. Som vi sett ovan motiveras denna åsikt idag utifrån kulturella skillnader.

Etniskt ursprung (alltså vilket land eller vilken del av världen en person kommer

ifrån), språk, kultur, religion och fysiska drag anses vara oföränderliga även om de inte är

medfödda (biologiska). En person kan alltså inte helt överge en kultur för en annan även om

denna person flyttat till ett annat land och försökt anpassa sig, enligt denna nya form av

kulturrasism. Den etniska och kulturella bakgrunden blir en utgångspunkt för diskriminering

och i vissa fall våldshandlingar. En dem-grupp anses underlägsen på grund av dess kultur.

Den vetenskapliga rasismen var en falsk

vetenskap som politiker och vetenskapsmän

skapade för att rättfärdiga kolonialismen. Den

skapades alltså av samhällets elit. Den kulturella

rasismen däremot har sitt ursprung i ekonomiskt

och socialt utsatta grupper inom

majoritetsbefolkningen eller den etniska grupp

43

som historiskt sett haft makten i samhället. Alltså i Sverige är det vanligare att en person med

dålig ekonomi, låg utbildningsgrad och med sociala problem har kulturrasistiska åsikter än en

person med god ekonomi och en hög utbildningsgrad. Dessa gruppers missnöje kan utnyttjas

av politiska partier, som till exempel Sverigedemokraterna, som vinner röster genom att vara

öppet kritiska till invandring. Dessa partier finns i de flesta europeiska länder och kallas med

ett samlingsnamn för högerpopulistiska partier. De menar även att kostnader kopplade till

invandring är så stora att de skadar

ekonomin i länderna och på så sätt

försämrar för den inhemska befolkningen

(européerna). Det verkar som om

högerpopulistiska partier och kulturrasism

blir vanligare när ekonomin i landet är

sämre för att bli svagare när ekonomin är

bättre. Som vi sett ovan i avsnittet om

USA påverkas afroamerikanernas ställning

av ekonomin. Samma mönster kan man se

i Sverige och andra länder att när ekonomin är dålig så ökar fördomarna och diskrimineringen

av svarta och andra grupper som inte anses tillhöra den infödda befolkningen. Och detta är

naturligtvis ett problem om det är så att vi i Europa och USA behandlar svarta och andra

utomeuropéer olika beroende på den ekonomiska utvecklingen. För även om inte samhället i

sig är rasistiskt så kan kulturrasistiska idéer leda till diskriminering som visserligen inte stöds

av lagar men ändå stänger ute personer med invandrarbakgrund från arbetsmarknaden,

utbildning och politiskt inflytande.

Detta leder i sin tur till att dessa grupper blir allt mer socialt och ekonomiskt

utsatta i samhället. Vilket kan ”bevisa” de kulturrasistiska fördomarna mot dessa grupper. Allt

för många invandrare, speciellt unga killar, ser inga möjligheter att förverkliga sina drömmar i

samhället och söker därför andra vägar inte sällan utanför lagen. Detta har givetvis inget med

kultur att göra det har med ekonomiska och sociala problem att göra. Men det kan användas

av högerpopulistiska politiker och andra kulturrasister för att ”bevisa” att invandrare har en

kultur som uppmanar till kriminalitet. Om invandrare börjar uppfattas som kriminella så leder

detta till en rädsla som förstärker fördomarna och på så sett uppstår en ond cirkel.

Diskriminering, socialt och ekonomiskt utanförskap leder till att dessa grupper isoleras vilket

även det förstärker fördomar i samhället och därmed risken för diskriminering.

44

Kulturrasism kallas ibland främlingsfientlighet eftersom de som har sådana

åsikter ofta är fientligt inställda till främlingar från andra kulturer. En förklaring till att det är

just de som har det sämst ställt av majoritetsbefolkningen som uppvisar kulturrasistiska

åsikter kan vara att dessa upplever att de håller på att förlora sin traditionella maktposition i

samhället. Denna grupp svar på den hotande förändringen av deras position är fördomar, hat

och ibland våld, gärna riktat mot en ”yttre” fiende. Detta är i princip samma mekanismer som

skapar religiösa och politiska fanatiker.

Måste man vara vit för att vara rasist?

Denna text är en katalog över européernas förtryck av folk i andra delar av världen. Idag är

många av de tidigare koloniserade länderna så beroende av den tidigare kolonialmakten att de

inte har möjlighet att utvecklas varken politiskt eller ekonomiskt. Multinationella företag med

huvudkontor i Europa, USA eller allt oftare i Kina har ersatt kolonialväldena som exploatörer

av länderna i Sydamerika och Afrika. Men innebär detta att en person måste vara vit för att

kunna vara rasist?

Enligt den vetenskapliga rasismen var det så att de vita, européerna, tillhörde

den högsta rasen och därmed var rasismen framför allt något för européer. Men om vi istället

utgår från kulturrasismen så är det inte själv klart att bara vita kan vara rasister. Flera studier

visar att det i mångkulturella stadsdelar ofta finns en hierarki bland de olika etniska och

kulturella grupperingarna. Vi ser även att många krig och konflikter i Afrika och Sydostasien

ofta har inslag av kulturella och etniska motsättningar. Det är egentligen ekonomiska

svårigheter och svält som är de huvudsakliga orsakerna till konflikterna. Även Kina har en

lång historia av förtryck mot etniska minoriteter i landet. Att anta att bara vita kan vara

kulturrasister är att göra det väldigt enkelt för sig själv. Vi behöver alla vara beredda att

acceptera våra fördomar för bara då har vi en chans att ompröva dem i möten med personer i

dem-gruppen.

45

Källor

Bauman, Zygmunt (upplaga 2, 1998) Auschwitz och det moderna samhället. Daidalos,

Göteborg.

Bibel 2000.

Browning, R., Christopher (1992) Helt vanliga män: reservpolisbataljon 101 och den slutliga

lösningen i Polen. Nordstedts, Stockholm.

Fredrickson, George, M. (2003) Rasism: en historisk översikt. Historisk Media, Lund.

Furuhagen, Björn (2006/2007) Den svenska rasbilogins idéhistoria, en inventering av

forskningen. Forum för levande historia, Stockholm.

Johansson, Alf, W. (5:e upplagan 2000) Den nazistiska utmaningen: aspekter på andra

världskriget. Prisma, Stockholm.

Larsmo, Ola (O)mänskligt, om rasbiologins historia. Forum för Levande historia, Stockholm.

Liedman Sven – Eric (13:e upplagan 1998) Från Platon till kommunismens fall. Bonniers.

Stockholm.

Ofstad, Harald (1979) Vårt förakt för svaghet: nazismens normer och värderingar – och våra

egna. Karneval förlag. Stockholm.

Olaison, Niklas, red (1999) Axplock ur idéhistorien: från Kant till Lyotard. Caudex,

Stockholm.

Skovdahl, Bernt (1996) Skeletten i garderoben: om rasismens idéhistoriska rötter.

Mångkulturellt Centrum. Tumba.

Sörlin, Sverker (2004) Mörkret i människan: Europas Idéhistoria 1492-1918. Natur och

kultur, Stockholm.

Film

BBC The history of raceism. Del 1 – 3.