SirenenRäddningsverkets tidning

nr 2

2004

sidan 6

Från ord tillhandlingsprogramFrån ord tillhandlingsprogram

Sirenen Nr 2 • 20042

Under den senaste femårsperiodenhar varje år i genomsnitt 125 perso-ner omkommit i dödsbränder .

I november 2001 fattade Räddningsverketbeslut om ett handlingsprogram för denbrandförebyggande verksamheten underåren 2002 – 2004.

Vi satte upp målet att antalet döda i bo-stadsbränder skulle minskas med tio pro-cent jämfört med medelvärdet från de tretidigare åren. Antalet bränder i byggnaderoch antalet storskador skulle också sänkasmed tio procent.

De båda senare målen har nästan nåttsunder de två första åren av treårsperioden.När det gäller döda i bostadsbränder är si-tuationen desto dystrare. 2002 var ettmycket svart år med drygt 120 personeromkomna. Under fjolåret sjönk siffran till109. Hur innevarande år än slutar kan kon-stateras att antalet döda i bostadsbränderär oacceptabelt högt. Lägger vi till dem somomkommer i andra sorts bränder blir bil-den ännu värre.

Räddningsverket har till uppgift att arbe-ta för ett säkrare samhälle och vi är natur-ligtvis inte nöjda med att trenden inte vän-der.

Djupgående analyser återstårDen statistik som vi sedan 1999 har förtöver dödsbränderna har gett oss ett bra un-derlag över hur många som omkommit, varbranden har inträffat och vilka som drab-bats. Däremot återstår de mera djupgåendeoch förklarande analyserna.

Vi vet att 29 personer i äldreboende un-der de senaste fem åren har omkommit ibränder. Vi vet att ensamstående män i övremedelåldern med alkoholproblem är enöverrepresenterad grupp och vi vet att äl-dre ensamstående kvinnor i äldreboendeockså tillhör en utsatt grupp.

Vi har alltså tillgång till värdefull kun-

skap, men vi har inte verktygen för att göratillräckligt åt problemet och för att påverkaattityder. Vi kan framförallt inte göra det avegen kraft. I samband med att siffrorna fördödsbränderna blev klara för 2001 konsta-terade vi att detta är en samhällsuppgift,där många aktörer har ett ansvar, Boverket,Socialstyrelsen och Folkhälsoinstitutet föratt bara nämna några.

Dessa centrala myndigheter möts medjämna mellanrum. Men framförallt är detverksamhetsansvariga i kommuner ochlandsting som har möjlighet att sätta inkonkreta åtgärder mot problemet.

Fler äldre i dödsbränderEn av de tendenser vi kunnat utläsa av sta-tistiken är att allt fler dör på grund avbrand i särskilt boende för äldre. Sex perso-ner har varje år sedan 1999 omkommit somen följd av brand i äldreboendet. Men inteheller i övriga vårdanläggningar är säker-heten tillfredsställande.

Vi fick under 2003 tragiska påminnel-ser om sådana svagheter. Den mestuppmärksammade var dödsbranden iden slutna psykiatriska anstalten iVäxjö där två unga kvinnor dog.

Detta är en både teknisk ochmänsklig fråga. Vilka är de tek-niska förutsättningarna för attagera på ett riktigt sätt och harpersonal på vårdinrättningarrunt om i landet getts en rim-lig chans att agera på rättsätt? Har landsting och an-dra huvudmän sett till attnyanställda fått åtminstoneen grundutbildning?

Bästa läget nuSom central myndighet kanvi på olika sätt stödja det prak-tiska arbete som sker på fältet.

Vi kan genom utbildning, normgivning ochinformation bidra till att underlätta till ex-empel kommunernas arbete med skyddmot olyckor.

Förutsättningarna för en förbättring kanegentligen inte vara bättre än nu. Vi har fåttlagen om skydd mot olyckor, som mer ellermindre kräver ett bredare grepp på den lo-kala nivån.

Handlingsprogrammet för den olycksfö-rebyggande verksamheten, som under åretska utformas och beslutas av fullmäktige,förväntas bli ett dokument med betydligtfler ansvariga förvaltningar inblandade änräddningstjänsten.

Lagen föreskriver ett tydligt ansvar förden enskilde, som kan vara du eller jag somprivatpersoner, men också kommunen somverksamhetsansvarig för skola, vård ochomsorg.

Om alla tar ansvar...Det är ännu mycket kvar av 2004 och

olycksstatistiken kan förbättras. Men detär inte acceptabelt att det en gång i tim-men brinner ett hus och att människordör eller skadas allvarligt. Vår brandfö-

rebyggande verksamhet bygger påsamverkan med andra myndighe-

ter och organisationer.

För att få ner dödstalen ochskadesiffrorna måste ett tydli-gare ansvar tas av alla dem somarbetar inom detta område, påcentral, regional och lokalnivå.

Christina SalomonsonGeneraldirektör,Räddningsverket

Dödsbränderna måste bli färre

NyheterRäddningsverket slåss för räddningsmännen …4

320 dog i tågexplosion ……………………………5

Nya lagen – sidorna 6-11Policy för handlingsprogram i Malmö …………6

Utbildning i handlingsprogram …………………7

Malmö klart för tillsyn ……………………………8

SBA-utbildning ……………………………………9

Skydda ditt hem – projekt i Ekerö ………………10

Nytt allmänt råd på gång …………………………11

Intervju: Christina Salomonson………………12-13

Årsstatistiken: Trafikolyckor växande uppgift …14

Årsstatistiken: Bränder i lägenheter minskar …15

Mångfald: Göteborg satsar i skolan …………16-17

Tjejerna i Malmö är redo …………………………18

Brandlarm för hörselskadade ……………………19

Brister i kärnkraftsvarning ………………………22

Företag får betala sanering efter däcksbrand …22

Vattenskoter för sjöräddning ……………………23

Internutbildning examinerar brandmän ………24

UppslagetOve vinner i längden ……………………………20

Niklas en riktig gladiator…………………………21

Sirenens räddningsskolaArbete på hög höjd ……………………………25-27

ErfarenheterGasolexplosion förstörde villan …………………28

Värmekudde började brinna ……………………29

Ordet frittRäddningsstyrkans inre liv lever vidare ………30

Ingenjörer sänker skyddet i varuhus ……………31

Varför inte föreskrift om brandvarnare? ………32

Märklig lagstiftning om rökdykning ……………33

Näst sistaNytt om namn, kolumn …………………………35

Sista sidanKardell har en egen styrka ………………………40

OmslagsbildenFoto: BO NYSTRANDPer-Erik Ebbeståhl vid rädd-ningstjänsten har som upp-gift att få Malmö kommunsolika förvaltningar att prio-ritera säkerhetsarbetetenligt den nya lagen. Hand-lingsprogram ska fram ochStadsbiblioteket är en avmånga viktiga publika loka-ler.

Innehåll

InledarenInledaren

Sirenen Nr 2 • 2004 3

DebattDebatt

Handlingsprogram, handlingsplaner och riskhantering

I små kommuner kan vi intebehandla lagarna var för sig

Äntligen kan vi i kommu-nerna få forma säker-hetsarbetet utifrån kom-

munernas egna förutsättning-ar och kommuninnevånarnastankar och uppfattningar omräddningstjänst och trygghet.

För en gångs skull har lag-stiftarna skrivit lagdokument – Lagen om skydd mot olyckoroch Lag om extraordinära hän-delser – som inte enbart är an-passade till ”fina gatan i stor-stan” utan även kan användasav oss på fäbodvallen.

Vi kan skapa många bra sa-ker i kommunerna om vi an-vänder oss av dessa lagar samtden draghjälp vi får från för-säkringssidan när säkerhetsar-betet ökar och skadebildenförändras.

Samtliga kommunerInom Dalarnas län har vi sedanår 2000 arbetat gemensamt,samtliga kommuner och läns-styrelsen, i ett riskprojekt somska pågå fram till 2008 för atthöja kunskapsnivån hos kom-munerna när det gäller an-vändning av bland annat risk-analyser i den fysiska plane-ringen.

Projektet leder även till för-enklad och förbättrad samord-

ning inom riskområdet genomtill exempel utnyttjande av in-formationsteknologin och geross en god grund att arbeta vi-dare med riskarbetet.

Inte var för sigI våra små kommuner kan viinte arbeta med Lagen omskydd mot olyckor, Lag om ex-traordinära händelser och Entrygg och säker kommun varför sig. Vi måste i stället ge-nomföra detta samlat efter-som vi inte har personella re-surser eller blir trovärdiga omvi ena veckan kommer ochpratar om handlingsprogram,nästa vecka handlingsplaneroch tredje veckan riskhante-ringsarbete.

Räddningstjänsten måstehissa ner vallgravsbryggornakring räddningsstationerna.Ge oss ut i de kommunalaverksamheterna samt bjuda inoch ta till oss av den kunskapoch riskkännedom som med-arbetarna i övriga kommunalaverksamheter besitter.

Räddningstjänsten kan varaen katalysator i arbetet medden kompetens och kunskapsom vi besitter. Vi har alla möj-ligheter att lyfta fram våra po-sitioner i den kommunala värl-

den om vi släpper lite prestige-och revirtänkande. Den hjälpvi behöver från central nivå ärinte detaljerade handlingarutan förslag på arbetsmetoder,statistiskt underlag samt godaexempel.

De statliga myndigheterna i

form av Räddningsverket ochKrisberedskapsmyndighetenbör kanalisera informationmed mera genom respektivelänsstyrelse ut till kommuner-na. Men då måste också läns-styrelserna ha personella ochekonomiska förutsättningartill att leva upp till ålagda upp-gifter.

Påverka underifrånÅke Petterssons utredning Sä-kerhet i ny tid beskriver tydligtunderifrånperspektivet och dåär min uppfattning att vi pågräsrotsnivå måste få vara medoch påverka uppåt hur exem-pelvis de centrala resursernaoch medlen ska användas.

Vi bör exempelvis kunna på-verka statligt engagemang iskogsbrandbevakningen, kan-ske rent av omfördelning avförsvarsmaktens budget för in-köp och drift av ett antal flyg-plan för vattenbegjutning vidskogsbrand, så kallade ”Sko-por”.

En förhoppning är att Rädd-ningsverket och Krisbered-skapsmyndigheten på ettmycket bättre sätt pratar medvarann för att ge oss i kommu-nerna en samsyn och ett stöd.

Förra året omkom 134 per-

soner både i bränder och idrunkning i Sverige. När manser på vilka stora resurser vilägger ner på att förebyggaoch bekämpa bränder jämförtmed drunkningsolyckor in-ställer sig lätt frågan:

Arbetar vi förebyggande ochoperativt med rätt saker?

Förhoppningsvis kommervåra politiker med ett störreengagemang att peka ut rikt-ningen när det gäller blandannat drunkningsolyckor.

Rune Daniels

Namn: Rune DanielsÅlder: 56Yrke: RäddningschefRättviks kommunYrkesbakgrund: Rädd-ningschef sedan 1982,Skorstensfejarmästaresedan 1996, Förvalt-ningschef Miljö o plansedan 1999

Hobby: Flugfiske ochräddningstjänst

Välkommen att delta i ”Debatt”!Inläggen på denna sida mås-te vara undertecknade mednamn. Kontakta redaktio-nen innan du skriver. Telefon 054 - 13 51 04.Textlängd: Cirka 4 000 teck-en (inklusive mellanslag).Adress: ”Debatt”, Sirenen, L 257, 651 80 Karlstad.e-post: sirenen@srv.se

Vi på gräsrotsnivå måste få vara med och påverka uppåt, skriver Rune Daniels, räddningschef i Rättvik. Som exempel nämner han omfördelning av försvarsmaktens pengartill inköp och drift av specialplan för skogsbrandsbekämpning, den så kallade ”Skopan” som testades för några år sedan i Sverige.

Sirenen Nr 2 • 2004Nyheter4

Krisberedskapsmyndighe-ten vill skrota räddnings-männen.

De anses inte ha något atttillföra vid förhöjd bered-skap.

Räddningsverket protes-terar mot förslaget.

– De civilpliktiga är en viktig re-surs när kommunal räddnings-tjänst behöver förstärkning, sä-ger överdirektör Ivar Rönn-bäck.Det är i förslaget till rapport in-för höstens försvarsbeslut somKBM (Krisberedskapsmyndig-heten) föreslår att civilpliktsut-bildningen läggs ner.

Det anses inte vara en resursatt värna om.

Behovet av civilpliktig perso-nal för förhöjd beredskap be-döms som obefintlig. Och ifredstid anses nyttan av civil-pliktiga var så begränsad att ut-bildningen inte är kostnadsef-fektiv.

Räddningsverket har inte

oväntat en annan uppfattning isitt remissvar till KBM:

”Förmågan till krishanteringbestår inte bara av lednings-,samverkans- och informations-kapacitet, utan också av attadekvata resurser finns till-gängliga för att göra insatser ien krissituation.”

– KBM:s syn på civilplikten äratt den är avsedd för höjd be-redskap. Vi anser att det är ettbra system för att förstärkakommunala räddningstjän-ster, säger Ivar Rönnbäck.

Räddningsverkets uppfatt-ning är helt enkelt att rädd-ningstjänsterna har behov avdenna förstärkning för att kla-ra långvariga insatser som krä-ver omfattande resurser.

Nytta vid skogsbränder– Nyttan har visats när civilplik-tiga inom ramen för sin utbild-ning gjort insatser vid över-svämningar och skogsbränder.

Hela pliktsystemet, även denvärnpliktiga, ska ses över.Räddningsverket har förståelse

och tyckerdet kan varabra.

Ivar Rönn-bäck tror attnyttjandetav civilplikti-ga rädd-ningsmän,framföralltde redan utbildade, kan göraseffektivare.

– Vi kanske ska skapa regio-nala resurser som organiserarde civilpliktiga, exempelvis envärdkommun i varje län somgör att resurserna nyttjas bätt-re.

Utbildar 300 i årRäddningsverket utbildar i år300 civilpliktiga räddnings-män vid skolorna i Sandö ochSkövde. Slåss Räddningsverketför beläggningen på skolorna?

– Nej, vi kan inte jobba uti-från att vår organisation ska haproduktion. Vi jobbar utifrånatt de behövs. Men med effekti-vare organisation för de redan

utbildade kanske vi bara behö-ver utbilda 200 varje år.

Finns det något alternativ tillcivilpliktiga som resurs?

– Det finns exempelvis frivilli-ga brandkårer. De behöver i såfall stärkas upp med utbild-ning, och den bör i så fall statenstå för. Men organisationenfungerar enklare med ett plikt-system.

Ger rätt kompetensI några punkter sammanfattarRäddningsverket synpunkter-na i remissvaret.

Där sägs att:• så länge värnpliktsutbild-

ning genomförs finns grund fören alternativ civil pliktutbild-ning.

• nuvarande civilpliktsutbild-ning ger rätt kompetens och engod resursbas för att knytaräddningsmän till förstärk-ningsstyrkor inom kommunalräddningstjänst.

• en begränsad utbildnings-nivå på 200 räddningsmän omåret ger säkrare anpassnings-

förmåga inför framtida militä-ra hot.

• det är en fördel om allsidigaoch enhetliga resurser skapasför att möta olika former av ris-ker och hot. Nuvarande utbild-ning av räddningsmän, som ikompetens motsvarar deltids-brandmän, är en allsidig lös-ning.

• utbildningen av räddnings-män är väl beprövad och upp-skattad av eleverna samt un-derlättar kommunernas rekry-tering av deltidsbrandmän.

Anslaget 55 miljonerI det försvarsbeslut som tas ihöst läggs de ekonomiska ra-marna för framtida verksam-het. Beslut om inriktning, vil-ken verksamhet som pengarnaska satsas på, kommer senare.

Anslaget för Räddningsver-kets utbildning av civilpliktigaligger på cirka 55 miljoner kro-nor. I november 2003 uppgavsatt 6 300 räddningsmän utbil-dats genom åren.

PER LARSSON

Räddningsverket vill behålla räddningsmännen

”Krishantering mer änledning och information”

Räddningsverkets stödin-sats i Sudan har fastnat i hu-vudstaden Khartoum.

Säkerhetsläget medgerinte att styrkan tar sig ut tillDarfur-provinsen för attbygga kontor och förlägg-ning åt FN.

Den internationella styrkanbestående av sju hjälparbetarefrån Sverige, Norge, Finland,Danmark och England åkte tillSudan 22 februari och skullestanna en månad. Begärankom från FNs samordningsor-gan för humanitära insatser,Ocha, som trots oroligheternafått möjlighet att etablera sigpå tre platser i västra Sudan, ElFashir, Nyala och El Geneina.

Inte fått tillståndNär styrkan anlände till Khar-toum var läget förändrat.– Vi har inte fått tillstånd attföra in bilar och kommunika-tionsutrustning i området. Alltkontrolleras mycket noga ochsäkerhetspolisen gick igenomutrustningen i nio timmar in-nan vi fick lämna flygplatsen,säger styrkeledaren Tord Schy-

berg, som tillvardagsfinns påRäddnings-verkets skolai Skövde.

Övrigasvenskar ärTonny Karls-son, Karstad,och Per Hal-lenborg, Stockholm.

Om inte tillstånden kommerkan det bli hemresa tidigare änplanerat men Tord Schybergtror det kommer att lösa sig.

– Vi arbetar hårt på att få till-stånden och till dess utbildar vipersonal på plats så att de kanbygga FN-kontoren även om viåker hem.

Räddningsverket har ävenskickat karlstadsbon MikaelGrääs till Sudan för arbete medcivil minhantering. MikaelGrääs ska för FNs räkning arbe-ta med kartering av minfältoch bygga upp en informa-tionsdatabas. Han är statione-rad på en ort som heter Rum-bek och uppdraget beräknaspågå i sex månader.

Finansiering av NCOen öppen fråga

Sudan-styrkafast i Khartoum

34 myndigheter ska senast12 mars berätta för rege-ringen hur de vill stödja enfortsatt uppbyggnad av NCOi Karlskoga.

Hur NCO ska finansieras iframtiden är fortfarande enöppen fråga.

Ett 30-tal representanter från32 myndigheter deltog den 4februari i ett möte på Försvars-departementet där bland an-dra Räddningsverkets general-direktör Christina Salomonsonoch projektledaren ThomasGell informerade om NCO-pro-jektet.

– Gensvaret var glädjandestort och många var positivatill de tankar och idéer sompresenterades. Mitt intryck ef-ter mötet är att många myndig-heter kommer att lämna positi-va svar, säger Thomas Gell,Räddningsverket, som i förstahand inte förväntar sig pengar.

– Steg ett är att det finns ettintresse för idén. Nästa steg bliratt lösa det ekonomiska.

Och mer pengar behövs.Räddningsverket finansierarför närvarande hälften av bud-

geten för NCO:s projektperiod2002 – 2005 med 12 miljonerkronor. För att fortsätta upp-byggnaden av NCO, krävs ytter-ligare 12 miljoner kronor frånannat håll.

Enligt Gell är Räddningsver-kets inställning i frågan kris-tallklar:

– Får vi inte dessa pengar blirdet inget nationellt centrum.Då blir det i stället en återfö-ringsfunktion inom Rädd-ningsverket som lika gärna kanplaceras i Karlstad som i Karl-skoga, säger han.

Inget från regeringenRegeringens inställning är attövriga myndigheter och nä-ringslivet ska bidra med depengar som saknas. I somrassade försvarsminister LeniBjörklund i en intervju i Sire-nen, att NCO är en viktig resursi säkerhetsarbetet, men att re-geringen inte är beredd attskjuta till några pengar.

Organisations- och finansie-ringsform för NCO efter 2005är fortfarande en öppen fråga.

– Ungefär hälften av myndig-heterna är mycket positiva till

en samverkan med NCO, blanddessa är Konsumentverket, Ha-verikommissionen, Boverket,Socialstyrelsen och Vägverket.

Senast 12 mars ska myndig-heterna redovisa hur de tänkerstödja NCO.

Vill ha samverkanI skrivande stund har sju svarinkommit till Försvarsdeparte-mentet.

Ingen av de sju myndighetersom hittills svarat är i dagslä-get villiga att bidra med peng-ar, däremot finns intresse församverkan. Hittills har Brotts-offermyndigheten, Post & Tele-styrelsen, Svenska Kraftnät,Statens kärnkraftinspektion,Länsstyrelsen i Stockholm,Kammarkollegiet och Lantmä-tereiet svarat.

Myndigheternas svar kom-mer att vara underlag för rege-ringens beslut om hur den fort-satta uppbyggnaden av NCOska genomföras.

KATARINA SELLIUS

Mikael Grääs

Ivar Rönnbäck

Sirenen Nr 2 • 2004 Nyheter 5

320 dog, bland dem mångabrandmän, och 460 skada-des vid en enorm explosionsedan 48 järnvägsvagnarspårade ur i nordöstra Iran.

– Uppgifterna från Iran ärknapphändiga, men myckettyder på att det var en ellerflera vagnar lastade medammoniumnitrat som ex-ploderade, säger BengtStridsberg, kemist vid Rädd-ningsverket. Den ovanliga katastrofen in-träffade efter att 51 järnvägs-vagnar vid fyratiden på morgo-nen den 18 februari plötsligtrullade iväg från stationen AbuMuslim. En teori är att en min-dre jordbävning fick vagnarnai rullning, en annan att en kraf-tig storm var orsaken. Farten påde herrelösa vagnarna ökade isluttningarna. Lokala myndig-heter bedömde hastigheten tilldrygt 150 kilometer i timmennär vagnarna kom in i en kurvanära nästa station, Khayam tvåmil från Abu Muslim.

Vagnarna klarade inte kur-van, 48 av de 51 vagnarna spå-rade ur. 17 av dem var lastade

med svavel, sex med bensin ochsju med ammoniumnitrat. Fle-ra bränder uppstod och brand-män strömmade till från helaregionen, liksom många nyfik-na.

Efter närmare fem timmar ar-bete hade brandmännen i detnärmaste släckt de brändersom uppstod efter urspårning-en.

By jämnades med markenDå inträffade plötsligt enenorm explosion. Den orsaka-de en krater med en diameterpå 160 meter och som mest 15-20 meter djup. Den närbelägnabyn Dehnow 500 meter från ex-plosionen jämnades delvismed marken. Många dog ochskadades av nedfallande hus-delar också i byn Hashemabad.

– Jag befann mig en mil bort.Hela området skakade. Detkändes som en kraftig jordbäv-ning, men eftersom husen stodkvar förstod jag att det var nå-got annat. Sedan rök det i tim-mar, sa Hussein Hassani till ny-hetsbyrån Islamic RepublicNews Agency.

Enligt uppgifter i iranska me-

dia och från iranska motsvarig-heten till Röda Korset var 150av de omkomna brandmän,poliser och järnvägspersonal –merparten brandmän. Blandde dödade fanns brandchefenoch guvernören i Neishabour(sju mil öster om Teheran)samt en reporter från nyhets-byrån Irna.

De som befann sig i närområ-det lemlästades. Kroppsdelarhittades fler hundra meter frånexplosionspunkten.

Drygt ett dygn efter denenorma explosionen lyckadesnyinkallad räddningspersonalsläcka de sista bränderna.Brandmännen bar ansiktskyddför att skydda sig mot eventuel-la gifter i luften. Flera kilome-ter från platsen var lukten avsvavel och andra ämnen påtag-lig.

Ammoniumnitrat orsakenPresident Khatami begärde endjupgående undersökning avden ovanliga händelsen.

Bengt Stridsberg, kemist vidRäddningsverket, tror att detvar ammoniumnitrat som or-sakade den väldiga explosio-

nen. Ammoniumnitrat an-vänds bland annat i gödnings-medel och i sprängämnen. Till-sammans med organiska äm-nen, exempelvis diesel, kan am-moniumnitrat förvandlas tillen jättebomb (som vid terror-dådet i Oklahoma City).

Trycket blev för stort – Sju av vagnarna innehöll am-moniumnitrat, var och en medkanske 15-20 ton. Ammonium-nitrat får endast transporteras ivagnar avsedda för just dettaämne, men i samband med ur-spårningen kan något ha häntsom gjorde att nitraten blanda-des med något annat, sägerStridsberg.

– En annan möjlighet är attvagnarna med ammoniumni-trat klarade urspårningen,men efter hand upphettades avnärliggande brinnande vag-nar. Det kan leda till en sönder-delning och att gaser bildas. Dåkan det byggas upp ett trycksom till slut blir för stort.

Stridsberg säger att det finnsytterligare tänkbara möjlighe-ter.

– Det blir intressant att läsa

vad utredningen i Iran kom-mer fram till. Jag har aldrig ti-digare hört talas om en liknan-de katastrof i samband medtransport av farligt gods.

I Toulouse i Frankrike explo-derade 2001 ett lager med 300ton ammoniumnitrat. 29 per-soner omkom.

Ammoniumnitrat är vanligt ijordbruket som konstgödning,men används även vid spräng-ämnestillverkning. Varje årtransporteras cirka 170 000 tonpå svenska landsvägar ochjärnvägar.

Spärra av stort område– Skulle en olycka inträffa medbrinnande järnvägsvagnar ochdet finns ammoniumnitrat inågon är det viktigt att rädd-ningsledaren spärrar av ettstort område. Det visar om inteannat katastrofen i Iran, därden stora explosionen inträffa-de när räddningsarbetet på-gått i flera timmar, säger Strids-berg.

STIG DAHLÉN

Skenande järnvägsvagnar spårade ur

320 dog i enorm explosion

Foto: PRESSENS BILDNär de bränder som inträffade direkt efter urspårningen nästan var släckta inträffade plötsligt en enorm explosion. Den dödade fler än 300 personer och skadade nära 500.

Sirenen Nr 2 • 2004Nya lagen6

Handlingsprogram 1.0Det är Malmös program

som ska tala om hur man tarfram ett handlingsprogram.

– Men vi behöver inte ana-lysera sönder vad som skaprioriteras, det är bättre attgöra saker, säger Per-Erik Eb-beståhl, brandingenjör iMalmö.Vid nästa årsskifte ska kommu-nerna ha handlingsprogram,som ersätter räddningstjänst-planerna. Det kommer Malmöatt ha.

– Men det blir på policynivå.En beskrivning av hur systemetska se ut. Det ska vara så tydligtatt varje förvaltning kan brytaner det till sin nivå och däreftertill varje enskild enhet, exem-pelvis en förskola.

Därefter ska arbetet utveck-las i praktiken.

Malmö kommun har 20 000anställda. Avsevärt fler är i dag-lig kontakt med dess verksam-het.

Per-Erik Ebbeståhls uppgiftär enkelt uttryckt att medverkatill att kommunens 22 förvalt-ningar och nio stora bolag pri-oriterar säkerhetsarbetet.

Målet är att Malmö kommunska ha totalkontroll på sin egenverksamhet.

Samtidigt vet Ebbeståhl atttjänstemän på andra förvalt-

ningar brottas med annat i dendagliga verkligheten.

– Där är personalbrist en vik-tigare fråga än olyckor i ettbrett perspektiv. Det vi sysslarmed är inte för alla det vikti-gaste, det måste vi förstå.

Bred satsningRäddningstjänsten i Malmöhar under alla omständigheterangripit införandet av hand-lingsprogram brett. Per Björk-man sköter arbetet interntinom räddningstjänsten. Per-Erik Ebbeståhl och Joakim Mar-tikainen har uppgiften gente-mot kommunen i övrigt.

Per-Erik Ebbeståhl ser i slu-tänden en paraplyorganisationovanför facknämnderna somtäcker alla förvaltningar. Därkan förutom handlingspro-grammet även frågor för folk-

hälsa, brottsförebyggande rå-det med flera ingå.

– Det är viktigt att lyfta fråganpolitiskt, bestämma fokus ochsedan få ner det praktiska arbe-tet på individnivå. Fokus kanförslagsvis bli mot äldreboen-den, personer med alkoholpro-blem och bostäder. Om sedandet enda som kommer ut förstaåret är klämskydd i dörrar pådagis, så okej. Då har vi ändåbörjat.

Hitta olyckssambandInnan kommunens policy slåsfast i första handlingsprogram-met ska man knyta till sig ex-perter, exempelvis inom skade-registrering, säkerhet för äldreoch hälsoprojekt.

–Vi vill ha en bred bild. Olyck-or inträffar, det gäller att sesamband. Vi kommer inled-

ningsvis att koncentrera ossmycket på ledningssystem, inteså mycket på vilka typer avolyckor som inträffar, utan var-för det händer och hur kom-munen hanterar konsekvenser-na av händelsen.

Ett system för rapporteringav incidenter ska utvecklas, detinterna självförsäkringssyste-met ses över.

– Förebyggande arbete börbelönas, minskade skadekost-nader ge utslag i den enskildaverksamhetens ekonomi. Sä-kerhetsfrågorna blir aldrig in-tressanta att jobba med ominte den enskilde kan se att detger effekt.

Det stora jobbet är att prataför varan i förvaltningarna. Ettpilotprojekt i två förvaltningarhar tagit ett år att genomföra.

– I början ska vi vara generösa

med hjälp, annars händer ing-et. Men vi ska inte peka medhela handen, utan vägleda, frå-ga vad de gör redan i dag. Ochen del gör redan bra saker,bättre än de vi tänkt ut.

Ödmjukhet inför uppgiften,med andra ord.

Analys för vem?Handlingsprogrammet ska ba-seras på risk- och sårbarhetsa-nalyser, sägs det i lagen. Ebbe-ståhl tycker intentionen är bramen ifrågasätter hur det kom-mer att hanteras.

– Risk- och sårbarhetsanaly-ser går som ett mantra över lan-det. Vi levererar dem för attlänsstyrelsen vill ha dem. Meningen har tagit upp frågan omsamhället blivit säkrare av des-sa analyser. Och det är ingenidé att göra analyser om man

Policy för handlingsprogram

– Bättre jobba medmänniskor än siffror

Sirenen Nr 2 • 2004 Nya lagen 7

Räddningsverkets kurser in-riktade mot kommunalahandlingsprogram är igång.Och de är efterlängtade.

– Kurserna är fullbokade.Det kommer att bli fler ände planerade, säger IngemarRyberg, lärare på skolan iRevinge.

Räddningstjänstplanerna för-svinner. 1 januari 2005 skakommunerna ha sina hand-lingsprogram klara, de som skaredovisa risker och planer försäkerhet.

– Kommunerna är framåt, dehar insett att de har bollen ochvill göra något vettigt. Kun-skapssuget är stort, säger Ste-fan Särdqvist.

Han och Ingemar Ryberg le-der utbildningen i Revinge,som var först med att slutföraen kurs.

Tre stegUtbildningen är indelad i tresteg. De olika stegen riktar sigtill olika personer inom kom-munerna.

■ Steg 1, kommunpaketet:Endagsseminarier som länssty-relser och KBM (Krisbered-skapsmyndigheten) genomför.Information om två nya lagar,lagen om skydd mot olyckoroch lagen om extraordinärahändelser. Seminariet vändersig till politiker, kommunled-ning och förvaltningschefer.

■ Steg 2, att leda processen:

Kurs över två dagar för de somska leda eller samordna fram-tagandet av handlingsprogramoch risk- och sårbarhetsanaly-ser.

■ Steg 3, metoder och verk-tyg: tredagarskurs för de sompraktiskt ska arbeta med att tafram handlingsprogram.

I Revinge fanns 28 kursdelta-gare med på steg 3. Trycket ärhårt på utbildning och frågor-na många från deltagarna.

– Vi har anpassat utbildning-en mer till deltagarna än tillmålen i planen. Det finns desom tänker mycket brett. Enkommun hade tre deltagaremed, räddningschefen, densom ska jobba med handlings-programmet och beredskaps-

samordnaren, säger IngemarRyberg.

Vilket är intrycket?– Vi har fått många synpunk-

ter på att lagen är vettig. Rädd-ningstjänsterna verkar ha vid-gat vyerna, insett att de är endel av hela den kommunalaverkligheten. Jag ser med till-försikt fram mot hur kommu-nerna ska hantera detta.

Framskymtade någon oro ibänkraderna?

– Den största oron är hurräddningstjänsten ska få medsig övriga förvaltningar och fåtill en politisk förankring i sä-kerhetsarbetet.

Den vanligaste frågan?– Var är politikerna?

PER LARSSON

Vad tyckte du om utbildningen?Jens ChristianssonbrandingenjörGislaved-Gnosjö– Det var många bra ut-bildare, en hjälp att kom-ma igång. Jag vet attRäddningsverket inte villdetaljstyra, men saknarändå konkreta exempel. Nu verkar detsom att Kommunförbundet i Skåne gör endel som vägledning, det är bra.

Christer Anderssonräddningstjänstansvariglänsstyrelsen, Skåne– Nödvändig, och detenda sättet att lära detta.Vi på länsstyrelsernamåste ha den här utbild-

ningen om vi ska kunna ge råd. Vi måsteha samma kunskaper som räddningstjän-sterna, minst. För oss är det viktigt att vikan vara tydliga mot kommunerna, vilkakrav vi ska ställa. Det kom fram först i slu-tet av utbildningen, i början var det liteyvigt.

Thomas ErlandssonbrandinspektörSydöstra Skåne– Mycket bra, känner attvi lärt oss hur jobbet skagöras. Klas Helge frånRäddningsverkets tillsyn-senhet gav många viktigasvar. Jag hade gärna sett ett färdigt exem-pel, men Räddningsverket är väl rädd att viskulle kopiera ett sådant. Jag tror hand-

lingsprogrammet ger oss många fördelarnär det väl satt sig. Det sägs att det är stör-re problem för oss som jobbar i förbund,men jag är inte så säker på det. Kan vi läg-ga fram det bra för direktionen, tror jagdet kan bli enklare.

Anders BrodellbrandingenjörVärends räddningstjänst– Det allmänna intrycketär att det var en bra ut-bildning som mer än välinfriade förväntningarna.Man har pekat på verktygoch möjlighet, något som börjar liknahandlingsprogram. I övrigt tycker jag attövergångstiden att anpassa oss till lagenär för kort.

Foto: PER LARSSONKurserna i kommunala handlingsprogram är eftertraktade. Ingemar Ryberg och Stefan Särdqvistledde den första, vid skolan i Revinge.

– Kommmunerna vill göra något vettigt

Utbildningsdagar ihandlingsprogramEn rad utbildningstilllfällen medinriktning på kommunala hand-lingsprogram erbjuds. Utbild-ningen genomförs i tre stegmed inriktning på olika perso-nalkategorier.Här är utbildningsdagarna: Steg 1: Regionala informations-seminarier arrangeras av läns-styrelserna. Kontakta din läns-styrelse för mer information.Steg 2: Elva kurser har genom-förts. Ytterligare fem är inplane-rade: 25-26 mars i Luleå(Sandö), 1-2 april (fulltecknad),14-15 april och 27-28 april i Ro-sersberg, 17-18 maj i Revinge.Steg 3: Två kurser har genom-förts. Ytterligare sju är inplane-rade: 23-25 mars i Sandö, 19-21april Rosersberg, 19-21 april iRevinge, 4-6 maj i Göteborg(Skövde, fulltecknad), 1-3 juni iLuleå (Sandö), 6-8 september iRosersberg och 18-20 oktober iRevinge.

inte kan hantera resultatet.Koppling mellan analys ochåtgärd och politiskt besluthar i de flesta fall helt sak-nats. Jag tycker det är bättreatt jobba med människor änmed siffror.

Per-Erik Ebbeståhl har intebara läst den nya lagen, hanhar även läst förslaget.

– Allt finns inte med i la-gen. För att förstå lagens in-tentioner är det viktigt attläsa propositionen. Skriverman ner verksamhetsmålmed syfte att göra länsstyrel-sen nöjd som tillsynsmyn-dighet har man missat degrundläggande tankarnabakom lagstiftningen.

Vilket råd skulle du ge?– Låt arbetet ta sin tid. Det

handlar om att göra rätt, inteom att göra fort.

PER LARSSON

Foto: BO NYSTRANDEn bit från dagens räddnings-tjänst är Knut Ekvalls 1800-talsmålning av Berlins brand-kår. Men det speglar dåtidenssäkerhet och beredskap. I dagär handlingsprogram ett vapenför ökad säkerhet i samhället.

Sirenen Nr 2 • 2004Nya lagen8

Brandsyn har blivit tillsyn.För Linus Eriksson, brand-

ingenjör i Malmö, ger detmöjlighet att satsa på kvali-té istället för kvantitet.

– Nu kan vi prioritera desom har problem, istället föratt besöka alla, säger han.

Allt är inte på sin plats, menriktlinjerna är klara i Malmö.

Tillsynen delas in i tre områ-den:

■ Återkommande tillsynDe stora risker-

na. Industriersom benämndesparagraf 43-an-läggningar i gam-la lagen, sjukhus,större samlingslo-kaler. Inlednings-vis kommer när-mare 2 000 objektatt omfattas. In-tervallen är inteklar. Men efterhand som ägar-na redogjort för brandskyddetär förhoppningen att färre ob-jekt ska omfattas.

■ TematillsynRäddningstjänsten kan ex-

empelvis satsa på alla skolor,alla industrihotell i ett geogra-fiskt område. Vilket tema somväljs baseras på de brand-skyddsredogörelser som läm-nas in.

■ Tillsyn direktEfter larm från invånare, ex-

empelvis blockerade utrym-

ningsvägar i en publik lokal.– Vi ska i större utsträckning

klara att agera direkt när nå-gon hör av sig. Vi är ju till förMalmöborna. Nu ska några hososs ha tid öppen för akuta till-syner, säger Linus Eriksson.

Digitalt ett måsteEn effektiv tillsyn bygger kan-ske framförallt på en sak – ettdigitalt system.

– Vi kan inte få in 2 000 pap-perslappar med brandskydds-

redogörelser, detfungerar inte.Utan ett braverktyg är redo-görelserna me-ningslösa.

Därför hållerräddningstjän-sterna i Malmö,Stockholm ochGöteborg på attta fram underlag

för en databas.Avsikten är att de som läm-

nar brandskyddsredogörelseska fylla i blanketten via rädd-ningstjänstens hemsida. Redo-görelsen hamnar i ett datasys-tem som ger nya möjligheter.Där ska räddningstjänsten en-kelt få fram viktiga uppgifterför specifika satsningar.

– Kanske de skolor där perso-nalen saknar skyddsutbild-ning, de äldreboenden somsaknar sprinkler. Det här geross möjlighet att göra tillsyn

där det ger mest effekt. Syste-met har växt fram efter ett antalträffar.

Räddningstjänsterna i de trestorkommunerna håller på attenas om vilka möjligheter sombehövs, därefter ska gemensamupphandling göras.

– Vi räknar med att ha ett fun-gerande system i slutet av året.

Intresset finnsTillsynen baseras på att ägarnagör SBA (systematiskt brand-skyddsarbete). Det kan dröjainnan det arbetet fungerar.Men intresset finns, konstate-rar Linus Eriksson.

– Vår information om SBA på

hemsidan har haft 7 000 besö-kare. Men vi har gått brandsyn iöver 100 år, vi kan inte begäraatt de vi besöker ska klara attändra sig över ett år.

Tidigare skulle räddnings-tjänsterna göra brandsyn påalla objekt.

– Vi fick skäll av länsstyrelseneller Räddningsverket om viinte gjorde alla brandsyner.Men det var egentligen svårt attmäta nyttan med dem.

Räddningstjänsten i Malmöhar beslutat att under 2004göra tillsyn motsvarande 85procent av tidigare brandsyne-arbete. Övrig tid ska användasför omställningsarbete.

– Tillsynen ska ligga på års-planering. Men den ska snabbtkunna justeras. Får vi exempel-vis många skolbränder ska vikunna vara flexibla och kon-centrera tillsynen dit.

SBA mer än redogörelseLinus Eriksson bedömer att till-synen, per objekt, blir mer tids-krävande än brandsynen. Föratt bli effektivare har organisa-tionen ändrats. I stället för trebrandsynedistrikt jobbar tillsy-neförrättarna mer efter ämnes-områden.

Men det första steget är att fåägarna att göra SBA.

– Och SBA är så mycket mer

Malmöklart förtillsyn

– Nu kan vi prioritera de

som harproblem

Chefens strategi är en platt-form för förändring.

Den skapas genom insiktoch ökat kunnande hos per-sonalen.

– Ska vi bli en lärande or-ganisation måste vi få perso-nalen att ta ansvar för egetlärande. Det är en förutsätt-ning för att lyckas, säger KenHenningson, räddningschef iMalmö.

Det händer mycket i Malmö. Och merparten utgår från de

möjligheter räddningstjänstenser i lagen om skydd mot olyck-or.

– Tidigare har det mest hand-lat om justeringar och förbätt-

ringar inom svensk räddnings-tjänst. Nu pratar vi förändring-ar.

Hur Malmö med handlings-program, tillsyner med meraska ta sig an den nya lagen ärman i stora delar klar över.

I ett större perspektiv hand-lar det om att räddningstjän-sten ska vara den ledande för-valtningen i kommunens arbe-te med samhällets trygghet ochsäkerhet.

Internutbildning viktigtFör att lyckas med det är kom-petensutveckling en av de vikti-gaste åtgärderna.

Alla brandmän läser undertre år, liknande den nya tvååri-

ga utbildningen i skydd motolyckor. Parallellt pågår en le-darutbildning för alla befäl ochsatsningen på att få in kvinnor iutryckande tjänst. Räddnings-chefen är också intresserad avatt ta efter Göteborgs Häfa-pro-jekt, där man utgår från inträf-fade olyckor och försöker före-bygga så att de inte händerigen.

– Det är ett lysande arbets-sätt, och nu har vi kraft att ta ef-ter.

Henningson pratar i sam-manhanget om prestigelöshet,nyfikenhet och vilja.

– Håller man fortfarande påatt pinka in revir, då kommerdet inte att fungera.

Därför sker heller ingen om-organisation uppifrån, åtmins-tone inte än.

– Den kommer i sinom tid.Men vi ska inte störa det arbetesom pågår. Det krävs lite modatt släppa loss processer. Menvi låter det som sker få leva,spreta och självorganisera, somjag tror mycket på. Sen får viknyta ihop det i slutet.

Måste få med andraMed den nya lagen anser Hen-ningson att Malmö getts ettverktyg för att driva igenomförändringar.

– Vi har fått ledartröjan ikommunen för att driva arbe-tet. Nu är det viktigt att vi inte

förblir ensamma, att de andraförvaltningarna tror vi ska görahela jobbet och att de inte be-höver engagera sig. Det är denstörsta risken.

Men det handlar också om atträddningstjänsten måste varamed i arbete där man tidigareinte varit aktiv. Exempelvis i”Välfärd för alla”, en hand-lingsplan kring välfärdsfrågor-na som tagits fram.

Räddningstjänsten har tagiteget initiativ och två brandmänjobbar numera dagtid med fullkoncentration på invandrartä-ta stadsdelen Rosengård. Dethandlar mycket om att skaparelationer med föreningar, sko-lor, enskilda. Få insikt i varan-

– Vi måste få personalen att ta ansvar för eget

Sirenen Nr 2 • 2004 Nya lagen 9

Större eget ansvar krävermer utbildning.

Svensk räddningstjänstkommer den närmaste ti-den att öka de externa ut-bildningarna.

– Det viktigaste är att vifår igång ett engagemangoch intresse, det är viktigareän sakkunskapen, sägerLars-Erik Larsson, utbild-ningsansvarig i SydöstraSkånes räddningstjänst.

Den nya lagen kräver mer avindividen. Det medför utbild-ningsbehov och därmed till-gång till utbildningar.

Kravet på systematisktbrandskyddsarbete (SBA) ärdet som berör flest.

I Sydöstra Skåne, med drygt70 000 invånare, räknar Lars-Erik Larsson med att ägare tillupp mot 1 000 objekt behöverutbildning i SBA.

– Vi hinner med det underåret. Mest kraft tar faktiskt attadministrera arbetet. Vår upp-gift just nu är att sprida vetska-pen om SBA.

220 måste redovisaRäddningstjänsten har utbil-dat två man som instruktörer iSBA och i första skedet koncen-trerat sig på ägarna till 220 ob-jekt med större risker, de sommåste redovisa sitt brand-skyddsarbete.

– Vi bjöd in till två frukost-möten för att informera omvad SBA innebär. Det kom 85personer.

Eftersom en del objekt harsamma ägare räknar man medatt de 220 objekten täckts innär 60-70 personer utbildats.

Och räddningstjänsten är pågod väg. Två utbildningar medtotalt 40 deltagare har redangenomförts.

När Sirenen är på besök ring-er en kyrklig församling ochvill anmäla sig till kursen. Defår besked att den kommandekursen är fulltecknad, och om-beds återkomma.

Lars-Erik Larsson uppfattaratt intresset bland ägarna ärbra.

– Det viktiga för objektsägar-na är att de hittar rätt nyckel-personer. Vi poängterar att de-ras kontrollpapper inte är tillför att bli ifyllda, utan för attman ska kontrollera och där-med förhindra olyckor. Vi för-söker skapa förståelse.

För de som ska lämna redo-görelse av sitt arbete, hurkommer det att hanteras?

– Förhoppningsvis blir det endigital lösning.

Inga konsulterSydöstra Skåne har valt att själ-va genomföra utbildningarna,i samarbete med Skånes brand-försvarsförening.

– Många lägger ut jobbet påkonsulter, men då tycker jagatt man mister mycket av po-ängen med det hela. Vi vill kun-na vara med och påverka. Detär också väldigt viktigt att vi äröppna för frågor, står till förfo-gande och informerar.

Lars-Erik Larsson hoppas ochtror att utbildningen i SBA iframtiden kommer att fungeraungefär på samma sätt som ut-bildningen i heta arbeten.

– De genomförs varje månadoch vi har aldrig behövt ställain en enda kurs. Jag törs intesäga att SBA kommer att ge-nomföras lika ofta, men jagtror att även det blir en fast ut-bildning i vår verksamhet.

Och på samma vis som medheta arbeten hoppas Lars-ErikLarsson att vägen genom ut-bildningspärmen ska ge delta-garna insikt om varför SBA ärviktigt.

PER LARSSON

SBA-utbildning i Sydöstra Skåne

– Engagemang viktigareän sakkunskap

Lars-Erik Larsson i Ystad räk-nar med att alla som ska ha ut-bildning i SBA ska ha fått detinnan året är slut.

Vill du veta mer om nya lagen, om tillsynoch skriftlig redogörelse av brandskyddet?

Räddningsverket genomför i mars fem en-dagsseminarier. Under dagen ges:

En samlad översikt om lagen om skyddmot olyckor.

Information om föreskrifter och allmännaråd om skriftlig redogörelse och systema-tiskt brandskyddsarbete (SBA).

Information om övergångsregler frånbrandsyn till tillsyn.

Seminarierna genomförs på Räddnings-verkets skolor enligt följande:

16 mars Skövde17 mars Revinge25 mars Rosersberg30 mars Luleå (Sandö)31 mars Sandö.

Seminarierna vänder sig i första hand tillansvarig tjänsteman, tillsynsförrättare förbrandförebyggande verksamhet och läns-styrelsepersonal. Men även andra är väl-komna. Antalet platser är begränsade, försttill kvarn gäller.

Mer information finns på www.srv.se

Seminarier om nya lagen, tillsyn och SBA

än redogörelsen. Det är viktigtatt poängtera. Men när arbetetmed SBA blir allt bättre kom-mer antalet tillsyner per år attminska.

Det blir då ett positivt be-sked, säkerhetsarbetet i sam-hället har förbättrats.

PER LARSSON

Foto: PER LARSSONBättre tillsyn där den behövs.Det hoppas Linus Eriksson blireffekten när räddningstjän-stens myndighetsutövning för-ändras.

dras liv. Utlösande för sats-ningen var branden i IslamicCenter där brandmännen kän-de sig hotade.

– Malmö håller på att bli ensegregerad stad. När man kas-tar slägga på en brandbil berordet på att vi inte förstår varan-dra. Och där otrygghet finnsinträffar de flesta bränderna.Det bor 20 000 i Rosengård,några hundra ställer till det.Men Malmö mäktar inte medproblemen. Nu ska vi bildaungdomskår där.

Och ni plockar samtidigtpolitiska poäng?

– Absolut. Det gäller att varasmart.

PER LARSSON

lärande

Foto: PER LARSSON

Sirenen Nr 2 • 2004Nya lagen10

Räddningstjänsten i Ekerövill ge invånarna utbildningoch kostnadsfri säkerhets-besiktning av hemmen.

– Vi vill lära ut hur man le-ver upp till nya lagen ochhur man skyddar sitt hem påbästa sätt, säger räddnings-tjänstens chef Nils Holménsom hittat ett fruktbart sam-arbete med civilförsvarsför-eningen.

Med lagen om Skydd motolyckor som inspirationskällahar Ekerös räddningstjänst ta-git initiativ till projektet ”Skyd-da ditt hem”.

– Kommunen har ett tydligtinformationsansvar gentemotinvånarna och det vill vi ta pådet här viset, säger Nils Hol-mén, chef vid räddningstjän-sten.

Men det handlar lika mycketom att öppna ögonen på folk.

– Vi vill hjälpa den enkilde attförstå att de har skyldigheteroch ansvar för den egna säker-heten.

Två geografiska områden påEkerö, cirka 800 hushåll, ska er-bjudas information om hurman kan skydda sitt hem motinbrott, stöld, skadegörelse,brand och olycksfall. Dessutomkommer de boende att erbju-das en säkerhetsbesiktning avbostaden.

– Då genomförs kontroll avbrandvarnare, hur brandsläck-are är placerad, vi tittar på ris-ker med elsladdar, hemapotek,snubbelrisker, vattenskadoroch mycket annat, förklararNils Holmén.

Bred satsningRäddningstjänsten står inte en-sam bakom projektet.

– För att genomföra projektet

på ett effektivt sätt förutsätterdet att man jobbar på breddenoch att det finns engageradeoch prestigelösa organisatio-ner som tar sig an uppgiften.Det har vi lyckats med här iEkerö, konstaterar han.

Förutom räddningstjänsten,deltar civilförsvaret, försäk-ringsbolagen, polisen och am-bulansen i projektet.

– Civilförsvaret är en jättere-surs som sällan används. Detfinns tyvärr de som ser rädd-ningstjänst och civilförsvarsom konkurrenter. Men vi harju samma mål, att skydda tre-

dje man. Tyvärr finns det ocksåde civilförsvarsföreningar somlever kvar i ”världskrigshotet”,när det istället handlar om attgöra den egna kommunen sä-ker, säger Nils Holmén som villuppmana andra kommuner attutveckla kontakterna med ci-vilförsvaret.

I Ekerö har civilförsvaret tilloch med ett eget rum på brand-stationen.

Annonsering och informa-tion om projektet kommer attgå ut i lokaltidningen till deboende under mars och april.

– Vi hoppas att 35-40 procent

ska nappa på det här erbjudan-det.

SäkerhetsbesiktningarInstruktörer från räddnings-tjänsten, ambulansen och när-polisen utbildar för närvaran-de en resursgrupp på 25 perso-ner inom civilförsvaret i brand-skydd, sjukvård och inbrotts-skydd.

Under våren ska gruppenmöta invånarna och genomfö-ra säkerhetsbesiktningarna.Vid dessa tillfällen kommeräven brand-, polis och ambu-lanspersonal att medverka.

Ekerö har 23 000 invånareoch kommunen är delvis gles-bygd.

– Projektet Skydda ditt hemär en vidareutveckling av kon-ceptet Grannsamverkan. Efter-som avstånden kan vara storatill närmsta granne, är det svårtatt få arbetet med Grannsam-verkan att fungera här. Skyddaditt hem skulle kunna fungera ivilken glesbygd som helst, trorHolmén.

KATARINA SELLIUS

Skydda ditt hem – projekt i Ekerö

– Vi lär den enskilde ta ansvar

Foto: OVE WESTERBERGPolis, räddningstjänst, ambulanssjukvård och civilförsvar i ett nära samarbete i Ekerö för att ökasäkerheten i kommunen. Hans Kempe, och Johnny Lind för polisen, Sven-Erik Larsson, civilförsvarsför-eningen, Nils Holmén och Jan Nilsson för räddningstjänsten samt Lillian Rostad och Erik Claesson, am-bulanssjukvården.

Olycksutredningar

Olyckor ska utredas.Räddningsverket har startat ett

projekt som ska hjälpa kommuner-na att finna metoder för arbetet.

– Målet är att utredningarna skage erfarenheter även på nationellnivå, säger projektledaren AndersBergqvist.

Lagen kräver att kommunerna i skäligomfattning ska utreda olyckor när rädd-ningstjänsten är avslutad.

Syftet är att dra erfarenheter som kanförbättra det kontinuerliga säkerhetsar-betet.

NCO (Nationellt centrum för erfaren-hetsåterföring från olyckor) som lyderunder Räddningsverket har startat ett

projekt för att ta fram metoder förolycksutredningar.

– En lathund för kommunerna, sägerAnders Bergqvist.

Han är tjänstledig på halvtid frånräddningstjänsten i Stockholm för attleda projektet. Personal från Rädd-ningsverket samt fyra räddningstjän-ster finns med i projektgruppen. Skellef-teå, Borås, Stockholm och Flen medver-kar som försökskommuner.

Gruppen jobbar efter ett förslag omolycksutredningar i tre olika nivåer.

■ Nivå 1:vanlig insats, räddningsleda-ren skriver insatsrapport.

■ Nivå 2: insatsen undersöks av en-samutredare.

■ Nivå 3: en grupp arbetar med utred-

ningen. Personer med kompetens frånverksamheten/området där olyckan in-träffat bör finnas med.

Vilka typer av olyckor placeras i deolika nivåerna?

– Det vet vi inte. Men inom nivå 3 skade mest intressanta olyckorna utredas,vilket inte behöver vara de största olyck-orna.

Den lägsta nivån ser Bergqvist som enutveckling av traditionell insatsrappor-tering.

– Vi måste få med frågeställningarsom: vad orsakade olyckan, vad kanman göra så att det inte händer igen,vad gick bra och inte bra under insatsen.Räddningsledarna får tänka till.

Resultatet ska ge mer än statistik.

– Men vi har för få olyckor lokalt för attvinna erfarenheter. Därför måste utred-ningarna samlas på nationell nivå föratt göra nytta.

Hur ska erfarenheterna nå ut tilldem som behöver dra nytta av dem?

– Det kräver lokalt engagemang. Jagtror det måste bli räddningstjänstensom sprider kunskaperna till de verk-samheter som berörs.

Kommer utredningarna att beläg-gas med sekretess eller vara offentlighandling?

– Det vet jag inte. Men det är jättevik-tigt att vi hanterar frågan rätt.

Våren 2005 ska förslagen så långt pre-senteras på ett seminarium.

PER LARSSON

Lathund för kommuner tas fram

Fråga:Vilken instans ska ta beslut om handlingsprogram närräddningstjänsten är organiserad i kommunalförbund?

Svar:Lagen säger att en kommun ska ha ett handlingsprogram förräddningstjänst och ett för förebyggande verksamhet. Kommu-nen kan välja att ha ett gemensamt handlingsprogram för båderäddningstjänst och förebyggande verksamhet. Kommunfull-mäktige ska anta handlingsprogrammen, men i ett kommunal-förbund antar den beslutande församlingen i förbundet (direk-tion eller fullmäktige) programmet.

Man får titta på vilket ansvar kommunerna lagt över på för-bundet. Om de har en gemensam organisation för räddnings-tjänstverksamheten är det lämpligt att de tar fram ett gemen-samt program för det med gemensamma mål.

När det gäller handlingsprogram för förebyggande verksam-het beror det på vilken ambitionsnivå man har i respektivekommun och vilket ansvar man lagt på förbundet. Olika lös-ningar kan bli aktuella beroende på vad som är lämpligt i detenskilda fallet.

Kommunerna kan till exempel välja att ta fram varsitt pro-gram om man vill arbeta mer tvärsektoriellt och bredare medskydd mot olyckor inom den egna kommunen.

Linda Siljedahlverksjurist

Fråga :Får kommunen ta ut avgift för att handlägga ärenden omegen sotning?

Svar:Kommunen kan inte ta ut avgift för att handlägga en ansökan

om egen sotning. Däremot får kommunen ta ut avgift för sot-ning, vilket är en faktisk åtgärd för rengöring.

Linda Siljedahlverksjurist

Fråga :Som så många andra fastighetsförvaltare har jag hört attkravet på sotning av imkanaler försvann 1 januari. Mennär jag läser Räddningsverkets föreskrifter om rengöring(sotning) och brandskyddskontroll, så får jag inte intryckav att kravet på sotning av imkanaler upphört. Jag är inteså van att läsa föreskrifter. Kan ni tala om var jag ska läsaför att se vilka regler som gäller för sotning av imkanalerefter årsskiftet?

Svar:Sotning av imkanaler som betjänar bostadskök försvann närden nya lagen om skydd mot olyckor trädde i kraft vid årsskif-tet. Det som anges om imkanaler i vår föreskrift (2003:11) av-ser endast imkanaler från restauranger och andra storkök.

När det gäller imkanaler från bostadskök är det fastighetsäga-rens ansvar att låta rensa dem när behov uppstår, vilket är sam-ma princip som gäller för övriga delar av ventilationssystemet.

Ulf Lindénenheten för bebyggelse och miljö

Sirenen Nr 2 • 2004 Nya lagen 11

Ett nytt allmänt råd om skyl-digheter vid farlig verksam-het enligt lagen om skyddmot olyckor är att vänta.

Bland annat ges vägled-ning för länsstyrelserna somfått en ny roll i att bedömaoch besluta vad som är farligverksamhet.

Skyldigheter vid farlig verk-samhet regleras numera i an-dra kapitlets fjärde paragraf ilagen om skydd mot olyckor.Dessutom finns, som tidigare,ett antal följdparagrafer i lagenoch förordningen.

Det gamla begreppet ”para-graf 43-anläggningar” för-vandlas förmodligen därmedtill ”2:4-anläggningar”.

Eftersom kraven på ägare el-ler utövare av farlig verksam-het i den nya lagstiftningen omskydd mot olyckor i sak inteändrats jämfört med den gam-la räddningstjänstlagen, är in-nehållet heller inte förändrat inågon större utsträckning iförslaget till nytt allmänt råd.

– Däremot har vi skrivit omoch utvecklat en del för att geen så tydlig och uppdateradvägledning som möjligt. Detnuvarande allmänna rådet ärtio år gammalt. Men vi vill intedetaljstyra för mycket, utan syf-tet med det allmänna rådet äratt underlätta tolkningen avlagstiftningen och ge rekom-mendationer om tillämpning-en, säger Mikael Eriksson vidRäddningsverkets avdelningför olycksförebyggande verk-samhet.

Den största förändringen i

nya lagen idetta sam-manhang äratt länssty-relsen, eftersamråd medkommunen,beslutar vil-ka anlägg-ningar somska omfat-tas av skyl-digheterna vid farlig verksam-het. Tidigare var det en direktskyldighet för anläggningensägare eller innehavare att be-döma om den egna verksamhe-ten omfattades av skyldighe-terna, och dessutom för kom-munen att bedöma vid tillsyn.Dessa anläggningar skulle tidi-gare också anges i kommunensräddningstjänstplan.

I dag räknar man med att deti landet finns omkring 550 an-läggningar som är så kalladfarlig verksamhet.

– Länsstyrelsens nya roll tasupp i förslaget till nytt allmäntråd där vi rekommenderar hurbeslutsprocessen bör se ut.Länsstyrelserna kommer nu iett första steg att se över vilka

de farliga verksamheterna är irespektive län. Syftet är att detska ge en mer rättvisande ochlikartad bild av farlig verksam-het i landet, och därmed skapaett mer likvärdigt skydd, me-nar Eriksson.

Länsstyrelserna beslutardock endast om en anläggningska omfattas. Vilken beredskapsom är skälig avgör först äga-ren eller verksamhetsutövaren,och senare kan eventuellt kom-munen bedöma det annorlun-da vid tillsyn.

– I förslaget har även vägled-ningen vad gäller riskanalyserutvecklats. Efter önskemål harvi förtydligat vad riskanalysenbör innehålla och vad den skakomma fram till.

Förslaget till nytt allmänt rådär ute på remiss fram till 12mars. Men det finns möjlighetatt lämna synpunkter till Mika-el Eriksson (054-13 50 27 ellermikael.eriksson@srv.se ) framtill 23 mars.

Dokumenten finns att hämtapå www.srv.se under ”nya la-gen” och ”remisser”.

KATARINA SELLIUS

Förslag om allmänna rådför farlig verksamhet

Vad är farlig verksamhet?Med farlig verksamhet avses en anläggning där verksamheten in-nebär fara för att en olycka ska orsaka allvarliga skador på männi-skor eller miljön. Ägaren eller den som utövar verksamheten ärskyldig att i skälig omfattning hålla eller bekosta beredskap medpersonal och egendom och i övrigt vidta nödvändiga åtgärder föratt hindra eller begränsa sådana skador.Den som utövar verksamheten är dessutom skyldig att analyserariskerna för denna typ av olyckor.

FrågelådanFrågorna kring lagen om skydd motolyckor är många. Därför har Sirenenöppnat en ”Frågelåda” om nya lagen.

Den förutsätter att Sirenen-redaktionenfår in frågor från er läsare. Skicka dem se-nast 5 april på e-post: sirenen@srv.se elleri brev: ”Frågelådan”, Sirenen, L 257, 65180 Karlstad.

Bifoga telefonnummer eller adress i fall vi be-höver kontakta dig. Välkomna med frågor.

I samband med att den nyalagen tagits i bruk har fleraallmänna råd, föreskrifteroch annan information gettsut från Räddningsverket.

Föreskrifter■ Statens räddningsverks före-

skrifter om skriftlig redogörelseför brandskyddet (SRVFS2003:10).

Föreskriften trädde i kraft 2 ja-nuari 2004.

■ Statens räddningsverks före-skrifter om rengöring (sotning)och brandskyddskontroll(SRVFS 2003:11).

Föreskriften trädde i kraft 2 ja-nuari 2004.

Föreskrifterna kan laddas nersom pdf-filer från www.srv.seKlicka på författningssamling.

Allmänna råd■ Statens räddningsverks all-

männa råd och kommentarerom brandvarnare i bostäder(SRVFS 2004:2).

Beslut om rådet togs 6 februa-ri 2004.

■ Statens räddningsverks all-männa råd och kommentarerom systematiskt brandskydds-arbete (SRVFS 2004:3).

Beslut om rådet togs 6 februa-ri 2004.

■ Statens räddningsverks all-männa råd och kommentarerom skriftlig redogörelse förbrandskydd (SRVFS 2004:4).

Beslut om rådet togs 6 februa-ri 2004.

■ Statens räddningsverks all-männa råd och kommentarerom rengöring (sotning) (SRVFS2004:5).

Beslut om rådet togs 13 febru-ari 2004.

■ Statens räddningsverks all-männa råd och kommentarerom brandskyddskontroll(SRVFS 2004:6).

Beslut om rådet togs 13 febru-ari 2004.

Allmänna råden kan laddas nersom pdf-filer från www.srv.seKlicka på författningssamling.

Aktuellt-blad■ Tillsyn av brandskyddet en-

ligt lagen om skydd mot olyckor(publicerad 2 februari 2004).

■ Sotningsverksamheten en-ligt bestämmelserna i lagen ochförordningen om skydd motolyckor.

Tre exemplar av vardera bla-det har skickats till varje rädd-ningstjänst. Enstaka extra exem-plar kan beställas från Rädd-ningsverkets publikationsser-vice. Fax: 054-13 56 05, e-post:publikationsservice@srv.se

Fler föreskrifter och råd om lagen

Ladda ner från srv.se

Mikael Eriksson

Beställ Sirenens särtryck om nya lagenSirenen nr 5 2003 innehöll ett tolvsidigt tema om nya lagen.

Av temat har gjorts ett särtryck som gratis kan beställas frånRäddningsverkets publikationsservice.

Vid intresse, beställ via e-post eller fax.E-post: publikationsservice@srv.sefax: 054-13 56 05.

12

■ På konferensen Brand 2000 sa du: Om tre årvill jag att Räddningsverket ska vara en kompe-tens- och servicemyndighet för svensk rädd-ningstjänst. Tycker du att det målet har infriats?

– Ett sådant mål kan man egentligen jobba på hurlänge som helst, men några mycket viktiga sakerhar vi sjösatt. Den nya tvååriga utbildningen är re-dan igång, i höst börjar det nya vidareutbildnings-systemet att rulla. Dessutom inledde vi i höstas ochfortsätter under 2004 med ett brett och kraftigtstöd till kommunerna i samband med införandet avlagen om skydd mot olyckor. Utbildningen och la-gen är två mycket stora frågor för svensk räddnings-tjänst och kommunerna. På de områdena tycker jagatt vi infriat målet jag uttryckte år 2000.

■ På samma konferens sa du att det är viktigt attRäddningsverket håller sig till kärnverksamhe-terna för att vara fortsatt trovärdigt. Vilka ärverkets kärnverksamheter?

– De är utbildningen, den olycksförebyggandeverksamheten, stöd till räddningsinsatser, internatio-nella katastrofer och biståndsinsatsersamt tillsyn. Detta avspeglar sig också iden nya organisation som började gälla iverket från årsskiftet, det finns en avdel-ning för varje kärnverksamhet.

■ Du räknade upp kärnverksamheter-na i en viss ordning, är det även enprioritetsordning?

– Ja, det kan man säga. Utbildningen ären dominerande del av vår totala verk-samhet och olycksförebyggande ska ge-nomsyra det mesta vi sysslar med. Ett avde viktigaste sätten att föra ut de olycks-förebyggande frågorna är just via vår utbildning.

■ Vilka är de viktigaste enskilda frågorna förRäddningsverket under 2004?

– Framför allt fortsatt stöd till kommunerna i de-ras arbete med den nya lagen och att vi fullt ut skafå igång det nya utbildningssystemet. Av extra viktblir även att hitta en slutlig form för etablering avnationellt centrum för erfarenhetsåterföring frånolyckor, NCO, samt en fortsatt satsning på kun-skapsuppbyggnad, bland annat genom forskning.

■ Tvärsäkerhetsfrågorna har under senaste åretfått ett ökat utrymme i Räddningsverkets profi-lering. Vilken blir verkets uppgift och roll på

detta område under 2004?– Bakgrunden är att samhället behöver en helhets-

syn på det olycksförebyggande arbetet, vilket ocksåavspeglar sig i lagen om skydd mot olyckor. Rädd-ningsverkets uppdrag är att arbeta för ett säkraresamhälle och givetvis ska vi göra det inom våra tra-ditionella områden. Samtidigt är det viktigt att job-ba tvärsektoriellt och försöka hitta synergieffekter.

– Vi ska akta oss för att trampa in på andra myn-digheters områden. Däremot ska vi dra nytta av va-randras kompetenser. Vår roll blir bland annat attdelta i nätverk och peka på företeelser i samhället,men det blir varken NCO:s eller verkets ansvar attlösa sådana frågor. På många håll i kommunernahar man redan börjat arbeta tvärsektoriellt. Det ärviktigt att det görs också på andra nivåer, de signa-lerna finns för övrigt också från politiskt håll.

■ Vilka är Räddningsverkets viktigaste målgrup-per?– Vi har många viktiga målgrupper, av vilka själv-klart kommunal räddningstjänst är en av de vikti-

gaste. Men vi har också näringslivet medfrågor om farligt gods, explosiva varoroch annat, på tillsynssidan arbetar vimycket med länsstyrelserna. Samverkan-de myndigheter och internationella or-gan är andra viktiga målgrupper. Yttersthar vi allmänheten och dess säkerhet somden stora målgruppen, men där arbetarvi oftast via andra.

– Räddningstjänsten blir motorn i arbe-tet med våra frågor på kommunal nivå,men i linje med den nya lagen ska vi ävenrikta oss mot hela kommunen. I prakti-ken tror jag att räddningstjänsten blir vår

huvudsakliga ingång i kommunen. Det är dock vik-tigt att vi hittar andra ingångar, inte minst för att nåfram till kommunpolitikerna. Det är ju faktiskt full-mäktige som vart fjärde år ska fastställa handlings-programmet.

■ Kommer Räddningsverket att ta till sig Barn-säkerhetsdelegationens frågor? Vilka konkretauppgifter ser du i så fall att verket har på dettaområde?

– Vi har fått ett regeringsuppdrag att under 2004tillsammans med andra myndigheter och organisa-tioner belysa hur det samordnade ansvaret för barnoch unga kan bli en del av vår verksamhet. Det bety-der inte att vi ska ta över ansvar från andra, det hand-

lar mer om att vi ska samordna och vara pådrivande. – Jag ser barnsäkerheten som en naturlig del i vår

roll som säkerhetsmyndighet. Vi har redan ansvarför det nationella skadeförebyggande programmetoch skulle kunna bli en bra värdmyndighet för barn-säkerhetsfrågorna. Skulle det bli så förutsätter detatt vi får de extra resurser som krävs för uppgiften.

■ Räddningsverket profilerar sig alltmer som”Säkerhetsmyndigheten”. Kommer Räddnings-verket att byta namn?

– Nej, absolut inte! Räddningsverket är ett mycketstarkt varumärke, det ska vi slå vakt om. Även om viarbetar bredare i dag vore det dumt att byta namn,folk vet vad vi står för.

■ Frånsett internationella insatser har det enlängre tid varit ganska tyst om Räddningsverketi media. Är det en medveten policy att ligga lågt?

– Definitivt inte. Vi har genomgått en stor omor-ganisation senaste halvåret och det är möjligt attdet har påverkat. Jag vill att vi ska synas där det ärmotiverat. Vi har många verksamheter som är in-tressanta för media och där har såväl avdelnings-chefer som enskilda handläggare ett ansvar för attfrågorna kommuniceras.

■ Den nya lagen föreslogs heta ”lag om skyddmot olyckor som kan föranleda räddningsin-sats.” De sista fyra orden togs bort, enligt uppgiftför att det ursprungliga förslaget var för krång-ligt. Är det så att nya lagen egentligen är en lagsom är kopplad till räddningsinsatser?

– I kraven mot enskilda och kommuner begränsaslagen till sådant som kan föranleda räddningsin-

Christina Salomonson:

– Förebyggandeoch utbildningviktigast för oss

Nej, Räddningsverket kommer inte att byta namn till Säkerhetsmyndigheten eller någotannat.

Räddningsverkets generaldirektör Christina Salomonson avfärdar i den här intervjun despekulationer kring framtida namnbyte som förekommit. Hon slår också fast att olycksföre-byggande och utbildning är verkets två viktigaste kärnverksamheter.

Salomonson ger besked om vilka som är verkets viktigaste målgrupper, om tvärsäkerhetoch om hon vill fortsätta som Räddningsverkets chef när förordnandet går ut om två år.

– Vi ska aktaoss för atttrampa inpå andrasområden

IntervjuIntervju

13

sats. Viktigt är dock att kommunerna, när de beslu-tar om handlingsprogram och organisation, tydli-gare lyfter fram olycksförebyggande i ett bredareperspektiv. Kommunerna har en stor möjlighet attta ett helhetsgrepp kring säkerhetsfrågorna. Vad jaghittills hört är många också beredda att göra det iarbetet med handlingsprogrammet.

■ En ledande tanke med nya lagen ärmindre statlig detaljreglering. Ändåär detaljstyrning just vad Räddnings-verket beskyllts för, bland annat på Sirenens debattsidor. Hur ser du påden kritiken?

– Jag vill nog påstå att vi trots allt ger utväldigt få föreskrifter inom lagen omskydd mot olyckor och de riktar sig i förstahand till enskilda. Lagen innebär att kom-munerna blir mindre detaljstyrda än tidi-gare. Sedan är det viktigt att säga att de all-männa råden enbart är vägledande, manär inte skyldig att följa ett allmänt råd.

– Lagen ger kommunerna en stor handlingsfrihet,det är upp till kommunerna att våga ta det ansvaret.Hur många föreskrifter och råd vi ska ge ut är en av-vägning. Oavsett vilken nivå som vi lägger oss påkommer det att finnas de som tycker att vi ger ut förfå respektive för många föreskrifter och råd.

■ På vilket sätt kommer Räddningsverkets kun-der och målgrupper att märka av den nya orga-nisation som gäller i verket från årsskiftet?

– I den nya organisationen har vi lagt samman när-besläktad verksamhet. Det olyckförebyggande arbe-tet var tidigare utspritt på olika avdelningar. Nu får vi

ett effektivare resursutnyttjande och framför allt merenhetliga budskap utåt. Vi har även samlat tillsyns-frågorna under en hatt och det ska förhoppningsvismärkas utåt.

– Ett område vi måste bli bättre på är omvärldsana-lys, att ta reda på vad som verkligen är våra målgrup-pers förväntningar på oss. Vi ska vara lyhörda och blibättre på att ta tillvara signalerna från de vi samar-

betar med och vänder oss till. Här fyllerSirenen sedan länge en viktig funktion,men vi behöver etablera fler kanaler intill verket.

■ I en intervju i Sirenen nr 1/01 sa duatt Räddningsverket behöver bli merspecifikt när det gäller att sätta uppmätbara mål. Det finns ett mätbartmål om en tioprocentig minskning påbrandområdet åren 2002-2004, i öv-rigt nästan ingenting. Varför?

– Det är svårt att sätta upp mätbara mål.På många områden arbetar vi indirekt, bland annatvia utbildning. Vi äger inte åtgärderna på sammasätt som exempelvis Vägverket. Men vi kan bli bättrepå att sätta upp mätbara mål och jag kan erkänna attvi varit försiktiga i överkant.

■ Räddningsverket vill att centrumet för risk-och säkerhetsutbildning även i framtiden ska hafyra skolor. Är det realistiskt? Hur lång tid harcentrumet, i vars styrelse du är ordförande, påsig att visa rätt siffror?

– Beslutet vi tog för ett år sedan om fyra skolor stårfast. Däremot kan vi aldrig säga att detta kommer attgälla för evigt eftersom grundförutsättningarna kan

ändras. Med nuvarande förutsättningar och de ratio-naliseringar vi gjorde 2003 klarar vi fyra skolor.

– En av orsakerna till att vi valde att satsa på fyraskolor var ett tryck från marknaden att vi ska finnasrepresenterade regionalt över hela landet. Om våramålgrupper väljer att köpa utbildning på skolorna iregionen ökar det förstås möjligheterna att behållafyra skolor.

■ Är det lämpligt att Räddningsverket har entillsynsavdelning som utövar tillsyn över länssty-relser och kommuner inom lagstiftningsområ-den som verket ansvarar för?

– Redan i samband med förra omorganisationeninrättade vi en egen enhet för tillsyn och nu tar vi ste-get fullt ut och samlar all tillsyn i verket i en separatavdelning. Då tycker jag att man klarar den proble-matik som finns inbyggd i denna fråga. Jag menar attvi kan sopa framför egen dörr och jag har aldrig hörtatt Räddningsverket inte sköter tillsynen.

■ Ditt förordnande som generaldirektör går utår 2006. Då har du varit verkets chef i sex år ochveckopendlat mellan Stockholm och Karlstad. Ärdet något du kan tänka dig fortsätta med omförordnandet förlängs?

– Ja! Jag tycker att detta är ett roligt jobb och jag villgärna fortsätta om regeringen önskar det. Det är enspännande verksamhet med många engagerademänniskor. Vi arbetar med frågor som är viktiga förmånga, det känns helt enkelt stimulerande. Pendlan-det är inget problem, jag är ofta på resande fot till oli-ka delar av landet. Fördelen med tågresande är attdet ger mycket tid att läsa in mig på olika frågor.

Utfrågare: STIG DAHLÉN

Foto

: PER

WES

TERG

ÅRD

Tio snabbaTrapporna Hissen

Fisk Kött

Öl Vin

Bil Cykel

Kjol Byxor

Saab Volvo

Beatles Mozart

Expressen Aftonbladet

Färjestad Djurgården

Clinton Bush

– Det är upp till kom-

munerna att våga ta

ansvaret

Namn: Christina Salomonson

Yrke: Generaldirektör, Räddningsverket

Hemort: Stockholm, övernattningslä-genhet i Karlstad

Yrkesbakgrund: Studierektor och adjunkt 1986-89, generalsekreterare i Cykelfrämjandet 1989-91, general-sekreterare i Folk och Försvar 1991-96,departementsråd och chef för enhetenför civilt försvar på försvarsdeparte-mentet 1996-2000, sedan 1 juni 2000generaldirektör i Räddningsverket.

Fritidsintressen: Resa, läsa, bio. Utom-husaktiviteter som cykla, golfa, segling,långfärdsskridskor och skidor. Åkte ny-ligen Tjejvasan för fjärde gången.

Räddningstjänsten larmasallt oftare till trafikolyckor.

Sedan 1996 har en ökningskett med 62 procent.

– Räkna bort de falska au-tomatlarmen och trendenblir än tydligare. Då står tra-fikolyckorna för 20 procentav larmen, säger Tom Thörnpå Räddningsverket.

1996 kallades räddningstjän-sten till 7 530 trafikolyckor. Se-dan dess har antalet insatserökat varje år. Förra året larma-des räddningstjänsten 12 200gånger.

Det visar Räddningsverketspreliminära insatsstatistik för2003.

Och det beror inte på att an-talet olyckor ökat så drastiskt,utan att räddningstjänsten kal-las oftare.

– Bilarna har blivit styvare,svårare att öppna. Därför be-hövs oftare räddningstjänstenshjälp. Men vi ska också kommaihåg att bilarna därmed blivitsäkrare. Det är inte säkert attolyckan medfört personska-dor, trots att bilen måste klip-pas upp för att få ut männis-korna, säger Thomas Lekander,

statistiker vid NCO (Rädd-ningsverkets nationella cen-trum för erfarenhetsåterföringfrån olyckor).

MörkertalLekander säger att det i Vägver-

kets statistik noterats 15 000-17 000 trafikolyckor om åretsedan 60-talet. Men att man för2003 ser siffran öka till cirka18 500.

– Det beror på att ett nytt rap-porteringssystem tagits fram

som gjort polisen mer motive-rad att rapportera. Olyckornabehöver inte vara fler, snararevar mörkertalet högre förut.

För räddningstjänsten utgöri vilket fall trafikolyckor ett alltvanligare inslag, från 8,5 pro-

cent av insatserna 1996 till 13procent 2003. Och räknar vibort de falska automatlarmenär vart femte larm till en trafik-olycka.

Losstagning allt viktigareI statistiken över åtgärder vidtrafikolyckor kan man se attalla uppgifter har ökat i antal.

Losstagning har blivit en alltmer prioriterad kunskap inomräddningstjänsterna. Statisti-ken ger stöd för prioriteringen.Räddningstjänsterna gjorde625 fler losstagningar 2003 än1996. En ökning med 38 pro-cent.

Trafikdirigering vid olycka ärpolisens uppgift, men den harför räddningstjänsten ökatmed drygt 150 procent, ellernärmare 3 000 insatser, underde åtta senaste åren.

– Det speglar polisens ned-dragningar, konstaterar TomThörn.

Vid 2 200 trafikolyckor be-hövde inte räddningstjänstengöra några insatser alls, vidresten gjordes i genomsnitt treolika åtgärder per larm.

PER LARSSON

Sirenen Nr 2 • 2004Nyheter14

Åtgärder vid trafikolyckor1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003

Losstagning med:Enkla verktyg (muskelkraft) 835 852 871 813 1042 1058 1142 1170El/hydraul/motorverktyg 604 777 748 766 824 844 920 900Lyftkuddar 27 34 33 40 28 31 34 30Annan 159 165 138 120 117 164 155 150

Säkring av skadeplats:Skumutläggning 556 602 524 564 508 472 461 420Beredskap handbrandsläckare 2540 3210 3289 3844 4219 4785 5309 5500Stabilisering av olycksobjekt 279 378 391 423 479 597 668 770Batterifrånkoppling 3360 4016 4009 4552 5071 5474 5968 6000Annan 216 197 175 222 216 189 214 200

Övrigt:Trafikdirigering 1920 2463 2539 3044 3445 3899 4496 4900Rekvirering av extern bärgare 1081 1272 1048 1327 1315 1388 1611 1500Endast friläggning av vägbana 357 474 466 518 581 644 714 780Rensning av vägbana 3206 3833 3715 4066 4553 4928 5485 5700Sanering av drivmedel/olja 1038 1153 1178 1296 1430 1499 1615 1650Annan 445 351 290 346 383 384 434 400Inga åtgärder 1595 1349 1313 1394 1548 1837 2203 2200

Trafikolyckor växande uppgiftInsatsstatistik 2003

Foto: PELLES PHOTOVägarna är en allt vanligare arbetsplats för räddningstjänsten. Insatser vid trafikolyckor har ökat med 62 procent sedan 1996.

Sirenen Nr 2 • 2004 Nyheter 15

Olyckstyp 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 Olyckstyp saknas 815 51 39 17 1 1Brand i byggnad 13 255 12 290 11 166 11 186 10 826 10 981 10 735 11 200Brand ej i byggnad 17 417 18 677 10 844 14 374 14 546 14 724 16 263 18 200Automatlarm ej brand 30 924 32 036 29 248 31 656 31 913 33 736 34 101 32 700Förmodad brand/undersökn 7 323 8 158 7 565 8 271 7 778 8 583 8 888 8 500Falsklarm brand, uppsåtligt 384 391 442 457 445 427 358 350Trafikolycka 7 530 7 835 8 098 8 747 9 608 10 732 11 950 12 200Utsläpp av farligt ämne 2 451 2 008 2 061 2 245 1 970 1 910 1 709 1 600Drunkning/ - tillbud 525 610 484 556 526 544 568 550Vattenskada 2 000 2 394 1 528 2 129 1 851 1 782 2 067 1 700Stormskada 477 1 256 551 3 579 728 685 977 1 100Ras/skred 47 82 56 64 94 97 76 80Djurräddning 1 028 1 012 935 967 834 931 927 800Förmodad räddning 1 052 899 910 1 011 1 202 1 218 1 174 1 300Falsklarm räddn, uppsåtligt 67 75 79 71 76 87 70 70Statlig räddningstjänst 177 198 164 193 155 235 169 150Annan kommunal rä.tjänst 3 163 3 431 2 909 2 992 2 299 2 461 2 659 1 500Totalt 88 635 91 403 77 079 88 515 84 852 89 133 92 692 92 000

Objekt 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 Allmän byggnad 1 780 1 940 1 802 1 872 1 777 1 804 1 712 1 800Bostad 7 349 7 046 6 525 6 430 6 151 6 379 6 123 6 300Industri 1 350 1 428 1 310 1 355 1 369 1 294 1 274 1 250Annan byggnad 817 859 689 680 725 726 753 850Annat 1 032 848 720 705 676 640 716 850I det fria/ej angivit 927 169 120 144 128 138 157 150Totalt 13 255 12 290 11 166 11 186 10 826 10 981 10 735 11 200

Objekt 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 Flerbostadshus 3 501 3 311 3 165 3 230 3 354 2 900 2 778 2 700Villa 3 238 3 062 2 830 2 668 2 241 2 914 2 832 3 100Rad-/par-/kedjehus 217 279 232 219 208 208 184 150Fritidshus 393 394 298 313 348 357 329 350Totalt 7 349 7 046 6 525 6 430 6 151 6 379 6 123 6 300

Objekt 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 Brandobjekt ej angivet 1 844 825 134 92 48 17 13 15Papperskorg 325 361 298 350 426 442 394 430Soptunna 186 222 237 283 321 345 341 330Container 1 846 1 945 1 739 1 932 1 858 1 718 1 606 1 600Personbil 3 054 3 369 3 267 3 558 3 687 3 916 3 715 3 700Övriga vägfordon 421 506 525 631 669 664 679 630Tåg 43 43 56 42 32 37 50 30Fartyg/båt 81 99 57 84 79 73 83 100Flygplan 4 3 1 1 5 4 2Skogsmaskin 39 44 27 38 51 40 37 30Produktiv skogsmark inkl. hygge 722 1 143 176 670 400 476 922 840Annan trädbevuxen mark 2 414 2 857 736 1 962 1 755 1 669 2 637 2 800Ej trädbevuxen mark 3 180 4 608 1 595 2 097 2 553 2 686 2 931 4 700Annat 4 625 3 302 2 175 3 005 3 086 3 080 3 455 3 700

Antal Antal Snittdagar olyckor per dag

Påskhelgen 35 682 19,5Midsommarhelgen 14 455 32,5Julhelgen 21 557 26,5Nyårshelgen 14 290 20,7Alla andra dagar 2 471 62 503 25,3

Övriga bränder – objekt

Storhelger 1996-2002

Byggnadsbränder – objekt

Bostadsbränder – orsak

Bostadsbränder– objekt

Räddningsinsatser 1996-2003

Orsak 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 Orsak ej angiven 2 356 2 025 1 439 1 544 1 402 1 375 1 452 1 450Återantändning 58 80 48 59 55 47 55 80Anlagd med uppsåt 579 462 599 520 484 535 455 450Barns lek med eld 139 129 98 102 112 86 83 70Glömd spis 680 682 766 775 923 835 846 800Rökning 169 200 191 214 202 218 204 200Levande ljus 235 233 263 253 295 232 247 230Tekniskt fel 534 546 567 573 551 513 528 500Blixtnedslag 49 144 48 46 83 77 79 90Fyrverkerier 49 31 35 52 51 35 26 30Hantverkare 45 66 33 42 34 52 34 50Explosion 14 18 10 16 13 17 15 10Soteld 1 266 1 286 1 384 1 282 1 018 1 308 1 143 1 250Värmeöverföring 358 369 432 405 392 460 430 430Gnistor 160 183 185 145 169 159 149 200Självantändning 58 74 97 88 75 75 79 80Annan 600 518 330 314 292 355 298 380Totalt 7 349 7 046 6 525 6 430 6 151 6 379 6 123 6 300

– insatser vid trafikolyckor

– insatser vid byggnadsbränderAntal Antal Snittdagar olyckor per dag

Påskhelgen 35 1 274 36,4Midsommarhelgen 14 413 29,5Julhelgen 21 1 017 48,4Nyårshelgen 14 1 152 82,3Alla andra dagar 2 471 76 543 31,0

Färre bränder i lägenheterRäddningsverkets statistiköver åtta år visar inte på nå-gra stora förändringar.

Men en klar trend är attbränder i flerbostadshusminskar.

2003 var det 1 000 färre bo-stadsbränder än 1996, däravhade bränder i flerbostadshusminskat med 800.

Den stora förändringen tycksha kommit 2001. Kan det hamed brandvarnarkampanjer-na att göra? Malmö drog igångsin satsning 1999 och denspreds sen över landet.

– Brandvarnarna i sig hindraringa bränder. Men de kan havarnat tidigare så att rädd-ningstjänsten aldrig behövtlarmas. Förhoppningsvis är detockså så att de som skaffat ellerfått brandvarnare på köpet bli-vit mer medvetna, säger UlfLindén, Räddningsverket.

Många soteldarI villor fanns brandvarnare istörre utsträckning redan tidi-gare. Och där noteras ingenminskning. I stället har siffror-na vandrat upp och ner.

Siffrorna för villabränder på-verkas i högre utsträckning avantalet soteldar.

Det är noterbart att 20 pro-cent av alla bostadsbränder be-ror på soteld och att dessabränder över längre tid inte vi-sar tendens att minska.

Kan man inte påverka det?– Problemet är att vi inte rik-

tigt vet orsakerna till bränder-na. Vi måste skaffa oss merkunskap. Den nya lagen omskydd mot olyckor säger att in-träffade bränder ska utredas iskälig omfattning. Genom ut-

förligare insatsrapporteringskulle kunskapen om soteldar-na öka betydligt och därmedockså möjligheterna att före-bygga dem. Med den fördjupa-de brandskyddskontroll somska göras ökar också möjlighe-terna att i ett tidigt skede upp-täcka brister i tekniskt utfö-rande, drift och skötsel.

Nyår eldfängtDen separata statistiken överstorhelger är ingen rolig läs-ning när det gäller nyårshel-gen. 83,4 byggnadsbränderper dag jämfört med 31,0 un-der årets övriga dagar.

Fyrverkerier orsakar sanno-likt en del av larmen. Men UlfLindén vill inte hänga upp helaresonemanget på det.

– Även under julhelgen ärsiffrorna högre. Under denmörka tiden är vi hemma mer.Jag tror att man på samma sättkan se fler bränder under fre-dagar och lördagar än tisdagaroch onsdagar. Men sen är detockså så att under högtider,när det är fest, sker fler olyckor.Man har fler saker på gång, ärinte lika uppmärksam. Dessut-om spelar alkoholen in.

Resonemanget stämmer inpå midsommar, en helg då vivistas utomhus. Då är bränder-na färre än under året i övrigt,men trafikolyckorna i ställetavsevärt fler. Noterbart förmidsommarhelgen är att sön-dagen inte räknas in i statisti-ken.

En glädjande förändring äratt bränder orsakade av barnslek med eld successivt tycksminska.

PER LARSSON

Statistiken från 2003 är preliminär. Den bygger på 98 procent av det förväntade antalet insatsrapporter.

Sirenen Nr 2 • 2004Nyheter16

Lång väg till mångfald

I Storgöteborg jobbar 600 heltidsanställda brandmän.Ingen är kvinna och endast ett fåtal har invandrarbakgrund.Mångfalden inom räddningstjänsten tycks vara hopplöst långt

borta. – Vi jobbar med det dagligen, men det är lång väg att gå eftersom

vi måste börja med våra ungdomar, säger brandman Håkan Karls-son som blivit länken ut till verkligheten och Bernadottegymnasiet.

Skolan som ska ge räddningstjänsten draghjälp att på sikt skapaen mångkulturell arbetsplats.

– Kläm åt med låren och låthänderna glida, hojtar brand-man Håkan Karlsson där uppefrån tredje våningen.

Men Murat Dedemen, 18, harredan dunsat ner i tjockmattannere i vagnhallen. Kort därefterkommer Charlotte Johansson,17.

– Häftigt! Bara att åka ”uni-versums längsta” stång gör detnästan värt att satsa på brand-mannajobb, säger hon lättad.

Charlotte och 14 andra eleverfrån Bernadottegymnasiet harså kallat mentormöte på Frö-lunda brandstation för att få eninblick i brandmannens var-dag. Programmet för dagen äratt titta på och testa utrust-ning, prata med brandmän ochfysa.

Bernadottegymnasiet är enså kallad uniformsskola däreleverna vill satsa på en framtidinom räddningstjänsten, poli-sen, kustbevakning, tullverketeller försvaret.

Skolan prioriterar mångfaldoch har en elevfördelning medlika många killar som tjejer, 30procent har invandrarbak-grund.

Räddningstjänsten i Storgö-

teborg har samarbetat medBernadottegymnasiet i fyra år.

Håkan Karlsson är en av trementorer som jobbar halvtidmed att vara ”bryggan” mellanskolan och räddningstjänsten.Som mentor vägleder och stöt-tar han ungdomarna, han synsi skolan, är med på friluftsda-gar, överlevnadsläger och imars är han en av ledarna förskolans vinterutbildning iJämtland.

– Vi försöker öppna rädd-ningstjänstens dörrar. Vi hop-pas att de här ungdomarna skabli intresserade av yrket ochvälja utbildningsväg så att deom några år dyker upp sombrandmän här hos oss, sägerHåkan Karlsson.

Speglar inte samhälletDet långsiktiga målet är atträddningstjänsten i Storgöte-borg ska bli en mångkulturellarbetsplats.

– I framtiden ska det varasjälvklart att få sökande frånhela samhället till vår organisa-tion.

Göteborgsbranden sattefingret på problemet. Rädd-ningstjänsten i Göteborg sak-

nade naturliga kontakter medde invandrartäta delarna avsamhället.

– Efter brandkatastrofen varbehovet stort att komma ut iskolorna och möta ungdomar-na och lyssna på deras sanningom vad som hade hänt. De lita-de inte på oss. Första gångenåkte jag nästan på stryk av enung elev. Han hade mist kom-pisar i branden och det fannsen utbredd föreställning omatt vi inom räddningstjänsteninte gjort vad vi kunnat, berät-tar Håkan Karlsson.

– Men vi lyckades vända atti-tyderna och jobba tillbaka för-troendet genom att träffa väl-digt många ungdomar och fåmöjlighet att förklara vår san-ning. Det var väl också då vi in-såg att vi måste titta in i våregen organisation, hur speglarvåra styrkor samhällets sam-mansättning? Inte särskilt bra,menar han.

Polis eller brandman?Den här tisdagen sitter Muratpå bänken, näsan rinner ochhan känner sig hängig. Ett tio-tal elever fysar med brandmän-nen, handboll och innefotboll.

– Helst vill jag bli polis menjag kan även tänka mig att blibrandman. Jag gillar kamrat-skapet, tanken på att man lik-som har en extra-familj. Attman gör en viktig insats för an-dra människor och att man ärute och rör på sig mycket. Jagskulle inte vilja inte sitta på enkontorsstol mellan åtta ochfem, säger Murat som går an-

dra året på skolan.Han blev inte särskilt förvå-

nad när han fick veta att de all-ra flesta bränder i Göteborg äranlagda.

– Tyvärr ägnar sig en del ung-domsgäng åt att förstöra ochelda och räddningstjänstenmåste åka ut på en massa onö-dig skit. På nåt sätt skulle jagvilja göra en insats, man kanske

Sokaina Amezeane, 17, och Adam Ringarp, 16, går första året påBernadottegymnasiet. Båda är överens om att de vill ha ett an-svarsfullt jobb i framtiden. – Jag har alltid velat bli polis. Men jagkan också tänka mig brandman. Det här är en liten skola och manfår mer hopp inför framtiden. I högstadiet gav man upp hoppet näringen hade tid att bry sig om hur det gick i skolan, säger Sokaina.

Elva meter stång. Charlotte Johansson, 17, går på Bernadotte-gymnasiet för att hon vill bli officer. – Men jag tycker det är bra attman får veta hur det funkar även i andra uniformsyrken, som ex-empelvis räddningstjänsten. Jag vill nog hålla fler dörrar öppna.

– Jag träffade en schysst polisnär min pappa fick hjärtinfarktoch hamnade på sjukhus. Se-dan dess har jag velat bli polis.Men jag kan även tänka migbrandman, jag gillar kamrat-skapet och att man inte vet vadsom ska hända om fem minu-ter, säger Murat Dedemen, 18.

Sirenen Nr 2 • 2004 Nyheter 17

kunde informera mer, sägerhan och ger ett exempel:

– Förra veckan ryckte Frölun-dastationen ut på en brand, detvar en massa rök i en trappupp-gång. Nästan samtidigt fickdom larm om en trafikolyckamed två fastklämda personer ien bil. Då fick en annan stationsom ligger längre bort åka dit. Itrappuppgången visade det sigatt några ungar hade gjort rök-bomber av pingisbollar. Manfattar ju att konsekvenserna avbus kan bli väldigt tråkiga, me-nar Murat.

Var skoltröttMalin Andréasson, 18, går an-dra året på Bernadottegymna-siet:

– Jag tycker det är en bra ut-bildning för jag var lite skol-trött efter högstadiet. Dethandlar inte bara om att sitta iskolbänken och plugga. Vi ärute och rör oss mycket i verk-ligheten och lär oss om olika

yrken. Sen har vi mycket läger,friluftsliv och sport.

– Jag vill bli polis eller brand-man. Jag vill kunna hjälpamänniskor, rädda liv, göra ensamhällsinsats, nåt viktigt ochmeningsfullt. Här verkar detsom om ingen dag är den an-dra lik och det gillar jag. Senkanske inte lönen är den bästa,men jag tycker det är viktigareatt trivas med arbetet, sägerMalin och fortsätter:

– Sen kan det säkert ocksåvara ett skitigt och tufft jobb.Man får se mycket otäckt, ochhur jag klarar det vet jag ju intei dag.

Efter gymnasiet ska hon göralumpen. Sen kan hon tänka sigatt söka den 2-åriga SMO-ut-bildningen, Skydd mot olyck-or, i Skövde.

Krossar fördomarVarje termin gör åtta eleverfrån skolan en praktikveckainom räddningstjänsten.

– Gensvaret är väldigt positivtäven ute bland arbetslagen.Många har förutfattade me-ningar om invandrarungdo-mar. Det är kul när de faktisktfår möta motiverade ungdo-mar och efteråt kan säga ” domdär var ju riktigt trevliga”, sä-ger Håkan Karlsson.

Från ledningen har man utta-lat att mångfaldsarbetet är ettprioriterat område i förbundet.

– Risken med mångfaldsar-bete är att det stannar vid enmassa fina ord på papper. Menjag tycker att det satsas resur-ser på det här, att vi är på vägatt lyckas med vår ambition.Men visst skulle vi kunna varaännu mer aktiva i vår strävanatt knyta kontakter med invan-drarföreningar, skapa fler mö-tesplatser i invandrartäta om-råden och synas mer ute i sam-hället, anser han.

KATARINA SELLIUS

BernadottegymnasietBernadottegymnasiet hjälper räddningstjänsten, Försvarsmakten,Polismyndigheten, Kustbevakningen och Tullverket med rekryte-ring av grupper de annars har svårt att nå.Skolan prioriterar ungdomar med behov av studiemotivationsamt ungdomar med invandrarbakgrund och flickor. Skolan är kommunal och har 100 utbildningsplatser.Utbildningen är en treårig specialutformad gymnasieutbildningsom bygger på samhällsvetenskapsprogrammet. Ämnena idrottoch hälsa samt kropp och själ är grundstenar i utbildningen. 34 elever tas in varje år.

Bernadottegymnasiet ärden mest sökta gymnasieut-bildningen i Göteborg.

Men toppbetyg ger ingensäker plats. Det krävs andrakvalifikationer – som till ex-empel en dröm om att blibrandman.

– Det är jätteroligt att vi harmånga sökanden, sex elever tillvarje plats. Men vi vill inte baraha dem med högst betyg, vi villge alla en chans att söka hit. In-tagningen sker genom skriftli-ga och muntliga intervjuer ocheleverna ska helst ha ett intres-se för uniformsyrkena, sägerbiträdande rektor Johan An-dersson.

Bernadottegymnasiet är endel av det stora Katrinelunds-gymnasiet. Skolan ligger påSkånegatan, lägligt placeradmitt emellan räddningstjän-

sten i Gårda och polishuset.Skolan har ett nära samarbe-

te med de fem uniformsmyn-digheterna och ett av skolanssyften är även att spegla övrigasamhällets sammansättning.

– Vi är en liten skola och det,tillsammans med satsningenpå mångfald, är vår styrka. Påen större skola försvinner ele-verna. Vi har bara 100 elever,en klass i varje årskurs. Varjeelev syns – på gott och ont. Detär en trygghet, samtidigt somdu inte kan smita undan, me-nar Johan Andersson.

– Om man har handuppräck-ning första terminen vill 70procent bli polis. Troligen föratt det är det mest bekanta yr-ket. Men den bilden förändrasefterhand, i takt med att de fårinblick även i räddningstjän-sten, kustbevakningen, tullenoch försvaret.

– Ska vi behålla vårt förtro-ende på lång sikt så måste vispegla hur samhället ser utäven inom vår verksamhet.Därför måste vi få in flerkvinnliga medarbetare ochinvandrare i organisationen,säger Åke Jacobsson, chefför räddingstjänsten i Göte-borg.

– Tyvärr har intresset från dessagrupper hittills varit minimalt.Vi måste förändra bilden avvårt yrke och trots att jag gärnaskulle vilja se snabba resultatså ser jag att vårt samarbetemed Bernadottegymnasiet ärmycket positivt.

Satsningen i Göteborg skases på lång sikt.

Men varför vidtas inga di-rekta och kraftigare åtgärdernär det gäller att få in under-representerade grupper iräddningstjänsten?

– Det är möjligt att det be-hövs fler åtgärder. Olika typerav kvinnoprojekt har exempel-vis aldrig diskuterats här. Jagkan inte svara på varför, men

det har aldrig kommit uppmed någon tyngd. Vi försökerta del av de kvinnoprojekt somgenomförts på andra håll. Delshoppas vi på att den nya SMO-utbildningen ska släppa ifrånsig kvinnliga brandmän inomnågra år, dels är min bedöm-ning att vi måste börja medungdomarna och påverka de-ras bild av räddningstjänst, sä-ger Åke Jacobsson.

– Vi hoppas på ett trendbrottefter 2005, men har det inteskett något 2007 måste vi ta tagi det här på något annat sätt.

– Sen är det inte helt lätt attbara säga att vi ska rekryterafolk med invandrarbakgrund.Det finns så många definitio-ner på det och vi frågar intefolk var de kommer ifrån. Jagvill hellre kalla det kulturkom-petens, vi bör ha en god känslaför dem vi ska hjälpa. Dethandlar om människor somhamnar i den värsta situationde någonsin varit i, och dåkommer vi in i deras liv. Då kanvi inte generalisera utan vimåste kunna förstå individen.

Bernadottegymnasietett populärt val

Åke Jacobsson

Hoppas på trendbrottmed ungdomarna

Foto: KATARINA SELLIUSÖveröst av frågor. Känns det som om man har feber när värmen stiger över kroppsvärmen? Är rull-bandstestet jätteansträngande? Har man specialstövlar? Frågorna haglar över Håkan Karlsson närgymnasieeleverna Charlotte och Gabriel provar larmställ på Frölunda brandstation.

Malmös projekt för att få kvinnli-ga brandmän ska pågå i två år.Det är ingen hemlighet att sats-

ningen motarbetats av vissa brandmänsom inte ens ville ge tjejerna chansen.

– Det finns några få som ser det somsin livsuppgift att förhindra projektet.Men min uppfattning är att de flestatycker det här är jättebra, säger rädd-ningschefen Ken Henningson.

Och efter ett år har fyra av de sex tjej-erna redan klarat alla formella krav föratt kunna anställas.

Ledningen är imponerad av utveck-lingen, tjejerna själva poängterar att deblivit mycket väl mottagna på skiftla-gen.

– Det var mycket snack innan. När viväl kommit ut i skiftlagen har det funge-rat mycket bra, säger Lina Zabkar.

– Jag trodde att jag skulle trivas, menkanske inte så bra som jag gör. Det varlättare att bli accepterad än jag trodde,säger Anna-Karin Malmgren.

– Felet var att brandmännen inte bjödsin innan projektet startade. De kändesig överkörda, och det förstår jag, sägerCarina Sundell.

Missar i planeringenDe problem tjejerna nämner är av prak-tisk karaktär på en tidigare enkönad ar-betsplats, exempelvis att tvingas gå ge-nom killarnas omklädningsrum för attkomma till träningslokalen.

– Vi har löst detta genom att knacka.Det är inte längre något problem, sägerSara Olsson.

Det finns också synpunkter på att detvarit missar i planeringen av utbild-ningen. Erling Johansson hänvisar tillatt man i ett sent skede fick revidera pro-jektplanen.

– Vi hade tänkt att tjejerna skulle gåfjärde terminen av den nya brandman-nautbildningen på Revinge och fickförst klartecken från Räddningsverket.

Det ändrades till ett nej strax innan tjej-erna kom hit och vi fick snabbt ändra ut-bildningen.

Som manliga brandmänTjejprojektet startade i mars förra året.Efter grundutbildning på Malmös öv-ningsanläggning jobbade tjejerna ute iskiftlagen under sommaren. Under hös-ten genomfördes en ny utbildningspe-riod med rökdykning och losstagning,därefter arbete på skiftlagen igen. Nupågår en ny utbildningsperiod, blandannat om risker i hemmen.

De fyra tjejer som klarat alla formellakrav går som fullvärdiga vikarier när deär ute på skiften.

Och det är på skiftlagen de vill vara,istället för att arbeta i projektet.

– Jo, det är precis som med manligabrandmän. Men det fungerar inte sålängre, man måste ha en grund att ståpå, säger Erling Johansson.

”Varvet” inget problemGemensamt för tjejerna är att de är in-tresserade av fysisk träning.

”Varvet” är ett begrepp i Malmö, förvissa den viktigaste bekräftelsen på omman klarar att jobba som brandman.”Varvet” är ett fystest, en bana där åttaarbetsrelaterade moment görs i en följd.Kravet är att klara banan på 7,37 minu-ter. Många trodde det skulle stoppa tjej-erna.

– När de började och var ovana vidmomenten låg de på 8,30-11,30 minu-ter. Nu har alla klarat tiden, säger ErlingJohansson.

Tjejerna har visat att de kan, och där-med dödat förutfattade meningar.

Carina Sundell har jobbat som del-tidsbrandman, är nu tjänstledig frånjobb som lärare i brand och räddningvid skolan Revinge.

– Men det var brandman jag ville blifrån början.

Sara Olsson har jobbat som restau-rangchef, läst religionshistoria och eko-nomi på universitet. Det kan tyckas vä-sensskilt mot att vilja bli brandman.

– Kände helt enkelt att jag ville göranågot mer meningsfullt. Räddnings-tjänst och ambulans lockade.

Vill anställaProjektet ger en mer gedigen teoretiskutbildning än Malmös brandmän tidi-gare fått. I höst är det meningen att tjej-

erna ska gå den 15 veckor långa brand-mannautbildningen som sjunger på sis-ta versen.

Och räddningschefen Ken Henning-son väntar på att anställa kvinnligabrandmän.

– Problemet är att vi inte har några le-diga tjänster att erbjuda. Men när vi fårdet är min ambition att erbjuda tjejernajobb, säger han.

PER LARSSON

Skiftbyte i Malmö

Foto: BO NYSTRANDTjejerna i Malmö vill jobba på skiften, inte i projekt. Och så fort det blir jobb ledigavill chefen gärna anställa dem.

De vill ut och jobba, hugga i.– Vi vill inte vara ett projekt. Vi vill vara

med de andra, på skiftlagen, säger Lina Zab-kar.

– Tjejernas utveckling har varit fantastisk.Om vi vetat det hade vi genomfört projektetpå ett år, säger brandmästare Erling Johans-son.

Foto: BO NYSTRANDSnart redo för uppgiften. Fyra av sex i Malmös projekt för att få kvinnliga brandmän har klarat alla formella krav för anställning. Carina Sundell, Kristina Morin, Sara Olsson,Anna-Karin Malmgren, Lina Zabkar och Emma Danielsson trivs bäst när de får jobba i utryckningsstyrkorna.

Sirenen Nr 2 • 2004 Nyheter 19

Dödsolycka påskyndade inköp av värmekamerorFörra våren dog en brandman under insats i Norrköping.

Nu har räddningstjänsten köpt in två värmekameror att an-vända vid rökdykning.

– Det har varit på gång tidigare, men olyckan skyndade på in-vesteringen. Vi kände att något måste hända snabbt, säger Jör-gen Larsson vid räddningstjänsten.

Norrköping valde handburna kameror som kostade 113 000kronor styck.

– Kameran väger drygt 1,2 kilo och den kan hängas i bältet närden inte används. Fördelen med den här kameran är att det intebehövs en extra rökdykare.

Jörgen Larsson säger att brandmännen, som nu utbildas i an-vändandet, är nöjda med kameran.

– Kameran kan vara ett komplement på flera sätt. Men vi serden framförallt som ett hjälpmedel vid livräddande insatser.

Broprojekt för Räddningsverketi AfghanistanRegeringen har beslutat att Räddningsverket ska genomföra ettutbildnings- och brobyggnadsprojekt i Afghanistan.

I april reser fyra anställda vid Räddningsverket till området. Åtta broar ska byggas. De fyra första monteras under ledning

av Räddningsverket, samtidigt som UNOPS, FN:s inköpsorgani-sation, och afghansk personal utbildas för att själva bygga deåterstående.

Projektet kostar 12,5 miljoner kronor och finansieras av Sida. – Återuppbyggnaden av vägnätet är mycket viktig för utveck-

lingen i Afghanistan, säger försvarsminister Leni Björklund.– Det är viktigt för att underlätta för katastrofinsatser och flyk-

tingåtervändande och spelar en avgörande roll för handel ochekonomisk tillväxt.

Efter alla turer – det blir ett losstagningsmästerskapJodå, det blir ett mästerskap i losstagning, eller ”Räddning tra-fikolycka” som tävlingen kallas.

Sirenen berättade i förra numret att tävlingarna ställts in ochatt Räddningsverket, av juridiska skäl, dragit sig ur som medar-rangör.

Men 7-8 maj blir det tävlingar i Falkenberg. Bakom arrange-manget står privata företag. Tävlingarna blir en förberedelse förVM i England 21-25 juni.

Men ett viktigt syfte med tävlingarna är att utbyta kunskaper,färdigheter och erfarenheter kring räddning i vid trafikolyckor.

I samband med tävlingarna kommer även flera seminarier attgenomföras. Mer information finns på www.hpsab.se

Färre dödsbränder i NorgeNorge visar till skillnad från Sverige en klart nedåtgående trend idödsbrandstatistiken. 2003 dog 56 personer, de två föregåendeåren dog 65 respektive 64 personer.

Siffrorna för förra året innebär alltså en rejäl minskning. Dettatrots att antalet utryckningar till bränder inte minskat. 2 900 ut-ryckningar till byggnadsbränder 2003, varav 1 600 i bostäder, ärpå samma nivå som året innan.

23 000 brandvarnare på ett brädeFörsäljarna av brandvarnare gnuggar händerna sedan alltflerkommuner, bostadsbolag och andra börjat inse värdet av dennabilliga livförsäkring. Ett exempel är Örebrobostäder som be-stämt sig för att byta ut/installera brandvarnare i alla sina lägen-heter. Därför har Örebrobostäder begärt in anbud på inte min-dre än 23 000 brandvarnare.

– Det gör vi på grund av bränder och tillbud under senare åroch att många lägenheter har gamla brandvarnare. De nya vi nuska sätta upp är funktionella i cirka tio år, säger K-G Forsberg påÖrebrobostäder till Nerikes Allehanda.

Gamla ”meddelanden” upphävdaRäddningsverket beslutade 12 februari att upphäva samtligameddelanden som publicerats i serierna ”Statens brandinspek-tion – meddelanden” och ”Meddelande från statens brand-nämnd”. I första hand beror det på inaktuella hänvisningar tillgammal lagstiftning.

Tretton procent av befolk-ningen har sådana hörsel-skador att de inte kan höraett vanligt brandlarm.

Nu finns ett brandlarmsom även varnar de mednedsatt hörsel.– Det här brandlarmet fungerartvärt emot dagens brandlarmsom bygger på högfrekventaljud, förklarar Karl Kobusinski,uppfinnaren i Norrköping, somutvecklat det hörbara larmetför hörselskadade, kallat VibsoSpecialsiren.

Larmet har ett nytt larmljudsom bygger på en speciell mixav lågfrekventa ljud, 100, 200,300 och 500 Hz, samt en bland-ning mellan olika ljudvågor.

– Har du en hörselskada hardu ändå förmågan att upplevaden här typen av störande, låg-frekvent ljud. Ljudet skapar vi-brationer i väggar och inventa-rier som förstärker upplevelsenav ljudet.

– Den nya brandlarmssirenenär också ett bra komplementför personer utan hörselned-sättningar. Ljudet har förmå-gan att tränga igenom väggar

och dör inte inom ett begränsatrum, vilket vanliga larmsirenergör, menar Kobusinski som fåtthjälp av Linköpings universitetatt hitta exkt rätt ljud.

Larmet testas nu på två stäl-len i Norrköping, Elite GrandHotell och på Tegelgårdens äl-dreboende.

– Vårt skräckscenario är enbrand där inte alla hinner ta sigut, säger hotellchef Krister Er-iksson, som försett tio hotell-rum med det nya brandlarmet.

Larmet beräknas kosta 1 000-1 300 kronor per enhet.

Många svenskar har alltsåhörselnedsättningar som göratt de inte kan höra när larmetgår.

– Av dessa är drygt en halvmiljon personer i yrkesverksamålder. Hörselnedsättning kaninte bara ses som ett problemför äldre människor utan är iallra högsta grad också ett pro-blem för personer i yrkesverk-sam ålder. Statistik visar ocksåatt hörselnedsättning är ettväxande bekymmer och att alltfler människor drabbas av det-ta, säger Karl Kobusinski.

Mette Lindahl Olsson påRäddningsverkets enhet för be-byggelse och miljö ser positivtpå den nya uppfinningen:

– Det nya larmet är en stor ny-het, det finns inget liknande påmarknaden tidigare. Det är braatt det finns olika system somkompletterar varandra när detgäller utrymning vid brand.Det är sällan det satsas på svagagrupper i samhället och det härär riktigt bra.

– Men det här brandlarmet äringen ersättning för de brand-larm som i dag krävs enligt gäl-lande regelsystem, utan ska sessom ett komplement.

KATARINA SELLIUS

Larmet som även når hörselskadade

Nya varselkläder snart här

Efter en lång process finns nurekommenderade varselkläderför arbete på trafikolycksplats.

En samverkansgrupp med re-presentanter för Räddningsver-ket, Socialstyrelsen, Rikspolis-styrelsen, Arbetsmiljöverket ochVägverket har utarbetat rekom-mendationer för varselvästar.

Det finns en väst för var och

en av de tre blåljuskategorier-na. Räddningsverket och Soci-alstyrelsen kan enbart ge ut enrekommendation till kommu-nerna, Rikspolisstyrelsen däre-mot kommer att ta in uppgif-terna i sitt uniformsreglemen-te.

Västarna uppfyller kraven isvensk standard SS-EN 471 –

Skyddskläder med god synbar-het (varselkläder).

– Gruppens målsättning äratt kunna skicka ut rekommen-dationerna med skisser, förkla-rande text och kravspecifika-tion före sommaren, säger An-ders Wiik, som är Räddnings-verkets representant i samverk-ansgruppen.

Foto: BIRGER MARKUSSONDe nya varselvästarna visas av (från vänster) Per Kindberg, Morgan Palmqvist och Mattias Alfredsson.

2.07. Är det någon som slår det? Annars heter Sveriges längsta brandman Ove Antonsson och jobbar på räddningstjänsten i Lysekil.Han är ett huvud högre än hatthyllan med hjäl-marna i vagnhallen. Och nästan två huvuden hö-gre än sina brandmannakollegor.

– En fördel är väl att man når längre än an-dra. Vi har en skylift som är 22 meter hög.

Och med mig i korgen når vi drygt 24 meter,säger Ove Antonsson, 42.

Är det krångligt att vara så lång?– Det är inga större hinder. Men

många trodde inte jag skulle bli lång-varig inom kåren med min längd. Detkan ju vara lite trångt och bökigt attkrypa i labyrinter och öva rökdyk-ning.

Men det går tydligen.

Förutom den där gången när hangick utbildning på räddningsskolan

i Skövde. Då fastnade han i en böj.

– Vi övade i varma rummet ochskulle krypa i rör med krökar. Jag fastnade

på ett ställe. Det var becksvart och hett, pani-ken var inte långt borta. Ropade på kompisenbakom att trycka på allt han hade, och dåkom jag loss till slut. Ryggen fick sig en smäll.

– Men under insats har det aldrig varit nå-got problem att vara lång.

Får adrenalinkick2.07 långe Ove Antonsson har varit deltids-brandman i 17 år och har inga tankar påatt lägga av.

– Jag tycker det är roligt och jag vill göraen samhällsinsats. Jag får fortfarande dendär adrenalinkicken när larmet går ochdet är 200 knyck. Tappar jag den känslanhoppar jag nog av jobbet, men det har

inte hänt ännu. Dessutom är vi ett gott gäng.

Till vardags jobbar han som maskinoperatör vidföretaget G & M i Lysekil. Ett företag som tillverkarlivsmedelsförpackningar i plåt och aluminium.

Larmstället förlängdesVar fjärde vecka har han beredskap hela dygnet. Närpersonsökaren larmar är det bara att släppa allt förhänder för att fem minuter senare sittautryckningsklar i släckbilen. Insatsstyrkan består av1+5, sammanlagt är man ett tjugotal deltidare påstationen i Lysekil.

– Kläder kan vara ett bekymmer. RB90-byxornavar helt klart för korta. När vi beställde nya larm-ställen Brage Intruder så de fick jag specialbeställaoch lägga på några decimeter på längden. Nu är denästan lite för långa, men hellre det.

För att hålla sig i form och skona ryggen, springerhan på rullband och går regelbundet till massörsom knådar nacke och rygg.

– De andra kör mycket bollsport, men det är ingetför mig. Inte ens basket!

KATARINA SELLIUS

Sirenen Nr 2 • 200420

2.07Ove vinner i längden

Foto: KATARINA SELLIUSOve har inga problem att nå hjälmen. Han är huvudethögre än hatthyllan.

Isracing är inte för fegisar.Och då är Per-Olof ”Posa” Serenius så långt

från det epitetet man kan komma. Den 56-årige brandmannen från Gävle kör just nu sin27:e VM-serie.

Vid de två första deltävlingarna i Ryssland

var ”Posa” långt ifrån pallplats. I stället notera-des han för en vådlig vurpa vid en av tävlingar-na och fördes till sjukhus. Läkare kunde kon-statera att svensken var ordentligt blåslagen,men i övrigt oskadd.

Och därmed körde han igen dagen efter.Assen i Holland,13-14 mars, och Berlin i Tysk-

land, 20-21 mars, är de två tävlingar avslutan-de tävlingarna i årets mästerskap.

”Posa” gasar än

UppslagetUppslaget

Gladiatorerna är ett av destora publiknumren i TV4.

I en av huvudrollerna i år:Niklas Öqvist, brandman iKarlstad.

– Det är jobbigt att se ochhöra sig själv på TV. Menspännande, säger Niklas.Utmaningen är att matchaPlexus, Zeke och de andragladiatorerna.

Den som lyckas kan bli TV-stjärna av bara farten.

Och det är inte ovanligt atten brandman finns med istartfältet i Gladiatorerna.

Niklas Öqvist, 27, kom insom reserv.

Nu har han final i sikte. Därstår en bil och väntar på se-graren.

– En kul tävling. Man får tai och smälla på ordentligt,inte minst i gatloppet.

Niklas var en av mångapresumtiva utmana-re till TV-program-met.

– Det var uttagningpå fyra orter, 40 kil-lar och 40 tjejer påvarje ställe.

Löpning, styrka och smi-dighet testades. Det var rep-klättring, chins beep-test.

Niklas blev reserv.

– Men de sa att det inte ärsäkert att jag är sämre än deandra för det.

Det visade han i TV 7 febru-ari.

Skada Niklas lyckaEn skada på en av utmanarnablev Niklas lycka. Han fickhoppa in när två grenar åter-stod, förvaltade ledningenoch gick vidare till semifinal.

Och på den vägen är det.

När Niklas ser tävlingarnapå TV har han distans till dethela, inspelningarna gjordesi oktober.

– Då var det nervöst somtusan. Jag är inte van kame-ror och så mycket publik. Detvar 1 800 på läktarna.

Därför lovade han sig självunder inspelningarna att al-drig mer ställa upp. Men denståndpunkten har Niklas re-viderat.

– Jag söker igen om pro-grammet fortsätter.

Är tävlingarna jobbiga?– Det är tuffare än det ser

ut på TV. Dessutom blev mankall efter varje gren och se-dan var det dags för ett rejältadrenalinpåslag igen. Ettprogram tog fyra-sex timmaratt spela in. Visst blev jag sli-ten.

Niklas har tidigare ägnatsig åt ishockey och fotboll pålägre nivå. Förra året tog hanbrons-medalj i TCA (toug-hest competetitor alive) vidWorld Police and Firegames.

Men det främsta måletfinns på jobbet vid rädd-ningstjänsten i Karlstad. Därär Niklas om inte reserv, så

vikarie. Han hop-pas att det snarttreåriga vikariatetska förvandlas tillfast tjänst.

PER LARSSON

Flera brandstationer har av lokalaföreträdare utnämnts till landetsminsta.

Det gäller inte byggnaden i Lindes-berg.

– Men kanske är det landets äldsta ioriginalskick, säger räddningschefenZamo Kristensson.

1973 byggdes brandstationen ochden ser alltså likadan ut i dag.

Används den?

– Nja, som konsthall. Men det är baranågra gånger om året.

Räddningstjänsten har önskemål omatt få öppna ett eget museum i lokalenoch skrev ett brev till kommunstyrelseni ärendet.

– Men då vaknade kulturknuttarna.

Kulturförvaltningen har intresse av attbehålla byggnaden. Det lär bli en dis-kussion mellan förvaltningarna.

Under 1860-talet drabbades Lindes-berg av tre stadsbränder, och kanskeskyndade det på ett bygge av brandsta-tion.

1871 hölls allmän rådstuva om attuppföra ett spruthus och ett våghus(polisstation) vid stadens torg. Beslutom byggnation togs och i slutet av året

lades ett förslag som skulle kosta 2 350riksdaler att förverkliga.

Men bygget blev uppskjutet till i mars1873, då lämnades ett nytt kostnadsför-slag på 5 800 riksdaler. Den gången blevdet verklighet.

1896 organiserades en elitkår i Lin-desberg.

– Föregångaren till borgarbrandkårenoch sedermera deltidskåren. Lindesbergvar faktiskt första landsortsstad somhade en elitkår med namngivna perso-ner, säger Kristensson.

Även det gamla polishuset är bevarat.Det hyser i dag turistbyrå och ett café.

Sirenen Nr 2 • 2004 Uppslaget 21

Är det här Sveriges äldsta brandstation?

Foto: ROLF KARLSSON, BILDMAKARNAZamo Kristensson är intresserad av att inrätta ett brandkårsmuseum i den gamla brand-stationen. Och han vill gärna också veta om stationen från 1873 är landets äldsta bevara-de. Hör av dig till Sirenen om du kännner till någon äldre.

Från reserv till TV-stjärna

Foto: TV4Final i sikte. Gladiatorerna är fredagsunderhållning för många. Enav årets favoriter är Niklas Öqvist, brandman i Karlstad.

Två steg långt och ett stegbrett.

Så skriver Lasse Kallin, Åkers-berga, om spruthuset han fickse intill hembygdsgården i Vox-na Bruk, Hälsingland.

En form av brandstation hardet måhända fungerat som, detförtäljer inte historien. Menknappast någon kan ha satt sinfot inne i huset. Åtminstoneinte raklång.

Spruthuset ser mer ut som enstörre hundkoja

Ungefär lika liten i golvyta, cir-ka två kvadratmeter, är en gam-mal brandstation i Lessebo,som vi tidigare presenterat.Den användes minsann sombrandstation fram till 1950-ta-let och är ännu i täten som lan-dets minsta.

Brandkoja?

Foto: LARS KALLINTur att inte 207 cm Antonssonjobbar här.

Har du läst RÄV-skallet?I det här numret av RÄV-skallet...

Tja, så kunde det blivit. Det var ett av för-slagen när tidningen du har i näven skulledöpas 1986.

260 namnförslag kom in. RÄV var tänkbarförkortning för Räddningsverket, och den

idén använde flera.Andra minnesvärda förslag var: Rävsaxen,

Skyddsängeln, Bläckfisken, Fara å Färde,Räddaren i nöden, Värna Folket och VårtVärn, samt Tre små grisar (med undertiteln”Ingen rädder för vargen här”).

Fler brandmän i TVBrandmän i Sundsvall blir ”TV-

stjärnor”, förmodligen i höst.Under en månad följde två repor-trar livet på brandstationen. Resul-tatet blir en dokumentär i TV4 somspeglar arbetet på stationen rättupp och ner. Inspelningen koncen-trerades i huvudsak till ett skift.

Nyheter22

I mer än två år har tonvismed däck legat på botten iMalmö industrihamn efteren släckinsats.

Efter en segdragen tvistslår Miljödomstolen fast attföretaget Däck Rec ska sane-ra efter branden och där-med ta upp däcken senastsista mars.

Att det var räddningstjän-sten som slängde i däcken,saknar därmed betydelse.

Sirenen har tidigare berättatom tvisten beträffande ansvaretför att ta upp däckresterna iMalmö industrihamn efterstorbranden på återvinningsfö-retaget Däck Rec AB hösten2001.

– Det här känns skönt. Enligtmiljöbalkens bestämmelser ärdet företaget, och därmed densom åstadkommit skadan, somska stå för saneringen och intesamhället, säger Måns Krook,en av räddningsledarna.

– Domslutet betyder att viäven fortsättningsvis kan ge-nomföra räddningstjänstinsat-ser utan att riskera att vi måstestå för kostnaderna för sane-ring och återställning, såvida viinte själva förorsakar skador ge-nom felaktiga beslut eller åt-gärder.

Bakgrunden är att räddnings-

tjänsten lämpade brinnandedäckmassor i hamnbassängenoch sög upp förorenat släck-vatten i syfte att minimera såvälde ekonomiska som de miljö-mässiga konsekvenserna vidbranden. Bedömningen gjor-des att branden inte gick attsläcka på annat sätt. Miljöför-valtningen och länsstyrelsensmiljövårdsenhet gav klarteck-en. Det gjorde även ägaren avhamnen – under förutsättningatt däcken plockades bort efter-åt.

Ingen ville ta upp däckenProblemet uppstod senare näringen ville ta upp däcken, ett ar-bete som beräknas kosta enhalv miljon kronor.

Två månader efter brandengav miljönämnden däckföreta-get ett föreläggande om attsamla upp gummit. Man åbero-pade miljöbalkens bestämmel-ser och menade att den ned-smutsning som blivit ett resul-tat av branden måste betraktassom utsläpp från verksamhe-ten.

Däckfirman överklagade be-slutet till länsstyrelsen medmotiveringen att det inte var fö-retagets idé att dumpa däcken ivattnet och att det därmed inteheller ska behöva stå för sane-ringen.

Länsstyrelsen gav företageträtt och menade att det i sam-band med branden inte vardäckfirman som utövade sinverksamhet i den mening somavses i miljöbalken.

– Klargörande domMiljönämnden i Malmö över-klagade länsstyrelsens besluttill miljödomstolen, som i de-cember 2003 meddelade attlänsstyrelsens beslut upphäv-des. Detta beslut överklagadeDäck Rec AB till Miljööverdom-stolen, som dock inte gav någotprövningstillstånd.

Miljödomstolens dom stårdärmed fast och innebär att fö-retaget måste ta upp däckres-terna från hamnbassängen se-nast sista mars i år.

– Att brandkåren i sambandmed bekämpningen av bran-den är den som slängt däckres-terna i hamnbassängen saknarbetydelse i sammanhanget. Do-men klargör tydligt att verk-samhetsutövaren enligt miljö-balken är skyldig att tillse attbalkens regler inte åsidosättsoch att verksamheten bedrivsså att miljöbalkens syften upp-fylls, säger Måns Krook och fort-sätter.

– Det troliga är att företagetäven får betala tömningen av decisterner där släckvattnet förva-

rades. Den notan på 50 000 kro-nor har räddningstjänsten re-dan betalat, men vi kommer attkräva företaget på de pengarna,liksom ytterligare 50 000 kro-nor som ägaren av släckvatten-cisternen ligger ute med.

Inte automatisktPer-Olof Wikström, jurist vidRäddningsverket, säger:

– För kommunal räddnings-tjänst är detta en viktig dom.Om länsstyrelsens tolkning

stått fast hade risken varit att vifått räddningstjänster som intevågat vidta vissa åtgärder vidräddningsinsatser, av rädsla föratt dra på sig höga kostnaderför saneringsarbeten i efter-hand.

– Men domen innebär inte atträddningstjänsten automatisktfår fribrev från saneringsarbete.Särskilt inte om det sker otillåt-na ingrepp vid en insats.

KATARINA SELLIUS

Viktig miljödom

Företaget måstebetala sanering

Foto: PATRICK PERSSON Miljödomstolen slår fast att det är företagets skyldighet att sane-ra efter gummibranden då brinnande gummimassor dumpades ihamnbassängen i Malmö. Att det var räddningstjänsten som släng-de däcken i vattnet, saknar betydelse.

Merparten av de som bor inärheten av de svenskakärnkraftverken saknar fun-gerande varning inomhusom en olycka skulle inträffa.

– Det är otillfredsställan-de. Så fort som möjligt bördet köpas in och delas utnya varningsmottagare tillalla, säger Erik Bern, Rädd-ningsverket.

Räddningsverket har i samrådmed Strålskyddsinstitutet ge-nomfört regeringsuppdragetatt lämna förslag till och beräk-na kostnaderna för framtidavarningssystem runt de sven-ska kärnkraftverken.

Systemet för inomhusvarningska kunna varna åretrunt- ochsommarhushåll, företag och in-stitutioner inom den så kallade

inre beredskapszonen runtkärnkraftverken, vilket innebäromkring 45 000 hushåll i lan-det. Området kring Barsebäckär störst med runt 25 000 hus-håll inom zonen.

Riksdagsbeslut finnsDet finns ett riksdagsbeslut påatt varningen av allmänhetenska vara heltäckande.

– Det är den inte i dag. Bristenär att inte alla har fungerandemottagare. Problemet är attden gamla RDS-mottagaren(Radio Data System) som dela-des ut till två tredjedelar avhushållen för några år sedanför att ersätta telefonlarmet, al-drig fungerat riktigt bra. Denär opraktisk, äter batterier ochtjuter när batterierna är slut,säger Erik Bern.

Resultatet har blivit attmånga mottagare står undan-stoppade utan att göra någonnytta.

Sedan 2003 finns en nyut-vecklad varningsmottagaremed klockradiofunktion ochladdningsbara batterier. Denstartar automatiskt vid ett larmoch ställer in sig på kanal P4,där varningsmeddelanden blirupplästa. Den har delats ut tillcirka 15 000 abonnenter kringBarsebäck och Oskarshamn.

– Mottagaren fungerar bra ochhar hög acceptans bland folk.

16 eller 33 miljonerRäddningsverkets förslag är attskaffa ett tillräckligt antal avden nya typen av mottagareoch dela ut dessa så fort sommöjligt.

Kostnaden har beräknats tillmellan 16 och 33 miljoner kro-nor, beroende på om planernapå att stänga Barsebäck ge-nomförs.

– Vi har undersökt flera alter-nativa tekniska lösningar. Menmed tanke på att det tagit elvaår av investeringar och utveck-lingsarbete att få fram ett fun-gerande system, ser vi varkenekonomiska eller operativa för-delar med andra system, sägerBern.

Det nuvarande RDS-systemetberäknas ha en livslängd på 15år.

KATARINA SELLIUS

Tusentals runt kärn-kraftverken saknar larm Nätverk för bättre brandskydd

inom EU. 26-27 februari disku-terades frågan i Bryssel och sexrekommendationer presente-rades. Gensvaret blev positivt.

I första steget handlar det omatt bilda ett nätverk mellan cen-trala myndigheter inom EU, iSveriges fall Räddningsverket.Där har Björn Albinson varit på-drivande. Albinson har för öv-rigt lett hela projektet. Blandannat har uppgifter från tret-ton länder sammanställts.

Följande sex rekommenda-tioner presenterades:• Nationella brandförebyggan-de program med mätbara mål.• Lokala brandsäkerhetspro-gram inriktade på olika grup-per.• Statistikprogram med ökadinriktning på förebyggande.• Årligt erfarenhetsutbyte.• Vardagsolyckor, där rädd-ningstjänstens erfarenheterkan översättas till andra områ-den i samhället.• Nätverk med experter.

EU-nätverkför ”brand”

Sirenen Nr 2 • 2004 Nyheter 23

Våren 2004 reser tre brand-män från Zelenogradsk i rys-ka Kaliningrad för att prakti-sera en vecka på Öland.

Två personer från räddnings-tjänsten på Öland och en kom-munpolitiker besökte redan ioktober Kaliningrad. De kundedå ta sig en titt på en av sinagamla brandbilar, en Volvo N7från 1976. Våren 2002 togsdenna glänsande röda trotjä-naren i operativ tjänst i Zeleno-gradsk, en gåva inom ramen förde båda Östersjökommunernasvänortssamarbete.

I Zelenogradsk har den gamlaVolvon blivit brandstationensstolthet:

– En utmärkt brandbil, snabboch effektiv, berömmer chefenför räddningstjänsten i Zeleno-gradsk, Stanislav Ivanovitj Tsij-okalo.

– Ingen av våra andra tre gam-la brandbilar av sovjetisk mo-dell är ens tillnärmelsevis likabra som den svenska.

Volvon blev dock stående ihöstas när vattentanken drab-bades av en spricka.

– Problemet är våra vägar.Alla gupp och ojämnheter. Ensvensk brandbil är inte kon-struerad för att klara sådana

usla vägar, säger Tsijokalo.

Leif Petrovitj Sörman

Gammal Volvo stoltheten på brandstation i Kaliningrad

Sjöräddningssällskapet hartagit fram en helt ny typ avräddningsbåt. En vattensko-ter som kan arbeta i allavatten och alla väder.

Idén har hämtats från Ha-waii.

– Båtens utmärkande egenska-per är dels möjligheten attmycket snabbt och enkelt taombord personer i vattnet utanstor fysisk ansträngning, delsmöjligheten att operera vidgrundbrott, bland stenar, vidrev och klippor, förklarar An-ders Jönsson, operativ chef vidSjöräddningssällskapet.

Båtens unika egenskaper harskapat en ny kategori blandsällskapets räddningsfarkoster– delfinklassen. Det vill säga enbåttyp som kan användas i oro-liga vatten där andra båtar intekan verka utan allvarliga risker,där man annars vore hänvisadtill helikopter med ytbärgare.

Sjöräddningssällskapet på-började hösten 2001 ett arbetetillsammans med industride-signer Fredrik Falkman att ut-veckla en modern däcksbåt förSjöräddningssällskapets 20-meter-kryssare.

– Vi har använt oss av erfaren-heter från surfräddning på Ha-waii där vattenskoter medräddningssläde används. Det

har vi vidareutvecklat. I somras sjösattes den sven-

ska prototypen, som kallas Re-scue runner, och nu producerasen serie med de fem första bå-tarna. Kostnaden för däcksbå-ten kommer att hamna på om-kring 300 000 kronor.

– Den lämpar sig väl för exem-pelvis kommunal räddnings-tjänst och livräddning utmedbadstränder, men även vid stör-re fartygsolyckor ute till havs,säger Jönsson.

– Intresset för båten är stort.Vi har redan fått flera förfråg-

ningar, både i Sverige och inter-nationellt.

Vid helikopterflottiljen påSäve har startats en insamlingtill minne av de sex arbetskam-rater som i höstas förolyckadesvid en helikopterolycka. I sam-band med Båtmässan i Göte-borg nåddes målet för att kun-na införskaffa en första båt somska bära namnet Oskar Anders-son efter den värnpliktige yt-bärgare som omkom. Målsätt-ningen är att totalt samla inpengar till sex båtar.

Haverikommissionen efterlyserbättre redskap för tunga lyft Bussolyckan i Ängelsberg i januari 2003 har utretts av Haveri-kommissionen. Sex människor omkom vid olyckan och ytterli-gare ett 40-tal personer skadades. Väglaget var halt och förarentappade kontrollen över bussen, som körde av vägen och välte.

Att olyckan fick så svåra konsekvenser berodde delvis på attpassagerarna inte var bältade utan slungades runt i och ut urbussen.

För att få loss fastklämda passagerare användes luftkuddar föratt lyfta bussen. Detta var ett tidsödande arbete, varje lyft kräv-de dessutom pallning med löst trävirke för att säkra bussen idet nya läget.

Det tog två timmar att få loss alla passagerare. Med anledningav detta rekommenderar Haverikommissionen Räddningsver-ket att utveckla bättre metoder och redskap för tunga lyft. Manföreslår även Räddningsverket att överväga att bygga upp regio-nala depåer med utrustning för tunga lyft med räddningstjänst.

Lag på brandsäkra cigaretterDanska Beredskapsinfos nyhetsbrev berättar om en ny lag somkan bli ett genombrott i arbetet med att förebygga dödsbrän-der. Delstaten New York i USA har beslutat att cigaretter skavara godkända ur brandsäkerhetssynpunkt.

Meningen är att cigaretten ska slockna av sig själv om rökarenslutar dra bloss. Syftet med lagen är att komma till rätta med demånga bränder i hemmen, som uppstår då rökare somnar ifrånsina cigaretter.

Lagen träder i kraft i juni och cigarettproducenterna jobbar numed att utveckla de brandsäkra cigaretterna.

Rent praktiskt delas cigaretten in i fyra delar, där varje del av-skiljs med ett brandhämmande papper. Om inte rökaren drarett rejält bloss vid en sådan passage, slocknar helt enkelt ciga-retten av sig själv.

New York är först i världen med att kräva brandsäkra cigaret-ter, men flera andra delstater är på väg att följa efter.

Försäljningsställen som säljer icke-godkända cigaretter efter 1juni riskerar att få böta 1 000 dollar.

Brandmän tränar QigongNu tar brandmän till kinesiska träningsformen Qigong. Tidning-en TM Räddningsmedicin berättar om hur lag 1 på Jägersro-sta-tionen i Malmö använder Qigong. Laget ingår i ett försökspro-jekt som ska få brandmän att stressa av.

– Brandmän har en förhöjd puls, inte bara vid larm. Ständigtförhöjd puls ger inte kroppen möjlighet att självläka och där-med riskerar en del människor att gå med ständig värk och stel-het, säger träningskonsulten Patrik Johansson till tidningen.

En kvart om dagen påstås räcka för denna variant av fysträningpå arbetstid. Garanterat mindre skaderisk än innebandyn!

22 miljoner för oljeutsläppFörra året betalade Räddningsverket ut 22 miljoner kronor i er-sättning till kommuner som haft kostnader för räddningsinsat-ser eller sanering efter oljeutsläpp.

Högsta ersättningen fick Sydöstra Skånes räddningstjänstför-bund med 19,5 miljoner kronor.

Det var utsläppet efter Fu Shan Hai som orsakade de storakostnaderna för oljebekämpningen.

Simrishamns och Ystads kommuner fick för samma insats 667 000 kronor respektive 556 000 kronor.

Även Gotland och Trelleborg fick ersättningar.Kommunerna får ersättning för den del av kostnaden som

överstiger ett halvt basbelopp, som förra året var 19 300 kronor.

Farligt gods-bladet nu på nätetRäddningsverket har i många år gett ut Farligt Gods-bladet ipappersform. I bland annat besparingssyfte blir Farligt Gods-bladet i fortsättningen ett elektroniskt nyhetsbrev.

För gratis prenumeration: Gå in på Räddningsverkets hemsida,välj ”prenumerera på nyhetsbrev”, www.srv.se

Temadag om värmekamerorVärmekamera vid räddningsinsats. Under den rubriken arrange-rar Räddningsverket en temadag på skolan i Skövde 6 maj.Räddningsverket och några räddningstjänster kommer att pre-sentera sina erfarenheter från arbete med värmekameror vidrökdykning. Dessutom kommer olika typer av kameror att de-monstreras. Vill du veta mer om temadagen, kontakta Lars Eng-ström på Centrum för risk och säkerhetsutbildning i Skövde, tel0500-46 40 73.

Sjöräddning enligtHawaii-modell

Foto: SJÖRÄDDNINGSSÄLLSKAPETIdén kommer från Hawaii. Sjöräddningssällskapet har tagit framen modern räddningsfarkost, en däcksbåt av vattenskoter-modellsom tar sig fram i svår sjö och i grunda vatten.

Foto: LEIF PETROVITJ SÖRMANZelenogradsks brandchef Stanislav Tsijokalo poserar vid Volvontillsammans med de tre besökarna från Öland, Carl Gunnar Nels-son, Mörbylånga samt kommunpolitikern Thomas Aronsson ochAnders Torkelsson, Borgholm.

Sirenen Nr 2 • 2004Utbildning24

Brandmännen i Malmö avlägger nume-ra prov enligt högskolemodell på ar-betstid.

– Det är första gången vi ställer exa-minationskrav i egen utbildning, sägerbrandmästare Erling Johansson.

Målet är att alla brandmän under treår ska internutbildas i skydd mot olyck-or.

För att möta nya krav både i lag och utbild-ning har Malmö satsat hårt på kompetens-utveckling i skiftstyrkorna.

En utbildning i sex delar, över sex-sju ter-miner, ska ge befintlig personal liknandeutbildning som de nya eleverna i Skyddmot olyckor (SMO) på Räddningsverketsskolor.

– Minst. Vår personal får speciell utbild-ning i den nya lagen, det får de inte på sko-lan, säger Erling Johansson.

Arbetet sker enligt självstudier och på ar-betstid. Varje skiftstyrka är en studiegrupp.

Sirenen träffade en av styrkorna på cen-trala brandstationen.

– Jag var negativ från början. Men jag sit-ter i båten och jag ror åt rätt håll, sägerbrandman Anders Gustafsson.

– Det är positivt att få utbildning, det tror

jag de flesta tycker, säger Marcus Malm-berg.

– Det är som alltid. Även om inte alla gil-lar det från början så gör ändå alla sitt bäs-ta i slutändan, säger Torbjörn Pettersson.

Inledningsvis höjdes kritiska röster motatt brandmännen tvingades ställa den var-dagliga utbildningen åt sidan. Nu har för-sta steget i utbildningen genomförts.Brandmännen konstaterar att de haft pro-blem att kunna närvara vid alla föreläs-ningar, studierna har helt enkelt avbrutitsav larm. De hade sex veckor på sig och kla-rade uppgiften på 23 arbetstimmar.

Studiesättet stor omställningMen den stora omställningen är studiesät-tet, att själva söka kunskap enligt PBL-me-toden (problembaserat lärande). De tillhörden generation som är vana lärarledda lek-tioner.

– Jag hade lärt mig mer på kortare tid omvi haft en lärare, säger Marcus Malmberg.

– Att vi ska kunna lagen ser jag som ensjälvklarhet. Men det är tveksamt om dettaär det mest effektiva sättet. Med vägledarehade jag kommit längre. Dessutom kundejag bara närvara på 40 procent av sittning-arna, säger Attila Jensen.

– Tror det är meningen att vi ska genom-föra det här en och en. Men vi är inte vanadet. Det blir också egna tolkningar somkan bli fel. Vi borde ha handledare, sägerAnders Gustafsson.

Ni kanske har ändrat er efter några ter-miner?

– Förhoppningsvis går det bättre redan inästa steg.

Flera har också känt att bristande data-kunskaper hämmat dem.

– Jag fick hjälp av kollegor, på egen handhade jag inte klarat det, säger brandmästa-re Rolf Jönsson.

Utryckningspersonalen fick introduk-tion av lärare från Revinge. Vid examen ivarje steg ska skriftlig rapport lämnas en-ligt högskolemodell och en redovisninggöras. Lärare från Revinge övervakar exa-minationen.

– Brandmännen har skött det här mycketbra. Alla blev godkända i första steget. Re-dovisningarna gjordes på många olika sätt,med hjälp av datapresentationer, rollspel,presskonferenser, säger Erling Johansson.

Malmös utbildningssatsning kostar 2,5-3miljoner kronor och görs inom befintligaekonomiska ramar.

PER LARSSON

Malmös internutbildningger inte SMO-examen.

Men brandmännen kanläsa vidare, om de har rättbehörighet.

Facket i Malmö ställde kravetatt brandmännen formellt skages samma kompetens someleverna på SMO-utbildningen.Det ansåg också arbetsgivaren.

– Det är en ambitiös an-strängning som Malmö gör.Synd att Räddningsverket inteköper det, säger Attila Jensen.

Hans-Olov Uhlman, Revinge,förklarar varför brandmänneninte kan få SMO-examen:

– Vi anordnar inte kursen ochkan därmed inte examinera.

HögskolebehörighetBrandmännen i Malmö vill habehörighet att gå vidareutbild-ning även efter 2009, då över-gångsperioden för Räddnings-verkets nya utbildningssystemtar slut. Men behörigheten haringet med SMO-examen attgöra.

– Ett av behörighetskraventill vidareutbildningen ärgrundläggande högskolebehö-righet. Den får inte eleverna ge-nom SMO-utbildningen, den ärett krav redan när de ansöker,säger Lena Brunzell på Rädd-ningsverkets centrum för risk-och säkerhetsutbildning.

För brandmän anställda ikommunal räddningstjänstföre 1 juni 2004 gäller:

Undantag från kravet pågrundläggande högskolebehö-righet fram till 1 juni 2009

(övergångsperioden). Därefterkrävs nämnda behörighet.

Grundläggande högskolebe-hörighet kan bland annat vara:

■ Avgångsbetyg från gymna-sieskolans två och tre-åriga lin-jer med betyg i svenska ochengelska i minst två årskurser.

■ Slutbetyg från gymnasie-skolans program med minst 90procent godkända betyg.

■ Minst 25 år gammal, ha fyraårs yrkeslivserfarenhet och be-tyg i engelska A och svenska Bfrån gymnasiet.

Brandmän med rätt behörighet kan läsa vidare

Drygt 1 300sökte till höstintaget1 319 vill gå SMO-utbildningen(Skydd mot olyckor) till hösten.Åtta procent av dem är kvinnor.

1 mars var sista ansöknings-dag till höstintaget av den två-åriga SMO-utbildningen.

1 319 har sökt till de 150 ut-bildningsplatserna, åtta sökan-de till varje plats. Av dem är103 kvinnor, det vill säga åttaprocent.

- Även den här gången kom-mer det att krävas höga betygför att komma in på utbildning-en. Svårast blir det att slå sig inpå de skolor som har flest sö-kande, eftersom urvalet frånoch med nu sker per skola, sä-ger Irén Andersson, CRS, Cen-trum för risk- och säkerhetsut-bildning.

Flest, 433 personer, har i för-sta hand sökt till skolan i Ro-sersberg. 379 personer har sökttill Skövde, 319 har sökt Re-vinge och 185 har sökt till sko-lan i Sandö som första alterna-tiv.

Omkring 1 juli ges besked tillde som blivit antagna till ut-bildningen.

Förutom via broschyrer ochannonser i tidningar, har SMO-utbildningen denna gång ocksåmarknadsförts i Radio Rix.

Dags för anmä-lan till vidare-utbildningDet är nu dags för kommuner-na att anmäla behov av utbild-ning inom det nya vidareutbild-ningssystemet.

Utbildningarna startar hösten2004 och vänder sig till anställ-da inom kommunen som arbe-tar med säkerhetsarbete, tillsynoch kommunal räddnings-tjänst.

Sista anmälningsdag är den19 mars.

Det nya vidareutbildningssys-temet inom RäddningsverketsCentrum för risk- och säker-hetsutbildning har kommit tillför att förse kommunerna mednödvändig kompetens för attbedriva säkerhetsarbete i enlig-het med Lagen om skydd motolyckor.

Vidareutbildningssystemetbestår av tre program: Sam-hällsinriktat säkerhetsarbete,Räddningstjänst samt Tillsynoch olycksförebyggande verk-samhet.

Ny katalog om vidareutbildning

En kurskatalog med utbudet ividareutbildnningssystemetfinns att beställa från Rädd-ningsverkets publikationsser-vice. Se Nyutgivet på sidan 38.

Foto: PER LARSSONStuderar på arbetstid. Brandmännen i Malmö läser skydd mot olyckor med krav på intern examen. Att själv söka kunskap, utan lärare, ärovant tycker Rolf Jönsson, Conny Lindberg, Tommy Stenfell, Marcus Malmberg, Magnus Erlandsson och Anders Gustafsson.

Examinationskrav påMalmöbrandmännen

25Sirenen Nr 2 • 2004

Varför behövs standardrutiner, ut-bildning och övning för höjdarbete?

Av tre enkla skäl. För att alla ska kunna:

– förhindra olycksfall,– följa lagen, samt– använda enkel och påbyggbar

utrustning.Det låter självklart, men är det

långtifrån överallt i Räddningstjänst-sverige. Därför handlar Sirenens räddningsskola den här gången om metod- och säkerhetsgrunder, tips på övningar och viktiga kom-ihåg vid höjdarbete.

När ställs räddningstjänsten inför höjdarbete? Vanligtvis i två situationer: vid håltagning på tak och larm om sot-eld. Det handlar om höjdarbete via ste-gar eller höjdfordon. Till detta kommer mer ovanliga larm om olyckor och nöd-situationer i höga eller djupa byggnads-

verk och på besvärliga platser som klip-por, grottor och liknande.

Utvecklingen går mot kvalitetssäkring av utbildning på höjd och normering av utbildningen för instruktörer.

Grunden för en bra och säker insats är en hållbar och utbyggbar utrustning, säkerhetsplan för höjdarbete och natur-ligtvis återkommande övningar.

Inventera behovenSå här kan en organisation i den egna kåren byggas upp:

1) Inventera behov och riskobjekt i släckområdet. Finns master, vindkraft-verk och andra höga byggnader? Risker i naturen? Övrigt?

2) Inventera behovet av utrustning, titta på användningsområdena – de styr linlängder och val av materiel. Utrust-ningen ska minst innehålla ett fallsäk-ringssystem eller ett stödsystem, utifrån hur man ser på riskerna i området.

3) Skaffa enkel basutrustning som kan användas till mer och annat än enbart taksäkring, och som kan byggas ut vid behov.

4) Fundera på metoder/standardruti-ner för olika typer av höjdarbete. Dessa ska finnas nedskrivna i en säkerhetsin-struktion.

5) Utbilda och öva! Motivera medar-betarna att använda skyddsutrustning-en och övervinna det merarbete som det innebär.

Kräver mycket utbildningAvancerad bårräddning och rappelle-ring kräver mycket utbildning och öv-ning. Det är heller inget att ge sig in på med enbart taksäkringsutrustning.

Låg larmfrekvens, förhållandevis få övningstillfällen och varierande intres-se för området gör att det kan vara svårt att upprätthålla de kunskaper som krävs

för en acceptabel säkerhetsnivå.Men alla kårer behöver inte ha en så-

dan specialitet. Mindre enheter med övergripande region- eller länsansvar, specialutbildade av godkänd instruk-tör för räddning från höga höjder som exempelvis vindkraftverk och master, är ett bra alternativ.

De som ansvarar för höghöjdsarbe-te i respektive kommun bör inventera var närmaste specialresurs inom rädd-ningstjänsten finns och etablera per-sonkontakter.

Basutrustning – taksäkringsset• Selar, RB 90 eller separat sittsele/

helsele, beroende på om det gäller stödutrustning eller fallskydd (varie-rar med risk och situation). Stöd-utrustning innebär sittsele, undvik bälte. Fallskydd omfattar helsele och falldämpare.

• Rep i 20-25-meterslängder (riktvärde beroende på objekt). Använd statiska kärnmantelrep/kevlarrep (de senare är värmetåliga) dimension 10 -11 mm. Arbetslina, säkringslina etc.

• Nedfirningsdon beroende på belast-ning

• Ett antal karbiner med säker låsning: HMS, quicklock eller skruvkarbiner

• Storkrok• Repsnöre, statiskt rep 5-8 mm i dia-

meter, kan i nödfall användas vid kor-

tare förflyttning längs taklina, säkra verktyg med mera

• Bandsling, färdigsydda med tillräck-lig längd för sekundärsäkring

• Bandsling för verktygssäkring, 1,5 meter• RepsäckAll utrustning ska ha EN-norm. EN-

normen bekräftar att utrustningen kla-rar de krav som ställs.

Arbete från höjdfordonTänk på att det ska vara enkelt att fästa taksäkringsutrustningen vid utsteg från korg. Vid beställning av nytt fordon tänk igenom antal och placering av fä-stöglor. Diskutera med tillverkaren var det är lämpligt att sätta dessa så att sä-kerhetssystemen inte påverkas vid be-lastning.

Tänk på att räckvidden på många steg-bilar är kort, placera fordonet rätt i för-hållande till arbetsuppgift.- Vid arbete från korg, stående på ar-

betsplattformen, bör det vara tillräck-ligt att fästa ett block med låsfunktion för säkert arbete

- Om du tar en längre tur på taket: an-vänd taksäkringsset

- Taksäkringssetet ska finnas stationärt i korgen

- Vid arbete från korg placera denna lågt mot takytan, använd som glid-skydd vid utsteg

- Om räckvidden inte är tillräcklig an-vänd korgen som hög fästpunkt

Kom-ihåg – taksäkring:• Infästningsvinkel (vinkeln mellan två

infästningspunkter vid arbetslinans förankring) får aldrig överstiga 120 grader. Större vinkel ökar dramatiskt belastningen på linan

• Alla på taket ska sitta fast. Se till att infästningspunkten är så rakt över ar-betsstället som möjligt. Arbeta aldrig ensam

• Planera för borttransport och upp-lagsplats för losstaget material.

• Det kan bli livsviktigt att kunna ta sig ned snabbt. Ha alltid reträttvägen klar

• Slå alltid en knop i änden av taklinan. Om linan inte når hela vägen ned kan annars sista biten av nedfirningen gå obehagligt snabbt.

• Säkra alltid verktyg• Säkerställ radio- eller ögonkontakt

med räddningsledaren• Ta hänsyn till förhållanden som va-

rierar med årstid, tid på dygnet, vä-derlek, taklutning, brandbelastning, byggnadskonstruktion.

Säkerhet vid höjdarbete

Foto: HANS GRÖNLUNDBårräddning. Om möjligt firas den skadade ner till lägre nivå. Går inte detta måste båren hissas; för att den enkelt ska kunna tas över en klippkant behövs då en linförhöjning/tripod.

Sirenens Räddningsskola

26 Sirenen Nr 2 • 2004

Bårräddning och rappelleringBårräddning• Det är viktigt att få med sig så mycket

nödvändig utrustning som möjligt fördelad på de som ingår i styrkan. Tänk igenom hur sakerna är packade i olika väskor och säckar utifrån mini-mistyrka 1 + 4.

• Vilken är bästa vägen upp? Lokali-sera!

• Hur högt är det? En avståndskikare är till hjälp för att beräkna höjd och replängder.

• Väl uppe: Var finns säker förankring? Primära och sekundära infästnings-punkter.

• Kontakt med och status på den/de nödställda?

• Rigga första linorna för att snabbt få ut en sjukvårdsman.

• Kontrollera samband! Använd helst handsfree-utrustning.

• Medan sjukvårdsmannen firas ned: börja ställa för bårfirning.

• Bårräddaren gör sig klar.• Säkringsman kontrollerar sjukvårds-

mannens säkerhet. • Bårräddaren tar sig ned till platsen.• Under tiden byggs ett separat linspel

för att vid behov hissa båren.• Målsättningen är att om möjligt fira

den skadade ner till lägre nivå för omhändertagande och vidare trans-port.

Räddning av kamrat/nödställd• Vid kamraträddning kopplas den

nödställde till räddarens sele via ett sling, eller räddningsblöja till den som inte har egen sele.

• Håll slinget så sträckt som möjligt, minskar fångrycket

• Kapa den nödställdes lina med sär-skild sax

• Håll benen runt personen• Fira ned• Tänk på att söka kontakt, var nära och

förklara vad som görs för att minime-ra oro och obehag.

Räddning ur stege/mast• Klättra förbi den nödställde, gör in-

fästning högre upp• Säkra med en firningslina, säkrings-

lina och ett därför avsett spel till den nödställde

• Använd räddningsblöja där egen sele saknas

• Ge nödvändig första hjälp, nackkrage, kedväst etc.

• Om nödvändigt kapa stegpinnar för att underlätta urtagning

• Hissa den nödställde uppåt, koppla bort spelet

• Om nödvändigt ta den nödställde på utsidan av masten, lättare att fira ner

Kom-ihåg, rappellering- Glöm inte egen säkerhet, dubbla linor,

fallskydd där så erfordras- Ta med rätt utrustning, tänk efter före- Öva på handgreppen i de olika meto-

derna

Exempel på kringutrustning- Ett antal längre linor, beroende på den

egna riskbilden- Godkända hjälmar, med lampor- Ett antal sling i olika längder till in-

fästningar mm.- Karbiner, block och replås samt flera

nerfirninsdon- Linförhöjning- Bår av lämplig typ- Komradio med hands-freefunktion- Räddningsblöjor, – tänk på att skaffa

olika storlekar

- Tång eller sax, för att kapa lina- Spel för hissning av nödställd

Suspension traumaEn allvarlig skaderisk och komplikation som på senare tid alltmer uppmärksam-mats i samband med olycksfall och rädd-ning på höjd är suspension trauma. Kort kan fenomenet beskrivas som plötsligt uppträdande yrsel, illamående och kort därefter medvetslöshet och död hos per-soner som blivit hängande passiva i sele och lina.

Orsakerna är sannolikt cirkulationssvikt genom avsnörning av benen i selen och stillasittande som ger minskad genom-blödning i kroppens vitala organ.

Att lämna en medvetslös person häng-

ande i selen kan leda till att denne avli-der.

Är personen vid medvetande ska han eller hon uppmanas att trampa med och röra benen för att få igång muskelaktivi-tet och blodcirkulation.

När den drabbade räddats ur sin belä-genhet ska fortsatt uppmärksamhet rik-tas mot komplikationer till följd av sus-pension trauma: chock, hjärt-/njursvikt, andnings- och cirkulationsproblem.

Öva arbete på takÖva för att:– bli väl förtrogen med utrustningen– behärska olika arbetsmetoder– bli motiverad att använda utrustningen.

En övning på ett höstfrostigt tak ger

argument för att använda skyddsutrust-ningen. Eller en genomgång av situatio-ner och tillbud när det lika gärna kunde ha gått riktigt illa. Hur skulle vi ha gjort istället? Diskutera hur tillbud kan före-byggas

Öva håltagning på tak och soteld. In-ventera lämpliga övningsplatser. Ställ i ordning som för ett verkligt förhållan-de:

Hur tar vi oss upp? Var finns säkra in-fästningspunkter? Hur når vi dit?

Placera till exempel en plåtklädd last-pall på taket för håltagning.

Var ska losstaget material placeras på marken?

Utför håltagning, avsluta med utsteg och självnedfirning.

Foto: EVA-LENA LINDBÄCKÖva i vägslänter. Metoder och handgrepp för arbete på höjd övas enkelt och säkert i exempelvis en slänt där vägräcken utgör infästningspunkter för förankring, förflyttning och nedfirning.

fortsättning från föregående sida

Sirenens Räddningsskola

27Sirenen Nr 2 • 2004

Nya lagen om skydd mot olyckor och förordningen reglerar hur räddnings-tjänst ska bedrivas. Det finns inte nå-gon särskild föreskrift som reglerar en-bart räddningstjänsthöjdarbete. Föl-jande lagar och förordningar ska be-aktas. Kan säkerheten inte lösas på det sätt som de föreskriver, gäller att det ska ske på ”annat betryggande sätt”.

Arbetsmiljölagen3 kap 2 §

Arbetsgivaren ska vidta alla åtgär-der som behövs för att förebygga att arbetstagaren utsätts för ohälsa eller olycksfall.

En utgångspunkt skall därvid vara att allt sådant som kan leda till ohälsa eller olycksfall skall ändras eller ersät-tas så att risken för ohälsa eller olycks-fall undanröjs.

Arbetsgivaren skall beakta den sär-skilda risk för ohälsa och olycksfall som kan följa av att arbetstagare utför arbete ensam.

Lokaler samt maskiner, redskap, skyddsutrustning och andra tekniska anordningar ska underhållas väl.

Även arbetstagaren har skyldigheter.3 kap 4 §Arbetstagaren ska medverka i arbets-

miljöarbetet och delta i genomföran-

det av de åtgärder som behövs för att åstadkomma en god arbetsmiljö. Han ska följa givna föreskrifter samt använ-da de skyddsanordningar och iaktta den försiktighet i övrigt som behövs för att förebygga ohälsa och olycksfall.

Andra föreskrifter som reglerar höjdarbeteAFS 1981:14 Skydd mot skada ge-nom fall. AFS 1996:7/2000:37 Utfö-rande av personlig skyddsutrustning. AFS 1999:3/2000:24 Byggnads- och an-läggningsarbete. AFS 1999:10 Stegar och arbetsbockar. AFS 2001:1/2003:4 Systematiskt miljöarbete. AFS 2000:6 Mast- och stolparbete. AFS 2001:3 An-vändning av personlig skyddsutrust-ning.

I de fall där räddningstjänsten är un-dantagen från reglementena står det uttryckligen skrivet i förordningen.

Det finns ett nytt EU-direktiv om mi-nimikrav för säkerhet och hälsa vid ar-betstagares användning av arbetsut-rustning.

Direktivet specificerar skärpta regler för användandet av stegar, rep och an-nan utrustning för höjdarbete.

De nya kraven gäller från 19 juli 2004

1) För att utföra arbete på höga höjder ska personalen vara utbildad, godkänd av instruktör och arbetsgivare samt ha goda fysiska och psykiska egenskaper.

2) Vid allt höjdarbete ska fullständig personlig skyddsutrustning bäras samt nödvändig kringutrustning.

3) Infästning/förankring av rep måste ske med stor försiktighet och kunskap. Infästningspunkten får aldrig vara lägre än den nivå man befinner sig på. In-fästningen ska om möjligt placeras rakt ovanför och vara dimensionerad efter arbetsuppgiften.

4) Övningar ska utföras på godkända övningsplatser, med godkänd instruktör/övningsledare och bör inte bedrivas på högre höjd än 3-4 meter. Vid övningar över två meter ska alltid dubbla säkringspunkter och dubbla linor användas.

5) Vid larm om rappellering ska alltid mer än en infästningspunkt, oberoende av varandra, användas för att säkerställa att förankringen håller. Enda undantaget från detta är vid livräddning i nödfall.

6) Vid övriga larm med arbete på tak eller andra höjder bör om möjligt två, dock minst en säker förankring göras. Kan förankring göras i höjdfordon ska detta ske.

7) All utrustning ska kontrolleras innan den används. Före belastning av nedfir-ningsdon ska kontroll av låsfunktionen göras vid varje utsteg. Före höjdarbete ska man förvissa sig om att linan når till marken och att en knop slås i andra änden.

8) Skydda rep från vassa kanter. 9) Rappellering utan död mans grepp får inte utföras.10) Nedfirning med HMS-knop direkt i ordinarie RB 90-karbin (D-karbin) är

förbjudet.11) All personal som uppehåller sig vid kanter, stup eller liknande ska vara säkrad.12) Arbeta aldrig ensam vid höjdarbete. Säkringsman ska finnas.13) Finns säkringsmöjlighet för utrustning ska den säkras på höjd.14) Efter all användning ska utrustningen besiktigas av behörig personal.15) Vid samtliga övningar och larm ska sjukvårdsutrustning medtas.16) Vid samtliga övningar och larm ska säkert samband upprättas.

Avsteg från säkerhetsinstruktionen vid:Övning – får beslutas endast av instruktör efter bedömning i varje enskilt fallLarm – får beslutas endast av räddningsledare.Säkerhetsrutinerna ska vara nedskrivna och allas synpunkter och erfarenheter

ska beaktas. Utvärdera och uppdatera. Uppfyller instruktionerna kraven, är säker-hetsnivån rätt? Följ upp efter övningar och insatser!

LärarenNamn: Anders HöglundÅlder: 45 årBostadsort: Mjö-sund, NjurundaYrkesbakgrund: Räddningstjänsten Sundsvall-Timrå sedan 1983 brand-man heltid, samt deltid i Njurunda sedan1995. In-struktör räddning på höjd. CRS skola Sandö, lärare i brand och räddning, olika kurser från 1994. Fritid: barnen, idrott och ibland en bra film.

Exempel på lokal säkerhetsinstruktion

Att läsa vidareSRV rapport: Säkerhet vid arbete på höga höjder. Räddningsverkets Aktu-ellt nummer 6 1997. Arbetsmiljölagen 1977:1160 samt AFS enligt ovan. SRV förstudie: Inverterad arbetsställning

Gå en kurs?För närvarande ger CRS skolor ingen fortbildning på området höghöjdsarbe-te. Kontakta CRS för närmare informa-tion. Företag som marknadsför säker-hetsprodukter för höjdarbete ordnar också kurser för olika yrkesgrupper och användningsområden.

Användbar knop. Dubbelåttan kan användas till mycket och är enkel att slå. Alternativet pålstek riskerar att gå upp när den slås på grövre rep och är därför inte lika pålitlig.

Taksäkring kan övas utan fallrisk i van-liga vägslänter. Använd vägräcken för infästning (se bild på sidan till vänster).

Öva inneEn miniövning efter arbetsrop, innan man skiljs åt kan vara att ta fram säcken med taksäkringsset och gå igenom ut-rustningen. Vad minns vi av vad utrust-ningen håller för och när och hur den ska användas?

Anders Höglund i samarbete med

Eva-Lena Lindbäck

Taksäkring, säker infästning. Sträva efter att alltid ha två infästningspunkter på taket och högst 120 graders vinkel mellan dessa. Om nockräcke finns – förflytta dig med mellansäkring. Det minskar risken för pendelfall. Notera verktyget säkrat i sling som medger arbete utan att det kopplas loss.

Sirenens Räddningsskola

Så säger lagen

Sirenen Nr 2 • 200428

ErfarenheterErfarenheter

Gasolgas som är blandad med luft i viss proportionkan explodera med fruktansvärd kraft.

Det fick en familj i Småland erfara när deras villablev svårt ramponerad en dag i höstas.

En eftermiddag när makarna kom hem från jobbet upp-täckte de att parkettgolvet i vardagsrummet var helt loss-brutet underifrån.

Trästavarna låg som plocke-pinn över hela golvet. Bjälk-laget var bitvis genombrutet så att man kunde se ner ipannrummet i källaren. Flera fönster i den lilla enplans-villan hade krossats eller slitits loss med haspar och allt.

I källaren var förödelsen ännu värre. En betongväggmellan pannrummet och ett förråd hade delvis brutitssönder. En stängd dörr hade tryckts iväg med karm ochallt. Nu låg den, fortfarande stängd, på golvet flera meterin i förrådet.

Explosion i pannrummetNästa dag undersöktes villan av polistekniker och brand-befäl. De konstaterade snabbt att skadan uppkommit ge-nom någon sorts explosion i pannrummet i källaren.

Brännmärken och sotstänk samt riktningen på losslitnaföremål visade att dess centrum varit nära golvet någonmeter framför den vedeldade pannan. Men där fanns ing-en sprayburk eller något annat som kunde förklara denförödande explosionen.

Fastighetsägaren berättade att han haft en mindre ga-solflaska stående i pannrummet, men att han flyttat utden när han upptäckte explosionen.

Gasolflaskan var försedd med en slang med munstyckeoch brukade användas för att tända grillkolen när famil-jen skulle grilla. Enligt ägaren hade den inte använts påflera månader och att såväl huvudkranen på flaskan sommunstycket på slangen var ordentligt stängda.

Läckage på kranenEn närmare undersökning visade emellertid att det fannsett mindre läckage på gasolflaskans huvudkran. Sanno-likt hade gasol sakta pyst ut längs golvet i pannrummet.Till slut hade koncentrationen blivit så hög att lågan frånpannan orsakat den kraftiga gasexplosionen.

Artikeln bygger på ett undersökningsprotokoll av JohanBruun, Polisen i Kalmar.

Explosionen från motorseg-laren hördes kilometervis.

Båten rämnade, men detvå ombord klarade sig medlivet i behåll.

Den cirka åtta meter långa mo-torseglaren låg en sommar-kväll förtöjd vid en brygga i enfiskehamn på västkusten.

Båten var drygt 40 år, byggdav mahogny och i ganska dåligtskick. Paret som ägde den hadegjort en del förändringar.

Vid olyckstillfället befann sigmannen akterut i en sittbrunn,kvinnan hade gått ner i kajutanför att koka kaffe.

När hon tände gasspisen in-träffade en explosion, så kraf-

tig att den hördes ett par kilo-meter.

Mannen kastades iväg ochhamnade i vattnet sex meterakter om båten. Båten rämna-de och ena sidan av skrovettrycktes ut och splittrades. Deträddade kvinnans liv.

Även hon hamnade i vattnetdär hennes brännskadorsnabbt kyldes ner. Hon und-kom därför med lindrigabrännskador och en fraktur ien fot.

Tillskyndande personer kun-de snabbt få upp de båda nöd-ställda på en brygga. Branden imotorseglaren slocknade närresterna av skrovet fylldes medvatten.

Av allt att döma berodde ex-plosionen på att utläckandegasol hade samlats i kajutan.Ägaren hade själv gjort instal-lationen. Förmodligen fannsdet en otäthet i någon skarv.

Dessutom fungerade inteventileringen av utrymmetsom det var tänkt. Blandningengasol och luft kom upp i sittbrännbarhetsområde.

När kvinnan skulle tända ga-solköket small det.

Artikeln bygger på en rapportav Roger Banck, räddnings-tjänsten i Varberg.

Explosion krossade båten – båda överlevde

Gasolexplosioner

Smällen förstörde villan

Foto: ROGER BANCKSmällen var kraftig och för båten förödande. Men kvinnan sombefann sig i kajutan när det small klarade sig med lindriga skador.

Foto: JOHAN BRUUN, POLISENFamiljen fick en chock när den kom hem från jobbet. Så här såg vardagsrumsgolvet ut efter en gasolexplo-sion i källaren.

Ett av Stockholms största ho-tell hade kompletterat sitt

värmesystem med ett antal fri-stående elelement. Den ordina-rie värmen räckte inte när vin-terkölden slog till.

De svensktillverkade elemen-ten var på vardera 1 000 wattoch termostatstyrda. För att gemjukare värme var de fylldamed olja med hög flampunkt.

Varje element var försett medtvå fotstöd som gjorde att dekunde placeras var som helst iett rum. Vid leveransen lågfotstöden lösa i förpackningen.

Eftersom elementen var sym-metriska var det möjligt attplacera fotstöden på både ne-dre och övre sidan av elemen-ten. Den enda skillnaden varatt styrenheten till el-värmenhamnade fel om elementet pla-cerades upp och ner.

En höstdag utlöste det auto-

matiska brandlarmet i en avhotellets sviter. Hotellpersonalrusade till och upptäckte att ettav de fristående elementen bli-vit överhettat. Det brann intemen färgen på elementetsovansida hade mörknat ochgav ifrån sig svart rök.

De bröt genast strömmenoch bar ut elementet från rum-met.

Räddningstjänstens utredare

konstaterade att elementet va-rit placerat upp och ner. Av nå-gon anledning fick detta tillföljd att vare sig styrenheten el-ler överhettningsskyddet fun-gerade som avsett.

Elsäkerhetsverket har fått in-formation om händelsen. Detskadade elementet är överläm-nat till Semko för undersök-ning. På det berörda hotellethar personalen lärt sig vikten

av att placera fotstöden på rättsida av elementen.

Artikeln bygger på en rapportav Leif Ehrngren, räddningstjän-sten i Stockholm.

■ Här finns uppenbarligenbåde ett informationspro-blem och ett tekniskt pro-blem. Om elementen inte börplaceras upp och ner måstedetta framgå tydligt. Om ensådan placering innebär riskför brand måste elementenkonstrueras så att det inte går

att placera dem upp och ner.■ Ett överhettningsskydd börvara så konstruerat att det för-hindrar skadlig upphettningäven om elementet ligger nereller till och med placeras uppoch ner.

Ulf Erlandsson är anställd vidRäddningsverketmed uppgift attbland annat ledaett stort brandut-redningsprojekt.Erlandsson med-verkar i Sirenen

med sammanfattningar av rap-porter. Han tar gärna emot syn-punkter och tips på tel 054-1350 39, fax 0470-208 04, e-post: ulf.erlandsson@srv.se

Sirenen Nr 2 • 2004 Erfarenheter 29

En tygkudde med sädeskorn som blivit upp-värmd i mikrovågsugn placerades i en säng.

Efter en stund upptäcktes rökutveckling.När de svartbrända sängkläderna kastadesut antändes de och brann med lågor.

Ingegerd Ek är 90 år gammal. Hon bor ensam i enlägenhet på bottenvåningen i ett större kultur-hus av trä.

Som så många i den åldern är hon ibland litefrusen om fötterna. Hon brukar då värma en tyg-kudde fylld med sädeskorn i mikrougnen ochlägga den under täcket vid fotändan av sängen.Så gjorde hon också på nyårsafton.

Strax innan tolvslaget värmdes påsen två-treminuter i mikron på full effekt och stoppades nerunder täcket längst nere vid fötterna.

Men innan hon gick och lade sig ville IngegerdEk höra diktläsning och nyårsklockor från Skan-sen. Hon blev därför sittande framför TV:n enkvart eller så.

Rök i sovrummetNär hon sedan kom in i sovrummet igen luktadedet svagt av rök. Medan Ingegerd Ek letade efterorsaken tilltog röken. När hon rev upp sängklä-derna såg hon att det fanns brunbrända partierpå både lakanen, täcket och bäddmadrassen.

När sängkläderna fick kontakt med luften till-tog rökutvecklingen allt mera. Hon öppnade ettsovrumsfönster och kastade ut dem. Genast deträffade marken började det brinna med lågor.

Ingegerd Ek blev orolig att branden skulle spri-da sig till husfasaden och bestämde sig för attsläcka. Hon hämtade en kastrull och planeradeösa vatten från en vattentunna som stod vid hus-knuten.

Men vattnet i tunnan var fruset och hon fick än-dra sina planer och i stället bära vatten från kra-nen i köket. I sin iver tänkte hon inte på att honsaknade skor och sprang omkring i frosten i barastrumplästen. Snacka om kalla fötter.

När lågorna hade slocknat tryckte hon påtrygghetslarmet och tillkallade hemtjänsten. Devar snabbt på plats. Eftersom det fortfarande varrökigt i sovrummet och hemtjänstpersonalenhade svårt att avgöra om branden i sängen varhelt släckt kallade de på räddningstjänsten.

Brandmännen ventilerade rummen och kon-trollerade att branden inte kunde blossa upp

igen. För säkerhets skull bar de ut den lätt brän-da sängen och ställde den utomhus.

ULF ERLANDSSON

Erfarenheter■ Tidigare rapporter till Räddningsverketsbrandutredarprogram visar att värmekuddarmed sädeskorn kan överhettas och börja glödainuti om de uppvärms i mikrovågsugn underlång tid eller med alltför hög effekt. Men fru Ekuppger att hon som vanligt bara ställde in mi-krougnen på 2-3 minuters uppvärmning.■ Kan det möjligen bli någon sorts uttorkning såatt den termiska tändpunkten sjunker och blirlägre och lägre för varje gång sädeskornenvärms upp?

Erfarenheter

Värmekudde tog eld

Felvänt element överhettades

Foto: ULF ERLANDSSONIngegerd Ek, 90, kastade ut sängkläderna genomfönstret och släckte sedan branden utomhus.

Erfarenheter■ Gasol är ett handels-namn på en blandning avpropan och butan. Denhar ett brännbarhetsom-råde på cirka 2-10 volym-procent.■ Pannrummet i den små-ländska villan hade en vo-lym på cirka 2,5 x 4,0 x 2,5meter = 25,0 kubikmeter= 25 000 liter. För att få enexplosiv blandninggasol/luft räcker det teore-tiskt med ungefär 0,6 kilogasolgas i hela pannrum-met.■ I praktiken blir bland-ningsförhållandena oftahelt annorlunda. Dragför-hållandena och gasolga-sens tyngd gör att bland-ningen inte blir homogenutan skiftar på olika plat-ser i rummet.■ Gasolgas är ungefär 1,5gånger tyngre än luft.

30

Ordet frittOrdet fritt

Ola Mårtenssons rapportom ”Räddningsstyrkansinre liv” togs 19 februari

upp i radions P1. I inslaget ge-nomfördes en kort debatt mel-lan Ola Mårtensson och MattsJangerstad (Skaf). Utfallet blevnog till Jangerstad fördel dåhan likt politiker skickligt gledundan kärnfrågan.

Frågan gäller om brandmängör rätt saker och om deras ar-betstid och prestationsförmå-ga utnyttjas optimalt av för-valtningen till kundens bästaför att uppnå målen med entrygg och säker kommun.

Jangerstad har hela tiden fo-kuserat på vem som står bakomrapporten och i vilket syfte, hanhar också hela tiden haft tupp-kammen uppe och menat attrapportens kvalitet är under allkritik.

Jangerstad menar att i Solnamed 1 300 larm/år är all arbets-tid redan fullt utnyttjad medutryckning, fysträning och öv-ning/utbildning och viss utåt-riktad verksamhet till allmän-heten. Han menar att avtalet

med Bilaga E (till Allmänna be-stämmelser för kommunan-ställda) är det som gäller ochatt det i nuläget inte kan förän-dras – tydligen inte heller skaifrågasättas. Tagit del men ejförstått kan man sammanfattahans inlägg med.

Bör ta sig en funderareMårtensson ifrågasätter inte in-nehållet i de centrala avtal somgäller för Sveriges heltidsbrand-män, däremot ifrågasätter hanbland annat efterlevnaden avavtalen ute på de olika kårernaoch försöker finna förklaringartill varför efterlevnaden påmånga (inte alla) kårer är så låg.De i räddningstjänsten som lä-ser rapporten och inte kännerigen sig bör nog ta sig en funde-rare över om de verkligen ärmed i matchen och/eller är ärli-ga mot sig själva.

Dagen efter inslaget i radionsP1 hade TV 4 en kort debattmellan Ola Mårtensson och JanWisén, räddningschef i SödraRoslagen. Wisén uttryckte ennågot mer ödmjuk ton än Jang-

erstad, men sade sig ändå intekänna igen sig i rapporten. Avalla de räddningschefer somjag har hört uttala sig om rap-porten är Jan Wisén ganska en-sam om att inte känna igen sig.

Utnyttjar inte tidenHär några funderingar och frå-gor kring Jangerstads och Wi-séns inställning.

- Utnyttjar era kårer de cen-trala avtalen med bilaga E fulltut?

- Har ni effektiv tjänstgöringmellan 05 – 24 enligt avtal ellergäller andra regler?

- Pågår effektiv tjänstgöringhela passen även under helgereller är det arbetsfritt efter visstid?

- Hur stor procent av avtaladarbetstid tror ni att allmänhe-ten och styrande politiker för-väntar sig att vi ska utnyttja tillatt effektivt arbeta med skyddmot olyckor?

Jag påstår att ni inom era kå-rer ej utnyttjar avtalad arbets-tid till fullo, framförallt underkvällar och helger därför att in-

formella regler tillåts råda.I vår kår gör vi också avsteg

från det centrala avtalet medcirka tre timmar per pass. Ar-betstid gäller 06–22 alla dagar,även helger och detta efterlevsmycket bra. Men att vi skänkerbort tre timmar innebär på ennormalstyrka om fem man attvi varje arbetspass skänker bort15 timmar eller motsvarandetvå arbetsdagar per dygn ochdet är inte rätt och går inte hel-ler att försvara vid en revision.

- Hur många arbetstimmarskänker ni bort? Vem och vilkahar skapat de regler som gällerhos er och är dessa regler infor-mella eller formella?

Arvsmassa och traditionMånga av dessa informella re-gler är arvsmassa i kårer medlång tradition, kårer som ge-nom decennier har upplevt enarbetstidsförkortning från 96timmar till 42 och där arbets-fria helger och kvällar var endel i forna avtal och som av nå-gon outgrundlig anledning fårleva kvar än i dag.

Det är inte de enskilda brand-männen som ska ta illa vid sigav det som står i Mårtenssonsrapport. De gör nämligen i re-gel vad de blir ombedda attgöra. Brandmännen är en oer-hört bra, men dåligt utnyttjadresurs, i arbetet med att skapaen trygg och säker kommun.

De som ska ta åt sig är alla desom representerar arbetsgivar-sidan, allt från räddningsche-fer till styrkeledare/förmän för

Räddningsstyrkansinre liv lever vidare

Jan Wisén:

– Du drar alltför snabbaväxlar, Christer BerghSVAR DIREKT: Mårtenssonsrapport bygger på djupinterv-juer med tio brandmän. Ett ve-dertaget sätt att bedriva veten-skapliga studier på. Men att,som Christer Bergh, användaden för att beskriva en allmänkultur hos landets brandmänär enligt min mening att draallför snabba växlar.

Informella ledareoch regler kan manhitta i alla yrken. Jagkan dock inte göramig till tolk för allaräddningstjänster.

Det jag sa, och fort-farande hävdar, äratt vi i Södra Rosla-gen strävar efter attnyttja arbetstiden såeffektivt som det ärmöjligt, bland annat med tan-ke på avtal och beredskaps-krav. Vi tror på medarbetarna.Däremot tror vi inte på rigidaregelverk som motarbetar am-bitioner och kreativitet.

Den dagliga verksamheten ärdelegerad till närmaste arbets-ledare. För den skiftgående

personalen innebär det att re-spektive styrkeledare har befo-genheter och skyldigheter attbedriva verksamheten enligtfastställda mål.

Hittills är våra uppdragsgiva-re mycket nöjda med resulta-tet.

Ledningen bedriver ingenkontroll av hur arbetstiden dis-

poneras, under för-utsättning att verk-samhetsmålen nås.Frihet under ansvartror vi är en fram-gångsfaktor i en mo-dern organisation.

Vi har under sena-re år lagt stor viktvid att stärka arbets-ledarna i deras roll.Inte minst för att

undvika att informella reglerblir förhärskande. Mycket tidhar ägnats åt att diskutera etikoch moral. Något som vi i dagser effekter av.

Lika lite som i Mårtenssonsrapport, går det att sätta etikettpå en hel grupp. Även vi har ar-betsledare som inte håller måt-

ten, vilket leder till åtgärder ienskilda fall. Vi drar dock inteden slutsatsen att detta står fören generell kultur.

Större flexibilitetKollektivbestraffningens tid äröver i vår organisation. Dessnegativa effekter såg jag alltförväl när jag började i brandkå-ren för mer än 30 år sedan.

Däremot anser jag att vi äralltför stelbenta när det gällervåra styrkors sammansättning.En större flexibilitet skulle av-sevärt öka vår förmåga. Mendet är en annan diskussion.

Christer, du är välkommentill Södra Roslagen och följanågot av våra skiftlag. Det gerkanske en bättre bild än att litapå rykten. Förresten skrev OlaMårtensson och tackade för enbra och nyanserad TV-debatt!Och det är han inte ensam om,så Christer, jag känner mig inteensam.

Jan Wisén

Matts Jangerstad:

– Har du koll på verkligheten?SVAR DIREKT: ChristerBergh, jag funderar på varifråndu har hämtat dina ord ochtermer.

Du talar om kunder, tryggoch säker kommun, utnyttjadeoch ombedda. Vad får dig attanvända ordet kunder som en”köp och sälj organisation”och hur ser du på invånarna?

Ska inte kommunens resur-ser stå till skattebetalarnastjänst och inte som en försälj-ningsvara? Du skriver omtrygg och säker kommun. Hardu medverkat till att en hand-lingsplan för kommunen, la-gen trädde i kraft vid årsskiftet.

Finns det en riskinventeringoch gjord analys? På vilket sättska kommunen vara trygg ochsäker, gäller det all kommunalverksamhet eller är det bararäddningstjänst?

Vad bidrar du med till en sä-ker och trygg kommun mellan06.00 och 22.00 när du nu ärfunktionsansvarig för rädd-ning och har du lyckats medatt integrera med förebyggan-de?

Ditt ordval att du utnyttjarpersonalen vittnar om ett för-legat ledarskap och ett unketsynsätt till anställda. Borde duinte uttrycka dig med ordetnyttjar? Hur fyller du dina ar-betsdagar som är så effektiva.Du använder väl inte arbetstidtill att göra annat i datorn påditt jobb än att skriva utbild-ningsprogram, dokumenteraallt arbete som du lagt ned påtrygg och säker kommun?

Att jobba dygn och att ha ef-fektiv tjänstgöringstid 06.00 –22.00 varje pass och även påhelgerna är ett avtalsbrott.Maxtiden för effektiv tjänstgö-ring är 12 timmar. Hur mångatimmar är det mellan 06.00 –22.00?

Att påstå att man skänker trearbetstimmar är ju helt be-fängt. Har du någon koll påverkligheten?

Matts JangerstadBrandman

Jan Wisén

31

Upp till bevis, kommuner.Så löd rubriken på Inle-daren i Sirenen nr 8/03.

Har möjligen Räddningsver-ket inte klart för sig hur denekonomiska situationen ser uti våra kommuner. Man klararinte nuvarande verksamhetutan skattehöjningar på deflesta håll.

Hur tror man då att man skakunna leva upp till att ta framegna handlingsplaner ochdessutom handleda och gran-ska inkomna handlingsplanerfrån företag som bedriver så-dan verksamhet som kräverplaner.

Vem kan svara på om man be-höver en sådan plan? Om manhanterar olja och bensin och iså fall hur stora mängder ochså vidare.

I min kommun tillskrevs an-svarig angående skicket påvåra cykelbanor i området den2/9 2002. De var då nyasfaltera-de och underentreprenören

hade gjort ett dåligt jobb tyck-te jag. (Risk för att cyklistersom hamnade utanför asfalt-kant skulle köra omkull.)

Den 16/12 2003 fick jag svarmed diarienummer. I det sadesatt man inte hade pengar tillatt få det bättre. Nu har manändå grävt upp det mesta ochinstallerat fjärrvärmerör på denyasfalterade cykelstigarna.

Utbilda firmorNär jag tillskrev kommunen er-bjöd jag att i min enskilda fir-ma granska utfört arbete åtkommunen.

Men det nappade man intepå. Kanske man nu skulle utbil-da företag typ enskilda firmorför att hjälpa till med underlagi den kommande lagen.

Man kunde ge dem en grund-utbildning, sedan skulle mankunna hänvisa företag och ochenheter inom kommun ochlandsting till dessa specialisterpå Lagen om skydd mot olyck-

or. Respektive får då betala vaddet kostar.

Då plötsligt kanske man kun-de få se vad prislappen blir påen sådan här lagstiftning.

Som jag bedömer i dag finnsdet varken tid, lust eller pengari en kommun för att göra någotvettigt av denna lag.

Fop. Linköping

Ordet fritt

Ett utländskt varuhus skul-le etablera sig på orten,dessutom på den lediga

tomten granne till brandsta-tionen. Det är klart att vi makarpå tomtgränsen lite och ge-mensam infart, det går säkertbra.

Det utländska företaget anli-tade ett svenskt ingenjörsföre-tag för hjälp med riskanalysoch brandskyddsdokumenta-tion. Någon traditionell di-mensionering med utgångs-punkt i schablonregler och all-männa råd i BBR skulle inte an-vändas, flexibilitet var ledor-det.

Tänker HarrisburgIngenjörerna hävdar vidare attnågra tydliga anvisningar omhur utrymningslarm ochbrandlarm ska utformas i buti-ker finns inte i Sverige. Aj, ajtänkte räddningschefen. Brand-försvarsföreningens handböck-er saknar numera värde.

Ingenjörerna trampar påmed sin riskanalys och sägeratt enligt Räddningsverketsstatistik 1995-2001 har detbrunnit 938 gånger i objektty-pen ”handel” med sammanlagt34 skadade. Det ger en låg indi-vidrisk. Räddningschefen tän-ker Harrisburg.

Att butiken är en publik lokaldär ett större antal personermed dålig kännedom om loka-lerna förväntas vistas gör, att

ingenjörerna bedömer butikensom samlingssal. Räddnings-chefen: Oj då, är vi överens?

Enligt H Johansson 1999 un-derstiger personantalet 0,2personer per kvadratmeter i 90procent av tiden, så den till-gängliga nettoytan 840 kva-dratmeter skulle ge ett person-antal i butiken på 168 perso-ner. Räddningschefen: Oj då,vart tog de vedertagna 0,5 per-soner per kvadratmeter vägenoch ska vi inte hantera de övri-ga 10 procent där storhelgernatroligen ingår?

15 sidor formlerDärefter följer cirka 15 A4-si-dor med händelseträd, formleroch beräkningar, där en avslutsatserna är att ringklockaär bäst för utrymningssäkerhe-ten. När ingenjörerna kommitså här långt återstår bara någrasmå detaljer som exempelvisutrymningsvägar.

Ingenjörerna föreslår tre isamma fasad – att byggnadenär 23 meter djup och gångav-ståndet enligt schablonregelbör mätas dubbelt = 46 m av-färdas med cirka tio sidor ma-tematik.

Sammanfattningsvis harbrandingenjörskollegornamed sitt moderna ingenjörs-mässiga arbetssätt lyckatsåstadkomma 80 livsmedels-butiker i Sverige som:

- saknar brandlarm

- saknar rökventilation- räknar personantal efter

normalfall- utrymmes med ringklocka- har gångavstånd till utrym-

ningsväg som är 46 meter motnormalt 30

- saknar inomhusbrandpos-ter och dessutom hävdar de atthandbrandsläckare är bättre.

Spelar ingen rollNär sedan byggnadsnämndenifrågasätter slutsatserna fråningenjörerna så svarar de medpersonliga CV och referenser,där det bevisas, tycker jag, attom man har rätt eller fel spelaringen roll bara man upprepardet tillräckligt många gånger,så blir det sant och bra.

En slutsats som är svår attundgå att dra är att säkerhets-nivån på denna typ av sam-lingslokaler har fått proffsighjälp neråt.

Räddningsverket, Boverketmed flera som pratar om tvär-sektionellt säkerhetsarbeteborde hjälpa oss på fältet attagera mot detta proffsiga sättatt sänka säkerheten i sam-lingslokaler.

Eller ska Sveriges räddnings-tjänster mer satsa på att räknahalkskydd i badkar hos pensio-närer som doktor Tommy Ro-senberg förordar?

Bengt AvergårdRäddningschef i Uddevalla

att de inte tillser att gällandeavtal efterlevs och för att deinte delegerar tillräckligt in-tressanta och meningsfulla ar-betsuppgifter, ansvar och re-surser och för att de tillåter in-formella regler och uppfatt-ningar att styra verksamheten i

stället för det politiska upp-drag vi alla har fått.

Christer BerghFunktionsansvarig RäddningRäddningstjänsten Norrtälje

FOTNOT: Insändaren kommen-teras nedtill på föregående sida.

Foto: KATARINA SELLIUSVad sysslar brandmännen med på stationerna när de hängt inlarmstället? Christer Bergh ifrågasätter om tiden används rätt.

Ingenjörer sänkervaruhusbrandskydd

Också du kan tycka tillpå de här sidornaAlla är lika välkomna att deltai debatten (skriv max 40 radereller 3 500 tecken på datorn,inklusive mellanslag). Adress: ”Ordet fritt”, Sirenen,L 257, 651 80 KarlstadSkicka gärna på e-post:stig.dahlen@srv.seManusstopp för nr 3/04 är 1 april. Välkommen!

Varken tid eller pengar finnsför arbete med nya lagen

Polisen i Stockholm har valtatt säga nej till att ha så kal-

lade defibrillatorer i sina bilar.Tvärtom tycker jag att polisenmåste få möjligheter att räddaliv på plats. Att förhindra det avadministrativa skäl är absurt.

Enligt Stina Wessling, press-talesman för Stockholmspoli-sen är det lagstiftningen somligger bakom beslutet. Polisensuppgifter lyder under polisla-gen och sjukvårdande uppgif-ter under Socialstyrelsen.

– Därför kan vi inte låta vårapoliser hantera den här typenav utrustning, sa hon till Civil-försvarsförbundets tidning Ci-vil. Det kan skapa problem föross som arbetsgivare och förvår personal som redan i daghar högt ställda krav på sig. Vi

måste dessutom renodla verk-samheten och livräddning ärinte en polisiär uppgift.

Efter bara några minuterutan vård minskar chansen attöverleva ett hjärtstillestånddrastiskt. Med hjälp av kunska-per i hjärt-lungräddning ochdefibrillatorer kan chansernaatt rädda människor till livetökas dramatiskt.

Att rädda liv får inte förhin-dras av lagar och byråkrati. Detär dags att sluta med det härsektortänkandet. Lagarna skavara till för samhällets bästamen i det här fallet är de orsa-ken till att människor i värstafall kan dö helt i onödan.

Anders M. JohanssonGeneralsekreterare

Civilförsvarsförbundet

På sidorna 24-25 i Sirenen nr8/03 riktades uppmärk-

samheten mot det livsviktigabehovet av att upprätthålla tal-förbindelse mellan rökdykar-na och rökdykningsledaren.

I London med flera städer iStorbritannien har brandkå-rarna ett tal-par inlindat i rök-

dykarnas livlinor. Bara headsetoch batteri behövs.

De är mycket pålitliga ochdessutom kan alla prata medalla utan att vänta.

Ett förslag bara.

Thomas J. Corcoran, Dalby För detta F.D.N.Y., Eng 308

Tal-par inlindat i livlinan

Absurt att poliseninte ska rädda liv

Sirenen Nr 2 • 200432 Ordet fritt

Som ”gammal” brandman och brandingenjörkan jag inte undgå att förvånas över att Rädd-

ningsverket år 2004 ger ut ett allmänt råd, SRVFS2004:2 Brandvarnare i bostäder (och alltså inteens en bindande föreskrift) som gäller om manbehöver ha brandvarnare i bostäder eller ej.

Och så utformas det återigen så att det inteframstår tydligt som ett ovillkorligt krav utantexten dräller av bör som i exempelvis BÖR fin-nas brandvarnare, BÖR drivas av batterier eller

nätanslutning eller BÖR kontrolleras på visstsätt.

Hur många fler människor måste dö i bränderi bostäder innan vi får en bindande föreskrift omatt brandvarnare SKALL finnas i alla de utrym-men där människor sover?

Lennart Jonsson Arbetsmiljöinspektör

Arbetsmiljöinspektionen i Göteborg

SVAR DIREKT: Den primäraorsaken till att Räddningsverketinte har gett ut tvingande före-skrifter om brandvarnare är heltenkelt att verket inte har någotbemyndigande att ge ut tving-ande föreskrifter om brandvar-nare eller andra åtgärder tillskydd mot brand.

Räddningsverket kan dock,precis som andra centrala statli-ga myndigheter, genom allmän-na råd förtydliga innebörden aven författning (lag, förordningeller myndighetsföreskrifter)och ge generella rekommenda-tioner om dess tillämpning.

Allmänna råd är dock intetvingande utan lämnar öppetför andra lösningar på de bin-dande krav som ställs till exem-pel genom lag.

Räddningsverkets allmännaråd om brandvarnare i bostäderär ett sådant förtydligande ochen rekommendation till hurkravet på skäligt brandskydd i 2kap. 2 § lagen om skydd motolyckor normalt ska uppfyllas ien bostad.

Varför har då inte Räddnings-verket något bemyndigande attge ut bindande föreskrifter ombrandvarnare eller andrabrandskyddsåtgärder trots attlagen om skydd mot olyckormedger att regeringen delege-rar en sådan föreskriftsrätt tillverket?

En sådan fråga kan naturligtvis

endast besvaras av regeringensjälv, men en bidragande orsakär troligen att flera andra myn-digheter redan har en närlig-gande föreskriftsrätt varför be-hovet av ytterligare detaljföre-skrifter inte ansetts vara såstort. Som exempel kan näm-nas de regler som finns ombrandskydd i byggreglerna ochde regler om brandskydd somgivits ut av Arbetsmiljöverket(tidigare Arbetarskyddsstyrel-sen).

Personligen tror jag dock inteatt fler detaljregler alltid är lös-ningen på ett säkerhetspro-blem. De goda effekterna avbrandvarnare är väl kändabland allmänheten och kom-munerna har arbetat mycketbra med att sprida informationom brandvarnare. För att fåbättre säkerhet för dem somofta har ett sämre brandskydd,exempelvis äldre, krävs därförandra åtgärder än fler tvingan-de regler.

Torkel SchlegelVerksjurist

Räddningsverket

Allmänt råd om brandvarnare:

Varför råd och inte föreskrift?

Foto: JOHAN EKLUNDBrandvarnare till alla? Ja, det tycker Räddningsverket, men verksjuristen Torkel Schegel svarar att ver-ket inte har något bemyndigande att föreskriva om brandvarnare.

Sekretess i räddningstjänstenVill verket inskränka meddelarfriheten?ISirenen nr 1/04 finns en in-

tressant artikel om skärpt se-kretess hos räddningstjänsten.

I den säger Räddningsver-kets jurist Torkel Schlegel föl-jande om hur räddningstjän-stens personal bör hanterameddelarfriheten:

– Jag anser att meddelarfri-heten ska utnyttjas med försik-tighet, bland annat för att inteskada räddningstjänstens an-seende.

Meddelarfriheten är engrundläggande rättighet ävenför räddningstjänstens perso-nal och därför tycker jag attdet är minst sagt märkligt atten jurist från Räddningsver-kets indirekt försöker inskrän-ka den.

Jag tror att många i rädd-ningstjänsten är intresseradeav en förklaring. Tror också attde flesta inom räddningstjän-sten har omdöme nog att be-döma när en uppgift om en en-skild person bör lämnas tillmedia eller inte.

Liston

SVAR DIREKT: Min ambitionmed den information som gavstill Sirenens journalist var att iett koncentrat försöka förklarareglerna om sekretess samtmeddelarfriheten. För den sominte är bekant med dessa reglerär det inte lätt att förstå hur in-formation både kan vara om-gärdad av sträng sekretess sam-tidigt som det går bra att lämnaut informationen fritt till media.

Meddelarfrihetens främstasyfte är att garantera att mediakan granska den offentliga mak-ten och dess myndighetsutö-vande. I detta syfte är medde-larfriheten oerhört viktig.

Men meddelarfriheten gällerinte för alla typer av uppgifter.För uppgifter inom sjukvårdeneller socialtjänsten, om till ex-empel enskilds hälsotillstånd,som enligt sekretesslagen 7:1,7:4 omfattas av tystnadspliktfinns ingen meddelarfrihet.

Orsaken är naturligtvis att be-hovet av skydd för den enskil-des integritet är så starkt. Sam-tidigt är det svårt att tänka sig

att den enskildes hälsotillståndskulle ha något att göra med ut-övande av offentlig makt. Beho-vet av insyn i dessa uppgifter ärdärför litet.

De uppgifter som räddnings-tjänsten kan få del av under ex-empelvis en insats är normaltsett uppgifter som liknar desom kan framkomma till hälso-och sjukvården (hit hör ambu-lanspersonalen) eller socialtjän-sten. Skillnaden är dock attinom räddningstjänsten gällermeddelarfriheten för uppgifter-na.

I samband med bevakningenav utredningen om mordet påAnna Lind har vi sett att poli-sens, juridiskt sett helt riktiga,utlämnande av informationkring utredningsarbetet har or-sakat en intensiv debatt ochkrav på att minska meddelarfri-heten.

Jag anser att det är mycketolyckligt om meddelarfrihetenskulle inskränkas, men inser na-turligtvis att risken för dettaökar om meddelarfriheten stän-

digt åberopas långt utanför detursprungliga syftet att granskaden offentliga makten.

När jag ville ge utryck för enviss försiktighet vid användan-det av meddelarfriheten var detdels av omtanke för den enskil-des integritet, men också i syfteatt den meddelarfrihet som nufaktiskt finns för räddningstjän-sten inte ska tas bort i framti-den.

Jag tror att signaturen Listonoch jag i stort har samma syn påmeddelarfriheten, dess syfteoch användning. När det gällerför räddningstjänstens personalatt använda meddelarfrihetenför att skapa insyn i den egnaförvaltningen eller i annan myn-dighets agerande kan jag barainstämma i att meddelarfrihe-ten ska användas.

Torkel SchlegelVerksjurist

Dammaav videonIdag fick jag Sirenen nr 1/04.

Den artikel som denna gångfångade mitt intresse var”Brandman klippte av taket påny polisbil”. Den fick mig atttänka på när jag som region-chef på Bärgningskåren AB fördrygt ett tiotal år sedan initie-rade en kampanj jag kalladeför ”Det glömda restvärdet”.

Kampanjen bestod av en vi-deo som skickades ut till samt-liga brandkårer och polissta-tioner i Sverige. I videon påta-lades att även en krockad bilhar ett värde och budskapetvar att man på olycksplatsenborde agera med sunt förnuftoch inte på grund av obetänk-samhet minska värdet på detkrockade fordonet. Samtidigtpåtalades naturligtvis att livalltid går före material.

Kanske finns nämnda videokvar i någon hylla – damma dåav och visa den, inte minst förnya generationen poliser ochbrandmän.

Anders LindgrenEquador

anderslindg@yahoo.com

Sirenen Nr 2 • 2004

Tack för svaren i förra num-ret av Sirenen på mina in-lägg. Först till Stefan

Svensson med ett klokt och re-flekterande svar. Jag ser frammot en revidering av boken omhögtrycksfläktar och att arbets-miljön blir beskriven på ettlämpligt sätt. Det känns bra attdet finns fler som har åsikterom hur hanteringen har varitkring skärsläckaren. Jag tror attdet här borde få verket att tänkapå hur man lanserar ”produk-ter” och var objektiviteten skafinnas.

Köper inte konceptetTill Thord Eriksson: Jag köperinte ditt koncept. Det må varahur demokratiskt som helst idina ögon och vad som finnsbeskrivet på Räddningsverketshemsida. Det viktiga i dennafråga är ”hönan eller ägget” – ärdu bekant med detta? Alltså,skolformen ändras före lagstift-ningen innan kommunernahar fått fram en uppfattningom vad som behövs för ett sä-krare samhälle.

Det som hela tiden har varitett problem är att kunna verkapå ett bra sätt mellan teoretiskaoch praktiska kunskaper ochatt det är en chefsfråga på vilketsätt man lyckats.

Utvecklingen kommer inteigång förrän det finns ett bra le-darskap som tar hand om ochutvecklar verksamheten ihopmed individerna. Effekten somdu säkert är nöjd med är attkommunerna slipper att betalautbildningen för brandmän.

Förbluffad över svaretKenneth Ericsons svar på mininsändare gjorde mig förbluf-fad. Du har ju inte svarat på nå-got som jag frågade dig om, duhar i stället enbart beskrivit attdu reser med ett tåg och kännervinden i ditt hår.

Det är ju klart, att om man su-sar fram i ett tåg och ser alltflimra förbi så ger det ju en eu-forisk känsla och den har dusvarat på, känslan alltså. Jaghade inte heller förväntat migatt få ett svar som mer visadehur du tänkte på arbetsmiljöas-

pekterna.Om det är framtiden du reser

med återstår att se. De anslu-tande stationer du nämner germig inte alls någon känsla avframtid.

Feodalstyre och diktaturNorrtälje och Södertörn är ingaförebilder för framtiden. Dethandlar mer om ett feodalstyreoch mindre diktaturer och dehar aldrig tillhört framtiden. Såett råd till dig Kenneth Ericsonär att hoppa av linjen du åkerinnan tåget med full kraft dun-sar in i lokstallet.

Lagtrots och låg respekt förkollektivavtal handlar inte omdemokratisk utveckling.

Tack för rådet att kliva på tå-get, men jag känner inte någonskräck över att bli kvarlämnadpå stationen, nu när jag vet varttåget stannar.

Det finns andra vägar för attnå målen och dem ser jag sommer utvecklande. Trevlig resa!

Matts JangerstadBrandman

som gillar resegaranti

Jangerstad svarar på inlägg

Hoppa av tåget, Kenneth,innan det är för sent!

Några synpunkter på rök-dykning med anledningav artiklarna i Sirenen nr

8/03 och 1/04: Räddningsverket utredde be-

greppet ”aktiv rökdykarledare”sedan verket anmälts till Arbe-tarskyddsstyrelsen. ”Arbetar-skyddsstyrelsen var nöjd medsvaret”. Arbetsmiljöverket hän-visar emellertid till AFS:en1995:1 och nämner att det är ettlagbrott om rökdykarledaren ivissa situationer är aktiv enligtRäddningsverkets utbildnings-policy.

Lagstiftningen om rökdyk-ningen är egentligen rätt märk-lig. Först kom bestämmelsenom 1+4, som mest togs till in-täkt av facket för att öka utryck-ningsstyrkan. Sedan byggdesdet på med Arbetarskyddssty-relsens omfattande författ-ningssamling.

Om man använder sig av be-prövad taktik, som i Göteborgoch Norrköping, är man lagbry-tare!

Den arbetsmiljö som rökdy-karen måste arbeta i är olikafrån uppdrag till uppdrag.

På 50-talet eller möjligen ibörjan av 60-talet fick Trollhät-tans brandkår första besöket aven yrkesinspektör. Man ville seatt det fanns erforderliga skyddpå maskiner i verkstäderna.

UtvecklingsmöjligheterYrkesinspektören nämnde dåatt Yrkesinspektionen inte kun-de lämna några anvisningar tillexempel hur brandkårernahanterar stegar, eftersom ar-betsmiljön är så skiftande. God-känd materiel ska emellertidalltid användas och det gällerpå alla områden.

För att överföra detta till rök-dykningen så har vi nu först-klassig utrustning med tryck-luftsapparater, rökdykarradio,med mera.

När det gäller taktiken finnsdet tydligen utvecklingsmöjlig-heter. Man måste ha förbindel-se med yttervärlden, vilket i de

flesta fall sker med smalslang –innan smalslangen blev allmänanvändes manskapslinor.

Alla är tydligen överens omatt man som regel använder sigav två rökdykare. De båda rök-dykarna bör helst ha en relativtkort lina mellan sig.

Missa orienteringenDet är besvärligt för den bakrerökdykaren att ha kontakt medslangen när den ligger på gol-

vet under tryck. Tar han då i enhelt rökfylld lokal några steg åtsidan och kanske vänder sig omså kan han helt missa oriente-ringen.

Om den bakre rökdykarenhänger ihop med den främremed en lina, som ger viss rörlig-het, kan han inte tappas bort,vilket tydligen skedde vid dentragiska olyckan i Norrköping.

I stället för lagstiftning börkanske även rökdykning omfat-

tas av den räddningstjänsttak-tik som professor Lars Fred-holm har ansvar för.

USA-slogan ”Two in – twoout” borde rimligen tolkas, attom man skickar in två rökdyka-re, så ska taktiken vara så utfor-mad att man också får ut tvåman!

Yngve EngkvistFöre detta brandchef

Avfalls-avgift görvarnarenför dyr?Den så kallade IKA-utred-

ningen (Icke Kärnkraft-bundet Avfall) föreslår att manska lägga på en kostnad på allanya brandvarnare som skatäcka omhändertagandet ochslutförvaret av den radioaktivastrålkällan.

Det kan väl anses OK för denegna kostnaden, men man villlägga på en avgift för det histo-riska avfallet och även belastaoptiska brandvarnare medsamma avgift. Vad blir följden?

Kommer man med en extrakostnad på upp emot 50 kronorså kanske folk tycker det blir fördyrt med varnare i hemmet, detvill säga om man inte kommeratt lagstifta om varnare som ex-empelvis Malmö har gjort.

Fler behöver gå HRKMed tanke på den nya lagen ärdet oerhört viktigt att HRK(Högre räddningstjänstkurs)får med folk från kommunled-ning, landsting och så vidare.

HRK skapar ett ovärderligtbrett kontaktnät som man har

stor nytta av inte bara vid extra-ordinära händelser utan ävenvid planering av verksamhetenoch vid olika projekt.

HRK skapar en förståelse förandra myndigheters och orga-nisationers verksamhet. Likasåär det på tiden att man får medansvariga för kommunernas såkallade riskobjekt i framtiden.

Privata näringslivet och SJ,liksom Banverket, har varitosynliga hittills. När lednings-gruppen för HRK planerarkommande kurser är det nu änviktigare att man vänder sig tillett bredare rekryteringsfält.

Björn Jonsson

Rökdykning:

En märkliglagstiftning

Foto: KEITH SAMUELSSONTwo in – two out. Denna slogan gäller i USA och så ska taktiken vara utformad också i Sverige, skriverYngve Engkvist.

Också du kan tycka tillpå de här sidornaAlla är lika välkomna att deltai debatten (skriv max 40 radereller 3 500 tecken på datorn,inklusive mellanslag). Adress: ”Ordet fritt”, Sirenen,L 257, 651 80 KarlstadSkicka gärna på e-post:stig.dahlen@srv.seManusstopp för nr 3/04 är 1 april. Välkommen!

Banverket ska förse Rädd-ningsverket med digitala insats-kort för alla tåg.

– Insatskorten kommer med inästa versionen av Rib. Kortenär viktiga och det arbete Ban-verket lägger ner mycket posi-tivt, säger Bo Edström på Rädd-ningsverket.

Insatskorten riktar sig till denkommunala räddningstjänstenför att ge kunskap om olika tåg-typer och dess konstruktion.

Korten beskriver vilka bränn-bara vätskor som finns i tåget,hur man tar sig in i tåget viadörrar, fönster med mera, hur

vagnen bromsas, hur motorer,lågspänningsaggregat och bat-terier stängs av.

Inom flygbranschen finns se-dan länge insatskort för allaflygplansmodeller, så kalladekraschkort. Dessa kort finns re-dan i dag digitalt på RIB.

Sirenen har tidigare uppmärk-sammat vikten av att personalinom omsorgen är utbildad ibrandskydd. Den senaste tidenhar flera viktiga ingripandengjorts av personal på äldrebo-enden runt om i landet.

På ett äldreboende i Forshagai Värmland räddade personalenen man sedan hans säng börjatbrinna. Mannen drogs ut ur detrökfyllda rummet och han svep-tes in i en brandfilt för att släcka

flammorna. Därefter anländeräddningstjänsten och släcktebranden i lägenheten.

Kastade ut dynaTack vare en snabb insats av

personalen kunde en brand i enpensionärslägenhet i Olofströmstoppas i ett tidigt skede. Lar-met gick vid fem en fredagskvälloch personalen på dagcentra-len rusade dit och kastade utden dyna som börjat brinna i enfåtölj, troligen till följd av slarv i

samband med rökning.I småländska Virestad ledde

personalens insats till att enman klarade sig undan skadornär det började ryka från hansbäddvärmare. Larmet gickklockan två på natten och per-sonalen fick snabbt ut mannenur rummet och kastade ut dy-nan. När Liatorps räddnings-tjänst kom fram återstod en-dast att ventilera ut röken.

Snabba ingripanden av personal på äldreboenden

Sirenen Nr 2 • 2004Platsannonser34

Lund - idéernas stadCentralt belägen i den expanderande Öresundsregionen ligger Lund.Lund har alltid varit innovatörernas och nytänkarnas stad. Med detstörsta ledande universitetet i Öresundsområdet, forskningsbyn Ide-on, och ett aktivt kulturliv är Lund en tyngdpunkt i regionen. I Lundskommun vill vi ha mångfald i arbetslivet. Vi välkomnar sökande medolika etniska bakgrunder.

Lunds Brandförsvarsöker avdelningschef för avdelningen skydd och säkerhetRäddnings- och beredskapsnämnden har beslutat att en nyavdelning; Skydd och säkerhet bildas 2004-07-01.

Avdelningens uppgifter kommer att innefatta de förebyg-gande uppgifter kommunen ansvarar för enligt lagen omskydd mot olyckor, lagen om extraordinära händelser ochlagen om civilt försvar. Förvaltningen har tidigare haft dessa uppgifter fördeladepå två avdelningar vars resurser kommer att överföras tillden nya avdelningen. Totalt kommer den nya avdelningenatt bestå av 15 personer.

Som avdelningschef skall du leda och utveckla verksam-heten vid denna avdelning.

Du har möjlighet att forma avdelningen enligt nämndensoch förvaltningens målsättningar.

Du ansvarar för avdelningens resultat, personal och eko-nomi och är direkt underställd brandchefen.

Du kommer som avdelningschef att ingå i förvaltningensledningsgrupp.

I tjänsten ingår även uppgiften att tjänstgöra som vaktha-vande brandingenjör enligt särskilt schema.

Vi söker dig som har brandingenjörsexamen från LTHmed Räddningsverkets påbyggnadsutbildning och som harflerårig erfarenhet inom området.

Tillträde till tjänsten 2004-07-01 eller enligt överenskom-melse.

Närmare upplysningar lämnas avtf förvaltningschef Mats Paulsson, tel 046- 35 80 12 ellerräddningschef Tommy Andersson, tel 046- 35 80 10.

Du är välkommen med din ansökan och åberopade meriteroch löneanspråk. Dessa skall vara oss tillhanda senast2004-03-31 under adress:

Lunds BrandförsvarGlimmervägen 12 A224 78 Lund.

Besök oss gärna på www.lund.se

Insatskort för tåg på gång

Finns snart i Rib.

Förhandsboka din platsannons senast 29 mars

Bara en av tio kommunalaresom kommer i kontakt med iso-cyanater har fått utbildning omhur de ska skydda sig.

När plaster, lacker, färger, lim,spackel, isolering och skum-gummi brinner eller utsätts förvärme utvecklas isocyanater.

Hälften av medlemmarna harsymptom på huvudvärk, illamå-ende eller annat på grund avdessa kemikalier. Det visar en

enkät som Kommunal har skick-at ut till medlemmar inomräddningstjänsten, fritidsverk-samhet, verkstäder, sopstatio-ner, barnomsorg, skola, sjuk-vård och trafik.

Enligt Arbetsmiljöverket ärvarje arbetsgivare skyldig att er-bjuda utbildning på minst fyratimmar till varje anställd somkan antas komma i kontaktmed isocyanater.

Sirenen Nr 2 • 2004 Platsannonser 35

PostScript-bild

Brandbef‰l.pmd

Översvämning – ett hot motkulturarvet.

Det är rubriken på ett interna-tionellt seminarium som Euro-baltic arrangerar i Arboga 23-25 september.

Eurobaltic är ett projekt inomEU som drivs av Räddningsver-ket. Syftet med projektet ärbland annat att förbättra för-mågan att skydda människoroch miljö, inklusive kulturarvet,mot de ökande riskerna för na-turolyckor och allvarliga olycks-händelser.

Eurobaltic arbetar också medutveckling av trygga och säkrakommuner inom hela Östersjö-regionen. Bland annat ska sam-verkan etableras i fråga omsamhällsplanering och markan-vändning för att minska risker,inklusive gränsöverskridandeeffekter av olyckshändelser.

Arrangörer av seminariet ärArboga kommun, Kommunför-bundet i Västmanland och Karl-stads universitet.

Få har fått utbildningom isocyanater

EU-seminarium omöversvämningar

110 brandmänomkom i USAI Sverige är dödsolyckor i sam-band med räddningstjänst lyck-ligtvis ovanliga.

Så är inte fallet i USA. där ärdödssiffrorna mycket höga.

I genomsnitt omkommer 98brandmän i tjänsten varje år.Det visar en rapport från US FireAdministration (USFA). Och dåär inte attacken mot World tra-de center inräknad, där 346brandmän omkom.

Förra året omkom 110 brand-män i tjänsten. 30 av dem varyrkesbrandmän, övriga frivilligaeller deltidsanställda brand-män.

I statistiken ingår inte baraolycksfall utan även akut sjuk-dom och andra dödsfall i tjän-sten.

■ 42 brandmän dog av hjärt-attack. De var 35-81 år. Den äld-ste var en frivillig brandmansom drabbades av hjärtattack ibilen, på väg till en olycksplats.

■ 25 dog i trafikolyckor. Densvåraste olyckan var när åtta

brandmän i en minibuss kra-schade på hemväg från enskogsbrand. Samtliga dog. Ut-redning visade att föraren varalkoholpåverkad.

■ Åtta omkom av stress ellerutmattning. Aktivitet i sambandmed dödsfallen var ofta idrotteller förflyttning i svår terräng.

■ Sju omkom vid skogsbrän-der. Fyra av demdog i helikop-ter- eller flygolyckor i sambandmed släckning.

■ Sex blev påkörda och dog.Fem av olyckorna inträffade isamband med räddningsarbetepå trafikerad väg.

■ Sex omkom vid fall. Två föllav stegar, två föll av fordon i rö-relse.

Därtill omkom fyra brandmänvid släckningsinsatser i byggna-der, tre drunknade, två dog un-der övningar och några av sjuk-domar som uppstått på grundav händelser i tjänsten.

ULF ERLANDSSON

Ett kraftigt åskväder med blixt-nedslag i närheten av bergrum-met i Broddbo utanför Sala varorsaken till explosionen somtog två människors liv i maj för-ra året.

Det visar en utredning avolyckan. Anläggningen hade ti-digare använts för lagring avblyfri bensin, men sedan 1996var bergrummen tömda påbensin.

Vid olyckstillfället arbetade

fem personer från Skanska medatt riva anläggningen.

Blixtnedslaget gav upphov tillspänningar i de elledningarsom fanns kvar i bergrummetsradiomast. Där ledningarna gårner i jorden inne i bergrummetuppstod troligen en gnistbild-ning, som antände bensingasersom orsakade den kraftiga ex-plosionen.

Sirenen Nr 2 • 2004Platsannonser36

MARKARYDS KOM-

Vi söker ny

Stf RäddningschefLäs mer på www.markaryd.se

Och ring sedan vår nuvarande stf räddningschef

Peter Karlsson 0433-720 97

Som är beläget i sydvästra hörnet av Småland, på gränsen till Skåne och Halland, ca 5 mil till Halm-stad och drygt 10 mil till Malmö och Lund. Skall du flyga har du inte mindre än fyra inrikesflygplatser,inom en timmes resväg att välja bland. Markaryds kommun har ett väl fungerande näringsliv medmånga små och stora företag med ett gemensamt; de präglas alla av framåtsträvande, uppfinningsrike-dom och envishet! Här finns landets sydligaste vildmark. Djupa skogar och vidsträckta myrar lyses uppav idylliska sjöar och porlande bäckar.

Sirenenär Räddningsverkets tidning. I den kan du följa utvecklingeninom räddningstjänsten och skydd mot olyckor. Är du inte redanprenumerant – bli det! Du får åtta nummer om året, Gratis!Skicka kupongen till: ”Prenumeration”, Sirenen, L 257,651 80 Karlstad eller faxas till: 054-13 56 40

Vid adressändring/avslut

Abonnemangsnr (står direkt före namnet) ………………………

Vid adressändring

Gamla gatuadressen………………………………………………………

Gamla postadressen………………………………………………………

❐ Ja tack, jag vill ha en gratis prenumeration på Sirenen

❐ Adressändring

❐ Avsluta prenumerationen

Namn ………………………………………………………………………

Gatuadress ………………………………………………………………

Postadress …………………………………………………………………

Nyutgivet frånRäddningsverket

Annan utgivning

RedovisningÅrsredovisning 2003

Räddningsverkets årsredo-visning i ord och siffror.

Best nr: I99-109/04.

UtbildningskatalogSkydd mot olyckor

Kursutbudet i nya vidareut-bildningen.

Best nr: U40-633/04.

Så här beställer duAnge beställningsnummer samt din adress.Skicka beställningen via fax, e-post eller brevledes.Fax: 054-13 56 05.E-post: publikationsservice@srv.sePostadress: Räddningsverkets publikationsservice, L 124, 651 80 Karlstad.

Information om föreskriftoch allmänna råd

24-sidig folder från Informa-tionsbolaget som tar upp all-mänt råd för systematisktbrandskyddsarbete samt all-mänt råd och föreskrift förbrandskyddsredogörelse.

Kontakt: fax 040-97 40 00 e-post: info@informationsbola-get.se

Pris: 20 kr st vid 5-20 ex.

RiskanalysEn bok för den som ska be-

ställa, utföra eller granskafrån Brandförsvarsföreningen.Skriven av Johan Ingvarsson,länsstyrelsen Stockholm, ochAnnika Ross, räddningstjän-sten i Värnamo.

Pris: 435 kr (exkl moms).Best nr: 0364.

Kontakt: 08588 474 78,www.svbf.se

OBS – kan inte beställasfrån Räddningsverket

■ ■ ■ Orust kommun överklagar Räddningsver-kets beslut för andra gången.

Räddningsverket avslog ansökan om ersättning isamband med översvämning. Orust överklagade,men överklagandet avvisades av Räddningsverketeftersom det lämnades in för sent.

Då begärde kommunen omprövning av tidigarebeslut, eftersom man ansåg att verket inte tagithänsyn till vissa omständigheter. Räddningsverkettog nytt beslut och vidhöll sitt ställningstagande.Det beslutet har nu Orust överklagat till länsrät-ten.

Blixten orsak till dödsolycka i bergrum

Sirenen Nr 2 • 2004 Platsannonser 37

Sirenen är perfekt för dig somska rekrytera personal inomräddningstjänst och skydd motolyckor.

Ingen tidning inom bran-schen har sådan täckning somSirenen.

Nästa nummer trycks den 15april. För att vi ska hinna få meddin annons vill vi att du för-handsbokar utrymme senast 29mars samt lämnar färdig an-nons senast 2 april.

Våra spaltbredder är:1 spalt 41 millimeter2 spalter 87 millimeter3 spalter 134 millimeter4 spalter 180 millimeter5 spalter 227 millimeterPriset är 15 kronor per spalt-

millimeter (plus moms).Vad annonsen kostar räknar

du ut enligt följande exempel:En annons som är 134 millime-ter bred (3 spalter) och 150millimeter hög kostar 6 750kronor (3 x 150 x 15).

Ring eller e-posta om du harnågra frågor. Kontaktperson förannonser är i första hand PerLarsson, tel 054-13 51 02. Ärhan inte inne kan du även talamed Gunno Ivansson eller StigDahlén.

Annonsera i Sirenen – boka senast29 mars

Sirenen Nr 2 • 2004Krypto38

Samma tal – samma bokstav

Namn: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Adress: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Postadress: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Lösningstips: I kryptot har du en hjälpbokstav vid pilar-na. Ordet vid pilarna motsvaras av inslag på bilden.Regeln är att samma siffror motsvaras av samma bokstavhela kryptot igenom.Lyckas du kan du inom de tonade rutorna läsa enmening som har koppling till bilden.1:a pris: pulversläckare, typ ABE lll (6 kg, för hemmet,kontoret, etc), 2–4:e pris: cykelhjälm, 5–8:e pris: rese-brandvarnare.Skicka lösningen senast den 1 april till: ”Kryptot”,Sirenen, L 257, Räddningsverket, 651 80 Karlstad.

Toppvinsten till Upplands Väsby

Lösningen till kryptot 1/04

Den här gången kom den först öppnade rättalösningen från Upplands Väsby. Vi på Sirenensäger grattis till Leif Johansson och övriga vinna-re.

Rätt lösning av krypto nr 1/04 gav följandemening i de tonade rutorna:

Vi har gjort oss förtjänta av en jamare

1:a pris (pulversläckare, typ ABE III, för hemmet, kon-toret etc): Leif Johansson, Upplands Väsby.2–4:e pris (cykelhjälm): Eric Hägelmark, Ängelholm,Helmer Westin, Norsborg, Leif Renström, Malmberget.5–8:e pris (resebrandvarnare): Gunilla Lekselius,Uppsala, Jonas Halldin, Eringsboda, Iris Vestberg,Västerås, Monica Larsson, Herrljunga.

Stig DahlénChefredaktör och ansvarig utgivare 054–13 51 04, e-post:stig.dahlen@srv.se

Per LarssonReporter054–13 51 02e-post:per.larsson@srv.se

Gunno IvanssonLayoutare, reporter054–13 51 06e-post: gunno.ivansson@srv.se

R e d a k t i o n

Sirenens uppgift är att beskrivautvecklingen inom Räddnings-verkets ansvarsområden och sti-mulera till debatt i dessa frågor.Enbart Inledaren på sidan 2 äratt betrakta som Räddningsver-kets officiella linje.Ansvarig utgivare: Stig Dahlén.Adress: Sirenen, L 257, 651 80 Karlstad.Telefax: 054–13 56 40e-post: sirenen@srv.sePrenumeration är gratis. Bestäl-les skriftligt genom att skicka inprenumerationstalongen som

finns i slutet av varje nummer.Upplaga: 36 000 exemplar.Adressändring görs genom attfylla i talongen som finns i slutetav varje nummer. Talongen fax-as, 054-13 56 40 eller skickastill: Prenumeration, Sirenen, L 257, 651 80 Karlstad.Kom ihåg att uppge gamlaadressen vid adressändring!Tryck: VLT Press, Västerås. Tryckt på miljövänligt papper.Nästa nummer, 3/04, utkom-mer den 19 april.

SirenenRäddningsverkets tidning

Förra året ryckte den kommunala räddningstjänstenut 92 000 gånger. Mer än var tredje blåljuskörningorsakades av automatlarm där det inte brann. Det

betyder att räddningstjänsten i Sverige år 2003 ryckte ut isnitt 90 gånger om dygnet, till något som inte är något.Under dessa fartfyllda färder skapar brandbilarna oreda itrafiken, orsakar ibland till och med olyckor.

Detta är inte klokt! Det är 2004, mänskligheten mjuk-landar farkoster på planeten Mars – men att konstrueraautomatlarm som inte lurar i väg brandmän och befäl påonödiga utryckningar, det klarar vi inte.

Olika organisationerhar så länge jag minnssagt att de ska ta krafttagmot de felaktiga auto-matlarmen. 1996 var de31 000, 1999 nära 32 000och förra året 32 700.

Räddningstjänstenborde ha viktigare sakeratt ägna sig åt än att åkapå onödiga utryckning-ar. Exempelvis aktivera sig i kommunens totala säker-hetsarbete. Rune Daniels, räddningschef i Rättvik, ställerpå Debatt sidan 3 i detta nummer frågan:

Arbetar vi förebyggande och operativt med rätt saker?Han noterar att antalet döda i drunkning och i bränder

är lika stort. Småsmulor satsas på simundervisning ochvattenvett jämfört med bränder. På allt fler orter anserman sig inte ens ha råd med något så självklart som enkommunal simskola. Troligen skulle fler liv sparas ompengar omfördelades från exempelvis räddningstjänstentill att ge alla skolbarn simundervisning. Inga stora peng-ar, men det handlar om att våga göra prioriteringar.

”Betalar ni inte så kommer vi inte”Stora pengar kostar däremot alla anlagda bränder. Oftastär det ungdomar som tuttar på, helt omedvetna om kon-sekvenserna. Här krävs att räddningstjänster med hel-tidspersonal blir mycket aktivare med förebyggande ar-bete i skolorna. Visst, det finns utmärkta exempel påkommuner som är duktiga på detta område. Andra gördet närmast pliktskyldigast, allra värst är de räddnings-tjänster som ger följande besked:

– Vi kommer till er skola, men det kostar pengar att an-lita oss.

När skolan inte har råd blir eleverna utan utbildning ibrandskydd. Bedrövligt! Och antalet anlagda bränderfortsätter att varje år kosta minst en halv miljard kronor.Återigen – det handlar om prioriteringar. Den nya lagenom skydd mot olyckor kan förhoppningsvis väcka slum-rande kommunpolitiker att sätta sig in i säkerhetsfrågor-na, prioritera och fatta de nödvändiga besluten.

Insatstillsyn – utan att insatsen granskasI Norrköping inträffade förra året det ovanliga att ensvensk brandman omkom under insats. Räddningsverketoch länsstyrelsen i Östergötland gjorde därför en så kal-lad insatstillsyn. För de flesta betyder ordet ”insatstillsyn”att man granskar insatsen. Att man åtminstoneförsöker ge ett svar på varför brandmannendog.

Nu har resultatet av insatstillsynen kom-mit, rapporten ”Brand i restaurang, Norrkö-pings kommun 2003-05-27”. Brand-Sverigehar väntat på Räddningsverkets svar. Meninte ett ord om varför brandmannendog, ingen analys av själva insatsen.Inte ett ord om det var lämpligt el-ler inte att skicka in en nyutbildadbrandman i ett så kompliceratobjekt. Däremot många ord omalarmering, beredskap och rädd-ningstjänstplanen.

När jag frågar Räddningsver-kets ansvarige får jag svaret attdet inte ingår i insatstillsyn attutvärdera insatsen.

Varför då hålla på med in-satstillsyner?

Stig Dahlén är chefredaktör för Sirenen. De åsikter som fram-förs i denna kolumn är hans personliga och har inget medRäddningsverkets ståndpunkter att göra.

Sista ordetfrån Stig DahlénSirenens chefredaktörVälkomna med synpunker!e-post: stig.dahlen@srv.se

90 insatservarje dygn – i onödan

Eva Löwbom-Olsson (bilden)blir ny räddningschef i Lands-krona. 1 september tar honöver när Tore Lundmark går ipension.

Löwbom-Olsson, 36 år ochtrebarnsmor, har varit ställföre-trädande räddningschef iLandskrona sedan 2002. Honanställdes som brandingenjör iLandskrona 1991 och har, innanhon återvände till Landskrona,bland annat arbetat som lärarepå räddningsskolan i Revinge.

Från 1 maj är Ludwig Teilar nystf räddningschef i Sörmlands-kustens Räddningstjänst. Hankommer närmast från Risktek-nik.

Per-OlofLindelöf harslutat somräddnings-chef i Ödes-hög efter 30år. Han är nu-mera säker-hetschef i samma kommun. Till-förordnad räddningschef ärHans Felixson, tidigare ställfö-reträdande räddningschef.

Peter Karlsson blir 1 augustiny räddningschef i Markaryd dånuvarande räddningschef LarsBengtsson går i pension.

Brandingenjörer är ett efter-traktat släkte. Alla som avslutatpåbyggnadsåret i Revinge vidårsskiftet har fått jobb: RogerBergqvist är lärare vid CRS iSkövde, Johan Hedin är stfräddningschef i Ljungby, FredricHermansson, P & B Brandkon-sult i Malmö, Daniel Holm, Sö-dertörns räddningstjänstför-bund, David Högberg, rädd-ningstjänsten Jönköping, Matti-as Johansson, Västra Blekinge,Per Johansson, Norrköping, Jo-akim Martikainen, Malmö, An-dreas Nilsson, Laholm, Frida Ni-

meus, Storgöte-borg, Lars Pers-son, Kalmar, Jo-nas Peterson,Västra Blekinge,Gustaf Sandell,stf räddnings-chef Södra Da-

larna, Jonathan Sjöberg, Trelle-borg, Maria Wallgren, lärare iSkövde, David Widlund, Sörm-landskusten och Fredrik Åkes-son, Varberg.

Flera brand- och riskhante-ringsingenjörer har också fåttjobb: Louise Abrahamsson, DetNorske Veritas, Tobias Jansson,P & B Brandkonsult, AndreasKräling, Malmö, Erik Midholm,WSP, Henrik Nilsson, WillysFörsäkringsmäklare, JakobSchlüter, Ångpanneföreningen,Magnus Nordberg, Brandkon-sulten AB och Lisa Åkesson,Sörmlandskusten.

■ ■ ■ HÖR AV DIGnär personer på ledande pos-ter i din organisation byterjobb eller någon nyanställs.Adresser finns i redaktionsru-tan här nedan.

39Näst SistaSirenen Nr 2 • 2004

Kan densläcka?Storleken har betydelse, påståsdet. Åtminstone ibland. Somtill exempel när det gällerbrandsläckare.

Rolf Jogerheim på Farstabrandstation har sett mångagenom åren. Den definitivtminsta hittade han vid brand-syn hos företaget Riksutställ-ningar i Stockholm.

– Troligvis har den medver-kat i någon utställning. Kulgrej, men särskilt effektiv ärden nog inte, funderar Rolf.

■ ■ Har du någon udda bild urverkligheten du tror kan roaSirenens läsare, skicka den tilloss. Vi belönar alla som får sinbild publicerad med Sirenens T-shirt. Kom ihåg att uppgeönskad storlek. Foto: ROLF JOGERHEIM

De skulle kunna bemanna en egenstyrka, klanen Kardell vid Nordan-stigs räddningstjänst.

Alla fem arbetar i familjeföreta-get. Och alla fem är brandmän.Pappa Sten började i Jättendals bor-garbrandkår som 28-åring 1967. Se-dan fyllde sönerna på styrkan en ef-ter en från 1983: Sten-Olof, Per-Åke,och Nils-Erik. Jan-Ove som är yngst ikåren och kom med 1999.

– Fast honom fick vi tvinga in,skrattar Sten-Olof Kardell. Han ärmesta idrottaren i familjen och harså mycket annat för sig.

Det tar ett tag att få ordning pådubbelnamnen. Kardell är en storsläkt med rötterna i norra Hälsing-land och med familjejordbruket somdet självklara navet.

De torde vara ensamma i Sverigeom att ha gjort räddningstjänsten tillen sådan familjeangelägenhet.

Hur kommer det sig?– Morbror var brandchef på sin tid

och vi bodde nära gamla brandsta-tion. Man stod vid fönstret och titta-de på när de ryckte ut, det var klart

att det var spännande, säger pappaSten.

– Ska man kunna bo så här pålandsbygden vill det till att man haren fungerande räddningstjänst. Kanjag ställa upp så bör jag göra det,tycker Nils-Erik.

– Och det är roligt med lite annatockså än det vanliga jobbet på går-den. Man träffar fler människor, sä-ger Jan-Ove.

Stor stationVi träffas på stationen i Jättendal,strax intill E 4:an vars trafik står fören tredjedel av det dryga hundrataletlarm kåren har varje år. Brandstatio-nen byggdes för elva miljoner 1983och måste vara en av landets störstaför en deltidskår med sina drygt 1000 kvadratmeter i två välhållnaplan.

– Då var det både hel- och deltidhär i Jättendal. Heltiden på dagtidvar kvar till för några år sedan. Hademan som tanken var då huset bygg-des kunnat utöka verksamheten medsnickeri och bilverkstad kanske helti-

den hade varit kvar än i dag, funderarSten Kardell.

Han har åkt i det mesta till stationpå larm: bil, traktor och skördetrös-ka.

– Men tröskan gick så sakta att jaghoppade ur och sprang sista biten.

Nu är han 64 år och tänker sig 2004som det sista året i kåren. Men söner-na vill inte riktigt höra på det örat.

– Man är med så länge man klarartesterna, säger Nils-Erik Kardell.

Hälsingland brottas som övrigaNorrland med nedläggningar ochcentralisering. Antalet arbetsplatserpå rätt avstånd från Jättendal är litet.Därför har anspänningstiden utökatstill åtta minuter och personal häm-tats in från grannorterna.

Kardells kartellInte heller familjen Kardell har läng-re arbetet enbart hemma på gården.Entreprenadmaskinerna har upp-drag åt skogs- och kraftbolag runtom i Sverige.

– Vi är beroende av varandra ochatt kunna byta skift. En för alla – alla

för en, det gäller hela kåren, sägerpappa Sten.

Tillsammans med Jan-Ove får hanta de flesta bytena eftersom de tvåhar hand om de drygt 100 köttdjurenoch mjölkkorna på gården.

Det är en av fördelarna med attvara många. Någon riktig nackdelkan ingen av dem se. Men den poli-tiskt stormiga hösten, med sparkravoch beslut om personalnedskärning-ar på heltiden i Hudiksvall har gettett exempel:

– Vi kallas för Kardells kartell på in-sändarsidan i Hudiksvalls Tidning, vi-sar Sten-Olof i en hög med urklipp.

Deltidarna i Jättendal lämnade ettförslag som just innebar en minsk-ning på heltiden medan deltidskårer-na skulle lämnas orörda.

Det alla med efternamnet Kardellönskar är mer samarbete och mindrerevirtänkande mellan hel- och del-tidskårerna.

– Bränderna gör ju ingen skillnadpå hel- eller deltid, konstaterar Sten-Olof Kardell.

EVA-LENA LINDBÄCK

Foto: EVA-LENA LINDBÄCKHär ser ni en fjärdedel av Nordanstigs räddningstjänst. Fem av stationens 20 brandmän i tjänst tillhör familjen Kardell, från vänster: Per-Åke, Sten-Olof, Sten, Jan-Ove och Nils-Erik.

Familjen Kardell 1+4

Post

tidn

ing

BRe

tura

dres

s: L

257

651

80 K

arls

tad

Räddningsverkets tidningNr 2 2004