rehabiliterande förhållningssätt inom hemvården · dorothea orem är en författare och...
TRANSCRIPT
Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap Vårdvetenskap
Rehabiliterande förhållningssätt inom hemvården En intervjustudie med vårdpersonal
Författare: Handledare: Carolina Falk Lena Hedlund Emily Olsson Examinator: Marianne Hedström Examensarbete i Vårdvetenskap 15 hp Sjuksköterskeprogrammet 180 hp 2012
2
SAMMANFATTNING
Syfte: Syftet med denna studie är att undersöka hur personalen uppfattar ett rehabiliterande
förhållningssätt i hemvården och vad det innebär för personalen att arbeta på
ett rehabiliterande förhållningssätt.
Metod: Studien är av kvalitativ design med semistrukturerade intervjuer med sex
sjuksköterskor, fyra undersköterskor och två vårdbiträden som alla arbetar inom hemvården.
Resultat: Av intervjusvarens analys framkom fem kategorier och fem underkategorier. 1) Få
göra själv och komma tillbaka, det vill säga att vårdpersonalen inte utför för många uppgifter
åt sin vårdtagare. Detta kan leda till ökat självförtroende hos vårdtagaren och en enklare
arbetssituation för personalen. 2) Organisationens betydelse med underkategorier a) resurser,
b) kunskap och utbildning samt c) samverkan mellan personal. 3) Hemmet som arbetsmiljö
med underkategorier a) tillgång till hjälpmedel och b) att arbeta i någons hem. 4) Svårigheter i
mötet, tillexempel när vårdtagaren sa nej till rehabilitering eller kommunikationssvårigheter
pågrund av psykisk sjukdom och demens. 5) Egenskaper hos personalen, som krävdes för ett
rehabiliterande förhållningssätt, tillexempel lyhördhet, ha självförtroende och vara empatisk.
Slutsats: Personalens uppfattning av ett rehabiliterande förhållningssätt stämde till stor del
överens med definitionen av rehabilitering i litteraturen. Hinder som personalen såg med att
arbeta på ett rehabiliterande förhållningssätt bestod främst i organisatoriska faktorer,
svårigheter i mötet med vårdtagaren samt att ha hemmet som arbetsplats. Vissa egenskaper
hos personalen var en förutsättning för rehabiliterande förhållningssätt. Studiens resultat kan
användas till att beskriva och definiera begreppet rehabiliterande förhållningssätt och öka
förståelsen för hur personalen kan arbeta utifrån detta förhållningssätt.
Nyckelord: Rehabiliterande förhållningssätt, Egenvård, Hemvård, Äldre.
3
ABSTRACT
Purpose: To investigate what the staff perceives that a rehabilitative approach is in home care,
also to explore what it means for staff to work on a rehabilitative approach.
Method: The study is of qualitative design with semi-structured interviews with six registered
nurses, four helping-nurses and two nursing assistants who all work in home care.
Results: The analysis of the material revealed five categories and five subcategories. 1) Do
things by yourself and come back, that is, that health professionals do not perform too many
tasks on behalf of the residents. This can lead to increased self-confidence of the patient and
easier working conditions for staff. 2) The organization's role with sub-categories a)
resources, b) knowledge and training, and c) interaction between staff. 3) The home as a
working place with sub-categories a) access to facilities and b) to work in someone's home. 4)
Difficulties in the meeting, such as when the patient said no to rehabilitation or difficulties in
communication due to the nature of mental illness and dementia. 5) Characteristics of staff
required for a rehabilitative approach, such as sensitivity, to have confidence and be
empathetic.
Conclusion: Staff's perception of a rehabilitative approach did largely agree with the
definition of rehabilitation in the literature. Obstacles that staff found to work on a
rehabilitative approach consisted primarily of organizational factors, difficulties in meeting
with the resident and to have the home as a workplace. Some characteristics of the staff were
a prerequisite for the rehabilitative approach. Our results can be used to describe and define
the term rehabilitative approach and understanding of how staff can work from this approach.
Key words: Rehabilitative approach, self-care, home care, elderly.
4
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
INTRODUKTION ..................................................................................................................... 5
Problemformulering .............................................................................................................. 12
Syfte ...................................................................................................................................... 12
METOD .................................................................................................................................... 12
Etiska överväganden ............................................................................................................. 14
RESULTAT ............................................................................................................................. 15
1. Få göra själv och komma tillbaka ..................................................................................... 15
2.Organisationens betydelse ................................................................................................. 18
2. a) Resurser .................................................................................................................... 18
2.b) Kunskap och utbildning ............................................................................................. 19
2. c) Samverkan mellan personal ...................................................................................... 20
3. Hemmet som arbetsmiljö .................................................................................................. 20
3. a) Tillgång till hjälpmedel ............................................................................................. 20
4. b) Att arbeta i någons hem ............................................................................................ 21
4. Svårigheter i mötet ............................................................................................................ 22
5. Egenskaper hos personalen ............................................................................................... 23
DISKUSSION .......................................................................................................................... 24
Sammanfattning .................................................................................................................... 24
Resultatdiskussion ................................................................................................................ 24
Metoddiskussion ................................................................................................................... 30
Förslag till vidare forskning ................................................................................................. 31
Slutsats .................................................................................................................................. 32
REFERENSER ......................................................................................................................... 33
Bilaga 1 .................................................................................................................................... 39
Bilaga 2. ................................................................................................................................... 40
Bilaga 3 .................................................................................................................................... 41
5
INTRODUKTION
En åldrande befolkning
Sverige är ett av de länder i världen som har högst medellivslängd och den fortsätter att öka
för varje år (Statistiska Centralbyrån, 2002). År 2008 utgjorde andelen personer över 65 år
17,6% i Sverige (Socialstyrelsen, 2010a). Fram till år 2020 beräknas siffran ha stigit till 21%
(Statistiska Centralbyrån, 2002). Äldre personer behöver i högre utsträckning hjälp med sin
ADL, aktiviteter i det dagliga livet, än yngre personer (Hellström, Andersson & Hallberg,
2004). Detta innebär att mer resurser kommer att krävas för att ta hand om en allt äldre
befolkning, förutom det finns också krav på produktivitet och kostnadseffektivitet (Nortvedt,
2002). Den kommunala verksamheten för äldre över 65 år, där hemvård ingår, omsätter varje
år stora summor pengar. År 2008 kostade det lite drygt 88 miljarder kronor. Antalet personer
som får beviljat hemtjänst ökar för varje år, samtidigt som platserna på särskilda boenden
inom kommunerna minskas (Socialstyrelsen, 2010a).
Lagen om valfrihetssystem
I många kommuner idag kan den äldre välja utförare av hemvården (Socialstyrelsen, 2009). I
lagen om valfrihetssystem (SFS 2008:962), står att kommunen själv får ställa särskilda
sociala, miljömässiga och andra villkor för hur ett kontrakt för en utförare av hälsovård och
socialtjänster ska se ut. Alla villkor ska anges i en annons om valfrihetssystem eller i
förfrågningsunderlaget. Övriga villkor som ska anges i förfrågningsunderlaget är ekonomisk
ersättning, ingivande och handläggningstid för ansökan.
Hemvård
De vanligaste uppgifterna inom hemvården är de som rör hjälp med egenvård såsom
påklädning och tvättning, hjälp vid mobilisering och förflyttning, samt psykosociala insatser
som närvaro och aktivt lyssnande. Detta utförs i kombination med andra mer tekniska
insatser, exempelvis sondnäring, sätta urinkateter, stomivård samt smärtpump, vilka oftast
utförs av en sjuksköterska (De Vlieghera et al., 2005). Exempel på alternativ som finns för
äldre med behov av hjälpinsatser i en medelstor kommun i Sverige är; vårdboende, annat stöd
i boendet såsom exempelvis trygghetslarm, samt hemvård. Vilket av dessa som är aktuellt och
vad den äldre har rätt till beslutas av biståndshandläggaren i det individuella fallet. Hemvård
är ett samlingsnamn för begreppen hemsjukvård och hemtjänst, där hemsjukvård innefattar
exempelvis specifik omvårdnad som såromläggningar och injektionsgivning medan hemtjänst
innefattar omsorg och servicetjänster såsom tvätt, städning, matlagning samt personlig
omvårdnad som påklädning och hjälp med hygien (Uppsala kommun, 2011a). Av de äldre
6
personer över 65 år som är i behov av någon omsorg och omvårdnadsinsats i Sverige idag, så
får de flesta vård i hemmet. I slutet av 2008 fick cirka 150 000 äldre över 65 år hemtjänst. Fler
behandlingar som tidigare var sjukhusförlagda, görs nu på dagtid av hemvårdspersonal och på
särskilda boenden (Socialstyrelsen, 2010a).
Hemvårdens uppgift kan beskrivas som att hjälpa individen att behålla och förbättra sin
livskvalitet, att optimera den funktionella förmågan och uppnå självständighet. Detta skapas
genom vård som baseras på individens behov med sociala, fysiska, kognitiva och psykiska
aspekter (Thomé, Dykes & Hallberg, 2003). Resultatet av att använda sig av förebyggande
åtgärder inom hemvården, genom bedömning, planering samt uppföljning är att patienter som
får hemvård med förebyggande vård kan ha lägre behov av sjukhusinläggning (Thomé, Dykes
& Hallberg, 2003; Hallberg & Kristensson, 2004). I en studie av Wong et al. (2008) framkom
att hembesök i förebyggande syfte gjorde att tillfredställelsen med vården ökade. Äldre med
högre självupplevd tillfredställelse med livet, självupplevd god hälsa och avsaknad av
allvarlig sjukdom behövde lägre antal återbesök på sjukhuset (Wong et al., 2008). Fler
sjukhusbesök och fler besvär påverkar livskvaliteten negativt (Andersson, Hallberg & Edberg,
2006).
Egenvård
Dorothea Orem är en författare och teoretiker som haft stort inflytande i omvårdnadstänkande
och varit av stor betydelse med sin omvårdnadsteori. Teorin har på svenska kommit att kallas
”egenvårdsteorin” (self-care deficit nursing theory) (Kristoffersen, 2006). Den beskrevs år
1959 men utvecklades av Orem ända fram till år 2001. Den är en bred och generell teori om
vad omvårdnad handlar om och vad omvårdnad borde vara, den är ett uttryck för funktionerna
och relationerna i det som är gemensamt för all typ av omvårdnad. Teorin skapar ett sätt för
sjuksköterskor och sjuksköterskestudenter att tänka och att samla dem för att fortsätta
utvecklingen av yrket, strukturen, och stärka validiteten i omvårdnadsforskningen (Orem,
2001).
Det krävs förutsättningar för att teorin skall fungera, dessa beskriver Orem (2001) som olika
sätt att se på människan. Människan är en varelse som behöver avsiktlig kontinuerlig
feedback om dem själva och deras miljö för att överleva och behålla sin funktion. Människans
medverkan utvecklas genom kraften att handla med viljan, träning i form av vård av sig själv
och i att kartlägga sina behov och förmedla dessa. Den utvecklas också av att människan får
utforska, utveckla och överföra andra vägar och meningar för att identifiera behov och
7
förmedla sin vilja. Äldre människor upplever svårigheter i form av begränsningar för vad de
får göra i vården av sig själv, men även i sin egen medverkan för livsuppehållande åtgärder
(Orem, 2001).
Egenvård är en mänsklig egenskap som individer måste utföra för sig själva eller ha någon
annan som utför det åt dem. Egenvårdens syfte är att tillföra och upprätthålla tillförseln av
material och förhållanden för att behålla livskvalitet, behålla fysisk och psykisk funktion och
främja utveckling inom ramarna för de nödvändiga förhållandena som krävs för livet, och för
integritet av utveckling och funktion. Materialen kan vara luft, vatten och mat medan
förhållanden kan ha att göra med säkerheten såsom en säker hantering av smittsamt material,
personlig hygien, hålla en normal kroppstemperatur, skydd mot risker. Begreppet
förhållanden kan även röra det som behövs för att främja fysisk, kognitiv, emotionell,
interpersonell och social utveckling i individens livssituationer. Behovet av material och
förhållanden baseras på individens behov. Egenvården måste läras, kontinuerligt utföras över
tid och anpassa sig till kraven som ställs på en människa, tillexempel utifrån vilken ålder
personen är i, hälsostatus, miljöfaktorer och nivåer av energi människan har (Orem, 2001).
Förutsättningar för att kunna utföra sin egenvård bygger på både bestående förutsättningar
som finns under hela livet och de som är situationsspecifika, det vill säga att de utvecklas när
en människa förlorar sin hälsa (Denyes, Orem, Bekel & SozWiss, 2001). Det framkom i en
studie på kroniskt sjuka patienter att livskvaliteten ökade om de fick utföra sin egenvård
självständigt. Patienterna ansåg även att det var tidssparande och praktiskt för dem, då de inte
behövde vänta på vårdpersonal för att utföra dessa handlingar. De menade att vara engagerad i
sin egenvård var likställt med att vara delaktig i beslut om sin vård. Patienterna beskrev även
sin egenvårdsförmåga som något de utvecklat under tiden de varit sjuka, en kompetens som
erhålls genom erfarenheter under sjukdomsförloppet (Pagels, 2004).
Om en människa inte kan utföra sin egenvård behöver denne hjälp från omgivningen. Mellan
vad individen kan utföra enligt sina egenskaper och vad individen faktiskt behöver, finns ett
behov eller en relation som Orem (2001) valt att kalla det. Med egenvårdsteorin för
omvårdnad menas att omvårdnad är ett svar på den brist på kapacitet som individer har där
förmågan till handling är nedsatt på grund av sjukdom, funktionshinder eller hälsostatus.
Förmågan till egenvård är icke statiskt utan kan ändras över tid (Orem, 2001). Hjälpbehoven
hos en äldre person kan vara kortvarigt eller långvarigt, det kan komma akut eller växa fram
gradvis under lång tid (Fermann & Naess, 2008).
8
Leenerts, Teel och Pendleton (2002) menade i sin studie att egenvård för att främja hälsa hos
äldre med eget boende, är ett komplext ämne med många dimensioner. Viktiga faktorer som
framhölls var att ha ett mål, motivation, upplevt värde av sig själv, gott fysiskt och
emotionellt tillstånd samt det kulturella sammanhanget. Förmågan att utföra sin egenvård var
också viktigt, där inkluderades medvetenhet, självständighet, problemlösning, relationer och
samarbete. Att kunna värdera sina kunskaper, sin självbild men också vad i egenvården man
klarade själv och det som kunde behövas hjälp med. Kommunikation, en hälsosam livsstil,
skapa mening samt att socialisera var stora bitar i att främja hälsan via egenvården. Allt detta
skulle göras i en god relation mellan vårdpersonal och äldre patienter. Relationen var baserad
på respekt och vårdande och den skapade en struktur för omvårdnadshandlingar som skulle
bygga upp egenvårdskapaciteten och visa patienten olika sätt att behålla hälsa vid åldrandet
(Leenerts, Teel & Pendleton, 2002).
En viktig aktivitet för att främja självständigheten och minska beroendeförhållandet till
personalen är att få sköta sin hygien så självständigt som möjligt. Hjälpmedel som stärker de
äldres muskler beskrivs som en nyckel för att underlätta vid tillfrisknande. Det är viktigt att
hjälpmedel såsom rullstol, rollator och ramper tillhandahölls snabbt så de äldre kan förflytta
sig både inne i det egna hemmet och utomhus (Randström, Asplund & Svedlund, 2011).
Ibland stämmer inte de äldres faktiska kapacitet till deras ADL ihop med den hjälp de får från
vårdpersonalen. De kan känna att de blir tvingade att ta emot hjälp som de inte behöver. Det
leder i sin tur till försämrad rehabilitering och gör de äldre passiva (Randström, Asplund &
Svedlund, 2011).
Rehabilitering
Rehabilitering betyder i de bästa fall att den äldre återvinner samma optimala funktion som
denne hade innan sjukdomen (World Health Organisation, 2010; Romøren, 2008).
Rehabilitering kan även innefatta insatser som ska hjälpa en person med förvärvad
funktionsnedsättning att utifrån sina behov och förutsättningar, få tillbaka och behålla den
bästa funktionsförmågan samt att uppnå självständighet (SOSFS 2007:10). Det huvudsakliga
målet med rehabiliteringsprogram ska vara att lära människan att klara av sin ADL utan hjälp
av en annan person. Om detta inte är möjligt skall rehabiliteringen inriktas på att minimera
behovet av utomstående hjälp genom olika tekniker och utrustning (Cameron & Kurrle,
2002).
9
Att ha många sjukdomar samtidigt, så kallad komorbiditet, disponerar för en långsammare
rehabilitering eller att personen aldrig återkommer till sin ursprungliga nivå (Romøren, 2008;
Wilkinson, Buhrkuhl & Sainsbury, 1997). Rehabilitering är en tvärprofessionell verksamhet
där patientens sjukdom, funktionsnedsättning och sociala situation är i fokus. Läkarens
uppgift är att behandla bakomliggande sjukdomar medan sjuksköterskan överblickar
omvårdnadsbehoven, administrerar läkemedel och tillsammans med undersköterskan och
vårdbiträdet tränar patienten i egenvård. Sjukgymnasternas område är muskelstyrkan,
uthållighet, rörelse och förflyttningshjälpmedel såsom gåstol, rullstol och proteser.
Arbetsterapeuten koncentrerar sig på ADL-funktioner, hjälpmedel i hushållet och anpassar
hemmiljön hos patienten (Romøren, 2008).
Behovet av rehabiliteringsservice för äldre växer och har gjort att intresset för miljön där
vården utförs har ökat, vilket inkluderar individens egna hem (Martin, Nancarrow, Parker,
Phelps & Regen, 2005). Hemvården efter utskrivning från sjukhus beskrivs som en process av
bedömning, planering, implementering och uppföljning. Det är av stor vikt att patienter får
göra sina rehabiliteringsövningar i hemmet som en del i deras dagliga aktiveter, för att
långsiktigt förbättra sin fysiska funktionalitet och öka livskvaliteten (Thomé, Dykes &
Hallberg, 2003). Därför är det viktigt att identifiera sådant som kan underlättas i hemmiljön
samt identifiera hinder som kan påverka de äldres funktioner (Stucki, Reinhardt & Grimby,
2007). Äldre personer med höftfrakturer och stroke har fördelar i att få en tidig utskrivning
från sjukhus och få rehabilitering i det egna hemmet. En viktig del i rehabiliteringen är den
sociala kontakten, att få socialt stöd och vara en del i samhället, detta ger energi och styrka för
tillfrisknandet (Randström, Asplund & Svedlund, 2011).
Livskvalitet och syn på hälsa
Äldre multisjuka med ett stort behov av hjälp med sin ADL indikerar låg livskvalitet
(Hellström, Andersson & Hallberg, 2004). Från tidigare studier har det framkommit att hög
ålder, flertalet kroppsliga besvär och att leva ensam är associerat med en låg livskvalitet. Om
anhöriga medverkar i vården av den äldre personen skattas livskvaliteten högre jämfört med
om enbart professionell vård ges (Hellström & Hallberg, 2001).
Faktorer som associeras till självskattad hälsa hos äldre över 65 år är kroppsliga psykologiska
faktorer såsom depression, smärta, kognitiv funktion och förtroende till sin egen balans. Även
aktiviteten med styrkan i olika muskeldelar av kroppen är av stor betydelse. Delaktighet och
personens medverkan i sin vardag är en annan faktor. Personens liv och bakgrund är också en
10
faktor som spelar in, med fritidsintressen och i vilken grad dessa förekommer, hur
hushållsarbetet är uppdelat, medicinska diagnoser, ålder, kön samt hur personen bor och
vilken inkomst personen har (Arnadottir, Gunnarsdottir, Stenlund & Lundin-Olsson, 2011).
Att leva ensam, vara rörelsehindrad i stor utsträckning, vara kvinna samt ha ett lägre
självbestämmande har visat sig vara förknippat med en sämre upplevd hälsa. De äldre hade
problem med att kunna höra, att se bra, att göra sig fin, tvätta sig, inkontinens, att kunna ta
promenader utomhus och inomhus samt att de hade problem med att tala (Dubuc, Dubois,
Raiche, Gueye & Hebert, 2011).
Maddox (1999) menar att synen på hälsa hos äldre skiljer sig avsevärt från vad
hälsopersonalen uppfattar som hälsa, därför borde personalen lyssna mer på de äldre och låta
dem vara en del i sin egen vård.
Personalen inom hemvården
Många äldre har flera olika sjukdomar och funktionsnedsättningar och är beroende av många
vård- och omsorgsinsatser samtidigt, detta ställer krav på samordning (Socialstyrelsen, 2009).
Att arbeta inom socialtjänsten, som innefattar vård av äldre, kräver lämplig utbildning och
erfarenhet enligt Socialtjänstlagen (SFS 2001:453), det är förutsättning för att ge god vård av
god kvalitet (Socialstyrelsen, 2010a). Andelen personal med adekvat vårdutbildning har de
senare åren ökat medan det totala antalet anställda inom vårdsektorn minskat (Socialstyrelsen,
2009).
I en studie av Randström, Asplund och Svedlund (2011) framkom att den äldre personen fann
det betydelsefullt att denne hade ett team som motiverade och hjälpte denne i rehabiliteringen.
Detta team bestod av sjukgymnast, arbetsterapeut, sjuksköterska samt vårdpersonal. Genom
att personalen gav de äldre ett empatiskt och vänligt bemötande upplevde de äldre att de blev
delaktiga och tillfredsställda med den vård de fick. Även artig kommunikation och
information ledde till större upplevd delaktighet (Randström, Asplund & Svedlund, 2011).
Genom att uppmuntra den som rehabiliteras, att fortsätta och inte ge upp när deras vilja
vacklar kan denne klara mer än den först trott (Lindelöf, Karlsson & Lundman, 2011).
Kontinuiteten av personalen samt att personalen hade ett uppmuntrande och stödjande
förhållningssätt var viktigt för kroniskt sjuka patienter när det gällde att utföra egenvård
(Pagels, 2004). Orem (2001) menar att sjuksköterskan skall lära och undervisa patienten i att
utveckla sina färdigheter, samt att uppmuntra patienten och ge feedback, i syfte att få
individen att själv kunna utföra sin egenvård.
11
Ett problem som beskrevs var då vårdpersonalen var stressade och utförde arbetsuppgifterna
skyndsamt, samt att det var dålig kontinuitet hos personalen. Detta ledde till att de äldre
upplevde en kränkning av deras integritet. De blev stressade och de kände en begränsning i
deras delaktighet och autonomi (Randström, Asplund & Svedlund, 2011).
Personalen som arbetar inom vård av äldre är ofta engagerade och känner att de gör ett viktigt
arbete som uppskattas av patienterna. Vårdpersonalens syn på en god arbetsplats utifrån sitt
perspektiv innebär att kunna se helheten, känna till sin arbetsuppgift, sitt och enhetens
uppdrag, vara synlig och bli bekräftad. Att få tillräckligt med tid att utföra arbetsuppgifterna,
tillräcklig bemanning, vara delaktig och kunna påverka genom att få delegeringar för beslut
samt få möjlighet att lära sig nya saker exempelvis genom utbildningar, känna trygghet och
veta att man arbetar säkert är andra perspektiv på en god arbetsplats (Socialstyrelsen, 2003a).
I en studie beskrevs hemvården som en krävande arbetsmiljö både psykiskt och fysiskt för de
anställda, med snäva tidsmarginaler att hålla för de anställda och fysiskt tungt arbete. Detta
skulle kunde leda till ökad stress samt smärtor i muskler och leder. I studien framkom att en
god ekonomi hos arbetsgivaren spelade en stor roll enligt personalen, men att det ofta gjordes
nedskärningar i denna med negativa konsekvenser som följd (Brulin, Winkvist &
Langendoen, 2000).
En bra arbetsplats ger inte bara de anställda en lön, utan även utrymme för sin kreativitet och
att utvecklas (Socialstyrelsen, 2003b). För att kunna vara kreativ på sin arbetsplats behövs
uppmuntran från både chef och kollegor, självständighet och frihet, ett utmanande arbete, en
lagom stor arbetsbörda samt tillräckliga resurser (Amabile et al., 1996).
Att vårdplatserna blir färre och att vårdtiderna kortas ned gör att fler äldre skrivs hem från
sjukhusen tidigare. Det innebär ett ökat tryck på den öppna vården och hemtjänsten. Det finns
för få läkare och sjuksköterskor inom hemsjukvården, det saknas även sjukgymnaster och
arbetsterapeuter som traditionellt arbetar med rehabilitering (Socialstyrelsen, 2009). Det finns
också bristande samordning och osäkerhet om hur ansvaret ska fördelas i insatserna för att
äldre ska få fortsätta bo kvar i sitt eget hem trots sina funktionsnedsättningar. Tillgången på
rehabiliteringspersonal kan inte längre täcka de äldres rehabiliteringsbehov, detta förutsätter
att även vårdpersonalen måste arbeta enligt ett rehabiliterande förhållningssätt
(Socialstyrelsen, 2007). I Uppsala kommun skall de aktörer och företag som vill erbjuda
hälso- och socialtjänst godkännas av kommunen. I förfrågningsunderlaget står bland annat att
12
verksamheterna ska se till att brukaren stärker sina funktioner och sin förmåga att klara sig
själv utifrån ett rehabiliterande förhållningssätt (Uppsala kommun, 2011b), dock definieras
aldrig begreppet i förfrågningsunderlaget.
Problemformulering
Det finns krav på att de aktörer som utför hemvård ska arbeta utifrån ett rehabiliterande
förhållningssätt. Detta ställer krav på personalens kunskap om vad det innebär eftersom det
inte definieras i förfrågningsunderlaget. Det finns få studier gjorda inom ämnet
rehabiliterande förhållningssätt i hemvården, därför kan denna studie bidra med kunskap i
ämnet.
Syfte
Syftet med denna studie är att undersöka hur personalen uppfattar ett rehabiliterande
förhållningssätt i hemvården. Vidare är syftet att undersöka vad det innebär för personalen att
arbeta på ett rehabiliterande förhållningssätt.
METOD
Design
En deskriptiv kvalitativ studie som baseras på intervjuer (Kvale & Brinkmann, 2009).
Urval
För att få bred täckning av materialet valdes sjuksköterskor, undersköterskor och vårdbiträden
som alla arbetade för någon hemvårdsaktör, med olika lång erfarenhet i sitt yrke och som
arbetat olika lång tid inom hemvården.
De intervjuade var elva kvinnor och en man, varav sex var sjuksköterskor, fyra var
undersköterskor och två var vårdbiträden. Variationen av hur länge de arbetat inom yrket var
från sju månader till 39 år. De hade arbetat inom hemvården mellan sex månader och 21 år.
Deltagarnas ålder var från 24 år till 61 år. Antal intervjuer fortlöpte till dess att intervjusvaren
inte längre tillförde någon ny information och en så kallad mättnad uppnåtts (Lundman &
Graneheim, 2008), vilket i denna studie medförde 12 intervjuer.
Datainsamlingsmetod
Semistrukturerade intervjuer utifrån frågeguide som författarna skapat som ställdes till
vårdpersonalen i hemvården (bilaga 1).
13
Tillvägagångssätt
En hemvårdsaktör i en medelstor stad i Sverige visade intresse för studien genom att kontakta
Uppsala Universitet där författarna var verksamma, med problemformuleringen att personalen
ansåg att begreppet ”rehabiliterande förhållningssätt” var otydligt och svårt att tolka. Därefter
kontaktades hemvårdsaktören per telefon och tillfrågades om intresse fortfarande fanns för
studien. Det resulterade i ett möte med verksamhetschefen för arbetsplatsen samt de
sjuksköterskor som var verksamma där. Ett godkännande från verksamhetschefen att studien
fick genomföras inhämtades. Ett informationsbrev kring studiens utformning och att
intervjuerna skulle genomföras under hösten 2011, skickades ut till de anställda på hemvården
genom verksamhetschefen (bilaga 2). Verksamhetschefen kontaktades per telefon när
projektplanen var examinerad och samma informationsbrev skickades återigen ut som en
påminnelse av studiens utformning. Åtta stycken anställda tackade ja till att delta i studien,
två av dessa personer ändrade sig och kunde inte ställa upp de planerade datumen på grund av
tidsbrist. Vid förfrågan ville de inte delta något annat datum heller. De sex återstående
intervjuerna genomfördes under två olika datum.
Då mättnad inte uppnåtts kontaktades ytterligare en verksamhetschef inom ett annat
hemvårdföretag. Information angående studien skickades ut till verksamhetschefen (bilaga 2)
som i sin tur vidarebefordrade detta till de anställda och datum för intervjuer bestämdes, sedan
inhämtades ett godkännande från verksamhetschefen att studien fick genomföras. Då
verksamhetschefen var positiv till studien och försäkrade att de anställda med stor sannolikhet
ville delta, bestämdes aldrig antalet anställda som ville delta innan författarna kom till
arbetsplatsen. Arbetsplatsen besöktes vid två tillfällen, då tackade sex personer frivilligt ja till
att delta i studien.
Utifrån genomläsning av aktuell litteratur samt att en provintervju genomfördes ansågs
intervjufrågorna kompletta för att användas, inga korrigeringar behövdes göras (Kvale &
Brinkmann, 2009).
Författarna intervjuade sex vårdpersonal vardera enskilt. Tio av intervjuerna skedde på
hemvårdens arbetsplatser under arbetstid med en anställd åt gången. Nio av dessa intervjuades
i ett enskilt rum och en intervjuades i fikarummet. Två anställda intervjuades på deras fritid,
en av dessa intervjuades i fikarummet och den andra i ett enskilt rum. Intervjuerna varade i
12-35 minuter och spelades in med bandspelare för att underlätta databearbetning och analys.
För att bevara konfidentialitet numrerades alla intervjuerna 1-12 i slumpmässig ordning.
14
Bearbetning och analys
Data som samlats in genom intervjuerna transkriberades ordagrant och texterna bearbetades i
en kvalitativ innehållsanalys (Lundman & Graneheim, 2008). Alla intervjusvaren lästes av
båda författarna. Författarna analyserade intervjusvaren från den första intervjun tillsammans
och därefter gav handledaren sina synpunkter. Sedan fortsatte författarna att analysera
resterande intervjusvar var för sig, om något av intervjusvaren var svårtolkade diskuterades
detta mellan författarna. Texterna delades upp i meningsbärande enheter, därefter
kondenserande meningsenheter som sammanfattade vad de intervjuade hade sagt. Sedan
tolkades innehållet i koder. Därefter sammanfattades koderna till fem kategorier och fem
underkategorier (bilaga 3).
Etiska överväganden
Ett tillstånd för att genomföra studien inhämtades från de båda verksamhetscheferna, sedan
skickades ett informationsbrev ut till dem som i sin tur vidarebefordrade detta till de anställda
(bilaga 2). Detta gjordes för att inhämta informerat samtycke. I samband med varje intervju
återupprepades informationen från informationsbrevet. Författarna informerade deltagarna att
deltagandet var frivilligt och att de närsomhelst kunde avbryta sitt deltagande i studien. Även
information om att de intervjuades namn, personuppgifter eller arbetsplats inte skulle nämnas
i den färdiga uppsatsen gavs. Det inspelade och skriftliga materialet som samlats in under
intervjuerna förvarades inlåst och efter att all data analyserats raderades allt det inspelade
materialet (CODEX, 2011). När intervjuerna genomfördes ställdes som en sista fråga om
deltagarna ville lägga till eller ta bort någon information som framkommit under intervjuerna
för att skapa trygghet och självbestämmande i intervjuerna.
15
RESULTAT
Analysen av intervjusvaren resulterade i fem kategorier och fem underkategorier kunde
identifieras.
1. Få göra själv och komma tillbaka
2. Organisationens betydelse
Underkategori:
a) Resurser
b) Kunskap och utbildning
c) Samverkan mellan personal
3. Hemmet som arbetsmiljö
Underkategori:
a) Tillgång till hjälpmedel
b) Att arbeta i någons hem
4. Svårigheter i mötet
5. Egenskaper hos personalen
Inom parentes anges numret på den av informanterna som citeras.
1. Få göra själv och komma tillbaka
Den övergripande definitionen av ett rehabiliterande förhållningssätt enligt intervjusvaren var
att vårdtagarna skulle få göra så mycket som möjligt självständigt utifrån sin egen förmåga.
Personalen skulle inte lägga sig i och ta över handlingar från vårdtagaren som denne skulle
kunna utfört självständigt, utan istället uppmuntra och stötta vårdtagaren till självständighet.
Personalen ansåg att när detta rehabiliterande förhållningssätt tillämpades behöll vårdtagaren
sin kapacitet till att utföra sin egenvård och ADL.
”Att de ska få göra så mycket saker som möjligt själv… allt de klarar av. Det
finns väl ingen gräns egentligen, allt från att klä på sig, till att borsta tänderna,
sätta upp håret.” (10)
”Exempelvis kan det ju vara istället för att lyfta upp dem ur sängen kanske kan
mera hålla i dem lite i armen och att de kanske i möjligaste mån ändå ska
försöka stadga upp sig själva…” (11)
16
Rehabiliterande förhållningssätt beskrevs även som att hjälpa vårdtagaren tillbaka till sin
ursprungliga funktion. Om detta inte var möjligt, få vårdtagaren att komma tillbaka till sin
bästa möjliga funktion och att optimera vårdtagarens hälsa. Personalen menade att de skulle
hålla vårdtagaren så frisk som möjligt och försöka fokusera på det positiva i allt det sjuka. En
vårdpersonal beskrev att det alltid finns något positivt att prata om även om vårdtagaren
drabbats av en sjukdom.
”… att man bistår, alltså man hjälper någon, som är på väg att förbättras, eller
någon som har mått ganska dåligt, att man hjälper den på traven till att gå mot
en bättre hälsa eller ett bättre fysiskt tillstånd.” (11)
”…även om det är att en person är väldigt, väldigt sjuk så finns det alltid
någonting som är positivt, och som är värt att lyfta… det kan ju tillexempel vara
för en person att man pratar om hennes katter när man är hemma, för dom är det
bästa hon har och dom får henne att må bra.” (12)
Enligt intervjusvaren framkom att arbeta på ett rehabiliterande förhållningssätt förutsätter att
personalen samarbetar med vårdtagaren och låter denne vara med och ta beslut, bland annat
om sin egen fortsatta vård, vad denne önskar utföra av sina rutiner och i vilken ordning. Även
att utföra handlingar tillsammans med vårdtagaren, såsom att laga mat eller bädda sängen
ansågs rehabiliterande av vårdpersonalen. En god kommunikation var en förutsättning för att
inga missförstånd skulle uppstå mellan vårdpersonal och vårdtagaren och att båda parter
skulle vara insatta i händelseförloppet.
” … hos X ska vi göra frukost och då skulle man ju gärna göra frukost
tillsammans med X, det är ju också att arbeta rehabiliterande … vi ska hjälpa X
med personlig hygien och påklädning… bädda sängar, allt ska man ju göra
tillsammans med kunden.” (1)
” …och att tillexempel ha vårdplaneringar med patienten och doktorn hemma,
och att den patienten får medverka till att utforma sin vård och sin
hemmasituation. Det tycker jag känns som ett rehabiliterande förhållningssätt
för mig.” (12)
17
” Att man talar om det från första början hur förflyttningar ska gå till. Så att den
kunden kan ha en aning om hur vi ska jobba tillsammans då.”(7)
Att arbeta på ett rehabiliterande förhållningssätt underlättar fysiskt för personalen, enligt
vårdpersonalen. Arbetet skulle således bli lättare när vårdtagarna kräver mindre hjälp
eftersom de blir mer självständiga. Enligt personalen blir vården effektiviserad med färre
arbetsmoment. Ur intervjusvaren framkom det att det krävs av alla att de tänker på hur
kroppen skall användas och hur de ska arbeta ergonomiskt. Det tunga arbetet trodde
personalen kunde innebära kroppsskador om de inte arbetade ergonomiskt.
”Underlättar det ju i vårt jobb… jag får färre moment, ju mer självgående och
friska vi har… spar jag ju min energi, resurser.” (4)
” Det här tycker jag är viktigt, hur man ställer sig… det här med
kroppsställningarna och sånt, det är viktigt...det är viktigt att jobba på ett bra
sätt. För annars får man ju mycket skador. Man skadar ju sin egen kropp. Det
har man märkt själv.” (7)
Vårdpersonalen ansåg att det blev både roligare och lättare att arbeta på ett rehabiliterande
förhållningssätt. Det kändes bra i själen och personalen upplevde att de fick mycket i utbyte
av vårdtagarna när de svarade bra mot behandlingen. En personal uppgav att om personalen
tänkte framåt kunde detta bidra till att arbetet kändes mer stimulerande.
” ..om de kan göra saker själva istället för att vi ska göra saker åt dem. Då
kanske de blir lite gladare... mindre psykisk påfrestning på personalen..” (5)
” …det blir ju en lättare arbetssituation för dem, en roligare… Så det tror jag
absolut att det gör jobbet lättare och roligare för dem… också att de känner att
det är lite träning, lite rehabilitering, lite framåttänkande i deras dagliga arbete.”
(12)
Att arbeta på ett rehabiliterande förhållningssätt skapar enligt vårdpersonalen många positiva
konsekvenser för vårdtagarna. Det positiva som kan inträffa för vårdtagarna är att de blir
18
friskare, gladare och tryggare enligt personalen. Vårdtagarna behåller därför sin funktion så
att de kan klara sig självständigt i hemmet. Vårdtagarna får även bättre livskvalitet och de mår
bättre när de får utföra saker själva enligt personalen. Detta tror personalen kan leda till färre
skador och sammantaget möjliggör det kvarboende hemma. Om personalen inte arbetar på ett
rehabiliterande förhållningssätt anser de att vårdtagarna kan förlora balansen, vilket enligt
personalen leder till ökad fallrisk samt att vårdtagarna kan bli handlingsförlamade.
”Förhoppningsvis så får vi ju… lite friskare, självgående, gladare… tryggare
brukare.” (4)
”För de själva också, det måste ju kännas bättre att få göra saker själv.”(3)
”Sen kan kunderna ta vissa felsteg… då blir det svårare… Kunderna kan skada
sig.” (7)
2.Organisationens betydelse
2. a) Resurser
En vårdpersonal uttryckte behovet av en god ekonomi för att kunna arbeta rehabiliterande.
Genom att arbetsgivaren skapar förutsättningar för ett rehabiliterande förhållningssätt krävs
en tillräcklig ekonomi.
”Bra ekonomi så vi kan få mycket hjälpmedel, underlätta så de klara sig mer
själva, tid, utbildad personal.” (5)
Tiden var av stor betydelse för vårdpersonalen i deras dagliga arbete inom hemvården. Många
ansåg att om det uppstod en tidsbrist bidrog detta till att personalen blev stressade. Därmed
var det svårt att arbeta rehabiliterande, då flera ur vårdpersonalen upplevde att
rehabiliteringen var något som tog extra tid i arbetet. Två av intervjupersonerna upplevde att
det fanns en tidsbrist medan andra tyckte att det fanns gott om tid.
” …jag märker ju själv att man faller ju in i den här fällan när man är under
tidpress att man gärna gör saker åt dom.” (1)
19
”Om man har bråttom, om man har många att gå till, inte har möjlighet att
vänta… allting går ju långsammare... tiden räcker inte till.” (3)
” …jag tycker jag har gott om tid. Det är nog många som överdriver för sig
själv, man vill komma så fort som möjligt till alla, så ingen behöver vänta... Men
man vet ju att det får ta sin tid.” (10)
Några intervjupersoner ansåg att det saknades personal och det sågs som ett problem för att
kunna utföra ett rehabiliterande förhållningssätt. En annan vårdpersonal beskrev att ibland
arbetade man två personal hos en vårdtagare när behov av detta fanns, detta ansågs som
positivt. Personalomsättning var något som förekom frekvent och det var flera missnöjda
över.
”Organisatoriskt tror jag det krävs mer personal…” (12)
”Vi har mycket dubbelbemanningar när det behövs. ”(7)
”Och ja, utbyta personal runtomkring, det sker jättemycket. Personal, alltså
undersköterskor och vårdbiträden, som jobbar inom hemtjänsten…” (8)
2.b) Kunskap och utbildning
En svårighet i att arbeta på ett rehabiliterande förhållningssätt enligt vårdpersonalen, är att
viss kunskap saknas hos personalen. Utbildning ansågs som en förutsättning för att arbetet
skulle kunna fungera. Flera ansåg att det var viktigt att personalen höll sig uppdaterade och att
de spred informationen till varandra. Kunskap behövdes enligt personalen om hur en uppgift
skulle utföras praktiskt samt varför den skulle göras. En personal beskrev att introduktionen
på arbetsplatsen var en viktig del för att kunna utföra sitt arbete korrekt och för att arbeta
rehabiliterande.
”Utbildad personal… Mer erfarenhet… Förflyttningsteknik…
Undersköterskeutbildning.” (5)
20
”Jag har ju egentligen ingen riktig vårdutbildning, men jag fick ju ändå en
introduktion till vårdyrket av arbetsgivaren som jag ändå tyckte var väldigt
nyttig… Annars så blir man ju kanske så att man kastas ut i ingenstans och man
vet inte riktigt hur det ska gå till”. (11)
2. c) Samverkan mellan personal
En aspekt som framkom från intervjusvaren var att det måste finnas ett samarbete mellan
olika personalkategorier, men även mellan samma personalkategori, för att arbeta på ett
rehabiliterande förhållningssätt. Om personalen utgick från samma rutiner och en gemensam
handlingsplan, skulle detta enligt personalen innebära en bättre vård för vårdtagaren. Vikten
av en god stämning i personalgruppen för att främja samarbetet framkom även från ett par
personer ur vårdpersonalen.
”Och sen vi jobbar ihop med rehabiliteringspersonalen, sjukgymnast,
arbetsterapeut, och tillexempel dietisten som ser till att de äter rätt, och alla
möjliga fler… Som tillsammans håller de friska, någorlunda.” (8)
”...rätt stämning i personal gruppen.. vi jobbar på ett sånt sätt då blir det som en
vana..får in det i tankesättet, i personal gruppen” (2)
”Det underlättar för personalens arbete att vi har rutiner… att de vet ur de ska
arbeta… Har rutiner… viktigt för brukarna att det görs på samma sätt av alla…
att det blir så lika som möjligt” (6)
3. Hemmet som arbetsmiljö
3. a) Tillgång till hjälpmedel
I resultatet av intervjusvaren framgick att hjälpmedel och hygienmaterial så som
förflyttningshjälpmedel, gånghjälpmedel, handskar och handsprit var förutsättningar för att
arbeta rehabiliterande inom hemvården. Att ha tillräckligt med hjälpmedel skapade trygghet i
personalens dagliga arbete med vårdtagaren, men förenklade även i vardagen för vårdtagaren
och skapade även trygghet för denne.
21
”… Och även att det finns det materialet man behöver, handskar, handsprit… så
att man känner att man kan ta i och gå den där extra biten och inte känna att det
blir för påfrestande för en själv.”(11)
” Hjälpmedel… Handtag, rullator, käpp, nypa att plocka saker från golvet… så
de klarar sin vardag och känna sig trygga...”(5)
4. b) Att arbeta i någons hem
Att ha någon annans hem som arbetsplats uppgav viss personal som svårt. De uppfattade att
vårdtagarna inte ville ändra på inredningen och flera i personalen ansåg inte detta konstigt
heller, eftersom det ändå var vårdtagarens hem. I hemmet kunde även andra människor finnas,
såsom anhöriga som hade åsikter om rehabiliteringen och personalens arbete. En vårdpersonal
uttryckte att det kunde vara positivt att anhöriga såg personalens arbete eftersom de då kunde
se att deras närstående fortfarande kunde utföra saker i sin vardag.
”Men eftersom de bor i sina egna lägenheter är det svårt att få dem att ändra. De
flesta kunderna vill ju inte förflytta saker och ting och det förstår man ju, för de
är ju vana vid att ha tillexempel radion vid sängen, så det är lite svårt. Men man
gör så gott man kan.” (7)
”Jag tror väl också att det blir en positiv konsekvens för att anhöriga kan också
se då att, trots att mamma är så sjuk och har precis kommit hem från sjukhuset
och hon kanske ska dö hemma, så, ändå kan mamma fortfarande göra saker och
hon har fortfarande en glimt i ögat.” (12)
Många ur personalen uttryckte att vårdtagarna i vissa fall bodde väldigt trångt och att detta
ställde till problem när avsikten var att arbeta på ett rehabiliterande förhållningssätt. Även
temporära faktorer såsom blött golv ansågs vara ett problem av personalen. De uppgav att de
inte kunde ge god vård på ett optimalt sätt när rummen var för trånga. Personalen ansåg att
man kunde hjälpas åt för att miljöanpassa bostaden.
”Ja, en del har det väldigt trångt. Det är jättesvårt, för jag menar, om man ska
kunna utföra en bra vård så måste det finnas gott om utrymme för det… Och de
22
flesta som bor hemma har det väldigt trångt hemma och det kan även vara så att
de har mycket saker omkring sig. Så det kan vara jättesvårt. Och röra sig och
hjälpa till ordentligt.” (7)
4. Svårigheter i mötet
Personalen som intervjuades uttryckte många uppfattningar om vårdtagarnas upplevelser och
inställningar till ett rehabiliterande förhållningssätt. Flera personer ur vårdpersonalen uppgav
att vårdtagaren sa nej till den föreslagna vården, såsom exempelvis såromläggningar,
stödstrumpor, kateter, läkemedel men även övningar i förflyttningar. Detta innebar svårigheter
att arbeta på ett rehabiliterande förhållningssätt enligt personalen. Anledningen som
personalen kunde se till att vårdtagarna nekade rehabilitering var rädsla för fall, avsaknad av
livsglädje eller att vårdtagaren rent allmänt var negativt och passivt inställd. En personal
uppgav att vissa vårdtagare såg hjälpen som en rättighet och att de hade betalt för en god
service enligt vårdtagaren.
”…det beror på att dom vågar inte, dom äldre är väldigt rädda att dom ramlar…
Dom patienterna kan vara de som vägrar. Det kanske har hänt att dom har ramlat
tidigare och dom vill inte att det ska ske igen.” (7)
”Att personen motsätter sig, den vill helt enkelt inte rehabiliteras, utan kanske
liksom ingen livsglädje eller har ingen livslust kvar.” (11)
” …de tycker att det har rätt till den service de betalar för. Förväntar sig att man
ska få ett glas vatten och så får man inte det serverat då kan man ju tycka att det
är dålig service” (4)
Vårdpersonalen uppgav att det fanns begränsningar för att arbeta på ett rehabiliterande
förhållningssätt utifrån vårdtagarnas psykiska och fysiska tillstånd. De beskrev dementa
vårdtagares svårigheter att ta instruktioner samt kommunikationssvårigheter med dem. Även
psykiskt sjuka vårdtagare hade svårigheter med kommunikationen och det krävdes mycket
energi från personalen att uppmuntra dessa vårdtagare till att rehabiliteras enligt personalen.
Det fanns även en del fysiska hinder hos vårdtagarna såsom när de var väldigt sjuka, hade
23
kroniska sjukdomar och när det handlade om vård i livets slutskede. Om vårdtagaren var
mycket sjuk ansåg en vårdpersonal att man ändå kunde behöva sköta allt åt vårdtagaren.
”Många är dementa. Där kan det vara, när inte kommunikationen riktigt är
ömsesidig, de har svårt att ta in det jag ber om eller det jag säger där kan jag
känna att det ibland är svårt… det behöver ju inte vara att det är dementa men
det kan ju bero på andra saker att de har svårt… psykiskt sjuk på nått sätt, det är
ju också en kategori där det blir fel någonstans i kommunikationen.” (1)
”Dels kan det ju vara... amputation… Där får man ju förhålla sig till det, alltid
göra det bästa av det och tänka på det. Du kan ha sjukdomar som inte går att
göra något åt, som är kroniska och då får man följa patienten och göra det så bra
som möjligt. Så det blir ju en successiv försämring för dem…” (9).
”Om de är väldigt sjuka, då kan de inte göra så mycket själva. Vid vård i livets
slut…” (5)
5. Egenskaper hos personalen
Det framkom från intervjusvaren att vissa egenskaper hos personalen krävdes för att arbeta på
ett rehabiliterande förhållningssätt. Personalen behövde en förmåga att skapa förtroende hos
vårdtagaren och utstråla trygghet, så att denne kunde lita på att personalen handlar utifrån
vårdtagarens bästa. Personalen ansåg det viktigt att ha förmågan att se förändringar och
reagera på dessa samt att vara lyhörd för vårdtagarnas sinnesstämning. Viljan att göra det så
bra som möjligt för vårdtagaren och vara empatisk var en självklarhet hos personalen.
”Framförallt att man är trygg i tron på sig själv, sin egen förmåga, att man vågar
vara drivande...” (12)
”Det är inte så lätt att bli äldre, det är ju så, det är inte så lätt att bli gammal, sjuk
och rörelseinskränkt. Och känna att man håller på att bli glömsk… att man hör
dåligt, ser dåligt.. Det är väldigt viktigt att man förstår hur de då kan reagera.”
(9)
För några av vårdpersonalen var rehabiliterande förhållningssätt något självklart, något som
gjordes dagligen, som gick automatiskt och som de inte dagligen reflekterade över.
24
”Jag kan inte påstå att det finns med mig i tankarna… Det går ju av sig självt…
det är självklart för mig… det har ju blivit någonting som man bara gör på något
sätt. Man tänker nog inte riktigt på det… Det är något som är svårt att sätta
fingret på.” (10)
DISKUSSION
Sammanfattning
Sjuksköterskorna, undersköterskorna och vårdbiträdena som intervjuades i denna studie
definierade ett rehabiliterande förhållningssätt som att inte utföra för många uppgifter åt sin
vårdtagare, inte ta ifrån dem sin handlingsförmåga, hjälpa vårdtagaren att få göra själv och
komma tillbaka. Genom ett rehabiliterande förhållningssätt menar personalen att de får färre
arbetsuppgifter, kan lägga energi på annat samt förebygga slitage på kroppen. Vårdpersonalen
ansåg även att vårdtagarna blev tryggare, mer självständiga och fick ökad livskvalitet. Det
krävdes resurser för att göra ett optimalt arbete möjligt så som tid, pengar och tillräckligt med
personal. Personalen uttryckte att de borde samverka i hög grad och gärna med andra
yrkeskategorier mot ett gemensamt mål. Andra aspekter som personalen tyckte hade betydelse
för ett rehabiliterande förhållningssätt var utbildning, kunskap, tillgång till hjälpmedel och en
anpassad bostad. Svårigheter som framkom under intervjuerna med att arbeta på ett
rehabiliterande förhållningssätt var när vårdtagarna sa nej till rehabilitering, eller pågrund av
psykisk sjukdom och demens inte kunde samarbeta med personalen samt fysiska sjukdomar i
hög grad som kunde försämra förutsättningarna för rehabiliteringen. Egenskaper
vårdpersonalen behövde var lyhördhet, att ha självförtroende och vara empatisk för att arbeta
enligt ett rehabiliterande förhållningssätt.
Resultatdiskussion
Intressant i denna studie var att den övergripande definitionen av ett rehabiliterande
förhållningssätt som framkom i intervjuerna till stor del överensstämde med definitionen i
litteraturen av rehabilitering, det vill säga att få vårdtagaren tillbaka till sin ursprungliga
funktion (World Health Organisation, 2010; Romøren, 2008) samt att hjälpa en person med
funktionsnedsättning att behålla sin funktionsförmåga och uppnå självständighet utifrån sina
behov och förutsättningar (SOSFS 2007:10). Om total självständighet av ADL inte kan
uppnås inriktas rehabiliteringen på att minimera behovet av utomstående hjälp (Cameron &
25
Kurrle, 2002). Detta menade personalen i intervjuerna skulle ske genom att personalen låter
vårdtagaren utföra så mycket som möjligt självständigt, som att sköta sin egen hygien,
förflytta sig och klä på sig själv. Randström, Asplund och Svedlund (2011) fann att en viktig
aktivitet för att främja självständigheten och minska beroendeförhållandet till personalen är att
få sköta sin hygien så självständigt som möjligt.
Den generella uppfattningen i intervjuerna var att låta vårdtagaren utföra all sin egenvård själv
men en personal i denna studien berättade att personalen utförde all omvårdnad när
vårdtagaren var mycket sjuk och krävde det. Orem (2001) menar i sin egenvårdsteori att
omgivningen måste hjälpa en människa att klara den egenvård denne inte klarar av själv. Det
finns ett behov av hjälp i relation till individens egenskaper och vad individen faktiskt
behöver. Orem (2001) anser att det är sjuksköterskans uppgift att undervisa patienten i att
utveckla sina färdigheter, samt att uppmuntra patienten och ge feedback, i syfte att få
individen att själv kunna utföra sin egenvård. Detta stämmer till stor del överens med svaren
som framkom i intervjuerna där personalen uttryckte vikten av samarbete med patienten och
att hålla en god kommunikation så att båda parter skulle vara överens och insatta i det
fortsatta rehabiliteringsarbetet. Ur en intervju i denna studie berättades att personalen borde
lyfta fram det positiva ur vårdtagarens situation, även om denne är mycket sjuk. Genom
positiv uppmuntran och motivering att fortsätta rehabiliteras kan vårdtagaren klara mer än
denne trott från början (Lindelöf, Karlsson & Lundman, 2011).
Det har framkommit i denna studie att det finns stora fördelar att arbeta enligt ett
rehabiliterande förhållningssätt, både för vårdtagare och för personalen. Personalen upplevde
sitt arbete som lättare fysiskt då vårdtagarna krävde mindre hjälp när de ökade sin
självständighet. Då arbetet ofta var fysiskt tungt kunde det innebära skador på kroppen för
personalen, i och med detta menade personalen att de borde tänka på att arbeta mer
ergonomiskt. Simon et al. (2008) menar att det är känt att vårdpersonal inom hemvården
drabbas av belastningsskador men att det inte enbart är det fysiska arbetet som skapar dem,
utan även den psykosociala påfrestningen och stressen som arbetet innebär. I motsats till detta
uppger vårdpersonalen att arbeta på ett rehabiliterande förhållningssätt som stimulerande, att
det skapar en bra känsla i själen och att personalen får mycket i utbyte från vårdtagarna.
Personalen inom äldrevården känner ofta att de utför ett viktigt arbete som uppskattas av
patienterna (Socialstyrelsen, 2003a).
26
Även vårdtagarna har stora vinster i att personalen arbetar på ett rehabiliterande
förhållningssätt, enligt informationen som framkommit ur intervjusvaren. Vårdtagarna anses
kunna bli friskare, tryggare och gladare, vilket leder till en bättre livskvalitet. I en tidigare
studie tillfrågades kroniskt sjuka patienter om betydelsen av att få utföra sin egenvård
självständigt och där framkom att deras livskvalitet ökade, de ansåg det som tidssparande och
praktiskt samt menade de att vara engagerad i sin egenvård var likställt med att vara delaktig i
beslut om sin vård (Pagels, 2004). I en liknande studie framkom det att patienterna anser att
självständighet i egenvården ledde till ökad självkänsla, självförtroende och bibehållandet av
god mental hälsa. För att öka vårdtagarens förmåga till egenvård skulle personalen bland
annat; låta vårdtagaren få göra så mycket som denne kunde göra själv, låta det ta extra tid och
identifiera behov hos vårdtagarna (Chang, 2009).
Att få regelbunden träning i självständighet leder enligt personalen i denna studie till bättre
balans, vilket minskar fallrisken och sammantaget innebär detta möjliggörandet av
kvarboende i hemmet. Det finns olika sätt att minska fallrisken hos äldre, i litteraturen finns
evidens för att det skulle vara effektivt att exempelvis göra individuella riskbedömningar hos
vårdtagaren i dennes hemmiljö, att hjälpa vårdtagaren träna sina muskler och att öva balansen
(Gillespie et al., 2009). Detta nämns specifikt i en intervju där ett rehabiliterande
förhållningssätt beskrivs som att istället för att lyfta en vårdtagare ur sängen kan denne få
stödja upp sig själv och på så sätt stärka sina egna muskler och då förhindra fall.
En personal beskrev en god ekonomi som en förutsättning eftersom det skulle kunna skapa
förutsättningar i syfte att främja ett rehabiliterande förhållningssätt. När fler och fler blir äldre
krävs större resurser för att ta hand om den åldrande befolkningen, dessutom finns det krav på
produktivitet och kostnadseffektivitet (Nortvedt, 2002). Mellan år 2004 och 2008 ökade
kostnaderna för de ordinära boendena med 5,2 miljarder (Socialstyrelsen, 2010a). Alltså får
hemvårdssektorn en ökad ekonomi men frågan är om dessa spenderas rätt eller om det är en
tillräcklig ökning i förhållande till ökningen av vårdtagare. Brulin, Winkvist och Langendoen
(2002) menar att en god ekonomi hos arbetsgivaren spelar en stor roll enligt vårdpersonalen,
men ofta görs det nedskärningar i budgeten med negativa konsekvenser för personalen och
vårdtagarna som följd.
Tiden var en aspekt i det rehabiliterande arbetet. Personalen i intervjuerna menade att för att
låta vårdtagaren utföra sin ADL så självständigt som möjligt krävdes tillräckligt med tid. Här
skiljde sig svaren mellan de olika intervjupersonerna, vissa tyckte att det fanns gott om tid
27
medan andra uttryckte en tidsbrist inom hemvården. Det fanns dock inget mönster eller
samband i hur länge de arbetat, deras ålder eller yrkeskategori i relation till om de upplevde
sig ha gott om tid eller inte. Randström, Asplund och Svedlund (2011) menade att de äldre
kände begränsningar i autonomin och mindre delaktighet då vårdpersonalen var stressad och
utförde sina arbetsuppgifter skyndsamt. De äldre blev även själva stressade och otrygga. Brist
på kontinuitet av vårdpersonal kan också skapa otrygghet hos äldre (Randström, Asplund &
Svedlund, 2011). Att personalomsättningen var stor och att det saknades personal på
arbetsplatserna framkom som ännu ett problem för att arbeta på ett rehabiliterande
förhållningssätt enligt vårdpersonalen. Intervjupersonerna berättade att tillräckligt med
personal skulle behövas för att hinna med att arbeta på ett rehabiliterande förhållningssätt.
Inom hemvården och på vårdboenden vårdas äldre människor, men skillnaden är att på
vårdboenden är patienterna ofta sjukare och i större behov av tillsyn och av hjälp med sin
ADL (Hellström et al., 2004). Orsaken till att en individ beviljas hemvård beror ofta på en
tidigare historik av stroke, begynnande demens eller behov av hjälp med ADL (Thumé,
Facchini, Tomasi & Vieira, 2010). Det saknas forskning på ledarskap och organisation inom
hemvården, däremot finns forskning på vårdboendens organisation. Dessa anses kunna
jämföras eftersom patientklientelet har likheter i behovet av hjälp från vårdpersonalen. Att
enbart öka bemanningen räcker inte för att öka vårdkvaliteten, utan det som krävs är ett aktivt
ledarskap från vårdenhetschefens sida. Chefen bör fokusera på strukturen på arbetsplatsen,
samordning av personal, att klargöra roller samt övervakning över hur arbetet fungerar. Att
anställa utbildad personal kan innebära minskad personalomsättning (Havig, Skogstad,
Kjekshus & Romøren, 2011). Om bemanningsnivån inom vårdenheten är högre, får varje
vårdtagare mer tid av personalen, men det leder inte till ökad vårdkvalitet (Arling, Kane,
Mueller, Bershadsky, & Degenholtz, 2007). Rantz och medarbetare (2004) menar att god
vårdkvalitet inte behöver kosta mer pengar, utan att det viktigaste är att ledningen har viljan
att arbeta med kvalitetsutveckling och att personalen ser till att vårdtagarna får sin basala
omvårdnad tillgodosedd. Det är dock intressant att ingen av intervjupersonerna i föreliggande
studie uttryckt behovet av ett fullgott ledarskap som en förutsättning för rehabiliterande
förhållningssätt.
För ett arbete inom socialtjänsten, där vård av äldre inkluderas, krävs en lämplig utbildning
och erfarenhet enligt Socialtjänstlagen (SFS 2001:453). Detta är något som informanterna
beskrivit i föreliggande studier som en förutsättning för att arbeta rehabiliterande. De ansåg
att kunskap behövdes för att veta hur och varför en uppgift skulle utföras praktiskt. Ur en
28
intervju framkom vikten av en god introduktion på arbetsplatsen om arbetstagaren inte hade
någon vårdutbildning. Att personalen sprider kunskap sinsemellan samt höll sig uppdaterade
på nya rön inom yrket beskrevs av intervjupersonerna som av stor vikt.
Att personalen utgår från gemensamma handlingsplaner och mål samt håller en god
kommunikation innebär för vårdtagarna att de får en bättre vård, enligt personalen i
intervjuerna. All omsorg ska dock ges individuellt med hänsyn till den enskilda personens
behov, önskemål och förväntningar (Socialstyrelsen, 2009). Det har även visat sig att
vårdtagare finner det betydelsefullt att ha ett team som hjälper och motiverar dem i
rehabiliteringen (Randström, Asplund & Svedlund, 2011). Detta stämmer till stor del överens
med berättelser från intervjuerna om att ett samarbete inom personalen och även med
rehabiliteringspersonalen är en viktig förutsättning för rehabilitering.
Att ha tillräckligt med hjälpmedel framkom under intervjuerna som en förutsättning för det
rehabiliterande arbetet, exempel på hjälpmedel kunde vara handsprit, handskar, rollator samt
rullstol. Att följa basala hygienrutiner såsom att använda handsprit vid kontakt med de äldre
samt handskar när detta krävs är lika viktigt som på sjukhusen, då personalen rör sig mellan
många olika patienter dagligen. Detta kan innebära svårigheter när man arbetar hemma hos en
patient (Fermann & Naess, 2008). Att ha tillgång till rätt sorts hjälpmedel vid exempelvis
förflyttningar är en förutsättning för att personalen inte skall skada sig (Simon et al., 2008).
Intervjupersonerna uppgav att många vårdtagare bodde trångt och detta innebar problem för
rehabiliteringen. Ur intervjuerna framkom även att personalen hade en tro på att man
tillsammans med vårdtagaren kunde hjälpas åt för att miljöanpassa bostaden, men i vissa fall
verkade detta svårt då vårdtagaren inte ville ändra på inredningen. Det är viktigt att identifiera
sådant som kan underlättas i hemmiljön samt identifiera barriärer som kan påverka
vårdtagares funktioner för att främja rehabilitering (Stucki, Reinhardt & Grimby, 2007).
Övermöblerade och trånga hem är utmaningar som både hemvårdspersonal och äldre ställs
inför, när det gäller att exempelvis utföra de äldres personliga hygien. Ibland kan en
ombyggnation eller tilltag av hjälpmedel behövas, vilket kan uppfattas som kränkande av den
äldre. Att lösa problemen kräver samarbete och dialog mellan både den äldre, dennes
närstående samt vårdgivaren (Fermann & Naess, 2008).
Att ha hemmet som arbetsplats menade vårdpersonalen i intervjuerna som något inte helt
enkelt. De fick anpassa sig och samarbeta med vårdtagaren när det bland annat gällde
29
möbleringen. Detta var något personalen accepterade eftersom det ändå var vårdtagarens egna
hem. Hemmet och tillhörigheterna är symboler för identiteten hos en människa. De äldre kan
uppleva det som en invadering att bli vårdad i hemmet, och hemmet kan få en annan betydelse
med hjälpmedel och andra människor som vistas där. Det krävs en balansgång mellan att
skapa en bra arbetsmiljö för personalen och en god hemmiljö för patienten (Fermann &
Naess, 2008).
Att arbeta i någons hem sågs av personalen som något inte helt okomplicerat, då det bland
annat kunde finnas anhöriga där som hade åsikter om personalens arbetssätt och
rehabiliteringens utformning. Anhöriga bör dock ses som en resurs, om dessa medverkar i
vården skattas livskvaliteten högre jämfört med om enbart professionell vård ges (Hellström
& Hallberg, 2001).
Ur intervjusvaren framkom även att vårdtagarens inställning till rehabilitering kunde spela en
stor roll i arbetet. I flera fall beskrevs att vårdtagare tackat nej till föreslagna behandlingar
som exempelvis såromläggningar, katetersättning eller övningar i förflyttning. Vissa ansåg att
vårdtagaren hade rätt att säga nej och förmodade att vårdtagarens motiv till nekande var av
rädsla för fall, avsaknad av livsglädje eller en allmän negativ inställning hos vårdtagaren. En
intervjuperson berättade att vissa vårdtagare såg hjälpen som en rättighet och att de hade
betalt för en god service. Det har visat sig i tidigare studier att rehabiliteringsövningar i
hemmet långsiktigt förbättrar den fysiska funktionaliteten och ökar livskvaliteten (Thomé,
Dykes & Hallberg, 2003). Vanliga sjukdomar som äldre kan drabbas av är höftfrakturer och
stroke, även dessa har stora fördelar i tidig utskrivning från sjukhus och rehabilitering i det
egna hemmet (Randström, Asplund & Svedlund, 2011). Detta ter sig en aning motsägelsefullt
att de äldre väljer att tacka nej när rehabilitering visat så goda resultat tidigare. Det är dock
känt att många äldre minskar sin aktivitet ju äldre de blir, trots att de vet om fördelarna av att
vara aktiv (Prohaska et al, 2006).
När personalen tillfrågades under intervjuerna om svårigheter för att arbeta på ett
rehabiliterande förhållningssätt uppgav många att vårdtagarens fysiska och psykiska tillstånd
ställde till problem. Bland annat nämndes amputeringar, många kroniska sjukdomar samtidigt,
vård i livets slutskede samt demens som stora problem för en optimal rehabilitering. När en
vårdtagare har många sjukdomar samtidigt, så kallad komorbiditet, leder det till en
långsammare rehabilitering eller att personen aldrig återkommer till sin ursprungliga nivå
(Romøren, 2008). Personalen upplever det svårt att rehabilitera personer med fysiska
30
nedsättningar, dock är det kanske dessa som behöver rehabiliteringen mest. Individens behov
av hjälp kan bero på att förmågan till handling är nedsatt på grund av funktionshinder,
sjukdom eller hälsostatus (Orem, 2001). Intervjupersonerna menade även att det fanns en
svårighet i kommunikationen, särskilt om vårdtagaren var dement eller led av psykisk
sjukdom, och kanske kunde detta vara en del i graden av förståelse hos vårdtagaren. Om
vårdtagaren lider av demens kan detta innebära kommunikationssvårigheter med missförstånd
som följd och det kan leda till en ökad psykisk belastning för personalen (Wångblad, Ekblad,
Wijk & Ivanoff, 2009).
Som en förutsättning för rehabiliterande förhållningssätt nämndes specifika egenskaper hos
vårdpersonalen under intervjuerna, dessa var lyhördhet, empati, förmåga att skapa förtroende
och att utstråla trygghet. Detta stämmer överens med vad vårdtagarna tycker då patienterna
ansåg i en studie där de blev intervjuade om vad bra vårdpersonal är för något. Enligt
patienterna är det de som visar förståelse, omsorg, skapar förtroende och har god kunskap om
åldrandet och sjukdomarna det kan medföra (Van der Elst, de Casterlé & Gastmans, 2011). I
en annan studie framkom artig kommunikation och empatiskt bemötande som viktiga delar av
vårdpersonalens egenskaper (Randström, Asplund & Svedlund, 2011).
Metoddiskussion
Innan varje intervju påbörjades fick intervjupersonen en upprepning av informationen i
informationsbrevet (bilaga 2) och studiens syfte lästes upp, detta för att inhämta informerat
samtycke (Kvale & Brinkmann, 2009). Då denna information inte innehöll några värderingar
eller fakta om begreppet rehabiliterande förhållningssätt anses inte detta kunnat påverka
resultatet. I kvalitativa studier kan dock inte forskaren distansera sig till föremålet för studien
då forskaren är en medskapare av texten, det vill säga att forskaren ställer frågorna och kan
med sitt kroppsspråk, tal och uppförande påverka intervjupersonen och även intervjusvaren.
Således kan inte intervjustudiens resultat vara oberoende av forskaren (Lundman &
Graneheim, 2008).
Intervjufrågorna i kvalitativa studier bör vara enkla och korta (Kvale & Brinkmann, 2009). I
vissa av intervjuerna förstod inte informanterna alla begrepp i frågeställningen. Detta kan bero
på frågornas utforskande art samt att författarna i fråga nummer ett ville att informanterna
själva skulle ge en definition av begreppet rehabiliterande förhållningssätt.
Då merparten av intervjuer genomfördes på arbetstid skapade detta vissa störningsmoment vid
intervjutillfällena. Exempelvis att telefonen ringde (2 intervjuer) eller någon kollega kom in
31
för att ställa en fråga (1 intervju). Detta kunde skapa en stress och känsla av att arbetstid
försvann och mer arbete fick göras under kortare tid. Författarna tror dock att färre deltagare
ställt upp om intervjuerna gjorts på personalens fritid. Merparten av intervjuerna genomfördes
även i ett enskilt rum vilket var bra för att behålla konfidentialitet (Kvale & Brinkmann,
2009). Två intervjuer genomfördes dock i fikarummet. Vid intervjutillfällena var fikarummet
tomt men det fanns en risk för att andra människor skulle komma in dit. Det skulle kunna
innebära att den som blev intervjuad inte kände att denne kunde vara lika trygg och öppen i
sina svar, då inte full anonymitet kunde garanteras för dessa två individer.
Det finns oftast inte en sanning utan flera alternativa tolkningar i kvalitativ forskning
(Lundman & Graneheim, 2008). För att minska riskerna för feltolkningar läste författarna
samtliga intervjuer tillsammans samt analyserade den första intervjun gemensamt för att
säkerställa att samma sätt att analysera användes. Därefter analyserade författarna hälften av
intervjuerna vardera enskilt, resultaten jämfördes sedan sinsemellan. För att ett resultat skall
anses tillförlitligt ska en författare bland annat noggrant beskriva datainsamling, urval,
analysprocess samt att stämma av med handledaren under arbetets gång, vilket är utfört i
denna studie (Kvale & Brinkmann, 2009).
Intervjuerna varade mellan 12-35 minuter, således var de inte alltid långa men intervjusvaren
var ändå mycket informativa och ansågs ge svar på syftet. Intervjuerna fortgick till att en så
kallad mättnad uppstått, vilket innebar att ingen ny information framkom från intervjuerna.
Ett resultats giltighet innebär att det är representativt eller typiskt för det som skall beskrivas.
Valet av deltagare har betydelse för resultatets giltighet (Lundman & Graneheim, 2008). I
denna studie intervjuades hemvårdspersonal som ansågs ha något att berätta om ämnet
rehabiliterande förhållningssätt. Endast en informant var man, men det anser författarna ändå
vara representativt då merparten inom yrket är kvinnor (Brulin, Winkvist & Langendoen,
2000).
Förslag till vidare forskning
När fler människor blir äldre (Statistiska Centralbyrån, 2002) och när resurserna inte räcker
till kommer fler äldre behöva vårdas i hemmet av sina anhöriga (Socialstyrelsen, 2010b). I
studien nämnde en personal de anhörigas betydelse och deras uppfattningar av ett
rehabiliterande förhållningssätt, detta skulle vara intressant att inkludera i framtida forskning.
32
Slutsats
Personalens uppfattning av ett rehabiliterande förhållningssätt stämde till stor del överens med
definitionen av rehabilitering i litteraturen (World Health Organisation, 2010; Romøren,
2008; SOSFS 2007:10; Cameron & Kurrle, 2002). Hinder som personalen såg med att arbeta
på ett rehabiliterande förhållningssätt bestod främst i organisatoriska faktorer, svårigheter i
mötet med vårdtagaren samt att ha hemmet som arbetsplats. Särskilda egenskaper krävdes
också hos personalen som empatisk förmåga, lyhördhet, att vara trygg samt att ha en vilja.
Studiens resultat kan användas till att beskriva och definiera begreppet rehabiliterande
förhållningssätt och öka förståelsen för hur personalen kan arbeta utifrån detta
förhållningssätt.
33
REFERENSER
Amabile, T. M., Conti, R., Coon, H., Lazenby, J. & Herron, M. (1996). Assessing the work
environment for creativity. The Acacemy of Management Journal, 39(5). 1154-1184.
Andersson, M., Hallberg, I. R. & Edberg, A. K. (2006). The final period of life in elderly
people in Sweden: factors associated with QOL. International Journal of Palliative Nursing,
12(6), 286-93.
Arling, G., Kane, R. L., Mueller, C., Bershadsky, J. & Degenholtz, HB. (2007). Nursing effort
and quality of care for nursing home residents. The Gerontologist, 47(5), 672-82.
Arnadottir, S. A., Gunnarsdottir, E. D., Stenlund, H. & Lundin-Olsson, L. (2011).
Determinants of self-rated health in old age: A population-based, cross-sectional study using
the International Classification of Functioning. BMC Public Health, 11(670).
Brulin, C., Winkvist, A. & Langendoen, S. (2000). Stress from working conditions among
home care personnel with musculoskeletal symptoms. Journal of Advanced Nursing, 31(1),
181-189
Cameron, I. D. & Kurrle, S. E. (2002). Rehabilitation and older people. The Medical Journal
of Australia, 177(7), 387-91.
Chang, S. H. (2009). Beliefs about self-care among nursing home staff and residents in
Taiwan. Geriatric Nursing, 30(2), 90-8.
CODEX, Centrum för forsknings och bioetik. (2011). Regler och riktlinjer för forskning:
Informerat samtycke. Hämtat 3 maj 2011 från http://www.codex.vr.se/manniska2.shtml
Dubuc, N., Dubois, M. F., Raiche, M., Gueye, N. R. & Hebert, R. (2011). Meeting the home-
care needs of disabled older persons living in the community: does integrated services
delivery make a difference? BMC Geriatrics, 11(67). doi:10.1186/1471-2318-11-67
Denyes, M. J., Orem, D. E., Bekel, G. & SozWiss, G. B. (2001). Self-care: a foundational
science. Nursing Science Quarterly, 14(1), 48-54.
De Vlieghera, K., Paquaya, L., Grypdonckb, M., Woutersa, R., Debailliea, R. & Geysa, L.
(2005). A study of core interventions in home nursing. International Journal of Nursing
Studies, 42(5), 513–520.
34
Fermann, T. & Naess, G. (2008). Kapitel 17: Vård och omsorg för äldre i ordinärt boende. I
M. Kirkevold, K. Brodtkorb & AH. Ranhoff (Red). Geriatrisk Omvårdnad: God omsorg till
den äldre patienten, ss.197-217. Stockholm: Liber
Gillespie, L. D., Gillespie, WJ., Robertson, M. C., Lamb, S. E., Cumming, R. G. & Rowe, B.
H. (2009). Interventions for preventing falls in elderly people. Cochrane Database of
Systematic Reviews, 15(2).
Hallberg, I. R. & Kristensson, J. (2004). Preventive home care of frail older people: a review
of recent case management studies. Journal of Clinical Nursing, 13(6), 112-20.
Havig, A. K., Skogstad, A., Kjekshus, . LE. & Romøren, T. I. (2011). Leadership, staffing and
quality of care in nursing homes. BMC Health Services Research, 11(1), 327.
Hellström, Y., Andersson, M. & Hallberg, I. R. (2004). Quality of life among older people in
Sweden receiving help from informal and/or formal helpers at home or in special
accommodation. Health and Social Care in the Community, 12(6), 504-16.
Hellström, Y. & Hallberg, I. R. (2001). Perspectives of elderly people receiving home help on
health, care and quality of life. Health and Social Care in the Community, 9(2), 61-71. doi:
10.1046/j.1365-2524.2001.00282.x
Kristoffersen, N. J. (2006). Teoretiska perspektiv på omvårdnad. I Kristoffersen, N. J.,
Nortvedt, F. & Skaug, E-A. (Red.). Grundläggande omvårdnad del 4 (s. 40-41). Stockholm:
Liber.
Kvale, S & Brinkmann, S. (2009). Den kvalitativa forskningsintervjun (2.uppl.). Lund:
Studentlitteratur
Leenerts, MH., Teel, CS. & Pendleton, MK. (2002). Building a model of self-care for health
promotion in aging. Journal of Nursing Scholarship, 34(4), 355-61.
Lindelöf, N., Karlsson, S & Lundman, B. (2011). Experiences of a high-intensity functional
exercise programme among older people dependent in activities of daily living. Physiotherapy
Theory and Practice, Early Online, 1–10, DOI: 10.3109/09593985.2011.611217
Lundman, B & Graneheim, U. H. (2008). Kvalitativ innehållsanalys. I M, Granskär & B,
Häglund-Nielsen. (Red.). Tillämpa kvalitativ forskning inom hälso- och sjukvård. (s.159-172).
Lund: Studentlitteratur.
35
Maddox, M. (1999). Older women and the meaning of health. Journal of Gerontological
Nursing, 25(12), 26-33.
Martin, G. P, Nancarrow, S. A, Parker, H., Phelps, K., Regen, E. L. (2005). Place, policy and
practitioners: on rehabilitation, independence and the therapeutic landscape in the changing
geography of care provision to older people in the UK. Social Science Medicine, 61(9),1893–
1904.
Nortvedt, P. (2002). Kapitel I: Klinisk omvårdnad – realiteter och utmaningar. I Almås, H.
(Red.). Klinisk omvårdnad del 1 (s. 11). Stockholm: Liber.
Orem, E.D. (2001). Nursing – concepts of practice. USA: Mosby Inc.
Pagels, A. (2004). Egenvård – Kapacitet i vardagen vid kronisk sjukdom. Vård i Norden,
73(4). 10-14.
Prohaska, T., Belansky, E., Belza, B., Buchner, D., Marshall, V., McTique, K., Satariano, W.
& Wilcox, S. (2006). Physical activity, public health, and aging: Critical issues and research
priorities. Journal of Gerontology Series B, Psychological and Social Sciences 61(5), 267–
273.
Randström, K. B., Asplund, K. & Svedlund, M. (2011). Impact of environmental factors in
home rehabilitation - a qualitative study from the perspective of older persons using the
International Classification of Functioning, Disability and Health to describe facilitators and
barriers. Disability and Rehabilitation, e-publication, doi:
doi:10.3109/09638288.2011.619621
Rantz, M. J., Hicks, L., Grando, V., Petroski, G. F., Madsen, R. W., Mehr, D. R…, Maas, M.
(2004). Nursing home quality, cost, staffing, and staff mix. The Gerontologist, 44(1), 24-38.
Romøren, TI. (2008). Kapitel 2: Äldre, hälsa och hjälpbehov. I Kirkevold, M., Brodtkorb, K.
& Ranhoff, H. A. (Red.). Geriatrisk omvårdnad – God omsorg till den äldre patienten (ss. 35-
36). Stockholm: Liber.
SFS 2001:453. Socialtjänstlagen. Stockholm: Socialdepartementet. Hämtat 2 december 2011,
från http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=3911&bet=2001:453
36
SFS 2008:962. Lagen om valfrihetssystem. Stockholm: Socialdepartementet. Hämtat 11 maj
2011, från http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/20080962.htm
Simon, M., Tackenberg, P., Nienhaus, A., Estryn-Behar, M., Conway, P. M. & Hasselhorn, H.
M. (2008). Back or neck-pain-related disability of nursing staff in hospitals, nursing homes
and home care in seven countries--results from the European NEXT-Study. International
Journal of Nursing Studies, 45(1), 24-34.
Socialstyrelsen, (2003a). Kompetensförsörjning inom vård och omsorg om äldre och
funktionshindrade. Del I – Övervägningar och bedömningar. Stockholm: Socialstyrelsen.
Hämtad 10 november 2011 från
http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/10801/2003-131-
21_200313121.pdf
Socialstyrelsen, (2003b). Kompetensförsörjning inom vård och omsorg om äldre och
funktionshindrade. Del II – Faktagrund och beräkningar. Stockholm: Socialstyrelsen.
Hämtad 10 november 2011 från
http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/10802/2003-131-
22_200313122.pdf
Socialstyrelsen, (2007). Rehablitering för hemmaboende äldre personer. Stockholm:
Socialstyrelsen. Hämtad 11 maj 2011 från
http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/9199/2007-123-
26_200712326.pdf
Socialstyrelsen, (2009). Vård och omsorg om äldre. Lägesrapport 2008. Stockholm:
Socialstyrelsen. Hämtad 11 maj 2011 från
http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/8465/2009-126-
44_200912644.pdf ISBN 978-91-978065-4-1
Socialstyrelsen, (2010a). Lägesrapport 2010: Folkhälsa, Hälso- och sjukvård, Individ- och
familjeomsorg, Stöd och service till personer med funktionsnedsättning, Vård och omsorg om
äldre. Hämtad 10 november 2011 från http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2010/2010-
3-14/Documents/2010-3-21%20L%C3%A4gesrapport%202010.pdf
37
Socialstyrelsen, (2010b). Lägesbeskrivning 2010: Stöd till personer som vårdar eller stödjer
närstående. Hämtad 6 december 2011 från
http://www.socialstyrelsen.se/lists/attachments/18210/2010-12-23.pdf
SOSFS 2007:10. Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om samordning av insatser
för habilitering och rehabilitering. Stockholm: Socialstyrelsen. Hämtad 11 maj 2011 från
http://www.socialstyrelsen.se/sosfs/2007-10
Statistiska Centralbyrån (2002). Befolkning efter ålder och kön. Hämtad 3maj 2011 från
http://www.SCB.se/statistik/BE/BE0701/2000I02/BE51ST0303_05.pdf
Stucki, G, Reinhardt, J. D. & Grimby, G. (2007). Organizing human functioning and
rehabilitation research into distinct scientific fields. Part II: Conceptual descriptions and
domains for research. Journal of Rehabilitational Medicine, 39(4), 299–307
Thumé, E., Facchini, L. A., Tomasi, E. & Vieira, L. A. (2010). Home health care for the
elderly: associated factors and characteristics of access and health care. Revisita de Saude
Publica, 44(6), 1102-11.
Thomé, B., Dykes, A. K. & Hallberg, I. R. (2003). Home care with regard to definition, care
recipients, content and outcome: systematic literature review. Journal of Clinical Nursing,
12(6), 860-72.
Uppsala Kommun, Äldrenämnden. (2011a). Senior guiden: En vägledning till aktiviteter och
tjänster för äldre i Uppsala kommun. [Broschyr]. Uppsala: Elanders. Hämtad 2 december
2011 från
http://www.uppsala.se/Upload/Dokumentarkiv/Externt/Dokument/Senior/2009/seniorguiden_
2011.pdf
Uppsala Kommun, Äldrenämnden. (2011b). Uppsala kommuns förfrågningsunderlag för
valfrihetssystem inom hemvård. Hämtad 3maj 2011 från
http://www.uppsala.se/Upload/Dokumentarkiv/Externt/Protokoll/Namnder/Aldrenamnden/ald
renamnden_2011/forfragningsunderlag_hemvard_8_2011.pdf
Van der Elst, E., de Casterlé, B. D. & Gastmans, C. (2011). Elderly patients' and residents'
perceptions of 'the good nurse': a literature review. Journal of Medical Ethics, 29. E-publ.
38
Wilkinson, T. J., Buhrkuhl, D. C. & Sainsbury, R. (1997). Assessing and restoring function in
elderly people - more than rehabilitation. Clinical Rehabilitation, 11(4), 321-8.
Wong, F. K., Chow, S., Chung, L., Chang, K., Chan, T., Lee, W. M. & Lee, R. (2008). Can
home visits help reduce hospital readmissions? Randomized controlled trial. Journal of
Advanced Nursing, 62(5), 585-95.
World Health Organization, (2010). World Health Organization Health topics. Electronic
Citation. Hämtad 14 november 2011 från http://www.who.int/topics/ rehabilitation/en/.
Wångblad, C., Ekblad, M., Wijk, H. & Ivanoff, SD. (2009). Experiences of physical strain
during person transfer situations in dementia care units. Scandinavian Journal of Caring
Sciences, 23(4), 644-50.
39
Bilaga 1 Intervjufrågor Man □ Kvinna □
Inledande frågor
• Ålder?
• Vilken yrkeskategori tillhör du?
• Hur länge har du arbetat i yrket?
• Hur länge har du arbetat i hemvården?
Intervjufrågor
• Vad innebär rehabiliterande förhållningssätt för dig?
• Beskriv ett tillfälle då du arbetat på ett rehabiliterande förhållningssätt.
• Finns det situationer när det är svårt att arbeta på ett rehabiliterande förhållningssätt?
• Vilken betydelse kan ett rehabiliterande förhållningssätt ha för kunderna?
• Vilken betydelse kan ett rehabiliterande förhållningssätt ha för personalen på er
arbetsplats?
• Vilka förutsättningar behövs för att kunna arbeta på ett rehabiliterande
förhållningssätt?
Följdfrågor
• Kan du ge exempel...?
• Kan du utveckla...?
• Kan du motivera…?
• Har jag förstått dig rätt…?
• På vilket sätt…?
Avslut
• Är det något du vill lägga till eller ta bort?
• Kan vi höra av oss till dig om det är något vi behöver komplettera?
40
Bilaga 2.
Till personalen på hemvården
Härmed tillfrågas Du om Du vill delta i en intervju angående
rehabiliterande förhållningssätt
Vi är två sjuksköterskestudenter från Uppsala Universitet som ska skriva vårt examensarbete
(c-uppsats) inom ämnet rehabiliterande förhållningssätt inom hemvården.
Syftet med vår studie är att ta reda på hur begreppet rehabiliterande förhållningssätt kan
uppfattas och hur det fungerar inom hemvården idag. I framtiden kommer man kunna
använda den kunskapen till att forska ytterligare inom ämnet samt använda sig av inom
utbildning, i syftet att förbättra vården för de äldre och sjuka.
Vi vill intervjua sjuksköterskor, undersköterskor och/eller vårdbiträden. Intervjuerna kommer
äga rum på Din arbetsplats under arbetstid och de tar cirka 20 minuter. Intervjuerna spelas in
med en bandspelare, som ingen annan än undertecknade kommer att lyssna på. Materialet
kommer att avidentifieras för att sedan skrivas ned och analyseras. Resultatet presenteras i en
c-uppsats vid Institutionen för Folkhälso- och Vårdvetenskap som tillhör Uppsala Universitet.
Inga personuppgifter eller var du arbetar, kommer finnas med i uppsatsen och materialet
förvaras inlåst. Deltagandet är frivilligt och du kan närsomhelst avbryta ditt deltagande i
studien.
Vi kommer att befinna oss på Din arbetsplats under hösten 2011, exakta datum meddelas
senare. Om du är intresserad av att delta i vår studie, meddela din verksamhetschef.
Vår handledare heter Lena Hedlund ([email protected], telefon 018-471 6629) och
har Du frågor eller funderingar kring studien och utförandet, är Du välkommen att kontakta
oss Emily Olsson eller Carolina Falk.
Uppsala den 11 maj 2011
Emily Olsson, [email protected], tel: 0705-171558
Carolina Falk, [email protected], tel: 0738-459072
41
Bilaga 3
Exempel på innehållsanalys
Meningsenheter Kondenserade meningsenheter
Kod Underkategorier Kategorier
..se till att brukarna… gör så mycket som möjligt själva, det dom klarar av själva.
Se till så att brukarna gör så mycket som möjligt självständigt.
Utföra så mycket som möjligt självständigt
Att få göra själv och komma tillbaka
Att jag då som undersköterska har funktionen att assistera och uppmuntra till att pröva vidare det man kanske har klarat av tidigare..
Genom att assistera och uppmuntra brukaren att pröva vidare och utföra saker
Uppmuntra och assistera
Egenskaper hos personalen
..det är ju lätt för hemtjänsten att bara gå in och göra åt dom, för att dom måste vidare, jag tror att det är tiden som inte riktigt räcker till..
Lätt hänt att personalen utför handlingar åt vårdtagarna på grund av tidsbrist.
Tidsbristen leder till att personalen utför åt vårdtagarna.
Resurser Organisationens betydelse