reningsteknik 1/mikrobiologimedlem.cornema.se/wp-content/uploads/2011/08/grupp-3...reningsteknik...
TRANSCRIPT
1
Reningsteknik 1/Mikrobiologi
Av: Christine Andersson, Jessika Eskilsson, Mona Petterson, Henrik Romberg och Sommai Phonphairoj
Reningsteknik 1/Mikrobiologi
Av: Christine Andersson, Jessika Eskilsson, Mona Petterson, Henrik Romberg och Sommai PhonphairojVM-9/ 2012-01-20
Reningsteknik 1/Mikrobiologi
Av: Christine Andersson, Jessika Eskilsson, Mona Petterson, Henrik Romberg och Sommai Phonphairoj
2
Sammanfattning Syftet med mekaniska reningen är att avskilja trasor och grövre material från avloppsvattnet.
Grovreningen görs för att underlätta för de efterkommande reningstegarna
För att få bort grövre material i avloppsvatten kan man antingen använda rensgaller, grovgaller,
fingaller och olika typer av silar (trumsilar och siltrumma). I sandfången sjunker sanden till botten
medan lättare material hålls svävande med hjälp av luft som blåser in längs bassängens ena
långsidan. Både rensgodset och sanden måste tvättas för att sedan transporteras bort från verket.
Rensgodset kan antingen förbrännas i avfalls anläggningar eller malas ned och röts i rötkammare.
Sanden som avskiljs kan använda för sandning av vägar, täckmaterial eller förs till deponi. I
sedimenterings bassänger avskiljs de material som har antingen högre- eller lägre densitet än vatten.
I den biologiska reningen används levande organismer för att omvandla och koncentrera föreningar
i avloppsvatten. I steget så reduceras främst BOD ( organiska material), även en del fosfor och
kväveavskiljning. Dessa organismer är vanligtvis bakterier, men kan även vara protozorer och alger.
De huvudsakliga processerna är aktivslamanläggningen (som huvudsakligen innehåller bakterier)
vars princip är att uppehållstiden för slammet skall vara längre än vattnets. De vanligaste
alternativen är Kontaktstabilisering, Grundutförande, Stegbeskickning och Selektor. Lufningen är
också en viktig del för att tillföra syre till de biologiska processerna och de fyra vanligaste är
bottentäckande luftning, inka-luftare, ytturbinluftare och ejektorluftare. Det finns även de
biologiska bäddarna som är mycket tåliga mot olika mängd belastning från t.ex. industri, dessa är
inte lika vanliga som en aktivslamanlägning.
I det kemiska steget används olika kemikalier för att fälla t ex metalljoner, partiklar och fosfat.
Processen i steget har syftet att reducera främst fosfor, i reningen försvinner även organisk material
och bakterier. De kemikalier som kan användas är: Järnsalter, aluminiumsalter och
polyaluminiumklorid. Små partiklar går ihop och flockar sig, för att sedan sedimenteras eller
flotteras i bassänger. Man kan ha fällningsförfarandet på flera olika ställen i reningsprocessen. Då
man tillsätter fällningsmedlet är det viktigt med en snabb omrörning för bästa resultat och för att
hålla en så låg kemikaliehalt som möjlig, för ekonomins och miljöns skull.
När volymen slam ska minskas börjar man vanligtvis slambehandlingen med förtjockning. Det
finns olika typer som t.ex. mekanisk där man kan använda en centrifug.
Men även andra som sedimenteringsförtjockare som är en äldre variant, flotationsförtjockare som är
för slam som inte förtjockas tillräckligt med sedimenteringsförtjockaren.
Stabiliseringsprocessen i slamhanteringen görs för att minska och eliminera riskerna för att slammet
ska börja att jäsa och då orsaka besvärande lukt. Detta sker vanligen genom biologiska processer i
3
vätskefasen, i den bryts den organiska substansen ned. Slamängden minskar och TS mängden kan
reduceras kraftigt. I processen så reduceras en stor del patogena bakterier och virus, mängden beror
på vilken process som används. De processer vi tar upp i stabiliseringen är rötning och slamluftning.
De tre sätt att avvattna slam som vi har skrivit om är centrifugen, silbandspressen och vassbädden. I
centrifugen så tillsätter man polymer för att stabilisera slammet och det slungas runt i hög hastighet
för att ta bort vätska, i silbandspressen så tillsätts också en polymertillsatts i en blandningstrumma
och sen förs det till ett silband där slammet får dränera av, det finns valsar som trycker ihop två
silband och det blir trängre ju längre bandet går. Till vassbädden förs vattnet som där dränerar
vattnet genom olika lager, vassbädden kan ta emot en stor mängd vatten.
Idag får inte organiskt avfall deponeras. Slam kan återföra till naturen som markförbättrande ämne
eller som fyllnads- och täckningsmaterial. REVAQ är ett certifieringssystem för slam som ställer
högre krav på både process och slamkvaliteten än befintliga svenska lagkrav.
För verk med belastning på 10000 pe måste prover tas på utgående bräddat avloppsvatten och
behandlad avloppsvatten.
Mikroorganismer har en stor del i främst den biologiska reningsprocessen, trots att det är en viktig
del i vårat kretslopp så är artbestämningen inte så utvidgad. I rapporten tar vi upp de olika
grupperna som är viktiga och hur de överlever i den komplicerade reningsprocessen, även vilka
problem de kan orsaka i processerna.
4
Sammanfattning ................................................................................................................................... 2
Bakgrund och syfte .............................................................................................................................. 9
Metod ................................................................................................................................................... 9
Mål ....................................................................................................................................................... 9
Organisation ....................................................................................................................................... 10
MEKANISKA STEGET .................................................................................................................... 11
Rensgaller....................................................................................................................................... 11
Grovgaller .................................................................................................................................. 11
Fingaller ..................................................................................................................................... 12
Silar ................................................................................................................................................ 12
Trumsil ....................................................................................................................................... 12
Siltrumma ................................................................................................................................... 12
Rensgodshantering ......................................................................................................................... 13
Driftstörningar med åtgärder .......................................................................................................... 13
Sandfång......................................................................................................................................... 14
Sandtvätt..................................................................................................................................... 14
Driftstörningar med åtgärder ...................................................................................................... 15
Kemisk fällning i mekaniska steget ............................................................................................... 16
Avskiljning ..................................................................................................................................... 16
Försedimentering ....................................................................................................................... 16
Bassängernas utformning ....................................................................................................... 17
Lamellsedimentering .................................................................................................................. 17
Flotation ..................................................................................................................................... 17
Slamskrapor ........................................................................................................................... 18
Driftstörningar med åtgärder ...................................................................................................... 18
BIOLOGISKA STEGET.................................................................................................................... 20
Aktiv slam ...................................................................................................................................... 20
Kontaktstabilisering ................................................................................................................... 20
Selektor ...................................................................................................................................... 21
Stegbestickning .......................................................................................................................... 21
Reglering av syrehalt i en aktivslamprocess .............................................................................. 22
Varierande syrehalt ..................................................................................................................... 22
Kväveoxider kan bildas .............................................................................................................. 22
Lufttillförsel ............................................................................................................................... 22
Luftning .......................................................................................................................................... 24
Luftningsbassänger .................................................................................................................... 24
Metoder för luftning ................................................................................................................... 24
5
Ytturbinluftare ............................................................................................................................ 24
Ejektorluftare ............................................................................................................................. 25
Inka-luftare ................................................................................................................................. 25
Bottentäckande luftning ............................................................................................................. 26
Syrebehov................................................................................................................................... 26
Syresättningskapacitet ................................................................................................................ 26
Kvävavskiljning ............................................................................................................................. 27
Behov av kväveavskiljning. ....................................................................................................... 27
Hälsorisker ................................................................................................................................. 27
Syreförbrukning ......................................................................................................................... 27
Eutrofiering ................................................................................................................................ 27
Nitrifikation ................................................................................................................................ 28
Denitrifikation ............................................................................................................................ 28
Alkalinitet................................................................................................................................... 28
Hur biologisk kväveavskiljning fungerar ................................................................................... 29
Driftstörningar med åtgärder ...................................................................................................... 29
Mellansedimentering ...................................................................................................................... 30
Drift ............................................................................................................................................ 30
Driftstörningar med åtgärder ...................................................................................................... 31
Luftningsproblem ................................................................................................................... 33
Biobädd .......................................................................................................................................... 33
Bäddmaterial .............................................................................................................................. 34
Cirkulationspumpning ................................................................................................................ 34
Ventilationen .............................................................................................................................. 34
Spridare ...................................................................................................................................... 35
Biorotor ...................................................................................................................................... 35
Drift ............................................................................................................................................ 35
Driftstörningar med åtgärder ...................................................................................................... 36
KEMISKA STEGET. ......................................................................................................................... 37
Kemisk fällning .............................................................................................................................. 37
Fällningsdammar ........................................................................................................................ 37
Inblandning av fällningskemikalien ........................................................................................... 38
Flockning ................................................................................................................................... 39
Utformning ................................................................................................................................. 39
Driftkontroll ............................................................................................................................... 40
Driftstörningar med åtgärder ...................................................................................................... 40
Grovavskiljning .............................................................................................................................. 40
Eftersedimentering ..................................................................................................................... 40
Funktion ................................................................................................................................. 40
6
Drift ........................................................................................................................................ 41
Driftparametrar ....................................................................................................................... 41
Driftstörningar med åtgärder .................................................................................................. 42
Flotation ..................................................................................................................................... 43
Funktion ................................................................................................................................. 43
Drift ........................................................................................................................................ 43
Driftparametrar ....................................................................................................................... 43
Kemikalier .............................................................................................................................. 43
Driftstörningar med åtgärder. ................................................................................................. 43
Lamellsedimentering .................................................................................................................. 44
Driftproblem........................................................................................................................... 44
Efterbehandling av grovavskiljning. .............................................................................................. 45
Kontaktfiltrering......................................................................................................................... 45
Driftstörningar med åtgärder .................................................................................................. 45
Mikrosil ...................................................................................................................................... 45
Drift. ....................................................................................................................................... 45
SLAMBEHANDLING ...................................................................................................................... 46
Förtjockning ................................................................................................................................... 47
Gravitationsförtjockare .............................................................................................................. 47
Behandlingsprincip ................................................................................................................ 47
Mekanism ............................................................................................................................... 47
Drift och skötsel ..................................................................................................................... 47
Sedimenteringsbassäng .......................................................................................................... 47
Sedimenteringsförtjockare ......................................................................................................... 48
Drift och skötsel ..................................................................................................................... 48
Flotationsförtjockare .................................................................................................................. 48
Drift och skötsel ..................................................................................................................... 49
Stabiliseringen. ............................................................................................................................... 49
Rötning ....................................................................................................................................... 50
Rötkammare ............................................................................................................................... 50
Funktion ................................................................................................................................. 50
Drift ........................................................................................................................................ 50
Driftstörningar med åtgärder .................................................................................................. 51
Surjäsning: ......................................................................................................................... 52
Skumning/flytslam: ............................................................................................................ 52
Låg gasproduktion.............................................................................................................. 52
Slamluftning ............................................................................................................................... 53
Dimensionering ...................................................................................................................... 53
Driftresultat ............................................................................................................................ 53
7
Driftparametrar ....................................................................................................................... 53
Normaldrift............................................................................................................................. 53
Driftkontroll ........................................................................................................................... 54
Avvattning ...................................................................................................................................... 55
Centrifugen................................................................................................................................. 55
Silbandspress .............................................................................................................................. 55
Vassbäddar ................................................................................................................................. 56
Efterslambehandling. ......................................................................................................................... 57
Slammets användning .................................................................................................................... 57
Eventuella problem vid användning av slam ............................................................................. 57
Slam användning på produktiv mark ............................................................................................. 58
Slam användning på icke produktiv mark ...................................................................................... 59
REVAQ-certifiering ....................................................................................................................... 59
Provtagning ........................................................................................................................................ 61
Kontrollparametrar och kontrollmetoder ....................................................................................... 61
Mätutrustning och mätplats ............................................................................................................ 62
Process schema .................................................................................................................................. 64
Dimensionering för belastning till avloppsverket .............................................................................. 65
Fasta värden ................................................................................................................................... 66
Dimensionering Mekaniska steget: ................................................................................................ 66
Rensgaller................................................................................................................................... 66
Sandfång..................................................................................................................................... 66
Försedimentering ....................................................................................................................... 66
Dimensionering det Biologiska steget: .......................................................................................... 67
Aktiv slam .................................................................................................................................. 67
Mellansedimenteringen .............................................................................................................. 67
Dimensionering det kemiska steget ............................................................................................... 67
Flockningskammare ................................................................................................................... 67
Slutsedimentering....................................................................................................................... 68
Dimensionering Slamstegen .......................................................................................................... 68
Gravitationsförtjockare .............................................................................................................. 68
Värden .................................................................................................................................... 68
Rötkammare ............................................................................................................................... 69
Centrifugen................................................................................................................................. 69
Mikroorganismer ................................................................................................................................ 70
Mikrodjur ....................................................................................................................................... 70
Mikrosvampar ................................................................................................................................ 70
Mikroalger ...................................................................................................................................... 71
Bakterier ......................................................................................................................................... 71
8
Arkeer............................................................................................................................................. 71
Virus ............................................................................................................................................... 71
Mikroorganismers levnadsbetingelser ........................................................................................... 72
Driftproblem kopplade till mikroorganismer ................................................................................. 73
Resistens problem .......................................................................................................................... 75
Slutsats ............................................................................................................................................... 76
Källförteckning .................................................................................................................................. 77
9
Bakgrund och syfte Vi är fem stycken studenter som läser till vatten och miljötekniker på SKY framtidsutbildningar i
Hallsberg. Vi börjar nu med vårt tredje projekt som ska inbegripa reningsteknik och mikrobiologi.
Vi ska lära oss om ett reningsverks funktion, drift och underhåll.
Drift- och skötselinstruktion av reningsverk:
• Beskrivning av anläggningens reningssteg, med minst tre alternativa metoder.
• Processchema.
• Checklista vid driftstörningar med åtgärdsplan.
• Provtagningsschema för inkommande och behandlat vatten.
• Dimensionering på maxbelastning av inkommande flöde och föroreningar.
• Dimensioneringsgrunder för behandlingsstegen.
• Beskrivning av maskin och instrumentutrustning
I mikrobiologi momentet skall vi beskriva
• Mikroorganismers levnadsbetingelser.
• Bestämning av mikroorganismer
• Olika typer av virus, bakterier och svampars uppbyggnad och livsbetingelser.
• Vad för driftstörningar de kan orsaka.
Metod Vi kommer att använda följande metoder: Studiebesök. Kurslitteratur, Internet, Informations
hämtning, intervjuer. Praktisera PBL-metoden som innefattar följande: söka på svar och
förklaringar på Internet, söka upp utomstående, kunskapsmässiga nyckelpersoner för eventuell
intervju.
Mål
Projektet är uppdelat i två moment. Det ena momentet är att gå in djupare på Avloppsteknik 1 och
förstå de olika processerna i ett reningsverk. Det andra momentet är att gå in djupare på
mikrobiologi och förstå de olika mikroorganismer som finns i ett reningsverk. Detta skall vi
sammanfatta i en projektrapport.
Följande delmål hjälper oss att nå huvudmålet:
• Konstruktiva gruppsamtal
• Avstämning av projektet på distans via sociala medier
10
• Följa tidsramen i projektplanen
• Upprättandet av grov/detaljplan
Organisation
Projektledare är Christine Andersson. Övriga projektmedlemmar är Mona Petterson, Jessika
Eskilsson, Henrik Romberg, och Sommai Phonphairoj.
Vi rapporterar till våra handledare Martin Lundh och Mikael Waltner.
11
MEKANISKA STEGET Syftet med grovreningen är att avskilja trasor och grövre material från avloppsvattnet. Med trasor
menas de avloppsrester som spolas ned via toaletterna såsom toalettpapper, tops, bindor tamponger
osv. Avloppsvatten delas in i två grupper spillvatten och tillskottsvatten. Spillvatten består av
hushållsspillvatten och industrispillvattnet. Till hushållsspillvatten räknas även förorenat vatten från
allmänna anläggningar så som sjukhus. Tillskottsvatten kan bestå av dagvatten, dränvatten och
inläckande vatten från till exempel mark och sjöar.
Grovreningen görs för att underlätta för de efterkommande reningsstegen. Det mekaniska
reningssteget delas in i två delar. 1. grovavskiljning (galler och silar) och sandfång och 2.
försedimenteringen.
Vid gallerrensning och silning separeras det grövre material och partiklar på samma sätt. Silens
porer och gallrens spalter avgörs storleken på materialet som skall avskiljas, de material som är för
små åker igenom och det som är grövre än porstorleken stannar kvar. Vid avskiljning av sand och
tyngre partiklar används sandfång och sedimenteringen.
Rensgaller
Det finns olika typer av rensavskiljning, Vårt avloppsreningsverks rensgaller ska klara av en
belastning på 673m3/h. Belastning till verket och verkets konstruktion styr vilken typ av
rensavskiljning som används. Idag är rensgaller den mest förekommande bland avloppsverken.
Vissa rensavskiljningsmetoder kräver mer utrymme då efterbehandling av rensgodset (de material
som avskiljs) måste behandlas separat. Den vanligaste formen av rensavskiljare är galler. Inom
gallergruppen finns vrakgaller och grovgaller men galler kan även delas in som grov- och fingaller.
Vrakgaller har stor spaltvidd och används främst som skydd för efterföljande maskiner. Det finns
inte heller någon form av automatisk rensning på den utan måste rengöras för hand.
Grovgaller Grovgaller är parallella stavar som är fäst i en ramkonstruktion nedsänkt i avloppsvattenkanalen.
Gallret är monterat så att det lutar med 60- 700. Reglering av tillrinningen av avloppsvatten får inte
vara för snabb så att trasorna och andra avsättbara material rycks med strömmen men det får inte
heller vara för sakta för då finns det risk att de avsätter sig. Krattliknade skrapanordning som är
utformade att passa in mellan gallrets spalter skrapar upp gallrenset. Skrapanordningen körs
antingen intermittent eller styrs av vattennivån i kanalen, om vattnet framför gallret är högre än
vattnet efter gallret indikerar detta på att det är för mycket rens i gallret och vatten släpps inte
igenom.
12
Fingaller Fingaller har en spaltvidd på 1-6 mm och har olika konstruktioner, men de brukar gemensamt bygga
upp en matta av trasor för att lättare avskilja rens. Nackdelen är att annat material som man inte vill
avskilja följs med. Tvättning av rensgodset under transporten blir därför nödvändig. En typ på
fingaller är steggaller. Gallret kallas för steggaller för att stavarna (som utgör själva gallret) har
trappformade profil. Gallret monteras på liknade sätt som grovgallret dvs. lutande och nedsänk i
avloppskanalen. Avloppsvattnet passerar genom gallret och avskiljningsmaterial fastnar på gallret.
Renset som fastna på gallret förs uppåt steg för steg från avloppskanalen, liknade process som ett
rullband.
Silar
Det finns flera typer av silar bland annat trumsil, siltrumma, och mikrosilar (mikrosilar kommer ej
att behandlas i det mekaniska reningsteget). Vilken typ av sil som skall användas bestäms bland
annat av ändamålet (vad som skall avskiljas) och belastningen.
Trumsil Silen består av en sakta roterande trumma. Vatten förs in på ena änden av silen där renset fastnar
och avloppsvattnet rinner ut. Trumsilen är anordnad med bräddanordning för att förhindra
avloppsvatten vid överbelastning att följa med rensgodset. Rensgodset matas ut med en
transportanordning vidare till rensgodshanteringen.
För att rensavskiljningen skall fungera så optimalt som möjligt hålls trumsilens porer rena genom
spolning och roterande borstar. Spolning med varmvatten görs emellanåt för att avlägsna fett.
Spolning med varmt vatten bildar aerosoler (luftångor) som kan innehålla smittoämnen, därför bör
silen vara inkapslad.
Siltrumma Det är allt vanligare idag att vid nyanläggning installera siltrumma för rensgodsavskiljning eftersom
den inte upptar så mycket utrymme som vid konventionell rensavskiljning. Siltrumman inte bara
avskiljer rensgodset från avloppsvatten utan även tvättar och komprimerar rensgodset, allt i en och
samma maskinenhet.
Siltrumman monteras antingen direkt i avloppsvattenkanalen med en lutning på cirka 30 grader.
Inne i trumman finns en lutande silkorg där avloppsvatten rinner igenom medans renset stannar kvar.
När vattennivån i trumman ökar skruvas rensgodset uppåt och placerar det i ett skruvtråg. Vid
skruvtråget tvättas rensgodset för att avskilja de oönskade materialet, så som fekalier. Rensgodset
pressas samman och avvattnas så att rensgodset ska bli luktfritt och uppnå en hög TS halt.
13
Bildkälla: http://www.hubersverige.se
Rensgodshantering
De material som avskiljs vid gallret kallas för rensgods. Rensgodset har hög vatten halt som måste
minskas för att underlätta borttransp
finns flera metoder. Avvattning görs antingen i en dränerad uppsamlingsbehållare om man inte
använder sig av en siltrumma där avskiljning, tvätt, avvattning och komprimering sker i en och
samma enhet. Om verket inte använder sig av siltrumma, måste även rensgodset pressas samman i
en så kallade rensgodspress för att uppnå en högre TS halt. Torrare rensgods innebär en lättare
efterhantering och lägre transportkostnader. Innan pressning måste rensgod
innehåller viss mängd slam som är ohygieniskt och luktar illa. För att minska lukten kan även kalk
tillsättas.
Förr deponerades rensgodset, men idag krävs dispens för deponi av organiskt material. Idag är det
vanligare med förbränning av rensgodset. För att kunna förbränna eller för att förbrännings stationer
ska ta emot rensgodset bör det ha en TS halt över 40 procent. Det förekommer även att man maler
ned rensgodset för rötning i rötkammare.
Driftstörningar med åtgärder
Kontroll av alla utrustnings funktioner skall ske dagligen. Galler och silar skall underhållas i
enlighet med leverantörens anvisningar. Det är viktigt att vara vaksamt över rensgodsets mängd och
utseende. Rensgodset skall vägas, TS bestämmas och även journalföras.
Störning
Vatten i gallerrenscontainer
De material som avskiljs vid gallret kallas för rensgods. Rensgodset har hög vatten halt som måste
minskas för att underlätta borttransporteringen. Rensgodset måste därför avvattnas och för detta
finns flera metoder. Avvattning görs antingen i en dränerad uppsamlingsbehållare om man inte
använder sig av en siltrumma där avskiljning, tvätt, avvattning och komprimering sker i en och
het. Om verket inte använder sig av siltrumma, måste även rensgodset pressas samman i
en så kallade rensgodspress för att uppnå en högre TS halt. Torrare rensgods innebär en lättare
efterhantering och lägre transportkostnader. Innan pressning måste rensgodset tvättas eftersom den
innehåller viss mängd slam som är ohygieniskt och luktar illa. För att minska lukten kan även kalk
Förr deponerades rensgodset, men idag krävs dispens för deponi av organiskt material. Idag är det
ing av rensgodset. För att kunna förbränna eller för att förbrännings stationer
ska ta emot rensgodset bör det ha en TS halt över 40 procent. Det förekommer även att man maler
ned rensgodset för rötning i rötkammare.
Driftstörningar med åtgärder
av alla utrustnings funktioner skall ske dagligen. Galler och silar skall underhållas i
enlighet med leverantörens anvisningar. Det är viktigt att vara vaksamt över rensgodsets mängd och
utseende. Rensgodset skall vägas, TS bestämmas och även journalföras.
Kontroll/åtgärd
-Öka paustiden på skrapan till transportören, öka skrapans frekvens.
De material som avskiljs vid gallret kallas för rensgods. Rensgodset har hög vatten halt som måste
orteringen. Rensgodset måste därför avvattnas och för detta
finns flera metoder. Avvattning görs antingen i en dränerad uppsamlingsbehållare om man inte
använder sig av en siltrumma där avskiljning, tvätt, avvattning och komprimering sker i en och
het. Om verket inte använder sig av siltrumma, måste även rensgodset pressas samman i
en så kallade rensgodspress för att uppnå en högre TS halt. Torrare rensgods innebär en lättare
set tvättas eftersom den
innehåller viss mängd slam som är ohygieniskt och luktar illa. För att minska lukten kan även kalk
Förr deponerades rensgodset, men idag krävs dispens för deponi av organiskt material. Idag är det
ing av rensgodset. För att kunna förbränna eller för att förbrännings stationer
ska ta emot rensgodset bör det ha en TS halt över 40 procent. Det förekommer även att man maler
av alla utrustnings funktioner skall ske dagligen. Galler och silar skall underhållas i
enlighet med leverantörens anvisningar. Det är viktigt att vara vaksamt över rensgodsets mängd och
Öka paustiden på skrapan till transportören, öka
14
-Dränera container eller installera rensgodspress.
Lukt från container. -Tvätta rensgods innan container. -Öka intervall på bortföring. - Tillsätta kalk.
Sandfång
Vid sandfånget avskiljs sand och andra partiklar som kan skada de maskinella utrustningarna i de
kommande reningstegarna. Sand som far omkring har slipande- och polerande effekter på ytor och
bidrar därför till slitage. Sanden kan även sätta igen transportkanalerna när den avsätter sig. Sand
kommer in till reningsverken via avloppsvatten, särskilt om detta transporteras via kombinerade
avloppssystem, där både spill-och dagvatten transporteras tillsammans. I det kombinerade systemet
enligt Hydropress Huber AB kan det finnas upp till 60 liter sand per 1000 m3 avloppsvatten. Även
från hushållen kan sand förekomma, i skurvattnet vid städning eller från kläderna vid tvätt. I
ledningsnätet kan sand läcka in vid otäta skarvar.
Det bästa sättet att avskilja sand på är genom luftat sandfång. Man vill avskilja sand och inte
organiska material. Genom luftat sandfång där luft blåser in från ena långsidan av bassängen,
(bildas cirkulerade ström i sandfånget) hålls organiska material med lägre densitet än sand svävande
medan sanden sedimenterar sig i botten av sandfånget. Vid sandfånget kan även fett avskiljas, vid
sådana förfarande måste en längsgående skärmvägg installeras för att bromsa vattenrotation vid
ytan. Fett som skall avskiljas flyter på ytan och avlägsnas genom en dekanteringsanordning (rännor
antingen fäst vid kanten eller rakt över bassängen)som avskiljer fettet.
Sanden i luftningsbassängsandfånget avskiljs antingen med en skrapa som sakta skrapar ned sanden
i en ficka på bassängens ena ände (där sanden pumpas bort med en förträngnings pump) eller så
pumpas sanden upp med en dränkt pump. Både skrapan och sandpumpen skall arbeta intermittent,
vilket betyder att den skall arbeta i intervaller för att minska på slitage och sparar energi.
Sandtvätt Den sand som avskiljs i sandfånget måste tvättas ren, eftersom den innehåller en viss mängd
organiskt material. Sand förs från sandfånget via en pump (centrifugalpump). Rent vatten spolas in
under ifrån och material som skall avlägsnas flyter upp till ytan av sandtvätten, medan den tvättade
sanden läggs på botten. Från botten skruvas sedan den renade sanden till en sandcontainer. Vatten
som används i sandtvätten förs sedan åter till avloppsverkets inlopp för rening. Den tvättade sanden
kan sedan återanvändas som antingen täcknings material eller till att sanda vägarna vid halka, om
det är tillräcklig god avskiljning vid tvättningen. Om inte avskiljningen är tillräcklig god förs
sanden till deponi.
15
Sandtvätt. Bildkälla: http://www.hubersverige.se
Driftstörningar med åtgärderUtrustningarna skall skötas enligt leverantörens hänvisningar och funktionen skall även kontrolleras
alla arbetsdagar. Utrustning för sanduttag bör skötas med
uppehållstid för att förebygga slitage samt minska energiförbrukningen. Kontroll av hur högt
organiskt material som följer med sanden ut från sandfånget erhålls genom glödtest. Glödtestet visar
hur mycket torrsubstanser som finns kvar efter glödgning.
För att ser hur mycket sand sandfånget avskiljer undersöks slammet från försedimenteringen.
Primärslam ska vid testet torkas och glödgas, sedan siktas för att se om det finns sandkorn. Ute på
avloppsverken avslöjas funktionsneds
sättningar i till exempel rötkammare.
Den mängden sand som förs bort från verket bör vägas och ska journalföras.
http://www.hubersverige.se
Driftstörningar med åtgärder Utrustningarna skall skötas enligt leverantörens hänvisningar och funktionen skall även kontrolleras
alla arbetsdagar. Utrustning för sanduttag bör skötas med intermittents det vill säga med
uppehållstid för att förebygga slitage samt minska energiförbrukningen. Kontroll av hur högt
organiskt material som följer med sanden ut från sandfånget erhålls genom glödtest. Glödtestet visar
finns kvar efter glödgning.
För att ser hur mycket sand sandfånget avskiljer undersöks slammet från försedimenteringen.
Primärslam ska vid testet torkas och glödgas, sedan siktas för att se om det finns sandkorn. Ute på
avloppsverken avslöjas funktionsnedsättning i sandfånget genom slitage i andra maskiner samt
sättningar i till exempel rötkammare.
Den mängden sand som förs bort från verket bör vägas och ska journalföras.
Utrustningarna skall skötas enligt leverantörens hänvisningar och funktionen skall även kontrolleras
intermittents det vill säga med
uppehållstid för att förebygga slitage samt minska energiförbrukningen. Kontroll av hur högt
organiskt material som följer med sanden ut från sandfånget erhålls genom glödtest. Glödtestet visar
För att ser hur mycket sand sandfånget avskiljer undersöks slammet från försedimenteringen.
Primärslam ska vid testet torkas och glödgas, sedan siktas för att se om det finns sandkorn. Ute på
ättning i sandfånget genom slitage i andra maskiner samt
16
Störning Kontroll/åtgärd
Dålig sandavskiljning -Kontrollera uppehållstid i sandfånget. -Kontrollera luftning. -Öka uppehållstiden/minska luftinblåsning.
För mycket slam i sanden - Öka luftinblåsning.
Svårighet att pumpa sand ut från sandfång. - Kontrollera om sand och slam har klumpat ihop sig. -Pumpa ut sand oftare. -Separera sandklumpar med tryckluft eller vatten.
Lukt från sandcontainern. - Kontrollera slam i sanden. -Öka luftinblås i bassängen. -Öka intervall på bortforsling.
Kemisk fällning i mekaniska steget
Vid kemisk fällning uppkommer tre processer, fosfatutfällning, partikelfällning och
hydroxidfällning. Kemisk fällning vid den mekaniska reningen görs för att flocka ut fosfor och
BOD.
Fällningsmedel kan tillsättas redan efter rensgallret, antingen vid inloppsrännan eller i rännan
mellan sandfånget och försedimentering.
Fällningen kan göras antingen igenom direktfällning, förfällning, eller simultanfällning.
Mer om kemisk fällning nämns i den kemiska reningsprocessen.
Avskiljning
Försedimentering Sedimenteringen används för att avskilja material som har högre densitet än vatten. Vid
försedimenteringen avlägsnas avsättbara partiklar samt flytande material som kan störa samt
överbelasta den efterföljande behandlingen. Det finns tre typer av sedimenteringar, diskret
sedimentering, flockulent sedimentering och hindrad sedimentering. Vid diskret sedimentering är
det enskilda partiklar som sedimenteras utan att påverkas av andra partiklar. Flockulent
sedimentering är när partiklarna slås samman och bildar större enheter. Hindrad sedimenteringen är
när koncentrationen av partiklarna som sedimenterar blir för stor, så att det påverkar hela
sedimenteringen. Flockulent sedimentering är sedimenteringsförfarande vid försedementringen. Det
slam som avsätts vid försedimentering kallas för primärslam.
17
Bassängernas utformning
Sedimenteringsbassängerna kan vara utformade på flera sätt. På äldre anläggningar har de flesta
bassänger rektangulär form och är oftast grunda med utloppsskiborden i utloppsänden. De
bassängerna kallas för horisontalbassänger. Dagens bassänger som kallas för
vertikalströmningsbassänger är även den av rektangulär planform, men är betydligt djupare än sin
föregångare. Vertikalströmningsbassängerna har även utloppsskiborden fördelade över halva
bassängytan. Avloppsvatten till båda bassängerna förs in på ena änden av bassängen och vatten
strömmen rinner horisontellt över bassängen. På kortändan av bassängerna finns slamfickor dit
slammet skrapas. I slamfickan kan det finnas slamomrörare som förtjockar slammet genom
omrörning. Slammet pumpas sedan ut från slamfickan med excenterpumpar vidare till
slamhanteringen.
Internationellt används oftast cirkulära bassänger och vid små sedimenteringsbassänger kan
konformade bassänger förekomma. För att få en så bra sedimentering som möjligt bör bassängerna
ha ett djup på över 2,5 meter. Om bassängens väggar har en lutning över 60 meter behövs inte
skrapor.
Bassängerna är uppdelade i fyra zoner, inloppszon, avsättningszon, slamzon och utloppszon.
Lamellsedimentering Lameller installeras för att öka sedimenteringsytan. Sedimenteringskapaciteten ökar i förhållande
till ytan och för att få mer yta och inte behöva installera flera bassänger kan därför lameller
installeras. Lameller är snedställda skivor med en lutning på 60 grader. Skivorna står i bassängen
med cirka 10 centimeters mellanrum. I och med skivornas lutning kan det sedimenterade slammet
glida av lamellen utan att behövas skrapas. Lamellsedimenteringen är inte riktig lämpad för
försedimenteringen på grund av de höga halterna av slam. För höga halter av slam som
sedimenteras gör att slammet inte glider av lamellerna. Lamellsedimentering nämns här för att det
är ett alternativ till den konventionella sedimentering förfarande.
Flotation Flotation används istället för sedimenteringen. Vid flotation tillförs luft och gasbubblor som fastnar
på slammet och bildar partikelaggregat. Aggregatet har lägre densitet än vattnet i bassängen och
håller sig flytande på ytan. Dessa aggregat av partiklar skrapas sedan bort med ytslamskrapan. De
slam som sedimenteras i flotationsbassängen skrapas av med bottenslamskrapan några gånger per
dygn.
Mer om flotation nämns i den kemiska reningsprocessen.
18
Slamskrapor
Slam avlägsnas från bassängerna genom att slam skrapas till slamfickor som finns på bassängens
ena kortsida och därifrån pumpas s
slammet tjockare. De pumpar som används är excenterpumpar som skruvar fram slammet.
I de rektangulära bassängerna används oftast kedjeskrapor som består av skrapblad fastsatta i kedjor
av järn eller plast. På botten skrapas slammet mot slamfickan och på ytan skrapas flytslammet mot
en flytslamsränna.
Stegskrapor består av ett antal skrapblad som är monterade i en gemensam arm. Skrapbladen har en
vertikal framsidan och en lutande baksidan, skrapar
drivs av en hydraulisk pistongdrift eller med elmotordrift.
I runda bassänger används roterande bottenskrapor som skrapar slammet mot mitten av bassängen
där slamfickan finns belägen. Skraporna är snedställda skiv
enda sammanhängande spiralformad skrapa.
Källa: www.vateknik.se: Kedjeskrapa i tömd bassäng.
Driftstörningar med åtgärderAll maskinell utrustning vid försedimentering skall
slampumpar skall fungera intermittent för att spara på energi. Skrapornas hastighet skall vara
tillräcklig sakta så inte slammet virvlar upp. Önskad hastighet för skraporna är 1
Det ska finnas möjligheter att ta ut prover från pumpledningen för att kunna ställa in pumptiden.
För att se om bassängerna fungerar som det skall mäts utgående suspenderad substans, och
turbiditet. Dålig avskiljning kan bero på flera olika saker, om dålig avskiljning beror på för
hydraulisk belastning, kan till exempel justering av pumparna göras för att jämna ut inpumpning av
avloppsvatten. Med långa pumptider och få starter blir inte stora stötar vid start av pumparna. Vid
flera bassänger som vid vårt reningsverk bör avlopps
Slam avlägsnas från bassängerna genom att slam skrapas till slamfickor som finns på bassängens
ena kortsida och därifrån pumpas slammet bort. I vissa slamfickor finns omrörare för att göra
slammet tjockare. De pumpar som används är excenterpumpar som skruvar fram slammet.
I de rektangulära bassängerna används oftast kedjeskrapor som består av skrapblad fastsatta i kedjor
ler plast. På botten skrapas slammet mot slamfickan och på ytan skrapas flytslammet mot
Stegskrapor består av ett antal skrapblad som är monterade i en gemensam arm. Skrapbladen har en
vertikal framsidan och en lutande baksidan, skraparmen löper i längdriktning av bassängen och
drivs av en hydraulisk pistongdrift eller med elmotordrift.
I runda bassänger används roterande bottenskrapor som skrapar slammet mot mitten av bassängen
där slamfickan finns belägen. Skraporna är snedställda skivor, men kan även förkomma som en
enda sammanhängande spiralformad skrapa.
: Kedjeskrapa i tömd bassäng.
Driftstörningar med åtgärder All maskinell utrustning vid försedimentering skall kontrolleras varje arbetsdag. Skrapor och
slampumpar skall fungera intermittent för att spara på energi. Skrapornas hastighet skall vara
tillräcklig sakta så inte slammet virvlar upp. Önskad hastighet för skraporna är 1
att ta ut prover från pumpledningen för att kunna ställa in pumptiden.
För att se om bassängerna fungerar som det skall mäts utgående suspenderad substans, och
turbiditet. Dålig avskiljning kan bero på flera olika saker, om dålig avskiljning beror på för
hydraulisk belastning, kan till exempel justering av pumparna göras för att jämna ut inpumpning av
avloppsvatten. Med långa pumptider och få starter blir inte stora stötar vid start av pumparna. Vid
flera bassänger som vid vårt reningsverk bör avloppsvatten fördelas så lika som möjligt mellan
Slam avlägsnas från bassängerna genom att slam skrapas till slamfickor som finns på bassängens
lammet bort. I vissa slamfickor finns omrörare för att göra
slammet tjockare. De pumpar som används är excenterpumpar som skruvar fram slammet.
I de rektangulära bassängerna används oftast kedjeskrapor som består av skrapblad fastsatta i kedjor
ler plast. På botten skrapas slammet mot slamfickan och på ytan skrapas flytslammet mot
Stegskrapor består av ett antal skrapblad som är monterade i en gemensam arm. Skrapbladen har en
men löper i längdriktning av bassängen och
I runda bassänger används roterande bottenskrapor som skrapar slammet mot mitten av bassängen
or, men kan även förkomma som en
kontrolleras varje arbetsdag. Skrapor och
slampumpar skall fungera intermittent för att spara på energi. Skrapornas hastighet skall vara
tillräcklig sakta så inte slammet virvlar upp. Önskad hastighet för skraporna är 1-3 cm/s.
att ta ut prover från pumpledningen för att kunna ställa in pumptiden.
För att se om bassängerna fungerar som det skall mäts utgående suspenderad substans, och
turbiditet. Dålig avskiljning kan bero på flera olika saker, om dålig avskiljning beror på för stor
hydraulisk belastning, kan till exempel justering av pumparna göras för att jämna ut inpumpning av
avloppsvatten. Med långa pumptider och få starter blir inte stora stötar vid start av pumparna. Vid
vatten fördelas så lika som möjligt mellan
19
bassängerna, detta görs genom justering av utloppsskiborden. Lika fördelning minska belastning på
den första bassängen.
Störning Kontroll/åtgärd
Låg koncentration i utpumpat slam. -Kontrollera om vatten följer med slammet. -Minska utpumpningstiden. -Installera omrörare. -Installera TS mätning för att kunna justera pumptiden. -
Problem att pumpa ut slam. -Kontrollera om slammet förtjockas för bra. -Kontrollera om det finns sand/trasor i slam. -Pumpa ut slammet oftare. -Kontrollera utrustning för avskiljning.
20
Aktiv slam
Aktivslamanläggningens reningsprincip har som grund att mikroorganismer (bakterier och
protozoer) bryter ner organist material BOD. I luftningsbassängen finns mikroorganismer
kommer med avloppsvattnet från bla avföring, de växer sig större och klumpar ihop sig (slam).
Mikroorganismerna behöver luft för att kunna förbränna det organiska materialet(luftning), syre
behövs för att tillgodogöra sig näringsämnena i det organiska
mikroorganismerna rör om och svävar, sen går det till eftersedimenteringen där separeras det renade
vattnet från mikroorganismerna och partiklar. En del av slammet som har mikroorganismer i sig förs
tillbaka till luftningen (returslam) och en del blir överskottsslam och det är uttag av
mikroorganismerna, den här metoden kallas för grundutförande.
Figur 44 sid 76 Avloppsteknik 2
Kontaktstabilisering Här sammanförs avloppsvattnet och returslam vid inloppet till
genomgår luftning i aktiveringsbassängen innan det kommer till luftningsbassängen. BOD bryts
inte helt ner i kontakt bassängen(pga för kort uppehålls tid ), det följer med flockarna till
aktiveringsbassängen och bryts ner d
medelslamhalt.
BIOLOGISKA STEGET
Aktivslamanläggningens reningsprincip har som grund att mikroorganismer (bakterier och
protozoer) bryter ner organist material BOD. I luftningsbassängen finns mikroorganismer
kommer med avloppsvattnet från bla avföring, de växer sig större och klumpar ihop sig (slam).
Mikroorganismerna behöver luft för att kunna förbränna det organiska materialet(luftning), syre
behövs för att tillgodogöra sig näringsämnena i det organiska materialet (oxidation). Luften gör att
mikroorganismerna rör om och svävar, sen går det till eftersedimenteringen där separeras det renade
vattnet från mikroorganismerna och partiklar. En del av slammet som har mikroorganismer i sig förs
ningen (returslam) och en del blir överskottsslam och det är uttag av
mikroorganismerna, den här metoden kallas för grundutförande.
Här sammanförs avloppsvattnet och returslam vid inloppet till luftningsbassängen. Returslammet
genomgår luftning i aktiveringsbassängen innan det kommer till luftningsbassängen. BOD bryts
inte helt ner i kontakt bassängen(pga för kort uppehålls tid ), det följer med flockarna till
aktiveringsbassängen och bryts ner där. Fördelen med den här metoden är att man får en hög
Aktivslamanläggningens reningsprincip har som grund att mikroorganismer (bakterier och
protozoer) bryter ner organist material BOD. I luftningsbassängen finns mikroorganismer som
kommer med avloppsvattnet från bla avföring, de växer sig större och klumpar ihop sig (slam).
Mikroorganismerna behöver luft för att kunna förbränna det organiska materialet(luftning), syre
materialet (oxidation). Luften gör att
mikroorganismerna rör om och svävar, sen går det till eftersedimenteringen där separeras det renade
vattnet från mikroorganismerna och partiklar. En del av slammet som har mikroorganismer i sig förs
ningen (returslam) och en del blir överskottsslam och det är uttag av
luftningsbassängen. Returslammet
genomgår luftning i aktiveringsbassängen innan det kommer till luftningsbassängen. BOD bryts
inte helt ner i kontakt bassängen(pga för kort uppehålls tid ), det följer med flockarna till
är. Fördelen med den här metoden är att man får en hög
21
Figur 44 sid 76 Avloppsteknik 2
Selektor Genom att påverka bakterierna i slammet, blir det en högre slambelastning som i sin tur påverkar
tillväxten av filamentbildande bakterier.
Figur 44 sid 76 Avloppsteknik 2
Stegbestickning Här fördelas avloppsvattnet över en viss sträcka av bassänglängden uppifrån. Returslammet späds
ut jämnare och det blir en jämnare fördelning i reaktionsförloppet.
Figur 44 sid 76 Avloppsteknik 2
Genom att påverka bakterierna i slammet, blir det en högre slambelastning som i sin tur påverkar
tillväxten av filamentbildande bakterier.
Här fördelas avloppsvattnet över en viss sträcka av bassänglängden uppifrån. Returslammet späds
ut jämnare och det blir en jämnare fördelning i reaktionsförloppet.
Genom att påverka bakterierna i slammet, blir det en högre slambelastning som i sin tur påverkar
Här fördelas avloppsvattnet över en viss sträcka av bassänglängden uppifrån. Returslammet späds
22
Reglering av syrehalt i en aktivslamprocess Den mest avgörande faktorn för cellens aktivitet är syrehalten i bakteriens omgivning, syre är
antingen toxisk ( giftig) eller nödvändig för organismerna. De produkter som bildas under
andningen med syre är giftiga för alla organismer, även för oss människor. Fria radikaler bildas.
Men de organismer som lever av syre har ett antal mekanismer som neutraliserar de giftiga
produkterna. De flesta bakterier behöver syre för sin existens ( aerober). De flesta mikroorganismer
som står för nedbrytningen i en aktivslamprocess är aeroba bakterier. Om syrehalten är hög kan
organiskt material oxideras helt till koldioxid, förutsatt att uppehållstiden i bassängen är tillräcklig.
Ett exempel på nitrifierande bakterier är obligata aerober, de måste ha syre för att nitrifiera. Det är
helt avgörande i en nitrifikationszonen att syrehalten är tillräcklig. Det finns även bakterier som är
anaeroba och de lever helt utan syre. Vissa anaeroba bakterier är känsliga för syre och skadas eller
dör i syrets närvaro, aerotoleranta bakterier kan inte utnyttja syret men tål det. Obligata (strikta)
anaerober dör då de kommer i kontakt med syre. Fakultativa aerober är bakterier som är aktiva både
i syrerik och syrefattig miljö, men de föredrar att andas med syre. Då syret tar slut andas de istället
med nitrat, det kallas för att de denitrifierar. Nitratet omvandlas till ofarlig kvävgas. Man skall
därför inte ha mycket syre då man önskar en denitrifikation.
Varierande syrehalt Syrehalten varierar i en aktivslamanläggning, det gör att bakterierna hela tiden anpassar sin aktivitet
efter syretillgången. Alltså kan flera processer äga rum samtidigt i en aktivslambassäng. Man måste
optimera aktivslamprocessen för att bakterierna ska jobba på bästa sätt, till exempel genom rätt
uppehållstid i bassängen.
Kväveoxider kan bildas Under fel förhållanden i bassängen kan både ammoniumoxiderande och denitrifierande bakterier
tillverka lustgas och kvävemonoxid, vilket inte alls är bra för miljön. Lustgas bidrar till
växthuseffekten och är väldigt långlivad (150 år) i atmosfären. Lustgas bryter ner ozonskiktet som
är ett skydd mot uv-strålning. Kvävemonoxid bildar salpetersyra när det oxiderar, salpetersyra är
försurande och orsakar skador på växtligheten. Man vet inte om det är nitrifierarna eller
denitrifierarna som står för de största utsläppen, men man vet att lustgas bildas när syrehalten är för
låg för nitrifikation men heller inte tillräckligt låg för denitrifikation.
Lufttillförsel Belastningen ändras och därför är ett konstant luftflöde inte bra, det leder till för stora variationer i
syremängden. Man måste reglera lufttillförseln efter den aktuella syrehalten som skiljer sig i olika
zoner i bassängen. Luftflödet styrs med en reglerventil och mäts med en massflödesmätare.
23
24
Luftning
Luftningens primära syfte är att tillföra syre till de syrekrävande biologiska processerna, men även
att låta slammet vara suspenderat. Utöver detta är luftningen också viktig för att avlägsna svavelväte
från anaerobt avloppsvatten eller för att få en begränsad avskiljning i ett luftat sandfång.
Luftningsbassänger Luftningsbassängen är vanligtvis utformad som en kanal med en kvadratisk eller rektangulär
tvärsektion. Dess vattendjup ligger på mellan 3-12 m och bredden på 3-10 m. Då dessa bassänger
kan ta oönskat mycket plats så delas volymen upp i två eller flera bassänger, dessa kan drivas
antingen i serie eller parallellt. Det är vilken luftare som används som avgör förhållandet mellan
bassängbredd och bassängdjup. Om en bottenluftare används brukar förhållandet vara 1 à 1,5:1,
med en ytluftare krävs det en bredd som är minst 3 gånger djupet.
Metoder för luftning I Sverige är det den bottenmonterade membranluftaren (nålperforerade gummimembran eller
slangar) den vanligaste metoden för att blåsa in luft i våra aktivslambassänger. Luften tillförs med
hjälp av olika typer av blåsmaskiner, de vanligaste är vridkolvmaskiner, fläktar eller
turbokompressorer. Andra mer ovanliga varianter kan vara anordningar som perforerade rör, dysor
eller plattor gjort av keramik.
Ytturbinluftare Den ytan som uppstår mellan luften och vattnet skall vara så stor som möjligt för att effektivisera
syretransporten till vattnet. För att uppnå detta skall det finnas många små bubblor i vattnet. Ytan
mellan luften och vattnet kan även uppnås genom mekaniska anordningar som bearbetar vattenytan.
På detta sätt är kontaktytorna ständigt i rörelse samtidigt som omrörningen blir tillfredställande.
Den vanligaste typen av ytluftare kallas ytturbinluftare. Idag finns det ytterst få reningsverk som
använder sig av ytluftning.
25
Ejektorluftare När man använder sig av en ejektorluftare så kombineras både omrörning och luftinblåsning
med hjälp av pumpning. Det sitter ett munstycke på utloppet av den dränkbara pumpen vilket
medför att det utgående vattenflödet stryps. För att luft ska blandas in i vattenstrålen så ansluts ett
luftrör till munstycket.
Inka-luftare Inka-luftaren är den vanligaste luftaren vid avdrivning av koldioxid. Den är en bubbelskiktsluftare
av silbottentyp. Avdrivningen sker oftast till en resthalt mellan 5 och 10 mg/l. För att få bort både
koldioxid (CO2) och andra avdunstande ämnen så krävs det en massa luft och en stor kontaktyta
mellan luft och vatten så att de avdunstande ämnena lätt kan övergå från vatten
När man använder sig av en ejektorluftare så kombineras både omrörning och luftinblåsning
med hjälp av pumpning. Det sitter ett munstycke på utloppet av den dränkbara pumpen vilket
t utgående vattenflödet stryps. För att luft ska blandas in i vattenstrålen så ansluts ett
luftaren är den vanligaste luftaren vid avdrivning av koldioxid. Den är en bubbelskiktsluftare
ngen sker oftast till en resthalt mellan 5 och 10 mg/l. För att få bort både
) och andra avdunstande ämnen så krävs det en massa luft och en stor kontaktyta
mellan luft och vatten så att de avdunstande ämnena lätt kan övergå från vatten
När man använder sig av en ejektorluftare så kombineras både omrörning och luftinblåsning
med hjälp av pumpning. Det sitter ett munstycke på utloppet av den dränkbara pumpen vilket
t utgående vattenflödet stryps. För att luft ska blandas in i vattenstrålen så ansluts ett
luftaren är den vanligaste luftaren vid avdrivning av koldioxid. Den är en bubbelskiktsluftare
ngen sker oftast till en resthalt mellan 5 och 10 mg/l. För att få bort både
) och andra avdunstande ämnen så krävs det en massa luft och en stor kontaktyta
mellan luft och vatten så att de avdunstande ämnena lätt kan övergå från vatten- till luftfasen.
26
Bottentäckande luftning Denna sortens luftning har luftningsdon (filterrör, kupoler etc) som är placerade över hela
bottenytan. På detta sätt ges ett högt syreutbyte då luftbubblorna har en lång uppehållstid i
avloppsvattnet.
Syrebehov Syrebehovet hänger ihop med hur hög BOD-mängden är. Vanligtvis kan man använda sig av en
tumregel som säger att syrebehovet är 1,5–2,0 kg O2/kg BOD borttaget. Med det är säkerhets- och
variationsfaktorer inkluderade. Om man vet massflödet av BOD (massa per tidsenhet, till exempel
kg BOD/d) då kan även syrebehovet per tidsenhet tas fram.
Syresättningskapacitet Det är stor skillnad på att göra en beräkning av syrebehovet och hur mycket syre som egentligen
kan tillgodogöras från luften som drivs in i vattnet, detta av en mängd olika anledningar.
Luftningssystemet måste kunna ta till sig den mängd syre som krävs för processen vid olika
temperaturer. Efter det kan det önskade syreöverskottet upprätthållas i bassängen. Förutom det ska
omrörningen vara så pass bra att det inte bildas slamavsättningar.
Detta system för att uppmäta ett luftningssystems syresättningsförmåga i rent vatten har gjorts med
en standardiserad metod sedan 50-talet. Mätrutinen har använts vid bla. utvecklingsarbete såsom
garantimätningar vid en mängd olika svenska reningsverk men även vid anläggningar utomlands.
En annan fördel med mätningarna är att felsökningen blivit lättare vid eventuella fel som
uppkommit i luftarnas funktion samt om bassängen är tillräckligt stor för det luftningssystem som
används.
När man mäter syresättningskapaciteten så mäts den maximala syremängd, som kan tillämpas per
timme vid vattentemperaturen 20ºC och syrehalten 0 mg/l. Syresättningsförmåga anges vanligtvis
som gram O2 per m3 bassängvolym och h (gram O2/m3h).
Hur mycket syre som tas upp i luften beror på luftningssystemet. Vid användning av grovblåsig
luftning upptas ca 2-3 % per meter inblåsningsdjup i renvattnet medan vid finblåsig (mindre
bubblor än grovblåsig) luftning ca 4-5 %. Syremängden i luft är 300 g/m3 vid atmosfärtryck och
0ºC respektive 280 g/m3 vid 20 ºC.
27
Kvävavskiljning
Behov av kväveavskiljning. Kväve är ett viktigt näringsämne men likt allt annat ska det hållas i begränsade mängder, framförallt
i vårt naturliga vatten. Anledningar till att begränsa mängden kväve i vårt kommunala avloppsvatten
är bla.
• Hälsoriskerna som det medför vårt dricksvatten
• Syrebristen hos recipienten.
• Eutrofieringen hos recipienten.
Hälsorisker Att ha för höga halter nitrat i dricksvatten är en risk då nitrat övergår till nitrit. Nitrit gör så att
hemoglobinet påverkas i de röda blodkropparna vilket försämrar syreupptagningen. De mest utsatta
är spädbarn som får modersmjölksersättning. Vissa studier pekar på ett samband mellan för högt
nitratvärde i dricksvatten och magcancer. Den övre gränsen för nitrat i dricksvatten är 50 g
NO3/m3(värden högre gör det otjänligt som dricksvatten) detta motsvarar 11 g NO3-N.
I delar av Sverige med mycket jordbruk finns det så mycket nitrat i vattendrag och grundvatten att
avlägsnande av nitrat från vatten för dricksvattenproduktion snart blir ett måste. Yt- och
grundvatten ses som förorenat om nitrathalten uppmäts över 50 g NO3-/m3.
I regioner som återanvänder avloppsvatten till dricksvatten är kväveavskiljning ett måste. Den sker
antingen vid avlopps- eller dricksvattenreningen.
Syreförbrukning Om kvävet är i ammoniak- eller ammoniumform när det kommer fram till en syrerik recipient
kommer bakterierna oxideras till nitrat och nitrit. Den här oxidationen förbrukar bakterierna på ett
sätt så att syrgasen reducerar syreinnehållet hos recipienten. För att oxidera bort ett gram kväve från
ammoniak till kväve går det åt 4,6 g syre.
Eutrofiering Om ett vattenområde får för mycket näring kallas det eutrofiering, detta ökar algtillväxten samtidigt
som det bildas igenväxning. För att det ska bli algtillväxt så krävs det tillgång till vissa
näringsämnen. Det krävs bara att ett näringsämne saknas för att algtillväxten ska utebli helt.
28
Tillväxten av alger kan på ett schematiskt beskrivas så här:
Utifrån detta kan vi se att det antingen kan vara kodioxid, kväve, fosfor, mikroämnen eller ljus som
hämmar algernas tillväxt i en recipient. Den lättaste att kontrollera tillförseln av är fosfor som
vanligtvis redan finns i ett orenat avloppsvatten. Kväve komme
som utnyttjas till jord- och skogsbruk men även från nederbörd, kvävekällan till detta är från är t. ex.
biltrafiken. Det finns alger som kan tillgodogöra sig kväve direkt från luften. Mikroämnena är i
princip omöjliga att helt reglera då det krävs otroligt lite för att bilda alger.
Nitrifikation Ammoniumoxiderande bakterier gör ammoniumjonerna till nitritjoner
nitritoxiderande bakterier nitritjonerna till nitratjoner. Då denna omvandling är en oxidation med
syre, så är aeroba betingelser en förutsättning. Dessa två förlopp utgör grunderna för nitrifikation.
Denitrifikation Om ett avloppsvatten med mycket nitrat kommer till en syrefattig miljö kommer bakterierna att i
syrgasbrist istället reducera kvävet i nitraten (nitratrespiration). Detta utgör en anoxisk miljö. Detta
förlopp kallas för denitrifikation.
Förutsättningar för god denitrifikati
• Att det finns nitrat
• Brist på syre
• Mängden och kvaliteten hos kolkällan.
• Temperaturen
Alkalinitet Alkalinitet påverkar och påverkas på flera sätt av de processerna som finns i kväveavskiljningen.
Alkaliniteten är ett mått på vätskans förmåga att stå emot en pH
ämnen räknas samman och summeras i totalalkalinetet eller i ekvivalenta vätekarbonatjoner.
Tillväxten av alger kan på ett schematiskt beskrivas så här:
n detta kan vi se att det antingen kan vara kodioxid, kväve, fosfor, mikroämnen eller ljus som
hämmar algernas tillväxt i en recipient. Den lättaste att kontrollera tillförseln av är fosfor som
vanligtvis redan finns i ett orenat avloppsvatten. Kväve kommer mestadels från kvävegödselmedel
och skogsbruk men även från nederbörd, kvävekällan till detta är från är t. ex.
biltrafiken. Det finns alger som kan tillgodogöra sig kväve direkt från luften. Mikroämnena är i
helt reglera då det krävs otroligt lite för att bilda alger.
Ammoniumoxiderande bakterier gör ammoniumjonerna till nitritjoner, därefter omvandlar
nitritoxiderande bakterier nitritjonerna till nitratjoner. Då denna omvandling är en oxidation med
syre, så är aeroba betingelser en förutsättning. Dessa två förlopp utgör grunderna för nitrifikation.
en med mycket nitrat kommer till en syrefattig miljö kommer bakterierna att i
syrgasbrist istället reducera kvävet i nitraten (nitratrespiration). Detta utgör en anoxisk miljö. Detta
Förutsättningar för god denitrifikation i ett avloppsreningsverk:
Mängden och kvaliteten hos kolkällan.
Alkalinitet påverkar och påverkas på flera sätt av de processerna som finns i kväveavskiljningen.
vätskans förmåga att stå emot en pH-sänkning (försurning). Dessa
ämnen räknas samman och summeras i totalalkalinetet eller i ekvivalenta vätekarbonatjoner.
n detta kan vi se att det antingen kan vara kodioxid, kväve, fosfor, mikroämnen eller ljus som
hämmar algernas tillväxt i en recipient. Den lättaste att kontrollera tillförseln av är fosfor som
r mestadels från kvävegödselmedel
och skogsbruk men även från nederbörd, kvävekällan till detta är från är t. ex.
biltrafiken. Det finns alger som kan tillgodogöra sig kväve direkt från luften. Mikroämnena är i
därefter omvandlar
nitritoxiderande bakterier nitritjonerna till nitratjoner. Då denna omvandling är en oxidation med
syre, så är aeroba betingelser en förutsättning. Dessa två förlopp utgör grunderna för nitrifikation.
en med mycket nitrat kommer till en syrefattig miljö kommer bakterierna att i
syrgasbrist istället reducera kvävet i nitraten (nitratrespiration). Detta utgör en anoxisk miljö. Detta
Alkalinitet påverkar och påverkas på flera sätt av de processerna som finns i kväveavskiljningen.
sänkning (försurning). Dessa
ämnen räknas samman och summeras i totalalkalinetet eller i ekvivalenta vätekarbonatjoner.
29
Hur biologisk kväveavskiljning fungerar Ett sätt att få bort kväve på biologisk väg är att använda sig av tre vitt skilda delprocesser.
• I en av processerna så oxideras den största delen bort av det organiska materialet aerobt. En
viss reduktion av kvävet inträffar genom assimilation.
• I nästa aeroba steg så oxideras ammonium till nitrat. Då det finns mindre organiskt material i
vattnet så finns det även mindre heterotrofa bakterier och ett bakteriesamhälle med stor del
nitrifikationsbakterier kan bildas.
• I den sista delprocessen kallat det anoxiska denitrifikationssteget, är organiskt material
(kolkälla) tillsatt, exempelvis metanol. Bakterierna minskar kvävet i nitratjonerna för att oxidera det
organiska kolet i metanolen. Resultatet av allt detta är kvävgas och koldioxid.
Väljer man att köra med dessa tre delprocesserna i tre seperata system av suspenderad biomassa då
behövs de tre olika sedimenteringsbassänger detta är kallat treslamsystem.
Det kräver även en separat tillsättning av organiskt material. Treslamsystemet kostar mycket pengar.
För att minska kostnaderna kan man istället välja ett en-slamsystem, där de tre delprocesserna är
integrerade.
Driftstörningar med åtgärder
Störning Kontrollera/åtgärda
Nitrifikation i aktivslamsystemet fungerar inte. -Låg syrehalt, något som kan åtgärdas genom kontroll och justering av luftningen. -Låg slamålder, detta åtgärdas om överskottsslamuttaget minskas. -Brist på alkalinitet, detta åtgärdas genom att ändra på processen eller genom tillsättning av alkalinitetshöjande kemikalier. -Hämning, detta beror generellt på att det dykt upp icke önskade ämnen i det inkommande avloppsvattnet.
Denitrifikation fungerar inte. - Brist på fosfor vid bakteriernas omsättning av organiskt material, om man avskiljer fosfor som går uppströms eller tillsätter fosforsyra så åtgärdas detta problem. -Om kolkällan saknas eller inte är tillfredställande. Detta åtgärdas genom dosering av externt kol där det behövs. En annan lösning kan vara att åstadkomma hydrolys för bildning av mer intern kolkälla. -För mycket syre i den anoxiska zonen. Detta löser man genom att se över om recirkulaionsströmmar är för stora i de aeroba
30
zonerna alternativt att se över om det införs luft.
De recirkulerande systemen har för dålig recirkulation.
-Om inte de nitrifierande biobäddarna fungerar kan problemen vara:Snäckor och mygglarver. Mängden nitrifikationsbakterier reduceras då mygglarverna äter upp biofilmen. Snäckorna är ett annat problem då de orsakar igensättning. -Lösningen på dessa problem kan vara att vattenfylla biobädden ett tag alternativt att öka den hydrauliska belastningen för att spola bort organismerna.
Mellansedimentering
Målet med sedimenteringssteget i aktivslamprocessen är både att få bort både det biologiska och
kemiska slammet, men även att förtjocka slammet innan det går tillbaka till det biologiska steget
som returslam.
Sedimenteringen äger rum med hjälp av gravitation och är aktivslamprocessens mest avgörande
steg. Om det inte finns en väl fungerande sedimentering så spelar det inte roll hur bra resterande
processer är.
Aktivt slam med god sedimenteringsförmåga ger:
• Sedimentering med hög hastighet.
• En liten volym efter sedimenteringen.
• En ren klarfas efter sedimenteringen.
• Inget slamtäcke vid ytan efter sedimenteringen.
Drift Man ska ha kontinuerliga kontroller på slammängd, slamkvalitet och syrehalt.
Slammängden reglerar man genom uttag av överskottsslam
Slamkvaliteten kontrolleras genom att analysera BOD COD och SS i ett dygnsprov, i slutet av
sedimenteringen kollar man också siktdjupet, då ser man om mikroorganismerna flockulerar sig om
de inte gör det blir det ett dåligt siktdjup.
Syrehalten bör ligga på 3g/m3 är det lägre så blir det inte syresatt ordentligt är det högre så blir det
för hög energiförbrukning.
31
Driftstörningar med åtgärderMan kontrollerar slammets sjunkegenskaper för att få reda på vilken typ a
ett mätglas och då kan man få svar på vad som kan vara fel.
Normalt slam i ett mätglas ser ut så här:
Driftstörningar med åtgärder Man kontrollerar slammets sjunkegenskaper för att få reda på vilken typ av störning det är, man tar
ett mätglas och då kan man få svar på vad som kan vara fel.
Normalt slam i ett mätglas ser ut så här:
v störning det är, man tar
32
Problem Ev. orsak Konsekvens Åtgärd
Diepergerad tillväxt. För få filamentbildande bakterier.Dåliga flockar, som lätt går sönder av pumpning och slamskrapor.
Utgående vatten är grumligt, flockarna sedimenteras inte.
Öka returslamflöde. Öka uttag av överskottslam.
Mickroflockar BOD halten är lägre än SS-halten i inkommande vatten.
Små svaga flockar som lätt slås sönder och orsakar grumligt vatten och lågt SVI1.
Minska luftningen. Justera hastigheten på skrapblad. Pumpa det aktiva slammet varligt.
Flytslam Hög halt nitrat i utgående vatten + lättomsättbara organiska föreningar ger spontan dentrifikation (ger kvävegas) i sedimenteringsbassängen vid lång uppehållstid.
Kvävegasen lyfter slamtäcke till ytan av sedimenteringsbassängen.
Öka slamskrapornas hastighet/tider och retuslampumpning. Sänk slamåldern. Skrapa av flytslammet och återför det till luftningen. Slå sönder flytslammet med vattenspolning. Optimera BOD reningen i luftningsbassängerna.
Viskös slamsvällning.
Stor produktion av extracellulösa polymerer. Oftast i reningsverk som behandlar industrivatten med låg fosfor- och kvävehalt, sk BOD rening.
Dålig sedimentering, slam i utgående vatten.
Tillsätt oxiderande ämnen ex klor. Tillsätt flockningsmedel/tyngande medel.
Filamentös slamsvällning.
Hög halt av filamentbildande bakterier som sammanbinder flocker eller skapar flockar med hålrum.Oftast i verk med biologisk kväve- och fosforrening.
Högt SVI och ibland slamflykt, dock klar vattenfas.
Undvik stegbeskickning. Minska slam i luftningsbassäng. Öka omrörning i luftningsbassängen. Tillsätt desinfektionsmedel i returslammet. Tillsätt flockningsmedel /tyngande medel. Sätt in en selektor i början av aktiv slam bassängen.
skumning Hydrofoba, skumbildande
Stabilt skum på ytan av bassängen, slam i
33
bakterier. utgående vatten, skumning i rätkammaren. Hälsofarligt eftersom skummet avger aerosoler, som innehåller mikroorganismer.
Luftningsproblem
Finblåsiga luftare kan igensättas av luftföroreningar(invändig igensättning) eller i
avloppsvattnet(utvändig igensättning). Man märker om något är fel på styrimpulserna för då har
energiförbrukningen ökat, om det är fel i systemet med fläktarna och om det inte finns några
styrimpulser så minskar energiförbrukningen.
Kontrollera
• Energiförbrukningen
• Luftmängden
• Luftfilter
Åtgärder: Luftarna måste rengöras och installera eller byt luftfilter.
Biobädd
Biobäddar är väldigt tåliga mot större mängder av industriellt avloppsvatten och
belastningsvariationer. Biomassa skapas genom att mikroorganismer växer till på ytan (biofilm).
Biofilmen består av svampar, protozoer, bakterier, larver av olika mikroorganismer och alger. Det
tar två till tre veckor för mikroorganismerna att bygga upp en hinna på ytan, det går fortare i
varmare temperaturer. I det översta skiktet sker reningsprocessen snabbare sen minskar hastigheten
ju längre ner man kommer. Avloppsvattnet tillförs ovanifrån med hjälp av spridare som gör att
fördelningen blir jämn över hela ytan.
34
Bäddmaterial Det används sten (makadam) i botten på bassängen, som har storlek 70
gör att det blir större kontaktyta men kornstorleken bör inte vara mindre än 50mm, för då blir
hålrummen för små och syretillförseln försämras, man kan också använda plastmaterial.
Bäddhöjden brukar ligga mellan 3
brukar sätta in fläktar i bädden ifall den naturliga luftningen inte skulle vara tillräcklig.
Avloppsvattnet kommer genom en vertikalledning till centrum i bädden. Bäddmaterialet bör vara
motståndskraftigt mot vittring, ett bra underlag för biologiska påväxten och rätt storlek på stenen
som används, makadam uppfyller alla krav.
Cirkulationspumpning Genom att använda cirkulationspumpning höjer man reningseffekten. Cirkulationspumparna har
stor kapacitet, den bör alltid hållas på en jämn hastighet, så att slamtillväxten försvinner från bädden.
I stenbäddar bör den hydrauliska belastningen vara 0,8
plastbäddar 2-5m/h.
Ventilationen Reningen blir bättre när ventilationen är bra. I e
dålig när luften är två grader kallare än vattnet, i bäddar som är överbyggda blir fläktar nödvändiga.
Man kan ta tillbaka illaluktande ventilations luft från avloppsanläggningen för att få bra syre
sättning i biobädden. Överbyggning är en bra lösning i ett kallare klimat, man kan använda elslingor
för att värma upp bäddens övre kant. Biobäddens väggar är gjorda av armerad betong och görs
Det används sten (makadam) i botten på bassängen, som har storlek 70-90mm,
gör att det blir större kontaktyta men kornstorleken bör inte vara mindre än 50mm, för då blir
hålrummen för små och syretillförseln försämras, man kan också använda plastmaterial.
Bäddhöjden brukar ligga mellan 3-4m. Den naturliga luftningen brukar precis räcka till, men man
brukar sätta in fläktar i bädden ifall den naturliga luftningen inte skulle vara tillräcklig.
Avloppsvattnet kommer genom en vertikalledning till centrum i bädden. Bäddmaterialet bör vara
ett bra underlag för biologiska påväxten och rätt storlek på stenen
som används, makadam uppfyller alla krav.
Genom att använda cirkulationspumpning höjer man reningseffekten. Cirkulationspumparna har
ållas på en jämn hastighet, så att slamtillväxten försvinner från bädden.
I stenbäddar bör den hydrauliska belastningen vara 0,8-0,2m3avloppsvatten/h och m
Reningen blir bättre när ventilationen är bra. I en öppen bädd med självdrag blir ventilationen för
dålig när luften är två grader kallare än vattnet, i bäddar som är överbyggda blir fläktar nödvändiga.
Man kan ta tillbaka illaluktande ventilations luft från avloppsanläggningen för att få bra syre
g i biobädden. Överbyggning är en bra lösning i ett kallare klimat, man kan använda elslingor
för att värma upp bäddens övre kant. Biobäddens väggar är gjorda av armerad betong och görs
90mm, mindre kornstorlek
gör att det blir större kontaktyta men kornstorleken bör inte vara mindre än 50mm, för då blir
hålrummen för små och syretillförseln försämras, man kan också använda plastmaterial.
en brukar precis räcka till, men man
brukar sätta in fläktar i bädden ifall den naturliga luftningen inte skulle vara tillräcklig.
Avloppsvattnet kommer genom en vertikalledning till centrum i bädden. Bäddmaterialet bör vara
ett bra underlag för biologiska påväxten och rätt storlek på stenen
Genom att använda cirkulationspumpning höjer man reningseffekten. Cirkulationspumparna har
ållas på en jämn hastighet, så att slamtillväxten försvinner från bädden.
avloppsvatten/h och m2 bädd yta/h i
n öppen bädd med självdrag blir ventilationen för
dålig när luften är två grader kallare än vattnet, i bäddar som är överbyggda blir fläktar nödvändiga.
Man kan ta tillbaka illaluktande ventilations luft från avloppsanläggningen för att få bra syre
g i biobädden. Överbyggning är en bra lösning i ett kallare klimat, man kan använda elslingor
för att värma upp bäddens övre kant. Biobäddens väggar är gjorda av armerad betong och görs
35
oftast runda i formen. Bottenplattan har en lutning antingen utåt till en ränna eller in till centrum,
luftningen av bottenplattan är viktig. Filterbotten ska hålla kvar filtermediet och låta slam och
vatten rinna igenom.
Spridare Har till uppgift att sprida avloppsvattnet så jämt som möjligt över bäddytan. Det finns både fasta
och rörliga spridare, de rörliga spridarna finns som travers eller roterande. Det vanligaste för runda
biobäddar är den roterande spridaren, hastigheten på spridaren bör vara 0,3-0,5m/s
Biorotor Skivor av plast monteras vertikalt som sänks ner till 40 procent, skivorna roterar med en hastighet
av 1-2 varv/min och det gör att skivorna både är i avloppsvattnet och över vatten ytan.
Mikroorganismerna växer till på skivorna och de kan vara upp till 3,5meter i diameter. Hur tätt
skivorna sitter avgör hur stor den specifika ytan blir. Avloppsvattnet bör behandlas före
biorotorn(galler, sil eller försedimenteringen), för att biorotorn är känslig för igensättningar.
Drift Det finns rutinmässiga kontroller:
Spridarna kollas dagligen
Bäddens över yta kollas dagligen
Uppsamlings och ventilationskanalerna kollas 1-2 i månaden
Cirkulationspumpanläggningen kollas regelbundet
Man kontrollerar syrehalten och temperaturen i det vatten som lämnar bädden och mängden av
sättbara ämnen i sedimenterat vatten.
36
Driftstörningar med åtgärder
Störning Kontroll/åtgärd
För hög BOD halt. Syrehalt i utgående vatten. BOD belastning. Luftning och ventilation. Sammansättning av avloppsvatten, ev giftämnen. Cirkulation av bärare i ett suspenderande bärarsystem.
Kontrollera Ev. åtgärder
Igensättning av biobädden Hålrumsvolymen på bärmaterialet. BOD belastningen. Hydrauliska belastningen. Sammansättning av avloppsvattnet.
Öka recirkulationen. Öka spolningen, man kan stoppa spridarna där de är igensatta. Man kan minska BOD belastningen genom att leda avloppsvattnet förbi bädden/biorotorn. Man kan med högtrycksvatten spola rent en igensatt bädd. Sätta in luftning i botten på biorotorn.
Igensättning av utloppsilar vid suspenderande bägare
Kontrollera utloppssilarnas reningssammansättning. Kontrollera omrörningen i reaktorn.
Lukt problem från biobädden Kontrollera syrehalten Kontrollera ventilationen
Isbildningar på biobädden Justera spridarna så att vattnet spolar över isen. Uppvärmning av mantelns övre del. Bygga in bädden.
Igensättning av spridararmen på biobädden
Kontrollera funktionen i försedimenteringen, det kan ha kommit in kondomer, tops etc. som orsakar igensättning.
Sätt in silkorg före pumpgropen där cirkulationsvattnet tas ifrån.
37
KEMISKA STEGET.
Kemisk fällning
Kemisk fällning används i reningsverken för att minska fosfor, minska syreförbrukande material
(BOD) och för att minska industrigifters inverkan på den biologiska reningen. Vid fällningen kan
man använda ett antal olika kemikalier t ex. aluminiumsalter, trevärda eller tvåvärda järnsalter,
polymer, polyaluminiumklorid och kalk. Det finns mycket att ta hänsyn till då man skall välja vilket
fällningsmedel som skall användas så som: Avloppsvattnets flöde och variationer i flödet,
sammansättningen i avloppsvattnet, flockningsbassängernas storlek och utformning,
flockningshastighet, förtjocknings egenskaper hos slammet osv. Tre processer äger rum då ett
fällningsmedel tillsätts, nämligen: Fosfatutfällnig, partikelfällning och hydroxidfällning även kallat
svepkoagulering. Små partiklar går ihop och flockar sig, hydroxidfällningen lägger sig som ett nät
och sveper in föroreningarna under sedimenteringen. Om man tunnar ut fällningsmedlet innan man
tillsätter det går inblandningen snabbare och blir mer homogen.
Det finns flera olika fällningsförfaranden:
• Direktfällning
Reningen äger rum som enda steg efter mekanisk rening
• Förfällning
Fällningen sker före den biologiska reningen
• Efterfällning
Kemikalierna tillsätts efter den biologiska reningen
• Simultanfällning
Kemisk och biologisk behandling sker i samma reningssteg i samband med aktivslammetoden.
Kemikalien tillsätts antingen före luftningsbassängen eller direkt i luftningsbassängen.
Flockbildningen sker också den i luftningsbassängen.
Fällningsdammar I samhällen med få anslutna hushåll kan fällning i dammar användas. Dammarna kräver stor yta och
är därför inget för större städer. Förloppet vid fällning i dammar är detsamma som vid fällning i
bassänger, men slammet tas inte bort kontinuerligt utan lagras i dammarna. Fällningsdammarna
kräver inte så mycket jobb och är en robust process. Om det är flera dammar som är kopplade i serie
kan man tillföra kemikalien både till den första dammen och mellan den första och andra dammen.
Reningsresultatet blir ungefär detsamma som vid direktfällning.
38
Inblandning av fällningskemikalienDet är viktigt att inblandningen blir bra för ett gott resultat. Kemikalien, som alltid är ett salt som är
positivt laddat skall doseras snabbt och under turbulens vilket görs t ex med
luftinblåsning eller med en pump. Då fällningsmedlet tillsätts dras de positivt laddade jonerna till
partiklarnas negativt laddade ytor. Om inblandningen inte blir bra bildas metallhydroxid genom
reaktion mellan vattnet och fällningskemik
fällningskemikaliedosen för att kompensera dålig inblandning, men det ger högre kostnad och ökar
slamproduktionen. Vilken positiv jon som helst kan egentligen användas vid fällningen, huvudsaken
är att jonen har en hög laddning för att resultatet ska bli bra. Fällningen går mycket snabbt, mellan
en och sju sekunder tar det då kemikalien och vattnet bildar hydroxidflockar. Fällningskemikalier
finns i både fast och löslig forn. Det är vanligt att man vid ren
i en tilloppskanal eller direkt i en flockningskammare, en luftningsbassäng eller ett sandfång. Man
kan för att få bättre resultat använda sig av en snabblandning eller mixning. Det kan göras t ex
genom dynamisk mixning.
Turbomixern som har en dränkbar motor ska placeras nedsänkt i ett rör som går till flocknings
eller sedimenteringsbassängen med turbulatorn riktad mot flödets riktning och fällningsmedlet
doseras framför turbulatorn. Turbomixern passar bra vid efterf
$Flashmixern är det som oftast används i verken för en snabb inblandning och har funnits länge på
marknaden. I en liten blandningskammare tillsätts fällningsmedlet, en motordriven propeller ger en
kraftig turbulens.
Inblandning av fällningskemikalien Det är viktigt att inblandningen blir bra för ett gott resultat. Kemikalien, som alltid är ett salt som är
positivt laddat skall doseras snabbt och under turbulens vilket görs t ex med omrörare, genom
luftinblåsning eller med en pump. Då fällningsmedlet tillsätts dras de positivt laddade jonerna till
partiklarnas negativt laddade ytor. Om inblandningen inte blir bra bildas metallhydroxid genom
reaktion mellan vattnet och fällningskemikalien istället för att flockar bildas. Man kan öka
fällningskemikaliedosen för att kompensera dålig inblandning, men det ger högre kostnad och ökar
slamproduktionen. Vilken positiv jon som helst kan egentligen användas vid fällningen, huvudsaken
en har en hög laddning för att resultatet ska bli bra. Fällningen går mycket snabbt, mellan
en och sju sekunder tar det då kemikalien och vattnet bildar hydroxidflockar. Fällningskemikalier
finns i både fast och löslig forn. Det är vanligt att man vid reningsverk tillsätter kemikalieströmmen
i en tilloppskanal eller direkt i en flockningskammare, en luftningsbassäng eller ett sandfång. Man
kan för att få bättre resultat använda sig av en snabblandning eller mixning. Det kan göras t ex
Turbomixern som har en dränkbar motor ska placeras nedsänkt i ett rör som går till flocknings
eller sedimenteringsbassängen med turbulatorn riktad mot flödets riktning och fällningsmedlet
doseras framför turbulatorn. Turbomixern passar bra vid efterfällning.
$Flashmixern är det som oftast används i verken för en snabb inblandning och har funnits länge på
marknaden. I en liten blandningskammare tillsätts fällningsmedlet, en motordriven propeller ger en
Det är viktigt att inblandningen blir bra för ett gott resultat. Kemikalien, som alltid är ett salt som är
omrörare, genom
luftinblåsning eller med en pump. Då fällningsmedlet tillsätts dras de positivt laddade jonerna till
partiklarnas negativt laddade ytor. Om inblandningen inte blir bra bildas metallhydroxid genom
alien istället för att flockar bildas. Man kan öka
fällningskemikaliedosen för att kompensera dålig inblandning, men det ger högre kostnad och ökar
slamproduktionen. Vilken positiv jon som helst kan egentligen användas vid fällningen, huvudsaken
en har en hög laddning för att resultatet ska bli bra. Fällningen går mycket snabbt, mellan
en och sju sekunder tar det då kemikalien och vattnet bildar hydroxidflockar. Fällningskemikalier
ingsverk tillsätter kemikalieströmmen
i en tilloppskanal eller direkt i en flockningskammare, en luftningsbassäng eller ett sandfång. Man
kan för att få bättre resultat använda sig av en snabblandning eller mixning. Det kan göras t ex
Turbomixern som har en dränkbar motor ska placeras nedsänkt i ett rör som går till flocknings-
eller sedimenteringsbassängen med turbulatorn riktad mot flödets riktning och fällningsmedlet
$Flashmixern är det som oftast används i verken för en snabb inblandning och har funnits länge på
marknaden. I en liten blandningskammare tillsätts fällningsmedlet, en motordriven propeller ger en
39
Insprutning genom nedsänkt grind är en metod där fällningsmedlet sprutas in genom rörgrindar eller
gafflar i inloppet till flockningskammaren.
Flockning Nästa fas är flockningsfasen där de neutraliserade partiklarnas ytor finner varandra och bildar
flockar. Man vill ha olika flockar beroende på vilket steg som följer i reningsprocessen. Vid
sedimentering önskas stora och täta flockar, sedimenteringshastigheten ökar då och
slamegenskaperna förbättras. Flockbildningen tar längre tid än fällningen. Används flera
seriekopplade flockningskammare med minskade omrörningshastighet får man stora och täta
flockar. Vill man ha flotation är små och täta flockar bäst, det får man med färre flockningskammare,
högre hastighet på omrörningen och kortare uppehållstid i sista kammaren. Flockning kan
i kanaler eller rör som är lämpliga för flockning.
Utformning En enda bassäng kan behövas vid direktfällning och efterfällning, men oftast används två till fyra
bassänger som är seriekopplade. Bassängerna är utrustade med olika omrörare. Det kan
vertikala grindomrörare, horisontella paddelomrörare eller långsamtgående propelleromrörare, även
luftinblåsning kan användas, men är inte lika effektivt. I den första flockningsbassängen ska
hastigheten på omrörningen vara hög för att de nyskapa
varandra och adsorbera material. I den sista bassängen ska hastigheten inte vara för hög, då kan
flockarna slås sönder. Tiden flockarna ska uppehålla sig i bassängerna ska vara 10
det längre tid finns risken att flockarna krockar med varandra och river av material från varandra, då
blir det sämre avskiljning senare i sedimenteringen. När sedan avskiljning av de kemiska flockarna
ska göras används oftast sedimentering.
rind är en metod där fällningsmedlet sprutas in genom rörgrindar eller
gafflar i inloppet till flockningskammaren.
Nästa fas är flockningsfasen där de neutraliserade partiklarnas ytor finner varandra och bildar
ar beroende på vilket steg som följer i reningsprocessen. Vid
sedimentering önskas stora och täta flockar, sedimenteringshastigheten ökar då och
slamegenskaperna förbättras. Flockbildningen tar längre tid än fällningen. Används flera
gskammare med minskade omrörningshastighet får man stora och täta
flockar. Vill man ha flotation är små och täta flockar bäst, det får man med färre flockningskammare,
högre hastighet på omrörningen och kortare uppehållstid i sista kammaren. Flockning kan
i kanaler eller rör som är lämpliga för flockning.
En enda bassäng kan behövas vid direktfällning och efterfällning, men oftast används två till fyra
bassänger som är seriekopplade. Bassängerna är utrustade med olika omrörare. Det kan
vertikala grindomrörare, horisontella paddelomrörare eller långsamtgående propelleromrörare, även
luftinblåsning kan användas, men är inte lika effektivt. I den första flockningsbassängen ska
hastigheten på omrörningen vara hög för att de nyskapade flockarna ska få god kontakt med
varandra och adsorbera material. I den sista bassängen ska hastigheten inte vara för hög, då kan
flockarna slås sönder. Tiden flockarna ska uppehålla sig i bassängerna ska vara 10
sken att flockarna krockar med varandra och river av material från varandra, då
blir det sämre avskiljning senare i sedimenteringen. När sedan avskiljning av de kemiska flockarna
ska göras används oftast sedimentering.
rind är en metod där fällningsmedlet sprutas in genom rörgrindar eller
Nästa fas är flockningsfasen där de neutraliserade partiklarnas ytor finner varandra och bildar
ar beroende på vilket steg som följer i reningsprocessen. Vid
sedimentering önskas stora och täta flockar, sedimenteringshastigheten ökar då och
slamegenskaperna förbättras. Flockbildningen tar längre tid än fällningen. Används flera
gskammare med minskade omrörningshastighet får man stora och täta
flockar. Vill man ha flotation är små och täta flockar bäst, det får man med färre flockningskammare,
högre hastighet på omrörningen och kortare uppehållstid i sista kammaren. Flockning kan även ske
En enda bassäng kan behövas vid direktfällning och efterfällning, men oftast används två till fyra
bassänger som är seriekopplade. Bassängerna är utrustade med olika omrörare. Det kan t ex vara
vertikala grindomrörare, horisontella paddelomrörare eller långsamtgående propelleromrörare, även
luftinblåsning kan användas, men är inte lika effektivt. I den första flockningsbassängen ska
de flockarna ska få god kontakt med
varandra och adsorbera material. I den sista bassängen ska hastigheten inte vara för hög, då kan
flockarna slås sönder. Tiden flockarna ska uppehålla sig i bassängerna ska vara 10-20 minuter, blir
sken att flockarna krockar med varandra och river av material från varandra, då
blir det sämre avskiljning senare i sedimenteringen. När sedan avskiljning av de kemiska flockarna
40
Driftkontroll Driftkontrollen som görs kontinuerligt består av mätning av pH- värde i sista flockningskammaren,
koll av fällningskemikalernas dosering och mätning av siktdjupet i sedimenteringsbassängen. Prov
tas både på in- och utgående vatten för att se resultatet av halterna för fosfatfosfor, totalfosfor och
suspenderad substans (SS) . Slammängden kontrolleras genom mätning av pumpad slamvolym.
Halten av SS analyseras i ett prov från det utpumpade slammet.
Driftstörningar med åtgärder
Störning Kontroll/åtgärd
För liten flock bildas. -pH-värdet, som vid fel värde kan ge sämre flockbildning. Justering av pH-värdet görs genom rätt dosering av fällningskemikalie. -Omrörarhastigheten får ej vara för hög i sista flockningskammaren, då bildade flockar kan slås sönder. -Uppehållstiden får ej vara för kort, det innebär att flockbildningen ej hinner bli klar. -För lite fällningskemikalie som medför att flocken ej utvecklas och växer sig stor. -Inblandning som ej är bra kan ge samma resultat som om man har för liten dos av kemikalien
Grovavskiljning
Eftersedimentering
Funktion
I en sedimenteringsbassäng så separeras det material som har flockats i
flockningsbassängen/kammaren från vattnet i sedimenteringen. Vid sedimentering av flockarna så
är funktionen att flockarna har en högre densitet än vattnet och därmed sjunker till botten av
sedimenteringsbassängen. Där skrapas flockarna bort med en bottenslamskrapa till en slamficka.
I det kemiska steget så vill man som nämnts tidigare reducera BOD, COD, fosfor och suspenderat
material (SS). Sedimenteringen ger bäst avskiljning av suspenderat material (SS), jämfört med
andra grovavskiljningar vid efterfällning i kemiska reningen.
41
Drift
Viktigt i sedimenteringen är strömmingsförhållandena och ytbelastningen i bassängen. Storleken på
flockarna avgör sjunkhastigheten för dem. Om ytbelastningen är högre än sjunkhastigheten så
sedimenteras inte kemflockarna.
Driftparametrar
Ytbelastning: 0,5-0,8 m/h. Med polymerdosering 3-5 m/h
Uppehålsstid :2,5 h
Sjunkhastighet i sedimenteringsbassängen: 2-5 m/h
Strömmningshastighet i passagen mellan sista flockningskammaren och inloppet till
sedimenteringen: max 0,1 m/s
Slamskrapans hastighet: 1 cm/s
42
Driftstörningar med åtgärder
Störning Kontroll/åtgärd
Hög halt SS i utgående vatten. -Flockbildning. -Att strömmningshastigheten är för hög mellan flockningsbassängen och sedimenteringen, det medför att flockarna kan slås sönder. -Inlandningen i flockningsbässangen, kan leda till att dåliga flockar bildas, som inte kan avskiljas. -För lång uppehållstid i flockningsbassängen, flockarna gnager mot varandra och tar bort det finsuspenderade materialet när de krockar. Det är svårt att avskilja det mindre finare suspenderad materialet i sedimenteringsbassängen. -För hög ytbelastning eller varierande flöde ger sämre avskiljning. -Otillräcklig slamskrapning och slampumpning, slammet kan lagras i bassängen vid för lång uppehållstid. -Slamflykt från andra steg i reningen, det kan vara ett för hög halt inkommande slammängd. -Dosering av kemikalier.
Övriga driftstörningar:
Störning Orsak Åtgärd
Låg koncentration i utpumpat slam.
Vatten följer med det förtjockade vattnet.
Minska slampumparnas gångtid. Öka tiderna mellan utpumpningarna. Installera sakta utgående omrörare som underlättar förtjockningen. Installera TS-mätning på utpumpat slam.
Flytslam Gasbildning Lukt
Slammet har för lång uppehållstid eller skrapas inte bort överallt.
Pumpa ut slam oftare. Kör slamskrapan oftare. Kontrollera att skraporna tar ända ut i kanten. Spola på slamkakorna så att gasbubblorna lossnar.
Svårigheter att pumpa ut slam.
Slammet förtjockar alltför bra. Sand och/eller trasor i slammet.
Pumpa ut slam oftare. Kontrollera funktion hos galler och sandfång. Luckra upp i slamfickan med tryckluft. Spola slamledningar.
43
Flotation
Funktion Utgående vatten från bassängen pumpas tillbaka till ett tryckkärl, till den finns en kompressor
ansluten som pumpar in luft i kärlet. Trycket i tanken är ca 600 kPa och luft insprutningen ger 60-70%
av mättnadsvärdet. Dispersionsvattnet fördelas vid inloppet av bassängen via strypventiler genom
flertalet munstycken, på bredden av bassängen. När vattnet släpps ut i bassängen frigörs små
luftbubblor, luftbubblorna binds till flockarna, därmed får flockarna en lägre densitet än vattnet och
lyfter till ytan av bassängen, avgörande för flotationen är flockens storlek och vattnets viskositet,
flockarna stiger enligt beräkning med Stokes lag.
Vid ytan av bassängen så skrapas slammet med en skrapa ut från bassängen. Vid flotation används
direktfällning eller efterfällning.
I floatationen avskils BOD, fosfor och fett. För fett avskiljning är floatation mycket lämplig.
Drift Floatationens funktionalitet beror på den hydrauliska belastningen, bassängens utformande och
egenskaper hos flockarna. Ytbelastningen ska inte vara högre än 5-6 m/h. Dispertionsvattnet ska
tillföras i flödet 10-15 %. om inte vattnet har ett högt SS värde. Slamskrapan vid ytan ska föra bort
det översta skiktet av slam, det är det som har den högst koncentration, skrapan drivs i intervaller
med ca 2-3 minuters mellanrum. Ytskiktet bör bli ca 10-15 cm tjockt innan det dras bort. Ett visst
slam sedimenteras i bassängen och det dras bort med bottenslampskrapor.
Driftparametrar
Ytbelastning: 5-6 m/h.
Flöde dispersionsvatten: 10-15 %
Mängd ytskikt slam: 10-15 cm
Tidsintervaller skrapning yta: 2-3 min.
Kemikalier
Syre genom tillförsel av kompressor via tryckkärl.
Driftstörningar med åtgärder.
44
Störning Kontrollera/åtgärd.
Hög halt SS i utgående vatten. -Mängd dispersionsvattentillförsel.
Ytbelastningen kan vara för hög.
- Flockbildningen.
- Innehållet i avloppsvatten, ytaktiva ämnen kan
göra att luftbubblorna inte fastnar på flockarna.
Övriga driftstörningar:
Störning Orsak Åtgärd
Dålig avskiljning Otillräcklig dispersionsvattenflöde
Öka flödet.
Ojämt dispersionsvattenflöde. Kontrollera ventilerna för inledning av vattnet. Låt ventilerna arbeta.
Dålig flockbildning
Ackumulering av slam på bassängbotten.
Kör bottenskrapa oftare.
Låg TS-halt För mycket vatten följer med slammet.
Öka intervall på skrapan. Se till att skrapan tar bort det översta lagret av det floterade slammet.
Lamellsedimentering En lamellsedimenteringsbassäng skiljer sig från en vanlig sedimenteringsbassäng på så sätt att det
finns ett antal lutande lameller monterade efter varandra i bassängen. Mellanrummet mellan
lamellerna är ca 10 cm. Lamellerna lutar för att slammet ska glida av dem och inte fastna. Genom
att vattnet får kontakt med ett stort antal lameller i bassängen så ökas kontaktytan för sedimentering
för vattnet som ska renas. Vattnet sedimenterar på lamellerna.
Driftproblem Slammet glider inte av lamellerna. Maskinen måste rengöras med jämna mellanrum.
45
Efterbehandling av grovavskiljning.
Kontaktfiltrering Kontaktfiltrering används efter sedimenteringen eller flotationen för att avskilja flockar som har
tagit sig igenom grovavskiljningen. Det görs en fällning med kemikalier precis innan filtret, det
behövs inte någon längre uppehållstid för flockningen eftersom man är ute efter mikroflockar.
Driftstörningar med åtgärder
Störning Kontroll/åtgärd
Grumlighet i utgående vatten. -Filtreringshastigheten. -Gångtider. -Spolning. -Fällning -Kort gångtid eller högt filtermotstånd -Dosering av kemikalier.
Mikrosil
Mikrosilar är ett alternativ till kontaktfiltrering och en efterbehandlingsmetod för kemiska fällning.
Den är slutavskiljningen för flockarna. En mikrosil är en sil som består av en vävd duk i metalltråd
eller polyester och som har en masköppning som är mindre än 100UM. I silningen så ska
partiklarna vara större än maskstorleken för att uppnå ett bra resultat. Det finns två utföranden på
mikrosilar, med skivfilter eller trumfilter. Skivfilter är flera filter efter varandra p åen roterande axel
i siltrumman. Trumman är fylld till ca hälften och när skivan roterar och kommer i luften spolas den
rent av dysor. Vattnet med partiklar som spolas bort från duken, skickas i retur till reningen.
Trumfiltrets funktion är sådan att det i trumman finns ett filter vilken vattnet går igenom när
trumman roterar, filtret spolas rent från partiklar utifrån in i trumman.
Drift.
Mikrosilar är beroende av hög kvalité på spolvatten som alltid måste vara tillräckligt rent så att inte
duk eller dysor sätts igen. Ljudnivån på silar med många skivfiltermonterade kan vara hög, det bör
tas i beaktande vid placering i reningsverket. Det är viktigt att silens duk rengörs med kontinuitet
och att det är helt, filtret bör bytas ungefär var femte år.
46
SLAMBEHANDLING Biprodukten som blir av processerna i reningsverket är slam, eftersom de olika stegen i
reningsverket har olika funktion så får slammet varierande karaktär beroende på var det kommer
ifrån i reningsverket. Slammet sammansättning består främst av:
• Vatten-den största delen av vikten och volymen.
• TS- torrsubstansen består bla av: SS, BOD, kväve, fosfor, övriga joner, tungmetaller,
organiska miljögifter, läkemedelsrester, mm. TS delas även in i grupperna organisk del (glödförlust)
och icke organisk del (glödrest).
Beroende på var i reningsverket slammet kommer i från så har det ett högt innehåll av något. De
olika slamprodukterna beroende på reningssteg är:
• Mekaniskt slam- även kallat primär slam och innehåller främst SS, BOD och övriga
partikulära material. Om det görs en kemisk fällning i försedimenteringen så är även innehållet
fosfor.
• Biologiskt slam-även kallat överskotts slam som kommer från det biologiska reningssteget.
Består till störst del av bakterier och även organiskt material.
• Kemiskt slam- även kallat kemslam som består av flockar från den kemiska fällningen. Det
typ av slam som blir beror på fällnings kemikalie och får benämning därefter. Ex är aluminium, järn
och kalkslam.
• Blandslam- slam från alla eller delar av processerna i reningsverket.
Slam behandlingen har tre steg med tre olika processer. De olika stegen ger olika slutprodukter.
Det första steget som förändrar slammets innehåll av vatten delas in i:
• Förtjockat slam.
• Avvattnat slam.
• Torkat slam.
Det andra steget förändrar innehåll av organiskt material i slammet, delas in i:
• Stabiliserat slam.
• Aska.
• Kompost.
Det sista steget förändrar slammets innehåll av sjukdomsalstrande mikroorganismer:
• Hygieniserat slam.
47
Förtjockning
Gravitationsförtjockare
Behandlingsprincip
För att i så stor mån som möjligt minska volymen av slammet som behandlas inleds i regel
slambehandlingen med förtjockning. För att få ner volymen ytterligare kan man använda sig av
maskinell avvattning.
Mekanism
Slam innehåller partikelaggregat som slammas upp i vatten. Förtjockning är att en del vatten
avlägsnas som slamvatten, resterande vatten bildar ett tjockare slam. Denna uppdelning kallas för
klarvattenfas och en slamfas med förhöjd TS-halt.
Vattnet i slammet delas vanligtvis in i cellvatten, adsorbtionsvatten, kapillärvatten och
hålrumsvatten. Hålrumsvattnet utgör den största delen då den bla. utgör ca. 70 % av
vatteninnehållet i ett 5-procentigt och ännu större del i ett tunnare slam.
Drift och skötsel
• Ingen risk för anaerob nedbrytning av slammet pga kontinuerlig lufttillförsel och kort
uppehållstiden.
• Slamtillförseln skall ske så ofta som möjligt.
Sedimenteringsbassäng
Den mest förekommande typen av sedimenteringsförtjockare har en hyfsat kontinuerlig beskickning.
Förr i tiden var det vanligt med s.k. slamkontrollkammare på många anläggningar, dessa kan
användas i förtjockningssyfte. Dimensioneringen för dessa ligger normalt på ett dygns
slamproduktion. Klarfasen (slamvattnet) extraheras från ytan med flytande eller sänk- och höjbara
skibord. Avdragningen av slamvattnet kan också ske genom
rör utplacerade på olika nivåer.
Det vanligaste idag är dock kontinuerlig beskickning. Dessa förtjockare har i regel anordningar för
långsam omrörning så att det blir smidigare för bildandet av större partikelaggregat och att släppa ut
gasbubblor.
48
Sedimenteringsförtjockare
Den vanligaste typen av förtjockning är kontinuerlig förtjockning. De är vanligtvis utrustade med
anordningar för långsam omrörning, detta underlättar bildandet av större partikelaggregat och att
gasbubblor frigörs. Bilden ovan visar en vanlig sedimenteringsförtjockare av gen
Slammet som kommer in går in i centrum av den cirkulära bassängen. Förtjockaren har en
centrumdriven skrapanordning med snedställda skrapblad som för slammet till en slamficka.
Skrapanordningen har grindar som gör omrörningen långsam. Flyt
ytskrapa vidare till en flytslamficka. Slamvattnet avlägsnas vid hörnen på bassängen.
Drift och skötsel
• Slammet ska vara så färskt som möjligt, annars kan problem uppstå vid det anaeroba
nedbryttningsförloppet. Problemen kan
• Den är även temperaturberoende och den optimala temperaturen ligger mellan 14
• Uttaget av förtjockat slam ska vara kontinuerligt och snabbt.
Flotationsförtjockare Hela poängen med en flotationsförtjockare är att gör
åstadkommer man genom att först och främst lösa luft i vatten under förhöjt tryck. Då bildas en
tryckreduktion där den mängd av löst luft, som svarar mot övermättnaden, kommer att frigöras som
väldigt små luftblåsor. Dessa luftblåsor kommer sedan att fästa vid slampartiklarna, då bildas
Sedimenteringsförtjockare
av förtjockning är kontinuerlig förtjockning. De är vanligtvis utrustade med
anordningar för långsam omrörning, detta underlättar bildandet av större partikelaggregat och att
gasbubblor frigörs. Bilden ovan visar en vanlig sedimenteringsförtjockare av gen
Slammet som kommer in går in i centrum av den cirkulära bassängen. Förtjockaren har en
centrumdriven skrapanordning med snedställda skrapblad som för slammet till en slamficka.
Skrapanordningen har grindar som gör omrörningen långsam. Flytslammet som bildas förs med en
ytskrapa vidare till en flytslamficka. Slamvattnet avlägsnas vid hörnen på bassängen.
Slammet ska vara så färskt som möjligt, annars kan problem uppstå vid det anaeroba
nedbryttningsförloppet. Problemen kan vara luktbesvär eller gasbildning.
Den är även temperaturberoende och den optimala temperaturen ligger mellan 14
Uttaget av förtjockat slam ska vara kontinuerligt och snabbt.
Hela poängen med en flotationsförtjockare är att göra slammet lättare än vattnet. Detta
åstadkommer man genom att först och främst lösa luft i vatten under förhöjt tryck. Då bildas en
tryckreduktion där den mängd av löst luft, som svarar mot övermättnaden, kommer att frigöras som
sa luftblåsor kommer sedan att fästa vid slampartiklarna, då bildas
av förtjockning är kontinuerlig förtjockning. De är vanligtvis utrustade med
anordningar för långsam omrörning, detta underlättar bildandet av större partikelaggregat och att
gasbubblor frigörs. Bilden ovan visar en vanlig sedimenteringsförtjockare av genomströmningstyp.
Slammet som kommer in går in i centrum av den cirkulära bassängen. Förtjockaren har en
centrumdriven skrapanordning med snedställda skrapblad som för slammet till en slamficka.
slammet som bildas förs med en
ytskrapa vidare till en flytslamficka. Slamvattnet avlägsnas vid hörnen på bassängen.
Slammet ska vara så färskt som möjligt, annars kan problem uppstå vid det anaeroba
Den är även temperaturberoende och den optimala temperaturen ligger mellan 14-18 ºC.
a slammet lättare än vattnet. Detta
åstadkommer man genom att först och främst lösa luft i vatten under förhöjt tryck. Då bildas en
tryckreduktion där den mängd av löst luft, som svarar mot övermättnaden, kommer att frigöras som
sa luftblåsor kommer sedan att fästa vid slampartiklarna, då bildas
49
aggregat som är lättare än vattnet och då flyter det upp till ytan.
Vid flotationsförtjockning vill man att slamskiktet ska vara ca 0,5-1 m tjockt. En ytskrapa används
vid slamuttömningen. Bottenskrapning görs när det behövs vilket vanligtvis är ca 1-2 gånger dygn.
Drift och skötsel
• Ingen risk för anaerob nedbrytning av slammet pga kontinuerlig lufttillförsel och kort
uppehållstiden.
• Slamtillförseln skall ske så ofta som möjligt.
Stabiliseringen.
Slamstabiliseringen görs för att minska eller ta bort risken med att slammet börjar jäsa och ge dålig
lukt. Råslammet är biologiskt aktivt tills det har stabiliserats p g a att det innehåller nedbrytbara
föreningar. Vanligtvis sker processen i vätskefas, där den lätt nedbrytbara organiska substansen
bryts ned. Slammängden minskar och TS-mängden minskar då med 25-40%. Primärslammet
reduceras mest, medan det kemiska slammet minskar litet i TS-mängd. De patogena bakterierna och
virus dödas med olika effekt beroende på driftsättet och processen som används. Man kan även
stabilisera slammet genom att kompostera det avvattnade slammet.
Mekanism och driftbetingelser
Den biologiska nedbrytningen sker på flera sätt.
• Anaeroba som innebär att processen sker utan syre ( rötning).
• Aeroba processen där syre finns med t ex slamluftning, slamoxidation och kompostering.
• Vassbäddar där stabilisering sker.
Vid anaerob process bildas utrötat slam ( torrsubstans), rötgas och slamvatten. Rötgasen innehåller
bl a koldioxid, metangas och viss mängd av svavelväte och ammoniak m.m. Svavelvätet i
kombination med järnföreningar svartfärgar slammet.
Vid den aerobiska processen blir resultatet syrerika produkter så som koldioxid, nitrat och sulfat.
Det bildas inget järnsulfid i denna process så slammet håller sig grått eller brunt.
Vid dessa processer skall vissa betingelser uppfyllas för att få ett bra resultat och det är:
• En konstant och hög temperatur.
• Ett konstant pH-värde.
• En jämn tillförsel av råslam.
• En bra omblandning som gör att bakterierna hela tiden får tillgång till näring.
• Syre krävs vid den aeroba processen.
50
Man måste förhindra att råslammet innehåller ämnen med giftverkan, dessa ämnen kan t ex vara
starka syror som ändrar pH-värdet, metallsalter, desinfektionsmedel, konserveringsmedel,
mineraloljor och fetter.
Rötning Nedbrytningen av organiska material i rötning sker i flera steg.
Hydrolos → Syrabildning → Metanbildning.
Detta är en anaerob nedbrytning som är komplicerad, materialet bryts ned och i ättikssyrans
sönderdelning uppkommer lika delar koldioxid och metan. Koldioxidet omvandlas till bikarbonat
när det kommer i kontakt med ammoniak. I rötningen kan det uppstå sur rötning, detta pga
syrabildningen går snabbare än den pågående nedbrytningen till koldioxid och metan. Ättiksyran
och bikarbonatet ackumuleras och då sjunker pH-värdet, av detta hämmas omvandlingen till metan
och gasproduktionen minskar. Detta kan regleras med pH höjande kemikalier.
Rötkammare
Funktion
Rötkammaren är en anaerob process, vilket betyder att det är en syrefri process. Kammaren består
av en eller flera förslutna tankar till vilka råslammet förs. I den mesofila processen ska temperaturen
ligga mellan 20-40 C och man utnyttjar det redan varma utrötade slammet till det som tillförs
genom en värmepump eller värmeväxlare. Det finns även sådana för att behålla den korrekta
temperaturen i tankarna. Uppehållstiden i rötkammaren är 15-20 dagar. I kammarna finns det även
omrörare som ser till att temperaturen och pH-värdet hålls på en jämn nivå, skulle dessa inte finnas
skulle slammet dela upp sig i skikt. Det finns olika typer av omrörare, den mest effektiva är en
vanlig propelleromrörare inuti kammaren. Den ger en kontinuerlig omrörning, vilket ger en jämn
temperatur i kammaren. Vid större anläggningar så kan det finnas två kammare, fördelen med det är
att man kan stänga av en kammare för eventuellt underhåll. Gasen i kammaren samlas upp i en
gasklocka, som ger en tryckutjämning och en utjämning av svängningar i förbrukningen. Ca hälften
av det organiska materialet bryts ned i rötningen.
Drift
Vid uppstart av rötkammaren så fylls dem med försedimenterat eller biologiskt behandlat
avloppsvatten. Innan slammet pumpas in i kammaren värms vattnet till 30-35 C, lämpligast är att
tillsätta ett ympslam, som är väl utrötat. Efter det börjas råslam i små mängder att tillföras. Mer
ympslam kan tillsättas under tiden. När gasbildningen har kommit igång kan råslamms tillförseln
51
ökas. Eventuellt kan det i inledningsfasen tillsättas 300 g natriumvätekarbonat / m³ vatten, för att
höja bufferkapaciteten i vattnet.
I driftgång är det följande parametrar som ska kontrolleras:
• Temperatur.
• PH
• Gasproduktion.
• Gassammansättning.
• Organiska syror.
• Bikarbonatalkanitet.
• Halten organiska syror.
• Dagliga kontroller/bokföringar:
• Temperatur.
• pH värde.
• Mängd inpumpad råslam, gasproduktion, avtappad rötslamsmängd och omrörningstid.
Driftstörningar med åtgärder
Det finns tre stora problem som kan uppstå vid rötning; surjäsning, skumning/flytslam och låg
gasproduktion.
52
Surjäsning:
Kontrollera. Eventuella åtgärder
-Belastning med organiskt material, kan ge hög syraproduktion. -Saltanriktning. -Tillförsel av giftämnen, ex mineralsalter eller mineraloljor. -Luftläckage. -Temperaturen.
-Förhindra lufttillträde. -Tillsätt kalk eller annan alkali, ex Natriumhydroxid, släckt kalk, natriumkarbonat, natriumvätekarbonat.
Skumning/flytslam:
Kontrollera Eventuella åtgärder
-Fett och olja i slammet. -Trådformiga bakterier i slammet.
-Öka omrörning. -Installera skumbrytarpropeller ovanför vätskeytan. -Avlägsna flytslammet. -Åtgärder i biologiska steget, fr att förhindra uppkomst av trådformiga bakterier.
Låg gasproduktion.
Kontrollera
-Glödförlust i råslam. -Temperaturen, under 30 C minskar gasproduktion. -PH värdet, för lågt värde ger minskad gasproduktion. -Omrörningen. -Giftämnen i slammet. -Organisk belastning. -Uppehållstiden.
53
Slamluftning Slutprodukten vid aerob nedbrytning blir koldioxid och vatten som är energifattigt. Syrgas
förbrukas vid nedbrytningen. Värmeutvecklingen är högre än den är vid rötning. I början av
processen är syreförbrukningen hög, men sjunker mer och mer när den organiska substansen bryts
ner. pH-värdet stiger i början men sjunker sedan igen det har att göra med den ammoniak som
frigörs vid nedbrytningen av organiskt material som senare oxideras till nitrat. Slamluftningen sker i
vanliga luftningsbassänger som ska vara överbyggda för att inte bli för kalla på vintern, bassängerna
tillförs ingen värme och isoleras inte heller. Genom tillsättning av syre och genom omrörning
blandas slammet så att det inte avsätts någonstans i bassängen. För att få en bättre effekt är
bassängvolymen ofta fördelad på flera seriekopplade steg.
Dimensionering
Vanliga slamluftningsbassänger bör ha utrymme att ha en uppehållstid på 15 dygn och en
slamtemperatur på 15 grader celsius, om det är kallare krävs längre tid i bassängen.
Driftresultat
Slamluftning är bra att använda när man stabiliserar aerobt slam från aktivslamanläggningar. Åldern
på slammet har stor betydelse för stabiliserings resultatet. Vid denna process är nedbrytningen av
organiskt material mindre än vid rötning. Den totala slammängden minskar med 25-30%.
Driftparametrar
Driftresultatet påverkas bland annat av: slambelastningen, åldern på slammet och uppehållstiden.
Även temperaturen, syrehalten och pH-värdet inverkar på resultatet.
Normaldrift
Nedbrytningen är beroende av rätt temperatur för att få ett stabilt och luktfritt slam. Slamluftaren
som används kan drivas antingen kontinuerligt eller med återkommande avbrott. Då man använder
kontinuerlig drift matas tjockt slam in samtidigt som man tar ut luftat slam till en förtjockare. Man
bör mata in slam ofta och regelbundet. Luftningen skall drivas kontinuerligt.
54
Driftkontroll
Varje dag skall det ske kontroller av: SS halten, beskickningen, temperaturen, pH-halten, syrehalten,
volymen på slammet och utmatad SS mängd. Glödförlust och glödrest analyseras i råslam och luftat
slam. För att bestämma stabiliseringsgrad mäter man syretäringen hos slammet som är luftat.
Slamåldern ska beräknas. Stabiliseringen sker oftast vid pH-värde runt 7,0-7,5. Om luktproblem
uppkommer bör lufttillförsel och syrehalt undersökas. Problem som kan uppstå är även
flytslambildning och skumning. Det kan komma sig av för intensiv luftning och för hög ålder på
slammet.
55
Avvattning
Centrifugen Den vanligaste typen av centrifug är dekantercentrifugen som finns i olika utföranden och fabrikat.
Man tillsätter polymer som har en konsistens som tapetklister innan centrifugeringen för att
förtjocka slammet och stabilisera. Centrifugen har en trumma och en skruvtransportör som snurrar
åt samma håll, den har en hastighet på cirka 3000varv/min. Slammet matas in genom inloppsröret i
centrumet på maskinen, slammets fasta partiklar är tyngre än vattnet och därför samlas det på
väggen i trumman. Vattnet dras in mot centrum på trumman, beroende på hur stora hål man har i
rotorns gavel bestäms vattendjupet. Vattenfasen (rejektvattnet) lämnar centrifugen genom rotorns
gavel. Slamkakan (det avvattnade slammet) förs av skruvtransportören till den smalare delen på
rotorn, centrifugalkraften matar ut slamkakan. Ju högre varvtal man har på trumman desto högre
centrifugalkraft får man bättre avvattning på slammet. Med högre varvtal kan det dock medfölja
bildande av partikelaggregatan och det faller sönder vid högre påkänningar och kan då hamna i
rejektvattnet. Drift resultatet kan bli bättre om man har en låg belastning för då är uppehållstiden i
centrifugen längre och man sparar energi.
Silbandspress Silbandspress kan vara ett alternativ till centrifugen, det finns många olika utformningar och
modeller. Slammet behandlas först med en polymertillsatts i en blandningstrumma som snurrar runt,
hur snabbt trumman ska snurra runt beror på slammets kvalitéer polymerens kvalitéer och hur
mycket man tillsätter. Sen transporteras slammet till ett silband där slammet får dränera av och
sedan pressas det genom två silband som ökar presstrycket ju längre bandet går och silbanden
trycks över valsar som gör att silbandet blir smalare och smalare, resultatet av det blir en slamkaka
som ramlar ner i en behållare. När silbandet går tillbaka till början så rengörs det kontinuerligt med
högt vatten tryck. Maskvidden på silbanden kan variera, ju större maskvidd man har desto större
dränering av rejektvatten som då kan innehålla större mängder av slampartiklar så det är en fin
balansgång på hur stor maskvidd man ska ha.
56
Vassbäddar
Metoden uppstod när det upptäcktes att vanliga slamtorkbäddar arbetade bä
på dem. Vassbäddarna kan ta emot en större kapacitet vatten än de andra vanligare
slamtorkbäddarna. Det blir både en aerob och bättre behandling med ett renare dräneringsvatten än
slamtorkbäddarna som resultat. Vassbäddarna är vanl
dräneringslager, dräneringsrör och tätduk. Detta visas på bilden ovan. Dräneringsvattnet går sedan
tillbaka till reningsverket. Det bästa med vassbäddar är den minskade kemikalieförbrukningen på
reningsverket (polymerer är helt borttaget)
Metoden uppstod när det upptäcktes att vanliga slamtorkbäddar arbetade bättre när bladvass växte
på dem. Vassbäddarna kan ta emot en större kapacitet vatten än de andra vanligare
slamtorkbäddarna. Det blir både en aerob och bättre behandling med ett renare dräneringsvatten än
slamtorkbäddarna som resultat. Vassbäddarna är vanligtvis utrustade med planterings
dräneringslager, dräneringsrör och tätduk. Detta visas på bilden ovan. Dräneringsvattnet går sedan
tillbaka till reningsverket. Det bästa med vassbäddar är den minskade kemikalieförbrukningen på
r är helt borttaget)
ttre när bladvass växte
på dem. Vassbäddarna kan ta emot en större kapacitet vatten än de andra vanligare
slamtorkbäddarna. Det blir både en aerob och bättre behandling med ett renare dräneringsvatten än
igtvis utrustade med planterings- och
dräneringslager, dräneringsrör och tätduk. Detta visas på bilden ovan. Dräneringsvattnet går sedan
tillbaka till reningsverket. Det bästa med vassbäddar är den minskade kemikalieförbrukningen på
57
Efterslambehandling.
Slammets användning
Varje år producerar en person cirka 20 kg slam eller 90 kg slam beroende på behandlingsmetoder.
Om slammets stabiliseras biologiskt blir mängden 20 kg, men om slammet avvattnas till cirka 25 %
TS blir ökar mängden till 90kg per person och år.
Sedan år 2005 har det varit förbjuden att deponera organiskt avfall och dit hör avloppsslammet. År
2006 antog Riksdagen ”God bebyggd miljö” med delmål att 60 % av fosforn från avloppsreningen
skall återföras till produktiv mark. Idag återförs endast en lite del av slamfosforn till produktivt
mark. År 2015 skall delmålet vara uppfylld.
Slammet innehåller cirka 3 % fosfor och cirka 4 % kväve. Slammet innehåller inte bra växtnärings
ämne men även andra organiska material som kan påverka bördigheten i marken positivt.
Eventuella problem vid användning av slam Slammet kan innehålla bakterier, parasiter, virus, sjukdomsalstrande mikroorganismer och
tungmetaller. Det finns dock metoder som kan reducera dessa. Tungmetaller i slammet förekommer
i relativt låga halter, men kan anrikas i marken om slam används upprepande gånger i flera år på
samma ställe. Metaller som anrikas i marker tas sedan upp av växter som i sin tur anrikas i djur och
människor. Slammet som skall användas bör vara väl stabiliserat för att inte skapa olägenheter för
omgivning till exempel lukt och så vidare.
Vad som skall göras av slammet efter avloppsreningsverk avgör slambehandlingsmetoden på verket.
Det europeiska standardiseringsorganet CEN har tagit fram vägledningar om olika typer av
slamhantering. CEN rapporter vägleder om slamanvändning i jordbruk, slamförbränning,
samförbränning med hushållsavfall och återställning av förorenad mark samt deponi. Möjligheter
att använda avloppsslam till olika ändamål begränsas bland annat av redan beprövade produkter,
miljöopinioner, kommuners resurser samt allmänhetens (hit hör även livsmedelsindustri och
jordbrukarna) uppfattning om avloppsslammet. Idag används avloppsslammet till bland annat:
• Tillverkning av jordprodukter.
• Täckmaterial av kommunala och industriella avfall.
• Täckmaterial vid återställning av gruvor och grustäkter
• Jordförbränning.
• Energiframställning genom förbränning.
58
• Gödsel av jordbruks- och skogsmarker.
Slammet till dessa ända mål skall vara stabiliserat och avvattnat och även vara torkat när slammet
skall användas för gödsling och vitalisering av skogsmark.
Användning av slam som anläggnings jord har ökat i Sverige. Även efterfrågan av slam som
täckmaterial, inom avfall-, bygg och gruvindustrin har ökat markant jämförd med tidigare.
De slam som har gått igenom rötning och kompostering passar för jordtillverkning och kan
användas till exempel jordförbättring för parker och andra typer av grönytor.
Om avfalls skall förbrännas för energiutvinning måste detta prövas enligt miljöbalken. Det finns två
sätt att förbränna avloppsslam, monoförbränning och samförbränning. Vid monoförbränning utgör
slammet som enda förbränningsmaterial. Samförbrännings förbränns slam tillsammans med
avfallsbränsle eller biobränsle. Askan från förbränningen av slam skulle kunna användas som
gödsel- eller vitaliseringsmedel, om askan uppfyller gällande kvalitetskrav.
Under 1990-2000-talet har slam testas för produktions-eller kompensationsgödsling av skogsmark
här i Sverige. Slammet som används inom skogsbruk är torkat slam eller aska av slam från
slamförbränning och måste uppfylla de kvalitetskrav som ställs av Skogsstyrelsen. Torkat slam är
särskilt bra att använda för spridning på fastmark då den innehåller både kväve och fosfor. Askan
från samförbränning däremot är lämpad för spridning på torvmark och innehåller endast fosfor.
Askan från monoförbränning kan innehålla höga halter av koppar och kvicksilver och uppfyller inte
Skogsstyrelsens riktvärden
I bland annat Japan har slam använts som råvara för att bland annat framställa glasartade produkter
genom förbränning av organiska material och smältning av oorganisks material. Dessa produkter
har använts till prydnadsprodukter men även som kant- och gatsten.
Slam användning på produktiv mark
Reglering av användning av slam på jordbruksmark sker genom den svenska lagstiftningen. Tvekan
till att använda slam finns dock på grund av rädslan för metaller, medicinrester och så vidare. I och
med Livsmedelsverket krav på livsmedelsproduktion och spårbarheten måste slam som används
uppfylla de kvalitetskraven. Det måste finnas dokumenterad sammansättning där spårbarheten
föreligger inom ramen för kvalitets- eller miljöledningssystem. Slam användning inom jordbruks
skall baseras på grödans behov. I gårdar med kreatur är behov av slam som gödsel och
markförbättrare liten, däremot kan slam använda inom spannmålsproduktion. Slamspridning bör
spridas efter skörden det vill säga sensommaren eller på hösten.
Inom odling av energigrödor har slam använts i flera kommuner med framgång. Fördel med
användning av slam på jordbruksmark är att näringsämnena i slam kommer till nytta istället för att
59
utgöra en miljörisk samt att det inte skapar några restprodukter (omvandlas till jordmån).
Slam användning på icke produktiv mark
Slam kan använda som markförbättrare och gödsel på grönytor som inte använd för produktion.
Sådana grönytor är till exempel golfbanor, parker, idrottsanläggningar med flera. Slam kan och
används som täckmaterial för kommunal- och industriavfall.
REVAQ-certifiering
REVAQ är ett certifieringssystem för slam som ställer högre krav på både process och
slamkvaliteten än befintliga svenska lagkrav. Det Svenskt Vatten, Lantmännen, lantbrukarnas
riksförbund och Svenska Dagligvaruhandel som tillsammans utformade certifieringssystemet.
Grundstenarna för REVAQ är trovärdighet och spårbarhet vilket betyder att det är krav på ständig
förbättring inom arbetet både hos styrgruppen samt de certifierade med redovisningskrav.
Certifieringssystemet jobbar för att slam skall betraktas som rent växtnäring med mål på att de
mängderna av oönskade ämnen (metaller, organiska- och oorganiska substanser) inte skall överstiga
det i klosettvatten. Metallerna i jordbruket (utöver de naturliga förekommande) skall inte stiga utan
vara i balans.
För att Får bukt dessa oönskade ämnen måste de anslutna företagen och industrier upprätta
kemikalielistor. Kemikalieinspektionen jämför sedan listorna med det utpekade PRIO-ämnena för
utfasning.
Ett oberoende certifieringsorgan kontrollerar att reningsverket uppfyller de krav gällande
produktion och produkt i enlighet med REVAQ-reglerna. Uppfyller verket kraven erhålls
certifieringsmärket med REVAQ-logga som verket kan märka sitt slam med.
Certifieringen skall säkra:
• Att slam skall producera på ansvarsfullt sätt så det uppfyller kvalitetskraven.
Erbjuda transparent information till alla berörda aktörer om slammet sammansättning och
produktion.
• Verka för ständigt förbättring på nationellt och lokalt nivå för avloppsvattnets kvalitet som i
sin påverkar växtnäringsämnen i slammet. Genom att förbättra avloppsvatten kvaliteten påverka
miljöbelastningen på sjöar, vattendrag och hav på positivt sätt.
Certifiering på slamproduktion fokuseras på:
Verksamheten genomförs på ett strukturerad och systematiskt sätt.
• Klar spårbarhet med hög kvalitet.
• Ständigt förbättringsarbete.
• Slammet uppfyller hygieniserings krav.
60
• Slammet sammansättning redovisas.
61
Provtagning Statens naturvårdsverks författningssamling SNFS 1993:9 MS:64 omfattar kontroll av utsläpp till
vatten- eller markrecipient från anläggningar för behandling av avloppsvatten från tätbebyggelse
med mer än 200 invånare eller mindre men har föroreningsmängd som motsvarar mer än 200
personekvivalenter (pe). Författningen omfattar inte kontroll av infiltrationsanläggningar och
markbäddar.
Enligt miljöskyddslagen är det en skyldighet att utöva kontroll av miljöfarlig verksamhet. Vid
provtagning och vattenanalyser skall även hänsyn tas till NSFS1990:11, MS:29 som reglerar
kontroll av vatten vid ackrediterade laboratorier.
Kontrollparametrar och kontrollmetoder
I 3§ reglerar kontroll av nedanstående parametrar per kalenderår
• CODCr,
• BOD,
• Totaltfosfor (P-tot),
• Totaltkväve (N-tot)
Även ammoniumkväve, ammoniumnitrogen och NH4-N för verk med anslutning större än
10000 pe.
I 4§ andra punkten skall kontroll för verk med anslutning mellan 2001 och 20000 tas på:
1. Utgående avloppsvatten vilken innebär kontinuerlig mätning och registrering av flöde samt
flödesproportionell provtagning.
2. Bräddat avloppsvatten: bestämning av bräddningsfrekvens respektive bräddad volym per
dygn med hjälp av kontinuerlig mätning och registrering, tidproportionell provtagning, där prov tas
var tionde minut under tiden för bräddning.
Flödesproportionell provtagning består av blandprover (samlingsprover) med ett antal delprover.
Dessa prover skall tas så att varje enskilt blandprovs volym är proportionell mot vattenflödet under
respektive provtagningsperiod. Provtagning och analys av bräddat vatten skall tas vid varje
bräddningstillfälle.
62
Tabell 1. Prover på utgående behandlat avloppsvatten för verk med anslutning för 2001–10000 pe. Dygnprover under
helger får bytas ut mot helgprover.
Kontrollparameter
Provtyp och provtagningsfrekvens
CODCr
BOD
P-tot
N-tot
2dp/månad (dp=dygnsprov)
2dp/månad
2dp/månad
2dp/månad
Tabell 2. Prover på bräddat avloppsvatten för verk med anslutning för 201–10000 pe. I dygnsprovet (helgprov)tas ett
samlingsprov under den del av dygnet (helgen) som bräddningen varar.
Kontrollparameter
Provtyp och provtagningsfrekvens
CODCr
BOD
P-tot
N-tot
1dp/vecka
1dp/vecka
1dp/vecka
1dp/vecka
I 6§ står det att det skall finnas en på förhand fastlagt provtagningsschema. Där dygnsprov,
helgprov och veckoprov som skall tas ut under alternerande dygn respektive veckor. Scheman skall
utformas på ett sådan sett att kontrollresultaten representerar utsläppet under året.
I paragraf sju till paragraf tio beskrivs provtagningarna och hur de skall hanteras. Prover som inte
kan analyseras inom ett dygn skall djupfrysas. När prover skall skickas till utomstående
analyslaboratorium skall de paketeras eller förvaras nedkylt. I Bilagan till SNFS 199:9, MS:66 finns
bestämmelser hur analyser skall utföras. Analyser skall utföras på osedimenterade och ofiltrerade
prov.
Mätutrustning och mätplats
Vid mätning av flöde av bräddvatten i öppna rännor och kanaler skall mätrännor eller skarpkantade
mätskibord i kombination med ekolodsgivare, bubbelrörsgivare eller trycksgivare eller
hastighets/fyllnadshöjdsmätare (v-h-mätare) eller andra likvärdiga mätanordningar användas. Det
ska vara fritt och jämn flöde i rännor eller kanaler utan turbulens.
I fyllda rörledningar skall mätning av flöde ske med hjälp av differenstryckmätare,
elektromagnetiska mätare, akustiska mätare eller likvärdiga mätanordningar. Mätsektionen skall
63
alltid vara fylld med vatten.
Båda vid öppna rännor eller slutna rörledningar ska mätområde anpassas till normala
avloppsvattenflödet vid anläggningen.
Bestämning av volym, frekvens och varaktighet.
För att de uttagna prover skall vara så representativt för det avloppsvatten som skall kontrolleras
måste mät-tekniska krav uppfyllas.
• Vattnet måste vara helt omblandat och utan skiktningar.
• Tidintervallen mellan uttagna prover får inte överstiga tio minuter vid normalflöde.
• Provtagningskärl för avloppsvatten skall under hela provtagningsperioden förvaras nedkyld.
De prover som tagit skall rapporteras till länsstyrelsen eller till kommunal nämnd, minst en gång per
år. Om något eller några mätvärden saknas eller uteslutit måste detta redovisas och motiveras.
I behandlat utgående avloppsvatten skall halter i kontrollparametrars 3§ redovisas som
årsmedelvärde i milligram per liter och total utsläppsmängd redovisas som kilogram eller ton per år.
Flöde redovisat som årsmedelsvärde i kubikmeter per dygn och per år.
Vid bräddat avloppsvatten redovisas antalbräddningar under året, de eventuella behandlingar vattnet
genomgått, bräddad volym i kubikmeter per år och halt i 3§ redovisas som på utgående
avloppsvatten.
64
Process schema
65
Dimensionering för belastning till avloppsverket Till vårt reningsverk är 10000 pe anslutna och där ingår även industrier som vi beräknar är 2000 pe,
därmed blir antal hushåll anslutna 8000 pe. Vi räknar med att industrin bedriver sin verksamhet på
10 timmar per dygn då vi inte känner till den exakta tiden. För att kunna räkna ut Q dim som
betyder den dimensionerade tillrinningen till reningsverket, så behöver vi antal hushåll anslutna,
antal pe industri anslutna. Övriga värden är konstanta.
Qdim räknas enligt följande:
Qdim = Qs + Qi + Qd = m3/h
Ts Ti 24
Qs= spillvatten från hushåll, m3/h
Qi=spillvatten från industri, m3/h
Qd= dränvatten, m3/h.
Ts= antal h/dygn som hushållsspillvatten tillförs reningsverket, h/d.
Ti= antal h/d som industrispillvatten tillförs reningsverket
24=tillrinning under dygnets alla timmar.
Qdim= 200 l pe, d*8000 pe/17+120 l pe, d*2000pe/10+150 l pe, d*8000pe/24= 168120 m3/d
För att få fram Qdim / h delar vi summan med 1000, vilket ger:
Qdim=168,12m3/h
Man räknar även ut ett medel av dimensioneringen för verket, detta för det hydrauliska flödet in i
verket. Samma enheter används men delas inte med den beräknade tillrinningstiden till
reningsverket.
Qmed=200*8000+120*2000+150*8000=3040m3/d
Qmed=3040m3/d
Dimensioneringen dubbleras vilket ger 2 Qdim och som används till belastnings beräkning för det
biologiska steget i reningsverket.
2Qdim=168,12 x 2=336m3/h
Dimensioneringen fyrdubblas vilket ger 4 Qdim och som används till belastningsberäkning för
rensgaller:
4Qdim=168,12x4=673m3/h
66
Fasta värden
För BOD, fosfor, kväve, TS och SS finns fasta riktvärden (kursiva), dessa multipliceras med antal
pe anslutna till reningsverket, sedan delas de med 1000 för att få fram värdet i kg.
BOD=70 g/pe,d x 10.000pe=700.000 g/ pe,d / 1000 = 700 kg/d
TS=110 g/pe,d x 10.000pe=1.100.000 g/pe,d / 1000=1100 kg/d
SS=90 g/pe,d x 10.000pe= 90.000 g/pe,d / 1000=900 kg/d
N=12 g/pe,d x 10.000pe= 120.000 g/pe,d / 1000=120 kg/d
P=3 g/pe,d x 10.000pe= 30.000 g/pe,d / 1000= 30 kg/d
I följande uträkningar används följande benämningar:
A = Arean
V= Volymen
Dimensionering Mekaniska steget:
Rensgaller
Rensgaller ska klara av en belastning på 673 m3/h vilket är 4 Qdim.
Sandfång
Enligt boken Avloppsteknik 2 Reningsprocessen skall ytbelastningen inte understiga 50m/h vid max
tillrinning och en önskad uppehålls tid på 20 minuter vilken motsvarar 0,33 timmar.
Uppehållstid : V/Qdim
V=0,33h*168 Qdim=55.44 m³
Ytbelastning: Qdim/A.
A=168/50=3,36 m2
Volym=55m3
Arean= 3,4 m2
Försedimentering
Den önskade sedimenteringstiden är på cirka 3 timmar och önskad ytbelastningen på 1,5m/h.
Uppehållstid: V/Qdim
A=3*168=504m3
Ytbelastningen: Qdim/A.
A=168/1,5=112m2
Volym: 504 m³
67
Arean: 112 m2
Dimensionering det Biologiska steget:
Biologiska reningen skall klara av en belastning på 336m3/h.
Aktiv slam Slambelastnings uträkning:
F(slambelastning)=Qmedel×BODin /V×SSm = kg BOD /kgSS,d
Volymen=Qmedel×BODin /F×SS
För att få ut BODin så får man ta bort 30 % av BOD för att det har försvunnit i den andra stegen.
BODin = 700 kg BOD7 /d/ 2040 Qmedel=0.230 kg BODin x 0,7=0,161 BODin
V=3040 Qmedel x 0,161 BODin / 0,4 BOD7/kgSS x 2kg SS/l=611,8 m³
Volymen= 611,8 m³
Mellansedimenteringen Önskad uppehållstid är 2 h och ytbelastningen 1 m/h.
Uppehållstid V/Qdim
V= 2h×Qdim 2×164=328 m³
Ytbelastning
A= 1m/h Qdim÷1 164÷1=164m2
Volymen: 328 m³
Arean:164 m²
Dimensionering det kemiska steget
Flockningskammare Endast volymen räknas för flockningskammare. Önskad uppehållstid är 15 min.
Uppehållstiden = V/ Qdim
V=uppehållstid 0,25 min x Qdim 168 m3 /h= 42 m³
Volymen: 42 m³
68
Slutsedimentering Önskad uppehållstid är 2,5 h och önskad ytbelastning som sista steg är 0,8m/h
Uppehållstiden: V/Qdim
V= uppehållstiden 2,5 h x Qdim 168 m³ / h =420 m³
Ytbelastning: Qdim/A
A= Qdim 168 m3/h / ytbelastningen 0,8m/h= 210m2
Volymen = 420 m³
Arean= 210 m²
Dimensionering Slamstegen
Gravitationsförtjockare TS-belastning= Qs xTSi x 10 = kg TS/m2 , h
A
Qs= inkommande slamflöde under pumpningm m3/h
TSi= TS halt i slammet, %
A= Förtjockarens yta, m²
Värden
TSi halten = 1%, enligt tabell
Qs= 1100 kg TS/d
10 kg TS/m3
=110 m³,d / 24 h= 4,6 m³ /h
Qs = 4,6 m³ /h
TS=belastningen är 2 kg TS/m2 , h för överskottslam utan polymertillsatts.
A= Qs x Tsi x 10
TS-Belastning
= 4,6 m³,h x 1% x 10 =23 m²
2 kg TS/ m² , h
Uppehållstiden = V/Qs
V= Qs 3,2 m² x 15 h =48 m³
Arean: 23 m²
Volymen=48 m³
69
Rötkammare TSi = 5 %
GF=(glödförlust) 65 %
Organisk belastning = 2,5 VSS/ m³ , d
Qs= 1100 kg/d =22,2 m³ /d
50 kg TS / m³
Qs= 22,2 m³ /d
Organisk belastning= Qs x Ts X GF = kg GF/ m³ , d
10 dagar x V
V = Qs x Ts X GF
10 x organisk belastning
= 22.2 m³ /d x 5% x 65%/ 10 d x 2,5 VVS/ m³, d =
7215/25= 288.6 m³
Volymen= 288.6 m³
Centrifugen man räknar med 3 % TS-halt
TSkgts/d÷30kg/d 1100÷30=36.7m3/d
för att få ut m3/h så tar man slamflödet delat på timmarna den används 36.7÷6=6.1m3/h och för att
få ut kilona tar man TS-halten delat på timmar 1100÷6=183kg/h
70
Mikroorganismer Under samlingsnamnet mikroorganismer ligger bakterier, svampar, arkeér, nästan alla protozoer och
somliga alger och djur. I vissa fall så medräknas även virus. Den flesta mikroorganismerna är
encelliga men det finns även flercelliga, dem är så små så att man inte kan se dem med blotta ögat.
Motsatsen är till exempel svampar som utvecklar stora fruktkroppar. Mikroorganismer är väldigt
viktiga för både djur och människor då dem hjälper till med matsmältningen. I naturen så hjälper
mikroorganismerna till med nedbrytning och omvandlingsprocesser. Mikroorganismer som gör oss
sjuka och dem som är bra för oss har vi lika mycket kunskap om.
Mikroorganismer är uppdelade i sex olika kategorier:
Mikrodjur
Dem encelliga förökar sig genom delning, exempel på encelliga mikrodjur är flagellater, amöbor
och ciliater. Flercelliga mikrodjur förökar sig via äggläggning och exempel på dem är rotatorier och
nematoder. Flagellater är ett gisseldjur, flagellblommning visar ett säkert tecken på att man har
kraftiga störningar i processen för då har dem högre stående djuren dött. Djur, växter, svampar
kommer alla från början från flagellater, flera flagellater formas som parasitiska och dem kan
framkalla allvarliga sjukdomar till exempel sömnsjuka. Amöbor är ganska sällsynta i den biologiska
processen dem har olika färger och dem kan se väldigt olika ut, om det finns mycket amöbor i
vattnet så är det väldigt troligt att det finns mycket partiklar i avloppsvattnet . Det finns det två typer
av Ciliater frilevande och fastsittande, frilevande har trådlika utskott(flimmerhår) med hjälp av dem
kan dem röra sig dem suger in och renar vattnet har ganska bra filtrering förmåga. Fastsittande
sätter sig fast på ytorna på bassängen och dem kan göra så att mätaren blir slemmig och hal och
dem är bra på filtrering. Rotatorier är ett hjuldjur dem har flimmerhår kring munnen och deras ägg
är väldigt motståndskraftiga, det renade vattnet blir helt klart på det utgående vattnet som kommer
från biosteget. Nematoder även kallad rundmask, dem finns framförallt i varma och fuktiga miljöer.
Nematoer har ingen påverkan på själva reningen, dem förekommer i biofilms processerna. De kan
framkalla sjukdomar som elefantiasis, exempel på rundmask är springmask och spolmask.
Mikrosvampar
Dem två vanligaste typer av mikrosvampar som används i avloppsreningen är jästsvampar och
mögelsvampar. Jästsvamparna kan växa i syrefri miljö(aerobt) eller utan syre (anaerobt), den största
tillväxten sker i sockerrikt vatten och om det är i en anaerobt miljö så bildas det etanol.
Mögelsvampar kan bara leva i en aerob miljö, man vill inte ha mögelsvampar i aktivslamprocessen
på grund av att dem orsakar slamsvällning men det kan bara hända om pH är lågt runt pH4.
71
Mikrosvampar används i avloppsvattenreningen från läkemedels industrier.
Mikroalger
Alger är efter bakterier den som är mest dominerande i biologiska dammar, bladflora av alger är det
som förekommer i den processen. Från oorganiska kolkällor (till exempel koldioxid) producerar de
autotrofa mikroorganismerna (algerna) nya cellmaterial, energin får dem från solljuset dem heter
fotosyntetiserande organismer. Bakterier och alger kompletterar varandra bakterierna omvandlar
organiskt material till koldioxid och det kan algerna använda till att producera nya alger och syre,
bakterierna använda de döda algerna. Kiselalger dem är stavformade, färglösa och dem är omgivna
av ett kiselskal. Grönalger är gröna och runda
Bakterier
Bakterier är väldigt små och man måste använda ett mikroskop med mycket förstoring för att kunna
se dem, dem vanligaste bakterierna är runda och stavformade exempel på några är Kock bakterier,
Spirill, Filament, spiroket med flera. Det finns bakterier som kan leva utan syre medans andra måste
ha syre, giftiga ämnen kan vissa bakterier omsätta medans andra bakterier dör då och vissa kan leva
helt utan organiskmaterial, dem gör som växter och tar tillgodo kol ur luften. Bakteriers
fortplantning sker genom celldelning, den så kallade generationstiden (den tid det tar för en
bakteriepopulation att fördubbla sig) kan var mycket kort, ner till 20 minuter, vid mycket
gynnsamma förhållanden t ex i ett laboratorium. I naturliga omständigheter förökar de sig mycket
långsammare. Bakterier som framkallar sjukdomar växer bäst vid 37 grader. De bakterier som
använder organiskt kol för cellbyggnaden heter Heterotrofer. De bakterier som tar icke organiskt kol
från koldioxid kallas för autotrofer. Både heterotrofer och autotrofer utnyttjas i aktivslamprocessen.
Byggstenar som bakterier behöver för sin tillväxt är bl a syre, fosfor, kväve och kol, men dem har
ingen betydelse för reningsprocessen.
Arkeer
Det är väldigt svårt att skilja på arkeer och bakterier i ett mikroskåp, men det är väldigt stor skillnad
i arvsmassan. Dem är väldigt tåliga mot temperaturer, pH och salthalt och dem tillverkar metangas
vid rötningsprocessen av slam.
Virus
Virus är väldigt små 0,1µm, dem är värdspecifika, parasiterna tvingar sig in i värdcellen och gör så
att dem får tillverka tusentals nya virus som i sin tur infekterar närliggande celler, alla levande
72
organismer växter, djur människor kan infekteras av virus då kallas det för virussjukdomar, om
bakterier blir infekterade av virus kallas det för bakteriofager. Virus kan orsaka till exempel
mutationer och fågelinfluensan.
Mikroorganismers levnadsbetingelser
Eftersom det finns många olika typer av mikroorganismer finns det även många olika typer av krav
som organismerna har för att kunna föröka sig. De fyra viktigaste levnadsbetingelserna som
påverkar mikrobiell tillväxt är:
• Energi/näring.
• pH.
• Temperatur.
• Syre
Energi/näring behöver mikroorganismerna för att överleva, skapa nya celler och organismer. De är
indelade i två grupper beroende på hur de tar upp näring/energi, de är:
• Autotrofa-de bildar biomassa genom att fixera CO2.
• Heterotrofa- tar upp energi/näring genom att oxidera organiska föreningar.
Alla mikroorganismer förökar sig inom olika pH intervall, det optimala pH värdet för att få ut den
effektivaste reningen ligger mellan pH 3-10, optimalt anses vara pH 7. Organismerna delas in i
grupper efter pH värdet de fungerar i, de är:
• Extremt acidofila mellan pH 0-3.
• Acidofila mellan pH 3-5.
• Neutrala pH 5-9.
• Alkalofila mellan pH 8-10.
• Extremt alkalofila pH 11-13.
Mikroorganismerna förökar sig bäst även inom olika temperaturer intervaller, de olika grupperna är:
• Psykofila 0-30 C. Förökningen sker bäst i spannet 20-25 C.
• Mesofila 10-45 C. Förökningen sker bäst i spannet 35-40 C.
• Termofila 40-70 C. Förökningen sker bäst i spannet 55-60 C.
• Extremt termofila 60-85 C. Förökningen sker bäst i spannet 75-80 C.
Mikroorganismerna delas in i grupper beroende på om de behöver syre eller inte för att föröka sig,
de olika grupperna är:
73
• Aeroba-Dessa behöver syre för att kunna andas och för att kunna överleva. Dessa kan
överleva i syrefattig miljö, men de förökar sig inte då.
• Anaeroba-Dessa måste leva i syrefria miljöer för att kunna överleva.
• Fackultativt anaeroba-Dessa kan leva i både miljöer med och utan syre.
Driftproblem kopplade till mikroorganismer
Mikroorganismer kan orsaka stora problem i reningsprocessen på reningsverket, för det mesta
uppstår problemen i sedimenteringen. Det kan dock vara i tidigare steg som mikroorganismerna
orsakar problem. För att slammet ska kunna sedimenteras så ska det finnas en god och fungerande
flockbildning och det beror på sammansättningen av mikroorganismerna. Vid god flockbildning
växer mikroorganismerna i eller ihop med flockarna, om detta inte händer blir organismerna
frisimmande bakterier och försvinner med utgående vatten.
Det är balansen mellan frilevande, slembildande och filamentbildande bakterier som är viktig för att
flockarna ska få goda sedimenteringsegenskaper. Om detta inte sker händer följande i aktiv slam
processen:
Problem Ev. orsak Konsekvens Åtgärd
Diepergerad tillväxt. För få filamentbildande bakterier.Dåliga flockar, som lätt går sönder av pumpning och slamskrapor.
Utgående vatten är grumligt, flockarna sedimenteras inte.
Öka returslamflöde. Öka uttag av överskottslam.
Mickroflockar BOD halten är lägre än SS-halten i inkommande vatten.
Små svaga flockar som lätt slås sönder och orsakar grumligt vatten och lågt SVI1.
Minska luftningen. Justera hastigheten på skrapblad. Pumpa det aktiva slammet varligt.
Flytslam Hög halt nitrat i utgående vatten + lättomsättbara organiska föreningar ger spontan dentrifikation (ger kvävegas) i sedimenteringsbassängen vid lång uppehållstid.
Kvävegasen lyfter slamtäcke till ytan av sedimenteringsbassängen.
Öka slamskrapornas hastighet/tider och retuslampumpning. Sänk slamåldern. Skrapa av flytslammet och återför det till luftningen. Slå sönder flytslammet med vattenspolning. Optimera BOD reningen i luftningsbassängerna.
Viskös slamsvällning.
Stor produktion av extracellulösa
Dålig sedimentering, slam i utgående vatten.
Tillsätt oxiderande ämnen ex klor.
74
polymerer. Oftast i reningsverk som behandlar industrivatten med låg fosfor- och kvävehalt, sk BOD rening.
Tillsätt flockningsmedel/tyngande medel.
Filamentös slamsvällning.
Hög halt av filamentbildande bakterier som sammanbinder flocker eller skapar flockar med hålrum.Oftast i verk med biologisk kväve- och fosforrening.
Högt SVI och ibland slamflykt, dock klar vattenfas.
Undvik stegbeskickning. Minska slam i luftningsbassäng. Öka omrörning i luftningsbassängen. Tillsätt desinfektionsmedel i returslammet. Tillsätt flockningsmedel /tyngande medel. Sätt in en selektor i början av aktiv slam bassängen.
skumning Hydrofoba, skumbildande bakterier.
Stabilt skum på ytan av bassängen, slam i utgående vatten, skumning i rätkammaren. Hälsofarligt eftersom skummet avger aerosoler, som innehåller mikroorganismer.
För att förhindra slamsvällning och skumning, kan följande åtgärder sättas in mot hög filamenthalt:
I reningsverk med kväve/fosfor avskiljning:
• Minska slamåldern och öka eller minska luftning.
• Tillsätta substanser som hämmar filamentbildande bakterierna, ex väteperoxid, ozon, klor
och poly-aluminiumklorid.
I reningsverk utan kväve/fosfor avskiljning:
• Sätta in en selektor med ett mindre denitrifikationssteg.
• Säkerställa att inga sulfider kommer ut från försedimenteringen.
• Minska inkommande fett i reningsverket.
75
Reningen kan övervakas med tester som visar slammets slamvolymindex (SVI1), genom detta kan
man få fram slammets sedimenteringsegenskaper. Om SVI1 ligger över 150 ml/g brukar det indikera
slamsvällning.
Vanligare blir att mikroskopera slammet på reningsverket, det för att se slammets filamenthalt.
Detta gör endast för att se ev. Förändringar och bedöms efter en skala från 0-6 och ger ett värde på
filamenten kvalitén i flockarna.
Resistens problem
Problem med antibiotikaresistens i världen har de senaste åren ökat markant, alarmerande rapporter
om antibiotikaresistens mot olika bakteriestammar är ett hett ämne inom medicin som diskuteras
dagligen i media. Det som händer när en bakterie blir resistent är att bakterien blir resistent mot ett
eller flera antibiotika som det tidigare har varit känsligt för. Anledningen till att detta uppkommer är
att antibiotikan har felanvänds eller överkonsumeras. Konsekvenserna som blir av detta är att vissa
bakterier inte kan behandlas och gör att människor får utså onödigt lidande och ev avlida av
bakterierna. I hela världen görs det försök att hindra att antibiotikaresistensen ska breda ut sig,
nedan listas några åtgärder:
• Arbete för att minska behov av antibiotika genom att förebygga infektioner.
• Reglering av användning av antibiotika, behandling sätts bara in när det verkligen behövs.
Sverige har de senast åren gått ut med att vi kommer att tillämpa en hårdare antibiotika användning.
• Förhindrande av smittspridning i samhällen. I denna punkt är avloppsrening viktig,för att
inte sprida bakterier i samhället, framför allt i de länder som benämns som U-länder. I Sverige kan
man se en ökad användning av handsprit, tom på förskolenivå.
76
Slutsats
Efter denna projektrapport har vi studerat både grunderna i dricksvattenteknik och reningsteknik,
först nu börjar vi se helheten av de stora processerna som vårat vatten genomgår för att vi ska kunna
använda det i vår vardag och för att avloppsvatten ska kunna släppas tillbaka i recipienten. Trots att
reningstekniken är en mer komplicerad process än dricksvattentekniken, så har vi fått den
uppfattningen att det inte finns lika höga krav på det renade vattnet som dricksvatten. Dock ser det
ut som att det under de kommande åren kommer ställas högre krav på det renade vattnet, Sverige
fick en erinran av EU då vi inte följde de krav på kväve rening som var lagstadgade. Det har nu
påbörjats ett arbeta på många reningsverk för att klara de krav som ställs. Inom området
mikrobiologi har de senaste åren varit ett hårt arbeta att kartlägga och framförallt motarbeta den
antibiotika resistens som utbreder sig i världen, i Sverige har vi klarat oss ganska bra pga av hårda
restriktioner inom bla sjukvården. Sverige har en stark ställning inom bla EU som stor
kunskapsbank för hur man arbetar mot att antiobiotika resistens uppstår. Detta är ett område som
antagligen kommer att vara betydande de kommande generationer och som vi som blivande vatten
och miljö tekniker kommer att arbeta med när vi är utexaminerade.
77
Källförteckning Avloppsteknik 1 Svenskt vatten.
Avloppsteknik 2 Reningsprocessen, Svenskt vatten.
Avloppsteknik 3 Slamhantering, Svenskt vatten.
Tillämpad reglerteknik och mikrobiologi i kommunala reningsverk, Svenskt vatten.
Konsten att rena vatten, Kemira.
Www.socialstyrelsen.se
http://www.kemira.com/regions/sweden/se/media/brochures/Documents/Inblandning.pdf
www.naturvardsverket.se
Källa: http://vav.griffel.net/filer/VA-Forsk_2002-2.pdf