1

RévolutionDans le pays et le temps

Detta är en folkets tidning, för folket, åt folket,med folket. Tidningen är för dem som tror på revolutionen i dess renaste form.

Tändstickorna som tände revolutionens glödAlla idéer har en bakgrund, en historia, en förorsak, revolutionens idéer har många. Vad dessa är ämnar jag förklara efter förmåga.

En förundring gentlemän såväl som plebejer har haft angående revolutionen är varför denna startad just i Frankrike, detta är något jag

ämnar förklara; ty genom att göra detta kan jag även ge ett direktiv som förhindrar förrädiska tyranner som Bonaparte från att svika de ideal vi håller kärt även i andra länder som blivit upplysta i värdet av det starka statssystem vi talar för.

Alla lite äldre herrar minns nog väl sjuårs-krigets slut, ty det var ett väldigt blodigt och stort krig, orsa-kat till stor del av de inblandade ländernas trångsynt-het och konservatism. Sjuårs-kriget slutade officiellt med Parisfreden som slöts 1763 i enlighet med den gamla kalendern. Vägen mot revolutionen är onek-ligen en väg alla världens nationer till slut kommer gå, att Frankrike var första landet att göra detta förekommer för mig dock inte som någon större överraskning. Egentligen alla de inblandade länderna i Sjuårs-kriget påverkades ekonomiskt väldigt nega-tivt; Storbritannien tvingades sälja av stora delar av sin armé, höja skatterna samt ta lån, Preussen spen-derade i princip hela sin statskassa och tömde sitt redan befolkningsglesa land en märkbar nivå, dessa två länder var då de vi idag betraktar som vinnare av detta krig.

Om vinnarna av ett krig påverkasså pass negativt som nu är det ganska logiskt att anta att Frankrike som förlorare skulle påverkas mer; detta är helt kor-rekt. Förutom att Frankrike precis som Storbritan-nien och Preussen tömde sin statkassa samt tog lån tvingades landet även att ge upp kolonier som i olika mängd bidragit till ekonomin. Några av de viktigare provinserna var då Kanada, Tobago samt Dominica. Detta tillsammans med den tomma statskassan innebär då uppenbart att skatter borde höjas och lyx åtstramas, bara en av dessa saker skedde till någon seriös nivå dock.

Skatter höjdes för plebejer såväl akademiker, såsom det ofta ter sig inom en monarki så straffades folket för dess konungs oansvarighet. Det franska folket stod dock ut med detta, de betalade sina skatter och svalde det förakt och hat de med rätta hade mot sin monark och hans lakejer till adelsmän.

Bara femton år efter faktumet att Sjuårs-kriget slutade blandade sig Frankrike i ännu ett krig, trots att statskassorna fortfarande stod tomma och lånen fortfarande fann sig långt ifrån avbetalda. Detta krig är idag känt som den Amerikanska revolutionen. Detta krig hade i sig viss justifikation då det stod upp mot det monarkiska kolonialsamhället Storbritan-nien, man kan dock detta till trots fråga sig om det verkligen torde ligga på det franska folkets axlar att ge dessa människor dess frihet. För övrigt ledde revo-lutionen inte till några större förändringar vad gäller samhällssystemet denna provins hade. Slaveri förblev en stor del av dess ekonomi och den demokrati de påstår sig ha är till stor del bara till för landets rika markägare, ingen vidare skillnad mot andra länder förutom att dessa män där skulle kallats för adels-män.

För att komma tillbaka till min orginalpoäng; Frank-rike stödde de amerikanska revolutionärerna både finansiellt samt senare även militärt. Detta ledde självklart till enorma kostnader för Frankrike, kost-nader de egentligen inte kunde betala. Förutsägbart nog så var det ännu en gång det franska folket och inte de dekadenta adelsmännen som straffades. Skat-terna höjdes ännu en gång för att påkosta inte bara eftermälet av det dyra kriget, utan även adelns lyx som förblev oförändrad. Förutom detta hjälpte det självklart inte heller att den styrande monarken och hans rådgivare rent utsagt var väldigt inkompetenta. De mesta högre positionerna i Frankrike led egentli-gen av obotlig inkompetens.

2

3

Tändstickorna som tände revolutionens glöd

En inkompetens som existerade framförallt på grund av det sätt de fått dessa positioner. I Frankrike gavs inte höga positioner till de mest kompetenta, utan snarare den rikaste och mest influensiella. Frankrikes högsta maktposition, monarken, ärvde sin makt just bara för att han råkade ha en far som var kung före honom. En kompetent far är inget tecken på en kom-petent son, vilket blir extra tydligt om man studerar kungen vid den här tiden; Louis XVI.

Herrar som Voltaire och Rousseau kan indirekt ses som ledare av revolutionen, trots att ingen av dem levde för att se revolutionens flamma sprida sig över Frankrike.

Voltaire för att han stödde inviduella friheter, religionsfrihet och reformer av franska institutioner samt Rousseau för hans färgstarka kritik mot religion och den katolska kyrkan. Båda dessa herrar kritiserade flitigt de franska institutionerna samt den katolska kyrkans korruption, detta är tankar som revolution har anammat och som vi ser som en del av våra grund ideal.

Precis som ett glas som rinner över när man häller i för mycket vatten så rann nu Frankrike över, det rann över av folkets frustrationer och beklagelser. Det franska folket insåg nu äntligen att man inte kan vänta på förändring, nej, det måste ske snabbt och om nödvändigt våldsamt! Voltaire må ha haft rätt om mycket, men hans tanke att endast en upp-lyst despot kan åstadkomma förändring var felaktig och troligen inte mer än ett spår av den tid han var uppväxt i.Folk började högjutt protestera mot det övre skicktet samt de priviligier de hade. Vissa vägrade helt att

betala skatt och svarade våldsamt på tvångsförsök till detta. Paris blev en ständig skådeplats för i många fall våldsamma möten mellan kungens lakejer till solda-ter samt det frustrerade folk. Detta eskalerade till slut till vad vi kallar revolutio-nens officiella startpunk, stormingen av Bastiljen. Denna stormingen hade både ett symboliskt och ett praktiskt syfte, det franska folket hade som ett mot-svar mot kungen inhyrande av utländska soldater skapat en fokllig milis. Detta var dock en milis som saknade krut och kulor, två resurser som skulle kom-ma väldigt viktiga om dessa utländska soldater sattes i spel mot folket. Krut och kulor var något Bastiljen hade stående i sina lager.

Bastiljen var en symbol för förtryck och monarki, för dekadens och inkompetens, för mer eller mindre allt revolutionen kom att opponera sig mot. Dessa två faktorer tillsammans ledde till slut till att runt 12000 revolutionärer samlade sig utanför Bastiljen och krävde fortets kapitulation och utlämning av resurser.

Kommendanten som ansvarade för garrisonen gick med på förhandlingar men vägrade att gå på med på någon av förhandlingspunkterna, folket genomskå-

dade till slut detta och stormade fortet. Över 100 olycksam-ma revolutionärer stupade i stormning-

en, dock inte förgäves. Stormingen lyckades, mili-sen hade fått sitt krut och sina kulor, revolutionens stubin var tänd.

För folkets väl! Karl Franz Lange

- En kompetent far är inget tecken på en kompetent son -

3

En första historia från

Jag går längst gatorna vid Bastiljen ännu en gång och ser upp mot det vi en gång övertog. Jag ser ut längs gatorna och ser ut på folket runt mig och

minns ännu den dagen som av den gamla kalendern kallas för 14 Juli 1789.

Jag tänker tillbaka på tiden innan, då vi satt på ölschapp runt om i Paris och diskuterade de revolutionära ideal som senare perverterades och förrådes av Bonaparte. Jag minns hur vi talade om adelns fästen och hur vi skulle riva ner dem, ett av de som kom på tal oftast var Bastiljen. Jag minns hur vi alla tillsammans planerade slagtaktik, jag minns hur de latliggare vi hade bland oss skylde vår passivitet på avsaknaden av vapen.

Jag minns också den dagen vi tog Les Invalides och fick våra vapen. Eftersom vi varken hade krut eller kulor till våra vapen så var man tvungen att ta det man hade. Jag minns den dagen som igår då jag var här på samma gator men istället för att se dagdrivare, horor och tiggare, så såg man högafflar, facklor, nävar och påkar ifrån 12 000 män som skrek ut sitt miss-nöje mot förtryckarna.

De var alla redo att betala priset av revolutionen, de var vid insikten att det är bättre att dö i revolutionen än att svälta ihjäl på gatan. Vi hade ytterst få muskö-ter, men inga vapen kan stoppa ett enat folk. Vi slog oss in i Bastiljen och tog över det som av all rätt var vårt. Vi gjorde det som ett tecken till förtryckarna att inget kunde stoppa revolutionen, inte ens förtryckar-nas högborg Bastilljen kunde hålla oss ute.

Vi slog oss in även för att rädda våra bröder som var fångade och torterades där inne, men när vi kom in var dem flyttade. Allt vi fann var ett fåtal tjuvar och dårar som satt tillsammans vid förtryckarnas bord och mådde gott. Som de ynkryggar de var så flydde guvernör Bernard-René de Launay och hans tolv

överlevande soldater, likt råttor trängde de sig längre och längre in i fästningen. Till sist så insåg dem sin egen förlust och ville för-handla sig till att få gå fria och i utbyte skulle de ge upp bastilljen. Men vi viste alla att bastilljen redan var vår och övertagningen var redan vunnen. Så på deras väg ut så sköts dem ner och vi tog deras liv som pris för allt de tvingat folket genomlida.

Så när jag går längst dessa gator ännu en gång så känner jag en stark stolthet för det vi genomfört, jag känner samma känsla som den dagen. En känsla av kämpaglöd och ilska, men ilskan denna gång kom-mer tyvärr igen från av att vi återigen har en tyrann ovan oss som vill styra vårt vackra land. Vi må vara på år XX, men vi är tillbaka på samma nivå nu som vi var då innan den sanna kalendern infördes. Den enda skillnaden är att tyrannen denna gång kom från oss. Ja, ynkryggen Bonaparte som en gång var en av oss högg oss i ryggen och har nu blivit en av dem.

Han har infört det gamla förruttnade systemet vi tog första steget till att riva den dagen då vi tog över dessa gator, vi har inte fått fullfölja revolutionen än. Men vår tid skall komma om vi bara fortsätter vår kamp och slår oss fria även från denna tyrann. Det är av just denna anledning jag ännu en gång vandrar längst dessa gator för att få tillbaka den glöd jag hade och känna den kraft vi inte bara hade då utan har även idag. Denna kamp kommer inte utkämpas av mig eller min generation, utan kommer nu lämnas till de som ännu har styrka i kroppen. Så med detta vill jag uppmana er unga herrar att ännu en gång gå till era skjul och greppa de vapen ni har för vårt land ska ännu en gång bli vårt!

Folkets land åt landets folk! Jean-Eugen Lafleur

RevolutionenJean-Eugene berättar flitigt hur han tillsammans med sina kamrater stormade Bastiljen och tände revolutionens stubin

4

5

Voltaire och andra franska filosofer i hans samtid hade gemensamt att de såg på världen väldigt rationellt och framstegsvänligt.

Han hade en väldigt newtonisk syn på vetenskap och argumenterade för att metafysik helt skulle uteslutas från seriös vetenskap. I hans mening var det rationellt att i forsknings sammanhang endast räkna in den empiriska faktan. Voltaire såg vetenskap som något spännande, något som borde främjas. Han såg sig själv som både filosof och vetenskapsman. En annan av revolutionens fäder, Rousseau, hade en helt annan bild. Rousseau skrev i sin essä (Discours sur les sciences et les arts) att civilisationen haft en pågående destruktiv prägel på mänskligheten. Han använder i denna essä exempel som Antika- Egypten samt Grekland för att argumentera för sin sak. Antika Egyptens fall har enligt honom en stark korrelation till det ökade främjandet av filosofi och vetenskap. Antikens Grekland ska enligt honom i grunden varit byggd på hjältelika värderingar, men i takt med vetenskapens främjande gått mot ett samhälle byggd på pengar och lyx.

Han såg inte de vetenskapliga utvecklingarna som framsteg, utan snarare som steg mot dekadens och moralens förfall. Rousseau hade en väldigt egen syn på mänsklig natur, men för att förstå denna teori måste vi först undersöka filosofen Hobbes teorier angående detta, eftersom Rousseau skriv mycket av sina teorier som ett svar på Hobbes.

Hobbes beskrev den mänskliga naturen som ”självisk” och argumenterade för att människolivet före civilisation var ”Ensligt, fattigt, hemskt, djuriskt och kort”. Människan agerar enligt honom främst för sin överlevnad, dess naturliga stadie innefattar att konstant försöka sätta sig över människor och därefter vinna fördelar. Han ansåg med detta i åtanke att krig och konflikter var ett naturligt svar på flertal människor som alla försöker förbättra det för sig själva. För att förhindra detta var det enligt honom viktigt med en statsmakt, en kraft som kunde hindra folk från att agera efter sin natur och skapa en värld av konstant konflikt. Hobbes såg det som underförstått att denna statsmakt skulle styras av ett överhuvud, en envåldshärskare. Han beskrev sambandet mellan härskaren och dess undersåtar som ett socialt kontrakt, medborgarna ger makt åt härskaren i gengäld mot att härskaren skyddar dem och förhindrar de konflikter som annars så naturligt skulle uppstå.

Rousseau, i skarp kontrast till Hobbes; såg samhället som det korrumperande. Han såg mänsklig natur som oskyldig. Det var samhället som korrumperade människan. Rousseau ansåg att den naturliga människan inte var en ond varelse som behövde kopplas av en stat, den var en lycklig varelse som levde utanför lyx, pengar, ambitioner och annat som historiskt motiverat folk till onda dåd. Inget av den brutalitet och konfliktsökande Hobbes nämner i sina teorier finns att finna i vad Rousseau sade. Rousseau till skillnad från både Hobbes samt diverse filosofer i hans samtid skilde sig drastiskt i att han uppmanade människor att följa sitt samvete före sitt förnuft. Förnuftet var i hans mening en av de saker som tillsammans med samhället kunde leda en människa på villospår och leda till onda handlingar som i hans mening i grunden var helt onaturliga.

För folkets väl! Karl Franz Lange

Rousseau En far till revolutionen

5

Medicinskåpet

Ett problem har stått framför folket i flera generationer nu. Vi har sett familj och vänner försvinna till denna eviga förbannelse

jag pratar om smittkoppor och för ett tag sedan upptäcktes lösningen, den är beprövad vid flertal tillfällen och har alltid fungerat.

Det må låta märkligt men det är bevisat att fungera då en läkare i England vid namnet Edward Jenner upptäckte efter att ha diskuterat med en bonde att de av bondens kor som hade utsatts för kokoppor aldrig hade drabbats av smittkopporna.

Efter att ha diskuterat med flera bönder så upptäckte han att bönderna i allmänhet tyckte att det var eftersökt för korna att få kokoppor då sjukdomen hade en ytterst låg dödlighet. Korna fick efter det aldrig smittkoppor och det var då Edward Jenner fick iden att ge kokoppor till ett barn för att se ifall barnet då skulle motstå smittkoppor.

Jenner tog två små doser ifrån en mjölkko av kokoppor och fick in i sin sons blodomlopp igenom att hälla en vätska med smittan i två knivsår på kroppen på hans son. Senare blev hans son sjuk i kokoppor men efter hans tillfriskning så blev han immun mot smittkopporna.

Med detta har vi nu funnit lösningen och inte längre ska vi behöva förlita oss på örtblandningarna ifrån byns medicinkäring. Nu har vi lösningen och det må låta märkligt men se bara till att era barn vid en ålder av 3 år smittas av kokoppor så kommer dom aldrig behöva dö i smittkopporna.

Det är lösningen till folkets plågor och en av revolutionens motståndare för nu kommer vi få ett slagkraftigt friskt folk som kan slå sig fria och ta tillbaka makten.

Folkets land åt landets folk! Jean-Eugen Lafleur

Smittkoppor lösningen är kommen

vetenskapliga sidan

Vetenskaplig artikel

6

7

Medicinskåpetfolkets sida

Sluta försöka motbevisa den humoralpatologiska läran!

Sedan urminnes tider så har all läkarkonst baserats på just detta, balans mellan de fyra kroppsvätskorna. Det är en konst som vi har

vetat om sedan urminnes tider och den har alltid fungerat för oss men nu på sista tiden har några fina doktorer tittat ner från sina höga hästar och påstått denna lära felaktig. En lära som inte någon lyckats motbevisa på hundratals år, som hela sjukvården är baserad på! Skulle den vara fel? Detta är bara struntprat ifrån några uppblåsta doktorer som vill få vara relevanta för något. Det är ju tydligt att dom alla har ett överflöde av slem med tanke på deras flegmatiska temperament, ja ge dom en ordentlig åderlåtning så dom kan komma till sina sinnen. Jag kan säga att jag och min familj har alltid satt vår tillit till byns läkeman, som är en man med en djup kunskap i den humorapatologiska läran och han har behandlat hela vår by efter det och vi mår alla bra. Jag menar dessa plebejer till läkare ifrågasätter en självklarhet, dumheter är vad det är!

Inskickat ifrån smeden Bertie

Homeopati Den nya tidens läkekonst

För lite mer än tjugo år sen uppfanns något revolutionerande, homeopatin.Denna läkekonst har lovsjungits och även

hatats av många, men jag har nu själv fått bekräftelse att denna läkekonst fungerar. Läkekonsten, om du inte vet vad den innebär, går ut på att sjukdom som ger vissa symptom kan botas av att häva i sig substanser som i en frisk person ger samma symptom. Kanske är det svårt att tro att en sådan sak faktiskt skulle kunna funka, men jag har bevis!Michel, sonen min, ådrog sig förkylning och feber till den nivån att jag oroade mig för hans liv. Läkaren jag gick till åderlät honom och berättade för mig att att det nu låg i guds händer. Jag tänkte självklart genast ”Åt fanders med det!” och gick till min gode vän Pierre som berättade för mig om en alternativ läkekonst från England, homeopatin. Jag begav mig genast med sonen till Toulouse där av Pierre fick veta att det fanns en läkare som utövade denna läkekonst. Läkaren gav sonen min en lök att äta och förklarade att löken i detta fall skulle kunna bidra till sonens tillfrisknande eftersom lök i en frisk person ofta frambringar tårar och en irriterad näsa. Under sju dagar gav jag sonen en lök att äta var tredje timme och tro det eller inte, men han botades!Sjukdomen försvann och sonen min överlevde! Det vi idag kallar modern läkekonst är ett skämt, räds icke homeopati, den kan rädda era liv! Inskickat av torgutropare Gaston

Insändare

7

När nu den största armén världen skådat marcherat ut från Polen och in i Ryssland finner jag det viktigt att förklara exakt varför

detta sker. Tyrannen Bonapartes ambition att bli Europas härskare spelar definitivt in, dock finns det självklart andra, officiella skäl. En stor faktor många lärda män pekar på har sin bas i Polen, där både Ryssland och Frankrike har ett uttryckt intresse.Frankrike som via vassalstaten Storhertigdömet Warszawa har det polska folket under sig kan lätt från denna plats inleda en framgångsrik offensiv mot både St Petersburg och Moskva.

Ryssland som självklart trots sin allians med Frankrike oroade sig sägs ha planerat en offensiv mot Polen, något som Frankrike reagerade på med en egen offensiv, en offensiv som de ämnar slå ut Ryssland som fransk motvikt i Europa. I och med att tyrannens armeér nu knackar på den ryska dörren genom Polen samt strider mot de modiga spanska partisanerna i Spanien anser jag det vara ett ypperligt tillfälle att diskutera den nya tidens krigsföring vi fått se genom hela Europa. Krigsföringen har avsevärt förändrats, nya taktiker och strategier har utvecklats och traditionella generaler har gått med förlust trots pålitliga och beprövade krigskonster. En av de viktigaste sakerna att förstå med den nya sortens krigsföring är storleken, nationer för idag krig med arméer så pass stora att bara en sida av ett slag skulle kunna fylla upp båda sidorna av ett slag för 40 år sedan. Skälet till beror på en idé nationer idag rättar sig efter.

Denna idé kallas värnplikt och innebär att vanliga medborgare får något slags skyldighet att försvara landet samt tjänstgöra i armén så fort det behagar ledarna. Olyckligt nog för Europas stackars plebejer har det på senaste tiden behagat ledarna, ofta och väll. Värnplikt i sig är inget negativt, att försvara sin nation eller sina värderingar är tappert och hjältemodigt samt något vi alla borde göra om det blir relevant. Däremot är det inte acceptabelt när en Tyrann som Bonaparte utnyttjar denna idé för att tvinga in kanonmat till sina aggresiva och förkastliga krig.

Krig som leds av pösiga adelsherrar som äter sufflé och åker vagn, medan folket dör leriga, skitiga och ensamma på ett fält av blod, stål och död. Kort och gott så utnyttjar Tyrannen och Europas andra ledare värnplikten för att tvinga in oskyldiga män i krig som endast gäller deras personliga intressen. Varför ska exempelviss Fransmän slåss och dö i Ryssland endast för att Bonaparte ska kunna hålla ett hårt tag runt Polen? Kanske vore detta acceptabelt om Bonaparte aldrig svikit sin roll som revolutionär general och avsatt regeringen. Kanske vore detta acceptabelt om han på order av det franska folket stred för Polens chanser till en stat byggd på revolutionära ideal. För att komma tillbaka till militärtaktik vill jag nämna något som haft stor påverkan på Bonapartes vinster i många av de slag han än så länge utkämpat. Lite enkelt kan man dividera en stridsklar armé i fyra delar under ett slag, vänsterflanken, högerflanken, centern och reserverna.

Invasionen av Ryssland visar på den nya tidens krigskonstKarl Franz Lange beskriver med sin bakgrund inom preussiska militären samt sina studier inom militär teori hur krigskonsten ändrats från vad som länge varit tradionellt. Både strategiska och taktiska exmepel ges för att på ett smältbart sätt demonstrera de skillnader vi kan se inom militär teori.

8

9

Invasionen av Ryssland visar på den nya tidens krigskonst

Vänsterflanken, högerflanken och centern är dem som vid slagets början befinner sig vid fronten. Vänster- samt högerflanken uppgör som namnet antyder frontens sidor medan centern som även dess namn antyder består av soldaterna i mitten av fronten. Reserverna är aldrig i aktiv strid i början av slaget, dessa befinner sig en bit bakom fronten och får vid behov order att förstärka antingen vänsterflanken, högerflanken eller centern. Förstärkingen från reserver kan antigen handla om att hindra en hårt utsatt del att förfalla eller handla om att sätta extra press mot en fiendesektion man tros kunna krossa. Bonapartes taktik med all denna information i åtanke var att helt gå in för en fiendesektion, gå fullt ut och krossa den i grunden. Han kunde till exempel i ett slag välja att tunna ut vänster- och högerflankern avsevärt för att istället ha en väldigt stark center.

Den starka centern fick då i uppgift att lägga extremt med press mot fiendecentern, samtidigt som förstärkningar från reserverna konstant skickades in. Viktigt för sammanhänger är att vi också nämner tyrannens strategiska person, eftersom denna enligt många haft en större påverkan på Frankrikes vinster än hans taktiska person.

Tyrannen har än så länge haft som mål och plan att alltid skära av fiendearmén vid deras kommunikation och förödenheters linjer. Detta innebär då alltså att hans armér blockerar av fiendearmén från både mat och information, vilket tvingar dem till att antingen marchera till batalj på tyrannens villkor, eller helt enkelt retirera och försöka nå tillbaka till säkra positioner på annat sätt.

Han har också haft som yttersta strategi att i alla lägen framförallt slå ut fiendens armér, detta till och med hellre än att manövrera sig till strategiska städer.

Den här strategin har lett till att tyrannen vid flertal tillfällen plockat åt sig snabba vinster i krig genom att tidigt förinta fiendens armér och sluta fred på förmånliga villkor p.g.a. det strategiska läge hans armé sattes sig i när fiendearmén förstördes. Före tyrannen var det mycket vanligare bland fältherrar att man oparallet från fiendearmén gick mot städer och fästen med strategiskt värde och så länge som möjligt undervek avgörande slag.

För folkets väll! Karl Franz Lange

9

Jag heter Pierre Arouet, korpral i franska armén första kåren under Davout. Jag tog tjänst i armén 1798 och har sen dess tjänstgjort i olika linjeregementen. Under dessa år har jag tjänstgjort i över fem kampanjer och aldrig supit när det varit otillåtet, aldrig lämnat min post eller sviktat i strid, aldrig olovligt plundrat eller fraterniserat, aldrig grälat med mitt befäl eller varit sen till uppställning samt aldrig tvekat att utföra den order jag fått. Trots detta har jag aldrig erbjudits befordran eller förflyttning till ett ryktbart regemente. Varför kan man fråga sig? Varför har inte jag som många andra fått äran att tjäna landet i det kejserliga gardet? Jo, det ska jag berätta! Det beror på något så simpelt som min längd och hållning. Gardet kräver förutom tio års tjänst och minst två kampanjer bakom sig att man stämmer överens med ett par kroppsliga krav. Detta har jag fått veta är för att gardet ska vara konsekvent, men sanningen är att de bara önskar se bra ut på parader! Den största delen av armén består inte av långa skönheter med kurviga mustascher och vita händer. Nej, den består av barska, härdade och starka män som mig, män som kämpat och sårats, män som utstått flertal kavallerichocker och överlevt! Gardet borde representeras av dessa män, sådana som mig! Det är vi som borde fylla upp gardets led, vi som inte bara drabbats av flertal bataljer och slag, utan som även drabbats av korthet, fulhet eller ful hållning. Kejsaren som själv skapade Code Napoléon (dokumentet som lovar att positioner ska ges efter kompetens och inte medfödda privilege) borde ju faktiskt följa det han själv skrev. Jag har tjänat mitt land i fjorton år och har trots detta inte tillåtelse att växa ut en acceptabel mustasch, den äran reserveras till de ”ryktbara” regementena.Jag har en familj, en fru, två söner, två döttrar samt

en far och mor jag behöver försörja. Detta måste jag göra på den ynkliga lön jag haft nästan oförändrad i fjorton år! Fjorton år av en lön som inte räcker till annat än att hålla min familj måttligt mätt. I gardet får de äta gott varenda dag och får en lön som ganska kraftigt står över min, om de inte tänker befordra mig för min enorma erfarenhet, tapperhet och handfasthet kan de väl i alla fall göra det för ren barmhärtighet mot min stackars familj?Gardet behöver ändras, det finns idag som ett bevis på att kejsaren trots vad han själv påstår inte på något sätt följer de revolutionära ideal vi håller kärt!

Brev mellan klasserFölj en spännande brevväxling mellan korpral Arouet och brigadgeneral Bellerose där korpralen vädjar till generalen om befordran. Generalen visar med sitt svar sin sanna sida och avslöjar den pösighet och oförståelse som vi anser vara så genomgående inom den franska arméns högre led. Brev från korpral Arouet som vädjar till Brigadgenral Bellerose

Brigadgeneral Bellerose svar på korpral Arouets vädjanVäldigt färgstark text korpralen skrivit, sannerligen väldigt färgstark. Den är dock i grunden inkorrekt, det stämmer mycket väl att gardet kräver tio års tjänst i armén samt minst två kampanjer. Korpralen talar dock strunt vad gäller påstådda längdkrav och anstiftningar till att gardet skulle vara paraddockor och inte veta sin väg runt ett slagfält. Det finns män i gardet som tjänstgjort längre och troligen mer anmärkningsvärt än korpralen, det finns män där som kan ladda och avfyra tre muskötsalvor före en annan man lyckas ladda och avfyra ett. Det må stämma att gardet generellt är längre än soldater i andra delar av armén, detta beror dock inte på att man på något sätt skulle välja ut män på grund av dess längd utan snarare för att längre män tenderar att prestera bättre i strid och därmed utmärka sig till den nivån att de ges en plats i gardet. Att korpralen efter fjorton års tjänst ännu inte fått en plats vid gardet betyder helt enkelt att han inte utmärkt sig. Gardet är inte intresserat av soldater som följer flödet och inte ger mer än vad han måste i strid.

10

11

Gardet kräver män som alltid ger sitt yttersta, män som söker strid och inte backar för varken artillerield eller infanterield. Om nu korpralen vill få en position vid gardet föreslår jag att han börjar lägga manken till och visar sin tapperhet i strid. Om han lyckas få en rekommendation som beskriver en bedrift i strid lovar jag att personligen se till att detta brev går igenom rätta kanalerna och bedöms av gardets befälhavare. Fram till dess föreslår jag att korpralen slutar uttala sig om sådant han inte begriper och istället fokuserar på den kampanj vi nu har framför oss.

Denna brevväxling råkade jag komma över vid Stralsunds fäste där den utmarscherande garnisonen glömde kvar en mängd saker, bland annat då dessa två brev. jag valde att inkludera dem i tidningen eftersom jag anser att de i väldig klartext visar hur pompöst och traditionellt armén styrs under Bonaparte, mannen som säger sig vara mot privilegier och traditionella värderingar. Jag gjorde själv i många år tjänst i den preussiska armén och känner enorm sympati med denna herre. Jag tjänstgjorde i tre år och kände mig bara efter detta enormt utsliten, härdad samt nedtryckt. Under dessa tre år fick jag utstå batalj, hunger, kyla och död. Föreställ er detta i fjorton år! Att leva i ständigt i dessa förhållanden samtidigt som man tvingas oroa sig för sin familj där hemma som knappt kan livnära sig på din enkla lön. Denna korpral Pierre har alltså då jobbat i fjorton år utan förändring eller egentlig belöning. Jag har själv flertal människor jag brukade kalla för vänner som börjat sina karriär som stabsadjutanter, alltså då helt utan föregående erfarenhet. Denna man som stridit och sårats i fjorton år har inte ens fått en officers position, är det här verkligen rättvisa? Är det här den rättvisa Bonaparte påstår att han skapat? Ja, det verkar tämligen som det. Det verkar också som att någon skulle behöva lära denna herre vad rättvisa egentligen är, för det vet han då verkligen inte själv.

För folkets väl! Karl Franz Lange

Redaktionens kommentar och åsikter angående den föregående brevväxlingen

Porträtt på Brigadgeneral Bellerose, målat av Pelé Lacroix

11

Kyrkan våldtar vårt land på order av Bonaparte

I denna artikel så drar vi av slöjan från kyrkans sanna intentioner och vi lyfter upp ett fåtal av deras grymma brott i dagsljus. Vi visar även upp vem som gör det möjligt för kyrkan att ännu en gång förtrycka oss, folket.

I alla tider har vi sett kyrkan lura och råna vår befolkning och tvinga dom i underkastelse. Präster och munkar lever som parasiter på våra

ryggar. De super och horar runt samtidigt som de försöker ge ett sken av helighet som aldrig funnits. De lever av folkets pengar, de mördar och rånar. Under revolutionen så lyckades vi störta dem och bryta oss fria från deras religiösa bojor. Vi tog vårt vett till rätta och insåg att spökhistorier om straff, skräck och ett wv men under revolutionen så kom kunskapen till folket och vi insåg att även kyrkan ska dömas som de tjuvar de är. En tjuv är alltid en tjuv, biskop eller ej, han ska möta giljotinen likadant och vi tillsammans slog oss loss från kyrkans hot för att vi insåg att denna skurkens pistol aldrig varit laddad. Vi bröt oss fria från biskopar och påve och vi skapade en ny kalender baserad på logik och kunskap istället för kyrkans ”hittepå” och spökhistorier. Vi bröt oss fria och levde fritt från de kyrkliga översittarna men nu ser vi att en översittare lockar till sig flera för nu har förtryckaren Bonaparte tagit påven som sin knähund.

De har utarbetat sina system för att trycka tillbaka det fria folket och vi ser tyvärr att de nu verkar ha lyckats slå oss tillbaka till den gamla tiden. En gång fick vi in ett brev från danneman Gaylord,

en far ifrån Riquewihr, där han berättar att hans 14 år unga dotter kom hem gråtandes och blödandes och med blåmärken över hela kroppen efter blivit kallad till bikt hos stadens präst. Hon berättade senare för sin far om vad som hänt.

Prästen satt inte och väntade för någon bikt utan han slog henne sanslöst och våldtog henne. Gaylord stormade då ut i ilska för att ställa prästen mot väggen om detta men det Gaylord fick var ingen rätt och prästen fick inget straff. Istället så sattes Gaylord i skamstocken i ett helt dygn. Gaylord fick senare reda på att han inte var ensam om detta då en vecka senare även stadens hovslagare satt i skamstocken. Den enda skillnaden var att hovslagaren enbart har en gosse på ringa 12 år som kom hem på samma sätt som Gaylords dotter. Vad stadens folk än sa så var det straffet och plågan de fick. De tvingades inse att de var tillbaka i sina bojor. Under kyrkans tjocka lår låg stadens folk hjälplösa ännu en gång. Detta är precis det vi slog ifrån oss under revolutionen men det blir nu mer och mer tydligt att Bonaparte helt har lämnat alla revolutionens tankar bakom sig och nu blivit ännu en i ledet av förtryckare.

Bonaparte verkar inte se något fel i att horkarlar till präster våldtar 12-åriga gossar och sedan straffar folket som påpekar det. Nej, det är tydligt att vi är tillbaka till den kyrka som vi minns.

12

13

Vi kanske har vissa äldre läsare som har hört historier eller till och med vittnat själva hur kyrkan torterade och mördade massiva mängder. Kyrkan brände folk på torgen och slet lemmarna från kroppen av dem som ifrågasatte. Kyrkan har en så lång historia av mord och tortyr att vi inte ens kan se när den började. Allt vi vet är att kyrkan i alla i tider har livnärt sig som parasiter på folket och de har alltid tvingat ner folk under sig och plågat folket. Kyrkan har så länge vi kan minnas försökt lurat folk med sina historier om underkastelse, renhet och vördnad.

De har tvingat in folk under lagar och om folket skulle bryta dessa lagar så skulle de straffas med evig plåga men det räckte inte utan tillgodo på det så skulle man torteras av kyrkan när man ännu var vid liv. Samtidigt som det vanliga folket ska torteras och mördas om de inte följer detta så följer inte de kyrkliga ledarna det själva då det på kyrkans egna inte fanns några straff på att råna, mörda och våldta. Kyrkans egna ledare fick ljuga, hora och supa utan den minsta konsekvens och samtidigt vill de ge sken av en sorts helighet. En helighet som alla de folk som tvingas följa lagarna ska buga sig för och hylla.

Det var just denna kyrka vi slog oss fria ifrån men vi ser att den tar sitt grepp ännu en gång runt vårt vackra land och vi kan nog alla räkna ut hur detta är möjligt.

Det är tyrannen Bonaparte som använder kyrkan som sin tjänare för att trycka ner folket och deras drömmar. En tyrann vill inte ha ett folk med drömmar då en man med ambition och drömmar är svårare att fängsla och ännu svårare att styra. Det är nu upp till varje man i förebar ålder att följa exemplet av danneman Gaylord från Riquewihr och ställa kyrkans män mot väggen för sina brott. Prästen kan sätta en eller två män i skamstocken men han kan aldrig besegra ett enat folk som är villiga att slås för sin frihet.

Folkets land åt landets folk! Jean-Eugen Lafleur

13

De revolutionäras mat och desserter görs inte längre av Marie-Antoine Carême

Under revolutionens dagar så var Carême en av oss. Han levde som en köksgosse på ett billigt stekhus i Paris och vid tio års

ålder blev han övergiven av sina föräldrar (denna inställning verkar tydligen ha gått i arv). Han arbetade ärligt och hårt i utbyte mot mat och husrum men han fick även träning i matlagning då han fascinerades och började studera kockarna och deras talanger. Han började själv experimentera och lärde sig fort konsterna kring sötebröd och desserter av alla dess former. Han fick redan vid en ålder av fjorton år gå i lära hos Sylvain Bailly, som vi vet är och var, en väl respekterad konditor. Där fick han finslipa och fullända sina talanger inom desserter och blev där en man av stora talanger.

Han visste dock ännu sin simpla bakgrund som en övergiven köksgosse. Detta gjorde honom till en av de våra. Carême var en i folket och när han visste att hans kunskaper överskred hans lärares så öppnade han sitt eget konditori Pâtisserie de la rue de la Paix. Där var alla välkomna att förundras över Carêmes skapelser och hans främsta talang var att skapa ståtliga bakelser där hans paradbakelse var pièce montée. Det är en bakelse som ser ut som en kaktus och är gjord på nougat- och pistagemarsipan och spunnet socker. Den är oftast flera fot hög och serveras i en kruka med en bas av nougat för att det ska se ut som den står i en kruka sand eller jord. Sedan gör Carême en kärna av nougat till själva kaktusen och sedan så klär han denna nougat i ett tjockt lager av pistagemarsipan och sedan pryder han denna gröna marsipanyta med spunnet socker så det ser ut som taggar på kaktusen.

Denna skapelse ställde Carême ofta i fönstret till sitt konditori för att fånga de passerande folkets ögon men han gjorde även fler skapelser. Ofta brukade han gå till biblioteket för att läsa om ståtliga historiska byggnader och skrev ner hur de såg ut. Sedan gick han tillbaka till sitt konditori och gjorde bakelser som såg ut som kolossen på Rhodos eller Alexanders mausoleum och detta gjorde att han fort blev känd bland folk. Bakelserna blev något som alla talade om och ni som bor i Paris är nog redan bekanta med detta då det inte var särskilt länge sedan.

Ni vet kanske även då vad som hände sen, för det var inte bara folket på gatorna som talade om

Carêmes ståtligheter. Nej, snart var även tyrannen Bonaparte internerad av denna simpla herre så Bonaparte skickade ut sina tjänare att inhandla några av Carêmes bakverk. Bonaparte tjänare stormade in i Carêmes konditori och bad honom baka det bästa han hade. Carême valde då att skicka ett fåtal av de historiska byggnader han älskade att göra och dessutom en pièce motèe.

Folk säger att Bonaparte inte blev imponerad av Carêmes stordåd eller ätbara kaktusar av marsipan, utan rykten säger att Carême även skickat med en liten simplistisk bakelse han kallade för en sufflé som tydligen var en av Carêmes egna favoriter. Tydligen är det en sorts luftig pudding, men vad det än var så valde då tyrannen Bonaparte att Carême skulle bli hans personliga konditor så att ingen längre kunde få njuta av Carêmes skapelser. Bonaparte ansåg sig som den enda som skulle få trycka ansiktet fullt av Carêmes sötsaker men det var då Marie-Antoine Carême tog steget och blev en förrädare.

Carême kämpade inte emot, han valde att inte skrika ut till tyrannen som ville stjäla hans kunskaper att han var en man av folket och hans skapelser tillhörde folket. Nej, istället så tackade han i underkastelse och valde att gå med som en tjänare till tyrannen Bonaparte. Han valde där bort folket och istället att göda en översittare tills denne blir fet av marsipan och nougat. Jag kan ärligt säga att det är med en stor sorg jag kommer med budskapet till er men vi har nu tappat en man av stor talang ur vårt folk. Han har valt att gå över till förtryckarnas sida så det är nu vi i folket som har ansvaret att inte ens röra en pièce motèe eller försöka efterlikna något av de skapelser som Marie-Antoine Carême gjorde.

Carême och hans verk är nu ett tecken för förtryckarna och det pösiga sätt som hör dem till. Det är nu vårt ansvar att förgöra den kultur som hör översittarna till och nu hör Marie-Antoine Carême och hans bakverk också till den kulturen. Folket plågas under dem, så var du än är och vem du än är så ta ett tydligt avstånd från Marie-Antoine Carême och allt som hör honom till.

folkets land åt landets folkJean-Eugen Lafleur

14

15

Den nya tidens teaterTeatern är inte längre något för aristokrater, den är för alla! Läs om den spännande förändringen som via revolutionen skett inom teatervärlden.

Teater har med revolutionen förändrats avsevärt. För bara 30 år sen var det något endast de rika och priviligierade kunde

underhålla sig med, idag kan du under ett teaterbesök stöta på allt från soldater, kalfaktorer till bagare. Den nya publiken har självklart också ändrat vart och hur teatrar framförs. Istället för att vara något som endast framförs på lyxiga teaterhus och i adelsmäns salonger kan man nu se pjäser i lägenhetshus, på bakgator, i caféer samt till och med utomhus enligt den gamla grekiska modellen. Teater är ofta nu också mer inkluderande, man förväntas som publik ta plats och vid många tillfällen sjunga tillsammans med skådespelarna. Ibland vid större evenemang kan flera tusen män i grupp sjunga och dansa till den pjäs som framförs, ypperligt magnifikt får man säga!I den gamla teatern hade detta aldrig hänt, den var stel och baserad på utfyllda dialoger, publiken skulle där vara tyst och ta in scenerna. Vad är egentligen poängen med detta? Varför inte använda sig av den mångfaldiga publik fylld med intressanta människor man faktiskt har? Nej, den gamla teatern erbjöd då inte mycket. Den nya teatern har också till skillnad från den gamla också ofta budskap, politiska, själsliga eller filosofiska. Den gamla tidens teater sa ingenting, ingenting alls! Den fungerande endast som en inblick i den dekadenta värld den franska aristokratin befann sig. De som ifrågasätter halshuggningen på dessa skurkar borde se en aristokratisk teater tillställning och se om de fortfarande fördömer detta. Den nya teatern har en passion som är obeskrivlig, en passion som leder till att både publik och skådespelare kan brista i gråt i mitten av pjäsen och omfamna varandra i tröst. Den är sensuell och personlig, men ändå allmän och öppen för alla! Alla ni män som för 30 år sedan viftade bort teatern

som aristokratiskt trams borde göra er själva en tjänst och gå på närmaste pjäs. Bara i Paris kan ni under en natt gå från en pjäs till en annan, utan att ens behöva promenera speciellt långt! Var dock beredd på att inte alltid hålla med en teater om dess budskap, teatern är ju som sagt ett forum för åsikter och diskussionen. Om en viss pjäs har ett filosofiskt eller politiskt budskap du inte håller med, skapa din egen pjäs! Skapa din egen pjäs och övertala folk att din teori är den rätta!För er som tillhåller er utanför Frankrike där teatern fortfarande har den aristokratiska roll den en gång hade i Frankrike vill jag säga något: Skapa er egen teater!Visa de aristokratiska svinen att teater är like mycket eran som deras, visa dem sensuell teater, visa dem passionerad teater, visa dem äkta teater!

För folkets väl! Karl Franz Lange

15

Innehåll

2-3. Tändstickorna som tände revolutionens glöd.Ett spännande upplsag om revolutionens ande och dess början.

4. En första historia från revolutionen.Jean-Eugen Lafleur beskriver målande hur han med sina kamrater stormade Bastiljen.

5. Rousseau - En far till revolutionen.En djup men kortfattad insikt in i Rousseaus påverkan på de revolutionära tankarna.

6-7. Medicinskåpet.En samling av texter på ämnet medicin. Sida sju reserverad för Lafluers vetenskapliga text medan sida åtta är för folkets tankar angående hälsa och medicin.

8-9. Invasionen av Ryssland visar på den nya tidens krigskonst.En undersökande text som beskriver och analyserar dagens krigskonst.

10-11. Brev mellan klasser.En brevväxling mellan två helt skilda samhällsklasser.

12-13. Kyrkan våldtar vårt land på order av Bonaparte.Lafluer beskriver den skrämande om den skrämmande verkligheten som är den katolska kyrkan.

14. De revolutionäras mat och deserter görs inte längre av Marie-Antoine Carême.En berättelse om kocken Carêmes förräderi mot folket.

15. Den nya tidens teater.En spännande och passionerad text som beskriver hur teatern under åren har förändrats.

Karl Franz LangeAnsvarig utgivare samt skribent.Född 1780 i Hamburg.Ordspråk: För folkets väl!

Jean-Eugen LafleurRedaktör och skribent.Född 1749 i Frankrike, Paris.Ordspråk: Folkets land åt landets folk

Revolutionens prisNär vi nu står flertal år efter revolutionen står det klart att en ny och större revolution krävs, en omväldigande revolution som skakar om Europa och hindrar män som Bonaparte att utnyttja den.

Många av er lite äldre minns kanske revolutionens tidiga stadie, där alla satta institutioner och normer ifrågasattes, förändring krävdes på alla plan!Sen hände något, Bonaparte och nykonservativa maktsökare maskerade sig som revolutionärer och utnyttjade detta för att sätta sig själva vid makten. Väl vid makten så flög masken av och kampen var förgäves, det franska samhället började sakta gå tillbaka till det vi först svor att förgöra!Just därför kamrater så är revolutionen ännu inte slut, den må ha gått bakåt, men vi har förmågan att tillsammans leda den på rätt spår.De revolutionära ideel vi håller kärt kan inte frödas i ensamhet, den måste spridas och expandera!Fortsättningen på revolutionen kommer kräva en hård kamp, fransmän, polacker, tyskar, spanjorer och italienare, bönder, hantverkare, handelssmän, soldater och drängar; gå samman och sprid revolutionen tillsammans!

Karl Franz LangeFör folkets väl! &

Jean Eugen LafleurFolkets land åt landets folk

Redaktionens herrar

16