Romer iRumänienfår hjälp

É Romani GlindaDen romska spegeln

Pris 90 kronor r 3 – 2013

Språkrådet harhaft sina årligaseminarier

maj – juni

Gladsommar!

Kära läsare!Vi börjar bli vana med en lång och kallvår och en kort sommar. När vi var barnåkte strumporna av och man sprang bar-fota i början på maj, vi hade redan badadi sjön före skolavslutningen i juni. Denförsta juni i år hjälpte jag grannen attpumpa upp barnbarnens plastbassäng påtomten. De trodde att solen skulle värmaupp det tiogradiga kranvattnet på någradagar, men regn och kylslagna nätter för-dröjde processen. Nu till midsommarhade den 500 liters stora bassängen nåtten temperatur på 18 grader och lagom tillmidsommar hörde vi hur barnen plaskadeomkring i poolen. Ja barn och kvinnorkan bada vid den vattentemperaturen.Värre är det med oss karlar, eller hur. Jalivet förändras och det gör vi också.Men hur som helst, sommaren är här ochfler arbetssökande från Europa börjarkomma bland annat har de engelskaasfaltsläggarna kommit till Sverige föratt söka asfaltsjobb. Deras utrustning ärså stor och tung att de inte kan komma inpå de allmänna campingplatserna, vilketinnebär att de söker upp stora parker-ingsplatser och snart blir bortkörda.

Förr demonstrerade man på gator ochtorg, skrev olika slagord på banderoller.På sin höjd ockuperade man rivningsfär-diga hus och kramade almarna ikungsträdgården. Men nu bränner manbilar i protest mot samhället,mycket pågrund av uteblivna jobb och utanförskap.Jag undrar om det fanns romer blanddem som satte bilarna i brand? Romerlever ju fortfarande i utanförskap bådehär och i Europa. Tänk om romer skulleha ett sådant tänk för den orättvisa deutsätts för i olika samhällen i Sverige ochi synnerhet i Europa. Då skulle nog halvaEuropas bilar brinna. Hemska tanke.

Tjeckien toppar fortfarande listan överetnisk diskriminering och sämst likabe-handling av romer, sa Viviane Reddingunder det senaste EU toppmötet omromer.Romska barn segregeras fortandesystematisk av de tjeckiska myndigheter-

2 É Romani Glinda

Redaktören har ordet

na. De placeras fortfarande bland barnmed funktionshinder, trots tidigarepåstötningar från Amnesty, ERRC ochOpen Society Justice. Det krävs en poli-tisk vilja för att skapa en bättre situationför Europas romer. Under samma EU-toppmöte behagade endast tre ministraratt närvara.

Nu har vi fått veta att protestbrännarnabland annat har haft en dålig skolgång.Dyslexi förekommer i stor skala blanddem och många har inte gått ut skolanmed godkända betyg. De får inga jobbeller så finns det inga jobb för dem.Detta gäller även romer och deras skol-gång. Romer har de senaste två decenni-erna blivit utsatta för riktade skolutred-ningar om sin skolgång och de har vär-derats utan jämförelse med andra grup-per i den svenska skolan. Det blir ettutpekande. Vi kan samtidigt läsa att detär ett stort antal ickeromer som går uthögstadiet utan godkända betyg. Dåkanske statistiken som gäller de romskabarnen inte skiljer sig så mycket från

andra barn i skolan, barn som inte harsamma förutsättningar som de med aka-demiska föräldrar.

I bärskogarna håller ortsbefolkningenandan inför en fruktad invasion avbärplockare. Man är rädd för att förraårets katastrof ska återupprepas. Vems äransvaret?

Vi på redaktionen önskar er alla enriktigt härlig sommar!

Vi hörs!

Innehåll:

Debatt sid. 3

Robert Briesenstam sid. 4-5

Amandas brev sid. 6-7

Unga romer i Lund sid. 7

Romska talanger sid. 8

Kulturdagar sid. 9

Romer utvisas sid. 10

Romska röster sid. 12-13

Språkkonferensen sid. 14-15

Bennie reser i Rumänien sid. 16-18

Rom prisas sid. 19

Bakro sid. 19

West Pride sid. 20-21

Gunilla går på bio sid 21

Ungdomarna har ordet sid. 22-23

Ny romsk referensgrupp sid. 23

Ralf är årets vinnare sid. 24-25

Boktips sid. 26

Tanja på SVT sid. 27

Poesi sid. 27

Gamla bilder berättar sid. 28-29

Mias matsidor sid. 30-31

Bilden på framsidan är tagen av BennieÅkerfeldt under hans resa i Rumänien.

Statens KulturrådVår bidragsgivare

ISS� 1651–3258

É Romani Glinda

Egnahemsvägen 58141 37 Huddinge

Telefon:+46 (0)8-779 40 31+46 (0)70-712 39 91

E-mail: info@romaniglinda.seWebadress: www.romaniglinda.se

Postgiro: 19 54 82–5

Ansvarig utgivareoch chefredaktör: Fred TaikonRedaktion: Maja-Lena Taikon,Rosario Ali TaikonBengt O BjörklundVeronika PortikMia Taikon

Tipsa ossVi tar gärna emot material till tidning-en, samt tips om olika evenemang påsamtliga romanédialekter, antingen viavanlig post eller via e–posten:red@romaniglinda.se

Tryck: Carlshamns tryckeri

É Romani Glinda 3

Läste nyligen en artikel i DN angåendeen rapport från OECD gjord i 27 ländergällande invandring och dess 'ekonomis-ka följder'. DN tolkar rapporten positivtoch menar att invandring lönar sig förSverige. "Invandrare betalar mer till sam-hället än de får tillbaka", står det att läsai rubriken. Det är nu glädjande attOECDs rapport kan tolkas positivt menden är ännu en undersökning som medstatistik och siffror kan (och kommer) attvändas för eller mot invandring i Sverige(och Europa). Sverigedemokrater ochvärre kommer med största sannolikhet attanvända den för att belägga raka motsat-sen till den för invandring positiva, somåsyftades i rapporten. För med siffror kanman ju som bekant vända och vrida sakertill både för- och nackdelar.

Det finns dock ett större problem medden här sortens argument. Statistik ochsiffror är visserligen viktiga, underhållan-de och spännande redskap (något som påsenare tid Hans Rosling visat!) och kange en oss överblick över en kompliceradsituation. Men att se människan som enlönsam eller icke lönsam enhet, är miss-tänkt. Den sortens argument bäddar förmänskoförakt och gör det lätt att se nerpå människor som inte är “lönsamma”.Unkna argument liknande: “Vore det inteför dem, hade vi det bättre!” och “Deskor sig på oss skattebetalare och belas-tar vårt samhälle!” hörs allt oftare i dag.Att tänka att vi ska bemöta xenofobi medsiffror som belyser människans lönsam-het, är en farlig väg. Istället borde vi fun-dera över vem som gärna förespråkardetta synsätt. Vilka ideologier anser män-niskan som lämplig att kategorisera i lön-sam och icke lönsam? För alla utom defullständigt historielösa, blir svaret väl-digt och obehagligt tydligt.

Vi borde se och tala om människor i

helt andra termer än blott i de pekunjärtmätbara. Och vi borde inte bara tala ommänniskan så, vi borde handla så också.Människan är något oändligt mycketstörre och vackrare än att hon går attmäta i enbart termer som lönsamhet.Hennes tankar, poesi, uppfinningsrike-dom och förmåga att älska är något sominte kan skattas i pengar.

Människor som vill dela in oss i lön-samma och olönsamma tillgångar hörsallt oftare och argument mot detta, är inteatt visa upp lönsamhetstabeller. Argu-menten ligger på en andligt, filosofisk,på en humanistisk nivå. På människorsom har civilkurage och mot kalla siffrorenkelt hävdar en gammal visdom:

”Vi ska hjälpa nästan helt enkelt för attdet är rätt.”

Henry Bronett ©2013(länk till D�s artikel:http://www.dn.se/eko-nomi/invandrare-betalar-mer-till-samhal-

let-an-de-far-tillbaka/)(först publicerad i Världen Idag onsdagen

den 26 juni 2013)

Den lönsamma mänskan

Hallå där!!!!

Det här är din sida! Härkan du uttrycka det som dutycker är viktigt, sådant dutycker borde uppmärksam-mas.

Skriv till:mia@romaniglinda.se

Robert Brisenstam är född 1984. Hanspappa är skrothandlare, hans mammaundersköterska. Robert växte upp påsydsvenska höglandet och i Östergötland.

– Vi flyttade en hel del, ibland fleragånger om året. Vet inte varför. Kanskevar gräset grönare på andra sidan.

Har han själv kanske ärvt denna oro,denna lust att flytta på sig hela tiden?

– På grund av studier och arbeten har jagfått resa runt, men inte alls på samma sättsom när jag var barn, berättar Robert.

Det är mestadels på sin pappas sidahan ärvt resandetillhörigheten.

– På pappas sida är det bara resande,på mammas är det lite blandat. Vi harlevt ett traditionellt resandeliv. På minfars sida har resandespråket, eller romanisom vi kallar det, delvis bevarats. Minpappa som är 73 år idag talar det fortfa-rande. Själv använder jag det inte så ofta.

Men Robert talar flera språk, blandannat har han har snappat upp en hel del

romanés under sina resor i Europa.– Jag lärde mig en del av språket även

under min tid på Romskt kulturcentrum iStockholm där jag var med i Dufuniasspråkkurs. Då fick jag också ett bragrepp om den romska grammatiken.

Berätta lite om din skolgång.– Ibland flyttade vi inom samma ort så

jag kunde gå kvar i samma skola. Jaggick trean till nian i Mjölby. Jag tyckteom att gå i skolan med alla kompisar ochalla flickor och det gick bra, särskilt ihögstadiet. Jag hade alltid höga betyg ihistoria och jag höll på mycket medidrott.

Gymnasiet var en mycket stimulerandetid för Robert och han blommade ut isina intressen.

– Jag läste språkinriktning på samhäll-sprogrammet och fick läsa latin blandflera språk. Jag hade längtat efter att fåläsa latin. Jag tyckte att det var så roligtoch min lärare var så engagerad att jag

4 É Romani Glinda

Ännu en rom i juridikenRobert Brisenstam är en ung rom som klarat avjuristubildningen på Uppsala universitet.Idag arbetar han som förvaltningsrättnotarie iVäxjö.

Text: Bengt O Björklund Foto: privat ägo

Här sitter notarienRobert på sitt kontor.Till höger en bild frånhans tid i Uganda ochpå bilden under hållerhan ett anförande påRKC.

fick en extra kurs utanför kursplanen. Avsamma anledning läste jag också grekiska.

Under gymnasietiden skrev Robert ettstort projektarbete om resande. Han fickockså inspiration till mycket annat, blandannat till att bli volontär utomlands.

– Jag tillbringade till exempel enmånad i Uganda för att hjälpa till med attbygga en skola. Vi röjde mark, grävdegrunden och byggde upp skolan på fyraveckor, berättar han.

När Robert slutade gymnasiet hade hanrelativt höga betyg. Tillräckligt för attsenare komma in på juristutbildningen.

Varför just juristlinjen?– Jag har ett intresse av rättsliga frågor.

Jag är intresserad av frågor som rör ossromer, av mänskliga rättigheter och avsamhällsfrågor i stort. Ska man jobbamed mänskliga rättigheter öppnar juridikupp för möjligheter att kunna göra eninsats.

Robert kom in på juristlinjen och lågvid Uppsala universitet. Utbildningenvarade i fem år.

– Under universitetstiden hände myck-et. Jag mognade som människa. Studiernainnebar mycket arbete. Under studietidenengagerade jag mig i det romska före-ningslivet. Jag gick med i Romskt kultur-

É Romani Glinda 5

centrum i Stockholm och i Romano PasosResearch Centre. Vid sidan av förenings-livet var jag ett år samordnare för densvenska delegationen i ett EU-projektsom handlade om hur EU på olika sättskulle kunna bidra till ökad fred, säkerhetoch solidaritet i världen.

Under studietiden i Uppsala passadeRobert även på att gifta sig.

– Jag hade träffat Maria i Rumänienunder min första volontärresa 2004. Dåvar jag 19 år och Maria 20.

Maria är en romsk kvinna och honbodde då i Bukaresttrakten med sinfamilj. Sedan 2004 har de varit tillsam-mans och 2010 gifte de sig, först borger-ligt i Rumänien och sedan kyrkligt iJönköping.

Du är katolik, eller hur?– Vi är katoliker både min hustru och

jag. Praktiserande. Det innebär att viförsöker leva med Gud. Till exempelgenom att be, gå i kyrkan, göra goda gär-ningar och visa hänsyn mot vår omgiv-ning.

Robert har genom åren skrivit mångauppsatser och artiklar. Många av dem harhandlat om romer och romers situation.

– De två uppsatser jag skrev undermina studier i rumänska språket handladeom romer. En av dem användes faktisktsom referenslitteratur i kurser i rumänska.

Han har också skrivit artiklar förRomani E Journal och ERG.

Under sina resor i Rumänien har hanträffat många romer.

– De rumänska romerna är en hetero-gen grupp. Det finns många fattiga män-niskor i Rumänien, men fattiga romerlever ofta i ren misär. Vad som verkligenbehöver göras är att ge dessa människorett hopp och en framtidstro. Sedan måstestorsamhället börja tillämpa de lagar somfinns. Det vore en mycket bra början.

År 2011 fick Robert sin jur. kand-exa-men. Idag arbetar han som förvaltnings-rättsnotarie.

– Direkt efter studierna ville jag fortsät-ta att fördjupa mig i juridik så jag sökteen notarietjänst i Växjö som jag fick.

Notarietjänsten innebär att Robert

bland annat utreder mål om ekonomisktbistånd, körkortsfrågor, tvångsvård ochsocialförsäkringar.

– Jag skriver också förslag till domaroch beslut. I vissa enkla mål får jagdöma själv tillsammans med nämn-demän.

Nästa år kan han bli notariemeriterad.

– Då öppnas fler möjligheter att fåarbete i framtiden.

Vill du bli domare?– Det vet jag inte. Det finns en möjlig-

het att söka till den reguljära domarut-bildningen. Men vi får se. Vad man ängör måste man arbeta hårt och aldrigsluta hoppas, blir Roberts sista ord.

Ropbert i första klass. Tiden i Uppsala.

Före resan fokuserade jag till störstadelen på själva mördandet och inte såmycket på hur nazisterna såg på saken.Men nu efter resan har jag insett att detär viktigare att komma ihåg hur män-niskorna levde. Hur människornas vardagsåg ut och varför kriget utvecklades somdet gjorde. Jag har nu fått en störreförståelse om hur och varför Förintelsenägde rum.

Framförallt har jag insett att folkmordinte inleds med syftet att någon ska dö.Drivkraften är att slippa se människorsom man blir störd av genom att flytta pådem någonstans där man slipper att hamed dem att göra. Att skapa ett rent sam-hälle. Mördandet inleddes i små steg ochkom sent i processen.

Christers detaljerade berättelser ommänniskors liv, alltifrån officerare tilloffer har gett mig en mycket störreförståelse om hur allt hänger ihop. Dethar gett en verklighetsförankring blandalla dödssiffror.

När vi besökte gränden i Lodzs gettodär nazisterna hade samlat tusentalsromer i syfte att mörda dem berättadeChrister att romerna mördats för att deansågs vara arbetsskygga och asociala.”Nazisterna valde att rensa bort oss isyfte att uppnå det rena drömsamhället”,sade han.

När jag stod i den trånga gränden ochlyssnade på Christers berättelse blev mittsinne mycket tungt. Vi romer möts änidag av många fördomar.

De tankar och fördomar som var star-ten till andra världskriget finns kvar änidag. Trots obligatorisk undervisning omFörintelsen så har många fortfarande inte

förstått varför det hände.Jag vet inte vad vi ska

göra för att ta bort fördo-marna som finns om oss.Men efter denna resa harmina tankar kretsat kringdenna frågan. Än har jaginte hittat några svar. Menjag vill lära mig mer så attvi tillsammans snart hittaren lösning.

Ett utav besöksmålen som berörde migstarkast var Chelmno. Christer berättadehur man stegvis effektiviserade mördan-det genom olika uppfinningar. Platsendär hundratusentals människor gasatsihjäl var liten till ytan. Det fanns ettbortsprängt slott som de hade lurat inmänniskorna i för att i mörker sedan ledadem genom en tunnel in till lastbilar därde stängdes in och blev ihjälgasade.

Det är svårt att beskriva hur det kännsnär man står vid en plats där så mångamänniskor mördats. Jag skärmade avmig, annars skulle jag inte orka. Vid rui-nerna av slottet som nazisterna sprängtfanns en trappa kvar.

Vi stod en stund och betraktade den. Viföreställde oss att människa efter män-niska hade tagit sina sista trappsteg här.Jag blev mycket berörd av denna plats.Jag kände mig arg och maktlös.

Jag och Domino reflekterade även överatt det på minnesmärkena stod att ca 300000 judar hade mördats här. Det stod inteett ord om romer, trots att flera tusenromer också mördats här.

En annan plats som också berörde migdjupt var den judiska kyrkogården.Christer visade oss att genom att läsa av

6 É Romani Glinda

Amandas resebrevI artikelserien “I förintelsens fotspår” här vi berättat omresan till Polen och de platser som vittnar om nazisternasmordiska framfart.En av dem som var med på resan var Amanda Lindgren, enung resandetjej. Hon är fotograf. I detta brev berättar hon omhur resan har förändrat hennes syn på Förintelsen.

Text och foto: Amanda Lindgren

symboler på gravstenarna kunde man fåen glimt av hur människorna som lågbegravda där hade levt. Om man hadevarit fattig eller rik, om man varit prästeller hantverkare, hur religiös man hadevarit med mera. Han öppnade mina ögonoch fick mig att förstå att bakom varjegravsten fanns en människa.

Kyrkogården var mycket ovårdad. Detväxte upp träd som pressade undan grav-stenar. Det låg godispapper på markenoch man märkte att ingen tog hand omkyrkogården. Christer frågade oss ”Hurkommer det sig att ingen är här och vår-dar sina föräldrars och släktingars grav?”Jag tänkte att de förmodligen hade flyttatdärifrån. Efter en liten stund svaradeChrister att ”De barnen föddes aldrig ochdetta är vad som kallas massmord”.

Det var först då som jag förstod vadordet verkligen innebar. Att generationerefter generationer aldrig kommer attfödas. Att få en glimt av enskilda män-niskors liv som blivit mördade samtidigtsom man inser att deras barn, barnbarnoch barnbarns barn aldrig kommer attfödas. Det är en mycket tung tanke.

Under resan fick vi också höra ett vitt-nesmål ifrån en överlevande rom. Han

É Romani Glinda 7

berättade vad han hade varit med omunder kriget som politisk fånge. Dethandlade till största delen om de olikatillfällen han blivit brutalt misshandlad.

Men efteråt insåg jag att han inte någongång pratade om att han var den enda isin familj som överlevt kriget. Det varnog svårare att prata om att hans mamma,pappa och syskon var döda, än att prataom hur han blivit fysiskt misshandlad.

Förutom alla intressanta platser jag har

besökt så är det första gången jag träffatså många människor från samma kultursom mig. Det var fint att få lära känna eroch för första gången känna att man inteär konstig för att man är beroende avdesinfektionsmedel.

Det var också mycket intressant att fåträffa människor ur samma generationsom mig med en mycket liknande upp-växt som min egen. En generation somhar växt upp med att dölja sin identitet.

Jämlikhet via kök och radioProjektet Unga Romer i Etern startades för att medlemmarna iföreningen Romano Hango i första hand ville öka jämställdhe-ten i ”sitt eget tält”.Projektet har fått stöd av Ungdomsstyrelsen.

Text: Bengt O Björklund Foto: Dragan Lärlund

Innan resan dolde jag min härkomst. Omnågon frågade varför jag är brunögd sva-rade jag att jag är valon efter min mor,jag svarade aldrig att jag även är resande.

Jag har blivit uppfostrad i att man intepratar om sådant, för att undvika problemi skolan och arbetslivet. Efter denna resavill jag istället dela med mig av min kun-skap så att fördomarna om oss en dagförsvinner. Jag har mycket kvar att läraom vår historia, men detta är en början.

Dragan Lärlund är ordförande i förening-en Lovara i Lund men han var ocksåmycket aktiv i projektet Unga Romer iEtern.

– Tanken var att samla lika många kil-lar som tjejer i vår föreningslokal. Vihade olika teman som till exempel mat-lagning. Vi gjorde så att ungdomarna fickbyta roller också. Ibland fick killarnavara passiva ibland var det tjejerna somfick vara det.

I dessa rollspel turades killar och tjejerom med att köra med varandra.

– Tjejerna fick köra med killarna, sägaåt dem att hämta än det ena än det andra,fixa det och fixa något annat.

Dragan menar att detta ledde till attsamtliga fick en större respekt förvarandra.

– De unga killarna och tjejerna fickockså prata om sina erfarenheter frånträffarna.

Projektet har, menar Dragan, lett till enstörre förståelse.

– De har insett betydelsen av utbild-ning och arbete. Under träffarna har viockså diskuterat äktenskapet. Tjejernasäger själva att de vill ha både utbildning

och jobb innan de gifter sig. Då tyckerjag att vi har kommit långt.

Även killarna var av samma åsikt.– De vill ju också ha utbildning och

arbete.I samband med projektet fick ungdo-

marna också vara med och prata i radionpå en romsk lokalradiostation.

– Under dessa direktsändningar berät-tade bland annat tjejerna om vikten av attutbilda sig och skaffa arbete.

Ungdomsgruppen prövade även attvara tillsammans på stranden, men kände

sig lite obekväma över att behöva badatillsammans.

Föreningen Romano Hango har alltsåtillgång till en studio en gång i veckan.

– Det är många invandrarföreningar somockså sänder där. Vi sänder numera påsöndagar klockan fyra på eftermiddagen.

Under projektets gång har man ocksåhaft mattävlingar.

– Det var killarna som vann, sägerDragan och skrattar. Någon gång ska deockså ha tur.

Om det blir någon fortsättning på pro-jektet är idag oklart.

Romerna i föreningen Romano Hangohar sitt ursprung i Banatområdet i gamlaJugoslavien.

Under sändningarna i Lund pratar manpå både romska och svenska.

Två av tjejerna i projektet i livesändning.

Polska romer i Malmö är en nyetableradförening, som bildades i september2012och har existerat tio år i Polen i sta-den Gorzow. Föreningen vill etablera sigoch utöka sin verksamhet i bl.a. Sverige.Föreningen Romani Cierheńi Polen haren fritidsverksamhet för barn och ungdo-mar där de arbetar med konst, dans ochmotiverar barn till att vidare utbilda sigeftersom utbildning är av stor vikt fördagens romska ungdomar. RomaniCierheń är känd i Polen för att de arran-gerar olika event för unga talanger inomromsk, indiskdans och sång.

Föreningen är öppen för allaoavsett nationalitet.Arrangemanget lockade cirka200 besökare från hela Skåne.

Eventet kunde utföras tack vare:KulturförvaltingenMalmö StadABF i MalmöKirsebergs KulturhusFöreningen Romany PatrinRomskt informations- och kun-skapscenter Malmö StadNi kan besöka föreningens hem-sida på: http://zrp.nets.pl

8 É Romani Glinda

Unga romska talanger på scenenDen 3:e maj så arrangerade föreningen för första gången sittevenemang i Malmö på Kirseberg kulturhus, där unga talangerfrån Skåne och Polen uppträdde med fantastiska nummer. Ungatalangerna visade upp romsk, indisk, hiphop dans och sång.Text: Diana Bogelund och Renata AndersenFoto: Robert Vävström

Paulina Bogucka

É Romani Glinda 9

I Sundsvall hade man samlats iKulturmagasinet. Författaren och journa-listen Lawen Mohtadi inledde den roms-ka kulturdagen med att berätta om sinbiografi över den romska människorätt-skämpen Katarina Taikon. Hennes bokDen dag jag blir fri kom hösten 2012 ochberättar om Katarina Taikons liv, hur hontidigt blev en aktivist som kämpade förromers rätt till skolgång och bostad. MenKatarina är idag mest känd som författa-re. Hennes böcker om Katitzi, som ävenfilmatiserats, blev en stor succé när dekom.Fred Taikon från ÉRG berättade om sinaminnen från Sundsvall under tidigt 50-tal. Han bodde då med sin familj på bon-den Nordströms ägor i Haga. Sundsvallsmuseum hade gamla bilder från ett roms-kt bröllop där Freds föräldrar och syskonvar med.Den andra kulturdagen gick av stapeln iÖrtsköldsvik. Omkring fyrtio personervar på plats i Kulturhuset Thule närLawen Mohtadi åter berättade om sinbok Den dag jag blir fri.– Katarina Taikons engagemang leddeunder sextiotalet till att man i några årstartade en vuxenutbildning för romer påett tiotal ställen runt om i Sverige, berät-tade Lawen Mohtadi.På plats under dagen var även FredTaikon, som berättade om livet förr ochhur romernas situation sett ut i Sverige.Han påpekade bland annat Sverige i sinhantering av romerna brutit mot demänskliga rättigheterna under lång tid,bland annat när det kommer till justutbildning.– Förändringar sker, men det går sakta,menade Fred Taikon.

De bägge romska kultur-dagarna bjöd även på fart-fylld livemusik från LeloNika Trio. Arrangemangeti Örnsköldsvik avslutadespå Folkans teater med vis-ning av filmen GadjoDilo. Det var Länsstyrelsen iVästernorrland, Örnsköldsviks filmstudiosamt Örnsköldsviks och Sundsvalls kom-muner som arrangerat dagarna.

Romska kulturdagarI mitten av maj var det romska kulturdagar, en iSundsvall och en i Örnsköldsvik. På Thuleteatern iÖrnsköldsvik var det livemusik och berättelser från denromska befolkningens liv och förutsättningar i Sverige.

Text: Bengt O Björklund Foto: Maja-Lena Taikon

Lawen Mohtadi och Fred Taikon.

– Romernas historia är en del av vårt kul-turarv i Västernorrland som vi måstelyfta fram, sa Bettan Edberg, kulturstra-teg på Örnsköldsviks kommun.

Den romska rapgruppen Romsk kultur uppträ’dde till allas förtjusning.

Lelo ika Trio med Lelo ika, accordeon, George Mihalache, cimbalonoch Thommy Andersson, kontrabas

Familjen Ibraim kom till Sverige för attsöka vård för sin sexmånads sjuke son.Han hade en hjärnsjukdom som blandannat orsakade epilepsi. Hjärnan växteinte i samma takt som den övriga krop-pen. I Skopje hade läkarna sagt att poj-ken inte skulle leva mer än 3-6 månader.De hade föreslagit att familjen skullelämna ifrån sig sonen Derman till någoninstitution där man skulle ta hand omhonom tills han dog.

I Makedonien var pappan arbetslös ochfamiljen fick ofta tigga ihop pengar tillbrödfödan. Trots det lyckades man samlaihop tillräckligt för att ta sig till Sverige.

I november 2012 dör pojken i sviternaav sjukdomen då har familjen varit iSverige ett och ett halvt år.

Familjen är fattig och förtvivlad.Mannen som inte haft något arbete iSkopje utan gått och plockat på soptippenför att finna något säljbart för att i förstahand köpa mat får inte något arbete i

Sverige heller. Vänner till familjen hadehjälpt dem med att skrapa ihop pengar föratt de skulle kunna ta sig till Sverige föratt få den läkarhjälp de behöver.

I Sverige söker de asyl och uppehålls-tillstånd vilket de får avslag på. Beslutetfrån migrationsverket överklagas och enöverklagan lämnas in tillEuropadomstolen. Detta gav familjen entidfrist för att kunna söka adekvat läka-rexpertis. Men tyvärr kom läkarteamet iSverige fram till samma diagnos.

Nu har migrationsverkets beslut påöverklagan kommit och familjen skautvisas. Hela familjen är i upplös-ningstillstånd. Man tvingas att överge sinbegravde son i Sverige. Det ligger iromernas tradition att besöka sina näraanhörigas gravar minst en gång i veckan.

– Jag kan inte tänka mig att vara utanhonom. Han finns hos oss och han lever imitt hjärta. Han måste vara med oss,säger hans far.

10 É Romani Glinda

Romsk familj från Makedonien utvisasFamiljen Ibraim kom till Sverige för att söka vård för sin sexmå-nads sjuke son, men sjukdomen var obotlig och han avled. uska familjen utvisas trots att de nu rotat sig i Sverige och attderas son ligger begraven på en kykogård i Sundsvall.

Text och foto: Fred Taikon

Familjen Ibrahim isin lägenhet iSundsvall.

Nu kommer den här familjen inte attkunna göra det. Det är ett hårt slag förfamiljen och för barnen som redan harhunnit etablerat sig i skolan och fåttkompisar i Sundsvall. Migrationsverketskriver i sitt uttalande att barnen intekommer att få psykosociala problem,trots det finns ett tidigare läkarintyg somstyrker psykosociala problem hos barnenefter dödsfallet och avslaget påasylsökandet. Migrationsverkets handläg-gare går förbi läkarnas bedömning i sittbeslut om utvisning.

– Vi kom hit för att vi ville få ett bättreliv och för att Derman behövde vård. IMakedonien sa de att han bara skulleleva tills han var nio månader men hanblev nästan två år. Jag är djupt tacksammot läkarna på barnkliniken här iSundsvall, säger pappa Vejsel Ibraim tillSundsvalls tidning.

Äldsta dottern Anka Ibraim var tio årnär hon kom till Sverige. Idag talar honperfekt svenska.

– Vi har lärt oss det här livet nu ochjag har fått lära mig läsa och skriva. Harinte vi också rätt att leva som andra barni Sverige? undrar hon.

Vem som ska sköta graven om de utvi-sas är det ingen som vet.

Diskrimineringsombudsmannen (DO) är en statlig myndighet som arbetar mot diskriminering och för allas lika rättigheter och möjligheter.

Anmäl diskriminering till DO!DO arbetar för att diskriminering inte ska förekomma i samhället. Genom att anmäla diskriminering till DO gör du tre bra saker:

1. Du ger dig själv möjlighet att få upprättelse för den kränkning som du utsatts för.

2. Du bidrar till att synliggöra diskrimineringen.

3. Din anmälan kan bidra till att andra inte behöver utsättas för samma sak som du.

Frågor om diskriminering?Ring till DO på telefonnummer 08-120 20 700. Rådgivningen har följande öppettider:

Det går också bra att mejla till DO på adressen do@do.se

Det var 2009 som Upplandsmuseer ficken förfrågan om samarbete med detnumera avslutade miljonprojektetRomano Zor. Tanken var att det skulleutmynna i en utställning.

– Det tog sin tid, berättar Tuula Autio,avdelningschef på museet. När KatjaBlomerus tjänst som kulturinformatör förRomano Zor upphörde anställde vi henne.

Under de följande åren var Katja stom-men i det pedagogiska arbete som muse-et gjorde i skolorna med projektet Deromska kistan.

– Ja, vi bestämde oss för att kombineravårt museipedagogiska arbete med Katjaskunskaper och erfarenheter när vi togfram Den romska kistan som riktade sigtill yngre skolbarn.

Men nu i denna nya del av projektetriktar man sig till äldre elever, från nianoch gymnasiet.

– Vi sökte ett utvecklingsbidrag hosKulturrådet för en utomhusutställning.Idén var att ta fram utställningen i samar-bete med romerna i vårt område. Defotograferades och intervjuades. Texternablev sedan på svenska, engelska ochkaale. Dimitri Florin på Språkrådet hargjort översättningen till finsk kaale.

– Vi tyckte att eftersom just den finskakaaledialekten är mest eftersatt och efter-som det bor mest finska romer i vårtområde skulle det vara passande att lyftaden.

Men den nya fortsättningen av projek-tet Romska röster är inte bara utställning,utan det kommer att bli många olika kul-turevenemang som föreläsningar ochseminarier.

Men alla vill ju inte gå på museumeller bibliotek.

– Det var just därför som vi tog fram

12 É Romani Glinda

Romska porträtt i det offentliga rummetDen 8 maj invigde Upplandsmuseet utomhusutställningen Romskaröster på gågatan i Uppsala. Med porträtt på stora skärmar fickromer från olika romska grupper ta plats i det offentliga rummet.Men redan efter ett par dagar började vandaliseringen av bilderna.

Text: Bengt O Björklund Foto: Upplandsmuseer

en utställning som kan visas utomhus iden offentliga miljön.

Utställningen öppnade på Stora Torgeti Uppsala den 8 maj. Museichef HåkanLiby hälsade alla välkomna tillsammansmed Katja Blomérus och Domino Kai.

Invigningstalare var Cecilia Wikström,EU-parlamentariker och präst. Sedanblev det romsk musik.

De romska rösterna hörs genom foto-grafen Anders Rymans porträtt. På bil-derna kan man se finska, polska, rumäns-ka, svenska, serbiska och bulgariskaromer samt resandefolket – unga ochgamla, män och kvinnor. De 14 porträttsom visades i Uppsala var alla olika, menlika.

– Tanken är att de flesta ser på romersom en homogen grupp. Vi vill visa attdet finns så många olika grupper, berättarTuula.

Just nu har utställningen hamnat iTierp där de står på Centralgatan utanförSystembolaget. I Tierp har man intervjuatbulgariska och finska romer.

– Vi har nu fått ytterligare anslag såatt vi kan göra utställningen nationell.

Utställningen öppnade påStora Torget i Uppsaladen 8 maj. MuseichefHåkan Liby hälsade allavälkomna tillsammansmed Katja Blomérus ochDomino Kai.Invigningstalare varCecilia Wikström, EU-parlamentariker ochpräst.

É Romani Glinda 13

Nu kan vi visa den i olika städer i lan-det.

På varje plats dit utställningen kommerska den kompletteras med nya foton avromer i det området och nya intervjuer.Foton som sedan bygger på utställningenför varje gång.

– Vi räknar med att utställningen börjarvandra runt i landet nästa år.

Vandringen kommer att avslutas iStockholm 2014.

Att denna utomhusutställning bådeengagerar och rör upp känslor råder detinga tvivel om.

– När den stod på gågatan här iUppsala såg jag många människor somstannade, läste texterna och såg på bil-derna.

Men det fanns även de som inte allsgillade detta.

– När jag först såg bilderna tänkte jagatt vad stora de är och jag tänkte ocksåatt detta kommer att reta upp någon,berättar Katja Blomerus.

Det var precis vad som hände. Eftertre dagar hade någon eller några vanda-liserat först en av bilderna och någradagar senar sju till. Händelsen upp-märksammades av media och polisan-mäldes. Sedan hände det inte igen.

– Med utställningen Romska röster villvi bidra till samtal och reflektioner kringrasism, utanförskap och marginalisering.

Som kulturinstitution vill vi verka för ettinkluderande romskt kulturarv, avslutarTuula.

Upplandsmuseetspedagogiska pro-gram Romska rös-ter har tilldelatspriset Årets peda-gogiska projekt2012. Priset delasut av FUISM, före-ningen för pedago-gisk utveckling isvenska museer.

En av de vandaliserade bilderna.på gågatan i Uppsala.

Tuula Autio, avdelningschef på museetoch Katja Blomerus, projektledare.

Gågatan i Uppsala.

Foto: ÉRG

Ann Cederberg, nytillförordnad chef förSpråkrådet, hälsade alla välkomna.

– Jag kan nog minst av alla som är häridag så jag är nog mest här för att läramig, sade hon.

Hon berättade lite om verksamheten.– Vi har många idéer, men också

många begränsningar. Vi skulle vilja göraså mycket mer. Vår utgångspunkt är attert språk utvecklas och blomstrar.

Mats Wennerholm från Skolverket tala-de om det uppdrag Skolverket fått avregeringen i samband med strategin förromsk inkludering.

– Under de närmaste åren, mellan 2012och 2015, kommer vi att ta fram brobyg-garutbildningar.

Utbildningen är tvåårig på halvfart.Skolverket ska också beskriva en ögon-

blicksbild av situationen för romska barni skolan idag.

– Tanken är att se om det behövs ytterli-gare insatser. Vi har gett Södertörnshögskola uppdraget att intervjua elever,lärare, föräldrar och personal. Vi ska ocksåskicka ut en enkät till rektorer och försko-lechefer för att ta reda på hur man arbetarmed de romska barnen och deras familjer.

Satsningen på att ta fram romska läro-medel fortsätter.

– Tillsammans med romer ska vi ta framlärresurser. Det handlar om faktaböcker,läroböcker, sagoböcker, webbsatsningar,bild- och ljudordlistor samt översättningarav berättelser.

Sedan fick de som ville i publiken tala.Willie Andréason Kwiek gav en korthistorik över de resande.

14 É Romani Glinda

Två dagar fördet romska språketSpråkrådets årliga konferens kring det pågående arbetet med detromska språket har blivit en konferens som språkintresseraderomer och modersmålslärare ser fram emot. Under årets upplagavar gästtalaren Hristo Kyuchukov.Det är sjätte året i rad som Språkrådet i samarbete medSkolverket anordnar språkvårdsseminariet.

Text: Bengt O Björklund Foto: ÉRG

Hristo Kyuchukov

– Vi kom hit på 1500-talet, men idag ärdet bara cirka 25 000 kvar, resten är baralöst folk.

Rosmarie Axelsson berättade om kvin-nogruppen i Skarpnäck.

– Den romska kvinnan är dubbelt dis-kriminerad, sade hon bland annat.

Mirsad Sahiti är modersmålslärare iMalmö där det bor cirka 10 000 romer.

– Vi måste tänka på de bosniska romer-na. Jag har tio av dem i min klass, men30 är anmälda till nästa termin. Vi får integlömma deras dialekt. De behöver enlärobok på sin egen varietet.

En stor diskussion utbröt om alla deromska dialekter som fanns i fornaJugoslavien.

– Idag arbetar vi med att harmoniserade olika romska dialekterna, sade BakiHasan.

Emir Selimi är högskoleutbildad ochlärare i arli.

– Jag känner mig ensam. Det finns ingahögskoleutbildade romer i Sverige. Denarli som jag och min familj talar finns intepublicerat någonstans i Sverige. Vi kom-mer nu att arbeta på att ta fram böcker påvår varietet.

Nu utbröt en stor diskussion om arlioch alla de varianter som finns. Det påpe-kades också att det visst finns högsko-leutbildade romer i Sverige.

Riina Heikkilä är språkvårdare i finska.Hon berättade om det arbete kring termi-nologi som görs för de sverigefinskar sombor i Sverige.

– Det som kan skilja i de två språken ärord på begrepp som är specifika för förlandet, som det svenska ordet landstingtill exempel. Då fick vi skapa en finskmotsvarighet. Man måste kunna diskuteraallt som händer i Sverige på finska.

Hon berättade också om alla ordlistorsom gjorts.

Dimitri Florin menar att Språkrådet harstor nytta av det arbete som gjorts av denfinska sektionen.

Hristo Kyuchukov berättade om ettspråkråd i Slovakien.

– Där har man kommit fram till en stan-dardisering. Det vore bra om ni även arbe-

Ivett Larsson

É Romani Glinda 15

tade med andra språkråd och lingvister utei Europa. Annars finns det en risk att mantappar helhetsperspektivet.

Fatima Bergendahl, modersmålslärare,höll med.

– Det vore bra att få veta mer om detspråkarbete som sker ute i Europa.

Hristo talade om arbetet med att tafram nya ord.

Baki Hasan såg nöjd ut.– Man kan inte bara hitta på nya ord.

Det viktigaste just nu är att harmoniserade olika varieteterna.

Iren Horvatne är också modersmålslä-rare. Hon, Fatima Bergendahl, RosarioAli och Kati Dimiter har fått i uppdrag attta fram en ny bok. Iren Horvatne berätta-de.

– Vi har fått i uppdrag att skriva en bokför unga romer mellan 16 och 19 år. Denmålgruppen vill ha svar på frågor som hurman tar körkort, hur fungerar demokratinoch så vidare. Vi har också i klassen dis-kuterat: Vad är en rom? Hur ser vi på tig-gare. Boken kommer att tryckas i fem dia-lekter plus en på svenska eftersom detfinns romer som inte talar romanés.

Bokens titel är Från fakta till framtid.Rosario Ali berättade lite mer.– Vi har fakta som vi har kontrollerat.

Vi har intervjuer och reflektioner. Bokenriktar sig till dem som börjat fundera påsin identitet, relationer och annat.

Dag tvåDag två inleddes med en föreläsning avIvett Larsson från översättarenheten påKammarkollegiet om auktorisation av tol-kar och översättare. Hon berättar om tol-kregistret där tolkar är sökbara och att detkostar 130 000 att få fram en auktoriseradtolk.

– Att vara tolk är inte bara att kunnatvå språk, det är ett yrke. Det krävsutbildning och erfarenhet för att klara avprovet. De flesta som kommer till oss ärdock inte förberedda. Vi har inga formel-la krav, men det krävs färdigheter.

Som tolk måste man kunna översätta påett språk som passar den man tolkar för,oavsett om det är en 14:åring eller 74:åring.

– En tolk måste kunna förklara begreppsom inte har någon motsvarighet i detspråk som ska tolkas. Det finns mångaord som inte går att översätta, som måsteförklaras. Det måste en tolk kunna.

En tolk måste känna till lagarna och allade institutioner som finns och den termi-nologi som de använder. En tolk måsteförstå alla de system som finns, till exem-pel föräldraförsäkringssystemet, arbets-marknadspolitiska begrepp som FAS 3.Man måste också följa god tolksed.

Ivett tog upp problematiken medromanés.

– Om ett språk inte undervisas på uni-versitet eller högskola är det svårt att hittabedömare. Det är också svårt att bedömaett språk som inte har ett gemensamtskriftspråk.

Christina Rodell Olgaç och AngelinaDimiter Taikon från Södertörns högskolaberättade om den pågående brobyggarut-bildningen som Skolverket har beställt.

De har även fått i uppdrag av Skol-verket att kartlägga de romska barnensskolsituation idag i pilotkommunerna.

– Vi har intervjuat 81 personer, varav54 var romer. Alla får vara anonyma.

Siste talare var Hristo Kyuchukov. Hantalade om om olika muslimska romer frånBalkan och deras dialekter

– Muslimska romer kännetecknas av attde talar både romanés och turkiska. Dehögtidhåller både kristna och muslimskahögtider.

I Bulgarien talar dessa romer xoraxanó,

Fatima Bergendahl, Rosario Alí, Tereza Kwiatkowska, Iren Horvatne och Kati Dimiter

en ickevlakisk dialekt i likhet med arli.– Muslimska romer i Bulgarien tving-

ades att byta namn, men sinsemellanbehöll de sina turkiska namn. Idag är denyngre generationen mycket intresserad avsin romska kultur.

Det finns muslimska romer som kon-verterat till kristendomen och bytt namn,men även de behöll sina turkiska namn.

– De muslimska romerna är i en assi-mileringsprocess på Balkan och i Turkietidag. Allt fler blir kristna på Balkan.

Hristo Kyuchukov menar att det finnsallt för lite skrivet om kopplingen mellaspråk och identitet.

– Tvåspråkiga romer använder olikakoder för varje språk och de byter identi-tet mycket lätt.

Hristo Kyuchukov berättade också omen studie han håller på med i Berlin.Studien ska omfatta cirka 300 romer frånolika grupper och länder. Hitills har 74intervjuer gjorts.

– De flesta vill inte säga sitt namn, ellerså hittar de på ett. De olika gruppernalitar inte på varandra. Detta gör detmycket svårt att kämpa för deras rättighe-ter. De har inget hemspråk i skolan.

Bland de bulgariska romerna har 13procent av männen universitetsutbildning.De flesta är muslimer och identifierar sigsom turkiska romer.

– Men det växlar beroende på med vemde talar med. De byter lätt identitet. Deflesta tycker att det är viktigt att barnenlär sig romanés i skolan.

Vi lämnar Karlskrona den 1 maj 2013.En busslast svenskar från olika kyrkor iSmåland samt Bistånd Östeuropa frånVästervik som är en politiskt och reli-giöst obunden organisation. De har allasedan tidigt 90-tal skickat varor ochpengar till Rumänien. Med på resan ärockså en lastbilstrailer fullastad medvaror som skall fördelas till hjälpbehö-vande på plats.

Jag har blivit medbjuden för att se hurverksamheten ser ut på plats i Rumänienoch för att se hur medlen kommerrumänska romer till del.

Den 3 maj passerar vi gränsen tillRumänien. Vi rullar in i Oradea, en stad inordvästra Rumänien. Nästa dag får jagfölja med på hembesök hos en av de roms-ka familjer som får del av hjälpen. De borinne i staden och är Gaboriromer med

ursprung från Ungern. Mamma Mindra taremot oss med några av sina 11 barn. Debor på en bakgård och har för närvarandeingen elektricitet, av ekonomiska skäl.

Det svenska biståndsarbetarna arbetarfrämst för att hjälpa familjens barn att fåen god skolutbildning, men traditioner

16 É Romani Glinda

En hjälpande handBennie Åkerfeldt, författare och resande, har haft många järn ielden. Han har varit bonddräng, träsvarveriarbetare, textilar-betare, tidningsbud, fotograf, armerare och sotare.I våras reste han till Rumänien med en lastbilstrailer fullastadmed varor som fördelades till hjälpbehövande romer.

Text och foto: Bennie Åkerfeldt

Mamma Mindramed några av bar-nen i Orandea.

och det kulturella trycket från vuxenvärl-den bland romerna gör det ibland svårt.Alla barnen går dock i skolan.

Förståelsen för den romska traditionenbland de svenska biståndsarbetarna ärbristfällig. Vid mitt tidigare besök i lan-det fann jag de verkligt utslagna romernapå landsbygden där de lever i en ofattbarmisär. Dessa romer verkar kyrkan ha, ominte vänt ryggen, så ändå inte riktigt upp-märksammat. Kyrkan arbetar här iOradea uteslutande med familjeprojektdär man stöder enskilda familjer blandbåde romer och rumäner.

Romskbostad iOradea.

É Romani Glinda 17

Nu går färden vidare, den 4 maj, tillNucet, en liten stad i Transsylvanien somtidigare gjort sig känt för uranbrytning.Driften är sedan länge nedlagd. Här boridag c:a 2000 personer varav många romer.

Hyreskasernerna eldas med ved iNucet och här bor Gaboriromer vägg ivägg med annan befolkning. I Nucetfinns också Ölmstadspingstkyrkansbiståndslokal där lastbilens varor lastasav. Pingstvänner i byn möter upp. Jaglägger märke till att det finns enPingstkyrka tvärs över gatan, men attingen verkar komma därifrån för att hjäl-pa till eller välkomna. Då får jag veta attden ursprungligen ingått i projektet menmajoriteten i den kyrkan ville inte hamed romer att göra, varför en utbrytningskedde och ytterligare en församling bil-dades i den lilla staden.

Jag besöker en romsk familj i Nucet. Detär mamma Lili med barn och barnbarn. Deägnar sig inte åt tiggeri och har därföringen tradition av att lämna Rumänien föratt söka inkomster ute i Europa. De ärmycket stolta och vill inte bli jämfördamed de rumänska romer som tigger.

Ett par av flickorna i familjen vill läsatill sjuksköterskor och därmed kunna gå ibräschen för en ny romsk generation därman lägger vinn om att skaffa sig verkty-gen som behövs för att hävda sin rätt tillen plats i det Rumänska samhället.

Måndagen den 6 maj besöker vi enromsk by i Targu Mures utkanter. Denheter Valea Rece (den kalla dalen) ochhär bor omkring 2000 romer från olika

Joszef Mucuimed sinaskolbarn igaraget.

stammar. Vi tar en taxi från vårt hotelloch anger till den ungersk-rumänske tax-ichauffören, Lazlo, en gatuadress i närhe-ten av Valea Rece. När vi närmar oss ochhan förstår att vi vill att han skall köraoss upp i byn, så tvärnitar han och sägeratt han inte kör oss dit. Varför, undrar vi.”Det är alldeles för farligt, kollegor hartidigare råkat illa ut där”.

Helen Sjöstrand från Bistånd Östeuropa

Mamma Lili med några av sina döttrar.

i Västervik som är med i bilen, säger dåatt hon gästat byn många gånger ochbara mötts av goda människor. ”Good foryou” replikerade vår chaufför Lazlo surt,”but I will not go there”. Så vi får snälltstiga ur och promenera.

Väl framme möts vi av den romskeaktivisten Joszef Mucui, en ungdomlig,energisk och karismatisk romsk man i40-års åldern. Han har i samarbete medBistånd Östeuropa i Västervik skapatförutsättningar för barnen i byn att få enbättre framtid. Själv är han välutbildad,men valde efter studierna att stanna kvaroch arbeta för de romer som han växtupp med i Valea Rece.

I sitt garage, som inte är större än ettvanligt svenskt villagarage, driver han,med mycket enkla medel, en skola föromkring 30 romska barn.

Joszef har i samarbete med den svens-ka biståndsorganisationen i Västervikockså ordnat så att omkring 120 av demest fattiga romska barnen i byn kan fåett mål varm mat, fem dagar i veckan.

I byn besöker vi också Peter Fodor ochhans fru Julia som har två barn och bor ien redskapsvagn av plåt. Ohyggligt varmpå sommaren och förödande kall på vintern. De har nu bott där i några år ochföre det hade Peters mamma bott där i 8år.

Ju längre upp i byn vi vandrar, ju värreblir misären.

Här besöker jag på egen hand ett parfamiljer som bor i ruckel, de flesta haringa sängar utan sover direkt på jordgol-vet tillsammans med sina husdjur. En avfamiljerna har en häst och man försökerfå mat för dagen genom att samla återvin-ningsmaterial längs gatorna. Gästfrihetenär som vanligt naturlig och generös.

Det ”nya Europa” har inte förändrat sinsyn på romer. De är fortfarande exkludera-de, oönskade och ses som ett ”problem”som man söker sopa under mattan ochhoppas att någon annan skall ta itu med. IRumänienminskarbefolk-ningenblandmajorite-ten. Denromskabefolk-ningenväxer dockstadigt ochdet är lättatt förutseen framtidmedmånga

18 É Romani Glinda

Peter och JuliaFodors bostad.

miljoner romer i Rumänien. Vad de behö-ver är hjälp med att organisera sig och attprioritera utbildning bland sina barn, intebara för att de skall få arbete utan framfö-rallt för att de skall få de verktyg sombehövs för att kunna föra sin talan och fåsin självklara plats i samhället befäst. Desvenska hjälporganisationerna gör ett gottarbete i det lilla och ger viktig hjälp påfamiljeplanet bland romer, men i ValeaRece behöver 2000 romer en framtid, inteen allmosa.

Svenska romers medverkan i dettaarbete skulle kunna bygga broar ochkorta resvägen avsevärt.

Peter och Julia Fodor med sina barn.

É Romani Glinda 19

Själva ceremonin inleddes med tal avkommunfullmäktiges ordförande ochdärefter tog kulturnämndens ordförandeThomas Martinsson samt kulturnämn-dens två vice ordförande över och utdela-de totalt tjugofyra kulturstipendier, för-fattarstipendier och kulturpris.

Efter denna ceremoni som ägde rum ikommunfullmäktigesalen bjöds på bufféoch kaffe samt underhållning av författa-ren Stig Hansén, som läste ett utdrag ursin senaste bok och musik framförd avAnna Svensdotter.

Bagir känner sig mycket hedrad överatt ha blivit tilldelad priset, och motiver-ingen till varför han fick det gör honomglad men också rörd.

Jurynsmotivering:

Bagir Kwieks kul-turgärning bygger påförsoning ochrespekt. Med enafoten i det romskakulturarvet och denandra i det svenskamajoritetssamhälletförkroppsligar han enbro som ger ömsesi-digt lärande. Otaligaär de samtal, möten,aktioner, föreläsningar, skrivelser ochprojekt som gestaltar kampen han driverför romernas stärkta ställning och inklu-dering i samhället. Romer för kulturellutveckling, I vårt folk ryms hela världen,New Drom, Rom San och en nyutgivenbarnbok är exempel på föreningar ochprojekt där Bagir Kwiek är motor ochdrivande person. Hans arbete är mångfa-cetterat och omfattande och det ger effekt

Bagir prisasBagir Kwiek, romsk aktivist iGöteborg, fick den 21 maj ett kul-turpris under en ceremoni påBörsen i Göteborg. Priset varAgnes Karlssons kulturpris 2013på 50000 kronor.

Text och foto: Ingrid Schiöler

på flera fronter; att nämna publikutveck-ling och entreprenörskap är nästan för-minskande. Det handlar om att stärka detromska kulturarvet vilket ger kulturellutveckling för oss alla. För Bagir tycksdet inte finnas antingen/eller. Hans kampavser både - och. Bagir Kwiek är kultur-personen, förebilden och inspiratörensom får många människor att kännahopp.

BBaakkrrooEn originalserie av Ulf Lundkvist och Bengt O Björklund.

Seminariet introducerades med att ordfö-rande Simon Wallengren presenteradeKulturgruppen för resandefolket. Hanberättade även att Kulturgruppen öppnarupp för frågor när det gäller HBTQ (Homosexuella, Bisexuella, Transpersoneroch Queer) och med att lyfta fram merom mänskliga rättigheter.

– Det är första gången som ett sådanthär evenemang med resandefolket sker,säger han.

Ordförande för RFSL Göteborg KajHeino tar upp att många känner sigotrygga i sin sexualitet och att mångasöker efter sin identitet. Han har tidigaresamarbetat med flera andra organisatio-ner som också arbetar med utanförskap,men med resandefolket har han intesamarbetat med så mycket innan. Vilkethan vill göra mer säger han.

Sekreterare för kulturgruppen förresandefolket Richard Magito Brunberättar att han själv har haft dubblautanförskap då han tillhör både resande-folket och är homosexuell. Richard berät-tar att han minns när han som 24-åring

stötte på Gay Liberation Front i NewYork. Det är drygt 30 år sedan. Redan dåupptäckte han hur homosexualitet harblivit mer framträdande. Han är glad attfler homosexuella kan komma ut idagens läge om vilka de är.

– Tyvärr är det dock fortfarande intelika accepterat att vara av resandefolketsom att vara homosexuell, säger han medett bistert utryck. Även om homosexuali-tet har blivit mer accepterat, har synsättetmot resandefolket länge varit stadigtnedsättande. Men det har blivit lite bätt-re. Människor har oftast haft lättare medatt komma ut som homosexuella än attkomma ut som en del av resandefolket.

Ledamot för kulturgruppen för resan-defolket Rose-Marie Wallengren berättaratt under sin uppväxt har hon blivit upp-lärd att aldrig ge sig på någon annanmänniska bara för att de har en annansexualitet.

– Och det har nästan aldrig skett attnågon annan resande har gett sig på enannan människa av den anledningensäger hon stolt. De värnar om att inte ge

20 É Romani Glinda

Resandefolket på West Pride FestivalenLördagen den 1 juni 2013, hölls ett seminarium om dubblautanförskap på Världskulturmuseet i Göteborg. De som höll iseminariet var Kulturgruppen för resandefolket och RFSL.Evenemanget hölls i samband med West Pride Festivalen iGöteborg.

Text: Daniel Johansson Foto: Kulturgruppen

Kaj Heino och Simon Wallengren.

sig på någon annan som också har ettslags utanförskap. Alla ska våga trädafram och visa sig för allmänheten vadderas identitet är och ingen ska vara oro-lig för att vara annorlunda.

Rose-Marie delar med sig av en histo-ria från hennes barndom.

– Under 60-talet hade familjen tvågoda vänner. Kalle och Johan. Kalle varväldigt noga med sitt blonda hår, vilkethan hade permanentat. Det var därförinte ovanligt att se Kalle ha papiljotter ihåret. Men det var inget som någonannan i familjen reagerade på. Varkenbarnen, kusinerna eller de andra iomgivningen. Han brukade dagligentvätta sitt ansikte i grädde för att hållasin hy vit. Detta tyckte då Rose-Marievar konstig att tvätta sig i grädden istäl-let för att dricka den för att gå upp ivikt som hon behövde göra. Därförvägrade Rose-Marie att dricka grädde.För att få mig att fortsätta dricka gräddebeslutade sig Kalle för att varje gång tamed mig till affären så att vi kundeköpa grädde tillsammans säger Rose-Marie och skrattar. Har man fördomarsom resandefolk så gräver man sig sinegen grav. För bakom varje dörr, oav-sett om det är majoritet eller minoritet,finns det alltid en mörk hemlighet. Detvar något som vi lärde oss som barn,säger hon.

Rose-Marie tänker till. – Kyrkan har förut varit en del av

förtrycket precis som resten av samhället.Men vi inom kulturgruppen ser föränd-ringar idag, som vi också aktiverat oss i.

Rose-Marie Wallengren

É Romani Glinda 21

I våras var jag med om en ny upplevelse,nedsjunken i en skön fåtölj med ett glasvitt vin på ett eget liten barbord, skullejag se en film om romers fattigdom. Dettautspelade sig på Rio Bios salong 4,Barbro, i Stockholm. Publiken småprata-de före visningen, romsk musik strömma-de ur högtalare, allt var storstadsflott,som i New York kanske? Men varförinte? Salongen var fullsatt av en yngrepublik som inte brukar komma på mötenom romers utsatthet, och publiken stanna-de intresserat kvar på samtalet med tea-terpedagogen Judit Benedek och journa-listen Milan Djelevic efter filmvisningen.

Filmen heter ”Our school” och utspelarsig i en eländigt fattig romsk bosättningi Rumänien. Under fyra års tid följde ettrumänskt-amerikanskt filmteam några avbybarnens kamp för att få gå i skolan.

En fullständigt raserad skola finns ibyn och en ny är under uppbyggnad medstöd av integrationspengar från EU. Mende romska barnen som vi möter i filmenär vetgiriga, nyfikna, intelligenta, de villgå i en skola tillsammans med andrarumänska barn, de vill lära sig det somandra barn i Rumänien lär sig, de vill

spela fotboll meddem och få vännerbland dem.

Det är en sorgligverklighet vi fårmöta. När de romskabarnen kommer ihästskrinda till dennärliggande stadensskola skiljer de utsig; deras skor ärleriga, deras kläderannorlunda, de bärvarken nystruknasmå förkläden ellervälpressade skoluni-former, de har inga vässade pennor ochrena anteckningsböcker heller, de har inteens skolväskor. De hamnar längst bak iklassrummen och efter ett års experimentsätts de i en skola för utvecklingsstördabarn.

Barnens utsatthet är hjärtskärande.Föräldrarna kan inte stödja dem ochöverhetens, borgmästarens, prästernas,lärarnas, rektorns nedlåtenhet och för-domsfullhet skildras osminkat. I en talan-de scen får vi se oavlönade 16-åriga

Gunilla Lundgren går på bio

Dana skura ett stensatt golv i prästgår-den. Hon skrubbar det stora golvet meden liten, liten borste medan prästfrunsjälvgott anser att hon hjälper Dana attbli civiliserad. När filmen tar slut ärDana redan tvåbarnsmor och bor kvar ibyn.

Dokumentären har bland annat vunnitSiverdocs Stora jurypris 2011 och prisetför Bästa utländska film vid HumanRights Arts and Film 2012. Jag hoppasatt många får möjlighet att se den!

Exempelvis vigsel mellan två personerav samma kön. Kyrkan har upptäcktdenna mörka baksida och tycker inte attmänniskor ska behöva smyga med vemman är på grund av detta. Därför är detmed stor glädje som vi resande kan se attPer Eckerdal, biskop i Göteborgs stift,gick med i West Pride’s regnbågsparad.Med andra ord är Sverige i förändring,säger hon med ett leende.

Hon förklarar att föreningen är engage-rad tillsammans med Högsbo kyrka.

– Vi har ett gott samarbete med Hans-Owe Arvidsson därifrån och vi har tagittag i bitar som vi hoppas ska ge glädje,inte enbart för minoriteten, utan även för

majoriteten, säger hon. Min egna åsiktersom aktivist är att man måste sopa rentunder mattan i sitt eget hem innan mankan hjälpa andra utanför. Jag tror att manfår fram fler starka personer då och attman inte blundar för det som sker iSverige. För mig känns det lite konstigtatt man står och pratar om andra ländersproblem om man inte själv har löst pro-blemen inom sitt eget land.

Seminariet avslutas också med att före-ningens trubadur Rickard Bokmalm medstor inlevelse spelar en resandelåt tillallas glädje.

Kulturgruppens hemsida:www.kfrg.net

Richard Magito Brun

I våras åkte jag till Tyskland med minkonfirmationsgrupp. Ämnet vi fokusera-de på var mänskliga rättigheter. Vi skulleåka till Berlin.

Vi flög från Arlanda. På planet hamna-de jag och min kompis Ylva en bit ifrånde andra, men det var roligt eftersom vipratade med varandra. Det var förstagången hon flög så det var kul.

När vi kom till Berlin åkte vi med bussoch tunnelbana till hotellet, som vargamalt men fint. Ägaren var en äldredam som kunde svenska vilket var väl-digt praktiskt.

I Berlin tittade vi på minnesmärket förjudarna och besökte museet som lågunder. Vi tittade också på den bit av denberlinska muren som man målat på ochdär man uttryckt sina känslor genomgraffiti.

Vi tittade också på minnesmärket förromer och sinti. Det var inte helt färdigtmen nästan, man fick komma in och tittapå det som fanns där. Vi lärde oss litemer omFörintelsen. Jagvisste en delredan, om hurnazisterna intesåg romernaeller judarnasom människorutan som någothemskt ochskamfullt. Jaghar alltid tycktatt det var och ärhemskt och fel.När vi var därkändes det hela

22 É Romani Glinda

Resan till BerlinTuva Björklund reste med sin konfirmationsgrupp tillBerlin. Temat för resan var mänskliga rättigheter.Vi bad denna 15-åring att berätta om resan.

Text och foto: Tuva Björklund

Konfirmations -gruppen vid detjudiska minnes-monumentet.Tuva är andraflickan frånhöger.

så sorgligt och orättvist. Hur kan män-niskor göra så? Män, kvinnor och barntogs av nazisterna och mördades anting-en på plats eller i något utrotningsläger.

Minnesmuren för romer och sinti som mördades av nazisterna.

Ungdomarna har ordet!

É Romani Glinda 23

De var inte värdiga att vara en del av dennya värld nazisterna ville skapa. De varinte arier.

Det känns också hemskt att även idagbetraktas romer som mindre värda.Utanför Konsum i Bagarmossen sitter deten romsk gammal dam från Rumänienoch tigger pengar och i Farsta centrumsitter det en kvinna som spelar dragspelutanför Clas Ohlson. De har lämnat sinmisär bakom sig för att i Sverige få tjänanågra kronor, men det är inte mycket defår och i Sverige är det dyrt med mat ochannat. Romer är människor som allaandra och borde ha samma förutsättning-ar som alla andra.

Gör som Tuva!Skriv och berätta om du har varit medom något spännande! Ungdomarna harordet är vårt nya inslag i tidningen.Skriv till: mia@romaniglinda.se

Grafitti på muren.

Regeringskansliet har fattat beslut om atttillsätta en referensgrupp för arbetet medregeringens strategi för romsk inkluder-ing och utnämnt 20 personer att ingå igruppen i tre år.

De samråd som statsrådet ErikUllenhag anordnar med den romskagruppen liksom med övriga nationellaminoriteter kommer att finnas kvar.Syftet med den nya romska referensgrup-pen är att på tjänstemannanivå diskuterahur regeringen kan utveckla och förbättrastyrning och insatser i strategin förromsk inkludering.

Det är många som har medverkat i pro-cessen genom att antingen delta i de dia-logmöten som ledde fram till beslutet omatt tillsätta en referensgrupp, eller somhar gett förslag på personer till referens-gruppen. Det kom in drygt 50 förslag pådeltagare. Referensgruppens deltagareutgör ett brett urval av romska kvinnoroch män i olika åldrar och från olikaromska grupper och har tillsammans ensamlad kunskap och erfarenhet från flera

olika områden i samhället. I Referensgruppens

arbetsuppgifter ingår blandannat att sprida informa-tion från mötena om arbe-tet med romsk inkluder-ing. Referens gruppenkommer även att diskuterahur Regeringskansliet bästkommunicerar regeringensarbete på området.

De som kommer att vara med i refe-rensgruppen är: Angelina Dimiter-Taikon lärare, Bagir Kwiek ordf. Romerför kulturell utveckling, Baki HasanSpråkrådet, Elvis Stan brobyggare iHelsingborg, Fatmira Tahirimodersmåls lärare i Örebro, IngridBlomerus styrelseledamot HVB-Katitzi,Janet Elmgren ordf. Resandebarns rätt,Jon Pettersson egen företagare, LarsDemetri ordf. Internationella RomskaEvangeliska Missionen, Marian Wydowprojektledare RIKC i Malmö, MarioHässledal Socio nom och familjetera-

peut, Priscilla Schwartz Blomerus kura-tor vid Romska tjejjouren, RobertBrisenstam jur. kand., Rosario AliTaikon projekt ledare Romané Bučá,Rosita Grönfors verksamhetschefRomsk och resande kvinnojour,Rosmarie Axelsson projekt ledareSkarpnäcks kvinnogrupp, SimonWallengren ordförande för Kultur -gruppen för resandefolket, StefanoKuzhicov ordf. Riksförbundet Romer iEuropa, Sunita Memetovic juridikstude-rande och Tanja Hagert brobyggare iLuleå.

Ny romsk referensgrupp

Ralf var intresserad av musik redan iunga år. Han var åtta år då han börjadespela trummor, men gick senare över tillgitarr och började sjunga.

– Jag var sångare i rockgruppenSmooth and Greedy i tio år, berättar han.

Gruppen startade i slutet av 1993. – Det var en slags old school punk-rock-

'n'roll. Vi turnerade mycket i Tyskland ochÖsterrike och spelade in skivor. Viutmärkte oss kanske på ett annorlunda sättän andra rockare som oftast var klädda ijeans, både till vardags och på scen. Jagoch min bror var klädda i kostymbyxoroch fina skor och såg kanske inte så tradi-tionellt rockbandsaktiga ut.

Ralf har alltid gillat tatueringar.– Jag blev tidigt intresserad av tatuer-

ingar. Mina morbröder hade tatueringar

och jag och min bror tyckte att det var såhäftigt, det skulle vi också ha när vi blevstora.

Efter att ha startat en förening förresandefolket i Sverige under 80-taletbörjade Ralf arbeta mer aktivt för resan-de och romer. Men efter några år togmusiken åter över.

– De var mycket som hände efter före-ningen. Jag reste mycket och spelade irockband. Efter att jag fått min första sonbörjade jag åter intressera mig för deresandes och romers situation. Det varsom om mina barn triggade tanken att deska inte behöva gå igenom det som jagoch andra i min generation gått igenom.

Ralfs äldste son tar studenten i vår.2008 fick Ralf en stor musikerroll i

teaterföreställningen som handlade om

24 É Romani Glinda

2013 är Ralfs årRalf ovak Rosengren är resande, musiker och aktivist. Han har underlång tid kämpat för resande och romers rättigheter. Han var blandannat med och startade tidigt en förening för resandefolket i Sverige. Iår har han vunnit tre stora priser. Han blev utsedd till Årets tradi-tionsbärare och Årets arrangör vid Folk- och Världsmusikgalan iGävle. Han har också vunnit Podiums och Le Romané evimatas skri-vartävling "Att vara ung rom idag" med bidraget "5768 visningar påYouTube".

Text: Bengt O Björklund Foto: ÉRG

Ralf uppträder i Resa utan mål.

Tattarkravallerna i Jönköping. Med iföreställningen var också musikern MarieLänne Persson. Ralfs engagemang förresande och romer eskalerade.

– Det innebar jättemycket. Det var ettstort uppvaknande både för mig menäven för den stora allmänheten.

Ralfs brinnande intresse för musiken,särskilt då den resanderomska musiken,fick ny näring.

– Jag kände att det funnits så mångamusiker inom denna tradition. Jag vissteockså att spridningen inte varit så stor.Det finns en stor tradition av romskre-sande musik som sällan omnämns ellerhörs i svensk musikhistoria.

Under åren som följde fick Ralf alltfler spelningar och hans namn blev alltmer känt.

– Det är en stor ära att det finns män-niskor som bryr sig om den här musikenpå ett positivt sätt. Det har också blivitett uppvaknande inom folkmusikkretsar.

Ett arbete med musikern Marie LännePersson och visarkivet ledde till ett pro-jekt att dokumentera och samla in resan-deromska sånger.

– Vi fick in en handfull sånger tillVisarkivet.

Men Ralf hade fler sånger som hansamlat sedan barndomen. Detta materialledde fram till ”Romanifolkets visor” enomtalad visbok som han gjorde i samar-bete med Marie. Svenska visarkivet stodbakom den utgivningen.

Men det stora genombrottet kom iGävle under Folk- och världsmusikgalan.

– Jag hade varit nominerad två år i radutan att få något pris, så jag hade inga för-väntningar på att det skulle vara annorlun-da i år. Det är så sällan som romer ellerresande vinner priser för den egna tradi-tionen. Jag hade ett hopp, ett svagt brin-nande ljus, när jag satt i den fullsatta kon-serthussalen. När de läste upp nominer-ingarna kände jag bara en slags sorg ochtänkte ”vi vinner ju aldrig något ändå”,men jag kände mig samtidigt en viss gläd-je över att åter ha blivit nominerad.

Då hände det overkliga.– När de sedan började läsa upp moti-

É Romani Glinda 25

veringarna till pristagarna började pollet-ten ramla ner. När de sade mitt namnkändes det som om jag vunnit högstavinsten i miljonlotteriet eller kanske ännustörre. Mina vänner som satt med migbara skrek rätt ut och de grät och jag fat-tade ingenting.

De första stegen upp till scenen varnästan för mycket.

– Känslorna höll på att ta över. Detta varinte ett pris bara för mig, utan för alla iresandegruppen. Ett erkännande. Jag tänk-

te på alla hemskheter och svårigheter somdrabbat både min egen och andras familjerfrån det svenska samhället.

Ralf var mycket nöjd ochmycket glad när han återsatt i sin stol i den storasalen. Han småpratade medsina vänner och han sadetill dem att ”nu tar jag nästapris också”, men det var detinte någon som trodde på.

– Det var stora ocherkända festivaler somomnämndes när priset förÅrets arrangör skulle delasut. Vi hade ju bara dragitigång en festival så chan-serna var ju små.

Nu kom nästa stora över-raskning.

– Eller snarare enchock, säger Ralf.

Nordic RomaniFestival vann prisetsom årets arrangör.

– Det var otroligtomtumlande. Folkringde ner min tele-fon och skickadegratulationer bådefrån Sverige ochfrån andra länder.

Men det var inte slutdär. Någon månadsenare var det dagsigen när tillkännagivan-det om vem som vunnitförlaget Podium och LeRomané Nevimatastävling presenterades.

– Det var ännu meroverkligt. Det hade jaginte alls räknat med.

Anita Svantesson, kollega och vän påNordic, hade hört talas om tävlingen ochkontaktat Ralf.

Ralf med sin trio under ordic festivalen.

– Vi hade tre veckor på oss att skrivabidraget innan det skulle skickas in. Detvar ont om tid, men idén om huvudperso-nen fanns redan. Vi började skriva till-sammans jag och Anita. Slutresultat blevalltså denna historia om Rosita, en resan-deromsk tjej som är 14 år och bor i enlite svensk småstad idag.

Med andra ord, ett mycket framgångs-rikt år för Ralf.

– Och året är inte slut än. En ny festi-val kommer den 27-29 september påbåde Stallet och i Kulturhuset, avslutarRalf.

Ralf får pris i Gävle.

Ralf och Marie uppträder under Bokmässan i Göteborg.

Big Louie & Me är namnet på en boksom George Locke, en engelsk rom, harskrivit. Historien tar sin början 1869 närAlice, Georges gammelfarmor, som fjor-tonåring rymmer med en romsk pojkevid namn Joe Locke. När Joe upptäckeratt Alice väntar barn försvinner han.Alice återvänder till sin by och gifter sigmed en avlägsen kusin och får mångabarn. Men hennes förstfödde behandladesinte väl av den nye mannen. När Georgesfarfar bara var elva år rymmer han därförför att finna sin riktige far. Efter niomånaders vandrande finner han honom

till slut i ett läger. Han blir mycket välmottagen och bosätter sig där med sinfar, sina syskon och styvmor. När han var17 år träffade han en romsk kvinna vidnamn Louisa Smith. Senare kom hon attkallas Big Louie och det om sitt liv meddenna karismatiska farmor boken sedanhandlar. Den börjar med barndomen ilägret på fyrtiotalet.Det är en mycket charmig och rolig bokfull av romska seder och bruk och medmånga upptåg och tokigheter.

Big Louie & Me, University ofHertfordshire Press

26 É Romani Glinda

Bob har läst

Donald Kendricks och Grattan Puxonsanmärkningsvärda bok Gypsies under theSwastika har återutgetts i en revideradoch bearbetad version. När boken förstkom ut 1995 fick den ett stortgenomslag. Det var den första boken somtog upp hur romerna förföljdes av nazis-terna under Andra världskriget, en del avEuropas historia som ignorerats mang-rant av alla icke-romer i alla Europas län-der. Boken blev en milstolpe och ettstartskott för ny forskning som långsamtkom igång. Tidigare hadeFörintelsediskursen bara handlat om denjudiska Förintelsen.Författarna inledde sitt arbete 1969 medatt samla in den lilla dokumentation somfanns och de började också intervjuaromska vittnen till det som hände underkriget. Man mötte till exempel romersom kämpade med partisanerna.

Gypsies under the Swastika, University ofHertfordshire Press

Vill du också recenseraen bok som du har läst,en bok som du tyckeratt fler borde läsa ellertvärt om en bok maninte borde läsa.

Hör av dig till:mia@romaniglinda.se

Mustig berättelse om romer

Boken alla borde läsa

É Romani Glinda 27

Tanja Hagert är i dag 28 år och tvåbarns-mor till Alex och Desiré. Hon är gift medmusikern Mertsi Lindberg. Hon kom frånHelsingfors till Sverige som 15-åring. Nuär hon aktuell för sin medverkan i doku-mentären Tania, en film som handlar omhenne och hennes vardag.

– Jag vet inte varför det blev just jag.Jag fick frågan och tyckte att det var enkul grej, berättar hon.

Ursprungligen var det tänkt att doku-

mentären skulle handla om henne, hennesdotter och mormor. Tanken var att visaromska kvinnors liv i olika generationer.

– Men min mormor dog under inspel-ning så vi fick klippa bort henne helt.Istället kom dokumentären bara att hand-la om mig. Det är lite jobbigt att ha enkamera som följer dig hela tiden ochändå vara dig själv och samtidigt försökalyfta fram de viktigaste frågorna, det ärinte så lätt, berättar Tania.

Det varierade hur ofta de filmade ochfilmandet gick olika faser med olikateman.

– Resan till Istanbul, Internationellaromadagsfirandet, hemma hos mig iHelsingfors, där min mamma fortfarandebor. Plus en massa andra grejer. Jag kom-mer inte ihåg allt.

Hennes energi och engagemang syn-

Dokumentären TanjaI SVT:s dokumentär Tania får visnart följa den finsk-romska kvin-nan Tania Hagert i hennes var-dag. Under tre år följde ett teamfrån SVT henne. Det blev 300 tim-mar som sedan klipptes ner till 42minuter.

Text: Bengt O Björklund

liggörs i dokumentären.– Jag hoppas att filmen öppnar dörrar

för romska kvinnor och att de ser att detär möjligt att vara romsk kvinna och görakarriär och ta det som den här världenhar att erbjuda.

Datum för premiären är ännu intefastslagit.

Tanja av Birgitta Lindström och ReginaVeräjä Produktion: Driva Produktion och

Filmpool �ord.

Romerdet var länge senvi gjorde affärerni var mina avlägsna grannarklädda i glöd och koppar

jag ser regnet över Birkenausolnedgången i Budapest

jag ser Taikon byta namn i en öppen fri värld och tiggarna virvla runt mina fötter

jag ser utrotning, blodsbandoch tårar intrycktai ett romskt hjärta sväva ut som magiskaupplysta toner genom"zigenarnatten"

Claes Delavie

LängtanSvart som natten är din långa hästsvans och i dina ögon ser jag lägerelden brinna.När jag sluter mina ögonlock och vilar mina öron hör jag dinaförfäders sånger.

Du för ständigt en kamp för att få vara den du är ochdet är en kamp jag aldrig kan förstå.Men jag kan möta din blick,lyssna på din historia och bli inbjuden till värmensom vilar runt lägerelden.

Lär mig sjunga dina sånger,visa mig äventyret och

dela dina berättelser.

När jag är ensam kvarkommer saknaden och längtan efter den familj du har.

Låt mig få se djupare och längre än bortom lägereldens lågor.

Camilla Wikström

Två vinnare från Whildeanska hösten, en Facebookgrupp där vi utlysteen poesiutmaning: Skriv något om romer eller resande. Grattis! Skicka in dina dikter till

oss! Enda kriteriet är attdu är rom eller resandeeller att dikten hanldarom romer eller resande.

Skicka ditt bidrag till:mia@romaniglinda.se

Diktutmaningen

Tanja i en scen i filmen.

Förra året blev vi kontaktade avkultursekreteraren AnnaCedergren i Sundsvall. Hon fråga-

de om jag visste något om Sundsvallsromer förr och nu. Jag berättade att viunder våra resor bott i Sundsvall och dåpå Norra berget, närmare bestämt i Haga.Anna Cedergren hade bett Sundsvallmuseum att leta bilder på romer från 50-talet och de fann en del bilder i sinagömmor.

Här visar vi bilderna för er och det ärverkligen gamla goda bilder. De är tagnavid olika tillfällen i Sundsvall mellanåren 1952 och 1954.Där bodde Tomto och Karin Columbus isin husvagn i många år. De hade köpt entomt där Ikea ligger idag och på denställt upp sin långa husvagn. De byggdesenare även till ett rum.

– Varje sommar födde Tomto upp grisarför att sälja dem till jul, berättar sonen

28 É Romani Glinda

Gamla bilder berättar

É Romani Glinda 29

och dragspelaren Eskil Columbus som i dag bor i Umeå.Det var mycket snö att skotta och efter väl utfört arbetet bjuderKarin på en tår kaffe.

I en av griskullarna fanns en gris som slutade att växa. Denförblev liten som en kulting. Familjen fattade tycke för grisensom fick namnet Mercedes.Mercedes gick lös och blev tam som en hund i huset hos Tomtooch Karin.

De andra bilderna är tagna under en festlighet iSundsvall. Där skulle man laga mat till de olika gäs-terna. Folket på bilderna är från vänster Mimmi, Fia

och Åke. Den minsta killen kan vara Marco eller Rune. Det ärmin farmor Vola som sitter på stolen och röker.

Bilden med de två vuxna och två barn Kolea och Anuskafrån Stockholm var på besök under festen. Barnen ärSolomiaoch ett syskon

Med på samma fest var även andra Stockholmare Raida ,Zofi(Sofia), Liza Bambam ( Maurits) Solomia.

Fred Taikon

Har du några gamla bilder som du villdela med dig av?

I så fall hör av dig till mia@romaniglinda.se

Det här behöver du till 8 personer:3 st auberginer4 st stora potatisar4 st paprikor6 st stora tomater3 st lökar4 st klyftor vitlök3 st stjälkar selleri2 dl gröna oliver3 dl olivolja5 msk strösocker5 msk vinäger4 msk kapris3 dl vattenSalt och svartpeppar efter smak

Gör så här:Skär aubergin, paprika och selleri i bitar,dela löken istora klyftor.Hetta upp rikligt med olivolja i en stekpanna och stekauberginen på hög värme tills den blir gyllenbrun, taupp och låt rinna av på hushållspapper.Fräs potatis, lök och vitlök i en stekgryta med restenav oljan. Lägg i paprika, tomat och selleri och låtsteka med i några minuter. Tillsätt vatten och låt det

30 É Romani Glinda

CCaappoonnaattaa aallllaa SSiicciilliiaannaa

hela sjuda i 5 minuter. Tillsätt oliver, kapris, sockeroch vinäger och smaka av med salt och svertpeppar,sjud i ytterligare 5 minuter.Låt kallna och blanda i den stekta, avrunna aubergi-nen.Caponatan kan ätas både varm och kall som tillbehörtill kött, fisk eller som huvudrätt med ett gott bröd.

Smaklig måltid och solig sommar!

Mias matsidor

É Romani Glinda 31

Gadó trubúl 8 ženénge:3 aubergine4 baré kolompíri 4 pipérči 6 baré peredéci 3 purumá 4 kotorá sir3 kotšajá selleri2 dl zélené olívi3 dl Oliviásko vulój 5 bare řojá xurdó záro 5 bare řojá vinagre4 bare řojá kapris3 dl paj Lon thaj kaló pipéri

Ker gadea:Šin le aubergine, pipérči, thaj e selleri ándekotorá. Šin o purumá ánde štar kotorá.Tatčár but vulój ánde jekh barí tipsía thaj pek leaubergine ándo tató vulój te len šukár fárba.Muk te šution pe jekh tiári hirtiása. Pek ándejekh maj barí tipsía le kolompíri, purúm thaj esir ándo vulój kaj ašilás, vaj maj tho andré vulójte trubúl. Akaná maj tho andré le pipérči, peredéci thaj e

selleri. Muk te pečól ciřa. Šor andré ciřa paj thajmuk te čiról ande panš minúci.šor andré le olivi, kapris o záro thaj o vinágro,maj tho lon thaj pipéri.Muk le zelenimáta te šudról palá godjá maj šorandré le aubergine.E caponata sar xalpe tató thaj vi šudró,masésavaj mašésa. Vaj xa férdi le zelenimáta šukár mangrésa.Bon apetíto sar phenél o Italiáno.

Te avél Baxtaló tumaró miláj!

Caponata alla Siciliana

Diskrimineringsombudsmannen (DO) är en statlig myndighet som arbetar mot diskriminering och för allas lika rättigheter och möjligheter.

Utsätts dina barn för diskriminering i skolan?Får dina barn tillgång till den undervisning de har rätt till i skolan? Blir de mobbade eller trakasserade? Det finns en lag som förbjuder diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever.

Om dina barn blir trakasserade eller utsätts för diskriminering är det skolans ansvar att se till att det upphör. Om skolan inte tar sitt ansvar kan du anmäla det till DO.

Frågor om diskriminering?Ring till DO på telefonnummer 08-120 20 700. Rådgivningen har följande öppettider:

Det går också bra att mejla till DO på adressen do@do.se

É Romani GlindaEgnahemsvägen 58se-141 37 HuddingeSweden

POSTTIDNING B