saxo sch lund 1177,

Saxo sch arkebiskopsskiftet i Lund 1177,

Viren 1177 nedlade Eskil sin wirdigliet som 5rkeblsksp av Lraad. Absalon blev eftertradaren. Hsndelsen utspelades i kunds domkyrka. Et& sliede P Danmarks bistoria ~ l a r av- slutat. Ett nytt tog vid.

En rnaaisilder senare skildrade Saso detaljerat hándelsen i Lunds dornkyrka, vad som gick f8re och fO[jde efter1. Skildringen ar litterart en av h6jdpunkterna 1 hans verk, uiil sjiilva h6jdpuaaktera Inom a1da.e dansk historieskrivning. E%% pavebsev och ett par närmast intetsagande uppgifter gr allt vad som finns c%2ramtöaw-. Ifed den trosvisshet3 som in i senaste tid belaarskab och annu maaageaist5des behirskar alp y fattningen av Saxo, ha r hans skildring i Srlaundraden kornn~il- att sta som det sakra ordet om wad som skedde. Först Curt la'elbnl% har alllagt en kritisk betraktelse och %rutit ny vag2.

Sasss skildring ar inte iidigare 6verf6rd till svenska. Ett forsök skall har garas.

»DA intern var ören. 3, Iiit Valdearaar utga inbjudan till stora115ni1enn i Danrnarli och Sverige och h611 med kunglig staf bröllop f6r sin son. Efterat utbad sig Eskil ett hemligt samtal sch slokle ivrigt forma bonasrna alt inrte obet2nbsamt omtal^ %-ad

I Gesta Danorum, ed. ;\iiiller-TTelscI~ow 1, 912; Oirili-Rreder I, 512. Curt 1ITeibull, Saso. Iiritislia undersöiamingar i DanmaiB~s historia brin

Sreii Estridselis död till l i i i i r t VY. Hist. tldslariR för Sláariela~id 1'1, 259 (1915). - Seiiare framsialliiliigar: A. Helgesson, .ibsaioiis val till iirlrebiskop i Lund 1177. Studier tilligiiade 31. PfaiinaeiisPEl, 317 (1923); Hal Kocln, Z r k e - bispevalget i Luiid I l i i . I<ir&eiiist. Samlinger '6'1: 1, 211 (1034); Deii danske Iiirlres Historie I, 172 (1950).

$ 1 - i1/6-11'77.

(C) Scandia 2008 www.scandia.hist.lu.se

biana under fyra 6goii ~iBle riiaseddela h o n o ~ n ~ Eskil fick gott hopp s n i r ad lian begarde och f6rklarade da, a[& Isau Iiinge Iiingrat efter att B'& iledlagga sitt hislsopsGinibe8e. Iirafleri?a ~ a r ute; Blans Alder gjorde Bioaaoaaa in8e ?iingii-e skickad LPII bara ens s5 stos börda; Raaaa ville inte dö i malit och hiirlighef, iilan g 5 bort soan en enski%d man, f r i fs5az iimbetsbestyr, och byta det lir Biau dittills fört mot fire& 1 ett kloster. Mangen ergsptog delta diil synes ~ i i n l i g t , men sökte f$ honom I f r h vad Baan satt sig i sia~rjet ocla förltlasade, akt han inte hade a i i t t at$ sátta sin avsikt 3 verket ulan att tiaan i Bom get& sitt samtycke. Eskil s.varéade, a t t

hade brev a v paren och att dessa gav holaom tEIEst2nal inte endast att nedlagga sin vardighet, satan oelis6. myndighet att örerflyttca den p& Tern Iian vilie* BiirtilE kom, a16 han fungerade soasa roanaersk Legat. Det -var d i endast som sig borde, at1 han si9rjde Tör att en anasaa Bom i h a n s saiille, s 3 alE bisbopssiitet inte $le%- obesatt.

D i kungen hörde dekis, balarjade h a n aaaisstanláa, att Eskil t a d i t e göm A%x@e ' tita biskop, och var inte i tvivel om, att ilall Knut och K a r l 2 skulle f0rsöka n&ot ytterligare niat honoun, de s k a l % e G e l t starkt ryggstöd hos sin 11aorfar, Bllingera balte Binge och B ail viinskap. Till sist sade l ian, att haar gay sitt bifall t911 vad iirkebiskopeaa 6nskade. Hani kunde hate g5 ernot den n-aer~ing anala d Rom de&tre%era%. RSttesamWrei fbPs den a%lmii~aneiiga kyrkan Iag i vad anan dar besiiimde.

Eskil lade stor ~ i k t vit3 at t f5 ~nediiigga sin rárdiglset vid e14 tlll%al%e, d i bislioparnn r a r talrikt ftirsanalade, och som kungen stod 1 begrepp a l t bege sig snr staden, Ir5ngc3e iirkebiskopeu~ IA. seln bad honoin, att liar anånadera var ute och han Iiona tillbaka, laan skulle Isa dem nsee2 sig; det laade sira betydelse iazac: endast a l l de Tar med, dB han avsade sig, utan ocl\sa d2 dela nye arkebiskopen blev tillsatt. lalen om detta g5lBde det a t t yara tyst. Blev det kant , kuntle en och anna8i koanma att halla sig undan], riidd f6r ad valet k u n d e Itomma att faira niaed sig.

IYungen gick med p& yad SrHtebiskopeal begiirde, och denne Ii i l diirecter lysa till ting. Högtidligen blev staanraia hAllen nie8 allmogen. OcBa viil Inkounarnema p3 tinget, utvecklade Eskil, har myciiet han i sitt Ilgiga ambele ~ a s d n t sig om sina binderlydande, och ilur ~iilsil-nraat oeln med ~ i l k e n i r e r de o8"fentligen atergalbak e.ad gott han g,jort dem. Han var n u till sinnes at& uppge sitt biskopsambete: det s%od Itlart f8r honom at t halls haiga &Ider

Eslcils brorson, domprost i Lund . Iiiiut och IBarl Iiarlseni, Esliils dotiersöiien, sona itort förut gjort

uppror mot Valdemar.


inte gick sammaam med att Iiaiic%ha det. Hara lasade dittills, full av huldhek, sorjt för dem; han oa7ergar dean nu i Guds beskydd och ioste sila denma, vilka soars lirigsrnan var %sonoani Sorbuiid~aa till trohet, u r trohetsbandet 1211 bl on on^, Vad asadrsa brutit mot I ~ o n a m ti1lg:iv han ; for r a d han sjalv brutit bad han om detsamma. Det Tar Incans bon, att iihr han nu drog bort, de saniat- 0~11 s';ianer%igeu ri91e ABlja honom med sina honansa for- böner och bnsknisagar, Sjalv Hovade han full geiatjiirnst. Tings- folket hade ögonen fulla aa: %arar, niis iiara tog arsked av dem. S5 innerPPgt talte liaai, I

D5 tinget var upplcist, slciekade Eskil sina hzistar efter Absalsia -. denne var Just tillbaka fran Sj~eBlaiid - och för- mådde honom at t bli gast hos sig. AbsaRoaa frågade honom, var- f'Qr lian gjorde allmogen så stor sorg, Ban srarade, att hade laans %~B>ga Alder oe21 den laudsilykt, som laanas dottersöner rakat i, gav honom leda vid vardigher och baemland. Det kom darilll, att han i gamla dagar hade Borat Bernard av Clairvaux alt av sig sj5lv dra sig tllibaka frain slit blskopsasnlbele och lera soni enskild man fjarran fran ara och harsighet.

Dagen efter, vid matutinaii, r a r bislioparna ute frgn stiftelm samlade I Eaurentildôrnen. Eskil I i i t d& bara ut S<ostbarhe%erna ur %tyrkans skattkammare och s i t t a fram dem till att beskadas; han -ville gärna visa offentligt, laur niycket lian med en hikostighet mol layrkan, sonarn man fi3rpat infe bort talas om, hade cikat den forna utstyrselra av altarna ocli dera gamla glansen kring Baelge- doai~aïiia. Nar allt var franilinaae, blandades suckar i hans siist, och ut~~ecIá1ade han narrnare, lilla. laangiret han arbetat fajr sina randerlydandes fred oc%a salreriimet, Baur maliga ansödon- och faror Iman Ilafe alt st& i under liela den lid Haan Avar bisltog. Orsaken Tarfor han nu bestiimt sig för att nedlagga sitt hmbete, Tar den att han i sin la6ga Alder inte Iir-sgre kande sig skickad att uf6va det.

P i uad Eskil uttalat svarade kungen iaied a l t firsiilira, att va l hade b l s l i op~n ta t t sekr ofia legat 1 fejd med kungarna, m e n förvisso var det med ber-tinamel~e ssan hail rylitaf sitt biskops- Iiall, Han r a r nu Iiommen t i l l den Blder, att man inle Ihngre behövde frukta or-it av P~oa-ioni. Hans föresats att av$ var iiate klaiigeia b i l l behag.

Valdemar anmodade ii5i-efter Eskil att göra iiunnigf, om det Tar av egen drift eller till följd aa9 nagot förvillsai~de av honom, som I l a n nedSade si t t kyrkliga anabete. Esltil s t r a ~ l i l e da ut sina hiinder iiaot altaret, syor och fog helgedomarna fram- fbr sig till ~I t tneia , att lian kommit t i l l s in ftireqats inte f6r alf Bii~l~geai burit ha6 til l laoraom eller for att han Ildit nigoam oförriiit


eller nagot v i l d al7 h o n o z ~ ; orsahen yar leda \ id dorgangllg a ra och haiiighel och 9ir5 elte1 a ad soam ea igt bestar S t al et behagade kungen s'ai. Vad han slikt etter l an att I i i en uppriktig i o ~ s a k r a n ;a\ bisliopeia soii1 gjorde Bisaaonm h i lor a t t tadlas oela sniass8ardaas.

\ ' a l d e ~ ~ ~ a r fragade dainast, oiai han n5goaasln Borsummat att med den seranglaet soan anstod caa kung ~ i k i a \ a slraf3 a\ dem sonn baskopen tadlgaie Igst i baniia. Eshlk lilistod, a t t det uaa nagel som hungen aldrig gjort, och denne ios-hlanade da, att aau -.,ar 42217 lai fr411 eia fruktaar, som b-ngt honoin h8.a i, radd som laan varik att d i ar1;ebrshopens axsagelse koama sa hastagl 19% den skulle a vnda kretsar satia en flack p& laans aa~seearde,

Den romerske blskopeais brev togs nu i iam ocla blev lask saenkligen, sedan kungen I i i i t hova, a t t Eshil inle hunde nedlagga snn \ardighet a t an att ha pa\erss medgkvaiiae. Baexet inne - boll, a l t arkebisiiopen as. Lund begart alk. tnrlagas fr511 siet baskopsambete, men att pHven i Roan dittills stritt emot, efter- som lian val visste, laua alltlgeraom dugande Eskil va r i ",ansien; n u hade han erne!lerlid fallit hi19 foga for arl<e$isliopenis ihardiga boner och samhye!it t i l l \ a d han begasde nned tanke p5 harr gammal han var och pi atL hans syaghet hol! i sig. Ett s i dan t beanysa- digande. utbrast Bungen, kunde man iaate satta sig emot Eskal seske sig d3 fran sitt sate, lade stas; och ling, de yppeasta IecPanen p f l ~ a n s biskopliga prasfeidoane, p& altaret och gav ti l lkanna, att laan P P ~ E % oclm full t friri2:adde sitt antbete. Vad som sliedode Tar gripande. Det kosam tarar i ogonen p& dean sona m r Taar- varande. Ternpbet fylldes a r suckar. Det gick som ett sus geiiona det.

Eftersorm~ Eskil a a r den soin bast kande rikets p r a s t ~ r s k a p , bad kungen Bionom att se sag om efter en eftertradare p i del sate han liannaS. Efter art Ra tackat kungen %or bans aai%alskan, tog da arliebiskopen fram Bnnu ett brev f r i n phven E Rom; genom detta lam~aades det Ironom i uupdaiag att fungera som pavlig Iegat och efter friet sk on taIlsatk-a arkebisiiop. Alen brevet var inte ya! last, forsan han forklarade, att han over-flytiade den myiadighet, som Rom i sin ynnes8 gett honom, $5 dem som rak%en alt ~ a i j a b rukade ti l lkomma; han uppsa% hellre frivilligt egen ratt an gack emot andras. I all sin tid hade ilan arbetat p5 att varna sin YiyrEras majestat; han \alle Inte det skulle f& sken as a41 han cuek henne p i den frihet och forrn~np, SOIII hoa-s -\.ar van -\.id.

Valjarna bestormade i detra nu Eskil att ge sitt rad, och na r oekc8 Bungen 6 rneaslgheteas namn, som Haan $ade, med likraande boner strole under ad klerkeraaa begas.de, f6rsskrade Eskil att n&r han skulle besiaarama sig, hasa \ a r som B s joging


mellan att tiiclias Gud eller mananisk~r. Teg Ilam, kunde 91aln stöta ena parten fran sig; talade han, deta arrdra. Ty %at han vara at1 peka p& B~onom, som han aisste var mest skickad a t t ta styre& över liyrkéin, skulle laan göra Gud vred; niimnde lian ater denne mana, som viil förfaream I en biskops kall, p2 annan ort hade h6slaQ lov ocla pris "r del sait, soan Paan u t ~ v a t sitt annbete p&, oclm som ocks i var van att pröx-a hiirda duster iör sitt land, kranlite hans en Grbrogen ocli friii~de, som lian infe vore i tvivel om att sjalv skulle -visa fran sig en sadan arelsely- gelse, om den erbjöds honom. Alla sökte n u gajra klart f6r sig vem han skulle g i in 16r; de begarde bestiiasat heslied. »S5 designerar jag d&», f6il Eskils ord, »bisliopen av Roskilde, eaz fraxide i i i % iinig, till namn och rykte kand av eder)).

bc%&nga sopade nu at% detta aa r kyrkan viil t jänt med. Mela dbsakoai reste sig ocli förklarade, att en s i d a n buircia r a r aBliior stor för att Eggas p5 hans skuldror; in&e p5 nbgot villlior Iste han förma sig att 8verge sin kyrka. Ban hade mottagit den I en srhr tid för Danmark; han hade f8r den slitit sina sjals- ocli kroppskrafler I i11 det yttersta och lyft den till Pycliatns tinne, Inte blott hade han riaed vapen i hand sopat bort dess yttre fiender: Iman hade oclisa f6rrandHal dess armod, gammal6 och fOriirvt, P siliedoni och valstind.

De valbes5ttigade stod tysta ocBn tveksamailsi. De f6re- braddes a r Eskil laarför. &lera raar Inan frågade dem, -vem de viile ge ambetet efter honaorn, u%f:alade sig alla I sirma vota för Absalon och gav honom s2 eiaY-aiilPigt sinla röster, att man inie kunde f ~ r m g r k a niitfon xn1eningsskiBjakbig11et eller tvekan. Och de nöjde sig inte ined munnens bekiinnelsei d e grep honom med handerna och EBrsokte med -\$Id att sliipa 1aonzsn-n till det sate de gett honom sin röst till. Eskil va r den förste, sona lade l i ~ n d på honiona, och gav genom sitt eseänpel, vill det synas, de andra ramod att raga detsaliznna. Och som de8 brukas, tog de sig för atS sanzfa1Pt sjunga och firade med en racker psalm- såtmg s ia stora endrakt vid -valet. &fe13 menighetena klappade h6gt I hiinderna, dansade rurit och esppstiimde ett slags andlig visa E kapp med den fromma Ic~rsiirigen; de ville giirraa I n g p nggot litet Pledersamt Beviniillerande dial klerkernas BaePgsfgmda toner och mente, det var opassande att tiga, niir de andra sj6ng med full hafs. Till den grad var hela snángden p6 XbsaHcsns sida och ens tanmig i ualet av Hronom.

?+fena sjiila. spjiirnade denne med alla kroppskrafter mot. d6 hopen drog i vag med laonom, tog starka teg och slungade atskilliga huvudstupa i golvet. I sir1 motspänstighet fick b a n t34 och med %laderna slitna av; hugg, sjag och friita var i f~inll


gal"; (jet gick inte :iRt uppfatda singeas Cör (lek oviisen sonsa ax:angde sig iis B ~ l e a ~ . Nar Absalon s& geraoan nnaesiighetens f r o s ~ ~ m a y2dd var slapad fram b i i i det sate, som -var helgat den arke- biskopliga iirainr s ch Isiirligheken, sade hesn SPIaiibt nej ii41 a l t bli salt i det; han ill le inte att de& p& sliigorr puirkt skulle se u t9 ssin instamde hail meah dem som nödde och tvang Iionom, Fôrst Eskil, sisiare oeksa! \'alde11~ar ropade honom d& taiE alt ta emot den iirepiats, soan hji:tds honon11 p i Guds blllsI~yndelse, ocli att inte p i eRt sa nymodigt vis, som snan forut inte h6rt S a h s oan, ~ l s n foralit f9r desa kyrkas majesiiit, dar han belann sig, .Absalon tic&; s5 ordet. Bana appellerade siin sak och gay diirmed det starkaste sL6d da siit motst3nd, just som Iman Issdde, han skulie lystra 4118 ad mara ba6 hoi-aom om, Hade det varit en arinan an Biana, slrulle han jaa ryckt t191 sig, den vardigLiet som bjöds ocla begiiriiigt satt sig i besittning ab7 ett s& 9a9gt priisier- ligg ambete.

Nicolaus Tar iildst 9 BanåksamfundeB i Roskilde. Han dr6,jde in%@ iiied a t t ksmnmia med en Iflinande appell med anledning asr de$ ~ h l d , som ô%7ergiltt hans biskop. hlen Eskil k8nde sig r5t t s5 113a berord s ch Iiit ha ra , a t t han forvisso skulle st6 p5 de riistandes sida och AbsaSon fa erfara, ~ i l k e n mening sorn galldc niest E Basan, lians eller iabsalons.

Det B~61i"s diirpa naásste. Kar denna %-ar firad, befallde Eskil Absalon satt lasa viiPsRgnePcen f8r a l t fA laonom atk genona ett s i dan t nsurpatoriskt billtag bejaka ~ a l u i g i s ~ g e n ; sjhlv f6rktmnnade laan, at8 nRr han nu till alla delar Rr2nka-iitt episkopaiet, det Inte Iangae tilllioiis honom att utrhra n15gon förriitlniisg, som kunde sainiiörn dármed, Mera Absalon uiialade d i , att hade Eskil nedlagt sitt biskopsiimbeie, m e n alt han likvii8 med den ratf Segatioiien gav, hade k ~ a ï prerogativet a t t I5sa .;ii%sigumelsen och a t t det ilate var som sig borde at8 överflytta en förr5ttaalsig, som Iitirde tia! Iians latiga s%ii%ir~ing, p& folk a s ringare myndiglast. Ganilingen hade i sin iver f6r valet glömt sin eget1 v5rdiglset. Absalons iörsynba inlagg tvang Isonom alt rniuilsas den.

he r1 Abcalons motstBnd hi511 i sig, ocIa Eskil sökie da p& cri annan ~ i i g att rubba det. H a n kallade Ahsalon nsed i sin sovkao~snare, scli d 3 han in te kunde Gvertcala hononi med sina bóraer, i611 hann p& knii och tiggde under ymnigt tirefl6de, Men ocksR delta utan framgings Hans tiinikfe d5 ut ett tredje lock- a~mede% f6r att f & dem valde över g& sin mening s c h Iiimsanade darsid ovisst, ona ståndal<tighetun Tar storst hos den som nedde och tvang eller hos den sorn stod emot. Eskil hade maaga ryttare; d c var ypperliga a l % s%&da. Han Iiit deena rida fram f6r Absalon. Meningen %.ar att de slsulle edligen förplikta sig 3 2 1 1 1


/ 8 Lauritz iVeibiii1.

laoaioan SOLPI sin k r ~ g s h e r ~ e . Aleal Xbsalosm aabOJde att niotia deras bjaaast; lima viile anle g r med p i all. Iran var ~a rc l i g a t t Bredras aiied cderas lydnad,

DB Eskil till slak fann sig besegrad a v eia sadais stand- alilaghet, forde haal Absalon En P ett 4oilaiirnn1 i iiyriianis Gorhall lor att irm8e desa Bosa egendoan skulle l a r a Hionmoni fordold, soii1 han sait 1n till fora'ar~ng dar oclm sons Iian beslanib sig {or att k m n a efter sig tnll sin kyrka; enstandigt uppmanade %-dan honam att Atrnlnstone bevardiga den rned ett ogcsaakasi. ,%len Absalon, som segrat Over de andra frestelserna, bestod foruiaderligt ocltsi dennma, B a n &lade trampat arans loclieiser under fotfer~ia; Blan .fe" inte ileller for \,insiings%grstnade1-n~ eggelser. Eskil utbrast da, son1 man mente i ~redesnnocP, at& nog lism~mie han att larnna efter sig till kyrliligh och husligt bruk. 1a1innda.e av d e r i ~ ~ a varldeans gods och guld i n han tankt sig, ocla nog slitille Absalon eaagang fB kannas id, vilka f6rluster harss stolliga ersvislaet forde med sig,

Eskil skankte senare Pcangew en gyllne bigara och Absalon en liknande. For Ovrigt i5mnade han ingen av slna aTanner obetanlit. Halis 6tr6 var a t t i slit herniand erinnas fb r era s t r i - lande frikostigliet.

Med a13s8iBns svaghet B slna lemmar fick arkeblsdiopeea till sist ocks i den eld, man Iiallar den onda, i e11 del av kroppen och pilskysadade sin as-resa. Det ar som on1 Guds sfraRdonn med dess plågor fallit p& hanis % O B I .

Absalon tog emot EsBi11 p& hans l a g fran S k i n % som gast h sin borg. Och d5 han horde att h a n klagade 6ver a t t det gick s i d a n kyla P P-nans fotter, att %jan iaiie lirrnde f6 naagorn vila om natten, lade Blan eil varm tegelsten i en liten iHda full av hal i vaggama, satte deii under Iians fotsulor och återgav aned detta slags hettande taraderl~gg vila och varme at den genomfrusne gubben, Del ~APgoranade lalien2edlet r a r s5 mycket karare f6r EsliiP, sGrn det asa. a l t hgrleda ur sin tippfinnares Brrnibet, inte u r en yrkesmanis kuilnigiiei.

P2 Absakons skepp och 1 Iians fBB,je blev Eskil förd fil1 SSesvlg. I-Ian fick dzin en sil~ersliAP som gliva a r Absa9ow, mens axrslog alt motta dera och yttrade, att han f01 framtidera inte hade braal< EBr n i g r a kosthtara karl. Ute p& bron alid Slesvig w16tte h a n kungen; han fo%i d a i sadan Itrsppslig svaghet, att han av de flesta lacills fBr död Omsider laom han sig, blev sat t 1 bat over sunde8 s c h kysste Omt dem som var med. I'aemnerna stod och grht. Arliebiskopen blandade sia jámmer med deras. DA ilan in te 4runcPe fordra at t rida %ziingre, Iick han en r agn itv Absalon och h l e ~ satt 9 denna för att f i rdas s& myckek beka~arnare. De minnga vknnernma skrrlle aldrig mer f& se Iionom. De fóljde


lneal t iratie binckar den gr;itaszdes a ~ f a r d . Det \ a r , a0119 \ a r de raaed p5 eil begrah innwg.

Etler detta blc\ kungens legater tillsaniaaiaias saiietl legale1 iia i r8n Lund ~~vPardraaie tili Rons lor ait i\ armga Absalon att ge ha. 'r111 : , I t borja ~i~eha begav de 4ig t i l l Clail vauk, *tg.i~fTa~*ae haar E\láil och fic!i ined srg elt Drev Briri hosaosn 131; slod Bor \ a d de be- <rarde - den ycinesl laan denna tid stod i laos hurian T:IE. 1~1&e a. ringa. dirbe iuilidre oniah gjorde eliaellerkid LAbsaioe~ oc3m Roskikeie- L;anniláerna kurlaam med silaa budskieba~iogar. Medan s21nde- nlanneim irBn k u n d araskrangde s,g med att I'i valet stadbasall, enlisades dessa med sina manga gelisaagor att f& det Biullkastsat.

Vid den tid, d4 schisanen inom den ronnerska kyrkan . . . upphorde, . . . kom sa~deanannel i fran kungen och Lund och dtssalonis legater tillbal;a henn mneol ett gladjeb~itlskap. Vad de begarl krinde lorefallra oforelallgt ocls naroiskildsgt, imleri fick Seanom ben rcaneislte p8vens hlolraaet en sAdara losnning, akt bSda parterna Eaunde gladja sig $P, a t t iaa falt sin vilja igenom. Ty ,Absa2ora fick b5de belallning alt Uverta :irPiebiskopsdonaet Lund och i;Ilst$ild at& forvalla bisl;opsdUnaet H~si i i lde. Drarmed blev styret sver ty5 kyrkor lagt under hanns ratlsv5rdande nayndighet, den ena kyrkaai genom eke psbud, dela raildra genowi eii nideakt . E n n y acla ohord. rulidlianthek av kurian: en rna0 agrar at t ~wottsa pelliet och blir bekladd darmed; eit :ire%ecb<en-i, som annars c r~das t mot- n.illlct hrsikar ges A I dem som beg:ir det, pat~iaagas naed a5ld den som r5yjer sig nior det. Alen de skuldror, pi ~ i l l ~ a en s8 berornlig bOrda blev Bsgd, var ocks i vkrdjga des].

Olnsider Itoias en ro~aeasli legat Galandus och % i t kaT1a kleilier~zn i Lund till Roskiilde. Absalon vai. n l r sa raade . 0c1i legaten inte endast lasle det hrer , som befallde hononaa a t t ta sig %-alet Biil eflerriittelse, eitaai hotade honom ocksa med at t om Inan %orksatte med sitt motstsnd, g0ra bruk av anathema mot Imonom. '84; s& satt tyang h a n Absalon tili akt ge sikt jaord till valrni~anew och a t t niotta deras li0gtidiiga lydnadsed.

Legaten diade fbrt palliet med sig oels benidade sedan ,"Psalon med det I dOmesa i Lund. Degen efter blev hail ;isona Tittale P i l l att biskopen hhailselrrerade Ribebornas tat~rtlde biskop Oiazer till Bians B<yrkliga ambete. OeBi efter a t t pi tietia satt arligg och redbar8 h o siiuLE8s.t slsn legation, ilervZa~tBe han, anar inter ra var c i ~ e r , bi9 Rornu.

Sasos Eranastillning au. hiisadelseni i Laands domkyrlaa 1177, vad sons gick f6re och foIjde efter &r med detta av- slutad, Problemck jr : om och i ad n79i1 fn*czrl-~sE51Bniarge1~ stammer ticea-eils med vad sons verlalllgenz sicedde.


2. Utg5ragspniaBten f ir en ]<i-ikisli unders6kamixlg och varde-

ring av Sasos framst211ning ger sig av sig sj;la%v: de tvii pitve- brev som han refererar.

B ida dessa pivebrev ar a\: Alexander 3 0 ~ 8 7 sI2%Jda fil1 irIie&Piskop EskiH. I det första samtycker piven till att i rke- biskopen n-~edIiigger sitt ambete, PAuen hade ditiiBIs, I-eeter det, satt sig emot deita, da han viil visste, h u r allt igen on^ dragande Zrkeblskopen var B sitt ambete: aiar han nu gav sia2 samtycke, var det f ~ r Eskiks ilaardiga bQners skta11 och med tanke p i hans &%der och g5 att hans svaghet l2611 i sig. Det andra psvebrevet uppdrar a t Eskil at% som pivlig legat efter fritt skön tiPls5tBa arkehlskop eller - som det ocIcs5 formu- leras - alt: overflytta sin vardighet p5 arem Saani ville. Bre- vet a r ett olimiterat prsvisioinsmandat, givet Eskil s " asom ])"dig legat.

F8r kritiken av Saxos båda pivebrev ger ett tredje p2veba.e~ det barande grundlaget. Etfardale a r ocksS har Alexander 3, mottagare Eskil; GmneY detsamma. Brevet laagSr till yissa delar 4 Gregorius 9:s dekretaler. I gsvriga delar I i ter det sig saker% restituera. Ett rikt BnaridskrifBsmateriaH stgr till buds. Breuefs autenticitet ar otvi~eialitig oc9-8 av ingen bestridd ',

Detta tredje plivebrev utgör saran. på en anBi5lEaaa av 2rke- I~isliop Eskil; @ven har kort f0rut mottagit denna. Brevet faller P tv& avde%i~ingrar. IngaehS%%et a r maarklagt. I den f6rsfa avdelningen gar p iven till en början - s5 droget sona Eskil ryktat si%t ambete - emot l-rans hegaran att ffi resignera; arkeblskopens a ~ g h g strider mot vad sona gagnar kyrlinn. InLe desto mindre ger pivesa anoaail88Bgt sitt samáyclie. 'irke- biskopens Akder och sltröpiiighek ar grunden. Enligt den andra avdeliminges-n skal1 efiertradaren tillsattas inie sona hos Saso genom piivllg provision, uppdragen B t Esltiil som p5a~lig legat; Eskil, biskopen Lund, Imar, Grordnas det, att verlta for att sjalv och genom kungen i landet oeh andra rikets andlige

l C . 1, X de rerlunc. 1 , 9. Corpras iusis canonici I I , ed. Friedberg. ,Imfr Cu r t Weibull, 271,


Saxo och :irlael>iskz>psskiftcL i 1,ianci d % i Y . 81

och forfarsme man f5 en aisnaia dartill Iampad pei-son statt 1 slas saille. Vead som avses ar tydligeii ett regelratt f6rf;wings- si t t , en procedur i vanlig HtalisnisXi ordning. Det korutsaktes dwvid inte ens alt Eskil - den pavlige legaten enligt Saoao, sorn liar avgoraadena heil i sin laand - personligen skall r a r a n:arvarande. Kan eller v111 han inte detta, heler del, m2 han laandla brevledes eller genom ombud. Vad p i ~ e i r : forbe- hHl%er sig a r att bli underrattad om a-atgclngen av Eskil och :%v de andra. Plan konsmer darefter ait trcsfla del sl~afgiltiga avgorandet.

Overes7sst&mmelsen n~ellaka fran~st;illnai~iw E det tredje pivebrevet och de hada pavebrer, soax Saho refererar, falles i bgonmen. Gingen i fiaraistii%ningen a r p5 8mse hila PIScartad - p i Omse h511 fbrst phvens obenagenhet att samtyclia till reslgnatioa~en, SH forijzint as%;eb~islropear yar och s2 skadlig som resignationmen var fOr kyrkan; darefter pavens samtycke p; g r u n d a v Srl;e%,iskopens i lder och skraplagbet; CHII sist anvisningar for eatseeagdet a v efiei~tradare. A118 detta Biana Enie bero endast av en %111fAI%ighet, Den kannedom m a n numera ager om Saaos sjitt a t t referera siaiter det ufoni tvivel air hani arbetat grundlag Jeist av brevet nr , 3. Men referatet av ~nneSaii%Bet ianskraaaker sig endast till forska avdelningen i breaek. Den andra avdelaaingeam han. Saso sliji~tit fraa sig. Hani har ersatt den med ett siirsltilt brer, pHvebrevet lar. 2, och Boialt gjort om proceduren i nr , 3 f6r utseende av den nye arkebiskopen,

En narrnare g ra l l sk~~ing av innelm3Het i Saxos aimdi.ka p5vebrev ger definitivt besked om Iiur detta zir a t t vardesatta, T r i a~~oaneazt moter B brel-et: ~rppdnagandet ai ena sidan a r deil pavligcu Begatioiaen, ii andra sidan a r en p h % i g provision vid bis%iopstllls588niwgen i t Es%d.. Har dessa t v i uppdrag kean- n a t falla och fallit p i Eskils lott ~ l 7 / ?

F6ïordnande som pivlig legat hade Eskil Innehaft sen 1Bt5% - han hade da varit i Rom, bragt ordning i deal nordiska kyrkans angeligenheter och p2 Bmemviigen genom ii$~~rgund tagits till fiwga p5 kejsar Fredrik Barbarossas ansiif- fan; niir han igen var hemma, f ~ r d e ban titulaturen: apostolice

6


sedls legataas, dern apostoliska stskens legat, och behöll sedan denna titulatur under lnela sin ambetstid. Alen detta forord- nmaride Iian inte ha fortvarat efter det att Eskil resignerat; det samhörde a l l l f ~ r intimt med 5rkehiskopsd0n2et %"Or att inte vara förbi med detta l. Ett nytt fsrosdncande har kravis; det h a r kravts under alla onast2wdlglieter, d i aicigot s5 speciellt soila det Inan. ar fraga om, ett allmiteral proa7lsionasförordna11de~ inte utan att det tlttrycB1Ygers gavs, tillkonra en p5vllg kegat Men blev fsrosdnrra-idet givet'? Brevet nr , 3 ger han besked. Det innebar forh8liningsordres om h u r Eskil ha r alt förfara vid blskopstillsUttasinge~~~ Men brevet Irailehi%%er ingenting om eam legation. Det Ur givet Eskil som 5rbebisl;op. FBr%a5H%laings- orderna riktar sig fil% honom i denna hasas egeaasP;ap. N5goui p&~lPg legation Biar Saarm Inte varit bekladd med,

I fa t grovisionsuppdrage& Piker sig pA engiing kanonisk teori och praxis abfropa. k3ecrefu~1~ Gratlani Ic2nrmea. lilla Bitet som canadra B<anoniska skrifter nagoti p i d i g provision id biskopstillls5taiai~1gar under $100-halet - endast det fria valet ar vad de f6rfgktar - an rnlradre provisionsrattens över- lakanide p& era piivlig legat. FBrst i mansilderna efter Alexan- -p-

' ,Imfr Lauritz nTel%sull, Den skaiaska kyilianns iiista Iiistoria. Hist. tid- slrrift för SkineSancl Y, 945- -- Eskils andre efterträdare p% iirSrebiskopsstolen Aiidreas Sunesen resigiierade 1222. Gewonn e t t påvligt byev 1. februari 1217 Inade Iiain blivit betrodd ined ett tapostolislit viloarlat i Lunds och Uppsalas iiskebisiropsdömeii, etb vilanriat som piven uitrycliligen betecknar som legations- iiiiibete, legatioriis officium. Till de medgivandeii, som tiiierkandes Aiidreas Suriesera i brevet, Irörde bland aniiat rat ten a t t meddela arlösniiig å t dem som fallif P banra; uridaiitag gjordes endast för brott a v s5 grov besl<affenlirt, a t t de till al!maii rariaagel borde IiSilskjiitas t i l l parestolen (Bullarium Daisicum, 112. Jmfr 118). Efter resigiiatåoueai filaner mami nu, a t t Biidreas Surieseaa gjort framstal8niiig i Rom om at t ratteni m i t t e tillerkaiinas I io i~om a t t meddela av- lösning f6r mindre brott , doclr endast ifraga om Iiasis eget lieisfolk och dem som var bosatta p i de g i rdar , tillhöriga Lurads clomkyrira, som aaislagits t i l l hatis uiiderBiåPP. Påvean I~er l l jade denna fsamstalliiiiig geiiom brev 15. februari 1224 (smst. 162). Ilelta brev h a r all tsi , sedan Andreas Sbi~ieseii resignerat, varit iiiiclviiiidlgt, trots det a t t 121 7 å r s Bjrev förelag. Andreas Suiiesens legatioii, i n i r a samhöiigliek med iirlrebisl<opsdömet, ilar upphört i och med sesignatioiien.

Ktiess, Die iechtliciie Stellung der piipstliclaeii Legaten bis Uoiiifaz \ ' I i17 1 5 9 ~


der 3 fl4rekoirimer omedelbara pivliga bisIiops8iHls5ttiiI11gar utan b i i~nsp till va8rriibten, Ege-atligen 2s det först Innocen- t ius 4 (12-83-1254) som B ~Xdstr5cktcnre omfattning tillarnpat direkt provision

H,egatSonsfirordna~idet sela pro~risionsuppdragle$ f6r Eskil bar Saso IiER enda Balla. BBda ar i direkt sirid aned det auten- Diska pAvebi~e~7et nr. 3 och aned f6rhiIIandeala i iiden, Sasos asdra psvebrev ar falskt. Men inte raog diirraned. Saso ha r k2af det akta XBesanderbrev i dess helhet, som beviljade Eskil resignationen och i Bvesenssá5mnnelse med vilket ya%- fGrratti8iaigen skulle f6rslggi. Man vrakade dess andra avdel- ning. Han behearde hade legatioaeax och provisionsr5tben E6r sin kommande fsamstaIlnlng! Brevet nr, 2 ar inte endast falskt: de& h a r %illEaom~ai& l medvetet uppsit,

Curs iTeibu11 har i sin undersbkning av irkehiskops- skiftet 1177 gjort gallande, att den framst&lhiasg Saso ger av irkebiskopsskiftet helt yllas* 11% de b5da p5vebrev han refererar. Av dessa pavebrev ar brevet nr. 2 falskt, och d a 6rke- Isiskopsskiftet i realiteten ag. baserat g& ett canlaat parebrev a.< helt annat innehall, ett tredje, rycks enligt honom grundeaz unadzai f61- Saxos hela framslgllning och stortar desna ohjalp- %igen samman 3,

Den :sppPaB%ning Curt TB'eibrall fl-:~rnlagt ifr9n.aga om Saxos faaanst5lInáng har inte Etinnnats oemotsagd. Man har iss ser- ligen inte tilltrotf sig att forneka, att parebreret nr, 2 Gr et& falsarium, Men Saxos troa~ardighet har man vsjt nndan f6r att offra. E stallet har man da tagit sin tillflykt fil1 att bnga- %eliiisera beeydelsen av deix fullmakt, som brevet innehalier. Hal Koch fbi- hiis an. Saxo Biar, sager han, aydsserligen gjort sig dayldig Bilh ~aSgoa, som han betecknar ssnm »ett mas~f6r- stand)), mess detta missforstand har inte spelat n5gorn ro11

l C u r t \\ye~bnll, 265, Xedaii 83.

Curt nreil,uli, 286


f6r Imaais egen franssf5llraing av sjii8á.a vaBl~andPiaigen. T?, fortsiiites det, Eskil ger jrr Sass Saso fullsá-aridigt avkall p; det privilegiirn~, som han erhallit; valet "rsiggar hos honom p5 normalt ris, aiaed undra ord I ôverensst2n1nne%se med ad soan fôreskrkves i det tredje brevet. Att Saso »pi?. en enskild ptala%t» tar miste, Iieter det, kali inte berattiga till att 9uer en bank förkasta alla vad han rföriiiigeï. Hans frg"amsf51lning har triirtom esm mydie% hQg grad av san~iolilchet för sig; deii skall med tlndantag av den enda punsklen stamma harerens med b r e ~ e t nr. 3. SluQomdBinet onn Sasos framstallning %y- der: i det stora liela en piilitlag berattelse om valet l,

Frågan ar allas;: kan detta om missfirstindet och miss- taget på en enosliild punkt och att pai~ebrevet nr. 2 Inte spelat nago i~ roll %r Sasos framsta%laiing av vallaandlingen verkligen vara rl%ifigf6! Ifed andra ord: diter det sig göra att som Hal Xoch utan sidare utrangera det falska b r e ~ e t ur Sasos framstallning och d5refter godta denna'!

Det »avkaBl», som Eskil slia81 %la g,jort och som Hal Koch drojer vid, ar cait betrakta som en delegation av Bnne- ba rd niyndigliet, gjord till ralf6rsam9Engen i Lund. Vad var det da som Eskil delegerade?

Enligt Saxs lastes pivebrevet nr. 2 L va8f6rsamli~sgen~ Det heter dgreftes, att Eskil »överflytfade den nayndighet, som Rom i sira ynnest geit honon%, p5 dem som ratteii att ~ a l i a brnlaacle táldkon~rna; han uppgav hellre frivilligt egen raft an gick emot andras. I all sin tid hade Iian arl~etcit g 5 att varna siam kyrkas rnajesfafg han ville Inte, det skulle f3 sken av att han svek henne p5 den frihel och f i rman , som hon var van vid».

Valratten var kanonkllit sett det viisentliga, och vad Eskil tilltrodde sig att delegera var denna; h a n smvaiid%ade darmed valet f r in ett diktatoriskt 1iP% ett %ianonis%it och varnade sin kyrkas nnajestait. Men darav fialjer inte, att haas delegerade något 8itClveï ratten att 1 egen person "reta sjalva valet. Saxo a r har f~nllt upplysande, Eskil f 6 r b l e ~ enligt honom piviiig legat,


och Iman grnar ra-sed fasthallande av sjiilva aaBn:esu2tateQ kussnai i det %!jande @ra bruk av vad pdvehrerel nr. 2 Lnnielaájll oax legailoneas och ratten att tillsatta sin eftertriidare. Det tillkorn era p&vHig legat akt leda akten vid et% %,isliopsval, sa sinar[ Bian var niirsarancle, en avgaiigen biskop daremot inte. Eslril leder siliieaz bos Saso. Han designerar, efter a%& ha a r - $ t f , sirs eften-triidare och anbefaller denne; Iian fortsiiiter aned a t t Ingripa fgBr att f5 den valde omedelbart irstroducerad: lagger som deal förste Liarsd p5 honom "r att f5 iahonnonz satt i dela 5rl;ebisff;opliga liaiedraim; och IiocRaar, c15 ,"a~saIoa~ av all Bia-aft stravar emot, aaled standig8 nya f6rminer fes att 915.

sitt mal, Endast med stöd i brevet nr. 2 liar detta banonislit kunsaat ske. FraensRiiBEnla~geiz laos Saxo gar vidare. Brevet innehar rattera f6r Eskil att Cverflytta sitt anhe le p5 Tean han ville. Absaloii blev vald. Han var biskop i b-loskilde. Den kanonlslia rgtteai ar, d& en bisliop slcalH Civerflyttas, translateras, fran e$% stift till ett annat , klar och e n t ~ d i g . Q ~ e r f l ~ f t a n d e t sker Inte geimom val, utan genoaal postulation, OCIB postnlatioiaesa siiaer i avvaktan p5 att paven skall ge sitt sala~tycke till överflytt~rniaigela, sin1 adnaissio. Posten%ationen saknas hos Saso. Den behavdes inte. Xagona admissio Iiom- mer Inte i friga. Privilegiet att efter fritt skOn %Ilhsatta eftertradaren beslHa.. Och Eskil fungerar med stöd i detta.

Det talas om missf~rs tand och ~naisslag p i en enskild punkt. Hal= 81- varken fraga olag det eraa eller det andra. Sasos andra p b e b r e v och hans egen framst5%lning av biindelse- Grloppet bildar elt enda Bniimf sanlh6rande heBt -- Biink nltm 141% lank 1 I;edjarz, den ena överalit gripande In i den andra. Brevet iii- en integrerande del av Sasos fraanstiillni~sg, Det later. sig inte utrangera som laaghot för sig. Och &an mera, Det kaiz Inte sindvaras. Farst med detta brev blir 8verh1za.nd framsB5lB11ingeai lialaoniskt nsOj%ig. Först a-nsed stöd d5ri iitaa~de EslcBY lagligen fungera som. haas gjorde, iniroriisationen ; a r den valde s0kas omede99Ja8-t genonafCssd a v Eskil, pos%u%atior~ och admissis fejas undan.

Saxo, inte SS litet Icuniiig i sin samtids kanoniska ritt, bar if11 Liallo ilasett detta. Grunden Pil1 haaas andra p8vebaea~ %ig-


86 Lauritz n'eibiill.

ger har. Brevet öppnas. p i detta satt en ferhadupad inbliek i lians sliriftsl~%BareverI~sanihett XIeia b r e ~ e t a r fritt konstrri- erat av Saso. Oeli med detta fritt Bonsiruerade hrev fa1,aglen. alit, som samhsr darmed i hans fraanst5llrming9 allt det som nyss Biar blivit framlaallet som laamliar i en sammannitad kedja.

4, Tre personer dominerar hos Saso det drama, som upp-

f6rdes i I,iand 117%: Eskil, $'aldemar, Absalon; vid sidan av dem framtrader de valf6rriitlande. Det $r av vikt f6a. kritilien av Saso akt fasfsiiilla, hus han tecknar de agerande och Gr- h58laaadet mellan dessa,

Den teckning Saso ger av Eskil i sin ib-ramstaBlning 21%.

5rkebiskopssltlftet skiljer sig starkt fran ddera teckning av lao- nsm, som ïöre%<osaamer 1 tidigare delar av hasas verk.

1 samband med schismen i den romerska kyrkan kort efter mitten a v 6100-talet liigger Sass f'6I~and.e ord i EskiBs muns: »han brunne av begarelse att viga en krigisk deost med Btung Ira%demar; hans vana var akt befalla 6vcr k~ingarna, inte att lyda dem och b0ja sig f6r dem>). Saso later yttran- det efter befallning au Eskil bli inrapporterat tl%H Yaldernar. »Manalens vana)), blev svaret, »$r alt dricka l<uaagarlacas blod; nu törstar han oclrsa efter na-di%$», E n 6ppen fejd skall ha följt. Yttrabadena ar betecknande f&- Saxss tidigare ins%%%%ning till Eskil. De ger i sjalva verket det tema, p$ vilket han d 5 ofertröttat sgaelar. Första gang sona han inif&- Eskil i sitt verk %r under Erik Em~nilec regering. Eskil g r d5 biskop i Rss%iilde. Hala införs som upprorsnaakare mot kungen; upphetsande banaderna mot denne; jagande hoiiom ut f r in Sjalland. Vid valet av Erik Erntnnes son Sven Gralbe ii11 Bitnrig skall iirke- bisliopen ha sluti t sig IiPW desane. Mer %w enging sviker han den valde oclm gar i fejd mot k-sonom. Ful9 av list, en niasa som inga löften håller s c h ingen 9i111k förtjiinar; da hann möten naotståiad, ynmk1lg och $OrsBiramd, gripande till flykl, offrande sin kyrkas egendom för a t t igen baj tagen tall n o $ a her.

Detta ar nastan allt a.ad Saso har att saga om Eskil


och lians stora garning f6ra ZrláebBsBopsskifteI, Ena aana- teckning u%an grii~as av den raordiska kyrlasans grundlaggare och tön-Isanda sterste man. En politisk pamflett, hagenting annat.

Av denne Esliil iisinis fega eller iniet 1 Saxos framstii%l- ning av 2~~kebiskop~sli if tet . Eskil 2s la2r pivestolens allsn~iik- iige legat, mannen med det stora inflytandet vid kur ian , fask ocla bestiin~d. Upprorsmaisaresi Gr laorta; Iilanket mot hononm f6rnirnrnes endast som en ton u r fjiirran. \'aldemar och Eskil stoder varandra; de gsa. bagge helhiartat sa* f6a. Xl~saPon. I s.ja1a.a verket sikall I 'alden~ar ocksa 1 det f6rflutna ha stia8 Eskil och k y r l i a ~ ~ till ajanst. Och fWr första och enda gangela kgger Saxo ett lovprisande ord i Yaadernars m u n : iirkebis%ispen har med berömmelse ryktat sitt biskopsltall.

Det orsaa*ssc%n1~1~an1i!agsg~ i vilket Saxo iaasSiter Eslails resignallon, $r fsr/liiiit av ett sircltllt intresse.

Den sona f6rst framf6ide Banken p5 Eskils resignation var Grkehiskopei~ sjiilv. Det skedde vid e tharnia l , vilket Saxo rubricerar som heariilagt? mellan denne och Valdernar. Till- fii%leh alerkom i det Eljande. Orsakerlaa till resignationien var enligt Saxo flera. R6g alder s c h slirBpHPghet stod fran-ast; %r%iebisl;open r a r till f6ljd diirav ante Iangre skickad u i t upp- b a r ~ sitt ambefe, Det kom d%raill, att hala beskiirnt sig f6r att g i i kloster; et"r6fte till den heljge Bernard siitall har ha legat bakom. Slutligeal har f6rhillandeiia inon1 deam egnu atten varit medbestGmmande. Eskil Hiade t.vB doBiersWnes., ICaa9 sch YBariih Karlsen; de ImSrstcaannaade fih Knut den helige; stod s i lunda nara tronen; var vid en 1ronledBgl~et ao.vsber5t%igade0 De tv3 hade gjort uppror mot kung 'Valde- mas. och hamnat i 1aamdsflyk.f. biorfadern hade daras falt Leda vid s"rhSl%aa~dena hemma i Suradet.

Vad biir slas fast ifraga om orsakerna aYIB resag-nationei-a 2s tBB1 det mesta ante i och %n. sig s i sarskilt rnarkligt - de fsrsta orsakerna: ?Jdes.n, skrepplighefeii, "resatsen srtt g5 i kloster, ha r inte biott, den senare inera sanfydarningsvis, s411 plats i det atrientisku pAa.el~revet nr. 3 : é"alder~a, cIcr6pligheien i i e r l~ommer sa gott som alltid denna ii& f6resatsei-a att g5 i


88 Lauritz Weibull.

kloster esomoftast i parliga brev om resignation I; de hor s i att taga till formuläret. Det ~azirkliga a r nsgot annat: raet

talet om orsakerna upprepas, 1a5got varierande, Inte mindre 2 w vid fyra tillfillen i Sasss frarnst&llnilig, och att roten och upphovet till tanken att resignera p5 dem alla betonas ligga enbart hos arltel-~Pskopenn sjiila-.

Alen marlclkgare $r nigot annat: att Saso sliarpt och n~ångordigt d5rutQver pointerar, att resignationen trste foran- Hetts a r ingrepp fr511 annat, narrnare angivet hall.

Lunds domkyrlca var vid avsageiseaa fy'-I1d a r klerker ocli menighet. Kung Valdemar iiskade ljud. Han stiillde enligt Saso en dårel;t frsgca till 5rkeblskoj3era: r a r der sjiil-vn~ant elier ta91 foljd av n5go"stungens fgirr&l%ande Iian nedlade sitt ámbete? i r k e b ~ s k o ~ e n svarade: inte fiar nagot hats sltiall, som Bungen bar %i11 Insanom, e l k r k r att arkebiskspen %idit nagon of6rri t t eller fbr aaagcpi: vald av JTaPdernar; orsaken var leda vid "rgangllg ara och B-dUrIighea och iiiira efter vad e ~ i g t bestir. EsBiif bekraftar dessa sina ord. Han siracker handerna airnot altaret, avlagger ed och tar helgedomarna tY11 vittne. Bekraftelsen a r den starkast m0jliga. Svaret behagade Hiungen, inskj~aler Saso, %'sid denne statt efter var att &-Sie- biskopen skulle avge en rapprilátig fbrsakran, som friade &tangenfrin att tadlas ock misstankas. Det f6ljde dgref'ter a i m u en fraga av Takdemar: Bmade han amagonsin f6rsasmma-s att som en Btung vederborde straffa dem som arkebPsko2en hade bannlyst? Aldrig, f611 hzia svaret. Och kungen replikerade: han hade burit p5 en rgdsia, tumg att hara; han -rar nu fri fran denna. Arkebis8iopea~s ~iusiigePse hade konnrnit hastigt p i , Vad T'aldemar uarit radd for hade ~ ~ a i i k att a~7sBgeIsen skulle i vida kretsar flacka hans aaiseeisde.

1 detta sammanhang a r inmnri ett att dsbja ~ l d . Det m r ermllgk Saao s& Engt ifran att Yaldenzar varit valIande till vad som skedde. att han tvartom satt sig emot resignationen. X i r Valdemar f6rst sammantriEade med Eskil och denne fram- Hade siil arsikf att resignera, berattar Saso, sokte Bungen att P---

F. Crillrnailn, Dae Ilesigilatioii der Benefizien. Ascliiv E. kaih. Riselleil- rech t 80: 65, 319. 533.


21 laonom &a-IfrBa-b; och under akten i Lunds donikyrka Jiig- ges det kanigen i munaaexa: han funne inte behag i arsagelsera; 5rliebis%iop>en var nu i den alder, att masi inte iaargre beho%.de frukta ont sav l-nonsna.

Mera renk~agni i~ge~a av YaBclemar Ifrhga oni resigr~athoneaa Imar, ilste laeller denna, yarit S ~ X O nog. Han har begagnat tillfdlet att ocksi renta.; honom Ifraga om haa-ns allmanina installiliaag till %i.~kaB~, vaid nia38 hestamt och dekreterat a Iiom, later Saso honom delilarei c., med alalednmin~g as7 de par- Iign brev, som :il-kebiskopen &og fram och lasne, W;unde han inte g5 emot. Rattesnörel i k~-rldiga iing "ag dat-. 'Tankegang 0~11 O P ~ vnger Baar sa mycket tyasgre, som de Aterfinnes P Decreturn GratRanH B dess lárau p i en rattfardig harskare,

Det erfordrades aSHBid fdr att en resignation slaulle med- g e s 4 " t d m resignerande var i til%faia%le alt gbra brul; av sin vibas fessla frihet %-id resignationen. Det hr i Saxos fram- stzillnisrg iaiie fr5ga om detta slam det vasentliga. Vad det galler a r akt fi fastslaget, alt Valdemar inte otnllb8irligt ingripit i Pa3ndelsernas uireckling ocla bestam8 denna. ht& frla Valde- mar a r 8-ad det galler. Och i samband sned att Saao friade I'nlden~aa har han hnnte aaisaderlitnt al% 4 hononi, som i I h g a tider varit ena schismatiker, teckna ett ideal al7 Bsangamalaáens foretradare i fesrhA%Iarsde kil1 kyrkan, parat till dennas fjzinsi, aninst av aPBt sinnad att driva eaa iraiehiskop fran hans katedra. Eskil och Valdenrar Rsar hzlndlal i sa1nforstHnd och samver- loan; den forre a sin maB;%f~allkom8ighei och med sin p67;Ei;a IsaBlnnakt haft ledningen.

I det f6Hjaride glider -- rid sidain av Eskil sch Talde- linar - Absalora i foa-sta planet Saos Saxo. Ban tecknas so111 e n anan i hog och Inogsia ynnest hos arliebiskopen. Xar Absalon 1áommer till Luaad, skickar Eskil sina hastar efter honom; Inasa blir deirefter @s% -i 5rkebiskok,sg5rcSean, ocla manr hor ear halas mun de ha l r t forebraende orden om att Eskil gjort allu-ngogen stor sorg genom a t t amaga sig sitt imbete, Dageta efler a r grkeblsliopsa.alet. Eskil begagnar sig av den priina voa, ritten att fcirst t l t tah sig, som tillkom en parlig legaf, och designerar Alssalon till sin efteren-idare, Det sker


i de aiaaplaste ordalag, Absaloan a r inte blott prövad i en biskops Inal%, den mest skic1;ade att ia styret i kyrkan: haal 2s oclisA den som prövat liardes dusten. för land och rike. 1,ovorden air tidigare inorda: då ,'absalon gjordes tP%% bisliop av RoskPBde. E a r det darefter 1;ommea tlB1 val, omaxid- ras .ira%ordnBngen, vad som var avsett som e%t al av Eskil, blii. till ett kanonislit val, och valmannen fBljer eiahiilligt Eskils direktiv, Men lika starkt som Saso befonar detta, lika saarH;% s c h starkare betonaat- han ocksa den oppssitionsstZllning Ab- salona hela tiden intager: kategorislit avböjer han Icandidatiir och \la$. Inga 2.11 s5 -braldsamm npptrgden, h g a finter och iian s5 Isckande anbud far honom att svikta. BerBmmet Bver Absalon viiser: %an trampade iirans lockelser under "tterna; han föl1 inte heller för arii~n~ingslysinadenas eggelser, Det Hiim- nades ovisst, siiger Saso, om standalitigheten var störst hos den som nödde och tvang eller laos den son1 stod emot.

Det laar sagts, att Sasos frams%Zl%ning al7 iirliebislaops- skiftet saltnar spar av tendens. d sjiilya verket torde det vassa svart att peka p i stallen, dar tendens salnnas,

Det prohlem, som har tranger sig frann, 21s. problemet, ~11Bet hlstorislnt sammanhanag som ligger bakom Saxos fram- srallning av ar&ebiskopsskifte%-

Det fbrellgger ett brev fr5n abbot Peter i Sh.-Remi i Relnns, tryckt redan -i borjan av 1600-talet. Raen hiitil%s obeaktat. Brevet a r ett grunddskunaent i tidens danska historia. Det a r stillt till dela nyblivne arkehis%copesii av Lund, Ahsalon. Inspisa- tioriskalla ha r varit missionsbiskopen F~alko, ineaiiBi i St.-Remi, nyligen Bterkommen friini Lutad. Att Innaehillei godkants av Eskil lian forrnsdas - han lever, d 5 brevet avsaildes, 1 CBair- xra~ah, nigra timmars vag Iran St.-Remi.

Abbot Peters brev qes situationen I Danmark nigon iiid, efter det att Eskil l a n ~ n a t landet. Abbolesa I~etcanar, alt Pasn laaller del f6r synd att fara med osunt tal och en inte mindre synd akt tiga med sanningen, Brevet a r fritt for skonmiIenB.


Saso och iirlteB~isliopsslrifiet i idund I l i i . 9 1

Det knyter s e a l f i l1 andra hIac8aab~erboke1m med dess skildria-ag av L4ntioc&~s' tyranniska .regemente i IsraeH, Guds jag iir satt $sido; det gas bróstg2riges fram mot iirkebiskop Esklls ~nepobes- och anhangare». Pinellas toch Machabzesas' sasier manas fram, de stora israelitiska frihetshfal'sarna. »Mitfe Hginehars i ter - tappsta hos eder som hos oss^, faller abbokens ord, »och JIaB%hatlas9 s6ner f6rnya Banapen k r Guds nrildrlga lag och infe skona ens eget EBv». Han Baar dristigheten Imrnma med en ~nslaana: »alet den hellge ande matte Iita en droppe falda a v Matthaiias' glCPdarade anda p2 Absalon»; haai beklagar al% inte st2 i samma ynnest och ~ans laap hos honom som Hos hans kretradare l.

Den sitraatioaa som h i r skildras ha r inneburit - man kan viil saga, med tanke p i Piwehas och m a c h a b z e a ~ ~ a - en strid pi l iv och d6d. Friheism.jaBtaraia vas Eskils »Ilepo- ter och apalsingare». Denna strid var inte en strid endast f6r det Qgonblick den oálatalas. Benr hade en tidigare fas, Denna fas 8011 G r e arkebiskopsskiRet, d i Eskils doGlers6ner Karl och Iáaa~at reste upproret mol Valdemar, och d i flera andra av arlreblskopens nepoter, Eskil ,"ecessew, ch ris tie ra^ Svensen, domprosten Aseer Svensen namnes som inveck%ade i kampen. Och den slaulle fortsiitta, En rak %inje leder fran ff6rh&lPaa-rdeaaa9 siidana de leclanas i abbot Peters Isrev, "8411 den stora hiiisadelsen i Danmarks 1nislonia vid bCbrjan av IISO-talet: de skanska upproren.

Saxo har askadligt och levantie, i starka farger, ful% a r ha$ inst upg1rorsm5nnen~ skildrat de skinska upproren, Striden mol EskiPs att och anhiingare n idde ssu sin hhjdpunkt , De ia-hemska fogdar ocln fBr82nHngslagare, som Eskil ii%%salt, bEer fiirjagade; nTa u r den ati, sona tagit n~akteia. H~YdeiiBlen, tY11-

DS E , 106: Peceatuin repufo falsa dicere, nihilon~iiius e t uera tacere . . . Phirrees utinam tain apud uos cjuarn apud nos resurgerel; et filii hlaihr,Shiae aiitiqua pro Pege Dei bella reilobrareiit e t sibi usqanc aci aiiimas noni parcerent. Feruentis illiris spiriktis sfiilicidieaiii ini uohis iiifuiidat spiritus sancius. Satis dicturn sit sapieiiti. Pro his, cpame agtinoiur in partilius uestris ergn nepotes et amicos praedecessoris uestri, ut inam en milli esset apud uos gratia et nmi- cilia, qiaae npuci Billim est, et sicnt illi iionore, sic dilectione succed:itis.


9% Lauritz Wei l~i~l l .

sattes; sliattebordorlaa steg. Och kampen blev sa rnycliet hetare och större sons den samtidigt giilléte vad abbot Peter kallar >)Guds anrA%drlga det gamla stormannasanlh5lIek vara eller Itate-vara; uddeii var riklad mot den arniformerande hand, som Absa8oiz och med honom Valdemar ville %agga p5 stat och kyrka. Dessa skinska uppror h a d e ilera vaxlande skeden, och uiader ett av dessa, sag det ut, som skulle segern ~rridas Absalon u r hiinaderama: haris borgar Tar Bagnia; Imail sjalv sch haans krigsvaaia ryttare utjagade fran Skane: nppaors- mannen i fUrd att g0ra rent hus med 5rkehiskopsdóme9 och a%H dess verksamhet. Men s%uirestiltalet blear Absalons seger. Ocla genom arhuaadradena nar oss Saxss triumfrop: »ett fasansfrillt oclz langvarigt uppror var till anda, Och aldrig h a r sen dess allmogen \.agat det dumdristiga tilltaget att satta sig tapp mot de store»,

De ledande mannen bakom dessa uppror Tar mail amr ZrYiehBskop Eskils iiti sela onaghq"gg, Lypproren omfattade tiden 1176-1181, De a7ar i full utveclding den tid d i grace- bisliopsskiftet 611. Saxos framstGllnlng av 2rkebisBopssklftet ha r till bakgrund detta hisáoriska sainmanhang.

FramstiBB~~irigen av irYtebBskopsskiffet hos Saxa riaar p5 et% brev av pavei? Alexander 3, Genom detta brev gores deal avgaeiide grkebiskop Eskil till p5vEig legat s c h innel-aavare a v ett olimiterat provisionsnaandhtt. Brevet $1- falskt, dess inneha11 alltlgenorn hlsEorlsXit oBzåIlbcai"6 31en brevet ger sjilva shsamen , ryggraden k vad Saxo berskttar, Saaverant %-dar deax avgingne Srkeblskopen, med detta brev B handen, kunnat ta Icdndrzgen av valalcten, d g o t som aldrig tiilkom en avg8ngen biskop som sadan, delegera sin myndighet efter behag p5 den ordinarie valkorpsrationem s c h satta sig over gostaala%ion och ae8miss:sn. Inte endast brevet, ~ntaii allt som laor samman med det ar att trtm0nskra u r kretsen av "QlllfOrEitIiga kallor. Och tifnaönstrlr~gen ar s5 sa?~~Bek. mera begraindad som en


yppig teizdensilora &,lornn3ar genom Saxos liela f r a n ~ s t a I I ~ ~ I n g och kamouflerar de verkliga sammcinhangera.

Enligt Saso har 5rkebiskopsskhHett fersiggiit k samf6'kirslHnd och samverkanr naellan de olika samhaBlsmaklerna 1 den tidens Darimark, ~rkeblskopsckiftet frarnslHr hos honom som in- seglet harpi . I ~ j a i ~ a verlret f611 det i en tid av djupgkende och bitter söndrinag - Siampeaz mellan B ena sidan Eskil, iians iitt och aa~hangare, 5 den andra Absalon och kunga- inakteni, en kamp mellan iiIdre och nyare pasli%lslca principer, 115dde 8181 i och med de stora upproren sin B?i)jdptlnkt, Yad Saso Rsyfiat $r att \-isa, att Eslcid avgalt frivilligt, latan Yvang av I;ulag Valdemar, uppstofkrad a s Saxo till en1 ideal- hiirskare i tidens stil, och friimst av allt alt Absalon inate blivit pakvlngad sk5ningarna. Eskil och sarnana skaningar, som gick i uppror mot Xl~salsn, Isar sjalva valt hononi, sjiilva mot hans egen vilja tvingat hon ona^ a t t bli deras iirE;eblsl;op. Saso g&- s5 vitt, att iian l i ter en psirlig legat Bomma ta11 Dan- mark ocli hota nied ett pHvligt anathema, om Absalon infe böjer sig f6r sIcBningarna och mottar 5rliebiskops~~2rdigl~ete1s~

Spörsa~liPet ar: resignerade Eskil frivilligt %l//? Stod han ocli sk5ningama bakom v a k t av Absalola? Sasos framstiiilning iia- s5 skickligt hspv2rd , att den i irhundradeia 6~ertygaB har- om. I3en 6vertygar i vira dagar niirnnast om motsatsen.


saxo sch lund 1177,

Documents