scoutmag-nr5

REBELLISKT FREDSPRIS

EXPEDITION HIMALAYA

MASSOR AV MÖSSOR

EN STJÄRNAJOHANNA FÖRFATTAR PÅ HELTID:

SCOUTmagNR 2.2008SCOUTMAGASINET

NR4.2011

SCOUTmagSCOUTMAGASINET

LEDARSKAP JORDEN RUNT

JAMBOREEN I BACKSPEGELN

HUR TILLGÄNGLIGT ÄR SCOUTERNA?

folk köar tillKÅREN

NR5. 2011

gasinet INNEHÅLLNR 5 2011INNEHÅLLNR 5.2011

FOTO: CHRISTOFFER MUNKESTAM

4 NYHETER – HETA DISKUSSIONER PÅ SCOUTFORUM

7 PRYLARNA SOM TAR DIG GENOM HÖSTEN

8 EN KÅR MED LYXPROBLEM

10 MILJÖARBETET UNDER WSJ - HUR GICK DET?

12 INSÄNDARE: INGET MER 100% SCOUT, TACK!

14 KRISTIANSTAD EFTER LÄGRET

16 LÄGERCHEFEN TAR NYA TAG

18 SÅ MINNS VI WSJ 2011

20 AKTIVITETSTIPS: SKOGSBINGO

24 LANDET RUNT OCH KALENDARIUM

27 SIMONSERIE OCH KRYSS

FOTO: SCANPIX

SKILDA ÅSIKTER OM SCOUTERNAS FRAMTIDPå Scoutforum i september samlades cirka 700 scouter för att diskutera Scouternas organisation och struktur. Debattens vå-gor gick höga och åsikterna inte sällan vitt isär. 4

SCOUTRÖRELSEN I BLÅSVÄDERI slutet av september delade Kungen i egenskap av hedersord-förande i World Scout Foundation ut en utmärkelse till Sau-diarabiens Kung Abdullah. Något som väckte en het debatt om scoutrörelsens värderingar och syn på demokrati. 5

FROSSA I LÄGERMINNENVad minns du mest från World Scout Jamboree? Är det läger-vardagen i patrullköket eller de stora arenaeventen? Är det alla nya kompisar eller de utmanande aktiviteterna? Vi tar en titt i fotoalbumet från sommaren 2011 och blir nostalgiska. 18

44

55

1818

FOTO: NATHALIE C. ANDERSSON


SCOUTmagasinet 3

LEDARELEDARE

och vad folk egentligen tyckte om att invaderas av 40 000 scouter (s. 14).

FÖR ER SOM ÄR jamboreetrötta så � nns annat att läsa, jag lovar. Läs till exempel om en kår med lyxproblem – de har folk som köar för att gå med i verksamheten (s. 8).

I DET HÄR NUMRET har vi också gett lite extra plats åt insändarna (s. 14). För om det är något som är viktigt så är det att era åsikter hörs. Fort-sätt skriva till oss och håll debatten levande. Det � nns mycket att tycka till om i scoutvärlden just nu. Det kan handla om strukturfrågor eller kungen på besök i Saudiarabien. Om rekry-tering eller traditioner. Förbundens likheter och olikheter. Vara eller icke vara. Hur som helst – tänk, tyck och skriv!

MALIN HAAWINDChefredaktör

Det stod klart rätt tidigt i tid-ningsplaneringen. Vi var långt ifrån färdiga med Världsscout-

jamboreen trots att större delen av förra numret handlade om jättelägret. Men ett sådant här stort arrangemang betar man inte av så lätt. Något som ideella kra� er har jobbat med under många år upphör inte att existera i samma stund som den sista busslasten scouter lämnar lägerområdet.

OCH VISSA ÄMNEN kräver lite distans och tid, vissa saker ser man först när det hela är över. Så i det här numret av Scoutmagasinet tittar vi tillbaka. Dels handlar det om ren nostalgi, som på sidan 18, men vi följer också upp hur det egentligen gick med miljöarbetet och med matförsörjningen under lägret (s. 10 och 11). Dessutom har vi ha� en reporter på plats i Kristianstad för att kolla in om staden har återhämtat sig

Återblickar och åsikter Chefredaktör: Malin HaawindVikarierande redaktör: Olle AgebroOmslagsbild: Christoffer MunkestamAnsvarig utgivare: Maria GranerLayout: Malin Haawind och Olle AgebroPostadress: Scoutmagasinet, Svenska Scoutrådet, Box 420 34, 126 12 StockholmTelefon: 08-555 065 12E-post: [email protected]: www.scout.se/scoutmaga-sinetAnnonsbokning: Annonssäljarna, telefon 08-522 812 54,[email protected]: Sörmlands grafi skaForm: Eva Karlsson och John LoscialeUtgivningsplan 2011:1/2011 – 11/22/ 2011 – 25/33/2011 – 20/54/2011 – 9/95/2011 – 20/106/2011 – 2/12

För adressändring, prenumerations-ärenden och frågor om utebliven tid-ning, kontakta ditt scoutförbund: Svenska Scoutförbundet, Frälsnings arméns scoutförbund, 08-568 432 00SMU Scout, 08-545 91 530KFUK-KFUMs scoutförbund, 08-677 30 50Nykterhetsrörelsens Scoutförbund, 08-672 60 80 Scoutmagasinet är en medlemstidning för alla scouter över 13 år i Sverige. Tidningen ges ut av Svenska Scoutrådet med sex nummer per år. De fem scout-förbunden i Sverige står tillsammans bakom utgivningen. Redaktionen förbe-håller sig rätten att redigera, korta och tacka nej till insänt material. Vi ansvarar inte för material som vi inte har beställt. ISSN: 1654-1278 TS-kontrollerad upplaga: 25 100 ex

TYCK TILL OCH VINN!Utan en levande diskussion och debatt stannar scoutrörelsen. Därför vill vi att du hör av dig till Scoutmagasinet med din åsikt. Rasa, risa, rosa, hylla, såga, uppmuntra, undra! Kort eller långt spelar ingen roll. Vi vill veta vad du tycker. Därför lottar vi ut tre muggar från scOut bland de som skriver en insändare till nästa nummer av Scoutmagasinet.

Skriv till [email protected] eller Scoutmagasinet, Box 42 034, 126 12 Stockholm senast 15 november!

TÄVLING:

44

1818

4 scoutmagasinet

Stort intresse för Nya ScouternaInget mer Svenska Scoutrådet eller

Svenska Scoutförbundet. I alla fall inte om förslaget till den nya riksorganisationen för Scouterna röstas igenom. Förslaget diskuterades på Scoutforum i Katrine-holm den 24–25 september – och intresset var oväntat stort.

LokaLen där workshopen »Scou-terna – en ny riksorganisation« ska hållas är för liten. Rättare sagt har det kommit alldeles för mycket folk. Mer folk än beräknat.

– Kan ni som sitter här inne flytta ut borden så gör vi mer plats för de som står utanför dörren och väntar? säger Erik Sillén, ordförande för Svenska Scoutför-bundet.

Trots åtgärden får alla ändå inte riktigt rum, utan får trängas i dörren och bland stolar för att få en glimt av powerpoint-presentationen.

Varför står då alla människor och trängs? I flera år har de fem scoutförbun-den pratat om hur man på ett effektivare sätt ska strukturera svensk scouting. I dag är det många led från scouten i scoutkå-ren till förbund och scoutråd, och verk-samheten kostar mycket pengar på grund av en del dubbeladministration.

Helene Gestrin, ordförande Svenska Scoutrådet, förklarar:

– Svenska Scoutrådet har som mål att stödja svensk scouting, men målet är större än vi har täckning för. Vi har inte en solid finansiering till uppdraget. Vi vill att det ska bli en bättre ekonomi för Scou-

terna, att alla förbund ska med och att fler ska bli scouter, säger hon.

Det nya strukturförslaget innebär att Svenska Scoutförbundet och Svenska Scoutrådet ska upphöra att existera och tillsammans bilda den nya riksorgani-sationen Scouterna. Och att de andra scoutförbunden ska kunna ansluta till Scouterna genom att vara med som egna organisationer, så kallade samverkansor-ganisationer.

– Jag tycker att det nya förslaget inte är en tillräckligt stor förändring, bara en kompromiss. Barn som är sju år går med i en scoutkår där kompisarna är med, de väljer inte förbund. De går med i Scou-terna, säger Fredrik Sahlström som är med i SSF.

Han menar att det inte borde vara någon skillnad beroende på vart i landet man går med, eller i vilket förbund. Allt ska helt enkelt bara vara scouting.

MÅnGa FrÅGor soM föds i diskus-sionerna på Scoutforum handlar just om samverkansorganisationer. Organisatio-nen måste vara demokratisk och religiöst och politiskt obunden för att få bedriva scouting. Men vad innebär det? De kristna scoutförbunden räknas som reli-giöst obundna eftersom man inte måste tro på Gud för att få vara med där. Men vad är det då som hindrar att till exempel politiska partier bildar scoutkårer?

– Och hur kvalitetskontrollerar man scouter? Vad är det som hindrar basketla-get i Umeå från att vara scouter? Eller en

satanistförening? Hur kontrollerar man att det är scouting i samverkansorganisa-tionerna? undrar Björn Sanders som är scout i KFUK-KFUM scoutförbund.

Att det har blivit ett kompromissför-slag, beror på att några av scoutförbunden är väldigt måna om att bevara sin egen identitet.

– Vi vill inte att det ska bli någon förändring för oss, men samtidigt vill vi att det ska bli så bra som möjligt för er andra förbund, säger SMU-scouten Elin Elmgren.

En annan fråga som upprörde under diskussionerna, var att alla scoutkårer i den nya organisationen får en röst på Scoutstämman, men har rätt att ge bort sin röst till någon annan scoutkår eller ett distrikt. Det skulle möjliggöra för vissa scoutkårer eller distrikt att samla på sig många röster, vilket vore odemokratiskt, tyckte många på workshopen.

Trots att en del kritik riktas mot Nya Scouterna, lutar det ändå mot att förslaget röstas igenom på Svenska Scoutrådets stämma i november – och det är Helene Gestrin på Svenska Scoutrådet positiv till.

– Jag tycker att det bästa med det nya förslaget är att kårerna får direkt rösträtt eftersom Svenska Scoutrådet försvinner. Kårerna blir medlemmar i Scouterna, inte förbunden, och det innebär att makten hamnar hos kårerna.

/Nathalie C. Andersson

3 kortisar


scoutmagasinet 5scoutmagasinet 5

Patrik Hedljung som just börjat jobba som projekt-ledare för Messengers of Peace i Genève.

Vad ska du göra där?– Messengers of Peace-projektet består egentli-gen av två delar, dels vår Global Support Fund som scoutförbund kan vända sig till om de behö-ver stöd i ett fredsprojekt, dels består det av det vi kallar Messengers of Peace Network som ska fungera som ett nätverk där alla fredsprojekt ska kunna kommunicera med och inspireras av varandra. Min uppgift är att projektleda de här båda delarna, skapa rutiner för hur resurser förmedlas och att se till att allt blir rättvist och transparent.

Vad handlar Messengers of Peace om egentligen?– Messengers of Peace handlar om att ge lokala fredsprojekt möjligheten att förverkligas. I El Salvador har man fantas-tiska idéer för hur man skulle kunna förebygga gängkrimi-nalitet, men man klarar inte av att genomföra projektet utan stöd. Dels kommer vi att kunna hjälpa dem finansiellt, men det handlar också om att lära ut basal projektmetodik och hjälpa dem att verkligen genomföra projekten. I ett land som Kenya är det ganska tydligt hur man kan jobba med fredsprojekt, men vad har egentligen scouting för samhälls-funktion i Sverige? Jag har en personlig vision om att lyckas få möjligheten att knyta ihop fredsprojekt i olika delar av världen, och lyfta fram fredsprojekt som även kan inspirera scouter i Sverige.

Hur reagerade du efter att Saudiarabiens kung Abdullah tillde-lades Bronsvargen för sitt engagemang i Messengers of Peace?– Min första reaktion var en insikt om att projektet behövs mer än någonsin. Jag har varit i Saudiarabien två gånger och även om det inte är en demokrati och de har väldigt många utmaningar att jobba med så finns det en betydligt mer nyanserad bild av landet än den som förmedlas av media. Jag skräms lite av att folk inte är mer nyfikna utan stenhårt håller fast vid den bild de redan har. Mycket av min drivkraft finns i att få till möten mellan oliktänkande, och den potentialen ser jag verkligen i det här projektet.

Hallå där …

FOTO: MIKKO ROININEN

»Tystnaden som uppstår när scout-rörelsen hyllar diktatorer.«Efter att nyheten om att WOSM tillsammans med svenska Kungen delat ut pris till Kung Abdullah av Saudiarabien nått medierna så var det många scouter som ville ha ett ställningstagande från Scouterna i Sverige.Här är det Hampus Boësen som på Scouternas Facebook-sida väntar på reaktioner.

nYheTerNYHEtER

I slutet av september delade kung Carl XVI Gustaf ut hedersut-märkelsen Bronsvargen till Saudiarabiens kung Abdullah Bin Abdul Aziz. Bronsvargen delas ut av WOSM och Kungen var på plats i egenskap av hedersordförande i World Scout Foundation. Det hela uppmärksammades av ett antal medier och frågan som ställdes var hur lämpligt det var att ge en hedersutmärkelse till en kung i ett land med odemokratiskt styrelseskick och med stora brister när det gäller mänskliga rättigheter.

Anledningen till att Kung Abdullah fick priset var att han stöt-tat och skänkt en stor summa pengar till projektet Messengers of Peace (läs mer om projektet till höger.)

På Facebook och Twitter diskuterades ämnet flitigt bland scouter och vissa var upprörda över att det dröjde innan Svenska Scoutrådet uttalade sig. När ett uttalande sedan kom riktades kritik mot att det inte tydligt tog ställning emot händelsen. Ett längre uttalande gjordes senare och finns att läsa på scout.se.

Helene Gestrin, ordförande Svenska Scoutrådet, tycker att utdelandet av Bronsvargen till kung Abdullah är bekymmersamt.

–Han har visserligen gjort bra saker för Scouterna, men det går inte att till fullo skilja på hans olika roller och därför är det här inte oproblematiskt.

Helene Gestrin säger också att Scoutrådet varit i kontakt med WOSM och framfört sina åsikter i frågan.

– Självklart tar vi avstånd från odemokratiska styrelseskick och vi kommer ta upp en diskussion med WOSM om utmärkelsen. (Läs mer om efterspelet till utdelningen av Bronsvargen i nästa nummer av Scoutmagasinet.)

Hård kritik mot scoututmärkelse

FOTO: SCANPIX

6 scoutmagasinet

nYheTerNYHEtER

ENKäT: NATHAlIE C. ANdERSSON

mer om miljöarbetet på lägret på sidan 10.

bokTips:

Lilla Darling Han heter Jeremia men kallas för Jerry,

han är hellre tyst än den som pratar. Han målar svarta sorgstreck runt ögonen för att det är så det känns inombords. Han drömmer om Diana, Lilla Darling, men hon vet inte om det.

Jerrys kompis Reza kallar honom för Tystnadsvännen, eftersom det är skönt att vara tyst tillsammans med honom. Jerry känner sig lite vuxnare än många av sina kompisar. Han ser andra saker också. Han ser att Adam och Sussi som varit tillsammans jättelänge inte är bra för varandra och han ser att Lilla Darling inte är den bimbo de andra i gänget ser henne som.

Lilla Darling är en kärlekshistoria om det svåra i att vara kär i någon som finns i närheten men som aldrig är tillräck-ligt nära. Och så handlar den om hur lätt det är att fastna i en roll och i en grupp, trots att man kanske inte trivs med det.

Johanna Nilsson har skrivit både vuxen, ungdoms- och barnböcker. Ofta är det berättelser som är sorgkantade, likt Jerrys ögon. Många av hennes huvudpersoner är också likt Jerry tystlåtna tänkare och hon har en bra förmåga att fånga de här personerna och deras tankevärld. Som läsare känner man dem nära, nära och Lilla Darling är inget undantag. Det är en lågmäld historia om stora känslor som alla kan känna igen sig i.

/Malin Haawind

Av Johanna Nilsson, Rabén & Sjögren

Det finns inga lyckliga slut, konstaterar Kate, huvudpersonen i Affektion. Och i hennes värld, där livet redan är förbi vid sexton års ålder, så stämmer det kanske. Det låter nattsvart men det är bara för att det är precis vad det är. Affektion är en iskall och stenhård berättelse på många sätt, mycket ovanlig i ungdomsboksgen-ren.

Kate och hennes bästa kompis Ali kickar på farliga saker och på bekräftelse från killar och lite för gamla män. De är inte rädda om sig själva på något enda sätt, men de är inte rädda om några andra personer heller. Och det obehagligaste av allt i den här historien är inte att klasskompisen Zara hittas i en frysbox, utan hur likgiltigt Kate förhåller sig till just det. Åtminstone på ytan.

Författaren Martin Jern har sagt i en intervju att han absolut inte vill ha någon sensmoral eller pekpinnar i sina böcker, något som annars är vanligt när det kommer just till ungdomslitteratur. Det är sorgligt sällan unga får läsa böcker riktade till sig utan att bli skrivna på näsan: Martin Jern har hur som helst lyckats med det han föresatt sig. Det finns inget som helst uppbyggligt eller uppfordrande i Affektion. Däremot är det en historia som dröjer sig kvar, och som inte lämnar en riktigt ifred. Och språket är lika starkt som obe-hagskänslorna boken framkallar. Störande bra läsning.

/Malin Haawind

AffektionAv Martin Jern, Rabén & Sjögren

martin carlsson–Jag tänkte på miljön. Att veta vart jag skulle slänga sådant som jag skulle återvinna.

– Jag tänkte inte så mycket på miljön, men jag källsorte-rade avdelningens skräp. Jag hade en solcellsdriven lampa också, så jag använde inte så mycket el.

frida lindqvist– Jag är ju miljövetare, så jag tänkte ganska mycket på miljön. Jag hade hört mycket om miljöarbetet innan, men blev besvi-ken för jag tycker det var mycket svinn. Det här hållbarhetstänket hade man inte sålt in till funktionärerna.

monika Hjelm– Jag cyklade och tänkte på vad man gjorde av sina sopor. Det var rätt fascine-rande med de från utlandet som inte hade återvunnit förut, men de tyckte åter-vinning var bra, de var bara lite ovana.

joHanna arvidsson

HUR MILJÖVÄNLIG VAR DU UNDER JAMBOREEN?jacob palm– Bra fråga. Jag var inte så medveten, men jag åkte tåg och buss till lägret. Och under lägret tänkte jag på att sortera det skräp jag hade.

scoutmagasinet 7

Med ett regnskydd på ryggsäcken har du garanterat torrt ombyte till kvällens lägereld. Vaudes skydd är slitstarka, lätta och fi nns i både skogsfärg för den som vill vandra osedd och signalfärg för den som planerar helikopterräddning på fj ället. Fördelar: Tar väldigt lite plats i ryggsäcken när det inte används. Tänk på: Köp rätt storlek; kontrollera hur många liter din ryggsäck rymmer.

stormsÄkra rYGGan infÖr HÖsten

deT Finns inGeT dÅLiGT Väder, deT Finns bara dÅLiGa prYLar!

HÖstblÖttTEXT: dANIEl BANCK

Alla som försökt torka sig med blött toapapper vet att det är varken mysigt eller eff ektivt. Haglöfs har hittat på en lösning som garanterar en torr torkningsupplevelse. Kanske är det inte den nödvändigaste prylen, men den är onekligen bra om man är nödig. Elegant upp-hängningsrem och trevlig signalfärg bidrar till en angenäm naturupp-levelse. Fördelar: Håller ditt toapapper torrt och fräscht. Tänk på: Tvätta ALLTID händerna eft er toabesök. Oavsett om du har en Toilet Paper Pouch eller inte.

torr nÖdlÖsninG

Namnet till trots funkar en sydväst i alla väderstreck och du behöver inte ens ta med kompassen för att kontrollera vilket håll det regnar från. Knyt remmen under hakan (med råbandsknop eller rosett) så pallar du den stormigaste hajk utan att få blöt kalufs. Fördelar: En sydväst har skydd i nacken som hindrar regnvatten från att rinna ner under tröjan.Tänk på: Det är ingen idé att spela tuff och vända mössan bak och fram. Då ser du inget.

dissa reGnet

Självklart packar du redan vattentätt och förbrukar Ica-kassar i massor varje hajk. Vill du göra som proff -sen skaff ar du däremot några Dry Bag som håller tätt resten av ditt liv. Packpåsarna är slitstarka och fi nns i mängder av modeller, storlekar och färger. Allt för att passa varje tänk-bart scoutbehov. Fördelar: Du håller dina kläder torra på hajken och har dessutom en fl ytande ryggsäck om du skulle behöva använda den som livbåt.Tänk på: Stoppa aldrig lortiga eller blöta kläder i en packpåse som innehåller rena och torra saker.

packa smart

När pappa ser ditt kartskydd från Seal Line kommer han säkert säga att kartfodralet han hade i lumpen dög jättebra. Det gjorde det kanske på den tiden men nu är det andra bullar som gäller; klimatförändringarna ställer de hårdaste krav på oss moderna scouter. Fördelar: Du kan även förvara pass, sedlar och mobiltelefon i fodralet. Tänk på: Öppna aldrig fodralet ute i regnet, det är svårt att torka det inuti.

kolla kartan

* Vaude, Regnskydd till ryggsäck 30-55

liter, 120 kr på bisonoutdoor.se.

* Pinewood, Sydväst Storm, 199 kr på

go-nature.se.

* Seal line, Map Case, 195 kr på

addnature.com.

* Exped, Fold dry Bag, 89 kr på

getout.se.

* Haglöfs Toilet Paper Pouch, 185 kr

på route62.se.

KÖPSTällEN OCH PRISER

8 scoutmagasinet

värmdÖ sJÖsCoutKår hAr Fler sCouter än vAd som rYms i AvAntiBåtArnA

På kö förfoto: Christoffer munkestam

Bodhi Bjerregaard samtalade med scouter från hela världen under Jamboreen.

teXt: marika Persson

Många svenska scoutkårer tappar medlemmar, men på Värmdö är medlemsantalet stabilt och sexåringar står på kö för att få börja i kåren. Scoutmagasinet åkte ut på ett avdelningsmöte för att kolla läget.

På stranden i Brunn samlas sju scouter och fyra ledare, alla är iförda färg-glada fl ytvästar och kläder som värmer.

Vinden blåser och luft en är rå. Idag ska scou-terna på äventyraravdelningen Piraterna i Värmdö sjöscoutkår ut och segla med kårens Avantibåtar.

– Vi har seglat sen vi var små och började på Scouterna, säger Magdalena Östberg.

– Ja, från början var det optimistjollar, och sen blev det andra båtar, fyller Felix Ramsten i.

Värmdö sjöscoutkår har mellan 0 och 00 medlemmar och består i nuläget av 1 avdel-ningar med aktiva scouter.

– När familjer fl yttar ut till Värmdö vill för-äldrarna att barnen ska lära sig segla. Och det är ju sjöscouterna bra för! säger Håkan Östberg som är avdelningsledare.

I kåren får man ställa sig i kö från det året man fyller år, och när man sedan har åldern inne för spårarscouterna får de som stått i kö längst tid företräde.

– Kötiderna varierar mycket, 0:orna var många medan 0:orna var färre förklarar Klas Lundin som är avdelningsledare på avdel-ningen Sälen.

Eft ersom att Värmdö är en glesbygdskom-mun blir det naturligt att kåren startar avdel-ningar i närområdet. Den största verksamheten äger rum i Ålstäket där kåren har en stuga. Där är aktiviteten stor, och varje kväll i veckan är det i snitt avdelningar som har möte parallellt med varandra. Men givetvis varierar aktiviteten på kårens olika tillhåll, på exempelvis Djurö är verksamheten inte lika omfattande.

scouting

scoutmagasinet 9

dagens segling, men även för att prata om nästa helgs resa till Scoutforum.

– Vad vill ni äta då? undrar Håkan Östberg. – Nudlar!– Till frukost med?– Ja, nudlar och marmelad. Under vintern när båtarna är uppe har scou-

terna möten i någon av kårens lokaler eller ute i naturen. Oftast finns det ett övergripande tema för terminen.

– Förra året lagade vi afrikansk mat och bjöd på, säger Magdalena.

– Var det inte asiatiskt? frågar Felix.Den här terminen är målet att de ska tjäna

pengar och öva på att vandra, för till våren ska Piraterna vandra på Kungsleden. De ska vandra mellan Abisko och Nikkaluokta, en vandring som sammanlagt sträcker sig över tio mil.

– Packa matkassar på mataffärer, det kan man få massa pengar för! säger Magdalena.

– Ja, och så kan vi städa, säger Douglas. Första mötet efter att båtarna är seglade till

varvet ska Piraterna träffas för att tränings-vandra några mil med 10 kilo tunga väskor på ryggen.

– Vi tar ju självklart med en våg, har ni inte 10 kilo så fyller vi upp med grus säger Ulf Wahlström och skrattar.

Avdelningen PirAternA är en nystartad avdelning. De flesta av äventyrarscouterna har varit scouter sedan de var små, men för att göra verksamheten så bra och tillgänglig som möj-ligt skapade kåren en ny avdelning.

– Idag har vi två nya scouter på mötet, vilket visar att våra scouter pratar om oss och tar med sig vänner hit, det är på så vis vi sprider scou-ting vidare, säger Håkan Östberg.

– Det är kul att man kan rekrytera även i den här åldern, säger Ulf Wahlström som är ledare på avdelningen.

Båten som heter minut riggas av Felix Ramsten, Magdalena Östberg och Douglas Pettersson. Ibland har de med sig en ledare i båten, men idag ska de klara sig själva. Scou-terna skrattar mycket, och jargongen är hård men kärleksfull. Inne i ett sund börjar de tre scouterna att paddla eftersom att vinden inte räcker till.

– Men paddla då!– Men styr då!– Men hallå, jag väjer ju för båten.– Men nyss var det ingen båt där och du

körde ju ändå in i vassen!– Tyst! Det är jag som är kapten.Sedan skrattar alla tre och konstaterar att de

är ute ur sundet och kan börja segla igen. De byter kontinuerligt plats i båten, alla får styra.

På kö för

Ledarna sitter i en liten följebåt och hjälper till på distans när det behövs. Oftast behövs ingen hjälp, Magdalena, Felix och Douglas löser det mesta på egen hand och de gör det med skrat-tet nära till hands.

– Vi måste kryssa ut, konstaterar Magdalena.– Klart för slag! säger Felix som just nu är

den som styr. – Roder i lä, fyller Douglas i. De genomför ett slag och båten sticker i väg

i snabb fart. Helt plötsligt har scouterna i båten Minut kommit i kapp ledarnas motorbåt. En stund senare får de möte av en stor motorbåt, både motorbåten och scouterna håller hög fart.

– Äsch, kör på! Motorbåtar har väjnings-plikt.

– Vi skulle kunna köra rakt mot den om vi vill, det är ändå de som ska flytta sig.

Alla tre skrattar och håller sig sedan på sin kant i farleden.

Om två veckor är det dags att ta upp båtarna, scouterna seglar dem då till ett varv och hjälper till att täcka dem med presenningar och göra iordning dem för vintern.

– Och på våren hjälper vi till att bottenmåla innan vi lägger i dem igen säger Douglas.

BåtArnA lägger till vid bryggan igen och alla scouter hjälps åt att vika segel. När båtarna ser bra ut så samlas scouterna för att utvärdera

FOTO: OLLE

AGEBRO

foto: Christoffer munkestam

Bodhi Bjerregaard samtalade med scouter från hela världen under Jamboreen.

10 scoutmagasinet

Josefi n Nyström, ansvarig för Sustainabi-lity Section, det vill säga hållbarbetsarbe-tet under lägret, berättar om när hon såg

mängder av saker kastas eft er att lägret avslu-tats och deltagarna åkt hem.

– Det är klart att det gjorde ont i mitt miljö-hjärta. Det var mycket som gick bra under Jam-boreen, men här blev det tydligt att något fallit mellan stolarna, fortsätter hon.

Josefi n Nyström menar att det fanns en lucka i planering och ansvarsfördelning, ingen hade tänkt på vad man skulle göra med de patrullkit som blev över. Vissa köksgeråd kunde räddas och skickades med container till Burundi där man har en jamboree nästa år, och Röda Korset tog hand om en del saker. Men trots att man gjorde vad man kunde på plats så fi ck en stor del förgås eft ersom det inte fanns någon plan för hur man skulle ta hand om överblivna saker.

– Man hade inte tänkt på donation och när man väl stod där var det för sent. Det kändes förfärligt när Waste Block var tvungna att beställa fl era containrar för att kunna kasta de överblivna patrullkiten, säger Josefi n Nyström.

En av anledningarna till att det blev som det blev menar hon är att man kom igång för sent med miljöarbetet. Hållbarhetsgruppen som hon var med i hade jobbat aktivt i två år, något som inte är särskilt lång tid när det kommer till ett arrangemang av den här storleken.

– Vi kom in för sent för att kunna se alla delar. Hade vi varit med från dag ett så hade vi kunnat hjälpa till med miljötänket vid inköps-planering och annat förarbete.

Mikael Lundberg, en av de ansvariga för Subcamps and contingents support som höll i inköp, distribution och insamling av patrullki-ten, håller med om att framförhållningen rent generellt kunde ha varit bättre.

– Visst kunde vi ha börjat planeringen tidigare för att på ett bättre sätt kunna sälja vidare till fram-förallt sydsvenska kårer. Och det är klart att det är trist att slänga saker, men jag tycker ändå att vi lyckades ta hand om mycket ur patrullkitet.

Att sKAPA en mijövänlig jambo-ree är ett i grunden svårt uppdrag. Tiotusentals människor som fl yger över hela världen, 0 000 personer som slår ner sina bopålar på ett fält, avloppssystem som måste byggas, el som dras för en tvåveckorshändelse. Och alla sopor som deltagarna producerar. Inför årets jamboree hade man i hållbarhetsgruppen satsat särskilt på att göra ett så klimatvänligt läger som möjligt. Och för den hållbarhetspolicy som togs fram blev man också uppmärksammad. Organisationen Håll Sverige rent diplomerade jamboreeorganisationen för arbetet med miljön i planeringsfasen. En viktig del var hållbarhetspolicyn vars huvudsyft e var att jamboreen skulle lämna så lite avtryck på miljön som möjligt.

– Jag är jätteglad och stolt över diplome-ringen, den visar att det går att göra mycket för att en jamboree ska bli miljövänligare, säger Josefi n Nyström.

Och bortsett från patrullkitshistorien så är

Josefi n Nyström nöjd med hur Jamboreen föll ut. Hållbarhetsgruppens budskap nådde fram och lägrets deltagare var mycket duktiga på att sopsortera.

det här vAr första gången som det satsades ordentligt på en miljövänlig jamboree så på många sätt var WSJ 011 ett pilotprojekt ur mil-jösynpunkt. Man hade satsat på ekologisk mat, bland annat var allt kaff e som konsumerades ekologiskt. Men miljöfrågorna märktes också i

själva programmet på lägret. Modulaktiviteten Earth var helt uppbyggd kring miljö till exempel.

– Det som jag verkligen hoppas är att scou-terna som varit på den här jamboreen har tagit med sig något av miljötänket, att vi har påverkat dem, säger Josefi n Nyström.

Och hon tycker att det verkar som att de har lyckats.

– Miljöfrågor fanns med nästan överallt och vårt arbete var synligt. Vissa grejer vi gjorde, som små upplysningar och uppmaningar på toaletten, blev riktiga snackisar.

Nu hoppas hållbarhetsgruppen att de som planerar kommande storläger fortsätter i deras fotspår.

»Det är så klart trist att slänga saker, men jag tycker ändå att vi lyckades ta hand om mycket.«

Josefin Nyström diskar köksprylar som ska skickas till Burundi.

teXt maLin haaWinD

foto: maLin haaWinD oCh LoVisa LÖneGren

Mängder av prylar från överblivna patrullkit kastades efter Världsscoutjamboreen. Miljöarbetet som redan innan lägret fick diplom, räckte inte hela vägen.

»Det gjorde ont i miljöhjärtat«

scoutmagasinet 11

WSJ 2011 med sina 40 000 deltagare var en matlogistisk prövning större än något Scoutsverige tidigare skådat. De ansvariga är mest av allt förvånade över den strykande åtgången på sötad nötmassa.

Valfrihet och nutella lägrets mAtFAvoriter:

Josefin Nyström diskar köksprylar som ska skickas till Burundi.

»Jag tycker att det är lite roligt att de tog sig runt reglerna. Vi uppmanar ju scouter att hitta lösningar och tänka själva.«

teXt oCh foto:

maLin haaWinD

teXt maLin haaWinD

foto: maLin haaWinD oCh LoVisa LÖneGren

sassa Orebring är kock i grunden men hade innan Jamboreen defi nitivt tänkt säga nej om någon frågade om hon ville

jobba med maten under lägret. Men på något sätt blev hon till slut ändå ansvarig för Partici-pant food tillsammans med Lars Kruuse som är logistiker.

– Våra bakgrunder kompletterade varandra och när vi började prata om det så kändes det som att det skulle kunna bli bra.

Och det tycker Sassa Orebring också att det blev med tanke på lägrets storlek.

– Det gick löjligt bra. Det funkade rent prak-tiskt och deltagarna var nöjda.

På lägerområdet fanns aff ärer som Scou-terna drev tillsammans med Ica där deltagarna kunde handla sin mat. Varje dag fanns en huvudråvara som man skulle utgå ifrån, men man kunde välja mellan fl era olika recept i jamboreekokboken. Den friheten uppskattades av många scouter. Men vissa klagomål fi ck mataff ärerna ändå. Många tyckte att det fanns för lite godsaker att köpa. Och när Sassa Ore-bring får frågan om vad som var lägerdeltagar-nas favoritmat kommer svaret blixtsnabbt.

–Nutella och jordnötssmör. Helt klart. Det blev till och med så att man tvingades

införa nutellarestriktioner, man fi ck köpa max en burk per tio personer. Men den begräns-ningen kom scouterna snart runt. De skickade bara in en annan person från patrullen att handla.

– Jag tycker att det är lite roligt, att de tog sig runt reglerna. Vi uppmanar ju scouter att hitta lösningar och tänka själva, säger Sassa Ore-bring med ett skratt.

Att mAten är en viktig del av lägerlivet är det få som argumenterar mot. Får folk inte mat så spelar inte något annat någon roll.

– Mat och väder är det som spelar in mest när det kommer till nöjda del-tagare. Och av de två är det bara maten man kan påverka, säger Sassa Orebring.

Det absolut svåraste i förberedel-searbetet var att veta var de skulle börja, att få logistiken att funka och sedan att ha koll på all special-kost. När scouter från hela världen kommer fi nns också hela världens kostinrikt-ningar representerade.

Ambitionen var att ha så mycket ekologiska varor som möjligt i butikerna, men med tanke på lägrets storlek var det inte alltid så lätt.

– Vi ville ha ekologiska bananer till exempel. Men där fi ck Ica bromsa – det hade nämligen tömt hela den svenska marknaden på ekolo-giska bananer!

Det var också svårt att få lokalproducerade varor till lägret eft ersom de sällan kommer upp i de kvantiteter som behövdes. Ett annat miljö-dilemma är mat som inte går åt. Obrutna varor som inte var färska kunde lämnas tillbaka till

Ica, men med färskvaror var det svårare. - Vi försökte samarbeta med personalmatsa-

len så mycket som möjligt för att slippa kasta, men det är klart att allt inte går att rädda, berättar Sassa Orebring.

hon tYCKer Att samarbetet med Ica fung-erade smidigt.

– Vi är nöjda. Visst fanns det saker vi tyckte

olika om men jag tycker att vi har fått som vi velat i de fl esta fallen.

Fredrik Wennerström från Ica delar upple-velsen att samarbetet under lägret funkade bra.

– Vi kommer från olika världar, visst. Och Ica är så stort så ibland har vi svårt att vara fl exibla. Men jag tror att vi lyckades mötas i de fl esta fallen. Jamboreen var en överväldigande upplevelse för oss på Ica. Visst hade vi förstått att det skulle vara stort, men inte hur stort!

»Det gjorde ont i miljöhjärtat«

12 scoutmagasinet

TACK SÅ MYCKET!

INSÄNDAREINsÄNDARE

Könade märken - varför då?Någonting som jag funderat på under

en ganska lång tid är varför Svenska Scoutförbundet har tjej och killmärken som ska sys på scoutskjortan.

Jag kan tänka mig att det är en ganska lång tradition bakom då Scou-terna precis som många andra rörelser varit fi xerade vid en individs kön. Förr fanns det ju till exempel blåvingar och vargungar, avdelningar som var uppde-lade utifrån olika individers könstillhö-righet.

Det jag ställer mig mest frågande till är vad dessa märken om en individs kön har för relevans för scoutrörelsen i dag?

Till detta bör tilläggas att det fi nns fl er kön än två. Jag anser att vi i Scouterna bör inkludera alla människor vilket vi inte gör när dessa märken fi nns eft er-som inte alla människor orienterar sig till varken man eller kvinna.

Jag anser också att vi bör vara goda föredömen inför andra rörelser och inte kategorisera in och stämpla människor, framför allt inte utifrån något som inte har den minsta relevans för den verk-samhet vi bedriver.

Louise

Vad är det för klyft ig människa som har hittat på att en dag ska vi visa oss i scoutskjorta på jobbet???

Jag kom som vanligt till jobbet i tisdags och möts av en kollega i scoutdräkt helt malplacerat.

Vem tror att vi kommer att få mer unga medlemmar i Scou-terna om vi vuxna visar oss i scoutskjorta en dag om året??

Tänk om deltidsbrandmän kommer i sin utryckningsmunde-ring eller pistolskytten tar med sin pistol oladdad till jobbet?

Bara för att visa vad man gör på sin fritid?Nej det bästa sättet att visa att man är scout, det är ju att tala

om det på fi karasten till exempel, det har man ju året om. Det är ju ungdomar vi ska ha in i vår förening inte vuxna som

visar sig i scoutskjorta på jobbet.

Scoutskjorta på - på fritiden!

100 % scout – nej tack!

?

Tack till okänd givare.Till Scoutmuseet på Jamboreen i Rinkaby kom en dag en

kvinnlig ledare med ett antal »tygmärken« specialdesignade för museet. Den som tog emot dessa otroligt fi na märken fi ck inte namn på givaren, varför vi andra inte fi ck någon möjlighet att tacka. Givaren ska emellertid ha ett stort TACK från alla oss andra också. Gåvan var otroligt fi n och då vi alla är samlare, kommer gåvan att ha en speciell plats i våra samlingar från Jam-boreen. Om givaren vill höra av sig har redaktionen min adress.

För Scoutmuseet, Stig Nilsson, Råå

scoutmagasinet 13

100 % scout – nej tack!Jag skulle ta en paus från Scouterna, jag

skulle bara plugga spanska i 20 veckor och uppleva andra saker i Barcelona. Men efter ett tag märkte jag att jag inte riktigt klarade mig utan scouting, som hade vart en av de största delarna av mitt liv i 11 år. Jag tog mod till mig och kontaktade en scoutkår i Barcelona och sa: »Hej, får jag vara med?« Jag fick komma dit en dag och prata med en av scoutledarna i Skues, som scoutkåren hette och vi bestämde att jag skulle fungera som någon slags extraledare hos Llops (katalanska för »vargarna«, motsvarande upptäckarscouter), eftersom jag i vanliga fall var ledare hos upptäckarscouterna hemma i Landvetter.

Jag var med dessa scouter under några veckor denna våren, något av de bästa jag varit med om. Vi var på scoutfestival i stadsdelen, gjorde hantverk, anordnade fotbolls- och bas-ketturneringar, var på dagläger med mera. Vi lekte och busade en massa och jag kom väldigt nära både barnen och de andra ledarna på kort tid. Trots att situationen var väldigt ovan för

båda sidor – jag var plötsligt med i en scoutkår där jag inte ens kunde prata deras modersmål (modersmålet i Katalonien är katalanska, jag pratade bara spanska) och de fick en svensk scout på halsen. Men jag tror att alla lärde sig väldigt mycket – jag fick öva min spanska, se hur en scoutkår fungerar utanför Sverige, träffa trevliga och öppna människor och jag hoppas att jag lyckades ge någonting tillbaka också. Sista gången vi träffades fick jag en t-shirt där alla Llops och ledare skrivit under och där det stod med stora, spanska bokstäver: »Så att du skall komma ihåg scouterna från Barcelona – alltid redo«.

Jag har aldrig fattat ett bättre beslut än vad jag gjorde den dagen jag tog kontakt med Skues, det fick mig än en gång att inse hur fantastisk denna världsorganisation är och hur den sammankopplar människor som annars aldrig träffats. Elise Ackerot, Landvetter Scoutkår

Hej Fredrik. Tack för din insändare om Scouternas företags-samarbeten i allmänhet och om samarbetet med ICA i synnerhet. Det finns flera anledningar till att Scouterna har börjat samarbeta med företag på ett strukturerat sätt. Vi vill få stöd ekonomiskt för att kunna göra fler barn och ungdomar redo för livet. Företags-samarbeten ger oss också fantastiska möjligheter att få hjälp att nå ut med vårt budskap. Genom huvudpartnerskapet med ICA har vi till exempel fått vara med i Buffé två gånger (på en helsida båda gångerna). Buffé är Sveriges överlägset största tidskrift med en upplaga på ca 2 miljoner exemplar och vi hade aldrig själva kunnat få denna typ av exponering.

Vi försöker hitta samarbeten som på olika sätt kan stödja våra kårer i deras verksamhet. ICA har 1400 butiker och finns nästan överallt där våra kårer finns. För många av våra kårer finns stora fördelar att vinna på ett lokalt samarbete med en ICA handlare, både för att få bättre priser på mat men även för att få möjlighet att synas och visa upp sin verksamhet. Detta är givetvis helt upp till kåren – centralt visar vi bara på möjligheten och försöker få ICA-handlarna positivt inställda till ett samarbete i de fall där den lokala kåren vill.

Scouterna har ett mycket starkt varumärke med 99 % varu-märkeskännedom. Vi är väldigt restriktiva i hur vi använder varumärket. Därför har vi valt att samarbeta med ett fåtal företag som delar många av våra värderingar. Huvudpartnerskapsavtalen med ICA och E.ON är inga renodlade sponsringsavtal utan lång-siktiga samarbetsavtal som ska stärka båda parter. Vi arbetar inte med sponsring på alls samma sätt som till exempel idrottsrörel-sen gör. Du kan känna dig lugn: Scouterna kommer aldrig att ha reklam eller företagslogotyper på vår scoutdräkt.

Cecilia Elving, ansvarig Scouternas företagssamarbeten

Ingen logga på skjortanSvar till »Ica+Scouterna=?« i Scoutmagasinet nummer 4 2011.

Med scouting som grundDet är många diskussioner nu om organisationsförändringen

Scouterna står inför. Vi ska snart besluta om vi ska bli ett för-bund. För mig betyder ett förbund att vi alla har samma grund, scouting. Men så är inte fallet, som jag ser det så ska vi besluta om vi ska bli en organisation med flera olika grunder.

Nykter scout, homosexuell scout eller muslimsk scout, valen är många. Egentligen borde det bara finnas ett val, att vara scout. Varför kan vi inte bara välja att få vara scout? Varför ska jag välja att vara en muslimsk scout med grunden i den muslimska tron, eller vara nykter scout med grunden hos IOGT-NTO, eller homosexuell scout med grund hos Gayscouterna, när jag kan vara scout. Jag säger inte att man inte får vara nykter, gay eller muslim och vara scout. Men grunden i Scouterna borde vara att vara scout, sen vilket sexuell läggning du har, vilken tro du har eller vilken annan ideologi du har borde inte vara väsentligt när du väljer att gå med i Scouterna.

Jag som scout borde vilja gå med i scouterna för den ideologi Scouterna står får. Du borde kunna vara scout och nykter, scout och homosexuell eller scout och muslim! Ett mångkulturellt för-bund istället för ett förbund med många kulturer eller ideologier. Oberoende av vilken annan ideologi/kultur/tro du har så är du välkommen i Scouterna, varför då krångla till det med att ha obe-gränsat med ideologier i scoutideologin?

Det kan väl inte bli enklare än att vara scout. Att vara scout och nykter, eller scout och gay eller scout och muslim? Valet vi borde göra är om vi ska bli en mångkulturell rörelse istället för en kultur med många rörelser.

Daniel Karlsson, SSF?

INSÄNDAREINsÄNDAREScoutäventyr i Spanien

14 scoutmagasinet

LägretLivet efter

TexT och foTo: emmy Wahlgren

Sommarsolen är försvunnen och kyliga höstvindar har börjat blåsa på den nordöstskånska slätten. Scouterna har

rivit sitt läger och åkt hem, men i Rinkaby är man fortfarande upprymd efter sommarens stora händelse. Har byinvånarna återhämtat sig efter att ha haft 40 000 scouter in på knuten?

– Världsscoutjamboreen och scouterna har satt Rinkaby på världskartan, utbrister kioskin-nehavaren Annette Olsson när Scoutmagasinet besöker henne och hennes kiosk i byn. Lägret gynnade inte bara vår by och kommun, jag tror även att hela Skåne gynnades av lägret och allt snack kring det.

Annette är inte scout själv men har fått en positiv bild av Scouterna.

– De har varit lätta att samarbeta med och jag är otroligt imponerad av deras arbete med lägret. De har lyckats klaffa ihop allt himla bra. Turister och andra som har varit härinne har också påpekat det.

FleSt kioSkbeSökare hade Annette under jamboreeveckorna men ända sedan förra som-

maren har hon regelbundet haft scouter på besök i kiosken. Under lägret kom scouterna till hennes kiosk när lägermaten inte smakade eller när hamburgarhungern slog till.

– Vissa dagar var här kö ända ut till gatan. Inför lägret hade jag inte köpt på mig något jättestort lager, så ibland fick gästerna vända i dörren eller tålmodigt vänta på att jag gjorde ny mat. Men trots allt var folk alltid glada.

När Annette får frågan om vad hon tycker var sämst med scoutinvasionen svarar hon eftertänksamt.

– Jag tycker vi här i kiosken kunde ha fått kartor som vi hade kunnat ge till alla som frågade efter vägen eftersom många vägar var avstängda.

Kenneth Kjellberg kör post i Rinkaby och bor själv i området. Inte helt otippat fick även han många frågor om vägen.

– Telefonkort var det också många som frå-gade efter. Vägen kunde jag visa dem men att sälja telefonkort var svårare, säger brevbäraren med ett brett leende.

Han tycker att scouterna har visat upp sig

från en bra sida och har inte något emot om det blir fler läger på Rinkabyfältet.

– Jag har ju kunnat följa lägerbygget på nära håll och jag är impad över hur fort lägret bygg-des upp. Sen var det så klart kul att stöta på folk från hela världen, mest träffade jag på amerika-nare, fransmän och tyskar.

Kenneth tänker att det säkert finns grannar som störde sig på ljudet från lägerkonserterna.

– Men inte jag, inte. Jag tycker bara det var schysst med gratiskonserter!

– Jag var och besökte lägret med mina barnbarn. Det var väldigt spännande att ha en världsjamboree så här nära inpå, berät-tar Ingrid Einarsson som kommer cyklandes genom byn.

HenneS barnbarn som är blonda, blev populära hos en del internationella scouter som ville känna på håret.

– Men barnen blev inte alls avskräckta, tvärtom, de vill själva bli scouter när de fått in rätt ålder.

Ingrid är lite besviken på Skånetrafiken, som

Lägereldarna har slocknat, tälten har packats ihop, 40 000 scouter har rest tillbaka till sina hemländer. World scout jamboree 2011 är över, men i Rinkaby fortsätter livet som vanligt.

Annette Olsson sålde en hel del Falcon Crest-burgare under jamboreen.

scoutmagasinet 15

precis innan sommaren hade infört kontantfria bussar.

– Jag tycker de kunde haft lite överseende och låtit de som ville betala med kontanter åka med ändå. Jag och många andra tyckte så synd om de som blev stående på hållplatsen att vi betalade en del biljetter åt dem ur egen ficka.

Elna-Britt Grosek kommer med bussen från arbetet i Kristianstad. Hon är född i Rinkaby och på tiden då det begav sig var hon själv scout i byn.

– Ja, vad fantastiskt att de lade ett världs-scoutläger här i Rinkaby. Byn finns ju knappt med på kartan! På mig har scouterna gjort ett väldigt positivt intryck. Trots att jag bor ganska nära har jag inte märkt så mycket av dem och de har inte stört mig.

Det enda som hon har att anmärka på är att byinvånarna fick betala inträde, hon tycker att de kunde blivit bjudna på det.

– Och så förstår jag inte riktigt varför de lade lägret så långt ifrån byn. Det finns ju fält när-mare, där kunde lägret varit, säger Elna-Britt innan hon vandrar hemåt.

– Allt med jamboreen har varit så sjukt kul, säger Emelie Nilsson som jobbar som projektledare för Jamboreen hos Kristianstad kommun, hon berättar att snacket på stan kring Världsscoutjamboreen har varit över-raskande positivt. Många restauranger, affärer och hotell i kommunen märkte ett uppsving under lägerveckorna. och många såg det som en unik möjlighet att få visa upp sig för värl-den, bokstavligt talat. Hos grannarna till Rin-kabyfältet har Emelie stött på förvånansvärt få sura miner.

– Tvärtom, grannarna har varit hur posi-tiva som helst. En farbror oroade sig över att hans fönster skulle bli dammiga men det var ju inget som inte gick att lösa. Några handlare i Rinkaby passade på att visa upp sig för värl-den och ordnade hantverksmässa i byn under jamboreeveckorna som de var hur nöjda som helst med. Inne i stan satsade många affärer, hotell och restauranger både tid och pengar för att marknadsföra sig.

Huruvida affärerna, hotellen och restau-rangerna fick igen sina satsade pengar vet inte Emelie ännu. Hennes arbete just nu är att sammanställa deras utfall efter jamboreen. Om de inte har fått igen det satsade rent eko-nomiskt nu så har i alla fall Kristianstad satts på kartan och det är positivt, tycker Emelie.

Även bland kommunanställda har inställ-ningen varit positiv.

– En del kommunanställda hade till och med scouter boende hemma hos sig, vilket ju var fantastiskt kul. Nu säger de »Vad ska vi göra nu? Vad blir nästa stora scoutgrej vi kan göra?« berättar Emelie entusiastiskt.

Nu när scout-OS är över avslöjar Emelie vad hon drömmer om att göra härnäst i kom-munen.

– Min absolut högsta dröm är få starta en skola med scoutprofilering här i kommunen. Vi har bland annat golf-, fotboll- och hand-bollsinriktningar så varför inte ha en scout-inriktning?

Ingrid Einarsson besökte lägret med sina barbarn.

Emelie vill starta scoutskola efter lägret

16 scoutmagasinet

Så länge Göran Hägerdal kan minnas har brandgult varit hans favoritfärg. Hans far målade barndomsrummet i klaraste

brandgult, och arbetsstolen och ipad-fodralet på scoutkontoret i Stockholm bär samma färg. Likaså var anoraken brandgul. Just den anora-ken som Göran Hägerdal såg hösten 1975 och som gjorde ett outplånligt uttryck.

– Det var någon av mina scoutledare som hade på sig den där brandgula anoraken. De hade varit på världsscoutjamboree i Norge på sommaren, och berättade hur det hade varit. Jag minns det här med delad glädje scouter emellan. Och så färgen på anoraken, berättar Göran Hägerdal.

Sedan dess har han burit med sig tanken på jamboreen och hur häftigt det vore med en världsscoutjamboree i Sverige. Idén har legat vilande under åren. När han jobbat som

Göran och jamboreedrömmen

förbundssekreterare på Nykterhetsrörelsens scoutförbund, när han varit med och arrang-erat World Scout Moot i Sverige 1996 och när han blev programansvarig på Scout 2001 till-sammans med en kompis.

– Det var då det tog fart. Vi vandrade över

kullarna på Rinkabyfältet tillsammans med ordföranden för WOSM, och han sa: »Har ni inte funderat på att söka till WSJ 2011?«.

Jag började tänka »varför inte?«, säger Göran Hägerdal.

Han pratade med de 60-tal personer som jobbade med programmet på Scout 2001 och lanserade idén. Alla var på, och arbetet bör-jade.

– Vanligtvis när man vill sälja in att världs-scoutjamboreen ska vara i ett land, brukar man framställa sitt land som ett turistland. Men jag ville inte sälja Sverige, utan ett scoutläger. Vi var inte intresserade av att marknadsföra till exempel dressinåkning i Sverige, det kan turist-byråerna syssla med, säger Göran Hägerdal.

Han fick jobb som biträdande generalsekre-terare på Svenska scoutrådet år 2004 och arbe-tade med att försöka få jamboreen till Sverige. Tillsammans med en stor stab av unga männis-kor och bankchefer från Kristianstad, åkte han till WOSM:s konferens i Tunisien år 2005.

– Vi gick runt och pratade med människor och försökte berätta om vilket roligt scoutläger vi ville ordna. Det var hela tiden fokus på själva lägret, jag sa till folk att »det kommer finnas så mycket ved och surrgarn som ni aldrig sett förut«.

Och strategin verkade fungera, för på kon-ferensen bestämdes att 2011 års världsjamboree skulle hållas i Sverige.

– Det kändes fantastiskt och ofattbart. Jag har aldrig varit så trött i hela mitt liv … Dagarna innan hade jag pratat med alla.

Så började arbetet inför lägret och Göran Hägerdal fick titeln »executive director WSJ« på sitt visitkort. Han satt i kommittéer, jobbade med näringslivskontakter och koncept som camp in camp.

– Rent konkret så kan man säga att jag har bestämt vad vi ska göra innehållsmässigt på lägret. Jag har arbetat med relationer och för-sökt få människor att vara positivt inställda till

lägret. Och så har jag hängt med kungen, men det behöver du ju inte skriva ... kungen var extremt positivt inställd till lägret.

Göran Hägerdal berättar att den största utmaningen inför lägret har varit att få funk-tionärsmatsalen att fungera, en restaurang som serverade 10 000 mål mat tre gånger om dagen.

– Och så är det svårt att i ett så här långt projekt inte slita ut folk. Att se till så att de

orkar hela vägen. Man får hålla jämn takt och ge möjlighet för människor att gå in och ut ur projektet.

»Jag tycker att lathet är en dygd. Man ska inte göra allt själv och man ska inte vara för kär i sitt projekt.«

I 36 år har Göran Hägerdal burit med sig drömmen om en världsscoutjamboree i Sverige. I år gick drömmen i uppfyllelse när han var en av de tre lägercheferna på WSJ 2011.

TEXT: NATHALIE C. ANDERSSON

FOTO: JONAS ELMVIST

scoutmagasinet 17

FAKTAGÖRAN HÄGERDALÅlder: 45 år

Aktuell: Biträdande generalsekreterare på Svenska scoutrådet. Var en

av tre lägerchefer på WSJ 2011.

Fritidsintresse: «Jag har förmånen att få jobba med det jag tycker

är viktigt och roligt. Scouting är både mitt största fritidsintresse

och mitt yrke.«

Minnesvärt möte på jamboreen: »När jag träffade 90-åriga Margot som

faktiskt var den som fick mig att börja på Scouterna. Det var rik-

tigt roligt.«

Göran och jamboreedrömmenHan berättar att det roligaste i arbetet har

varit själva lägret. Att gå och åka omkring bland deltagarna på lägerområdet och bara prata med dem och se hur de har det. Sitta uppe på kaféer om nätterna, prata med män-niskor man precis träff at.

– Jag är glad att jag fi ck uppleva lägret själv också. Det var en lång startsträcka innan lägret var igång, men jag har verkligen haft roligt. En sak jag minns är när jag sprang ett varv framför scenen på avslutningen och deltagare runtom såg att det var jag som var lägerchefen och började göra high fi ve med mig. Jag är annars ingen high fi ve-kille, men det här var häft igt. Det var så bra stämning.

Arbetet med Världsscoutjamboreen har lärt Göran Hägerdal att inget är omöjligt.

– Och så tycker jag att lathet är en dygd. Man ska inte göra allting själv och man ska inte vara för kär i sitt projekt. Andra måste också

få ta del av projektet och göra sin del. Man får acceptera att man inte äger hela tavlan, bara de stora dragen. Och så måste man tro att andra människor kan komplettera bilden med egna idéer.

Trots att jamboreens slut också markerade slutet på ett tio år långt arbete, är Göran Häger-dal inte ledsen att det är över.

– Jamboreen är en viktig grej jag kommer att bära med mig, men jag känner ingen tomhet. Tvärtom så tror jag att jag med det här i rygg-säcken kan göra ännu mer spännande saker.

Exakt vad för spännande saker han skall ta sig an i framtiden, har han inte riktigt bestämt än. Men han har en galen idé…

– Nästa projekt är en världsscoutkonferens i Kristdala som jag har funderat på. I skogen i jättestora tält, eller på ett kalhygge kanske? Jag fi ck idén på jamboreen när alla skämtade om Kristdala i Småland, som jag är ifrån. Jag har börjat kolla läget lite försiktigt, och väntar på att den stora skaran ska ansluta sig, säger Göran Hägerdal med något lite drömskt i blicken.

»Nästa grej är en världs-scoutkonferens i Kristdala jag har funderat på. «

18 SCOUTmagasinet

Linnéa Strandberg och Daniel Andersson steker mat

Linnéa

Strandberg och Daniel Andersson steker mat

Linnéa Strandberg och Daniel Andersson steker mat samtidigt som

de steker i hängmattan vid köket i jamboreestadsdelen Jukkasjärvi.

Linnéa


Linnéa


i höststadsdelen var lägerbålet tänt så gott som varanda kvällDen sista kvällen på jamboreen avslutades med en mängd uppträdanden,

kungen gjorde raketen och europe spelade gamla slagdängor

en scout provar att åka skridskor, förmodligen för första gången Och ramlar.

i höststadsdelen var lägerbålet tänt så gott som varanda kväll



i höststadsdelen var lägerbålet tänt så gott som varanda kvällDen sista kvällen på jamboreen avslutades med en mängd uppträdanden,

Den sista kvällen på jamboreen avslutades med en mängd uppträdanden,

Den sista kvällen på jamboreen avslutades med en mängd uppträdanden,

kungen gjorde raketen och europe spelade gamla slagdängori höststadsdelen var lägerbålet tänt så gott som varanda kväll



JAMBOREEMINNENVi ägnade i stort sett he.la förra numret av Scoutmagasinet

åt att skriva om världens största världsscoutjamboree genom

tiderna. Ändå kan vi fortfarande inte riktigt släppa lägerupplevelsen.

Innan vi lämnar jamboreen bakom oss vill vi dela med oss av några av

våra fi naste minnen. Här är några ögonblicksbilder från de spän-

nande äventyren i Questskogen, från vårt möte med de mexikanska

scouterna som bytt till sig hur mycket märken som helst, från den

svettiga kön i väntan på att få klättra upp i utsiktstornet och

från den hala isbanan där scouter som aldrig ens hört talas om

skridskoåkning fi ck prova på det isiga nöjet. Vi vill också dela med

oss av mörka lägerbålsnätter och ljusa kvällar under den skånska

solnedgången. Minns ni något som vi glömt bort? Skriv eller skicka

in bilder på ditt bästa jamboreeminne och var med i utlottningen av

ett vattentätt mobilfodral.

Skriv till

Scoutmagasinet, Svenska Scoutrådet,

Box 42 034,

126 12 Stockholm

eller mejla

[email protected]


SCOUTmagasinet 19

Questskogen lockade många



Linnéa


Linnéa

Strandberg och Daniel Andersson steker mat Linnéa




Det var inte alltid helt enkelt att ta sig över hindren

Linnéa




De mexikanska scouterna var fl itiga swappare, alltså märkesbytare

Många minns jamboreeregnet, men vissa kvällar var solned-




heltaggade scouter peppade inför invigningsceremonin

Linnéa Linnéa Linnéa


Linnéa Linnéa Linnéa

Strandberg och Daniel Andersson steker mat Strandberg och Daniel Andersson steker mat



Många minns jamboreeregnet, men vissa kvällar var solned-

Många minns jamboreeregnet, men vissa kvällar var solned-Strandberg och Daniel Andersson steker mat

en scout provar att åka skridskor, förmodligen för första gången Och ramlar.en scout provar att åka skridskor, förmodligen för första gången Och ramlar.

På jamboreen var kramarna aldrig särskilt långt borta,

särskilt inte för den här kramgoa nallen.

JAMBOREEMINNEN

20 scoutmagasinet

TEXT: AKTIVITETSBANKEN FOTO: ISTOCKPHOTO

tre månaderpå fältet

Lars Carlsson kom först till Rinkabyfältet – och lämnade platsen sist av alla ideellt arbetande. Trots att han var på jamboreen i 12,5 veckor längtade han bara hem någon gång ibland.TEXT OCH FOTO: NATHALIE C. ANDERSSON

Korna betade fortfarande på ängarna och militären gjorde några sista övningar när Lars Carlsson kom till Rinkabyfäl-

tet den 15 juni. Han vandrade över nejderna bland betande kor och inspekterade, spanade. Här skulle världens största scoutläger byggas, och Lars Carlsson var ansvarig för lägerplatsen och infrastrukturen. Han var med om förvand-lingen från äng till världsstad till enslig äng igen. Och med facit i hand är han nöjd.

– Det var helt fantastiskt att se hur det fung-erade. Att det från början inte är någonting, och att sedan se 50 000 scouter sitta framför scenen den där torsdagskvällen efter Culture festival day. Den upplevelsen är betalningen för att man sliter. När det blir så lyckat går det ganska enkelt, säger Lars Carlsson.

Redan i apRil 2008 blev han tillfrågad om han ville vara ansvarig för »site«, lägerplatsen. Han hade arbetat med liknande saker på tidi-gare storläger och var inte sen med att tacka ja. Därefter följde ett långt arbete innan lägret byggts upp och plockats ihop och de sista funk-tionärerna åkt hem.

För Lars Carlsson blev det en lång lägervis-telse, med många lyckade minnen.

– 12,5 veckor på jamboree är ju en hel värld i sig. Den ringlande flaggången var så lyckad. Och att titta på tornet och lägerflaggan som var belyst om kvällen. Och att se avslutningsfyrver-kerierna och känna att nu, nu har vi lyckats.

Samtidigt har allt inte varit en dans på rosor, men Lars Carlsson vill inte klaga. Han är plikt-trogen, vill slutföra det han har påbörjat.

– Det är väl klart att man fick hemlängtan ibland, men jag har ju sagt att jag ska göra det

jag tagit på mig. Om jag inte blev less någon gång? Nej, det fick jag ju hålla undan. Men i slutet fanns det ju stunder då man blev irrite-rad och frustrerad. Som när man märker att folk har lämnat saker i skogen och i tälten som de borde plockat undan, och bara åkt hem.

TRoTs fRusTRaTionen och att det ibland blir jobbigt, är engagemanget självklart för Lars Carlsson. Ändå sedan han började på Scouterna i Skåne i mitten av 60-talet har han engagerat sig. När han flyttade till Trollhättan som ung dröjde det tre dagar innan han klev in på distriktet och sa att han fanns tillgänglig.

– Jag kan inte lägga av med Scouterna, jag har ett behov av att hjälpa till. Jag tror att jag alltid har varit likadan. I grunden är jag nog en sån här föreningsmänniska. Är man född på landsbygden så måste man engagera sig, för det finns inte så mycket annat.

I grund och botten handlar det, enligt Lars Carlsson, om att ge ungdomar en upplevelse.

– Det är himla roligt när folk är nöjda. Det viktigaste med jamboreen är att 14–18-åring-arna har fått en upplevelse. Samtidigt så betydde det så mycket för mig som scout, det jag fick vara med om. Så att engagera sig är ett sätt att betala tillbaka. Jag vill att unga männis-kor ska få vara med om samma sak, säger Lars Carlsson.

Trots att han har varit aktiv inom Scouterna i 50 år, tycker han inte att han har betalat tillbaka än.

– Haha, nej, det är så roligt att vara med. Att jobba med scouterna är en upplevelse. Man får ju ut någonting själv också.

scoutmagasinet 25

landeT RunTLANDEt RuNt Har det hänt något i din scoutkår? Skicka bilder och en kort text tillScoutmagasinet, Svenska Scoutrådet, Box 42034, 126 12 Stockholm eller [email protected].

fÖR ledaRenFÖR LEDAREN

det här är ett lite roligare sätt att få scouterna att lära känna naturen mer, och låta dem få kunskaper om träd-

och växtsorter och vilka löv som hör till vilka växter till exempel.

Man behöver förbereda bingobrickor med bilder, namn eller färger på sådant som fi nns i skogen innan. Det skulle till exempel kunna vara bilder på en tallkotte, ett grässtrå eller ett ekollon och så vidare.

dela uT bingobrickor till var och en av scou-terna eller patrullvis. Sedan ska de under en viss tid, kanske en kvart, springa runt i skogen och leta eft er föremålen som fi nns på bilderna. Sedan kommer de tillbaka och lägger rätt sak på rätt ruta på bingobrickan.

pRaTa sedan om vad som ligger i rutorna, vad det heter, vad det är för något och och vad det kan användas till. Ha gärna fl ora och fauna-böcker till hands.

En lite enklare variant är att ha bara färger på bingobrickorna, då ska scouterna hitta något gult att lägga i den gula rutan, något rött i den röda och så vidare.

Fler övningar om

mångfald i boken

Vi och Dom. Den

går att köpa i

scoutshoppen,

www.scout.se/shop.

TEXT: AKTIVITETSBANKEN FOTO: ISTOCKPHOTO

Vad hör hemma i skogen och vad gör det inte? Låt scouterna få känsla för naturen genom rolig skogsbingo!

Ålder: 8 till 12 år.

Tid: 30 - 60 minuter.

Gruppstorlek: Spelar

ingen roll.

TIPS!

Avgränsa skogen om

den är för stor och

se till att ingen

springer för långt

bort och inte hittar

tillbaka.

aKTiViTeTsTipseT:

Skogsbingo

Detta behövs:Bingobrickor med bilder/namn/färger på saker som finns i skogen. Till exempel kottar och löv.

tre månaderpå fältet

22 scoutmagasinet

För William Rizk är engagemanget när-mast självklart. När han talar är det med ett lugn och en eftertänksamhet som

inte bara beror på svårigheten i att hitta de rätta engelska orden som förklarar just det han menar. William Rizk har varit scout sedan 1995 och är scoutledare och kårchef för St. Johns scoutkår i Ajaltoun i Libyen.

– Jag tycker att den största utmaningen för mig är att få mina ledare att engagera sig mer i kåren. Jag vill få dem att känna sig som bröder och systrar. Det har varit ganska rörigt i scout-kåren, men jag försöker lösa det nu, säger Wil-liam Rizk.

Han har som mål att försöka ena sina ledare genom att låta dem göra saker tillsammans. Och det har gått framåt och uppåt. De senaste åren har hans scoutkår växt från drygt 60 med-lemmar till 150.

– Jag vill få alla att arbeta mer gemensamt, som ett team. För att göra det har vi träningslä-ger med scoutledarna. Vi hjälps åt genom att ta hjälp av scoutledare från andra städer.

På träningslägren coachar William Rizk ledarna, ser hur de utvecklas och ger extra stöd och utbildning till dem som behöver det.

Varje lördag klockan 14–16 är det scoutmöte i kåren. Alla fyra avdelningar har möten sam-tidigt, men det är olika aktiviteter för tjejer och killar. Tjejerna ägnar sig ofta åt hantverk, medan killarna gör mer aktiva saker, som att spela rugby.

– Tjejerna och killarna har inte samma intressen, så de gör olika saker. Men ibland gör

FÖR LEDARENFÖR LEDAREN

utmanande, svårt och kul!LEDARE FRåN oLikA DELAR Av väRLDEN om scoutiNg och LEDARskAp

Vad är den största utmaningen med att vara scoutledare i dag? Möjligheterna och utmaningarna ser olika ut i olika delar av världen. Scoutmagasinet träffade tre utländska ledare och pratade om hur det är att vara scoutledare i just deras länder.

de saker gemensamt, eftersom de har möten på samma tid. Men det är inte alla scoutförbund

i Libyen som har gemensam scou-ting för tjejer och killar, berättar William Rizk.

Han berättar också om en gång under kriget i Libyen 2006 när hans scoutkår hade läger. Plötsligt hörde de hur broar sprängdes i närheten.

– Vi åkte hem dagen efter, men vi var inte rädda, säger han.

För det mesta är det dock inte sprängda broar som är svårigheten med att vara ledare, utan att bygga broar och hitta nya lösningar.

– Det är kul att vara scoutledare, men det är ganska utmanande. Man måste hitta aktiviteter som funkar för scouterna och som kan konkur-rera med internet och tv, säger William Rizk.

ABhRADitA chAttERJEE får betalt för att vara scoutledare. Hon är ledare i en skola i Indien som har scouting som en del av kursutbudet. En gång i veckan får varje klass ha scouting efter skolan.

– Regeringen imponerades av det scouterna gör i Indien, att vi hjälper till vid katastrofer och översvämningar. Därför gjorde de scouting till en del av utbudet i skolan för drygt fem år sedan. På en del skolor är det obligatoriskt, på andra valbart, berättar Abhradita Chatterjee.

Själv blev hon scout när hon var 14–15 år, och ledare när de sökte scoutledare som kunde hålla i scouting på skolorna. Scoutmötena håller på i 1–2 timmar och hålls direkt efter skolan.

– Vi gör aktiviteter baserat på »Scouting for boys«. Vi knyter knopar och åker på läger. Scouterna får märken för det de gör och lär sig,

»Man måste hitta aktiviteter som funkar för scouterna och som kan konkurrera med internet och tv.«

William Rizk

TEXT OCH FOTO: NATHALIE C. ANDERSSON

scoutmagasinet 27

gång. Larry McNiece berättar om Venture scouting, äventyrsscouting, för ungdomar i åldern 14–21 år. Blandat tjejer och killar.

– Jag tror att venture är framtiden för Ame-rika. Venture-avdelningar är temaorienterade. Du går med i en trupp som håller på med första hjälpen, eller friluftsliv, eller segling, eller liknande, säger Larry McNiece.

Han är i Sverige på jamboreen med 36 scou-ter från USA, och säger att han älskar att det är blandat tjejer och killar i svensk scouting.

– Kolla här omkring. Du har tjejer och killar, de dansar och sjunger. Tänk om det bara hade varit killar här, det hade aldrig hänt att de dan-sade och gjorde de sakerna ifall tjejerna inte var med. Men det är lite olika kultur också. Jag och mina scouter står häpna och tittar på när jag ser tjejer och killar rulla runt och brottas här

på lägret. För oss är det något sexuellt, säger han.

Han har haft det bra på

lägret. Fått vara på camp in camp och badat i havet och ätit god mat.

– Det var awesome! Vi lagade mat, och de hade färska grönsaker och färska frukter, och fyra mål om dagen. Det gillar jag. Det är inte samma flottiga mat som vi har i Amerika.

Att Larry McNiece fortsätter vara ledare är självklart för honom.

– Det beror på att barnen växer upp och blir till unga män. Du kan inte köpa det, det går inte, säger han.

Samtidigt börjar det falla tårar från hans ögon. Han blir rörd.

– Min ledarkollega här på lägret sa att det är synd att man inte får betalt för att göra det här. Jag svarade att jag får betalt varje dag. Vid slutet av det här lägret kommer 50 personer att säga tack till mig. Jag menar – hur fantastiskt är inte det?

Larry McNiece berättar att han gick en ledarutbildning för fem år sedan, och att det var den som öppnade ögonen för honom. Han säger att vissa unga ledare kanske har tagit en kortare väg till insikt, men att hans väg som scoutledare må ha varit krokig och tagit många år, men han är där nu. Framme. Det han bär med sig är ett enda förhållningssätt.

– Respektera ungdomarna, det är allt de behöver för att växa.

utmanande, svårt och kul!LEDARE FRåN oLikA DELAR Av väRLDEN om scoutiNg och LEDARskAp

färdighetsmärken.Abhradita Chatterjee berättar att tjejer och

killar har scouting ihop i Indien.– Det är bra, det finns många fördelar. Alla

kan delta i alla aktiviteter, säger hon.Hon berättar att det bästa med att vara

scoutledare är att hon får nya idéer från ung-domarna.

– Jag har ett »one track mind« och en idé om hur man ska göra saker, men de har nya infalls-vinklar. De lär mig och jag lär dem.

Den största utmaningen är att övertala för-äldrarna att det inte är farligt att släppa iväg scouterna på övernattningar.

– Och så är det svårt att hitta ställen att ha hajk på. Indien förändras hela tiden och det byggs överallt. Ställen där det var öppna fält för ett år sedan och där man hajkade då, kan nu vara fulla med bostadshus, säger Abhradita Chatterjee.

Hon arbe-tar mycket för att göra hjälpsamma saker roligare. Och det funkar bra. Hennes scouter hjälper människor. De går till ålderdomshem och hälsar på gamla, de hjälper till vid översvämningar.

– Jag behöver inte tvinga dem. Om det har hänt något så kommer scouterna och frågar mig när de kan åka för att hjälpa till, säger Abhradita Chatterjee.

tiLL EN BÖRJAN äR Larry McNiece lite avståndstagande. Säger att han nog är fel person att prata med. Ställer vänliga motfrågor i stället för att berätta saker själv. Men efter en timmes samtal börjar lager efter lager falla bort, och han öppnar sig. Han berättar att han har varit scoutledare i 22 år i USA, att han är aktiv på distriktsnivå. Jobbar med koordination och kommunikation. Hjälper till i sin gamla scout-kår. Han är engagerad – och lite orolig över Boy scoutings, pojkscoutings, framtid i USA.

– Programmet är inte lika kul och det är mycket att konkurrera med, fotboll och sådant. Pojkscoutprogrammet måste vara spännande, men utan att det finns flickor med, så tror jag det är svårt, säger Larry McNiece.

I USA är scoutingen uppdelad i pojkscouter och flickscouter. Boy scout är man från 10 år till 18 år, sedan får man inte vara med längre. Eller som Larry McNiece uttrycker det: »When you’re 18, you’re out«. Men förändring är på

»Respektera ungdomarna, det är allt de behöver för att växa.«

Abhradita Chatterjee

Larry McNiece bland sina scouter

24 scoutmagasinet

FÖR LEDARENFÖR LEDARENStock och Sten

TEXT OCH FOTO: EMMY WAHLGREN

»Allting funkar, bara man vill!«

S ebastian Jansson är en glad 14-åring med massor av energi. För tre år sedan ville han testa på det här med scouting.

Tillsammans med sina föräldrar hittade han en scoutkår hemma på orten. Sebastian var spänd av förväntan och såg fram emot äventyrarscou-ternas terminsstart. Tyvärr möttes Sebastian av kalla handen. Orsak: kåren kunde inte ge honom någon plats eftersom han är rörelse-hindrad. Han blev ledsen men gav inte upp – tvärtom – han ville bli scout! Älvsjö scoutkår, vilken ligger en timmes bilresa från Sebastians hem, visade sig ha en avdelning för funktions-hindrade. Perfekt, tyckte Sebastian.

Scoutmagasinet träffar Sebastian och hans assistent Disa Dackland på vinterkaféet på Världsscoutjamboreen en regnig eftermiddag för att prata om tillgänglighet för rörelsehind-rade inom Scouterna och om nätverket Mötas, som jobbar just med det här. Sebastian kan inte prata så för att kommunicera pekar han på bilder och symboler på sin så kallade bliss.

SEbAStiAN tiLLhÖR en avdelning som kallar sig Funka, och som består av scouter med olika rörelsehinder.

- Vi heter Funka för att allting funkar, bara man vill, berättar Sebastian entusiastiskt. Att vara på hajk är det bästa jag vet! Allra roligast är det när det är mycket backar och många

gupp. Och det är mysigt att elda på kvällen! - Ja, Sebastian och hans kompisar älskar

hajker. Ibland är det lite tungt att dra rullsto-larna för oss assistenter, säger Disa Dackland med glimten i ögat. Förra terminen var vi ute ungefär 98% av tiden, och det är nog mer än

- inga problem!Först var det kalla handen som mötte Sebastian Jansson när han ville bli scout. Men sen hittade han hem i en kår som ser till allting funkar!

vad en genomsnittsavdelning är ute. Vi ändrar aldrig våra planer, berättar hon.

Men de tyckte att det saknades ett nätverk som kunde samordna för scouter med rörelse-hinder. Disa, Sebastian och några till startade då nätverket Mötas som har till uppgift att samordna, fixa infoträffar, utbildningsdagar, hajker och övernattningar. De vill sprida sitt budskap, öka kunskapen om scouting för rörel-

sehindrade samt hjälpa, råda bot på rädslor, utbyta erfarenheter och komma med tips och råd. - Vårt motto i nätverket är ”Stock och sten – inga problem!”, berättar

Sebastian och tittar på Disa som nickar instäm-mande.

- Vi vill att scouting ska vara tillgängligt för alla, och det ska inte spela någon roll om man är rörelsehindrad eller inte. Om vi stöter på problem löser vi dem och vi har av erfarenhet

lärt oss att det mesta går att lösa, säger hon. - Jag vill att så många som möjligt ska få chans att vara scouter, för jag tycker scouting är himla bra. Man får vara ute, träffa kompisar och lära sig massa bra saker, säger Sebastian.

- Genom Mötas har jag träffar många nya kompisar som jag inte hade träffat om vi inte hade startat nätverket.

NäR SEbAStiAN började på Scouterna upp-täckte han att det inte fanns någon symbol på blissen för ordet »scout« och andra scoutord tyckte han också saknades. Tillsammans med sina föräldrar och Disa arbetade han fram några olika symboler, bland annat för just scout. Sebastian visar ett häfte med scoutsym-bolerna. - Våra scoutord blev godkända i det interna-tionella blissystemet. Det var riktigt häftigt! Jag är riktigt glad för att vi lyckades så bra.

jAMbOREEHjuL

EN på!

scoutmagasinet 25

LANDEt RUNtLANDEt RuNt Har det hänt något i din scoutkår? Skicka bilder och en kort text tillScoutmagasinet, Svenska Scoutrådet, Box 42034, 126 12 Stockholm eller [email protected] och Sten

- inga problem!

jAMbOREEHjuL

EN på!

Sveriges nyaste scoutkår, Lunds enda studentscoutkår, Sjøn Sjøns sjøs-coutkår hade en höstig kväll i september sitt första möte! stycken nyrek-ryterade studenter var på plats tillsammans med nygrillade hamburgare, lära känna-lekar och information om kåren. Kvällen var lyckad och många av deltagarna visade direkt intresse för att bli medlemmar. Kåren startades upp i början av sommaren och har som mål att ha vandringshajker och liknande för att kombinera studentlivet med härligt, scoutigt friluft sliv!

/ Madelene Tano

Studentliv + scouting = sant!

Scouter i världen håller fredsdag den 1 september. För oss scouter är ett aktivt fredsarbete en självklarhet, både lokalt och globalt. Hos oss i Scouterna får alla vara med.

I Östersund fi rade vi dagen genom att bygga drakar på Stortorget. Ett sjuttiotal scouter jobbade med stor energi till-sammans för att skapa fl ygande objekt. Med plastpåsar, tunna pinnar och snöre och en massa händer knåpade vi ihop dra-karna. Sen fylldes torget av springande, skrattande barn och ungdomar.

Hela dagen har dessutom scouter i hela Sverige inspirerats till att bära sina scoutkläder i sitt sammanhang. I skolan, på bussen, på jobbet, på facebook och kanske till och med under sitt träningspass. Såg du någon av oss?

På Stortorget fanns en station där scouterna kunde låta sig fotas när man stolt visade upp sig i scoutklädsel. Sen skickades bilden till en av Scouternas tävlingar. Sköna vinster hägrade.

Arrangörer av drakdagen var Östersunds Scoutkår av Nyk-terhetsrörelsens Scoutförbund och inbjudna var alla stans olika scoutkårer.

/Susann »Spruttan« Myrenhammar

Drakar för fred

I strålande septembersol invigdes det Marina Föreningshuset vid Svartviken i Kungsängen lördagen den 4 september. Många kom-muninnevånare mötte upp och bjöds på grillad korv, kaff e, saft , bullar och kakor.

Kungsängenbon Caroline af Ugglas pratade med Tibble Sjöscouters sekreterare Christer Spjut om det nya huset, det fi na läget, knopar och scouting i allmänhet. Scouterna Felicia Nielsen och Linus Hag-lund fi ck äran att befästa banden mellan kommunen och scoutkåren genom att tillsammans med Caroline binda samman två rep till ett med en råbandsknop.

Ute i Svartviken pågick seglingar med scouter i olika åldrar medan andra skötte serveringar, grillade korv, gjorde saft , sålde lotter eller kokade kaff e. Konstnären Yrjö Edelmann har berikat huset med konstverk som också går att köpa om så önskas.

/Christer Spjut

Solig invigning

26 scoutmagasinet

KALENDARIUMKALENDARIuM Något på gång som du tycker att alla ska få veta? Skicka en kort text om det till [email protected] eller Scoutmagasinet, Svenska Scoutrådet, Box 42034, 126 12 Stockholm

26 - 27 november 2011Svenska Scoutrådets årsmötePå årsmötet har du som är scout möj-lighet att påverka Scouternas framtid, tycka till och och göra din röst hörd. Du kommer att träffa andra engage-rade scouter från alla scoutförbund och höra om deras syn på Scouter-nas verksamhet. Under årsmötet har vi en massa kurser, seminarier och workshops om allt spännande vi gör på Scouterna. Du kan lära dig om hur du påverkar och hur du kan engagera dig ännu mer. Årsmötet är Svenska Scoutrådets högsta beslutande organ, det bestämmer vad som ska göras framöver. Årsmötet består av 101 dekegater valda av scoutförbunden. Scoutförbunden tilldelas mandat utifrån hur många medlemmar de har, men inget förbund kan få fl er än 50 delega-ter. Årsmötet 2011 kommer att hållas på Globala gymnasiet i Stockholm. För mer info se www.scout.se/arsmote.

Nu!ArrangemangsgruppenJust nu söker vi efter personer till Scoutrådets Arrangemangsgrupp! Arrangemangsgruppen (AG) består av en grupp personer med framförallt ett stort intresse, men även erfaren-het av att arrangera arrangemang. Arrangemangsgruppens uppgift är att stödja och hjälpa ledarteamen. Varje ledarteam får en kontaktperson i AG som fungerar som bollplank. AG arrangerar arrangemangsledarsam-lingen och kurser, samt fungerar som stöd under planeringen och genomför-andet av arrangemanget. Det är roligt och utvecklande att vara kontaktper-son och AG prioriterar även att ha sociala aktiviteter på sina egna möten. AG letar nu efter fl era nya medlemmar. Är du intresserad av att utveckla och stödja internationella arrangemang? Kontakt: www.scout.se/internationellt eller [email protected].

ANNONS

Vi tackar våra huvudpartners!

Annons 20110303 ICA+EON.indd 1 2011-03-03 16.23

scoutmagasinet 27

SCOUTKRYSSET NR 5 Se lösning och vinnare på nätet!

skicka namn, adress och löst korsord till scoutkrysset nr 5, scoutmagasinet, svenska scoutrådet, Box 420 34, 126 12 stockholm. 1 novemBer dras två vinnare.scoutKRYssEt NR 5

LARS BURMAN

A

POSTTIDNING BAdressändring: Vänd dig till ditt scoutförbund! Se även sid 3.

www.km.scout.se

Scouternas almanacka

2012

Månadsblad av Susanne Hassellöf

KM-almanacka_2012.indd 12011-03-23 09.10

Scouternas almanacka

2012

Det blir jul i år igen!

KFUK-KFUMs Scouternas Almanacka 2012Håll ordning på framtiden och nu:et med KFUK-KFUM Scouternas klassiska väggalmanacka. 2012-års almanacka är illustrerad av Susanne Hassellöf.

Pris: 100 kr Kårpris 1250 kr/25-pack

Barnens AdventskalenderEn klassisk adventskalender som hör julen till! Aina Stenberg-Masolle gjorde den första adventskalendern åt scouterna, då Sveriges Flickors Scoutförbund, 1934. Årets kalender är ett nytryck av 1955 års kalender.

Pris: 40 kr, kårpris 500 kr/25-pack

Scoutens AdventskalenderHär är kalendern med fart och fläkt! Scoutens Adventskalender är illustrerad av vår egen Freja Istemo som i år debuterar som kalenderillustratör. Bakom varje lucka gömmer sig en ledtråd till Scouternas Julquizz, en frågetävling du hittar på scout.se

Pris: 40 kr, kårpris 500 kr/25-pack

JulkortVälj mellan enkla eller dubbla, moderna eller traditionella julkort, samtliga specialframtagna för Scouterna.

Pris: från 30 kr, kårpris 15 kr/10-pack

scout.se/shop

Scouternas ljusHandstöpta antikljus i 5-pack som brinner 6-7 timmar utan att sota eller rinna. Ljusen är 25 cm långa.

Pris: 50 kr, kårpris 550 kr/120 ljus

Varje år bidrar Scouternas Julförsäljning till att göra fler unga Redo för livet, hemma i din kår och runt om i landet. Var med och Hjälp Scouterna hjälpa!

Beställ på scout.se/shop och använd rabattkoden som din kår har fått

Du kan även ringa oss på 0200-870 800 eller mejla på [email protected]

Det blir jul i år igen!Det blir jul i år igen!Det blir jul i år igen!Det blir jul i år igen!Det blir jul i år igen!Det blir jul i år igen!Det blir jul i år igen!Det blir jul i år igen!Det blir jul i år igen!

Håll ordning på framtiden och nu:et med KFUK-KFUM Scouternas klassiska

Pris: 100 kr Kårpris 1250 kr/25-pack

Handstöpta antikljus i 5-pack som brinner 6-7 timmar utan att sota eller rinna.

Pris: 50 kr, kårpris 550 kr/120 ljus

scout.se/shopscout.se/shopscout.se/shopAnnons_Scoutmag_20110929.indd 1 2011-09-30 11:32

scoutmag-nr5

Documents