av och för medlemmar, vänner och intresseradeNR 119, Juni, 2015

En dödlig budget På tiggeriets bakgårdLandsdagarna 2015

I detta nummerReportage:

Vi besöker: Om oss:Återkommande inslag: Kent recenserar, Linus lagar mat, Barockt, Lokal rapport

Utbildningshelg med SD-Kvinnor

M Å N A D E N S T E M A

NATION-ALISM

Sommaren betyder för många ledighet, sol och värme. För oss inom politiken betyder det också Almedalen, och i slutet av augusti även Jimmie

Åkessons sommartal i Sölvesborg.

Joakim Wallerstein

”Man älskar inte sitt land, sina seder, sitt språk, sin fru, sina barn, för att de är bäst i

världen, utan för att de är ens egna.”

juni

2015I detta nummer!

s.3 s.26

s.32

s.31

s.30

s.29

s.28

s.25

s.27s.4-5

s.6-11

s.12-21

s.22-23

SD-KURIREN POLITISK REDAKTÖR

ANSVARIG UTGIVARE

REDAKTION & PRODUKTION

OM SD-KURIREN

- SVERIG

EDEMOKRATISK - T

IDSK

RIF

T - S

DKURIREN

Postadress:

E-post:Hemsida:Annonsering:

BOX 26291 21 Kristianstadinfo@sdkuriren.sewww.sdkuriren.seannons@sdkuriren.se

Kommunikationsavdelningen, Sverigedemokraterna.

Richard Jomshofrichard.jomshof@sdkuriren.se

Paula Bielerpaula.bieler@sdkuriren.se

Utgivning: 10 gånger / årPrenumerationskostnad: 250 kr / årUpplaga: 18 000 ex

SD-Kuriren utges av Sverigedemokraterna och är ett officiellt partiorgan. Åsikter som framförs av redaktionen eller externa skribenter behöver inte nödvändigtvis motsvara partiets ståndpunkter.

Redaktionen tar tacksamt emot foton, artiklar, sakuppgifter och teckningar. Insänt material är att betrakta som tillhörande SD-Kurirens arkiv. Redaktionen förehåller sig rätten att korta, rätta, redigera, illustrera och publicera insänt material. Redaktionen ansvarar inte för obeställt material.

Paulas Brev

MÅNADENS SVEP

Partiledaren & parti-sekreteraren har ordet

_ Utrikes_ Samhälle_ Om oss

Månadens tema

Månadens myt

Månadens reportage:

Månadens

SD-Kuriren besöker

”Svensken finns inte”

SD

KENT MODEvs

Föreläsning i Eskilstuna

Lokalt

Långkokt kyckling i picknickformat

Linus Lagar

Tack!

VIKTIGA DATUMPartiets

BAROCKT

Innan dess kommer vi att arbeta hårt och intensivt med en ny kampanj gällande det påtvingade tiggeriet. Sverigedemokraterna är fortfarande det enda partiet

som vågar lyfta obekväma, men viktiga frågor.

Kommunikationschef

- Johann Gottfried Herder

tiggeriets bakgård

SD-Kuriren summerar månadens tragikomik

_ Politik_ Ekonomi

NATION-ALISM

s.24 På utbildningshelg med

sågarSD-KURIREN

Stockholm stads strategi mot våldsbejakande extremism

2

Kära läsare!

När jag skriver det här har vi precis avslutat mandatperiodens första riksmöte och sommaruppehållet har inletts. Runt om i landet har skolavslutningar hållits, studentfester anordnats och de första semesterdagarna plockats ut. Sommaren är här.

Det har på många sätt varit ett intensivt år. Såväl här i riksdagen som ute i landet mångdubblades som bekant de sverigedemokratiska mandaten. En del av oss har för första gången tagit plats som folkvalda representanter för vårt parti, andra är rutinerade sedan flera val tillbaka men finner sig ändå i nya roller och med ständigt utökat ansvar. Baserat på resultat och opinionssiffror har vi gjort det bra. Våra positioner har flyttats fram. På nästa uppslag kan ni läsa Richard Jomshofs reflektioner kring framgångarna och på sida tio blickar vi tillbaka över hur synen på partiet förändrats över tid. I dagsläget närmar vi oss den punkt då vi accepteras som det vanliga parti vi faktiskt är – ja med undantag för att vi faktiskt har en sund politik – i rasande fart

Som ni märker fortsätter vi vår ideologiska prägel av temadelen och i detta nummer fokuseras på vårt mest grundläggande ställningstagande: att varje nation har rätt att forma sin egen framtid, sitt eget samhälle. Eller med andra ord, vi fördjupar oss i nationalismen. Numret innehåller såväl idéhistoriska perspektiv som en nulägesbeskrivning på europeisk nivå. Mattias Karlsson, som varit huvudförfattare till de senaste principprogram partiet har antagit, bjuder på en analys av nationsbegreppet som sådant; när och hur bildas nationer? Själv har jag skrivit en text om varför vi förespråkar assimilation och vad vi egentligen menar med detta. Temadelen hittar ni som vanligt i mitten av numret.

Jag hoppas, som alltid, att ni finner numret läsvärt, men också att ni drar ut lite på läsningen. Redaktionen har nämligen, precis som de flesta av oss andra, planerat in ett sommaruppehåll så nästa nummer kommer först mot slutet av sommaren, inför höstens nya verksamhetsår. Som ni vet kommer även hösten vara intensiv, bland annat står vi alla inför det faktum att ett andra år i nya positioner innebär högre förväntningar än det första. Därtill kommer att det åter är dags för Landsdagarna att samlas. Den som redan nu längtar dit kan bläddra fram till sida tio för att läsa några av de motioner som lagts inför mötet.

Men, för att kunna växla upp i höst behöver vi alla ta oss tid att växla ner nu. Så avslutningsvis vill jag önska er en lång, härlig och energigivande sommar. Vi ses till hösten!

molnfria dagar Blågula,

Paula Bieler, politisk redaktör3

PARTILEDARENS BREV

Sverigevänner,

Vilken medvind vi har i opinionen. I skrivande stund ser vi en spännande kapplöpning i mätningarna, där regeringspartiet Socialdemokraterna nu fått se sig omsprungna av Moderaterna, medan SD knappar in på de båda. Vårt delmål att bli näst störst är inom räckhåll!

För mig växlar arbetet mellan stort och smått. Från partiledardebatt till invigning av min kommunförenings nya kansli och korvförsäljning på Sweden Rock Festival. En del är utmanande och en del är roligt och socialt – allt handlar om att fotograferas, skaka hand och representera Sveriges bästa parti.

Nu väntar Almedalen på oss, jag ska tala på vår dag den 1 juli och jag ser fram emot det väldigt mycket. Jag hoppas ni är många på plats i Visby, så att vi kan dela den där magiska känslan som infann sig under vårtalet på Långholmen i maj. Det är alltid lika trevligt att få träffa partikamrater från hela landet och se hur vi har vuxit. Almedalens slut brukar innebära semester för de flesta som arbetar för partiet. Ni har slitit hårt, vänner, så njut av ledigheten.

Själv tänker jag vara så mycket som möjligt med familjen under semestern och försöka snickra vidare och förbättra i hus och trädgård. Att ha tid för umgänge med goda vänner känns också viktigt. Jag har ett mycket speciellt och mycket ärofullt uppdrag att representera er, alla medlemmar och väljare, och det är ett uppdrag som kräver mycket tid och engagemang. Jag är fortfarande under återhämtning och har stor hjälp av flera personer i organisationen, men jag önskar innerligt att även de får den sköna ledighet som är så välförtjänt.

Under en del av sommarledigheten kommer jag att fundera över och skriva på mitt traditionsenliga sommartal, som hålls här hemma i Sölvesborg den 29 augusti. Det är en av årets höjdpunkter för mig att få tala inför en härlig publik med havet bakom ryggen, hemma. Vi hoppas att vädret är med oss även detta år, så att vi får se havet glittra och glada människor som viftar med flaggor i solen.

Njut av sommaren, sverigevänner. Njut av de långa ljusa kvällarna, grillningen, baden och den fantastiska grönskan. Vi ses på Gotland, och vi ses i Sölvesborg. Tack för att ni är med mig i kampen för ett bättre Sverige!

Jimmie Åkesson

Välkommen,svenska sommar!

4

PARTISEKRETERARENS BREV

Jag har sedan jag tog över som partisekreterare genomfört en rad intervjuer om olika opinionsmätningar och om Sverigedemokraternas återkommande framgångar i dessa mätningar. Till saken hör att vi befinner oss i en uppåtgående trend. I undersökning efter undersökning har partiet ökat, det gäller inte minst i grupper där vi historiskt sett varit svaga.

Stödet för SD ökar i dag bland kvinnor, men vi ökar även bland äldre och bland högutbildade. Bäst går det kanske i gruppen LO-anslutna där vi i dag är andra största parti. Bland LO:s medlemmar har vi de senaste tre månaderna legat över 20 procent och för april månad är siffran hela 26 procent (Sifo, april 2015). Medias beskrivning av den genomsnittliga SD-väljaren som en ung, arg och lågutbildad man är således felaktig och långt ifrån verkligheten.

Intressant är att SD även ökar bland utrikesfödda och i gruppen ”utländsk bakgrund” (med två utrikes födda föräldrar). I den förstnämnda gruppen har stödet det senaste året ökat från 1,8 procent till 8,5 procent, och i den sistnämnda från två till åtta procent (SCB, juni 2015).

I samtliga intervjuer har jag fått frågan vad denna uppgång kan bero på. Även om svaret inte är enkelt, tror jag att det framförallt beror på följande:

För det första har SD sedan riksdagsinträdet 2010 blivit en naturlig del av allt fler människors vardag. Vi syns och hörs på ett sätt som var omöjligt innan riksdagsinträdet. Samtidigt har vi både breddat och fördjupat partiets politik på en rad olika områden, vilket också allt fler svenskar har börjat förstå. Vi för helt enkelt en politik som tilltalar allt fler. Detta har sammantaget inneburit att SD kommit att bli ett trovärdigt alternativ för en större del av den svenska befolkningen.

För det andra har kritiken mot den allt mer omfattande massinvandringen blivit allt mer högljudd. Andra frågor som engagerar är exempelvis tiggeriet och de ständigt återkommande skjutningarna runt om i Sverige. Det är i själva verket endast en liten minoritet som står bakom dagens extrema invandringspolitik. Och eftersom det endast finns ett trovärdigt parti när det gäller denna fråga, väljer allt fler att gå över till oss.

För det tredje växer kritiken mot de övriga partierna. Det är uppenbart att det finns ett stort missnöje bland Alliansens väljare mot den så kallade decemberöverenskommelsen. Hos Socialdemokraternas väljare finns det i sin tur ett ganska utbrett missnöje mot såväl samarbetet med Miljöpartiet som mot den inkompetens som präglar den nuvarande regeringen. Det är min bestämda uppfattning att detta missnöje spelar oss rakt i händerna.

Detta är, enligt min mening, huvudförklaringarna till partiets framgångar, även om det med stor sannolikhet finns fler förklaringar än så. Oavsett vilket menar jag att vi inte ska stirra oss blinda på framgångarna i opinionen. Lika viktigt som att fortsätta växa, är att se till att behålla de väljare som i dag kommer över till oss. För vi ska komma ihåg att i takt med att vi växer tar vi oss in i väljargrupper som tenderar att vara rörliga.

Därför kan vi inte luta oss tillbaka och tro att det hela är ett självspelande piano. Jag menar att vi måste bli än mer professionella och fortsätta med att bredda och fördjupa partiets politik. Men, lika viktigt är att fortsätta våga säga obekväma sanningar och stå för vår politik – i alla lägen. Allra viktigast är dock att vi håller samman och att vi drar åt samma håll. För gör vi det, då blir det svårt – om inte omöjligt – för övriga partier att stoppa våra fortsatta framgångar.

SD ETT TROVÄRDIGTalternativ

Richard Jomshof, partisekreterare

5

Efter en tid med den rödgröna röran i regeringsställning har politiska reträtter, rena lögner och pinsamheter blivit vardag i debatten. Detta efter att man helt oförberedda tagit över makten och för att visa handlingskraft spottat ur sig ogenomtänkta förslag.

Nytt för den här gången är att den extremt otydliga utrikespolitiska inriktning statsministern har valt för Sverige inte bara i högsta grad är anmärkningsvärd utan också direkt kontraproduktiv och skadlig för landet.

Under det kalla kriget fyllde Sverige en viktig funktion i Östersjön genom att verka avkylande mellan de två stormakterna. Då Sverige officiellt drev en neutralitetspolitik kunde båda blocken känna sig säkra i att Sverige inte skulle tillåta stationering av kärnvapen inom landet och vi var därför inte kontroversiella ur en säkerhetspolitisk synpunkt. Denna neutralitet gav också Sverige handlingsfrihet i vår egen utrikespolitik, något som höjt Sveriges anseende. Tills nu.

Stefan Löfvens utrikespolitiska program öppnar för många frågor. Situationen märks tydligt i den vårproposition regeringen lagt fram rörande försvarsmakten. Där framgår att nationen måste: ”vidta de förberedelser som behövs för att säkerställa att Sverige, vid tidpunkten för ikraftträdandet, kan uppfylla sina åtaganden enligt samförståndsavtalet med Nato som värdlandsstöd”.

Vad regeringen talar om är att vid händelse av krig eller kris tillåta Nato att stationera trupp inom Sverige. Trupper som under eget befäl kan operera mot en yttre fiende Sverige

inledningsvis kanske inte hade. Detta är emellertid inte det enda närmandet till Nato man gjort. Den stora flygövningen i Norrland för några veckor sedan är ett direkt resultat av Stefan Löfvens linje. En övning så omfattande och politiskt giftig att Ryssland under en tid förberedde sig för en invasion och satte landets krigsmakt i högsta stridsberedskap.

Den utrikespolitik statsministern driver går därför att betrakta som en vilja till ökade spänningar i Östersjön. Detta försätter Sverige i en situation där territoriella kräkningar kommer att bli allt vanligare i takt med att stormakterna på allvar ser Sverige som ett legitimt mål för kärnvapen i händelse av krig.

Det märkliga med denna linje, om det nu är en linje, är att statsministern fortsätter att tala om Sverige som en del av neutralt fria zoner - en buffert mellan öst och väst. Detta med bakgrund till att statsministern säger sig verka mot ett Natomedlemskap. Aldrig tidigare har en svensk statsminister framstått och varit så oförberedd som Stefan Löfven.

Löfvens oärliga närmande till NATO

Den 18:e juni gick Danmark till val. Redan inledningsvis var det tydligt att Danskt folkeparti, tillsammans med det blå blocket, skulle göra ett bra val. Anledningen till det konservativa partiets framgångar de senaste åren går att finna i bland annat det rådande opinionsläget i Danmark.

I Sverige vill medier och opinionsbildare få det att låta som att deras uppfattning i frågor är norm och allmängiltiga i övriga delar av världen. Kastar man en snabb blick på grannlandet i söder visar det sig att detta inte ens stämmer där, trots vår geografiska och kulturella närhet. Den danska åsiktskorridoren lämnar frågor mer öppna för diskussion och det är tillåtet att tala om en mer realistisk invandringspolitik.

Inför valet i Danmark svarade väljarna att de två viktigaste frågorna var ekonomi och invandring. Den ena de borgerliga partiernas paradgren, den andra en fråga som länge präglat den danska debatten. Ett direkt resultat av detta har blivit att samtliga partier, utom två, vill strama åt invandringen till Danmark.

Nu efter valet går Danmark in i ett nytt skede där regeringen prövas och dess politik ställs emot verkligheten. Klart är att villfarelsen om att som litet land vara humanitär stormakt lyser med sin frånvaro.

Bredare åsiktskorridor i Danmark

Bild: Istockphoto

Av: Mattias Wester

Av: Mattias Wester

6 M Å N A D E N S S V E P U T R I K E S

Sverigedemokraternas intåg i Riksdagen 2010 innebar för många politiker och proffstyckare ett chockartat uppvaknande. Plötsligt hade 5,7 procent av landets röstberättigade sagt nej till en ohållbar urholkning av den svenska välfärden. Med oro tog politikerna Sverigedemokraternas vågmästarställning på största allvar.

För att minimera partiets inflytande, och statuera ett exempel, vid valet av talman skickade det röda blocket därför en ledamot på toaletten så att Moderaternas kandidat Per Westerberg skulle vinna omröstningen oberoende av hur Sverigedemokraterna röstade. Detta agerande, som bidrog till att koncentrera makten till de etablerade partierna, känns säkert igen. Den odemokratiska decemberöverenskommelsen fungerar i sak på samma sätt men till skillnad från tidigare börjar politikerna nu att protestera.

Riksdagsledamot Finn Bengtsson (M) har, tillsammans med kommunpolitiker i landet, aktivt försökt bryta den odemokratiska överenskommelsen som syftar till att försöka stänga Sverigedemokraterna ute från politiskt inflytande. Mer intressant är däremot debatten som följde efter att regeringen förra året fick sin budget nedröstad. Statsminister Löfven och finansminister Andersson var snabbt ute med att kalla Sverigedemokraterna för nyfascister i ett försök att misskreditera partiet. Att detta till skillnad från tidigare snabbt skulle slås tillbaka av en enig kår av experter hade de däremot inte räknat med. En av dessa experter var Göran Adamsson, politisk sociolog som i Svenska Dagbladet var tidig med att kritisera de båda ministrarnas utspel. Han skrev bland annat att;

”när SD kallas nyfascistiskt blir den psykologiska effekten inte att partiet svartmålas utan att verkliga fascister banaliseras”.

Göran Adamsson stannar inte där. I samma artikel jämför han dessutom Sverigedemokraternas förslag på satsningar i krishärdarnas närområden med FNs rekommendationer. Det visar sig att Sverigedemokraterna och FN båda drar samma slutsats, att satsningar i närområdet är det mest effektiva sättet att hjälpa människor på flykt. Det vore därför oklokt för varje svensk politiker, med ambitioner att påverka världen till det bättre, att sätta sig över FN:s rekommendationer och överpröva deras beslut.

De, från både journalister och politiker, ofta odemokratiska reaktionerna på Sverigedemokraternas inträde i riksdagen har visat sig vara fruktlösa. I en undersökning som SIFO på uppdrag av SVT gjorde i slutet av förra året sade sig 57 procent av Alliansväljarna vara positivt inställda till ett samarbete med Sverigedemokraterna. Bland väljarkåren i allmänhet låg siffran på 47 procent. Det ter sig därför märkligt att landets partiledare aktivt motarbetar Sverigedemokraterna och tycks tävla i att ta avstånd. Motståndet är därför, åtminstone till ytan, oproportionerligt stort bland landets partiledare jämfört med befolkningen i stort.

Från att ha varit “fascistpartiet”, har Sverigedemokraterna blivit kallade främlingsfientliga, för att i dagsläget kallas för det invandringskritiska partiet. Den utveckling vi ser följer också en tydlig linje inte bara i debatten utan också i opinionsundersökningarna. Sverigedemokraterna är nu näst störst bland män och tredje störst bland kvinnor. Man accepteras nu i allt bredare kretsar och Sverigedemokraterna kan för första gången på allvar utmana om platsen att vara näst största parti.NÄR SD KALLAS NYFASCISTISKT BLIR

DEN PSYKOLOGISKA EFFEKTEN INTE

ATT PARTIET SVARTMÅLAS UTAN ATT

VERKLIGA FASCISTER BANALISERAS.

Bilden av Sverigedemokraterna i förändring

Av: Mattias Wester

7M Å N A D E N S S V E PS A M H Ä L L E

SNART DAGS FÖR LANDSDAGARNA 2015!Årets motioner till Landsdagarna i november har kommit in.

Det är med en känsla av enorm stolthet som vi läser igenom det digra dokumentet – stolthet över nytänk hos våra ombud och över

de många kloka förslag som syftar till att förbättra livsvillkoren och tryggheten för både människor och djur. SD-Kuriren listar några

av alla intressanta motioner.

Avskaffa den villkorliga frigivningen av utvisningsdömdaOmbud: Calle Johansson, Bohuslän

Handlar om: I de svenska fängelserna är den villkorliga frigivningen mer regel än undantag, och det är en av anledningarna till att SD vill avskaffa den. Fram till dess att det sker bör vi däremot verka för att den villkorliga frigivningen avskaffas för utvisningsdömda utländska brottslingar. Då utvisning ska ske direkt efter avtjänat straff, och den villkorliga frigivningen bygger på en övervakningsperiod för att kontrollera så att brottslingen inte faller tillbaka i ett brottsligt beteende eller i ett kriminellt umgänge, menar motionären att dessa två motsätter sig varandra.

Det blir därför märkligt att en brottsling, som vid sin rättegång blev dömd till utvisning ur riket efter avtjänat straff, ges en villkorlig frigivning. Självklart kan inte övervakningen av en brottsling ske om denne befinner sig i till exempel Somalia, Indien eller USA. Den dömde borde således avtjäna hela strafftiden innan denne utvisas ur riket.

Skyddsombud

Ombud: Jörgen Fogelklou, Göteborg

Handlar om: Arbetsmiljöverket har huvudansvaret

för all arbetsmiljö i Sverige. De praktiska och fysiska

delarna ute på arbetsplatserna sker uteslutande

av de fackligt förtroendevalda skyddsombuden.

Skyddsombud är helt friställda den statliga

myndigheten, och utses istället av den lokala fackliga

arbetstagarorganisationen. Är man inte fackansluten

är det ytterst svårt att bli utsedd till skyddsombud.

SD ska arbeta för att skyddsombudet inte ska

vara ett fackligt förtroendeuppdrag, samt för att

skyddsombudet skall vara ett arbetsplatsrelaterat

uppdrag helt skilt från den fackliga verksamheten.

Motionären vill även att ett skyddsombud

väljs av arbetstagarna på den arbetsplats där

skyddsombudet skall verka oavsett om man är

medlem i en fackförening eller ej, samt att ansvaret

för skyddsombuden flyttas från fackföreningarna till

arbetsmiljöverket.

8 M Å N A D E N S S V E P O M O S S

SNART DAGS FÖR LANDSDAGARNA 2015!Avskaffa den villkorliga frigivningen av utvisningsdömdaOmbud: Calle Johansson, Bohuslän

Handlar om: I de svenska fängelserna är den villkorliga frigivningen mer regel än undantag, och det är en av anledningarna till att SD vill avskaffa den. Fram till dess att det sker bör vi däremot verka för att den villkorliga frigivningen avskaffas för utvisningsdömda utländska brottslingar. Då utvisning ska ske direkt efter avtjänat straff, och den villkorliga frigivningen bygger på en övervakningsperiod för att kontrollera så att brottslingen inte faller tillbaka i ett brottsligt beteende eller i ett kriminellt umgänge, menar motionären att dessa två motsätter sig varandra.

Det blir därför märkligt att en brottsling, som vid sin rättegång blev dömd till utvisning ur riket efter avtjänat straff, ges en villkorlig frigivning. Självklart kan inte övervakningen av en brottsling ske om denne befinner sig i till exempel Somalia, Indien eller USA. Den dömde borde således avtjäna hela strafftiden innan denne utvisas ur riket.

Totalförsvarsundervisning i grundskola och gymnasium

Ombud: Eric Palmqvist, Norrbottens län

Handlar om: Sveriges totalförsvar utgörs av Civilförsvaret och det militära

försvaret. Totalförsvaret skall ha förmåga att värna om vårt rikes befolkning

vid allvarliga händelser i fredstid genom att bistå civila myndigheter. Det

kan exempelvis röra sig om miljökatastrofer, skogsbränder och eftersök av

försvunna personer. Totalförsvaret, i synnerhet då den militära delen, skall

också vara vår gemensamma garant mot yttre hot i händelse av ofred i vår

omvärld eller direkt aggression riktad mot vår stats suveränitet.

Motionären vill att SD ska verka för att ämnet totalförsvarskunskap ska utgöra

en obligatorisk del av undervisningen i grundskola och gymnasium. Ämnet

ska belysa hur samhällsstrukturer och Försvarsmakten fungerar i händelse

av kris och ofred, och hur den enskilde individen och dess familj bäst klarar

sig i händelse av kris och ofred. Det vill säga utbildning i totalförsvarets

uppbyggnad, syften och förmågor.

Skyddsombud

Ombud: Jörgen Fogelklou, Göteborg

Handlar om: Arbetsmiljöverket har huvudansvaret

för all arbetsmiljö i Sverige. De praktiska och fysiska

delarna ute på arbetsplatserna sker uteslutande

av de fackligt förtroendevalda skyddsombuden.

Skyddsombud är helt friställda den statliga

myndigheten, och utses istället av den lokala fackliga

arbetstagarorganisationen. Är man inte fackansluten

är det ytterst svårt att bli utsedd till skyddsombud.

SD ska arbeta för att skyddsombudet inte ska

vara ett fackligt förtroendeuppdrag, samt för att

skyddsombudet skall vara ett arbetsplatsrelaterat

uppdrag helt skilt från den fackliga verksamheten.

Motionären vill även att ett skyddsombud

väljs av arbetstagarna på den arbetsplats där

skyddsombudet skall verka oavsett om man är

medlem i en fackförening eller ej, samt att ansvaret

för skyddsombuden flyttas från fackföreningarna till

arbetsmiljöverket.

En föräldraförsäkring för barnets skullOmbud: Louise Erixon, Blekinge län

Handlar om: att Sverigedemokraterna ska verka för att öppna upp föräldraförsäkringen för att fler än bara mamman och pappan ska kunna ta ut ledighet med ersättning för att ta hand om ett litet barn, såsom en morfar eller en faster. I praktiken straffas barnen av det nuvarande politiskt styrda systemet när dess far eller mor inte kan utnyttja ”sina” föräldradagar. Detta eftersom vissa dagar då ”brinner inne” och aldrig kommer barnet tillgodo eftersom ingen annan än just den föräldern kan ta ut dem. Samhället bör naturligtvis i så liten utsträckning som möjligt försöka styra hur föräldradagarna fördelas.

Gränsvärde för antibiotika i kött som

säljs i Sverige

Ombud: Björn Tenland, Blekinge län

I Sverige har vi en djurhållning som gör att det

inte generellt krävs antibiotika till djuren för att de

ska hålla sig friska. Vi har dessutom en så kallad

karenstid som gäller för djur som varit sjuka och

fått antibiotika tills dess att det slaktas. Tittar vi på

resten av världen så ser det annorlunda ut då ca två

tredjedelar av all antibiotikaproduktion går till just

djuruppfödning. Det är lättare att få MRSA om man

har fått antibiotika tidigare i sitt liv och det är större

risk att bakteriestammar blir resistenta. Då vi som

nation inte kan tvinga andra länder till samma hårda

krav på djurhållning som vi har i Sverige, kan vi ändå

ställa krav på att mat som säljs i svenska butiker inte

innehåller mer än en viss mängd antibiotika, menar

motionärerna.

Av: Gabriella Hedarv

9M Å N A D E N S S V E PO M O S S

Hur är föräldraförsäkringen utformad idag?Familjen som helhet får en period där man får vara ledig med sina barn. Av den här perioden är 60 dagar öronmärkta till vardera föräldern. De får man alltså inte föra över, de övriga dagarna kan jag till exempel föra över till min fru och hon föra över till mig om en av oss inte har möjlighet att vara hemma. Om dessa 60 dagar inte utnyttjas så brinner de inne när barnet fyller åtta år.

Vi har idag två så kallade pappamånader i Sverige och regeringen med stödpartier (V och FP) vill nu införa en tredje. Vad har den här kvoteringen för konsekvenser för Sveriges barn och familjer?Konsekvenserna av detta kan vara flera. Till exempel att barnet antingen får en förkortad tid hemma eller tvingas börja på förskola tidigare trots att han eller hon kanske inte är redo för det. Idag är det endast två månader och inom kort en tredje, alltså en rätt begränsad tidsperiod, men om vi tittar på vad Socialdemokraterna vill nu, en helt individualiserad föräldraförsäkring, då kan konsekvenserna bli betydande. I synnerhet försvårar det för människor som är till exempel egenföretagare eller studenter som kanske inte har samma möjligheter att vara föräldralediga. I slutändan går allt detta ut över barnet, eftersom precis som att alla familjer är unika, är alla barn också det. Vissa barn kanske behöver mer tid

hemma, andra kanske är redo att börja tidigare på förskola.

Vad anser Sverigedemokraterna om valfrihet i föräldraförsäkringen?Vi vet att varje familj är unik, de har unika förutsättningar och möjligheter och vi anser

att de ska få bestämma helt själva. Politiker ska inte bestämma hur människor ska fördela sin föräldraledighet, föräldrarna vet bättre vad de har för möjligheter och vad som är bäst för hela familjen. Det är inte politikers uppgift att försvåra livet för vanligt folk. Vi vill barnens och familjernas bästa!

Det är intressant att oftast när man diskuterar frågor som till exempel skola och barnomsorg brukar barnets bästa prioriteras men i den här frågan väljer regeringen istället att prioritera diffusa jämställdhetspolitiska mål.Precis. Där vill vi poängtera att när det rör frågan om jämställda löner bör man fokusera på den arbetssituation som många kvinnor befinner sig i. Ett exempel är inom den offentliga sektorn, där många vill arbeta mer men inte får det. Vi har till exempel förslag om rätt till heltid där vi har finansierat att alla de som vill arbeta heltid också ska få göra det. På så sätt stärker vi kvinnors valfrihet och möjligheter att öka sina inkomster.

Socialdemokraterna beslutade på sin kongress att verka för en individualiserad föräldraförsäkring. När kan detta förslag komma att bli verklighet?Förslaget om en tredje pappamånad kommer att behandlas i höst. Där har regeringen fått stöd av Vänsterpartiet och Folkpartiet och därför ser det ut som att det kommer att bli verklighet. En helt individualiserad föräldraförsäkring saknar stöd både i regeringen och riksdagen då förslaget avslogs på Miljöpartiets kongress, och eftersom Folkpartiet ännu inte har tagit ställning i frågan. Det finns dock röster inom både Grön Ungdom och Liberala Kvinnor att kvotera ytterligare, så opinionen finns där. Vi får hoppas för Sveriges familjers skull att majoriteten saknas för all tid framöver.

Nej tillföräldraförsäkring

TVÅNGSFÖRDELAD

Snart kommer en tredje pappamånad att införas och redan nu hörs ropen efter ytterligare kvotering av föräldraförsäkringen. SD-Kuriren har talat med Mikael Eriksson, tvåbarnsfar och gruppledare för SD:s politiska tjänstemän. Han arbetar med socialförsäkringsfrågor och reder ut vad detta kommer att få för konsekvenser för vanliga svenska familjer.

Av: Alex Singer

10 M Å N A D E N S S V E P P O L I T I K

Riksdagen röstade som väntat ja till regeringens vårändringsbudget. De rödgröna och Allianspartierna gjorde gemensam sak och decemberöverenskommelsen lever i allra högsta grad. Alliansen har nu släppt igenom, och därmed indirekt också ställt sig bakom, den budget som de själva kallar “skadlig för Sverige”.

Istället för att ta chansen till att försöka få igenom sin egen budget och politik valde nästan hela borgerligheten att lägga ner sina röster. Röstsiffrorna blev i slutomröstningen 144 mot 2 till fördel S-V-MP. En röst på Alliansen i riksdagsvalet 2014 blev således en röst på Socialdemokraterna med oanständigt mycket inflytande för både Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Alliansen rullade ut den röda mattan för Löfven och hans regering och såg till att de kunde få sin ekonomiska politik godkänd trots att den har en majoritet av svenska folket och riksdagen emot sig.

Nu kan svenska folket räkna med fortsatt massinvandring och att hålen i välfärden fortsätter att växa. Arbetsmarknaden kommer allt mer att styras av kvoteringar, där kön och hudfärg är mer värt än erfarenheter och kunskap. Landets familjer kommer att bli påtvingade en omgjord föräldraförsäkring de inte vill ha. Rotavdraget kommer att sänkas, skatterna höjas, bensinpriset öka och arbetslösheten bli allt större. Den rödgröna budgeten kommer att slå mot hela landet och alla delar av samhället. Hur långtgående konsekvenserna blir kan endast framtiden utvisa.

För den som någon gång tvivlat står det återigen klart att Sverigedemokraterna utgör Sveriges enda verkliga opposition, och att

Alliansen fortsatt väljer att sitta kvar i knät på Stefan Löfven och Sveriges mest inkompetenta regering i modern tid. Allt för att ge sken av att stänga Sverigedemokraterna ute, och för att kunna fortsätta Europas mest extrema invandringspolitik.

Det har sagts förut, och vi säger det igen: När det kommer till frågan om invandring finns det från sjuklöverns sida inget utrymme för kompromisser. Ökad invandring är viktigare än allt annat och överskuggar alla andra frågor. När andra områden tvingas till besparingar och nedskärningar tycks det ändå alltid finnas hur mycket ekonomiskt utrymme som helst för att bekosta massinvandring och meningslösa integrationsåtgärder.

Frågan är hur länge vansinnet ska fortsätta innan väljarna har fått nog och säger ifrån. De senaste åren har vi sett en massflykt till SD från alla politiska håll. I opinionsmätning efter opinionsmätning slår vi nya rekord. Hack i häl efter Moderaterna har vi nu siktet inställt mot att bli landets största parti, med målet att åter göra Sverige tryggt och sammanhållet, med världens bästa välfärd.

EN DÖDLIG BUDGET!

Av: Mikael Strömberg

11M Å N A D E N S S V E PE K O N O M I

NATION-ALISM

Månadens tema

Sedan partiet grundades har Sverigedemokraterna definierats som ett nationalistiskt parti. I det nuvarande principprogrammet står klart och tydligt att ideologin utgår från en nationalistisk grundsyn. Detta simpla faktum har av våra motståndare använts som ett argument mot partiet. Tyvärr anser många att nationalism i sig är något negativt, ett uttryck inte bara för att älska de egna utan också för att vilja andra ont. Själv har jag haft många diskussioner med min mor om nationalism, och att jag utan problem anser mig vara nationalist.

När Metro förra året drog igång kampanjen Nationalism för mig skrev jag om just detta. Att nationalismen ofta baktalas, medan jag själv ser den som kärleksfull och varm. Att endast de fula avarterna lyfts upp, medan den grundläggande frihetstanken och värnandet om olika samhällsbyggen ignoreras.

Jag tror att det är viktigt att vi erkänner det, att det finns avarter. I sin värsta form har nationalismen – precis som andra idéer – orsakat mycket lidande. Alla idéer går att förvränga och utnyttja i syfte att förtrycka andra individer. Men idéerna i sig bör utvärderas för det de säger. Och i sin mest avskalade form konstaterar nationalismen helt enkelt att en nation har rätt att existera och vara självbestämmande.

Jag tror också att det är viktigt att vi tydligt står upp för denna rätt, reder ut missförstånd och ger nationalismen upprättelse. Att vi vågar tala om såväl fosterlandskärlek som kärleken till och tryggheten man känner i hembygden. Att livet är mer än att arbeta, att dina relationer till nära och kära är vad som ger livet mening. Att borta är bra, men hemma är bäst.

Därför är jag extra glad över månadens tema. Det är, tyvärr, nödvändigt men framför allt välkommet med en djupdykning i nationalismen i allmänhet och vår, sverigedemokratiska, nationalism i synnerhet. Vår nationalism, som bygger på värme och omtanke, på respekt för det som varit och dess erfarenheter. Vi vet att vårt samhälle har utvecklats under tusentals år. Vi vill inte stoppa denna utveckling, vi säger inte att den är färdig, men vi tycker inte heller att den går att förkasta. Morgondagens Sverige bygger vi idag genom att ta gårdagens som utgångspunkt.

Nationalist, javisst!

Paula Bieler, politisk redaktör

”Den allra största myten är Sverige, att Sverige alltid har funnits som den här nationalstaten. Många tror det fortfarande. Sverige och svenskarna, så som vi definierar dem i dag, har bara funnits i 100 år.”

Citatet ovan kommer från historieprofessorn Dick Harrison och fälldes år 2009 i samband med lanseringen av det nya standardverket om Sveriges historia.

Uttalandet är på flera sätt typiskt för den förhärskande akademiska inriktning inom nations- och nationalismforskningen, som oftast kallas för den modernistiska eller konstruktivistiska skolan. Ledande företrädare för denna skola är akademiker såsom Karl W Deutch, Ernst Gellner, Benedict Andersson och Eric Hobshaw. Skolan rymmer olika inriktningar, men till stora delar gemensamt är att man betraktar nationer, nationell identitet och nationalism som ett hjärnspöke, en ”föreställd gemenskap” som tillkommit relativt sent och att nationerna skapats ”ovanifrån”, medvetet via kungar och kapitalister som velat likrikta befolkningen inom ett visst område för att göra dem lättare att styra och sälja varor till eller omedvetet genom diverse materiella och tekniska förändringar i samhället.

Den modernistiska skolan har inte fått stå oemotsagd, även om man ofta får det intrycket när man följer den svenska samhällsdebatten. Mot den modernistiska skolan står forskare som företräder inriktningar, som ofta går under beteckningarna perennialism, primordialism och etno-symbolism. Till de ledande företrädarna för den anti-modernistiska skolan räknas bland andra Adrian Hastings, Hugh Seton-Watson, Aviel Roshwald och inte minst Anthony D. Smith. Det finns betydande skillnader även inom den anti-modernistiska skolan. Gemensamt är dock att man i jämförelse med modernisterna betraktar nationer och nationell identitet som gamla och djupt rotade företeelser som växt fram organiskt med folkliga kulturer och myter som bas.

Vem har rätt?Som konservativ och nationalist faller det sig ganska naturligt att lägga sina sympatier hos den antimodernistiska skolan i detta avseende. Som alltid är det dock viktigt att påminna sig om att verkligheten sällan är antingen helt svart eller helt vit. Modernisternas resonemang rymmer vissa korn av sanning. Mer för vissa länder, mindre för andra.

Man misslyckas dock med att besvara frågan om varför

makthavarnas försök att stärka nationsbygget sett så olika ut i olika länder och varför bara vissa delar av masskommunikationens utbud fått ett gensvar i folkdjupet. Mitt svar på den frågan blir i likhet med den antimodernistiska skolan att det beror på förekomsten av en redan existerande och särpräglad kultur och identitet med djupa rötter. Vi firar till exempel inte midsommar för att kungligheter beordrat oss att göra det, för att kapitalister lurat oss att göra det eller för att massmedier uppmanat oss till det. Just kulturen gör också nationen till något mer än bara ”en föreställd gemenskap”.

För mig är det också uppenbart att modernisterna har fel i sin grundläggande utgångspunkt om att nationell identitet och nationalism är relativt sentida företeelser som är intimt sammankopplade med industrialismen. Det räcker egentligen med att hastigt bläddra igenom de bibliska Mackabéerböckerna för att förstå att det fanns en judisk nation och en judisk nationalism redan innan Kristi födelse. Det finns fler liknande internationella exempel.

För svenskt vidkommande kan man konstatera att när Biskop Thomas på 1400-talet skriver sin Frihetsvisa, där han manar svenskarna att ”värna ditt eget fädernesland” från utländsk överhöghet, är det uppenbart att det finns en etablerad svensk identitet och ett svenskt nationalistiskt tänkande. I sin avhandling ”Ett fritt, men fattigt folk” visar historikern Jonas Nordin bortom allt rimligt tvivel att makthavarna under 1600-talet var medvetna om skillnaden mellan den svenska nationen och den svenska staten och att man förhöll sig till denna genom att kommunicera på olika sätt till medborgarna i det dåtida svenska imperiet beroende på vilken nation de tillhörde. På 1700-talet publicerar professor Pehr Adrian Gadd och filosofen Johan Kreander den nationalistiska stridsskriften ”Om kärleken till fäderneslandet och dess utövning” där man pläderar för nationell solidaritet mellan samhällsklasserna och varnar för anammandet av utländska seder och traditioner. Med mera, med mera. Skulle inte detta räcka för att belägga felaktigheten i påståendet om att den svenska nationen och identiteten inte skulle ha mer än drygt 100 år på nacken, så kan ju vän av ordning också fråga sig hur estlandssvenskarna, som avskiljdes från det svenska moderlandet redan under tidig medeltid och som nästan 1000 år senare fortfarande hade en

NATIONENURÅLDRIG KULTURELL GEMENSKAP ELLER MODERNT FÖRTRYCKARREDSKAP?

svensk identitet, överhuvudtaget skulle kunna existera om den

modernistiska skolans världsbild vore sann?

Varför är detta viktigt?En och annan läsare som orkat ta sig igenom texten såhär långt

frågar sig säkert varför det här akademiska dravlet skulle vara relevant för medlemmarna i landets tredje största parti. Svaret är egentligen ganska uppenbart. Om nationen bara är antingen en slumpartad produkt av industrialismen eller ett hjärnspöke som lurats på oss för att tillfredsställa despotiska kungar och skrupelfria kapitalister, så borde den vara ganska lätt att avskaffa och den som avskaffar den borde inte behöva ha så stora moraliska betänkligheter. Om nationen däremot är någonting djupt rotat, kanske till och med naturligt, och en produkt av våra förfäders levnadssätt och fria vilja, så ökar givetvis också incitamenten att försvara den och bevara den för framtiden.

Företrädarna för den modernistiska skolan äger just nu tolkningsföreträdet och utrymmet inom den masskommunikation som de själva tillmäter en så stor omdanande betydelse. Att den tidigare nämnde Dick Harrison förfäktar den modernistiska skolans perspektiv samtidigt som han givit stöd för Jan Guillous beskrivning av medeltidens svenskar som varandes ”blott ett par generationer från apstadiet” och att han beskriver syftet med det nya standardverket om Sveriges historia i termer av att han vill skapa en ny historia som inte kan missbrukas av sverigedemokrater, är sannolikt ingen slump. Att den tidigare nämnde Eric Hobshaw vid

sidan av sina trendsättande, akademiska utläggningar om nationen också var en ledande kommunistisk aktivist, var sannolikt inte heller någon slump.

Människor som förnekar vår särart, föraktar våra traditioner och vill upplösa vår gemenskap anlägger idag de perspektiv som ligger till grund för makthavares beslut och skriver de böcker som våra barn skall undervisas i. De har förstått parollen från Orwells ”1984” om att: ” Den som kontrollerar det förflutna, kontrollerar framtiden och den som kontrollerar nutiden, kontrollerar det förflutna”. Det är kanske dags att vi som tror på ett annat förflutet, en annan nutid och en annan framtid ger oss in i matchen på allvar?

Av: Mattias Karlsson

Mycket har förändrats sedan jag var liten, inte minst hur vi ser på den nationella gemenskapen. När jag var liten stod alltid en svensk flagga på min mormors kaffebord. Jag minns den mycket väl, gjord i trä med en vit platta som ”fot”. Ingen undrade någonsin varför. På väggarna hemma hos henne hängde bonader med nationalromantiska motiv, målade av konstnärer som Anders Ohlson och Kurt Nyström. Ofta med motiv av naturen och människorna som brukade jorden. Jag var ofta hos mina morföräldrar i skärgården när skolan var stängd. Jag fiskade, badade och utforskade skogen (världen) genom en sjuårings äventyrslust.

Skolavslutningarna som föregick sommarloven hölls alltid i kyrkan. Ingen ifrågasatte varför. Vi samlades på skolgården tidigt på morgonen och tågade sedan tillsammans och under blågula fanor genom Vitabergsparken på Södermalm i Stockholm, till Sofia kyrka. Prästen sade några väl valda ord ur bibeln och rektorn talade om framtiden och vårt svenska samhälle. Sånger/psalmer som ”En vänlig grönskas rika dräkt” och ”I denna ljuva sommartid” var ett stående inslag på i stort sett alla sommaravslutningar.

På nationaldagen den 6:e juni som inföll kort innan skolavslutningen och som då hette ”svenska flaggans dag”, fick alla skolkamrater måla sin egna svenska flagga som sedan fick dekorera matsalen. Ingen tyckte detta var olämpligt.

Men mycket har som sagt förändrats sedan jag var liten. Flaggor eller andra ting som återspeglar vår nationella identitet ifrågasätts nu konstant. Skolavslutningar hålls sällan i kyrkan och de vackra sommarpsalmerna som vi då sjöng, sjungs nu allt mer sällan. När

det nu för tiden är nationaldag, tycks fler artiklar publiceras som ifrågasätter firandet, än som uppmuntrar till det. Den nationella gemenskapen som fanns håller på att brytas ned.

Varför är det då så viktigt att återuppbygga denna gemenskap? Av flera skäl. Som pappa tänker jag ofta på den trygghet som fanns genom en solidarisk och gemensam respekt för lagar och normer. Redan tidigt i lågstadiet tillät min mor mig att gå själv till skolan varje morgon. På eftermiddagen cyklade jag och mina kompisar själva runt i Vitabergsparken och trots kvällsmörker gick jag själv ut och rastade vår hund. Förr var inte rädslan och oron lika påfallande, det fanns en gemenskap som gjorde att man kände sig trygg.

Idag är jag själv pappa. Min äldsta dotter är åtta år. Självklart har hon frågat både mig och min fru om hon får gå ut och leka själv, varpå det ibland händer att vi oroligt ger henne frihet att hålla sig på gården så att vi ständigt kan se henne. När jag var liten var hela parken vår lekplats och i parken var vi kungar och drottningar som slogs mot drakar.

Allt var definitivt inte bättre förr, men den nationella gemenskapen tilläts vara högre och det är den nationella gemenskapen som jag vill återskapa i dagens Sverige. För mina barn som växer upp i ett allt otryggare samhälle. För de äldre som med stolthet har byggt detta land och för oss alla som vill se ett varmare samhälle.

NATIONELL GEMENSKAP

Av: Mikael Eriksson

Runt om i Europa växer sig partier, som ur olika utgångspunkter i nationalismen värnar det egna landets suveränitet, allt starkare. Frågan man kan ställa sig är varför dessa partier växer så brett. Min övertygelse är att den allt mer omfattande Europeiska Unionen är ett starkt skäl till detta.

Ser man på hur EU såg ut i begynnelsen så får man gå tillbaka ända till 1952, till den så kallade ”Stål- och kolgemenskapen”. Sex länder gick samman under en gemensam överstatlig myndighet och skapade en gemensam marknad för dessa handelsvaror. Projektet blev snabbt framgångsrikt och detta initiativ bevisade att samarbete lönar sig. 1957 skrevs det så kallade Romfördraget, med den europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG) som resultat. Detta innebar att en gemensam marknad skulle skapas för alla typer av varor, samt på sikt även för tjänster, kapital och personer. Fler överenskommelser slöts och tillsammans lades de senare samman under namnet Europeiska gemenskapen (EG).

Samarbetet fortlöpte och 1993 slöts det så kallade Maastrichtfördraget som trädde i kraft 1 november. Därmed bildades Europeiska Unionen (EU). I EU ingick utöver de bestämmelser som fanns i tidigare fördrag även regler om en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik samt om rättsliga och inrikes frågor. Vad som också tillkom var bestämmelserna om bildandet av en ekonomisk och monetär union (EMU).

I Sverige hölls folkomröstningen om medlemskapet till EU 1994 och hur utgången av detta blev behöver knappast beskrivas närmare. Det begränsade samarbete som bildades 1952 och bestod av sex medlemsländer har med tiden utvecklats till vad som idag är en massiv union med hela 28 medlemsländer och närmare en halv miljard medborgare.

Men hur har då detta påverkat nationalismens utbredning i Europa? På framförallt två sätt. För det första är det en fråga om omfattning. Ser man på de överenskommelser som fanns initialt så var dessa förvisso i vissa fall omfattande, men ändå begränsade. Idag ser vi en bestående ström av maktförflyttning från medlemsländernas nationella parlament till EU. Under 2014 hade en tredjedel av alla riksdagsärenden koppling till EU. Motsvarande siffra för 2010 var 21 procent.

Ser man på kommunal nivå så påverkar EU inte mindre än 60 procent av besluten. Motsvarande siffra för landstingen är 50 procent.

Allt mer makt flyttas från de suveräna länderna till dagens EU. Jag minns flera av de diskussioner som pågick hemma hos oss inför Sveriges folkomröstning 1994. ”Handel är bra, EU gör maten och annat billigare” påtalades ofta. Jag förstår att samarbete är lockade för samarbete är i grunden bra. Men vad vi har nu är inte längre samarbete, det är centraliserad detaljstyrning genom tvång. Många människor har också upptäckt detta och vänder sig därför till partier som vill ta tillbaka makten till de nationella parlamenten.

Dessutom vill människor känna att de kan påverka. Vi vill leva i en demokrati. Vår parlamentariska demokrati bygger på att människor väljer de företrädare som bäst kan representera deras åsikter. Men när de valda företrädarna ändå inte har makten att påverka, byggs en frustration upp som gör att människor reagerar. Oavsett om vi svenskar upprörs över EU:s klåfingrighet gentemot snuset eller engelsmännens irritation gentemot de generösa viseringsreglerna, så vill vi leva i en demokrati och känna att det är vi själva som kan forma vårt samhälle.

Som jag inledde artikeln är min övertygelse att den allt mer omfattande Europeiska Unionen är ett starkt skäl till den växande nationalismen runt om i Europa. Det finns givetvis andra betydande faktorer, inte minst de enskilda partiernas politiska frågor. Likaså den politik som regeringarna i dessa länder för. Men om man skulle peka på den enskilt största faktorn till nationalismens generella ökning i Europa, så är EU enligt min mening den största anledningen. Då den utveckling som vi har sett under de senaste åren inte visar några tecken på förändring, kommer vi sannolikt att få se en situation där människor agerar för att se till att makten återtas till de nationella parlamenten. Kanske kan vi få se ett första bevis på detta inom kort när Storbritannien ska hålla folkomröstning om sitt medlemskap.

Av: Mikael Eriksson

NATIONALISMEN I

EUROPA

HERDERDEN MODERNA NATIONALISMENS FADERDen demokratiska nationalismen är ingen ny idé. Redan på 1700-talet spreds detta tankegods.

Johann Gottfried Herder (senare von Herder), föddes 1744 i Mohrungen, Preussen, och dog 1803 i Weimar. Herder var filosof, författare, historiker och pedagog.

Herder betraktas av många som den moderna nationalismens fader och då i synnerhet kulturnationalismens. Han förkastade rastänkande och menade att nationen formas och definieras av miljö och klimat, historia, språk och traditioner. Han betraktade nationen som den mest betydelsefulla mänskliga gemenskapen vid sidan av familjen och menade att varje nation hade rätt till självbestämmande och rätt till utveckling utifrån sina egna förutsättningar, utan påtvingade influenser utifrån. Däremot såg han positivt på frivilligt kulturutbyte och menade att inget folk, ingen kultur och ingen religion ensamt var utvalt eller satt på någon absolut sanning.

Herder var skeptisk till staten och dess roll i samhället, men menade att i de fall det måste finnas en stat så skall statsbildningen vara baserad på nationen. Han vände sig emot de tankegångar som utgick ifrån att alla människor är stöpta i samma form och att universella principer och

idéer skulle kunna appliceras på alla nationer. Tillhörighet till en nation är enligt Herder avgörande för att en individ skall kunna utvecklas till en konstruktiv och harmonisk människa.

Han var demokrat och till skillnad från många senare tyska nationalistiska filosofer var Herders idéer fria från chauvinism och tankar om överlägsenhet. Han var motståndare till alla former av imperialism och slaveri och förespråkade att de tyska judarna skulle ges fulla medborgerliga rättigheter samtidigt som han ansåg att judarna hade rätt till en egen stat. Herder såg ett värde i alla kulturer och folkslag och hoppades att hans idéer skulle praktiseras av alla nationer i världen. Herder kan därmed också sägas vara en av upphovsmännen till tanken om den universella nationalismen.

Dessutom fäste Herder stor vikt vid religionen. Han förutspådde att Västeuropa i framtiden skulle komma att förkasta kristendomen och därefter börja ”ruttna” inifrån.

JOHANN GOTTFRIED HERDER OM:

Nationalstaten:”Det är naturen som formar familjen. Den mest naturliga staten består därför av en nation, en utvidgad familj med en nationalkaraktär”

Nationell gemenskap och jämlikhet:”Det finns bara en klass i staten. Folket. Kungen och den enkle bonden tillhör båda denna klass”

Fosterlandskärlek:”Man älskar inte sitt land, sina seder, sitt språk, sin fru, sina barn, för att de är bäst i världen, utan för att de är ens egna.”

Imperialism och mångkultur:”Ingenting står i mer djupgående motsats till syftet med politiskt styre än det onaturliga utvidgandet av en stat eller det vilda blandandet av olika folkgrupper och nationaliteter under ett styre. Ett mänskligt rike är alldeles för skört och ömtåligt för att klara att så oförenliga delar inympas i det. Sådana stater är bara ihoplappade apparater, sköra maskiner, med rätta kallade för statsmaskiner, då de är helt tömda på inre liv och då deras olika komponenter hålls ihop av mekaniska anordningar snarare än av genuina mänskliga band och känslor.”

Av: Gabriella Hedarv

Bild: Wikicommons

ETNONATIONALISMvsKULTURNATIONALISM

Ordet nationalism har en negativ klang för många människor i Europa sedan andra världskriget. De direkta associationerna verkar vara diktatursträvan och imperialism – en önskan att som stark nation styra även över andra nationer.

För Sverigedemokraterna, som förespråkar en demokratisk kulturnationalism, är dessa associationer långt ifrån sanningen. För SD är nationalismen något som binder samman och stärker den befolkning som lever tillsammans i ett land. En kränkning av andra folks territorium är en kränkning av nationalismen som idé. Varje nation har rätt att styra över sig själv.

Inom de grupper som idag benämner sig som nationalister i någon form är det främst mellan kulturnationalism och etnonationalism som kampen står.

Som kulturnationalister definierar SD nationen i termer av kultur, språk, identitet och lojalitet, och inte i termer av historisk nationstillhörighet eller genetisk grupptillhörighet. Vår nationella gemenskap är alltså öppen även för människor med bakgrund i andra nationer. Det ryms ingen rasism i kulturnationalismen. Om en persons identitet, kultur, språk och lojalitet är svenska, så har hudfärg, ursprung eller födelseland ingen betydelse för tillhörigheten till vår nation. Alla medborgare har samma rättigheter.

Etnonationalismen utgår däremot från etniciteten, som förutom språk och kultur också innebär genetiskt ursprung. Medlemskap i nationen är alltså ärftligt. Om man ser demokratibegreppet i ljuset av etnonationalism så definieras folket, de som ska styra, utefter deras genetiska tillhörighet. De människor som är naturaliserade medborgare, det vill säga har fått svenskt medborgarskap inte vid födseln utan senare i livet, blir i ett sådant samhällssystem andra klassens medborgare. Olika rättigheter och skyldigheter för olika medborgare är inte förenligt med demokrati. Förtryck av en grupp i ett land leder inte heller till harmoni och en trygg samhällsutveckling – istället leder det till motsättningar och konflikter.

Kan vem som helst bli svensk, enligt kulturnationalismen? Ja, under förutsättning att individen har en önskan om det och omfamnar och går upp i sin nya nationstillhörighet vad gäller språk, kultur, identitet och lojalitet.

Bild: Istockphoto

Av: Gabriella Hedarv

Sverigedemokraternas idéer och politik vilar på en nationalistisk grundsyn, och på övertygelsen om att människor mår som bäst då de får uppleva samhörighet, identifiera sig med samhället omkring sig och helt enkelt känna sig hemma. Det är dessa grunder vi anser att samhällsbygget ska vila på. Ett viktigt element i detta är att vi förespråkar en assimilationspolitik, snarare än en integrationspolitik.

Inte sällan brukar våra meningsmotståndare hänga upp sig på begreppet assimilation. Jag minns särskilt en kommentar, på microbloggen Twitter, som effektivt sammanfattade missförstånd om vilket slags samhälle vi önskar oss. Det var en simpel länk, till ett filmklipp ur Matrix-trilogin. En scen där den onde Agent Smith duplicerar sig själv genom att ta över en annan persons kropp, tränga undan alla karaktärsdrag och åsikter för att nöjt konstatera att ännu en identisk upplaga av honom själv skapats. Jag minns att jag drog på smilbanden, eftersom det var en så träffande beskrivning av vad många tror, eller säger sig tro, att vi önskar.

Och visst, precis som med nationalismen i stort har det funnits historiska exempel på assimilationspolitik som skapat onödigt lidande och i grunden varit felaktig. Att med tvång ta över ett annat folks territorium och därtill tvinga dem att förändra sitt leverne och sin identitet är inte acceptabelt. Det är över huvud taget minst sagt tveksamt att försöka tvinga personer in i en roll de inte vill ha. Felet våra motståndare gör är att de, med utgångspunkt i sin aktiva integrationapolitik, tror att vi vill tvinga samtliga invandrare genom något slags åtgärdsprogram där de går in som en utlänning och kommer ut som en pursvensk.

Men när vi talar om assimilation vill vi varken att allt en person bär med sig ska utraderas, eller att alla ska bli identiska kopior av någon slags pursvensk stereotyp. Vi vill dock skapa förutsättningar för att den som kommer till vårt land och vårt samhälle ska välkomnas in i det, och också välkomna det in i sig själv.

Det handlar om att skapa förutsättningar för att den naturliga process, som assimilation egentligen är, ska ske. För det är min övertygelse att assimilation är en i grunden naturlig process. Vi formas alla av de människor vi har omkring oss, som vi möter i vår vardag. Vi influeras av samhället omkring oss. Ju längre vi bor på en viss plats, umgås med vissa individer – desto mer anpassar vi oss till den platsen och desto mer lär vi av dessa individer. Vi blir allt mer lika, inte för att vi måste utan för att vi anammar och tar till oss erfarenheter och perspektiv. Givetvis finns många faktorer som påverkar hur snabbt det går. Hur olika vi är de vi anpassar oss efter är en sådan faktor. Hur mycket vi umgås med dem en annan. Hur många vi är som möter ett nytt samhälle en tredje.

Vår politik går ut på att förenkla denna process så mycket det går, genom att avsluta projekt som håller personer kvar i en annan nationell identitet, genom att betona värden som byggt det svenska samhället, genom att betona att här lever alla efter samma förutsättningar och slutligen – framför allt – genom att strama upp invandringen till en sådan omfattning att de som kommer hit får en reell chans att möta och bli en del av vårt samhälle.

ASSIMILATIONdemokratiskt?

Av: Paula Bieler

Nationalstaten är förutsättningen för demokratin. Det kan låta som ett kontroversiellt uttalande, men är egentligen en grundläggande sanning.

Ordet demokrati kommer från grekiskans demos och kratos, folk och styre. För att kunna använda sig av ett demokratiskt styrelseskick måste man först definiera vilka som utgör folket – de röstberättigade. I en demokratiskt styrd förening är det medlemmarna som utgör de röstberättigade. I ett land är det medborgarna. Detta i sig räcker dock inte, man kan ju vara medborgare i en stat som inte följer några nationsgränser och där det inte finns andra gemenskaper än just statstillhörigheten.

John Stuart Mill, känd liberal ideolog och filosof, skrev en gång:Fria institutioner äro nästan omöjliga i ett land sammansatt av olika nationaliteter – hos folk där det ej finnes något band av sympati, i synnerhet om detta folk läser och talar olika tungomål. Där kan en folkopinion, så nödvändig för en representativ styrelses verksamhet, ej uppkomma.

Demokrati kräver att människor på ett visst begränsat geografiskt område har intresse av att värna en viss syn på hur gemensamma angelägenheter ska ordnas. De gemensamma kulturella värderingarna är vägvisande för gruppen. Om denna intressegemenskap inte finns, saknas legitimitet för en demokratisk beslutsprocess. Människorna på vår jord kommer från olika kulturer och civilisationer och har utvecklat olika synsätt och olika traditioner för hur vi löser gemensamma angelägenheter. Vi kan inte ha en global demokrati eftersom utgångspunkterna är så olika. Den demokratiska enheten kan av dessa skäl inte bli större än den kulturella gemenskapen.

Niels Kayser-Nielsen, dansk fil.dr som forskat på bland annat historia och nationalism, skriver i boken Bonde, stat og hjem att nordisk nationalism var det sammanhållande kittet och ett vaccin mot fascism. Boken handlar om demokratins utveckling i Norden 1740-1940, och Nielsen menar att Norden historiskt har präglats av en sammanvävning av en stark statsmakt och en stark bondetradition, en symbios som är ovanlig i resten av Europa. 1800-talet, som präglades av stora samhällsförändringar och kamp om makten, var ingen idyllisk tid i Norden. Maktkampen slet emellertid sällan eller aldrig sönder samhället. Här bildades en utbildande sfär av civilsamhällets organisationer, ett rikt föreningsliv som både lärde ut demokratiska metoder och tänkesätt, och öppnade för ett organiserat samarbete med statsmakten. Framför allt var det nationalismen som fungerade som sammanhållande kitt.

Nielsen betonar mer än många andra hur demokratin och nationalismen förutsatte varandra. Om makten skulle tas från den gamla eliten och ges till ”folket”, måste detta folk konstitueras på något sätt. Föreställningen om nationen och om dess rätt att styra sig själv gick alltså hand i hand.

Det utrymme som fascism och nazism hade till förfogande på andra håll i Europa var alltså redan upptaget i Norden. Demokratiska rörelser hade redan tagit upp så mycket av samma tankegods att Norden blivit ”vaccinerat” mot fascism, menar Nielsen.

NATIONALSTATENOCH DEMOKRATIN

Av: Gabriella Hedarv

Månadens reportageSD-Kuriren besöker tiggeriets bakgård

Bakom gatans tiggeri gömmer sig något mer än medias omhuldade ord om ensamma, utstötta, stackars fattiga människor som av samhället tvingats till ett liv vid pappersmuggen. SD-Kuriren gjorde resan till några av alla de illegala bosättningar som vuxit fram i Stockholm det senaste året. Det här är den samlade bilden.

Det första som möter oss är stanken. Ett i solen uppvärmt, tungt osande berg av sopor, blandat med den kväljande lukten av urin och avföring. Råttorna springer på marken mellan de presenningsförsedda tälten. Denna plats som nyligen var grön och naturskönt lummig, har på kort tid förvandlats och blivit fullständigt vedervärdig.

För en vanlig svensk är det omöjligt att förstå att någon skulle kunna tänkas vilja bo på en sådan plats under dessa förhållanden. Vi mår dåligt ända in i själen. Vi står förstummade.

I en bäck bredvid porlar vattnet förbi. Inte långt ifrån oss kan vi se hur trädstammar, grenar och kvistar klyver vattnet. Det har varit ett bäverbo. Nu ligger en halv bajamaja nervält i vattnet tillsammans med massor av annat skräp.

Varför skulle någon vilja förstöra en plats så mycket? Om ekonomin saknas, om enda alternativet är att leva fritt i naturen, varför då så obarmhärtigt förstöra området där man själva valt att slå sig ner? Varför förstöra område efter område, bara för att dra vidare till nästa plats när nuvarande är tillräckligt förstört?

Mitt i den motbjudande verkligheten finner vi det där märkliga. Saker som inte hör hemma på fattigdomens bakgård.

Glashammare, av sådan modell som kan hittas på bussar. Nya cyklar och små sparkcyklar. Nya märkesskor. Spritflaskor. Kanyler. Den samlade bilden är både frånstötande och obehaglig.

Vilka är dessa människor som slagit sig ner i vår svenska natur, bara för att förstöra och dra vidare? Varför tillåts de fortsätta?

Enligt ett av romernas juridiska ombud måste vi svenskar lära oss att förstå att romernas kultur är annorlunda vår egen: ”Romerna lever fritt. De vill inte ha fasta jobb. Så har det varit i århundraden.” Men är det rimligt att man ska få bryta mot svensk lag bara för att man är av annan kultur och har valt att leva ”fritt”? Naturligtvis inte.

Oavsett storlek på plånboken, eller var vi kommer ifrån, så ska vi alla i Sverige stå lika inför lagen. Att tillhöra den romska kulturen utgör inget undantag.

Precis som i så många andra frågor måste vårt rättsväsende och våra politiker morska upp sig rejält – och det snarast. I Sverige gäller svensk lag. Bosättningar på allmän plats är inte tillåtet. Så inte heller bosättningar på privat mark utan ägarens tillstånd. Nedskräpning är inte tillåtet. Förstörelse av naturen är inte tillåtet. Störande av allmän ordning är inte tillåtet. Hur länge ska vansinnets särbehandlingar få fortgå?

Så länge tiggeriet tillåts fortsätta kommer allt fler tiggare att finna anledning att ta sig till Sverige för att slå sig ner på våra gator och torg, i tunnlar och i vår natur. Ett förbud av det utländska tiggeriet är den enda vägen att gå.

Av: Mikael Strömberg

22

SVERIGE2015

23

Första helgen i maj höll SD-Kvinnor utbildningshelg för sina medlemmar. Med över 80 deltagare på plats var det en imponerande samling kvinnor från stora delar av landet som lyssnade på föreläsning, hade seminarier samt åt och drack gott tillsammans. Platsen för arrangemanget var Örenäs Slott strax utanför Landskrona, uppfört under första världskriget.

Lördagen inleddes med registrering av deltagarna och lunch, sedan började mötet med allsång då alla tillsammans sjöng Sveriges nationalsång. EU-parlamentarikern och SD-Kvinnan Kristina Winberg höll därefter en uppskattad föreläsning om arbetet i EU, och hon fick även svara på många frågor från sin publik. Efter eftermiddagsfika med chans att sträcka på benen fortsatte man med regionträffar. Organisationen är uppdelad i södra, västra och mellan-norra, och de regionansvariga delade med sig av lite information om

läget i sina respektive regioner, samt ledde diskussioner om vilka verksamheter SD-Kvinnor skulle kunna ägna sig åt framöver, och under vilka former detta kan ske.Under söndagen hade man grupparbeten och seminarier, samt utsåg medlemmar av olika interna nämnder och utskott. På lördagskvällen serverades det trerätters middag på slottet och efteråt var det DJ-musik och dans.

I sociala medier spreds meddelanden under hashtaggen #SDrosa då helgens uppmaning var ”Nu tar vi tillbaka rosa från F!”.

– Syftet med denna utbildningshelg är framförallt att kvinnorna ska få mötas och skapa nya kontakter. Vi vill veta vad våra kvinnor har för behov och önskemål om utbildningar, och vi vill att de ska komma in och utbyta erfarenheter och känna gemenskapen som finns i vårt förbund.

– Framöver ska vi arbeta vidare med att nå SDs alla kvinnliga medlemmar för att informera om att vi finns. Vi planerar att skapa kontaktgrupper i alla Sveriges valdistrikt. Nästa mål är att få in fler kvinnor i politiken och på våra valsedlar till 2018.

– Det vi märker att SD-Kvinnor bidrar med är att våra medlemmar får ett större självförtroende när de deltagit på våra utbildningsträffar. Hos oss känner de en annan trygghet och vågar vara sig själva och ta plats. Här finns utrymme för att ge fler chansen att föra fram sina tankar och åsikter.

Janita Kirchberg, ansvarig för arrangemanget, berättade för

SD-Kuriren hur hon ser på SD-Kvinnors framtid och syfte.

HOS OSS KÄNNER DE EN ANNAN

TRYGGHET OCH VÅGAR VARA SIG

SJÄLVA OCH TA PLATS.

På utbildningshelg med24

Den 10 juni gästade Richard Jomshof SD Eskilstuna för att föreläsa om partiets invandringspolitik samt om hur invandringen har påverkat Sverige ur ett historiskt perspektiv, fram till idag.

Dörrarna slogs upp en halvtimme innan föreläsningen och tidigt syntes att det skulle komma att bli stor uppslutning bland de sörmländska medlemmarna. Och mycket riktigt, Richard lyckades under kvällen dra publikrekord för Sverigedemokraternas evenemang i Eskilstuna.

Med avstamp i 70-talets Sverige berättade Richard om hur dåvarande beslutsfattare, utan folkets medgivande och medvetande, tog beslutet om att förvandla Sverige från ett av världens mest homogena länder till en “mångkulturell och moralisk stormakt”. Med Olof Palme i spetsen gick den dominerande rödvinsvänstern “all in” för att bli världsledande i ”internationell solidaritet”. Den tidigare, för Sverige många gånger behjälpliga, arbetskraftsinvandringen byttes rakt av ut mot en välfärdsbetungande asylinvandring med påföljande arbetslöshet och bidragsberoende.

Richard fortsatte den historiska vandringen, från 70-talets socialistiska drömmar vidare till dagens mardröm, där den organiserade brottsligheten i Sverige växer sig allt starkare och där omfattningen nu är så stor att forskarna talar om enklaver – områden som i princip inte längre behärskas av den svenska staten.

Från en Powerpoint-slide, klippt från tidningen Forskning och framsteg, kunde publiken läsa om hur en polis berättar att de håller på att tappa greppet. Hur det kastas sten på polis, ambulans och brandmän flera gånger i månaden, men att det inte längre blir några nyheter av sådant.

Bilden som Richard målar upp av verkligheten är onekligen mycket träffande, men samtidigt också väldigt skrämmande. Trots att de flesta av åhörarna i lokalen alltför väl känner till hur samhället ser ut så leder föreläsningen ändå oundvikligen till en hel del eftertanke, och man måste fråga sig hur det svenska folket kan ha tillåtit detta vansinne att fortgå under så många år.

Föreläsningen och Richards besök i Eskilstuna avslutades med rungande applåder, och ett löfte från Richards sida om att återkomma i höst för att föreläsa om socialkonservatismen – Sverigedemokraternas ideologi.

går påSD-Kuriren

EskilstunaFöreläsning i

Bild: Seppo Vuolteenaho

Bild: Seppo Vuolteenaho

Bild: Seppo Vuolteenaho

Av: Mikael Strömberg

25

SD-Kurirengranskarmyten”Svensken finns inte”

Som aktiv sverigedemokrat har man garanterat fått frågorna: ”Vem är svensk?” och ”Vad är svensk kultur?” Oftast från infödda svenskar. Just det faktum att dessa frågor ställs är enligt oss sverigedemokrater ett tydligt symptom på den brist på identitet och

rötter som vi hoppas kunna motverka med vår politik.

Ibland hör man att vi svenskar är fredsskadade, och det stämmer nog. Eftersom varken vår suveränitet, demokrati eller kultur hotats av främmande makt sedan 1700-talet så har vi inte heller behövt definiera och försvara dessa värden. Samtidigt har vi genom historien haft en homogen befolkning, som i stora drag varit överens om vad som är svenskt och vem som är svensk. Det är egentligen först i modern tid som detta ifrågasatts.

Svaren på frågorna ovan är: Den som av sig själv och andra uppfattas som svensk, är svensk. Någon juridisk aspekt, såsom medborgarskap, och några praktiska, såsom att man talar svenska och har kännedom om svenska traditioner och levnadssätt, är förstås minimikrav för att kunna betecknas som svensk.

Svensk kultur är sådana företeelser som uppstått i Sverige eller förädlats till en egen och unik svensk variant genom tiderna. Inte att förglömma är värderingar, som i allra högsta grad är kulturella.

Bara för att det ibland är svårt att definiera enstaka individer eller kulturella fenomen som svenska, innebär förstås inte att det inte finns svenskar eller svenskhet.

Vi kan konstatera att alla andra folk finns. Japaner finns, engelsmän finns och till och med amerikaner finns, trots att ingen utom ursprungsbefolkningen i de olika indianstammarna egentligen har sitt ursprung i USA. Det är bara 3-400 år sedan som dagens amerikaners förfäder kom till USA. Vi svenskar har levt betydligt längre än så i vårt land. Det finns även folk utan eget land, som kurder. De erkänns ändå som ett folk av samma människor som hävdar att det inte finns svenskar.

Det finns många personlighetsdrag och umgängesregler som anses vara typiskt svenska. Det reserverade sättet, tystlåtenheten, behovet av

avskildhet, konfliktundvikandet, ärligheten, arbetsmoralen, det myckna tackandet, Jantelagen och att inte förhäva sig. Dessa drag återkommer förstås även i andra kulturer, inte minst i finsk och japansk kultur. Men det är själva sammansättningen av dessa och många fler särdrag som sedan utgör en specifik kultur och nationell mentalitet. Kan man anses vara ”osvensk” så borde man rimligen även kunna vara typiskt svensk.

Sverige är en gammal nation, med ett gammalt språk och en gammal kultur. Sverige är också ett väldigt modernt land, som gärna tar till sig nya influenser utifrån. Det är väldigt svenskt att se ner på det egna och omfamna det som kommer utifrån, så paradoxalt nog är det SD som är osvenska och de som inte vill identifiera sig som svenskar som är de mest svenska.

Ett av många tidiga bevis på det ovanstående är Esaias Tegnérs dikt Svea från 1812.

Jord, som mig fostrat har och fädrens aska gömmer,Folk, som ärft hjeltars land och deras dygder glömmer!Ur skuggan af min dal jag egnar dig en sång.Dig söfver smickrets röst; hör sanningens en gång!En annan sjunge fritt till våra tiders hederOm våra nya ljus och våra milda seder;

[…]

Mig gläder stormens sus och Fädrens stora minnen;Jag älskar deras mod och deras höga sinnen,Då Nordens son ej än tog andras seder anOch njöt hvad jorden gaf, och tålde som en man.Bort med den falska konst, som sinnets kraft förvekar,Och flärdens tomma prål och yppighetens lekar! —Folk, som vid öcknens barm vext opp och med besvären knapp och oviss skörd från frusen torfva skär;som, strödt kring polens ring bland skogarna och fjällen,upphugger, nattbetäckt, din bergning utur hällen!Hvad yra fattar dig? Du säljer utan blygdDitt fria sjelfbestånd, din ära, ja din dygdFör tomma njutningar från fjärran stränder förda,Som suga landets merg och sinnets krafter mörda;Du härmar oförsynt och glömskt af Fädrens lagAll Söderns veklighet och saknar dess behag.Naturen lede dig! Hon gaf för skilda zonerÅt Sederna sin färg, åt Språken sina toner.

Bild: Istockphoto

Av: Gabriella Hedarv

26

sågarSD-KURIRENStockholm stads strategi mot våldsbejakande extremism

Den 19 maj klubbades Stockholm stads nya strategi mot våldsbejakande extremism i socialnämnden. I kölvattnet av västvärldens mest extrema invandringspolitik har nya säkerhetshot uppstått, varav det mest framträdande är från återvändande jihadister som stridit för Islamiska staten. Den rödgrönrosa strategin talar väldigt mycket om rehabilitering men inte överhuvudtaget om rättsliga påföljder. Återvändande jihadister ska enligt den rödgrönrosa majoriteten i stadshuset premieras med bostäder, försörjning, vård och jobb. Detta genom samarbete med de kommunala bostadsbolagen, socialtjänsten och arbetsförmedlingen. Ett annat tecken på hur de rödgrönrosa i Stockholm ser på terrorhotet är att de anser att ”det är viktigt att i detta arbete beakta ett genusperspektiv” och att ”stadens insatser ska inrymma ett genusperspektiv för att säkerställa att stödet anpassas till allas behov”. Att ens nämna genusperspektiv i detta sammanhang visar på hur verklighetsfrånvända de rödgrönrosa är och hur lågt de prioriterar allmänhetens säkerhet. Här finns helt enkelt inte plats för flummiga vänsterteorier. En annan samarbetspartner som nämns är Islamska förbundet, som är den svenska grenen av Muslimska Brödraskapet. Kommunen avser därmed att samarbeta med en gren av en fundamentalistisk grupp som är terrorstämplad i stora delar av världen. Även moskéer nämns som viktiga samarbetspartners vilket ter sig orimligt då det, vid flera tillfällen, uppdagats att flera moskéer har används för rekrytering till just den typ av extremism som rapporten behandlar.

De rödgrönrosa vill alltså ge återvändande jihadister gräddfil i form av försörjningsstöd, förtur till bostäder och jobb samt förtur till vård och psykiatrisk hjälp. Hela utgångspunkten i rapporten är att dessa människor ska återvända till Sverige trots säkerhetsrisken som detta innebär. De betonar dock att regeringen har tillsatt Mona Sahlin som nationell samordnare mot våldsbejakande extremism. Ska det få folk att känna sig tryggare? Strategin genomsyras av en syn att människor som beger sig iväg till andra länder för att begå krigsbrott är offer och inte förövare. Att det skulle vara samhällets fel att dessa människor gör de val de gör och att Sverige har en skyldighet att rehabilitera dem när de återvänder. Strategin fick motta omfattande och högljudd kritik från den samlade oppositionen i stadshuset. Kritiken från både Alliansen och Sverigedemokraterna var att de rödgrönrosa premierar terrorister och att de inte tar hotet från återvändande jihadister på allvar. Det lyftes även att strategin var ”flummig och full av tomma ord.” Sannolikt eftersom denna kritik fått stor medial uppmärksamhet har majoriteten nu valt att skicka förslaget på remiss. Oppositionen välkomnar beskedet och menar att strategin måste bli mycket mer konkret och tydlig om den ska ha någon som helst önskvärd effekt.

Av: Alex Singer

KENT

KENTvårmodet

provar

25

Betyg

Jag har alltid haft ett stort intresse för mode och anser mig själv vara något utav en trendsättare. Därför vill jag denna månad dela med mig av vårmodet och mina upplevelser av det.

Gangsta styleInte min stil. Kepsen känns fel men shortsen är najs! Tröjan är lite för gangster, men jag identifierar mig med den.

Casual evening styleKänns bäst hittills men gillar inte riktigt de stentvättade jeansshortsen. Överlag ändå helt okej.

Hawaiian tropic styleFågelmönstret är intressant men det är verkligen inte min stil. Kanske skulle detta fungera om man är på en grisfest på Mallorca.

Beach boy styleJag är en person som gillar att bada. Men detta skulle jag inte kunna ha på mig på stranden (eller någon annanstans).

Sunburned shoulder styleSchyssta byxor men synkar inte riktigt med linnet. Gillar linnen vanligtvis men detta funkar inte.

Kents ultimata mode: Enfärgat.

Åsikter på vårmodet:För mycket som händer. Ett spektra av färger och mönster som inte skapar harmoni. Vad hände med de traditionella enfärgade plaggen?

Bäst: Casual evening styleSämst: Gangsta style

28

Linus lagar

Långkokt kyckling i picknickformatPå sommaren vill man inte alltid äta vid sitt eget matbord, utan kanske på stranden, i parken, i en roddbåt eller

på något helt annat ställe. Då blir det lätt att man köper något färdigt att ta med sig, och det passar många gånger utmärkt, men nu och då kan man med fördel kombinera egen matlagning med utflyktsmat, som i detta recept på strimlad långkokt kyckling i pitabröd. Som de flesta sådana här maträtter är det bara fantasin som

sätter gränserna för hur mycket man kan variera sig, så plocka gärna bort eller lägg till ingredienser efter egen smak. Servera med iskall fläderblomssaft eller rosévin beroende på tillfälle.

1

2

3

4

5

6

7

8

”Utflyktsmat är mer än rostbiff och potatissallad”

Sätt ugnen på ca 150 grader (175 om du har bråttom, 125 om du har gott om tid).

Häll ölet i en ugnsfast gryta med lock. Smörj in kycklingen med önskad barbecuesås och lägg den i grytan. Dela löken i stora bitar och lägg dem på och runt kycklingen.

Krydda och salta efter behag, lägg på locket och ställ grytan i ugnen i ca 3 timmar. (Dra av eller lägg till en timme för den högre respektive lägre temperaturen angiven ovan.)

Ta ut kycklingen och lägg den att svalna på en tallrik. När kycklingen svalnat, plocka bort köttet från benen och dra isär det i strimlor med hjälp av två gafflar. Ställ in kycklingköttet i kylen tills det är dags för steg två.

Skär grönsakerna i lämplig storlek och lägg i en större bunke, alternativt lägg i separata skålar om det är tänkt att var och en ska komponera sitt fyllda bröd efter eget tycke.

Fyll varje bröd med kyckling, grönsaker och en eller flera såser.

Slå in de fyllda bröden tättslutande och ganska hårt i plastfolie så att de kan transporteras utan att falla isär.

Genomför valfri utflykt.

Grönsaker efter egen smak, till exempel:

- Tomat, gurka, paprika, isbergssallad och gul lök

Dressing/sås efter egen smak, till exempel:

- Barbecuesås, gräddfil, majonnäs eller tzatziki

- Pitabröd, 1-2 per person

- Kyckling, 1 st

- Gul lök, 2-3 st

- Barbecuesås av valfri sort

- Mörkt öl, ca 2 dl

- Salt, cayenne- och svartpeppar

Ingredienser för 4-5 personerSteg ett (görs med fördel dagen innan).

Steg två

Kalla rätten pulled chicken istället. Använd en kyckling som du

själv fött upp på quinoa på din balkong, eller strunta i kycklingen

och använd det för dagen mest märkliga och udda vegetariska

alternativet. Plocka maskrosblad i Tantolunden och använd

istället för sallad. Drick, högst ironiskt,

en burk Pripps blå till.

Hipstertips!

Bild: Istockphoto

29

BAROCKTSD-KURIREN SUMMERAR MÅNADENS TRAGIKOMIK

SD kommenterar:

Morgan, har du tänkt på att kompetens kanske redan finns bland alla de människor som söker sig till bolagsstyrelserna, och att den kanske sitter i intresse och engagemang och inte i könsdelarna?

Här jämför alltså Greider amerikanska soldater, som på order av sitt lands demokratiskt valda ledning deltagit i ett visserligen högst tvivelaktigt krig, med IS-barbarer som på eget bevåg lämnar Sverige, där de och deras familjer fått en fristad undan krig, för att våldta, lemlästa och mörda oskyldiga människor av annan religiös uppfattning. Greider verkar officiellt ha tappat all begreppsförståelse.

SD kommenterar:

NI SOM MOTSÄTTER ER KVOTERING I BOLAGSSTYRELSER - HAR NI TÄNKT PÅ ATT DET KAN STÄRKA SVERIGES KONKURRENSKRAFT OM MAN TAR VARA PÅ KOMPETENS?

Att många inom borgerligheten inte förstår vikten av att förebygga terrordåd genom att hjälpa folk i riskzonen tillbaka är konstigt.

För det första var dessa individer redan utanför riskzonen, men valde att åka till densamma. För det andra stannar inte mordiska värderingar kvar i riskzonen när de mordiska individerna tar sig till Sverige igen. Om vi inte kunnat förebygga mord och terror medan de befann sig här, varför skulle vi kunna göra det när de kommit tillbaka?

SD kommenterar:

Anders Lindberg, ledarkrönikör Aftonbladet, på Twitter, 150520

”De amerikanska officerare som återvände från Irakkriget - som innebar ett brott mot folkrätten - borde väl inte få hjälp med jobb?”Göran Greider på Twitter, 150520

Morgan Johansson, Justitie- och migrationsminister (S) på Twitter, 150515

Bild: wikicommons

30

Viktiga datum

2015Sverigedemokraternas dag i Almedalen

Jimmie Åkessons sommartal

Landsdagarna 2015

Jippot i Almedalen, Gotland inleds 28 juni i år. Vår dag är på onsdagen. Partiet kommer att ha aktiviteter i Almedalsparken hela dagen. På kvällen går det sedvanliga partiledartalet av stapeln.

Jimmie Åkessons traditionsenliga sommartal i Sölvesborg kommer att äga rum den 29 augusti. Kom och lyssna på Sveriges absolut bästa partiledare samt träffa sverigevänner från hela landet.

Partiets högsta beslutsfattande organ som sammanträder vartannat år. Här ska ny partistyrelse väljas och motioner från partiets medlemmar behandlas.

1

29

27

Jul

Aug

NovBild: wikicommons

NÄSTA NUMMER AV SD-KURIREN

Kommer i början av september

Obs!

VILL DU SKRIVA FÖR SD-KURIREN?

Vi söker frilansskribenter för enstaka artiklar, krönikor och reportage.

Låter det intressant? Anmäl ditt intresse genom att skicka ett mail till:

info@sdkuriren.se

Vi lever i en föränderlig värld, och ska vi vara träffsäkra i den politiska debatten, måste vi vara flexibla. Därför kan nedanstående

datum och aktiviteter komma att ändras.

Om du är på plats i Almedalen, glöm inte att besöka oss i parken på onsdagen den första juli!

(SD-Korv, Almedalen 2014)

Avsändare: SD-KurirenBox 26, 291 21 Kristianstad

för lång och trogen tjänst i Sverigedemokraternas Åstorp-avdelning

Rolf Ottosson har varit och kommer fortfarande att vara en av Sverigedemokraterna i Åstorps största tillgångar i politiken, trots att han nu kommer att lämna de flesta uppdrag. Rolf fyllde 80 år förra

året och vill nu trappa ner.

Det är Rolfs kamrater i kommunföreningen som vill tacka honom här i SD-Kuriren. De berättar att Rolf med sin politiska erfarenhet hjälpt sina partikollegor i varje stund det har funnits behov av det. Han har varit aktiv i talarstolen såväl som när det gäller flyktingmottagande som när det gäller stora byggprojekt. Under valrörelsen så var Rolf den person som dök upp först vid valstugan och gick sist, trots sina

krämpor och sin (unga) ålder.

Vi har mycket att vara tacksamma för när det gäller Rolf, framförallt så ska vi vara tacksamma för valresultatet i kommunen som gjorde

att vi blev näst största parti. Ett valresultat som vi aldrig hade kunnat få utan Rolf.

Ett stort tack Rolf!

Månadensstora tack!Rolf Ottosson

Månadens hyllning är ett återkommande inslag i SD-Kuriren. Vem vill just Du hylla?

Meddela oss vem som är din SD-hjälte och berätta varför. Skriv till info@sdkuriren.se så uppmärksammas

kanske just din nominerade person i nästa nummer.