Separationsångest och rädsla Problembeteenden hos hund kan vara rädsla, ångest och fobier, vilka kan visa sig i flera olika former men den vanligaste anses vara separationsångest (Turner, 1997). Separationsångest kan för många ägare vara förödande, då det i många fall visar sig genom att hunden är både högljudd och fysisk på objekt i hemmet, vilket kan leda till stor förstörelse och irriterade grannar (Turner, 1997). Oftast sker förstörelsen kring föremål där ägaren sist sågs, såsom ytterdörren eller fönster men det kan även ske på föremål som har ägarens distinkta lukt, exempelvis tv-kontrollen, skor eller sängkläder (Appleby, et al. 2003). Andra oönskade beteenden som kan framträda vid separationsångest är hyperventilation, urinering eller annan nedsölning, i vissa extrema fall kan till och med självstympning vara en av utvägarna hunden tar när den blir lämnad ensam (Lund, et al., 1999; Bradshaw, et al., 2002; Appleby, et al., 2003; McGreevy, et al., 2008). Detta tros tyda på att hunden är överdrivet fäst vid sin ägare och kan ses genom att hunden håller sig nära ägaren när denne är hemma (Parthasarathy, 2006). De hundar som har en större chans att utveckla separationsångest är hundar som blivit övergivna och hamnat på ett hundstall för att sedan därifrån åter få en ny ägare (McGreevy, et al.2008). Men enligt samma artikel kan separationsångest även uppstå om ett hushåll erhållit en ny medlem eller om en medlem i familjen börjat jobba efter en tid av arbetslöshet. För att veta varför ett tillstånd som separationsångest uppstår när hunden blir lämnad ensam krävs det att man studerar vilka faktorer som lett till att tillståndet har uppkommit (Miklósi, et al., 2003). Man behöver gå tillbaka och studera skillnaden mellan den domesticerade hunden och dess vilda motsvarighet vargen (Miklósi, et al., 2003). Separationsångest kan enligt Parthasarathy (2006) vara en komponent till att leva i en socialgrupp eftersom att man då måste samarbeta på en helt annan nivå än om man lever solitärt samt se till att gruppens medlemmar håller ihop. Men det behöver inte enbart vara inom en socialgrupp som dessa faktorer visar sig, utan även mellan mamma och avkomma är det viktigt med sociala band (Parthasarathy 2006). Hos många arter är det livsviktigt för ungen att ha modern som skydd och näringskälla (Parthasarathy, 2006). Att avkomman gnäller och skriker efter sin mamma kan ses som en slags separationsångest (Parthasarathy, 2006). Dock verkar det vara stor skillnad mellan en vargs behov av mänsklig närhet och en hunds (Topál, et al., 2005). Detta påvisas i en studie gjord av Topál, et al. (2005) där både varg och hundvalpar handmatats av skötare. I studien visades det att vargarna var mer intresserade av omgivningen och uppvisade inte lika mycket passiva beteenden, så som att stå vid dörren när skötaren var borta vilket hundvalparna gjorde. Detta kan tyda på att hundvalpar genom domesticeringen har en större dragning att fästa sig vid en människa än vad dess vilda motsvarighet har (Topál, et al., 2005). Vargvalparna verkade inte heller skilja på en skötare den hade träffat förut och en främling vilket kan tyda på att vargar fäster sig till flocken mer än en speciell individ (Topál, et al., 2005). Boissy (1995) skriver att rädsla och ångest ofta ses som en typ av motivation för att överleva och kan definieras som olika typer av känslotillstånd, rädsla som uppstår om något är farligt eller ångest som uppstår om något potentiellt kan vara farligt. Författaren anser att dessa tillstånd är väldigt viktiga för djur i det vilda. Boissy (1995) menar att de som undviker en fara har en mycket större chans att överleva än de som inte undviker den. Om en hund känner ångest eller rädsla när den blir lämnad ensam utmärker detta sig först och främst med ökad hjärtfrekvens (Palestrini, et al., 2005). McGreevy, et al. (2008) menar att hundar som har en hög frekvens av rädsla eller ångest har en ökad chans att drabbas av separationsångest och att separationsångesten då inte enbart är påverkat av bandet mellan hunden och ägaren.

Om en hund agerar med rädsla, där aggression är utesluten, kan detta visas genom att hunden inte har förmågan att socialisera sig med andra hundar, urinering på olämpliga platser och att de kan vara väldigt svårhanterliga och svårtränade, vilket ses av många som beteendeproblem (King, et al., 2003). Författaren antyder att man kan kategorisera stimuli som lockar fram rädsla i fem kolumner. Dessa är nya/ovanliga stimuli, intensiva stimuli, stimuli som kan kopplas till evolutionärfara, stimuli som uppkommer under interaktion mellan två eller fler individer och betingade stimuli (King, et al., 2003). En hund som ofta uppvisar ångest, rädsla eller på annat sätt är stressad får inte bara negativa effekter i beteenderepertoaren utan även kroppsligt såsom en avtagande livslängd (Derschel, 2010). Detta är på grund av att stress har en tendens att öka cellers åldrande, så även om man inte kan se det med ögat så sker det en förändring som kan vara dödlig för hunden (Derschel, 2010). Referenser: Appleby, A. & Pluijmakers, J. 2003. Separation anxiety in dogs, The funktion of homeostasis in its develoment and treatment. Vet. Clin. Small. Anim. 33, 321-344. Boissy, A. 1995. Fear and Fearfulness in Animals. Q. Rev. Biol. 70, 165-191. Bradshaw, J.W.S., McPherson J.A., Casey, R.A. & Larter, I.S. 2002. Aetiology of separation-related behaviour in domestic dogs. Veterinary Record 151, 43-46. Derschel, N.A. 2010. The effects of fear and anxiety on health and lifespan in pet dogs. Appl. Anim. Behav. Sci. 125, 157-162. Gershman K.A., Sacks J.J., Wright JC,. 1994. Which Dogs Bite? A Case-Control Study of Risk Factors. Pediatrics. 93, 6. Hallgren, A. 2006. Problemhund och hundproblem. Västerås, ICA förlaget AB. Handelman, B. 2008. Hundens beteende. En fotoillustrerad handbok. Tiller, Canis förlag. Jensen. P. 2011. Hundens språk och tankar. Stockholm, Natur och kultur. King, T., Hemsworth, P.H. & Coleman, G.J. 2003. Fear of novel startling stimuli in domestic dogs. Appl. Anim. Behav. Sci. 82, 45-64 Lund J.D. & Jørgensen, M.C. 1999. Behaviour patterns and time course of activity in dogs with separation problems. Appl. Anim. Behav. Sci. 63, 219–236. Malm, K. 2001. Problembeteende hos hundar – en inventering. Forskningsrapport. Djursjukhuset i Skara, SLU, Sweden Miklósi, Á. 2007. Dog Behaviour, Evolution and Cognition. Oxford, University Press Inc Svartberg, K. 2005. Breed-typical behaviour in dogs—Historical remnants or recent constructs? Appl. Anim. Behav. Sci. 96, 293-313. Wright, J.C. & Nesselrote, M.S. 1987. Classification of Behavior Problems in Dogs: Distributions of Age, Breed, Sex and Reproductive Status. Appl. Anim. Behav. Sci. 19, 169-178