Hörselnedsättning hos bilförare – körbeteende,

avsökningsstrategier och anpassning av förarstödsystem Birgitta Thorslund, VTI och LIU/HEAD

I ett doktorandprojekt har flera studier genomförts med syftet att studera kopplingen mellan

hörselnedsättning, kognitiva förmågor och trafikbeteende hos individer med hörselnedsättning. Målet är

att skapa ny kunskap som kan ge trafikanter med olika grader av hörselnedsättning bättre förutsättningar

när det gäller mobilitet och säkerhet i trafiken.

En konsekvens av en allt äldre population är en ökad proportion äldre i trafiken med en åldersrelaterad

hörselnedsättning. Förekomsten av hörselnedsättning i Europa är ungefär 30 % bland män och 20 %

bland kvinnor vid 70 års ålder och 55 % bland män och 45 % bland kvinnor vid 80 års ålder (Roth, 2001).

En annan viktig aspekt handlar om den ökande andelen stödsystem som används i bilar. Dessa

använder sig ofta av auditiva signaler eftersom det är en typ av varning som kan ges utan att föraren

behöver ta blicken från vägen. För att dessa system skall vara tillgängliga även för individer med

hörselnedsättning är det nödvändigt att använda andra typer av signaler (taktila eller visuella) för att

förmedla samma information.

En enkätstudie genomfördes för att kartlägga transportvanor hos individer med olika typer av

hörselnedsättning. Syftet var att undersöka om det finns några skillnader kopplade till graden av

hörselnedsättning när det gäller valet av transportmedel utifrån komfort, mobilitet och säkerhet.

Resultaten visade att körkort är mindre vanligt bland individer med hörselnedsättning, men att de som

har körkort kör i samma utsträckning som hörande trafikanter. Självrapporterade incidenter eller olyckor

var inte fler bland förare med hörselnedsättning, vilket kan innebära att dessa förare kan ha utvecklat

olika strategier för att kompensera för hörselbortfallet. Intresset för stödsystem var lika stort oberoende

av graden av hörselnedsättning, vilket stödjer tanken om att systemen bör utformas så att de blir

tillgängliga även för denna grupp av förare.

I en simulatorstudie var syftet att undersöka effekten av kognitiv belastning på förare med eller utan

hörselnedsättning i körsituationer av varierande kritisk nivå. Förutom köruppgiften fanns en kognitivt

distraherande sidouppgift vilken annonserades med hjälp av en vibration i sitsen och krävde att föraren

tog blicken från vägen. Resultaten visade att det vid vanlig körning inte fanns någon skillnad i

körbeteende mellan förare med och utan hörselnedsättning. Dock var förarna med hörselnedsättning

mindre villiga att ta blicken från vägen, vilket speglades av sämre prestation på sidouppgiften samt en

generell visuell avscanning i bakspeglarna innan blicken riktades mot sidouppgiften. När köruppgiften

blev mera krävande kompenserade förarna med hörselnedsättning genom att sänka farten. Detta

resultat ger ytterligare stöd för tanken om utvecklandet av kompensatoriska strategier hos förare med

hörselnedsättning.

En fältstudie genomfördes för att vidare titta på skillnader i körbeteende, kompensatoriska strategier

samt undersöka nyttan med en taktil signal som stöd vid navigering. Samtliga förare körde två rutter, en

med enbart visuell navigeringsinformation samt en med en vägledande taktil signal i form av en vibration

i förarsitsen, som indikerade åt vilket håll de skulle svänga. Resultaten visade att förare med

hörselnedsättning körde lite långsammare och tittade oftare i backspegeln samt även att den taktila

informationen ledde till färre blickar på navigationsdisplayen och därmed mera fokus på vägen för

samtliga förare.

Sammanfattningsvis visar studierna att hörselnedsättning, vid en viss nivå av komplexitet, leder till lägre

hastighet och fler blickar i backspegeln. Taktil information har även visats vara ett effektivt och

accepterat sätt att stötta förare både med och utan hörselnedsättning.