formprofilen

Aldrig rädd Att provA nytt

signe persson-melin

et sitter en liten grön lapp på dörren: ”Ring Signe så kommer jag inom 5 minuter.” Sveriges Grand lady på form är i högsta grad närvarande i sin samtid – och i sin stad, Malmö. Bara några minuter bort!

– Folk brukar säga att jag överdriver, att det inte kan ta bara fem minuter. Men det gör det visst, skrattar Signe Persson-Melin som bor i Friluftsstaden, några kvarter bort, och är snabb i svängarna med den röda Golfen.

Hon räknas till en av landets största och mest produktiva formgivare – och hon har varit verksam ofattbart länge. I över sextio år. Nästan varje svensk har något i köksskåpen av Signe Persson-Melin: klassiker som Pokal, glasburken Sill i kvadrat, serviserna Chess och Signum … Sitt publika genombrott fick hon med sina kryddburkar på Helsingborgsutställningen H 55.

– Dagens generation känner inte igen mina grejer från sin mamma – utan från sin mormor, konstaterar Signe.

Men någon avlägsen formikon på piedestal är hon inte. Tvärtom. Det är bara fem år sedan hon öppnade egen butik i anslutning till verkstaden i Slottsstaden i Malmö. Detta som nyss var ”Käppastan”, en sömnig del av stan, har skiftat generation.”Käppastan” har blivit ”Nappastan” och numera är detta en stadsdel av sushi, surdeg och trendiga kaféer.

Signes butik Spm, en ”store front” med mycket verkstads-känsla, ligger helt rätt bland kvarterets hipsters och mediafolk. I de bakre regionerna finns verkstaden med brännugn och drejskiva. I fönstret syns Ivåg, betongplattorna för trädgårds-bruk, men även aluminiumkärlen som gjuts i sand på Byarums bruk – och det senaste från den egna verkstadsproduktionen. På väggfasta hyllor står klassiker som 80-talskannan Kinesen och Nittsjö krukor.

Hon brukar själv expediera sina kunder om lördagarna och alla inser inte riktigt att det är formgivaren själv de möter.

Till alldeles nyligen har hon gått tvärs över gatan till stans trendigaste kaffehak och fyllt någon av sina egna muggar med prisat ”kollektivkaffe”. Eller så har någon av de unga entrepre-nörerna kommit över med en kopp. Sammanhanget har roat henne. Hon har alltid varit bra på att prova nytt, växla spår, känna av tidsandan. Här stöter hon ihop med Nöjesguidens

grundare Ajje Ljungberg, och ringar genast in gemensamma bekanta. Här fikar Sonys formgivare med laptop och latte. Med sin närvaro i Slottsstaden har Signe Persson-Melin slagit ett slags bro mellan ett Malmö – och ett annat.

Som dotter till storbyggmästaren Eric Sigfrid Persson såg hon det modernistiska Malmö växa fram på nära håll. Familjen flyttade mellan de nybyggda funkishusen, inn-an de hittat köpare. Det var Malmgården, i dag klassad som en av landets främsta funkispärlor. Det var Ribershus, tiovå-ningshusen alldeles vid Öresund. Den skandinaviska formen stod på topp och när visningsvåningarna skulle möbleras bi-drog gräddan av danska, svenska och finska formgivare.

Klockan vid Fridhemstorget slår. Ljudet är bekant. Hon har vuxit upp inte långt därifrån. En kund tittar in. Suktar efter askarna Secrets som Signe gjort för Designhouse Stockholm.

– Numera är det nästan bara de som satsar på de unga form-givarna. Resten är mest retro, sådant som redan har gjorts, slår hon fast.

I dag måste formgivare med ambitioner starta eget. Det gjorde även Signe, även om hennes generation startade under de expansiva rekordåren, guldåldern för svensk form. Men självklart har framgångarna haft ett pris.

1955 var inte bara året då hon gjorde braksuccé på H 55. Sam-ma år gifte hon sig och fick sitt första barn, sonen Per. Bara året efter påbörjade hon den jättelika keramiska utsmyckningen på T-centralen tillsammans med Anders Österlin. Snart var det tre småbarn hemma. Samtidigt tog hon sig an nästa stora offentli-ga uppdrag: Folkets hus i Stockholm. Någon barn-ledighet var det inte tal om.

– Det är klart man hade dåligt samvete för att man var borta så mycket, men vi hade också en fantastisk barnflicka. Å andra sidan var det inte särskilt jäm-ställt. Jag såg aldrig John i köket. Han kunde komma

Sveriges Grand Lady på form – inom allt från glas och keramik till betong och aluminium – har mer än 60 produktiva år bakom sig. Och varför trappa ner? För fem år sen öppnade hon egen butik i en av Malmös hippare stadsdelar, ständigt villig att göra något nytt, växla spår, känna av tidsandan.Text LISA ISING Foto GABRIELLA DAHLMAN

d

Signe Persson-Melin i skyltfönstret till sin butik på Östra Stall-mästaregatan i Malmö – hon brukar själv expediera sina kunder om lördagarna.

Inspirerad av arkitektoniska detaljer i portu-gisiska kloster, skapade Signe 1990 sitt första Barca-kärl.

4.2014 133 132 4.2014

hem från torget med en fasan eller en hare, och då var det bara att sätta igång. Men några fattiga konstnärer var vi inte. ”Jonny” hade ju fast lön och vi reste mycket, åkte skidor i Alperna och i svenska fjällen. Det var en fin tid.

Signe bjuder på te i verkstan. Hon är en van värdinna. Har varit med länge. Miljön är levande med påsar och pig-mentburkar på hyllorna. Keramik i olika utvecklingsstadier. Tekannan på fikabordet är Kinesen med diverse glasyrpro-ver i olika blå nyanser.

– Man håller ju på hela tiden innan det blir rätt, förklarar hon.

Noga har hon alltid varit – så till den grad att hon tidvis gått under namnet ”Millimeter-letaren”. Och noggrannhe-ten har gett utdelning. Tidigt blev Signe Persson-Melin ett namn. Hennes stil passade som hand i handske under 50-

och 60-talen, och hon kände alla, både från uppväxten, ut-bildningen på Konstfack och genom maken John Melin, eller ”Jonny” som hon alltid säger. Redan när de träffades var han ett namn i reklamvärlden, med legendariska byråer som Svenska telegrambyrån och Arbmans.

– Vi jobbade gärna ihop, som när ”Jonny” gjorde förpack-ningen till Rubenglaset för Boda. Det var ett nytt sätt att göra reklam på, direkt på kartongen.

med sitt namn och goda rykte har Signe flera gånger engagerats för att gjuta nytt liv i stora formföretag, däri-bland anrika Rörstrand på 70–talet. En hel industri litade på att hon skulle kunna rädda den.

– Det var som att skriva på ett kontrakt att ”härmed garan-terar jag succé”, minns hon, och man kan bara ana vilken press det måste ha medfört.

NAMN: Signe Persson-MelinFÖDD: 1925

FAMILJ: Sönerna Per Melin, musiker och förvaltare av Signes form-

givning, och Truls Melin, skulptör. YRKE: Keramiker och formgivare,

professor vid Konstfack 1985–90 och 93–94. Frilansat för

Kosta Boda, Boda Nova, Höganäs keramik, Rörstrand, Byarums bruk,

Designhouse Stockholm. BOR: Radhus i Malmö.

VERKSTAD/BUTIK: SPM på Beridaregatan/Östra Stallmästar-

gatan 12 i Malmö. www.butikspm.se

FormproFilen/SiGne perSSOn-MeLin

Ovan: Kryddbur-karna i brun lera, vit tennglasyr och ett lock av kork som höll aromen inne, gjorde succé när de visades på H 55. Med hjälp av blystämplar från ett nedlagt tryckeri ”textade” Signe vad respektive burk skulle inne hålla. Storlekar och proportioner var valda utifrån vad burkarna skulle rymma.

Kaffepaus på kaféet tvärs över gatan från den egna butiken.

Tekannan Kinesen från 1986 tillverka-des ursprungligen av Rörstrand. Här i ny glasyr på hyllan i den egna butiken.

Nedan t v: Grå-sippa, ett av flera växtkärl i frosttåligt aluminium, för Byarums bruk.

Nedan, mitten: Markplattor, fågel-bad och krukor ingår i serien Ivåg för S:t Eriks.

» Jag är nog mera skulptural i dag, och alltmer föredrar jag den råa, oglaserade leran«

4.2014 135

Men succé blev det. Hon har levererat storsäljare som glas-burken Kvadrat och bestickklassikern Gourmet, i produk-tion under nästan trettio år, fram till ifjol.

– Mina mjuka former har varit lätta att tycka om, säger hon ödmjukt. Men jag har nog varit ganska konsekvent. Jag kan absolut se en linje från det första jag gjorde under praktiken i Höganäs till det jag gör i dag. Det är samma krafter, samma sätt att se.

I Nationalmuseums samlingar finns 109 av hennes alster bevarade, och det är bara ett uns av allt hon gjort. Många fick tillfälle att se hennes samlade produktion under den stora re-trospektiva utställningen som gjordes för Waldemarsudde 2008 och därefter gästade både Kulturen i Lund samt Röhs-ska i Göteborg.

– Roligt att se, men numera tillåter jag mig mera dissonans. Jag är nog mera skulptural i dag, och alltmer föredrar jag den råa, oglaserade leran.

Alla som har följt Signe Persson-Melin vet att hon älskar kannor av alla slag, särskilt tekannor som hon har gjort i ota-liga material och former. Just tekannan är komplex med alla sina olika delar: pip, handtag och lock. Ungefär som möbel-formgivare brukar säga om stolar.

– Pipen är svårast. Det gäller att få till proportionerna, hel-heten.

Genom åren har hon också intresserat sig för råa in-dustrimaterial som betong, aluminium, eternit – och gett dem en ny identitet. Tillsammans med trädgårdsarkitekten Ulla Molin gjorde hon en serie utekrukor i eternit som blev ett hett trädgårdsmaterial – men sedan kom asbestlarmet och ingen vågade ta i materialet mer. I museisamlingen finns en av krukorna bevarad från tiden – med trädgårds-patina och allt.

– Jag har särskilt bett dem att inte skura bort patinan. Det var den som var grejen med eternit; den åldrades vackert och så tålde den frost.

Det är bara ett fåtal år sedan Signe hittade ett likvärdigt ma-terial – återvunnet, sandgjutet aluminium. Tack vare det har nu fågelbadet och andra eternitklassiker kunnat tas i pro-duktion igen.

Trots en aktningsvärd ålder fortsätter hon att utvecklas och hitta nya material och tekniker. Efter det retro spektiva är det bara nyproducerat hon har lust att ställa ut; senast i somras på Höganäs museum tillsammans med vännen och kollegan Kennet Williamsson. Just nu är det en serie kantiga kannor som fascinerar.

– Folk tror att det är mjölkpaket, men de är rätt knepiga att göra! skrattar hon

Rädd för att prova nytt har Signe aldrig varit. Hon har arbetat med glas, porslin, metall … Ett tag på 80–talet läm-nade hon helt det hantverksmässiga för att bli formgivare vid ritbordet.

I två omgångar har hon också varit professor i glas och keramik på Konstfack, och eleverna därifrån föl-jer hon fortfarande med intresse.

– Att äldre generationer gillar min design är kanske inte så konstigt, de har ju levt med den. Men att mina Konstfackselever gillar den, det gör mig verkligen stolt och glad!

Efter drygt sextio år fortsätter hon att vara en viktig länk i samtiden. I höstas utsåg Svensk form henne till en av årets elva ”Formbärare”. Hon prisades för sin roll som inspiratör och formgivare – inte minst med den egna verkstaden i Malmö. I moti-veringen beskrivs hennes stil som att den förenar det sinnliga med det strama: ”Med tiden har vi känt igen detta som Signe-fikativt!”

Till sommaren väntar en ny utställning på galleri Kaolin i Stockholm.

– Men numera tackar jag alltid ja med reserva-tion. Vid min ålder kan man aldrig vara säker. n

»�Med�tiden�har�vi�känt�igen�detta�som�Signe-fikativt!«

Ovan: Secrets, små keramiska kärl i tre nyanser av klassisk kinesisk celadonglasyr. Från Design house Stockholm.

T v: Gjutet i åter-vunnet aluminium är växtkärlet Palissad, resultatet av Signes senaste samarbete med Byarums bruk.

Det handdrivna ölglaset och snapsglaset Ruben var de första glas Signe gjorde för Boda glasbruk, 1967.

4.2014 137

FormproFilen/SiGne perSSOn-MeLin