skäligt är inte gott nog - kommunal€¦ · det anstår ett land med så gott välstånd som...

Skäligt är inte gott nog -- EN RAPPORT OM ÄLDRES BOENDE

Skäligt är inte gott nog -- EN RAPPORT OM ÄLDRES BOENDE

ANNA WERKELIN AHLIN

Skäligt är inte gott nog

5

Annelie Nordström Förbundsordförande, Kommunal

FÖRORDKvaliteten i äldreomsorgen blir aldrig bättre än de förutsättningar personalen har för att ge den äldre en god vård och omsorg. All omsorg utförs i mötet mellan den som ger omsorg och den som tar emot omsorg. Det är i det mötet som kvalitet uppstår – eller uteblir. Det finns inte något sätt att runda arbetsvillkoren för de hundratusentals som arbetar inom äl-dreomsorgen i diskussionen. Särskilt inte villkoren för de vårdbiträden och undersköterskor som möter brukarna dagligen.

Kommunals ingång i frågan om en bättre äldreomsorg är tudelad. Som fackförbund driver vi medlemmarnas arbetsvillkor i äldreomsorgen: ställer krav på högre löner, slopade delade turer och en arbetsdag som går i ett tempo som tillåter personalen att arbeta i takt med sitt samvete. Indirekt driver vi då också kvalitetsfrågorna i äldreomsorgen. Men kvaliteten är lika avgörande för medlemmarna i Kommunal som för alla andra när vi själva står inför att bli äldre och omsorgsberoende.

Äldreomsorgen är en grundläggande samhällsfunktion för jämställdhet. Inte minst för att medelålders kvinnor ska kunna förvärvsarbeta istället för att vara hänvisade till att ta hand om äldre släktingar. Hela 70 procent av de som får offentligt finansierad äldreomsorg är kvinnor. Och 70 procent av dem som ger omsorg till närstående är kvinnor. Samtidigt utgör kvinnor mer än 90 procent av alla som arbetar i äldreomsorgen. Det är dessa tre kvinnogrupper som blir lidande när gapet mellan den politiska resurstillförseln och den politiska ambitionen med äldreomsorgen vidgas.

Det är min övertygelse att äldreomsorgen idag är för billig. Det som framkommer i den här rapporten är en allvarlig indikation på det. Skenande sjukskrivningar bland personal som arbetar i vård och omsorg en annan sådan indikation. Självklart har vi råd med en god äldreomsorg – om vi bestämmer oss för det. Samhällets resurser är inte av naturen begrän-sade utan justeras med demokratiska beslut. Den diskussionen måste vara transparent och öppen. Det duger inte att det hamnar i Kommunals medlemmars knä att hantera bristen på resurser i äldreomsorgen.

Hur vill jag ha det när det är dags för mig att dö? Vill jag dö under goda förhållanden eller bara skäliga? Det kan låta hårt, men det är den frågan vi måste ställa oss i den här diskus-sionen.

Jag hoppas att den här rapporten blir ett inlägg i den debatten och att den kan kasta ljus över hur villkoren i äldreomsorgen ser ut. Det handlar i grunden om vilken ålderdom och sista tid i livet vi vill ge till äldre familjemedlemmar och släktingar – och till sist till oss själva.

Det är min önskan att åldrandet ska kunna förlöpa i trygg förvissning om att den dagen jag inte längre klara min vardag själv – då ska det stöd och den hjälp som jag behöver finnas där för mig. Det anstår ett land med så gott välstånd som Sverige.

Annelie Nordström


6

InnehållFörord............................................................................................5

Sammanfattning ...............................................................................7

Inledning ........................................................................................9

Underlag ��9

Kommunenkät ��9

Medlemsenkät bland äldreomsorgspersonal ��9

Från fattigstuga till särskilt boende – äldres boende i backspegeln .............. 11

I framtiden får fler möjlighet att fira sin 100-årsdag ................................ 13

Kommunernas ekonomiska förutsättningar �� 15

Visst har vi råd med äldreomsorgen �� 16

Äldres ekonomiska förutsättningar �� 16

Boendeformer för äldre ................................................................... 19

Äldre på den ordinarie bostadsmarknaden �� 19

Seniorbostäder och trygghetsboenden �� 20

Särskilt boende �� 21

Det krävs ett myndighetsbeslut för att få flytta till ett särskilt boende �� 21

Skälig levnadsnivå har blivit ett tak, istället för ett golv ........................... 23

Äldreomsorgens höjda trösklar........................................................... 26

Svårare att få plats på äldreboende �� 28

Kommunernas brist på boendeplatser �� 29

Även korttidsvård behövs �� 30

De höjda trösklarnas konsekvenser ..................................................... 33

Många i personalen tvingas arbete i otakt med sitt samvete �� 33

I åtstramningens tidevarv riskerar budget att gå före behov �� 34

Personalen vittnar om att många äldre får boendeplats för sent �� 35

Äldre bor allt kortare tid på särskilt boende �� 36

Svårt sjuka personer kan inte förmedla sina önskemål inför döden �� 37

Resursbrist skapar ojämlikhet �� 39

Äldres bättre boende i framtiden ........................................................ 43

Höj ambitionsnivån – goda levnadsvillkor bör ersätta skälig levnadsnivå �� 43

En bra bostadsmarknad för äldre är en bra bostadsmarknad för alla �� 45

Kommunernas långsiktiga planering för äldres boende �� 46

Personalen utmanas av personalbrist och tidsbrist �� 47

Diskussion .................................................................................... 48

Kommunal kräver goda levnadsvillkor för äldre ......................................50

Litteraturförteckning ...................................................................... 52


7

SammanfattningSverige har förmodligen världens bästa äldreomsorg. Det trots att målsättningen med äldreomsorgen inte gått i takt med resurstillförseln. Det är anmärkningsvärt att de neddragningar som skett i äldreomsorgen inte har föregåtts av något politiskt beslut om sänkt ambitionsnivå. Det är ett demokratiskt problem, men det får också konsekvenser för de äldre, deras anhöriga, personal som arbetar i äldreomsorgen och tilliten hos medborgarna.

Befolkningsutvecklingen går mot ett ökat antal äldre. Sverige har med sin välutbyggda äldreomsorg ett rejält försprång att hantera en åldrande befolkning i jämförelse med andra länder som har en liknande eller mer extrem befolkningsutveckling. Oron för att vi inte kommer ha råd med framtidens äldreomsorg är kraftigt överdriven. Trots att kostnaderna kommer att öka, är de ekonomiskt hanterbara för ett land med ett så gott välstånd som Sverige. Äldreomsorgen minskar dessutom behovet av anhörigvård och möjliggör för anhöriga att fortsätta förvärvsarbeta och bidra ekonomiskt till välfärden.

Äldres boende kan i korthet indelas i två faser. Den första fasen är boende i det reguljära bostadsbeståndet för de som har mindre till måttliga hjälpbehov, som hemtjänsten kan tillgodose. Den andra fasen är när den äldre blir i behov av ett särskilt boende som erbjuder dygnet-runt-omsorg. I vilken utsträckning det finns tillgängliga och funktionsstödjande boenden avgör om äldre behöver flytta på grund av funktionsnedsättning. Det ordinarie bostadsbeståndet har således en viss betydelse för efterfrågan på särskilda boendeformer.

I socialtjänstlagen, som reglerar rätten till äldreomsorg, står det att alla äldre har rätt till hjälp och stöd så att de uppnår en skälig livssituation. När resurserna krympt har den lagkonstruktionen som skulle ge en utrymme för en professionell bedömning av vad den äldre har rätt till, använts i allt större utsträckning för att skapa flexibilitet för vad kommunen är skyldig att erbjuda. Det har i sin tur inneburit att ribban för att få plats på ett äldreboende kraftigt har höjts. Äldre som vårdas i hemmet och på särskilda boenden är betydligt sjukare idag än tidigare. Det ställer ökade krav på resurser, organisation och personalens kompetens och kunnande. Det får bland annat också konsekvenserna att:

• Många i personalen tvingas arbeta i otakt med sitt samvete. När behoven hos de äldre ökar – ökar också kravet på vården och omsorgens kvalitet och omfattning. Gapet mellan resurser och behov vidgas när personalstyrkan skärs ned, men också när äldre har mer omfattande behov.

• I åtstramningens tidevarv riskerar budget att gå före behov. Biståndshandläggare vittnar om att de tvingas prioritera kommunens budget framför den äldres behov. En plats på särskilt boende är betydligt mer kostsam för kommunen än att erbjuda hemtjänst. När resurserna inte räcker till finns det en risk att äldre som är i behov av en boendeplats drabbas.

• Personalen vittnar om att många äldre får boendeplats för sent. Åtta av tio som arbetar i äldreomsorgen tycker äldre får beviljad boendeplats för sent. En av tio menar till och med att äldre hinner avlida innan de får flytta till ett särskilt boende. Att äldre är så pass sjuka när de flyttar till ett särskilt boende försvårar för personalen att göra ett professionellt arbete.


8

• Boendetiden på omsorgsboenden blir kortare, och därmed blir tiden i hemmet längre. Socialstyrelsens statistik visar att en dryg femtedel avlider inom det första halvåret.1 I en studie gjord på äldre i Stockholm har boendetiden för de 10 procent äldre som bor kortats tid på boende minskat från närmare 100 dagar 2006, till åtta (!) dagar år 2012.2

Ambitionsnivån för äldreomsorgen måste höjas. Skälig levnadsnivå bör ersättas med goda levnadsvillkor. Att upprätthålla och återta förtroendet för äldreomsorgen kräver en kraftig ambitionshöjning som givetvis måste följas av ökade resurser. Att alla har rätt till goda levnadsvillkor, istället för bara skäliga, även under de sista åren i livet, anstår en välfärdsstat som Sveriges.

1 Socialstyrelsen, 2015, s� 1252 Schön, Lagergren, & Kåreholt, 2015


9

Inledning Från 1950-talet till idag har Sverige skapat det som förmodligen är världens bästa äldreomsorg. Men ett system som en gång har konstruerats kräver underhåll och kontinuerlig anpassning i ett föränderligt samhälle.

Historiskt har villkoren på långvården kritiserats. Den är avskaffad sedan länge, men det finns indikationer på att pendeln slagit över för långt. Många äldre hinner bli alldeles för dåliga i sina egna hem och bor alldeles för kort tid på ett äldreboende. Den kritik som en gång framfördes mot långvården kan riktas om mot det som idag istället kan kallas ”kortvården”.

Äldreomsorgen har systematiskt underfinansierats under många år. Det har satt sina spår i verksamhetens kvalitet, personalens hälsa och inte minst tilliten till att alla kan förvänta sig en god vård och omsorg under sin ålderdom och sista period i livet. Tidpunkten för när äldre får plats på ett äldreboende har förskjutits, numera spenderar äldre en allt längre period hemma som sjuka, medan tiden på äldreboendet blir allt kortare. Det får konsekvenser får både hemtjänsten och äldreboendena och inte minst för personalen som arbetar i dessa verksamheter.

Vården och omsorgens viktigaste resurs är personalen. Det är inte äldreboendena i sig som utför omsorgen – det är personalen som arbetar där. Samtidigt som de äldres behov ökar och blir mer komplexa har personalens förutsättningar att arbeta professionellt försämrats. Detaljstyrning, dåliga arbetsvillkor och brister i arbetsmiljön är snarare regel än undantag.

Detta gäller givetvis inte för alla och inte överallt. Det finns många exempel på verksamheter som fungerar bra. Men när det inte fungerar, när en äldre inte får plats på ett äldreboende trots att hen behöver det, då får det stora konsekvenser. Alltför stora konsekvenser för att vara värdiga ett land som Sverige. Den här rapporten handlar om den gruppen äldre, men den handlar på samma gång om alla medborgares tillit till välfärden.

Rapporten går igenom det aktuella kunskapsläget och innehåller också ett antal förslag på vad som behöver förändras för att Sverige fortsatt ska kunna stoltsera med att ha världens bästa äldreomsorg.

UNDERLAG

Till grund för rapporten ligger en litteraturgenomgång och genomgång av Kommunals medlemmars berättelser om hur de upplever situationen i äldreomsorgen.

Kommunenkät

Kommunenkäten gjordes genom ett webformulär som mejlades till samtliga kommuner i Sverige. Enkäten var möjlig att besvara mellan den 7 oktober och 10 november 2015. En påminnelse skickades ut. Totalt besvarades enkäten av 214 kommuner.

Medlemsenkät bland äldreomsorgspersonalMedlemsenkäten är gjord på ett representativt urval bland Kommunals medlemmar som arbetar i äldreomsorgen. Undersökningen är gjord i samarbete med Novus. Totalt har 1 915 besvarat enkäten. Enkäten var möjlig att besvara 25 februari till 2 mars 2016.


10


11

Från fattigstuga till särskilt boende – äldres boende i backspegelnUnder de senaste sex decennierna har äldreomsorgen gått från att ha varit obefintlig in i ett skede av kraftig expansion för att sedan bli föremål för en ihållande åtstramningspolitik. Synen på det egna hemmet kontra vård och omsorg som ges på institution har också förändrats över tid.

På 1950-talet var fattigstugan enda alternativet för äldre som inte kunde tas om hand av sina anhöriga. Sedan dess har det hänt en hel del.

Under 1940-talet väckte författaren Ivar Lo-Johansson debatt om äldreomsorgen med sin reportageserie från svenska ålderdomshem. Han skildrade en tillvaro som präglades av tristess, passivitet och förmyndarmentalitet. Under parollen hemvård istället för vårdhem bidrog han till att förskjuta debatten och det blev allt viktigare att hitta sätt att erbjuda äldre omsorg i deras egna hem. Kvarboendeprincipen lanserades, vilken innebar att äldre i största möjliga mån skulle erbjudas omsorg i hemmet.

I den statliga Åldringsvårdsutredningen från år 1956 står det:

Åtgärderna inom åldringsvården måste i första hand och i största möjliga utsträckning inriktas på att med alla medel hjälpa de gamla att utan alltför stora personliga påfrestningar få leva ett oberoende liv så länge som möjligt i sina egna hem. Citerad i (Wånell, 2012)

År 1951 fick landstingen överta ansvaret för de kroniskt sjuka. Ålderdomshemmen skulle på det sättet avlastas genom att kronikerna fick flytta till ett sjukhem i landstingets regi. Under 1950-talet byggs också hemtjänsten ut, och det blir därmed möjlig för fler äldre att få hjälp i sitt eget hem.

Från 1960-talet och ända in på 1980-talet skedde en kraftig expansion av äldreomsorgen.

Ålderdomshemmen hamnade återigen i hetluften på 1970-talet. Den personliga integriteten lyftes fram i debatten och det efterlystes alternativa boenden som kunde erbjuda individen både mer frihet, men också trygghet. Servicehus inrättades som en mer flexibel boendeform och i socialtjänstlagen från år 1982 var det krav på att kommunerna skulle inrätta sådana.

Gränsdragningen mellan landstingens ansvar för de kroniskt sjuka boende på sjukhem och kommunernas servicehus var snårig. Det framfördes krav på förändring och en renodling av ansvaret för de äldre. Det tillsätts en äldredelegation som återkommer år 1989 med ett förslag på att bygga särskilda boenden för äldre som erbjuder service, trygghet och omvårdnad. År 1992 fick kommunerna det samlade ansvaret för all äldreomsorg när Ädelreformen trädde i kraft.


12

Under 1990-talet slog också den ekonomiska krisen klorna i samhället med kraftiga personalneddragningar i offentlig sektor som följd. En fjärdedel av de anställda försvann från offentlig sektor. Antalet boendeplatser började minska och äldreomsorgens täckningsgrad gick från att 62 procent av de över 80 år hade tillgång till äldreomsorg 1980, till att endast 37 procent hade det 2012.

Under 2000-talet har boendetiderna på äldreboenden kortats ytterligare. Debatten har stundtals varit känslosam med äldre personer som beskriver sig som fångar i sina egna hem. Det kanske mest kända exemplet på det är den debattartikel som Gertrud Sigurdsen, socialminister 1985-1989, skrev år 2013, i vilken hon anklagade Stockholms kommun för att ägna sig åt tvångsvård i hemmet.3 Gertrud fick så småningom en plats på ett boende och avled i mars 2015.

Äldreomsorgen är en efterfrågad välfärdstjänst. Flera studier visar på att äldre föredrar att få vård och omsorg utfört av det offentliga, framför att köpa privat hjälp eller att få hjälp av sina anhöriga.4 Äldreomsorgen är i grunden en välfungerande verksamhet. Sverige har ett stort försprång jämfört med andra länder när det handlar om att möta en växande andel äldre i befolkningen. Äldreomsorgens infrastruktur med en väl utbyggd hemtjänst och boendeplatser med tillgång till vård och omsorg dygnet runt ger inte bara möjlighet till en jämlikt, jämställt och professionellt omhändertagande av äldre. Det är också en konkurrensfördel som möjliggör för fler att delta i arbetslivet. Men liksom alla infrastrukturer måste även äldreomsorgen underhållas. Det är hög tid för en renovering av äldreomsorgen!

3 Sigurdsen, 20134 Szebehely, Kap 9 Omsorgsarbete, 2005


13

I framtiden får fler möjlighet att fira sin 100-årsdag Behovet av äldreomsorg hänger ihop med hur befolkningsstrukturen ser ut och förväntas förändras över tid. Sverige kan i ett internationellt perspektiv stoltsera med ett välutbyggt välfärdssystem som adderar år till människors liv. Sverige har bland det högsta antalet förväntade levnadsår i världen. Klass- och könsskillnader mellan olika grupper ger emellertid avtryck i livslängd och variationen i hur gamla människor blir är stor mellan vissa kommuner och ibland mellan stadsdelar i samma stad.5

Den generella utvecklingen är emellertid att det blir fler äldre, och att de äldre som finns också blir allt äldre. Mest häpnadsväckande är den prognosticerade utvecklingen av antalet hundraåringar i befolkningen, som beskrivs i diagram 1.

Diagram 1: Antalet hundraåringar i befolkningen över tid, samt prognos över utvecklingen, år 1968-2058�

Källa: Statistiska centralbyrån, 2015

5 Se exempelvis Malmö stad


14

Trots den kraftiga ökningen kommer andelen 100-åringar i befolkningen trots allt vara förhållandevis låg. En mer heltäckande bild ges istället när utvecklingen av äldre i alla åldersgrupper skildras nedan.

Diagram 2: Antalet äldre över 65 år i befolkningen indelat i åldersgrupper, år 2015-2060�


Som framgår av diagrammet är det flest antal äldre mellan 65 och 74 år, vilket skildras i den övre kurvan. Det är antalet äldre 75-84 år som ökar mest de närmaste åren, vilket framgår av den mellersta kurvan. Antalet som är 85-94 år äldre, som skildras i den nedre kurvan, ökar först efter år 2025. Även om det finns klass- och könsskillnader är det först i 85-års åldern som en betydande andel har vård- och omsorgsbehov.

I Kommunals kommunundersökning (2015) är det 90 procent av kommunerna som uppger att andelen äldre kommer att öka under de kommande 10 åren och endast 1 procent som uppger att andelen äldre kommer minska. Vad det konkret innebär för respektive kommun varierar bland annat med befolkningsstruktur och är inte minst beroende av hur stor andel av kommuninvånarna som förvärvsarbetar. Men det avgörs också av vilket beredskap och planering kommunen har för att möta äldres behov, inte minst utbud av tillgängliga bostäder i det ordinarie bostadsbeståndet och antalet platser på särskilt boende.

Att fler får möjligheten att leva längre är givetvis positivt, men det ställer samtidigt ökade krav på äldreomsorgen, både vad gäller omfattning, men också att det finns resurser att ge god omsorg till riktigt gamla och skröpliga personer. Det ökande antalet äldre i befolkningen kommer kräva mer resurser. Men det är inte bara antalet äldre som har betydelse för samhällets resurser, utan framförallt hur många personer som förvärvsarbetar i kombination med storleken på samhällets övriga skatteinkomster.


15

KOMMUNERNAS EKONOMISKA FÖRUTSÄTTNINGAR

Det mått på hur många i den arbetsföra befolkningen som ska försörja barn och äldre kallas försörjningskvot. En försörjningskvot6 på 100 innebär att 100 personer i arbetsför ålder ska försörja 100 äldre eller barn. Desto högre försörjningskvot, desto fler är det som ska försörjas av den förvärvsdeltagande befolkningen.

Diagram 3: Försörjningskvotens förändring över tid, samt prognos över utvecklingen�


I dagsläget är den genomsnittliga försörjningskvoten 73, men den förväntas öka framöver, vilket framgår av diagrammet ovan. Det är den övre kurvan som beskriver den totala försörjningskvoten. Utifrån de två linjerna i den nedre delen av diagrammet går det att utläsa att andelen äldre som behöver ”försörjas” ökar, medan andelen barn och unga är relativt stabil på en högre nivå än de äldre. Den ökade försörjningskvoten beror således på att andelen äldre i befolkningen blir allt fler. Trots att kostnaderna kommer att öka, är de ekonomiskt hanterbara för ett land med ett så gott välstånd som Sverige.

Fördelningen mellan andelen äldre i befolkningen varierar över landet. De tre kommuner som 2015 hade lägst respektive högst försörjningskvot framgår av tabellen på nästa sida.

6 Försörjningskvoten beräknas genom att antalet 0-19 år i befolkningen summeras med antalet som är 65 år eller äldre� Summan delas med antalet i arbetsför ålder, 20-64 år, och multiplice-ras därefter med 100�


16

Tabell 1: Försörjningskvot i de tre kommuner med högst respektive lägst försörjningskvot 2015�

Högst försörjningskvot Lägst försörjningskvotPajala 108 Solna 51

Bjurholm 102 Sundbyberg 52

Borgholm 102 Stockholm 56

Källa: KOLADA

Som framgår av tabellen är det några mindre kommuner som har en betydligt större försörjningsbörda i jämförelse med kommuner i Stockholms län. Det kommunala utjämningssystemet är statens sätt att omfördela resurser för att jämna ut kommunernas ekonomiska förutsättningar och därmed deras förutsättningar att kunna erbjuda alla medborgare likvärdig service.

Visst har vi råd med äldreomsorgen

I vissa sammanhang tas det närmast för givet att det inte är möjligt att upprätthålla en god standard i välfärden på grund av det växande antalet äldre i befolkningen. I jämförelse med länder som Japan och vissa länder i Sydeuropa är Sverige betydligt bättre rustat för att hantera en åldrande befolkning. En tidigare rapport från Kommunal visar att antagandena om de offentliga utgifternas ökning framöver många gånger är kraftigt överdrivna.7

Det finns även sätt att öka statens inkomster. En sådan väg som diskuterats är höjd riktålder för pension. Med tanke på den ökande medelivslängden är det inte ett orimligt övervägande att göra på sikt. Men för att fler ska ha möjlighet att arbeta längre krävs det i många fall en bättre arbetsmiljö, inte minst för personalen inom äldreomsorgen.

En annan strategi vore att höja kvinnors förvärvsdeltagande. Om kvinnor skulle ha en lika hög sysselsättningsgrad som män och arbeta lika många timmar skulle BNP öka med 358 miljarder varje år.8 Det skulle ge ett välkommet tillskott till kommunernas finanser. ÄLDRES EKONOMISKA FÖRUTSÄTTNINGAR

På den reguljära bostadsmarknaden avgörs äldres boendesituation av vilka privatekonomiska resurser de har tillgång till, liksom för befolkningen i övrigt. Många äldre har en god ekonomi som pensionärer, men det är också en betydande grupp som inte har det.

Kvinnor har betydligt lägre genomsnittspension än män, 13 300 kronor jämfört med 19 800 kronor för män, före skatt.9 Med ökad ålder minskar pensionsinkomsten. Mönstret att kvinnor har lägre inkomster än män står sig i alla åldersgrupper. Både för män och kvinnor är inkomstspridningen stor. Det innebär att medianinkomsten är betydligt lägre än den genomsnittliga inkomsten.

7 Dalin, 20148 Statens offentliga utredningar, 2015b9 Genomsnittlig pension för 2014, SCB


17

Diagram 4: Skillnad i medianinkomst mellan kvinnor och män i olika åldersgrupper�

Inkomst efter skatt, exklusive eventuellt bostadstillägg� Källa: Hämtad ur Statens offentliga utredningar, 2015a, s. 183

Av de kvinnor som gått i pension, och varit medlemmar i Kommunal, är det sju av tio som helt eller delvis har så låg inkomst att de har rätt till garantipension. Det kan jämföras med genomsnittet för alla kvinnor som är att hälften helt eller delvis har garantipension.10

Ett mått på bostadskostnaden i förhållande till inkomst är hur stor andel av inkomsten som går till bostaden. Genomsnittet i befolkning är att lägga en femtedel av inkomsten på boende. De som bor i hyresrätt använder en större del av sin inkomst. Det handlar i regel inte om att de har dyrare boenden, utan om att de har mindre ekonomiska marginaler att röra sig med.

Ensamstående kvinnor över 65 år tillhör den grupp som lägger störst andel av inkomsten på boende, 42 procent. Eftersom kvinnor ofta lever längre än män, och i större utsträckning än män överlever sin partner, är det en särskilt stor utmaning för samhället att säkerställa bra och anpassade bostäder till ensamboende äldre kvinnor, som de också har råd att bo i.

10 Wall, 2015


18


19

Boendeformer för äldreÄLDRE PÅ DEN ORDINARIE BOSTADSMARKNADEN

Det vanliga boendet för 65-åringar skiljer sig inte nämnvärt från befolkningen i stort. Det är relativt få som har behov av omsorg redan vid 65 års ålder och de alla flesta klarar sig på egen hand. I takt med stigande ålder ökar emellertid också vård- och omsorgsbehovet.

Det är kommunerna som är ytterst ansvariga för kommuninvånarnas boende och boendemiljöer, vilket är en del av det kommunala ansvaret för bostadsförsörjning. Bostadförsörjningslagens första paragraf inleds med:

Varje kommun ska med riktlinjer planera för bostadsförsörjningen i kommunen. Syftet med planeringen ska vara att skapa förutsättningar för alla i kommunen att leva i goda bostäder och för att främja att ändamålsenliga åtgärder för bostadsförsörjningen förbereds och genomförs.

1 kap 1 § Lag (2000:1383) om kommunernas bostadsförsörjningsansvar

Kommuninvånare över 65 år eller äldre, som har behov av stöd eller omsorg som inte kan tillgodoses på annat sätt, har rätt att få en särskild boendeplats med tillgång till vård och omsorg dygnet runt. Den rättigheten regleras i socialtjänstlagen. Särskilda boenden räknas inte till den ordinarie bostadsmarknaden eftersom att det krävs ett biståndsbeslut för att få flytta till dessa.

Frågan om boende för äldre med vård- och omsorgsbehov är komplex, men kan för enkelhetens skull delas upp i två faser. Den första fasen är boende i det reguljära bostadsbeståndet för de som har mindre till måttliga hjälpbehov, som hemtjänsten kan tillgodose. Den andra fasen är när den äldre blir i behov av ett särskilt boende som erbjuder dygnet-runt-omsorg.

Hemtjänst är utmärkt för personer som fortfarande är dirigenter i sina egna liv. Men när dirigentpinnen väl fallit till golvet är läget ett annat. Då räcker inte hemtjänst till. Det oavsett hur kunnig, kompetent och engagerad personalen är. Anhöriga tar i regel också ett betydande ansvar för vård och omsorg, oavsett bostadsform.

Huruvida funktionsnedsättningar, som är en del av ålderdomen, kräver ett särskilt boende avgörs till stor del av omgivningens utformning. I ett höghus utan hiss får en person som har begränsad rörelseförmåga svårt att ta sig ut, medan samma person boende i ett höghus med hiss eventuellt inte behöver uppleva samma inskränkning av sin möjlighet att röra sig fritt. Omgivningens utformning kan därmed antingen vara funktionshindrande eller funktionsstödjande; det handlar således inte enbart om individens egen förmåga. I vilken utsträckning det finns tillgängliga och funktionsstödjande boenden i kommunen avgör om äldre behöver flytta på grund av funktionsnedsättning. Det finns även en ekonomisk aspekt på tillgängligheten. Vid en alltför hög boendekostnad kan det bli ekonomiskt omöjligt för en nybliven änka eller änkling att bo kvar.


20

I den enkät som skickades ut till äldreomsorgspersonal, och som ligger till grund för den här rapporten, beskriver en i personalen hur bostäders tillgänglighet försämrar möjligheten till att ge god vård och omsorg och till ett gott liv för den äldre, med exempelvis utevistelser.

Det finns inte tillräckligt med utrymme i deras [de äldres] hem för att ge dem bra vård. De kan inte duscha för de orkar inte ta sig till badrummet. Badrummen är dessutom generellt för små. De som bor i äldre hus utan hiss kan inte komma ut i friska luften eftersom det är för krångligt att ta sig nerför trappan.

Personal i äldreomsorgen, ur medlemsenkäten (2016)

Förutom fysiskt och ekonomiskt tillgängliga bostäder måste omgivningen vara socialt tillgänglig; alla människor behöver känna gemenskap med andra. Närheten till mötesplatser och samhällsservice är viktig. Många äldre saknar kontakt med andra och är ofrivilligt ensamma. Det sänker livskvaliteten och bidrar till ohälsa. Forskning visar att känslan av isolering och ofrivilligt ensamma personer också har ökad risk för både fysisk och psykisk ohälsa.11

SENIORBOSTÄDER OCH TRYGGHETSBOENDEN

Seniorboenden och trygghetsboenden är så kallade mellanboendeformer som ska utgöra en brygga mellan det ordinära, ursprungliga, boendet och det särskilda boendet. Gemensamt för seniorboenden och trygghetsboenden är att det inte krävs biståndsbeslut för att få flytta in.

Trygghetsboenden är en relativ ny boendeform. År 2009 beslutade regeringen införa ett extra investeringsstöd för trygghetsbostäder. Syftet med boendeformen är att öka äldres trygghet och gemenskap. Utformningen av och servicen vid trygghetsbostäderna är inte lagreglerad och varierar, men några gemensamma nämnare brukar vara att tillgängligheten är god, att det finns gemensamhetsutrymmen och tillgång till särskild personal.12 För att få statligt investeringsstöd var vissa villkor tvungna att vara uppfyllda: personal dagtid som stödjer de boende, gemensamma utrymmen för samvaro, måltider, hobby och rekreation. Därtill skulle bostäderna reserveras för hushåll i vilka minst en person fyllt 70 år.

Det finns trygghetsbostäder i närmare hälften av kommunerna och sammantaget är det cirka 6 600 bostäder.13 Den service som den värd eller värdinna som ofta finns tillgänglig på trygghetsbostäderna erbjuder ska inte förväxlas med den nivå på insatser som finns på ett särskilt boende. Det finns inte heller någon personal tillgänglig på natten.

Vissa trygghetsbostäder har kritiserats för höga hyror. Det finns inte någon heltäckande statistik, men en genomgång visar stor spridning på hyrorna. En etta kan kosta mellan 2 100 kronor och 8 500 kronor i månaden beroende på var i landet man befinner sig.14

11 Strang, 201412 Boverket, 2015a13 Boverket, 2015b, s� 514 Statens offentliga utredningar, 2015a, s� 168


21

Seniorbostäder är bostäder avsedda för personer över en viss ålder, exempelvis personer som är 55 år eller äldre. De har ofta en god tillgänglighet och i vissa seniorbostäder finns det även lokaler för gemensamma aktiviteter. I Boverkets enkät uppgav 68 procent av kommunerna att det fanns seniorbostäder i kommunen och det sammantagna antalet seniorbostäder var 27 800.15

SÄRSKILT BOENDE

Över tid har benämningen på boenden för äldre som erbjuder vård och omsorg dygnet runt varierat och gör det fortfarande mellan boenden med olika inriktning. Gruppboenden för dementa, äldreboende, ålderdomshem, vård- och omsorgsboende och servicehus är några benämningar som förekommer. Särskilt boende är emellertid den samlingsterm som Socialstyrelsen rekommenderar används för att undvika begreppsförvirring.16

Olika typer av särskilda boenden erbjuder längre respektive kortare vistelsetid. Korttidsboenden, där den äldre vistas under en begränsad period, används bland annat för rehabilitering, växelvård, avlösning av anhöriga och vård i livets slutskede. Det är också relativt vanligt att en äldre får bo på ett korttidsboende i väntan på en permanent plats på ett boende.

Det finns även särskilda boenden som riktar sig till en målgrupp, exempelvis äldre med demenssjukdom. En uppskattning som Socialstyrelsen gjort är att det bor 30 000 personer i demensboende.17 I princip alla kommuner erbjuder demensplatser i någon mån, men den generella bilden är att tillgången till demensboenden inte täcker behovet.18 Det saknas samlade uppgifter om vilka olika inriktningar som finns på särskilda boenden.

DET KRÄVS ETT MYNDIGHETSBESLUT FÖR ATT FÅ FLYTTA TILL ETT

SÄRSKILT BOENDE

För att få flytta till ett särskilt boende krävs ett biståndsbeslut från en handläggare på kommunen, ofta kallad biståndshandläggare, som ska följa regleringarna i socialtjänstlagen. Biståndshandläggningen innebär att det inte finns någon valfrihet när det gäller flytt till ett särskilt boende i den mening att den äldre själv kan välja när hen vill flytta, även om den äldres önskemål givetvis ska beaktas. Biståndsbeslut är möjliga att överklaga.

Socialtjänstlagen ställer krav på kommunerna att de ska verka för att äldre människor får möjlighet att leva och bo självständigt under trygga förhållanden och ha en aktiv och meningsfull tillvaro i gemenskap med andra. Vidare ska kommunerna se till att äldre människor får goda bostäder och ge dem som behöver det stöd och hjälp i hemmet och annan lättåtkomlig service.

När stöd i hemmet inte är tillräckligt ska det finnas möjlighet att flytta till ett särskilt boende. För att äldre ska ha tillgång till en god vård och omsorg går det att läsa i propositionen som ligger till grund för lagen att:

15 Boverket, 2015b, s� 216 Socialstyrelsen; Socialstyrelsen, 201217 Wimo, 201418 Socialstyrelsen, 2014a


22

Äldre ska kunna flytta till en särskild boendeform om vårdbehoven är stora. Om behoven är stora och omfattande eller om man inte känner sig säker och trygg där [i hemmet] skall man kunna flytta till en särskilt anpassad boendeform. Prop. 1997/98:113, s. 61

Det riktmärke som handläggaren använder sig av för att bedöma om den äldre ska få rätt till en särskild boendeplats är om hen kan uppnå en skälig levnadsnivå i hemmet.

När den äldre väl fått en plats beviljad finns det i nästan alla kommuner möjligheten att välja boende. I 68 procent finns möjlighet till ett sådant val och 85 procent av dem uppger att den äldre generellt får plats på det boende som önskats.19

En förutsättning för valfrihet är emellertid att det finns tillgängliga platser. Var tredje kommun uppger i enkätundersökningen att de har för få platser. Att ha tomma platser stående är förenat med höga kostnader, vilket är ett incitament för kommunerna att inte ha fler boendeplatser än vad som är absolut nödvändigt.

19 Kommunal, 2015


23

Skälig levnadsnivå har blivit ett tak, istället för ett golvSocialtjänstlagen ger kommunerna stor frihet att utforma insatserna till de äldre, så länge de lever upp till målsättningen för äldreomsorgen. Tanken med valet av lagkonstruktion var att en praxis successivt skulle byggas upp när beslut överklagades.20

Vad som är en skälig levnadsnivå är inte givet. Är det en skälig levnadsnivå att få hjälp att handla varje eller varannan vecka? Är en dusch på 15 minuter skälig medan en dusch på 12 minuter inte är det? När blir duschtiden så kort att den övergår till att bli ”oskälig” för den äldre? Enligt socialtjänstlagens systematik ska dessa frågor lösas i domstol och begreppets innebörd tydliggöras genom praxisutveckling.

Rättsutvecklingen är dock långsam eftersom det tas relativt få avslagsbeslut och eftersom en överklagandeprocess tar så lång tid att den äldres hälsa och livssituation hinner förändras så att målet inte längre är aktuellt.21 Överklaganden är därtill ovanliga. Av alla beslut som handlar om hemtjänst är det 0,33 procent som överklagas, gällande särskilt boende är andelen 1,5 procent av alla beslut.22 Det är relativt vanligt att domstolen dömer till den äldres fördel.23

Även om det inte finns något som hindrar en kommun från att tillämpa lagen ”generöst” kan kommunen aldrig klandras så länge de äldres levnadsnivå inte understiger skälig nivå. Denna ambition kan till exempel jämföras med ambitionsnivån enligt lag om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS), där den enskilde genom insatserna ska tillförsäkras goda levnadsvillkor. Om en person får en funktionsnedsättning som ger rätt till stöd enligt LSS kan den personen behålla det stödet efter att hen fyllt 65 år.

Goda levnadsvillkor har i förarbetena definierats som att man genom insatserna skall få möjlighet att leva ett liv på samma villkor som andra personer i samma ålder.24 Stödet till funktionsnedsatta under 65 år är hårdare centralt reglerat genom att lagstiftaren har räknat upp en så kallad personkrets. Det framgår även av lagtexten vilka insatser som kan beviljas. Kommunens handlingsutrymme är därmed avsevärt mindre än vid tillämpning av socialtjänstlagen.

De olika lagstiftningarnas ambitionsnivå innebär i praktiken att samma funktionsnedsättning ger tillgång till olika stöd.25 Det som avgör är vid vilken ålder en person drabbades av funktionsnedsättningen och i viss mån funktionsnedsättningens grad. I praktiken innebär det att två personer som är 70 år och som har samma funktionsnedsättning har rätt till helt olika stöd av samhället.

När resurserna till äldreomsorgen krympt har ribban för att få tillgång till äldreomsorg successivt höjts. Skälig levnadsnivå konstruerades för att vara ett golv

20 Se exempelvis Werner & Åström, 200221 Socialstyrelsen, 2013, s� 5�22 Sigvardsson, 2012, s� 1123 Se även Werner & Åström, 200224 Socialstyrelsen, 201225 Szebehely & Trydegård, 2007


24

för vilken levnadsnivå som en äldre har rätt till, i praktiken fungerar det dock också som ett tak för det offentligas skyldigheter. Den lagkonstruktionen som skulle ge en utrymme för en professionell bedömning av vad den äldre har rätt till, används i allt större utsträckning för att skapa flexibilitet för vad kommunen är skyldig att erbjuda.

Det måste finnas flexibilitet i all vård och omsorg. Att lagen och verksamheten ger utrymme för professionella bedömningar och agerande är avgörande för en god kvalitet. Det gäller alla personalgrupper som arbetar nära de äldre, biståndshandläggare lik väl som vård- och omsorgspersonal. Men det är problematiskt med en lag som har så låg ambitionsnivå som skälig, eftersom det när resurserna tryter är en så liten marginal för att vården och omsorgen ska övergå till det som kan anses vara oskäligt.


25


26

Äldreomsorgens höjda trösklar Trots att den politiska ambitionen med äldreomsorgen i princip varit oförändrad har resurserna minskat sedan 1990-talet i relation till antalet äldre i befolkningen. Neddragningen har således inte föregåtts av något politiskt beslut och inte heller någon offentlig diskussion.

Parallellt med minskade resurser har det blivit svårare att få tillgång till äldreomsorg.26 Sett till personer över 80 år har andelen med äldreomsorg, hemtjänst eller plats på ett särskilt boende, minskat från 62 procent till 37 procent mellan åren 1980 och 2012.27 Äldreomsorgens minskade täckningsgrad får konsekvenser för äldre, deras anhöriga och personal som arbetar i äldreomsorgen och för sjukvården.

Äldreomsorgens åtstramning har resulterat i att äldre som får omsorg är betydligt sjukare i dag än tidigare. Dessa strukturförändringar inom äldreomsorgen kan i huvudsak sammanfattas med:

• Andelen och antalet äldre på särskilt boende minskar.

• Antalet äldre som får hemtjänst har ökat, men den utbyggda hemtjänsten har inte kompenserat för det minskade antalet äldreboendeplatser.

• Vårdtiderna inom slutenvården har kortats, vilket innebär att fler äldre är i sämre skick när de skrivs ut från vården. 28

Den mest markanta utvecklingen är minskning av tillgång till platser på särskilt boende. Mellan år 1993 och 2012 minskade antalet personer på äldreboende med 23 000.29 Från år 2000 till 2010 försvann var fjärde boendeplats. 30

26 Ulmanen, 201527 Ulmanen, 2015, s� 2028 Szebehely & Ulmanen, 201229 Avser både korttidsplatser och permanent särskilt boende Socialstyrelsen, 2014b, s� 14630 Szebehely & Ulmanen, 2012


27

Diagram 5: Andel 80 + i befolkningen som får hemtjänst eller som bor i särskilt boende�

Källa: Ur Ulmanen, 2015, s. 21

I diagram 6 visas förändringarna i äldreomsorgen mellan år 2007 och 2012 och förändringen 2014 och 2015 beskrivs i text. För år 2013 och 2009 saknas tillförlitlig statistik. Det är inte möjligt att jämföra de två perioderna då mätmetoden har förändrats.31

Diagram 6: Förändring av antalet äldre (80 år +), och antalet 80 + med hemtjänst respektive

permanent plats på särskilt boende, år 2007-2012� Basår 2007�

Källa: Socialstyrelsen & SCB, egna beräkningar.

Antalet äldre som är 80 år eller äldre har ökat med en dryg procent från år 2007 till 2012. Under samma tidsperiod ökade antalet med hemtjänst med 7 procent medan antalet med boendeplats minskade relativt sätt ungefär lika mycket, med 8 procent.

Mellan år 2014 och 2015 ökade antalet 80 år och äldre i befolkningen med en halv procent. Antal med hemtjänst minskade med två procent och antalet med permanent plats i särskilt boende med sex procent. Tyvärr är det inte möjligt att jämföra statistiken över tid mellan de två perioderna.32

31 Socialstyrelsen, 201632 För ytterligare förklaring se Socialstyrelsen, 2016


28

Det finns ingenting som tyder på att ett minskat behov av omsorg, exempelvis på grund av ett bättre hälsotillstånd hos de äldre, kan förklara hela minskningen av äldreomsorgens täckningsgrad. Forskning visar att samtidigt som vi lever längre, har både sjuka och friska år adderats till den ökade livslängden. Nya medicinska framsteg ger också möjlighet att överleva åkommor som man tidigare avled av, men som idag istället innebär en tillvaro med mer eller mindre omfattande funktionsnedsättning.33

Det som ytterligare talar för att äldreomsorgen inte svarar upp mot behovet är en ökad anhörigomsorg. Mellan år 1988 och 2010 har andelen äldre med omsorgsbehov som får hjälp av någon utanför hemmet ökat från 40 till 65 procent.34 Äldre som får hjälp av både hemtjänst och anhöriga, och till viss del privat köpt hjälp, har också ökat över tid. Det tyder sammantaget på att de insatser som hemtjänsten ger inte räcker till för att kompensera det minskade antalet boendeplatser.35

SVÅRARE ATT FÅ PLATS PÅ ÄLDREBOENDE

På 1970-talet fick man när man gick i pension inbjudan till att flytta in på ett boende. Det var en gubbe som kom på cykel, han hade med sig allt han ägde och var välkommen att flytta in. Citat från undersköterska

Äldreomsorgen har förändrats sedan 1970-talet, och till allra största del till det bättre. Men en inbjudan till nyblivna pensionärer om att få flytta till ett boende är långt ifrån hur det fungerar idag. Som tidigare nämnts har det över tid krävts ett allt större behov för att få en boendeplats. Av de få biståndsbeslut som överklagas handlar majoriteten om avslag på en ansökan om plats på särskilt boende. Att många väljer att överklaga och att de relativt till antalet överklaganden får rätt i den processen kan vara en indikation på att ribban för att få en boendeplats i vissa fall är för hög.

Det som ytterligare stärker det antagandet är att många äldre och deras anhöriga vittnar om hur de får strida för att få en plats på ett äldreboende.36 I rapporten Lapptäcke utan sömmar, som Kommunal presenterade 2014, var det var fjärde anhörig till en äldre med vård och omsorgsbehov som hade varit tvungen att ”ligga på” kommunen för att deras närstående skulle få hjälp. En femtedel av dessa nämnde spontant att det handlade om att få plats på ett äldreboende. Ett citat från en av de anhöriga:

Jag var tvungen att bevisa hans behov och tjata för att han skulle bli beviljad att komma in på ett äldreboende. Man var tvungen att vara den som skrek högst för att få plats där. Kvinna, 48 år, om sin pappa

För att komma tillrätta med institutionaliseringen av äldre instiftades den så kallade kvarboendeprincipen. Äldre skulle ha rätt att så länge som det är möjligt bo kvar i sitt egna hem. Trots dåtidens goda intention upplevs kvarboendeprincipen snarare som en skyldighet för äldre – inte en rättighet. Forskaren Lennarth Johansson37 har delat in kvarboendeprincipen i fyra faser:

33 Ulmanen, 201534 Ulmanen, 2015, s� 2135 Ulmanen, 201536 Se bland annat Kommunal, 201437 Schön, Äldreboende – idag, igår och imorgon


29

1950-talet Ivar Lo-Johansson “Hemvård istället för vårdhem”

1980-talet Socialtjänstlagen ”Bo hemma så länge som möjligt”

1990-talet Ädelreformen ”Kvarboende på särskilt boende”

2000-talet ”Vårdboende i hemmet”

För att sammanfatta så har förändringen över tid under de senaste decennierna inneburit att allt mer vård och omsorg ges i hemmet.

KOMMUNERNAS BRIST PÅ BOENDEPLATSER

Platsbristen är ett uppenbart problem för att kunna erbjuda boende. I enkäten till Sveriges kommuner framkommer att flera av kommunerna inte har tillräckligt med platser. Antalet kommuner som har platsbrist har ökat över tid.38

I Kommunals Kommunundersökningen (2015) är det nästan en tredjedel av kommunerna som uppger att de har brist på boendeplatser.

Diagram 7: Hur är tillgången till platser på särskilt boende i dagsläget?

Källa: Kommunundersökningen, 2015, n=214, Kommunal.

I en femtedel av de kommuner som uppger att det de har en bristsituation anger de samtidigt att antalet boendeplatser har minskat under de senaste 5 åren.39 I relation till det nuvarande beståndet av antalet boendeplatser varierar minskningen mellan kommunerna.

38 Boverket, 2015a39 Kommunal, 2015


30

Diagram 8: Andel platser som minskat de senast 5 åren i förhållande till det antal platser som finns kommunens nuvarande bestånd�


I en av fyra kommuner, i vilka det försvunnit relativt få platser, har antalet platser minskat med sju procent av kommunens nuvarande bestånd (nedre kvartilen), medan nästan var femte plats försvunnit i den fjärdedel av kommunerna där flest platser tagits bort (övre kvartilen). Medianvärdet är 11 procent, vilket innebär att det i hälften av kommunerna försvunnit mer än 11 procent av platserna, medan det i den andra hälften försvunnit en mindre andel än det.

I Socialstyrelsens senaste lägesrapport kritiseras kommunerna för sin hantering av ansökan om plats på särskilt boende, vilket de också kopplar samman med platsbristen. Socialstyrelsen skriver:

Kommunerna tillgodoser inte äldres behov i tillräcklig utsträckning när de fattar beslut om särskilt boende. Dessutom handlägger de ibland inte ansökningar om särskilt boende tillräckligt snabbt. Ärenden blir vilande och beslut fattas först när det finns tillgängliga platser.

Ur Socialstyrelsen, 2016, s. 7

Socialstyrelsens kritik ringar in ett allvarligt problem; att biståndsbeslut förhalas på grund av att det råder brist på boendeplatser är en tydlig indikation på att biståndsbeslut fattas med kommunens resurser som grund, inte den äldres behov.

ÄVEN KORTTIDSVÅRD BEHÖVS

Äldreomsorgen måste vara flexibel, det gäller både i vilka tjänster som erbjuds och i omsorgsmötet mellan personal och den äldre. En viktig del av flexibiliteten är att kunna erbjuda korttidsplatser, exempelvis för tillfällig avlastning av anhöriga, växelvård eller vård och omsorg i livets slutskede.

Som alternativ till korttidsboende har flera kommuner satsat på särskilda hemgångsteam som den äldre sätts i kontakt med i samband med utskrivning från slutenvården.40 Syftet har varit att äldre som tidigare fått en korttidsplats på grund av otrygghet nu skulle kunna komma hem till sitt egna hem. På så sätt frigörs

40 Se exempelvis Uddevalla


31

platser på korttidsboende. Utvärderingar visar att äldre som varit i kontakt med ett hemgångsteam är mer trygga än de som inte fick någon särskild insats utöver hemtjänst. Huruvida hemgångsteamet fungerar som ett alternativ till korttidsplats har emellertid inte studerats.41

Även tillgången på korttidsplatser har minskat betydligt. Det är inte givet att ett minskat antal korttidsplatser är ett bra sätt att hushålla med kommunens resurser. Mycket talar för att det inte är en samhällsekonomisk besparing när en äldre flyttar hem direkt efter en sjukhusvistelse och går miste om den återhämtning och rehabilitering som är möjlig att få i samband med vistelse på ett korttidsboende.42

41 Gens, Hjalmarson, Meinow, & Wånell, 201542 Gens, Hjalmarson, Meinow, & Wånell, 2015


32


33

De höjda trösklarnas konsekvenserMÅNGA I PERSONALEN TVINGAS ARBETE I OTAKT MED SITT SAMVETE

Vården och omsorgens viktigaste resurs är personalen. Det är inte äldreboendena i sig som utför omsorgen – det är personalen som arbetar där. Samtidigt som de äldres behov ökar och blir mer komplexa har personalens förutsättningar att arbeta professionellt försämrats.

Förutom de äldre drabbas också personalen av att ständigt tvingas arbeta två steg efter sitt samvete. Detaljstyrning, dåliga arbetsvillkor och brister i arbetsmiljön är snarare regel än undantag. Personalkontinuiteten, det vill säga att det i så stor utsträckning som möjligt ska vara samma personal som möter den äldre, är en av de viktigaste kvalitetsfaktorerna inom vård och omsorg.

Trots det arbetar drygt hälften av personal i vård och omsorg deltid, 25 procent av dem för att de inte kan få en heltidstjänst och en nästan lika stor andel kan inte arbeta heltid på grund av att de upplever att arbetsuppgifterna är för psykiskt eller fysiskt tunga. Var tredje har en visstidsanställning och var fjärde slutar sitt arbete – varje år.

Det kostar på att inte kunna gå i takt– eller arbeta i enlighet – med sitt samvete. Att som vård- och omsorgspersonal kunna ge en omsorg som man själv upplever som anständig är en central arbetsmiljöfråga.43 Att personalen känner att omgivningen har tillit till deras profession och att de får handlingsutrymme att ge en god vård och omsorg är därmed inte bara avgörande för omsorgens kvalitet utan det påverkar också i hög grad personalens välbefinnande och hälsa. En arbetsmiljö som ger upphov till en ständig känsla av otillräcklighet får däremot negativa hälsoeffekter. Det leder till samvetsstress hos personalen, vilket i sin tur innebär risk för ohälsa och sjukskrivning – särskilt i kombination med avsaknad av kontroll över arbetssituationen.44

Kvinnor som arbetar inom äldreomsorg har i genomsnitt 17,2 ohälsodagar45 per år, vilket kan jämföras med 12,9 dagar som är genomsnittet för samtliga yrkesverksamma kvinnor. Sjukskriven personal har en negativ inverkan på omsorgens kvalitet eftersom kontinuiteten försämras. Förutom en tragedi för individen innebär sjukskriven personal också en ökad samhällskostnad.

När behoven hos de äldre ökar – ökar också kravet på vården och omsorgens kvalitet och omfattning. Gapet mellan resurser och behov vidgas när personalstyrkan skärs ned, men också när äldre har mer omfattande behov. Den nuvarande utvecklingen med äldre svårt sjuka personer som vårdas både i hemmet, och eventuellt sin sista tid i livet på ett äldreboende, ökar pressen på personalen. Det blir än viktigare med goda förutsättningar att kunna göra ett professionellt arbete.

43 Szebehely, 200644 Juthberg, 200845 Socialstyrelsens definition: Ohälsotalet beräknas genom att summan av dagar med sjukpenning, dagar med sjuk- och aktivitetsersättning, dagar med rehabiliteringsersättning och dagar med arbetsskadepenning divideras med anställda 16–64 år�


34

Kvaliteten i äldreomsorgen blir inte bättre än vad personalens villkor medger. Och de villkor som personalen i äldreomsorgen har avgör i sin tur vilken livskvalitet många får sina sista dagar och timmar i livet.

I ÅTSTRAMNINGENS TIDEVARV RISKERAR BUDGET ATT GÅ FÖRE BEHOV

Det är den äldres behov som ska styra biståndsbeslutet, även om kommunen får väga in vissa ekonomiska aspekter. Många biståndshandläggare arbetar under en för hög arbetsbelastning, vilket bland annat innebär att de inte hinner följa upp biståndsbesluten i den omfattning som vore önskvärd.46

I studier av biståndshandläggarnas arbete framkommer det att budget väger tungt i beslutsprocessen, och ibland till den grad att handläggarna tvingas kompromissa med sin övertygelse om vad den äldre egentligen är i behov av.47

Socialtjänstlagens konstruktion ger kommunerna möjlighet till egna tolkningar av vad de behöver erbjuda sina invånare. Många kommuner har tagit fram lokala riktlinjer som biståndshandläggarna använder i sin bedömning. Dessa är i vissa fall uppskattade: handläggarna upplever att de är ett bra stöd i arbetet. Men det finns också exempel på när lokala riktlinjer blir ett redskap för att hålla kommunens budget – snarare än att ge individanpassad vård och omsorg. Detta skapar stor frustration hos biståndshandläggarna, som liksom äldreomsorgspersonalen, är måna om att göra ett gott arbete.

Var tredje biståndshandläggare uppger att kommunens budget väger lika tungt som den äldres behov vid biståndsbedömningen och var tionde menar att kommunens budget väger tyngst.48 I en enkätundersökning som Akademikerförbundet SSR har gjort skriver en biståndshandläggare:

Upplever att de lokala riktlinjerna (där “skälig levnadsnivå” nyligen har tolkats om på grund av nya budgetdirektiv) mer används som en lag än som en vägledning av cheferna som kräver allt mer insyn i vårt dagliga bedömningsarbete. De individuella behoven har blivit lidande.

Citat från biståndshandläggare, Akademikerförbundet SSR:s medlemsenkät (2016)

Ett dygn på ett särskilt boende kostar för kommunen från 1 403 till 2 419 kronor, vilket kan jämföras med en hemtjänsttimme som kostar från 324 till 634 kronor.49 Var brytpunkten går för när hemtjänsten blir dyrare än en plats på särskilt boende varierar mellan olika kommuner. Enligt en studie från Äldrecentrum går den i Stockholm vid cirka 150 timmar per månad, vilket motsvarar fem timmar hemtjänst per dag.50

Att biståndshandläggarna känner sig bakbundna av kommunens budgetdirektiv påverkar alla verksamheter i äldreomsorgen. Men eftersom boendeplatser är en stor kostnadspost för kommunerna riskerar ett alltför stort hänsynstagande till kommunens ekonomi att särskilt drabba äldre som är i behov av vård och omsorg dygnet runt.51

46 Kommunal & Akademikerförbundet SSR, 201347 Se exempelvis Andersson, 2004; Norman & Schön, 2005; Norman, 201048 Kommunal & Akademikerförbundet SSR, 201349 Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), 201550 Gens, Hjalmarson, Meinow, & Wånell, 2015, s� 1251 Statens offentliga utredningar, 2008


35

PERSONALEN VITTNAR OM ATT MÅNGA ÄLDRE FÅR BOENDEPLATS FÖR SENT

Personalen i äldreomsorgen beskriver att det har blivit svårare för äldre att få en boendeplats. I den enkät som är gjord bland medlemmar i Kommunal som arbetar i äldreomsorgen, är det en majoritet som anser att omsorgstagarna som de hjälper får boendeplats alldeles för sent.

Diagram 9: Upplever du att äldre idag får plats på äldreboende när de behöver det?

Källa: Medlemsenkät, n=1 915.

Av de som svarat på frågan på frågan är det drygt var tionde som menar att många äldre får sin plats så sent att de hinner avlida innan de flyttar in. Dessa svar är inkluderade i alternativet ”Nej, de får sin plats för sent” i diagrammet ovan.

Det är tydligt att äldreomsorgens höjda trösklar påverkar personalens förutsättningar att göra ett gott arbete.

Diagram 10: Du uppgav i förra frågan att de äldre ofta får sin boendeplats för sent� Påverkar det din möjlighet att ge en vård och omsorg av god kvalitet?


Sex av tio av äldreomsorgspersonalen som anser att äldre får boendeplats för sent, menar att vården och omsorgens kvalitet hade blivit bättre om de äldre hade fått en boendeplats tidigare.


36

Majoriteten av personalen anser att det har blivit svårare för äldre att få boendeplats över tid.

Diagram 11: Upplever du att det, senaste åren, har blivit lättare eller svårare för äldre att få plats

på ett äldreboende?


Endast 3 procent uppger att det har blivit lättare. 19 procent att det är lika lätt eller svårt som tidigare och 64 procent av omsorgspersonalen uppger att det har blivit svårare att få en boendeplats de senaste åren.

ÄLDRE BOR ALLT KORTARE TID PÅ SÄRSKILT BOENDE

Att tidpunkten för när äldre flyttar in på ett särskilt boende skjutits upp ger avtryck i statistiken. För de allra flesta som flyttar till ett särskilt boende är det den sista flytten man gör i livet innan man dör. Boendetid är därmed en indikator på i vilket skick de äldre är när de flyttar till ett särskilt boende; en person som bor där i mer än ett år är sannolikt i bättre fysiskt skick när personen flyttade till boendet jämfört med en person som bara bor där i några dagar.

Det är en stor andel av de som flyttar till ett permanent särskilt boende som avlider relativt kort tid efter det att de flyttat in. En dryg femtedel avlider inom det första halvåret, samtidigt som det är nästan två tredjedelar som bor längre än ett och ett halvt år på boendet.52 Äldre som är somatiskt sjuka bor kortare tid än de med en demenssjukdom. Nationell statistik saknas, men i Stockholm var medelboendetiden 2,8 månader kortare för äldre på ett somatiskt boende i jämförelse med de som bodde på vård- och omsorgsboende med demensinriktning. Mellan år 2009 och 2013 minskade medelboendetiden i Stockholm mer på demensboenden än på de boenden med somatisk inriktning, 3,9 månader jämfört med 0,7 månader.53

52 Socialstyrelsen, 2015b, s� 12553 Socialstyrelsen, 2015b, s� 126


37

Den största förändringen i boendetid tycks ha varit för den gruppen som bor kortast tid innan de avlider. I en artikel från 2015 beskriver forskaren Per Schön54 med kollegor hur boendetiderna förändrats för äldre hemmahörande på Kungsholmen55 i Stockholm mellan åren 2006 och 2012. Deras resultat återges i diagrammet nedan.

Diagram 12: Boendetid för äldre som flyttar till ett särskilt boende år 2006 respektive 2012, redovisat för percentilgrupper�

Källa: (Schön, Lagergren, & Kåreholt, Rapid decrease in length of stay in institutional care for older people in Sweden between 2006 and 2012: results from a population-based study, 2015)

På den lodräta axeln anges boendetiden i antalet dagar och på den vågräta axeln percentiler. Hälften av de äldre levde år 2006 750 dagar eller mer på särskilt boende, år 2012 hade det sjunkit till 600 dagar. Störst skillnad över tid är det för de tio procent som bor allra kortast tid. År 2006 bodde de 100 dagar eller kortare. År 2012 hade den boendetiden minskat till åtta dagar eller kortare. Boendetiden för äldre som bor kortast tid på ett särskilt boende har således kraftigt minskat. En flytt är alltid påfrestande, och särskilt för en person som är skör och äldre. När möjligheten att flytta in på ett särskilt boende skjuts upp för mycket kan själva flytten innebära ett riskmoment för den äldre.

SVÅRT SJUKA PERSONER KAN INTE FÖRMEDLA SINA ÖNSKEMÅL INFÖR DÖDEN

Det finns inte tid och resurser att ta hand om så svårt sjuka personer, det är vad många bland äldreomsorgens personal uttrycker i den enkät som ligger till grund för den här rapporten. De flesta äldre behöver förr eller senare vård och omsorg i livets slutskede. Det är äldreomsorgen van att hantera. Problemet uppstår när allt för många samtidigt befinner sig i den fasen. Då räcker inte tiden till. En som arbetar i äldreomsorgen berättar:

Det krävs en helt annan personalpolitik med fler anställda. I dag finns det ingen som kan sitta vak när de kommer till palliativ vård.


54 Schön, Lagergren, & Kåreholt, 201555 Samtliga äldre hemmahörande på Kungsholmen som flyttade till ett särskilt boende inkluderades i analysen, totalt 1 103 äldre�


38

Personalen framhåller att vården och omsorgens kvalitet blir sämre när äldre flyttar in i så dåligt skick att det inte längre är möjligt att kommunicera med dem. Det finns inte tid att bygga upp en trygg relation med den äldre, eller med dennes anhöriga, vilket ökar den oro och otrygghet som ofta finns under en nära familjemedlems sista tid i livet.

Inom omsorgsforskningen talar man om att omsorgsarbete har en egen rationalitet som styr arbetet, oavsett om det sker professionellt eller oavlönat av anhöriga.56 Att arbeta i enlighet med denna omsorgsrationalitet innebär att man utgår från relationen mellan den som ger och den som tar emot omsorg och att utföraren ska skapa en god livssituation för den äldre utifrån hens specifika situation och individuella förutsättningar. Planering och organisering av arbetet ska utgå från omsorgens specifika karaktär och ska skapa utrymme för den handlingsfrihet som är nödvändig för att kunna hantera individuella behov och oväntade situationer.57 Äldreomsorgspersonalen måste få utrymme att använda både huvud och hjärta i mötet med den äldre.58

För att personalen ska kunna arbeta utifrån omsorgsrationella principer, måste de få möjlighet att tillgodose individuella behov i omsorgsmötet. En förutsättning för det är att de får möjlighet att bygga trygga omsorgsrelationer. Men när personalen inte hinner lära känna personen kan de inte heller förhöra sig om huruvida den äldre har några särskilda önskemål inför sin sista tid i livet, och sin död. Det försämrar vården och omsorgens kvalitet.

En i äldreomsorgspersonalen berättar:

Det känns svårt att hinna bygga upp ett förtroende med den gamla och med anhöriga. Om det finns särskilda önskemål för den gamla [inför döden] så känns det tråkigt att börja prata om det direkt innan man ens hinner lära känna varandra. Personal i äldreomsorgen, ur medlemsenkäten (2016)

En annan beskriver:

De kan ha svårt att kommunicera och det kan leda till att vården inte alltid blir som den äldre egentligen önskat.


Ytterligare en aspekt är att personalen upplever att de inte får utrymme att använda sin kompetens. Det går ut över möjligheten att arbeta med att bibehålla den äldres funktionsförmågor och försämrar den äldres möjlighet till kvalitet den sista perioden i livet.

De är ofta så sjuka och så långt gångna i sin demens att jag som vårdgivare bara kan ta hand om “skalet”. Jag är utbildad för, och sitter på en massa kunskap om, hur man kan bibehålla bland annat kognitiv förmåga och stötta i vardagen så att de kan klara sig längre själva. Då brukar de oftast leva längre och få bättre livskvalité även på slutet.


56 Sand, 201457 Waerness, 199658 Szebehely, 2014; Eliasson-Lappalainen & Szebehely, 2013


39

RESURSBRIST SKAPAR OJÄMLIKHET

Vård och omsorg ska ges utifrån individens behov. Äldre är inte en homogen grupp och har olika behov. Åldrandet är en process som skiljer sig åt mellan individer. Alla har med sig vanor, sjukdomar och ovanor även på äldre dagar. Därför måste äldreomsorgen vara lika differentierad som samhället i stort, för att kunna möta olika människors behov. Socialstyrelsen har kritiserat kommunerna för att de inte erbjuder en äldreomsorg som är tillräckligt individanpassad.59

I Kommunenkäten fick kommunerna svara på frågor om hur de kunde tillgodose behoven under olika faser av åldrandet och olika grupper av äldres behov. Motsvarande fråga ställdes till personalen, men var då formulerad som i vilken grad man har förutsättningar att tillgodose olika grupper av äldres behov. Resultatet presenteras i diagram 13 och 14.

Diagram 13: Andel kommuner som uppger att det inte finns platser eller för få platser för äldre med olika behov�


Diagram 14: I vilken grad upplever du att du och dina kollegor inom äldreomsorgen har förutsättningar att tillgodose dessa gruppers behov?

Källa: Medlemsenkät, n=1 915. Svarsalternativen angavs på en skala 1-5, där 1 var inte alls eller i mycket låg grad, medan 5 stod för i mycket hög grad. Det var även möjligt att ange svarsalternativet ”vet ej”. I diagrammet presenteras andelen som angav 1-3 på skalan, det vill säga att man inte ansåg sig kunna tillgodose dessa grupper av äldres behov.

59 Socialstyrelsen, 2015b


40

Hälften av kommunerna uppger att de har för få platser som är inriktade för människor med en demenssjukdom, 52 procent. Nästan lika många rapporterar att de har brist på platser för personer med psykisk ohälsa, demens exkluderat. 38 procent anger att de inte kan tillgodose behoven hos äldre med missbruksproblem, 26 procent har brist på boenden för somatiskt sjuka och 17 procent av kommunerna har inte platser för att kunna ge en god vård och omsorg i livets slutskede.

Bland personalen blir rangordningen något annorlunda. De grupper som man tycks ha svårast att ge god vård och omsorg till är äldre med psykisk ohälsa eller missbruksproblem. Därefter kommer äldre med demenssjukdom, somatiskt sjuka äldre och nästan 40 procent anser att man har svårt att tillgodose behoven hos äldre som är i behov av vård i livets slutskede. Det finns sannolikt fler grupper som skulle kunna tas med i denna sammanställning.

Det är anmärkningsvärt att så stora grupper av äldre inte kan få sina behov tillgodosedda. En majoritet av de som bor på äldreboenden har någon form av kognitiv nedsättning som exempelvis kan bero på en demenssjukdom, 70 procent enligt Socialstyrelsens beräkning.60 När det gäller behov hos äldre med missbruksproblem eller psykisk sjukdom finns det inte några särskilda siffror för gruppen äldre, men det är rimligt att anta att det handlar om en minst lika stor andel som i befolkningen i stort. Boendena behöver vara bättre anpassade för att alla äldre ska kunna få tillgång till vård och omsorg efter sina individuella behov.

Det som i huvudsak avgör vilka behov ett boende kan tillgodose är personalens kompetens och i vilken grad de får utrymme för sin profession i det dagliga arbetet. Förutom det måste det givetvis finnas tillgängliga boendeplatser. Ytterligare en risk med att det saknas platser för vissa grupper är att äldre med olika behov hamnar på samma boende. Det skapar ofta en ansträngande situation för både den aktuella personen, de andra som bor där liksom personalen.

Jag tycker det är helt vansinnigt med blandandet. Dementa och “vanliga” åldringar blandas. Och alla vet att de dementa kräver mycket tid, och att man ska ta det lugnt. Plus att det kommer in psykiskt sjuka gamlingar också. Hur ska man räcka till??! Personal i äldreomsorgen, ur medlemsenkäten (2016)

Ytterligare en aspekt som påverkar jämlikheten är att det i en verksamhet med för lite resurser riskerar att bli den som skriker högst som också får bäst vård och omsorg. Anhörigas insats kan få en avgörande betydelse för den enskildas rätt till vård och omsorg genom att de klagar, ”ligger på” och på olika sätt hävdar den äldres rätt till vård och omsorg gentemot kommunen och sjukvården.

Idag är det pengarna som styr verksamheten, man ska prioritera enligt cheferna i tidsbrist eller personalbrist. Det är i verkligheten så att de med engagerade och krävande anhöriga får bättre vård även om personalen helst vill måna om den som inte har någon anhörig eller engagerad anhörig. Personal i äldreomsorgen, ur medlemsenkäten (2016)

Det finns anledning att fundera på vad det innebär för äldre som saknar resursstarka anhöriga och hur det i förlängningen påverkar en jämlik tillgång till vård och

60 Socialstyrelsen, 2015b, s� 139


41

omsorg som ska fördelas efter behov.61 Men starka anhöriga är inte alltid till den äldres fördel. I en intervjustudie med biståndshandläggare framkommer att biståndshandläggaren har lättare att avslå en ansökan från en äldre person, om de har en jämbördig och stark anhörig att argumentera med.62

61 Kommunal, 201462 Andersson, 2004


42


43

Äldres bättre boende i framtidenHÖJ AMBITIONSNIVÅN – GODA LEVNADSVILLKOR BÖR ERSÄTTA SKÄLIG

LEVNADSNIVÅ

Skälig levnadsnivå i äldreomsorgen har spelat ut sin roll. Det som var tänkt som ett golv har istället blivit till ett tak. Lagskrivningen som skulle lämna utrymme för professionerna att anpassa stöd och hjälp efter individens behov, har istället skapat flexibilitet för kommunen att anpassa vården och omsorgen efter, inte individen, utan storleken på aktuell budget. Ribban för att få flytta in på äldreboende behöver sänkas. En höjd ambitionsnivå skulle innebära att äldre har rätt till en plats när de inte längre kan uppnå en god levnadsstandard i hemmet.

En ambitionshöjning skulle förbättra vården och omsorgen för individen, men också öka tilltron och tilliten till välfärden och en offentligt finansierad äldreomsorg, som fördelas efter behov och inte köpkraft. Alla måste känna tillförsikt i att de har rätt till goda levnadsvillkor sin sista period i livet – inte bara skäliga. Den offentligt finansierade äldreomsorgen måste vara så bra att de som har tillräckliga ekonomiska resurser för att privatfinansiera sin äldreomsorg ändå väljer den offentliga. Bara så kan finansieringsviljan upprätthållas och kvalitet i äldreomsorgen säkras. Det är i allra högsta grad en politisk fråga som i grunden handlar om vilket liv vi vill leva och vilket liv vi vill erbjuda åldrande familjemedlemmar och släktingar.

I enkätundersökningen till personalen fick de ta ställning till om ambitionsnivån i lagen borde höjas.

Diagram 15: I socialtjänstlagen finns det i dag en skrivning om att äldre ska ha rätt till en skälig

levnadsnivå� Borde den ambitionsnivån istället vara att äldre ska ha rätt till goda levnadsvillkor?



44

De som besvarade frågan fick också möjlighet att motivera sitt svar. Det är många i personalen som framhåller att krav på goda livsvillkor skulle öka resurserna, antingen genom ökad bemanning eller genom att personalen får mer tid.

Jag menar att goda levnadsvillkor kräver bemanning och tid, medan begreppet skälig levnadsnivå låter som på gränsen till vad som är anständigt. Personal i äldreomsorgen, ur medlemsenkäten (2016)

Personalen framhåller också att ambitionsnivån kan avgöra hur äldreomsorgen prioriteras i ett vidare samhällsperspektiv.

Associerar goda levnadsvillkor till något mer positivt än skälig levnadsnivå. Hade vi som personal arbetat för mer än bara skälig levnadsnivå så kanske det hade blivit bättre. Högre prioriterat i samhället. Personal i äldreomsorgen, ur medlemsenkäten (2016

Avgörande för hur god vård och omsorg som kommer de äldre till del är personalens förutsättningar att ge god vård och omsorg. Det måste finnas tillräckligt med personal och de måste ha förutsättningar att arbeta professionellt, exempelvis tillräckligt med tid.

Goda levnadsvillkor låter som om det borde innefatta bättre kvalité på vården, och därmed att jag kan ge bättre vård. Personal i äldreomsorgen, ur medlemsenkäten (2016)

När det handlar om personal på särskilda boenden är det också, som tidigare framhållits, problematisk om man inte hinner bygga en trygg omsorgsrelation med den äldre innan hen är för sjuk för att kunna kommunicera. Det för att skapa bästa möjliga förutsättningar för god vård och omsorg den sista tiden i den äldres liv. Exempel från några som besvarat enkäten på frågan om varför goda levnadsvillkor är bättre:

Att få lära känna varandra innan sjukdomen tar över helt.


Kan de berätta [om sina önskemål] blir den [vården och omsorgen] god. Personal i äldreomsorgen, ur medlemsenkäten (2016)

Några framhåller också att det skulle ge större utrymme åt att individanpassa vården och omsorg, och minska inflytandet av budget.

Goda levnadsvillkor innebär att de äldre gör bedömningen istället för att utföraren sätter gränser för vad som är skälig levnadsnivå. Personal i äldreomsorgen, ur medlemsenkäten (2016)


45

Även personal i hemtjänsten ser att det finns stora förbättringsmöjligheter att ge en god vård och omsorg om ambitionen med äldreomsorgen höjs.

[…] Vi krafsar på ytan och jäktar fram och tillbaka i stället för att göra saker grundligt. Lägenhetsstäd 75 minuter kanske är otillräckligt för vissa. Schablontider är ej efter individuella behov. Att ett toalettbesök ska ta 10 minuter enligt schablon är ej okej, varken för oss eller för våra kunder. Personal i äldreomsorgen, ur medlemsenkäten (2016)

Men det finns även en del personal som är skeptiska till huruvida en ändring av lagen faktiskt skulle ha någon effekt. Det finns en oro för att kommunens budget fortsatt blir alltför styrande.

Det beror på hur kommunen skulle tolka “goda levnadsvillkor”. När det ständigt snålas med pengar, då hjälper det inte att man använder fina ord i lagtexten. Personal i äldreomsorgen, ur medlemsenkäten (2016)

Sammanfattningsvis finns det ett stort stöd bland äldreomsorgspersonalen för att höja ambitionsnivån i lagen. De som är skeptiska är det i huvudsak på grund av att de tror sig ana att budgeten fortsatt kommer styra över behoven. Med tanke på hur begreppet ”skälig levnadsnivå” används hittills i vissa kommuner har de skäl för sin oro.

EN BRA BOSTADSMARKNAD FÖR ÄLDRE ÄR EN BRA BOSTADSMARKNAD FÖR ALLA

För att alla äldre ska ha en bra bostadssituation går det inte enbart att se till att fler äldre får flytta till ett särskilt boende. Det måste finnas flexibilitet i hela flyttkedjan som äldre gör, eller önskar att göra. Det krävs tillgång till bostäder i det reguljära bostadsbeståndet som har en sådan placering och utformning att risken för ensamhet och isolering minskar.

De allra flesta äldre drabbas förr eller senare av någon form av funktionsnedsättning. Innan dess skiljer sig inte behovet av tillgängliga och ekonomiskt överkombara bostäder från befolkningen i stort. Det finns likheter mellan de äldsta och de yngsta på bostadsmarknaden – båda grupper är många gånger beroende av att det finns tillgång till små bostäder med en låg hyra. Men utifrån samhällets perspektiv får bostadsbristen i olika åldersgrupper skilda konsekvenser: medan yngres kvarboende hos föräldrar ökar, kan behovet av vård- och omsorgsboenden bland äldre öka om det inte finns ändamålsenliga och tillgängliga bostäder.

Mindre lägenheter med låg hyra och god tillgänglighet är avgörande för att äldre inte ska behöva bli fångar i sina egna hem på grund av att det finns en trapp – men inte någon hiss. Vid nybyggnationer är det viktigt att från början skapa en god tillgänglighet. Om det finns attraktiva mindre lägenheter för äldre som de har möjlighet att flytta till frigörs större bostäder för exempelvis barnfamiljer. En väl anpassad bostadsmarknad för äldre blir således en bra bostadsmarknad för alla.


46

KOMMUNERNAS LÅNGSIKTIGA PLANERING FÖR ÄLDRES BOENDE

För att kunna tillgodose bostadsbehovet på sikt är det av stor vikt att kommunerna planerar för det kommande boendebehovet i kommunen. I enkäten som gick ut till kommunerna fick de uppskatta hur tillgången på särskilda boendeplatser kommer motsvara efterfrågan på 5-, 10- och 15-års sikt. Med tanke på att det kan ta mellan flera år från ett planerat bygge till ett inflyttningsklart boende måste kommunerna ha god framförhållning.

Diagram 16: Andel kommuner om tillgången på särskilda boendeplatser för äldre i framtiden�


Majoriteten av kommunerna, 66 procent, menar att det om fem år kommer att finnas tillräckligt många eller för många boendeplatser. Det är tydligt att den andelen sedan minskar över tid för att succesivt ersättas med en osäkerhet på hur utvecklingen kommer se ut, alternativt en oro för att platserna på särskilt boende inte kommer räcka till.

I Kommunals (2015) enkät till kommunerna var det hälften av kommunerna som svarade att de hade en särskild plan för äldres boende. 24 procent uppgav att äldre fanns med som en grupp i en övergripande plan för hela befolkningen medan 18 procent svarade att det inte fanns någon sådan plan alls. Nio procent svarade ”vet ej”.

I samma enkät fick de även svara på frågan vilken som är den största utmaningen för att kunna ge alla äldre ett ändamålsenligt boende under olika faser av åldrandet. Frågan var formulerad som en fritextfråga och 150 kommuner valde att nämna en eller flera utmaningar.

Den mest frekventa utmaningen som kommunerna uppgav var anpassningen av det ordinära bostadsutbudet, alternativt nybyggnationer som är ekonomiskt tillgängliga för de äldre i befolkningen. Flera kommuner nämnde att en god tillgänglighet i det ordinära beståndet minskar behovet av vård och omsorgsboenden.

Om alla bostäder vore ändamålsenliga för äldre och funktionsnedsatta hade många äldre personer inte behövt söka särskilda boenden/vård- och omsorgsboenden. […] Äldreomsorgsansvarig på kommunen, ur Kommunundersökningen (2015), Kommunal


47

Den näst vanligaste utmaningen som kommunerna nämnde var möjligheten att tillhandahålla ändemålsenliga mellanboendeformer. Flera framhåller vikten av trygghetsbostäder, men att de antingen är för få platser eller att hyrorna är för höga, vilket innebär att många äldre inte har råd att bo där.

Äldre önskar bo självständigt i tillgängliga lägenheter med möjlighet till att ha en restaurang i anslutning, samt möjlighet att umgås med andra. Det särskilda boendet med personal alla tider på dygnet efterfrågas först då man är mycket påverkad av ålderdom och sjukdom.

Äldreomsorgsansvarig på kommunen, ur Kommunundersökningen (2015), Kommunal

Personalbrist och ett växande behov av att rekrytera kompetent personal ses också som en stor utmaning av många kommuner.

Att det finns personal med den kompetens som krävs för att ge de boende den service och omvårdnad som de är i behov av.


Det största problemet är egentligen inte att planera för och bygga fler lägenheter inom och utom särskilt boende. Utmaningen och svårigheten är att hitta personal med rätt utbildning för att kunna bemanna utifrån behov.


Även i enkäten till äldreomsorgspersonal fick de frågan om vad de ser som den största utmaningen för att alla äldre ska få vård och omsorg av god kvalitet under olika faser av åldrandet.

PERSONALEN UTMANAS AV PERSONALBRIST OCH TIDSBRIST

Personalens syn på vilka som är äldreomsorgens större utmaningar skiljer sig något från kommunernas. Den absolut vanligaste utmaningen som personalen framhåller att det måste till mer tid och mer resurser.

Att det ska finnas tid och resurser, det gör det inte idag. Personal i äldreomsorgen, ur medlemsenkäten (2016)

Därtill uttrycker de oro över hur det ska finnas tillgång till personal med kunskap och kompetens och inte minst: att de ekonomiska resurserna måste säkras.

Utbildade undersköterskor, god tid för oss att ge den omvårdnad och allmän omvårdnad som den gamla önska/behöver. Kompetensutveckling i yrket utifrån behov. God tid att ta hand om och inte behöva stressa med de gamla.



48

Diskussion I den här rapporten framkommer det att kommunerna många gånger inte lever upp till ambitionsnivån med äldreomsorgen. Det finns exempel på nöjd personal som har möjlighet att ge de äldre en god vård och omsorg, det är viktigt att komma ihåg. Samtidigt är indikationerna alltför många på att det inte fungerar på ett tillfredsställande sätt. Det alarmerande i varje sådant fall är att det får oerhört stora konsekvenser för den äldre och dennes anhöriga.

De kvalitetsbrister som framkommer leder till krav på starkare lagskrivningar och en mer renodlad rättighetslagstiftning. Ett exempel är förslag på att äldre ska vara garanterade plats på äldreboende vid en viss ålder. Kommunal anser att det är en bra strategi utifrån nuvarande situation, men att det är bättre att komma tillrätta med det som är orsaken till problemet. Vi menar att det är en alltför låg ambitionsnivå i utgångsläget som dessutom justeras ned i takt med begränsade resurser. Istället för att föreslå ökade resurser och en generellt höjd ambitionsnivå kommer krav på ökade regleringar som kommer att bakbinda professionerna och fördyra verksamheterna. En sådan utveckling vore olycklig då det skulle öka kostnaderna, men inte höja kvaliteten i motsvarande utsträckning. Därför behöver alla äldre rätt till goda levnadsvillkor och resurserna till äldreomsorgen säkras. Kommunal ser också att kommunernas självbestämmande ska värnas, liksom det nödvändiga i att det finns utrymme för en professionell bedömning i varje omsorgsmöte.

När allt fler sjuka äldre tas om hand av äldreomsorgen måste personalens förutsättningar att ta hand om dessa personers behov förbättras. Det gap som idag finns mellan utlovad ambitionsnivå med äldreomsorgen och tillförseln av resurser hamnar i Kommunals medlemmars knä att hantera, vilket de oftast gör med beröm. Viljan hos personalen att arbeta professionellt är starkare än underfinansieringen och personalen obstruerar dagligen mot detaljstyrning och tidspress genom att göra allt för att ge den äldre bästa möjliga vård och omsorg. Men äldreomsorgen kan inte vila på omsorgspersonalens vilja till uppoffring, ofta med sin egen hälsa som insats. Det är en komplex verksamhet som kräver professionell personal och bör betraktas som sådan, även i budgettider.

Ytterligare en aspekt är att medborgarnas tillit till äldreomsorgen är hotad när den utlovade ambitionen med äldreomsorgen satts högre än vad resurserna medger. För de äldres skull, för personal och anhöriga och ett samhälle som håller ihop måste en kraftig renovering av äldres boende och rättigheter göras. Därför ska alla äldre tillförsäkras en rätt till goda levnadsvillkor. Det kommer att kosta, men kostnaderna för en underfinansierad äldreomsorg med lägre ambitionsnivå och bristande tillit i samhället blir än större. Det är bråttom att åstadkomma förändring, men det är inte för sent.


49


50

Kommunal kräver goda levnadsvillkor för äldreSOCIALTJÄNSTLAGEN BÖR ÄNDRAS SÅ ATT ÄLDRE HAR RÄTT TILL GODA LEVNADSVILLKOR – INTE BARA SKÄLIG LEVNADSNIVÅ.

För att upprätthålla och återta förtroendet för äldreomsorgen krävs en kraftig ambitionshöjning som givetvis måste följas av ökade resurser. Att alla har rätt till goda levnadsvillkor, istället för bara skäliga, de sista åren i livet, anstår en välfärdsstat som Sveriges.

GODA LEVNADSVILLKOR FÖR ÄLDRE KRÄVER ÖKADE STATSBIDRAG TILL KOMMUNERNA.

Många kommuner brottas med svaga finanser. För att säkra tillgången till en jämlik äldreomsorg av god kvalitet för alla måste det till en ökad finansiering. Det är avgörande för individens livsvillkor under ålderdomen och sista period i livet – men också för att öka tilltron och tilliten till välfärden och en offentligt finansierad äldreomsorg, som fortsatt ska fördelas efter behov och inte köpkraft. Därtill måste det säkerställas att extra resurser verkligen går till äldreomsorgen och inte till kommunens andra kostnader.

GODA LEVNADSVILLKOR FÖR ÄLDRE KRÄVER BÄTTRE VILLKOR FÖR ÄLDREOMSORGSPERSONALEN.

Kvaliteten i äldreomsorgen blir inte bättre än vad personalens villkor medger. Personalen måste få förutsättningar att tillgodose individuella behov och önskemål i varje omsorgsmöte. För det krävs mindre detaljstyrning och mer flexibilitet. Anställningsvillkoren behöver förbättras.

GODA LEVNADSVILLKOR FÖR ÄLDRE KRÄVER EN HÖG PERSONALKONTINUITET.

För att skapa förutsättningar för trygga omsorgsrelationer och för att bygga upp och bibehålla kompetens i organisationen krävs hög personalkontinuitet. Heltid måste vara norm och tidsbegränsande anställningar ska minimeras.

GODA LEVNADSVILLKOR FÖR ÄLDRE KRÄVER KOMPETENT OCH KUNNIG PERSONAL.

Omsorgsyrkets svårighetsgrad har ökat när allt fler sjuka äldre bor kvar hemma och bara vårdas sin sista tid i livet på äldreboende. Det behöver finnas större utrymme för personalen att utvecklas i sin yrkesroll, både genom lärande på arbetsplatsen och genom vidareutbildning och specialisering inom exempelvis rehabilitering, mat och kosthållning, vård och omsorg i livets slutskede samt demenssjukdomar. Alla som arbetar inom äldreomsorgen ska ha adekvat vård- och omsorgsutbildning. Undersköterska ska vara en skyddad yrkestitel som regleras genom legitimation.


51

GODA LEVNADSVILLKOR FÖR ÄLDRE KRÄVER SÄNKTA TRÖSKLAR TILL SÄRSKILT BOENDE OCH ETT VIDGAT SÄRSKILT BOENDE- BEGREPP.

Fler äldre behöver få boendeplats tidigare, både för permanent boende och för korttidsvård. Att äldre flyttar in när de är i ett sådant skick att det inte längre är möjliga att kommunicera med går ut över vården och omsorgens individanpassning och därmed kvalitet. Det är inte värdigt. Äldre bör få större inflytande över när ska flytta in på ett boende.

Så kallade mellanboendeformer, som exempelvis trygghetsboenden, bör inkluderas i begreppet särskilda boenden och bättre anpassas för att äldre med sociala och mindre fysiska behov. För att det tidigt under ålderdomen ska finnas möjlighet att få funktionsstödjande omsorg ska det även på dessa boenden finnas tillgång till personal med vård- och omsorgsutbildning.

GODA LEVNADSVILLKOR FÖR ÄLDRE KRÄVER INDIVIDANPASSADE BOENDEN OCH ATT ÄLDRE MED OLIKA BEHOV INTE BLANDAS.

För att alla äldre ska få goda levnadsvillkor måste individanpassningen av äldreboenden bli bättre. Därför måste samhällservicen till äldre vara lika differentierad som samhällsservicen i stort. Det för att kunna möta olika människors behov. Därtill kan inte äldre med olika behov blandas på samma boende på ett sätt som påverkar kvaliteten och boendemiljön negativt.

GODA LEVNADSVILLKOR FÖR ÄLDRE KRÄVER TILLGÅNG TILL BRA OCH TILLGÄNGLIGA BOSTÄDER.

Äldre måste ha tillgång till bra och tillgängliga bostäder. Funktionsstödjande boenden och boendemiljöer ökar individens frihet att röra sig fritt och delta i sociala sammanhang. Attraktiva mindre lägenheter som äldre har möjlighet att flytta till frigör större bostäder för exempelvis barnfamiljer. En väl anpassad bostadsmarknad för äldre blir således en bra bostadsmarknad för alla. Lik väl som det görs analyser av hur väl en planerad nybyggnation tillgodoser barns behov, bör analyser även göras utifrån ett äldreperspektiv.

GODA LEVNADSVILLKOR FÖR ÄLDRE KRÄVER EN HEMTJÄNST ORGANISERAD I TEAM.

Hemtjänsten bör organiseras i team med undersköterskor som nav där de samarbetar med flera andra professioner som exempelvis dietister, arbetsterapeuter och sjuksköterskor. Den medicinska kompetensen i kommunerna och samarbetet med sjukvården behöver förstärkas.


52

Litteraturförteckning Andersson, K. (nr 3-4 2004). Det gäller att hushålla med kommunens resurser -

biståndsbedömarens syn på äldres sociala behov. Socialvetenskaplig tidskrift, ss. 275-292.

Boverket. (2015a). Bostadsmarknadsenkäten 2015 i korthet. Hämtat från Boverket: http://www.boverket.se/sv/samhallsplanering/bostadsplanering/bostadsmarknaden/bostadsmarknadsenkaten-i-korthet/ den 15 09 2015

Boverket. (den 27 04 2015b). PM om seniorbostäder och trygghetsbostäder. Hämtat från Boverket: http://www.boverket.se/contentassets/006a10cec5cd4258abc2f3e19a7f2254/pm-seniorbostader-och-trygghetsbostader.pdf den 15 09 2015

Dalin, T. (2014). Välj välfärden - vi har råd. Stockholm: Kommunal.

Eliasson-Lappalainen, R., & Szebehely, M. (2013). Hemtjänsten, omsorgsforskningen och tidens trend. Äldre i centrum.

Gens, K., Hjalmarson, I., Meinow, B., & Wånell, S. (2015). Kunskapsöversikt inom ramen för projekt hemtjänstuppdraget i Stockholms stad. Stockholm: Stiftelsen Stockholms läns Äldrecentrum .

Juthberg, C. (2008). Samvetsstress hos vårdpersonal i den kommunala äldreomsorgens särskilda boenden. Umeå University Medical Dissertations, New Series No 1203.

KOLADA. (u.d.). Kommun- och landstingsdatabasen. Hämtat från http://www.kolada.se/?_p=workspace/nt den 29 02 2016

Kommunal & Akademikerförbundet SSR. (2013). Matlåda, med eller utan samtal? Om hur villkoren för biståndhandläggare och omsorgspersonal påverkar kvaliteten i äldreomsorgen. Stockholm: Kommunal & Akademikerförbundet SSR.

Kommunal. (2014). Lapptäcke utan sömmar. En rapport om äldre med stora vård- och omsorgsbehov och deras anhöriga. Stockholm: Kommunal.

Kommunal. (2015). Kommunenkät.

Lagergren, M. (2014). Äldreomsorgens ”debutanter”. En uppföljning över tid av personer som för första gången beviljas äldreomsorg av Kungsholmens stadsdel med utnyttjande av longitudinella data från SNAC-Kungsholmenprojektet. Stockholm: Äldrecentum. Forskning och utveckling.

Malmö stad. (u.d.). Malmös väg mot en hållbar framtid. Hälsa, välfärd och rättvisa. Malmö: Malmö stad.

Norman, E. (2010). Biståndshandläggare − att vakta pengar eller bedöma äldres behov. Dialogseminarier med biståndshandläggare och deras chefer i Stockholms stad. Stockholm: Stiftelsen Stockholms läns Äldrecentrum.

Norman, E., & Schön, P. (2005). Biståndshandläggare - ett omöjligt uppdrag. En översikt av aktuell forskning om biståndshandläggarnas yrkesroll och organisering. Stockholm: Stiftelsen Stockholms Läns Äldrecentrum.


53

Sand, A.-B. (2014). ”Det handlar också om tid och pengar”. Anhörigomsorg, försörjning, lagar. Nationellt kompetenscentrum anhöriga.

Schön, P. (u.d.). Äldreboende – idag, igår och imorgon.

Schön, P., Lagergren, M., & Kåreholt, I. (2015). Rapid decrease in length of stay in institutional care for older people in Sweden between 2006 and 2012: results from a population-based study. Health and Social Care in the Community.

Sigurdsen, G. (den 18 10 2013). Tvångsvård i hemmet när äldre nekas omsorgsboende. Hämtat från Dagens nyheter: http://www.dn.se/debatt/tvangsvard-i-hemmet-nar-aldre-nekas-omsorgsboende/ den 09 09 2015

Sigvardsson, A.-C. (2012). Ett försök att ta makten. Äldre som överklagar avslagna beslut och illustration av verkställighetsprocessen som följer efter bifallen dom. Göteborg: Institutionen för socialt arbete, Göteborgs universitet.

Socialstyrelsen. (December 2012). Kommunens ansvar för enskilda vid omvandling av särskilda boenden för äldre till trygghetsbostäder. Meddelandeblad.

Socialstyrelsen. (2012). Socialt arbete med äldre. Förslag till kompetensbeskrivning för handläggare inom äldreomsorg. Stockholm: Socialstyrelsen.

Socialstyrelsen. (2014a). Nationell utvärdering - Vård och omsorg vid demenssjukdom 2014. Stockholm: Socialstyrelsen.

Socialstyrelsen. (2014b). Tillståndet och utvecklingen inom hälso- och sjukvård och socialtjänst. Lägesrapport 2014. Stockholm: Socialstyrelsen.

Socialstyrelsen. (2015a). Dödsorsaker 2014. Stockholm: Socialstyrelsen.

Socialstyrelsen. (2015b). Tillståndet och utvecklingen inom hälso- och sjukvård och socialtjänst. Lägesrapport 2015. Stockholm: Socialstyrelsen.

Socialstyrelsen. (2016). Vård och omsorg om äldre. Lägesrapport 2016. Stockholm: Socialstyrelsen.

Socialstyrelsen. (u.d.). Statistikdatabasen. Hämtat från Om statistikdatabasen för äldreomsorg: http://www.socialstyrelsen.se/statistik/statistikdatabas/hjalp/aldreomsorg den 01 03 2016

Socialstyrelsen. (u.d.). Termbank. Hämtat från http://socialstyrelsen.iterm.se/showterm.php?fTid=759 den 21 09 2015

Statens offentliga utredningar. (2008). Värdigt liv i äldreomsorgen. Betänkande av välfärdsutredningen. SOU 2008:51 . Stockholm: Socialdepartementet.

Statens offentliga utredningar. (2015a). Bostäder att bo kvar i - Bygg för gemenskap i tillgänglighetssmarta boendemiljöer. Betänkande av Utredningen om bostäder för äldre. SOU 2015:85. Stockholm: Näringsdepartementet.

Statens offentliga utredningar. (2015b). Hela lönen, hela tiden. Utmaningar för ett jämställt arbetsliv. Slutbetänkande av Delegationen för jämställdhet i arbetslivet. Stockholm: Arbetsmarknadsdepartementet.


54

Statistiska centralbyrån. (den 19 05 2015). Befolkningsframskrivningar. Hämtat från http://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Statistik-efter-amne/Befolkning/Befolkningsframskrivningar/Befolkningsframskrivningar/14498/14505/Aktuell-befolkningsprognos/Sveriges-framtida-befolkning-20152060/389898/ den 13 10 15

Strang, P. (2014). Att höra till - om ensamhet och gemenskap. Natur och kultur.

Sveriges Kommuner och Landsting (SKL). (den 09 09 2015). Årets jämförelse av KPB-nyckeltal. Hämtat från SKL: http://skl.se/ekonomijuridikstatistik/statistik/kostnadperbrukarekpb/aretsjamforelseavkpbnyckeltal.803.html den 25 02 2016

Sveriges kommuner och landsting. (den 2015 9 9 ). Årets jämförelse av KPB-nyckeltal. Hämtat från SKL: http://skl.se/download/18.d2d65bb14f28fd24d3be954/1441790166563/S%C3%A4rskilt+boende.xlsx den 20 10 15

Szebehely, M. (2005). Kap 9 Omsorgsarbete. i Makt att forma samhället och sitt eget liv - jämställdhetspolitiken mot nya mål. SOU 2005:66 (ss. 293-354). Stockholm: Socialdepartementet.

Szebehely, M. (2006). Omsorgsvardag under skiftande organisatoriska villkor – en jämförande studie av den nordiska hemtjänsten. Tidsskrift for arbejdsliv.

Szebehely, M. (2014). Ett körverk om omsorg. i S. Hågård, Alltid någon annan som väntar. Röster från äldreomsorgen. Bok för alla.

Szebehely, M., & Trydegård, G.-B. (2007). Omsorgstjänster för äldre och funktionshindrade: skilda villkor, skilda trender? Socialvetenskaplig tidskrift, ss. 197-219.

Szebehely, M., & Ulmanen, P. (2012). Åtstramningens pris. Kommunal.

Ulmanen, P. (2015). Omsorgens pris i åtstramningstid. Anhörigomsorg för äldre ur ett könsperspektiv. Rapport i socialt arbete nr. 150, 2015. Stockholm: Institutionen för socialt arbete, Stockholms universitet.

Waerness, K. (1996). Omsorgsrationalitet. Reflektioner över ett begrepps karriär. i R. Eliasson, Omsorgens skiftningar. Begreppet vardagen, politiken. Studentlitteratur.

Wall, A. (2015). Pensionen – en kvinnofälla. En rapport om kommunalares pensioner. Stockholm: Kommunal.

Werner, C., & Åström, K. (2002). De äldre och besvärsrätten. Överklagade beslut om hemtjänst och särskilt boende. Stockholm: Socialstyrelsen.

Wimo, A. (2014). Demenssjukdomarnas samhällskostnader i Sverige 2012. Stockholm: Socialstyrelsen.

Wånell, S. (2012). Det särskilda boendet – en historisk exposé. Äldre i centrum.

AR

T.N

R:

978

91 7

479

448

9 •

SKÄ

LIG

T Ä

R IN

TE

GO

TT

NO

G

EN R

APP

OR

T O

M Ä

LDR

ES B

OEN

DE

• KO

MM

UN

AL

2016

.

Kommunal har tidigare beskrivit hur styrning och nedskärningar i äldreomsorgen har påverkat kvaliteten i hemtjänsten negativt, inte minst för de anställdas möjligheter att göra ett professionellt arbete� I den här rapporten beskrivs hur det har blivit allt svårare för äldre att få plats på äldreboende� Att tidpunkten för när man får plats på boende förskjutits innebär en ökad komplexitet i arbetet för både hemtjänstpersonal och för de som arbetar på äldreboenden� Det samtidigt som resurserna till äldreomsorgen successivt minskat i relation till antalet äldre i befolkningen� Personalen i äldreomsorgen beskriver att det är svårt att tillgodose svårt sjuka äldres behov på grund av stress och tidspress� För att komma tillrätta med problemen måste ambitionen i äldreomsorgen höjas, resurserna öka och skälig levnadsnivå ersättas med goda levnadsvillkor�

skäligt är inte gott nog - kommunal€¦ · det anstår ett land med så gott välstånd som...

Documents