1

Nummer 2 2012 Pris 25 kronor

Sn@bel- Posten Helge

Skoog

Vi har träffat

Dessutom: Premiär för ny serie

Ida HögbergStig RådahlSem Glove

2

Stig Rådahl jobbar på Bolandskolan som biträdande rektor med en mängd olika saker som marknadsföring, säkerhet, arbetslivs-kunskap, kvalitetsredovisningar och enkäter, och så skriver han en massa brev och protokoll när de har haft möten. ”Det ska vara tryggt att vara här på Boland.” Han är ordförande i nämnden för vuxna med funktionshinder. Fast nu har de döpt om den till Nämnden för Hälsa och Omsorg (NHO). Det är en av Uppsalas stora nämnder, och de har hand om den sociala frågan. De arbetar med dom som är mellan 21 och 64, som har olika funktionsnedsättningar. Det kan vara synskadade, döva, eller rörelsehindrade. Det kan vara olika typer av funktionsnedsätt-ningar som de försöker hjälpa på bästa sätt.

De hjälper folk till bra boenden och Daglig verksamhet. Kvin-nofrid har de arbetat väldigt mycket med för att kvinnor ska få ha det bra i samhället. Sen hjälper de också dom som råkat illa ut med alkohol och narkotika. De måste hjälpa dom så att dom kan bli friska igen. Det är många saker som de gör.

Man delar upp Uppsala i olika delar med olika verksamheter. En nämnd arbetar med gator, en jobbar med skolor, en jobbar med dom gamla och en arbetar med dom unga. De var väldigt snabba här i Uppsala med att driva igenom lagen om valfrihet, till exempel om man har Daglig verksamhet har man rätt att välja var man vill göra sin dagliga verksamhet. Det finns det idag 20 olika företag som erbjuder daglig verksamhet och då kan man välja bland dom. Man har större möjligheter att välja och få en bra verksamhet som man trivs med. Det är en av de stora sakerna.

Text: Jonas BennemarkFoto: Johannes Kjellström

Namn: Stig RådahlBor: Gamla UppsalaFamilj: Fru och två vuxna barnFödd: 1945Yrke: Biträdande rektor, politi-kerFavoritmat: Sushi, Spagetti & Köttfärsås eller min frus matFritidsintresse: FotograferaFavorit TV-Program: The Wire Gör helst en lördagskväll: Sitter hemma med familjen dricker en kopp te och ser på något trevligt TV-program.

En annan stor sak är att de öppnar ett centrum för personer som blir utsatta för misshandel av den man bor tillsammans med. Då måste man få hjälp, kvinnor eller män. Det tog över ett år att kunna få igång det men nu har de startat det. Det är en stor sak det känns riktigt roligt att kunna gjort det.

Stödet till missbrukande kvinnor kan förbättras. Nu ska de inviga ett nytt ställe i Svartbäcken på Idun, och där kommer det att finnas boende bara för kvinnor och det är klart till hösten och då kommer kvinnorna att ha ett eget boende och behöver inte känna sig rädda eller vara oroliga.

Hemlöshet har de satsat väldigt mycket på att undanröja. Idag behöver ingen ligga ute i kylan om dom inte själva absolut vill, om han vill gå ut och lägga sig i en snödriva, ja då kan ingen hindra honom. Idag får alla som är hemlösa en säng att sova i. Det finns på Saga-hemmet. Det finns också ute på något som heter Fyrstegsboendet i Librobäck, alla har plats att sova i en varm säng och få mat och rena kläder. Det är viktigt att man får rena kläder.

Konkurrensutsättning är bra tycker Stig Rådahl. För det finns dom som kan göra ett jobb väldigt bra, men det är viktigt att det inte blir dålig kvalité. Kvalitén måste alltid vara nummer ett, priset nummer två. Det får inte bli sämre bara för att man konkurrensutsätter.

När de genomförde eget val var han glad för då kände han att det blev rättvist för alla. Ingen människa är bättre än den andra människan. Alla är vi lika mycket värda. Det är viktigt att få bestämma över sitt liv, men den som har det svårt ska man erbjuda hjälp när den inte klarar sig. Det är viktigt att känna att man är med och bestämmer. Han tror inte nån människa mår bra av att aldrig få vara med och bestämma, är man med och bestämmer då blir det roligare att jobba och då blir det roligare att leva. Det är en rättvisesak.

Eget val betyder att du får välja vilken typ av hemtjänst-utföra-re som ska komma, alltså om det ska vara kommunen eller om det ska vara nån annan som utför din hemtjänst. Det är du som ska bestämma vem som kommer hem i ditt hem.

”Caféet på Bolandskolan är en daglig verksamhet och det är helt underbart. De är så glada över att ni har kommit hit. Jag tog upp det flera gånger och de förstod att ni skulle göra ett bra jobb och det har ni gjort och det gör ni. De godaste smörgås-arna i stan och den trevligaste personalen brukar jag säga till alla som besöker skolan.”

”Det är viktigt att våra ungdomar träffar er och ni träffar våra ungdomar och en del kanske kommer att gå ut i eget arbetsliv.”

”Det är viktigt att cafeét och cafeéts personal är en del av sko-lan så när vi har personalfester då ska ni vara med.”

”Ni är en viktig del av skolans arbete. Ni är väldigt omtyckta av eleverna här och lärarna och det har blivit jättebra när ni kom hit. Hoppas ni stannar kvar och jobbar vidare.”

SAMHÄLLE

Stig Rådahl är ordförande i Nämnden för Hälsa och Omsorg, samt biträdande rektor på Boland-

skolan.

Stig Rådahlrektor och politiker

3

Vi går mot ljusare tider och vårsolen värmer skönt om dagarna.

En lång intervju med Helge Skoog är vår huvud-artikel i detta nummer. Vi hälsade på hemma hos honom och fick både fika och en lång pratstund.

Dessutom en intervju med en tjej på gång, Ida Högberg, som vi sett i Stig Helmer Story.

Premiär i detta nummer är det också för vår nya serie. Eva Wiik heter vår nya medarbetare, och Jens och Muro heter serien. Än så länge är det på prov, men vi hoppas det blir en fortsättning.Ytterligare en ny medarbetare, Maria Tekeste, har praktiserat hos oss, och bidrar med en text om språket Tigrinja samt lite foto.

Och som alltid är det en hel del annat intressant att läsa om också.

Vi skriver om allt mellan himmel och jord och då kan vi som vanligt säga att

Himlen är gränsen!

Christer Arvidsson

Omslagsfoto: Christer Arvidsson

Stig Rådahl.................................. Ida Högberg................................. Valborg.......................................Träna hund.................................. Helge Skoog.................................Sem Glove..................................Serie..........................................Katarina Wennerberg....................Tigrinja.......................................Orkaner/Stormar..........................

Innehåll

Du vill väl läsa fler nummer av

Sn@bel- Posten

Kontakta Snabel-@!Se redaktionsrutan

Helårsprenumeration kostar 150:- inklusive moms

Lösnummer till försäljning finns på Snabel-@

Knivstagatan 6 2 4 6 7 81213141415

Snabel-@ Knivstagatan 6 753 23 Uppsala 018-727 40 03 snabel-a@uppsala.se www.snabelposten.se.Ansvarig utgivare: Mari Ekhmari.ekh@uppsala.se, 018-727 71 57

Chefredaktör: Christer ArvidssonRedaktionssekreterare: Christopher Lundgren

Redaktion Jonas Bennemark; Magnus Hedman; Tati Palestro; Magnus Sjöquist; Mattias Persson; Carina Lemhagen; Pavel Michnik; Lena Öhman; Alexandra Bivald; Malin Spångberg; Natalia Georges; Johannes Kjellström.Layout & redigering: Christer Arvidsson/ Christopher LundgrenKorrektur: Mattias PerssonPraktikanter: Maria Tekeste; Eva WiikTryck: X-O Graf Tryckeri AB

På webbenwww.snabelposten.se

Finns det som vanligt nytt extramaterial. Bland annat:

100 år sedan Titanic sjönk •

4 dagar i april 1943 •

Astrid Lindgren •

4

Ida Hög- berg

Den 31 januari tog jag och min inhop-

pande fotograf Erica tåget till Stockholm för att intervjua skådespe-lerskan, dansaren och sångerskan Ida Högberg vid kulturhuset.

Ida Högberg har alltid haft intresset för teater, dans och sång, något som har drivit henne till att just arbeta som skådespelerska.

”Jag vill förmedla historier. Berättandet är det som står i fokus och driver mig. Processen när man börjar lära känna sin karaktär och upptäcker vad den skulle ha sagt eller tycker och tänker om saker är så spännande!”.

Hon har utbildats vid Balettakademin i Göteborg i tre år där hon studerade teater, sång och dans. Sedan har hon arbetat som musikalartist, skåde-spelerska och sångerska och även fortsatt att fortbilda sig.

”Ibland tar man dans-klasser och ibland tar man sånglektioner och går lite workshops och så där så att man känner sig lite fräsch och är på G”, berättar hon.

Ida har både stått på scen och spelat in film. På scen har hon bland annat medverkat i musikalen Mamma Mia på Cirkus år 2006, vilket var hennes första jobb. Just nu har hon precis avslutat sin medverkan i pjäsen Les Miserables nere på Malmöoperan där hon har spelat rollen som Eponine.

Vad gäller film har hon hittills medverkat i en vilken är ”The Stig-Helmer story” där hon har rollen som Annika.

Jag undrade om hon gjort bort sig på scen någon gång, det hade hon inte, men däremot missat någon entré eller ramlat någon gång.

”Det är det som är charmen med teater att det får vara så. Det händer här och nu och varje föreställning blir olika och ibland så ger det någonting till föreställningarna att det blir fel också”, berättar hon.

På frågan om Ida trivs bäst att stå på scen eller att spela in film svarade hon att det är kombinationen som är det roliga då det ena ger till det andra, att filminspelningen har gett en del till teaterspelandet och tvärtom.

Filmdebuten i ”The Stig-Helmer story” där hon spe-lade den unga Stig-Helmers flickvän Annika i 50-talsmiljö har en stor betydelse för Ida och hon tyckte mycket om den inspelningen och om sin rollkaraktär.

KULTUR&NÖJE

5

”Det var så roligt att få spela en roll från 50-talet, att få gå tillbaka till den tiden och tänka på hur man gjorde då och hur man såg ut och röra sig i de miljöerna” berättar hon.

I filmen spelar hon banjo och sjunger i ett religiöst band som Stig-Helmer sedan medverkar i och bandet börjar framföra profan musik, däribland jazzlåten ”I’m Confessin’ that I Love You”.

Av denna anledning frågade jag dels om hon spelar banjo på riktigt vilket hon faktiskt gör, då hon kan spela gitarr och kunde motsvarande ackord på den sexsträngade banjo som användes vid inspelningen. Dels testade jag hennes kunskaper om ursprunget till ”I’m Confessin’ that I Love You” då hon faktiskt hade bra koll och svarade att det var en gammal jazzlåt som hade spelats in av ett flertal artister genom tiderna. Hon tillade också att Lasse Åberg själv lär ha lyssnat mycket på låten på 50-talet och därför ville ha med den i filmen.

Att ha Lasse Åberg som regissör tyckte Ida också var roligt och spännande. ”Han och jag har klickat väldigt bra. Jag tycker jättebra om honom”, säger hon och tillägger att han har mycket integritet, men är en rolig person som gärna berättar en massa roliga historier.

Eftersom denna film är Ida Högbergs första kan hon inte jämföra inspelningen med någon annan inspelning men hon tyckte att det var otroligt spännande att filma. Däremot vill hon mer än gärna spela in mer film framöver. ”Det satsar jag stort på nu. Jag vill verkligen filma mer”, säger hon. ”Jag fick jättemycket mersmak på det så det hoppas jag jättemycket på”.

Sedan 2008 arbetar Ida också med Glada Hudik-teatern där hon sitter med i produktionsteamet och har koreograferat deras första föreställning Elvis på Cirkus i Stockholm. ”Sedan så har det blivit en massa turnéer, det har blivit långfilm, vi har varit till Broadway och spelade i New York och vi har spelat på Globen” berättar hon.

Just att få jobba med Glada Hudik-teatern är hennes favoritjobb då det ger enorm glädje att både ha lärt känna alla skådespelarna och att få arbeta tillsammans med dem och göra teater. Att alla är så generösa och varma mot varandra är ett stort plus som också ger glädje, något som Ida tar med sig till andra jobb hon har.

”Det är också kul att få sitta med i produktionsteamet”, säger hon. ”Jag som mest har stått på scenen, har ju här verkat i det konstnärliga teamet och skapat till före-ställningen och det har också varit kul att få prova på det”.

Eftersom skådespelarna har olika diagnoser och många av dem är utvecklingsstörda undrade jag om Ida hade lärt sig något nytt av att arbeta med ensemblen. Inför första mötet var hon nervös och undrade om man skulle tänka på ett annat sätt, men bara efter en sekund insåg hon att det skulle man inte alls göra.

”De är ju helt vanliga människor och blir ens kompisar som vilka andra som helst så det här är ju några av mina jättekära vänner nu”, säger hon. Att arbeta med Glada Hudik-teatern har helt enkelt fått henne att inte tänka på om personerna har något handikapp eller inte och att man inte behöver göra någon skillnad på folk utan hon ser alla som sina vänner.

I ensemblen kallar alla varandra för utvecklingsstörda och normalstörda för att påvisa att alla faktiskt harsina egenheter.

Idas första jobb gjorde hon 2007 i Mamma Mia, vilket både var roligt och en stor grejdå det blev en publik-succé.

”Jag fick hoppa in i huvudrollen Sofie några gånger när vi spelade på Cirkus och jag fick utvecklas enormt i det här jobbet”, berättar hon. Hon träffade personer som hon arbetar till-sammans med än idag. Allt positiva med Mamma Mia tyckte hon var väldigt kul och en god start på karriären.

Av nyfikenhet frågade jag om hon ville satsa mer på sång framöver, något hon definitivt vill.

”Jag vill ju få möjligheten att fortsätta spela musik-teater och musikal och ut-trycka mig på det sättet men så skulle det vara jätteroligt att någon gång också spela in lite låtar och göra lite mer rena konsert-gig. Det är en ynnest att få sjunga med duktiga musiker” säger hon.

Känner folk igen dig på stan? Nej, inte så men någon enstaka har sagt ”Är det du som spelar Annika i Stig-Helmer- filmen?” och någon autograf har jag fått skriva.

Favoritseriefigur? Jag gillar Minionsen i den tecknade filmen ”Dumma Mej”. Dom är så söta!

Känner du till Högbergs buss? Jo, dem har jag ju sett! En sån buss skulle man ha!

Favoritlag i ishockey, fotboll? Jag får väl säga AIK för min kille är AIK:are rakt in i hjärtat.

Något du vill bli bättre på? En massa saker. Dels vill jag utvecklas inom mitt jobb och hela tiden utmana mig själv och få prova på nya saker. Sen skulle jag vilja bli en bra löpare och riktigt stark på yogamattan!

Har du någon dold talang? Jag är jättebra på att laga mat och tycker om att skriva.

Har du testat på Kinect? Nej, det har jag inte men jag vill faktiskt testa det.

Om du ej jobbade inom film och teater? Då skulle jag antingen vilja jobba med matlagning på något vis eller inom yoga och mindfulness. Eller så skulle jag skriva skönlitterärt.

Om du vann en miljon? Då skulle jag inverstera i ett bra boende i Stockholm, resa och förverkliga egna projekt.

Namn: Ida Högberg Född: 27 juli 1984Arbetar med: Jag har precis spelat färdigt musikalen Les Miserables nere på Malmö Opera, där jag gjorde rollen som Eponine. Annars är mycket spännande på gång just nu, har precis fått kontakt med en ny agent, så vi får se vad som händer!Bor: StockholmFavoritmusik: Jag är en allätare som tycker om och inspireras av det mesta.Eftersom jag jobbar med musik kan jag även tycka att det är väldigt skönt med tystnaden ibland.

6

Text: Malin Spångberg Foto: Jonas Bengtsson

Elden: Seden att tända eldar på valborgsmässoafton är inte så gammal som man kan tro. I mitten av 1700-talet så fanns elden bara i Uppland och man eldade troligen för att kunna skrämma bort rovdjuren innan man släppte ut korna på bete i skogen.

Vårsångerna som vi sjunger vid elden är yngre, dom flesta sångerna är från 1800-talet och kom till genom studenternas vårfirande. Den äldsta valborgstraditionen som finns är den sydsvenska seden att `` föra maj i by``. Som gick ut på att i skymningen så gick ungdomarna ut i skogen och bröt gröna kvistar som dom stack in i taken på husen i byn, medan dom sjunger på en visa som är fullt med önskningar om att sommaren skulle bli härlig. Dom fick ägg i belöning. På vissa håll i Skåne, Halland och Blekinge så gör man så än idag.

Varför spridningen av valborg blev så stor var nog att resten av Europa ville ha ännu en festdag och då fick högtiden heta Valborg, från helgonet för att den skulle bli ännu mer accepterad av den katolska kyrkan.

Idag firas Valborg utan någon speciell anknytning till kristna kyrkan eller religion.

Vårens dag: Den 30 april så är det Valborgsmässoafton och då börjar våren. Då tänder vi brasor och det brinner över hela Sverige från norr till söder.

I Uppsala och i Lund är det studenternas dag, dom har sina vita mössor på och det firas extra mycket. Det är mycket folk i staden som vill titta på studenternas firande. I Uppsala åker studenterna i små knäppa hemmagjorda båtar nerför ett litet vattenfall i Fyrisån, ``forsränningen``.

Förr i tiden räknade man med att vintern slutade och att våren började på valborgsmässoafton. Den första maj så skulle djuren ut på bete, så nu gällde det att skrämma bort allt farligt som häxor, spöken, troll och rovdjur. Det var därför som man hade stora eldar på valborgsmässoafton, man dansade också runt elden och hade roligt.

När vi idag firar valborgsmässoafton hälsas våren välkommen med eldar, sånger, tal och dans. Många har vårstädat i sina trädgårdar, gjort det fint i rabatten och det överflödiga eldas nu upp. Det är en speciell stämning runt elden den här kvällen.

SEDER Sista april i Uppsala

I Uppsala så finns det en konflikt mellan dom som vill kalla dagen för sista april och dom som vill kalla den för valborg. Studenterna börjar att fira den 29 april men då har dom Kvalborg, då har man oftast grillfester, lekar och annat under dagen. Sen går dom ut på nationerna och festar till klockan 03.00.

Sista april börjar tidigt på morgonen. En normal valborgsmässofirande kan se ut så här:

* 07.00 – 09-30 Champagnefrukost i slottsparken eller någon annan park i staden.

* 10.00 – 12.00 Forsränning nerför Fyrisån från Eddaspången till Islands-fallet.

* 12.00 – 14.30 Sill-lunch på någon nation eller i någon av parkerna.

* 13.30 Mansstämmor från Uppsala Domkyrkas Gosskör bjuder på Valborg-sånger i Engelska parken.

*15.00 exakt så hälsar Rector Magni-ficus våren kommen från balkongen på Carolina Rediviva. Rektorn höjer sin vita studentmössa och det är signalen till mösspåtagningen, allmänt vårjubel och sen är det rusning ner för Carolina-backen till champagnegalopp på stadens studentnationer .

* 15.00 Orphei Drängar har konsert i universitetsaulan och i universitetspar-ken.

* 17.30 är det middag och dans på natio-nerna.

*21.00 Vid Gunillaklockan håller Cura-tor Curatorum tal till våren, med sånger framförda av Allmänna Sången.

* 22.00 åter till nationerna för sexa och fortsatt fest.

Under natten så kan festandet vara ganska hårt och det finns bland annat en tradition som går ut på att kasta ut möbler och andra föremål genom fönstret i studentområderna.

Den första maj så håller många nationer en majmiddag som är för dom studenter som inte har fått nog efter 30-40 timmar konstant festande.

Det var en gång en kvinna som hette Valborg som föddes någonstans i Europa år 710.

Enligt legenden var hon dotter till kung Richard. Man dyrkade henne och hennes namn förknippades med hedniska vårseder kring första maj och på det sättet så hamnade hon i vår kalender. Hon reste tillsammans med sina bröder till Tyskland och grundade det katolska klostret Heidenheim i Wurtemburg. Hon blev sen nunna och dog 25 februari 779 e kr. Hon blev inte helgonförklarad förän den 1 maj 779. Man firar Valborgsmässoafton tillsammans med sin familj eller tillsammans med sina vänner.

Valborgsmässoafton och Sista april i Uppsala

7

Lizette kom in i lydnadsporten med hjälp av sin mormor som berättade att de fanns en hundkurs som hon kunde testa tillsammans. Hon var intresserad och ville prova så hon åkte och provade och sen fastnade hon för det, men sen så gick det så dåligt. Det var så hon kom in.Hennes familj har haft boxer och pyreneéer och har själv nu en blandras av Labrador, Schäfer och Border collie. Hon har hållit på med hundkurs sen cirka 2 år tillbaks.

Hon började gå på hundkurs, för hon tyckte det verkade intressant när mormor visade henne. Det slutade med att de fortsatte och hon och hennes Caddie har gjort stort framsteg sen dess. Hunden gillar att göra massa bus. Han gillar att jaga solkatter/ficklampor men han skäller även ut andra hundar om hon inte är uppmärksam på honom.

Hon lägger ut så mycket hon kan och har ork till på sin hobby. Det vore underbart om hon kunde rida bättre med honom och även om de kunde få honom att sluta skälla ut andra hundar, dessvärre är det bara hon som kan ändra på det.

Hon tränar sin hund just nu 4 timmar om dagen en gång i veckan. Hon har inte direkt tävlat i hundkurs men däremot i Lydnads-klass 1 och det har gått bra. Hon och Caddie har plockat hem tre 3:e pris. De egenskaper hon vill ha hos en riktig bra lydnadshund är lyhörd (vilket innebär att hunden helst ska vara väldig lättlärd och lyssna bra), pigg och framåt, och ha en bra vilja.

De faktorer som har gjort henne så framgångsrik inom sporten är bra grundlydnad, vilja och motivation. Det hon tycker är viktigt att kunna om man ska bli en bra lydnadstränare är hundspråket, tålamod, vilja och motivation. Vad hon ser viktigt i att kunna om man har som ambition att starta på stora är riktigt bra ledarskap, tålamod, energi och ork och vilja att lägga ner mycket tid på träning på hunden m.m.

Hennes närmaste mål är bättre lydnad på sin hund, mer motivation och vilja och med hopp att träna mer.Hon har inte så mycket fritid, men när hon väl har det så försöker hon lägga ner lite på sin hundträning och även att umgås med vänner och sin älskling.

Namn: Lizette SellingFödd: 1987Bor: EnköpingFamilj: Mina tre små systrar, mamma och pappaIntressen: Hästar, hundar. Djur överlag, men även shopping och bio.Blir glad av: När det går bra med min hund på kurserna och att träffa min pojkvän.. och jobba med min hund.. till att pussa på min häst Gletta..Favoritmat: LasagneFavoritgodis: Vita sockerbitsgodisar, choklad Favoritfilm: Olika men mest ”Twilight”Favoritpå TV: The Voice Sverige och ”Scrubs”

Text & Foto: Jonas Bennemark

DJUR&NATUR

En fredag tog jag bussen till Enköping och träffade på min kompis Lizette i Enköping.

När vi träffades så gick vi och tog en fika på ett gammalt Café i närheten. Där tog jag en Varm Choklad med Vispgrädde och en chokladboll. Intervjun blev rolig, när jag skulle spela in intervjun så dog diktafonen så det var bara lite av intervjun som blev inspelad. Men det gjorde inget, jag ställde alla intervjufrågor som inget hade hänt.

Träna med hund

8

Kan du berätta lite om dig själv?

”Jag kommer från Borås där jag föddes år 1938. Jag har fyra äldre systrar. Min pappa var borgmästare i Borås. Det var väldigt fint och den högsta tjänsten i staden och jag tyckte att Borås var en väldigt vacker stad”.

”Jag började att spela teater när jag var 13 år och det var en pjäs av Astrid Lindgren som hette Mästerdetektiven Blomkvist, där jag spelar farbror Einar. Det var en klasskamrat till mig som föreslog att vi skulle spela teater, och sedan dess har jag i hela mitt liv spelat teater, hela tiden”.

”När vi blivit litet äldre startade vi en teaterförening på läroverket i Borås. Där spelade vi olika pjäser. Bland annat en pjäs av Ingmar Bergman som hette ”Trämålning”, som jag använde jag mig av när jag skulle söka in på scenskolan. Sedan hade jag en mycket bra bok som hette ”Hur man blir skådespelare”. Och då gjorde jag allt som stod i den boken”. ”Jag sökte först till Göteborgs Stadsteaters elevskola, men där kom jag inte in, så då blev jag väldigt förvånad. Min lärare som jag gick och studerade in de där proven för hade lovat att jag skulle komma in och han satt i juryn, men det gjorde jag alltså inte.

Efter sommaren var det inträdningsprov till Dramatens elevskola i Stockholm. Den var mycket finare än den i Göteborg och jag tänkte som så att jag kan alltid försöka. Så sökte jag och kom in och blev mycket förvånad”.

”Så gick jag där i tre år och det var intressant att träffa alla de stora skådespelarna som man möjligen kanske hade sett skymta förbi på teatern i Borås, där de gjort ett gästspel eller som sett på bio. Och så var man plötsligt kollega med dem. Märkligt tyckte man då”.

”Sen fick man titta in på repetitioner, och fick undervisning av de här skådespelarna. Som exempel hade man talteknik, SÅ ATT JAG KAN PRATA VÄLDIGT STARKT OM JAG VILL. DET ÄR BRA OM MIKROFONEN GÅR SÖNDER. DÅ KAN JAG TALA MED STÖD SÅ HÄR SÅ ATT DET HÖRS PÅ SERGELS TORG”.

Namn:Helge SkoogFödd: 1938Yrke: SkådespelareBor: EnebybergSer på teater: Nyskapande teater Favoritfilm: GuldfeberFavoritmat: SkaldjurFavoritfärg: BlåFörsta ord: Mamma

INTERVJUHedman hemma hos

Helge

Hej hopp sa Kalle Stropp! Jag och Christer har varit och intervjuat Helge Skoog och han var en lattjo snubbe som var intressant att

intervjua och hade upplevt och varit med om mycket. Jag hade på helgen varit och hälsat på hos min moster och morbror så vi kom dit i flygande fläng, glass och maräng. I mitt tycke är denna intervju den bästa jag har gjort.

9

”Och så hade vi fäktning och det har jag just ingen användning för, men på den tiden var det viktigt att man kunde fäktas i klassiska pjäser. Det var också bra för koncentration och reaktionsförmåga”.

”Sen hade vi klassisk balett, vi hade olika rörelser av olika slag och så hade vi teaterhistoria, teoretiska ämnen, men framförallt hade vi scenframställning och det gick till så att man hade en liten scen eller pjäs och en lärare som instruerar. Det fanns en särskild liten elevscen på Dramaten då där man gjorde det där. Man hade uppvisningar en gång om året. När man gått tre år skulle det avgöras om man fick vara kvar på Dramaten och få ett fast kontrakt. Det fick inte jag utan jag åkte ut på turné istället. Den första pjäsen som jag var med i då hade premiär på Borås gamla teater. Det var kul för mig”.

”Sen gjorde jag en pjäs till och sen ringde dem från Dramaten och frågade mig om jag ville komma tillbaks och det ville jag ju. Jag fick en stor roll i en pjäs som heter Filoktetes. Där jag fick spela med två av Sveriges största skådespelare, Lars Hansson och Anders Henriksson. Lars Hansson hade ju spelat stumfilmer i Hollywood. Han var vår stora idol. Det var fantastiskt att få spela mot dem. Jag var lite nervös förstås när jag började repetera med de här fantastiska gubbarna, men efter en repetition så klappade Lars Hansson mig på axeln och sa så här:

”Du skall hålla modet som en fackla framför dig ser du”. Hålla modet som en fackla framför sig det var mycket bra sagt. Det där har jag försökt att lyda i den mån det varit möjligt, men det har inte alla gånger varit så lätt.”.

”Sedan så fick vi en ny teaterchef som hette Ingmar Bergman. Han tyckte inte om mig alls. På den tiden var man inte anställd på evighet som man blev sedan utan ett år i taget, så första december fick man komma upp på teaterchefens rum och höra om man fick vara kvar även nästa år. Så kom jag upp till Ingmar Bergman. Så sa han så här: ”Jag tycker inte om folk som förgiftar atmosfären på teatern”. Då tittade jag honom i ögonen och sa ”Det gör inte jag heller”. Sen fick jag sluta där”.

”Sen kom jag in på Riksteatern igen och fick spela en helt anarkistisk pjäs där jag för första gången fick improvisera, och det var jag som den enda riktiga skådespelaren. Ibland var det litet si och sådär med disciplinen, men vi hade mycket roligt”.

”Då kom förtvivlade gamla riksteater-föreståndare och sa: ”Ni har ju skrämt bort all den gamla publiken, nu sitter det ju bara unga människor i publiken. Det tyckte han var hemskt tråkigt.” Men vi tyckte att det var bra. Sen kom jag till Stockholms stadsteater, där jag var kvar i så länge att jag fick en guldklocka efter 30 år”.

”På teatern måste varje replik som man säger låta som om man aldrig har sagt den tidigare. Trots att man kanske har sagt denna replik ett antal gånger så måste det låta annorlunda och trovärdigt. Ibland kan man ju bli lite trött på att upprepa samma saker, så jag blev mycket glad när en tjej kom och berättade för mig att det finns en teater, där man bara spelade improviserad teater”.

”Vid den här tiden tillhörde jag Unga Klara, vilket var Stadsteaterns barn- och ungdomsteater. Vi blev inbjudna att berätta om svensk barnteater på ett universitet i USA. Då fick jag samtidigt höras talas om en person i Kanada som hette Keith Johnstone, som höll på med något som hette teatersport”. ”Jag bjöd in honom och han kom hit och höll seminarium på unga Klara och så hade vi teatersport. Då tävlar man i olika lag och improviserar som till exempel bästa kärleksscen och sedan gör det andra laget samma sak, sen röstar publiken genom röda och gröna lappar eller genom att vifta med armarna. De skriker, buar och har sig”.

”Efter den första provföreställningen så var det ungefär hälften av dom som var med som sa ”Det här gör jag aldrig om, det var det värsta jag har varit med om”. Men sedan var de också de som sa så här att ”Det här var skojigt och kul. Det här måste vi göra om”. Så höll vi på med det där i 10 år kanske. Vi blev inbjudna att delta i en festival i Australien och vi åkte dit, och det var teatersport överallt”.

10

Vad ville du bli när du var liten?

”Jag ville bli flintskallig som min pappa, sen ville jag bli lokförare och sånt. Jag ville bli skådespelare ganska tidigt”.

Vad gjorde att du valde yrket skådespeleri?

”Jag bestämde mig för det valet när jag gick i gymnasiet. Då slutade jag att plugga för jag tänkte att man inte behövde ha så höga betyg för det där. Min pappa som var jurist ville ju att jag skulle läsa juridik i Lund, som han hade gjort, men se det ville inte jag , men när jag så kom in på Dramaten så accepterade min far det”.

Helge Skoog säger till Snabel-Postens utsände att ” Hade jag inte kommit in där så vet jag inte vad jag hade gjort”.

Vilka är och har varit höjdpunkterna i din karriär?

”Ja nu skall vi tänka efter… det var nog när jag hittade på Soppteatern, som var en helt ny teaterform. Det var kul och det ledde till att jag fick in ordet soppteater i svenska akademins ordlista, det är inte alla som får det. Så det var väl en riktig höjdpunkt i min karriär som jag ser tillbaka på med glädje. Sedan har jag fått medalj av kungen, det är inte heller alla som får det. Sedan bodde jag i Zimbabwe i ett och ett halvt år. När jag sedan skulle åka därifrån stod det en rubrik i deras tidning ”Reluctant farewell to Skoog” (motvilligt farväl av Skoog). Det tyckte jag var kul. Jaha sedan har jag spelat en pjäs på Broadway. Det var höjdpunkterna det”.

Hur går du igenom dina roller i huvudet memorerar du eller hur gör du?

”Det stämmer”, svarar Helge Skoog. Helge berättar för Snabel-Postens utsände att de har en pjäs på Klara Sopp-teater som heter Aniara av Harry Martinsson, som han brukar göra ibland. ”Det är då en monolog på 40 minuter. Och då brukar jag gå en promenad i skogen och gå igenom den”, berättar han. Helge Skoog fortsätter att berätta att folk han möter i skogen tycker att det är lite småroligt att han går och småpratar med sig själv, men tror att de har vant sig vid det här laget.

Kan du berätta hur en dag på teatern såg ut, ser ut?

”När jag var på Dramaten började vi att repetera klockan 10:30”, berättar han. ”Många av skådespelarna hade radioteater som extraknäck. Sålunda kunde man vara i radion mellan klockan 9:00–11:00. Vi hade två inspelningsstudios. Repetitionerna på Dramaten var från klockan 11:00 – 16:oo med en halvtimmes lunchpaus. Själva föreställningarna var först kockan 20:00 på kvällen. Detta gjorde att de som hade familjer kunde gå hem och göra i ordning middagen. Sedan kanske föreställningarna var mellan klockan 20:00 – 22:30 på kvällen”.

”Numera är föreställningarna klockan 18:00 och även 19:00”, säger Helge Skoog. ”Vilket gör att det blir ett kortare uppehåll och gör att man kan komma hem lite tidigare än vad man annars skulle ha gjort. Det är med andra ord full fart mest hela tiden. Numer är det högre produktionstakt än vad det var då”, berättar han.

Hur var det att spela Ture Sventon?

”Det var jättekul. De ringde mig när jag höll på att filma ”Ebba och Didrik”. Det visade sig att de ville att jag skulle vara med i ”Ture Sventon”. Vad skall jag göra åt det frågade jag. Jag trodde att jag skulle göra oxen. Jag tyckte att jag var så tjock så det blir oxen tänkte jag då, men så var det inte. Nej sa dom du skall spela Ture Sventon. Jag blev mycket förvånad över det svaret måste jag säga. Jag var 10 år när den första boken om Ture Sventon kom ut. Jag äskade de böckerna, men jag hade inte kunnat drömma om att en dag själv få spela Ture Sventon”.

”Så då gick jag med i viktväktarna på grund av att jag tyckte att jag var för tjock och att jag lade märke till att Ture var ganska smal och så. Således gick jag om måndagarna på morgonen i en daggrupp, och inspekterade min vikt. Vi diskuterade även hur litet ett äpple var, mycket intressanta frågor”.

”Sedan fick vi bland annat spela in de här ökenscenerna i Marocko. Där var vi en vecka i en liten stad som hette Tétouan. Där sprang Nils, Måns och jag i gränderna. Vilket i sig lär ha skapat sensation”, skrattar Helge.

Kan du berätta lite om inspelningen av Ture Sventon?

”Den skulle börja i December 1989 och vi började på vintern där och tog de första scenerna i januari månad. Några scener skulle vara med snö och det fanns litet snö kvar på vissa platser. Vi hade repetitioner där vi diskuterade hur vi skulle göra. Hon som hade skrivit alltihop var en stor beundrare av Ture Sventon”.

Helge Skoog berättade att skådespelarna försökte ligga så nära böckerna som möjligt och hade böckerna som förlagor lite grann.

Några år tidigare hade det kommit ut en film om Ture Sventon, som författaren inte alls var nöjd med. Man hade bara gjort mischmasch av alla böckerna. Sålunda dröjde det lång tid innan skådespelaren och dramaturgen Birgit Tageby hade lyckats övertyga honom att ge sitt tillstånd, men till slut hade han gett med sig och sedan han fått se filmen blev han nöjd.”Vissa scener vi gjorde var trickscener när jag satt på mattan och vi hade en fläkt med en bakgrund så att det skulle se ut som de rörde på sig”, berättade Helge Skoog. Han berättade även att man kunde ändra med bilderna och ta bort det blåa och lägga dit något annat istället. ”Vi tog Stockholmsbilderna från en helikopter och det var roligt” berättade Helge Skoog. Jag berättade för herr Skoog att jag var mycket liten när jag såg de filmerna och att jag gillade dem starkt. Helge Skoog berättade också att storheter inom filmen som Sune Mangs, Carl Gustav Lindstedt och andra var närvarade på inspelningen av Ture Sventon.

11

Kan du berätta lite grann om ”Skrotnisse och hans vänner”?

”Det är Janne Lövs teckningar om ”Skrotnisse och hans vänner”. Det var han och hans polare, Lars Åke Kylén”. Det var en lustig herre, fortsätter han, som hade bestämda åsikter hur man skulle betona olika saker och ting”. Helge Skoog tyckte att det där var lite märkligt för han kände inte honom så bra utan han blev uppringd 1985 och det var samtidigt som han höll på med teatersport. ”Av någon underlig anledning så ville han ha med västgötar i den filmen”, förklarar han. ”Jag passade bra i den filmen tyckte de eftersom jag kom från Borås. Sedan var det en annan snubbe som hette Sven Lindberg också han med något Boråsförflutet. Sedan var det Robert Gustavsson, det här var det första som han gjorde. Han var från Skövde. Samt Laila Westersund. Seriens berättare hette Christer Boustedt”. Helge fortsätter – ”Jag träffade inte de andra utan jag var ensam med mina repliker. Jag spelade Ture Björkman. De byggde upp det hela i olika lager”, fortsätter Helge, som då finns till allmän beskådning.

Det måste väl ha varit en stor studio för att spela in allt detta? ”Nej du förstår allting förutom replikerna var redan färdiginspelat. Det var ungefär som att spela in halv åtta hos mig”, förklarar han. ”Om dockorna skulle röra på sig fick man anpassa sig efter det”. Helge fortsätter att säga – ”Janne Lööv hade klart för sig i sitt huvud hur han ville ha allting”.

Kan du berätta hur inspelningen av Halv åtta hos mig går till?

”Det är 30 personer som är inblandade. Vi har personal som kallas för inspelningsproducenter. Just nu är man i full gång med att intervjua folk som skall vara med i nästa omgång av programmet. Det är viktigt att man parar ihop rätt personer med varandra så att det blir en rolig blandning av det hela. Personerna skall inte gärna känna varandra”, berättar Helge Skoog. ”Då man spelar in har man på förväg bestämt vilka platser som skall vara med. Och så åker man ut och filmar och intervjuar de som skall medverka”.

Övrig information

”Halv åtta hos mig spelas in måndag, tisdag, onsdag, torsdag, hela veckan lång med andra ord. På veckans första dag kommer det en filmfotograf och en så kallad inspelningsproducent. Det är egentligen ett dagteam som frågar de frågor som man tror jag ställer. Sedan åket dagteamet hem och då kommer ett kvällsteam upp i deras ställe som följer med under middagen samt

även de andra personerna. Detta håller på länge, ända till klockan 00:00 om natten ibland. Personerna måste orka helt ut, men det klart när torsdagskvällen kommer är de lätt bra möra, och har suttit uppe till 01:00 på natten och druckit vin varje kväll då blir det lätt lite fnissigt”, förklarar Helge Skoog.

Du har gjort en rad TV-serier, om du skulle ta någon i mängden som du tyckte var att rekommendera, vilken skulle det då bli?

”Ja utan tvekan Ebba och Didrik. Och Ture förstås, Ture är ju alltid Ture. Men serien Ebba och Didrik tror jag många fortfarande kan känna igen sig i. Jag vet inte om

så många kommer ihåg min rollfigur där, Kaj Husell”.

Vilken av dina roller har du fått mest kritik för?

”Du menar beröm? Dålig kritik? Det är så konstigt med den där julkalendern för den är så bevakad av media. Efter första avsnittet satt jag på tåget och fick se en stor löpsedel, ”Succé för Adventskalendern”. Så var det bara ett avsnitt av 24 som hade visats. Men det var folk som ringde in och det var helkul.

Så det får man säga var en succé. Sen så var den här Ebba och Didrik som Peter Schildt gjorde. En serie som fortfarande håller. Sedan finns det en scen, en roll där jag gör en man som låtsas att han kan sjunga. Extra roligt för den gjorde vi först som radioteater som sjunger upp i en telefonkiosk och jag kan ju absolut inte sjunga, jag är helt tondöv. Sedan fick vi en recension en gång av en berömd recensent på en pjäs där jag gjorde

huvudrollen i en pjäs som heter Revisorn. Den gjordes av Allan Fagerström på Aftonbladet. Han sa så här: ”Hade det här spelats utomhus så hade fåglarna ramlat döda ur träden”. Det var det bästa jag har hört tyckte jag”.

Finns det någon roll idag som du aldrig skulle vilja göra om?

Den här frågan skrattade Helge Skoog gott åt. ”Jag tror inte att jag skulle vilja göra om någon roll. Sen var jag på operan också och det var också lite märkligt. Det var ju också en höjdpunkt i karriären därför att jag har varit på operan som Sveriges sämst sångbegåvade person i en talroll”.

Spelar du lika mycket teater nu som förr?

”Nej det gör jag inte. Nu håller jag på med det här TV- programmet ”Halv 8 hos mig” och så gör jag lite andra småsaker vid sidan av. Nu är jag inte med i någon teater”.

Skulle du säga att du är en bättre skådespelare nu än vad du var då?

”Definitivt”.

12

Daniel Erkstam, som en gång grundade gruppen Snabel-a, som numera ger ut Snabel-Posten, jobbar numera

på ett företag som heter BioServo, som har börjat producera en handske som gör att en människa kan få ett starkare grepp (”starkare nypor”).Här följer en redigerad intervju med Daniel och hans medarbetare i BioServo om handsken:

HJÄLPMEDELSEM Glove,

en handske som stärker greppet

Daniel är säljare. Johan Ingvast är CTO, chefsutvecklare och grundare av företaget Bioservo.

När bildades företaget BioServo?

Företaget Bioservo Technologies bildades i slutet av 2006 i syfte att utveckla innovationen som kom att bli produkten SEM Glove som Kungliga Tekniska Högskolan och Karolinska Sjukhuset tillsammans då hade en idé om.

När blev du (Daniel) involverad, och vad har du för roll i företaget?

Jag har bara varit med sedan 1/12 2011. Min roll är att ta tag i försäljningen och få ut SEM Glove på marknaden.

Vem kom med idén till det som blev SEM Glove?Hur kom ni (företaget) i kontakt med uppfinnaren?När, var, och hur fick uppfinnaren sin idé?

Bakgrund: Jan Vikander, professor på KTH, var handledare för Johan Ingvast, när han doktorerade i robotteknik. Det som intresserade professor Jan Vikander var hur man skulle kunna göra en så enkel robotteknik som möjligt. Robothandskar för 20 miljoner fanns redan då. Men inget billigare så man exem-pelvis kunde göra laborationer i större grupper med studenter.

De första försöken gjordes med en bladfjäder och trådar som krökte den. Jan Vikander träffade Hans von Holst som är neuro-kirurg på Karolinska Sjukhuset. Många av von Holsts patienter hade försvagad kraft i händer och andra delar av kroppen och tillsammans började de diskutera om inte enkel robotteknik skulle kunna hjälpa dessa personer. I maj 2006 ringde de Johan Ingvast och frågade om han skulle vara intresserad av att leda utvecklingen av en sådan teknik. Bolaget Bioservo kom i gång vid årsskiftet 06-07. Redan tidigt under sommaren 2006 ansöktes om de första pa-tenten. (Ett patent är som ett slags föräskring för en ny produkt. Det skyddar produkten så att den inte kopieras. Man kan ha design-patent för produktens utseende, till exempel.)

Vad har handsken för prestanda (Hur stark är den?)

Det finns en gräns om 20 Newton max belastning i linorna i handsken, vilket motsvarar cirka 2 kilos kläm-kraft. Men exakt vilken kraft som handsken kan ge i själva hand-greppet avgörs mest av hur mycket kraft användaren har själv. Sedan finns en begränsning i elektroniken så inte kraften ska blir för stor, vilket skulle göra att handsken skulle gå sönder. (Rent teoretiskt skulle det gå att konstruera en handske som gjorde det möjligt att man med hjälp av den kunde krossa före-mål med handen,Men det är väl inte så stort användningsområde för en så stark handske, jämfört med att man kan göra det möjligt för personer med svagt handgrepp att kunna hålla i föremål, verktyg osv.)

Hur länge räcker batteriet?

Det beror så klart mest på hur mycket den används. Men i tester så har batterierna klarat ca 8 timmar, dvs en hel arbetsdag.

När ska den släppas på marknaden?Handsken är noggrant testad och CE-märkt och har redan släppts för försäljning. Komponenterna/delarna i handsken tillverkas hos olika leverantörer som är specialiserade på de olika delarna plast, tyg och elektronik och sedan monteras den kompletta handsken med styr-enheten i Bioservos egna lokaler i Kista.

Artikelförfattaren och Daniel med handsken

13

Hur är det tänkt att den ska säljas?Är den tänkt som hjälpmedel (och skri-vas ut av arbetsterapeut), eller kommer den att säljas i affär till vem som helst?

I första hand kommer handsken att säljas som förskriven arbetsanpassning och som personligt hjälpmedel. Den går redan att få som arbetsanpassning via arbets-förmedlingen och det har redan leverats handskar. När det gäller förskrivning av hjälpmedel så ser det ju väldigt olika ut mellan landets olika landsting och kom-muner. Redan idag finns handsken med i registret över hjälpmedel som går att få via Fritt val i Stockholms läns landsting. I Uppsala län kommer handsken att pre-senteras för länets flesta förskrivare från de olika kommunerna då de samlas senare i vår. Så klart kommer det även att gå att köpa handsken privat och man kan även tänka sig att arbetsgivare kan komma att köpa in handsken för någon anställd som därigenom bättre skulle klara sitt jobb.

Hur mycket är det tänkt att den ska kosta när den blir klar?

Styr-enheten med servomotorerna kostar ca 30.000 kr inklusive en handske och sedan köper man en eller flera extra hand-skar för 5000.- styck. De flesta kommer nog att skaffa minst två lösa handskar för att kunna ha en extra i reserv och som kan rengöras. Eller så kan man tänka sig att man har en handske för smutsigare syss-lor och en som man håller renare.

Den 9 februari 2012 fick Johan Ingvast och BioServo ett fint pris för sin hand-ske. Priset kallas Robotdalen Innovation Award, det vill säga ungefär ”Robotda-lens uppfinnarpris”.Handsken ansågs vara den bästa nya upp-finningen av 24 olika förslag.

Robotdalen ger varje år pris till den uppfinning som har den bästa och mest lovande användningen av robotteknik.Du kan läsa mer om priset här: http://bioservo.com/?p=395

Johan Ingvast med prisdiplomet Foto: Terése Andersson

SERIE

Menar du inte lava?

Kolla in min nya magmalampa!

Nej, Lava är ÖVER mark...

...Magma under.

Eh... Har hålet i trädgården nåt med det här att göra...?

Lava-lampan, som även kallas astro-lampa,

uppfanns 1963 av britten Edward Craven-Walker.Den består av en ”fot” med en glödlampa eller halogen-lampa i, och en glasflaska med vatten och en bland-ning av mineralolja, paraf-finvax, koltetraklorid och färgämne.

Vatttnet och paraffinet kan inte blanda sig, ungefär som olja och vatten, och paraf-finet har lite högre densitet än vattnet.Densitet är förhållandet mel-lan hur mycket en sak väger och hur stor plats den tar upp, så till t.ex en deciliter paraffin skulle väga lite mer än en deciliter vatten.Men om man värmer paraf-finet, så expanderar det, så då skulle decilitern med paraffin väga lika mycket men ta upp mer plats.

Så när glödlampan i lampan värmer paraffinet så expan-derar det och trycker undan vattnet.Vattenmängden paraffinet knuffar undan väger mer än det varma paraffinet, så paraf-finet flyter uppåt i flaskan precis som båtar på vatten.När paraffinet når toppen av flaskan, blir det kallt igen och sjunker ner till botten, där det värms upp av lampan och börjar om sitt kretslopp.

Den smälta stenen i vulka-ner kallas magma när den är under mark, och så fort den kommer ut över mark kallas den lava istället.En annan skillnad är att magma ofta innehåller gaser, till exempel vattenånga och koldioxid, som dunstar bort när den kommer ut ur vulka-nen.

Jens & Muro

14

Text: Pavel Michnik Foto: Christer Arvidsson

KatarinaArbetshandledare

Berätta om ditt arbeteJobbar på café.

Vad kommer du att göra efter Nymans nedläggning?Vet inte.

Har du haft andra jobb?Jobbat på restaurang som hette Vintergatan och på en privat gruppbostad.

Vad gör du inom FUB?Jobbar som handledare.

FavoritmaträttPastarätter och grekisk mat.

Senaste filmen du settKings speech..

Anledningen till att jag gjorde intervjun med Katarina var att innan jag började jobba på

Snabel-Posten då jobbade jag på Nymans Café och där var Katarina min chef.

Senaste boken du läst.100-åringen som klev ut genom fönstret och försvann.

FavoritplatsVästkusten.

Tycker bäst omGöra smycken, jobba med data, laga mat, och vara med Lisia.

Tycker sämst omStryka.

FritidsintressenDansa.

DrömresaGrekiska övärlden.

INTERVJU

Namn: Katarina WennerbergFödd: 1964Bor: Uppsala Yrke: ArbetshandledareFamilj : Sambo Hasse, döttrarna Elin och Jenny och barnbarnet LisiaHusdjur: Katt. Har haft fler katter.

Tigrinja är ett semitiskt språk som talas i Eritrea och norra Etiopien och talas av ungefär fyra-fem miljoner

människor.

De semitiska språken är en grupp språk som talas av cirka 300 miljoner människor i stora delar av Mellanöstern, Nordafrika och Östafrika.I Eritrea talar man 9 olika språk, men Tigrinja, Arabiska och Engelska används officiellt, andra språk är Tigré, Kunama, Saho, Rashaida, Bilen och några andra språk. Amhariska (Etiopiens officiella språk) och Italienska funkar också bra i Eritrea.Tigrinja skrivs och utvecklades från Geez som är ett gammalt språk som är över flera tusen år gammal och är även släkt med det Hebreiska alfabetet.

TigrinjaText:Maria Tekeste

Geez är nu ett utdött språk som en gång i tiden talades i Eritrea och Etiopien.I den koptiska kyrkan i Eritrea använder dom geez i Bibeln idag.Det finns många tigrinja talande länder som till exempel Kanada, England, Schweiz, Sverige, Sudan, Saudiarabien, Italien, USA och Tyskland. I det Eritreanska alfabetet har Tigrinja 30 grundtecken.

Så här kan våra bokstäver se ut:

ትግርኛ - Tigrinja

ኤርትራ - Eritrea

ኣስመራ - Asmara (Eritreas huvudstad)

15

Orkaner och stormar heter hurricanes i USA, cyclones i

Australien, och typhoons i sydöstra Asien. På svenska kallas orkaner också för cykloner eller tyfoner. Till exempel var det en som drabbade Louisiana, Missisippi, och Alabama i USA år 2005.

Vad är de och hur blir de till?

Stormar fungerar som luftkonditionerare, de tar in varm luft från tropikerna, med mera och till sist blir den globala värmebalansen som den ska, värmen lämnar dem och åker uppåt. Enligt en författare kan det jämna ut några av effekterna som den globala uppvärmningen kan göra.

När det blir varmare än 27 grader i vattnet kan det bli en tropisk cyklon. Vatten blir till ånga av det och blir droppar, senare blir de regn, hagel, eller snö. Stormar får energi från varma tropiska sjöar, vinden blir som en spiral till mitten (det kallas också för ögat) av orkanen som blir och den går snabbare. Luften åker som en spiral uppåt och det blir moln runt stormens öga. Uppe i orkanen åker luften som en spiral utåt och iväg från mitten av den. Inne i ögat går luften ner. Vid nordvästra tropiska Stilla havet är vattnet så varmt så att det kan bli orkaner hela året.

De rör på sig, det förstod man inte förrän på mitten av 1700-talet. Man vet fortfarande inte varför en del stormar blir orkaner och varför andra inte blir det. Orkaner är ganska ovanliga, därför vet man inte så mycket om dem.

Om man jämför med tornados kan man ganska bra räkna ut hur stormar rör sig. Beroende hur snabbt de rör på sig kan man dela in dem i fem sorter, ju högre nummer ju snabbare rör den sig. När den kommer till land lämnar den från sig sin energi som vattenånga och blir en tropisk storm som kan finnas i flera dagar. På grund av växthuseffekten kan orkaner bli större och komma oftare.

Vad kan det bli för resultat och hur kan man se om det kommer en?

När en orkan landar på marken kan det döda personer och skada på fyra sätt: genom vind, tornados, skyfall, och vågor av stormar. Framför den finns det en stor flodvåg som gör de mesta skadorna som man får av den. De kan röra sig i till exempel 300 kilometer i timmen. Tornados kan göra att det blir starka vindar, orkaner kan vara i flera veckor. Många tak på husen kan försvinna, till exempel.

Man kan använda dopplerradar och räkna ut hur snabbt den rör sig, om det är en tornado blir det snabba ändringar så man kan se vilken väg den rör sig. Sattelitbilder kan man använda för att ge en bild om vad man kan vänta sig, men inte lika mycket för att känna av om det är en på väg.

Det finns olika center i världen som letar efter tecken på att det kan bli orkaner, till exempel genom satelliter och skepp som är gjorda för att lägga märke till väder. Man använder Internet mer och mer för det men människor får mest information från TV och radio.

Sammanfattning

Stormar fungerar som luftkonditionerare, vindarna blir som en spiral i mitten av orkanen och den går snabbare. I början av 1700-talet började man förstå att de rör på sig, men idag vet man inte varför en del stormar blir tornados och andra inte.

Tornados kan till exempel göra så att tak på hus kan försvinna. Idag använder man Internet mer för att se om det fick tecken på att en tornado kommer.

Böcker:

Bernes, Claes & Holmgren, •Pär: Meterologernas väderbok (Värnamo, 2006)Bogren, Jörgen; Gustavsson, •Torbjörn & Loman, Göran: Klimat och väder (Ungern, 2008)Buckley, Bruce, Hopkins, •Edward J., and Whitaker, Richard: Weather (Kina, 2004)Bunyard, Peter: • Extreme weather (Polen, 2006)Murphy, Glenn (översättning •av Barbro Lagergren): Global uppvärmning – vad kan vi göra (Malaysia, 2008)Robinson, Andrew: • Earth shock – hurricanes, volcanoes, earthquakes, tornadoes, and other forces of nature (Singapore, 2002)

Text:Magnus Sjöquist

NATUR

Orkaner/Stormar

Jeff Schmaltz, M

OD

IS Rapid Response Team, N

ASA/GSFC

16

Tack för ert stöd

Vill du vara med och stödja oss?Kontakta Snabel-@!

Nästa nummer kommer

15 maj 2012

Från oss till er!Vi delar ut Snabel-Posten vid Resecentrum i Uppsala

Foto: Maria Tekeste

Få Snabel-Posten direkt i din brevlåda!

Ett helt år för endast 150:-

018-727 40 03 e-post: redaktionen@snabelposten.se

www.snabelposten.se