stormar lÄngs sveriges vÄstkust 1919-2000de flesta orkaner klassificeras inom gruppen rc, men de...
TRANSCRIPT
EARTH SCIENCES CENTREGÖTEBORG UNIVERSITYB308 2002
STORMAR LÄNGS SVERIGESVÄSTKUST 1919-2000
Betty Olsson
Department of Physical GeographyGÖTEBORG 2002
GÖTEBORGS UNIVERSITETInstitutionen för geovetenskaperNaturgeografiGeovetarcentrum
STORMAR LÄNGS SVERIGESVÄSTKUST 1919-2000
Betty Olsson
ISSN 1400-3821 B308 Projketarabete
Göteborg 2002
Postadress Besöksadress Telefo Telfax Earth SciencesCentre Geovetarcentrum Geovetarcentrum 031-773 19 51 031-773 19 86 Göteborg UniversityS-405 30 Göteborg Guldhedsgatan 5A S-405 30 Göteborg
SWEDEN
i
SUMMARY
Storms along the Swedish west coast 1919-2000
The purpose is to investigate storms along the Swedish west coast according to direction ofwind, seasonal change and fluctuation over time. The occurring hurricanes have beenclassified and their damage studied.
The period investigated is between 1919-2000 and statistics is taken from SMHI. Thehurricanes have been classified according to a synoptical model and a comparison has beenmade with articles from Göteborgs-Posten.
The result show that westerly winds are prevailing on the Swedish west coast. The stormshave a clear seasonal change with maximum during autumn, decrease during spring and veryfew during summer. The number of storms were high in the 1920s, dropped during the 1930sand rose again in the 1940s until the 1990s when they once again dropped. Most hurricanesare classified within the group RC, but the ones causing the most severe damage are relativelyevenly distributed between the groups RC and CF.
ii
Sammanfattning
Syftet är att undersöka stormar längs Sveriges Västkust vad gäller vindriktning, årstidsväxlingsamt fluktuation över tid. Vidare har de förekommande orkanerna klassificerats och dessskador studerats.
Undersökningsperioden är 1919-2000 och statistik har inhämtats från SMHI. De svårastestormarna har klassificerats enligt en synoptisk modell och jämförts med artiklar i tidningenGöteborgs-posten för respektive datum.
Resultatet visar att västlig vindriktning är den dominerande på Västkusten. Stormarna har ettklart årstidsmönster med maximum under höstmånaderna, avtagande under våren och ett fåtalunder sommaren. Vad gäller fluktuation över tid var antalet stormar som högst under 1920-talet för att sedan sjunka under 1930-talet och åter stiga fram till 1990-talet när det åter sjönk.De flesta orkaner klassificeras inom gruppen RC, men de svåraste är relativt jämt fördelademellan grupperna RC och CF.
iii
Förord
Detta arbete är en C-uppsats i Naturgeografi som skrivits under hösten 2001. Ämnet uppkom isamråd med min handledare docent Björn Holmer, och det är främst honom jag vill tacka förmycket god handledning och uppmuntran. Vidare vill jag tacka mina klasskamrater försynpunkter och stöd i datasalen.
Göteborg 02 01 14
iv
Innehåll
1 Inledning 1 1:1 Bakgrund 1 1:2 Syfte och frågeställningar 2
2 Uppkomst av stormar 3 2:1 Cykloner 3 2:2 Fronter 3
3 Områdesbeskrivning 4 3:1 Stationsbeskrivning
4 Metodik 4:1 Vindmätning 7 4:2 Insamlande av data 7 4:3 Klassificering av stormar 8 4:4 Felkällor 8
5 Resultat 9 5:1 Vindriktning 9 5:2 Årstidsväxling 14 5:3 Fluktuation över tid 16 5:4 Orkanernas skadeverkningar 17 5:4:1 Sammanfattning orkanernas skadeverkningar 25
6 Diskussion 26 6:1 Vindriktning 26 6:2 Årstidsväxling 26 6:3 Fluktuation över tid 27 6:4 Orkanernas skadeverkningar 27
7 Slutsatser 29
8 Referenser 30
1
1 Inledning
1:1 BakgrundVäder är något som intresserar och påverkar många och ofta ett givet samtalsämne. Jag tyckteatt det skulle vara intressant att studera stormar längs Sveriges Västkust för att se hur depåverkar människor som lever nära havet. Stormar varierar över både ett längre tidsperspektivoch under året och de kan ha olika riktningar. De svåraste stormarna kan ställa till mycketskada både ekonomiskt och mänskligt; nedfallna träd över ledningar kan vara orsaken till attdet blir strömlöst olyckor kan inträffa till sjöss och på vägar. Jag ville bedöma vädertyp ochklassificera dessa stormar för att titta på just skador samt hur ofta de förekommit under denundersökta tidsperioden. Ofta benämns en storm som den värst någonsin, värsta imannaminne eller åtminstone värsta på några år eller sedan förra september…Inte hellermedias sätt att bedöma är helt korrekt och neutralt.
Stormfrekvensen vid sydvästra Sveriges kuster 1912-21 studerades av Östman (1926) och hankommer för Västkusten bl a fram till att vindar mellan SW-W är de vanligast förekommandeunder hela året, samt att höstmånaderna har flest stormar och sommarmånaderna minst. Enserie undersökningar av storm från 1940-60 gjordes, för norra västkusten av Sjölander (1965),över norra Öland och Gotland av Pohlman (1968) och över södra Öland och sydostkusten avSalomonsen (1969). Sjölander fann också att hösten har flest stormar samt attvästkomponenten på vinden är ett för alla månader genomgående drag. Han uppmärksammarockså det speciella strömningsmönster som uppstår kring Sydnorge och som påverkarbildningen av Skagerackcykloner. Även Franzén (1990) studerade stormfrekvens vid Vinga,Kullen och Göteborg i ett arbete om skogsförstöring i Västsverige. Han fann att Västsverigevid tiden för undersökningen var inne i en period av stort antal stormar och såg inga tecken påavtagande av detta.
En statistisk studie av stormar i Göteborgsområdet från 1920-1976 gjordes av Holmer (1978),han utredde även dess skadeverkningar. Flest stormtillfällen har förekommit år 1920-21.Stormar förekommer främst under månaderna september- januari och vindriktningarna ärövervägande västliga. Vindriktningen i Sydsverige som sedan början av 1900-talet haft enmer stabil västvindsfrekvens än någonsin tidigare behandlas av Jönsson (1990).
Antalet vindar beräknades med hjälp av tryckdifferens av Alexandersson et al. (1997) mellan1881-1995. I undersökningen kom man fram till att antalet stormar var högt årtiondena runtseklets början och blev därefter färre fram till mitten av 1960-talet, för att sedan åter stigafrämst under 1990-talet. Stormar i Sverige och dess samband med North Atlantic oscillation1920-1998 behandlas av Eek (2000) hon fann att stormtillfällen skiljer sig åt både över tid ochrum men att stormtillfällena absolut är flest under vinterhalvåret. Angående sambandet medNAO är korrelationen störst vintertid och Vinga har det starkaste sambandet. Vidare verkarsambandet vara större under perioder med hög stormfrekvens än under tider med låg.
Vindhastighetens avtagande från kusten längs större delen av Sveriges kuster analyserades avNord (1975) och hon finner att vindhastigheten avtar mycket snabbt nära kusten,medianhastigheten har efter10 km i de olika områdena avtagit till mellan 45 och 70 % avkustvärdet. ). Det fortsatta vindavtagandet sker allt långsammare och på avstånd större än 60km är medianhastigheten nära konstant och omkring 45 % av värdet vid kusten. (Nord 1975, s19). Vindriktningen över land avviker om tryckfältet är homogent med 10 -20° från riktningenöver hav beroende på den större friktionen över land. Denna vindriktning sker alltid moturs,d v s så att vinden blåser mot det lägre lufttrycket, (Nord 1975, s11).
2
1:2 Syfte och frågeställningarSyftet är att göra en undersökning av stormar längs Sveriges Västkust (Nordkoster-Torekov)beträffande vindriktning, årstidsväxling och fluktuation av antalet stormar samt att följa uppde hårdaste stormarnas skadeverkningar.
q Vilken vindriktning är den dominerande?q Hur ser årstidsvariationen av stormarna ut?q Hur har antalet stormar varierat under den undersökta tidsperioden?q Vilken vädersituation ligger bakom de svåraste skadeverkningarna?
3
2 Uppkomst av stormar
2:1 CyklonerDe flesta stormar uppkommer i samband med en mellanbreddscyklon som är ettlågtryckscentrum runt vilken luften blåser moturs (norra halvklotet). Den klassiskacyklonmodellen beskrevs av meteorologer i Bergenskolan under 1920-talet och är med vissförfining fortfarande giltig. Enligt modellen har cyklonen sitt ursprung i en störning utmedpolarfronten, då två luftmassor med olika temperatur möts. Västvindsregimen på vårabreddgrader kännetecknas av cyklonaktivitet. Cyklonutvecklingen kan starta vid ettkvasistationärt frontavsnitt utmed polarfronten. En störning inträffar då den varma sydligaluftmassan lutar in över den kalla nordliga. Denna störning rör sig österut med den allmännavästströmningen och fronten delas i en varm och kall del. Området med varmluft som trängerin över kalluften vidgas, vågbildningen växer och trycket sjunker – kraftigast i vågens spetsdär fronterna möts. Luftströmningen är nu cyklonal och ett stort område präglas av slutna,cirkelformade isobarer. Vindarna är mycket starka p g a de stora tryckgradienterna. Efter handfaller trycket och den efterföljande kallfronten som rör sig snabbare hinner ikapp och enocklusion inträffar. Lågtrycket fylls ut och polarfronten återbildas något längre söderut. Enhel sekvens från bildning till ocklusion kan fullbordas på en vecka. Nya lågtryck bildas oftapå den efterföljande fronten (Bogren 1999 s 127-128).
Cyklonerna är vanligen från Islandsområdet eller Brittiska öarna, antalet är störst undervinterhalvåret då även den nord-sydliga temperaturkontrasten är störst. (Bogren 1999 s 185)Vindriktningen har en viss dominans från sektorn sydväst-väst, speciellt under sommaren.Vintertid är vind med en östlig komponent väl så vanlig i samband med utbildandet av detSibiriska köldhögtrycket. En mycket stor lokal variation där olika topografiska effekter styrvindriktningen förekommer vilket bör uppmärksammas när vindstatistik analyseras.Vindstyrkan uppvisar en årlig fluktuation med en ökad frekvens hårda vindar under vinternoch minskad frekvens under sommaren (Bogren 1999 s 194-195).
De hårdaste vindstyrkorna uppkommer oftast vid varm- eller kallfronten eller vidkalluftsmassan strax bakom (Holmer, muntligen samt 1978, s 59).
2:2 FronterEn front i meteorologiska sammanhang är en smal gränszon, cirka 100 till 200 km ellermindre, mellan luftmassor av olika egenskaper. Skillnaderna i egenskaper är vanligenorsakade av en temperaturdifferens mellan de olika luftmassorna. Man använder därförbegreppen varmfront (varm luft avancerar mot kall) respektive kallfront (kall luft avancerar).Även temperatur och fuktighet påverkar. En front har ett begränsat djup medan dess längd ärutsträckt över flera hundra kilometer. Fronternas läge bestäms av den allmänna cirkulationen,som för ihop luftmassor med olika egenskaper. Frontbildningen kan exempelvis ske inom ettområde med temperaturskillnader då två luftströmmar konvergerar och böjer av åt sidorna.Det ideala strömningsmönstret vid frontbildningen är ett system av två cykloner och tvåanticykloner uppträder. Viktigast för väderutvecklingen på mellanbredderna är polarfrontensom bildas mellan tropikluften och polarluften. I ett frontsystem med en varmfront och enkallfront i en utomtropisk cyklon rör sig ofta den efterföljande kallfronten snabbare änvarmfronten. När kallfronten hinner upp denna slås de samman och benämns ockluderad fronteller ocklusionsfront. Den aktiva fronten åtföljs av ett molnsystem, ofta också nederbörd. Enstillaliggande front benämns stationär. Passagen av en front innebär att en luftmassa ersätteren annan och man får ett väderomslag. Gränszonen mellan två luftmassor är ej vertikal utanlutar; den lättare (varma) luftmassan överlagrar den tyngre (Bogren 1999, s 120-121).
4
3 Områdesbeskrivning
3:1 StationsbeskrivningStationerna ligger på Västkusten från Torekov i söder till Nordkoster i norr (fig1). Tyvärrfinns inte fullständig beskrivning av alla stationer, då detta inte lämnas ut av SMHI.Beskrivning av Måseskär, Nidingen, Nordkoster, Vinga och Varberg och är från Nord (1975).Ursholmen och Väderöbodarna från Sjölander (1965). För övriga stationer har koordinateroch kort beskrivning tagits från topografiska kartblad som finns i kartrummet påGeovetarcentrum. Kartblad saknas för Torekov och Hallands Väderö, dessa har tagits ut frånvanlig atlas. Vissa stationer har kommentarer som fåtts muntligen av Göran Pettersson frånSMHI Norrköping.
Kusten vid Kattegatt är mestadels låg med bergåsar på vissa ställen; norr om Varberg vidtagerskärgård. Kuststräckan räknas från Kullen (56°18’ N) till Marstrand (57°53’ N) och har enhuvudriktning SSE-NNW, (Östman 1926, s 6). Följande stationer ligger här:
Torekov 56º28’ 12º28’ Mätserie 1919-1945. Längst ut på en udde utanför Hallandsåsen.
Hallands Väderö 56º28’ 12º28’ Mätserie 1919, 1941-1963 1996- Låg ö utanför Torekov.Numera automatstation som fungerar bra
Falkenberg 56°53’ 12°28’ Mätserie 1964-1971. Placering vid lotsplatsen i hamnen.
Morups Tånge 56°55’ 12°22’ Mätserie 1919- Mätaren placerad på en höjd, längst ut på enudde.
Glommen 56°55’ 12°22’ Mätserie 1971-1995. Placering lite inåtland på en höjd innanförbebyggelse.
Varberg 57°07’ 12°15’ Mätserie 1919-1996. Stationen är belägen 23 m ö h vid lotsutkikennära Varbergs fästning vid en brant sluttning ner mot havet. Läget är helt fritt i sektorn SE-S-W-NW och helt skymt av fästningen i NE riktning.
Nidingen 57°18 11°54 Mätserie 1941-1991. Flack ca 5 m hög ö 3 m ö h utan träd.Automatstation med bra, öppet läge på låg ö.
Trubaduren 57°36’ 11°38’ Mätserie 1994- Fyrplats lång ut i skärgården. Automatstation.
Vinga 57°38’ 11°37’ Mätserie 1919-2000. Ön är 1 km lång, 19 m ö h och 300-400 m bredoch orienterad i E-W. Marken utgörs av berghällar med gräsvegetation och enstaka buskar.Stationen ligger vid lotsstationen på öns södra strand. I sektorn SE-S-W finns öppet hav, i Nhöjer sig marken något. Stationen tycks vara något skyddad för NNE vindar.
Skagerack som sträcker sig upp mot norska gränsen har en skärgård omgiven klippig ochbrant kust, vars huvudriktning är SSE-NNW. Observationsplatserna är belägna på öar mellan10-20 m ö h, (Östman 1926, s 6). Följande stationer ligger här:
5
Pater Noster 57°53’ 11°28’ Mätserie 1939-1965. Fyrplats längst ut i Marstrandsfjorden.
Klädesholmen 57°56’ 11°33 Mätserie 1920-1937. Bebyggd ö nära Tjörn.
Måseskär 58°06’ 11°21’ Mätserie 1941- Stationen är belägen 14 m ö h vid fyrplatsen. Önär flack och lokalt inflytande på vinden torde vara obetydligt
Hållö 58°20 11°13 Mätserie 1941-1969. Kuperad ö med naturreservat.
Smögen 58°21 11°13’ Mätserie 1919-1988. Tätort.
Väderöbodarna 58°32’ 11°01 Mätserie 1919- Mycket fritt läge längst ut från fastlandetmed stora öppna vatten även i öster. Vindmätaren är placerad 7 m över öns högstabergsknalle, anses ge för låga värden vid W-vindar, huvuddelen av ön ligger i väster. I ställetär östkomponenten något för hög genom att vinden tvingas direkt upp till mätaren frånhavsytan.
Ursholmen 58°50’ 11°01’ Mätserie 1937-1962. Den nordligaste i ögruppen ligger utanförStrömstad och är något skyddad för NNW-vindar av Kosteröarna. Däremot fritt i sydsektorn.Vindmätaren var från början bra placerad i det gamla fyrtornet, men är flyttad och sitter på en4 m hög mast mellan de båda tornen. Detta läge är ej helt tillfredsställande. Något för högarvindstyrkor torde registreras vid SW- och W-liga vindar genom viss vindpressning, dåstranden höjer sig brant fram till vindmätaren.
Nordkoster 58°54’ 11°00’ Mätserie 1969 - Stationen är belägen 11 m ö h vid en vik på önsvästra del. Ön är småkuperad och bebyggd med tvåvåningshus. Stationen har i viss månkaraktär av inlandsstation. Stationen inrättades 1967. Numera automatstation. Mätaren lågförut i lä och är nu flyttad till ett bättre läge på en topp.
6
Fig 1, Karta över de undersökta stationerna och dess läge på Sveriges Västkust. Map showing the stations investigated and their location on the Swedish west coast.
7
4 Metodik
4:1 VindmätningI de äldsta väderleksjournalerna uttrycktes vindstyrkan i ord. 1723 ställde engelsmannen Jurinupp en fem gradig skala som några år senare infördes i Sverige av Celsius. Beaufortstolvgradiga skala som används än idag uppställdes 1806. Den tidigaste instrumentalamätningen i Sverige gjordes 1851 med Kreugers mätare av lod och hävarmar som rörde signär vinden pressade mot en skärm. På 1870-talet började man använda Hagemannsvindmätare. Denna bestod av ett U-format rör som fylldes med vatten, rörets ena sida vändesmot vinden som pressade upp vattnet i rörets andra sida och en avläsning kunde ske (Moen1973, s 113-114). Efterföljaren till Hagermanns vindmätare är Rungs anemometer, som bl avar i bruk vid Vinga i början av seklet. Denna bestod av ett rör kopplat till en tryckmätare därvinden skapar ett undertryck som kan avläsas (Östman 1926, s7).
En s k skålkorsanemometer där skålar på kors vrids av vinden infördes 1923 av Sandström påSMHI. Mätaren var konstruerad så att skålkorset, som var kopplat till en telefon, vrider sig ettvarv för fem meters vindväg. Efter 20 varv slöts strömmen och ett knäpp hördes i telefonen.Genom att räkna antalet knäpp under viss tid kunde man avläsa vindhastigheten. Dagensvindmätare bygger på samma princip frånsett att den är automatiserad och telefonen utbyttmot en enhet som räknar antalet strömslutningar under tiominuters intervaller. (Moen 1973, s114-115).
Flertalet kuststationer har någon typ av registrerande vindmätare, men vid vissa uppskattasden manuellt i Beaufortskalan. Detta behöver inte medföra någon kvalitetsförsämring avobservationen. Vid kuststationerna, som ofta ligger vid fyrplatser, har observatörerna iallmänhet stor erfarenhet och säkerhet i bedömningen. Vindhastighet och riktning skall enligtinternationell överenskommelse mätas på 10 meters höjd över en slät vågrät markyta fri frånhinder. I praktiken uppfylls dock inte dessa krav vid alla stationer (Nord 1975, s 8).Definitionen av storm är 21 m/s och för orkan 32,7 m/s (Moen 1973, s 162). I denna uppsatshar en justering gjorts av 30 m/s från 1950 för att få med fler ”moderna” orkaner, då annars defrån 1920-30 talet helt skulle dominera
4:2 Insamlande av dataValet av stationer gjordes för att det var av intresse att studera en hel region, Sverigesvästkust, och se vilka eventuella skillnader eller mönster som finns. Det undersökta områdetuppvisar en varierande topografi från kust till inland. Stationerna är också bakgrund tillpresentationen av de svåraste stormarna. Tyvärr finns inte alltid hela mätserier d v s allastationer har inte varit i bruk samtidigt, vilket har försvårat arbetet. Av främst tidsbrist haringa stationer besökts personligen utan information har inhämtats genom material ilitteraturen samt muntligen från SMHI.
För att få fram uppgifter om antalet stormar samt vindriktning har studier gjorts av SMHAoch senare SMHI: s tidskrift ”Månadsöversikt över Väderlek och Vattentillgång” vilken frånoch med januari 1984 byter namn till ”Väder och Vatten”. Statistik finns tillgänglig från 1919fram till idag. För stormarnas skadeverkningar, samt de tidiga fallen då inga kartor fanns, harartiklar i tidningen Göteborgs-Posten för respektive datum studerats. För att kunna bedömavädertyperna har kartor från SMHI: s Väderbulletin används.
8
4:3 Klassificering av stormarFör att kunna göra en indelning av stormarnahar en synoptisk modell (fig. 2) ) använts somklassificerar i främst fyra grupper (Yarnal1993, s 33-37):
q RC – Sektorn innefattar både varm- fronten och lågtryckscentrum. Cyk- loniska isobarer. Västlig vind som ändrar riktning.q CF – Sektorn återfinns bakom kall-
fronten. Isobarerna är cykloniskaoch vinden västlig.
q BH – Sektorn finns söder som varm-fronten. Cykloniska isobarer ochsydlig vind, som ändrar riktning. Fig 2, Synoptisk modell av stormar
q PH – Väster om kallfronten, öster Synoptical model of storms
om högtrycket. Anticykloniska (Yarnal 1993)isobarer och nordlig vind.
.4:4 FelkällorFelkällorna i uppsatsen har i princip med materialet och dess bearbetning att göra. En hel delkan hänföras till själva vindmätningarna, speciellt de tidiga åren i mätserien. Vid manuelluppskattning har p g a olika orsaker styrkan ibland överskattats, vilket kan ses av attskadeverkningarna inte alltid är så stora som väntat. Själva vindmätarna kan också ha diversefel t ex placering. De första mätarnas skålkors var dessutom stora och tunga, vilket gjorde attdet tog tid att få upp farten och när de väl börjat snurra fortsatte de även då vinden avtagit,vilket är särskilt påtagligt vid byig vind (Holmer 1978, s 46). Definitionen av storm och orkananvänds inte helt strikt i uppsatsen; med storm menas här både storm och orkan om inte densenare särskiljs och betonas.
9
5 Resultat
I resultatdelen behandlas först statistiken av de olika stationernas vindriktning, stormarnasårstidsväxling samt fluktuation över tid. Därefter kommer en presentation av orkanernasskadeverkningar.
5:1 VindriktningFigur 3 visar att de båda vindrosorna för samtliga stormar och orkaner båda har en klarmajoritet i rent västliga vindar. Stormarna har större andel sydliga vindar.(notera skalan)
Fig 3, Vindriktning för orkan och storm vid samtliga stationer 1919-2000. Storm and hurricane wind direction for the total number of stations 1919-2000.
I figur 4 och 5 visas vindrosor från stationerna belägna vid Skagerack. Nordkoster har fleststormar i W. Därefter följer Ursholmen och Väderöarna med maximum i WSW samt Smögenmed maximum i SW. Hållö, Klädesholmen och Pater Noster har flest vindar från W,Måseskär i WSW. medan Pater Noster ligger mellan W-WNW. Ett visst mönster kan skönjasav en västsydvästlig vindriktning vid norra Bohuskusten, med undantag från Nordkoster.Dessa stationer ligger i ”lä” bakom Norge och vinden får ta denna riktning. De södrastationerna ligger mer öppet och har en mer rent västlig vindriktning.
Figur 6 och 7 visar vindrosor från stationerna vid Kattegatt. Notera Vingas spriddavindriktning (liksom Falkenbergs och Torekovs). Trubaduren har flest västliga vindar.Varberg har en relativt stor spridning mellan SSW – WNW. Nidingen har en spridningmellan SSE – NW men med flest vindar från W-WNW. Falkenberg har en stor spridningmellan S- N. Morups Tånge, Glommen och Hallands Väderö har alla maximum i vindar frånW. Torekov har som påpekats en stor spridning med huvuddelen inom SW – N. Den storaspridningen vid flertalet stationer kan bero på mätarens placering samt lokal topografi, vidTorekov kan detta bero på Hallandsåsen inverkan. I Varberg och Falkenberg berorspridningen antagligen på mätarnas placering. Vindriktningen borde vara rent västlig eftersom den blåser rakt över Danmark.
Orkaner
0
2
4
6
8
10
12
14
16
18n
nne
ne
ene
e
ese
se
sse
s
ssw
sw
wsw
w
wnw
nw
nnw
Stormar
0
100
200
300
400
500
600n
nne
ne
ene
e
ese
se
sse
s
ssw
sw
wsw
w
wnw
nw
nnw
10
Fig 4, Vindriktning för stationerna vid norra Skagerack. Direction of wind showing the stations at the northern part of Skagerack .
Ursholmen
0
10
2
0
3
0
4
0
50
n
nne
ne
ene
e
ese
se
sse
s
ssw
sw
w s w
w
wnw
nw
nnw
Väderöarna
0
10
20
30
40
50n
nne
ne
ene
e
ese
se
sse
s
ssw
sw
wsw
w
wnw
nw
nnw
Smögen
0
10
20
30
40
50n
nne
ne
ene
e
ese
se
sse
s
ssw
sw
wsw
w
wnw
nw
nnw
Nordkoster
0
10
2
0
3
0
4
0
50
n
nne
ne
ene
e
ese
se
sse
s
ssw
sw
w s w
w
wnw
nw
nnw
11
Fig 5, Vindriktning för stationerna vid södra Skagerack. Direction of wind showing the stations at the southern part of Skagerack .
Hållö
05
101520253035404550
n
nne
ne
ene
e
ese
se
sse
s
ssw
sw
wsw
w
wnw
nw
nnw
Måseskär
0
10
2
0
3
0
4
0
50
n
nne
ne
ene
e
ese
se
sse
s
ssw
sw
w s w
w
wnw
nw
nnw
Klädesholmen
0
10
2
0
3
0
4
0
50
n
nne
ne
ene
e
ese
se
sse
s
ssw
sw
w s w
w
wnw
nw
nnw
Pater Noster
0
10
20
30
40
50n
nne
ne
ene
e
ese
se
sse
s
ssw
sw
wsw
w
wnw
nw
nnw
12
Fig 6, Vindriktning för stationerna vid norra Kattegatt. Direction of wind showing the stations at the northern part of Kattegatt.
Vinga
0
10
2
0
3
0
4
0
50
n
nne
ne
ene
e
ese
se
sse
s
ssw
sw
w s w
w
wnw
nw
nnw
Trubaduren
0
10
2
0
3
0
4
0
50
n
nne
ne
ene
e
ese
se
sse
s
ssw
sw
w s w
w
wnw
nw
nnw
Nidingen
0
51015202530
35404550
n
nne
ne
ene
e
ese
se
sse
s
ssw
sw
wsw
w
wnw
nw
nnw
Varberg
05
101520253035404550
n
nne
ne
ene
e
ese
se
sse
s
ssw
sw
wsw
w
wnw
nw
nnw
13
Fig 7, Vindriktning för stationerna vid södra Kattegatt. Direction of wind showing the stations at the southern Kattegatt.
Glommen
0
10
20
30
40
50
n
nne
ne
ene
e
ese
se
sse
s
ssw
sw
wsw
w
wnw
nw
nnw
Morups tånge
0
10
20
30
40
50
n
nne
ne
ene
e
ese
se
sse
s
ssw
sw
wsw
w
wnw
nw
nnw
Falkenberg
0
10
20
30
40
50
n
nne
ne
ene
e
ese
se
sse
s
ssw
sw
wsw
w
wnw
nw
nnw
Hallands väderö
05
101520253035404550
n
nne
ne
ene
e
ese
se
sse
s
ssw
sw
wsw
w
wnw
nw
nnw
Torekov
05
1015
20253035404550
n
nne
ne
ene
e
ese
se
sse
s
ssw
sw
wsw
w
wnw
nw
nnw
14
5:2 ÅrstidsväxlingFigur 5 visar samtliga stormars månadsväxling. En klar årstidsfördelning syns med ettminimum under sommarmånaderna för att öka under hösten med maximum i månadernanovember och december.
Fig 8, Årstidsväxling av stormar vid samtliga stationer 1919-2000. The seasonal change of storms at all stations 1919-2000.
Eftersom alla stationer inte har långa mätserier och varit i gång samtidigt är det svårt att utläsanågot av varje stations månadsfördelning. Några som avviker från ”normalfördelningen” ellerhar annat av intresse visas här. I figur 9 visas månadsvärdena för Klädesholmen. Dessa skiljersig från normalkurvan och går mer ”upp och ned” under hela året, även om ett maximumunder hösten kan urskiljas.
Fig 9, Stormarnas årstidsväxling vid Klädesholmen 1920-1937. The seasonal change of storms at Klädesholmen 1920-1937.
0
50
100
150
200
250
300
350
400
450
500
januari februari mars april maj juni juli augusti september oktober november december
anta
l
0
5
10
15
20
25
30
januari februari mars april maj juni juli augusti september oktober november december
anta
l
15
Torekov (fig.10) har två toppar; januari och oktober.
Fig 10, Stormarnas årstidsväxling vid Torekov 1919-1945.The seasonal change of storms atTorekov1919-1945.
Hållö (fig.11) har inga stormar alls under sommarmånaderna, samt fler stormar I februari ännovember.
Fig 11, Stormarnas årstidsväxling vid Hållö 1941-1969. The seasonal change of storms at Hållö 1941-1969.
0
5
10
15
20
25
30
januari februari mars april maj juni juli augusti september oktober november december
anta
l
0
5
10
15
20
25
30
januari februari mars april maj juni juli augusti september oktober november december
anta
l
16
Hallands Väderö (fig.12) har visserligen inte så stort statistiskt underlag men en klartannorlunda fördelning. Inga stormar i april men i både maj och ännu lite fler i juni, inga i julimen en ganska normal fördelning i augusti och med en topp i november.
Fig 12, Stormarnas årstidsväxling vid Hallands Väderö 1941-1963, 1996- The seasonal change of storms at Hallands Väderö 1941-1963, 1996-
5:3 Fluktuation över tidFigur 13 visar hur stormarnas antal varierat över den undersökta tidsperioden. Stormarnasantal var som synes mycket högt under 1920-talet för att sjunka drastiskt under det kommandeårtiondet. En uppgång börjar under 1940-talet och håller i sig ända fram till 1980-talet därantalet kulminerar för att sedan åter sjunka under 1990-talet, dock ej så lågt som underperioden 1930-1950.
Fig 13 Antalet stormar under perioden 1919-2000. .Total number of storms during the period 1919-2000.
0
5
10
15
20
25
30
januari februari mars april maj juni juli augusti september oktober november december
anta
l
0
100
200
300
400
500
600
1919-29 1930-39 1940-49 1950-59 1960-69 1970-79 1980-89 1990-2000
årtal
anta
l
17
Orkanerna visas i figur 14 (observera att det ej är samma skala). Orkanernas höga värdesammanfaller med stormarnas under 1920-talet. Under 1930-talet förekommer endast enorkan och här har ju stormarna också ett lågt värde. Efter detta tycks orkanerna och stormarnaej följas åt; 1940-talet har anmärkningsvärda 16 orkaner mot ett relativt lågt värde förstormarna. 1950-1979 förekommer 2 orkaner per år även om stormarnas värde ändras en del.Under 1980-talet när stormarnas antal har ökat till 488 förekommer endast en orkan. Under1990-talet går antalet stormar nedåt igen och här förekommer ingen orkan.
Fig 14, Antalet orkaner under perioden 1919-2000. Total number of hurricanes during the period 1919-2000.
5:4 Orkanernas skadeverkningarAv det totalt 40 orkaner som förekommit är 23 klassificerade som RC, 8 som CF, 7 som PHoch 2 st som BH. RC är alltså den klart dominerande klassen. (fig.15) Av de svåra orkanernahamnar knappt hälften (13 av 23) inom RC och drygt hälften (5 av 8) inom CF. Inom gruppenPH förekommer endast en svår orkan och i BH ingen. Bara två av alla orkaner har inträffatunder våren; mars och april, varav den senare svår. Alla övriga har inträffat under september –februari, vilket stämmer med årstidsväxlingen som ju har maximum under senhösten ochvintern. Vissa orkaner infaller nästan samtidigt från år till år, speciellt under december-januari.
15, Fig Orkanernas klassifikationsmönster. The classification pattern of the hurricanes
54%
23%
18%
5%
rc
cf
ph
bh
0
5
10
15
20
25
30
1919-29 1930-39 1940-49 1950-59 1960-69 1970-79 1980-89 1990-2000
årtal
anta
l
18
I fig. 16-18 visas för varje grupp en typisk vädersituation och orkanerna presenteras inomgruppen efter högsta vindstyrka. Försök till en värdering av stormarnas följder har gjortsgenom att väga in ekonomiska och mänskliga skador. Stormarna är markerade svåra, eller deomarkerade med obetydliga skador. De svåra orkanerna orsakar ofta stora skogsskador,översvämningar, trafikproblem både på land och till sjöss med eventuella dödsfall, elavbrott pg a nedfallna träd samt ibland någon exceptionell händelse såsom att flera ton tunga kranarflyttas i hamnen, oljeplattform på drift eller sönderblåst cirkustält. Plåttak eller skyltar somkrossar fönster samt enstaka nedfallna träd räknas som obetydliga skador. Värderingen har ejtagit hänsyn till skador i t ex Danmark även om de vidnämns. Om inget annat anges är detGöteborgsområdet som beskrivs
RC:1. 1 november 1922 Smögen S 39,5 m/sVåldsam, orkanartad storm som ställde till fartygsproblem. P g a vindriktningendrabbades inte Göteborg så mycket. Vattnet steg inte i kanalerna men träd blåste ned.
2. 5 januari 1976 Vinga S 39 m/sFrämst sjöfarten drabbas, beskrivs som värsta sedan 1969 för Göteborgs färjerederier;flera Danmarksturer ställs in. Lågt vattenstånd i hamnbassängen samt snöyra som görsikten obefintlig. Ute på Nordsjön uppåt 70 m/s Englandsfärja drabbad. Svår.
3. 3 november 1922 Smögen WSW 38,5 m/sHårt väder igen men sjöfarten är igång. Skum vid Vinga som ryker in i färskvattnet.
4. 15 november 1920 Smögen WSW 37 m/sNordeuropas kuster hemsöks av orkanartad storm, svåra översvämningar i Skandinavien.Danmarks västkust översållad av vrak och havet bryter igenom Jyllands klitter. Stora delarav Göteborgs kajer under vatten, ej så högt på 16 år. Även Olskrokstorget under vatten.Betydande varupartier skadas i hamnen och Älvförbindelsen upprätthålles med svårighet.Båtar och bryggor förstörs i skärgården, dock ej större sjöolyckor. Svåra förhållandenlängs hela norra Västkusten; fiskarbefolkningen har vakat över sina båtar hela natten. IVarberg är stormen den värsta sedan 1912. Svår.
5. 17- 18 december 1921 Smögen WNW 37 m/s Vinga NW 33 m/sHård orkan över västra och södra Sverige. Omfattande översvämningar bl a påHisingssidan samt i hamnen. Stora skador på telefon- och telegraflinjer. Tegelpannor,skyltar och även människor blåser omkull inne i centrum. Inga trafikrubbningar påjärnvägen. Bryggor, lysbojar och fyrar förstörs vid Vinga och Brännö. Vissafartygsproblem. Vid Nordsjön blåser det hårdare än någonsin. Skador i Borås ochVarberg. Svår.
6. 14 november 1920 Smögen SW 34,5 m/sPålandsvind och högt vattenstånd men inga olyckor.
7. 4-5 mars 1921 Smögen WSW WNW 34 m/sVinterväder med slädar och snöskottare på gatorna. En del sjöolyckor, men inga skador påtelefonlinjer inte heller har det rapporterats några rubbningar i trafiken. Ingenöversvämning i hamnen. Den starka snöyran gjorde att spårvagnarna drog in släpvagnen.
19
8. 11 oktober 1933 Vinga S 34 m/sFörsta snöstormen ställer till problem. De flesta gator i staden bär spår av stormensframfart med nedblåsta träd, tak och ställningar. Problem med telefonlinjer ochströmavbrott. Många båtar på drift i skärgården. Problem med översvämningar längs helanorra Västkusten. Nedblåsta träd samt strömlöst i Borås och Herrljunga. Planteringarförstörda i Vänersborg. Svår storm med dödsoffer både i Danmark och Holland. Svår.
9. 6 december 1985 Vinga W 34 m/sSnöoväder med 30 cm blötsnö ställer till med trafikolyckor och stängda skolor. Strömlöstpå många ställen. Det inre av Bohuslän, men ej kusten drabbas värst. Stora problem iSkaraborg och Småland. Svår.
10. 18 november 1919 Smögen S 33 m/sSnöstormen orsakar flera haverier. Fartyg slits men inga större olyckor rapporteras.Stormen bryter upp isen som höll på att lägga sig inne i fjordarna.
11. 15 januari 1952 Ursholmen WSW 32 m/sStorm över hela Västsverige. En bil vräks i sjön av en orkanby vid Torslanda. Träd blåserner och det är översvämning i fiskhamnen. I Uddevalla har man den snabbaste ochsvåraste översvämningen någonsin; På en halvtimma får man tonvis med is i hamnen ochtrafikproblem med en halvmetershög issörja samt isflak på vägarna! Det har varit enovanligt blåsig höst och vinter; fyrmästaren på Vinga säger sig vara trött på detta ständigtblåsande sedan första november. Svår.
12. 21 februari 1953 Morups tånge WSW 32 m/sStormen fällde kyrkspiror, hus, skorstenar och det blev stopp i teletrafiken i Malmö. IGöteborg benämns stormen en ”Hollandsöversvämning” i miniatyr efter den svårakatastrofen tidigare i februari. Västanstormen drev in en flodvåg i älven ochöversvämmade fiskehamnen och vallgraven. Stormen kom plötsligt.
13. 5 januari 1975 Måseskär W 32 m/sSaltbeläggning vållar elstörning på ställverken och transformatorstationer stängs förspolning. Många områden i Göteborgstrakten blir utan ström och tåg- ochspårvagnstrafiken drabbas. Nerblåsta träd ställer till problem bl a i Mark och Borås. ILjungby fick upphuggning gå före gudstjänst. Flyg- och fartygstrafiken klarade sig utanstörre problem. Svår.
14. 8 oktober 1981 Måseskär W 31 m/sLiten notis om att stormen sätter stopp för tåg, det blev buss på Västkustbanan. FärjanVarberg/Grenå tas ur trafik. Lindriga incidenter rapporteras från båthamnar. Men iGöteborgshamn flyttas en 500 ton tung kran, ingen skadas dock. Nedfallna träd krossar enstaty i Kungsbacka. Det blev strömavbrott på vissa platser i Göteborg. Svår.
15. 19 oktober 1983 Måseskär WSW 31 m/sEn oljeplattform som bogseras till Esbjerg sliter sig och driver omkring utanförOnsalahalvön. Besättningen evakueras, men en träffas av en vajer och dödas. Ett tysktfartyg driver mot klipporna vid strand i Halmstad. Nedfallna träd vållar problem förtågtrafiken i Västsverige och även Landvetter flygplats har problem. Båthamnar iGöteborgsområdet drabbas hårt. Svår.
20
16. 22 september 1969 Vinga W 31 m/s Nidingen W 30 m/s Måseskär WSW 30 m/s HållöW 12 m/s
Värsta orkanen i mannaminne. Sex omkommer i Västsverige och skadegörelse förmiljoner orsakas. Orkanen kom helt plötsligt. Flera stora fabriker får driftsstopp. Fartyggår på grund vid Pater Noster p g a sjörök. Stora strömavbrott på flera områden. Trädbryts av som tändstickor eller rycks upp med rötter på flera ställen. Svår.
17. 13 december 1964 Väderöbodarna N 30 m/sTak blåser ner och blockerar vägar och i Mölndal skadas 10 bilar. Julgranen faller i Lerumoch lucia med dansande barn hinner precis undan. Bilfärjan till Smögen ställs in för förstagången. Inga större olägenheter i Göteborg. Åarna svämmar över men industriernaspumpberedskap är numera effektiv.
18. 19 december 1982 Vinga S 30 m/s30 000 utan ström och ledig skola för 500. Strömavbrotten, orsakade av tung blötsnö ikombination med kastvindar, vållar störst problem. Trafiken längs Västkusten och upp tillVärmland får problem. I Göteborg får spårvagnar och bussar problem då gator inte ärplogade. Sjöfarten drabbas men vid Landvetter dock problemfritt. Svår.
19. 8 december 1942 Nidingen W 12 m/sLiten notis om att regn och storm satte fart på snö och is.
20. 18 september 1948 Vinga WNW 12 m/sOrkanen som beskrivs som den värsta på länge trycker ihop jättecistern i hamnen.Fiskehamnen översvämmas och den västliga stormen pressar upp vatten i kanalerna. 22stjärnbåtar sänks i hamnen i Långedrag. Elavbrott i Frölunda. Svår.
21. 22 oktober 1948 Vinga W 12 m/sFull orkan längs hela Västkusten. Beskriv som svåraste höststormen hittills i år. På norraVästkusten stiger vattnet långt in i centrum på flera orter. I Uddevalla har man den störstaöversvämningen på 13 år. Träd rycks upp med rötterna i Ulricehamn och nedfallna trädorsakar olyckor på flera ställen inåt land. Hela Kungälv blir strömlöst. I Göteborg vräksträd omkull i planteringar och skyltar och tak flyger omkring och krossar fönsterrutor. Ifiskhamnen vållar översvämningen stora skador. Svårt i Saltholmen- ochLångedragsbåthamn men bara ett fåtal båtar förstörs. Vid Götaverken vräks en 12 tonlyftkran över ända och är nära att träffa en arbetsbyggnad. Svår.
22. 16 september 1950 Nidingen NW 12 m/sPlötslig storm välter båt vid Böttö och en omkommer. Orkanen kom som en blixt från klarhimmel. Träd slås omkull vid Linné- och Sannaplatsen.
23. 29 januari 1920 Vinga SSO 12 m/sOrkansnöstorm vid Skagen. Flera båtolyckor bl a med en tysk trålare med 1000 manombord.
21
Fig, 16 RC situation 19 september 1948. RC situation September 19th 1948. (SMHI:s Väderbulletin)
CF
1. 20 december 1921 Smögen W 36 m/sProblem med telegraf- och telefonledningar. Vattenståndet 133 cm över normalt. I Lysekilser havet ut som vit rök och flera byggnader förstörs
2. 1 november 1921 Vinga NW 35 m/s Klädesholmen W 12 m/sNy storm förorsakar betydande översvämningar. I hamnen slits flera stora ångare ochmånga olycksbud från sjön. Stora skador på telegraf- och telefonlinjer. Vid Långedragoch Saltholmens bryggor sjunker ett flertal småbåtar. Inne i Göteborg flyger tegelpannoroch tak och trottoarer stängs av bl a vid Bräutigams. I Halmstad är vattennivån 170 cmöver normalt. Svår.
3. 31 december 1921 Vinga N 35 m/sTelefon- och telegrafledningar skadas svårt av saltbeläggning. Några skador på träd ellerbyggnader omtalas inte. Stora översvämningar i Skåne och Danmark.
4. 23 oktober 1921 Vinga N 33 m/sSnöstormens härjningar de svåraste som någonsin förekommit i vårt land. Stora problemmed telegraf- samt telefonledningar. Trollhättekraften uteblir och flera stora fabrikertvingas stänga verksamheten. Problem med tåg- och spårvagnstrafik. Flera träd i staden
22
slås sönder bl a i Lorensbergsparken. Flaggstänger och tegelpannor slår sönderbutiksfönster. Klockor stannar eller kommer i olag ”tiden är ur led”. Flera fartygsolyckor.Svår.
5. 3 januari 1925 Klädesholmen WSW 33 m/sStormens härjningar är oerhörda i Sverige. Vattnet pressas upp i Lilla Edets kraftstation.Varbergs strandpromenad ramponeras och Kungälvsfärjans landfäste rivs upp. IGöteborgs stad har man svårighet att ta sig fram över öppna platser. Julgranen ibrunnsparken blåser ner och takpannor och plåt flyger omkring och krossar fönster.Plåttaket på Skansenkronan blir svårt skadat. Flera träd och flaggstänger bryts av. Storaöversvämningar; hela skeppsbron förvandlas till en skummande sjö. De svåraste skadornainträffar på telegraf- och telefonledningar. I Kungälv står vattnet 177 cm över normalt ochstiger i en hotellvestibul vid torget. Mölndalsån svämmar över och fabriker tvingas stängaoch spårvägen har problem att ta sig dit. Från Bohuslän rapporteras fruktansvärd stormmen så när som på några översvämmade affärer inträffar inga skador. En cyklon drar inöver Morup. Ute i det flacka havslandskapet ställer den inte till några problem men välinne över jordbruksbygden sopar den fullständigt rent. Svår.
6. 23 november 1973 Nordkoster W 30 m/sNy oväderschock med stora materiella skador. Träd och tak blåser ner bl a i Tynnered.Problem för tåg- och fartygstrafiken med flyget klarar sig. Strömlöst över Bohuslän.Problem med nedfallna träd och översvämning i Uddevalla. Svår.
7. 1 januari 1925 Smögen SW 12 m/sOrkanartad storm drev med våldsam kraft vattnet upp i kanalerna med storaöversvämningar som följd. Stora skador på telegraf- och telefonledningar. En delnedblåsta takpannor och skyltar inne i staden, men inga större problem. Julgranen påRedbergsplatsen och Brunnsparken har redan skadats i tidigare storm. Mölndal förvandlastill ett Nordens Venedig. Ljungby blir utan belysning och julgranen störtar ner över en bil.Många fartygsproblem och översvämningar vid norska kusten. Svår.
8. 26 april 1947 Vinga W 12 m/sDen svåra stormen ger känningar längs hela Västkusten och lotsarna i Marstrand säger attman inte haft så svår storm sedan 1944. Pater Nosterskären är ett enda rykande skum.Strandpromenaden översvämmas i Strömstad, och det är ett tecken på hård vind. Inne iGöteborg ställer stormen till stor oreda med nedfallna tegelpannor och skyltar somkrossade fönster, men inga människor skadades. Värst drog stormen fram på Guldhedenoch på höjdpartierna i de östra stadsdelarna. En gammal sjöman säger sig aldrig sett ensådan överspolning vid hamnarna i Långedrag och Saltholmen. Lyckligtvis harsmåbåtarna ännu inte kommit i sjön. Ett cirkustält faller samman och föreställningarnaställs in. Kungälv blir strömlöst i sex timmar. En fotbollsmatch får avbrytas. Höga trädvräks omkull bl a i Lerum och orsakar elavbrott. Genom tjällossningen blir trädenunderminerade och står inte rycken under stormar. Svår.
23
Fig, 17 CF situation 11 november 1954. CF situation November 11th 1954. (SMHI:s Väderbulletin)
PH
1. 2 november 1921 Smögen NW 39 m/s Vinga NW 33 m/sÅngaren Hilda som går under med 11 man upptar det mesta av rubrikerna. Från Smögensyntes havet som en vit rök. Tegelpannor och tak blåste ner och krossade rutor i Göteborg.Telefonledningar drabbades i begränsad omfattning, då det ej föll någon snö.Vattenståndet 1 m över normalt. Stormfloden drev upp vattnet högt i Lagan och iDanmark är stormen den kraftigaste på 20 år.
2. 23 januari 1921 Smögen NNW 38 m/sVinterväder efter orkanen som drabbar hela södra Sverige. En del missöden inom stadensåsom plank som krossar fönster och översvämning i hamnen. Inga olyckor rapporterastill havs. Halmstad får elproblem p g a issörja. Något problematiskt förtelefonförbindelserna i södra Sverige.
3. 6 september 1977 Måseskär W 31 m/sLiten notis om helikopterräddning av fartyget Sival utanför Göteborg.
4. 25 november 1951 Morups Tånge NW 30 m/sStorm växte till orkan vid både Väst- och Östkusten. Som vanligt översvämning iFiskhamnen. Dessutom faller en del träd och fönster krossas. Flaggstänger faller överelledningar.
24
5. 12 november 1954 Hållö W 12 m/sLiten notis om stormvaka på Dyrön, Orust.
6. 27-28 november 1942 Nidingen NW 12 m/s Vinga N 12 m/s Ursholmen NNW 12 m/sLiten notis om att stormen blåser omkull hus i Smögen. En del virvlande tegelpannor ochtak bl a i Kungsladugård. Stormen tog de torra grenarna på träden i stadens parker. Trädenhade redan tappat sina blad och det var dessutom tjäle, vilket bidrog till den försumbaraskadegörelsen
Fig 18, PH situation 25 april 1947. PH situation April 25th 1947. (SMHI:s Väderbulletin)
Fig 19, BH situation 9 november 1948. BH situation November 9th 1948 .
(SMHI:s Väderbulletin)
25
BH
1. 1 december 1951 Morups Tånge W 32 m/sRasande västanstorm lamslår sjöfarten i Göteborg. Fartygskatastrof med tre omkomna iOslofjorden. Fiskhamnen som vanligt översvämmad och drivved återfinns 100 m upp påSkeppsbron. I hamnen är en lyftkran på drift. I Uddevalla har man den värsta översvämningenpå 40 år; stormen driver in en jätteflod. Svår.
2. 9 november 1948 Vinga SW 12 BeaufortEn stor olycka med granatskador upptar rubriken. En skonert med tre man går i djupet p g astormen. Arbetare fast på Hjuviks skär.
Följande datum med uppmätt orkan har inte resulterat i någon tidningsnotis överhuvudtaget(även Bohusläningen och Hallandsposten har studerats):25/1 1923 Smögen WSW 33 m/s 27/11 1941 Nidingen NO 12 m/s 15/1 1949 Vinga NW 12m/s 3/11 1971 Väderöbodarna W 32 m/s 1/10 1977 Måseskär W 33 m/s 12/2 1993 NidingenW 30 m/s W 22/2 1993 Nidingen W 30 m/s 9/10 1993 Nidingen W 29 m/s SSW.
Dessa tycks inte ha någonting gemensamt. Flertalet har västliga vindar men detta är ju ändåden dominerande vindriktningen och det tycks inte fråga om samma vädersituation.Anmärkningsvärt är att Nidingen förekommer tre gånger under 1993.
5:4: 1 Sammanfattning orkanernas skadeverkningarTypen av skador som ofta förekommer är översvämningar speciellt i Göteborg därFiskhamnen alltid tycks bli översvämmad. Även i kanalerna stiger vattnet vid västliga vindar.I Uddevalla har man ofta problem med stora översvämningar. Båtar och bryggor i Saltholmenoch Långedrag tycks också ofta råka illa ut. Ofta nämns skyltar och tak som blåser omkringoch krossar fönsterrutor. Det som ställer till mest problem är träd som faller över ledningaroch järnvägsspår, ofta vid blötsnö och kastvindar. Detta var mycket vanligt i början avperioden då telegraf- och telefonlinjer nästan alltid blev skadade. I våra dagar gersaltbeläggning på ställverk stora problem. Sjöfarten drabbas ofta, både stora fartyg och somunder den tidigare perioden när fler person- och fiskebåtar var i sjön. Flygtrafiken har bara ienstaka fall fått problem, oftast vid dålig sikt.
26
6 Diskussion
Diskussionskapitlet är upplagt på samma sätt som redovisningen. Först diskuteras stationernasvindriktning, årstidsväxling samt fluktuation och sedan de presenterade orkanernaskadeverkningar.
6:1 VindriktningOm man antar att mätaren vid Nordkoster (som har vinden i W) är felplacerad vilket styrks avden muntliga kommentaren från Göran Petterson (SMHI) att mätaren förut låg i lä men nu ärflyttad till ett bättre läge på en höjd kan även denna passa in i mönstret av en västsydvästligriktning vid norra Bohuskusten. Även Sjölander (1965) som har med bl a Ursholmen i sinundersökning kommer fram till detta och förklaringen han ger är det speciellaströmningsmönster som ofta uppstår kring Sydnorge och bildningen av Skagerackcykloner.
Vingas spridda vindriktning med maximum i S förklaras enligt Taesler (1972, s 116) med attdet är fritt hav vid Vinga i sektionen sydost till sydväst, vilket kan förklara de höga värdenadär. Vidare är stationen skyddad från nordostliga vindar därför att marken där höjer sig något.Sjölander (1965, s 2) Vindriktningen i Varberg verkar stämma relativt bra med mätarensplacering för öppen vindriktning från SE–NW. Fästningen skall hindra vindar från NE, somväl ändå inte torde vara så vanliga här. Morups Tånge och Glommen ligger väldigt näravarandra och bör ha samma vindriktning om inte mätare eller annat stör.
Jag trodde att det skulle vara större skillnader mellan norra och södra Västkusten. Så tycktsinte vara fallet och detta styrks också av Nord (1975, s 19) som klassar hela Västkusten isamma grupp eftersom skillnaderna är så små. Den dominerande vindriktningen är västlig ochdetta stämmer med Östman (1926, s 16) att vindriktningen på Västkusten ofta är vinkelrät motdensamma. Några stationer som Torekov, Glommen, Morups Tånge, Falkenberg samtVarberg kan nästan räknas som inlandsstationer men de tycks inte ha något särskiltgemensamt.
Stormarnas sammanlagda vindriktning finns främst inom sektorn S-NW, med klar dominansför rent västliga vindar. Även Nord (1975, s 36) kommer fram till att de dominerandevindriktningarna vid storm på Västkusten är SW-NW. Holmer (1978, s 47) finner för Vingaatt vindriktningsfördelningen vid storm har två utpräglade maxima; S-SSV-SV och NV-VNV-V. Holmers höga frekvens av rent sydliga och nordvästliga vindar framkommer inte i dennaundersökning. Här är istället rent västliga vindar klart dominerande. Förklaringen är troligtvisatt flertalet stationer har sin dominerande vindriktning i just västliga vindar, något som slårigenom här till skillnad mot Holmers undersökta Vinga. Även orkanernas dominerandevindriktning är rent västlig. Liksom hos Holmer finner man att sektorn med sydliga vindar ärsvagare företrädd än vid storm.
6:2 ÅrstidsväxlingStormarnas årstidsväxling förser ett klart mönster med maximum under höstmånaderna,avtagande under våren och ett fåtal under sommaren. Detta stämmer med Östman (1926, s 16)att månaderna november, december och januari är rikast på stormar. De flesta stationer har sittstormmaximum i november och juni och juli uppvisar det minsta antalet stormar. ÄvenSjölander (1965, s 4) kommer fram till samma resultat liksom Franzén (1991, s 774), Eek(2000, s 23) samt Holmer (1978, s 46). Däremot måste man ifrågasätta Östmans teori omsekundära maxima i mars och september dessa tycks snarare infalla under februari ochoktober vid i stort sett alla stationer. Vad gäller de utvalda stationernas växlingar har Hållö
27
inga stormar alls under sommarmånaderna. Detta skulle kunna bero på det speciellaströmningsmönster kring Sydnorge som Sjölander påpekar. Klädesholmen som inte ligger iskydd av detta har stormar även på sommaren. Hallands Väderös udda växling samt Torekovslite udda toppar är svåra att förklara kanske kan det vara lokal topografi och eller mätarensplacering.
6:3 Fluktuation över tidStormarnas variation över tid stämmer med vad Eek (2000, s 15) kom fram till för Vinga. Honnoterar hur antalet stormar reduceras efter 1925, håller en låg nivå under 1940-talet för att återstiga och nå sin kulmen under sent 1980-tal varefter antalet stormar åter minskar. De övrigastationerna i undersökningen (Ölands södra udde samt Bjuröklubb) följer dock inte riktigtdetta mönster ej heller de samlade värdena för samtliga stationer. Här noteras något lägrevärden i början av seklet med toppar under åren kring 1940 och 1960. Stormarnas fluktuationär alltså inte samma över landet.
Även Holmer (1978, s 46) studerande storm och orkanfrekvens vid Vinga. Genomsnittligtförekommer där 5,8 dagar med storm per år. Han fann dock att variationen i frekvens varbetydande; åren 1952, 1960 samt 1972 förekom inga stormar medan 1920 och 1921 hade 23respektive 24 stycken. Vidare fann han att orkan förekommer en gång per tre år och att detorkanrikaste året var 1921 med sex orkaner. Franzén (1991, s791) finner också att stormarnafluktuerat enligt samma mönster, dock förutsåg han en fortsatt ökning under 1990-talet vilketinte skett.
Vad kan då orsaka denna fluktuation? Enligt Eek beror det på den storskaliga cirkulationenöver Europa och Skandinavien. Franzén anser att lufttryck samt luft- och vattentemperaturspelar in, främst ser han dock hur solinstrålningens cykler verkar korrelera med antaletstormar. Enligt min uppfattning måste man ifrågasätta det höga antalet stormar under 1920-talet, de tycks bero på felaktiga mätvärden. Frånvaron av större skador vid flertalet av dessatillfällen styrker också detta. Kanske måste man undersöka en längre tidsperiod för att kunnafastslå något mönster.
6:4 Orkanernas skadeverkningarÄven om de flesta orkaner klassificeras inom vädertypen RC så är de svåra orkanerna relativtjämt fördelade mellan RC och CF, det är alltså inte så att alla svåra orkaner återfinns inomRC. Skadorna är ganska lika men de orsakade av snö finns oftast inom RC och inom CFdominerar översvämningar. De svåraste skadorna inträffar oftast inte direkt vid kusten utan enbit in över land. Detta beror dels på vindens avtagande med avståndet från kust enligt Nord(1975) samt att det i kustlandskapet inte finns så mycket att förstöra. Både människor ochnatur är anpassade till det ofta hårda vädret. Knappt i någon artikel nämns skador på båtareller bryggor i t ex Smögen med sina högt uppmätta vindstyrkor. Vegetationen består avtåliga, låga växter och här finns inga stora skogsbestånd eller jordbruksmark.
De högsta vindstyrkorna kommer från S-SW detta uppmärksammade också Östman (1926, s27). Stationerna Smögen och Vinga tycks ligga i topp vad gäller högt uppmätta vindstyrkor.Enligt Östman (1926, s 27) kan detta bero på typ av vindmätare. Rungs vindmätare som finnsbåde vid Smögen och Vinga visar ofta höga värden. De högt uppmätta vindstyrkorna vidspeciellt Smögen verkar inte stå i proportion till typen av skador, det är ofta inte de högstuppmätta värdena som ger svårast skador.
28
Holmer (1978, s 59) diskuterar antalet träd som föll och den stora skadegörelsen under densvåra septemberstormen 1969. Det hade då förflutit lång tid utan hård vind (1948 eller 1933)och det fanns en stor ansamlig svaga objekt som nu slogs ut. Liknande resonemang förs i enartikel i Bohusläningen (011023). 1933 fick inga stormfält lämnas kvar, från stormen 1969låg träd fortfarande kvar efter 10 år. Ett problem var också att 1969 var de flesta bestånd renbarrskog, då björken rensats ut under 50-talet. Några skador på kvarvarande skog efter 1933förekom inte däremot blev det stora skador efter den senare stormen. I artikeln skrivs ocksåatt 1933 hade marken lidit av långvarig blöta – under 1969 var det tvärtom och bådaväderlekstyperna kan ge stora stormskador.
Även stormar med blygsamma vindstyrkor kan orsaka stora problem. Den mycket svåranovemberstormen i Göteborg 1995, som inte ens mätte över 20 m/s, slog ut det mesta istaden. Massor av människor blev insnöade och kunde inte ta sig till arbete m. Ovanligtmycket snö ställde till stora problem i hela Götaland och nordöstra Svealand. Stora skogsarealblev utslagna på grund av den tunga snön som sedan frös i trädkronorna. För att hitta en såpass tidig vinterstorm som orsakar så stora problem får man gå tillbaka drygt hundraår.(SMHI 1995, s 17)
Flertalet av orkanerna som når Västkusten har ställt till stora problem i t ex Danmark ochTyskland vilket framgår av flera artiklar. Den 3 december 1999 drabbades Danmark av denkraftigaste orkanen under detta århundrade (DMI 1999). Nästan hela landet drabbades ochvindstyrkor på uppemot 40-50 m/s uppmättes. Danmark ligger ju öppet mot Nordsjön och fårta emot orkanen med hela sin kraft, de har ofta bedarrat betydligt när de når Sveriges västkust.
Något som för läsaren försvårar bedömningen och skadeverkningarna av orkanerna är mediassätt att belysa detta. Sättet att skriva har ändrats från att i början av 1920-30 talet vara väldigtdetaljerat beskrivit spalt upp och spalt ned med mycket text som knappast någon orkat läsaidag. Man hade korrespondenter i olika småorter som verkade minst lika viktiga som dagensutrikeskorrespondenter. När bilden fick genomslag försvann mycket av texten och man visaristället en slagkraftig bild. Ibland krockar en väderhändelse med något mer dramatiskt ochden förra får stryka på foten, detta gör det svårt att få en korrekt och tillförlitlig bild av vadsom verkligen hänt
29
7 Slutsatser
Den dominerande vindriktningen vid Västkusten är västlig. Vid norra Bohuskusten som liggerskyddad av Norge är den västsydvästlig, där inget större hinder finns är den rent västlig.Lokal topografi och mätarens placering spelar också in.
Stormarnas årstidsväxling har ett klart mönster med maximum under senhösten, avtagandeunder våren och endast ett fåtal under sommaren. Även här kan lokal topografi och mätarensplacering spela viss roll.
Stormarnas antal har varierat åtskilligt över den undersökta tidsperioden. Under 1920-talet vardet som högst för att sedan sjunka under 1930-talet och sedan åter stiga fram till 1990-taletnär det åter sjunker. De höga värdena under 1920-talet tycks bero på för höga mätvärden.
De flesta orkaner klassificeras inom gruppen RC. De svåraste är dock relativt jämt fördeladepå grupperna RC och CF.
För att gå vidare med undersökningen skulle det vara intressant att studera en annan region tex Ostkusten för att se vilka likheter och skillnader som finns.
30
8 Referenser
8:1 Böcker, tidskrifter och InternetAlexandersson H.1997, Long term variations of the storm climate over northwest Europe.The Global Atmosphere and Ocean System, s 1-24
Bogren J, Gustavsson T, Loman G. 1999, Klimatologi Meteorologi. Studentlitteratur Lund,275 s.
Bohusläningen 1919-2001
DMI 1999 12 14 Orkan over Danmark www.dmi.dk/vejr/aktuelt/199912140000/orkan1.ht
Eek F. 2000, Stormar i Sverige och North Atlantic Oscillation från 1920 till 1998.Department of Physical Geography, Göteborg 28 s. GVC serie B.
Franzén L. 1991, The changing frequency of gales on the Swedish west coast and its possiblerelation to the increased damage to coniferous forests of southern Sweden. InternationalJournal of Climatology 11, s 769-793.
Göteborgs-Posten 1919-2000
Hallands Posten 1919-2000
Holmer B. 1978, Vindklimatet i Göteborg. GUNI rapportserie nr 11, Göteborg 224 s.
Jönsson P. 1990, Wind climate during the instrumental period and recent wind erosion insouthern Scandinavia. Meddelanden från Lunds universitet geografiska institution.Avhandling 121, 204 s.
Moen J. 1973, Vädret, Vattnet och Vi. SMHI Allmänna förlag, Ljungbyhed 264 s.
Nord M. 1975, Vindhastighetens avtagande med avståndet från kust. Statens råd förbyggnadsforskning rapport nr 31:1975, 69 s.
Pohlman J. 1968, En statistisk undersökning av kuling och storm i svenska farvatten del 4,Farvatten kring Gotland och norra Öland. SMHI Notiser och preliminära rapporter SerieMeteorologi nr 17, 26 s.
Salomonsen G. 1969, En statistisk undersökning av kuling och storm i svenska farvatten del3, södra Östersjön. SMHI Notiser och preliminära rapporter Serie Meteorologi 21, 34 s.
Sjölander G. 1965, En statistisk undersökning av kuling och storm i svenska farvatten del 1,Västkusten, norra delen. SMHI Notiser och preliminära rapporter Serie Meteorologi 12, 25 s.
SMHI 1919-1984 Månadsöversikt över Väder och Vattentillgångar
SMHI 1927-1979 (vissa luckor) Väderbulletin Finns tillgänglig på Geovetarcentrum,Göteborg.
31
SMHI 1984-2000 Väder och Vatten
Teasler R. 1972, Klimatdata för Sverige. Stockholm 672 s.
Yarnal B. 1993, Synoptic climatology in environmental analysis. Studies climatology seriesedited by Gregory S. Belhaven press, London och Florida 187 s.
Östman CJ. 1926, Om stormar vid Svealands och Götalands kuster, Meddelande från SMHIBand 3, No 6, 37 s.
8:2 Muntliga källorPetterson G. SMHI, Norrköping
Holmer B, docent. Naturgeografiska institutionen, Göteborgs Universitet