Återhämtning i svensk psykiatrisk...

Återhämtning i svensk psykiatrisk vård - En kvalitativ studie

Gustaf Lundh

UPPSALA UNIVERSITET

Institutionen för Sociologi

Socialpsykologi C 61-90 hp

Kandidatexamensarbete 15 hp HT 2015

UPPSALA UNIVERSITET Institutionen för Sociologi

Socialpsykologi C 61-90 hp Kandidatexamensarbete 15 hp

HT 2015 Gustaf Lundh

1

Författare/Author

Gustaf Lundh

Svensk titel

Återhämtning i svensk psykiatrisk vård – En kvalitativ studie

English Title

Recovery in Swedish psychiatric care – A qualitative study

Handledare/Supervisor

Mikael Svensson

Abstract Mental health has issues globally and Sweden is one of the countries where this phenomenon occurs. In light of the swedish psychiatric reform and regarding to contemporary psychiatry this study has the purpose of examine the perspective in recovery process by healthcare professionals in this field. The theoretical tools for this are based on concepts by Tor Wennerberg and Jaakko Seikkula. The methodological tools are inspired by phenomenology and hermeneutics and the approach is qualitative interviews with healthcare professionals from the swedish psychiatric field. The results show that the operations partly has weight and structural issues. Long-term direction, social factors, follow-ups and work with relatives is an important factor in recovery process. Pharmaceuticals is used for large scale and this is a dilemma though it can be a supportive role in psychiatric treatment and recovery process. Conclusions is that outpatient swedish psychiatry field may have adversials in regard to the goals and purpose of the psychiatric reform twenty years ago. Further conclusion is that inter- and intrapersonal balance of autonomy versus dependence is a complex phenomena by reason of not necessarily being affected by if whether liberty and self-determination occurs or not. Another is that the patient initiative of discharge has some interesting aspects in regard to recovery process. Long-term perspective, an alliance and group-based solidarity based on some of the theoretical concepts is important in regard to recovery process. The last three factors show some interesting perspectives in regard to information and time. In regard to the limited materials of this study it is hard to draw any concrete conclusions about what long-term directions the swedish authorities can take to conduct good psychiatric care achieving a lower rate of mental illness but the field may have lack of a nuanced definition of not just recovery but recovery process and what it can contain.

Ämnesord

Psykiatri, tillfrisknande, återhämtning, vårdpersonal, psykisk ohälsa, svensk psykiatrireform,

sverige

Key words

Psychiatry, recovery, health professionals, mental illness, swedish psychiatric reform, sweden




2

Table of Contents 1. INTRODUKTION OCH SYFTE 4 1.1 PSYKISK OHÄLSA OCH KOMPLEXITET I PSYKIATRISK VÅRD GLOBALT OCH I SVERIGE 4 1.2 SVENSK PSYKIATRI I SAM- OCH FRAMTID 6 1.3 PSYKIATRINS FUNKTION, TILLFRISKNINGSPROCESS OCH VÅRDPERSONAL 8 1.4 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING 8 1.5 DISPOSITION 8

2. TIDIGARE FORSKNING 9 2.1 SÖKNING 9 2.2 UTVALD TIDIGARE FORSKNING 10 2.2.1 NYA PERSPEKTIV PÅ PSYKIATRI OCH ÅTERHÄMTNING 10 2.2.2 PATIENTER FULLT ÅTERHÄMTADE FRÅN GROV SCHIZOFRENI 11 2.2.3 SVENSK PSYKIATRIREFORM I NORDISK BELYSNING 12 2.2.4 ÅTERHÄMTNINGSERFARENHETER PÅ EN AKUTENHET 13 2.2.5 HUR PÅVERKAS ANHÖRIG TILL “KRONISK” PATIENT I ÖPPEN PSYKIATRISK VÅRD? 13 2.2.6 SVENSKA PSYKIATRIREFORMENS PÅVERKAN 13 2.2.7 FRÅN SLUTEN INSTITUTION TILL INSTITUTIONALISERAT OMHÄNDERTAGANDE 14 2.2.8 DET UTVIDGADE TERAPIRUMMET 14 2.2.9 FÖRUTSÄTTNINGAR FÖR EN SOCIALPSYKIATRISK PRAKTIK UNDER SEKTORISERINGEN AV PSYKIATRIN I STOCKHOLM 15 2.2.10 PROCESSER FÖR ÅTERHÄMTNING FRÅN GROV SCHIZOFRENI - EN AMERIKANSK KVALITATIV STUDIE 15 2.3 SAMMANFATTNING AV UTVALD TIDIGARE FORSKNING 16

3. TEORI 16 3.1 DEFINITION AV UTTRYCK OCH BEGREPP 16 3.1.1 TILLFRISKNING - ÅTERHÄMTNING 16 3.1.2 ÖPPEN MOTTAGNING OCH SLUTEN AVDELNING 17 3.1.3 TRADITIONELL ÄLDRE PSYKIATRI OCH ANTIPSYKIATRI 18 3.1.4 SOCIALPSYKIATRI 18 3.2 DIFFERENTIERING OCH VERKLIGT SJÄLV 19 3.3 INTEGRATION, MENING OCH DIALOG 20 3.4 ÅTERHÄMTNING UR ETT SOCIALPSYKOLOGISKT PERSPEKTIV - RESONEMANG OCH TEORIBIDRAG 22

4. METOD 24 4.1 ANSATS - VETENSKAPSTEORI OCH DESS KOMPLEXITET I STUDIE AV MÄNNISKA OCH SAMHÄLLE 24 4.1.1 FENOMENOLOGI - UPPLEVELSER OCH KUNSKAP 25 4.1.2 HERMENEUTIK - DELAR, HELHET OCH ERFARENHETENS DIALEKTIK 25 4.2 TILLVÄGAGÅNGASÄTT 27 4.2.1 KVALITATIV INTERVJU 27 4.2.2 URVAL OCH RESPONDENTER 27 4.2.3 DATAINSAMLING 29 4.2.4 TEKNIK OCH OMSTÄNDIGHETER 30 4.2.5 AVGRÄNSNING 30 4.3 KRITISK REFLEKTION 31 4.3.1 KOHERENS, KONSISTENS OCH ÖPPENHET 31 4.3.2 VALIDITET OCH REABILITET 32 4.3 ETISKA ÖVERVÄGANDEN 33




3

4.3.1 FORSKNINGSKRAV OCH ANGELÄGENHET OM GOD PSYKIATRISK VÅRD 33 4.3.2 INDIVIDSKYDDSKRAV 33

5. RESULTAT OCH ANALYS 34 5.1 STRUKTUR OCH ORGANISATORISKA ARBETSSÄTT 34 5.1.1 TVÅ KONTRASTERANDE ARBETSSÄTT OCH PERSPEKTIV GER SKIFTANDE UTTRYCK 35 5.1.2 ÅTERHÄMTNING TROTS MOTSÄGELSEFULLHET 37 5.1.3 EN TYP AV SOCIALPSYKIATRI 37 5.2 FAKTORER FÖR ÅTERHÄMTNING 38 5.2.1 LÅNGSIKTLIGHET OCH RIKTNING I FÖRHÅLLANDE TILL MÅL 38 5.2.2 KONKRETISERA OCH INTEGRERA PROBLEM MOT MENING I EN TYDLIG RIKTNING 39 5.2.3 KONTINUTET, REGELBUNDENHET, VARIATION OCH AKTIVITET I GRUPP 40 5.2.4 PÅ VEMS INITIATIV? 42 5.2.5 FARMAKA OCH DESPERATION 43 5.2.6 SAMARBETSBASERAD SAMVARO MED ANDRA 44 5.2.7 ARBETE MED ANHÖRIGA 45 5.2.8 DIALOG ELLER EJ OCH VEM BEHANDLAR VEM? 46 5.2.9 UPPFÖLJNING 47 5.2.10 TILLIT VIA INFORMATION OCH TID 48 5.6 PROBLEM 49 5.6.1 BELASTNING OCH BRIST PÅ RESURSER 49

6. SAMMANFATTNING OCH AVSLUTANDE DISKUSSION 50 6.1 SAMMANFATTNING 50 6.2 AVSLUTANDE DISKUSSION 52 6.2.1 METOD I FÖRHÅLLANDE TILL RESULTAT 52 6.2.2 SLUTSATSER OCH TILLÄMPNINGAR I FÖRHÅLLANDE TILL TEORI OCH FORSKNING 53

7. REFERENSLISTA 58

8. BILAGA A, B SAMT C 61 8.1 BILAGA A - URVALSFORMULÄR EFTER INTRESSEANMÄLAN 61 8.2 BILAGA B - INTERVJUMALL 62 8.3 BILAGA C - ELEKTRONISK POSTFÖRFRÅGAN 65




4

1. INTRODUKTION OCH SYFTE

Introduktionen presenteras under tre rubriker: (1.1) Psykisk ohälsa och komplexitet i

psykiatrisk vård, (1.2) svensk psykiatri i sam- och framtid samt (1.3) psykiatrins funktion,

tillfriskningsprocess och vårdpersonal. Därefter följer (1.4) syfte med frågeställning och en

(1.5) disposition.

1.1 PSYKISK OHÄLSA OCH KOMPLEXITET I PSYKIATRISK

VÅRD GLOBALT OCH I SVERIGE

Enligt WHO (World Health Organization) lider uppskattningsvis 151 miljoner individer av

grov depression och schizofreni och har en 40-60% större chans än den generella

populationen att möta en tidig död. Cirka 125 miljoner individer befinner sig i

alkoholrelaterat missbruk och självmord är den andra mest vanliga dödsorsaken globalt med

cirka 844.000 per år1 - i exempelvis Europa begår cirka 14 per 100.000 invånare självmord

varje år2 där Sverige har (per 100.000) frekvens 11.1.3 2013 lanserades den femte versionen

av DSM (Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders) med över 300 diagnoser4 -

under de två senaste versionerna har antalet diagnoser tredubblats från sin första version. För

att försöka hantera dessa fenomen i många länder exempelvis Sverige finns det specialiserad

psykiatrisk öppen och sluten vård - myndighetskopplade verksamheter i syfte att göra

individer med grov psykisk ohälsa friska. Öppen och sluten vård, tillfriskning och andra

centrala uttryck och begrepp definieras i delkapitel 3.1.

Svensk psykiatri har en lång historia bestående av s k “sinnessjukhus” (en institutionstitel

som ersattes med “mentalsjukhus” som inte används idag) med antingen frivillig eller

1 WHO 2010:2-3, WHO 2013:7-8 2 WHO 2013 3 WHO 2014 4 Wakefield 2013




5

frihetsberövad sluten vård.5 Denna utveckling började förändras och kritiseras på 60-, 70-talet

och 1995 genomfördes en omfattande psykiatrireform i Sverige. Patienter började ur sluten

vård fördelas ut delvis till primärvård men också slutna specialist- avdelningar och öppna

mottagningar på sjukhus. Innan den tidigare flera decenniernas frihets- och demokratiprocess

- som till stor del utgjorde den s k “antipsykiatri”6 - från 60- fram till 90-talet behandlades

över 35.000 patienter för psykisk ohälsa (till största del på mental- sinnessjukhus).7

Psykiatridebatten i Sverige verkar ha gått varm sedan denna reformerade process startade.

Åsikterna är många, skiftar och en polarisering går att urskilja på flera nivåer. En är huruvida

det humana perspektivet står i förhållande till tvång och makt och om och var detta

förekommer.8 En annan är hur medicinering och patologi bör ske.9 Ett ytterligare är om

psykoterapi skall förekomma och i hur stor grad samt i sådana fall i vilken metodisk form.10

Det som verkar vara överenskommet är tung belastning, i både öppen11 och sluten vård.12

Kötiderna är långa, resurserna knappa samtidigt diskuteras det på både politisk och privat

nivå om tekniker, metodik, diagnos, moral, respekt, rättigheter, kränkning, våld, farmaka och

tvångsvård eller ej med mera. Exempel på ett problem som yttrar sig är att vissa patienter

upplever att de hamnar mellan vårdstolarna (vederbörande vänder sig till vårdscentral som

5 Wetterberg 2012

6 Här syftas på den vänster-rörelse som under denna tid växte i både Europa och USA och kritiserade den institutionella psykiatrin med personer som R D. Laing i Storbritannien och E Goffman i USA/Kanada. 7 Ottosson 2003:41-43 8 Jimmie Trevett, Svenska Dagbladet 2013-01-17 http://www.svd.se/oka-patientmakt-inom-psykiatrisk-tvangsvard Thord Hallin Leg. läkare Marie Asp med flera - samtliga är läkare under specialistutbildning i psykiatri vid psykiatriska kliniken i Lund, Sydsvenskan 2015-08-09 http://www.sydsvenskan.se/lund/debatt-lund/lakare-systematiskt-maktmissbruk-inom-psykvarden-ar-inget-vi-kanner-igen/ 9 Hanna Brådda, Dina mediciner 2010-11-26 http://dinamediciner.se/nyheter/fel-ge-serotonin-hammare-till-alla-deprimerade Johan Cullberg, Dagens Nyheter 2009-10-20 http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/arma-sjalar-del-2-psykiatrin-ar-en-humanism-ocksa/ 10 Inger Atterstam, Svenska Dagbladet 2009-09-08 http://www.svd.se/kbt-forslag-sagas-av-psykiatrin Anna Kåver, Svenska Dagbladet 2010-02-02 http://www.svd.se/dags-att-sluta-kriga-inom-psykiatrin 11 Socialstyrelsen 2013:8 12 Socialstyrelsen 2009:41




6

anser att den vårdsökande är för svårbehandlad och hänvisas till specialistpsykiatrin som i sin

tur anser att vårdsökande inte är tillräckligt sjuk).13

Skälen till problemen är många, komplexa och svåra att reda ut. Om det är färre, lika eller fler

psykiskt sjuka idag mot igår samt hur många av de som behandlas tillfrisknar på lång sikt

finns det inte någon information om. Trots att reformen bidragit till en bredare,

individualistisk och mer human syn på människan verkar fältet fortfarande vara i behov av

hjälp. I WHOs rapporter finns det ingen data som redogör statistik för tillfriskningsprocesser i

svensk öppen och sluten vård. Vi vet dock att det för psykisk ohälsa behandlas cirka 100.000

personer per år (exkluderat de som ej söker vård).14 Socialstyrelsen skriver också i en rapport

2014 att för att kunna utvärdera, följa upp och förbättra svensk psykiatrisk vård finns det goda

skäl att ha mer regelbunden, uppgiftsskyldig patientregisterföring: "Eftersom endast

läkarbesök ska rapporteras saknas idag mellan 75 och 80 procent av de insatser som utförs

inom den öppna psykiatriska vården."15 I nuläget är det svårt för utredare att få överblick i

detta fält. Behovet av att mer nyanserat förstå de komplexa tillfriskningsprocesser som det

specialistpsykiatriska fältet präglas av blir därför angeläget.

1.2 SVENSK PSYKIATRI I SAM- OCH FRAMTID

Antalet psykiatriker i Sverige har ökat med 30% under perioden 1995-2009, trots detta

upplever fältet svårt att rekrytera personal av detta slag. Socialstyrelsen uppskattar att 5-10%

av befolkningen är i behov av psykiatrisk behandling, men bara 3-4% söker det. Bland de

som når behandling består den till 47% av farmaka, 13% med psykoterapi och 40% av båda

dessa behandlingar. Sverige har mycket att utmana: minskande av väntetider (Socialstyrelsens

studie från 2009 kom fram till att väntetiden för hälften av samtliga som söker psykiatrisk

vård är 1-30 dagar, först efter 60 dagar fick 80% av dessa ett inbokat möte på en psykiatrisk

mottaging eller avdelning), större tillgång till evidensbaserad behandling för samtliga

patientgrupper och det psykiatriska behov som finns bland de invandrare och flyktingar som

13 Socialstyrelsen 2010 14 WHO 2008 15 Socialstyrelsen 2014:7




7

anländer. Ett stort behov finns av ny aktuell psykiatrisk forskning samt behandlingsmetoder.

Självmordsfrekvensen är också mycket hög - 1400 om året - och 20% av dessa är patienter i

sluten psykiatrisk vård.16

Den uppskattade eskalation av behov av psykiatrisk behandling bland flyktingar sedan

inbördeskriget i Syrien startade för fyra år sedan går knappast att underskatta. Detta har

orsakat katastrofala konsekvenser, i December 2015 har över 900.000 människor flytt till

Europa enbart till sjöss17 där troligtvis samtliga befinner sig i rädsla och förvirring samt bär på

en eller flera mer eller mindre traumatiska upplevelser. I dagsläget rapporterar WHO att

krisen ger stora osynliga konsekvenser för psykisk ohälsa hos de drabbade där grov psykos

och tung depression uppskattas öka med 3-4% och mildare former av detta med 15-20%.18

Förebyggande och aktivt arbete med psykisk hälsa blir därför extra angeläget inte bara under

kriser som denna utan lång tid efteråt. Denna situation tyder på att att trycket i stor omfattning

har ökat (inte bara svensk psykiatri utan globalt) och kommer att fortsätta i sådan riktning

med hög intensitet.

Kötid och när behandling påbörjar visar sig vara extra angelägen för chans till tillfriskning.

Att påbörja psykiatrisk behandling 60 dagar efter ansökningstillfälle, under tiden man

befinner sig i psykisk kris med exempelvis stark ångest, psykos, ett maniskt skov och eller

djup depression med suicidal tendens är djupt problematiskt i förhållande till tillfriskning.

Johan Cullberg tar i sin litteratur upp att sömnbrist är den starkaste enskilda faktorn till

utlösande psykos: “Att hjälpa en person med akut psykos till en fungerande nattsömn är

således primärt.”19 Enligt Cullberg krävs det två till tre dygn av sömnbrist för en individ innan

verklighetsuppfattning rubbas, detta skulle innebära att sömnproblem i 60 dagar skulle kunna

förvärra det psykiska tillståndet tjugofaldigt.

16 Hadlaczky Stefenson Wasserman 2012:356-359 17 UNHCR 2015 18 Bull World Health Organ 2016: 94;6-7 19 Cullberg 2000:106




8

1.3 PSYKIATRINS FUNKTION, TILLFRISKNINGSPROCESS

OCH VÅRDPERSONAL

Studien ämnar förstå tillfriskningsprocesser för att ha möjlighet att analysera vad

specialistpsykiatrins samtida problem bottnar i och vilken eller vilka riktningar myndigheter

bör gå för att på lång sikt driva bättre psykiatrisk vård. För att göra detta är patient central

som objekt men även institution där tillfriskningsprocess kan äga rum. Det är denna brygga

mellan institution och patient som studien undersöker. Den närmaste handen från institutionen

är den typ av vårdpersonal som har kontinuerlig direkt kontakt med patient. Studien har

därför valt denna grupp som objekt för den data som kommer att analyseras.

1.4 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING

Syftet med denna studie är att med hjälp av kvalitativa intervjuer med vårdpersonal som har

kontinuerlig patientkontakt på svenska specialistpsykiatriska avdelningar eller mottagningar

studera dessa specialistpsykiatriska verksamheter i förhållande till tillfriskningsprocess.

För att uppnå syftet tas följande frågor till hjälp:

● Vad har vårdpersonal på dessa svenska specialistpsykiatriska verksamheter för

upplevelser och erfarenheter vid arbete med patienters tillfriskning?

● Yttrar sig tillfriskningsprocesser och vilka faktorer påverkar i sådana fall?

● Går det att identifiera några problem?

1.5 DISPOSITION

I Kapitel 2 presenteras relevant tidigare forskning följt av en sammanfattning, inledningsvis

förklaras hur sökning av detta gått tillväga. Därefter definieras viktiga uttryck och begrepp

och de vetenskapliga teoretiska begrepp som studien använder sig av följt av ett resonemang

hur återhämtning ur ett socialpsykologiskt perspektiv får relevans och blir ett eventuellt

teoribidrag. Kapitel 4 går igenom två vetenskapsteoretiska filosofiska ansatser följt av




9

tillvägagångasätt, kritisk reflektion och etiska överväganden. Vidare presenteras studiens

resultat och en analys utifrån de vetenskapliga teoretiska begrepp studien använder sig av. I

slutet sammanfattas resultatet som övergår till en avslutande diskussion följt av referenslista

och tre bilagor.

2. TIDIGARE FORSKNING

Detta kapitel presenterar officiella vetenskapliga artiklar och böcker som anses ha relevans till

studiens problemområde. De som är särskilt angelägna behandlas mer ingående. Först en kort

motivering till hur sökandet efter tidigare forskning gått tillväga. Därefter presenteras i kapitel

2.2 korta sammanfattningar om den forskning som tagits fram.

2.1 SÖKNING

I sökandet efter tidigare forskning har fokus legat på studiens ena mer praktiska och konkreta

fält - psykiatrisk verksamhet i förhållande till sin institutionella funktion - men också det

andra något mer abstrakta - människan som social primat i vårt samtida samhälle - i

förhållande till psykisk hälsa.

Återhämtningsprocess är en röd tråd genom denna studie, och blir en brygga mellan dessa två

fält. En psykiatrisk verksamhets institutionella funktion är återhämtningsprocess - få

människor att växa, bli starkare eller i mindre behov av professionellt stöd i sitt liv - och dess

huvudsakliga motaktör som agerar i detta rum är patient (som utanför mottagningen eller

avdelningen rör sig i sin sociala tillvaro). Vart, hur och varför en återhämtningsprocess äger

rum är viktigt i dessa två fält, och också den stora utmaningen hos var och en. Vad säger

tidigare forskning om

- vilka erfarenheter om återhämtningsprocesser det finns?

- vilken kunskap det finns om den svensk specialistpsykiatrins funktion idag?




10

2.2 UTVALD TIDIGARE FORSKNING

2.2.1 NYA PERSPEKTIV PÅ PSYKIATRI OCH ÅTERHÄMTNING

I en artikel från 201120 diskuterar Alain Topor problematiska motsättningar mellan å ena

sidan vad forskning i återhämtning ur tyngre psykisk ohälsa pekar mot och psykiatrins

samtida kunskap och patientperspektiv å andra. Han tar upp det under tre huvudrubriker: Vad

är allvarliga psykiska störningar?; Vem är patienten-brukaren-personen?; samt Vad

hjälper?”21

Artikeln blir aktuell för att den lyfter fram motsättningar i samtida nordisk psykiatri och på ett

sätt som konkretiserar de två fält - brukare respektive institution - som tidigare lyfts fram.

Detta görs i ljuset av återhämtning - syftet som båda dessa två fält bär när de möts. Här

redogörs kort de mest centrala delar som Topor i sin artikel lyfter fram.

Sedan den svenska psykiatrireformens upptakt från 1970 till 1995 har patient allt mer

integrerats som behandlingsaktör både ideologiskt genom riktningslinjer från exempelvis

Socialstyrelsen och andra myndigheter men också politiskt via lagförändringar som följt med

denna reform. Topor problematiserar hur detta perspektiv idag speglar sig i psykiatrisk

praktik och vilken kunskap som rör sig där. I förhållande till ett antal exempel av perspektiv

på brukare som annorlunda eller normal - Kraepelins traditionella redogörelse av schizofreni,

en lärobok om “jagstörningar”22 samt en beskrivning av Socialstyrelsen från 2010 - skriver

han att detta synsätt i både skola, populärlitteratur och från stat är problematiskt för syftet att

patienter skall medverka i vården.23Vid sidan av detta lyfter han även med hjälp av ett antal

exempel fram hur kunskap favoriserats av aktörer i stark maktposition att den

evidensbaserade praxis som idag präglar forskningsklimatet blir problematisk när forskning

om forskning visar att vetenskaplig kunskapsfördelning varit och är skev. Detta blir ett hot för

20 Topor 2011:307 21 Topor 2011:304 22 Ottosson 2000 via Topor 2011:307 23 Topor 2011:307




11

en evidensbaserad praktik. 24

Utifrån utvalda exempel på återhämtningsforskning talar han också om att det finns en

motsättning mellan psykiatrins dominerande diskussion om vilken metodik som är mest

effektiv eller den rätta å ena sidan och senaste återhämtningsforskning å andra. Den första

talar för att få medicinsk legitimitet (gissningsvis av finansiella skäl) genom att bland annat

likställa psykisk med somatisk sjukdom samtidigt talar den sista åt annan riktning, att skäl

beror på sociala aspekter - familjestruktur, arbete, fattigdom, levnandsförhållanden, social

samvaro, kultur med mera. Viktigt att poängtera är att det enligt Topor inte handlar om att ett

humant perspektiv måste integreras i eller komplettera en medicinsk psykiatri utan “om en

empiribaserad perspektivförändring som rör såväl psykiatrins objekt som dess vetenskapliga

och adminstrativa tillhörighet.”25

2.2.2 PATIENTER FULLT ÅTERHÄMTADE FRÅN GROV SCHIZOFRENI 1991 genomförde Johan Cullberg och Sonja Levander en fallstudie på svenska patienter som

under lång tid behandlats för schizofreni 26 och återhämtat sig fullt under behandling med

intensiv psykoterapi. Kriterierna för återhämtning var en låg frekvens av positiva symptom av

bland annat korta förekommande rösthallucinationer eller paranoida tankar. Efter en lång

genomarbetad urvalsprocess bestående av flera faser inklusive intervjuer med både

psykoterapeueter och patienter valde de till slut åtta respondenter till sin undersökning.

Fallstudiens slutsats bekräftar att patienter som lång tid behandlats för grov schizofreni kan

återhämta sig fullt på en institution med kompetent behandling.27

24 Topor 2011:310 25 Topor 2011:306 26 “För att diagnosen schizofreni ska kunna ställas krävs enligt DSM-IV minst två av följande symtom under en månad: vanföreställningar, hallucinationer, desorganiserat tal, påtagligt desorganiserat tal eller katatont beteende och/eller negativa symtom. Endast ett symtom krävs om det förekommer bisarra vanföreställningar alternativt hallucinationer bestående av kommenterande röster eller röster som samtalar med varandra.” (Källa: Svenska Psykiatriska Föreningen 2009) 27 Cullberg Levander 1991:253




12

Artikeln har valts ut för att den på mikronivå försöker koncentrera det väsentliga i

tillfriskning från psykiskt ohälsa: Vad har patienterna själva för berättelser kring denna

förändringsprocess?

En svaghet med att lyfta fram Cullberg och Levanders studie är att den rör sig kring en

specifik diagnos, schizofreni, vilket inte denna studie avgränsar. Detta försvårar möjlighet till

jämförelse och konsensus. Det samma gäller begränsning av metodik - i det här fallet

psykoterapi - som inte heller är en del av denna studie. Men i skenet av Topors exempel på

återhämtningsforskning (som bekräftar att fenomenet inte verkar förändras beroende på

metodik utan på mellanmänskliga sociala livssituationsrelaterade faktorer) blir relation till

diagnostik eller terapeutisk metodik mindre angeläget.

Gallringsprocessen som Cullberg och Levander genomgått verkar varit genomförd med

professionell skärpa och noggrannhet. Av 183 aktuella respondenter som i samråd förmedlats

av 55 psykoterapeuter gallrades samtliga i flera detaljerade steg och faser28 (för mer ingående

beskrivning hänvisas artikeln i fråga). Om patienter som diagnostiserats som kroniker så

kallat tillfrisknar - vad består den processen i? Om schizofreni enligt DSM är kronisk, vad

bidrar till att indivder likt dessa tillfrisknar?

2.2.3 SVENSK PSYKIATRIREFORM I NORDISK BELYSNING

Författarna diskuterar och jämför svensk med andra nordiska länders psykiatri och hur

reformen har påverkat detta. Att lyfta fram ett fält på nationell makronivå är klokt för att

undersöka strukturella och politiska skillnader som kan peka och ge överblick vad som

fungerar bra respektive dåligt. Det blir också en möjlighet för nationer att lära sig av

varandras olikheter. Artikeln kommer fram till att Sverige har många kortsiktliga

utvecklingsprojekt som gett goda resultat men saknar ett helhetsmässigt systemperspektiv för

att ge god psykiatrisk vård. Något som även lyfts fram är saknad av effektiva

mellanvårdsformer, där enbart boendestöd och personliga ombud är det som hittills

rapporterats som välutvecklade.29

28 Cullberg Levander 1991:254-255 29 Lindqvist Rosenberg Fredén 2011:524




13

2.2.4 ÅTERHÄMTNINGSERFARENHETER PÅ EN AKUTENHET

På en sluten psykiatrisk klinik för akut vård i Schweiz har en analys gjorts på data baserat på

patienters subjektiva upplevelser på återhämtning före och efter organisatoriska förändringar

under ett år. De förändringar som gjordes var introducerandet av regelbundna

behandlingskonferenser, förenandet av behandlingsplanering, reducerandet av den tid som

lades på presenterandet av patientrapporter i patients frånvaro samt regelbunden

återhämtningsinriktad utbildning av personal. Resultatet visar att vissa patienters inställning

till återhämtning förändrades medan andras inte. I förhållande till funktionalitet och psykisk

hälsa förbättrades de patienter som tagit del av förändringsprocesserna. Längden på

behandlingarna förändrades däremot inte. Slutsats är att förändring av

återhämtningsorienterade strukturer och teoretisk underbyggnad på en akut psykiatrisk enhet

är genomförbart och kan ha inverkan på attityder och kunskap om återhämtning.30

2.2.5 HUR PÅVERKAS ANHÖRIG TILL “KRONISK” PATIENT I ÖPPEN

PSYKIATRISK VÅRD?

Artikeln utgörs av två delar. Den första identifierar en ny typ av grupp patienter som anses

som kroniska i psykisk ohälsa och i högt användande av kommunens eller landstingets sociala

öppna vårdtjänster. Den andra gör en jämförelseanalys mellan dels denna patientgrupp dels en

kontrasterande i förhållande till hur deras anhöriga belastas av detta fenomen. Artikeln

föreslår i sin slutsats att anhöriga till patienter med grov psykisk ohälsa borde få regelbunden

handledning för att minska belastning och förbättra familjers emotionella klimat.31

2.2.6 SVENSKA PSYKIATRIREFORMENS PÅVERKAN

Artikeln undersöker hur psykiatrireformen under perioden 1994-2003 förändrat (slutna och

öppna) vårdtidsfrekvenser i Jönköping. Förutom detta undersöks även inskrivna på

gruppboende och i psykiatrisk äldrevård. Författarna kommer fram till att psykiatrireformen

30 Jaeger Konrad Rueegg Rabenschlag 2015:188 31 Lundberg Hörnquist Perris 1987:37




14

dels lyckats med delar av sina mål dels inte genom att statistik slagit åt motsatt riktning på

andra håll. Enligt författarna kan det tyda på att vissa patientgrupper inte prioriterats i

förhållande till reformens syfte. De påpekar också att det är möjligt att psykiatridebatten de

senaste åren speglar detta tydligare än resultatet av reformen baserat på den målgrupp den

gäller. 32

2.2.7 FRÅN SLUTEN INSTITUTION TILL INSTITUTIONALISERAT

OMHÄNDERTAGANDE

Avhandlingens syfte är att analysera om och i sådana fall hur individer med psykisk ohälsa

skapar upplevelse av att vara som andra människor, inte känna sig exkluderade,

stigmatiserade eller som “ickenormala” individer. Författaren relaterar sin analys till historia

och samtid i svensk psykiatri och syn på psykisk ohälsa/sjukdom. Bidraget är en teoretisk ram

av Goffman som pekar på att det individuella handlandet inte avgörs av en person utan

situation och position. “Relationen är adekvat, det är situationen som är märklig.”33

Grönbergs kritik ligger på vård- och stödsystemens utformning, att den typ av ambition som

speglas i politik och kunskap inte lyckas leva upp till sin verkliga praktik. 34

2.2.8 DET UTVIDGADE TERAPIRUMMET

Carina Håkansson från Familjevårdsstiftelsen i Göteborg har skrivit en avhandling där hon

ställer frågan vad under sina 25 års psykoterapeuterfarenheter som har varit viktigast i sitt

arbete. Studien består av fjorton fallberättelser där författaren själv deltagit i samtliga förutom

en. Titeln “The Extended Therapy Room” syftar till något som sker i gränslandet mellan

patients privata liv och den profession vård erbjuder. Slutsats är att arbetet utmanar gränsen

mellan vårdtagare och vårdgivare via olika verktyg - närvaro, deltagande, personligt möte,

vara del av en vanlig kontext, personligt ansvar, möjligheter och kommunikation.35

32 Arvidsson Ericson 2005 33 Grönberg 2012:152 34 Grönberg 2012 35 Håkansson 2014




15

2.2.9 FÖRUTSÄTTNINGAR FÖR EN SOCIALPSYKIATRISK PRAKTIK UNDER

SEKTORISERINGEN AV PSYKIATRIN I STOCKHOLM

Överläkaren och verksamhetschefen Filipe Costa lyfter fram “Socialpsykiatri” som ett

numera sällsynt psykiatriskt metodistiskt perspektiv och argumenterar kring detta i sken av

svensk psykiatrihistoria. 36

2.2.10 PROCESSER FÖR ÅTERHÄMTNING FRÅN

GROV SCHIZOFRENI - EN AMERIKANSK KVALITATIV STUDIE

Studen har slumpmässigt valt ut 12 av 135 individer diagnostiserade med grov schizofreni

eller schizoaffektiv sjukdom som avslutat en två års lång psykiatrisk

rehabilitering/behandling. Var fjärde till åttonde månad under fyra års tid har varje individ

medverkat i en semistrukturerad, ljudinspelad intervju fokuserad på personens liv och

upplevelser om återhämtning. Materialet utvärderades av tre oberoende bedömare i

förhållande till de teman och faser som dessa erfarenheter beskrev. Analysen kunde

identifiera att återhämtningsprocesser består av faser, dimensioner, indikatorer och hinder

med främst tre huvudfaser som bestod av att: "vara överväldigad av", "kämpa med" samt

"leva med" sina svårigheter. Individerna sökte i detta en förklaring till sina erfarenheter,

försökte få kontroll över sin problematik för att sedan etablera meningsfulla och produktiva

roller i sitt liv. Två viktiga faktorer som bidrog till processen i individernas liv var förändring

av dess sociala och fysiska sammanhang i form av socialt underläge och fattigdom. Det som

verkade hämma återhämtning var när svårt missbruk förekom, miljöpåverkande faktorer och

begränsningar som fattigdom, svår uppväxt, etnisk tillhörighet samt åldern när sjukdom bröt

ut. Främjande av återhämtning skedde i samband med konkreta resurser och socialt stöd.

Resultatet kan bidra som material för framtida forskning för att få större förståelse om vad

återhämtning från schizofreni innebär.37

36 Costa 2006 37 Spaniol, Wewiorski, Gagne & Anthony 2002




16

2.3 SAMMANFATTNING AV UTVALD TIDIGARE FORSKNING

Vi har presenterat tidigare forskning som i korta drag redogör att patienter som behandlas

med intensiv psykoterapi kan återhämta sig från grov schizofreni, att det saknas ett

helhetsmässigt systemperspektiv för att ge god psykiatrisk vård i Sverige, hur patienter

upplever återhämtning före och efter organisatoriska förändringar under ett år, att anhöriga till

individer med grov psykisk ohälsa behöver få regelbunden handledning, att psykiatrireformen

gynnat en viss patientgrupp men hämmat en annan och att dess praktik inte lever upp till dess

politik och kunskap, att de viktigaste psykiatriverktygen på familjevårdstiftelsen i Göteborg är

närvaro, deltagande, möten, vara del av en vanlig kontext, personligt ansvar, möjligheter och

kommunikation, att socialpsykiatri som tidigare förebild idag är sällsynt i svensk psykiatri

samt att återhämtning för amerikanska individer med grov schizofreni tycks prägla av

konkreta resurser och socialt stöd.

3. TEORI

Först definieras viktiga begrepp. Därefter presenteras de teorier och begrepp som studien

använder sig av. Den första är baserat på Tor Wennerberg som tillför nya sociolog- och

psykologiska begrepp i bakgrund till teorier av John Bowlby. Den andra bygger på ett

socialpsykiatriskt behandlingsperspektiv av Jaakko Seikkula inspirerat av filosofen Mikhail

Bakhtin. Sista delen motiverar och resonerar om återhämtning ur ett socialpsykologiskt

perspektiv som teoribidrag.

3.1 DEFINITION AV UTTRYCK OCH BEGREPP

3.1.1 TILLFRISKNING - ÅTERHÄMTNING

Mycket litteratur använder uttrycket återhämtning (engelsk översättning: recovery) och därför

kommer detta ersätta tillfriskning. Dels för att underlätta läsning men också för att uttrycken

går in i varandra. Enligt WHO definieras återhämning i förhållande till psykisk ohälsa en




17

process där en individ stärker och manifesterar hopp, kunskap om sina förmågor och

handikapp, känner engagemang och mening, en riktning och har ett aktivt liv, interpersonell

självständighet, social identitet och en positiv självbild. 38 De påpekar dock att det inte

innebär att vara botad. Denna studie har valt att komplettera denna definition med att när en

individ med grov psykisk ohälsa själv inte längre anser sig lida (så till den grad att ens

livskvalité hämmas och påverkar sig själv och andra) av psykisk ohälsa eller är i behov av

psykiatrisk vård i någon avgörande omfattning. När lidelse och vårdbehandling i en individs

vardagliga liv blir sekundär i stället för primär. Något som går att ifrågasätta är varför inte ett

socialt nätverk berörs i denna definition, vilket tidigare forskning visar kan vara en viktig

faktor i återhämtning.

3.1.2 ÖPPEN MOTTAGNING OCH SLUTEN AVDELNING

Öppen vård innebär när “hälso- och sjukvård ges till patient vars tillstånd medger att aktuell

vårdinsats förväntas kunna avslutas inom ett begränsat antal timmar”, medan sluten vård när

patients “tillstånd kräver resurser som inte kan tillgodoses inom öppen vård eller

hemsjukvård”.39 Dessa definitioner förklarar inte särskilt konkret vad vården kan tänkas

innehålla, därför kan de behöva kompletteras. Det bör också påpekas att denna definition

syftar på all typ av statlig och kommunal vård.

En mottagning syftar på en öppen psykiatrisk mottagning som antingen är på ett sjukhus eller

en vårdscentral där vårdbehandling bedrivs i samband med ett enskilt bokat möte med

vårdpersonal. Studieobjektet i detta fall innefattar specialistpsykiatri det vill säga inte

mottagningar på vårdscentral. Vanligtvis är öppen vårdscentral det första steget i en

psykiatrisk behandling och om vårdscentralen av olika skäl inte väljer att behandla patient

hänvisas individen vidare eller får remiss till specialistpsykiatri. Med avdelning menas

däremot en sluten psykiatrisk avdelning med heldygnsvård. Detta kan vara frivillig eller

frihetsberövad tvångsvård. Beslut om tvångsvård stöds främst antingen av lag (1991:1128)

om psykiatrisk tvångsvård (LPT) samt lag (1991:1472) om rättspsykiatrisk vård (LRV) i

samband med brott, undantagsvis vid missbruk, lag (1988:870) om vård av missbrukare

38 WHO 2013:41 39 Socialstyrelsens termbank 2012




18

(LVM) samt lag (1990:52) med särskilda bestämmelser för vård av unga (LVU). Det kan

dock förekomma beslut om öppen psykiatrisk tvångsvård efter en sluten behandlingsperiod,

detta som en prövning i riktning mot att ej längre frihetsberövas.40 Ordet psykiatri kommer av

grekiska psyche, själ, och iatreia, läkekonst, och torde därför förklaras läkekonst för själsligt

lidande. Svenska Akademiens ordlista däremot definierar det så här: vetenskapen om

psykiska sjukdomar och deras botande.41

3.1.3 TRADITIONELL ÄLDRE PSYKIATRI OCH ANTIPSYKIATRI

Efter 1900-talets psykiatriska vård när mentalsjukhus (tidigare kallade sinnessjukhus) hade

sin pik av antal sängplatser och i samband med psykiatrireformen kritiserades denna typ av

psykiatriska vård starkt från samhället. Det är denna typ av äldre psykiatri denna studie och

tidigare forskning syftar på i samband med tiden innan psykiatrireformens processer och

förändringar. Det är dock viktigt att komma ihåg att den fria antipsykiatrin och denna äldre

slutna institutionspsykiatri är en debatterad polarisering vilket medför risk för förenklingar

och fördomar och att lyfta fram den ena mer än den andra. Ett mer intressant och angeläget

angripssätt är att se båda sidornas unika egenskaper för att kunna dra tydligare slutsatser vad

som kan innefatta god psykiatrisk vård för människor med i grov psykisk kris.

3.1.4 SOCIALPSYKIATRI

Denna term syftar på när psykiatri möter det sociala samhället där terapeutiska processer och

sociala relationer får större utrymme. Även ett mer demokratiskt förhållningssätt mellan å ena

sidan personal sinsemellan och patient å andra samt dess emellan. Enligt Cullberg används

denna term ibland när man betecknar kommunala socialtjänstens verksamhet med psykiskt

funktionshindrande.42 Detta har inget med detta begrepp eller denna studie att göra, däremot

syftar termen på när det psykiatriska arbetet använder sig av samarbete med sociala

myndigheteroch andra stödverksamheter som boendestöd, gruppbehandling och

rehabiliteringsenheter.

40 Allgulander 2014:72-74 41 Allgulander 2014:21-22 42 Cullberg 2000:222-223




19

3.2 DIFFERENTIERING OCH VERKLIGT SJÄLV

I Själv och tillsammans, en bok av Tor Wennerberg, förankras John Bowlbys

evolutionsbaserade anknytningsteori med hur vi bygger vår identitet i förhållande till den

andre i nära relationer. Anknytningsteori är en teorimodell som förklarar hur barnet under sin

utvecklingstid använder känslomässiga band till sina omhändertagna vuxna som evolutionär

överlevnadsmekanism, och att detta vidare formar och fortsätter att förändra modeller för vårt

beteende i relation till sig själva och andra människor.43 Det är viktigt att poängtera att även

om Wennerbergs teorier baseras på barnpsykologiska studier så förankras modellerna av

författaren lika mycket på en vuxen individ, barnets situation lyfts fram för att en individs

psykologi formas starkare under uppväxt och blir därför tydliga konkreta exempel på

människans inbyggda psykologiska mekanismer och företeelser. Vi kommer röra oss kring

två begrepp - differentiering samt verkligt själv. Vi börjar med det första. Han skriver:

”Med differentiering menas vår förmåga att balansera våra dubbla behov av närhet och autonomi. /…/

Begreppet beskriver hur vi gradvis utvecklar mer av ett självständigt, autonomt själv, som skiljer ut sig

från andra, samtidigt som vi förblir i nära samspel med andra. Differentieringen är därför dubbelt

förgrenad, den handlar om närhet till andra och självständighet gentemot andra.”44

Differentiering beskriver en typ av hälsofrämjande seperationsprocess, via ett första steg -

beroende av sina närmaste anknytningar - till det sista - att bli ett självständigt jag som inte

upplever sig ha blivit övergivet eller avskilt från sina nära anhöriga. Men framförallt är det en

balans mellan att vara självständig, uppleva autonomi och beroende i nära relation med

andra.Vi kommer nu in på det andra begreppet. Det är tillsammans med den andre som vårat

inre verkliga själv uppstår:

”Det verkliga självet /…/ kan därför sägas utvecklas och stärkas i motsvarande mån som barnet möter sina

verkliga inre tillstånd speglade av betydelsefulla andra. Barnets känslomässiga verklighet kommer till

barnet utifrån, i mötet mellan de egna affektiva och fysiologiska tillstånden och omgivningens förståelse.

När barnet inte möter denna mentaliserande förståelse /…/ kommer det i stället att tvingas införliva i sig

43 Wennerberg 2013:19-20 44 Wennerberg 2013:10




20

främmande perspektiv, att ta andras perspektiv på bekostnad av sitt eget, för att säkra sina livsnödvändiga

anknytningsrelationer.”45

Han poängterar att denna process inte är statisk utan föränderlig. Individen utvecklar sitt

verkliga själv i förbindelse med andra, och processer i dessa upplevelser över tid formar och

påverkar vår inre representerande självbild gentemot vår omgivning och förmåga till

känsloreglering. Detta sker genom uvecklandet av en förmåga att reglera känslor,

differentiera sin intrapersonella upplevelse genom att å ena sidan vara beroende av andra å

andra sidan självständig. Om denna utvecklande process begränsas eller hämmas, framförallt

under vår utvecklingstid från födsel till sina sena tonår, brister mer eller mindre vår tillit till

oss själva, vår omvärld och kapacitet att möta andra i nära relationer. 46 Således brister även

får förmåga till reglera känslor och obehagliga upplevelser.

Vad Wennerberg tidigt gör i sin bok 2013 är att förena ett antal teorier för att kunna definiera

vad som är ett autentiskt verkligt själv. Det handlar om nio förmågor: 1) grundläggande tillit,

både till andra och till sig själv; 2) autonomi och seperation i förhållande till andra; 3)

förmåga till initiativ och självaktivering; 4) verksamhet, som innefattar kreativitet, förmåga

till uthållig ansträngning och målinriktning; 5) samarbetsförmåga; 6) identitet, att ha en tydlig

upplevelse av vem man är, med specifika värderingar och ideal; 7) intimitet, att kunna ingå i

kärleksfulla relationer präglade av ömsesidighet och öppenhet; 8) generativitet, viljan och

förmågan att engagera sig i och bidra till mål och principer som sträcker sig bortom ens

egenintresse; och 9) integritet, som innefattar upplevelsen av att ens liv haft och har värde och

mening, samt en känsla av ansvar för det kollektiva välbefinnandet. 47

3.3 INTEGRATION, MENING OCH DIALOG

Open Dialogue är en psykiatrimetod som utvecklades på 80-talet i norra Finland, Keropudas-

sjukhuset i Haparanda, och var ett av resultaten av den så kallade ”Need-Adapted Approach”

som en del av ett nationellt projekt för arbete med schizofreni - Finnish National

45 Wennerberg 2013:51 46 Wennerberg 2013:95 47 Erikson 1985, Blatt 2008, Masterson 1988 via Wennerberg 2013:66




21

Schizophrenia Project. 48 Vi kommer röra oss kring tre begrepp - integration, mening samt

dialog.

Jaakko Seikkula och den norske, numera avlidna, psykiatrikern Tom Andersen blev

initiativtagare till ett nätverk för att praktisera och sprida specifika metoder och perspektiv på

psykisk hälsa och psykiatrisk vård. Behandling för återhämtning bör präglas av aktiva

reflektiva processer i kommunikation och metodik för att maximera psykisk hälsa och

minimera en hos patienten försvagad social position. Mål är att integrera individens och

anhörigas process mot mening, tydlighet, sammanhang och återhämtning. Metoden och

teorierna har östliga rötter ur filosofen Mikhail Bakhtin som utvecklade idéer och teorier om

dialog och narrativ i förhållande till människans agerande.49 Seikkula skriver:

“The main forum for the therapeutic interaction is the treatment meeting. /…/ On the whole, the focus is

on strengthening the adult sides of the patient and on normalizing the situation instead of focusing on

regressive behavior (Alanen et al., 1991). /…/ Problems are seen as a social construct reformulated in

every conversation. (Bakhtin, 1984; Gergen, 1994, 1999; Shotter, 1993a, 1993b, 1998). Each person

present speaks in hisher own voices and, as Anderson (1997) has noted, listening becomes more important

than the manner of interviewing.” 50

Vikten är att integrera de objekt som står i relation till problemet för att sedan utifrån detta

skapa ett terapeutiskt språk. Något som särskilt betonas är öppenhet och lyssnande:

“Listening attentively aims at hearing what our clients are saying. Hearing is witnessed in our answering

words. We do not plan in advance our next question, or even the interview as a whole, but, instead, the

next question is created in the answer of the clients. In this way, everyone, even the patient with hisher

psychotic ideas, can experience how to become an agent in the new story of their suffering.” 51

Studien har valt att utgå från tre begrepp: 1) integration - skapa en grund till att förstå

problem i form av att samla de objekt som är en del av det vilket leder till 2) mening för var

och en som dialektiskt mynnar ut i 3) dialog där alla, framförallt patients berättelse och

dennes inre föreställningar kommer fram och diskuteras i grupp genom öppenhet och aktivt

48 Seikkula 2002:263-274 49 Seikkula 2002:283-284, 2011:179-193 50 Seikkula 2002:283-284 51 Seikkula 2002:283-284




22

lyssnande. En process av förståelse och mening sker i grupp genom öppen dialog och detta är

terapins verktyg men även ett ändamål i sig. Motsats till detta är monolog, som Seikkula och

flera av hans kollegor kallar är det inre tillstånd där drabbad har vanföreställningar,

hallucinationer och andra typer av allvarliga psykiska tillstånd. Viktigt att poängtera är att

denna kris i form av monolog enligt Seikkula är för patient rationell och meningsfull. Patient

bör därför inte kontrabehandlas genom att korrigera upplevelser, beteenden eller få bort

symptom utan i stället skapa progressiv förändring via det terapeutiska rummets integrerande

dialog mellan de närvarande – personal, anhöriga och patient.

Keropudas-sjukhuset i västra Lapland har en del grundläggande basala regler som samtliga i

personalen följer. Dessa regler har i sig ingen betydelse för de begrepp som kommer att

användas i denna studie men blir ett sätt att mer konkret förstå de teoretiska begrepp som

Seikkula tagit fram i förhållande till en verklig praktik:

▪ Patienten skall få komma på ett möte inom 24 h från första kontakten

▪ Alla beslut som sker om patientens journal måste ske öppet i närvarande med patient, personal och

anhöriga

▪ Ingen patologi

▪ Alla är välkomna oavsett psykiskt problem, ålder eller vilka anhöriga personen har

▪ En personaljour skall vara tillgängliga dygnet runt, året om under behandling 52

3.4 ÅTERHÄMTNING UR ETT SOCIALPSYKOLOGISKT

PERSPEKTIV - RESONEMANG OCH TEORIBIDRAG

Här presenteras två motiv varför studiens teoretiska begrepp blir angelägna. I

problemformuleringen ser vi i förhållande till återhämtning två centrala objekt - psykiatrisk

verksamhet som vårdbehandlande institution - samt människan i sin position som social

primat. Patient och institution är beroende av varandra när förhållandet mellan myndighet och

individ i grunden har ett ojämnt maktförhållande - detta ser vi historiskt i svensk psykiatri och

det var också till höres det centrala politiska motivet att göra patienten autonom och

52 Seikkula 2009 ISPS Conference




23

självständig hos den svenska psykiatrireformen. Beroendet är större i sluten vård, men

förekommer i öppen i avseende till det krisläge en individ som söker psykiatrisk

specialistvård psykiskt och praktiskt befinner sig. Särskilt mellan myndighet och patient rör

det sig om emotionella aspekter som ansvar, moral, hopp, förtvivlan och besvikelse.

Wenneberg och Seikkulas varsina resonemang berör beroende kontra autonomi i många

avseenden, de blir därför angelägna i denna studie av psykiska återhämtningsprocesser. Det

andra motivet är delar av de exempel på tidigare forskningen om återhämtning som

presenterats i kapitel 2.2. Med delar syftas främst på att vi sett att nya perspektiv på psykiatri

och återhämtning behövs i Sverige, att patienter kan med psykoterapi återhämta sig från grov

schizofreni, att det saknas ett helhetsmässigt systemperspektiv för att ge god psykiatrisk vård i

Sverige, att patienter upplever återhämtning i ett klarare sammanhangsmässigt sken före och

efter organisatoriska förändringar under ett år, att anhöriga till individer med grov psykisk

ohälsa behöver få regelbunden handledning, att psykiatrireformens praktik inte lever upp till

dess politik och kunskap, att de viktigaste psykiatriverktygen på familjevårdstiftelsen i

Göteborg är närvaro, deltagande, möten, vara del av en vanlig kontext, personligt ansvar,

möjligheter och kommunikation, att socialpsykiatri som tidigare förebild idag är sällsynt i

svensk psykiatri samt att återhämtning för amerikanska individer med grov schizofreni tycks

prägla av konkreta resurser och socialt stöd. Detta ger ett intryck av att det inte finns någon

uppfattning av vad som innefattar god psykiatrisk vård som får individer att återhämta sig.

Uppfattningen verkar vara splittrad. På vilket sätt bidrar olika typer av psykiatriska

behandlingar till återhämtning? Vad i förhållande till återhämtning skiljer den nuvarande

frivilliga vården mot en intensiv sluten psykiatrisk vård och vilka patientgrupper passar

vilken? Vad skall vården innehålla och för vilken patientgrupp för att främja återhämtning?

Alla dessa frågor berör återhämtningsprocesser, och särskilt i förhållande till självständighet

och beroendepräglat omhändertagande. Om människan är en social primat och det enligt

Wennerberg är sociala relationella förhållanden som är vår primära nyckel för överlevnad

evolutionärt så hamnar intrapersonella i starkt beroendeförhållande med sociala

interpersonella faktorer. De teoretiska begreppen berör nästan samtliga faktorer som WHO tar

upp i sin defintion av återhämtning - få kunskap om sina förmågor och handikapp, känna

engagemang och mening, (intra- och interpersonell) självständighet, social identitet och en

positiv självbild vilket i sin tur genererar stärkande och manifestation av hopp och riktning i




24

sitt liv. De kan därför vara ett bidrag i en diskussion om vad som innefattar återhämtning.

Wennerberg och Seikkulas perspektiv blir ur detta resonemang angelägna att använda sig av.

4. METOD

I detta kapitel presenteras två vetenskapsteoretiska ansatser som varit viktiga, hur studien gått

tillväga och metodtekniker, kritiska förhållningssätt samt etiska överväganden.

4.1 ANSATS - VETENSKAPSTEORI OCH DESS KOMPLEXITET

I STUDIE AV MÄNNISKA OCH SAMHÄLLE

Detta är en socialpsykologisk kvalitativ studie som tagit inspiration från närliggande

vetenskapliga traditioner som sociologi, psykologi och beteendevetenskap. Detta gör att

studien i viss mån blir tvärvetenskaplig. I en så pass begränsad studie av det här slaget kan

detta göra att den blir för bred. Fördelarna väger upp denna risk genom att det öppnar upp för

ny kunskap. Studiens objekt närmar sig behandlingsforskning men valet av teori och

epistemologi närmar sig sociologi, psykologi, humanvetenskaplig vetenskaps- filosofi och

teori. Styrkan i detta är att det kan öppna för kreativt progressivitet där fenomen får möjlighet

att förstås i nya perspektiv, sammanhang och i ny mening. Forskartraditioner innehåller

strukturer och processer som påverkar reglerandet av vilken forskning som accepteras eller ej.

Positiv effekt av det är att tydlighet och hög nivå av exempelvis god retorik och konsensus

etableras samtidigt som det riskerar att göra det svårt att bryta mot tradition och det

vedertagna konventionella språk den besitter.

Att söka kunskap, avgöra vad som är trovärdig pålitlig kunskap i förhållande till att förstå

människan i sin tillvaro och hur man bör göra detta är och har diskuterats samt

problematiserats på ett vetenskapligt (enligt vår definition av ett universitet, läroanstalt) i

cirka ett tusen år men utanför detta (vad vi historiskt känner till) i tusentals år.53 Två av de

53 Allwood, Erikson 2008:12




25

vetenskapsteoretiska traditioner som i postmodern tid fortsatt bidra stort i human- och

samhällsvetenskaplig tradition är fenomonologi och hermeneutik.

4.1.1 FENOMENOLOGI - UPPLEVELSER OCH KUNSKAP

Upplevelsen är central i kunskapssökande, enligt Edmund Husserl.54 Studien har tagit

inspiration av dennes filosofiska fenomenologi. Hans arbete har varit ett kontrasterande

alternativ till positivism men också i påverkan av ytterligare idétraditioner efter hans egen tid. 55 I grunden menar fenomenologi att sociala fenomen förstås via sökande av aktörers

subjektiva erfarenheter och perspektiv. En objektiv verklighet eller sanning blir problematisk

eller omöjlig att nå i sken av deras uppfattning att varje aktörs egen upplevelse av

verkligheten är unik.56

Objektet denna studie intervjuar är vårdpersonal i svensk specialistpsykiatri. Dessa har valts

därför att de har regelbunden direkt kontakt med patienter som söker institutionens vård. Med

sin dagliga arbetserfarenhet i verksamheten kan vi få fram värdefulla upplevelser för att söka

kunskap vad som sker i det “rum” där återhämtning sker och hur specialistpsykiatrin i dag

fungerar i förhållande till detta mål.

4.1.2 HERMENEUTIK - DELAR, HELHET OCH ERFARENHETENS DIALEKTIK

Hermeneutik är en gren ur fenomenologi och handlar om tolkningen av förståelse och

kunskap. Teologen Schleiermacher lade tidigt grund för denna tolkningslära (som omfattade

mer än enbart bibeltolkning) men perspektivet har fortsatt vidare hos andra teoretiker som

Dilthey (förenade det med vetenskap bland annat), Heidegger57 till Gadamer (anses

representera den moderna hermaneutiken).58 Den här studien har Gadamer i åtanke i några

avseenden. De två perspektiv som studien använder sig av är den hermeneutiska cirkeln i sitt

54 Allwood, Erikson 2008:75-77 55 Allwood, Erikson 2008:75-77 56 Kvale Brinkmann 2009:41-43 57 Vidareutvecklade Husserls upplevelse och förståelse med sin inverterade uppfattning kring epoché (paranteser i våra

antagande är materialet än tvärtom) 58 Allwood, Erikson 2008:91-95




26

växelspel av del- och helhetsperspektiv samt erfarenhetens dialektik. Under studiens

inledande process har historisk läsning varit central. Detta har varit en viktig del för att förstå

vart samtida specialistpsykiatriska läget och dess kultur i dag befinner sig. Under

datainsamlingsprocess har detta också tagits i beaktning. Detta för att som intervjuare lättare

känna igen begrepp, fältets kultur och viktiga centrala delar hos vårdpersonal. Motiven bakom

varför psykiatrireformen 1995 genomfördes blir också lättare att förstå i avseende till

Sveriges långa historia med sluten institutionalisering.

Det som utgör delar och helhet i detta fält är dock komplicerat. På en specialistpsykiatrisk

avdelning eller mottagning ingår politiska beslut, verksamhetens organisationsstruktur,

sociala interaktioner på institution, individs livsberättelse innan den söker vård, tid innan och

under behandling och institutions finansiella utrymme och kulturella, ideologiska bakgrund

med mera. Det är många faktorer som verkar under återhämtningsprocess. Därför behöver vi

förstå delar och helhet samt växla mellan dessa. Detta berör fenomenologin och Husserls

upplevelseteori. Gadamer talar om erfarenhetens dialektik:59

“Erfarenhetens negativitet har således en speciellt produktiv innebörd. Det handlar inte bara om att

genomskåda och rätta till en villfarelse, utan om att förvärra ett expansivt vetande.”60

Genom att i bakgrund av historia och samtid lyfta fram viktiga (enskilda eller olika) aspekter

baserat på vårdpersonals upplevelser av sitt psykiatriska arbete (i förhållande till

återhämtningsprocesser) ihop med lämpliga teorier får vi möjlighet att nå expansivt vetande

som gör att vi har möjlighet till en tydligare bild av hur svensk specialistpsykiatrin i dag teer

sig i förhållande till sina mål.

59 Allwood, Erikson 2008:91-95, Gadamer 1960:155-158 60 Gadamer 1960:163




27

4.2 TILLVÄGAGÅNGASÄTT

4.2.1 KVALITATIV INTERVJU

Denna studie använder sig av kvalitativ intervjumetod för den insamling av data som sedan

kommer att analyseras. Kvantitativ metod lämpar sig inte när studien inte söker entydigt

material som redovisas i diagram, tabeller utan med en kvalitativ metod och teknik beskrivs

fenomenet i relation till sin kontext, som sedan tolkas med målet att generera ökad förståelse.

Intrapersonella upplevelser, erfarenheter och processer i en social kontext är lämpliga att

studera med hjälp av denna metod när materialet inte består av kvantitet, mängd, intensitet

och frekvens.61 Där med inte påstått att kvantitativ metod inte lämpar sig för studier av

människa i sin sociala kontext, tvärtom - en kombinerad metodteknik kan vara mycket

lämplig i förhållande till exempel återhämtningsstatistik men detta har ej valts i denna studie.

I introduktionen togs som exempel Socialstyrelsens rapport om en obefintlig svensk

patientregisterföring i framförallt öppen men även sluten psykiatrisk vård vilket medför att ett

statistiskt material i förhållande till återhämtningsprocesser inte finns tillgängligt idag.

Studiens datainsamlingsteknik var tematiskt öppen intervju lutad mot semistruktur. Denna

korsande intervjuvariant blir lämplig för att nå de autentiska upplevelser vårdpersonal

besitter. Mål har varit att få en uppriktig och tydlig bild av hur vårdpersonal upplever sitt

specialistpsykiatriska arbete i förhållande till återhämtningsprocesser. Om intervjun

exempelvis skulle skena iväg åt olämpligt håll, tar semistruktur över. Det öppna temat blir ett

sätt att snabbt centrera väsentligheter och den autentiska kunskap och erfarenhet respondent

besitter. Hur intervjun planerades och gick till väga mer detaljerat förklaras mer djupgående i

delkapitel 4.2.3.

4.2.2 URVAL OCH RESPONDENTER

Sex respondenter intervjuades i 30-60 minuter. En förfrågan via elektronisk post skickades ut

till 50 adresser. Dessa lokaliserades via hemsida tillhörande regioner och landsting: 1) kansli,

61 Justesen Nanna Mik-Meyer 2011:12-15




28

adminstrations- informationsavdelningar; och/eller 2) enhets- och avdelningsledningar direkt

kopplade till specialistpsykiatriska verksamheter. Om adress till avdelning inte fanns

tillgänglig inväntades svar från kommun eller regions administration, som meddelade ett nej

eller vidarebefordrade brevet till möjliga intresserade avdelningar, mottagningar och/eller

vårdpersonal som personligen fick ta kontakt vid intresse. 11 personer hörde av sig, var på ett

formulär med grundläggande frågor erbjöds för att göra en sista urvalsprocess smidig.62

Samtliga svarade detta formulär och sex respondenter valdes ut - fem kvinnor, en man – i

åldrarna cirka 30-50 år - baserat på urvalskriterier, som presenteras i kapitel 4.2.5. Cirka 45

av de 55 regioner vi hörde av oss till hörde inte av sig överhuvudtaget, och då inkluderar

denna siffra inte regionernas vidareutskick till respektive psykiatriområde. Flera avdelningar

och mottagningar tackade nej till studiemedverkan med motiveringen att verksamheten

befann sig i ett utsatt ekonomiskt eller omstrukturerat läge.

Fem av respondenterna är från olika mottagningar och avdelningar - tre öppna

allmänpsykiatriska mottagningar, en sluten rättpsykiatrisk avdelning och två öppna

återhämtningsmottagningar. Alla namn är figurativa:

Amanda Öppen mottagning (Allmän) Psykolog Mindre ort nära storstad

Lars Öppen mottagning (Allmän) (Psykos) / Sluten

Läkare Mindre ort

Katrin Sluten avdelning (Rättspsykiatrisk)

Specialistsköterska Mindre ort nära storstad

Emelie Öppen mottagning (Allmän) Kurator och Psykoterapeut Mindre ort

Ulrika Öppen mottagning (Återhämtning)

Sjuksköterska Mindre ort

(Maja) Öppen mottagning (Återhämtning)

(Anställd och tidigare

patient) (Mindre ort)

(Respondenter i studien, Tabell 1)

62 Se Kapitel 8.1 Bilaga A




29

Amanda, Lars och Emelie är från mottagningar som påminner om varandra, öppen

allmänpsykiatri. Lars arbetade något mer med psykos- och beroendepatienter ut över sina

blandade diagnostyper. Katrin arbetade på rättspsykiatrisk avdelning med blandad

diagnostyp, ofta en sjukdomsbild i psykotiskt skov vid påbörjad behandling. Amanda, Emelie

och Ulrika arbetade ut över allmän diagnosspektra delvis något mer med patienter med

självskadebeteende och av diagnostyp emotionellt instabil personlighetsstörning, terapimetod

för detta var DBT.63 Ulrika och Maja är från liknande mottagningstyp, med blandad

diagnostyp. En utav dessa var intressant för studien med anledning av personens egen

erfarenhet av återhämtning och nuvarande arbete i specialistpsykiatri. Denna är dock satt i

parantes då den inte för närvarande arbetar i direkt kontakt med patienter i psykiatri på

samma sätt som resterande. Denna enhet har ett vårdinnehåll bestående av aktivering och

sysselsättning ofta ute i natur, friluftsliv, kulturaktiviteter och social samvaro.

Första delen i intervjuprocessen bestod av orientering i problemområdets historia och samtid,

mailkonversation med aktuella författare, läsning av facklitteratur, vetenskapliga artiklar,

tidigare uppsatser, riktningslinjer från myndigheter och pressartiklar. Detta har tagits upp i

delkapitel 4.1.2.

4.2.3 DATAINSAMLING

Underlaget för intervjun förenklades till enklare rubriker. Detta för att nå ett naturligare

samtal och inte vara bunden stödmaterialet. Intervjun bestod av fyra faser: 1) bakgrund och

orientering; 2) verksamhet och arbete; 3) patienter; samt 4) återhämtning. Tanken med detta

var att starta med en rubrik med lite förankring till det som ansågs vara personligt material -

respondentens egna erfarenheter, perspektiv, tankar och reflektioner - för att sedan allt mer

ledas inåt detta. Första fasen motiveras av att som intervjuare tidigt kunna få en uppfattning

om vad det är för arbetsplats, vart respondent arbetar huvudsakligen, hur vardag ser ut, vilka

patientmålgrupper det rör sig om med mera.

Två fall genomfördes personligen i slutet rum på respondents avdelning eller mottagning. Två

andra fall genomfördes mellan mobiltelefon och fast telefon. En mellan två mobiltelefoner.

63 Dialektisk beteendeterapi




30

En över internet via dator och mjukvaruprogrammet “Skype”. Samtliga spelades in med

digital inspelningsutrustning - Zoom H4N. Ljudinformation transkriberades därefter på dator

med hjälp av ett digitalt ljudhanteringsprogram (Izotope RX) och standardmässigt

texthanteringsprogram.

4.2.4 TEKNIK OCH OMSTÄNDIGHETER

Utgångspunkten var att träffa samtliga respondenter och genomföra intervjun muntligen öga

mot öga med anteckningsblock och inspelningsutrustning. Vilken teknik som är mest lämplig

är svårt att reda ut eftersom det beror på studiens syfte, vad det är för intervju samt hur

respondent och intervjuare förhåller sig till teknik - om de känner sig bekväma och andra

eventuella situationspräglade omständigheter. Varje situation blir i unik. I denna studie var

skype den mest lämpliga, som önskvärt borde ha använts på samtliga intervjutillfällen.

Fördröjning på signal var mycket kort, samtidigt som intervjuarens lyssnande fokus

upplevdes bättre. Vid personlig intervju kunde intervjuare uppleva att visuella aspekter som

anteckning på skrivblock blev ett störmoment i intervjuns närvaro. Ljudkvalitén var överlag

bättre på Skype än telefon. Vid enstaka tillfällen kunde ett ord inte uppfattas, intervjuaren

upprepade då frågan en gång till. Här kunde studien haft större framförhållning och ansträngt

sig något mer för att få respondent att ha tillgång till en dator med mikrofon. Detta var en

avvägning dock med hänsyn till den korta tidsperiod, respondenters voluntära deltagande och

behovet av att få konkret material att arbeta med.

Intervjuare kan riskera att hamna i en identifikation med respondent och detta har tagits i

beaktning. Att identifiera sig i ett samtal är en effekt som försvårar progressivt sökande efter

kunskap eftersom objekten påverkas och påståenden riskerar att färgas vilket sänker

informationens autencitet och sanningshalt.

4.2.5 AVGRÄNSNING

Målsättning med urval var respondenter som arbetar i svensk psykiatrisk specialistvård med, i

största möjliga mån, varierande 1) avdelning- och mottagningstyp; 2) region i landet; 3)

profession/yrkestitel; 4) befolkningsfrekvens i aktuell ort samt 5) könsvariation. Med




31

anledning av den något låga respons, ram för arbetets omfattning kunde samtliga kriterier inte

uppfyllas eller fler försök till detta prioriteras. Variation på verksamhetstyp och region i

landet var framförallt det som erbjöds.

Det är intressant att notera att få män visade intresse, och att de flesta av de intresserade var

kvinnliga sjuksköterskor. Vad det här beror på är svårt att reda ut. Ett skäl kan vara att

vårdyrket är överrepresenterat av kvinnor. Könsfördelningen bland specialistläkare i Barn-

och ungdomsmedicin, Psykiatri, Allmänmedicin och övriga är 261 kvinnor och 107 män.64 I

en rapport från SCB (Statistiska Centralbyrån) om kvinnor och män i näringslivet från 2013

rapporteras det att inom vård och omsorg samt sociala tjänster är det 83 procent kvinnor.

Samtidigt finns det statistik som visar att män är överrepresenterade ju högre vårdyrkesmässig

position tjänsten är, exempelvis bland överläkare och kirurgi är fördelningen mycket ojämn

lutad åt män. 65

Samtliga intressenter kom från mindre orter. Trots att storstäder innehåller fler psykiatriska

mottagningar och avdelningar med fler vårdpersonal tillgängliga så hörde ingen av sig från

någon större stad i landet för intresse av medverkan. Ett skäl till det här kan vara att psykiatri

har högre tryck i storstäder vilket gör att deltagande i studier inte prioriteras. Ett annat kan

vara att mottagningar och avdelningar får in fler förfrågningar av frivilligt

forskningsdeltagande, vilket gör att intresseförfrågor försvinner i mängden.

4.3 KRITISK REFLEKTION

4.3.1 KOHERENS, KONSISTENS OCH ÖPPENHET

I denna studie strävas ett sammanhang där de enskilda delarna i undersökningen hänger

samman logiskt. Detta har tidigare tagits upp i delkapitel 4.1.2. Även konsistens i form av att

se till att de teoretiska begrepp, metoder och ansatser används på ett konsistent vis.66 Förutom

detta har öppna motiveringar varför olika val gjorts tagits i beaktning i form av att inte dölja

64 Socialstyrelsen 2013:33 65 SCB 2013:12 66 Justesen Nanna Mik-Meyer 2011:31-33




32

något i materialet eller strategiskt rikta studien åt ett visst håll. Ett kritiskt förhållingssätt har

varit viktigt av flera anledningar. Dels för att undvika att förförståelse och tidigare erfarenhet

som person som forskare kan färga av sig på de olika valen eller exempelvis att en fråga

under intervjun blir konkret eller subtilt riktad.67 Men också i form av att i största möjliga

mån ta till sig olika typer av litteratur och artiklar från olika tidskrifter och vetenskapliga

traditioner. Detta även om inte teorier, metoder och tekniker valts till bruk för studiens

ändamål.

4.3.2 VALIDITET OCH REABILITET

Generaliserbarhet är problematiskt och svårt i en kvalitativ studie, varje individ och fenomen

blir ett unikt fall i sitt begränsande antal. Men det bör dock göras en reflekterande bedömning

ändå med hänsyn till validitet och reabilitet. Respondenterna har erbjudits och fått materialet

skickat till sig efter första utkastet där de fått chans att kommentera analysresultatet.68 Det bör

dock påpekas att det inte skett en obligatorisk responderande validering utan enbart i samband

med de tillfällen respondenter kommenterat så har en korrigering gjorts. Detta för att

respondenterna skall få chans att avgöra om sina svar kan representera sig själva. Reflektiva

frågor har ställts intrapersonellt om det finns alternativa tolkningsmöjligheter när data

analyserats. Noggrannhet lades på att inte låta intervjuare färga respondent utifrån dess syfte,

ideologi eller teori. En svaghet i detta finns i avseende att få respondent att känna sig bekväm

och trygg. Som Kvale Brinkmann poängterar kan en för neutral inställning i en intervju tolkas

som brist på intresse eller att respondent kan uppfatta sitt svar som “fel”. Vad som skapar

trygghet i ett intervjumöte är komplext, varje intervjusituation är unik och processen sker

snabbt på både medveten och undermedveten nivå. Det är en konst, en slags dans att föra med

inslag av intuition och improvisation.69

67 Lantz 2013:103-105 68 Mik-Meyer 2011:38-40 69 Kvalie Brinkmann 2009:100-105




33

4.3 ETISKA ÖVERVÄGANDEN

I detta kapitel redogörs etiska överväganden - aspekter som kan påverka individer och fältet negativt.

4.3.1 FORSKNINGSKRAV OCH ANGELÄGENHET OM GOD PSYKIATRISK VÅRD

Upphovspersonen bakom denna studie tar ansvar för att sträva efter hög forskningskvalitét

genom att sträva efter progressiv kunskapsutveckling och ett kritiskt förhållningssätt till teori,

metod och analys.

Studiens syfte i hänsyn till etik motiverar i form av respekt inför det faktum att det

problemformulerade området är komplext och en angelägenhet att förbättra praktik och

kunskap. Genom att korsa socialpsykologiska teoretiska perspektiv, tidigare forskning och

den utifrån vårdpersonal baserade empiri som studien tagit fram är förhoppning att en

avslutande diskussion kan ge om inte ett tydligt så vagt förslag på eventuella riktningsdirektiv

myndigheter eller framtida forskning kan ta del av. Detta står bakom ett sökande att främja

god psykisk hälsa som i sin tur bidrar till en värld bestående av människor i välmående och

med meningsfulla riktningar i sina liv.

4.3.2 INDIVIDSKYDDSKRAV

Individkravet består av i enlighet med Vetenskapsrådet fyra principer: Informationskravet,

samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Samtliga respondenter har givit

sitt informerade samtycke att intervjuerna får användas som del i studiens syfte så till vida att

individen i fråga inte kan härledas personligen eller att data manipuleras. Innan intervjun

påbörjades presenterades konfidentialitet och att den när som helst kunde avbrytas. Fyra av

respondenterna bad om och fick uppsatsen skickad till sig när den var färdig. Intervjun i sig

erbjöds att skickas direkt efter ljudtranskribering, detta tackade dock samtliga respondenter

nej till. Efter inspelning fördes ljudinformation så snabbt som möjligt till en dator med

skyddat lösenord, den gamla informationen raderades därefter. All form av personlig data har

maskerats i form av figurativa namn och undvikande av personlig eller känslig information i




34

materialet. Detta för att minimera risken för att utsätta respondenter för konsekvenser.70 Alla

mail som skickats med data har raderats i efterhand. Intervjuernas ljudinspelning och

transkriberade text finns bevarade på låst dator i ett exemplar. Efter första utkastet av studiens

färdiga arbete skickades arbetet till samtliga respondenter för en möjlighet att få korrigera

analysens material utifrån vad respondent själv syftade på, som i sin tur korrigerades innan

färdigreviderat arbete. 71

5. RESULTAT OCH ANALYS

I det här kapitlet presenteras data och analys. Resultatet har tre kategorier med en eller flera

underkategorier under var och en: 1) Upplevelser och erfarenheter (Hur vårdpersonal

upplever verksamhetens struktur och organisatoriska arbetssätt); 2) Faktorer för återhämtning

(De faktorer som verkar främja eller hämma återhämtning: Vårdbehandlingstid och riktning i

förhållande till mål, integrering av problem, kontinutet, regelbundenhet och variation, balans

mellan självständighet och beroende, farmaka, behovet av samarbete och samvaro, arbete

med anhöriga, behovet av dialog, uppföljning och tillitsaspekter); samt 3) Problem

(Belastning och finansiell resursbrist). Analysen använder sig av de två begreppsramar som

presenterats i kapitel 3 men även de vetenskapsfilosofiska teoretiska ansatser som

presenterats i delkapitel 4.1.

5.1 STRUKTUR OCH ORGANISATORISKA ARBETSSÄTT De respondenters verksamheter som verkar ha tydlig behandlingsstruktur är den på

rättspsykiatrisk avdelning (Katrin) samt återhämtningsmottagning (Ulrika)

Återhämtning i svensk psykiatrisk...

Documents