5/09 n Om hiv, sex & sånt n

Tidiga hivtest ska rädda livMassvaccinering av flickor

VÅRENS LAFA-

KURSER

4Tidiga hivtest ska rädda livNyöppnad mottagning förhivtest i centrala Stockholmtar främst emot migranter.

7Med känsla för sexAnna-Karin Asp har jobbatpå Lafa sen starten. Nu gårhon i pension.

9Massvaccinering mot HPV-virusMed start 2010 ska 10–12-åriga flickor vaccineras.

10Lika men ändå olikaParkskolan i Malmö bedriversex- och samlevnadsunder-visning bland särskoleelever.

FÖR MER INFORMATION hän-

visas 23-åringarna till kampanj-

sajten www.23plus.nu samt

till Lafas sajter för unga,

www.kondom.nu och

www.p-guiden.nu.

VÄLKOMMEN PÅ SEMINARIUMVID DENNA tidnings presslägg-

ning har Frågachans.nu, Lafas

nya sajt för 10-13-åringar, haft

över 18 600 besökare sedan

lanseringen i september. Över

1 300 frågor har mejlats in till

Fråga Ugglan. I februari bjuder

Lafa in till ett seminarium där

erfarenheter från det första

halvåret presenteras och disku-

teras. Vilka frågor ställer ung-

domarna till Fråga Ugglan och

vad skriver de i Dagboken? Hur

kan sajten användas i sex- och

samlevnadsundervisningen?

TID: 16 februari kl 14-16

PLATS: Lafa, Fatburen,

Västgötagatan 2

INSIKT – om hiv, sex & såntges ut av Lafa, enheten för sexualitet och hälsa inom Stockholms läns landstingTelefon, växel 08–737 35 50Fax 08–737 36 40

Postadress: Box 175 33, 118 91 StockholmBesöksadress: Västgötagatan 2, Stockholm

RedaktörHanna Ådin hanna.adin@sll.seTelefon 08–737 35 57

Ansvarig utgivare: Anna-Karin Aspanna-karin.asp@sll.seTelefon 08–737 35 46

www.lafa.nu

Redaktionskommitté:Anna-Karin AspKarolina HöögMartina JunströmThérèse JuvallLis-Marie KanonRobert PantzarOlle WallerHanna Ådin

Layout: Lotta Continualotta@lottacontinua.se

Prenumeration och adressändring: Claes Sjöstedtclaes.sjostedt@sll.seTelefon 08–737 35 50

Tryckt hos Sjuhäradsbygdens Tryckeri, Borås ISSN 1104-0912

INSIKT 5/09

2 INSIKT 5/09

På gång på Lafa

UL

RIC

AZ

WE

NG

ER

BREV TILL 23-ÅRINGARI JANUARI får 46 000 unga

vuxna i länet information hem

i brevlådan om vart de kan

vända sig för preventivmedel,

testning och rådgivning om

sex och samlevnad när de inte

längre får gå till ungdoms-

mottagningen.

De flesta ungdomsmottag-

ningar har 23 år som övre

gräns.

Lafas så kallade 23+-utskick

går den här gången både till

dem som fyllt 23 år under 2009

och de som fyller 23 under

2010.

Brevet innehåller en folder

med telefonnummer till olika

mottagningar samt en kondom.

14Världsaidsdagen 2009Om en promenad för livetoch om hivpositivas mötenmed vården.

15Sen sist Böcker Kortfattat

SEMINARIELEDARE:

Thérèse Juvall, socionom

och ansvarig för skolfrågor

på Lafa och Lis-Marie Kanon,

utbildningsansvarig.

ANMÄLAN:

lis-marie. kanon@sll.se

GOD JUL!OCH SÅ EN särskild julhälsning

från Frågachans-sajtens tomte.

Han vill gärna att även du som

är vuxen kollar in sajten.

Frågor om och synpunkter på

Frågachans.nu kan du ge ge-

nom att klicka på just tomten.

NY KURS-KATALOGMEDVÅRENSALLA KURSER!

HA

NS-Å

KE

OH

LS

SO

N

EW

AL

EV

AU

Ophelia Haanyama Ørum på Noaks Ark arran-

gerade A Walk for Life i Stockholm i anslutning

till WAD, världsaidsdagen. Läs mer på sidan 14!

Marianne Dymling-Hjelm, Parkskolans rektor.

Porträtt av ikonen James Dean pryder oftaväggarna i Pattongs gaybarer.

12Storsatsning på hiv-information i ThailandMän som har sex med mänär en viktig målgrupp förpreventionsarbetet.

5/08 INSIKT 3

RAPPORT UTIFRÅN

INSIKTringde till …

… LOTTABJÖRKMAN,lärare i samhällskunskap och drama på

Rytmus Musikgymnasium i Stockholm, som

tillsammans med sin kollega PIA KANGAS

har vunnit bokförlaget Natur och Kulturs

Lärarpris 2009 på 150 000 kronor.

Årets tema är ”Blatte, bög och andras mam-

mor – finns det gränser för vad man får

säga?” Hur kommer det sig att ni skickade in

ert bidrag till tävlingen?

– En kollega som såg temat kom till oss

och sa att ”det här kommer ni att vinna!”

Jag kollade på förlagets hemsida och

tänkte att det här är ju precis det vi gör!

Berätta om hur ni arbetar med språk och

normer med era elever.

– Vi tillämpar en ”varför säger du så”-

pedagogik istället för en ”du får inte säga

så”-pedagogik. Ett exempel: Eleverna får

säga alla skällsord de kommer på och vi

skriver upp dem på ena sidan av tavlan.

Sen frågar vi eleverna hur man ska vara för

att inte kallas jävla dampunge, hora, blatte

eller bög. Deras beskrivningar skriver vi

upp på andra halvan av tavlan.

– På detta sätt synliggör vi hur språket

används för att begränsa människor. Språ-

ket visar på ett normsystem som finns, men

upprätthåller också normsystemet.

Köper eleverna resonemanget?

– Ibland blir de provocerade och tycker att

allt gungar, ”finns det ingenting som är

sant!?”. Men ofta inser de att det här sättet

att tänka innebär frihet för alla. Vi hamnar

alla utanför normerna på något sätt. Det

kan vara bara att jag är kille och liten och

smal eller att jag är tjej och gillar sex. Det

gäller att undervisa MED eleverna, våga

vara prestigelös och medge misstag.

Vad betyder det för dig att ni vann det här

priset?

– Det betyder framför allt cred. Priset ger

förutsättningar för att vi ska få komma ut

och prata om det här.

Kan du ge ett par konkreta tips till de lärare

som vill jobba aktivt med språk och normer?

– Först och främst måste man få kollegor

och skolledare med sig. Det finns ingen

fast fix, man måste jobba brett och skapa

ett klimat som är öppet och inkluderande.

Erkänn din makt att ge ett stort eller litet

utrymme för att vara på olika sätt.

HANNA ÅDIN

5/09 INSIKT 3

IDAG ÄR DET FÅ som berättar öppet attde är hivpositiva. Det finns liksom ingenanledning, man kommer att leva länge,jobba på som vanligt så varför riskera attutsätta sig för stigma och diskriminering ionödan. För det är fortfarande laddat medhiv. Vårdpersonal blir rädd och beter sigkränkande, patienter kollar i förväg att detinte kommer att vara någon bekant i vänt-rummet och media älskar rubriker omhivmannen eller hivkvinnan.

Kommer ni ihåg rubrikerna omhivkvinnan i Skåne 2004? Hon som vargift och fick två barn utan att berätta atthon bar på hiv.

Nu blir hennes liv film. Dokumentär-filmaren Ingela Lekfalk har sökt uppkvinnan som idag har avtjänat sitt fängel-sestraff på två och ett halvt år och somäntligen har vågat erkänna för sig själv atthon är hivpositiv.

Lillemor som kvinnan heter åkte tillFrankrike som 19-åring för att läsa franskaoch jobba som au pair. I Frankrike blev honstörtförälskad, men också sjuk. På region-sjukhuset i Boden konstaterade man 1986att hon var hivpositiv, den tredje personeni länet som fick diagnosen.

Konsekvenserna av hennes förälskelseblev fruktansvärda, mamman berättar ifilmen att det var så hemskt att man intekunde säga det till någon. Läkarna troddeatt hon hade ett år kvar att leva. Föräld-rarna och Lillemor beslöt att inte berättadet för någon, inte ens för syskonen.

ÅREN GÅR, Lillemor flyttar till Skåne, fårett bra jobb och blir kär igen. Hon träffarHenrik.

Eftersom hon äter bromsmediciner ochhar låga virushalter så säger hon inget,hon är helt stum. De gifter sig och får tvåbarn. 2004 blir Lillemor sjuk och manförstår inte på sjukhuset varför hon inteblir bra. Tills hennes hivläkare är med påen patientkonferens och förstår att detgäller Lillemor: Det är ju min hivpatient,säger han. Och nu avslöjas allt.

Mannen är till en början förstående,men sen växer känslan av svek, han villskiljas och polisanmäler Lillemor förförsök till grov misshandel. Hon döms,

LEDARE

Hur kunde hon?

Anna-Karin Asp

%hamnar i fängelse, får betala stora skade-stånd till mannen och barnen. Trots attingen blev smittad. Men hon hade ju fak-tiskt utsatt dem för risk att få hiv. Hurkunde hon?

I dokumentärfilmen som heter just Hur

kunde hon? försöker Lillemor förklara.Hon trodde att om hon berättade skullehon bli ensam i hela världen, ingen skullevilja ha med henne att göra. Idag kännerhon stor skuld för det som hände: ”Jag ären dålig människa som förtjänar att straf-fas. Men jag hade aldrig för avsikt attsmitta min man eller mina barn. ”

NU HAR HON alltså bestämt sig för attberätta. Hon har förstått att hon intekommer att dö av det. Tvärtom skulle honkänna sig värdelös om hon inte gjorde det.Filmen om henne håller på att klippasihop nu och blir klar någon gång i februarinästa år. Håll utkik efter den när denkommer på tv. De avsnitt som visades påett seminarium inför världsaidsdagen gavmersmak. En till synes självklar handling,som att berätta för sin partner att man ärhivpositiv, kan blockeras under lång tidoch sanningen för en själv blir att man inteär smittad. Sanningens konsekvens är intealltid glasklar.

Jag tror att filmen om Lillemor på ett brasätt kommer att problematisera hivfrågan,och visa på helheten i hivarbetet, nämli-gen behovet av förebyggande insatser tillungdomar och resenärer, behovet av stödoch behandling inom vården och ett för-stående och ickediskriminerande sam-hälle runt omkring.

Med de orden tackar jag för mig. Den 1 februari börjar ett nytt liv som pensio-när.

4 INSIKT 5/09

HIVTESTNING

Tidiga hivtest ska rädda livEn ny mottagning för hivtest har öppnat i centrala Stockholm.

Den riktar sig i första hand till migranter, en grupp som står för

nästan hälften av alla nyupptäckta fall av hiv och som i många

fall får en alltför sen diagnos.

Mellan en herrekipering och enbutik med köksinredning liggerden diskreta entrén till den nyatestmottagningen. Det är någratimmar kvar tills den öppnar

för dagen. Klockan tre kommer Peder Ahlinoch en av hans kollegor på Noaks Ark att haställt fram kaffe och te i väntrummet och tvåsjuksköterskor från Venhälsan finns då påplats för att utföra testerna.

– Det är tester med snabbsvar så det tarungefär en halvtimme att få resultatet ochunder den tiden håller sköterskorna i ett råd-givningssamtal. Om det skulle visa sig attsvaret är positivt finns vi här från Noaks Arkför att ge stöd, berättar Peder Ahlin.

Tanken är att det ska vara så enkelt sommöjligt att komma hit och testa sig. Det finnsinte några skyltar som kan avskräcka den somvill vara anonym, drop in gäller, inredningen

AN

KI

AL

MQ

VIS

T

ger inte någon sjukhuskänsla och besökarnaslipper den för många outhärdliga veckolångaväntan på provsvar.

Behovet av nya metoder för att fånga uppmigranter är stort, främst handlar det ommänniskor som kommer från länder söder omSahara. Den gruppen är överrepresenteradbland dem som testar sig så sent att de iställetför att kunna leva ett normallångt liv underbehandling, riskerar att dö i förtid. JukkaAminoff är verksamhetschef på Noaks Ark:

– Vården har sämre förutsättningar att fångaupp den här gruppen. Många migranter harlågt förtroende för allt som kan associeras tillmyndigheter. Jag tror också att det kan finnasen missriktad välvilja eller överdriven respektbland vårdpersonal som därför inte vill prataom hiv med en kvinna i slöja eller burka,säger Jukka Aminoff.

Noaks Ark driver mottagningen tillsam- t

T v: Allt som krävs

är ett stick i fingret.

Redan efter en halv-

timme får patienten

veta om hivtestet

är negativt eller

positivt.

T h: Noaks Arks

verksamhetschef

Jukka Aminoff till-

sammans med

Ophelia Haanyama

Ørum, Miriam

Kronberg, och

Jeanne Masimango,

som alla ansvarar

för olika delar av

arbetet med hiv

och migranter. AN

KI

AL

MQ

VIS

T

5/09 INSIKT 5

TEMA: SAMTAL

t ska rädda liv

6 INSIKT 5/09

HIVTESTNING

mans med Södersjukhusets mottagning Ven-hälsan där Anders Karlsson är verksamhets-chef:

– Att man har misslyckats med att nå denhär gruppen kan bero på flera saker. Mångamigranter har en tradition av att söka vårdförst när de är sjuka och att vända sig till ettsjukhus eller någon annan vårdinrättning kankännas som ett stort steg. Ekonomi kan varaen faktor. Jag tror att det krävs ett personligtkontaktnät för att nå ut med information,något som vården ofta saknar, säger AndersKarlsson.

Så vad är receptet? Hur ska den nya mottag-ningen lyckas med att nå migranterna?

Jukka Aminoff säger att det handlar om attbefinna sig på rätt ställen och att informeramed respekt för olika kulturella föreställ-ningsvärldar.

– Alla informatörer som jobbar med det härhar själva en invandrarbakgrund och vi åker uttill Rinkeby, Skärholmen och Tensta och tarkontakt på plats. Vi försöker också undvika attutgå från sexualitet eftersom det kan vara

t

Anders Karlsson, verksamhetschef på

Venhälsan och medicinskt ansvarig för den nya

mottagningen för migranter.

den mellan liv och död. En studie vid Karo-linska Universitetssjukhuset i Solna där 82personer som fick sin diagnos 2007 ingick varen ögonöppnare för många. 34 av dem somvar med i studien visade sig vara så kallade”late testers” och 17 av dem var kvinnor frånländer i södra Afrika.

– Att vara en ”late tester” innebär att manfår sin diagnos efter det tillfälle då man börpåbörja en behandling. Den påverkan somviruset haft på immunsystemet är utgångs-punkten. Risken att dö inom bara ett år ärmycket större bland dem som testas sent,säger Anders Karlsson.

Av de 34 personerna i studien från Karo-linska Universitetssjukhuset som fick diagno-sen sent var det fyra personer som dog inomett år från testtillfället.

ÄVEN OM migranter är den huvudsakligamålgruppen riktar sig den nya mottagningenockså till ytterligare två grupper; människormed högriskbeteende och dem som plågas avsvår oro.

– För den som är väldigt orolig är ett snabbtsvar viktigt. De står ofta inte ut med ångestensom det innebär att vänta en vecka, sägerJukka Aminoff.

Något som man har valt bort är att testa förandra sexuellt överförda infektioner, även omdet fanns med i diskussionerna inför den nyamottagningen.

– Problemet är att det sällan finns den härtypen av tester med snabbsvar för andra sexu-ellt överförda infektioner och då blir det enmycket större apparat, säger Anders Karlsson.

Men det betyder inte att det är uteslutet att iframtiden erbjuda andra tester, berättar JukkaAminoff:

– Om testmetoderna för andra sexuelltöverförda infektioner förfinas och ger ett likasnabbt och tillförlitligt svar som det här hiv-testet kan det bli så.

Nu är det bara en timme kvar tills mottag-ningen öppnar. Två av kontorsrummenkommer att fungera som provtagningsrum.Peder Ahlin tar fram ett ark med teststickorfrån ett skåp och berättar att allt som krävs ärett stick i fingret.

– Vi har haft öppet två eftermiddagar hittillsoch då kom det fyra besökare per gång men vikan ta emot upp till 16 personer, säger PederAhlin.

Ingen rusning alltså och Jukka Aminoff för-klarar det med att de varit medvetet försiktigamed att gå ut med information av oro för attdet skulle komma för mycket folk.

– Det råder brist på testmöjligheter i Stock-holm och vi är ganska lättade att det inte blevnågon rusning. Nu kan vi jobba med merinformation till målgrupperna. Man lär sigefterhand, konstaterar Jukka Aminoff.

ANNA DAHLQVIST

AN

KI

AL

MQ

VIS

T

känsligt. Istället pratar vi om hiv som ensjukdom på både individ- och samhällsnivå,säger Jukka Aminoff.

Noaks Ark samarbetar också med en mängdinvandrarorganisationer, främst Somaliskahälsoteamet och föreningen Oasen som riktarsig till afrikaner som drabbats av hiv och derasanhöriga. Sedan några år tillbaka driver NoaksArk ett särskilt migrantprogram tillsammansmed bland andra Stockholms stad. JukkaAminoff beskriver programmet med hjälp avtvå ”armar” - där den ena sträcker sig till mig-ranterna själva och den andra till människorsom på olika sätt arbetar med migranter. Ettexempel är den utbildning om hiv som NoaksArk håller för Migrationsverkets personal.

TILLBAKA TILL den nya mottagningen.Noaks Ark har tagit fram foldrar och informa-tion på sin hemsida på engelska, franska,spanska och somaliska och har dessutom enbred språkkompetens bland informatörerna.

– Men om det inte går att kommunicera till-räckligt bra med en besökare erbjuder vi ettvanligt test, som det tar uppemot en vecka attfå svar på, och bokar ett återbesök med tolk,berättar Anders Karlsson.

Att få sin hivdiagnos i tid kan vara skillna-

Medkänslaför sex

Du som brukar läsa insikt kännerkanske främst igen Anna-KarinAsp från sidan tre i tidningen, därhon i varje nummer kommenterar

och analyserar aktuella skeenden och berättarom Lafas roll i det hiv/sti- och abortförebyg-gande arbetet. Ofta med en rolig knorr. FörAnna-Karin Asp är en humoristisk personsom tycker att man ska få ha roligt på jobbetoch fira gemensamma segrar. Men också enmålmedveten, framtidsorienterad och hårtarbetande chef som inte ger sig förrän proble-met är löst och uppgiften slutförd.

– Jag började jobba redan som tioåring,delade ut tidningar på sommarlovet. Åretefter gick jag till arbetsförmedlingen, men desa att jag skulle komma tillbaka när jag var 15,berättar Anna-Karin Asp och skrattar.

Ett antal år och sommarjobb senare var honutbildad journalist och arbetade inom Stock-holms läns landsting, dit hon sökt sig för att fåarbeta med viktiga samhällsfrågor. Att justsexualitet kom att bli hennes arbetsområdevar delvis en slump, men intresset för ämnetväcktes tidigt. Anna-Karin Asp tillhörde denförsta generationen som fick sex- och samlev-nadsundervisning. Hennes fröken i småsko-lan berättade kunnigt och entusiastiskt omhur barn blir till.

Anna-Karin Asp brinner för

samhällsfrågor i allmänhet

och frågor kring sexualitet i

synnerhet. Efter tjugo år på

Lafa, varav elva som chef,

går hon nu i pension.

– Det har varit roligare att

vara chef än jag trodde.

Namn: Anna-Karin AspFamilj: Man, tre barn och ettbarnbarnIntressen: Trädgård, resor medhusbilen, film, badMotto: Gå en liten bit längre t

UL

RIC

AZ

WE

NG

ER

5/09 INSIKT 7

INTERVJU

– Det gjorde intryck på mig. Jag följde ocksåsom ganska liten med min storasyster tillFolkets hus och lyssnade på ett föredrag avElise Ottesen-Jensen och det var jätte-spännande. Det sådde nog ett frö för när jaggick på journalisthögskolan valde jag och enkompis att göra ett arbete om abortfrågan.

I MITTEN AV 1980-talet arbetade Anna-Karin Asp på Stockholms läns landstingsinformationsbyrå. En av informationsbyrånsmånga uppgifter var då att informera vårdper-sonal och allmänhet om det nya, dödligaviruset hiv, eller htlv3 som det hette på dentiden. På hösten 1987 värvades hon till detnystartade projektet Lafa, Landstinget förebyg-ger aids, med uppdrag att förebygga hiv ochandra sexuellt överförda infektioner. Utbild-ningar och informationsinsatser var redan frånbörjan viktiga huvudområden i Lafas förebyg-gande arbete. Anna-Karin var ansvarig förinformationsverksamheten och redaktör förinsikt, vars första nummer utkom 1988.

– Den var enklare på den tiden, bara 12 sidoroch svartvit med röd dekorfärg. Vi valde attgöra en egen tidning i stället för att försöka fåin våra frågor i andra dags- och facktidningar.Vi ville kommunicera direkt med dem somarbetar med sexualitet och prevention.

Parallellt med tidningen jobbade Anna-Karin med framtagning av broschyrer ochannonser.

– Jag minns när vi första gången annonse-rade i dagspress och riktade oss till målgrup-pen män som har sex med män. Då var det liteuppseendeväckande att landstinget gick utoch visade bilder på två bögar. Förutom attinformera om hivrisken så var det ju ett sättatt säga att homosexualitet är okej.

1990 BLEV LAFA en permanent verksam-het inom landstinget och fick samtidigtmandat för att även förebygga oönskade gravi-diteter. Steg för steg byggdes verksamhetenupp, med ett brett kursutbud och metod-böcker, samarbete med hälso- och sjukvårdenoch andra organisationer, gratis kondomdis-tribution till målgrupperna och, förstås, kam-panjer. Ni minns kanske kondomkampanjen1996 med färgglada affischer och rim som”Pop topp gummi snopp” och ”Ulla gullagummi pulla”?

– Vi uppmanade ungdomar att skicka in sinabästa kondomrim. ”Hett spett gummi vett”vann tävlingen. Detta var de mest stulna affi-scherna i tunnelbanan någonsin, vilket välockså kan ses som ett slags kvitto på en lyckadkampanj, säger Anna-Karin Asp och ler.

På senare år har Lafas kampanjer rönt upp-skattning av mer socialt erkänt slag. Det harblivit några guld- och silverägg och 100- och75-wattare när reklambranschen har utsettbästa samhällsinformation och en del andrapriser och utmärkelser också. Anna-Karin Asp

sticker inte under stol med att kampanjerligger henne särskilt varmt om hjärtat.

– Det är något som roar mig men jag vetockså att det är väldigt viktigt för att nå ut medinformation till många människor och få uppvåra frågor på samhällsagendan. Därför har jagprioriterat kampanjer där en annan chefkanske hade hållit igen med tanke på att detkostar förhållandevis mycket.

Anna-Karin Asp framhåller samarbetet medden kreativa reklambyrån Ester men medgerockså att hennes eget mod och lust att prövanya grepp i informationssammanhang kan havarit en bidragande faktor till att kampanjernablivit så lyckade.

– En kampanj måste sticka ut, annars är denvärdelös. Först efteråt kan man veta säkert hurden slår, men man måste redan innan kunnase ingredienserna som gör att det kan bli bra.

I SLUTET AV 90-talet fick Anna-Karin Asperbjudandet att bli enhetschef för Lafa. Hontvekade inte att anta utmaningen.

– Jag kände att jag skulle klara av det och attjag hade stöd av personalen. Under åren jagjobbat med informationsfrågorna hade jagvarit involverad i alla olika verksamheter påLafa och efter många år i landstinget kände jagväl till hur organisationen är uppbyggd.

Anna-Karin Asp har nu varit Lafas chef ielva år. Efter totalt tjugo års intensivt arbetemed sexualitet och hälsa på Lafa tycker honfortfarande att området känns lika spännande.

– Sexualiteten är ett ämne som berör allaoch det kommer hela tiden nya generationersom ska hitta ett eget förhållningssätt. De härfrågorna är så starkt laddade, det är inget somär självklart och man måste hela tiden kom-municera och försvara människors rättigheterpå området, till exempel aborträtten.

Vad tycker du har varit roligast underåren som chef på Lafa?– Att se när medarbetare växer med sina upp-gifter, tar ansvar och jobbar självständigt. Detär ups and downs under ett arbetsliv, men närnågon gör något den gillar och blommar uppoch når längre än man hade kunnat tänka sig -det tycker jag har varit jättekul.

Vad har varit svårast?– Att hävda det primärpreventiva arbetet i enså extremt sjukvårdsorienterad organisationsom landstinget är. Fokus ligger på vård ochbehandling av redan sjuka och förebyggande-tänket saknas ofta fortfarande tyvärr, trots attdet finns så mycket att vinna, både ekono-miskt och humanitärt, på att förebygga ohälsa.Om vi tittar på hiv så konstaterar unaids attdet naturligtvis är oerhört viktigt att fler hiv-positiva får tillgång till behandling, men attden globala epidemin enbart kan hejdasgenom att förebygga nya hivfall. Att preven-tion är nyckeln.

Vad har du lärt dig?– Det är nog vikten av teamarbete. Tidigarehar jag jobbat mycket på egen hand och velatfå saker gjorda så snabbt som möjligt, men nuhar jag lärt mig att det blir mycket bättre närman är fler med i processen, även om det tarlängre tid.

Vad tror du har varit ditt viktigastebidrag under åren på Lafa?– Jag kanske är lite djärv som chef, vågar görasaker och har bra koll på omvärlden. Vi harhela tiden haft väldigt bra stöd från politi-kerna, oavsett majoritet, och jag har varitnoga med att hålla dem uppdaterade om vadvi håller på med. Det är särskilt viktigt närman jobbar med frågor som kan uppfattassom känsliga.

Berätta om några höjdpunkter!– Det internationella arbetet, inte minst isamband med projekten i S:t Petersburg, ochresorna till olika länder tycker jag har varitväldigt spännande eftersom det är internatio-nella frågor vi jobbar med. Att få möta männi-skor från andra delar av världen har vidgatperspektiven.

– Jag tycker också att det har varit roligt närvi har vunnit priser för våra kampanjer, dethar stimulerat mig. Allra första gången vivann ett guldägg för filmen Teletell, det varspeciellt.

Vilka förhoppningar har du när detgäller Lafas arbete framöver?– Jag hoppas att Lafa får fortsätta vara enspjutspets i Stockholms län när det gäller före-byggande av hiv, sexuellt överförda infektio-ner och oönskade graviditeter. Jag hoppasockså att Stockholms läns landsting satsar merpengar på Lafa och låter enheten ha en egenbudget, så att den inte behöver vara så bero-ende av de statliga hivmedlen, som finansierar95 procent av vår verksamhet idag.

Vad vill du själv syssla med framöver?– Eftersom jag alltid har jobbat, ända sedan jagvar liten, så känns det faktiskt lite läskigt attsluta. Men jag hoppas att det ska dyka uppnågot, jag kanske har någon talang jag inte harupptäckt ännu, säger Anna-Karin och skrattar.

Redan till våren kommer hon att läsafranska på universitetet och hon ser framemot att vistas mycket utomhus och umgåsmer med barnbarnet Hedvig. Trots en vissbävan ångrar inte Anna-Karin Asp sitt beslut.

– Det känns rätt att sluta nu. Dels tycker jagatt jag går med ålderns rätt nu när jag har fyllt65. Dels känner jag mig faktiskt rätt nöjd ochbelåten med mitt arbetsliv. Jag har fått jobbamed viktiga frågor och har haft jättebraarbetskamrater. Det har nästan alltid varit kulatt gå till jobbet.

HANNA ÅDIN

t

8 INSIKT 5/09

INTERVJU

5/09 INSIKT 9

Beslutet att alla flickor födda 1999 ochsenare ska vaccineras mot hpv harföregåtts av en omfattande utredning

på Socialstyrelsen. Bland annat har man dis-kuterat risken med att vaccinering kan ledatill att färre går och testar sig som vuxna ochatt det skulle kunna påverka attityder till kon-domanvändning och säkrare sex i negativriktning.

– Vi har kommit fram till att nyttan av dettaöverväger alla etiska betänkligheter, sägeravdelningschef Anders Tegnell.

MEN HUR BLIR det för äldre flickor? SvenskGynekologisk Förening tycker det vore posi-tivt om även flickor upp till 17 år inledningsvisfår komma med i vaccinationsprogrammet.

– Annars blir det som idag att bara de somkänner till vaccinet går och vaccinerar sig,säger Kristina Elfgren, gynekolog och över-läkare på Karolinska Universitetssjukhuset iHuddinge.

Men Anders Tegnell hänvisar till att lands-tingen själva kan välja att även vaccinera äldreflickor gratis.

– Det ingår dock inte i Socialstyrelsensregelverk. Däremot ingår vaccinet i högkost-nadsskyddet för 13–17-åriga flickor, förklararhan.

De får alltså vaccinera sig på eget initiativoch stå för en del av kostnaden själva.

Kristina Elfgren, som har forskat om hpv,berättar att ungefär 400 kvinnor årligendrabbas av livmoderhalscancer.

– De allra flesta fall upptäcks tidigt på grundav regelbundna cellprov. Skulle alla gå ochtesta sig skulle vi ha ett ganska bra skydd.

Problemet är att cirka 20 procent av allakallade inte vill eller vågar testa sig. Det är

bland dem de flesta dödsfallen inträffar,ungefär 250 per år, eftersom cancern upptäcksför sent. Därför är Elfgren och hennes kollegormycket positiva till Socialstyrelsens beslut.

– Det kommer innebära att alla kvinnor fårett i det närmaste 70-procentigt skydd motlivmoderhalscancer.

Men eftersom vaccinet inte skyddar till 100procent är det viktigt att också gå på screening,understryker Kristina Elfgren. Socialstyrelsenbetonar också i sina rekommendationer attvaccinet ska ses som ett viktigt komplementtill regelbundna kontroller som vuxen.

Det finns två vaccin på marknaden, Gardasiloch Cervarix. Gardasil skyddar även mot dehpv-typer som ger kondylom. Vilket av vacci-nen som kommer att användas är upp till varjelandsting att bestämma i sina upphandlingarberättar Anders Tegnell.

I Stockholms kommun kommer vaccine-ringen att starta i början på höstterminen2010.

– Men hur detta ska ske sitter vi och arbetarmed just nu. Det här ställer ju en del krav påskolhälsovården och skolsköterskorna ärredan hårt belastade som det är, förklarar skol-överläkaren Mikael Brönnegård.

FRÅGAN ÄR OM vaccineringen ska ske iden nuvarande skolverksamheten eller medett ambulerande team som åker runt.

– Det nationella vaccinationsprogrammet ärredan stort, så där måste vi hitta andra lös-ningar. Logistiken är den största utmaningensom jag ser det.

Vaccinationerna mot svininfluensan har fåttstor inverkan på skolhälsovården och mycketav det ordinarie arbetet har fått stå tillbaka.

– Det påverkar naturligtvis också hur ochnär vi kör igång. Det är ganska komplext alltså,men allt kommer att klarna i mars–april, sägerMikael Brönnegård.

JENS EKELUND

HPV-VACCIN

MER OM HPVHPV ÄR världens

vanligaste sexuellt

överförda infektion.

Det är ett vårtvirus

som finns i mer än

200 olika typer, varav

vissa ger kondylom.

90 procent av alla

infektioner läker

spontant, men de

allvarligaste HPV-

infektionerna kan

bland annat ge

livmoderhalscancer,

analcancer och

peniscancer. För bäst

effekt ska vaccinering

ske före sexdebuten.

Alla kvinnor mellan

23 och 60 år kallas

till gynekologisk

cellprovtagning vart

tredje eller femte år.

Källor: Vårdguiden,Socialstyrelsen

Massvaccinering motHPV-virusSocialstyrelsen har bestämt

att alla flickor i årskurs fem

och sex ska vaccineras mot

humant papillomvirus (HPV)

från och med 2010.

Det kommer att rädda

hundratals kvinnor om året

från att dö i livmoderhals-

cancer i framtiden. Men hur

vaccineringen ska gå till i

praktiken är ännu oklart.

Nästa år får alla

10–12-åriga flickor

vaccineras mot

HPV gratis.

TS

PH

OT

OG

RA

PH

Y/G

ET

TY

IMA

GE

S

SEX OCH SAMLEVNAD I SÄRSKOLAN

Eva är öppet bisexuell och berättar atthon just nu har en flickvän men atthon också gillar killar i enstaka fall.Nina har pojkvän och de är mycket

tillsammans, varje dag faktiskt, mycket bero-ende på att de har samma humor. Annahänger mycket på nätet, men har ingenpojkvän just nu. På Parkskolan råder ett öppetoch fördomsfritt samtalsklimat bland ele-verna kring sex och samlevnad. Alla har livs-kunskap varje vecka och det är ett resultat avatt dramapedagogen Carolina Thelin jobbatextra mycket med frågorna i projektet Varsitter känslorna?. Detta har nu resulterat i enbok med samma namn.

På skolan finns elever med olika grader avintellektuella funktionsnedsättningar. Något

som förenar ungdomarna är att de ofta harproblem med att ta in, sortera och bearbetaintryck och erfarenheter.

– Känslolivet är lika starkt som hos andraungdomar men förmågan att tolka omgiv-ningen och hantera olika situationer ärmindre. För att de här ungdomarna ska kunnabli trygga individer måste de lära känna sigsjälva, både sina möjligheter och begräns-ningar, säger Carolina Thelin.

Ett begrepp som används i sammanhangetär handikappsmedvetande – att bli medvetenom sitt eget handikapp. Carolina Thelin berät-tar att de flesta ungdomarna inom särskolanhar frågor kring sin funktionsnedsättning:Varför går jag i särskola? Kan jag få ett riktigtjobb när jag slutar skolan? Får jag lov att giftamig och bo ihop med den jag älskar?

– Som personal gäller det att svara så ärligtsom möjligt utifrån den funktionsnedsättningeleven har. Det krävs finkänslighet och finger-toppskänsla från vår sida. Många har redanbearbetat de svåra frågorna, men för dem somgått i ordinarie grundskola och gjort allt för attförneka sina svårigheter tidigare kan det blitufft.

Några viktiga mål för sex- och samlevnads-undervisningen på Parkskolan är att elevernafår möjlighet att lära känna sin egen sexuali-tet, lär sig att både visa och kontrollera sinakänslor, kan sätta egna gränser och respekteraandras gränser samt har förmågan att läsa avsociala koder.

Pedagogiken har spelat en central roll i pro-jektet. Viktiga pedagogiska principer sompersonalen har enats kring är: Struktureratydligt, konkretisera handfast, låt det få talång tid och skapa ett tillåtande klimat. Samtatt man som pedagog ska bjuda på sig själv

men inte vara privat, låta bli att moralisera,sätta stopp för förtryckande tendenser i klass-rummet och skydda elevernas integritet.

På Parkskolan har man jobbat mycket medpersonalens eget förhållningssätt, eftersomdet ibland kan vara svårt att hamna rätt ibalansen mellan att varna för riskerna ochsvårigheterna å ena sidan och att tala om detpositiva och underbara med sex och kärlek åandra sidan.

– Det är lustfyllt att arbeta med ungdomarsom ofta har nära till alla känsor – mycket uppoch ner, känslostormar, krig och kärlek. Mensex- och samlevnadsarbetet bland ungdomarmed intellektuella funktionsnedsättningar är

10 INSIKT 5/09

Självkänsla, jämställdhet, kärlek och sex. Ämnena som tas

upp i livskunskapen i gymnasiesärskolan är desamma som i

den vanliga skolan, men metoderna ser delvis annorlunda ut.

På Parkskolan i Malmö jobbar man intensivt med sex- och

samlevnadsfrågor, vilket bland annat resulterat i en ny

metodbok för gymnasiesärskolan.

Lika menändå olika

2002 BEVILJADES Malmös största gym-

nasiesärskola, Parkskolan, statligt hiv-

bidrag och startade ett projekt för att

utveckla sex- och samlevnadsundervis-

ningen på skolan. Första steget var att

jobba med personalens attityder till frå-

gor om sexualitet. Därefter gick man in

på konkreta metoder för hur man kan

arbeta med särskoleelever utifrån deras

egna villkor. Projektet är ett samarbete

mellan Stadskontoret, folkhälsoenheten

och Parkskolan i Malmö stad.

Projektet på Parkskolan har utmynnat i

metodboken VAR SITTER KÄNSLORNA?

av dramapedagogen CAROLINA

THELIN. Boken riktar sig främst till dem

som arbetar med ungdomar med intel-

lektuella funktionsnedsättningar.

5/09 INSIKT 11

inte okomplicerat, säger Carolina Thelin.Hon ger ett exempel på ett ämne som man

som pedagog kan behöva fundera kring hurman ska ta upp i klassen, nämligen framtidaföräldraskap. Hon konstaterar att det är svårtatt prata om preventivmedel utan att kommain på frågan om barn.

– En lärare som har sex- och samlevnadsun-dervisning i den vanliga skolan kanske sägertill eleverna att man bör vänta med att skaffabarn tills man har utbildat sig och blivitmogen. Här på särskolan kan vi inte lägga uppdet på riktigt samma sätt. Våra elever kanskeinte har möjlighet att vidareutbilda sig ochkanske inte heller ”mognar” såsom man van-ligtvis tänker sig.

Kärlek och sex på internet är ett annat kom-plicerat område som är viktigt att ta upp medeleverna. Videosajter, communities och chatt-program har öppnat obegränsade möjligheteratt utveckla sociala relationer på nätet. Fördagens unga med intellektuella funktionsned-sättningar innebär detta en ny frihet och enhelt annan möjlighet att känna sig delaktiga.

– Men det innebär också risker. Dessa eleverär ofta lättare att lura och därmed mer utsattaför trakasserier och övergrepp. Därför är det såviktigt att de får lära sig sociala koder. Att vetaatt det som faller sig naturligt och självklart iett sammanhang kan vara helt galet i ett annat.Och ett abstrakt begrepp som ”integritet”måste självklart konkretiseras, säger CarolinaThelin.

Carolina Thelin och övrig personal på Park-skolan som jobbar med sex- och samlevnads-undervisningen har hela tiden haft ett stortstöd i rektorn Marianne Dymling-Hjelm.Det var hennes intresse för dessa, enligthenne själv, livsviktiga frågor, som blev upp-rinnelsen till projektet.

– Särskoleelever är ungdomar som gårigenom tonårens turbulens precis som allaandra och sex och samlevnad är en mycketviktig pusselbit för deras uppväxt, utvecklingoch självkänsla. Men våra elever befinner sigpå väldigt olika nivåer i sin biologiska, psy-kiska och sociala utveckling och de har allakognitiva svårigheter på grund av de intellek-tuella funktionsnedsättningarna. Det gördetta arbete särskilt angeläget och viktigt,säger Marianne Dymling-Hjelm.

Hon pratar själv gärna om frågor koppladetill sex och samlevnad med eleverna.

– Jag märker att de uppskattar att mötavuxna som inte tycker det är jobbigt att prataom svårigheterna de ofta har i detta samman-

LAFA erbjuder en till två gånger per

år kursen ”Kärlek, sexualitet och unga

med intellektuella funktionshinder” för

dig som arbetar i skolan, på ungdoms-

mottagning, dagcenter eller habilite-

ring. Kursledare är LOTTA LÖFGREN-

MÅRTENSON, fil dr i socialt arbete

och specialist i klinisk sexologi och

THÉRÈSE JUVALL, socionom och

ansvarig för skolfrågor på Lafa. Nästa

kurstillfälle blir sannolikt hösten 2010.

hang. I våra samtal försöker jag att lägga engrund för att eleverna ska få ett förtroende förmig som rektor men också för att jag skakunna vara behjälplig för elevernas mentorer.Det är inte bara de som ska känna eleven utanäven jag skall kunna bidra med en kontakt.

Det händer att Marianne Dymling-Hjelmfår vara moraliskt stöd när eleverna behöverringa ungdomsmottagningen och de får dålåna hennes telefon.

– För något år sedan blev jag så stolt då tvåelever kom till mig klockan 12.10 en dag ochberättade att de hade förlovat sig i parken12.00 och jag var den första som fick veta!

MARIA LÖFSTEDT

EW

AL

EV

AU

Läs mer HUR GÖR MAN? Lotta Löfgren-MårtensonHur utvecklas man till vuxen man eller

kvinna med rätt till sin egen sexualitet –

när man samtidigt är beroende av andra för

att klara vardagen? Vilka möjligheter har

man som ung med intellektuella funktions-

nedsättningar att träffa en partner, vara

tillsammans, utforska varandra …?

NINJAKOLLNINJAKOLL 1 och 2 är läromedel om vad

det innebär att ha en intellektuell funk-

tionsnedsättning. De riktar sig i första hand

till ungdomar (från 13 år och uppåt) med

lindrig utvecklingsstörning. NINJAKOLL 2

handlar om livet efter skolan.

DVD-delen/filmerna riktar sig direkt till

ungdomarna och medverkande är ungdo-

mar som själva lever med en funktionsned-

sättning. Till filmerna finns en lärarhand-

ledning som ger konkreta tips om hur man

ytterligare kan bearbeta informationen i

filmerna.

NINJAKOLL är resultatet av ett samar-

bete mellan Riksförbundet FUB (Före-

ningen för Utvecklingsstörda Barn, Ung-

domar och Vuxna), FUB:s forsknings-

stiftelse ala och U.N.G. (Ungdom, Nätverk,

Grupp), en enhet inom Habiliteringen i

Stockholms läns landsting.

T v: Carolina Thelin, dramapedagog på

Parkskolan, med sin metodbok ”Var sitter

känslorna?”.

Ovan: Trygghetsövningar ingår bland mycket

annat i sex- och samlevnadsundervisningen på

skolan.

Storsatsningi Thailand

DET TREDJE KÖNETI Thailand finns KATOEYER eller LADY-

BOYS som brukar kallas det tredje könet.

De flesta katoeyer klär sig i kvinnliga

kläder, tar en kvinnlig identitet och har

sex med män. En del tar hormoner och

opererar sig till kvinnor, men inte alla.

Många arbetar i barer, frisörsalonger och i

underhållningsbranschen. Samtidigt som

många populära modeller, artister och

filmstjärnor är katoeyer, diskrimineras

ladyboys ofta på arbetsmarknaden.

Juridiskt betraktas katoeyer som män.

Ibaren på ett svenskägt guesthouse iPatong på Phuket träffar vi på 26-årigaVickky. Hon jobbar som manager i recep-tionen på ett hotell som är ”straight fri-

endly” som de svenska ägarna Ulf och Börjeväljer att uttrycka det. Vickky bär en tjockguldkedja med en stor glasinfattad Buddha-figur runt halsen. Hon ger ett välutbildatintryck men trots att hon har studerat hotell-och turismmanagement på Phukets Universi-tet under fyra års tid har hon svårt att få etthögkvalificerat jobb. Vickky heter egentligenNoppasorn Sompol Sitthiwetch och ärkatoey eller ladyboy som det också kallas.Vickky försörjer sig själv och tar även handom sin mamma som har kommit för att bohos henne i sex månader. Trots att det ärvanligt med ladyboys i Thailand är det intemånga thailändare som vill anställa enladyboy i sin firma.

– Det är lättare att få jobb om ägaren ärutlänning och det är många katoeyer somstartar en egen skönhetssalong eller jobbarsom make up-artister. Jag känner bara till enkatoey som är flygvärdinna, en som jobbar påen bank och en som jobbar på ett femstjärnigthotell, säger Vickky.

AVLIVAR MYTER OM KONDOMERVickky arbetar även deltid för organisationenRainbow Sky och leder bland annat helgkur-ser om hiv för homosexuella män. Det börjadeför åtta år sen på gräsrotsnivå i Bangkoks uni-versitetsvärld och projektet spreds från börjanenbart genom mun till mun-metoden.

– Vi informerar och ökar den generella kun-skapen om säkrare sex, hiv/aids och hur manlever som hivpositiv. Vi försöker även skapaattitydförändringar. Många av männen tror attdet är säkrare om de använder hudkräm påkondomerna eller att det är säkrare om deanvänder två kondomer samtidigt. Vi berättaratt om de använder oljebaserade glidmedel såspricker kondomerna lättare och att det gälleratt använda rätt storlek på kondomen.

KAMP FÖR ERKÄNNANDEOrganisationen Rainbow Sky är en del av nät-verket Purple Sky, som arbetar med att före-bygga hiv bland män som har sex med män ihela Mekong-området (Thailand, Laos, Kam-bodja, Vietnam, Burma samt provinsernaGuangxi och Yunnan i sydvästra Kina). Väck-arklockan var en studie från 2003 där manupptäckte att förekomsten av hiv bland homo-

RAPPORT UTIFRÅN

12 INSIKT 5/09

Vickky arbetar med hivinformation till män som har sex

med män och till sexarbetare på Phuket. Här måste alla

sexarbetare ha ett speciellt pass som förnyas genom ett

hivtest på sjukhus var tredje månad. För några år sen

startades ett stort nätverk för att förebygga hiv i hela

Mekong-regionen.

sexuella män i Bangkok var högre än hos denheterosexuella befolkningen. När det stodklart att hiv spred sig snabbt bland homosexu-ella män i Asien inleddes en rad diskussioneroch mål sattes upp för att fördjupa kommuni-kationen mellan homosexuella grupper i olikaländer och stärka deras röster i kulturer somtill stor del hade ignorerat hiv bland homo-sexuella.

Nätverkets 80 medlemsgrupper var på detklara med att det skulle bli en kamp för att fåerkännande och support för en stigmatiseradsamhällsgrupp. Myndigheterna i grannlandetLaos hade till exempel ingen bekräftelse på atthomosexuella existerade i landet före 2007.Men tack vare arbetet i nätverket beslutademyndigheterna att inkludera homosexuella inästa femårsplan i kampen mot hiv.

RAZZIOR PÅ BASTUKLUBBARMycket har hänt sen starten för några år senoch nu har i stort sätt alla länder inom regionenen nationell plan för hur man ska handskasmed hiv bland män som har sex med män.Situationen är dock fortfarande problematiskför homosexuella män i Thailand där polisen såsent som 2002, på order av inrikesministern,gjorde en rad razzior på Bangkoks bastuklub-bar där män med handduk visades upp i natio-nell tv så att deras familjer kunde se dem.

– Alla kunder arresterades och fördes tillpolissjukhuset för blodprov och urintest.Enbart för att skrämma dem, menar Rapee-pun Ohm Jommaroeng, koordinator påRainbow Sky i Bangkok.

på hivinformation

5/09 INSIKT 13

Vickky och andra volontärer går även runtbland sexarbetarna på Phuket för att berättaom Rainbow Sky och pratar med dem somjobbar i Bangla Streets alla barer i Patong.

– Vi berättar om hiv/aids, kollar upp deraskunskaper och försöker få dem att testa sig.Det är svårt att få thailändska män att testa sig.De tänker som så att om de inte ser sjuka uteller känner sig sjuka så behöver de inte testasig, berättar Vickky.

HIVTEST VAR TREDJE MÅNADDe lokala thailändska myndigheterna ochpolisen införde 2007 ett slags pass för sexar-betare för att lättare kunna kontrollera antaletprostituerade och förekomsten av hiv. Allasexarbetare som arbetar på barer har ett pass,rosa för kvinnor och blått för män och lady-boys. Var tredje månad måste de gå tillsjukhus och hivtesta sig.

– Är hivtestet negativt får de ut ett nytt passoch är det positivt får de inte längre arbetasom sexarbetare men kan däremot arbeta ibaren. Resultatet blir att de istället går ut ochfrilansar på gatan. Det hjälper varken sexarbe-tarna eller deras kunder, konstaterar Vickkyoch fortsätter:

– Sexarbetare på barer har ingen registreradanställning och därmed inget socialförsäk-ringskort, vilket innebär att de inte har rätt tillsamma vård och mediciner som andra. Attutfärda dessa pass till sexarbetare borde dess-utom strida mot mänskliga rättigheter då pro-stitution i sig är olagligt i Thailand.

HÉLÈNE LUNDGREN

610 000 HIVSMITTADE?UNAIDS/WHO uppskattar antalet personer

med hiv i Thailand till 610 000 medan

landets eget hälsoministerium säger

346 107 hivsmittade fram till 2009. En

ny rapport varnar för att hälften av alla ny-

smittade hivpositiva i Thailand år 2020

kommer att vara män som har sex med

män. Den nationella thailändska hälso-

myndigheten (NHSO) har därför satsat på

bidrag till 20 organisationer som arbetar

med MSM och har avsatt nästan 5 miljoner

kronor med start förra året.

T v: Noppasorn Sompol Sitthiwetch, alias

Vickky, hivinformatör på Phuket i Thailand.

Lilla bilden t v: Barer och hotell ligger tätt i

kvarteren där Vickky och andra volontärer för

organisationen Rainbow Sky går runt och

informerar om säkrare sex.

HA

NS-Å

KE

OH

LS

SO

N

SEN SIST

EN DRYG HALVMIL. Längre änså borde inte någon behöva gå föratt få vård och behandling för sinhivinfektion eller fullt utblom-made aids. Ophelia Haanya-ma Ørums syster Veronica vartvungen att gå två och en halv

14 INSIKT 5/09

Walk For Life i Stockholm

Dåligt bemötande i vården

mil i stekande sol på den afri-kanska landsbygden för att ta sigtill närmaste klinik – vilket leddetill hennes död.

Helgen före WAD, världsaids-dagen 1 december, organiseradeOphelia Haanyama Ørum, hiv-positiv författare och senioradvisor på hivorganisationenNoaks Ark, ett promenadtåg frånEriksbergsgatan 46 till Söder-sjukhuset, en sträcka på sex kilo-meter. Cirka 200 stockholmaredeltog för att visa sin solidaritetmed alla som lever med hiv.

I början av oktober organise-rade Ophelia Haanyama Ørumen första Walk For Life i Zambia.Företagsledare och företrädareför sjukvård, politik och ideellaorganisationer gick då de två ochen halv milen från byn Lunchutill Kapiri Mposhi där närmasteklinik ligger. Exakt sammasträcka som systern Veronicatvingades gå trots att hon varsjuk, precis som många andrahivpositiva i Zambia.

I Sverige har människor medhiv generellt god tillgång till vårdoch behandling, men här finnsandra problem att ta itu med.

– I vissa avseenden skiljer siginte Sverige så mycket frånZambia. Det finns många miss-uppfattningar om hiv. Trots attdet gått ett kvarts sekel sedanhivviruset identifierades så harmånga fortfarande liten kunskapoch är rädda för att umgås medhivpositiva eller tycker att hivinte angår dem, säger OpheliaHaanyama Ørum.

HANNA ÅDIN

DET ÄR PÅ vårdcentralen ochhos tandläkaren som hivpositivaupplever sig sämst bemötta.

– Det händer att hivpositivasom vänder sig till sin vårdcen-tral när de har ont i halsen inte fårhjälp, utan blir hänvisade tillinfektionsmottagningen medorden ”vi har inte kompetens attbehandla dig”, säger MarinVallek på Hiv-Sverige.

I Sverige lever cirka 5 000 per-soner som har hiv. Deras pro-blem är i de flesta fall inte brist pågod vård och mediciner, utantystnaden, okunskapen ochrädslan som omgärdar hiv/aids idet svenska samhället.

ORGANISATIONEN Hiv-Sverige har sedan i februari i årvia en webbenkät samlat in hiv-positiva personers upplevelser avstigma och diskriminering.Enkäten är ett sätt att få större

kunskap om hur hivpositivabemöts i samhället och harkommit till i dialog med Social-styrelsen. Hittills har cirka 50personer svarat, och av dessa be-rättelser handlar 80 procent omdåligt bemötande inom vården.Marin Vallek arbetar som rådgi-vare på Hiv-Sverige och ansvararför enkätstudien:

– Det kan vara tandläkare somnekar att behandla. Eller allmän-läkare på vårdcentraler som blir såchockade av uppgiften att patien-ten har hiv att de hänger upp sigpå det istället för att behandla denåkomma de kom för.

En mindre del är rena fall för diskrimineringslagen, tillexempel då personen i fråga blivitnekad vård. Men de allra flestaberättelser handlar helt enkelt omokunnigt och dåligt bemötande.

– Många som svarat på vår enkät känner sig väldigt ledsna

och maktlösa. De vet att de harrätt till samma vård som andra,men de orkar inte bråka, utanbiter ihop och går därifrån och såökar självstigmat, säger MarinVallek.

Självstigma bland hivpositiva –att känna sig mindre värd änandra på grund av sin hivstatus –är vanligt, menar hon. Dennanegativa självbild gör att mångainte anmäler när de blir fördoms-fullt och felaktigt behandlade.Dessutom är många så rädda föratt deras hivstatus ska bli allmäntkänd att de inte vågar stå upp försig själva av den anledningen.

Hur man ska lösa problemet?Informationen om hiv måste blibättre, tycker Marin Vallek. Vård-personal måste självklart fåbättre utbildning, men kunska-pen hos allmänheten måste ocksåöka.

MARTINA JUNSTRÖM

Ophelia HaanyamaØrum ledde prome-naden för hivpositi-vas rättigheter, därcirka 200 personerdeltog.

FÄRRE HIVFALL I VÄRLDENFörra året smittades 17 procent

färre med hiv än 2001. Trots

det är hiv och aids fortfarande

en gigantisk global utmaning.

Under 2008 fick 2,7 miljoner

människor hiv och 2 miljoner

dog i aids. Totalt lever 33,4

miljoner människor nu med hiv.

I Östeuropa och Centralasien

ökar antalet nysmittade i snabb

takt, medan en viss nedgång

kan ses i länderna i södra Afrika.

Källa: AIDS epidemic update 2009 från UNAIDS

UL

RIC

AZ

WE

NG

ER

Stigma och diskriminering var årets

tema för Världsaidsdagen. Läs om en

manifestation för hivpositiva och om

hur personer med hiv blivit

bemötta i vården.

DEN SENASTE tiden har Lafaskampanj ”Vart tar 100 000 kon-domer vägen i sommar?” vunnittre olika priser.

– Det känns jättekul med såmycket uppmärksamhet, framförallt för att det sätter kondomen ifokus, säger Robert Pantzar,marknadsansvarig på Lafa.

I somras delade Lafa ut 100 000 numrerade 08-kondo-mer i guldsvarta konvolut ochuppmuntrade dem som fick enkondom att mejla, sms:a ellermms:a till kampanjbloggenwww.kondom08.nu och berättaom var och hur den kom tillanvändning. Kondomerna dela-des ut vid Cityterminalen, färje-terminaler, festivalbussar och av taxichaufförer i Stockholms-området. I kampanjen ingick ävenannonser och ett utskick till 100kändisar som ombads blogga omkampanjen.

I FÖRRA NUMRET numret avinsikt presenterade vi vinnarna iberättartävlingen och nu har allt-så kampanjen själv, representeradav projektledarna på Lafa ochreklambyrån Ester, fått kliva upppå prispallen och inte en gång utan tre. I 100-wattaren, SverigesAnnonsörers och Sveriges Kom-munikationsbyråers årliga tävling,vann kondomkampanjen 75-wat-

I HEDERNS SKUGGAFörfattare:Dilek BaladizFörlag: Gothia Förlag, 2009VARFÖR MÖRDAR MAN SIN DOTTER?Författare: Emre Güngör och Nima DervishFörlag: Norstedt, 2009

KORTFATTAT

Om våld i hederns namn

Prisregn över kampanj

Fr v, rad 1: Anna Wennerström,

Roger Kempe, Emil Johnsson,

Daniel Vaccino. Rad 2: Claes

Sjöstedt, Lotta Mellgren, Emma

Zetterholm, Ulrika Eriksson, Anna-

Karin Asp. Rad 3: Elin Jacobsson,

Dennis Hankvist.

JO

NA

SM

AR

KLU

ND

taren, ett hedrande andrapris, ikategorin samhällsreklam. I åretsSpinngala, som korar den bästamarknadskommunikationen,vann Lafas kampanj och däre-mellan belönades den även meden andraplacering i Postens täv-ling i direktreklam, Guldlådan.

– Förhoppningsvis bidrar kam-panjens popularitet till mer posi-tiva attityder till att användakondom, säger projektledaren Elin Jacobsson.

PÅ BLOGGEN kondom08.nukan du fortfarande läsa alla inläg-gen från personer som berättathur just deras kondom kom tillanvändning.

STOR UNDERSÖKNING OM UNGA OCH SEXVILKA BEHOV HAR ungdomar och unga vuxna när det gäller sexua-

litet och hälsa? Vilket stöd behöver de från personal på ungdoms-

mottagningar och andra som arbetar med frågor om sexualitet

bland unga? För att få svar på de frågorna genomför nu Göteborgs

universitet, på uppdrag av Socialstyrelsen, en stor studie där

24 000 unga mellan 15 och 29 år får svara på en enkät.

– Studien kommer att ge kunskap som är oerhört viktig för sam-

hällets arbete med ungdomar och unga vuxna, till exempel för att

förebygga sexuellt överförda infektioner och oönskade graviditeter,

säger RONNY HEIKKI TIKKANEN, lektor vid Göteborgs universitet

och projektledare för den nya undersökningen.

Studien heter UngKAB 09 och KAB står för kunskap, attityder och

beteenden. Enkäten samt mer information finns på www.ungkab.se.

HÖGSKOLEKURS I SEX OCH SAMLEVNADUNDER VÅREN 2010 ges högskolekursen Sex- och samlevnads-

undervisning 7,5 hp vid nio lärosäten runt om i Sverige. Kursen

vänder sig bland annat till lärare och personal inom elevhälsa och

ges inom ramen för Skolverkets projekt Jämställdhet i skolan.

Kursens mål är bland annat att visa hur sexualitet och samlevnad

kan integreras i olika ämnen och att ge kunskaper om teorier och

forskning som bidrar till ökad trygghet i undervisningssituationen.

Mer information och anmälan finns på www.skolverket.se/

jamstalldhet.

NY HIVPOLITIK I SYDAFRIKASYDAFRIKAS president JACOB ZUMA vill nu ta

krafttag mot hivspridningen i landet och sätter

upp två mål: Att halvera antalet nysmittade och

att 80 procent av alla som behöver bromsmedi-

ciner ska få det före 2011. Han utlovar även mer förebyggande

arbete och fler kampanjer i radio och tv för att minska stigmat kring

hiv. I dag lever 5,7 miljoner människor med hiv i Sydafrika som är

det land i världen som drabbats allra hårdast av hiv/aids, mycket på

grund av att den tidigare presidenten THABO MBEKI vägrade att se

kopplingen mellan hivvirus och aids.

SEN SIST BÖCKER

I HÖST HAR TVÅ nya böckerutkommit som på olika sättbelyser hedersnormer och derasallvarligaste konsekvenser i formav hedersrelaterat våld. Den första är I hederns skugga av Dilek Baladiz, socionom, förelä-sare och projektledare inom Kvin-nofridsgruppen vid Länsstyrelseni Stockholms län. Författaren harintervjuat tio killar i åldrarna15–23 år med rötter i olika länderoch religioner om deras syn påhedersrelaterat förtryck och våld,tvångsäktenskap och arrangeradeäktenskap, relationer, sexualitet,könsroller och jämställdhet. Medsin bok vill Dilek Baladiz skapaförståelse för varför det ser ut som

det gör, men också öppna för dis-kussioner som kan bidra till attunga män kan hitta alternativaförhållningssätt och därmed nyahandlingsmöjligheter.

I hederns skugga riktar sig bådetill ungdomar och till vuxna somi sitt yrke möter ungdomar. Ettkapitel består av konkreta grupp-övningar och förebyggandemetoder.

DEN ANDRA nyutkomnaboken om hederproblematik ärVarför mördar man sindotter? av Emre Güngör ochNima Dervish. I likhet medDilek Baladiz låter Güngör ochDervish männen komma till tals,

men här är det inte unga killar,som fortfarande kan välja enannan väg, bort från förtrycket,utan män som redan dödat ihederns namn: Fadime Sahindalspappa, Pela Atroshis pappa ochSara Abed Alis kusin. Författarnahar intervjuat männen för attförsöka få svar på frågor som”Hur tänkte de?”, ”Hur kunde

detta hända?” och, i förläng-ningen, ”Hur motarbetar manhedersförtryck?”.

Emre Güngör är socionom ochtroende muslim och arbetar medprojektet Sharaf hjältar, somstöder unga killar att ta ställningmot hedersvåld. Nima Dervish ärjournalist och religionskritiker.

HANNA ÅDIN

5/09 INSIKT 15

POSTTIDNINGLafaBox 175 33118 91 Stockholm

Anmäl ändrad adress!