Transnationella band

SLUTRAPPORT I PROJEKTET TRANSNATIONELLA BAND OCH ASYLSÖKANDES FÖRSTA TID I SVERIGE

1

OM GLOBAL UTMANING

– ETT FÖRORD AV KRISTINA PERSSON

Global Utmaning är en oberoende tankesmedja och en ideell förening som samlar ett kvalificerat nätverk från samhälle, näringsliv och forskning för att arbeta med lösningar på de globala utmaningar som rör klimat, ekonomi och migration. Vi vill öka kunskapen kring vad som krävs för att Sverige i framtiden ska kunna dra nytta av den internationella migrationens många möjligheter. Sverige kommer som invandringsland även i framtiden att möta stora utmaningar, men dessa är ingenting jämfört med de utmaningar vi skulle stå inför utan invandringen. Genom att placera den svenska migrationsdebatten i ett globalt sammanhang och knyta den till internationell forskning hoppas vi bidra till innovativa lösningar på viktiga frågeställningar som vägrar låta sig definieras av nationsgränser. Global Utmanings arbete med att ta fram kunskap om migranters transnationella band sträcker sig flera år tillbaka och är ett område där vi som tankesmedja fått stort genomslag. Vi har tidigare publicerat tre uppmärksammade rapporter om ekonomiska remitteringar, de pengar som migranter skickar hem till sina hemländer. Vi har även i flera år efterfrågat att regeringen ska hålla en hearing med relevanta aktörer om hur man gemensamt får ner de höga transaktionskostnaderna för att remittera och krävt att den svenska remitteringsstatistiken uppdateras och görs tillförlitlig. Saker har långsamt gått i rätt riktning, med bland annat nya metoder för att föra statistik och ett efterlängtat seminarium om remitteringar på Rosenbad i augusti 2013. Under det svenska ordförandeskapet i det Globala Forumet för Migration och Utveckling (GFMD) 2013-2014 är remitteringar ett av fokusområdena. Global Utmanings initiativ för att förbättra kunskapen om remitteringar från Sverige uppmärksammades i programbladet för GFMD:s öppningskonferens i Stockholm i januari 2013. De kunskaper och erfarenheter som Global Utmaning gjort med att samla in och sammanställa kunskap om remitteringar från Sverige ligger till grund för utformningen av det här projektet. Global Utmaning har i tidigare studier konstaterat att det saknas uppdaterad statistik om remitteringar från Sverige samt att det finns mycket lite svensk forskning om andra aspekter av migranters transnationella band. En central frågeställning som hittills gått obehandlad är hur livet i Sverige påverkas av pressen att skicka hem pengar. I projektet Transnationella band och asylsökandes första tid i Sverige bryter vi ny mark och knyter samman frågorna om integration lokalt och utveckling globalt. Om vi inte får migrationen att fungera på det lokala planet kommer den inte heller kunna göra det på det regionala eller globala.

Människors migration kommer alltid att forma våra samhällen. En framgångsrik politik för att dra nytta av migrationen kräver ledarskap, långtgående samarbete och en stor dos solidaritet. Men för att fatta kloka beslut krävs också kunskap. Med det här projektet fortsätter Global Utmaning att vara en ledande kraft i att bredda kunskapsläget om migranters transnationella band och remitteringar.

Stockholm, augusti 2013

Kristina Persson Ordförande, Global Utmaning

2

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1 Varför ett projekt om nyanländas transnationella band?

3 Projektaktiviteter – en kronologi 4 Remitteringar, Utveckling och integration: att hantera globala

ojämlikheter i vardagen 10 Varför är det så svårt att föra statistik? Intervju med Henrik Petterson 12 Irak – ett av våra närmaste grannländer 16 ”Så har vi bestämt att alla ska hjälpas åt så att alla har det lika bra”:

nyanländas berättelser om transnationella band 21 3 frågor till Lena Blom 22 ”Om vi verkligen vill någonting löser vi oftast problemen” – om att

övervinna inlåsningseffekterna i kommunernas flyktingmottagande 24 Röster om projektet 26 Rekommendationer

1

VARFÖR ETT PROJEKT

OM TRANSNATIONELLA

BAND?

Det tog lång tid för migrationsforskningen att konstatera att migration sällan är en enkel och slutgiltig resa mellan A och B, eller ett kalkylerat beslut som tas av en enskild nytto-maximerande individ, och att människor ofta behåller kontakten med sitt ursprungsland hela livet. Att människor som migrerar upprätthåller starka band med anhöriga över långa avstånd betraktades länge som ointressant ur ett forskningsperspektiv. Det dröjde innan migrationsforskningen fick upp ögonen för utvecklingspotentialen i de betydande summor pengar som migranter varje år skickar tillbaka till sina hemländer i form av remitteringar.

Idag är studier av migranters transnationella band en etablerad del av migrations-forskningen. Vi vet att människors migration präglar handels- och investeringsmönster och internationella relationer. Vi vet att inte bara ekonomiska migranter, utan även flyktingar i stor utsträckning flyttar till länder där de redan har ett socialt nätverk och att tidigare upptrampade stigar formar dagens såväl som framtidens migrationsmönster. Vi vet att många migranter lever sina liv i och identifierar sig med två eller flera länder och samhällen samtidigt, och att det inte bara är migranterna själva som påverkas av migrationen, utan i stor utsträckning också de anhöriga som blir kvar.

Ändå har det transnationella perspektivet inte fått genomslag överallt, och det har uppmärksammats påfallande lite utanför den akademiska världen. Global Utmaning har ofta påtalat den bristfälliga statistik som förs över

de pengar som migranter remitterar från Sverige: delvis ett resultat av att frågan länge inte betraktades som politiskt relevant.

Ändå har migranters ekonomiska, politiska, sociala och kulturella kontakter med ursprungslandet och de sociala nätverken i mottagarlandet stor betydelse för integrationen i det nya landet. Asylsökande har många gånger ett ansvar för att bidra till försörjningen av familj och släktingar som finns kvar i ursprungslandet. Dessutom är det vanligt att människor tvingats skuldsätta sig för att finansiera resan till Sverige, och sedan för att hjälpa familjemedlemmar att ta sig till Sverige. På plats i Sverige spelar relationen till andra människor inom det transnationella nätverket en viktig roll i valet av bosättnings-ort och för att hitta arbete.

Utgångspunkten för projektet “Transnationella band och asylsökandes första tid i Sverige” var att det saknades kunskap om hur asylsökandes transnationella band påverkar den första tiden i Sverige. Det detta projekt har sökt svar på är vad de trans-nationella resurserna, men även pressen att skicka pengar till familj och anhöriga samt att betala tillbaka skulder, innebär för de asylsökandes livssituation och olika val under den första tiden i Sverige. Hur påverkas boendestandarden? Hur påverkas valet av bosättningsort? Hur påverkas relationen till den svenska arbetsmarknaden?

Sverige vill att mottagandet av asylsökande ska vara humant, värdigt och arbetsmarknads-inriktat redan under asyltiden. Ett sådant mottagande gör det lättare för dem som får

2

Projektet Transnationella band och asylsökandes första tid i Sverige har genomförts av tankesmedjan Global Utmaning med medfinansiering från Europeiska flyktingfonden. Projektet bygger på intervjuer med nyanlända asylsökande från Afghanistan, Irak och Syrien, samt en bearbetning av data från Levnadsnivåundersökningen bland utrikes födda och deras barn (LNU-UFB). Målet med projektet har varit att presentera ny kunskap om hur transnationella band påverkar nyanlända asylsökandes levandsstandard, val av bosättningsort samt relation till arbetsmarknaden under den första tiden i Sverige.

uppehållstillstånd att integrera sig i Sverige, samtidigt som det underlättar återvändandet för dem som av- eller utvisas. Ett nytt perspektiv på asylsökandes resurser och villkor kan bidra till att underlätta integrationen för väldigt många. Ökad kunskap om hur pressen att skicka hem pengar påverkar livsvillkoren för asylsökande och deras anhöriga kan bidra till en förbättrad utformning av samhällsinformation till asylsökande och personer som nyligen beviljats uppehållstillstånd. Det kan även leda till bättre metoder för att stödja ett tidigt arbetsmarknadsinträde.

Det här projektet har drivits av Global Utmaning med medfinansiering från Europeiska flyktingfonden. Projektets mål har varit att presentera ny kunskap om hur transnationella band påverkar asylsökandes levnadsstandard, val av bosättningsort samt relation till arbetsmarknaden under den första tiden i Sverige. Vi har också velat nyansera bilden av asylsökandes familje- och släktband. I ett samhälle där det länge funnits en politisk strävan mot att individen ska slippa stå i beroendeställning till andra människor (vi ska inte behöva bekosta mormors mediciner eller spara för våra barns skolgång) blir starka familjeband lätt betraktade som en börda som begränsar individens frihet, och vi glömmer vilka enorma resurser som människors sociala kapital kan utgöra. Samtidigt har på andra håll tongångarna varit nästan för optimistiska: utvecklingspotentialen i de pengaöverföringar som migranter gör till familjemedlemmar i ursprungslandet lyfts ofta fram utan att problematiseras. Den press och det ansvar det lägger på migranters axlar när de försöker bygga sig en ny tillvaro i ett nytt land tas sällan i beräkning.

Inom ramen för detta projekt har vi intervjuat 30 asylsökande och tidigare asylsökande från Irak, Afghanistan och Syrien om deras liv och livsvillkor, om de val de gör och tvingas göra. I en unik ansats att skapa en övergripande bild över vad nyanländas transnationella band innebär för livet och integrationen i Sverige belyser vi både de ovärderliga resurser och de stundtals orimliga förväntningar och krav som förmedlas inom migranters transnationella nätverk. Vi har träffat kvinnor som gått ihop och bildat gemensamma sparkassor för att kunna lägga undan pengar och unga män som lägger drömjobbet och studierna på is för att omedelbart kunna börja jobba och hjälpa släkten i ursprungslandet. Men vi visar också på den källa till trygghet och tillhörighet och det rent praktiska stöd i vardagen som människors transnationella band ofta utgör under den första tiden i Sverige.

Vi har under våren rest runt för att föreläsa och hålla i utbildningar på ett flertal orter i Sverige. I utbyte har vi fått ett ovärderligt bidrag till projektet i form av den enorma kunskap och de personliga erfarenheter som människor som jobbar med flykting-mottagande och etablering eller på andra sätt möter asylsökande i sin vardag besitter. Den här rapporten sammanfattar resultaten i projektet, presenterar några av de mest intressanta insikterna vi fått under projektets gång och ger förslag till åtgärder och uppföljning. På detta sätt hoppas vi ge myndigheter och organisationer en vidgad kunskapsplattform för utökade möjligheter att möta asylsökandes behov på ett bra sätt.

Text: Anna Horgby och Veronica Nordlund

3

PROJEKTAKTIVITETER – EN KRONOLOGI

SEPTEMBER 2012

Projektet ”Transnationella band och asylsökandes första tid i Sverige” inleds.

DECEMBER 2012–FEBRUARI 2013

Lena Blom intervjuar 30 migranter i tre svenska städer.

Data från Levnadsnivåundersökningen för utlandsfödda (LNU-UFB) bearbetas.

APRIL 2013

Kunskapsöversikt om asylsökandes transnationella band publiceras.

Kunskapsöversikten och de preliminära resultaten från intervjustudien presenteras vid ett delseminarium i Uppsala.

MAJ 2013

Utbildningar hålls i Tylösand, Sundbyberg och Vingåker med personal från bland annat Arbetsförmedlingen, Migrationsverket, kommuner och länsstyrelser.

JUNI 2013

Intervjustudie om asylsökandes transnationella band och perspektiv på den första tiden i Sverige publiceras. Flyktingbloggen publicerar artiklar av Lisa Pelling och Jytte Guteland med reflektioner kring studiens resultat.

Global Utmaning publicerar debattartikeln ”Därför måste asylsökande få välja bostadsort själva” i Göteborgsposten med studien som grund.

JULI 2013

Studien presenteras under seminariet ”Uppskjuten framtid - hur kan nyanlända beredas plats i Sverige?” arrangerat av Global Utmaning och Svenska kyrkan under Almedalsveckan 2013.

AUGUSTI 2013

Slutseminarium på FuturePerfect Festival 2013 på Grinda.

Global Utmaning deltar med resultat från projektet vid ett seminarium om remitteringar på Rosenbad, med medverkan av bland andra migrationsminister Tobias Billström och Biståndsminister Gunilla Carlsson.

4

REMITTERINGAR, UTVECKLING OCH INTEGRATION ATT HANTERA GLOBALA OJÄMLIKHETER I VARDAGEN

När människor rör sig över gränser skapas möjligheter till utveckling. Remitteringar, de pengar som migranter skickar till anhöriga, släktingar och olika gemenskaper i ursprungslandet, är inte bara den kanske mest handgripliga länken mellan migration och utveckling, utan påverkar även livsvillkoren för den migrerade som remitterar. I det här kapitlet diskuterar vi kopplingen mellan remitteringar, utveckling och integration.

År 2012 skickades enligt Världsbanken 401 miljarder dollar i remitteringar till utvecklings-länderna. År 2012 var summan av remitteringar mer än tre gånger större än summan av världens samlade officiella bistånd (Ratha med flera 2013; OECD DAC 2012).

De största mottagarna av remitteringar är folkrika länder som Kina och Indien. Länderna i världens fattigaste region, Afrika söder om Sahara, tar emot minst remitteringar per invånare, men ändå svarade remitteringarna mot en lika stor andel av BNP som biståndet år 2007 (Singh 2010). I flera små länder utgör remitteringar en stor andel av landets inkomster. Remitteringar från migrant-arbetare i framförallt Ryssland motsvarade till exempel 47 procent av Tadjikistans BNP år 2011, och samma år motsvarade migranters remitteringar 23 procent av Moldaviens BNP

(Ratha med flera 2013).1 Sändandet av

remitteringar är dock inte begränsat till migrantarbetare. Det finns studier som tyder på att flyktingar remitterar lika mycket eller mer än arbetskraftsinvandrare (se Pelling 2009, Akuei 2005). Figur 1. Remitteringar som en del av BNP, 2011

Källa: Ratha med flera 2013

Remitteringar ger ett viktigt bidrag till utveckling. Hushåll som tar emot remitteringar investerar mer pengar i hälsa och i barnens skolgång än andra hushåll (se bland annat Fajnzylber och López 2008). I länder där det är svårt att få lån

1 Se Mansoor och Quillin (2006) för en översikt av

remitteringarna till länder i Östeuropa och länder i före detta Sovjetunionen.

Foto: Phcm Terry C. Mitchell

5

kan remitteringar göra det möjligt att finansiera nya företag (Amuedo-Dorantes och Pozo 2006). Remitteringar har kopplats till förbättrad tillgång till de formella finansiella systemen, bland annat har man i Latinamerika kunnat konstatera att hushåll som tar emot remitteringar har bankkonton i högre utsträckning än andra hushåll (Orozco 2004). Ökad användning av formella banktjänster är i sin tur kopplat till betydande utvecklingsvinster, särskilt om mottagare av remitteringar får möjlighet att skaffa sig finansiell kompetens eller ”financial literacy” (Castillo, Romei och Orozco 2010). Remitteringar kan också spela en viktig roll för människors försörjning i konfliktdrabbade länder (Fagen och Bump 2006). En genomgång av data kring migration, remitteringar, ojämlikhet och fattigdom från 71 utvecklingsländer har visat att om inkomsterna från remitteringar i ett givet land ökade med 10 procent per capita skulle andelen människor som lever i fattigdom minska med 3,5 procent (Adams och Page 2005).

Migration och utveckling: från beroendeskolan till remitteringar som ett nytt "utvecklingsmantra" Länge ansågs migration vara negativt för ett lands utveckling. Inom forskningen dominerade åsikten att utvandring riskerade att dränera utvecklings-länderna på deras viktigaste resurser: sina mest företagsamma, initiativrika och ofta bäst utbildade invånare. Benämningen “brain drain” användes för att beskriva den förlust av mänskliga resurser som man menade att internationell migration kunde leda till.2 Dessutom ansåg man att migration kunde skapa ett osunt beroende av de pengar som emigranterna skickade hem. Dessa remitteringar investerades inte i utveckling, argumenterade man, utan slösades bort på kortsiktig, inflationsdrivande konsumtion: på importerade TV-apparater och andra statusprylar.

Den negativa syn som länge präglade forskningen om remitteringar gav vika på allvar på 1990-talet.3 Dels berodde det på att man började uppmärksamma remitteringsflödenas storlek,

2 För ett antal tidiga artiklar om ”brain drain”, se

Bhagwati (red) (1976).

3 För en genomgång av hur synen på migration och

utveckling förändrats över tiden se till exempel De Haas (2010)

dels på att ett antal empiriska undersökningar publicerades som kunde visa att remitteringar bidrar till utveckling och fattigdomsminskning. Från att avfärdas som i bästa fall irrelevanta och värsta fall till och med skadliga för utveckling blev remitteringar något av ett nytt "utvecklings-mantra" under 1990-talet (Kapur 2004). Tabell 1 sammanfattar olika faser i synen på migration och utveckling under de senaste årtiondena. Tabell 1: Förändring av synen på migration och utveckling över tiden Tidsperiod Forskarsamhället Politiker

fram till 1973

Utvecklings- och migrationsoptimism

Återvändares kapital och kunskaper kan bidra till en 'take-off' för utvecklingsländer; oro över brain drain

1973–1990 Utvecklings- och migrationspessimism

Oro över brain drain, skärpt invandringspolitik i höginkomstländerna

1990–2001 Empirisk forskning om försörjnings-strategier och transnationalism ger mer nyanserad bild

Kopplingen mellan migration och utveckling uppmärksammas nästan inte alls, fortsatt skärpning av invandringspolitiken i höginkomstländerna

>2001 Forskningsboom (bl a om remitteringar). Migrationens möjlighet att bidra till utveckling inte längre kopplad till återvändande.

Återuppväckt optimism, fokus på remitteringar, 'brain gain', diasporans engagemang, återvändande och cirkulär migration.

Källa: Författarnas bearbetning av de Haas 2010, 230.

En rimlig slutsats av de senaste årens forskning är att remitteringar har en potential att bidra till utveckling. Remitteringar löser inte alla problem utan kan också skapa problem. Det finns evidens som tyder på att remitteringar kan driva på inflation och korruption (Abdih med flera 2008). På mikronivå finns belägg för att arbetsutbudet i hushåll som tar emot remitteringar minskar (Funkhouser 1995). Osunt beroende av inkomster från migration och remitteringar kan också uppstå (Hunte 2004). Ytterligare en viktig kritik är att de högt ställda förväntningarna på utvecklings-potentialen i remitteringarna placerar ett orimligt tungt ansvar för ett lands utveckling på migranters axlar – ett ansvar som egentligen

6

borde vara statens (se till exempel Zapata 2012; Levitt och Nyberg-Sorensen 2004).

Remitteringar: en nyckel till att förstå migrationsrörelser

Vad är det som får människor att migrera? Den nationalekonomiska standardteorin behandlar migrationsbeslutet som ett rationellt beslut för att maximera nytta; ett beslut taget efter noggrann jämförelse av vad man får om man flyttar respektive stannar, med själva flyttkostnaderna inkluderade i beräkningen. I en sådan modell kan både monetära och ickemonetära kostnader och intäkter inkluderas (Sjaastad 1962). Enligt neoklassisk ekonomisk teori är beslutet att migrera ett resultat av en individs beräkningar av kostnader och möjliga vinster (Massey med flera 1993). Under 1980-talet bidrog studier om de band som migranter upprätthöll med sina familjer och anhöriga, inte minst remitteringar, till att ifrågasätta denna fokusering på enskilda individer. Det visade sig att beslutet att migrera ofta är ett kollektivt beslut, och en del av ett helt hushålls försörjningsstrategi (se bland annat Taylor 1986 och Stark 1991). Människor ses fortfarande som rationella aktörer som nyttomaximerar, men nu är det den förväntade gemensamma nyttan inom ett hushåll som värderas i migrationsbeslutet. I en ofta citerad studie beskriver Lucas och Stark (1985) migrationen från landsbygden i Botswana, och de remitteringar som skickades mellan migranten och hans eller hennes ursprungliga hushåll i hembyn. Lucas och Stark beskriver hur en familjemedlems migration kan ingå i en ömsesidig försäkring: om skörden slår fel i hembyn kan den familjemedlem som migrerat till storstan skicka hem pengar, och om det blir arbetslöshet i staden kan familjen i byn rycka in och hjälpa till (Lucas och Stark 1985).

Att stärka remitteringarnas utvecklingseffekt

Remitteringar är privata pengar som skickas från hushåll till hushåll, men statliga och inter-nationella aktörer kan stärka remitteringars utvecklingseffekt. Det är till exempel ofta dyrt att skicka remitteringar. Enligt Världsbanken är den genomsnittliga överföringskostnaden 9 procent,

men den kan vara över 15 procent till vissa länder (Ratha, Ayana Aga och Silwal 2012). I flera länder, däribland Norge, Storbritannien och Australien, har regeringarna försökt minska överförings-kostnaderna genom att skapa officiella hemsidor, där migranter kan jämföra priserna mellan olika banker och transfereringsföretag (se till exempel www.sendmoneypacific.org). Andra länder har genom biståndsprojekt försökt bidra till att stärka förutsättningarna för mottagare av remitteringar att investera sina pengar i småföretag eller till exempel hälsa och utbildning (Carling 2004).

Remitteringar: en säker inkomst?

Många utvecklingsländer har börjat räkna med remitteringar som en inkomstkälla bland andra. Det gör det relevant att fråga hur stabila flödena av remitteringar är. Remitteringarna har visat sig vara motståndskraftigare mot ekonomisk nedgång än såväl bistånd som utländska direktinvesteringar. Det gäller såväl över längre tid (Buch och Kuckulenz 2010) som under den senaste ekonomiska krisen (Mohapatra, Ratha och Silwal 2011). I samband med den senaste globala ekonomiska krisen 2008/2009 sjönk såväl utvecklingsbiståndet som de utländska direktinvesteringarna till utvecklingsländer mer än remitteringarna (Ratha, Ayana Aga och Silwal 2012, se figur 2). Trots att migranter ofta tillhör de första som drabbas av arbetslöshet och har lägre inkomster vid ekonomiska kriser fortsatte världens migranter att skicka hem pengar till sina familjer och släktingar. Även om deras inkomster till följd av krisen blir lägre har de högre inkomster än sina släktingar i hemlandet.

Remitteringar som socialförsäkringar

I många länder i världen ersätter pengaöverföringar inom familjen olika typer av socialförsäkringar. De som jobbar försörjer de som går i skolan eller på universitetet, och de kan förvänta sig att bli försörjda av de yngre generationerna när de inte längre kan arbeta. Dessa överföringar mellan generationer, mellan friska och sjuka, mellan arbetsföra och barn och åldringar omvandlas till remitteringar när en familjemedlem befinner sig utomlands. Charlotte Melander belyser remitteringarnas betydelse i sin avhandling om somaliska flyktingar i Göteborg.

7

Figur 2. Remitteringarnas volym i förhållande till bistånd och utländska direktinvesteringar efter krisen 2008/2009

Källa: Ratha med flera 2013.

Hon konstaterar att "det informella sociala försäkringssystem som fanns mellan släktingar i Somalia fortsätter att existera efter migrationen" (Melander 2009, 256). Melander menar att hennes intervjupersoners moraliska dilemman inte borde ses "som deras individuella moraliska dilemma, utan som en del av ett globalt moraliskt dilemma". Många migranter ingår i transnationella sociala världar, och "förväntas delta i att utjämna globala orättvisor genom transfereringar till släktingar i mindre privilegierade delar av världen." (Melander 2009, 259).

I grunden handlar det om mänskliga relationer, och om människors ansvar för varandra. Som den norske antropologen och remitteringsexperten Jörgen Carling har sammanfattat: "Det är denna sociala förpliktelse som är hjärtat i remitterings-mönster och utgiftsbeslut" (Carling 2008b, 55). För en översikt kring studier om remitteringsmotiv, se till exempel Carling (2008a) och Hagen-Zanken och Ziegel (2007).

Att skicka remitteringar: ett integrationshinder?

Har migranter med starka band till sitt hemland svårare att integrera sig i landet där de bor? Detta motsägs av några studier som genomförts under de senaste åren. I en studie avseende Nederländerna fann Snel, Engbersen och Leerkes (2006) att transnationellt engagemang inte var ett hinder för integration: de som invandrat och som var dåligt integrerade i Nederländerna (till exempel genom att de stod utanför arbetsmarknaden och hade dåliga kunskaper i nederländska) var inte mer engagerade i transnationella aktiviteter än andra grupper av utrikes födda. Ofta är det de som har arbete och bra inkomster (och som alltså är bäst integrerade i termer av inkomstnivå och sysselsättning) som har störst möjligheter att hålla kontakt med ursprungslandet genom att till exempel remittera pengar, resa dit eller göra investeringar där (de Haas 2006; Guarnizo, Portes och Haller 2003).

8

Levitt (2003) och andra har uppmärksammat att det ser olika ut i olika inkomstgrupper. Det kostar pengar att engagera sig transnationellt (till exempel att resa fram och tillbaka mellan ursprungslandet och det land där man är bosatt), vilket gör att människors möjligheter att engagera sig i kontakter med ursprungs-landet är beroende av deras ekonomiska resurser (Al-Ali, Black och Koser 2001). Invandrare med mindre socialt kapital i värdlandet kan å andra sidan vara beroende av sina transnationella nätverk för sin försörjning, vilket kan fungera som ett hinder för integration i värdlandet (Levitt 2003, se också Joppke och Morawska 2003). Transnationella aktiviteter kan alltså bero på två motstridiga faktorer: tillgång till resurser som gör att man kan engagera sig, eller brist på resurser vilket gör att man måste använda sig av sitt transnationella nätverk. Detta gör att transnationellt engagemang kan förekomma bland såväl välintegrerade migranter som bland migranter som befinner sig i utanförskap (Snel, Engbersen och Leerkes 2006, 300).

Möjligheten att behålla kontakten med människor i sitt ursprungsland kan betraktas som ett socialt kapital. Även barn till dem som har migrerat (men inte själva gjort det) kan ha tillgång till den resurs det innebär att ha ett kontaktnät i andra länder. Olsson och Lundqvist (2012) har i en intervjustudie med ungdomar med bosnisk, turkisk (kurdisk) och chilensk bakgrund i Sverige visat att föräldrarnas ursprungsland eller andra länder dit släktingar eller bekanta har utvandrat kan utgöra en alternativ arbetsmarknad; om det inte går att få ett bra arbete i Sverige upplever dessa ungdomar att de har alternativ i andra länder.

Transnationellt ansvar: inget nytt

Det är viktigt att påpeka att transnationella aktiviteter inte är något nytt. Transnationella band mellan migranter och deras ursprungs-länder har alltid funnits. Av de en miljon svenskar som utvandrade till Amerika i slutet på 1800-talet och början av 1900-talet höll de flesta kontakt med sina familjer och släktingar.

Så många som en fjärdedel återutvandrade till Sverige. Amerikabreven innehöll inte sällan en liten slant, alltså remitteringar (eller "remittenser" som de kallades på den tiden). Många emigranter sparade och knogade i det nya landet för att kunna skicka en efterlängtad båtbiljett till familjemedlemmar där hemma.

Den stora emigrantutredningen som pågick mellan 1907 och 1913 samlade in brev med berättelser från svenskar som emigrerat till USA. En av dem kom från en kvinna som utvandrat från Värmland till North Dakota. Hon hade varit tvungen att arbeta som piga, med arbetsdagar som började klockan fyra på morgonen. Maten bestod av "rutten sill och potatis [...] utdelade i små portioner, så att jag inte kunde få tillfälle att äta mig sjuk". Framtidsutsikterna var mörka, hon såg "intet hopp att kunna spara något för sjukdom eller ålderdom, utan fattighuset hägrade i fjärran för mig." När hennes bröder som redan utvandrat lyckats spara ihop för att kunna skicka henne en båtbiljett "slog befrielsens timme".4

De amerikafarare som så småningom återvände till Sverige hjälpte till att föra över värderingar, idéer och kunskap. Överföringar från emigranter i USA till Sverige på den tiden kan jämföras med överföringar från Sverige idag. Det finns dock en avgörande gradskillnad: med dagens kommunikations-medel och billiga resor kan migranter hålla mycket tätare kontakt med sina ursprungsländer.

Text: Lisa Pelling

Referenser

Abdih, Y., Chami, R., Dagher, J., och Montiel, P. 2008. “Remittances and Institutions: Are Remittances a Curse?” IMF Working Paper 08/29. Washington: IMF Institute. http://www.imf.org/external/pubs/ft/wp/2008/wp0829.pdf (Hämtad 2009-02-15).

Adams, R. H. Jr., och Page, J. 2005. “Do international migration and remittances reduce poverty in developing countries?” World Development 33 (10):1645–1669.

Al-Ali, N., Black, R. och Koser, K. 2001. The limits to transnationalism: Bosnian and Eritrean refugees in Europe as

4 Citat hämtat från Emigrationsutredningen 1908,

255-256.

9

emerging transnational communities. Ethnic and Racial Studies, 24 (4): 578-600.

Akuei, S. R. 2005. Remittances as unforeseen burdens: the livelihoods and social obligations of Sudanese refugees. Global Migration Perspectives No. 18.

Amuedo-Dorantes, C. och Pozo, S. 2006. “Remittance Receipt and Business Ownership in the Dominican Republic.” World Economy 29 (7):939–956.

Bhagwati, J N. (red.) 1976. The Brain Drain and Taxation, Vol. 2: Theory and Empirical Analysis. Amsterdam: North-Holland.

Buch, C. och Kuckulenz, A. 2010. Worker Remittances and Capital Flows to Developing Countries. International Migration 48(5): 89-117.

Carling, J. 2004. “Policy options for increasing the benefits of remittances”, Working Paper No. 8, Compas: University of Oxford.

Carling, J. 2008a. Determinants of migration remittances. Oxford Review of Economic Policy 24(3): 582–599.

Carling, J. 2008b. Interrogating Remittances: Core Question for Deeper Insight and Better Policies. I Migration and Development: Perspectives from the South, Castles, S. och Delgado Wise, R. (red.), IOM.http://www.iom.int/jahia/webdav/site/myjahiasite/shared/shared/mainsite/published_docs/books/MD%20Perspectives%20from%20the%20South.pdf (Hämtad 2009-02-15).

Castillo, N., Romei, L., och Orozco, M. 2010. Toward financial independence: Financial literacy for remittance senders and recipients. Washington, D. C.: Inter-American Dialogue.

De Haas, H. 2006. Engaging Diasporas: How Governments and Development Agencies can Support Diaspora Involvement in the Development of Origin Countries. Oxford: Oxfam Novib.

De Haas, H. 2010. Migration and Development: A Theoretical Perspective. IMR 44 (1): 227-264. doi: 10.1111/j.1747-7379.2009.00804.x.

Emigrationsutredningen. 1908. Bilaga 7 "Utvandrarnes egna uppgifter : upplysningar inhemtade genom Emigrationsutredningens agenter äfven som bref från svenskar i Amerika". Stockholm : Nordiska bokhandeln.

Fagen, P. W., och Bump, M. N. 2006. Remittances in Conflict and Crises: How Remittances Sustain Livelihoods in War, Crises, and Transitions To Peace. New York: International Peace Academy, International Peace Institute.

Fajnzylber, P. och López, J. H. 2008. Remittances and Development : Lessons from Latin America. Washington, DC: World Bank. https://openknowledge.worldbank.org/handle/10986/6911.

Funkhouser, E. 1995. Remittances from International Migration: A Comparison of El Salvador and Nicaragua. The Review of Economics and Statistics 77 (1):137-146. http://www.jstor.org/stable/2109999.

Guarnizo, L-E., Portes, A. och Haller, W. 2003. Assimilation and Transnationalism: Determinants of Transnational Political Action among Contemporary Migrants. American Journal of Sociology 108(6): 1211–1248.

Hagen-Zanker, J. och Siegel, M. 2007. The Determinants of Remittances : A Review of the Literature. Working Paper 003, Maastricht Graduate School of Governance.

Hunte, C. K. 2004. Worker’s Remittances, Remittance Decay and Financial Deepening in Developing Countries. American Economist 48(2): 82.

Joppke, C. och Morawska, E. 2003. Toward assimilation and citizenship: immigrants in liberal nation-states. Basingstoke/New York: Palgrave Macmillan.

Kapur, D. 2004. Remittances: The new development mantra? G-24 Discussion, Paper No.29. Geneva: UN Conference on Trade and Development.

Levitt, P. 2003. Keeping feet in both worlds: transnational practices and immigrant incorporation in the United States. I Joppke, C. och Morawska, E. (red.) Toward assimilation and citizenship: immigrants in liberal nation-states, Basingstoke/New York: Palgrave Macmillan.

Levitt, P. och Nyberg Sorenson, N. 2004. “Global migration perspectives: The transnational turn in migration studies.” Global Migration Perspectives, Global Commission on International Migration 6. www.gcim.org.

Lucas, R. och Stark, O. 1985. Motivations to Remit: Evidence from Botswana. Journal of Political Economy 93: 901–918.

Lundqvist, C. och Olsson. E. 2012. Beyond a Swedish Horizon: Young Migrants in Sweden and their Transnational Prospects. Nordic Journal of Migration Research, 2 (2): 124-132.

Mansoor, A. och Quillin, B. 2007. Migration and remittances : Eastern Europe and the former Soviet Union. Europe and Central Asia Region 2006. Washington, DC: The World Bank.

Massey, D. S. m fl. 1993. Theories of international migration: a review and appraisal. Population and Development Review 19: 431–466.

Melander, C. 2009. Inom transnationella och lokala sociala världar - Om sociala stödutbyten och försörjningsstrategier bland svensksomalier. Diss., Göteborgs universitet.

Mohapatra, S. Ratha, D. och Silwal, A. 2011. Outlook for Remittance Flows 2012-14, Remittance flows to developing countries exceed $350 billion in 2011. I Migration and Development Brief 17. Migration and Remittances Team, Development Prospects Group, World Bank.

OECD DAC. 2012. DAC Members' Net Official Development Assistance in 2011. http://www.oecd.org/dac/aidstatistics/statisticsonresourceflowstodevelopingcountries.htm (Hämtad 2013-01-24).

Orozco, M. 2004. Remittances to Latin America and the Caribbean: Issues and Perspectives on Development. Washington, D.C.: Organization of American States.

Pelling, L. 2009. Remitteringar från Sverige. Stockholm: Global Utmaning.

Ratha, D., Aga, G. A. och Silwal, A. 2012. Remittances to developing countries will surpass $400 billion in 2012. I Migration and Development Brief 19. Migration and Remittances Unit, Development Prospects Group, The World Bank.

Ratha, D., Ayana Aga, G., Eigen-Zucchi, C., Plaza, S. och Silwal, A. R. 2013. Developing countries received about $401 billion in remittances during 2012. Migration and Development Brief 20. Migration and Remittances Unit, Development Prospects Group, The World Bank.

Singh, R. J. 2010. From Shock Absorber to Shock Transmitter: Determinants of Remittances in Sub-Saharan Africa. Migration Letters 7(2): 231–240.

Sjastaad, L.A. 1962. The costs and returns of human migration. The journal of political economy 70(5):80-93.

Snel, E., Engbersen, G. och Leerkes, A. 2006. Transnational Involvement and Social Integration. Global Networks 6 (3): 285-308.

Stark, O. 1991. The migration of labor. Cambridge: Basil Blackwell.

Taylor, J. E. 1986. Differential migration, networks, information and risk. I Stark, O. (red.) Migration, Human Capital and Development. Greenwich Conn: JAI Press.

www.sendmoneypacific.org Zapata, G. P. 2012. The migration–development nexus:

Rendering migrants as transnational financial subjects through housing. Geoforum 47: 93–102. Doi: http://dx.doi.org/10.1016/j.geoforum.2013.03.010.

10

VARFÖR ÄR DET SÅ SVÅRT ATT

MÄTA REMITTERINGAR? Remitteringar – de pengar som människor skickar över landsgränser – spelar en betydande roll i många länders ekonomier. Detta faktum borde innebära att kartläggning av remitteringar görs regelbundet. Så är dock inte fallet i Sverige, där statistiken över remitteringar från Sverige är mycket bristfällig. Global Utmaning har pratat med Henrik Petterson, som bland arbetar med statistik som rör utrikeshandel och industriindikatorer på SCB:s avdelning för ekonomisk statistik.

Varför är det så svårt att föra statistik över remitteringar?

Henrik Petterson (HP): Remitteringar består av en mängd olika typer av överföringar. Människor som skickar remitteringar från Sverige gör det vanligtvis via penningsöverföringsföretag (så kallade MTO – Money Transfer Operators), men också via sin bank. I den muslimska världen är den

räntefria överföringsformen Hawala vanlig. SCB håller just nu på att undersöka olika metoder för att mäta personliga transfereringar där remitteringar från hushåll ingår. Ett sätt att få information om remitteringar är att sammanställa data från Skatteverkets kontrolluppgifter. Privatpersoner måste uppge i sin deklaration om de har gjort större utlandsbetalningar. Från deklarationerna går det att utläsa vilka länder betalningarna har gått till, vad betalningarna avser samt betalningsdatum. Tyvärr gäller det bara delbetalningar på minst 150 000 kronor, eller delbetalningar som uppgår till sammanlagt 150 000 kronor. SCB har också tittat på den årliga undersökningen av Hushållens utgifter (HUT). Den går i dagsläget tyvärr inte att få uppdelad på utlandet. En översyn av undersökningen pågår just nu, och möjligen kan vi i framtiden använda uppgifter från HUT för att göra en grov uppskattning av remitteringarna.

Världsbanken publicerar uppgifter om remitteringar från Sverige, bland annat i den ofta citerade “World Migration and Remittances Handbook”. Varifrån kommer de uppgifterna?

HP: SCB producerar statistiken över utrikeshandeln med tjänster på uppdrag från Riksbanken från och med 2003. I samband med att produktionen flyttades till SCB bytte man insamlingsmetod för tjänstestatistiken. SCB har sedan dess dock inte haft möjlighet att ta fram ny data över remitteringar. De uppgifter om remitteringar som Världsbanken publicerar är alltså uppskattningar som bygger dels på de data som samlades in av Riksbanken innan 2003, dels på Världsbankens egna uppskattningar.

Hur definieras remitteringar?

HP: Enligt Internationella valutafonden IMF:s definition består remitteringar av hushållsinkomster som skickas från individer eller hushåll i ett land till individer eller hushåll i ett annat. En stor del av remitteringarna består av ekonomiskt stöd som migranter skickar till släktingar i sitt gamla hemland. I definitionen som finns i Valutafondens manual för betalningsbalansstatistik BPM6 talas om Personal Transfers som innefattar alla hushåll som skickar pengar till ett hushåll i ett annat land, inte bara migranter. Remitteringar enligt IMF:s manual omfattar också Compensation of Employees, det vill säga ersättning till säsongsarbetande och andra korttidsanställda i en annan ekonomi än där de är stadigvarande bosatta. Investeringar i ett annat land ska inte räknas med, utan ska räknas som just investeringar. Detta gäller även om privatpersoner investerar i till exempel boende i sitt gamla hemland. Dessa pengar kan dock gå genom samma kanaler som remitteringar vilket kan göra dem svåra att urskilja.

Hur gör andra länder för att mäta remitteringar? HP: Det ser lite olika ut. I Nederländerna har man använt sig av en beräkningsmodell baserad på data från MTOs. I den Nederländska modellen ingår komponenter som den genomsnittliga summan som skickas, andel av summan som beräknas skickas

11

Figur 1: Remitteringar från Sverige, Österrike, Danmark, Norge, Nederländerna, Spanien och Tyskland 2003 – 2009

genom pengaöverföringsföretag och andel som till exempel överförs kontant, och andel av hushåll med rötter i mottagarlandet som skickar pengar. I Spanien har man en modell som liksom i Nederländerna även inkluderar mottagarlandets ekonomiska tillstånd (mätt som BNP per capita), men även hur lång tid migranter från ett visst land i genomsnitt har vistats i Spanien, och så vidare. Internationella valutafonden rekommenderar att man ska göra på det sättet: kombinera data som går att samla i enkätundersökningar, registerdata och andra källor samt uppskattningar som baseras på vad vi vet om remitteringsmönster bland olika grupper av möjliga remittörer. Just nu pågår ett arbete med att förbättra och uppdatera statistiken över remitteringar från Sverige. Vad tror du att nya data kommer att visa?

HP: Troligtvis har remitteringsgraden liksom antalet migranter ökat mycket under det senaste decenniet. Enligt IMF har remitteringsflödena i världen ökat drastiskt, eftersom arbetsmarknaden har globaliserats och antalet migranter har ökat, men också på grund av bättre datainsamlings-metoder. Jag gissar att nya mätningar kommer att visa på högre summor än de som vi har publicerat tidigare.

Slutligen, kommer vi någonsin att veta hur mycket remitteringar som skickas från Sverige?

HP: Nej, någon exakt siffra kommer vi inte kunna räkna fram. En viktig anledning till det är att inkomster även förs över i form av kontanter: när migranter reser hem för att hälsa på släktingar och vänner tar de med sig pengar kontant, och de registreras inte. Världsbanken räknar med att så mycket som femtio procent av remitteringarna hamnar utanför det vi kan mäta.

……………………………………………………………………………...............

Definition av remitteringar

Fram till 2009 delades statistiken över remitteringar in i tre olika kategorier: workers’ remittances (alltså pengar som migrantarbetare skickar), compensation of employees (löner som betalas ut av arbetsgivare i Sverige till arbetare som befinner sig utomlands) och migrants’ transfers (vilket är pengar som migranter tar med sig tillbaka till sitt ursprungsland när de återvänder dit). Siffrorna för workers’ remittances är desamma varje år (varierar mellan kvartalen) och baseras på data som samlades in av Riksbanken när de producerade tjänstehandelsstatistiken (fram till 2002).

Compensation of employees skattas utifrån de uppgifter om löner och andra ersättningar till egna anställda i utlandet som företag rapporterar till den kvartalsvisa urvalsundersökningen om utrikeshandel med tjänster, löner och transfereringar. Siffrorna för migrants' transfers från Sverige baseras på hushållsundersökningar som genomfördes före 2003. Siffrorna är desamma varje år. Enligt Internationella valutafondens nya manual för betalningsbalansstatistik som implementeras från och med 2014 (BPM6) ska länderna istället för workers’ remittances rapportera in värdet på personal transfers, där överföringar av arbetsinkomster ingår, som är överföringar mellan hushåll i olika länder, oavsett om de pengar som skickas kommer från arbetsinkomster eller andra typer av inkomster, vilken relation hushållen har till varandra eller varför överföringen görs. SCB arbetar just nu med att anpassa sin statistik till de nya reglerna.

Källa: Migration and Remittances Factbook

2011.

LNU-UFB

Global Utmaning har tillsammans med forskare vid Stockholms universitet analyserat data på remitteringar från Levnadsnivåundersökningen bland utrikes födda och deras barn (LNU-UFB). LNU-UFB har utförts av SCB på uppdrag av SULCIS (Stockholms universitets Linnécentrum för integrationsstudier). En rapport som redovisar resultaten av analysen kommer att ges ut år 2014.

12

IRAK: ETT AV VÅRA NÄRMASTE GRANNLÄNDER

I projektet "Transnationella band och asylsökandes första tid i Sverige" har vi intervjuat migranter från tre av de viktigaste ursprungsländerna för asylsökande till Sverige: Irak, Syrien och Afghanistan. Medan asylinvandringen från Afghanistan och Syrien är relativt ny så tog migrationen från Irak fart redan på 80-talet och personer födda i Irak utgör den näst största gruppen av utrikesfödda i Sverige idag, efter personer födda i Finland. En stor irakisk diaspora och en lång tradition av migration gör de transnationella banden mellan Irak och Sverige särskilt starka. I det här avsnittet beskriver projektledare Lisa Pelling de transnationella banden mellan Sverige och Irak.

En händelse som är typisk för mina möten med Kurdistanregionen i Norra Irak: jag och tre representanter för Migrationsverket ska ta en taxi från flygplatsen i Erbil och upptäcker att taxichauffören inte verka kunna någon engelska. En vakt på flygplatsen hjälper till att översätta. Vi vill att chauffören ska hämta oss vid det svenska ambassadkontoret efter en timme, och sedan skjutsa oss till hotellet.

I bilen diskuterar vi livligt om det kommer att fungera: har vakten översatt rätt? Kommer vi att bli hämtade? Kan vi kommunicera med taxichauffören på något sätt, så att han verkligen kommer tillbaka efter en timme? Om vi skriver klockslaget på en lapp? Vi kanske kan peka på en klocka?

Så stiger vi ur bilen, och chauffören säger på omisskännlig göteborska: ”Sa ni att ni ville bli hämtade om en timme? Jag förstår svenska, förstår ni.”

Taxichauffören, som visade sig heta Alar och som bott många år i Göteborg är bara en av

alla de tusentals Sverige-kurder eller kurd-svenskar som återvänt från Sverige till Kurdistan. Jag har stött på dem överallt: i kön till bankomaten, på caféet, i hotellets reception.

Enligt Botan Saleh som jobbar på den svenska ambassadens sektionskontor i Erbil räknar man med att så många som 18 000 kurder återvänt från Sverige till den här delen av Kurdistan. Det stora antalet återvändare är en spegling av den mycket omfattande migration som har ägt rum mellan Kurdistanregionen och andra delar av Irak och Sverige, och en påminnelse om vilka starka band som binder ihop våra båda länder.

Migration från Irak

Migrationen från Irak till Sverige tog fart vid slutet av 80-talet när kurder på flykt undan Saddam Hussein-regimens förtryck i Irak beviljades asyl i Sverige. Åren 1992 och 1993 fick sammanlagt 6 262 irakier asyl i Sverige. Antalet ökade sedan långsamt fram till 2003 års USA-ledda invasion av Irak. Under det inbördeskrig som följde på invasionen med mycket höga våldsnivåer ökade invandringen från Irak till Sverige mycket kraftigt (Pelling 2012). Figur 1 visar att invandringen var som

13

störst under 2007. Det sammanfaller med att Sverige hade en tillfällig lag i samband med att Utlänningsnämnden ersattes av migrations-domstolar. Den nya lagen gjorde det lättare att få asyl. Men den stora invandringen från Irak sammanfaller också med en tid med extremt höga våldsnivåer i Irak (se figur 2).

Figur 1. Invandring från Irak 2004-2012 efter grund för bosättning

Källa: SCB 2012a, SCB 2013.

Figur 2. Antal civila dödsoffer i Irak från maj 2003 till september 2010

Källa: Iraq Body Count 2010

De flesta som flydde från Irak under den här tiden tog sig över gränsen till Syrien, Jordanien eller Iran. Av de som lyckades ta sig till Europa, sökte en stor andel asyl i Sverige. Nästan varannan asylansökan som gjordes av irakier i Europa under 2007 lämnades in i Sverige (Migrationsverket 2010). En viktig anledning till att så många av de irakiska flyktingarna valde Sverige som destinationsland är den transnationella korridor och de transnationella

band som skapats av tidigare migranter från Irak under 1980- och 90-talet. Den redan relativt stora gruppen irakier i Sverige gjorde att många genom kontakter och sociala nätverk sökte sig till landsmän i Sverige som kunde erbjuda information, kontakter och hjälp (Hedberg och Malmberg 2008; UNHCR 2009; Nordlund och Pelling 2012).

Irakierna utgör nu, i början på 2010-talet, en sjunkande men fortfarande relativt stor andel av de asylsökande migranter som kommer till Sverige (se tabell 1).

Samtidigt är antalet invånare i Sverige som invandrat från Irak större än någonsin: år 2012 bodde 125 499 personer i Sverige som är födda i Irak. Det gör Irak till Sveriges närmsta utomnordiska grannland. Bara gruppen utrikesfödda finländare är större än gruppen utrikesfödda från Irak, se figur 3.

Tabell 1. Asylsökande, de 15 största länderna

Medborgarskap 2012 2011 Ökning/ minskning

Procent föränd-

ring

Syrien 7814 640 7174 1121%

Somalia 5644 3981 1663 42%

Afghanistan 4755 4122 633 15%

Serbien 2697 2705 -8 0%

Eritrea 2356 1647 709 43%

Statslös 2289 1109 1180 106%

Bosnien och Hercegovina

1549 981 568 58%

Iran 1529 1120 409 37%

Albanien 1490 263 1227 467%

Irak 1322 1633 -311 -19%

Kosovo 942 1210 -268 -22%

Ryssland 941 933 8 1%

Georgien 748 280 468 167%

Makedonien 634 890 -256 -29%

Nigeria 501 340 161 47%

Övriga 8676 7794 882 11%

TOTALT 43887 29648 14239 48%

Källa: Migrationsverket 2013

14

Figur 3. De 20 största grupperna av utrikes födda i Sveriges befolkning 2012

Källa: Facebookstories.com

Figur 4. Sveriges transnationella band enligt Facebook

Källa: SCB 2013.

15

Det finns många sätt att mäta de starka banden mellan Sverige och vårt grannland Irak. Ett är att se var vi som bor i Sverige har våra vänner på Facebook. Figur 4 är hämtad från www.facebookstories.com. De flesta av vännerna finns föga förvånande i Sverige, därefter följer våra geografiska grannländer Norge, Danmark och Finland. Men på fjärde plats kommer Irak, där tiotusentals människor som bor i Sverige har Facebook-vänner.

Remitteringar från Sverige till Irak

Om man googlar på remitteringar och Irak hittar man inte artiklar och studier som handlar om remitteringar som skickas till Irak, utan om remitteringar som under 1970 och 80-talen liksom under delar av 90-talet skickades från Irak. Under denna tid var Irak en världsledande oljeexportör, och en viktig arbetsmarknad för arbetskraftsmigranter från andra delar av Mellanöstern (inte minst för palestinier) och för migranter från länder som Pakistan och Bangladesh. Remitteringarna till Irak var kanske som mest betydelsefulla under Saddam Hussein-regimens förföljelse av kurderna som eskalerade under 1980-talet och kulminerade med folkmordet på kurderna under den så kallade Anfal-kampanjen. Under Anfal-kampanjen dödades 180 000 människor, och 4 000 byar jämnades med marken. Med brutala metoder upprätthöll den irakiska armén och Saddam Husseins säkerhetsstyrkor ett förbud att vistas i stora delar av den kurdiska landsbygden. Istället trängdes befolkningen i Kurdistan ihop i städerna, där de var avskurna från all matproduktion. Emanuelsson och Salih beskriver i sin bok "Drömmen om Kurdistan" (2012) att de pengar som kurder i exil skickade hem för många familjer betydde skillnaden mellan ett drägligt liv och ett liv i misär. På den här tiden kunde hundra dollar försörja en hel familj under en hel månad. Under 2009 och 2010 genomförde Global Utmaning en fältstudie i Kurdistanregionen. Sammanlagt genomfördes ett femtiotal

intervjuer med människor i norra Irak som har släktingar i Sverige. Intervjuerna visar vilka djupa band som finns mellan Sverige och irakiska Kurdistan. I Kurdistanregionen finns det riktiga svenskbygder: i en enkät-undersökning bland deltagare på en konferens i staden Suleymani uppgav fyrtio procent av de tillfrågade att de hade minst en släkting i Sverige. Många av de intervjuade vittnade om hur de håller nästintill daglig kontakt med släktingar i Sverige: via chat, Facebook och telefon. I takt med att ekonomin och den politiska situationen förbättras kommer fler och fler kurder att flytta tillbaka från Sverige till irakiska Kurdistan. Samtidigt gör det faktum att det redan finns så många kurder i Sverige, att migrationen till Sverige från irakiska Kurdistan kommer att fortsätta. Våra länder är förbundna via en transnationell korridor, där människor, idéer, kunskap och handel kommer att röra sig under årtionden framöver. Mellan våra båda länder finns ett transnationellt rum, med människor som samtidigt hör hemma både i Sverige och i Kurdistan. Om läget försämras i Kurdistan eller Irak är det troligt att strömmen av remitteringar från Sverige kommer att öka igen. Om läget tvärtom fortsätter att förbättras är det inte otroligt att allt fler familjer i Sverige kommer att ta emot remitteringar från människor i Kurdistan och Irak i framtiden. Kanske från en kille som Alar.

Text: Lisa Pelling

Referenser Emanuelsson, A-C. och Salih, K. 2012. Drömmen om Kurdistan.

Stockholm: Emsal. Iraq Body Count 2010. www.iraqbodycount.org. Migrationsverket. 2010. Årsredovisning 2009. Norrköping:

Migrationsverket. Migrationsverket. 2013. Asylsökande 2012 och 2013.

www.migrationsverket.se/info/5206.html. Pelling, L. 2012. Ny väg in. Forskningsstudie om

migrationskanaler/Global Utmaning. Stockholm: Global Utmaning.

SCB. 2013. Utrikes födda efter kön, tid och födelseland. www.scb.se/Statistik.

SCB. 2013. Invandrare(medborgare utom Norden) efter grund för bosättning, medborgarskapsland och tid. Grundforbosattning_Information. www.scb.se/Statistik

www.facebookstories.com

16

Om intervjuerna

Studien omfattar elva kvinnor och nitton män, varav åtta är ensamkommande ungdomar. De intervjuade kommer från Irak (19), Afghanistan (6) och Syrien (5). Intervjuerna har genomförts på tre orter i Sverige: i Göteborg, Linköping och Upplands Väsby. Samtliga intervjupersoner har kommit till Sverige som asylsökande.

De flesta av de intervjuade personerna har regelbunden kontakt med familj, släkt och vänner i ursprungslandet. En del har daglig kontakt via Facebook, Skype eller telefon medan andra har mer sporadisk kontakt.

Deltagarna i intervjuerna var strategiskt utvalda med hänsyn till nationalitet, kön, ålder och utbildningsnivå för att få spridning i urvalet. Rekryteringen av intervjupersoner har skett via så kallade ”gatekeepers” – personer nära målgruppen som har förmedlat kontakten med deltagarna. För gruppintervjuerna användes även så kallat snöbollsurval där de valda deltagarna rekryterade ytterligare deltagare. Med tanke på att människors ekonomiska situation och skulder är känsliga frågor var det en förutsättning att intervjupersonerna kände sig trygga i gruppen. Den resulterande homogeniteten i vissa grupper kompenserades genom att flera fokusgruppsintervjuer genomfördes samt genom djupintervjuer.

Intervjuguiden var utformad utifrån en induktiv ansats i syfte att upptäcka och förstå intervjupersonernas verkligheter och inte för att styrka eller förkasta hypoteser.

”SÅ VI HAR BESTÄMT ATT ALLA SKA HJÄLPAS ÅT SÅ ATT ALLA HAR DET LIKA BRA” NYANLÄNDAS BERÄTTELSER OM TRANSNATIONELLA BAND

Vi har intervjuat trettio migranter från Irak, Afghanistan och Syrien. Vi har bett dem berätta om sina transnationella band, och om hur de påverkar deras liv och val i Sverige. Hur påverkar banden med ursprungslandet hur och var de valt att bo? Påverkar de transnationella banden deras möjligheter att få ett jobb? Vilken betydelse har de förpliktelser och de resurser som de transnationella banden utgör under den första tiden i Sverige?5

Vanligt med skulder

Våra intervjupersoner vittnar genomgående om en svår ekonomisk situation. Efter ett eller ett par år i Sverige är det få som har hunnit hitta arbete som medför stadig försörjning. De cyklar i ur och skur för att spara in på kostnaden för ett busskort, handlar bara mat som är billig, går aldrig ut på restaurang och köper alla kläder second hand. De tvingas vara uppfinningsrika och hjälpa varandra för att kunna hantera en pressad ekonomisk situation. Ofta är utbyte av stöd, råd och tips i det sociala nätverket i Sverige avgörande för att de ska kunna leva drägligt. Två kvinnor bland våra intervjupersoner berättar om hur de lyckas lägga undan pengar till större utgifter genom att vara med i informella sparkassor med andra invandrarfamiljer där man lånar till varandra utan ränta.

5 Här redovisar vi utvalda delar av de resultat som presenterades i rapporten ”Transnationella band: perspektiv på den första tiden i Sverige” i juni 2013. Rapporten finns tillgänglig på Global Utmanings hemsida.

17

”Vi är några som går samman och så lägger vi pengar varje månad under en period. Om vi är tio stycken så är det tio månader. Så får en av oss pengarna varje månad. När jag får mina pengar så kan vi köpa det vi hade tänkt. ”

Många av våra intervjupersoner har tvingats skuldsätta sig för att kunna bekosta flykten till Sverige. Smugglare och mellanhänder tar betalt per person, vilket gör att barnfamiljer får betala mycket stora summor.

”Jag känner en familj som tog lån på 15 000 dollar. […]De sparar och sparar genom att inte äta bra och ha perfekta kläder. Så på två år betalade de tillbaka 15 000 dollar. Det är en familj på två barn och två vuxna som bor på 40 m2. De sover på golvet på madrasser.”

Ibland leder de stora kostnaderna till att familjer splittras på väg till Sverige. Inte sällan visar det sig vara svårare än man trott att betala tillbaka pengarna och det spelar stor roll vem man lånade av. En del är under press att betala tillbaka snabbt.

”Om man till exempel har lånat från mamma, eller en bror som inte kräver det på en gång så tänker man inte så mycket på det. Men om det är någon som ringer och pressar dig varje dag blir det jobbigt och man tänker jättemycket på den här personen och att man måste betala tillbaka snabbt.”

Flera av de kvinnliga intervjupersonerna vittnar om hur oron över hushållsekonomin präglar vardagen, och menar att den svåra ekonomiska situationen är särskilt belastande för kvinnor. Många berättar om hur kvinnor

inom de transnationella nätverken hjälper och stöttar varandra på olika sätt.

”Vi pratar ofta om det, vi kvinnor, när vi träffas. Men männen pratar inte lika mycket om det med sina kompisar tror jag. Det är vi kvinnor som pratar och pratar. För vi har ansvaret för hushållsekonomin. Och det är vi som måste spara. Det måste mannen också men det är framförallt vi som måste spara på hushållspengarna. Men man försöker att lösa det. Och vi kvinnor vi pratar och stöttar varandra.”

Att skicka remitteringar

Ungefär hälften av de intervjuade personerna skickar pengar till familj, släkt eller vänner utomlands. Av dessa är det cirka hälften som skickar mer än 500 kronor i månaden i genomsnitt. Dessa pengaöverföringar, så kallade remitteringar, ses av många av intervjupersonerna som en skyldighet och ett ansvar. Att skicka pengar gör man av solidaritet, för att man måste och för att hjälpa dem som har det sämre.

Medan många forskare lyft fram remitteringarnas betydelse för utveckling och fattigsdomsbekämpning, så har andra visat på den betydande ekonomiska press som förväntan att skicka remitteringar sätter på migranter. Hur upplever människor som migrerat till Sverige själva den här pressen? Är det en börda, en självklarhet eller till och med ett privilegium att kunna hjälpa släkt och vänner där hemma ekonomiskt? På vilket sätt påverkas de val migranter gör den första tiden i Sverige? Vilka avvägningar måste göras och vilka utgifter sparar man in på? Att enbart analysera statistik ger en ofullständig bild av hur remitteringar formar livsvillkoren i båda ändarna av en migrationskorridor. I vår studie har vi bett intervjupersonerna att själva beskriva hur remitteringssändandet påverkar deras vardag.

18

”Dom har gjort allt för dig när du var absolut ingenting, och när dom har gjort allt för dig och behöver dig, måste man göra vad som helst.”

Remitteringar fungerar ofta som en ersättning för otillräckliga välfärdssystem, de ersätter arbetslöshetsunderstöd, sjukpenning, pensioner och studiestöd.

”För du vet, i Irak det är inte som här, där måste man betala allt själv. Kommunen hjälper inte, bara familjen. Så vi har bestämt att vi alla ska hjälpas åt så att alla har det lika bra. Vi ska dela med varandra.”

Remitteringar kan även användas för att bekosta anhörigas och släktingars migration till Sverige.

Ansvaret att hjälpa släktingar kan dock tynga vardagen i Sverige, och leder inte sällan till konflikter mellan makar. Förväntningar från anhöriga i ursprungslandet krockar ofta med den svenska verkligheten.

Men, mer förvånande kanske, har vi har också dokumenterat situationer där migranter i Sverige tar emot pengar från släktingar och anhöriga utomlands. En del får hjälp från ursprungslandet, andra från släktingar som befinner sig i andra länder. Remitteringar kan alltså skickas i båda riktningarna. Samma person kan vara sändare och mottagare under olika delar av livet.

”Jag har kusiner i Australien[…] de skickar pengar till mig, ett lån. Men jag har inte skickat tillbaka än. Men förr så hjälpte jag dem mycket.”

Eftersom vi har utfört ett begränsat antal intervjuer är det svårt att dra några generella slutsatser om skillnaderna mellan män och kvinnor när det gäller hur de transnationella banden påverkar den första tiden i Sverige. Något vi kan se är att män och kvinnor skickar remitteringar i ungefär samma omfattning,

men att kvinnor för över mindre summor åt gången. Den högsta angivna summan bland kvinnorna var ca 4 000 kr per år, medan åtta män remitterade mellan 4 000 och 10 000 kr per år. Denna skillnad kan till viss del bero på att medan 42 procent av männen uppgav att de arbetade i någon omfattning, var det endast 27 procent av kvinnorna (tre stycken) som sade att de arbetade – detta trots att kvinnorna i genomsnitt hade längre utbildning än männen (11,6 år jämfört med 10,5 år).

Valet av bostadsort och boende

Möjligheten att bo nära familj, släkt och vänner var avgörande för valet av bosättningsort i Sverige för majoriteten av våra intervjupersoner. Intervjupersonerna beskriver närheten till familjen som en källa till trygghet, och som en möjlighet att få praktisk hjälp i vardagen.

”Som invandrare vill man vara nära varandra, familjen. Om man blir sjuk så är man nära, när man inte kan språket eller när man behöver lära sig systemet. Då måste man vara nära familjen. Dom lär en hur man gör. Sedan kan man kanske flytta”

Valet av bostadsort både under asyltiden och efter det att uppehållstillstånd beviljats präglas och begränsas av intervjupersonernas små ekonomiska resurser. Att bo inneboende hos släktingar eller bekanta kan vara ett sätt att spara pengar. Några av våra intervju-personer vittnar om extrem trångboddhet.

Brist på bostäder och svårigheten att få ett hyreskontrakt kommer upp i flera av samtalen. Det krävs inte bara kontakter utan rätt kontakter för att få boende och många invandrade upplever att de saknar detta kontaktnät. Svårigheten att få boende bidrar även till boendesegregation.

”Om det finns en plats dit bara samma människor kommer då integreras man inte. Men de äldre

19

människorna behöver den platsen för att träffa varandra och dela omsorg och glädje med varandra. Men som svenskar så måste ni komma dit och dela glädjen med oss.”

Våra intervjupersoner beskriver ett komplext samband mellan boende, kontakter inom det sociala nätverket och arbete. Man behöver ett jobb för att få ett bostadskontrakt, men utan att ha tillgodosett det mer akuta problemet om var man ska bo kan man inte söka jobb. Samtidigt som kontakter inom det transnationella nätverket i en del fall kan bistå i både jobb- och boendefrågan är både jobb och boende i andra fall en förutsättning för att kunna lösa ytterligare ett pressande problem: det om hur man ska kunna hjälpa och återförenas med familjemedlemmar som är kvar i hemlandet.

Relationen till arbetsmarknaden

Pressen att betala igen skulder och skicka hem pengar påverkar också relationen till arbetsmarknaden. Flera av intervjupersonerna beskriver hur de måste prioritera att jobba "med vilket jobb som helst" framför att studera för att kunna skaffa sig ett mer kvalificerat jobb på sikt. Andra, inte minst många av de ensamkommande ungdomar som vi intervjuat, skulle hellre vilja arbeta än sitta i skolbänken. Det tar tid att etablera sig i Sverige, framförallt eftersom de flesta jobb kräver goda kunskaper i svenska. En del är under press att betala tillbaka snabbt, och plågas av oro över skulderna.

”Det är inte lätt om du bara skulle ha studiestöd. Det räcker absolut inte. Man har familj, man har släkt, man måste hjälpa till och det räcker absolut inte att bara ha CSN-pengar så man är tvungen att hitta ett jobb liksom. Man vill inte! Man vill skaffa en utbildning för att kunna skaffa

ett bättre liv. Men så är det, man måste kämpa.”

Utan tillräckliga kunskaper i svenska eller relevant utbildning är asylsökande och nyanlända ofta hänvisade till informella jobb. Inte sällan handlar detta om jobb hos landsmän, vilket i sin tur innebär begränsade möjligheter att lära sig svenska på arbetsplatsen. De jobb man får genom kontakter är inte nödvändigtvis de jobb man vill komma åt eller är kvalificerad för.

”Överlag är det väldigt svårt att få ett jobb och även om man skulle få hjälp av bekanta att få ett jobb så brukar det inte vara ett jobb med hög status.”

Vi avslutade alla intervjuer med att fråga om det finns något som det svenska samhället kan göra för att underlätta för asylsökande att bära de förpliktelser som följer med deras transnationella band. Inte förvånande svarade många av dem vi intervjuat just detta: åtgärder som ökar möjligheten att få ett jobb, skulle också underlätta för dem att hjälpa familjemedlemmar och släktingar i ursprungslandet.

De transnationella banden – en resurs

Många migranter delar gemensamma upplevelser och har erfarenhet av att stöta på och ta sig förbi liknande hinder, och de transnationella nätverken fungerar ofta som världsomspännande ”kunskapsbanker” där människor delar med sig av information och råd. De transnationella banden utgör en ovärderlig resurs och är en viktig del av migranters sociala kapital.

”Jag personligen pratar och talar med andra om hur man kan försöka lösa situationen. De frågar mig och vi ringer till andra länder. De har samma problem. För vi är utspridda i

20

hela världen, Australien, USA, Tyskland, Frankrike[...] I hela Europaområdet. Och varje person frågar andra: vad ska vi göra?”

Att människor håller kontakt med varandra över stora avstånd är i grunden något positivt. Människors transnationella band är en källa till trygghet och tillhörighet såväl som till praktisk hjälp i vardagen. Det finns inte några entydiga samband mellan transnationella band och möjligheten att skapa sig ett bra liv i mottagarlandet. Transnationellt engagemang förekommer såväl hos väletablerade migranter som bland migranter som befinner sig i utanförskap. Däremot är det lättare för migranter som till exempel har kunnat skaffa sig ett jobb och har en rimlig inkomst, att skicka hem pengar och på andra sätt upprätthålla kontakten med sitt ursprungsland

(till exempel genom att resa dit på besök). Det är också ofta de som har de resurser som krävs för att utnyttja de möjligheter som finns kopplade till deras transnationella band.

”Det bor många här som jag känner, också mina syskon och deras familjer. Det är jätteviktigt för mig. Dom hjälper mig om jag behöver och vi träffas nästan varje dag för vi bor nära varandra. Vi har alla barn och då hjälps vi åt med barnen. Sen också med att förstå hur allt fungerar här i Sverige. Det är bra att ha varandra.”

Text: Anna Horgby och Veronica Nordlund

21

Lena Blom arbetar halvtid på Svenska kyrkan och halvtid som konsult. Intervjuerna genomfördes i hennes egenskap som konsult.

3 FRÅGOR TILL LENA BLOM De intervjuer som gjorts inom projektet genomfördes av Lena Blom. Global Utmaning har pratat med Lena Blom om hennes intryck från intervjuprocessen.

Var det något intervjupersonerna gärna ville prata om? Något som var svårt för dem att prata om?

Det som intervjupersonerna helst av allt talade om och som de återkom till gång på gång, var frågan om arbete. Eller rättare sagt; svårigheten för dem att komma in på arbetsmarknaden trots att de från sina ursprungsländer ofta hade med sig både utbildning och

yrkeserfarenhet. Detta var i Sverige inte värt någonting, vilket flera upplevde som svårbegripligt. Frågan om varför det inte går att validera tidigare erfarenheter i större utsträckning togs också upp vid flertalet tillfällen. Arbete handlar om mänsklig värdighet; att kunna vara självförsörjande och bidra till det samhälle som de lever i, och som tagit emot dem.

Något de hade mycket svårt att tala om var skuldsättning i samband med migrationen. Att tala om ekonomi i generella termer gick bra men så fort jag kom in på den mer personliga situationen för den enskilde intervjupersonen blev det svårt, särskilt för de som deltog i fokusgrupperna. I de enskilda intervjuerna var det lättare att lämna mer detaljerad information. Många familjer har skuldsatt sig och vill arbeta för att snabbt bli av med sina skulder. Denna skuldsituation leder också till att många tar informella jobb, eller lever trångbott.

Var det något i de här intervjuerna som du förvånades över?

Det mesta kände jag igen. Jag har arbetat många år och i olika sektorer och nivåer med denna typ

av frågor. Däremot visste jag inte att det vanligaste sättet att transferera pengar till ursprungsländerna oftast inte var genom de formella kanalerna såsom banker, växlingskontor etc., utan genom egna kontakter. En av anledningarna var att intervjupersonerna var rädda för att socialtjänsten skulle dra in försörjningsstödet. De utgick ifrån att myndigheterna inte förstod att de faktiskt gjorde allt vad de kunde för att leva mycket sparsamt. Till exempel att de promenerade eller cyklade istället för att ta buss för att kunna skicka iväg de pengar som blev över. Och frågan är väl om det är möjligt att gå under försörjningsstödets norm eftersom det bygger på existensminimum? I så fall är det viktigt att informera om vilka regler som gäller så att dessa personer inte går omkring med en onödig rädsla.

Något som aldrig upphör att förvåna mig är människans oerhörda uppfinnesrikedom när det gäller att klara de mest utsatta och besvärliga situationer, som hur man löser den ekonomiska situationen när man inte har ett jobb men ändå behöver betala tillbaka skulder. Då organiserar man sig på olika sätt, exempelvis genom en typ av informella sparkassor där man lånar och sparar åt varandra på ett väldigt intressant sätt.

Vad skulle du vilja förmedla till politiker och makthavare utifrån dina erfarenheter från intervjuerna?

Vikten att hela tiden hålla fokus på vad som är anständigt och värdigt för en människa i en sådan utsatt situation. Att fördjupad forskning behövs på frågor som rör integrations-processen och dess koppling till de transnationella banden. Det finns insatser myndigheter skulle kunna genomföra som skulle underlätta integrationen för många. Konkret skulle man till exempel kunna inkludera avbetalning av skulder i samband med migration i lånet till hemutrustning. De skulle då kunna betala av skulden under en längre tid. Det skulle minska pressen och därmed öppna för den enskilde att tänka i mer långsiktiga termer kring sin integrationsprocess.

22

”OM VI VERKLIGEN VILL NÅGONTING LÖSER VI OFTAST PROBLEMEN” – OM ATT ÖVERVINNA INLÅSNINGSEFFEKTER I KOMMUNERNAS

FLYKTINGMOTTAGANDE

Bostadssituationen är akut i många flyktingmottagande kommuner, vilket också framgår i de asylsökandes egna berättelser. Hur påverkar de transnationella banden bostadssituationen och är det vilja eller fler bostäder som behövs i kommunerna? Boendefrågan var i fokus när Global Utmaning presenterade sin intervjustudie under Almedalsseminariet ”Uppskjuten framtid – hur kan nyanlända beredas plats i Sverige?”, arrangerat tillsammans med Svenska Kyrkan. Medverkade gjorde Lisa Pelling från Global Utmaning, Lena Blom från Svenska Kyrkan, Ebba Busch, kommunalråd i Uppsala, Carlos Rojas, miljonprogramskonsult på Miklo, samt Sofie Kjellin, HSB.

Vanföreställningar om nyanländas boende ”Grundbulten för en människas värdighet är att kunna vara självförsörjande” citerade Lena Blom med hänvisning till en kvinna hon intervjuat inom projektet. Det som allra tydligast skulle underlätta livet i Sverige för många nyanlända är ett arbete. Det stämmer helt enkelt inte att nyanlända inte skulle vara villiga att flytta till en annan ort om de erbjöds ett jobb. Däremot har vi som har bott länge i

Sverige och vet hur saker och ting fungerar möjlighet att vara flexibla på ett helt annat sätt: som nyanländ asylsökande är man väldigt beroende av andra människor i sin närhet som har bättre koll på hur man gör, menade Lena. Detta är dock inte något som är unikt för invandrade till Sverige påpekade Carlos Rojas: ”Jag tror vi alla kan relatera till det; att om vi ska flytta någonstans så blir vilken kusin som helst som finns tillgänglig en resurs. Plötsligt är man ju familj. Om jag skulle vilja flytta till Singapore till exempel skulle jag också börja tänka, men har jag inte en kusin där?” Carlos underströk att det finns många vanföreställningar och lösa antaganden kring var nyanlända egentligen vill bo. ”Man tror att [invandrade svenskar] inte vill bo i en mindre kommun […] Men när man väl frågar personer som är arbetssökande i miljonprograms-områden så säger nästan alla att man kan tänka sig att flytta var som helst bara man får jobb.” Familjer där båda vuxna är arbetslösa är oftast redo att flytta för ett jobb som är längre än en provanställning, menade Carlos: ”det enda villkoret egentligen, det är att det behöver vara någorlunda tryggt om du har barn.”

23

Det är sant att man vill bo nära dem man känner, men ännu mer sant att man vill bo där man får jobb: ”jobb trumfar allt det andra”, menade Carlos. Däremot präglas nyanländas boendesituation och arbetssituation av inlåsningseffekter: ”Om man har bott i Alby ett tag är det svårt att byta till sig en lägenhet någon annanstans”, sa Carlos och menade att det skiljer sig mellan områden där folks attityder är positiva och där man har en negativ inställning. Liknande inlåsningseffekter drabbar många som börjar jobba hos landsmän under den första tiden i Sverige. Detta beror i stor utsträckning på omgivningens negativa inställning och att det ofta ses som en sämre merit att ha jobbat hos en landsman, menade Carlos. Konsekvensen är att man blir misstänkliggjord och förhindras att ta sig vidare. För att lösa bostadskrisen som våra intervjupersoner konstant hänvisar till efterlyste Ebba Busch enklare regelverk och byggnormer, liksom mer kreativa lösningar. Men hon menade också att det behövs en attitydförändring i kommunerna: ”Vi måste våga stå för att det är dyrt med flyktingmottagande. Men det är som är dyrt, det är att vi skapar de här inlåsningseffekterna, att vi inte vågar bereda plats.” Carlos Rojas instämde: ”Om vi verkligen vill någonting löser vi oftast problemen”. ”Dessutom behöver vi invandringen. Det är väldigt få kommuner som tar emot så många invandrare som man skulle behöva ta emot ”, sade Carlos, som tyckte att vi ska sluta dramatisera invandringen – det handlar egentligen om väldigt små mängder. Lisa Pelling tillade att för en kommun som Södertälje som har tagit emot oerhört många asylsökande så ”förstår alla att det tär på kommunen”, men att hon som forskare är övertygad om att de resurser som Södertälje har innebär att ”det kommer att vara en otrolig dynamik i Södertälje om bara några år”. Hon fortsatte: ”Ansvaret för Sverige borde vara att göra det lättare för Södertälje. Istället

för att flytta på människorna så kan man flytta på pengarna, så att nyanlända asylsökande får behålla resurserna i det transnationella nätverket, samtidigt som de får extra stöd att klara vardagen”.

Seminariet ”Uppskjuten framtid – hur kan nyanlända beredas plats i Sverige?” kan ses i sin helhet på play.svenskakyrkan.se/?mid=CEA8550A.

En kortare intervju med Ebba Bush och Carlos Rojas på temat ”Är det vilja eller bostäder som behövs i kommunerna?” kan ses på youtube.com/globalutmaning.

I en debattartikel i Göteborgsposten i juni argumenterade Global Utmaning för att resurserna som finns i att människor får bosätta sig nära andra människor de känner och bryr sig om uppväger väldigt mycket annat. Att avskaffa möjligheten för asylsökande att själva bestämma var de vill bosätta sig riskerar att skära av människor från ovärderliga resurser för etableringen i Sverige. Debattartikeln finns tillgänglig på gp.se, ”Därför måste asylsökande få välja bostadsort själva”, 28/6 2013.

24

RÖSTER OM PROJEKTET

”Det kändes som att alla världens migranter samlades i rummet.”

Roger Marklund, Luleå stift, som deltog på Global Utmanings workshop på Sveriges Kristna Råds

nätverksdagar om flykting- och integrationsfrågor i Uppsala den 11-12 april

2013.

Inom ramen för projektet ”Transnationella band och asylsökandes första tid i Sverige” har Global Utmaning tagit fram en utbildningsmodul i tre delar som genomförts med deltagare från Migrationsverket, Arbetsförmedlingen, samt kommun-, landstings- och länsstyrelseanställda som besökte Mötesplats: Migration under Tylösandsveckan i maj 2013. Utbildningarna inleddes med en genomgång om vad transnationella band är, varför de är viktiga att studera och hur de påverkar migrationsmönster, både globalt och i Sverige. Deltagarna fick möjlighet att testa sina egna förkunskaper med hjälp av en frågesport. Global Utmaning presenterade sedan resultaten från den intervjustudie som kartlagt hur de transnationella banden påverkar asylsökandes första tid i Sverige. Det sista utbildningsmomentet beskrev fenomenet remitteringar och hur de knyter an till utveckling, migrationsmönster samt integration och etablering i Sverige. Varje utbildning avslutades med bikupediskussioner där

deltagarna diskuterade vad de kände igen, vad som var nytt och vad som förvånade dem samt vilka frågor som utbildningen väckt hos dem. Nedan sammanställs frågor som kommit upp under bikupediskussionerna.

Vad förvånade mest?

Summan av de remitteringar som skickas globalt samt omfattningen av skickade remitteringar jämfört med det samlade officiella biståndet förvånade många, liksom det faktum att kvinnornas andel av den totala migrationen i världen nu ökat till att utgöra nästan hälften. Många som associerat remitteringar med framförallt arbetskraftsmigration var förvånade över hur vanligt förekommande remitterandet är bland andra migrantgrupper, som flyktingar och utländska studenter. Att svenska myndigheter står sig dåligt i jämförelse med andra europeiska länder vad gäller insamlingen av tillförlitlig statistik om remitteringar tyckte flera var uppseendeväckande.

Medan de flesta vi pratat med haft bra koll på vilka de stora migrantgrupperna till Sverige har varit under senare år väckte styrkan i de transnationella band som finns mellan Sverige och länder som Irak viss förundran. Bilderna från ”Sweden village” med direktimporterade svenska friggebodar i Irakiska Kurdistan lockade till skratt. Att det ibland är släktingarna i ursprungslandet

25

som remitterar till människor som kommit som flyktingar till Sverige snarare än tvärtom förvånade. Faktumet att remitteringar kan skickas i båda riktningarna – både till och från Sverige – fick deltagarna att reflektera över hur vi ser på migration och utveckling. ”Kina var ett fattigt land för 30 år sedan – om 30 år kanske Somalia äger Electrolux och Ericsson?” påpekade en av deltagarna i utbildningen i Vingåker.

Det informella sparsystem mellan familjer inom migrantnätverk som dokumenterats i intervjustudien väckte intresse: ”Det där ska jag börja göra med mina kompisar”, sade en manlig deltagare från Migrationsverket vi pratade med under utbildningen i Vingåker.

Starkast igenkänning fick problematiken kring bostadsbrist och trångboddhet bland nyanlända till Sverige, ett problem som alla som i sin vardag jobbar med asylsökande och andra nyanlända stöter på, antingen direkt eller indirekt. Att närheten till släktingar är avgörande i valet av bosättningsort i Sverige var heller inget nytt.

”Hur blir vi av med det ’moment 22’ som finns när det gäller språk/studier/arbete?” undrade en deltagare med hänvisning till den problematik som våra intervjupersoner hela tiden har lyft: utan att kunna språket får man inga jobb, men utan arbetsplatser med kollegor man kan prata svenska med lär man sig inte språket. Mer

individuell kartläggning och införandet av ett nationellt valideringscentrum efterfrågades av deltagare.

Flera ville fortsätta att diskutera remitteringarnas baksidor: är de verkligen långsiktigt hållbara? Vart går pengarna och är det verkligen rätt att familjen och släkten ibland måste utgöra substitut för samhällets funktioner? ”Många kvinnor önskar att det ska gå lättare att få microlån utanför släkten” påpekade en deltagare. Det är viktigt att fortsätta studera konsekvenserna av remitteringssändandet för individen i Sverige i form av trångboddhet och fattigdom – så långt var de flesta eniga.

……………………………………………………………………………

Många av följderna av migranters transnationella relationer, såsom skulder, trångboddhet och viljan att vilja bo nära familj och släkt, var välkända för deltagarna i utbildningarna. Att så många remitterar och att uppfinnesrika metoder för att kunna göra detta uppstår, var däremot nytt för de flesta deltagarna. Styrkan i de transnationella banden förvånade. Även om vissa fenomen kändes igen, så visar diskussionerna under utbildningarna att fortsatt upplysning om remitteringar och andra former av transnationellt engagemang bidrar till ökad förståelse för nyanlända migranter i Sverige.

26

REKOMMENDATIONER

1. Medvetenheten om asylsökandes transnationella band måste öka

I Sverige har våra välfärdssystem i hög utsträckning gjort oss oberoende av varandra. Därför har vi också haft svårt att ta till oss betydelsen av de starka band som migranter upprätthåller med släkt och vänner i hemlandet och inom sina transnationella nätverk på plats i Sverige. Dessa transnationella band påverkar de som blir kvar i ursprungslandet, och de påverkar de invandrade, inte minst under den första tiden i Sverige.

2. Asylsökandes transnationella band bör kartläggas

Asylsökande och nyanländas transnationella band är en ofta outnyttjad resurs. De första stegen mot ett etablerat liv i Sverige borde börja med en kartläggning av varje individs transnationella nätverk: vilka förpliktelser måste man ta hänsyn till? Vilka resurser har man tillgång till?

3. Asylsökande bör ges tillgång till oberoende ekonomisk rådgivning

Asylsökande befinner sig ofta i en mycket utsatt ekonomisk situation. Den ekonomiska situationen förvärras av att många har ansvar för att skicka stöd till anhöriga och släktingar i ursprungslandet, och att många tvingat skuldsätta sig för att kunna ta sig till Sverige. Asylsökande borde ges tillgång till oberoende ekonomisk rådgivning, och stöd i att göra avvägningar mellan släktingars behov i ursprungslandet och behov i Sverige. Vi tror dessutom att informationen till asylsökande bättre skulle behöva återspegla det faktum att det behövs tid och tålamod för att på sikt få bra livsvillkor i Sverige. Man bör utreda möjligheten att utvidga CSN:s hemutrustningslån till utländska medborgare

som omfattas av flyktingmottagande för att även täcka återbetalningen av skulder som uppstått i samband med flykten.

4. Asylsökande måste även fortsättningsvis själva få välja var de vill bo i Sverige

Asylsökandes möjlighet att bo utanför Migrationsverkets anläggningsboenden på en ort de själva har valt måste vara kvar. Att tvinga asylsökande att bosätta sig på en ort kan leda till att de förlorar tillgång till de avgörande resurser som finns i asylsökandes transnationella band.

5. Asylsökandes och tidigare asylsökandes transnationella förpliktelser måste problematiseras

Många av de människor som vi intervjuat vittnar om att det är något naturligt och självklart att skicka pengar till familj och släktingar. Samtidigt är det inte konfliktfritt att slitas mellan anhörigas förväntningar och försöken att klara vardagen i Sverige. Särskilt tung kan bördan att remittera vara för de som nyss anlänt till Sverige. Pressen att skicka hem pengar kan påverka var nyanlända väljer att bosätta sig och vilken tid och kraft de kan ägna åt att till exempel lära sig svenska.

Medvetenheten om detta måste öka bland de som möter nyanlända i sina yrkesroller: inte minst bland Arbetsförmedlingens etablerings-handläggare och bland jobbcoacher. Under flera av intervjuerna framkom det att de som intervjuats inte gärna vill prata om sina transnationella förpliktelser. Får man remittera pengar om man har försörjnings-stöd? Får man inte det? Det är frågor som vi tycker borde problematiseras. Är det förbjudet enligt lagen att ge bort delar av försörjningsstödet, om man väljer att leva på en ännu lägre nivå än existensminimum? Och

27

om man får ge bort sitt försörjningsstöd, är det då rimligt att många nyanlända är rädda helt i onödan? Vad gör det med dem som individer och som familjer, som grupp? Hur kommer man till rätta med det? Saknas det bra information till asylsökande om detta? Och om man inte får ge bort sitt försörjningsstöd, vilka etiska och andra dilemman ställs då dessa människor inför?

6. Bättre statistik behövs

Den brist på aktuell och tillförlitlig statistik om remitteringar från Sverige som fanns när Global Utmaning inledde vårt arbete med

remitteringar 2009 finns i skrivande stund kvar. Det finns alternativa källor till empirisk kunskap om hur internationella migranter i Sverige ger gåvor och ekonomiskt stöd. Global Utmaning har tidigare analyserat data från SCB:s undersökning om hushållens ekonomi

(HEK)6 och har i det här projektet bearbetat

data från Levnadsnivåundersökningen bland utrikes födda och deras barn (LNU-UFB

2010)7. De intervjuer vi genomfört med

asylsökande och tidigare asylsökande bidrar också till den samlade kunskapen om remitteringar från Sverige. Men tillförlitligheten på den data som Sverige varje år rapporterar in till Världsbanken behöver höjas.

6 I samarbete med professor Bo Malmberg och Charlotta Hedberg (biträdande lektor) vid Kulturgeografiska institutionen vid Stockholms universitet. 7 I samarbete med Eskil Wadensjö, professor i nationalekonomi vid SULCIS, Stockholms universitet. Resultaten kommer att publiceras i början av 2014.

28

© Global Utmaning 2013. Birger Jarlsgatan 27, 11145 Stockholm

Redaktörer och produktion: Anna Horgby och Veronica Nordlund Omslag: FWD Reklambyrå AB

Tryck: Vulkan.se ISBN: 978-91-980053-3-2

Projektet medfinansieras av Europeiska flyktingfonden.