trosbekännelsens inledning

Trosbekännelsens ursprungInledning till trosbekännelsen

Wednesday, October 20, 2010

Visa mig Kristus utan lära, så visar jag för dig Kristus med hjälp av läran.

En hälsosam lära

❖ Trosbekännelsen är läran om Gud

❖ Varje kristen som undervisar en annan utgående från Bibeln följer en lära. Det går inte att predika eller undervisa om man inte har någon lära.

❖ Det är en omöjlig tanke att man skulle kunna predika Kristus utan lära, eftersom det är Kristus som har instiftat läran.

❖ Det är en allmänkristen princip att man betonar att Kristus inte är en lära utan en person. Det är naturligtvis sant. Men det är ett allvarligt fel om man sätter Kristus och den kristna läran mot varandra. Då väljer åhöraren hellre Kristus än läran.

❖ Vi tar avstånd från falsk lära men välsignar en rätt och sund lära.

Lutherrosen är en symbol som brukar användas som symbol för lutherdomen.


Bekännelsen är viktigKristus kommer inte till oss på annat sätt än genom sina instiftade nådemedel. Guds Ord och predikan i enlighet med Ordet är den Helige Andes medel. Om en predikant predikar ett annat evangelium än det som den Helige Ande har förkunnat genom Paulus så förmedlar inte hans predikan Kristus eller syndernas förlåtelse, eftersom det inte sker enligt den lära vi har fått (Tit. 1:9).

En som tror falskt tänker sig bli frälst tack vare att han vet vad som är rätt. En som har en sund tro vet att han blir frälst eftersom han söker tryggheten i Kristus som blir predikad enligt rätt lära. Då blir Guds Ords lära en trygghet, eftersom ett sådant evangelium är ”Guds kraft” och förmedlar Kristus till oss ”genom våra öron” (Rom. 1:16; 10:17).

Varje präst i den lutherska kyrkan har åtminstone med munnen bekänt att Bekännelseskrifterna har den rätta läran utgående från Bibeln.

“Han skall hålla sig till

lärans tillförlitliga ord, så

a" han #nom en sund

underv$ning kan u%muntra

an&a och vederlägga

mot(åndarna.” (Titus

1:9)


Trosbekännelsens födelse (I)

❖ Den kristna tron baserar sig på den förkunnade läran och på lärans tillförlitliga ord (Tit. 1:9).

❖ Varje kristen skall bekänna sig till den rätta läran. Den baserar sig på den undervisning som Kristus och den Helige Ande har förmedlat till apostlarna.

❖ Kristi lära är hälsosam. Läran om Kristus och Kristus själv går in i varandra och är omöjliga att skilja åt.

❖ Där predikan enligt den rätta läran finns, där är Kristus. Där ger man ära åt Gud och hans Ord.

❖ Jesus svarade: "Om någon älskar mig, håller han fast vid mitt ord, och min Fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och ta vår boning hos honom.” (Joh. 14:23 ).

❖ Evangelium är Guds kraft som frälser. (Rm. 1:16).

❖ ”Vänd er till mig när jag varnar er. Se, jag skall låta min Ande flöda över er, jag skall låta er lära känna mina ord.” (Ords. 1:23).

❖ ”Är inte mitt ord som en eld, säger HERREN, och likt en slägga som krossar klippan?” (Jer. 23:29).

❖ Den som inte förblir i Kristi lära utan går utöver den, han har inte Gud. Den som förblir i hans lära har både Fadern och Sonen (2. Joh. 1:9).


Trosbekännelsens födelse (II)

❖ Jesus undervisade lärjungarna i tre års tid utgående från sin egen lära. Efter Kristi himmelsfärd fortsatte Den Helige Ande uppdraget och påminde apostlarna om Kristi ord. Paulus fick särskild undervisning direkt från Kristus (Apg. 22:14).

❖ Urförsamlingen började sitt liv tillsammans med apostlarna (Apg. 1). Till en början bevarades Jesu undervisning muntligt. Utgående från denna utformades ordspråk och korta bekännelser som var lätta att komma ihåg, t.ex. ”Jesus Kristus är Herren”, ”Jesus Kristus har kommit i köttet”.

❖ Den centrala delen i Kristi lära som noggrant fördes vidare var evangeliet om Kristi försoningsdöd och segerrika uppståendelse, rättfärdiggörelseläran (Rom 1-6), dopbefallningen och nattvardsundervisningen. Församlingsordningen och ämbetsteologin överlag var viktiga. Även Jesu liknelser bevarades ordagrant liksom man iakttog Jesu uppmaning till inbördes kärlek.


Trosbekännelsens födelse (III)

❖ Trosbekännelserna har utvecklats från de kristnas behov av att bekänna den ”rätta kristna tron” mitt bland olika falska läror.

❖ Med hjälp av bekännelserna så

a) gav man uttryck för det rätta b) tog man avstånd från det falska

❖ Herden skulle ”hålla sig till lärans tillförlitliga ord, så att han genom en sund undervisning kan uppmuntra andra och vederlägga motståndarna.” (Tit. 1:9)

❖ Johannes tvingades på ålderdomen bekämpa en falsk lära om Kristus som uppstått i församlingarna. För att underlätta bekämpandet formulerade han en kort bekännelse – Kristus har kommit i köttet (1 Joh. 4:2; 2. Joh. 1:7, 10).


De tre huvudsymbolaDen apostoliska trosbekännelsen

Jag tror på Gud Fader, den allsmäktige, himmelens och jordens Skapare.

och på Jesus Kristus, Guds ende Son, vår Herre, vilken är avlad av den Helige Ande och född av jungfru Maria, led under Pontius Pilatus, korsfästes, dog och blev begraven, nedsteg till dödsriket, uppstod på tredje dagen ifrån de döda, uppfor till himlarna, sitter på Guds, den allsmäktige Faderns, högra sida, och därifrån skall komma till att döma levande och döda.

och på den Helige Ande, en helig, allmännelig kyrka, de heligas samfund, syndernas förlåtelse, kroppens uppståndelse och ett evigt liv.

Den apostoliska trosbekännelsen föddes på 100-200 talet i Rom då dess huvudstycken var färdiga. Bekännelsen användes i dopliturgin. Man behövde en bekännelse för att bemöta de gnostiska villolärorna.

Dopet öppnar dörren till nattvarden. I konfirmationen ges man lov att självständigt gå till Herrens bord. I samband med dop och konfirmation används den apostoliska trosbekännelsen eftersom den användes av urkyrkan i dopliturgin.


De tre huvudsymbolaNiceanska trosbekännelsen

Jag tror på en enda Gud, allsmäktig Fader, skapare av himmel och jord, av allt vad synligt och osynligt är;

och på en enda Herre, Jesus Kristus, Guds enfödde Son, född av Fadern före all tid, Gud av Gud, ljus av ljus, sann Gud av sann Gud, född och inte skapad, av samma väsen som Fadern, på honom genom vilken allting är skapat; som för oss människor och för vår salighets skull har stigit ned från himmelen och tagit mandom genom den Helige Ande av jungfrun Maria och blivit människa; som ock har blivit för oss korsfäst under Pontius Pilatus, lidit och blivit begraven; som på tredje dagen har uppstått, efter skrifterna, och stigit upp till himmelen och sitter på Faderns högra sida; därifrån igenkommande i härlighet till att döma levande och döda, på vilkens rike inte skall varda någon ände;

och på den Helige Ande, Herren och livgivaren, som utgår av Fadern och Sonen, på honom som tillika med Fadern och Sonen tillbedes och äras, och som har talat genom profeterna; och på en enda, helig, allmännelig och apostolisk kyrka. Jag bekänner ett enda dop, till syndernas förlåtelse och förväntar de dödas uppståndelse och den tillkommande världens liv. Amen.

Niceanska trosbekännelsen kom till år 325 och kompletterades år 381 på kyrkomötet i Konstantinopel. Den används speciellt vid nattvards gudstjänster och på högtider. Den försvarar den rätta läran om Kristi mänskliga och gudomliga natur.


De tre huvudsymbolaAthanasianska

trosbekännelsen

Var och en, som vill bli salig, måste först av allt ha den allmänneliga kristna tron. Men den, som inte bevarar den oförändrad och oförfalskad, går med säkerhet evigt förlorad.Men detta är den allmänneliga kristna tron, att vi dyrkar en enda Gud i tre personer och tre personer i en enda gudom, i det att vi varken sammanblandar personerna eller söndrar det gudomliga väsendet. En är nämligen Faderns person, en annan Sonens och åter en annan den Helige Andes. Men Faderns och Sonens och den Helige Andes gudom är en enda, lika i ära och lika i evigt majestät. Sådan Fadern är, sådan är Sonen och sådan även den Helige Ande. Oskapad är Fadern, oskapad Sonen och oskapad den Helige Ande. Omätlig är Fadern, omätlig Sonen och omätlig den helige Ande. Evig är Fadern, evig är Sonen och evig den helige Ande, och likväl inte tre eviga, utan en enda evig, såsom inte heller tre oskapade eller tre omätliga, utan en enda oskapad och en enda omätlig.Sammalunda är Fadern allsmäktig, Sonen allsmäktig och den Helige Ande allsmäktig, och likväl inte tre allsmäktiga, utan en enda allsmäktig. Så är Fadern Gud, Sonen Gud och den Helige Ande Gud, och likväl inte tre Gudar, utan en enda Gud. Så är Fadern Herre, Sonen Herre och den Helige Ande Herre, och likväl inte tre Herrar, utan en enda Herre. Ty såsom vi av den kristna sanningen nödgas att bekänna varje person för sig både såsom Gud och Herre, så förhindras vi av den allmänneliga kristna tron att nämna tre Gudar eller Herrar. Fadern är av ingen gjord eller skapad eller född. Sonen är av Fadern allena – inte gjord eller skapad – utan född. Den Helige Ande är av Fadern och Sonen – inte gjord eller skapad eller född – utan utgående. Därför är det en enda Fader, inte tre Fäder, en enda Son, inte tre Söner och en enda Helig Ande, inte tre Heliga Andar. Och bland dessa tre personer är ingen den förste eller den siste, ingen den störste eller den minste, utan alla tre personerna är sinsemellan lika eviga och lika stora, så att i allt, såsom ovan sagts, de tre personerna bör dyrkas i en enda gudom och den enda gudomen i de tre personerna. Den, som vill bli salig, han skall tänka så om de tre personerna i gudomen. Men det är för den eviga saligheten nödvändigt att även fast tro, att vår Herre Jesus Kristus har blivit kött.Så är det en rätt tro att vi tror och bekänner, att vår Herre Jesus Kristus, Guds Son, är i lika mån Gud och människa. Gud är han såsom född av Faderns väsende före all tid, och människa är han såsom född av moderns väsen i tiden. Helt och fullt Gud och helt och fullt människa med förnuftig själ och mänsklig kropp. Jämlik Fadern efter den gudomliga naturen, ringare än Fadern efter den mänskliga naturen. Och fastän han är Gud och människa, är han likväl inte två, utan en enda Kristus. Men en enda är han, inte så att den gudomliga naturen förvandlats till mänsklig, utan så att den mänskliga naturen antagits av Gud. En enda är han, inte så att naturerna sammanblandats, utan så att personen bildar enheten. Ty liksom den förnuftiga själen och kroppen bildar en enda människa, så utgör Gud och människa en enda Kristus, vilken har lidit för vår frälsnings skull, nedstigit till dödsriket, uppstått från de döda, uppstigit till himlarna, sitter på Faderns högra sida och skall därifrån komma igen till att döma levande och döda. Vid hans tillkommelse har alla människor att uppstå med sina kroppar, och de skall avlägga räkenskap för sina gärningar: Och de som gjort gott skall ingå i det eviga livet och de som gjort ont i den eviga elden.Detta är den allmänneliga kristna tron; den som inte troget och fast tror den, kan inte bli salig.

Trosbekännelsen formulerades mot arianismen i södra Frankrike på 400-talet, trots namnet är den inte författad av kyrkofader Athanasius.


trosbekännelsens inledning

Documents