På vägRes, skriv och fotografera

Tomas Polvall

Tomas Polvall

På vägRes, skriv och fotografera

Bokpro

© Tomas Polvall,

Layout och original: Bokpro, Bjärnum

Omslag: Rikard Arvidsson

Tryck: Kristianstads Boktryckeri AB,

isbn ----

Bokpro

Box

Bjärnum

www.bokpro.se

Tack tillFredrik Bergman, Ingvar Rydberg och Magnus Sjöholm för konstruktiv kritik.

Av Tomas Polvall har tidigare utkommit:

Köpenhamn – äventyrets stad ()

Ljuset vid havet ()

Sanning och inkonsekvens ()

Båda sidor om Öresund – reportage från Själland och Skåne ()

Innehåll

Skriv Värk, stränder, musikoch den rätta känslan

Lusten är skrivandets motoröverallt, alltid, här och nu

Varat och medvetandetsteg för steg, ord för ord

Om och om igenmåste du skriva

Var närvarandenär du skriver

Håll tempot vid tangenternaju snabbare desto bättre

Låt musiken locka fram orden känn rytmen i fingrarna

Upplev känslannär du skriver med penna

Anteckningsböckeroch andra böcker

Makulera självcensuren

Öka självförtroendetjubla när du skriver bra

Misslyckas bättre

Kritik skall förbättrainte förbittra

Det första intrycket är viktigtbörja bra

Skriv när du läser

Vad ska du skriva om?

Pauser och rytm

Ta bort ord

Skildra

Var barnslig

Finn inspirerande platser

Res Stanna hemma eller res

Koppla borttrygghetsnarkomanin

Utforska städer

Vandra

Möt människor

Res ansvarsfullt

Fotografera Se

Gå närmare

Avståndet över marken

Som blixten eller all tid i världen

Ta olika slags bilder

Utnyttja ljuset hela dygnet

Utveckla ditt fotograferande

Rör dig eller stå stilla

Analysera

Tips och rekommendationer

Register Litteratur Musik

BilduppslagHemmavid

Venedig

London

Istanbul

Ansikten

Landskap

Stränder

Gränsen

Kalifornien

Chicago

Cloud Gate

Finca el Paraiso

Antigua

Vägar

Vinter

Speglingar

Filter

Skriv

Se oss, samlade vid midnatt i ett enskilt övre rum,för kärlek enligt evangelium från en grammofon.

W H Auden

Friheten kan inte tyglas. Den har inget betsel. Ochden har inte heller någon stropp eller någon käkedär man kan sätta fast ett betsel.

Jean-Paul Sartre

Skrivandet är ingen visuell konst. Det är en sym-foni, inte en oljemålning. Det är ringandet, inteklockan. Orden du skriver skapar ljud och när lju-den tillfredsställer läsarens öra så fungerar skri-vandet.

Gary Provst

Värk, stränder, musikoch den rätta känslan

Bara detta: om du skriver utan lust, utan entusiasm, utan kärlek, utan glädje, är du bara en halv skrivare.

Ray Bradbury

Jag är lycklig när jag skriver och jag skriver varje dag. Skri-van dets lycka har många ansikten, men den kommer alltid inifrån,även om det känns som om den sitter i fingrarna när de vandraröver tangentbordet. Lustskrivandet kan bli vad som helst eller ingen ting, med musiken rejält uppskruvad. Sedan en halvtimme ärdet Blondies Union City Blue som håller passionen levande. Jag harkopierat låten tio gånger i iTunes för att inte behöva klicka. Oh!Oh! What are we going to do? Power. Passion. Makten över ordenkommer lättare när passionen är levande.

Som det mesta här i livet halkade jag in på skrivandet av en till-fällighet. Jag skulle egentligen ha blivit fotbollspelare eller film-regissör, men jag var inte tillräckligt bra i fotboll och visste inte hurman skulle bli filmregissör. Men jag gick på bio flera gånger i veckanoch jag läste filmrecensioner. En dag läste jag en recension i lokal-tidningen som jag tyckte att jag hade läst tidigare, och när jag tittade i den engelska filmtidskriften Sight and Sound såg jag att detvar där originaltexten var publicerad. Jag skrev till tidningen ochpå pekade det. Svaret var kort. Jag var välkommen att skriva film -recensioner som jag ville att de skulle skrivas. Under några år gjordejag det. Sedan tröttnade jag på det och reste ut i världen. Jag bör-

jade lifta direkt efter gymnasiet. Det blev fem månader i Europaförsta gången, varav de sista två i London där jag var tvungen attjobba därför att pengarna hade tagit slut. Sedan pluggade jag någraår i Lund och liftade till Grekland på somrarna. När jag var färdigmed mina studier reste jag till USA. Jag liftade och reste buss underfem månader.

Under mina resor skrev jag utan att tänka på att det skrivnaskulle publiceras. Jag skrev för att det var roligare att resa när jagskrev. Det är ännu roligare i dag. Det handlar om viljan till ord ochpassionen till berättandet och om längtan efter upplevelser värdaatt berätta om.

Skrivandet har inte alltid var så lustfyllt som det är i dag. Undermånga år skrev jag i sammanbiten tystnad. När det var som värstvärkte det överallt. År efter år värkte det i armarna, axlarna ochhuvudet, men jag fortsatte att skriva. Jag förstod att det inte bordevara så, men diagnos saknades. Jag skrev vidare utan att veta vad jaggjorde för fel. Jag hoppades att det skulle gå över, men det blev baravärre. Jag provade med värktabletter, massage och akupunktur. Ingenting hjälpte.

Skrivandet gick så trögt att skärmen suckade i brist på sköntordnade ordkombinationer. Jag grät när jag läste vad jag hade skri-vit och funderade på att sluta, men det lyckades aldrig. Skriv -pauserna blev korta. Abstinensen blev för svår. Tron på att detskulle bli ordning på texterna försvann inte, men det gjorde ont attse på allt om inte blev som det skulle.

Jag ville för mycket. Jag ville att varje text skulle bli bättre änden föregående. Jag ville att varje text skulle bli ett mästerverk. Jagskrev om hur många gånger som helst utan att bli nöjd. Svårig -heterna kändes i hela kroppen. Jag höll på att gå sönder av allt skri-vande, men att det enda sättet att bli hel igen var att skriva vidare.

Efter en lång flygresa med några mellanlandningar steg ellersnarare stapplade jag nerför planets trappa på flygplatsen i SanDiego. Värken var så intensiv att jag förstod att det inte skulle räckamed tabletter. Dagen efter fick jag massage i en dryg timme. När jaglämnade massören kände jag mig som en ny människa och beslu-tade att jag också skulle bli en ny journalist. Inga mästerverk skullelängre skrivas. Det fick bli som det blev. Blev det inte bra var detinte mer med det.

Det nya livet invigdes på en strand i södra Kalifornien. Det bleven mjukstart. Första dagen på Windansea Beach skrev jag ingen-ting. Med yttersta viljeansträngning tvingade jag mig själv att sittakvar och slappna av. Världen går inte under om du inte skriver endag, sade jag till mig själv. Men det var så det kändes. Nästa dagtog jag bussen till surfarnas strand i La Jolla. Det kändes genastlättare. Hade jag klarat en dag utan att skriva kunde det väl gå endag till. Kunde jag bara sitta kvar utan att skriva skulle jag nog blien bra journalist. Efter några timmar rullade pennan upp i han-den. Sedan var det bara att följa med.

Jag tror inte att det var en tillfällighet att det hände på Win-dansea Beach. Det är svårt att hålla hårt riggade ambitioner intaktanär man sitter och ser på människor som i timmar ligger och vän-tar på de rätta vågorna. När de inte kom väntade männen någratimmar till eller simmade in till stranden.

Surfarnas vardag var en övning i att slappna av och låta livet hasin gång. De behandlade livet som om det vore ett sommarlov. Jagbeslutade att jag skull göra likadant, med den nya kroppen, sommassören hade knådat fram. Jag förstod att orsaken till värk -problemen satt i mitt huvud. Jag var felprogrammerad, hade gjortdet själv, med inspiration och vägledning från gängse tänkande.Mitt huvud var proppfullt med ambitioner. Det är inget fel på

Hemmavid är norra delen av Öresund, lite Helsingborg

och lite Helsingør, mest Hornbæk där jag har bott sedan

1986. Överallt är hemmavid den perfekta övningsplat-

sen för att utveckla seendet och fotograferandet. Hem-

mavid kan vi prova att skildra det vi ser på nya sätt. Vid

Öresunds kust skapar vinden och ljuset ständiga för-

ändringar. Bilderna med fiskebåtarna och sanddynerna

är klassiska bilder tagna sommarkvällar när ljuset var

perfekt.

Segelbåten som i mina ögon ser ut att sväva in i

Hornbæks hamn gör det för att jag inte fotograferade

båten utan spegelbilden av den en vindstilla augusti -

kväll 2007. För mig är bilden en stillsamt drömsk vision

av världen. En stämning av långsam längtan förmedlar

också bilden av mannen som väntar på perrongen i Hel-

singør.

ambitioner, men de ska inte sitta som krypskyttar vid skrivbordet.Så var det då och det var förfärligt. Jag skulle skriva lysande varjegång jag skrev. Varenda mening skulle bli ett mästerverk.

Blev det bra? Minns inte. En gång var det allt jag tänkte på. Blevdet bra? Det skulle bli vansinnigt bra, varje gång. Jag blev dålig avatt försöka skriva bra. Ansträngningarna höll på att ta kål på mig.”För helvete Tomas – världen går inte under om du inte skriversom en gud”, sade jag till mig själv. Dag ut och dag in. Lyssnade jag?Icke. Varje dag satt jag som en spänd fiolsträng och krystade frammina misslyckade mästerverk. Hur jag än skrev blev jag aldrig nöjd.Minsta fel och jag bråkade med mig själv. Talade om att jag var enusel journalist och att jag aldrig skulle lära mig och att jag bordegöra något annat istället, något jag kunde. Problemet var att jaginte kunde något annat som jag tyckte lika mycket om.

Trots värken tyckte jag om att skiva och andra tyckte om attläsa det jag hade skrivit. Lösningen? Jag lade ner självkritiken ochportförbjöd ambitionerna under skrivandet. Det behövde inte blibra, men det skulle vara roligt. Jag skulle njuta av skrivandet. Lus-ten skulle bli min drivkraft.

Och den inledande texten skulle ha handlat mer om hur det äratt skriva till musik, men det var så ljuvligt att lyssna till Union CityBlue att fingrarna inte brydde sig om hur jag hade tänkt att deskulle röra sig.

Det viktiga är rörelsen, både när jag skriver och fotograferar. Jagbehöver både pennan och kameran när jag reser. Skrivandet utveck-lar bildseendet. Fotograferandet skärper iakttagelseförmågan. Dethar jag nytta av under skrivandet. Reportagen har inte gjort migrik. Det har aldrig varit någon ambition. Glädjen har varit den vik-tigaste punkten på min dagordning.

Lusten är skrivandets motoröverallt, alltid, här och nu

Lycka är att närma sig så mycket som möjligt.Samuel Beckett

D et är en lycka att skriva. Så måste det vara. Du måste läradig att det är så, åtminstone om du vill skriva mycket och ofta. Detgäller alltså att ordna ditt skrivande så att det blir så lyckligt att dulängtar efter att skriva så fort du har vaknat. ”Tittar upp från enhel dags arbete, från middag till solnedgång, förtjust ser jag var jagvar, vem jag var och vad jag hade gjort”, skriver Jack Kerouac i BigSur.

Skrivandets frihet är gränslös. Du får skriva precis vad du vill.Endast du själv kan hindra dig från att skriva fritt. Inspirationenkommer under skrivandet. Du lär dig inte skriva genom attdrömma om hur du ska skriva. Det talas ibland om skrivkramp.Enda lösningen på sådana samtal är att skriva. Skrivkramp kan för-klaras med en självkritik som förlorat fotfästet. Är du missnöjdmed skrivandet finns det bara en lösning. Du måste skriva mer föratt skriva bättre. Det är inte säkert att det någonsin blir så bra somdu vill ha det, tvärtom är det rätt säkert att det aldrig blir som duvill ha det. Ingen kommer någonsin att lära sig att skriva prefekt. Sedet som någon positivt. Det ger dig hela tiden en möjlighet attutvecklas.

Inga andra yrken rymmer lika mycket prat i stil med skrivkrampsom journalistik. Tänk om en skådespelare skulle känna efter om

hon känner för att spela rollen och komma fram till att det pågrund av spelkramp inte låter sig göras. Hur många inställda teater -föreställningar skulle det bli? Hur många konserter skulle behövaställas in om musikerna kände efter om de hade spelkramp? Hurmånga hus skulle bli byggda om snickarna slutade jobba varje gångde kände efter och fann att de hade snickarkramp?

Om du väntar med att skriva tills du får inspiration är risken attditt skrivande upphör uppenbar. Tvärtom är det en extra stor glädjeatt upptäcka att det går alldeles utmärkt att skriva även när inspira -tionen lyser med sin frånvaro. Klart att du vill skriva väl direkt, menhur roligt vore det om alla kunde det? Skrivglädje är att se efter hurmånga års intensivt utövande faktiskt lönar sig.

Kan du öva dig till ett lustfyllt skrivande? Absolut. Utan övningnår man inte den skicklighet som är en förutsättning för fram-gångar i de flesta yrken. Det är lätt att fatta beslut som leder till ettlyckligt liv. Det svåra är att hålla löftet när det tar emot. Ursäkternaför att inte fortsätta när det tar emot är oändliga. Det går att hittapå hur många ursäkter som helst för att acceptera ett misslyckande.Det finns bara en väg för att förverkliga sina drömmar: handling.

När skriver man? Alltid. Var skriver man? Överallt. Antecknanär du ser, hör, tänker och upplever något du vill skriva om. Upp-fattningen att skrivandet är ett kontorsarbete där du sitter på kon-torsstolen klockan nio på morgonen och efter en timmes middaglämnar stolen klockan fem på eftermiddagen är bara en sida av san-ningen. Den andra sidan är att vara vaken och ta emot lusten närden anländer. Man kan aldrig veta när det inträffar. Det kan varadirekt efter att man vaknat eller precis innan man ska gå till sängs.Det kan vara direkt efter en simtur eller efter en måltid. När lus-ten att skriva infinner sig bör man tacksamt ta emot den. När manreser så skriver man där man befinner sig. Tänk inte på vad det kan

användas till och i vilket sammanhang eller om någon vill läsa det.Du skriver alltid i första hand för dig själv, för att utforska dig självoch upptäcka världen. Tänk om moderna skribenter hade kommitihåg vad impressionisterna praktiserade. De gick ut i staden ochnaturen och målade vad de såg. Du måste uppleva verklig heten föratt kunna skriva om den.

Impressionisternas uppror mot

ateljé konsten förde dem ut i verk-

lig heten. De tog med sig staffli och

färger när de gav sig ut i naturen

och städerna. Den som skriver

behöver bara penna och papper.

Det borde vara lättare, men än sit-

ter de flesta vid sina skrivbord.

Varat och medvetandetsteg för steg, ord för ord

Det är inte medvetandet som bestämmer livet, utan det är livet som bestämmer medvetandet.

Karl Marx

Varat först. Sedan: drömmar, förväntningar förhoppningaroch allt det andra som samtalar i medvetandet. Vad innebär det förskrivandet? Man tänker inte fram artiklar. Man skriver och upp-täcker att skrivandet fyller en med tankar. Under skrivandet för-ändras medvetandet. Nästa gång du skriver är du en annan. Detnya varat skapar ett nytt medvetande som skapar ett nytt vara ochså vidare, så länge du skriver. Marxcitatet ovan är avslutningen påett längre stycke i Den tyska ideologin:

Helt i motsats till den tyska filosofin, som stiger ner från himmelen

till jorden, stiger vi här från jorden upp mot himmelen. Vi utgår inte

från det som människorna säger, inbillar sig, föreställer sig, inte heller

från den människa man resonerar sig fram till, inte från den tänkta,

inbillade, föreställda människan för att därifrån komma fram till den

livs levande människan; vi utgår från den verkligt aktiva människan

och förklarar även de ideologiska reflexerna och ekona av livsproces-

sen genom den verkliga livsprocessen … Det är inte medvetandet som

bestämmer livet, utan det är livet som bestämmer medvetandet.

Om du drömmer om att skriva, men inte gör det samlar du bara pådig en massa frustrationer, och ursäkterna för att inte komma i gång

blir till ett dåligt samvete som äter din själ. Skrivandet låter digutvecklas. Det är bättre att börja skriva än att drömma om att göradet. Tankarna på att börja skriva kan vara överväldigande, men självaskrivandet är enkelt, men när du väl kommit i gång kommer du attupptäcka att det finns tusen ursäkter för att inte fortsätta att skriva.

Det är inte gratis att skriva. Du kommer att betala med din tid,ditt tålamod och din vilja när du skriver dig in i återvändsgränder.Ditt skrivande kommer förmodligen inte att förändra världen, men det kommer att förändra dig. Skrivandet är en möjlighet attutforska dina upplevelser, inte minst de som varit plågsamma, vilket Joyce Carol Oates påpekat:

Det man har förlorat, eller aldrig haft, ger näring till arbetet. Det ska-

par utrymme för att göra saker rätt, för att förklara och utforska.

Vi är alltså främst vad vi gör, inte vad vi tänker. Låt inte tankarnadominera ditt skrivande. Sitt inte och tänk efter vad du ska skriva.Skriv! Ju längre du funderar över vad du ska skriva desto fler tankarfår du. Till slut har du så många tankar att din hjärna påminnerom en storstad i rusningstrafiken. Du funderar över om du ska gå,cykla eller köra bil och du funderar över vilka gator du ska välja.Det är inte ens säkert att du vet vart du är på väg, och även om duvet kan du aldrig veta vilken väg som är den rätta. Ju längre du fun-derar desto mer ser du.

Ser du en affär – skriv om den innan du börjar titta i en annanaffär och börjar tänka efter om du kanske ska skriva om den i stäl-let. Ju längre du funderar och observerar desto mer ser du. Till slutser du så mycket att du inte ser något alls. Till slut är din hjärna enkaotisk hållplats av intryck. Skriv innan ditt medvetande blir somen stad i rusningstrafiken. Gå rakt fram på den gata där du befinnerdig. Gå steg för steg och skriv ord för ord.

Konsten är att inte skriva om allt. Konsten är att filtrera bortnästan allt. Få har lyckats så bra som Samuel Beckett. Hans romanMalone dör börjar med följande mening:

Snart är jag i alla fall äntligen alldeles död.

Efter några rader börjar huvudpersonen fundera över hur snarthan kommer att dö:

Kanske jag misstar mig, kanske jag överlever midsommar och till och

med fjortonde juli, frihetens dag. Ja, om jag känner mig själv rätt är det

inte alls otroligt att jag kan hålla mig vid liv ända fram till Kristi för-

klaring eller Marie himmelsfärd.

På den följande sidan funderar han över om det inte är lite förlänge:

Jag skulle kunna dö redan i dag om jag ville, om jag bara ansträngde

mig en smula, om jag kunde vilja, om jag kunde anstränga mig.

Ord efter ord. Tänk inte. Varat först, sedan medvetandet. När duhar skrivit färdigt är det tid att se, fundera över och ändra vad duhar skrivit. Och kanske ge dig ut i staden igen och undersöka andravägar, på cykel eller i bil. När du skriver om dina upplevelser är tan-kar på grammatik, ordklasser och meningsbyggnad i en annanvärld. Med vidöppna sinnen är det bara att skriva ner det du seroch hör. Analysera inte. Skriv. Bekymra dig inte om det du missar.

Ett berättande som inte reduceras är en illusion. Att helt ochfullt uppleva allt som sker omkring oss är omöjligt. Vi måste silaoch sammanfatta för att komma vidare. Verkligheten är ett oändligtantal detaljer. Ta med det du ser och vill skriva om. Dröm inte omallt du skulle kunna skriva. Skriv varje dag. Hinner inte är inte ett

godkänt svar. Drömmer du om att skriva, men inte anser att du hartid att skriva en kort stund varje dag så går det förstås utmärkt attfortsätta drömma. Sweet Dreams!

Beslutar du att skriva en liten stund varje dag kommer du efteren tid att upptäcka att du måste skriva varje dag, att du inte kanundvara det. Skrivandet blir en drog du måste ha för att må bra.Biverkningar? Absolut. Det vore väl underligt om en så underbardrog inte skulle ge några biverkningar när betydligt mildare drogersom alkohol och narkotika gör det. Vilka biverkningar? Vill duverkligen veta? Jag skriver bara om mina biverkningar, men jag troratt många passionerade skrivare kan nicka igenkännande. Mångaandra aktiviteter kommer att framstå som ovidkommande ochtrista. Skrivandet är en uppslukande, jobbig och ibland alldelesunderbar upplevelse.

Fram och tillbaka över Öresund har

jag rest under hela mitt liv. När jag

kommer till andra städer med färje-

förbindelser blir det alltid en tur. När

miljoner européer under 1800-talet

utvandrade till USA anlände de

flesta med båt till New York. På fär-

jan mellan Manhattan och Staten

Island får man en känsla av hur det

var.

Om och om igenmåste du skriva

Vi börjar om. Vi ger oss inte.Lars Gustafsson

Börjar vi inte om kan vi lika gärna ge upp och dö direkt.Alltså börjar vi om, om och om igen. Att skrivandet främst hand-lar om begåvning och stundens ingivelse är en idiotisk missupp-fattning. För idrottare, hantverkare och musiker är det fullständigtsjälvklart att öva. Björn Borg övade på en garagedörr i Södertälje,om och om igen. Den som vill bli konsertpianist måste öva skalor,om och om igen. Likadant är det för den som skriver. Blir det intebra – börja om. Blir det bra – skriv vidare. Förvänta dig inte förmycket när du skriver. Det leder bara till besvikelser över alla miss-lyckanden. Inom det litterära området frodas myten om skrivandetsom en slags uppenbarelse. En händelse under gymnasiet punkte-rade myten. Vi hade läst dikten ”Absentia animi” av Gunnar Eke-löf. Följande rader dröjde länge kvar i mitt sinne:

Abraxas abrasax – sats motsats slutsats som blir sats igen – Menings-

löst. – Overkligt. Meningslöst. – Och spindlarna spinner i tysta nat-

ten sitt nät – och syrsorna filar – Om hösten

För en sjuttonåring var dikten ett perfekt bevis på poetisk in -givelse. Jag var övertygad om att Ekelöf hade skrivit dikten i ettenda långt inspirerat ögonblick. Någonstans hade jag fått veta att

han bodde i Paris, så jag föreställde mig att det var där han måsteha skrivit dikten, i ett enda långt skapande rus. Då berättade lära-ren att Ekelöf hade skrivit om dikten tiotals gånger. Jag vet inte omdet är sant och jag behöver inte veta det, för mig har upplysningenfungerat som en påminnelse om att det är hårt arbete som gäller.

Det finns många sätt att öva för dem som inte har skrivandetsom yrke. Under många år hade jag inte det. Jag skrev på kvällarnaoch hoppade över tidningsläsningen de morgnar jag kände att jagville skriva. När du skriver så skriver du. Tänk inte på något annat.Tänk inte! Skrivandet sitter inte i huvudet. Det är en känsla i helakroppen och sinnet. Skriv om dig själv. Skriv bara positivt. Var intesjälvond. Var självgod. Skriv vad du vill göra en dag i en nära fram-tid. Låt det bli en perfekt dag. Låt inte funderingar om ordval hejdaditt skrivande. Vi ska inte bli fångade av orden. De ska befria ossoch fängsla andra. ”Livet berättar inte historier. Livet är kaotisktoch flytande. Det efterlämnar myriader av lösa trådar”, skrevSamuel B. Johnson. Skrivandet handlar om att samla trådarna, attberätta för varandra. Historierna håller kaos på avstånd. Utanberättande förlorar livet sin mening.

Du skriver, skriver jag. Händelser ska vara i fokus. Du har säkertbåde känt och tänkt något om det som hände. Var försiktig med attskriva om det. Tänk efter om du har tänkt på ett sätt som du troratt de flesta inte tänker. Är det så? OK, skriv ned dina tankar.

Om du tröttnar på att skriva om dig själv skriver du om enannan person. När du skriver kan du låtsas att du är vem som helst.Du kan vara världens bäste älskare, en idiot, en häst, en bergsbe-stigare eller vad som faller dig in. Valet är fritt. Skrivandet är frittoch friheten blir större ju mer du övar.

don’t give up’cos you have friendsdon’t give upyou’re not beaten yetdon’t give upI know you can make it good

Peter Gabriel – Don’t Give Up

Venedig är kanaler, byggnader och människor som

skapar en stämning som inte finns på någon annan

plats jag har besökt. Det är den stämningen som bil-

derna försöker förmedla. Hur det kan förklaras i ord vet

jag inte, tror inte riktigt det går. Fotografierna fångar

staden på sitt sätt och orden på sitt. På många platser

följer texten och bilderna varandra som två parallella

linjer. I Venedig var det inte så. Orden gick med mig,

kameran gick sina egna vägar, lite som den ville, som

om det bara var för mig att följa med.

Ett av de få tillfällen när det kändes som om jag

bestämde var på Marcusplatsen. Kanske för att kame-

ran blev förvirrad i myllret av människor. Mina ögon

svepte över folkhavet för att finna några ansikten som

kunde bära en bild. Efter en stund fick jag syn på två

unga tjejer som matade duvor. Jag fick snabbt ögon-

kontakt med en av dem. Det syntes att hon tyckte om

att bli fotograferad. Jag tog tiotals bilder av henne innan

alla detaljer kom på plats.

Var närvarandenär du skriver

Tala när du talar, gå när du går och dö när du dör.zenbuddistiskt talesätt

När du skriver så skriver du, helt uppslukad av skrivandet.Ignorera allt annat. När du skriver är du en skrivande människa.Ungefär som när du äter – se på maten och njut av den. Ungefärsom när du älskar. När du älskar så älskar du. Sitter, står eller lig-ger du och tänker efter om du duger och om det du gör är bra kandu lika gärna göra något annat – dricka kaffe, gå en promenad ellerskriva! Vissa dagar upptäcker du att orden kommer till dig utanatt du vet hur. Njut när orden kommer i den ena sköna följden efterden andra.

Luta dig tillbaka och skriv vidare, lyckligt leende. Jubla när skri-vandet är så underbart att du måste nypa dig i armen för att kon-statera att det är sant. När du inser att det är sant skriver du vidareoch vidare, tills du blir så trött att du inte tror att du orkar mer.Det gör du! Skriv när du är så trött att du inte tror att du orkarhålla pennan i handen. Det gör du och när du gör det upptäcker duatt tröttheten har raderat utrymmet för ovidkommande tankar.Jubla över att all din energi möts i pennspetsen.

Våga vara närvarande. Våga vara autentisk. Rädslan för att för-lora kontakten med det autentiska är en rädsla för att förlora kon-takten med det personliga. Vem är människor rädda att förlora detautentiska till? Vem vinner när det autentiska förlorar? Efterfrågan

på det autentiska stiger när människor upplever att tillvaron iväxande utsträckning består av sådant som är till salu. Försälj-ningen av det artificiella går strålande, men långt ifrån så bra sommediala ryktesspridare gör gällande. Det gäller till exempel nätetsmöjligheter. Allt finns där sägs det ofta. Det är en våldsam över-drift. Nästan ingenting av det vi vill ha finns på nätet. Sex, närhet,vänner, stränder, städer, mat, bilar och hur mycket annat som helstfinns inte på nätet. Vad som finns är information och möjligheteratt skicka information, i skriven och talad form, som underlättarförmedling av varor och tjänster.

Allt prat om att våra liv håller på att bli virtuella är falskt. Vemtjänar på sådant prat? Alla som får betalt när sådant prat säljs. Jumer det icke autentiska erövrar vår vardag desto större kommer vårlängtan efter att fly från denna vardag att bli.

Vi vill vara autentiska. För inte så många generationer sedanvar nästan allt autentiskt. Det artificiella har varit ett viktigt inslagi industrialismens moderniseringsprocess. Utedass är mer auten-tiskt än vattenklosett. Jordkällare är mer autentiskt än kylskåp. Ettautentiskt liv var för inte så länge sedan ett primitivt liv. Därför harlängtan bort från det autentiska varit stark. I takt med att det arti-ficiella breder ut sig växer önskan efter det autentiska. Ju mer för-ädlad mat som kan köpas desto starkare blir längtan efter hem- lagad mat. Ofta tar denna längtan sig paradoxala uttryck. Iställetför att mätta vårt behov av autentisk mat tittar vi på tevekockarsom predikar det autentiska. När vi tittat färdigt går vi ut i köketoch fixar något färdiglagat.

Romantiken såg det konstnärliga skapandet som frukten av enspontan ingivelse. Den romantiska uppfattningen av skrivandetsom en andlig ingivelse har fått många att uppfatta skrivandet somnågot mystiskt, närmast religiöst. Alla som skrivit länge vet att det

kan upplevas så ibland. När det fungerar perfekt får det oss attglömma. Vi blir så uppslukade av att skriva att vi glömmer att viskriver. Det har gett upphov till en mystifiering och glorifiering avskrivandet, men det finns många andra former av kreativitet, intebara det som gäller ord. Musiker, konstnärer, skådespelare, hant-verkare och idrottsmän kan berätta om liknande upplevelser.

Vid -talets mitt började skrivandet uppfattas som ett hårtoch mödosamt arbete. Att övergången till en annan uppfattningägde rum samtidigt med industrialismens genombrott är ingen till-fällighet.

Vilken uppfattning är den riktiga? Båda förstås och båda upp-fattningarna finns hos nästan alla författare. Det går, undantagentorde vara så få att det går att bortse från dem, inte att skapa utannågon form av inspiration och det går heller inte att skapa utanhårt arbete.

Ibland måste det gå att skriva utan inspiration. Det vet alla somförsörjer sig på att skriva. När räkningar ska betalas och bäst föredatum har överskridits och betalningspåminnelserna strömmar innyttar det föga att sitta och vänta på inspiration. Då gäller det attskriva, men det går inte att skriva hur länge som helst utan inspi-ration, även om det går lättare än vad mindre erfarna skribentervanligen tror så finns det gränser för hur många tunga stenar somgår att rulla uppför bergen.

För varje sten som förflyttas utan inspiration kommer skrivarenallt närmare den inspiration den engelske poeten Percy ByssheShelley har skrivit om:

When my brain gets heated with thought it soon boils and trows off

images and words faster than I can skim them off.

Det tycks som om Shelley tänkte med pennan på pappret, atthans penna rörde sig, inte bara på egen hand, utan också med egenhjärna. Andra författare har skrivit något liknande och vad ska enförfattare tänka när han rycker till och ser formuleringar och tan-kar han inte anar varifrån de kom.

Närvaron och koncentrationen under dataspelandet tilltalar mig. När dataspelsmässan

Dreamhack äger rum i Jönköping sitter tusentals unga i samma rum och spelar. Jag dröm-

mer om liknande mässor för skrivare. I mindre skala upplever jag det under mina före-

läsningar när studenterna skriver till musik.

Håll tempot vid tangenternaju snabbare desto bättre

Det ska vara en snabbskrivande penna därför att dina tankar alltid är snabbare än din hand.

Natalie Goldberg

Snabbheten är både hyll ad och förtalad. I en samtiddär sport är folkets opium vinner den snabbaste. I ordspråkskul-turen hyllas eftertänksamheten. Tänk först och tala sedan. Riskenmed en utdragen eftertänksamhet är att samtalet har rest vidaremedan eftertänksamheten sitter på stationen och funderar överformulerandet. Snabba bedömningar och beslut är nödvändiga imånga yrken. Förlagsredaktörer bedömer tusentals manuskript omåret. Hur mycket läser de innan de fattar beslut om att anta ellerrefusera? De läser sällan mer än ett par sidor. Om man tänker efterskulle man tro att man ska tänka efter när man skriver fritt. San-ningen är att inget spolierar det fria skrivandet lika mycket somomsorgsfull eftertänksamhet. Bästa sättet att undkomma tankarnaär att skriva snabbt. Följ första bästa tanke. Fundera inte över hurdu ska formulera olika tankar. Tänker du för länge försvinner despontana fria tankarna. Ju snabbare du skriver desto bättre.

Ändra inget när du skriver. Försök inte kontrollera det du skri-ver. Om du börjar tänka att det inte blir bra så blir det dåligt. För-sök inte vara logisk och förnuftig. Håll fingrarna i rörelse. Gör ingapauser för att kontrollera vad du skrivit. Kontroll och förnuft kopp-lar du på efteråt när du bearbetar det du har skrivit. Skriver du fel

så skriv vidare. Redigering av texten sker inte under den förstaskrivningen. Den sker efteråt. Bry dig inte om stravningen ochkommateringen när du skriver. Det kan korrigeras efteråt. Om detdyker upp några skeva tankar under skrivandet ta tacksamt emotdem och skriv vidare. Korrigeringar tar energi från den hjärna sombör röra sig fritt och otvunget under skrivandet.

Överväg inte varje ord du ska välja eller hur långa eller kortameningarna ska vara. Fundera inte över hur nästa mening ellernästa stycke eller nästa sida ska se ut. Det enda som händer är attdin hjärna riskerar att bli så överbelastad att den går i stå. Du måstelita på din intuition. Den fungerar och ju mer du låter den skrivautan medveten styrning desto bättre fungerar den. Ofta fattar vide rätta besluten utan att vara medvetna om det. I Strangers to Our-selves skriver Timothy D. Wilson:

The mind operates most efficiently by relegating a good deal of high-

level, sophisticated thinking to the unconscious, just as a modern jet-

liner is able to fly on automatic pilot with little or no input from the

human, conscious pilot. The adaptive unconscious does an excellent

job of sizing up the world, warning people of danger, setting goals,

and initiating action in a sophisticated and efficient manner.

För att hjärnan ska få det intuitiva beslutsfattandet att fungeraunder skrivandet kan musiken vara till hjälp. Alla vet hur det kanvara när man koncentrerar sig intensivt för att minnas något, ettnamn till exempel. Det lyckas ibland inte hur man än ansträngersig. Först när man har slutat anstränga sig minns man det manansträngde sig för att minnas, därför att vi har slappnat av och låtithjärnan jobba fritt. Friheten har inga hastighetsbegränsningar. Detgör ingenting om det går för fort, mer än att fingrarna är så snabba

Equality, liberty, humility,simplicity.

You glance through the mirror andthere’s eyes staring clear

At the back of your head as youdrink

And there’s no time to think.Bob Dylan – No time to think

att de ibland trycker på tangenten bredvid. Det kan alltid korrige-ras efteråt. Efteråt är det ingen brådska.

I A Sense of Place talar Jonathan Raban om sitt skrivande somen slags dagdrömmande. Han skriver sig in i en trans där hanminns allt han upplevt på resan. Han talar om skrivandet som ”etttillstånd av en nästan transliknande minnesström”. Under dag-drömsskrivandet minns man det man behöver minnas, även sådantsom ett ”normalt” minne glömt. Jag tror, säger Raban, att minnet ärmer precist på vissa sätt än en bandspelare.

Bandspelaren upptar gammalt bråte. Vad den inte upptar är de detal-

jer, en rörelse på läppen, ett tonfall med en speciell mimik som kas-

tar ett annat ljus på det som sägs, förändrar det.

Om det är så, och jag tror att Raban har rätt, vad betyder det förskrivandet? Att vi ibland bör lägga anteckningsboken och band-spelaren åt sidan och skriva fritt ut minnet.

När kroppen rör sig gör tankarna

det också. Det går att skriva när

man går. Blir det för många ord kan

man stanna och skriva. När tan-

karna saktar farten är det bara att

vandra vidare för att de ska komma

i gång igen.

Låt musiken locka fram orden känn rytmen i fingrarna

Jag måste oupphörligt återupptäcka mig själv. Det är ettsökande efter det som kan ge mig näring. Ibland är det ensmärtsam vandring eftersom vägen är mycket smal.

Arvo Pärt

En dag när skrivandet blev extra lustfyllt skrev jag till en enda låtav Bruce Springsteen. Det räckte till en lång text. Jag hade kopie-rat Janey Don’t You Lose Heart i iTunes ett tiotal gånger och höjtskrivbordet så att jag stod upp och tryckte på tangenterna som enmanisk klaviaturspelare i ett rockband. Med volymen rejält upp-skruvad skrev jag som en besatt.

Händelsen fick mig att börja fundera över vad som händer i minhjärna när jag skriver och att det förmodligen händer något lik-nande hos andra som skriver till musik.

Vad händer när vi lyssnar till musik? Vi kopplar av, eller lite merprecist, så kopplar vi bort den del av hjärnan som vill ha en extrakoll på oss. Hjärnan består av olika delar och de olika delarna harolika funktioner. De jobbar alltid tillsammans, därför att de intekan låta bli och för att det skulle bli besvärligt annars, men olikasamhällen och olika yrken har skilda behov av de olika delarna.

En förenklad bild anger att en viktig del av hjärnan är logiskoch analytisk. En annan del av hjärnan är intuitiv. En del av hjär-nan ser mönstret, en annan del förstår det. En del av hjärnan kon-centrerar sig på vad som sägs, en annan del på hur det sägs. Spelar

det någon roll vilken hjärna som dominerar? Ja.Skrivkramp inträffar när fingrarna på tangenterna ligger stilla.

Ögonen som tittar på den tomma skärmen kan inte få fingrarnaatt röra sig Varför? Därför att en del av hjärnan inte förmår släppakontrollen. Den tänker efter före och vill att orden på skärmen skaanlända i logisk följd. En annan del av hjärnan har inga bromsar,den släpper loss och hoppas att begripligheten uppstår under skriv-processen. Det gör den i regel, och om det inte inträffar kan logi-ken alltid fixa det i efterhand.

De flesta arbetsplatser och skolor fungerar bäst för kontroll -hjärnan. Gammaldags undervisning i tyska visar det. Aus bei mitnach von zu. Inga kommatecken, ty vi som känner igen orden ärprogrammerade att rabbla prepositionerna så snabbt att det intefinns tid för kommateringspausering. De sex små orden styr alltsåsubstantivet till dativform. Sådan tyskundervisning är för kon-trollhjärnor, om de inte lärde någonting annat så lärde de i alla fallatt aus bei mit nach von zu styr dativ. Undervisning och arbets-platser designade för kontrollhjärnor passade utmärkt under -talet. Människor som är mer komfortabla med logik känner sigtrygga i yrken som ingenjörer, revisorer och advokater. Människorsom har det bättre med intuition och humor – och har en mindredominant kontrollhjärna – väljer ofta konstnärliga yrken.

Hjärnan består av fem delar: frontal, temporal, parietal, occipi-tal och cerebellum. Den frontala delen rymmer mycket som styrplanering och självkontroll. Den temporala delen är associerad medhörseln och minnet. Den parietala delen styr i huvudsak våra rörel-ser. Den occipitala delen är fokuserad på synintryck. Cerebellum,den äldsta delen av människans hjärna, styr våra känslor och pla-nering av våra rörelser.

När vi lyssnar till musik aktiveras alla hjärnans delar. Det finnsinget enskilt centrum i hjärnan som tar hand om det som händernär vi lyssnar till musik, lika lite som det finns någon särskild delför språket. Det som händer i hjärnan när vi talar, skriver eller lyss-nar till musik är ett extremt nätverksarbete mellan miljarder olikaneuroner i hjärnans alla delar.

En normal hjärna har neuroner. Hur många det är blir kanske blir lättare att förstå om vi tän-

ker oss hjärnan som en bank där varje neuron motsvaras av enfemkrona. Vi låtsas att du beslutar dig för att dela med dig av dinhjärnbanks överflöd och delar ut en femkrona i sekunden tjugo-fyra timmar om dygnet under årets alla dagar. Hur lång tidskulle det ta innan du hade delat ut pengarna? Du skulle behövaleva i minst år. Vad som händer i hjärnan när neuronernanätverkar är det ingen som vet.

Att det händer något i min hjärna som påverkar skrivandet påett sätt som gör att det blir annorlunda när jag lyssnar till musik äruppenbart. Ibland är min hjärna så trög att den inte vill gå i gångmed skrivandet om den inte får en musikalisk inspiration. Jag harinte kommit på något bra skäl för att inte ge den vad den vill ha.Den stimulantia som musiken ger har inga biverkningar. Vad förslags musik jag lyssnar till beror på min sinnesstämning och vilkaslags texter jag skall skriva och vilken tid på dygnet det är och vil-ken årstid det är och en lång rad andra faktorer.

Jag sitter inte och grubblar över vilken slags musik som kanpassa när jag skall börja skriva. Skulle jag göra det skulle jag för-modligen inte komma i gång med skrivandet. Jag sätter på någotsom jag tror kommer att passa, om det inte gör det provar jag medannan musik. Det behövs inte särskilt många försök innan jag fun-nit den musik som får mina fingrar att röra sig.

Klibbiga tonerdjävla fasoneren taskig text till en mögig melodi bränn era häftenoch håll sen käftenoch hör på en låt med känsla i

Ronny Åström – Klibbiga toner

Medan jag skriver det här lyssnar jag till musik av Aulis Salli-nen. Det är den finska radions symfoniorkester som spelar. Jagköpte LP:n i Helsingfors och spelade den intensivt undernågra veckor direkt efter hemkomsten från en resa i Finland. Sedanhar den stått ospelad i många år.

När jag nu lyssnar till den upptäcker jag att det är ett perfekt val.Det är en kall vinternatt och det blåser utanför fönstren i detvardagsrum där jag halvligger i soffan med en bärbar dator i mittknä. En av husets tre katter ligger vid mina fötter. Klockan är halvfem på natten. Efter en ansträngande gårdag föll jag i sömn tidigt igår kväll och vaknade utsövd vid midnatt. Jag började läsa i DanielJ. Levitins This is your Brain on Music. Det är en inspirerande menkrävande bok om vad som händer i hjärnan när vi lyssnar till musik.

Jag började skriva i marginalen, men upptäckte snabbt att detblev för många ord. Så jag startade datorn och satte samtidigt påSallinen. Det har fungerat perfekt. Hur texten skulle ha blivit meden annan slags musik vet jag förstås inte, förmodligen skulle denha blivit annorlunda.

Det går inte att analysera vad som händer när man skriver, såfort man börjar tänka efter hur det fungerar så fungerar det på ettannat sätt. Det går bara på ett mycket grovt sätt att i efterhand gissasig till, men jag märker att Sallinens musik sänker tempot i minkropp.

Jag känner mig avslappnad och allvarlig på ett behagligt sätt,och hjärnan nickar bifall när jag tar korta pauser och tänker efter.Risken med för långa reflektioner under skrivandet är att skrivan-det upphör, men nattens ro och Sallinens musik passar väl till mittsinne denna natt.

Den ena raden fogas till den andra, tydligt inspirerad av musi-ken. Emellanåt minns jag händelser som jag upplevde under de tio

dagar jag reste runt i Finland. Jag inbillar mig – att det är lite barns-ligt bryr jag mig inte om – att minnesbilderna från de dagar jag fär-dades på småvägarna längs den finsk-ryska gränsen på något sättformar texten, får den att bli lugn.

Vilken musik som passar när man skriver lär man sig efterhand. På nätterna blir det ofta

klassiskt. Dessa rader skrivs 00.35 lördagen den 19 april 2008 medan jag lyssnar till

Zbigniew Preisners musik från Kieslowskis film Blå.

London kom jag första gången till som tjugoåring.

Sedan har jag återvänt många gånger. Mitt förhållande

till staden är schizofrent. Kärlek och hat, irritation och

värme blandas på sätt som jag aldrig får styr på. Bil-

derna på det här uppslaget är från april 2007. Jag var

på plats för att skriva om en bokmässa och stannade

kvar några dagar, gick omkring lite i city men tog oftast

buss eller tunnelbana österut för att komma bort från

turist invasionen.

Bilden på paret som sitter och äter är tagen i Dock-

lands. De satt stilla och det var det bara att vänta på

att gående i våningen nedanför skulle komma in på ett

passande sätt i bilden. Spegelbilden är också tagen i

Docklands. Den gula byggnaden fanns alltså bakom min

rygg när jag fotograferade. Först speglar den sig i en

stor skulptur av stål som stod i en liten sjö, sedan speg-

lar den sig i en byggnad av glas på andra sidan sjön.

Bilden av kvinnan som tittar på kläder är tagen i East

Ham. Det är sällan läge att vandra in i butiker med

kameran som en k-pist på magen. Det gäller att vara

diskret och inte avslöja att det är fotojakt som gäller.

Först valde jag position, sedan väntade jag på att en

kvinna med lämpligt utseende skulle vandra in på rätt

plats i den tänkta bilden.

Mannen som matade ekorrar gjorde det i Green Park.

Ekorren som får mat sprang som en lindansare högst

upp på metallstaketet. Det gick snabbt och jag var

osäker på om ekorren på gräsmattan hann springa ur

bilden innan jag hann knäppa.

Jag bor vanligen på hotell i Bloomsbury. Ett skäl är

att det är nära till British Museum. Där är bilden på

pojken och hans mamma tagen.

På vägRes, skriv och fotografera

Påväg –

Res, skriv och fotografera

Tomas Polvall

Tomas Polvall

På väg – res, skriv och fotografera är en vägledning fylld av

lust och glädje. Den väcker passionen och själv för troendet när

vi skriver. Den bejakar nyfikenheten när vi utforskar städer och

erövrar landskap. Den utvecklar seendet när vi fotograferar.

Tomas Polvall har gjort reportage från Japan, Indien,

Australien, Egypten, Mexiko, Guatemala, USA och de flesta

länder i Europa. Han har utgivit en handfull böcker, varav

några översatts.

Under de senaste åren har han varit en flitigt anlitad före -

läsare på gymnasier, folkhögskolor, universitet och företag.

I På väg har han samlat sina erfarenheter som journalist,

fotograf och föreläsare. www.polvall.com

Bokpro

OMSLAG:omslag Polvall helt 08-04-22 09.14 Sida 1