Lunds universitet STVA21Statsvetenskapliga institutionen VT09

Handledare: Maria Hedlund

Medborgares stämmor om medborgarstämmor- En studie av en medborgarstämma i Lunds kommun ur ett

deliberativt demokratiperspektiv

Andreas AnderssonSandra Petersson

2

Abstract

För att råda bot på det sjunkande politiska engagemanget introducerade Lunds kommun år 2005 medborgarstämmor som en möjlig kur och som ett led i att komplettera traditionella demokratiska former med nya. Den här uppsatsen avser undersöka medborgarnas upplevelser av en sådan medborgarstämma för att sedan sätta dessa i relation till ett identifierat deliberativt ideal. Hittills har forskning kring deliberativ demokratiteori framförallt befunnit sig på teoretisk nivå. Vårt syfte är att ställa praktik mot teori för att söka öka kunskapen på området. Genom att intervjua medborgare som deltagit vid stämman har vi tagit del av deras upplevelse av denna. Det deliberativa ideal vi identifierat och utgått ifrån i analysen består av tre kriterier; dialog, öppenhet och jämlikhet. Dessa bygger i sin tur på centrala resonemang ur teori rörande deliberativ demokrati. Medborgarnas upplevelser har sedan satts i relation till det teoretiska idealet och vi har genom vår analys kommit fram till att en diskrepans framförallt vad gäller kriterierna för dialog och jämlikhet råder.

Nyckelord: deliberativ, demokrati, dialog, medborgarstämma, Lunds kommun

Antal ord:8539

Innehållsförteckning

1 Introduktion.............................................................................................................1

1.1 Inledning.............................................................................................................1

1.2 Syfte och frågeställning......................................................................................2

1.3 Avgränsning........................................................................................................3

2 Metod........................................................................................................................4

2.1 Observation.........................................................................................................4

2.2 Urval...................................................................................................................4

2.3 Intervju................................................................................................................52.3.1 Intervjuguiden.............................................................................................62.3.2 Intervjusituationen......................................................................................6

3 Deliberativt demokratiideal....................................................................................7

3.1 Överordnat demokratiskt ideal............................................................................7

3.2 Deliberativt ideal.................................................................................................7

3.3 Sju deliberativa principer....................................................................................9

4 Analys.....................................................................................................................10

4.1 Dialog................................................................................................................10

4.2 Öppenhet...........................................................................................................13

4.3 Jämlikhet...........................................................................................................15

5 Slutdiskussion........................................................................................................19

6 Referenser..............................................................................................................21

1 Introduktion

1.1 Inledning

Ett deliberativt demokratiideal har sedan ett par decennier tillbaka vuxit fram bredvid de mer traditionella perspektiven där deltagande alternativt representativitet stått i centrum. Det deliberativa demokratiidealet sätter fokus på det rationella samtalet och den process där individuella ståndpunkter skapas. Målet för den deliberativa processen är konsensus och strävan dit genom samtal är mer centralt än den slutgiltiga förhandlingen och beslutet (Eriksen & Fossum 2000 s.17ff). Till största del befinner sig det som hittills skrivits kring deliberativ demokrati på en rent teoretisk nivå. För att förstå hur deliberativ demokrati ter sig i realiteten krävs mer empirisk analys, men än så länge har relativt få undersökningar gjorts på området (Jodal 2003 s.269f).

I en utredning gjord av Lunds kommun framhålls behovet av nya demokratiformer för att öka medborgarnas delaktighet och inflytande. Detta initiativ har tagits mot bakgrund av sjunkande deltagande i politiska partier samtidigt som ett ökat intresse för politiska sakfrågor har rapporterats (Hansson et al. 2006 s. 2f). Lunds kommun befäster sitt resonemang med hjälp av Demokratiutredningens slutbetänkande En uthållig demokrati, SOU 2000:1.

I en deliberativ demokrati;

”betonas argumentationens och samtalets betydelseför demokratin. Endast sådan maktutövning kanskapa förtroende som samspelar med övertygelsersom uppstår i fria samtalet medborgare emellan.Demokratin ger ett ramverk för fri diskussionmellan jämlikar. Politik kopplas till diskussion.Demokratin är därför i behov av offentliga arenordär opinioner kan bildas, debatteras ochifrågasättas. I dessa diskussioner underordnas minaegna intressen det gemensamma bästa. I en fri ochöppen diskussion prövas förslagen.”

(SOU 2000:1 s. 22f & Hansson et al. 2006 s.2).

Mot bakgrund av detta introducerade Lunds kommun medborgarstämmorna under hösten 2005 som ett komplement till de traditionella demokratiformerna (Hansson et al. 2006 s. 6). Att öka medborgarnas delaktighet och inflytande står i centrum i ovan nämnda utredning av Lunds kommun. Medborgarna är med andra ord fokus för satsningen och därför finner vi det angeläget att inta ett medborgarperspektiv i vår analys av medborgarstämman. Den här uppsatsen är vårt försök att ge en bild av hur medborgarna upplever en medborgarstämma.

1

Vi har deltagit och observerat den stämma som den 21 april 2009 hölls för personer boende i Lunds centrum och/ eller personer intresserade av utvecklingen här. En dagordning var satt för kvällen där fyra områden valts ut som underlag för diskussion. Sju intervjuer med medborgare som deltagit vid stämman, och som inte där haft något politiskt eller kommunalt uppdrag har genomförts.

Efter att först ha presenterat en kort bakgrund samt syfte och frågeställning kommer vi att redogöra för avgränsning. Därefter presenteras våra metodologiska val och teori på området. Den senare kommer att ta en bredare utgångspunkt i ett överordnat demokratiskt ideal för att sedan smalna av mot centrala begrepp inom deliberativ demokrati. Vi kommer därefter att redogöra för uppsatsens resultat i en analysdel som vi har valt att dela in i tre teman, vilka tar sina utgångspunkter i centrala kriterier vi lyft ur det deliberativa idealet. Dessa är dialog, öppenhet och jämlikhet. Inom de olika delarna operationaliseras sedan de teoretiska begreppen.

Vår förhoppning är att uppsatsen, med utgångspunkt i vår tolkning av det deliberativa idealet ska kunna bidra till en ökad förståelse för hur det teoretiska deliberativa idealet kan te sig i praktiken.

1.2 Syfte och frågeställning

Det deliberativa idealet har som nämnts ovan, på senare tid vuxit sig starkt i den demokratiteoretiska debatten. Det har dock visat sig finnas betydande brister i kopplingen mellan teori och praktik. Hittills har en mycket liten del av det som skrivits kring deliberativ demokrati handlat om hur denna ter sig i praktiken, vi ser det därför som principiellt intressant att undersöka om de ideal som sätts upp i teorin också upplevs i praktiken.

Lunds kommun eftersträvar genom forumet medborgarstämmor att komplettera traditionella demokratiformer med nyare sådana, såsom deliberativ demokrati. Det arbete som gjorts har strävat efter att skapa större delaktighet bland kommuninvånarna i den demokratiska processen. Då medborgarstämmorna är avsedda att sätta medborgarna i fokus har vi för avsikt att undersöka hur just dessa upplever stämman.

Ambitionen med den här uppsatsen är med andra ord att sätta det deliberativa idealet, så som vi tolkar det, i relation till medborgarnas upplevelse av medborgarstämman.

Vår frågeställning är:

Hur upplever medborgarna medborgarstämman i relation till det identifierade deliberativa idealet?

2

1.3 Avgränsning

Undersökningen behandlar den medborgarstämma som hölls för boende i Lunds centrum den 21 april 2009.

Vi har valt att ta utgångspunkt i deliberativ demokratiteori då dialogen utgör en central roll för medborgarstämmorna. Att dialogen är av avgörande betydelse för medborgarstämmorna framgår också av den redogörelse av medborgarstämmornas huvudsyften som görs i Kommunkontorets tjänsteskrivelse. Där anges att spridande av information till kommundelarna från kommunfullmäktige och andra organ samt att återrapportera till kommunfullmäktige om förhållanden och opinion i kommundelen är två av tre huvudsyften med medborgarstämmorna1 (Arvidsson 2005 s.9). Det huvudsakliga syftet är således inte att ge medborgarna direkt inflytande i beslutsfattandet, utan snarare att genom dialog nå ökad förståelse för de beslut som fattas och för rådande åsikter och opinioner. Det är med andra ord inte fråga om direktdemokrati utan snarare om deliberativ demokrati. Det kan tyckas ligga nära till hands att medborgarstämman med sin nära kontakt mellan beslutsfattare och medborgare borde förstås ur ett direktdemokratiskt teoriperspektiv. Med hänvisning till ovan nämnda motivering menar vi att så inte är fallet utan vi väljer istället att låta deliberativ demokratiteori utgöra den teoretiska grunden.

1 Det tredje huvudsyfte som anges för stämmorna är att öka kontakten mellan medborgaren och politiker.

3

2 Metod

2.1 Observation

Esaiasson (et al. 2007 s.344f) menar att observation är lämpligt bland annat då man som forskare inte vet särskilt mycket om det fenomen man vill börja studera. Vi valde därför att börja vårt arbete med observation av en medborgarstämma. Då en medborgarstämma är en form av socialt samspel som kan anses vara komplext, ges större möjlighet att nå en ökad förståelse för denna genom att vara på plats.

En observation kan alltså fungera som en orientering av ett tidigare okänt fenomen, den är då oftast öppen till sin karaktär och har med andra ord inga givna strukturer eller faktorer som utgångspunkt. Den öppna karaktären hindrar dock inte en indelning av empiriska och mer reflekterande anteckningar. Denna indelning görs för att kunna särskilja detaljer ur händelseförloppet från egna tolkningar (Esaiasson et al. 2007 s.352f). Vi vårt fall fyllde observationen framförallt en informativ funktion och introducerade en för oss tidigare relativt okänd företeelse. Det föll sig därför naturligt att genomföra en observation av öppen karaktär, även om vi i våra anteckningar valde att göra ovan nämnda åtskillnad mellan empiriska och reflekterande anteckningar för att skapa en så tydlig återgivning som möjligt av stämman. Vi betraktar alltså observationen framförallt som ett underlag för att kunna formulera relevanta intervjumallar.

Observationen var av vad Esaiasson (et al. 2007 s.346) beskriver som karaktären passivt deltagande. Detta då vi endast observerade händelseförloppet, utan att själva vara en aktiv part i det. Deltagarna var dock medvetna om vår närvaro, då vi i början av stämman och i pausen presenterade vårt syfte. Vi bedömer inte att detta kan ha haft någon egentlig inverkan på hur stämman fortlöpte. Medborgarstämman var en form av offentligt möte, utan restriktioner för vem som fick delta. Vid tillfällen då sådana förutsättningar råder krävs inga större insatser för att nå tillträde (Esaiasson et al. 2007, s.349). Vår närvaro utgjorde på så vis, vad vi bedömer inget störande element för medborgarstämman och heller inte någon påverkan på deltagarnas agerande.

4

2.2 Urval

Kontakt med intervjupersonerna togs första gången under medborgarstämman genom att vi presenterade oss själva och vårt projekt dels i början av stämman och dels i pausen. Varvid vi också frågade om de deltagande medborgarna kunde tänka sig att ställa upp på intervju. Genom att de intresserade uppgav kontaktuppgifter kunde vi sedan ta kontakt med dessa via telefon eller mail för att boka in intervjutillfälle. Urvalsgruppen begränsades alltså av vilka som hade intresse av att ställa upp på intervju. Detta kan innebära en skevhet i vad som framkommer vid intervjuerna, då de som är villiga att ställa på intervju inte nödvändigtvis är representativa för hela gruppen. Vi är fullt medvetna om detta men upplever det som det enda möjliga tillvägagångssättet för att kunna besvara vår frågeställning. Holme och Solvang (1997 s.105) menar att just frivilligheten är en förutsättning för att kunna genomföra intervjuer. Vid samtalsintervju bör urvalet ske genom strategiska val av intervjupersoner för att nå största möjliga variation mellan intervjupersonerna (Esaiasson et al. 2007 s. 260). Vårt val är strategiskt på så vis att vi enbart frågade personer som var närvarande vid stämman huruvida de ville delta eller ej. Utifrån observerad variation i ålder och kön hos de som deltog vid medborgarstämman strävade vi efter att välja ut intervjupersoner som representerar denna variation. Detta för att få så många olika tankesätt som möjligt representerade i studien. Möjligheten att styra urvalet begränsades av att samtliga vid stämman deltagande medborgare inte var intresserade av att delta i studien. De som slutligen kom att utgöra undersökningens respondenter var tre män och fyra kvinnor. Åldern bland deltagarna varierade, dock med det gemensamma draget att ingen var yngre än femtio år gammal. Utifrån vår observation utgjorde dessa respondenter en representativ grupp.

Esaiasson (et al. 2007 s. 291f) presenterar tre punkter framtagna av Grant McCracken som är särkilt viktiga att beakta vid val av intervjupersoner till respondentintervjuer; välj främlingar, ett litet antal och inte på området subjektiva experter. Anledningen till varför främlingar bör väljas är för att undvika sådant som förutfattade meningar då detta kan innebära att vissa svar tas för givet och att frågor därmed utelämnas. En person okänd för den som intervjuar kan också finna det enklare att öppna sig. Vad gäller antalet intervjuer är det omöjligt att på förhand sätta upp ett specifikt antal. Avgörande för antalet är istället de svar som ges vid intervjutillfällena. När dessa inte längre bidrar med något nytt som är relevant för analysen är det heller inte nödvändigt att göra fler intervjuer. Vid respondentintervjuer ligger fokus på hur individen upplever det fenomen som står i centrum för undersökningen, därför är det eftersträvansvärt att intervjua personer som inte är subjektiva experter på området (Esaiasson et al. 2007 s. 291f) . Den här studien bygger på intervjuer av respondentkaraktär då det är deltagarens uppfattningar som är intressanta och inte den expertis som subjektiva experter kunnat bidra med. I vårt urval har vi strävat efter att efterfölja McCrackens tre punkter.

5

2.3 Intervju

Esaiasson (et al. 2007 s. 257ff) skiljer mellan undersökningar av dels informant- och dels respondentkaraktär. Respondentundersökning kännetecknas framförallt av fokus på svarspersonernas egna tankar kring det aktuella området för studien. Ett färdigt frågeformulär med en bestämd uppsättning frågor används för samtliga respondenter för att kunna urskilja ett mönster i de svar som ges.

Respondentundersökningen kan i sin tur utgöras av antingen frågeundersökning eller samtalsintervju. Samtalsintervju av respondentkaraktär syftar till att orientera sig i människors erfarenheter och upplevelser. Metoden lämpar sig väl då den frågeställning som ska besvaras är av sådan karaktär att ytliga frågeundersökningar inte är tillräckliga (Esaiasson et al. 2007 s. 257ff). I vår studie använde vi oss av respondentundersökning genom samtalsintervju eftersom vi var intresserade av medborgarnas upplevelse av medborgarstämman.

2.3.1 Intervjuguiden

Enligt Esaiasson (et al. 2007 s. 298f) inleds en intervjuguide lämpligen med ett antal introduktionsfrågor av enklare karaktär för att komma igång med intervjun utan större press och skapa en god stämning. Därefter följer de så kallade tematiska frågorna som också är de viktigaste frågorna i intervjun. Denna typ av frågor ger intervjupersonen möjlighet att djupgående redogöra för det han eller hon anser vara centrala aspekter av det fenomen som undersöks.

Vår intervjuguide konstruerades tematiskt efter den indelning av det deliberativa idealet som identifierats. Detta för att på bästa sätt kunna knyta an till frågeställningen samt skapa flyt i intervjun. Inledningsvis ombads intervjupersonen att redogöra för bakgrund, utbildning, yrke och samhällsintressen. Därefter varvades såkallade tematiska frågor av öppen karaktär med frågor mer att betrakta som uppföljningsfrågor. Våra frågor konstruerades för att komma åt respondentens upplevelser av det deliberativa idealet utan att uttryckligen fråga om just detta ideal. Detta för att få fram upplevelser utan att låsa respondentens tankar till ett specifikt ideal. Det går heller inte att förvänta sig att samtliga respondenter känner till de teoretiska aspekterna av ett deliberativt ideal (se bilaga 1).

6

2.3.2 Intervjusituationen

För att få ut mesta möjliga av intervjun bör forskaren vara uppmärksam och öppen i intervjusituationen. Därutöver bör forskaren också anteckna ickeverbala reaktioner och andra intryck under intervjun (Holme & Solvang 1997 s. 105). Intervjun bör dessutom genomföras på en plats som är lugn och som känns bekväm för intervjupersonen (Esaiasson et al. 2007 s.301).

För att på bästa sätt bemästra intervjusituationen har vi nyttjat det faktum att vi är två personer genom att låta den ena personen sköta merparten av intervjun, medan den andra personen löpande för anteckningar. På så sätt har vi kunnat observera hela intervjusituationen, såväl verbal som ickeverbal kommunikation. Intervjuerna har genomförts i grupprum avskilt från yttre störningar och vi har vid samtliga intervjuer använt diktafon. Innan varje intervju har intervjupersonen informerats om sin anonymitet och att diktafon kommer att användas. Nämnas bör också att intervjuerna ägt rum cirka två veckor efter stämman vilket riskerar att medföra ett visst bortfall vad gäller detaljer. Detta skulle kunna påverka vårt resultat så tillvida att viss information inte kommit fram.

7

3 Deliberativt demokratiideal

3.1 Överordnat demokratiskt ideal

Processen att fatta politiskt bindande beslut består av två delar, först att fastställa dagordningen och i nästa steg att bestämma utgången. Vägen från det att dagordningen har slagits fast till att beslut fattas kan beskrivas som den preliminära beslutsprocessen. Den kan exempelvis innebära diskussioner och överenskommelser. Beslutsprocessen är i detta skede öppen för påverkan och förändringar (Dahl 1999 s. 121).

Medborgerligt deltagande i dessa processer grundar sig på att i princip alla individer anses vara kompetenta att delta i beslutsprocessen som leder fram till bindande beslut för sammanslutningen. Ingen person är heller så mycket mer lämplig än någon annan att denne bör fatta alla beslut. Om principen om jämställdhet antas infinner sig heller inga grunder till varför medborgarna inte skulle kunna delta som jämställda i styret av samhället (Dahl 1999 s. 110f).

Jämställdhetsprincipen innebär också att ingen annan än individen själv kan anses vara mer kompetent att bedöma och se till det egna bästa samt egna intressen. Möjligheten finns dock att delegera beslut i frågor till dem som individen anser vara mer lämpade att fatta dessa. Accepterandet av denna förutsättning innebär att varje vuxen människa vars intressen berörs av ett beslut har rätt att ange vilka dessa intressen är (Dahl 1999 s. 112f).

3.2 Deliberativt ideal

Jürgen Habermas anses vara den deliberativa demokratiteorins stora förgrundsgestalt. Hans teorier gör gällande att människors uppfattningar i olika samhällsfrågor inte är givna utan snarare ständigt formbara och att samtalet här utgör en central del. Genom det rationella samtalet där argument ställs mot varandra kan detta, enligt Habermas, leda till att individers åsikter förändras och olika opinioner kan jämkas samman. Idealet är att detta i sin tur leder till en bredare uppslutning bakom de beslut som senare kommer att fattas. Habermas menar att en förutsättning för det rationella samtalet är att deltagarna bortser från egenintressen såväl som gruppintressen. Det allmänna bästa bör utgöra utgångspunkt för den argumentation som är tänkt att leda till konsensus (Jodal 2003 s. 267f).

Vid de tillfällen då det uppstår meningsskiljaktigheter deltagare emellan bör samtalet tas till en högre abstraktionsnivå för att utreda vad som på ett mer övergripande plan utgör det samhälliga intresset. Det ges dock inte heller på detta plan någon garanti för att

8

samstämmighet råder. Detta, menar Habermas, får aldrig utgöra ett hinder för att ta upp frågor som synliggör meningsskiljaktigheter kring vad som utgör det gemensamma bästa. Enbart genom att ge uttryck för åsikter kan enighet och konsensus nås (Habermas 1998 s. 309, 311). Habermas framhåller vidare vikten av att bortse från personlig status och makt när det kommer till att förhålla sig till argument som lyfts fram. Alla argument förtjänar lika överväganden oavsett vem som uttrycker dem (Habermas 1990 s. 33). Ett hot mot möjligheten att uttrycka rationellt grundade argument är monopoliseringen av relevant kunskap och information. En ojämnt fördelad tillgång till relevant information kan leda till att den deliberativa processen domineras av de som i större utsträckning besitter denna (Habermas 1998 s. 317).

Dessa högt ställda krav har kommit att kritiseras av en rad forskare som ser dem som orealistiska då det inte betraktas som särskilt rimligt att deltagarna i det deliberativa samtalet i alla sammanhang kan garanteras bortse från egenintressen och maktintressen. Kritiker till Habermas menar snarare att deliberation kan fylla funktionen som forum för överväganden av politiska uppfattningar. Denna syn på deliberation innebär att den fungerar som ett ideal för utformande av åsikter, snarare än den beslutsform som Habermas talar om (Jodal 2003 s. 268).

Som tidigare nämnts kan det högsta målet vid ett deliberativt demokratiideal vara uppnående av konsensus, med en bakomliggande tanke att enas i vad som skulle kunna benämnas det allmänna bästa. Karlsson (2003 s. 218) framhåller dock vikten av att vid en definition av begreppet deliberativ demokrati inte kräva konsensus för att definitionen skall gälla. Konsensus är målet, men även vid en strävan däremot utan att nå målet, kan det vara fråga om en deliberativ demokrati. Förespråkare för deliberativ demokrati anser att ytterligare en effekt av en väl fungerande deliberativ demokrati en stärkt legitimitet för politiska beslut. Resonemanget kritiseras dock bland annat för att det då förutsätts att en deliberativ process leder till att människor stödjer det beslut som sedan tas. Författaren tolkar det som att tesen får sin bärande kraft från det faktum att samtal leder till större förståelse och att aktörerna som ett led i detta tenderar att visa större acceptans för besluten. Alternativt får det sin bärande kraft från känslan av delaktighet i den process som leder till beslut, även om beslutet skulle gå emot den egna ståndpunkten (Karlsson 2003 s. 218).

För ett deliberativt ideal måste samtliga deltagare i samtalet ha möjlighet att effektivt göra sina åsikter hörda. Dessa förutsättningar är av största vikt för att fastslå huruvida den deliberativa processen kan kallas demokratisk eller ej (Karlsson 2003 s. 220f). För att säkra att alla deltagare ges samma chans att göra sig hörda och minimera maktfaktorers inverkan på detta förfarande bör samtalet ledas av en moderator som är neutral och fördelar ordet (Jodal 2003 s. 269). Ytterligare ett krav för en fungerande deliberativ demokrati är öppenhet. Genom öppenhet ges berörda aktörer insyn i beslutsprocessen och på så sätt grundläggande möjlighet att ta del av beslutsprocessen (Karlsson 2003 s. 220f).

Karlsson (2003 s. 216) definierar deliberation som en process som kan existera antingen mellan medborgare, mellan representanter för medborgare eller mellan medborgare och representanter. Vid studier av politiska beslutsprocesser argumenterar Karlsson (2003 s. 220) för en skiljelinje mellan deliberation som beslut och deliberation före beslut. Med andra ord huruvida deliberationen i sig leder till beslut, eller om det är den föregående förhandlingen eller omröstningen som sedan leder till beslut.

9

3.3 Sju deliberativa principer

Habermas redogör för Joshua Cohens identifikation av sju principer som tillsammans utgör en idealtyp av den process som kännetecknar deliberativ demokrati. 1, den deliberativa processen blir till genom den argumentation som tar plats då information och argument växlas mellan aktörer som presenterar och kritiskt prövar olika förslag. 2, deliberation är inkluderande och offentligt. Ingen får utestängas utan alla som möjligen kan komma att påverkas av de beslut som senare kommer att fattas ska ha lika möjligheter att delta. 3, den deliberativa processen ska vara fri från yttre tvång. Deltagarnas suveränitet begränsas enbart av de förutsättningar som gäller för kommunikationen och de regler som styr argumentationen. 4, den deliberativa processen ska också vara fri från inre tvång som skulle kunna ha inverkan på jämlikheten mellan deltagarna. Var och en ska ha lika möjligheter att göra sig hörda, att föra fram nya ämnen till samtalet, att göra tillägganden, att förespråka samt kritisera förslag (Habermas 1998 s. 304ff).

Härefter följer tre principer som karaktäriserar den deliberativa processens politiska särdrag. 5, deliberationen strävar efter att nå överenskommelser som är rationellt motiverade och kan i princip fortlöpa i evighet eller återupptas när som. Beslut som fattas mot bakgrund av den deliberativa processen baseras på vad majoriteten anser vara det bästa argumentet. Detta beslut kvarstår till dess att minoriteten lyckas övertyga majoriteten om att deras åsikt är att föredra. 6, den deliberativa processen innefattar alla sakområden som kan anses vara av allas intresse. 7, den deliberativa processen innefattar även tolkningar av behov och önskemål samt en förändring av politiska utgångspunkter och preferenser. Den konsensus som den deliberativa processen syftar till att uppnå är något som skapas i denna process. Detta snarare än att processen leder fram till ett redan befintligt konsensus tidigare skapad av gemensamma traditioner och värden (Habermas 1998 s. 304ff).

10

4 Analys

Vi har valt att dela in analysen i tre delar som är baserade på det deliberativa ideal vi identifierat. Analysen består av delarna dialog, öppenhet och jämlikhet. Denna uppdelning bygger på vad vi anser vara relevanta kriterier för det deliberativa idealet. Dessa tre delar fungerar som en sammanfattning av det deliberativa ideal som presenteras i teoridelen. Dessa kommer att operationaliseras genom att de teoretiska kriterierna ställs mot medborgarnas upplevelse av medborgarstämman. Varje del kommer att inledas med en närmre presentation av teoretiska utgångspunkter för de kriterier som kommer att tas upp under just den delen.

För att tydliggöra vilka de olika aktörerna i stämman är har vi valt att dela in dessa i två grupper. Den första benämner vi kommunala representanter och syftar då på den grupp deltagare som representerar kommunen. Denna utgjordes under stämman av både tjänstemän och politiker. Den andra gruppen väljer vi att kalla medborgare och syftar då till de deltagare som inte var där i form av representanter. När vi talar om deltagare syftar vi alltså till samtliga närvarande vi stämman.

Vi kommer i detta avsnitt analysera hur samtalet mellan medborgare och representanter upplevs ur ett medborgarperspektiv, i relation till det deliberativa ideal vi identifierat. Ett deliberativt ideal skulle även vara möjligt att uppnå i samtal enbart mellan medborgare eller mellan representanter men då medborgarstämman inkluderar båda dessa aktörer ter det sig naturligt att det är samtalet dem emellan som är fokus för vår undersökning.

4.1 Dialog

Den deliberativa processen blir till genom den argumentation som tar plats då information och argument växlas mellan aktörer som presenterar och kritiskt prövar olika förslag. Detta förutsätter att varje deltagare är mottaglig för vad de andra deltagarna har att säga, för att sedan kunna bemöta detta med sakligt och rationellt grundade argument. Detta växelspel och utbyte av rationellt grundade argument är i Habermas ideal tänkt att leda till konsensus genom att samtalet möjliggör förändring av deltagarnas åsikter.

Vi definierar konsensus som en ståndpunkt som alla deltagare kan godta. Vi ser dock inte detta som ett krav för ett deliberativt ideal då det får anses tämligen orimligt att tänka sig att människors åsikter går att förändra i alla politiska frågor för att sammanstråla i en gemensam bästa lösning. Vi menar snarare att en strävan mot konsensus är vad som bör känneteckna det deliberativa idealet och finner för detta stöd i Karlssons resonemang (se Karlsson s. 218). Karlsson menar att en strävan mot konsensus där deltagarna får pröva olika uppfattningar som kan leda till en ökad förståelse för de beslut som fattas, är mera rimlig att se som ett kriterium för det deliberativa idealet. En avgörande skillnad mellan dessa ståndpunkter är synen på

11

samtalets funktion. I vårt ideal föregår samtalet beslutet och syftar till att skapa underlag och förståelse för de beslut som senare kommer att fattas.

Det deliberativa idealet förutsätter som ovan nämnt att det sker ett utbyte av information och argument samt kritisk prövning. En envägskommunikation, om än en väldigt informativ sådan faller alltså ej inom ramen för det deliberativa idealet. I de intervjuer vi har genomfört tycker vi oss se ett mönster i hur kommunikationen som ägde rum under medborgarstämman uppfattades av medborgarna. Respondenterna menar att de kommunala representanternas information till medborgarna mer eller mindre kom att prägla medborgarstämman. Detta tolkar vi som att tonvikten upplevdes ligga på information från en part snarare än samtal där åsikter får mötas. Vi menar att en tonvikt på information inte kan anses fullt ut leva upp till kriteriet om dialog och får anses ha en negativ inverkan på en strävan mot ett deliberativt ideal.

[…]det var väldigt mycket korvstoppningsinformation […] man har lite en känsla att de trycker i oss information så vi inte ska få en chans att…

Parallellt med denna uppfattning ger samtliga respondenter uttryck för en upplevelse av att det fanns möjlighet att framföra sin talan om så önskades, vilket illustreras med följande:

[… ]de som inte ville ge uttryck för sin mening eller kanske inte har någon mening, de kan ju gå dit som åhörare för att skaffa sig en uppfattning likaväl som de som har en uppfattning kan framföra den […]

Detta får ses som positivt då ett växelspel mellan parter med utbyte av argument är centralt för det deliberativa idealet.

Ytterligare en förutsättning för ett deliberativt ideal är kommunikation mellan aktörerna. För att kritiskt kunna pröva och ta ställning till olika aktörers argument tolkar vi det som att det är nödvändigt att parterna lyssnar till varandra. Enbart i de fall då aktörerna lyssnar till, och bemöter varandras argument menar vi att det är tal om en egentlig dialog. I de intervjuer som genomförts framkommer det att medborgarna upplever det som att de kommunala representanterna lyssnade till medborgarnas argument. De kommunala representanterna upplevs ha lyssnat till de frågor som ställdes och besvarat dessa.

Man lyssnade artigt och besvarade frågor.

Upplevelsen kan också illustreras av följande citat:

Ja jag tyckte man förstod varandras argument i alla fall, vilket inte behöver innebära att man tar det till sig […]jag tror man lyssnade bra i alla fall, jag tror att man förstod vad den andra sidan förde fram.

Den dialog som vi menar först uppstår när åsikter får ställas mot varandra och argument för och emot en hållning möts, är central för huruvida en politisk process kan anses vara av deliberativ karaktär eller ej. Respondenterna ger uttryck för att kommunikationen under stämman framförallt innebar frågor och svar på dessa snarare än en dialog så som vi definierar

12

den, där argumentering är av central betydelse. Detta anser vi vara negativt i en strävan mot det deliberativa idealet.

Medborgarna som intervjuats ger uttryck för att den information som förmedlats från kommunens representanter har upplevts som relevant och intressant. Den information som gavs kom i vissa fall att leda till nya insikter, något som måste ses som ett tecken på att medborgarna har lyssnat. Vikten av att lyssna grundar sig i de ideal för den deliberativa processen som Cohen presenterar och som manar till utbyte av information, argumentation och kritisk prövning (se Habermas 1998 s. 302ff). När vi talar om Cohen är det värt att förtydliga att det är Habermas tolkning av Cohen vi avser.

Han till exempel, trafikkillen, förklarade ju då när någon predikade för ett övergångsställe och han ställer sig då upp mitt i församlingen och tar på sig den svåra pedagogiska uppgiften att förklara varför ett övergångsställe är en säkerhetsrisk. Det var en ny tanke för mig alltså.

Det förefaller som att respondenterna upplevde att den information som gavs i de fall där man tidigare inte hade någon egentlig uppfattning eller åsikt i den aktuella frågan kom att göra större verkan än i de fall där man redan hade bildat sig en uppfattning. I frågor där respondenterna redan tagit ställning upplevde flertalet inte att samtalet som ägde rum på medborgarstämman förändrade någons uppfattning.

Nja, jag skulle nog påstå då att … nej jag såg inga riktiga kompromisser eller ändrade positioner eller så nej. Det tror jag inte.

Detta tolkar vi som ytterligare en förstärkning av tesen att medborgarstämman upplevdes präglas av information snarare än kritiskt prövande argumentation. De uppfattningar deltagarna gick dit med, menar respondenterna kvarstod även efter stämman.

Ja, det vet jag inte… jag fick ju lära mig en del saker som jag tyckte var intressant till exempel när trafikkillen pratade om de tre ABC alternativen om hur man ska fixa med bussar eller kommunala transporter överhuvudtaget då […] jag tror ju inte att någon i det här gänget påverkar avgörandet, men jag tror att det är viktigt att vi får reda på vad politikerna håller på med…

Alternativt;

Näe. Man lyssnade artigt och besvarade frågor som, men, att den här kvällen på något, i någon riktning kommer att påverka den ena eller andra frågan i någon riktning det tror jag inte, nej.

Målet för den deliberativa processen är enligt Habermas idealform att nå konsensus. Att nå detta mål anser vi, som tidigare nämnts inte vara en nödvändighet för att kunna tala om en deliberativ demokrati. Däremot menar vi att en strävan mot detta mål genom dialog är av central betydelse, om inte annat för att nå en ökad förståelse och stärka legitimiteten för de beslut som fattas.

13

Av intervjuerna framgår en uppfattning bland medborgarna om att deltagarna på medborgarstämman inte visade någon större vilja att sträva mot att nå konsensus. Snarare upplevdes det att de som framförde åsikter också fokuserade på just det egna framförandet av dessa, snarare än att ta till sig andras åsikter. Det allmänna bästa som Habermas menar bör utgöra grunden för samtalet upplevdes inte vara utgångspunkt när åsikter uttrycktes, snarare upplevdes egenintresset vara vad som stod i fokus. En respondent upplevde att deltagarnas tankar kring samtalet var enligt följande;

Nu är det jag som ska säga och nu är det viktigt här va och vad sa dom där, det kanske jag inte kommer ihåg riktigt. Ja men i alla fall, nu är det jag som säger det här va.

Tanken om det allmänna bästa (se Jodal 2003 s. 267f) skulle i medborgarstämman kunna komma till uttryck genom att deltagarna bortser från egenintressen och ser till det bästa för de som berörs av frågan. Ett problem som vi menar uppstår ur detta resonemang är att vad som anses vara det allmänna bästa också kan vara subjektivt. Det är därför svårt att avgöra huruvida upplevelser av subjektivt uttryckta åsikter kan sägas sträva emot det deliberativa idealet rörande det allmänna bästa. Dock kvarstår det faktum att egenintresse styrde deltagarnas argumentation, snarare än strävan mot konsensus med det allmänna bästa som utgångspunkt. Detta menar vi inverkar negativt på en strävan mot det deliberativa idealet.

Ett par respondenter upplever att tidsbrist under stämman inverkade negativt på dialogen. På frågan huruvida det fanns tillfälle till dialog under stämman svarar en respondent:

Ja inledningsvis så tycker jag att det fanns det och det blev ju en dialog också just i trafikfrågan. Sen blev det tight med tid och, men jag tror alltså att ambitionen från de som var från Lunds kommun var säkert goda och man ville få igång det här…

Med samtal som ett centralt kriterium för ett deliberativt ideal tolkar vi det faktum att vissa respondenter upplevde tidsbristen som hämmande för samtalet som negativt i strävan mot det deliberativa idealet.

4.2 Öppenhet

Det deliberativa idealet betonar rätten för varje av samtalet berörd person att delta. Alla aktörer som påverkas av ett beslut och en beslutsprocess ska ha möjlighet att delta i den deliberativa process som föregår beslutet. En förutsättning för detta är öppenhet i beslutsprocessen. Deliberation är alltså inkluderande och offentligt. Ingen får utestängas utan alla som möjligen kan komma att påverkas av de beslut som senare kommer att fattas ska ha lika möjligheter att delta i processen. Dessa kriterier är grundläggande för det deliberativa idealet.

Vi ser det som att en förutsättning för möjligheten att delta vid medborgarstämman är att de som berörs av denna är informerade om att stämman äger rum. Respondenterna gav uttryck

14

för blandade uppfattningar vad gäller informationen kring stämman. Vissa menade att informationen har varit klart bristfällig och därmed haft en negativ inverkan på de berördas möjlighet att delta.

[…] men vi tycker att det var en alldeles för liten kallelse, ska det vara en stämma så ska det ju vara i god tid och det ska gå ut till alla det berör och det är ju alla som bor i centrum och jag tycker att var och en skulle ha fått en kallelse i brevlådan […] ska du ha en medborgarstämma så ska ju alla kallas!

Andra upplevde däremot informationen som lättillgänglig och tydlig. Flera av respondenterna hade tagit del av information om stämman genom flera olika kanaler.

Det var ju en informationsfolder som skickades ut. Förmodar till samtliga boende i innerstaden och jag fick en sådan […] Ja den låg i postlådan och den var lättläst och ingen uppsats, ingen avhandling där utan att korta, korta meningar och den var illustrerad med en bild också tror jag. Så att den var bra.

Att möjligheten att delta reduceras kraftigt i de fall då det inte finns någon kännedom om stämman ter sig tämligen logiskt. Detta var också den anledning som flera av respondenterna trodde förklarade den dåliga uppslutningen i förhållande till hur många boende stadsdelen centrum har. Den upplevda begränsade möjligheten till deltagande som följt av bristande information menar vi har en negativ inverkan på strävan mot ett deliberativt ideal. Detta då idealet som ovan nämnts förutsätter att alla som berörs av ett beslut ska ha möjlighet att påverka den beslutsprocess som föregår detta. Samtidigt får det anses vara positivt för strävan mot det uppsatta idealet att informationen även upplevts som lättillgänglig och därmed bidragit till att främja öppenheten.

Öppenhet innebär även insyn i beslutsprocessen. I det deliberativa idealet kommer denna öppenhet till uttryck genom samtal om frågan, vilket möjliggör insyn i beslutsprocessen. På så sätt utgör detta en grundläggande möjlighet att ta del av beslutsprocessen. Respondenterna gav uttryck för att medborgarstämman ledde till en ökad insyn i frågor som man vet är uppe på den politiska agendan, men som man inte har någon större kännedom kring.

Alltså det här är en gammal fråga förstår ni, den är hur gammal som helst det här med bussar och bilar i centrum och det medeltida gatunätet och jag tänkte man kan ju inte ha både och […] Det är en jättesvår fråga, jag undrade lite grann när jag tänkte hur dom skulle hitta ur den här situationen och vilket alternativ dom skulle gå på.

15

Respondenterna gav uttryck för att de kommunala representanter som var på plats, såväl politiker som tjänstemän, utgjorde genom en bred representation en garant för öppenhet och insyn i de olika verksamheterna.

… att ställa frågor och få svar på frågor då av de som har hand om problemet i fråga och det tyckte jag de gjorde jättebra! Så jag var jättenöjd med uppställningen där då med ordföranden och andre vice ordföranden och gatuchefen och närpolischefen och renhållningschefen, jättebra uppställning tycker jag!

Då kommunen bedriver verksamhet som spänner över ett stort område som är väldigt komplext menar vi att det är av största vikt, sett till öppenhet och insyn i beslutsprocesser att det finns representanter på plats som kan samtala om de olika områdena av verksamheten. Respondenterna ger uttryck för att stämman verkat positivt för öppenhet i beslutsprocessen, vilket får anses vara positivt i strävan mot det deliberativa idealet.

Flera av respondenterna upplevde också att denna i många fall första kontakt med kommunala representanter skulle kunna underlätta vidare kontakt med dessa. Detta är något som kan tolkas som positivt vad gäller öppenhet och offentlighet och därmed positivt i strävan mot det deliberativa idealet. Vidare lyfte flera respondenter fram det positiva i möjligheten att samtala med kommunala representanter under stämmans paus, vilket också kan tolkas som positivt i sammanhanget.

Javisst och det är ju ingen dum sak för annars brukar man ju bara träffa politikerna vart fjärde år, just det. I valrörelsen då är de ju, finns i olika bås här och där så man kan gå och prata med dem. Det är ju ett utvidgat inflytande som medborgarna kan få. Genom att politikerna kanske skulle vara lite mer tillgängliga. Och det kan de ju bli i en sådan här sak. Sen beror det ju alldeles på hur ofta man tänker upprepa det här.

Det gavs även uttryck för att medborgarstämman, precis som Karlsson skriver fungerat som utvecklande för individen i det avseende att medborgarstämman kommit att ge en ökad förståelse för den kommunala verksamheten och beslutsprocessen. Detta ser vi som en följd av det deliberativa idealet snarare än ett krav på detta. Upplevelserna av dessa följder får dock ses som positiva i strävan mot ett deliberativt ideal då de just är följder av ett sådant.

16

4.3 Jämlikhet

I Cohens kriterier för ett deliberativt ideal görs gällande att processen ska vara fri från yttre tvång, den enda begränsningen som bör finnas är de förutsättningar som satts upp för kommunikationen. Vi har utifrån vår observation identifierat ett antal förutsättningar som vi anser verkar begränsande för kommunikationen i det aktuella fallet. För det första ska de frågor och synpunkter som deltagarna önskar uttrycka hållas inom ramen för den punkt på dagordningen som behandlas. Vidare bidrar den begränsade tiden till att sätta gräns för hur länge varje fråga kan komma att behandlas och detta medverkar till att begränsa antalet deltagare som får möjlighet att göra sig hörda. För att dessa förutsättningar skulle följas fanns en ordförande som ledde samtalet. Denne kan också ha en begränsande effekt då, i det här fallet han, har mandat att fördela ordet. I övrigt ser vi inga andra begränsningar. Det kan tänkas vara klokt att minimera begränsningarna för samtalet med de förutsättningar som sätts upp för detta. Vi menar därför att utformandet av förutsättningarna bör vara sådant att de har så liten negativ inverkan som möjligt på det deliberativa idealet.

Vidare menar Cohen att den deliberativa processen också ska vara fri från inre tvång som skulle kunna ha inverkan på jämlikheten mellan deltagarna. Fri från inre tvång definieras som att samtliga deltagare ska ha lika möjlighet att göra sig hörda, föra fram ämnen, göra tillägg samt förespråka eller kritisera ett förslag. I Habermas ideal poängteras vikten av att bortse från personlig status och makt i samtalet. Varje argument bör övervägas lika noga oavsett vem som uttrycker det. Habermas menar vidare att möjlighet till att uttrycka rationellt grundade argument hotas av ojämn fördelning av relevant kunskap och information. Även om vi inser att det finns stora svårigheter att nå ända fram vad gäller Habermas krav, menar vi att en strävan mot dessa bör känneteckna ett deliberativt ideal. Cohen lyfter i sammanhanget fram vikten av att samtliga deltagare vid ett deliberativt ideal har möjlighet att lyfta fram nya ämnen, med andra ord möjlighet till kontroll över dagordningen. Karlsson poängterar också att samtliga deltagare ska ha möjlighet att på ett effektivt sätt göra sin röst hörd.

En förutsättning för att det deliberativa idealet ska uppnås är att samtliga deltagare har möjlighet att påverka vad som ska tas upp under stämman, med andra ord möjlighet att kontrollera dagordningen. Merparten av respondenterna upplevde det inte som att de hade haft möjlighet att påverka dagordningen. De gav istället uttryck för en upplevelse av att denna på förhand fastställts av de kommunala representanterna. Respondenterna upplevde det dock som att de frågor som utgjorde dagordningen avspeglade folks intresse.

Jag tror dagordningen var rätt så fastställd där ifrån företrädarna.

Upplevelsen kan också illustreras av följande citat;

[…] ämnena var rätt givna … dagordningen, jag vet inte, jag tror inte att det var någon som försökte ta upp något helt annorlunda…

17

Av den observation vi genomfört framgår att dagordningen innehöll en punkt som benämndes övriga frågor. Möjligheten att lyfta dessa övriga frågor upplevdes dock tillintetgjorda av den tidigare nämnda tidsbristen.

Ja, jag ställde aldrig några frågor. Jag hade några småfrågor men sen så tyckte jag att de var för bagatellartade så jag ville inte dra ut på tiden med dem. […]Dagordningen var ju redan uppgjord. Så att därför, jag kommer inte ihåg om det kom in någon punkt övriga ärenden… det tror jag inte.[…]Ja alltså klockan nio ska vi vara klara så är det. Sen drog det över till fem över nio men sen var det klart, det är ju så.

Denna upplevelse tolkar vi som ett hinder för att garantera samtliga deltagare möjligheten att kontrollera dagordningen. Då punkten övriga frågor skulle gjort det möjligt att föra fram frågor som tidigare ej tagits upp kunde behandling av denna punkt inneburit en upplevd möjlighet att påverka dagordningen i större utsträckning än vad som nu gjordes. Det deliberativa idealet gör gällande att var och en ska ha lika möjlighet att föra fram nya ämnen till samtalet. Då medborgarnas upplevelse är att de inte haft någon direkt möjlighet att påverka dagordning anser vi detta strida mot det deliberativa idealet.

Ett deliberativt ideal ska säkerställa att samtliga deltagare i det deliberativa samtalet har samma möjlighet att effektivt föra fram sin åsikt, förespråka och kritisera. Merparten av respondenterna upplever att det fanns goda möjligheter att yttra sig, även om tidsbristen inverkade negativt även här, något som blev mer påtagligt ju längre tid som gick.

Inledningsvis var där väl tid för att ställa frågor. På slutet så var det ju, kom vi ikapp klockan där va så att det blev lite abrupt slut där sista, sista halvtimmen. Man forcerade fram så att säga, man såg att klockan närmade sig slut. Jag tror att hade man haft en timma till där så hade det ju dykt upp en del frågor till, helt klart.

Cohen menar att det deliberativa samtalet i princip skulle kunna fortlöpa i evighet. Med detta i åtanke är det inte underligt att tidsbristen upplevts som en begränsning. Även om vi inser orimligheten att medborgarstämman skulle fortlöpa i all evighet, menar vi ändå att den upplevda tidsbristen är ett problem för en strävan mot det deliberativa idealet.

Den frihet att yttra sig som upplevdes finnas menade några respondenter vara hämmande för samtalet, då personer som i deras mening inte tillförde något relevant utan snarare bidrog till ytterligare tidsbrist, gavs utrymme att uttrycka sig. Dessa negativa upplevelser menar vi snarare vara positiva för strävan mot ett deliberativt ideal då detta indikerar lika rättigheter att yttra sig för samtliga deltagare. Merparten av respondenterna gav uttryck för att enbart ha intresse av att yttra sig inom ett av de fyra ämnena på dagordningen. Det upplevdes inte heller som något tvång att yttra sig inom samtliga områden. Detta tolkar vi som att respondenterna inte upplevde något yttre tvång i samtalet, vilket vi med hänvisning till Cohen anser vara positivt för ett deliberativt ideal.

18

Flera respondenter upplevde att deltagare som var där i egenskap av medborgare hölls efter i större utsträckning än de kommunala representanterna. Att ställa frågor upplevdes som medborgarnas huvudsakliga uppgift och längre anföranden hölls relativt kort av ordföranden.

Den rollen man hade där egentligen var väl huvudsakligen att ställa frågor då va. Alla var ju inte lika pigga på att ställa frågor utan ville ju hellre hålla tal eller framföra åsikter eller så ehh... vilket jag tyckte då att ledningen för det hela höll efter en hel del, tillät inte det då. I särskilt stor utsträckning, jag tror att det var några som var väldigt besvikna när de gick därifrån pågrund av det.

Detta anser vi vittna om en upplevelse av att samtliga deltagare vid medborgarstämman inte hade samma möjlighet eller rättighet till att effektivt göra sina åsikter hörda. Detta faktum menar vi inverkar negativt i strävan mot det deliberativa idealet. Dessa upplevelser kan sätta frågetecken för huruvida moderatorn fungerade som den garant för en jämlik dialog, så som Jodal förespråkar.

Flera respondenter har gett uttryck för att den fysiska utformningen av medborgarstämman har verkat negativt på möjligheten till jämlikt samtal. Placeringen av ordförande bakom ett podium och att denne liksom de andra kommunala representanterna var placerade längst fram i lokalen, medan övriga deltagare satt ner i bänkrader har i flera fall upplevts som hämmande för ett samtal på lika villkor.

Jag tycker inte att man fick något precis samtal, på den […]det var lite mer högtidligt detta, en stor aula och de satt där framme vid ett bord och det känns alltid lite mer högtidligt och man ska ställa rätt fråga och det blir inte samtal på det viset tycker jag.

Denna upplevelse skulle kunna tolkas som att medborgarna i vissa fall tvekade inför att säga sin mening och ställa frågor. Den av vissa medborgare högtidligt upplevda formen kan alltså tolkas ha inverkat negativt på det jämlika samtalet och därmed på det deliberativa idealet.

För ett deliberativt ideal som i Habermas idealfall utgörs av rationellt grundade argument, krävs relevant kunskap och information. En ojämn fördelning av denna kunskap och information deltagarna emellan riskerar att leda till ett samtal som präglas av ojämlikhet snarare än jämlikhet som är ett kriterium för det deliberativa idealet. Respondenterna gav uttryck för att de upplevde sig vara begränsade i sin möjlighet till argumentation pågrund av bristande kunskap och information. På frågan om respondenten skulle agera annorlunda vid en eventuell ytterligare stämma blev svaret;

Då skulle jag nog ta reda på lite mer själv. […] vara lite mer påläst när jag kommer dit […] Och är man inte då engagerad i kommunpolitiken normalt eller är med i något parti eller har bekanta och vänner som, som är inom kommunpolitiken så, så vet man ju inte så mycket.

19

Detta tolkar vi som att det upplevts att ett kunskapsövertag funnits hos vissa av deltagarna gentemot resterande del, vilket måste anses inverka negativt i strävan mot det deliberativa idealet.

Det framgick i våra intervjuer att några respondenter upplevde att kommunen var selektiv i valet av den information som delgavs under medborgarstämman. Detta måste anses som negativt i strävan mot det deliberativa idealet som gör gällande att samtliga deltagare ska ha tillgång till relevant information. Denna upplevelse av att kommunen inte delgav all befintlig relevant information medförde en känsla av obalans och kan tolkas som att ett kunskapsmonopol upprätthölls.

[…] när jag hade fått svaret från kommunföreträdarna på den första frågan som rörde Revingegatan så kände jag liksom att, det blir ungefär samma svar som jag får på de andra obebyggda tomterna va. Jag ville ju haft ett svar så här att, vi ska börja bygga här tjugohundratio och väldigt konkret då så att säga va. Och kanske då material också, det är de här planerna som byggföretagen har. För det vet jag att det finns det.

Detta resonemang skulle också kunna tolkas som en negativ upplevelse vad gäller kriteriet kring öppenhet och offentlighet. Några medborgare har upplevt att all relevant information inte presenterats.

20

5 Slutdiskussion

Genom att studera upplevelsen av stämman hos några av de medborgare som deltog vid den medborgarstämma som legat i fokus för vår undersökning, har vi skapat oss en uppfattning av hur dessa medborgare upplevde stämman satt i relation till det deliberativa ideal vi identifierat. Vi tycker oss dock ha kunnat konstatera att det råder ett förhållandevis stort glapp mellan det deliberativa idealet i teorin och den praktiska upplevelsen satt i relation till detta. Även om medborgarnas uppfattningar ibland har gått isär, menar vi oss ändå kunna skönja ett mönster.

Medborgarna upplevde att medborgarstämman dominerats av de kommunala representanterna snarare än av ett jämlikt samspel mellan samtliga deltagare. Information från kommunala representanter upplevdes prägla stämman och någon dialog i deliberativ bemärkelse upplevde medborgarna inte uppstod. Respondenterna uttrycker att medborgarens roll till stor del bestod i att ställa frågor och att det utrymme som gavs för ytterligare utläggningar och argumentering var begränsat. Dagordningen upplevdes av flertalet respondenter också vara satt på förhand och inte öppen för deras påverkan.

Uppfattningen av att det inte varit fråga om någon egentligt argumentation stärks av medborgarnas upplevelse av att få eller inga deltagare ändrade ståndpunkt i någon av de frågor som togs upp på stämman. Den åsikt man kom dit med, gick man också därifrån med. Medborgarna säger sig inte heller uppleva någon direkt strävan mot att nå konsensus i frågorna som togs upp. Bristen på tid upplevdes av medborgarna påverka negativt på flera sätt i förhållande till det deliberativa idealet. De kommunala representanternas information upplevdes också dominera stämman i större utsträckning ju längre tid som gick och det blev uppenbart att det var ont om tid för att hinna gå igenom alla punkter på dagordningen. Då punkten övriga frågor inte hanns med uteblev en chans att påverka dagordningen. I förlängningen skulle detta kunna vara anledningen till att medborgarna inte hade möjlighet att i samma utsträckning framföra sina åsikter och argument då informationen från de kommunala representanterna prioriterades.

I flera avseenden upplevdes medborgarstämman ha positiv inverkan på öppenhet och offentlighet vad gäller den kommunala verksamheten. Medborgarna upplevde att de fick insyn i kommunens arbete och framtidsplaner. Den breda uppslutningen av kommunala representanter upplevdes som mycket positiv. Den skrala uppslutningen av medborgare uppfattades av flera bero på bristande information. Vi anser att öppenhetskriteriet är avhängigt alla berördas vetskap om att stämman äger rum. Detta var dock inte fallet då hälften av respondenterna i undersökningen upplevde informationen som bristfällig och menade att detta kunde förklara den förhållandevis ringa uppslutningen på stämman. Även om meningarna var delade anser vi att det faktum att några upplevde informationen som bristande inverkade negativt på strävan mot det deliberativa idealet då detta gör gällande att alla berörda ska ges lika möjlighet att delta.

21

Inför uppsatsen frågade vi oss hur medborgarna upplever medborgarstämman i relation till det deliberativa idealet. Vi har genom våra intervjuer kunnat konstatera att medborgarstämman framförallt verkar ha främjat det deliberativa kriteriet öppenhet. Däremot upplevs det inte ha förekommit någon egentlig jämlik dialog, där samtliga deltagare haft lika möjlighet att yttra sig, argumentera och föra fram ämnen såsom idealet föreskriver.

Det deliberativa idealet så som det presenteras i teorin förefaller inte vara fullt så enkelt att genomföra i praktiken. Medborgarnas upplevelser av den medborgarstämma som tagits fram mot bakgrund av ett deliberativt ideal visade sig vara av sådan karaktär att vi tolkar det som att de inte upplevt stämman som ett förverkligande av det deliberativa idealet. Därmed inte sagt att medborgarnas upplevelser av medborgarstämman varit negativa, tvärtom har samtliga respondenter ställt sig positiva till initiativet och menat att detta fyller många viktiga funktioner. En allmän positiv upplevelse av medborgarstämman är dock inte detsamma som en upplevelse av att denna stämmer överens med det deliberativa idealet.

En fundering som infunnit sig under arbetets gång är vad som bidrar till glappet mellan upplevelse och verklighet vad gäller medborgarstämman. Som ansvariga för stämman har Lunds Kommun en spännande uppgift framför sig med att få denna önskade verklighet att stämma överens med den personliga upplevelsen av denna. Vi föreställer oss att många aspekter av det deliberativa idealet från de kommunala representanternas sida har upplevts vara förverkligade i medborgarstämman. Det viktiga som vi ser det är nu att också få medborgarna att uppleva detsamma.

Det hade varit intressant att titta vidare på fenomenet medborgarstämmor. Exempelvis skulle en studie där fler medborgarstämmor studeras kunna ge en ökad förståelse för fenomenet. Det har under vårt uppsatsarbete framgått att det varit betydligt bättre uppslutning vid stämmor med ett mindre upptagningsområde, här finns möjlighet att studera det politiska intresset och vad skillnader i intresse skulle kunna bero på. Det vore också mycket intressant att se på det deliberativa demokratiidealets samexistens med den representativa demokrati som framförallt råder idag. Med tanke på den ännu så länge svaga kopplingen mellan deliberativ demokratiteori och empiri vore det mycket intressant att se hur ytterligare forskning på området skulle kunna utöka kunskapen kring deliberativ demokrati i praktiken. Precis som Lunds kommun tror vi på nya tankar om försök till nya demokratiformer för att komplettera de traditionella. Ett minskat intresse för politiskt engagemang tyder på att nya former behövs för att engagera människor.

22

6 Referenser

Arvidsson, Sofie. 2005. Medborgarstämmor 2005. Tjänsteskrivelse, Kommunkontoret Lund.

Dahl, Robert A. 1989. Demokratin och dess antagonister. Ordfront förlag: Stockholm.

Eriksen, Erik Oddvar – Fossum, John Erik. 2000. Democracy in the European Union: Integration Through Deliberation?. London: Routledge.

Esaiasson, Peter – Gilljam, Mikael – Oscarsson, Henrik – Wängnerud, Lena. 2007. Metodpraktikan – konsten att studera samhälle, individ och marknad. Tredje upplagan. Stockholm: Nordstedts Juridik AB.

s. 214-223 i Gilljam, Mikael & Hermansson, Jörgen (red.). 2003. Demokratins mekanismer. Karlsson, Christer. Den deliberativa drömmen och politisk praktik – samtalsdemokrati eller elitdiskussion? Malmö: Liber AB.

s. 267 – 269 i Gilljam, Mikael & Hermansson, Jörgen (red.). 2003. Demokratins mekanismer. Jodal, Ola. Fem frågetecken för den deliberativa teorin. Malmö: Liber AB.

Habermas, Jürgen. 1998. Between facts and norms – Contributions to a Discourse Theory of Law and Democracy. Cambridge, Massachusetts: The MIT Press.

Habermas, Jürgen. 1990. Justification and Application – Remarks on Discourse Ethics. Massachusetts & London England: The MIT Press Cambridge.

Hansson, Matts – Arvidsson, Sofie – Svärd, Daniel. 2006. Ökad delaktighet och demokrati – slutrapport från utvecklingsgruppen. Lund: Kommunkontoret skrivelse.

Holme, Idar Magne & Solvang Krohn, Bernt. 1997. Forskningsmetodik – om kvalitativa och kvantitativa metoder. Andra upplagan. Lund: Studentlitteratur.

SOU 2001:1. En uthållig demokrati. Politik för folkstyrelse på 2000-talet. Demokratiutredningens betänkande. Statens offentliga utredningar. Stockholm.

23

Bilaga 1.

INTERVJUGUIDE

1. Bakgrund? Utbildning, yrke.

2. Har du några speciella samhällsintressen?

3. Hur länge har du bott i Lund?

4. Vad fick dig att vilja gå dit?

5. Vart fick du reda på att det skulle hållas en medborgarstämma?

6. Upplevde du informationen som lättillgänglig?

7. Har du tidigare varit på någon medborgarstämma?

8. Hur ser du på medborgarens roll i sammanhanget?

9. Vad ville du uppnå med att vara där?

10. Hur upplevde du kontakten mellan medborgare och representanter för kommunen?

11. Upplevde du att medborgarnas åsikter/argument togs på allvar?

12. Hur upplevde du möjligheten att ställa frågor? Både på plats och innan stämman.

13. Upplever du dig som delaktig i den kommunala beslutsprocessen?

14. Upplevde du som medborgare att du kunde påverka punkterna på dagordningen, vad

som skulle komma att tas upp till diskussion?

15. Upplevde du att samtalen argumenteringen ledde framåt?

16. Uppfattade du om någons åsikt förändrades genom samtal?

17. Lyssnades det till varandras argument?

18. Vad tror du är syftet med stämman?

19. Anser du att den fyller några andra funktioner?

20. Ansvar som medborgare att säga sin mening?

21. Har du ändrat uppfattning i någon fråga efter att du tagit del av medborgarstämman?

22. Uppnåddes dina förväntningar? På vilket sätt? Varför inte?

23. Tror du att medborgarnas åsikter kommer att avspegla sig i politiska beslut?

24