e-tidning |september| 2012

EleonoragruppenVi har besökt Eleonoragruppen i Linköping som är en privat verksamhet som arbetar med både individuella och grupp-inrikade insatser för barn från 4 år, ungdomar och vuxna anhöriga till alkohol/drogberoende personer.

Barn kan få snabbare och mer effektiv hjälp när skolan samverkar med andraPolitisk förankring, tydlig styrning och samsyn är delar som behövs för att samverkan ska fungera bra. - Min yttersta förhoppning är att fler barn och unga ska få stöd och hjälp, säger Eva-Lotta Eriksson, projektledare på Skolverket.

Barns överlevnadsstrategier, hjälten”När inte mamma eller pappa handlar mat, städar och sköter hemmet gör hjälten det istället. ”

- om barn till missbrukande föräldrar

1. Ledare

2. Om våga börja prata

3. Eleonoragruppen

4. Bättre hjjälp för utsatta barn med samverkan

5. Barn som far illa

6. Barns överlevnads-strategier. Del 1 Hjälten

7. I skuggan av flaskan - en föreläsning från verkligheten

8. Pixxi - barnens vän på nätet

9. Det saknas kunskap

10. Socialstyrelsen uppmanar alla att anmäla

Våga börja prata AB

Redaktionen, Box 9015700 09 Örebro

Tfn: 0200-21 08 00Fax: 0200-21 07 07redaktionen@vagaborjaprata.sewww.vagaborjaprata.se

Ansvarig utgivare : Petra StaaffAnnonsavdelning: Jan HagströmLayout: Helena Krona

Sensommar och skolstartEtt långt lov är över och på skolorna runt om i landet fylls klassrummen av elever som vuxit på längden, som blivit brun-brända och fått håret blekt av solen under sommaren. Första skolveckan brukar innehålla sam-tal kring vad alla gjort under sommaren, ”sommarminnen”, och det skrivs och ritas och hängs upp på klassrummets väggar. De flesta barn tycker att det är kul att träffa sina klasskompisar och komma tillbaka till rutinerna efter sommar-lovets fria dagar. Men för vissa barn börjar ledigheten när skolan drar igång igen, sommarlovet har för dem inneburit ett alltför stort ansvar i en familj som inte fungerar. De upplever sommarlovens långa veckor utan skola och fritids som en evighet av oro, stress och ensamhet. En saknad efter aktiviteter, re-gelbundna måltider, kompisar att leka med och vuxna som ägnar tid åt dem. Sommarlovet för dessa barn ger inte den vila och möjlighet till lek och trygg-het som alla barn har rätt till enligt FN´s Barnkonvention.

Barn som växer upp med föräldrar som har missbruksproblem lever ofta un-der ständig press. De måste hela tiden vara på sin vakt, både mot fysiska och psykiska övergrepp men också i relation till den egna personen. Gör jag rätt? Duger jag? Är det mitt fel att mamma eller pappa super? Vad ska jag göra för att problemen inte ska bli värre?

Under de senare åren har de flesta kommuner stödgrupper för barn till miss-brukare. Men många vittnar om att det är svårt att rekrytera barn till grupper-na. Enligt en inventering av kommunernas satsningar som Junis (IOGT-NTOs juniorförbund) gjort deltog cirka 2 000 barn i sådan stödgruppsverksamhet. Med tanke på att ungefär 385 000 barn lever i familjer med riskabel alkohol- och narkotikakonsumtion (Statens Folkhälsoinstitut) innebär det att stödgrup-perna trots allt bara täcker en del av behovet. Men stödgrupperna är bara en av flera insatser som behövs. Även hela famil-jen behöver hjälp och stöd och erbjudas behandling och återfallsprevention. Ett aktivt föräldrastöd, särskilda insatser i skola och förskola, kontaktfamiljer, enskilda stödsamtal och träning för att förbättra samspelet i familjen är andra viktiga insatser.

Jag önskar att alla utsatta barn hade möjligheten att få den hjälp och det stöd de behöver för att känna hopp om att en förändring är möjlig och en insikt att det inte är deras fel att mamma eller pappa missbrukar. Jag önskar också att alla barn skulle få uppleva sommarlov som något ljust, varmt och tryggt.

Petra Staaff

innehållsförteckning

”Vi vill ge hopp om att förändring är möjlig, insikt om att det som händer i familjen inte är barnens fel och käns-lan av att de inte är ensamma. ”

Om Våga Börja PrataEnligt Statens Folkhälsoinstitut lever cirka 385 000 barn i familjer där den ena eller båda föräldrarna dricker för mycket. Om man lägger till de barn som lever med för-äldrar som missbrukar narkotika, har en psykisk sjukdom, eller avtjänar fängelsestraff, blir de många fler. De tar på sig skuld och skam på grund av mammas och pappas livsföring, och blir så pass duktiga på att förställa sig att vuxenvärlden inte förstår hur de egentligen har det. Det är mot denna bakgrund som Våga Börja Prata startades 2009 av Börje och Karl Dahl. ”Vi vill ge hopp om att för-ändring är möjlig, insikt om att det som händer i familjen inte är barnens fel och känslan av att de inte är ensamma. Vi vill förmedla kunskap om, synliggöra och hjälpa, barn

till missbrukare att få kontakt med ansvarsfulla vuxna”

Alla som arbetar med barn –förskollärare, lärare, fritids-pedagoger, kuratorer och skolsköterskor- måste lära sig att förstå de signaler som barn till missbrukare uppvisar på att allt inte står rätt till hemma. För att hjälpa barnen krävs kunskaper i ämnet. Våga Börja Prata vill förmedla denna kunskap genom föreläsningar till personer som ar-betar med barn samt producera eget material som stär-ker möjligheterna att förebygga och upptäcka problem hos barn så tidigt som möjligt. Föreläsningarna hålls på ett 30-tal orter runt om i landet varje år och är gratis att delta i. Våga Börja Prata arbetar också för kunskaps- och erfarenhetsutbyte i frågor som rör barn till missbrukare samt stödjer skolpersonal, föräldrar eller andra aktörer som arbetar nära barn att få en trygg och harmonisk upp-växt.

Våga Börja Prata strävar efter att hålla en hög kunskaps-nivå, som präglas av öppenhet, respekt och empati.

Eleonoragruppen Det hörs glada barnröster innanför dörren när jag ringer på till Eleonoragruppen i Linköping. När dörren öpp-nas möts jag av ett gäng uppspelta barn som är på väg hem från en barngruppsträff. Det syns tydligt att de må-lat med vattenfärger för händerna bär spår av regnbågens alla färger.Eleonoragruppen är en privat verksamhet som arbetar med rådgivnings- och behandlingsarbete, främst inriktat mot alkohol- och drogrelaterade problem. Företaget star-tade behandlingsverksamhet 1996 och har sedan dess haft individuella och gruppinriktade insatser för barn från 4 år, ungdomar och vuxna anhöriga till alkohol/drogbero-ende personer. Varje termin genomförs nio barn- och tonårsgrupper samt tre grupper för vuxna. Eleonoragruppen vänder sig även till människor med ett eget beroende. Till målgruppen hör också enskilda och familjer som påverkas av andra problem än alkohol eller droger. Uppskattningsvis söker ca 80 % av de familjer som kommer till Eleonoragruppen på eget initiativ.

Anne-Sofie Anlén och Gun Lannerström, som grundade Eleonoragruppen, berättar om verksamhetens grundläggande synsätt: -Vi definierar alkoholberoende som ett livsstilsrelaterat hälsoproblem, en mångfacetterad, primär sjukdom som är kronisk men behandlingsbar, säger Gun Lannerström. Att vara beroende av alkohol eller andra droger innebär inte bara allvarliga fysiska, psykiska, sociala och etiska konsekvenser för den person som missbrukar. Även närstående påverkas mycket destruktivt. Barn tvingas på olika sätt att anpassa sig till vuxnas behov och hälsotillstånd. När en förälder är beroende av alkohol reagerar ofta övriga familjen på de känslomässiga symtomen, som till exempel humörsvängningar, nedstämdhet, ångest, irritation, ilska och känslomässigt tillbakadragande. För att hantera situationen och återställa balansen i familjen försöker man ”ställa till rätta” genom olika strategier. Exempel på sådana strategier är ansvarsövertagande och ändrad rollfördelning inom familjen, ökat behov av kontroll, att man börjar ”stänga av” egna känslor och behov eftersom utrymmet i familjen ”krymper”. Familjen tenderar att anpassa sig till de förändringar som är kopplade till alkoholberoendet och man vänjer sig vid den ohälsosamma livssituation som utvecklas. Individerna i familjen riskerar alltmer att präglas av känslor av misslyckande och hopplöshet: ”Vad jag än gör så blir det aldrig bättre”. När en person utvecklar ett beroende kommer det så småningom att bli ”normalt” att leva i obalans. Detta tillstånd blir då gällande även för familjen och andra närstående. ”

Vilket är då syftet med barn i gruppverksamhet? -När vuxna får problem så får barn inte tillräckligt med förklaringar. Detta beror bland annat på att vuxna är så upptagna av sina egna svårigheter och därmed inte förmår inse att barn behöver få ett sammanhang i händelser, säger Anne-Sofie. -Det kan bero på att vuxna vill ”skydda” barn från obehagliga känslor och därför inte berättar, fortsätter Gun. Barn som inte får rimliga förklaringar till händelser och situationer, får lov att skapa egen förståelse. I sådana situationer sammankopplar barn ofta ansvar över händelser eller situa-tioner med sig själva: ”Pappa dricker när jag inte hälsar på honom”. -Ett viktigt syfte med barn- och tonårsverksamheten är att förmedla nya förklaringar och kunskap om den problematik som finns i familjen. Detta är en förutsättning för att kunna minska de ansvars- och skuldkänslor som kan växa hos barnet, lägger Anne-Sofie till. Förhoppningsvis har de fått redskap och strategier för att gå vidare i livet.

För varje sammankomst finns ett tema. Det kan handla om familjen, vänner och känslor, men också om den egna kraften och viljan att påverka sin situation. En tydlig struktur är viktig med tanke på att många av barnen kommer från tämligen kaotiska förhållanden. Träffarna ska med fördel börja och sluta på ett visst sätt. Det ger trygghet. Men det hindrar inte att det också finns utrymme för skratt och mysiga fikastunder. -En röd tråd i gruppverksamheten är att ge barnen hopp. Det måste inte fortsätta på samma sätt bara för att livet har börjat så här, säger Gun.

När jag lämnar Eleonoragruppen bär jag med mig en bra känsla. Den här verksamheten bygger på att ge barn och ungdomar en framtidstro och ett hopp. Här finns en plats där känslor som ilska och sorg över att ha en mamma eller pappa som dricker får lyftas fram. Likaså är det självklart och inte alls konstigt att samtidigt älska sin mamma och

pappa villkorslöst, oavsett missbruket.

Petra Staaff

Eleonoragruppen Det hörs glada barnröster innanför dörren när jag ringer på till Eleonoragruppen i Linköping. När dörren öpp-nas möts jag av ett gäng uppspelta barn som är på väg hem från en barngruppsträff. Det syns tydligt att de må-lat med vattenfärger för händerna bär spår av regnbågens alla färger.Eleonoragruppen är en privat verksamhet som arbetar med rådgivnings- och behandlingsarbete, främst inriktat mot alkohol- och drogrelaterade problem. Företaget star-tade behandlingsverksamhet 1996 och har sedan dess haft individuella och gruppinriktade insatser för barn från 4 år, ungdomar och vuxna anhöriga till alkohol/drogbero-ende personer. Varje termin genomförs nio barn- och tonårsgrupper samt tre grupper för vuxna. Eleonoragruppen vänder sig även till människor med ett eget beroende. Till målgruppen hör också enskilda och familjer som påverkas av andra problem än alkohol eller droger. Uppskattningsvis söker ca 80 % av de familjer som kommer till Eleonoragruppen på eget initiativ.

Anne-Sofie Anlén och Gun Lannerström, som grundade Eleonoragruppen, berättar om verksamhetens grundläggande synsätt: -Vi definierar alkoholberoende som ett livsstilsrelaterat hälsoproblem, en mångfacetterad, primär sjukdom som är kronisk men behandlingsbar, säger Gun Lannerström. Att vara beroende av alkohol eller andra droger innebär inte bara allvarliga fysiska, psykiska, sociala och etiska konsekvenser för den person som missbrukar. Även närstående påverkas mycket destruktivt. Barn tvingas på olika sätt att anpassa sig till vuxnas behov och hälsotillstånd. När en förälder är beroende av alkohol reagerar ofta övriga familjen på de känslomässiga symtomen, som till exempel humörsvängningar, nedstämdhet, ångest, irritation, ilska och känslomässigt tillbakadragande. För att hantera situationen och återställa balansen i familjen försöker man ”ställa till rätta” genom olika strategier. Exempel på sådana strategier är ansvarsövertagande och ändrad rollfördelning inom familjen, ökat behov av kontroll, att man börjar ”stänga av” egna känslor och behov eftersom utrymmet i familjen ”krymper”. Familjen tenderar att anpassa sig till de förändringar som är kopplade till alkoholberoendet och man vänjer sig vid den ohälsosamma livssituation som utvecklas. Individerna i familjen riskerar alltmer att präglas av känslor av misslyckande och hopplöshet: ”Vad jag än gör så blir det aldrig bättre”. När en person utvecklar ett beroende kommer det så småningom att bli ”normalt” att leva i obalans. Detta tillstånd blir då gällande även för familjen och andra närstående. ”

Vilket är då syftet med barn i gruppverksamhet? -När vuxna får problem så får barn inte tillräckligt med förklaringar. Detta beror bland annat på att vuxna är så upptagna av sina egna svårigheter och därmed inte förmår inse att barn behöver få ett sammanhang i händelser, säger Anne-Sofie. -Det kan bero på att vuxna vill ”skydda” barn från obehagliga känslor och därför inte berättar, fortsätter Gun. Barn som inte får rimliga förklaringar till händelser och situationer, får lov att skapa egen förståelse. I sådana situationer sammankopplar barn ofta ansvar över händelser eller situa-tioner med sig själva: ”Pappa dricker när jag inte hälsar på honom”. -Ett viktigt syfte med barn- och tonårsverksamheten är att förmedla nya förklaringar och kunskap om den problematik som finns i familjen. Detta är en förutsättning för att kunna minska de ansvars- och skuldkänslor som kan växa hos barnet, lägger Anne-Sofie till. Förhoppningsvis har de fått redskap och strategier för att gå vidare i livet.

För varje sammankomst finns ett tema. Det kan handla om familjen, vänner och känslor, men också om den egna kraften och viljan att påverka sin situation. En tydlig struktur är viktig med tanke på att många av barnen kommer från tämligen kaotiska förhållanden. Träffarna ska med fördel börja och sluta på ett visst sätt. Det ger trygghet. Men det hindrar inte att det också finns utrymme för skratt och mysiga fikastunder. -En röd tråd i gruppverksamheten är att ge barnen hopp. Det måste inte fortsätta på samma sätt bara för att livet har börjat så här, säger Gun.

När jag lämnar Eleonoragruppen bär jag med mig en bra känsla. Den här verksamheten bygger på att ge barn och ungdomar en framtidstro och ett hopp. Här finns en plats där känslor som ilska och sorg över att ha en mamma eller pappa som dricker får lyftas fram. Likaså är det självklart och inte alls konstigt att samtidigt älska sin mamma och

pappa villkorslöst, oavsett missbruket.

Petra Staaff

Bättre hjälp för utsatta med samverkan

Barn och unga kan få snabbare och mer effektiv hjälp när skolan samverkar med andra. Politisk förankring, tydlig styrning och samsyn är delar som behövs för att samverkan ska fungera bra. - Min yttersta förhoppning är att fler barn och unga ska få stöd och hjälp, säger Eva-Lotta Eriksson, projektledare på Skolverket.En tredjedel av Sveriges kommuner har deltagit i ett pro-jekt under 2007-2009 för att utveckla och pröva metoder för samverkan mellan skola, polis, socialtjänst och barn- och ungdomspsykiatri. Meningen är att en effektiv samverkan ska ge bättre och tidigare hjälp till de barn och ungdomar som far illa eller riskerar att fara illa.

De lokala projekten har samverkat kring fyra områden: stor olovlig frånvaro, brottsförebyg-gande arbete, drogförebyggande arbete och psykisk ohälsa. Många projekt har även tagit ett större grepp som omfattat mer än ett område/.../När barn och unga behöver hjälp av samhället krävs ofta kontakt med väldigt många olika myndighetspersoner. Beroende på problem och behov så kan det handla om upp till tio olika samhällskontakter för att stödja ett barn eller ungdom i svårigheter. Då kan en samordnare eller koordinator visa vägen in i samhällssystemet. - Det är väldigt komplext för någon att hantera alla kontakter själv. I synnerhet om man inte mår så bra, vilket verkli-gen är fallet för de här barnen och ungdomarna, säger Eva-Lotta Eriksson. Det individuella stödet handlar om att stötta barnet under dagen. Det kan vara en coach som är en nära personlig kontakt och som hjälper till att strukturera dagen för eleven.- En coach blir ett stöd för eleven att klara sin skoldag. En person som stämmer av vad som händer under dagen, hjälper kanske till med läxor och som finns där för eleven, säger Eva-Lotta Eriksson./.../

Att bygga en god samverkanHälsoakademin vid Örebro universitet har på uppdrag av Skolverket undersökt samverkansprocessen i de över 100 projek-ten som deltagit i satsningen. De har tittat på vad som behövs för att samverkan ska fungera på ett bra och effektivt sätt.På den politiska nivån krävs långsiktighet när samverkan ska utvecklas. De politiska blocken bör vara överens om vilka prioriteringar som ska gälla en längre tid och ge det resurser, menar professor Berth Danermark vid Örebro universitet.- Sådana här strukturer tar tid att bygga upp och de som arbetar med samverkan behöver veta att prioriteringarna ligger fast över en längre tid, säger Berth Danermark.Förvaltningar och huvudmän på ledningsnivå ansvarar för att ge tydliga uppdrag till verksamheten och göra det möjligt för den enskilde medarbetaren att samverka.- Ledningen behöver redan vid planeringen tänka in de synpunkter om styrning, struktur och samsyn som finns beskrivna i ”Strategier för samverkan”, påpekar Berth Danermark. Strategier för samverkan från 2007 är en gemensam rapport från Socialstyrelsen, Myndigheten för skolutveckling och Rikspolisstyrelsen. De som arbetar med barn och unga behöver förut-sättningar för att samverkan ska bli en del i det ordinarie arbetet. Samverkan bör vara knutet till funktion och inte till person. - Det är även viktigt att skapa kriterier för att avgöra om det blir bättre av att samverka. Då vet man vilken nytta man får ut av att samverka, säger Berth Danermark.

Skolverket, www.skolverket.se

Så här skriver Skolverket om hur viktigt det är med samverkan när man vill hjälpa utsatta barn:

Det är svårt att se ett barn fara illa, och det är oftast lika svårt att göra något åt det.

Barn som far illa unga kan få snabbare och mer effek-tiv hjälp när skolan samverkar med andra. Alla barn har rätt att växa upp i en trygg och säker miljö. Om du misstänker att ett barn i din närhet på något sätt far illa bör du kontakta socialtjänsten i din kommun. Du behöver inte veta säkert om något är fel, det räcker med att du känner oro. För alla som jobbar med barn gäller anmälningsplikt. Det är svårt att se ett barn fara illa, och det är oftast lika svårt att göra något åt det. Att lägga sig i en familjs inre angelägenhet är för de flesta väldigt känsligt, dels för att man tycker sig klampa in i någons privatliv och dels för att man kanske tror att barnet ska få det värre. Men alla barn har rätt att växa upp i en trygg och säker miljö. Och alla barn som inte får göra det behöver få känna att det finns människor som ser vad som händer och som bryr sig om det.

Rätten att växa upp i en trygg och säker miljöEtt barn kan vara utsatt för fysiskt eller psykiskt våld, sexuella övergrepp, eller helt enkelt leva i en familj där de vuxna bråkar och slåss. Barnet kanske får för lite mat, bär trasiga kläder eller är ofta lämnad ensam. Det finns många situationer och före-teelser som gör att ett barn far illa och det är vi vuxna som är ansvariga för det.

Tecken på att ett barn far illaEtt barn som mår dåligt visar det på olika sätt. Vanliga symtom är nervositet, att barnet är ensamt, lukar illa eller är aggressivt. Barnet har kanske blåmärken, är borta mycket från skolan, mobbar andra barn eller skadar sig själv.

När barnet berättar självEtt barn som berättar att det blir slaget, sparkat på eller inte får mat och kläder måste du alltid ta på allvar. Barn och ungdomar som inte mår bra kan göra saker som skadar dem själva eller andra. För äldre barn och ungdomar leder det ibland till brott, drogmissbruk eller prostitution. Barn som utsätts för våld, sexuella övergrepp eller lever i en osäker och otrygg miljö behöver någon som ingriper.

AnmälningspliktAlla som jobbar med barn och ungdomar är skyldiga att anmäla till socialtjänsten om de misstänker att ett barn far illa. Det gäller till exempel personal i skola, på fritids, inom sjukvården, polisen och kyrkan. En sådan anmälan kan inte vara anonym. Mer om anmälningsplikt finns att läsa i Socialtjänstlagen (SoL).

Att anmäla som privatpersonOm du misstänker att ett barn far illa och vill anmäla det kan du vända dig anonymt till soci-altjänsten. Det är viktigt att känna till att du inte behöver ha bevis för att barnet far illa, det räcker att du har en misstanke eller känner en oro. Det är socialtjänstens uppgift att reda ut situatio-nen och avgöra vilket stöd eller skydd som barnet eventuellt behöver.

Läs mer på www.vardguiden.se

På vårdguidens hemsida kan man bland annat läsa:

I skuggan av flaskan –en föreläsning från verkligheten

Föreläsningen ”I skuggan av flaskan” vänder sig till alla som arbetar med barn inom skola och barnomsorg. Syf-tet är att öka kunskapen om barn till missbrukare, hur man som pedagog kan upptäcka och hjälpa barn i svå-righeter. Föreläsningen ger en inblick i hur en familj med missbruksproblematik fungerar och ger en förklaring var-för barn ofta tar på sig olika roller för att hantera ansvar, oro och stress. Den är informativ men också personlig. Den bygger på min egen berättelse, min historia. Min pappa var missbrukare, han drack och använde droger. Strax innan jag skulle fylla åtta år dog han på grund av sitt missbruk. Han efterlämnade sig ett svart hål av skam men också en oändlig längtan efter en förlorad pappa. I många år hade jag svårt att sätta ord på det som skavde inombords. I vuxen ålder har jag många gånger önskat att någon vuxen i min närhet, förutom min mamma, hade sett mig och frågat mig om min pappa. Men ingen sa något, så jag fortsatte att ljuga och försköna bilden av min pappa ända tills jag var 26 år gammal…

”Trots att vi bodde på en liten ort där i stort sett alla kände alla var det aldrig någon som frågade mig om min pappa. Inte en enda lä-rare eller annan vuxen i min närhet bad mig berätta om honom. Det var som en total tyst-nad, min pappa fanns inte för någon annan än mig. I min fantasi var han en hjälte. Jag hade svårt att förstå vad som hänt och trodde att jag var fullständigt ensam om att ha en pappa som var alkoholist och narkoman”

(ur föreläsningen I skuggan av flaskan).

Min andra personliga erfarenhet av att vara anhörig till en person med beroendeproblematik är att jag varit gift med en man som är alkoholist. Hur det kunde bli så vet jag inte, vi var ju ett helt normalt ungt par med visioner,

drömmar och längtan efter att få bilda familj precis som andra par. Alkoholismen smög sig in som en tjock dim-ma i vår familj, och efter flera års kamp att försöka stötta, hjälpa, rädda min make valde jag tillslut att göra det som var bäst för barnen och mig. Jag är stolt över att jag vå-gade ta steget och lämna det som drog oss allt djupare ner i alkoholismens onda spiral och jag är stolt över att jag gett barnen en trygg tillvaro att växa upp i.

I föreläsningen behandlas också anmälningsplikt i barn-omsorg och skola. Att ingripa då man misstänker att ett barn far illa kan leda till olika åtgärder. De har barnets bästa som mål, men många anställda tvekar ändå att vara de som sätter igång en utredning. Ofta känner man sig osäker på att misstanken stämmer, man är orolig för hur föräldrarna ska reagera eller att barnets situation ska för-värras om en anmälan görs. Allt detta och mer diskuteras i föreläsningen och det ges utrymme för frågor och fun-deringar. Petra Staaff

Kort om mig, Petra Staaff

• Barn till missbrukande pappa

• Utbildad grundskollärare och förskollärare

• Ensamstående tvåbarns- mamma

• Tidigare gift med missbrukare

I N B J U D A Ntill den kostnadsfria utbildningen

”I skuggan av flaskan” • Petras egen berättelse

• Hjälten, syndabocken, clownen och tapetblomman

• Vilken hjälp finns att få för familjen?

• Skolan och pedagogens roll: hur kan man bemöta de drabbade?

• Anmälningsskyldighet – på gott eller ont?

FÖRELÄSARE: PETRA STAAFF

Jag älskar att jobba med barn och ungdomar! Jag är utbildad både förskollärare och grundskollärare sedan år 2000.Alla lärare kommer förr eller senare i sitt yrkesliv att stöta på barn som på ett eller annat sätt far illa och det kan vara svårt att veta hur man reagerar och bör agera. Det är viktigt att lärare och andra vuxna i barnets närhet kan tackla de problem som uppstår på ett professionellt och medvetet sätt. Då jag själv har erfarenhet, både som barn och vuxen anhörig till människor med beroendeproble-matik, är det för mig en hjärtesak att få berätta för andra om det jag varit med om och visa på hur viktigt det är att våga börja prata om det.

I utbildningen ingår lärarhandledning/manual med konkreta anvisningar till diskussions-frågor, grupparbeten och fördjupningsuppgifter som kan användas i skolarbetet under en hel termin.

ANMÄL DIG NU!www.vagaborjaprata.se

I N B J U D A Ntill den kostnadsfria utbildningen

”I skuggan av flaskan”

Barns överlevnadsstrategier Del 1. Hjälten

När inte mamma eller pappa handlar mat, städar och skö-ter hemmet gör hjälten det istället.

Barn som lever med missbrukande föräldrar berättar vanligen inte spontant om de känslor, upplevelser och händelser som föräldrarnas missbruk ger upp-hov till. Många barn i denna situation känner skuld och skam för sina föräldrars beteende under ruset och ansvar för att hjälpa dem att må bättre. Barnen kan ha ångest och oro när de går hemifrån av rädsla för vad föräldrarna ställer till med när de är borta. Ännu större kan rädslan vara över att behöva ställa allt tillrätta när de kommer hem igen. Orsaken till sådana känslor hos barnen är vanligen de personlig-hetsförändringar som den alkoholiserade föräldern uppvisar med humörssvängningar, minnesluckor, bristande omdöme och beteendeförändring som skrämmer barnen och gör dem osäkra på hur för-äldern kommer att vara från en stund till en annan. Barn har inte samma förutsättningar att i ord berätta om sina svårigheter som vuxna kan göra. Till detta kommer också att de inte vill avslöja hur de har det hemma därför att de är lojala mot sina föräldrar eller för att dessa förbjudit dem att ”prata”.

Barn tar ofta på sig skulden för missbruket. De tror att om de vore lite snällare, om de hjälpte sina för-äldrar mer, så skulle mamma och pappa må bättre. Kärleken till föräldrarna gör att de stänger av sina egna känslor och behov, och istället försöker anpas-sa sig till missbrukaren så mycket det går. Nästan alla barn i missbrukarfamiljer reagerar på un-gefär samma sätt. Man brukar prata om att de an-vänder sig av olika överlevnadsstrategier. Genom att vuxna i barnens omgivning känner till dessa möns-ter kan det vara lättare att upptäcka missbrukarnas barn.

De fyra överlevnadsstrategierna brukar ofta lyftas fram av Anonyma Alkoholister, och det är från de-ras tankar de fyra rollerna fått sina namn: Hjälten, Clownen, Syndabocken och Tapetblomman. Barnet i missbrukarfamiljen kan växla mellan de olika rol-lerna för att kunna hantera, förstå och kontrollera sin tillvaro. Olika roller passar i olika situationer. I det här numret kommer vi att gå in på en av rollerna, hjälten, för att i de kommande nummer beskriva öv-riga roller.

HjältenHjälten tar över ansvaret när föräldrarna sviktar. När inte mamma eller pappa handlar mat, städar och sköter hemmet gör hjälten det istället. Hjälten riske-rar att till slut bli förälder åt sina egna föräldrar, och försöker kontrollera drickandet och lindra skadeverk-ningarna av det. Det är ofta det äldsta syskonet som får denna roll. Hjälten överpresterar även i andra sammanhang, och blir mycket ambitiös i skolan. På förskolan tar hjälten på sig arbetsuppgifter som att diska och stä-da hellre än att leka. Hjälten håller alltid ett öga på de andra i gruppen, och sätter deras behov framför sina egna.

Hjälten känner sig otillräcklig, och bär på skuldkäns-lor för förälderns missbruk. Ofta är självuppfattning-en låg. Hjälten bär på en rädsla för att missbrukaren ska skadas eller dö till följd av missbruket, och ser det som sin uppgift att förhindra det.

I familjen blir hjälten den som förser de andra med självkänsla. Då det går bra i skolan och på andra om-råden ger hjälten de andra någon att vara stolt över. Föräldrarna är glada och lättade eftersom det inte verkar som om missbruket påverkat barnet.

Om hjälten får klart för sig att det duger att vara den man är, kan trycket lätta. Det måste vara tillåtet att misslyckas, och ändå känna sig trygg. Hjälten måste lära sig att inte ta hela ansvaret för andra, och att säga nej.

På webbenPixxi heter en papegoja som gärna pratar med barn om allt mellan himmel och jord, om sådant som är roligt och glatt, men också om sådant som är jobbigt och ledsamt. Denna gul-blåa papegoja bor på en hemsida ute i internet-djungeln och tar gärna emot besök av barn i olika åldrar. Ingen vet om Pixxi är en hon eller han, det får besökaren själv bestämma. Likaså har inte Pixxi någon bestämd et-nisk tillhörighet, även det är upp till besökaren att använda sin fantasi och själv bestämma.

Det finns många barn som önskar att få prata med någon om det hon eller han funderar över, tankar som dyker upp i stunden och som helst behöver en dialog med någon för att känslan av att må bättre ska infinna sig. Idag har de allra flesta svenska barn och ungdomar tillgång till Inter-net, det har blivit ett naturligt inslag i deras vardag. Det som förr skrevs i dagböcker som gömdes under sängen kan idag diskuteras direkt i nuet:

”Hej Pixxi. Jag är en tjej på elva år som bor med min pappa och hans nya tjej. Jag tycker om att gå på scou-terna och att gå ut med min hund Ludde. I skolan har jag ingen bästis, jag håller mig för det mesta för mig själv. Det är som om jag inte finns, jag är bara luft. I hemlighet tänker jag mycket på min mamma, hon lämnade mig och pappa när jag var tre år. Min mamma är alkoholist…”

Pixxi.se skapades 2009 av Våga Börja Prata med syftet att skapa en verksamhet som ger barn som lever med missbrukande föräldrar en möjlighet att online snabbt, och om så önskas anonymt, få stöd av ansvarsfulla vuxna. Självklart är alla barn

välkomna att chatta med Pixxi, man behöver inte ha en förälder som missbrukar för att få chatta, utan sidan är öppen för alla.

Hemsidan har en mängd olika funktioner, men det mest framträdande är möjligheten till livechatt med vuxna som kan svara på barns olika frågeställningar eller tankar eller få hjälp att ta kontakt med myndigheter om så krävs. Barnen chattar med papegojan Pixxi och kan även mejla om så önskas. Här finns också lättläst information för barn om var man kan hitta hjälp i den kommun där man bor. Vill någon istället ringa till Pixxi går det också bra, numret är ett gratisnummer och det syns därför inte på telefonräk-ningen. Möjlighet till anonymitet är viktig, barn ska känna sig trygga i att prata om precis vad som helst.

• www.pixxi.se - är en webbplats för barn som behöver någon att prata med, men speciellt riktad till barn till missbrukande föräldrar.

• Barnet kan välja att vara anonymt.

• Barnet kan chatta eller mejla till Pixxi.

• På webbplatsen finns direktlänkar till hjälp på orten där barnet bor.

• Bakom Pixxi finns ett nätverk av kompetens på området.

• Pixxi har även en verktygslåda med konkre-ta hjälpmedel, som är tillgänglig för skolper-sonal i låg och mellanstadiet.

PIXXI - en resurs för barn till missbrukare

PIXXI - en resurs för barn till missbrukare

I skolan - verktygslådanVåga Börja Prata har sammanstält en unik "verktygslåda" som ska underlätta för skolpersonal i låg- och mellanstadiet i det viktiga arbetet att hitta, förstå och hjälpa utsatta barn.

I verktygslådan hittar man handfasta konkreta redskap som går att använda direkt i undervisningen.

Verktygslådan innehåller ett genomarbetat material som kan användas till exempelvis enstaka lektio-ner, en lektionsserie över längre tid eller en temadag. Med varje övning följer en lättförståelig handled-ningstext så att lektionen kan ledas av en lärare men även av personal från skolhälsan.

Genom Pixxi verktygslåda vill vi bidra till att öka kunskapen och ge personer som arbetar med barn möjlighet att arbeta ännu mer för att utsatta barn ska bli sedda - och samtidigt ge alla barn en ökad lyhördhet och medvetenhet om sina egna och andras känslor. I det här viktiga arbetet hoppas vi att verktygslådan blir en stor tillgång! Besök vår hemsida för mer information.

Om ossTidningen Våga Börja PrataVåga börja prata AB - Org.nr: 556868-6991 Box 111, 830 14 Åre Ansvarig utgivare- Petra Staaff petra.staaff@vagaborjaprata.se

Redaktion - Petra Staaff, Börje Dahl, Karl Dahl, Helena Krona

Hemsidor: www.vagaborjaprata.se www.pixxi.se

”Det saknas kunskap om hur många barn och ungasom har föräldrar med missbruksproblem.””Barn som lever i familjer med missbruksproblem förekommer i alla samhällsklasser och miljöer. Missbruk kan vara dolt. Därmed är det ofta svårt att upptäcka och identifiera vilka barn som lever i familjer med missbruksproblem. Det faktum att bruket av alkohol är en socialt accepterad del av vår kultur, och att ca 90 procent av den vuxna befolkningen dricker alkohol, medför extra svårigheter att se var gränsen går mellan bruk och missbruk/.../Hur många av Sveriges cirka två miljoner barn och unga som växer upp i hem där någon vuxen har problem med missbruk av alkohol, droger eller läkemedel är inte känt. Det har dock gjorts försök att uppskatta antalet.Enligt en kartläggning som Sta-tens Folkhälsoinstitut (FHI) ge-nomfört är det närmare 16 procent av papporna och närmare åtta procent av mammorna, som lever med sina barn, som har en riska-bel alkoholkonsumtion.”

Utdrag ur Socialstyrelsens rap-port, ”Barn och unga i familjer med missbruk”. Vilken ska fungera som en vägledning för bland annat socialtjänstpersonal.

Kan laddas ned www.socialstyrelsen.se

Om ossTidningen Våga Börja PrataVåga börja prata AB - Org.nr: 556868-6991 Box 111, 830 14 Åre Ansvarig utgivare- Petra Staaff petra.staaff@vagaborjaprata.se

Redaktion - Petra Staaff, Börje Dahl, Karl Dahl, Helena Krona

Hemsidor: www.vagaborjaprata.se www.pixxi.se

Socialstyrelsen uppmanar alla att anmäla”Vi har alla ett ansvar för att barn inte ska behöva fara illa eller riskera attutvecklas ogynnsamt. Det finns därför en lagstadgad rekommen-dation till var och en att anmäla olika förhållanden om barn som kan innebära att socialnämnden behöver ingripa till ett barns skydd. Var och en bör därföranmäla sådana förhållanden till nämnden.En anmälan bör göras inte bara då någon känner till att ett barn behandlas på sådant sätt att fara uppkommer för barnets hälsa eller utveckling utan redan då det finns grundad anledning att misstänka att så är fallet. Socialnämnden behöver få information om sådant som kan innebära att nämnden behöver ingripa till ett barns skydd både när barnet far illa i hemmet och när fara för den unges hälsa el-ler utveckling föreligger utanför hemmet. Det kan vara fråga om ett barn som inte får sina grund-läggande fysiska eller psykiska behov tillgodosedda, är otillräck-ligt klädd, är ute sent på kvällar utan tillsyn, ofta lämnas ensam hemma eller visar tecken på att inte må bra.”

Utdrag ur Socialstyrelsens bok, ”Anmälningsskyldighet om miss-förhållanden som rör barn”. En handbok som beskriver lagstift-ningen och ska underlätta för den som är skyldig att anmäla misstanke om att ett barn far illa eller riskerar att fara illa.

Kan laddas ned www.socialstyrelsen.se