Vart fan är vi på väg?En kvalitativ studie om den unga vuxna publikens uppfattning av

frågesportprogrammen På spåret och Alla mot alla

Gustaf Ränkeskog

Lukas Jacobson

Medie- och kommunikationsvetenskap, kandidat

2020

Luleå tekniska universitet

Institutionen för konst, kommunikation och lärande

LULEÅ TEKNISKA UNIVERSITET

Institutionen för konst, kommunikation och lärande

Examensarbete i Medie- och kommunikationsvetenskap, V0029F

Vart fan är vi på väg?

En kvalitativ studie om den unga vuxna publikens uppfattning av frågesportprogrammen På spåret och Alla mot alla

Gustaf Ränkeskog

carrnk-7@student.ltu.se

Lukas Jacobson

lukjao-7@student.ltu.se

2020-03-19

 

 

 

 

Uti vår hage där växa blå bär. Kom hjärtans fröjd!

Vill du mig något, så träffas vi där

Kom liljor och aquileja. Kom rosor och saliveja!

Kom ljuva krusmynta, kom hjärtans fröjd!

- Ur Uti vår hage, ursprung okänt

2

ABSTRACT The intent of this bachelor thesis is to specify the reasons why the young adult audience

consumes the Swedish television quiz programs Alla mot alla and På spåret, which needs the

programs might fulfill and the difference between the two programs.

The study also reflects on the difference between similar quiz programs on commercial vs.

public service television.

To accomplish any results this study has completed six qualitative and semi-structured

interviews. The respondents are in the age of 20 to 30 years and they all have consumed each

show on a regular basis before the interviews have taken place.

The young adult audience strives to obtain information, knowledge and entertainment from both

of the two programs, but notices distinct differences in the use of language, humor and facts. The

study also shows that the quiz programs fulfills the cognitive and emotional needs, but in

different ways.

The study relates to the uses and gratification theory and the genre theory.

Keywords: Qualitative research, Audience research, Genre theory, Uses and gratifications,

Information, Entertainment, Game show, Quiz show, Quiz program, På spåret, Alla mot alla,

Filip and Fredrik, Public service, Commercial broadcasting, Discovery Networks, Sveriges

Television, Kanal 5.

3

SAMMANFATTNING Denna studie har analyserat hur den unga vuxna publiken ser på de svenska

frågesportprogrammen På spåret och Alla mot alla, som verkar under Sveriges Television

respektive Kanal 5. För att ta reda på det har sex kvalitativa forskningsintervjuer genomförts, där

respondenterna i fråga är i 20 till 30 års ålder. Respondenterna har tittat på respektive

frågesportprogram på regelbunden basis innan intervjuerna ägt rum. Syftet med studien har varit

att reda ut varför den unga vuxna publiken tar del av frågesportprogrammen, vilka behov

programmen uppfyller, vilka skillnader den unga vuxna publiken upplever samt hur de ser på

public service kontra kommersiell tv. Det med dessa program som utgångspunkt. Studien har

förhållit sig till uses and gratifications-teorin samt genreteorin.

Det som studien kan visa är att den unga vuxna publiken kollar på frågesportprogrammen för att

ta del av information, underhållning och kunskap. Studien visar också att frågesportprogrammen

uppfyller de emotionella och kognitiva behoven, men på varierande sätt. Den unga vuxna

publiken observerar ett flertal skillnader programmen emellan. Den största skillnaden är

programmens genredefinition, då svaren tyder på att Alla mot alla anses vara en game show,

medan På spåret anses vara en quiz show. Studien kan också konstatera att den unga vuxna

publiken upplever tydliga skillnader, exempelvis språkbruk och jargong, mellan program som

verkar under public service och kommersiella bolag.

Nyckelord: Kvalitativ forskningsstudie, Publikstudie, Genreteori, Uses and gratifications,

Information, Underhållning, Game show, Quiz show, Frågesportprogram, På spåret, Alla mot

alla, Filip och Fredrik, Public service, Kommersiellt tv-bolag, Discovery Networks, Sveriges

Television, Kanal 5.

4

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. INLEDNING 6 1.1 Syfte 7 1.2 Frågeställningar 7 1.3 Bakgrund 8

2. TIDIGARE FORSKNING 13 2.1 Frågesportprogrammens begynnelse 13 2.2 Den nya sträckkollande publiken 14 2.3 Genreförändringen i reality-tv 14 2.4 Relationen mellan tv-bolag och deras publik 15

3. TEORI 16 3.1 Uses and gratifications 16 3.2 Frågesport som genre 18 3.3 Relationen mellan tv-program och publik 21 3.4 Teoriernas förankring 22

4. METOD OCH MATERIAL 22 4.1 Kvalitativa forskningsintervjuer 22 4.2 Material 25 4.3 Urval 26 4.4 Metoddiskussion 27

5. RESULTAT OCH ANALYS 28 5.1 Behov och attraktion 28 5.2 Tv-programmens skiljaktigheter 33 5.3 Relationen mellan programledare och deltagare 38 5.4 Public service kontra kommersiellt 40 5.5 Programmens genre 43

6. SLUTDISKUSSION 47 6.1 Behov och attraktion 47 6.2 Public service kontra kommersiellt 48 6.3 Slutord 50 6.4 Vidare forskning 50

7. REFERENSER 51 7.1 Litteratur 51 7.2 Vetenskapliga artiklar 52 7.3 Digitala källor 52 7.4 Offentligt tryck 53 7.5 Rapport 53

8. BILAGA 54 8.1 Intervjuguide 54

5

1. INLEDNING “En punkigare version av På spåret”. Det är så det ett år gamla frågesportprogrammet Alla mot

alla beskrivs av en av de två förgrundsfigurerna, Filip Hammar (Aftonbladet, 2019). Tanken med

Alla mot alla, som har ett flertal gemensamma nämnare med hela svenska folkets

frågesportprogram På spåret, är att addera ett frågesportprogram i svensk media med större

innehåll av underhållning emellan frågorna (E. Persson, personlig kommunikation, 4 februari,

2020).

Tidigare studier kring ämnet frågesportprogram har fokuserat på de kommersiella bolagens

frågesportprogram i USA. Frågesportprogrammen fick se dagsljus för första gången då

kommersiella radiokanaler i USA, i slutet av 1930-talet, arrangerade tävlingar där lyssnare kunde

vinna pengar.

Denna undersökning kommer fokusera på hur det ligger till i Sverige. Ett land där

medielandskapet ser något annorlunda ut. Ett land med ett starkt public service där På spåret

funnits sedan slutet av 1980-talet, medan Alla mot alla är ett nytt koncept för den svenska

kommersiella marknaden. Studien tittar på hur den unga vuxna publiken, i åldrarna 20 till 30 år,

tolkar respektive frågesportprogram. Varför studien bygger på den specifika målgruppens

uppfattning är med anledning av vår urvalsmetod, snöbollsurval.

Båda frågesportprogrammen, På spåret och Alla mot alla, faller in under kategorin underhållning

enligt deras respektive distributör. Tv-programmen delar många likheter men samtidigt finns ett

flertal skillnader, och det är just olikheterna som den här undersökningen kommer lägga stort

fokus på. Dels vilka skillnader den unga vuxna publiken uppfattar mellan tv-programmen och

dels vilka skillnader programmen har i sin jargong. I undersökningen tittar man också på hur

frågesportprogrammen verkar under kommersiell tv och public service, hur dessa aktörers

produktioner särskiljer sig enligt den unga vuxna publiken.

6

Forskningen kommer utreda hur dessa skillnader påverkar den unga vuxna publiken och vad det

är som gör att den unga vuxna publiken tar del av ifrågavarande frågesportprogram. Dessutom

kommer forskningen svara på vilka behov dessa program uppfyller hos den unga vuxna

publiken.

1.1 Syfte

Denna studie har i uppgift att ta reda på varför den unga vuxna publiken väljer att titta på såväl

SVT:s frågesportprogram På spåret som Kanal 5:s frågesportprogram Alla mot alla och vilka

behov dessa program uppfyller, vilka skillnader den unga vuxna publiken upplever mellan

programmen och hur de ser på public service kontra kommersiell tv.

1.2 Frågeställningar

● Vad är det som gör respektive program attraktivt för den unga vuxna publiken?

● Vad skiljer frågesportprogrammen åt enligt den unga vuxna publiken?

● Hur upplever den unga vuxna publiken relationen mellan programledare och deltagare i

respektive program?

● Vilka behov uppfyller programmen hos den unga vuxna publiken?

7

1.3 Bakgrund

På spåret och Alla mot alla är svenska tv-program som i grunden inriktar sig på

frågesportgenren, med syftet att underhålla sin publik. Huvudparten av undersökningens

bakgrund är hämtad från intervjuer med producenter av respektive tv-program.

Den första säsongen av På spåret sändes på Sveriges Television hösten 1987. Programmet har

varit i SVT:s tablå sedan dess – med undantag 1989, 1992 och 1994. Frågesportprogrammet leds

i dagens läge av duon Kristian Luuk och Fredrik Lindström, där Kristian Luuk agerar

programledare och Fredrik Lindström domare (På spåret, 2020). Frågesportprogrammet går ut på

att två par bildar varsitt lag och tävlar mot varandra i en frågesport. Det huvudsakliga momentet

är en tågresa där de tävlande lagen ser ett videoklipp från en tågresa samtidigt som

programledaren läser upp ledtrådar om vart de är på väg. Efter att lagen svarat vart de är på väg

så följer frågor om destinationen. Syftet med programmet, enligt programmets projektledare C.

von Sydow och producent C. Franz (personlig kommunikation, 5 februari 2020), är att

underhålla.

“Det är ett underhållningsprogram i väldigt bred public service-bemärkelse, eftersom det

finns den här ambitionen att folk ska lära sig nåt kul. Vi både testar kunskap och ger

kunskap men allting i en underhållande förpackning.” (C. von Sydow & C. Franz,

personlig kommunikation, 5 februari, 2020)

På spåret har som målsättning att få en stor variation i deltagarurvalet. Det ska vara brett, roligt

och överraskande, men huvudsaken är att de som bildar par har en fungerande kemi.

“Vi tänker i många olika dimensioner. Man får komma ihåg att det här är ett av de

största och bredaste programmen som går på SVT. Och det är klart att när vi väljer

deltagare så ska det återspegla det. Att det blir en mix av tävlande och att de ska funka

ihop.” (C. von Sydow & C. Franz, personlig kommunikation, 5 februari, 2020)

8

Varken programledarna eller deltagarna har några riktlinjer att förhålla sig till, varken vad gäller

jargongen eller vad man får och inte får säga. Enligt På spåret så vet alla som arbetar inom SVT,

och deltagare som medverkar, vilken typ av stämning som ska råda.

“Programmet ska vara underhållande så vi vill ha en lös och ledig jargong mellan

programledarna och våra tävlande. Kemin dem emellan är viktig och gör så programmet

ska funka. Det är alltid kul när det kommer par hit som är tävlingsinriktade och väldigt

gärna vill vinna. Då får man en annan energi av dem.” (C. von Sydow & C. Franz,

personlig kommunikation, 5 februari, 2020)

Frågorna i På spåret är av stor vikt. Därför är också arbetet bakom frågorna viktigt. Som tittare

ska man även kunna lära sig något av såväl frågorna som ordleken som leder fram till frågorna.

“Frågorna ger otroligt mycket ren fakta. Om man skulle lyssna riktigt noga så är det en

del årtal, politisk fakta, historisk fakta som ges om man bara tänker på den info som

ligger inbakad i våra ledtrådar. Och jag tror att det är lättare att lära sig om det finns

något historieberättande med.” (C. von Sydow & C. Franz, personlig kommunikation, 5

februari, 2020)

Det andra frågesportprogrammet, på Kanal 5:s räkning, är Alla mot alla. Tv-programmet hade

sin premiärsäsong 2019. I detta program är det också två lag, bestående av kända personer, som

tävlar mot varandra under liknande premisser. Tv-programmet leds av Kanal 5-profilerna Filip

Hammar och Fredrik Wikingsson. Till skillnad från På spårets upplägg delar duon på

programledarrollen, samtidigt som Filip Hammar också innehar rollen som domare.

Alla mot allas producent, E. Persson (personlig kommunikation, 4 februari, 2020), anser att

syftet med Alla mot alla är att addera ett frågesportprogram i Sverige som ska innehålla mer

underhållning emellan frågorna.

9

“Ett svängigt frågesportprogram där tävlingen ändå är central och viktig, men som ändå

inte tar sig själv på så jävla stort allvar i allt runt omkring det, tycker jag. Det är det som

är det svåra, men vi har ändå lyckats bra med det. För många av deltagarna är det ändå

viktigt att vinna.” (E. Persson, personlig kommunikation, 4 februari, 2020)

Likt deltagarurvalet i På spåret, som har som målsättning att få en stor variation, vill Alla mot

alla också uppnå det målet. Men enligt Emil Persson finns det tre särskilda aspekter som spelar

in: Personen ska vara känd, rolig och helst allmänbildad.

“...Det är svårt att hitta någon som står i taket på alla tre men då kanske det är någon

som är jävligt underhållande, typ som Janne och Cecilia. Då behöver man kanske inte

vara lika kunnig. Sen kanske det är någon som är jävligt kunnig, som man blir imponerad

av, då behöver inte det vara Sveriges roligaste person. Det är olika parametrar.” (E.

Persson, personlig kommunikation, 4 februari, 2020)

En anledning till allt underhållande innehåll är att skapa en mer avslappnande känsla. Persson

(personlig kommunikation, 4 februari, 2020) menar att det måste vara högt i tak och en

prestigelös jargong för att programledarduon Filip Hammar och Fredrik Wikingsson ska kunna

uppnå den känslan gentemot deltagarna.

“Målet är att folk kan hänga med i vår humor. Att folk tycker att våra grejer,

formuleringar och moment är kul. Då kommer man tycka att det är kul att vara med. I På

spåret kan man nästan känna på deltagarnas ångest, det har också blivit någon slags

måttstock för svenska folket att acceptera och att bedöma svenska kändisars

allmänbildning. Medan jag tror att i Alla mot alla känner man att de är lite mer

avslappnade där, vilket gör att man blir lite mer avslappnad i soffan.” (E. Persson,

personlig kommunikation, 4 februari, 2020)

10

Det finns många likheter mellan studions uppbyggnad i Alla mot alla och den traditionella

uppbyggnaden i På spåret. De två lagen är placerade bredvid varandra i varsin bur, och mittemot

dem sitter programledarduon vid vad som liknar ett skrivbord. I studion finns också åskådare

som bidrar med applåder och skratt. Personerna bakom frågesportprogrammet Alla mot alla var

medvetna om att deras program skulle komma att jämföras med På spåret, men enligt dem är det

enbart scenografin och grundupplägget som påminner om SVT:s frågesportprogram.

“...I övrigt tycker jag inte att det är så jävla likt. Det vore ju tråkigt om de skulle ha

patent på att göra ett frågesportprogram som har det skelettet. Vi kände att vi kör på, och

sen är det väl upp till oss att visa att det är ett annat program. Vi ville ju inte bli

avfärdade som någon slags På spåret-kopia, så klart. Vi tyckte vi hade mycket mer att

komma med än det. På spåret är en sån jävla institution i Sverige, så det är klart folk

kommer jämföra oss med det programmet och vi måste förhålla oss till det lite grann.

Men sen får man bara ha självförtroende och känna att vi gör faktiskt ett annat program.

Sverige är stort nog för två frågesportprogram som ser ut på det viset.” (E. Persson,

personlig kommunikation, 4 februari, 2020)

De som arbetar med På spåret anser att Kanal 5:s program Alla mot alla skulle kunna verka

under public service, förutsatt att några förändringar i språkbruket görs.

“En gång såg jag att de hade väldigt mycket varumärken och såna saker med. Det skulle

vi inte kunna ha. Inte på det sättet som de har haft det. De sänder också klockan 22 vilket

gör att de kan ha lite större spridning i både språkbruk och frågeställningar.” (C. von

Sydow & C. Franz, personlig kommunikation, 5 februari, 2020)

På spåret produceras av public service-företaget SVT. Företaget ägs sedan 1994 av

Förvaltningsstiftelsen för Sveriges Radio AB, Sveriges Television AB och Sveriges

Utbildningsradio AB. Public service avser att ett företag ska vara oberoende politiska och

11

kommersiella intressen, samt verka i allmänhetens tjänst (Sveriges Television, 2020). Enligt SVT

innebär det:

“Att hela landets befolkning har tillgång till ett mångsidigt programutbud som präglas av

mångfald och hög kvalitet i alla programgenrer /.../ Att relationen mellan SVT och staten

(regering och riksdag) är reglerad och att SVT:s verksamhet bedrivs självständigt i

förhållande till såväl staten som olika ekonomiska, politiska och andra intressen och

maktsfärer i samhället (principen om oberoende som den anges i sändningstillståndets

inledning).” (Sveriges Television, 2020)

Regeringen (2012) skriver att public service-företagen i Sverige har i ansvar att se till att de är

oberoende mot såväl staten som kommersiella intressen. Det utbud som public service-företagen

erbjuder ska basera sig på den kunskap företagen har om sin publik och på det uppdrag de har.

Utbudet ska inte påverkas av konkurrens om marknadsandelar. Företagen ska även ansvara för

att öppet redogöra hur de valt att tolka uppdragen, hur de har skött sin verksamhet samt

kostnaden för verksamheten. Public service ska ha ett demokratiskt, kulturellt och socialt värde

där programföretagen inte primärt har som uppgift att fylla det tomrum som kommersiella

företag lämnar (regeringen, 2012).

SVT menar att de har i uppdrag att förse det svenska folket ett brett utbud av program och

tjänster, och utbudet ska vara präglat av demokratiska och humanistiska värden,

folkbildningsambitioner, mångfald och kvalitet och det ska vara tillgängligt för alla oavsett

förutsättningar och bakgrund (Sveriges Television, 2020).

12

2. TIDIGARE FORSKNING

2.1 Frågesportprogrammens begynnelse

Olaf Hoerschelmann (2006) skriver i andra kapitlet av boken Rules of the Game om hur

frågesportprogram under 1930-talet fram till mitten av 1950-talet involverade publiken

(Hoerschelmann, 2006, s. 39–40).

Genren frågesportprogram uppstod i USA i slutet av 1930-talet, både inom radio och television,

och formades under kommersiella bolag (Hoerschelmann, 2006, s. 39–40). Tillsammans med

såpoperor och talkshows spelade frågesportprogrammen en viktig roll i utvecklingen av de

kommersiella bolagens innehåll, framför allt vad gäller reklam i programmen. Det var lättare att

ha reklam i program som inte hade samma kulturella prestige som drama, nyheter eller konst

(Hoerschelmann, 2006, s. 40).

Att publiken var med som deltagare i radions frågesportprogram var inte ovanligt. Man ville

forma en bild av att en vanlig person kunde bli förmögen snabbt och enkelt genom att vinna i

programmen. Att ha med publiken i direktsändning ökade samtidigt risken för att något

opassande skulle sägas (Hoerschelmann, 2006, s. 39–40).

Eftersom frågesportprogrammen för det mesta sändes under dagtid under 1930- till 1950-talet

var exempelvis svordomar och politiska åsikter inte något som fick vara med. Detta var också

något som både bolag och producenter oroade sig för. För att förhindra dessa företeelser så

undveks politiska ämnen och i stället ökade momenten som bestod av fråga och svar.

Programmen lyckades för det mesta undvika all sorts opassande innehåll, det finns endast ett

fåtal exempel på misslyckanden. Detta tack vare att publiken var medveten om de strikta

reglerna som rådde och att de skulle bemötas med mindre gästvänlighet ifall de gick över

gränsen. Dessutom var det inte så svårt för bolagen att avbryta sändningen ifall något skulle

hända (Hoerschelmann, 2006, s. 46–47).

13

2.2 Den nya sträckkollande publiken

För två år sedan genomförde Steiner och Xu (2018) en studie som undersöker hur den

sträckkollande kulturen och teknologin förändrar tittarnas syn och interaktivitet med tv. Studien

har förhållit sig till uses and gratifications-teorin. För att få fram ett resultat har författarna

genomfört kvalitativa, semistrukturerade intervjuer för att på så sätt förstå varför människor

väljer att sträckkolla. Syftet var också att ta reda på hur människor sträckkollar och hur de ser på

fenomenet.

I undersökningens resultat framgick det att tittarnas huvudsakliga anledningar till sträckkollande

är att se ikapp missade avsnitt, att få en känsla av slutförande, avslappning, kulturell inkludering

och förbättrad tittarupplevelse. Studien visar också att möjligheten till att streama en specifik

serie på valfri plats påverkar tittarnas ritualer vad gäller sträckkollande. Dessutom framgår det i

studien att tittarna är ambivalenta i synen på deras sträckkollande (Steiner & Xu, 2018).

2.3 Genreförändringen i reality-tv

Peeren och Souch (2019) genomförde en komparativ studie där de analyserade den nederländska

versionen av realityprogrammet Bonde söker fru. I deras analys har de förhållit sig till Mikhail

Bakhtins och Lauren Berlants version av genreteorin. Syftet med studien var att undersöka den

lantliga idyllens roll i seriens första säsong jämfört med seriens åttonde säsong. För att nå ett

resultat har författarna använt sig av en narrativ och visuell analys.

Deras resultat visar att programmet består av en kombination av tre olika genrer. De tre genrerna

som Peeren och Souch (2019) påstår att programmet innehåller är lantlig idyll, romantik och

reality. Genom genrernas samspel med varandra påverkar de programmets karaktär.

Undersökningen visar att den romantiska genren dominerar, vilket leder till att genren lantlig

idyll får mindre plats och lever endast kvar i programmet tack vare realityns inverkan. Den

lantliga idyllens närvaro kan öka och minska beroende på vilka de övriga genrerna är. Studiens

14

resultat visar att programmet fokuserade på reality dimensionen i den första säsongen, medan det

i den åttonde säsongen lades större fokus på dejting och den romantiska genren.

2.4 Relationen mellan tv-bolag och deras publik

Trine Syvertsen (2004), professor på Oslo universitet, presenterade i början av det nya millenniet

en artikel som behandlar tv-bolagens förhållande till allmänheten. Det med bakgrund av

förändringarna inom tävlingsmoment, konvergens och digitalisering.

I artikeln skriver Syvertsen om fyra olika sätt för tv-bolagen att tjäna allmänheten. Hon anser att

tv-bolagen kan välja att se allmänheten som publik, medborgare, kunder eller deltagare.

I Syvertsens konceptuella diskussion tar hon upp Jeanette Steemers (2004) som anser att public

service-bolag borde ta hänsyn till allmänhetens kulturella intressen och människors behov, det

som medborgare och inte bara som konsumenter. Hon antyder att tv-bolagen inte enbart

glömmer sin demokratiska roll, utan också sitt kulturella syfte.

I samband med den stigande konkurrensen inom public service, med allt fler institutioner, blev

det allt svårare att tjäna tittarna som medborgare. I stället inriktade sig bolagen på att se

allmänheten som en publik. Det för att bibehålla såväl sin ställning som tittarsiffror i den rådande

rivaliteten. De höga tittarsiffrorna gjorde det också möjligt att, likt de kommersiella tv-bolagen,

använda siffrorna till att sälja annonsplatser och på så sätt tjäna mer pengar (Syvertsen, 2004, s.

368). Att se allmänheten som en publik innebar inte att man kunde förkasta kvaliteten på det man

producerade. I stället blev det allt viktigare att få tv-tittarna att stanna kvar framför tv-apparaten

och titta på just deras kanal. Detta har lett till att bolagen ser allmänheten som konsumenter.

Många tv-bolag lanserar diverse kanalpaket, med exklusiva rättigheter och kvalitativa

produktioner, vilket ska locka till köp. I stället för publik tjänar man tittaren som en konsument.

Tv-bolagen kan också tjäna allmänheten som deltagare, vilket i grunden är ett annat verktyg för

att inbringa en ökad inkomst (Syvertsen, 2004, s. 372). I slutet av 1980-talet blev det också

möjligt för allmänheten att delta i omröstningar, chattforum och tävlingar. Här har public service

varit lika positiva som deras kommersiella motsvarighet och skapat många nya programidéer

15

med publikens deltagande och feedback i åtanke. För att locka allmänheten till att involvera sig

har det, i tv-programmen, erbjudits allt från prispengar till kärlek.

Syvertsen går igenom hur tv-bolagen ser på sin publik. Denna studie kommer att vända på

perspektivet och fokusera på hur publiken ser på tv-bolagen. I detta fall komparativt mellan

public service och kommersiella bolag.

3. TEORI

3.1 Uses and gratifications

För att kunna utreda varför den unga vuxna publiken kollar på På spåret och Alla mot alla

kommer denna studie utgå från teorin uses and gratifications. Denis McQuail (2010, s. 423)

beskriver teorin uses and gratifications som en slags funktionsteori med syfte att förklara

individens användning av media, och de tillfredsställelser som härleds från val av

mediekonsumtion. Publiken uppstår ofta utifrån likheter vad gäller individuella behov, intressen

och smak. Många av dessa faktorer verkar ha ett socialt eller psykologiskt ursprung.

Varför en individ väljer att ta del av ett specifikt tv-program beror oftast på ett behov av

information, avkoppling, sällskap, avledning eller flykt. När publiken tar del av media i syfte att

få information och kunskap uppfylls det kognitiva behovet. Dessa människor anses vara

informationssökande och aktiva mottagare. När anledningen till konsumtionen är avkoppling,

sällskap, avledning eller flykt uppfylls det emotionella behovet (McQuail, 2010, s. 425).

Jesper Strömbäck (2015) anser att utgångspunkten för användningsteorin är att människor har

vissa behov och att de använder medier för att tillfredsställa dessa. Strömbäck skriver också att

människor tenderar att vara mer eller mindre aktiva mediekonsumenter.

“...En viktig distinktion är därför mellan instrumentell och ritualiserad

medieanvändning. Med instrumentell medieanvändning avses att människor aktivt väljer

16

medier och medieinnehåll för att uppnå olika mål, medan ritualiserad medieanvändning

syftar på att människor mer passivt använder medier och väljer olika typer av

medieinnehåll av vana eller för att fördriva tid.” (Strömbäck, 2015, s. 12)

Studier har visat att publikens tillfredsställelse går att härleda från tre tydligt avgränsade källor:

Medieinnehåll, exponering för media i sig och den sociala kontexten som anger situationen för

exponering för olika medier. Behovet av att vila eller fördriva tid kan uppnås genom att titta på

tv, samtidigt som behovet att känna att man utnyttjar tiden på ett värdefullt sätt kan förknippas

med att man läser en bok. Och individens behov av att strukturera sin dag kan uppnås genom att

endast ha på radion. Ett annat, liknande behov kan vara att spendera tid med sin familj eller ens

vänner. Det kan tillfredsställas genom att titta på tv tillsammans med familjen eller gå på bio

med ens vänner (Gurevitch, Katz & Haas, 1973, s. 514).

Denis McQuail (2010) skriver också att media uppfyller ett flertal behov i samhället. Behov i

form av sammanhållning, kulturell kontinuitet, social kontroll och spridning av offentlig

information till medborgarna. Detta förutsätter i sin tur att individer också använder media för

relaterade syften som personlig vägledning, avslappning, anpassning, information och

identitetsbildning. Den första undersökningen som bekräftade den tesen ägde rum på 1940-talet

(McQuail, 2010, s. 423).

Undersökningen fokuserade på attraktionen av olika radioprogram – såpoperor och

frågesportprogram i synnerhet – och även dagstidningskonsumtion. Undersökningen bekräftade

att såpoperor hade stor betydelse hos sina lyssnare, främst kvinnor. Programmen gav såväl råd

som stöd för att vara en exemplarisk hemmafru och mamma. Lyssnarna fick också ett tillfälle för

känslomässig frigörelse genom skratt eller tårar.

Undersökningen med tidningsläsarna visade att det inte bara var ett sätt att ta del av användbar

information, utan också viktig för att ge läsarna en känsla av säkerhet, delade samtalsämnen och

en struktur i den dagliga rutinen (McQuail, 1997, s. 70).

17

3.2 Frågesport som genre

Genre fungerar som ett ramverk för analyser. Genrer är flexibla. Även om två program är väldigt

olika varandra, som På spåret och Alla mot alla, kan de ändå falla in under samma kategori.

Begreppet genre handlar om produktioners relation till varandra (Lindgren, 2009, s. 93).

“The word genre simply means ‘order’. As applied to artistic works, a genre is a type,

class or category of presentation that shares distinctive and easily identifiable features.”

(Silverblatt, 2007, s. 3)

Silverblatt (2007) menar att en genre definieras av dess premissupplägg, struktur, världsbild, stil,

handling, karaktär och konvention. Genom att ett program innehåller dessa specifika drag är det

en del av en genre. Oavsett var, när eller av vem så tillhör en produktion samma genre om de

delar dessa komponenter. Premisserna gör att publiken kan ha förväntningar på vad ett program

kommer innehålla när det tillhör en viss genre. En genre fungerar som en portal genom vilken

publiken tar emot medieinnehåll, och varje genre formar hur publiken ser på världen (Silverblatt,

2007, s. 3).

De huvudsakliga funktionerna en genre har är underhållning och information. Men Silverblatt

(2007) berättar om flera andra funktioner som genrer uppfyller. Utbildande avser att en genre

fungerar som en kunskapsbank för publiken. Det kan handla om allt från dagliga evenemang till

historia och vetenskap. Genre uppfyller även en terapeutisk funktion. Silverblatt skriver att detta

innebär att genrer sätter människor inom räckhåll för känslomässiga reaktioner i affekt. Känslor

som glädje, skräck och ledsamhet. Detta kan kopplas till känslan av nervositet, glädje eller stress

som publiken kan känna i På spåret eller Alla mot alla (Silverblatt, 2007, s. 9–16). Dessa

funktioner kan kopplas till Denis McQuails teori, uses and gratifications, som också behandlas i

denna undersökning.

18

I boken The Quiz Show av Su Holmes (2008) redovisas en lista över vilka kriterier som ett

frågesportprogram ska innehålla för att tillhöra den specifika genren. Programmet ska utspela sig

i en studio. I programmet ska det finnas studiopublik, programledare och de tävlande ska vara

människor från publiken. Uppgiften i programmet ska vara att besvara frågor för att vinna ett

pris. Ikonografin ska vara högteknologisk och glittrig, och stilen ska likna ett typiskt

live-program med fokus på programledarens, studiopublikens och de tävlandes reaktioner.

Samtidigt kritiserar Holmes listan eftersom alla frågesportprogram inte innefattar samtliga

kriterier. Vissa program involverar kändisar som tävlar mot varandra, och ibland mot vanligt folk

(Holmes, 2008, s. 11–12).

På grund av att frågesportprogrammens uppbyggnad och innehåll varierar så mycket från

program till program har Holmes (2008) svårt att bekräfta en specifik lista över komponenter

som bör uppfyllas. Hon menar kort och gott att om ett program vars innehåll inriktar sig på

frågor och svar faller det in i genren frågesportprogram. Sedan kan ikonografi, deltagare och om

man vinner ett pris eller tävlar om poäng variera (Holmes, 2008, s. 30).

Su Holmes (2008) menar att det finns två olika typer av frågesportprogram, där den ena är game

show och den andra är quiz show. Skillnaden mellan dessa är kunskapsinnehållet och vilken roll

kunskapen har i programmets helhet. Om deltagarna i ett frågesportprogram ofta chansar när de

svarar på frågorna så handlar det för det mesta om en game show, medan huvudhandlingen i en

quiz show går ut på att deltagarna ska besvara frågor. Frågesportprogram som fokuserar på

faktabaserad, akademisk kunskap eller allmänbildning är högst troligen quiz shows. Game shows

å sin sida behöver inte ha sitt huvudsakliga fokus på frågor och svar, även om frågor och svar är

en del av programmet. Game shows är i stället program som fokuserar på mänsklig kunskap,

chansningar som svar på frågor eller fysiska utövanden (Holmes, 2008, s. 14–16).

“They tend to differ between commercial and public service broadcasters, and they have

been seen as more of a kind of commercial genre. And when the BBC does it over here it

tends to be much lower prizes and more kind of serious question and answer, and less

19

about just having fun. More about proving your knowledge.” (S. Holmes, personlig

kommunikation, 12 mars, 2020)

År 1998 fanns det bara tre game shows i USA på grund av låg efterfrågan. Varför efterfrågan var

låg berodde på att programmen inte vände sig till en yngre publik. Uppskattningsvis var 60

procent av publiken 55 år eller äldre. Det behövdes ett program med högre tempo och snabba

belöningar. År 1999 äntrade Who Wants to be a Millionaire scenen och tilltalade den yngre

publiken, vilket gav ett uppsving för frågesportprogram. Utöver Who Wants to be a Millionaire

var program som Jeopardy och The Price is Right också tilltalande för publiken eftersom det

fanns möjlighet för publiken att delta och vinna priser (Silverblatt, 2007, s. 24).

“The new quiz shows were a phenomenon waiting to happen; they’re the giddiest

manifestations yet of a culture that offers a pornography of wealth almost everywhere

you look.” (Silverblatt, 2007, s. 159)

Till skillnad från de frågesportprogram som Art Silverblatt (2007) skriver om så är det inte den

vanliga medborgaren som deltar i varken Alla mot alla eller På spåret. Det finns inte heller någon

möjlighet att ta del av en summa pengar eller andra priser om man vinner. I stället får publiken

möjlighet att ta del av den kunskap de kända deltagarna besitter.

Studien kommer fastställa vilken genre På spåret och Alla mot alla faller in i samt vilka

komponenter som krävs för att ett program ska få gå under kategorin frågesportprogram, utifrån

den unga vuxna publikens uppfattning.

Med hjälp av de olika funktionerna som genrer uppfyller kan studien utreda vilka funktioner som

tv-programmen På spåret och Alla mot alla uppfyller enligt den unga vuxna publiken.

20

3.3 Relationen mellan tv-program och publik

Su Holmes menar i sin bok The Quiz Show (2008) att frågesportprogram har svårt att få utrymme

i studierna kring television trots sin bestående popularitet (Holmes, 2008, s. 168.) I bokens sjätte

kapitel tar hon upp publikperspektivet.

Många frågesportprogram är utformade för att publiken ska kunna vara delaktig på ett eller annat

sätt, till exempel genom att publiken är deltagare i programmen eller genom att man kan delta

hemma och svara på frågorna i tv-soffan. Ett exempel av detta är SVT:s Duo-app där man kan

tävla mot deltagarna i bland annat På Spåret (Café, 2016). Men publikinteraktion har funnits med

i frågesportprogrammen sedan dess begynnelse, då publiken fick skicka in frågeförslag till

programmen.

Holmes (2008) berättar om vilka behov som tv-programmen uppfyller hos publiken. Människor i

medelklassen tittar för att testa hur bra deras kunskap är. Människor med lägre socioekonomisk

bakgrund tittar för att bevisa sin intelligens för sig själva, samt för att visa för sig själva att deras

resultat i utbildningen inte har att göra med deras egentliga förmågor. Holmes menar att många

kollar på frågesportprogram i syfte att känna sig bättre än deltagarna i programmet, samtidigt

som vissa tittare tycker att programmet är sämre om en deltagare presterar dåligt. Detta trots att

de flesta inte anser att det är intelligens som framställs i programmet, utan allmänbildning.

Studien kommer se om det finns likheter mellan intervjupersonernas svar och det som Holmes

skriver om. Den kommer undersöka om den unga vuxna publiken är delaktig på något sätt, till

exempel genom att tävla från soffan. Studien kommer även se om den unga vuxna publiken

upplever att de testar sin kunskap, och i så fall varför.

21

3.4 Teoriernas förankring

De teorier som denna undersökning förhåller sig till är uses and gratification, genreteori och

relationen mellan tv-program och publik. Uses and gratifications handlar om vilka behov medier

uppfyller hos människan (McQuail, 2010). Denna teori går att koppla till genreteorin som reder

ut vilka funktioner en genre uppfyller och hur det sedermera tolkas av människan, samt hur olika

genrer påverkar sin publik (Silverblatt, 2007). Relationen mellan tv-program och publik kan även

det kopplas till uses and gratifications. Detta genom att publiken blir interaktiv när de tar del av

ett program, vilket kan härledas till det kognitiva behovet som ingår i uses & gratifications

(Holmes, 2008).

4. METOD OCH MATERIAL

4.1 Kvalitativa forskningsintervjuer Studien har förhåller sig till metoden kvalitativa och semistrukturerade forskningsintervjuer.

Karin Widerberg (2002) beskriver metoden som att forskaren använder sig av direkta möten med

intervjupersonerna. Detta ger forskaren unika svar från varje enskild intervjuperson i just det

specifika sammanhanget.

“Forskaren är här det viktigaste redskapet i försöket att få fram och följa upp just den

här intervjupersonens uppgifter, berättelser och förståelser.” (Widerberg, 2002, s. 16)

Dock menar Widerberg (2002) att även om man använder sig av en kvalitativ intervju så kan

man fortfarande ha en strukturerad och planerad intervjuguide. Denna studie använder sig av en

intervjuguide, men med anledning av den semistrukturerade metoden kan frågorna komma att

variera från intervju till intervju (Widerberg, 2002, s. 16).

22

I semistrukturerade intervjuer förekommer förutbestämda intervjufrågor, men det kan också

tillkomma följdfrågor och eventuella fördjupningar. Anledningen till att intervjuerna är

semistrukturerade är främst för möjligheten till spontanitet i form av följdfrågor och diskussioner

(Kvale & Brinkmann, 2014, s. 202).

Det som sticker ut med kvalitativa intervjuer är att forskaren gör en uppföljning på ett axplock av

den förståelse intervjupersonen har om intervjuns tema. Faktorerna som påverkar hur bra detta

fungerar är dels undersökningens tema och personernas, såväl forskarens som intervjupersonens,

intentioner. Andra faktorer som spelar in är hur mycket tid man har på sig och var intervjun

utspelar sig. Denna undersökning använder sig inte av tidsbegränsade intervjuer, i stället har

intervjupersonerna fritt utrymme att besvara frågorna. Intervjuerna utspelar sig i en studiomiljö

(Widerberg, 2002, s. 16–17).

Enligt Kvale och Brinkmann (2014) har forskningsintervjuer syftet att producera kunskap.

“Syftet med den kvalitativa forskningsintervjun är att förstå ämnen från den levda

vardagsvärlden ur den intervjuades eget perspektiv.” (Kvale & Brinkmann, 2014, s. 41)

Den kvalitativa forskningsintervjun bygger på en konversation kring vardagslivet med en

professionell ton, där kunskap skapas i interaktionen mellan de inblandade. Under samtalets gång

är det forskaren som bestämmer och är den överställda personen. Forskaren ställer frågorna,

bestämmer temat och kommer med kritiska följdfrågor (Kvale & Brinkmann, 2014, s. 17–18).

Det man vill åt med den kvalitativa forskningsintervjun är att ta reda på vad intervjupersonen

anser om en eller flera medieprodukter. Det viktigaste när man använder sig av denna metod är

att få intervjupersonen att samarbeta i den diskursiva framställningen av syftet. För att lättast

lyckas med detta är det forskarens uppgift att försöka få intervjupersonen att känna sig bekväm

och avkopplad (Schrøder, Drotner, Kline & Murray, 2003, s. 143).

23

Undersökningens intervjuer har använt sig av medveten naivitet. Denna metod går ut på att

forskaren inte använder sig av frågor baserade på analyskategorier. I stället visar forskaren en

öppenhet, nyfikenhet och lyhördhet. Forskaren ställer sig kritisk till sina egna antaganden för att

få så opåverkade svar som möjligt (Kvale & Brinkmann, 2014, s. 48).

Intervjuguiden fungerar som ett hjälpmedel under intervjuernas genomförande. Widerberg

(2002) skriver att intervjuguiden ska uttrycka det som man önskar undersöka och vara kopplad

till undersökningens syfte. Denna undersökning innehåller en intervjuguide som har formats

utifrån de frågeställningar som ska besvaras, samt utifrån ett teoretiskt perspektiv (Widerberg,

2002, s. 68).

Enligt Kvale och Brinkmann delas intervjuundersökningen upp i sju stadier. Det för att kunna ge

goda skäl till den valda metoden (2014, s. 144–145). Det första stadiet är tematiseringen. Då

formuleras undersökningens syfte och frågeställning om ämnet för undersökningen innan

intervjuerna genomförs. Syftet med denna undersökning är att ta reda på varför den unga vuxna

publiken väljer att titta på SVT:s program På spåret och Kanal 5:s program Alla mot alla och

vilka behov dessa program uppfyller. Undersökningen utreder också vilka skillnader den unga

vuxna publiken upplever mellan tv-programmen och hur de ser på public service kontra

kommersiell tv. När syfte och frågeställning har slagits fast inleds planeringen. Planeringen görs

utifrån vilken kunskap som eftersträvas och med beaktande av de moraliska konsekvenserna av

undersökningen. Sedan genomförs intervjuerna. Intervjuerna förhåller sig till en intervjuguide

och med ett reflekterande förhållningssätt till den eftersökta kunskapen och intervjun som

kontext. Enligt Kvale och Brinkmann (2014) ska man också beakta den interpersonella

relationen i intervjusituationen. Det har varit problematiskt i denna undersökning då endast en

intervju har genomförts ansikte mot ansikte. Resterande fem intervjuer har skett med hjälp av

telefonsamtal.

När intervjuerna har genomförts ska dessa skrivas ut, vilket är det fjärde stadiet.

Intervjumaterialet förbereds för analys, vilket vanligen innebär en överföring från talspråk till

24

skriftspråk. Eftersom varje intervju spelades in i en studio var det inga svårigheter att

transkribera samtalen och därmed inte gå miste om eventuellt användbara citat till den

efterföljande analysen. I analysen ska man avgöra utifrån undersökningens syfte, ämne och på

grundval av intervjumaterialets karaktär vilken analysmetod som är lämplig för intervjuerna. I

denna studie har vi valt den kvalitativa analysmetoden. Den innebär att studien går djupare i

ämnet som ska undersökas, jämfört med kvantitativ analys som ger ett mer svepande resultat

som kan vara användbart om undersökningen kräver mycket material från många respondenter.

Kvantitativa analysmetoden processar inte betydelsen av svaren materialet ger (Kvale och

Brinkmann, 2014). Det sjätte och näst sista stadiet är verifieringsstadiet. Då fastställs

intervjuresultatens validitet och reliabilitet. Reliabilitet hänför sig till resultatets konsistens, och

validitet till om en intervjustudie undersöker vad den är avsedd att undersöka (Kvale &

Brinkmann, 2014, s. 296).

Det sista stadiet är rapporteringen. Det innebär att resultatet av undersökningen och de använda

metoderna rapporteras i en form som motsvarar vetenskapliga kriterier och beaktar de etiska

aspekterna av undersökningen. Detta ska leda till en läsbar produkt (Kvale & Brinkmann, 2014,

s. 144–145).

4.2 Material

Denna undersökning ska ta reda på hur den unga vuxna publiken ser på tv-programmen På spåret

och Alla mot alla. Därmed kommer det empiriska material som insamlas bygga på intervjusvar

från sex personer som tar del av båda frågesportprogrammen, samt har sett majoriteten av de

pågående säsongerna år 2020. De ifrågavarande intervjupersonerna kommer besvara frågor som

baserar sig på de frågeställningar som studien använder sig av. Intervjupersonerna är alla unga

vuxna i 20 till 30 års ålder. Studien har begränsat intervjuantalet till sex personer, då det lämpar

sig till tidsramen.

Intervjufrågorna ingår i intervjuguiden som återfinns i bilaga 8.1, med undantag av de

individuella följdfrågorna som tillkommer med anledning av forskningsintervjuernas

25

semistrukturerade variant. Det har också genomförts bakgrundsintervjuer med en producent för

respektive frågesportprogram.

Intervjuerna har ägt rum i studiomiljö eller per telefon och personerna har intervjuats var för sig.

Samtliga intervjuer har spelats in.

“...när man intervjuar en respondent i taget kan en ljudinspelning vara bra då man vill

kontrollera den exakta ordalydelsen i något man vill citera. Det bidrar också till att man

kan ägna full uppmärksamhet åt det respondenten säger och säkerställa att eventuella

anteckningar blir riktiga.” (Bell, 2006, s. 165)

Detta tillvägagångssätt underlättade också den efterföljande transkriberingen när intervjuerna var

avklarade. Intervjuerna genomfördes individuellt. Detta bidrar till en transparent kommunikation

där misstolkningar sällan äger rum. En fördel med fokusgrupper, där ett flertal personer

intervjuas samtidigt, är att åsikterna ofta går isär på ett tydligare sätt. Samtidigt kan dessa

intervjuer lätt komma ur moderatorns kontroll (Kvale och Brinkmann, 2014).

Fem av sex intervjuer har genomförts per telefon. Nackdelen med det tillvägagångssättet är att

någon inläsning av eventuellt kroppsspråk vid själva intervjun inte är möjligt. Att kunna läsa av

intervjupersonernas kroppsspråk kan vara väsentligt för en kvalitativ forskning. Å andra sidan

erbjuder telefonintervjuer bekvämlighet och trygghet. Intervjupersonen kan infinna sig i sitt hem,

eller på en plats där denna kan uttrycka sina åsikter i en bekväm tillvaro (Kvale och Brinkmann,

2014).

4.3 Urval

Denna studie kräver att intervjupersonerna som deltar kollar på både På spåret och Alla mot alla

på regelbunden basis. För att få tag i intervjupersoner har metoden snöbollsurval använts.

Metoden går ut på att man med hjälp av en intervjuperson hittar nya personer som kan delta.

26

“På så vis får man en snöbollseffekt där hela tiden nya personer rekommenderas, tills

forskarna anser att urvalet är tillräckligt stort. Fördelen är att det går snabbt att hitta

nya personer till urvalet eftersom varje person rekommenderar två eller flera nya. Det

kan dessutom bli lättare att övertyga de nya personerna att ingå i studien när de har

rekommenderats av en bekant.” (Forskningsstrategier, 2016)

Studiens första intervjuperson kontaktades genom ett massutskick på Facebook, där frågan om

någon tar del av programmen ställdes.

Alla intervjupersoner är anonyma i undersökningen. Den enda information som anges är kön,

ålder och sysselsättning. Intervjupersonerna har slumpmässigt valts ut med hjälp av

snöbollsurval och alla är unga vuxna mellan 20 och 30 år. Detta gör att undersökningen enbart

får fram unga vuxnas uppfattning av programmen.

Intervjuperson 1: Man, 26 år, sågverksoperatör

Intervjuperson 2: Kvinna, 27 år, studerande

Intervjuperson 3: Kvinna, 27 år, studerande

Intervjuperson 4: Man, 27 år, butikschef

Intervjuperson 5: Kvinna, 24 år, studerande

Intervjuperson 6: Man, 22 år, journalist

4.4 Metoddiskussion

Den valda metodens validitet anses för denna undersökning vara hög. Validiteten har tagits i

beaktande under skapandet av intervjuguiden samt under genomförandet av intervjuerna.

Validiteten avser huruvida en metod faktiskt undersöker det den ska undersöka (Kvale &

Brinkmann, 2014, s. 296). Denna undersökning har i uppgift att ta reda på den unga vuxna

publikens uppfattning och upplevelse av programmen På spåret och Alla mot alla. Därmed anses

den kvalitativa forskningsintervjun vara den mest lämpliga metoden för att realisera detta.

27

Intervjufrågorna är semistrukturerade vilket ger intervjupersonerna möjlighet att utveckla sina

svar utifrån de följdfrågor som ställs. Intervjuguidens frågor bygger på undersökningens syfte

samt frågeställningar.

Med fenomenologin kan de återkommande svar som framkommer i intervjuerna fastställas som

forskningens resultat. Studien kommer framställa intervjusvaren så exakt som möjligt och

intervjustudien lyfter fram svar som kan anses vara av större vikt.

Reliabilitet handlar om en forsknings konsistens och tillförlitlighet, samt om hur eller om

resultaten skulle förändras om forskningen skulle genomföras på nytt av andra forskare vid ett

annat tillfälle (Kvale & Brinkmann, 2014, s. 295).

Denna undersökning använder sig av sex individuella intervjupersoners personliga upplevelser.

Därför kan en ny forskning om ämnet komma att visa ett helt annat resultat. Om samma

intervjupersoner skulle delta så kan svaren förändras om de befinner sig i ett annat skede av livet.

Om en ny forskning genomförs tätt inpå denna så kan intervjupersonernas svar, med stor

sannolikhet, komma att upprepas.

5. RESULTAT OCH ANALYS Undersökningens resultat baseras på individuella, semistrukturerade intervjuer med sex personer.

Samtliga intervjupersoner följer tv-programmen Alla mot alla och På spåret regelbundet, vilket

gör deras svar adekvata för denna undersökning. Intervjupersonerna har besvarat frågor om

varför de tar del av tv-programmen Alla mot alla och På spåret, och hur de uppfattar dem.

5.1 Behov och attraktion

Denna undersökning har sedan tidigare redogjort att det, enligt Denis McQuail (1997) och teorin

uses and gratifications, finns ett flertal anledningar till varför människor tar del av media i

allmänhet, och särskilda tv-program som i detta fall.

28

Trots att tv-programmen På spåret och Alla mot alla tillfredsställer den unga vuxna publiken på

varierande vis är det underhållningen som är den dominerande faktorn varför intervjupersonerna

kollar på tv-programmen. Intresset för frågesport och tävling spelar även det en stor roll. Man 1:

“Roliga program. Jag är intresserad av frågesport så det är två program som faller mig i

smaken. Men dom är ganska olika tycker jag. Det är roligt att Alla mot alla har kommit

ut nu, inte som en konkurrent men ett alternativ till På spåret.”

Man 4 förklarar varför han tar del av respektive tv-program:

“Bra underhållning. Det jag gillar med Alla mot alla är att det är härlig jargong, det är

mycket som händer och det är nya segment. Jag tycker det är jävligt roligt helt enkelt. På

spåret är egentligen helt tvärtom för där tycker jag om att det inte är några utsvävningar.

Det är lite tryggare, man vet var man får där. Det är lite lugnare och det har ju sin

charm också.”

Kvinna 2 anser att musiken i På spåret, i form av ett liveband, ger tv-programmet ett lyft, men

menar samtidigt att det blir något tråkigare när man inte kan svaren på lika många frågor. Kvinna

3 ser På spåret som ett gammalmodigt och gubbigt tv-program, vilket personen tror beror på

SVT-konceptet som ska utge sig för att vara ordentligt och riktigt. Samma intervjuperson

uppskattar överraskningsmomentet i Alla mot alla, där man aldrig kan veta vad som komma skall

även om segmenten är de samma. Såhär motiverar kvinna 3 varför hon tar del av

tv-programmen:

“Dels för att lära mig nya saker, tror jag. Det är sånt som man inte skulle lära sig

annars. Sen är det kul att sitta och lyssna och se om man kan grejerna. Kul att tävla från

soffan. I grunden är det samma sak som jag tycker är det roliga, just det med kunskapen.

Men jag kollar mer på Alla mot alla för att det är lättare att skratta, så det är ju lite

29

skillnad på det. På spåret är det mer att sitta och försöka svara. Alla mot alla är roligare

och med mer skratt.”

Samtliga intervjupersoner är ense om att det är underhållningen som tilltalar dem. Men på frågan

vad de anser är underhållande i respektive tv-program ges varierande svar. Man 6:

“Jag tycker väl egentligen att allt i Alla mot alla är underhållande. Jargongen, frågorna,

deltagarna, och så klart Filip och Fredrik. I På spåret tycker jag att musikfrågorna är

kul. Att dom har lite mer variation i programmet. Man får ta del av både musik, allmän

kunskap och info om orter. Sen tycker jag att det är roligt med ordvitsarna i

resefrågorna.”

Man 4 anser också att underhållningen i Alla mot alla och På spåret skiljer sig åt:

”Det är jargongen som gör att Alla mot alla är underhållande och ’Filip och

Fredrik-stuket’ som dom har. Det kan bli lite mycket av det ibland men som regel tycker

jag det är jävligt bra. Och På spåret är bra som det är.”

För majoriteten av intervjupersonerna är det ett aktivt val att titta på tv-programmen. Trots att

fyra personer anser att tittandet av På spåret är en slags tradition, menar de flesta ändå att de

aktivt väljer att titta på tv-programmet med anledning av insupandet av kunskapen. Man 6

förklarar att På spåret är en del av en klassisk fredagskväll, och Alla mot alla som en ny

underhållande dimension. En stor anledning till varför denna intervjuperson, och även man 4,

väljer att titta på Alla mot alla är för att de under en lång tid följt Filip Hammars och Fredrik

Wikingssons produktioner. Kvinna 3 tittar på På spåret av gammal vana. Denna person gör

däremot ett aktivt val när hon kollar på Alla mot alla, men tycker samtidigt att det har börjat bli

något av en rutin. Man 1 säger:

30

“Det är ett aktivt val, skulle jag säga. Det är inget jag måste, jag känner inget tvång bara

för att jag har sett på det i nåt år att jag måste fortsätta titta. Utan det är intressant. Jag

vill se nästa vecka. Men Alla mot alla följer jag inte slaviskt varje dag utan det kan hända

att man tar tre avsnitt på samma dag.”

Bland undersökningens intervjupersoner är det vanligare att man ser på På spåret per automatik,

eller av ren tradition, än Alla mot alla.

Tv-programmen uppfyller också särskilda behov hos respektive intervjuperson. Kvinna 5 anser

att behovet av ny kunskap är stort, men det största behovet som uppfylls är bekräftelsebehovet.

“Hade jag tittat själv hade jag blivit nöjd om jag hade svarat rätt. Men jag hade också

berättat för folk. Även om jag inte skulle säga att bekräftelse är största anledningen, men

det känns skönt att känna att man kan grejer.”

Man 6 menar också att bekräftelsebehovet är vitalt:

“Jag skulle säga att Alla mot alla uppfyller ett behov av dels glädje, sen upplever jag

också att det uppfyller bekräftelsebehovet när jag svarar rätt på frågorna. Det är samma

sak när det kommer till På spåret. Men där känns det som att det är mer press och

svårare frågor så det är inte samma glädje när jag kollar på det, men då känns det ännu

bättre om jag faktiskt har rätt på en fråga.”

Ett annat behov som återkommer bland intervjupersonernas svar är det som kvinna 5 nämnde –

behovet av lärdom och allmänbildning. Man 4:

“Jag tycker att det på nåt vis är kul med lite allmänbildning. Kanske mer i Alla mot alla

att jag verkligen försöker för där kan jag betydligt fler frågor än vad jag kan i På spåret.

Men det är roligt med allmänbildning.”

31

Kvinna 2 uppfyller ett behov av att följa och ta del av kändisarnas tillvaro i Alla mot alla.

“I och med att det är så många medieprofiler jag tycker om. Det är kul att följa med dem

och se vad de kan. Det känns som att man hänger med dem. På spåret är det inte

likadant, där är det mer att man lär sig. Mer seriöst.”

Utifrån respondenternas svar kan undersökningen fastslå att den unga vuxna publiken väljer att

kolla på frågesportprogrammen av liknande skäl. Samtliga intervjupersoner anser att det är

underhållningen, informationen och kunskapen som tilltalar dem i respektive tv-program.

Undersökningen visar att den unga vuxna publiken lär sig något av frågesportprogrammen. Vad

intervjupersonerna lär sig kan dock variera. En del av dem tittar på tv-program för att det finns

ett behov av att ta del av deltagarnas intellekt och lära känna dem på ett nytt sätt. Samtidigt finns

det personer i studien som hellre tar in ny information i form av kunskap från de frågor som

ställs. Att somliga intervjupersoner säger att de gillar att tävla i programmen från soffan tyder

också på att de är aktiva mottagare. Dessa svar visar att det finns ett kognitivt behov som gör att

de tittar på såväl Alla mot alla som På spåret. Det går även att dra paralleller till Su Holmes

(2008) tes om att tv-program strävar efter få sin publik interaktiv när de kollar.

Samtidigt bekräftar undersökningen att den unga vuxna publiken också väljer att kolla på

tv-programmen av andra anledningar. Här ser man en tydlig skillnad mellan tv-programmen.

Enligt intervjupersonerna väcker underhållningen i Alla mot alla känslor i form av glädje och

skratt, medan underhållningen i På spåret ger respondenterna en känsla av rofylldhet och

tradition. Dessa känslor bekräftar den unga vuxna publikens emotionella behov som respektive

frågesportprogram uppfyller på varierande sätt.

Enligt Gurevitch, Katz och Haas (1973) har studier visat att publikens tillfredsställelse kan

grunda sig i medieinnehållet, den sociala kontexten i samband med konsumtion eller inarbetad

konsumtionsvana. Det denna studie visar, utifrån intervjupersonernas svar, är att Alla mot alla

32

och På spåret kan uppfylla alla dessa behov. Men vilket specifikt behov som uppfylls varierar

från individ till individ. Detta går att koppla till Jesper Strömbäcks (2015) reflektion om

instrumentell och ritualiserad medieanvändning. Enligt Strömbäck innebär instrumentell

medieanvändning att individen aktivt tar del av medieinnehåll med avsikten att uppnå särskilda

mål. Ritualiserad medieanvändning innebär att individer tar del av medieinnehåll i syfte att

enbart fördriva tid.

Denis McQuail (1997) menar att tv-program också kan uppfylla behov i samhället. Han lyfter

sammanhållning, kulturell kontinuitet, social kontroll och spridning av offentlig information till

medborgare. Baserat på dessa samhälleliga behov kan studien förmodligen verifiera att På spåret

bidrar till sammanhållning och kulturell kontinuitet i samhället. Det med dess sociala inverkan

hos den unga vuxna publiken, och även frågesportprogrammets förankring i den svenska

tv-tablån under de senaste 30 åren. Vad gäller Alla mot alla är det inte sannolikt att programmet

uppfyller något samhälleligt behov. Det då intervjupersonernas svar inte går att koppla samman

med varken sammanhållning, kulturell kontinuitet, social kontroll eller spridning av offentlig

information.

5.2 Tv-programmens skiljaktigheter

På spåret och Alla mot alla skiljer sig åt på många plan enligt den unga vuxna publiken. Denna

del av undersökningen kommer förhålla sig till den del av Silverblatts (2007) genreteori om de

olika funktioner som program uppfyller, där Silverblatt skriver att de huvudsakliga funktionerna

är information och underhållning. Hur programmen uppfyller de huvudsakliga

programfunktionerna och om dessa funktioner uppfylls på olika sätt.

Den största skillnaden mellan tv-programmen enligt majoriteten av intervjupersonerna är hur

frågorna ställs samt hur dessa är formulerade. I På spåret upplevs frågorna mer korrekta och rakt

på sak. Alla mot alla däremot upplevs ha en mer lös och lekfull ton i sina frågor. Kvinna 5 säger:

33

“Det är väl vilken typ av frågor som ställs i de olika programmen. I På spåret är det

många faktafrågor om företeelser, platser, låtar och så. Det är ofta svårare frågor i På

spåret så det är kul om man svarar rätt. Medan i Alla mot alla kan det vara väldigt

tweakade frågor. Typ som idiotfrågan eller ‘har den här personen skägg eller känns det

bara så?’. Frågorna ska vara väldigt oväntade och det tycker jag är kul.”

Kvinna 3 menar att På spåret till största del fokuserar på frågorna, medan Alla mot alla har sitt

fokus på underhållning. Även man 6 är inne på samma spår och säger att Alla mot alla har

irrelevant kunskap med i sina frågor och På spårets frågor har större värde.

Vidare har även mer specifika frågor ställts kring programmens skiljaktigheter. En av dessa går

in i konversationer och handlar om språkbruket. Något som samtliga intervjupersoner tar upp är

att svordomar förekommer i Alla mot alla, vilket de inte anser skulle vara lämpligt i På spåret.

Generellt upplevs språkbruket i Alla mot alla mer avspänt och fritt, medan På spårets lingvistik

upplevs som formell och akademisk. Kvinna 5:

“Det är en väldig skillnad. Framför allt om man ska se till programledarna. Det är

mycket mer svordomar och slarvigt språk från Fredrik och Filip. Det är väl rimligt.

Lindström är ett jävla språkgeni. Deltagarna är lite mer vältaliga i På spåret, men det

beror väl på att Alla mot allas deltagare mest är där för att de är kända. Men framför allt

ser man en skillnad på hur frågorna är ställda och hur programledarna pratar. Mer

korrekt i På spåret. Jag tycker det är kul att man kan prata lite hur som helst, som Filip

och Fredrik gör.”

Intervjupersonerna anser att deltagarna i programmen består av kända personer. Kvinna 2 tycker

att profilerna i Alla mot alla är kända rakt igenom jämfört med i På spåret där det kan

förekomma några mer okända ansikten. Gruppdynamiken är en viktig faktor i deltagarurvalet.

Intervjuperson 5:

34

“Det skiljer sig åt. I Alla mot alla så tar man in deltagare som man tror kommer vara

roliga och som man tror att publiken kommer skratta åt. När dom parar ihop deltagarna

så försöker dom para ihop dom som känner varandra och att dom redan har dynamik

eller helt udda par som förhoppningsvis kommer skapa en dynamik under tiden. I På

spåret så försöker man att para ihop dom som kompletterar varandra men det är ju i

stort sett personer som är framgångsrika inom sitt yrke eller sin bransch och som folk vet

vilka dom är sedan innan. Samtidigt som man försöker para ihop dom så dom

kompletterar varandra.”

Man 4 beskriver skillnaden i deltagarurvalet såhär:

“Det dom är duktiga på i Alla mot alla är att dom får deltagarna att slappna av och

bjuda på sig själva där på ett sätt. För att jag tycker inte det spelar så stor roll vad dom

har för deltagare med egentligen. Men i På spåret ska det vara lite intellekt och där vill

jag se lite klass på dom.”

Eftersom På spåret är ett rotat program i Sverige så upplever intervjupersonerna att det inte

förändras drastiskt från år till år. Däremot finner de Alla mot alla som ett snabbare program som

utan problem kan byta segment eller lägga till nya. Kvinna 2:

“Det går lite snabbare i Alla mot alla känns det som. Det är tre omgångar i På spåret, i

Alla mot alla är det kortare segment. De byter teman mer i Alla mot alla.”

Även man 6 upplever ett högre tempo i Alla mot alla:

“Innehållet är mer amerikaniserat i Alla mot alla, snabba frågor, mer nutidsfrågor, och

väldigt mycket humor. I På spåret är det en mer akademisk stämning. Kunskap är allt.”

35

Studions uppbyggnad påverkar stämningen i programmet menar man 1. Denna intervjuperson

beskriver På spårets studio som fyrkantig, vuxen och uppstyrd. En mer seriös studio än Alla mot

allas som i sin tur upplevs som mer färggrann med modernare inredning. Kvinna 2 är enig om att

På spårets studio är mer seriös och fin. Hon tycker att Alla mot allas studio har ett amerikanskt

stuk och att den är av sämre kvalité. Man 6:

“Studion i Alla mot alla är mer amerikaniserad, mer färgglad. Medan På spårets studio

känns mer akademisk.”

Även underhållningen i tv-programmen skiljer sig åt. Kvinna 2 beskriver underhållningen i På

spåret som stel och i Alla mot alla som flummig. Kvinna 5 anser att det som är underhållande i

På spåret är att få följa ett lag och se vem som går segrande i slutet av säsongen. Det som man 6

svarar om skillnaden i underhållningen stämmer överens med övriga intervjupersonernas

uppfattning.

“Jag skulle säga att tonen är mycket grövre i Alla mot alla, vilket är den röda tråden för

programmets underhållning. I På spåret är det en mer familjär underhållning, man får

en känsla av fredagsmys.”

Intervjupersonerna är till stor del eniga i de olika skiljaktigheterna mellan programmen.

Skiljaktigheterna är många men de största enligt den unga vuxna publiken är sättet frågorna

framställs på och i jargongen som programmen har.

Alla mot alla har en grov jargong, med skämt och där det inte finns något som är fel att säga.

Programmet har sin betoning på underhållning. Frågorna ska kunna vara oväntade, överraskande

och de ska frambringa skratt. Kunskapen i programmet är till stor del irrelevant och på grund av

det höga tempot i programmet så ses det som amerikanskt. Men trots snabbheten så känner den

unga vuxna publiken ändå att det är en avslappnad stämning. Deltagarna får släppa lös och får

vara sig själva.

36

Den huvudsakliga funktionen som programmet uppfyller, utifrån genreteorin, är underhållning.

Dels tack vare jargongen och dels hur frågorna framställs, med överraskningsmoment och fokus

på humor. Även om det är ett dominerande fokus på underhållning så uppfyller programmet den

utbildande funktionen, eftersom de har mer aktualiteter i sina frågor. Den unga vuxna publiken

visar även att Alla mot alla uppfyller den terapeutiska funktionen eftersom programmet leder till

skratt och glädje.

Intervjupersonerna anser att På spåret är underhållande men med mer fokus på kunskap,

allmänbildning och intellekt. Generellt anses På spåret mer ordentligt, språket är akademiskt,

deltagarna är kunniga och visar upp sin kunskap.

På spåret uppfyller mest av allt den informativa funktionen. Det eftersom den unga vuxna

publiken upplever att programmet innehåller mycket information och kunskap. På spåret

uppfyller även den utbildande funktionen när de bland annat involverar historiska händelser i

programmet. Den terapeutiska funktionen återfinns också i På spåret där den unga vuxna

publiken känner sig bekväm och att programmet är mysigt.

Skillnaderna mellan programmen kan korthet, baserat på intervjupersonernas svar, beskrivas som

att På spåret motsvarar det ordentliga, korrekta och akademiska, där det är viktigt att det går rätt

till och är sakligt. Alla mot alla motsvarar det lekfulla, humoristiska och något barnsliga, där

skämten utan problem kan gå ut över programledare eller deltagare. Funktionerna som respektive

program uppfyller är till stor del desamma, men de uppfyller dem på olika sätt. Till exempel den

utbildande funktionen där Alla mot alla har aktualiteter och På spåret mer inriktar sig på

historiska händelser. Båda programmen uppfyller de huvudsakliga funktionerna information och

underhållning, men till olika hög grad. Där Alla mot alla har sitt fokus på underhållning och På

spåret på information, enligt intervjupersonerna. Man 6 beskriver det nog bäst:

“I Alla mot alla känns det som att dom har en kamratlig anda. Det känns mer som att det

är gamla barndomskompisar som hänger. Som känner varandra och tänjer på gränserna.

37

I På spåret känns det mer som en familjemiddag med mer vänskaplig ton och lite

högtravande.”

5.3 Relationen mellan programledare och deltagare

När intervjupersonerna ger sin bild av det sociala samspelet i respektive tv-program förekommer

liknande intryck. Den generella bilden är att det sociala samspelet i Alla mot alla har en högre

toleransnivå när det gäller relationen mellan programledare och deltagare. Man 1 säger:

“Det är mer stelt kallprat i På spåret. Inte så mycket skämt emellan sig. Dom pratar mer

om frågorna och lite om det är nåt roligt svar. Det blir mer lite sådär gubbskämt då. Och

i Alla mot alla så är det mer skämt. Skämtsam stämning och kanske lite delvis för att de

gör narr av sig själva och de tävlande. Och dom tävlande tillåts också göra narr av

domarna ska sägas. Det märker man inte så bra av i På spåret kan man väl säga.”

Den uppfattningen har också kvinna 5, som anser att programledarna Filip och Fredriks

bekantskap med ett antal deltagare ger dem möjlighet att ha en intimare relation sinsemellan.

Enligt intervjupersonen förekommer inte samma bekantskap mellan programledare och deltagare

i På spåret. Personen säger:

“Filip och Fredrik känner hälften av alla deltagare privat eller i alla fall många privat.

Dom säger saker som får tittarna att förstå hur dom tycker att deltagarna är. I På spåret

är det en mer formell ton mellan programledare och deltagare.”

Kvinna 3 anser att tv-programmens paketering är en anledning till den varierande relationen

mellan programledare och deltagare i respektive program.

”På spåret känns mer rakt, bara fokus på frågorna. Alla mot alla är mer underhållning,

det känns mer fritt. Inte lika manusstyrt. Det är de stora skillnaderna. Och också hur de

pratar till varandra.”

38

Kvinna 3 utvecklar sitt resonemang och menar att publikens snittålder för de båda

tv-programmen kan vara en faktor.

”Medan På spåret känns mer inriktat på att få 50 plus-tittare att bli underhållna, känns

det som att Alla mot alla har en yngre publik som ska tycka att det är kul. De gör det på

ett annat sätt liksom.”

Vidare berättar föregående intervjuperson att det kan bli lite mycket av Filip och Fredrik, i form

av munhugg och avbrutna samtal, men att det ändå är att föredra då det känns friare och mer

tjafsigt. Kvinna 2 upplever också ett gränslöst språk och en annan slags attityd i Alla mot alla

jämfört med På spåret.

”Dom svär mer mot varandra, det kan vara ganska otrevligt mellan burarna. Det är ju

ingen jätteallvarlig ton. Men det är stor skillnad på tonen i programmen. Dom sa ju till

Hanna Hellquist och Lars Lerin att dom har missbrukarproblem, det skulle dom aldrig

säga i På spåret.”

Man 6 anser att deltagarna i Alla mot alla bidrar till den tolerantare jargongen som råder. I På

spåret är deltagarna mer återhållsamma enligt intervjupersonen.

”Det är mycket mer skämt på deltagarnas bekostnad. Deltagarna bidrar också med

underhållning i Alla mot alla, vilket ytterst sällan händer i På spåret. Där är det mer

familjär underhållning, fredagsmys som sagt.”

Utifrån intervjupersonernas svar kan man dra paralleller till Su Holmes (2008) definition av

game show och quiz show, vilket är hennes varianter av frågesportprogram. Respondenterna

beskriver det sociala samspelet i Alla mot alla som lättsamt och humoristiskt. De anser också att

det sociala samspelet är av stor vikt och även den främsta anledningen till att de kollar på

39

programmet. Enligt intervjupersonerna är tävlingsmomentet sekundärt, i stället är det samtalen

och allt runt omkring det som attraherar dem. Baserat på detta är Alla mot alla en game show.

Holmes (2008) menar att en game show är ett program som inte prioriterar frågorna och svaren, i

stället kan fokus riktas åt annat håll, exempelvis på humor och vardagliga konversationer mellan

programledare och deltagare.

Respondenterna anser att det sociala samspelet i På spåret skiljer sig från Alla mot alla. I stället

för att lägga vikt på underhållningen runt omkring tävlingsmomentet, i form av vardagligt samtal

med inslag av humor, följer tv-programmet en tydlig mall där frågor och svar är av största vikt.

Trots att det kan förekomma skämt emellanåt upplever den unga vuxna publiken att På spåret har

en akademisk och allmänbildande struktur. Till skillnad från game show, beskriver Holmes

(2008) en quiz show som ett program med emfas på frågor och svar. Frågesportprogram som

fokuserar på faktabaserad, akademisk kunskap eller allmänbildning är högst troligen quiz shows.

Med detta som utgångspunkt bör På spåret kategoriseras som en quiz show.

5.4 Public service kontra kommersiellt

På spåret verkar under public service-bolaget Sveriges Television AB, SVT, medan Alla mot alla

återfinns hos det kommersiella bolaget Discovery Networks. Samtliga intervjupersoner tycker att

detta är något som märks av i tv-programmen. Man 1 påpekar att På spåret är noggranna med att

säga till att det finns andra företag ifall ett företagsnamn nämns. Däremot kan Alla mot alla

använda företagsnamn utan några restriktioner, och har inget emot att involvera företag i frågor.

Men detta är inget som påverkar intervjupersonen. Man 6 lyfter hur man märker skillnaderna:

“Ja verkligen, dels språkbruket, Alla mot allas språkbruk skulle aldrig public service

tolerera. Sen känns det som att Alla mot alla verkligen försöker töja på gränserna och

verkligen ha så underhållande program som möjligt. Sen är det också grov jargong där.

De driver på deltagarnas bekostnad. På spåret gör bara sin grej och det funkar.”

40

Intervjupersonerna är tudelade i frågan huruvida På spåret skulle kunna verka under ett

kommersiellt bolag. Intervjupersonerna upplever att På spåret potentiellt skulle kunna byta

distributör till en kommersiell kanal. Men inte om det skulle vara ett nystartat program med På

spårets premisser. Intervjuperson 2, 4, 5 och 6 motsätter sig helt att det skulle gå. Kvinna 2 säger:

“Det skulle vara svårt att nå ut kommersiellt. Det skulle vara för torrt tror jag. Alla mot

alla har fått mycket publik för att det är så djärvt. Så det skulle vara svårare.”

Kvinna 5 upplever att det är bäst så som det är nu:

“Jag tror att många skulle bli upprörda av det jidder som Alla mot alla har om det skulle

sändas på ettan. Sen är Filip och Fredrik såna profiler på femman så det faller i sakens

natur att det är så, det programmet. Annars kan jag inte säga annat än att tonen i På

spåret rimmar väldigt bra med tonen som public service ska ha och vice versa om Alla

mot alla och femman.”

Man 1 och 3 ser inga hinder för att På spåret skulle verka under ett kommersiellt bolag. Däremot

att Alla mot alla skulle verka under public service, där är samtliga intervjupersoner av samma

åsikt. Om det skulle ske så anser intervjupersonerna att programmet skulle behöva genomgå

större förändringar, och samtidigt tappa sin charm. Språkbruket med svordomar, jargongen och

reklamen i frågorna är saker som intervjupersonerna säger att skulle behöva ändras. Kvinna 2:

“Om de styr om frågorna mer till På spåret, men det måste ändå bli ett helt annat

upplägg. De skulle kunna göra ett program som liknar På spåret, men då skulle inte all

reklam funka. Och programledarna skulle inte kunna ha den attityden som Filip och

Fredrik har.”

Intervjupersonerna märker tydligt vilket bolag som programmen verkar under. Det är mycket

med anledning av jargongen i Alla mot alla som gör att det upplevs som ett kommersiellt bolags

41

produkt. Språkbruket med svordomar och de facto att Filip Hammar har en tendens att reta

deltagarna med spydiga kommentarer. Utöver detta är det varumärkesnamnen som förekommer i

Alla mot alla som gör att intervjupersonerna reagerar på att programmet verkar kommersiellt.

På spåret är enligt den unga vuxna publiken ett public service-program i mångt och mycket, ett

folkbildande program som både lär och underhåller. Jargongen upplevs som stel och vuxen,

vilket intervjupersonerna tror beror på den breda målgruppen. På spåret själva anser att de

motsvarar vad public service är till hög grad.

“Om du tänker hela public service grejen och kokar ner det till en buljongtärning så är

den ganska lik På Spåret. Det täcker så jävla mycket av vad PBS har att göra.” (C. von

Sydow och C. Franz, personlig kommunikation, 5 februari, 2020)

Intervjupersonerna tror inte att SVT:s På spåret skulle kunna sändas på en kommersiell kanal om

det vore ett helt nytt program. De ser inte att programmet skulle vara tillräckligt vinstdrivande

inom det kommersiella. Till största delen eftersom programmet upplevs, som tidigare nämnts,

torrt och kunskapsdominerat. Med anledning av programmets dignitet och status tror dock den

unga vuxna publiken att programmet möjligtvis skulle kunna byta distributör.

Intervjupersonerna anser inte att Alla mot alla skulle kunna byta utgivare till sin motpol public

service. Om det skulle ske så tror intervjupersonerna att tv-programmet skulle behöva genomgå

förödande förändringar som skulle förstöra dels programkonceptet, och dels det som är

underhållande i programmet. Språket, frågorna och jargongen skulle ändras. Det nuvarande

upplägget skulle inte uppskattas på public service.

Den unga vuxna publiken upplever att public service riktlinjer inte alltid leder till något positivt,

utan att det i stället kan begränsa program och dess underhållning. Det i sin tur kan leda till att

man i stället dras till det kommersiella för dess gränslösa underhållning. I detta fall Alla mot alla.

Den unga vuxna publiken attraheras av det fria, avslappnade och mer vardagliga som det

42

kommersiella produktionerna erbjuder. Det höjer igenkänningsfaktorn hos den unga vuxna

publiken, i och med det relaterbara språkbruket som råder i Alla mot alla. Frågorna är mer

tilltalande eftersom de är baserade på aktualiteter, och de kända profilerna som medverkar i

programmet är både mer anpassade och attraktiva för den yngre publiken. Programledarna Filip

och Fredrik är också en dragningskraft i sig, i och med deras tidigare alster som är välbekant hos

den yngre publiken. De unga vuxna vet vad de kan förvänta sig av duon, och i vissa fall kan

programledarna vara den enda anledningen till varför man väljer att ta del av deras tv-program.

Produktionen i sig spelar alltså mindre roll, i dessa fall.

På spåret verkar under SVT som har sina riktlinjer som säger att deras program ska präglas av

demokratiska och humanistiska värden, folkbildningsambitioner, mångfald och kvalitet och det

ska vara tillgängligt för alla oavsett förutsättningar och bakgrund (Sveriges Television, 2020).

Detta blir tydligt för den unga vuxna publiken i SVT:s produkt På spåret. Programmet är

folkbildande med stort fokus på information och kunskap. Programmet upplevs akademiskt och

korrekt. Språkbruket i programmet är rent och ordentligt, och programmet ska inte innehålla

något som någon ska kunna uppleva som kränkande. Det ska vara anpassat för alla som tar del av

det. Det som tilltalar den unga vuxna publiken i På spåret är den allmänbildning som

programmet erbjuder, de faktum att det är en tradition samt delvis musiken som finns i

programmet.

5.5 Programmens genre

Enligt Art Silverblatt (2007) definieras en genre utifrån premissupplägg, struktur, världsbild, stil,

handling, karaktär och konvention. Om ett program involverar något av dessa så tillhör

programmet en genre. Su Holmes (2008) lyfter de olika typerna av frågesportprogram; quiz show

och game show. Detta kommer till användning för att avgöra vilken kategori som Alla mot alla

och På spåret faller in i.

Som tidigare nämnts går både På spåret och Alla mot alla under genren underhållningsprogram

enligt deras utgivare. Det håller intervjupersonerna med om. De tillägger dock

43

frågesportprogram som genre. Kvinna 3 sticker ut och tycker att enbart Alla mot alla är ett

underhållningsprogram medan På spåret mer är ett kunskaps- och faktaprogram. Kvinna 2 skiljer

på underhållningen:

“Underhållning i på På spåret, och fakta kanske. Jag vet inte, Alla mot alla är väl mer

nöje. Mer oseriöst på något sätt, inte lika faktabaserat. Jag lär mig inte lika mycket av

Alla mot alla, om viktiga saker.”

Man 6 menar att båda programmen ska benämnas som underhållningsprogram, även om

underhållningen varierar.

“I Alla mot alla så är själva frågorna underhållande. De ställs på ett roligt sätt med

mycket humor. Vissa frågor kan vara svåra att svara på, typ ‘är det bindestreck i

Coca-Cola, eller känns det bara så?’ Då får man gissa och det tycker jag är kul. Sen

tycker jag också att jargongen är väldigt underhållande. När det är lite hetsigt. I På

spåret tycker jag att själva presentationen av frågorna är rolig, när man åker på resorna.

Och musiken bidrar också. Men det mest underhållande i båda programmen är själva

tävlingsmomentet.”

Su Holmes (2008) skriver att en quiz show har fullt fokus på frågor och svar, medan ett program

som involverar frågor och svar men fokuserar mer på annat är en game show. Man 1 går in på

skillnaden i programmens fokus:

“Det ena programmet (Alla mot alla) ger plats åt alla och gör underhållning av det, men

i det andra (På spåret) är det verkligen bara intellektet som räknas. Där är det inte så

roligt att ha med nån som är rolig och käck men inte kan en enda fråga. Det blir inte bra.

Det är mer renodlad tävling På spåret, Alla mot alla är mer lek.”

44

Intervjupersonerna definierar vad som krävs av ett program för att få kallas för

frågesportprogram. De återkommande svaren är att programmen ska innehålla frågor, tävlande,

en person som ställer frågorna samt en domare. Man 4:

“En tung grej är att det just ställs lite frågor då. Att det är ett tävlingsmoment. Det går ju

att göra på jävligt många olika sätt men hur dom gör det det är väl bara roligt att det

görs på lite olika sätt. Det vore trist om alla gjorde lika. Jag har inget bra svar. Det

krävs inte så mycket. Att det är nån typ av domare, det ställs frågor, och det är nån typ av

tävling.”

Intervjupersonerna håller till stor del med om att det handlar om underhållningsprogram. I Alla

mot alla använder man sig av grövre humor och det är högt i tak, eftersom varken deltagare eller

programledare tar illa upp. Programmet uppfattas som mer oseriöst jämfört med På spåret och att

programmets frågor inte bidrar till nyttig kunskap. På spåret å andra sidan ger den unga vuxna

publiken mer användbar fakta. Humorn i programmet anses torr, stel och fyrkantig.

Även om underhållningen skiljer sig åt programmen emellan så anses de ändå falla in i

underhållningsgenren. Det underhållande i Alla mot alla är hur frågorna är formulerade och hur

de ställs, samt även jargongen. I På spåret är det presentationen av frågorna som uppfattas som

underhållande. Men den gemensamma underhållningen mellan programmen är att det är en

tävling. Alla mot alla ställer underhållande frågor medan På spåret ställer frågor på ett

underhållande sätt. En annan anledning varför Alla mot alla upplevs som ett

underhållningsprogram är programledarna och deras humoristiska jargong. Ingen intervjuperson

kallade någondera program för ett tävlingsprogram, men samtidigt menar de att det är tävlandet

som gör programmen underhållande.

Intervjupersonerna kategoriserar även programmet som frågesportprogram. Su Holmes (2008)

lyfter några kriterier som bör uppfyllas av ett program för att vara ett frågesportprogram. Dessa

är att programmet ska innehålla livepublik, en programledare och deltagare från publiken. Det

45

ska utspela sig i en studio, ikonografin ska vara högteknologisk och glittrig, samt att det läggs

fokus på att visa reaktioner i bild. Holmes menar dock att det är svårt att specificera exakta krav

på vad ett frågesportprogram ska innehålla eftersom det varierar väldigt mycket från program till

program. Huvudsaken, enligt Su Holmes, är att programmen går ut på att det ställs frågor och att

dessa besvaras. Det håller den unga vuxna publiken till Alla mot alla och På spåret med om. Det

som krävs är frågor och svar. Dessutom krävs det att det är någon form av tävling och en domare

som dömer. Intervjupersonerna ser det som en fördel att det inte krävs så mycket av program för

att vara frågesportprogram. Det eftersom det öppnar möjlighet till större variation, mer kreativitet

och ett större utbud.

Båda programmen innehåller de kriterier som intervjupersonerna anser att ett frågesportprogram

ska innehålla för att räknas som det. De faller även in i den kategorin enligt Su Holmes (2008),

som menar att frågor och svar är det huvudsakliga kravet.

Alla mot alla fokuserar mer på underhållningen och det humoristiska i programmet än på själva

innehållet i frågorna och svaren. Vissa frågor kräver även att deltagarna bör chansa i sina svar.

På spåret å sin sida lägger tung vikt på själva tävlingsmomentet samt frågorna och svaren.

Utifrån Su Holmes (2008) resonemang kring skillnaderna mellan en game show och quiz show

kan denna undersökning kategorisera Alla mot alla som en game show och På spåret som en quiz

show.

Detta går även att koppla till de komponenter som Art Silverblatt (2007) använder för att

definiera en genre; premissupplägg, struktur, världsbild, stil, handling, karaktär och konvention.

Utifrån Holmes (2008) och respondenternas svar kan man se att programmen delar samma

struktur, handling och premissupplägg, medan resterande komponenter skiljer sig åt.

Genren för båda programmen baserat på den unga vuxna publikens svar är underhållnings- och

frågesportprogram. Med teorin i beaktande kan studien även fastställa att det handlar om två

olika typer av frågesportprogram; game show och quiz show.

46

6. SLUTDISKUSSION Syftet för denna undersökning har varit att utreda hur det kommer sig att den unga vuxna

publiken väljer att kolla på såväl På spåret som Alla mot alla. Dessutom utreds vad som skiljer

frågesportprogrammen åt enligt den unga vuxna publiken, vilka behov programmen uppfyller

hos dem, samt hur de uppfattar relationen mellan programledare och deltagare i respektive

program. Studien har också undersökt hur den unga vuxna publiken anser att programmens genre

bör definieras. Med intervjupersonernas svar har studien kunnat undersöka hur

frågesportprogram skiljer sig åt beroende på om det verkar under public service eller ett

kommersiellt bolag.

Med anledning av att undersökningen bygger på en kvalitativ metod innebär det att resultatet av

analysen kan variera, beroende på vem som genomför den.

6.1 Behov och attraktion

Det som respondenterna i denna undersökning har svarat är att information, underhållning och

kunskap är de huvudsakliga anledningarna till varför de tittar på programmen. Den unga vuxna

publiken kan ta del av allmänbildande kunskap och de kan även lära sig något nytt om de kända

personerna som deltar. Filip och Fredrik är en av Sveriges mest kända programledarduo och har

genom åren byggt upp en trogen följarskara. Med anledning av det har en stor del av

publiksiffran troligen uppkommit tack vare duon i sig och inte själva produktionen. När den unga

vuxna publiken väljer att kolla på Alla mot alla är det för att ta del av Filip och Fredriks humor

och deras paketering. Frågornas svar är sekundärt i programmet, i stället är den unga vuxna

publiken mer intresserad av kändisar som blottar sin kunskap och att få lära sig mer om dem.

På spåret tilltalar den unga vuxna publiken mycket tack vare programmets konsekventa upplägg

och historia, då det har sänts sedan 1980-talet. Den unga vuxna publiken vill ta del av kunskapen

och de allmänbildande frågorna som erbjuds i frågesportprogrammet. Detta då programmet har

en hög status i svensk media. På spåret involverar också musik i form av liveband, vilket somliga

47

respondenter i denna undersökning uppskattar. Musikens attraktionsvärde varierar dock beroende

på intervjupersonernas personliga preferenser.

För att ta reda på vilka slags behov som tv-programmen uppfyller hos den unga vuxna publiken

har undersökningen förhållit sig till uses and gratifications-teorin. McQuail (2010, s. 425) lyfter

de emotionella och kognitiva behoven som stora faktorer till varför man väljer att ta del av ett

särskilt medieinnehåll.

I denna studie har man observerat att båda dessa behov uppfylls, men på olika sätt. Det

emotionella behovet infrias av humorn och den rådande jargongen i Alla mot alla, medan det i På

spåret handlar om känslan av rofylldhet och tradition. På spåret uppfyller troligen dessa

emotionella behov med anledning av deras traditionsenliga upplägg och konservativa struktur. I

många fall har Alla mot allas unga vuxna publik en tidigare relation till programledarduon Filip

och Fredrik, vilket gör att duons jargong är bekant och lockande. Därmed uppfylls det

emotionella behovet hos den specifika målgruppen.

Vad gäller det kognitiva behovet har undersökningen kunnat bekräfta att tävlingsmomentet i

respektive program är en gemensam nämnare för den unga vuxna publiken. Tävlandet gör att de

är mer aktiva och benägna som mottagare. Man har även sett en skillnad i hur programmen

uppfyller det kognitiva behovet. I På spåret uppfylls behovet genom dess fakta och

allmänbildande funktion. Alla mot alla infriar troligen behovet genom kunskap om deltagarna

när de blottas i tv, samt genom att den unga vuxna publiken får en utvecklande relation till Filip

och Fredrik i form av kunskap och bekantskap.

6.2 Public service kontra kommersiellt

Denna studie har också haft i uppgift att undersöka hur den unga vuxna publiken upplever det

sociala samspelet i frågesportprogrammen, samt övriga skillnader programmen emellan. Utifrån

detta har man analyserat vikten av att det ena programmet verkar under public service och det

andra under ett kommersiellt bolag.

48

Studien kan bekräfta att den unga vuxna publiken upplever att det sociala samspelet är

väsensskilt. Medan På spåret förhåller sig till ett mer akademiskt och formellt språkbruk, så

förekommer ett alltmer ovårdat och vardagligt språk i Alla mot alla. Den unga vuxna publiken

anser också att relationen mellan programledare och deltagare skiljer sig, då det i På spåret råder

en familjär och respektfull kommunikation sinsemellan. Kommunikationen i Alla mot alla är

raka motsatsen, då det förekommer såväl svordomar som personangrepp mellan deltagare och

programledare.

Utöver det sociala samspelet upplever den unga vuxna publiken ett flertal skillnader mellan

programmen. Alla mot alla ses som ett skojfriskt program med inslag av högt tempo, humor och

en amerikaniserad aura. Trots det höga tempot anses programmet ha en avslappnad stämning där

deltagarna tillåts vara sig själva. Frågorna upplevs innehålla irrelevant fakta och bygger mycket

på att deltagarna tvingas chansa. Humorn i frågorna är viktigare än det egentliga innehållet.

På spåret har i sin tur betoning på kunskapen i frågorna och det ger sällan utrymme för humor

emellan frågorna. Den unga vuxna publiken anser att programmet i sin helhet är

kunskapsdrivande och akademiskt, med ett skimmer av intellekt och prestige i att svara korrekt.

Den här studien har förhållit sig till Su Holmes (2008) och Art Silverblatts (2007) resonemang

kring genre. Den unga vuxna publiken placerar båda produktionerna under genren

underhållning, men eftersom de har olika definierande komponenter så faller programmen

nödvändigtvis inte in under samma genre enligt Silverblatt. Men enligt Lindgren (2009) kan två

program vara väldigt olika och ändå tillhöra samma genre. Därför kan studien bekräfta att båda

programmen kategoriseras som underhållnings- och frågesportprogram. Den unga vuxna

publiken definierar programmen som frågesportprogram då de innehåller frågor, tävlanden, en

person som ställer frågor samt en domare. Utöver detta har man kunnat specificera Alla mot alla

som en game show, då det lägger stor vikt på humorn i programmet i stället för frågorna och

49

svaren. På spåret å sin sida definieras som en quiz show eftersom tävlingsmomentet med frågor

och svar är programmets viktigaste del.

Utifrån den unga vuxna publikens upplevda skillnader kan man dra paralleller till public

service-produktioner och kommersiella bolags produktioner. Program under public service är

troligen mer restriktiva och strikta vad gäller struktur och upplägg. De bör ha ett språkbruk och

förhållningssätt som är allmänt accepterat. Samtidigt har program som produceras för

kommersiella bolag friare tyglar och kan på så sätt producera ett mer gränslöst

underhållningsprogram. Detta resonemang baserar sig på respondenternas svar i undersökningen.

6.3 Slutord

Vi upplever att resultatet lever upp till undersökningens syfte samt att vi lyckats besvara

frågeställningen, vilket studien lyfter fram i slutdiskussionen. Vi är fullt medvetna om att denna

undersökning inte ger någon ultimat sanning, det eftersom den enbart involverat sex stycken

intervjupersoner och därmed inte ger hela den unga vuxna publikens generella syn på

programmen.

6.4 Vidare forskning

För vidare forskning hade det dels varit intressant att se en större undersökning som ger en

generell bild kring detta ämne, samt att se om den äldre målgruppen delar den unga publikens

uppfattning. I denna studie har vi undersökt hur frågesportprogram skiljer sig åt när det verkar

under public service samt kommersiella bolag. En ny undersökning skulle kunna lyfta en annan

typ av genre, exempelvis dejtingprogram där vi i Sverige har Första dejten som verkar under

public service och Hemliga beundrare som sänds på TV3. Man skulle även kunna jämföra med

andra länder som också har public service och kommersiella bolag.

50

7. REFERENSER

7.1 Litteratur

Bell, J. (2006). Introduktion till Forskningsmetodik. (Fjärde upplagan). Lund: Studentlitteratur.

Hoerschelmann, O. (2006). The Rules of the Game: Quiz Shows and American Culture. (Första

upplagan). Albany: State University of New York.

Holmes, S. (2008). The Quiz Show. (Första upplagan). Edinburgh: Edinburgh University Press.

Kvale, S., & Brinkmann, S. (2014). Den Kvalitativa Forskningsintervjun (Tredje upplagan). Lund:

Studentlitteratur.

Lindgren, S. (2009). Populärkultur - teorier, metoder och analyser. (Andra upplagan). Malmö:

Liber.

McQuail, D. (2010). McQuail's Mass Communication Theory (Sjätte upplagan). London: SAGE

Publications Ltd.

McQuail, D. (1997). Audience Analysis. London: SAGE Publications Ltd.

Schrøder, K., Drotner, K., Kline, S., & Murray, C. (2003). Researching Audience. (Första upplagan).

London: Hodder Arnold.

Silverblatt, A. (2007). Genre Studies In Mass Media: A Handbook. (Första upplagan). New York:

Routledge.

51

Widerberg, K. (2002). Kvalitativ Forskning i Praktiken. (Första upplagan). Lund: Studentlitteratur.

7.2 Vetenskapliga artiklar

Katz, E., Blumler, J. G., & Gurevitch, M. (1973-1974). Uses and gratifications research. Public

Opinion Quarterly, 37(4), 509–523. https://doi.org/10.1086/268109

Steiner, E., Xu, K. (2018). Binge-watching motivates change: Uses and gratifications of streaming

video viewers challenge traditional TV research. Convergence, 26(1), 82–101.

https://doi.org/10.1177/1354856517750365

Syvertsen, T. (2004). Citizens, Audiences, Customers and Players: A Conceptual Discussion of the

Relationship Between Broadcasters and Their Publics. European Journal of Cultural Studies. 7(3),

363–380. https://doi.org/10.1177/1367549404044788

Peeren, E., Souch, I. (2019). Romance in the cowshed: Challenging and reaffirming the rural idyll in

the Dutch reality TV show Farmer Wants a Wife. Journal of Rural Studies. 67. 37–45.

https://doi.org/10.1016/j.jrurstud.2019.02.001

7.3 Digitala källor

Andrée, B. Aftonbladet. (2019). Filip och Fredriks nya program – ett punkigare “På spåret”. Hämtad

2020-02-03 från

https://www.aftonbladet.se/nojesbladet/tv/a/J1mK36/filip-och-fredriks-nya-program--ett-punkigare-

pa-sparet

Arnell, O. Café. (2016). Nytt i På Spåret: tävla mot vänner och deltagarna i realtid i nya appen.

Hämtad 2020-02-04 från https://www.cafe.se/pa-sparet-app-duo-tavla/

52

Sveriges Television. (2020). Vad är Sveriges television?. Hämtad 2020-03-08 från

https://kontakt.svt.se/guide/det-har-ar-svt

Ritzén, C., Sagen, F., Sjöberg, L., & Thunstedt, F. Forskningsstrategier. (2016). Vetenskapliga

metoder och forskningsstrategier. Hämtad 2020-22-02 från

https://forskningsstrategier.wordpress.com

Wikipedia. (2020). I På spåret. Hämtad 2020-03-06 från https://sv.wikipedia.org/wiki/På_spåret

7.4 Offentligt tryck

Regeringen. (2012). Nya villkor för public service (SOU 2012:59). Stockholm: Elanders Sverige AB.

7.5 Rapport

Strömbäck, J. (2015). Demokratin och det förändrade medielandskapet. Mot ökade kunskapsklyftor

och deltagandeklyftor? Låt fler forma framtiden! Forskarantologi. SOU 2015:96. Stockholm:

Demokratiutredningen. Hämtad från http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:miun:diva-24820

53

8. BILAGA

8.1 Intervjuguide

Vad är din generella bild av Alla mot alla?

Vad är din generella bild av På spåret?

Hur skulle du definiera respektive programs genre?

Vilka delar tycker du krävs för att ett program ska få kalla sig frågesportprogram?

Hur kommer det sig att du tar del av programmen (aktivt val för att uppnå mål eller av gammal

vana och tidsfördriv)?

Vilken sinnesstämning befinner du dig i när du väljer att kolla på På spåret och Alla mot alla?

Vilka behov uppfyller programmen för dig?

Vilka känslor får du av programmen?

Varifrån kommer de känslorna?

Vad tar du med dig när du kollar programmen?

Vad anser du är underhållande?

Finns det något/några irritationsmoment?

Vilka är de största skillnaderna du upplever?

Hur skiljer sig underhållningen i programmen?

Hur skulle du jämföra språket, frågorna, innehållet, deltagarurvalet och studions uppbyggnad?

Skulle du säga att du märker att på spåret verkar under public service och vice versa?

Skulle Alla mot alla kunna sändas på public service och vice versa?

Procentuellt, hur mycket information kontra underhållning är det i respektive program?

Hur upplever du det sociala samspelet i programmen?

Hur uppfattar du jargongen mellan programledare och deltagare?

Anser du att relationen mellan programledare och deltagare i respektive program påverkar

trovärdigheten?

Påverkar jargongen din vilja att kolla på programmen?

54