världsarveni Finland

i den grundläggandeutbildningen

Publikationer utgivna av föreningen för kulturarvsfostran 7

2

© 2012 Föreningen för Kulturarvsfostran rf

Redaktör Lari Peltonen

Översättning: Rhea Fager

Pärmbild: Teckningar gjorda av elever vid Keltinmäen koulu med motiv från Petäjävesi gamla kyrka (Marjo Autio-Hiltunen).

Bilden på bakpärmen: Änglar i predikstolen i Petäjävesi gamla kyrka (Marjo Autio-Hiltunen).

Layout och ombrytning kinos media

isbn 978-952-67750-6-7 (hft.)

issn 2242-8623 (hft.)

isbn 978-952-67750-7-4 (pdf)

issn 2242-8631 (pdf)

K-Print, Tallinn 2014

Publikationer utgivna av Föreningen för Kulturarvsfostran i Finland 7

www.kulttuuriperintokasvatus.fi

3

INNEHÅLL

FÖRORD 4

VÄRLDSARVSUNDERVISNING 5Vad är världsarvsundervisning? 5

Målen för världsarvsundervisning 7

Världsarven 8

Unesco och världsarven 8

Att välja världsarv 8

Kriterierna för urval och sambandet med undervisningen 9

Informationsansvar enligt världsarvskonventionen 10

VÄRLDSARVSUNDERVISNINGENIDAG 12Läroplansmässig synvinkel 12

Samarbete med världsarv 13

Gamla Raumo och Sammallahdenmäki 13

Sveaborg 16

Kvarkens skärgård 19

Petäjävesi kyrka 20

Struves meridianbåge 21

Verla träsliperi och pappfabrik 22

VÄRLDSARVSUNDERVISNINGISKOLANSVARDAG 24Världsarven som lärmiljöer 24

Att förbereda ett besök 24

Att besöka ett värlsarv – vad kan man göra på platsen? 25

Att sammanställa ett besök 25

Världsarvsundervisning i den egna skolan 27

SLUTORD 28

VÄRLDSARVENIFINLANDIDENGRUNDLÄGGANDEUTBILDNINGEN

4

Skyddet av centrala natur- och kulturarv är resultatet av både nationellt och internationellt samarbete. Bevarandet av världs-arvet för kommande generationer kan säkerställas med hjälp av fostrings- och undervisningsarbete. Stater som förbundit sig till Unescos världsarvskonvention förutsätts också främja upp-skattningen av och förståelsen för världsarvet genom att spri-da information och ta med det i skolundervisningen.

Mänsklighetens gemensamma arv förmedlas till eleverna bl.a. med hjälp av världsarvsundervisning. Den är ett redskap med hjälp av vilken eleverna utökar sina kunskaper och fär-digheter som behövs på livets olika områden. Samtidigt lär sig barnen och de unga att inse världsarvets värde, vilket upp-muntrar dem att värna om mänsklighetens gemensamma skatter. På så sätt får eleverna dessutom en upplevelse av sin egen roll i världen samt verktyg för att påverka sin miljö.

Vårt natur- och kulturarv bevaras inte utan att man förbin-der sig. Bevarandet av vårt kvarvarande arv ligger i händerna både på vår generation och kommande generationer. För att svara på denna utmaning behöver vi världsarvsundervisning.

Med hjälp av denna publikation försöker vi stödja och främja samarbetet mellan skolorna och världsarven. Vi vill motivera yrkesfolk inom undervisnings- och bildningssektorn att inklu-dera världsarvets mångsidiga rikedom som en del i skolornas vardag. Världsarven lämpar sig synnerligen väl för studiebe-sök: eleverna får personliga upplevelser av det som kulturhis-toria och naturen erbjuder. Världsarven kan erbjuda mångsi-diga ämnesövergripande helheter som stödjer elevens tillväxt och bildandet av hans eller hennes egen identitet.

Denna broschyr har producerats som en del i projektet Sil-ta maailmanperintöön som Föreningen för kulturarvsfostran i Finland har genomfört. Projektet har möjliggjort diskuterande samarbete mellan världsarven i Finland och yrkesfolk inom undervisningssektorn både i Finland och i Estland. I projektet beslöt man samla ihop exempel på olika sätt som använts un-der det senaste decenniet för att genomföra världsarvsunder-visning och hur dessa sätt har ingått skolornas arbete.

Att denna broschyr kom till beror i hög grad på projektet Den finska eken som genomfördes åren 1998–2008. Projek-tet som stärkte och stödde nätverken i kulturarvsfostran sam-manförde yrkesfolk och forskare inom kulturarvssektorn med lärare. På det här sättet fick skolorna och lärarna innehåll, mo deller och idéer som stöd för sitt eget undervisningsarbe-te. Kulturarvsfostran gav en form för hur man kan genomfö-ra integr ering mellan läroämnen i praktiken samt idéer för fenomenbaserad undervisning. Vår förhoppning är att denna brosch yr blir en likn ande inspirationskälla för utbildnings- och bildningssektorn.

FÖRORD

Mars 2012FöreningenförkulturarvsfostraniFinlandrf

KirstiMertaKaukoKyynäräinen

MarjoAutio-Hiltunen

5

Vad är världsarvsundervisning?

Under de senaste decennierna har det internationella samfundet vaknat upp till insikten att många av världens värdefulla natur- och kulturobjekt hotar att förstöras på grund av urbanisering, miljöförstöring, naturkatastrofer, krig, konflikter och andra hot. Som ett resultat av detta har staternas ansvar för bevarandet av natur- och kultur-arvet skrivits in som en bindande förpliktelse i Unescos världsarvskonvention (United Nations Educational, Scientific and Cultural Organization, Förenta Nationernas organisa-tion för utbildning, vetenskap och kultur).1 Förpliktelsen är också inskriven i Finlands grundlag; enligt lagen bär var och en ansvar för naturen och dess mångfald samt för miljön och kulturarvet.2 Internationella avtal och Finlands lag definierar nivån på skyddet samt kriterierna för att ett objekt ska väljas till världsarvsobjekt.

VÄRLDSARVSUNDERVISNING

Världsarvsundervisningensträvarefterattuppmuntraframtidensbeslutsfattareattdeltaibevarandetavvårtvärldsarvsamtmöjliggöraattdehardekunskaperochfärdighetersombehövsförattförebyggahotsomrik-tarsigmotvårtvärldsarv.

Världsarvetärmänsklighetensgemensammaochunikanatur-ochkulturarv,varsbevarandeärvärdefulltsärskiltpågrundavhistoriska,estetiskaellerveten-skapligagrunder.Attlärautvärden,kunskaperochfärdighetersomhänförsigtillvärldsarvkallasvärlds-arvsundervisning.Dessfrämstasyfteärattökaelever-nasförståelseförattvärldsarvetärunikt,såattocksåkommandegenerationerskakunnanjutaavdet.

Syftetmeddennabroschyrärattökakunskapenhoslärareochandraintresseradeomdeplatsersomvaltstillvärldsarvsamtvägledademattförmedlakun-skapomvärldsarvenurenfostrandeochpedagogisksynvinkelsomendelavvårtegetkulturarvochvåregenidentitet.

Förutom en rättslig referensram krävs det att man vet och förstår varför det är nödvändigt att skydda världsarven. Syftet med världsarvsundervisning är att svara på denna utmaning och inspirera eleverna att bevara vårt världs-arv för kommande generationer. En orsak att skydda ett objekt kan vara att det har ett exceptionellt estetiskt värde, är historiskt sett betydelsefullt eller dess innehåll är vetenskapligt betydelsefullt. I världsarvsundervisnin gen kan man dessutom tillämpa olika under visningsmetoder som ger eleverna både kunskaper och färdigheter samt kännedom om sig själva som aktörer i ett världs historiskt kontinuum.

1. Konvention om skydd för världens kultur- och naturarv. Antagen av unescos generalkonferens 17:e session i Paris den 16 november 1972.2. Finlands grundlag (1999/731) 17 §.

6

DELOMRÅDENSOMDEFINIERAR

VÄRLDSARVSUNDERVISNINGEN

InternationellaavtalochlagstiftningInternationella avtal om världsarvsobjekt samt skydd för det immateriella kulturarvet och mång-falden av kulturella fenomen skapar en grund för verksamhetsprinciperna mellan stater. Dessa avtal kompletteras av internationella människorätts- och miljöavtal som tryggar bl.a. kulturella samt bildnings- och miljömässiga rättigheter. Den finska lagstiftningen preciserar den internationella rätten och styr verksamheten vid nationella myndigheter, bl.a. Museiverket.

InnehållFörutom estetiska upplevelser ger bekantskap med världsarven en upplevelsebaserad dimension när det gäller kännedom om historia, närmiljö och kultur. Den kunskap som världsarven förmedlar och de värden som de företräder kan tas med i olika läroämnen och ämnesområden i den grund-läggande utbildningen. På så sätt skapar man en grund för fenomenbaserat lärande.

Varje objekt som upptagits på Unescos världsarvslista re-presenterar någonting unikt och värt att bevaras. Målet med världsarvsundervisning är att få eleverna att värde-sätta att världsarven är unika samt den kunskap och tradi -

MetoderFörutom traditionella undervisningsmetoder läm-par sig för världsarvsundervisning mycket bra en-gagerande metoder som utnyttjar lärmiljöer utan-för skolan, såsom undersökande inlärning och lära genom att göra (learning by doing). Nya lärmiljöer, exkursioner och lägerskolperioder erbjuder talrika möjligheter att tillämpa varierande undervisnings-metoder.

LivslångmedborgaraktivitetVid världsarvsundervisning är undervisningssitua-tionerna i bästa fall interaktiva, reflekterande och diskuterande. Detta bidrar till att det hos eleverna utvecklas ett tänkesätt som respekterar naturens mångfald och kulturarv.

tion som de förmedlar. Världsarvsundervisningen beto-nar tanken på hållbar utveckling och väcker hos eleverna i bästa fall en livslång medborgaraktivism med positiv in-ställning till skydd för natur- och kulturarv.

7

Målen för världsarvsundervisning

Världsarven kan granskas ur flera synvinklar utgående från olika fenomen via olika läroämnen. T.ex. landhöj-ningen i Kvarkens skärgård är ett naturfenomen som in-verkar förutom på organismer också på människans liv, boende och näringar, och omformar småningom om-rådets kulturarv. Gemensamt för de olika synvinklarna är målen enligt vilka eleverna lär sig att det är viktigt att mänsklighetens kollektiva världsarv bevaras, utökar sina kunskaper om olika världsarv samt får färdigheter att söka mera information på egen hand. En bred kunskaps- och färdighetsgrund stöder eleverna i senare livsskeden samt vägleder framtidens beslutsfattare – dagens elever – att ta beslut som med tanke på naturen och kulturar-vet är hållbara.

Kunskapsmässigamål › Målet är att sprida kunskap till eleverna om

världens natur- och kulturarv som uttryck för beständighet i en snabbt föränderlig värld. › Eleverna identifierar begrepp som hör

ihop med natur- och kulturarv och känner till de viktigaste informations källorna och kanalerna för kunskapssökning. › Eleverna känner till huvuddragen i mänsk-

lighetens historia och kan se sambandet mellan naturens och kulturens samverkan och beroendeförhållanden i mänsklighetens utvecklings historia. Eleverna utvecklar sin förmåga att förstå orsakssammanhang.

Praktiskamål › Målet är att öva elevens förmåga att granska

och kartlägga gångna tiders händelser samt deras verkningar. Eleven kan självständigt använda infor-mationskällor och samla kunskap genom att ut-nyttja muséer och andra dokumentationskanaler. › Eleven kan diskutera öppet och beakta olika

aspekter när han eller hon bildar sin egen åsikt. › Eleverna är ivriga och har färdigheter att arbeta

till förmån för objekt och fenomen i miljön som ska skyddas.

Målsomhänförsigtillvärden › Målet är att uppmuntra eleverna

att uppskatta sin egen kultur och sitt eget lands historia och natur. › Eleven tillägnar sig en respekterande attityd

gentemot olika nationer och kulturer. › Eleven tillägnar sig en solidarisk attityd

och förstår sitt eget ansvar när det gäller vården av världens natur- och kulturarv.

VÄRLDSARVSUNDERVISNINGENSKUNSKAPSMÄSSIGAOcHPRAKTISKAMÅLSAMTMÅLSOMHÄNFÖRSIGTILLVÄRDEN

Bilderna: På äventyr med ”brankkare” i Gamla Raumo. hls

8

Världsarven

Unesco och världsarvenI egenskap av självständig stat och medlem av det inter-nationella samfundet har Finland förbundit sig att skö-ta gemensamma globala angelägenheter. Finland blev medlem i Unesco år 1956 – ett år efter anslutningen till Förenta Nationerna. Vården av världsarvet är ett na-tionellt och internationellt samarbetsprojekt som koor-dineras av Unesco.

fn:sorganisationförutbildning,vetenskapochkulturunesco(UnitedNationsEducational,ScientificandculturalOrganization)

Att välja världsarvAtt välja världsarvsobjekt är en process i flera steg där konventionsstaten i första hand förbinder sig att värna om det gemensamma världsarvet i enlighet med världs-arvskonventionen.

1. Staten upprättar en lista över egna potentiella objekt.

2. Staten väljer från listan de objekt som den nominerar till världsarvslistan.

3. Nomineringsförslaget skickas till Unescos Världsarvscenter.

4. Efter granskning skickas nomineringsförslaget till en expertorganisation (iucn, the International Union for Conservation of Nature eller icomos, the International Council on Monuments and Sites).

5. Experter gör en utvärdering av objektet på ort och ställe.

6. iucn eller icomos jämför objektet med kriterierna i världsarvskonventionen.

7. Utgående från utvärderingen uppgörs en utvärderingsrapport.

8. De sju medlemmarna i Världsarvskommitténs byrå presenterar sina rekommendationer för Världsarvskommittén.

9. Beslutet fattas av Världsarvskommittén.

› Unesco som grundades 1945 är en specialorganisation som lyder under FN och har 195 medlemsländer. › Organisationens uppgift är att bidra till

att upprätthålla fred och säkerhet genom att främja internationellt samarbete med hjälp av fostran, kunskap och kultur. › Unescos högsta beslutande organ är

generalkonferensen som samlas vartannat år; den svarar för de grundläggande riktlinjerna i politiken och godkänner programmet och budgeten. För verkställandet av besluten svarar ett förvaltningsråd som består av 58 medlemsländer och som samlas två gånger i året. › Det internationella samarbetet verkställs

av nationella Unesco-kommissioner. Finlands Unesco-kommission lyder under Undervisnings- och kulturministeriet och dess uppgift är att bistå statsrådet vid förberedelse och skötsel av frågor i anslutning till Unescos verksamhet.

9

Kriterierna för urval och sambandet med undervisningen

Kriterierna för att ett objekt ska väljas till ett världsarv är ett resultat av internationella förhandlingar och deras syfte är att säkerställa att de mest unika objekten blir upptagna på världsarvslistan som Unesco upprätthåller. Urvalsprincipen hålls strikt för att världsarvslistan inte skall bli en alltför lång och omfattande lista över intres-santa sevärdheter. I alla länder finns det objekt som är viktiga för nationen, och världsarvskonventionen upp-muntrar konventionsstaterna att värna om sitt unika arv oavsett om det har upptagits på världsarvslistan eller inte. I början av 2012 fanns det på Unescos lista sam-manlagt 936 objekt, av vilka 725 var kulturarv, 183 na-turarv och 28 kombinerade natur- och kulturarv. I Fin-land finns 6 kulturarv och 1 naturarv.

Vad gör ett objekt tillräckligt unikt och å andra sidan så representativt som fenomen att det hör till världs arvs-listan? Att fundera på kriterierna och tillämpa dem på natur- och kulturobjekt i närmiljön erbjuder en intres-sant synvinkel för eleverna att granska bekanta platser. Skulle en naturformation eller en historisk byggnad i nejden uppfylla något av följande kriterier?

Ett kulturobjekt

De finns sex kriterier för urval när det gäller kulturobjekt

1. ska vara ett mästerverk skapat av människan2. ska visa på viktiga utbyten av mänskliga

värderingar över tid, t.ex. utveckling i arkitektur eller teknologi

3. ska vara ett exceptionellt vittnesbörd om en kulturell tradition

4. ska vara ett enastående exempel på en tidsperiod som varit historiskt betydelsefull

5. ska vara ett utomordentligt exempel på traditionell bosättning eller landanvändning som är representativt för en viss kultur eller vissa kulturer

6. ska var direkt förbundet med en levande tradition. Detta kriterium måste kombineras med något av de andra kriterierna.

Ett naturobjekt

De finns fyra kriterier för urval när det gäller naturobjekt

1. ska exemplifiera viktiga utveck-lingsskeden i jordens historia

2. ska representera en betydande pågåen-de ekologisk eller biologisk process

3. ska vara ett exceptionellt naturfenomen eller område med exceptionella skönhetsvärden

4. vara betydelsefullt med tanke på bevarande av biologisk mångfald, t.ex. hemvist för utrotningshotade djurarter

På objekt med både natur- och kulturvärden tillämpas kriterierna i båda listorna. Viktigt när det gäller alla världsarv är objektets integritet samt hur skyddet leds och organiseras.

Berget Oravivuori som hör till Struves meridian båge är högt och brant. I dag finns där trappor. Utsikten från Oravivuori är strålande och man kan se triangelmät-ningstornet på andra sidan Päijänne. Mah

10

Unescosmotivering:”Området är ett unikt exempel på viktiga stadier i jordens historia, inkluderande livets utveckling, pågående geologiska processer i utvecklingen av jordens form eller signifikanta geomorfologiska eller fysiografiska egenskaper. Flera istider med efterföljande landhöjning samt havet har format landskapet.” ”Höga Kusten är en av de platser i världen som har isostatisk landhöjning till följd av inlandsisens för-svinnande. Den isostatiska återbalanseringen fram-träder väl och områdets särprägel är omfattningen av landhöjningen på 286 meter som överträffar andra platser.”

1. Läraren nämner objektets namn samt året då det har upptagits på Unescos lista. Eleverna börjar söka information på egen hand, t.ex. i form av pararbete.

2. Läraren eller eleverna presenterar resultatet av informationssökningen.

3. Vid undervisningssamtal funderar man på enligt vilka kriterier objektet kan ha valts till världsarv. Hurdana saker tar eleverna upp? De kan kanske fundera på om objektet är det enda i sitt slag i världen eller om det är helt oersättligt. De kan också undra varför det finns t.ex. andra kyrkor från samma period på listan.

4. Läraren presenterar Unescos motivering som finns på Kvarkens webbsidor, Kvarken.fi. Motsvarar elevernas motiveringar Unescos motivering? Jämförelsen ska främst handla om att klarlägga ordens betydelse: vad betyder t.ex. ”unik”, ”värdefull” eller ”ursprunglig”. Syftet med undervisningssamtalet är att finna gemensamma begrepp för definitioner och termer.

Mera information om området finns på Kvarkens webbsidor <http://www.kvarken.fi/upptack-kvarken/>

Informationsansvar enligt världsarvskonventionen

Alla Unescos konventioner, av vilka Världsarvskonven-tionen som antogs år 1972 är den mest betydelsefulla, innehåller ett informationsansvar. Enligt konventio-nen ska de undertecknande staterna vart sjätte år rap-portera över tillämpningen av konventionen samt bl.a. informera om hurdan utbildning om världsarvet och dess bevarande erbjuds grundskolelever och studerande vid gymnasier och högskolor. Utbildningens uppgift är inte endast att utöka elevernas kunskaper i lokalhistoria och hembygdskunskap, utan också att de får en allmän uppfattning om hur ett världsarv förhåller sig till andra världsarvsobjekt i fråga om tid och rum. Finns det andra objekt från samma tidsperiod och finns det ett samband mellan dem?

Informationsansvaret och utbildningsprojekten ska inte vara kampanj- eller experimentinriktade, utan av-sikten är att de integreras som en del av läroplanen och andra styrdokument. Skolan har alltså en viktig roll när det gäller att förmedla kunskap om och förståelse för världsarven i Finland och i andra länder. Världsarvsun-dervisningen uppmuntrar barnen och de unga att be-kanta sig med sina rötter, så att de kan förstå sin egen historia samt världsarvets betydelse och de möjligheter det erbjuder och de faror som hotar det. Det är viktigt att de unga erbjuds möjligheter att fundera på och disku-tera världsarvets betydelse samt hur vårt gemensamma världsarv bör vårdas och bevaras också för kommande generationer.

ExEMPEL1.FÖRSLAGTILLUNDERVISNINGSMODELL–ENLIGTVILKAKRITERIERHARKVARKENSSKÄRGÅRDVALTSTILLVÄRLDSARV?

Eftersom världsarvslistan revideras kontinuerligt måste lärarna uppdatera sina kunskaper. År 2012 var det nyaste objektet på Finlands världsarvslista Kvarkens skärgård, som bildar ett gemensamt naturarvsområde med Höga

Kusten i Sverige. Området upptogs på Unescos världsarvslista i juli 2006. Under lektionen kan man bekanta sig med Kvarkens skär-gård t.ex. enligt följande förslag:

Under exkursionen till Sveaborg kan man granska bl.a. hur det bergiga landskapet har utnyttjats som ett arkitektoniskt element i fästningen. Sveaborg är en bastion, dvs. den är låg och utbredd på flera öar. Bastionssystemet härstammar från Italien där det ersatte de medeltida höga slotten. De medeltida slotten hade planerats för att ge skydd mot fiender som försöker komma över murarna, medan bastionen gav bättre skydd mot artillerianfall. Bild: Förvaltningsnämnden för sveaborgs bildarkiv/Ilmo Valtonen

Läroplansmässig synvinkel

Varje människas ansvar för naturen och dess mångfald samt för miljön och kulturarvet har skrivits in i Fin-

lands grundlag år 1999. Efter det har världsarvsunder visningen utvecklats på ett synligt sätt genom olika projekt och samarbetsnätverk. Projektet Den finska eken, ett samarbetsprojekt mel-lan skolor och muséer, synliggjorde världs arven i Finland i den grundläg-gande utbildningen också i andra sko-lor än Unescos asp-skolor.

Boken Maailmanperintö – tutki ja opi som publicerades av Utbildningssty-relsen utkom år 2001. I samband med projektet arbetade en arbetsgrupp be -stående av lärare i olika ämnen samt tjänstemän vid Utbildningssty relsen vid världsarvs plat serna. På 2000-talet har lärarnas fortbildning i världsarvs-under visning byggt på denna bok.

VÄRLDSARVSUNDERVISNINGENIDAG

Idénmedvärldsarvsundervisningärattutökaelevernaskunskaperochfärdigheterianslut-ningtillvärldsarvetsamtfådemattförståbetydelsenavdenenaståenderikedomensomnatur-ochkulturarvetinnehåller.Under-visningssamtalomvärldsarvetsbetydelseun-derlektioneriolikaämnen,besöktillmuséersamtundervisningsmaterialianslutningtilltematärutmärktasättattförmedlakunskapomnaturensochmänsklighetenshistoria,mendenvärdefullasteerfarenhetenavnatur-ochkulturarvetfårelevernagenomattsjälvbesökaettvärldsarv.

Grunderna för läroplanen för den grundläggande utbild-ningen 2004 stöder inkluderandet av världsarvsunder-visning i olika läroämnen. Läroplansgrunderna innehål-ler temaområden som innehållsmässigt ansluter sig till världsarvsundervisning, t.ex. kulturell identitet och in-ternationalism samt ansvar för miljö, välfärd och en håll-bar utveckling.

Världsarvsundervisning erbjuder ett naturligt inne-håll när man genomför undervisning inom ramen för temaområden i den grundläggande utbildningen. I all undervisning ingår dessutom på ett övergripande sätt ut-veckling av den egna identiteten samt att resonera kring individens och gemenskapens värderingar.

Exempel från skolors vardag visar bäst hur världsarvs-undervisning kan tillämpas i undervisningen av olika ämnen. Följande exempel från Pispalan koulu är ett ut-märkt exempel på fenomenbaserad historieundervisning ur ett världsarvsperspektiv.

ExEMPEL2.PROjEKTIGLOBALFOSTRANVIDPISPALANKOULU

År 2011 genomförde Utbildningsstyrelsen på uppdrag av utrikesministeriet ett projekt i global fostran, vars syfte

Unesco startade ett asp-skolnätverksprojekt (Unesco’s Associated Schools Project Network) år 1953. Unesco-skolorna prövar nya tillvägagångs-sätt, testar Unescos ma-terial och sprider goda modeller som ansluter till globala frågor och fn-systemet, mänskliga rättigheter och demokrati, världsarvet och inter-kulturellt lärande samt miljöskydd. I Finland finns 70 skolor som hör till asp-nätverket.

13

var att fundera på fostran i världsmedborgarskap i en allt mer globaliserad värld. Värdegrunden i global fostran bygger särskilt på Unescos rekommendation från år 1974 om fostran i internationellt samförstånd, samarbete och fred samt respekterande av mänskliga rättigheter.

I projektet deltog 15 skolor på olika håll i Finland. Den fenomenbaserade pedagogiken inspirerade Pispa-lan koulu (åk 1–6) i Tammerfors att inrikta sitt projekt på världsarvsundervisning, som genomfördes både i lär-miljöer utanför skolan och så att man utnyttjade infor-mations- och kommunikationsteknik. Innehåll i historia i åk 5—6 behandlades som världsarvsundervisning ge-nom att integrera olika läroämnen. Den slutliga tillämp-ningen var ett datorspel som skapades genom att elever-na fick möjlighet att utnyttja sitt eget kunnande.

Rapporten över projektet i Pispalan koulu finns på adressen: <http://www.oph.fi/kehittamishankkeet/maail-mankansalaisena_suomessa>.

Samarbete med världsarv

I Finland finns i dag sex kulturarv och ett naturarv som är upptagna på Unescos världsarvslista som er-bjuder utmärkta möjligheter till personligt upplevelsebaserat läran-de. Såsom följande presentationer visar representerar objekten Fin-lands natur och kulturhistoria på ett mycket mångsidigt sätt.

Gamla Raumo och SammallahdenmäkiGamla Raumo upptogs på Unescos världsarvs-lista samtidigt med Sveaborg som första finländ-ska världsarv år 1991. Gamla Raumos trähus-idyll valdes till ett kulturarv värt att skyddas, eftersom den är en av de bäst bevarade historis-ka trähusområdena i Norden. Området som be-står av ca 600 byggnader är ett exempel på tradi-tionell nordisk timring och en boendeform som fortfarande lever – i Gamla Raumo bor i dag ca 800 invånare, och muséerna, kaféerna och hant-verksbodarna på området lockar besökare från när och fjärran.

Cirka 20 km från Raumo centrum ligger Sammallahdenmäki, ett exceptionellt fornmin-nesområde. Området togs upp på världsarvs-

listan år 1999 som Finlands första arkeologiska kultur-arv. Grav rösområdet vid Sammallahdenmäki är ett unikt objekt som vittnar om religionen och begravningssätten hos ett samfund som levde under den skandinaviska brons åldern och den tidiga järnåldern i västra Finland. Sten rösena i det nästan orörda och karga berglandskapet representerar monumentalt byggande från bronsåldern.

Ett kombinerat besök till Gamla Raumo och Sammal-lahdenmäki bildar en upplevelsebaserad och mångsi-dig världsarvshelhet. Raumo museum har fokuserat på upplevelsebaserad och engagerande museipedagogik, i vilken ingår bl.a. dramaguidning samt uppgifter som har gjorts för skolelever. Museet kan erbjuda besökare information om världsarvet också i samband med van-liga musei besök. Muséets läge i Gamla Raumo erbjuder en naturlig grund för verksamhet som lämpar sig för världsarvs undervisning.

Matkultur och handens färdigheter i en historisk omgivning i Sammallahti. När man besöker Sam-mallahti är det möjligt att få verksamhetsinrik-tad guidning. Den lokala guiden intar rollen som gångna tiders husmor och eleverna får njuta av ärtbröd och hallonblads-saft som de har varit med om att tillreda. ua

14

Sedan Sammallahdenmäki beviljades världsarvsstatus har världsarvsundervisning genomförts av föreningen Keritys ry, som har fokuserat på att uppliva Lappi kom-muns historia med hjälp av frivillig arbetskraft. Fram-tida utmaningar i Raumo är att skapa ett fungerande program för världsarvsundervisning – bra hjälp har man i de fina program som redan fungerar i de två låg-stadieskolor som utvecklat dem (se Exempel 3). Världs-arvsundervisningen borde också omfatta daghem och högre klasser.

Samarbetet med skolorna fungerar bra i Raumo och också lärarstuderande besöker muséet.

ExEMPEL3.KULTURSTIGARNAIGAMLARAUMO–RAUMANNORMAALIKOULUOcHPyyNPÄÄNKOULU

Vid Rauman normaalikoulu genomförs temaområdet Kulturell identitet och internationalism på åk 1–6 ge-nom att eleverna sammanställer en egen Unesco-mapp. Eleverna börjar arbeta med mappen på åk 1 och kom-pletterar den så att när de går ut lågstadiet har de ett omfattande infopaket om hemortens kulturarv. Världs-arvsundervisning är ett naturligt ämne just i Raumo, eftersom det finns t.o.m. två världsarv i grannskapet. Följande årskursvisa planer är exempel på hur två olika stora skolor i Raumo har närmat sig världsarvsunder-visningen.

Generationer möts på Sammallahdenmäki då amatörskådespelare i senioråldern ordnar undervisningspass i samband med elevernas besök. ua

Gamla Raumo är en utmärk plats att bekanta sig med byggnadsarvets kreativa värld. Mitt I Gamla Raumo nära Fisketorget finns en konstig byggnad om vilkens funktion både eleverna och lärarna kommer med de mest underliga gissningar. hls

15

ÅRSKURSVISPLANFÖRKULTURSTIG–PyyNPÄÄNKOULU

I åk. Eleverna bekantar sig med Raumo torg och dess omgivningII åk. Eleverna bekantar sig med Kirsti gårdsområdeIIIåk. Eleverna besöker Teresia och Rafael Lönnströms

hemmuseum samt Raumo konstmuseumIVåk. Eleverna besöker Raumo sjöfartsmuseum och Gamla RådhusetV åk. Eleverna bekantar sig med huset Marela samt besöker

Seminariets trädgård och museiklassrumVIåk. Eleverna bekantar sig med Pyhän Ristin kirkko och

Tammela center för reparationsbyggande Planen har utarbetats av Virpi Joutsa, lärare vid Pyynpään koulu.

PLANFÖRGENOMFÖRANDEAVUNEScO-VERKSAMHET–RAUMANNORMAALIKOULU

I åk. Eleverna bekantar sig med Raumo torgII åk. Eleverna bekantar sig med Kirsti gårdsområde, boende

i Gamla Raumo och Pyhän Risti kirkkoIIIåk. Eleverna besöker Gamla RådhusetIVåk. Eleverna bekantar sig med Gamla RaumoV åk. Eleverna besöker huset Marela, bekantar sig med historia från sekelskiftet

1800–1900, besöker Sammallahdenmäki, bekantar sig med hant-verkstraditionen i Raumotrakten (särskilt spetsknyppling)

VIåk. Eleverna bekantar sig med andra Unesco-objekt, lär sig om den medeltida stadsbilden och dess kulturarv, lär sig kyrkornas stilriktningar och bekantar sig med hantverks-traditionen i Raumotrakten (besöker Tammela center för reparationsbyggande)

Planen har utarbetats av Marja Tervaselkä-Jalonen och Outi Kokkonen, lärare vid Rauman normaalikoulu.

Praktiska uppgifter i verkstaden under även-tyrsturen med ”brankkare”. Med tanke på undervisningen i modersmål och litteratur i finska skolor erbjuder raumodialekten ”Rau-man kiäli” delikat material. Några verser från en sång eller dikt lyfter stämningen: ”Meri-poikki meit varjelkkon daevas... ” (Må himlen skydda oss sjömän...) hls

FörvaltningsnämndenförSveaborgsbildarkiv/DenebPettersson16

SveaborgSveaborg som är belägen utanför Helsingfors är en fästning som grundades under tiden då Finland hör-de till Sverige; byggandet av fästningen påbörjades på 1700-talet. Sveaborg är ett världsarv som togs upp på Unescos världsarvslista år 1991. Denna sjöfästning, som är utbredd på sammanlagt åtta öar, inrymmer bl.a. Sjökrigsskolan, en torrdocka, museer, skolor, res-tauranger och har idag över 800 invånare. Sveaborg hör till Finlands mest populära sevärdheter dit också många skolgrupper kommer för att uppleva det havs-nära områdets rika historia.

På Sveaborg kan man också ordna lägerskolor med hos-tel-inkvartering. Världsarvsundervisningen har i stor ut-sträckning skötts av Samfundet Ehrensvärd som sedan år 1921 då det grundades har förmedlat information om Sveaborgs historia samt utvecklat sin guideverksamhet och sina turisttjänster samt genomfört äventyrsturer för barn som grundar sig på historiska fakta. På somrarna ordnar Samfundet Ehrensvärd för skolbarn både vanli-ga och tematurer där man genom en teaterföreställning blir bekant med Sveaborg och med livet, seder och bruk, stilar, vetenskap och nöjen på 1700- och 1800-talen. Vid

Sveaborgscentret visas en belönad vid-filmsföreställning på 20 minuter som ger goda baskunskaper om olika ske-den i Sveaborgs historia och byggan-det av Sveaborg. Sveaborgs säregna landskap med sina sällsynta invasiva växter och gräsbevuxna vallar kom-binerat med öarnas historia som om-fattar många generationer erbjuder utmärkta möjligheter till världsarvs-undervisning.

Undervisningsmaterial i anslutning till Sveaborg: <http://www03.edu.fi/oppimateriaalit/suomenlinna/>.

Under projektet i glo-bal fostran bekantade sig eleverna vid Pispa-lan koulu i Tammerfors med världsarvsunder-visning med Sveaborg som lär miljö. Då skolan bekantade sig med na-turen på ön i en verk-stad som beställdes via Suomen Nuorisokeskus ingick i programmet att resa ett tälttak på klip-porna, tillreda saftkräm på ett campingkök och studera mikroorga-nismer i vattnet. För eleverna som kom från inlandet var upplevel-serna nya. jk

FörvaltningsnämndenförSveaborgsbildarkiv/Eskojämsä17

ÅRSKURSVISPLANFÖRExKURSIONSDAG–AMURINyHTENÄISKOULU

Iåk Eleverna granskar och tecknar sin omgivning samt besöker ubåten Vesikko.

IIåk. Eleverna bekantar sig bl.a. med fartyg på torrdockan under ledning av en lokal guide, gör teckningar särskilt ur sjöfartens perspektiv samt besöker ubåten Vesikko

IIIåk. Eleverna deltar på torrdockan i en verkstad som innehåller bl.a. tjärning av båt, repslagning samt spikslagning under handledning av en smed.

IVåk. Eleverna granskar fästningen ur matematikens perspektiv, tecknar byggnader och gör räkneuppgifter utgående från dem. Läraren har med sig kopierade sidor av kursen i geometri och dels med hjälp av dem och dels med mätningar som görs i naturen räknar eleverna en given yta.

Våk. Eleverna besöker bl.a. museet och ubåten Vesikko. På eftermiddagen övar man knopar.

VIåk. Eleverna gör en rundvandring på ön under ledning av en guide och bekantar sig med museet med hjälp av uppgiftskort. Resten av dagen är eleverna i en dramaverkstad där de förbereder scener ur öbornas liv under olika tidsperioder.

VIIåk. Eleverna studerar Sveaborg särskilt ur ett naturarvsperspektiv: vad växer på ön och varför? Eleverna har med sig färdiga kort på vilka de skriver uppgifter om växter under ledning av biologiläraren och en guide som är insatt i Sveaborgsfloran.

VIIIåk. Eleverna skriver ett föredrag om fästningens byggnader och besöker museet.

IXåk. Eleverna dokumenterar Sveaborg genom att fotografera och teckna. Senare sammanställer de en broschyr om exkursionsdagen.

ExEMPEL4.ENExKURSIONSDAGPÅSVEABORG–AMURINyHTENÄISKOULU

En skola i Tammerfors med åk 1–9 betonade världsarvsundervisning i sin undervisning, vilket resulterade i att skolan gjorde en plan för en exkur-sionsdag på Sveaborg. Planen som är uppgjord för nio årskurser visar att världsarvsundervisningen är mång-sidig: för elever i olika åldrar kunde man skräddarsy ett program som motsvarade deras utveckling och som utnyttjade kunskaper och färdigheter som de lärt sig i olika läroämnen.

18

ExEMPEL5.ERFARENHETERAVANVÄNDNINGENAVVÄRLDSARVIKULTURARVSUNDERVISNINGEN–ROIHUVUORENKOULU

En lärare vid Roihuvuoren ala-aste i Helsingfors blev in-tresserad av världsarvsundervisning då han deltog i ut-bildningar som ordnades under projektet Den finska

eken. Lärarens intresse ledde till praktisk verksamhet i den egna skolan i en elevgrupp i åk 6.

Utgångspunkten var att tillämpa världsarvstanken och principerna i Haagkonventionen i historie-undervisningen samt att fundera

på kulturella och estetiska värden i anslutning till ob-jekt som skyddas: på vilka grunder borde ett visst objekt skyddas?

Motiveringarna hjälpte eleverna att uppfatta begreppet kulturarv samt klarlägga kulturarvets betydelse. Uppgif-ten var att fundera på vilken betydelse kulturarvet hade ursprungligen, hur den har förändrats och vilken bety-delse den har i dag. Man funderade också på framtiden: finns det kulturarv som har producerats i vår tid och som är värda att skyddas?

Som praktisk tillämpning fick eleverna bekanta sig med ett givet världsarv, söka information om det på egen hand och fundera på ovan nämnda frågor samt sammanställa en utställning om världsarvet antingen i klassrummet el-ler på nätet. Den teoretiska kunskapsgrunden som elev-erna fått genom världsarvsundervisning kompletterades med en belysande exkursion till Sveaborg.

Programmet i världsarvsundervisning har planerats av Kimmo Sundström, lärare vid Roihuvuoren ala-aste

Haagkonventionen från 1954 är en humanitär konvention som lyder under Unesco vars syfte är att skydda kulturegendom i händelse av väpnade konflikter.

På Sveaborgsmuseet kan man tillsammans med eleverna fylla i följande frågeblankett som handlar om sjöfästningens händelserika historia. Svaren finns i museet.

1. Sveaborgs första kommendör Augustin Ehrensvärd var

a. finskb. svenskc. rysk

2. Sveaborg började byggasa. på 1600-taletb. på 1700-taletc. på 1800-talet

3. På Sveaborg blev en del vägar belagda med

a. plankorb. grusc. asfalt

4. Kanonerna laddades till en börjana. från mynningenb. bakifrånc. automatiskt

5. År 1855 bombades Sveaborg ava. rysk-tyska trupperb. fransk-engelska trupperc. svensk-danska trupper

6. Skärgårdsflottan planerades ava. Cronstedtb. Thunbergc. Chapman

7. Sveaborgs torrdocka byggdesa. på 1500-taletb. på 1600-taletc. på 1700-talet

8. Förutom skepp byggdes på torrdockan också

a. kanonerb. flygplanc. hus

9. När Sveaborgs kyrka byggdes var den till en början

a. lutherskb. ortodoxc. katolisk

10. Till Sveaborg kommer mana. gåendeb. med flygc. med båt

19

natur utflykter där lärarna, handledarna och guiderna kan bygga upp upplevelsebaserade och utmanande un-dervisningspass som grundar sig på resonerande. Spåren som is tiden lämnat efter sig samt faktorer som hör ihop med landhöjningen konkretiseras när man bekantar sig med skärgården. I skärgården får eleverna också bekan-ta sig med den svenskspråkiga kulturen på kustområdet.

ExEMPEL6.SÄLjAKTSKULTUROcHVÄRLDSARVIKVARKEN

Världsnaturarvet Kvarken vid landhöjningskusten är lättast tillgänglig i byn Björköby i Korsholm, ca 45 km från Vasa. Man kan övernatta i idylliska gäststugor, så Kvarkenområdet lämpar sig också för lägerskolor.

Lokala experter och programföretagare har tagit fram olika slags programhelheter som hjälper besökarna att få en konkret uppfattning om hur inlandsisen har for-mat kusten och hur landskapet har förändrats. På natur-ut flykter kan man bekanta sig t.ex. med säljakts kulturen förr och nu samt göra rundturer till geologiska objekt, Sommarö fästning samt Salteriet (öppet endast sommartid).

Kvarkens skärgårdKvarken i Finland och Höga Kusten i Sverige bildar ett världsarv som är gemensamt för båda länderna. Kvar-kens skärgård upptogs på Unescos världsarvlista i juli 2006 som Finlands första naturarv. Kvarkens skärgård bildar tillsammans med Höga Kustens världsarvsområ-de i Sverige en geologisk helhet där landhöjningen är mycket kraftig, i genomsnitt 8 mm per år. Skärgården ändrar form kontinuerligt; nya öar stiger ur havet, havs-vikar förändras och blir sjöar och farleder blir grundare. Markarealen i Kvarkens skärgård ökar med 100 hektar per år. Området omfattar ca 5600 öar.

För verksamheten på området ansvarar Forststyrelsen. På området arbetar utbildade världsarvsguider som har fått en bred utbildning och är väl insatta i områdets na-tur och kulturhistoria. Dessutom har Kvarken en egen världsarvskoordinator. Man kan också bekanta sig med naturarvet vid Kvarkens naturcenter Terranova i sam-band med Österbottens museum där det finns en omfat-tande utställning om naturen i Kvarken.

Världsnaturarvet Kvarken bedriver ett nära samarbete med skolor och läroanstalter bl.a. när det gäller plane-ring av världsarvsundervisning. Att man efter strävar en mång sidig pedagogik syns i verksamheten: med skol-elever gör man utfärder till Kvarken, arbetar i smågrup-per samt gör uppgifter som grundar sig på utbildnings-ma terial. År 2011 färdigställdes det webbaserade ut- bildningsmaterialet Vi har legat under samma is, som riktar sig till lärare från förskola till universitet. Grundtan-ken med utbildningsmaterialet är att locka eleverna på

Mera information om programföretagare hittar man via Kvarken webbsidor

<www.kvarken.fi>

Undervisningsmaterialet Vi har legat under samma is finns på adressen:

<http://www.kvarken.fi/skolan-och-varldsarvet/utbildningsmaterial/istid/> Kvarkenområdet visar att

landskapet förändras och ger material till uppgifter. Kontrasten

mellan det öppna havet och stränderna med sommarstugor

är påfallande i synnerhet under våren och senhösten.

Att fotografera naturkrafter ur konstfostrans synvinkel lämnar

minnen för livet. I Kvarken är det lätt och naturligt att använda

naturmaterial i verkstäderna. Vh

20

ExEMPEL7.VERKSAMHETVIDASP-SKOLORNAIjyVÄSKyLÄ I

Inom Jyväskylä-regionen finns det nio olika skolor eller läroanstalter som hör till det globala Unesco-skol-nät verket asp (Associated Schools Project Network). Nät-verket fungerar i dag i 180 länder. Finland har varit med i nätverket sedan år 1959 och i Finland finns det 70 asp-skolor. Av material som tagits fram under ge-mensamma exkursioner eller andra evenemang som planerats vid årliga möten i Jyväs kylä har man ofta sammanställt t.ex. gemensamma ut ställningar i Keski- Suomen museo eller ett bibliotek.

I världsarvsundervisningen är Petäjävesi gamla kyrka det närbelägna världsarvet som skolorna gör ut färder till, eventuellt kombinerat med ett besök till Keski-Suomen museo. När man bekantar sig med miniatyr modeller av landsbygdshusen och kyrkan är det lättare föreställa sig hurdant livet var på den tiden då kyrkan byggdes. Verktygen och sätten som de an-vändes visar hur kyrkan är byggd och konstruerad. Resandet av kyrkan krävde samarbete: i varje hörn av korskyrkan behövdes en karl för att lyfta upp och måtta stockarna på plats. De silkeslena bilade ytorna som hållit i hundratals år vittnar om den höga

kvaliteten på kyrkobyggarnas hantverk. Baskunskaper och personliga försök med träbyggande hjälper besökaren att upptäcka väsent lig heter i byggnaden samt intressanta de taljer och originella tolkningar av dekorationerna. Ett ut-

Petäjävesi kyrkaPetäjävesi gamla kyrka som togs upp på Världsarvslistan år 1994 hör till de mest betydande mästerverken inom nordisk träarkitektur. Den representerar den lutherska kyrkoarkitekturen och den långa traditionen av timring. Kyrkan är ett framstående exempel på hur lokala bygg-mästare anammade stildrag från den mellaneuropeiska kyrkoarkitekturen och tillämpade dem vid timring som de var mycket skickliga på.

Idag går man in i kyrkan via klockstapeln, byggd år 1820 av Leppänens barnbarn Eerik Jaakon-poika Leppänen, och gången med sadeltak, under basunblåsande änglars blickar. När man studerar de små snidade träskulpturerna som hör till i kyrkans sparsamma utsmyckning och doku-menterar dem genom att teckna eller fotografera dem lär man sig att för-stå deras betydelse. På det sättet kommer man in på att diskutera t.ex. kyrkans och religionens ställning förr och nu samt hur kultur arv i mellersta Finland skiljer sig från andra kulturarv. Mah

I predikstolen finns av-bildat små änglar och fem människo gestalter: fyra evangelister och Frälsaren. De små vit-klädda änglarna på predikstolens övre och nedre kant har alla in-dividuella drag. Mah

Korskyrkan i Petäjävesi restes av tolv timmer-män under ledning av Jaakko Klemetinpoika Leppänen och enligt hans planer. Det egent-liga byggandet skedde år 1764, men fönstren och den fasta inredningen färdigställdes under de följande åren. Mah

21

Med tanke på världsarvsundervisning erbjuder infotav-lorna nära mätpunkterna grundläggande information om Struves meridianbåge. Material som lämpar sig för undervisning finns bl.a. på Lantmäteriverkets Kartta-käärö-webbsidor. Undervisningen fokuserar på verksam-het i lokala skolor, eftersom det är lättare för dessa sko-lor att besöka punkterna som finns nära.

Idén med och metoderna för mätning av Struves me-ridianbåge – grundläggande geometri och att använda den som jordens ”måttband” – kan man dock behandla och åskådliggöra var som helst. Utmaningen består i att konkretisera teorin och mättekniken för eleverna. Till-lämpningen kunde vara att presentera Struves meridi-

märkt sätt att bekanta sig med kyrkan är att dokumen-tera den genom att teckna, måla eller fotografera.

Genom att intervjua far-/morföräldrar eller egna för-äldrar om skolgång och hur man brukade fira högtider får eleverna bakgrundsinformation för att förstå kyrkans betydelse. Gudstjänsterna förr i tiden med sina kyrk stötar ger en levande bild av livet i bygemenskapen för två-hundra år sedan.

Kyrkan kan också nås med kyrkbåt. Man kan också göra en promenadtur längs den lugna bygatan och be-söka Petäjävesi nutida centrum där man kan bekanta sig med olika hantverkares produkter och församlingens nya kyrka och prästgård.

Mera information om Petäjävesi kyrka och om verksamheten där finns på adressen: <http://www.petajavesi.fi/kirkko/>.

Struves meridianbågeStruves meridianbåge är ett exceptionellt världsarv i det avseendet att den är gemensam för tio länder. Dessa län-der är Norge, Sverige, Finland, Ryssland, Estland, Lett-land, Litauen, Vitryssland, Moldova och Ukraina. Det handlar om en kedja av mätpunkter för triangelmätning som konstruerades och uppmättes på 1800-talet under ledning av den tyskfödde astronomen Georg Wilhelm Struve, med hjälp av vilken man kunde bestämma jord-klotets storlek och exakta form. Den är över 2800 kilo-meter lång och sträcker sig från Svarta havet till Norra ishavet.

Man kände till att jorden hade formen av ett klot, men på 1600-talet anade Isaac Newton att jorden är nå-got tillplattad vid polerna. Följande århundrade bekräfta-des Newtons teori genom mätningar utförda av Franska vetenskapsakademins expeditioner. Det var dock först F. W. G. Struve som med sin arbetsgrupp kunde fast ställa exakta värden för jordens platthet och storlek. Struves meridianbåge hör till sin tids mest betydande tekniskt-vetenskapliga bedrifter. Struves meridianbåge upptogs på Unescos världsarvslista år 2005.

Till världsarvslistan valdes sammanlagt 34 mätpunk-ter inklusive ändpunkterna i Norge och Ukraina för att representera hela meridianbågen. Struves meridianbåge går genom hela Finland på en sträcka av närmare 1000 kilometer och från denna sträcka har sex punkter valts till världsarvslistan. Som mätpunkter har använts både höga platser i naturen, såsom bergskrön, och vissa höga byggnader. Av dessa har observatoriet i Tartu och Neder-torneå kyrka upptagits på listan.

Mera information om Struves meridianbåge: <http://www.maanmittauslaitos.fi/verksamhet-34> samt <http://www.karttakaaro.fi/>.Uppgifter i anslutning till Struves meridianbåge: <http://www.karttakaaro.fi/tehtavia>.

Triangelmätningstornet i Oravivuori är en av de sex mätpunkterna i Finland som ingår i Struves meridianbåge. Redan att besöka mätningstornet är en naturupplevelse. Att tillämpa matematik i naturen motiverar eleverna på ett nytt sätt. Kunskaper och färdigheter i geometri hjälper t.ex. när man bygger miniatyrmodeller. För byggverkstaden kan läraren ta med sig pysselpinnar eller alternativt kan man använda material som finns i naturen. karta pt, bild ao.

22

anbåge som en del av kartundervisningen i åk 5–6. I matematik har geometri och mätning av trianglar ett di-rekt samband med hemligheten bakom Struves meridi-anbåge. En konkret modell kunde vara att åskådlig göra triangel mätning i en liten skala t.ex. på skolans sandplan.

ExEMPEL8.VERKSAMHETVIDASP-SKOLORNAIjyVÄSKyLÄII

Ett annat världsarv nära asp-skolorna i Jyväskylä är mät punkten som ingår i Struves meridianbåge som finns på berget Oravivuori i Korpilax. Den är ett intres-sant utflyktsmål som ger innehåll och utmaningar för friluftsdagar. Där Petäjävesi kyrka erbjuder matema-tiska problem i skalan av en byggnad är mätning av jord klotets form med hjälp av Struves mätpunkter för triangel mätning utmanande på ett annat sätt. Från Ora-

vuori kan man se över Päijänne till de andra mätpunk-terna, så att också de yngre eleverna kan förstå prin-cipen med triangel mätning.

Verla träsliperi och pappfabrikVerla träsliperi och pappfabrik i Kymmenedalen bildar en imponerande industrimiljö från den finska skogs-industrins tidiga år. Ingenjör Hugo Neuman grundade det första träsliperiet i Verla år 1872, men det för stördes i en brand redan några år efter att verksamheten in-letts. De nutida fabriksbyggnaderna är från 1890-talet. Helheten kompletteras också av andra byggnader i bruks-byn, de gamla arbetarbostäderna, förhistorisk klipp-målningar samt forsen med ett kraftverk. Fabriken var i drift ända till juli 1964 och togs upp på Unescos världs-

arvslista år 1996. Programmet i Verla kan anpassas efter skolornas behov. Eftersom det också finns stugor att hyra på området är det möjligt att ordna en flera dagars läger-skola i Verla. På området kan man bl.a. gå på en guidad tur i museet, gå en två kilometers skogsstig med info-punkter, bekanta sig med områdets andra byggnader och utställningar samt klipp målningar eller t.o.m. söka cacher. I föreningshuset Verlan Seura-talo kan man ordna olika möten, kur-ser och andra evenemang.

ExEMPEL9.BESÖKTILLVERLAPAPPFABRIK–AMURINKOULU

Eleverna i åk 4-9 vid Amurin koulu i Tammerfors gjorde en ex kursion till världsarvet Verla på hösten. Att ge-nomföra resan med ca 430 elever från Tammerfors till trakten av Kuusan kos-ki var både logistiskt och pedagogiskt en utmanande övning, och därför hade under visnings personalen för berett sig omsorgs fullt för temadagen.

Lärarna som hade genomgått ut-bildningarna ordnade av projektet Den finska eken hade bekantat sig på

Det gamla torkeriet i Verla som var byggt i trä förstördes i en brand år 1892. Följande år byggdes ett nytt torkeri i tegel som bestod av fyra våningar och som gick att värma upp. Byggnaden fick en ståtlig fasad som var gemensam för hela fabriken. Papparken kärrades längs en trägång från sliperiet till torkeriet för att torka och därifrån tillbaka igen till packeriet. Mah

I torkeriet hängdes papparken på tork med klämmare av metall eller s.k. ”djävulskäftar” (”pirun ikenet”) av trä, som tvätt hängs på tork. I det stora torkeriet rymdes 20 000 ark på tork. Kvinnorna som arbetade i torkeriet kallades ”kråkor”; de rörde sig på de lösa plankorna som på gungande trädgrenar. Mah

23

1. I gaveln på torkeriet finns ett årtal. Vilket?a. 1893b. 1793c. 1993

2. Fabriken upphörde med sin verksamheta. 1974b. 1964c. 1984

3. I fabrikens torkeri arbetade ”fåglar”. Var dea. tjädrarb. skatorc. kråkor

4. Där arbetade också ”däggdjur”. De vara. massabjörnarb. massavargarc. massalodjur

5. Papparken hängdes på tork med någons käftar. Var dea. näckensb. jordandensc. djävulensz

6. Käppen som kvinnorna använde för att lösgöra arken från maskinen var gjord ava. ekb. aspc. en

7. Fabrikschefen kalladesa. hylsab. patronc. projektil

8. I fabriken tillverkadesa. handgjort papperb. handgjord kartongc. handgjort papp

9. Fabriken är belägen inom två kommuner. Dessa ära. Jaala-Kuusankoskib. Jaala-Iittic. Jaala-Valkeala

ExEMPELPÅUPPGIFTERIANSLUTNINGTILLVERLA:VERLA-FRÅGESPORT

Begrepp som före-kommer i uppgiften, t.ex. ”massabjörn”, blir bekanta under under-visningen som ordnas i Verla. Frågesporten som ordnas i slutet av besöket visar att eleverna tillägnat sig kunskap om Verlas historia, om de kan be-svara dessa frågor som kräver specialkunskap.

förhand med Verlas historia och ortens möjlig-heter beträffande världsarvs undervisning. De uppgjorde ett program som innehöll en gui-dad tur och att eleverna bekantade sig bruks-området och de närbe lägna klippmålningarna. Under en och samma dag fick eleverna således bekanta sig med traktens kulturhistoria från en tid som omspänner ca 9000 år. Som stöd för besöket hade lärarna förberett stödmate-rial, bl.a. frågesports frågor om Verla, tips för bildkonstuppgifter samt serie mallar för verk-städer. Förutom guidad musei verksamhet er-bjuder området en idealisk miljö för lärare där man kan iaktta naturmiljön och genomföra bildkonstverkstäder. T.ex. en lerverkstad i när-heten av klippmålningarna ger ett historiskt djup vid bearbetning av material.

Mera information om Verla och tjänsterna där finns på adressen: <http://www.verla.fi>

Vid Verlankoski har det funnits bosättning redan långt innan det fanns fabriksarbetare, skogsarbetare eller flottare i trakten. Den största förhistoriska klippmålning i Norra Kymmenedalen finns mitt emot fabriken. Vid åstranden finns en jämn plats där t.o.m. större grupper kan arbeta med lera eller göra egna klippmålningar på stora pappersark eller varför inte på stenar. Platsen lämpar sig också för dramapedagogiska pass som kan vara t.ex. episoder ur människornas liv i gångna tider då de begav sig på jakt eller fiske för att få mat. Mah

24

Världsarven som lärmiljöer

Att förbereda ett besökAtt besöka ett världsarv är ett utmärkt sätt att för djupa elevernas kunskaper om naturen och kultur historia samt åskådliggöra teman som behandlats på lek tionerna via upplevelser i genuin miljö. För att besöket skulle bli så lärorikt och intressant som möjligt både för elever och lärare är det nödvändigt att förbereda sig på för hand. För-utom att bekanta sig med världsarvets innehåll är det vik-tigt att man också tänker på administrativa frågor, t.ex. exkursionens finansiering, försäkringar samt logistik.

På världsarvens egna webbsidor finns bra info paket om objektets historia, tjänster samt annan praktisk infor-mation. Dessutom har världsarven en koordinator eller person som ansvarar för samarbetet med skolor som hjäl-per till vid planering av exkursioner och svarar gärna på frågor. Föredrag och projektarbeten som eleverna kan göra genom att utnyttja världsarvens egna webb sidor

VÄRLDSARVSUNDERVISNINGISKOLANSVARDAG

Devärderingarsomvärldsarvsundervisningenföreträ-derbetonarnatur-ochkulturarvensomuttryckförbeständighetochhistoriskkontinuitetsamtsiktarpåmiljömässigtochkulturellthållbarutveckling.Dessut-omstödervärldsarvsidéntillväxttillvärldsmedborgar-skap–iutvecklandetavundervisningssektornochdetpedagogiskaområdetharmaniställetförinternatio-naliseringsfostranialltstörreutsträckninggåttövertillattfokuserapåutvecklingstrendersomdenglobalise-radevärldenmedför.

Inomdenallmänbildandeutbildningenidenvanligagrundskolansvardagföljermanmycketnogaläroäm-nesspecifikaläroplaneripraktiken.Förändringarsommanbådeandligenochattitydmässigtkanvararedoförilärarrummet,vidrektorsmötenaochifesttalenkanblioförverkligadedåenskriftligdefinieringsaknas.Därförvoredetbraattskrivainvärldsarvsundervisningiskolansverksamhetsplan.Denbordekonkretiserasiverksamhetsomharenmålinriktadpedagogiskochfostrandeuppgift.

samt stödmaterial som kan beställas från världs arvs plat-serna är utmärkta sätt att skaffa information på förhand och väcka elevernas intresse för ett besök.

Att definiera målen är ett viktigt steg när man för-bereder ett besök till ett världsarv. Varför väljer man just det här objektet? Vilket pedagogiskt mervärde ger be söket? Ofta besöker man det närmaste världs arvet efter som det är förmånligare och lättare att ordna, men skulle ett annat världsarv lämpa sig bättre med tanke på de teman som behandlats på lektionerna? När målen är klart definierade kan man gå över till att planera själva programmet.

Förutom praktiska arrangemang och planering av tid-tabeller är det bra att fundera på det tematiska perspek-tivet: studerar man världsarvet via begrepp och metoder i ett visst läroämne eller är det motiverat att bygga upp en tvärvetenskaplig och -konstnärlig upplevelse? Ifall man väljer som utgångspunkt ett tillvägagångssätt som kombinerar många läroämnen är det nyttigt att tänka på att helheten är tydlig och ändamålsenlig. Bra planering säkerställer att också läraren själv kan delta i undervis-

25

ningen och njuta av det som lokala experter erbjuder. Målet är en kulturresa eller naturutflykt som är lärorik, uppfriskande, mångsidig och angenäm för alla!

Att besöka ett värlsarv – vad kan man göra på platsen?

Världsarvens historiska och natursköna miljöer samt de-ras färgstarka förflutna uppmuntrar oss att pröva olika inlärningsmetoder där det kognitiva innehållet kopplas till någon intressant praktisk verksamhet. Engagerande metoder är bl.a. dramapedagogik, att öva handens färdig-heter samt att bekanta sig med matkulturer från olika tidsperioder.

Dramapedagogiken stöder eleven att uttrycka sig på olika sätt samt hantera kunskap från ett nytt perspektiv - att personligen identifiera sig t.ex. med människornas liv i gångna tider är ett utmärkt sätt att tillämpa kunskap som eleverna tillägnat sig om samhället samt seder och bruk förr i tiden. Eleverna kan klä sig i rolldräkter och genomföra korta scener ur människors vardag och fest förr i tiden. Läraren kan också själv planera ett levande rollspel genom att skriva ramar för personerna och hitta på deras ålder, namn, yrke och karaktärsdrag.

Världsarven i Finland inrymmer ett flertal gam-la bostads- och gårdsbyggnader som representerar ett gammalt byggnads arv. Byggnadsvård kan vara temat för olika hant verksverkstäder där man kan prova t.ex. på att koka rödmylla, bygga med miniatyrtimmerstockar, måla med äggoljetemperateknik, göra små tegelstenar av lera och prova olika överlappningsmetoder, prova på spets-knyppling, väva mattor eller trycka tapeter enligt gamla mönster.

Matkulturen är en viktig del av en lägerskol- eller ex kursionsdag. Man kan bekanta sig med det lokala kultur arvet också via matkulturen genom att man till ex kursionsdagens måltider tillreder maträtter som har koppling till trakten. I Sveaborg skulle man t.ex. kunna till reda en festmiddag av delikatesserna på officerskårens bord, medan man i Gamla Raumo skulle kunna bjuda på lapskojs, dvs. köttgryta. Tidsenlig stäm-ning kan man skapa med hjälp av festtal och musikuppträdanden som anknyter till platsen.

ExEMPEL10.ATTLEVAINSIGILIVETIVERLA

Den fina bruksmiljön i Verla erbjuder fina ramar för en tidsresa i träsliperimiljön från början av förra seklet. I en dramaföreställning kan man till personernas karaktärsdrag lägga hur många detaljer som helst, också personliga humoristis-ka drag, så länge man håller sig till den tidens

krav. Eleverna uppmanas t.ex. att fundera på hur man talar, på seder och bruk, samhälleliga skillnader, förmo-dade för domar samt kvinnornas, männens och barnens roll i sam hället – oväntat mycket kunskap kommer fram när eleverna börjar fundera på vad allt de vet om gångna tider.

För föreställningens rollfigurer skrivs korta beskriv-ningar som hjälper deltagarna att leva in sig i sin roll. Till exempel: ”Iso-Pekkas Venla är en storväxt, 20-årig flicka som arbetar som en ”kråka”, och hennes arbete lämnar en hel del övrigt att önska när det gäller noggrann het. Hon är speciellt intresserad av arbets ledarens vuxna son. Lehtinen är den ansvarige mästaren som håller ordning och reda, vid behov hårdhänt. Han är en ivrig körsångare och mycket borgerlig i sina tankar och bryr sig inte alltid ens om att mjuka upp sina åsikter då arbetarna framför sina önskemål”.

Att sammanställa ett besökEtt lyckat besök till ett världsarv fortsätter ännu i skolan där läraren och eleverna återkommer till besöket och jämför sina erfarenheter med målen som ställts upp på förhand. Efter att ha bekantat sig med ett världs-arv person ligen är eleverna mera beredda att utvärdera världs arvet utgående från kriterierna för hur objekt väljs till världsarvslistan: vad gör objektet unikt? Hur har man genom skyddsåtgärder lyckats bevara kultur- eller natur-arvets särprägel?

Under lektionen går man också igenom de uppgifter som gjordes under världsarvsbesöket; eleverna håller fö-redrag och presenterar portföljerna om världsarvet samt bygger upp en utställning av bildmaterialet. Att resul-taten presenteras för skolans övriga klasser och lärarna som eventuellt planerar att besöka samma världsarv gag-nar också en bredare publik.

Goda erfarenheter av att ordna exkursioner till världs-arven uppmuntrar skolorna att göra besöken till årliga evenemang, till skolans egna traditioner. Förutom att de

I torkeriet flyttades de torkade och slipade papparken för att vägas och sorteras. Finhets-graden berättade hur många ark det går på 50 kg. Ett ark vägde mellan ett halvt och ett kilo. På bilden har patro-nen en pratstund med gamla Maria. Skoleleverna lever in sig i fabriksarbe-tarnas liv. Mah

26

1. Före filmförevisningen såg du en bild av Hugo Neuman som grundade det första träsliperiet i Verla. Hur gammal är han på bilden? Svar: ca 23 år

2. Av vilket träslag tillverkades papparken i Verla? Svar: av gran.

3. Vilket sätt använde man för att transportera timmer till Verla? Svar: flottning.

4. Vad gjorde man med Mahalas hjul? Svar: Med hjälp av den lyfte man timmerstockarna upp ur vattnet, på det stället där parkeringsplatsen är idag.

5. I hur långa kubbar kapade man timmerstockarna med cirkelsågen? Svar: i en halv meter långa kubbar.

6. Hur kände man igen den som skötte barkningsmaskinen i Verla? Svar: hans fingrar var lite kortare.

7. Från vilket land importerades slipstenarna? Svar: från Skottland.

8. I övre våningen matades kubbarna i slipmaskinens fickor, dvs. ugnar. Hur många ugnar fanns det i en slipmaskin? Svar: åtta.

9. Hur många samlarmaskiner, dvs. arkmaskiner eller pappmaskiner, fanns det i fabrikssalen i nedre våningen? Svar: åtta.

10. Hur visste arkmaskinens skötare att papparken i just hans maskin hade blivit färdiga? Svar: Varje arkmaskin hade en klocka och varje klocka hade ett eget ljud.

11. Av vilket träslag var arkmaskinskötarens käpp gjord? Svar: av en.

12. Vilket smeknamn har arkmaskinens skötare och varifrån har namnet kommit? Svar: ”Massabjörnen”. Det krävdes en björns styrka för att lyfta tunga pappark och metallskivor.

13. Vem var ”kråkorna” i torkeriet? Svar: Kvinnor som arbetade på lösa plankor i vintertorkeriet och hängde upp pappark på tork i sju olika våningar.

14. Hur länge tog det för papparken att torka i vintertorkeriet? Svar: 3–4 dagar.

15. Vilken temperatur var det i vintertorkeriet? Svar: under torkning 75 °C, när kvinnorna arbetade 50 °C.

16. Vem var Maria Mattson och vad var speciellt med hennes arbete? Svar: Maria sorterade pappark vid samma våg på finslipningsavdelningen i nästan 52 år. Hon gick i pension som 77-åring, då mästaren lovade hämta Maria till fabriken vid behov när det behövdes hjälp vid rusning. Under sina sista arbetsår kunde Maria inte se siffrorna på vågen, men hon kunde med sina fingerspetsar skilja mellan de olika tjocklekarna på papparken. Marias fötter har lämnat spår i trägolvet för eviga tider.

17. Hur stora var papparken i Verla och i hur många olika tjocklekar tillverkades de? Svar: 70 x 100 cm, i 14 olika tjocklekar.

18. Vad tillverkades av papparken från Verla? Svar: skolplanscher, bokpärmar, fodral, förpackningar, måltavlor. Verlas papp användes också i husens innerväggar.

19. Vem är Oskari? Svar: ett spöke.

ExEMPELPÅUPPGIFTERIANSLUTNINGTILLVERLA:FRÅGORTILLSKOLELEVER

27

FÖRSLAGTILLTABELL

VÄRLDSARVETSNAMN

ÅK LÄROÄMNE,TEMAOcHINNEHÅLL INTEGRERINGIANDRALÄROÄMNEN UTVÄRDERING

Aktuell information finns på Unescos Världsarvs-centers webbsidor: <www.unesco.org/whc>. Mera information bl.a. om Unesco-skolor-na finns på Utbildningsstyrelsens webbsidor <http://www03.edu.fi/oppimateriaalit/ ihmisenamaailmassa/>.

praktiska arrangemangen fungerar smidigare får världs-arvs undervisningen på så sätt kontinuitet i skolan, och både elevernas och lärarnas kunskap om världsarven för-djupas. Världsarvsundervisningen kunde skrivas in som en del av skolornas läroplan, t.ex. så att en typisk läger-skola på åk 6 kan genomföras i samarbete med ett världs-arv och representerar således den aktuella skolans sätt att ordna världsarvsundervisning.

ExEMPEL11.FÖRSLAGTILLUNDERVISNINGSMETOD:TABELLÖVERVÄRLDSARVSUNDERVISNING

Att uppgöra en tabell över världsarvsundervisning är ett sätt att få en tydlig uppfattning av helheten. Av tabellen kan framgå vad man göra i de olika årskurserna, hur man kan genomföra teman och innehåll i de olika läro-ämnena, vilka är möjligheterna till integrering i de olika läro ämnena. Utvärdering är en central del när det gäller granskning av uppställda mål: i utvärderingen kan man fråga hur undervisningen genomfördes, men den kan också fungera som en kanal för eleverna att föra fram sina egna personliga inlärningsupplevelser. Denna infor-mation kan utnyttjas i planeringen av kommande världs-arvs besök. Samma elever kan mycket väl arbeta flera gånger inom ramen för samma världsarv – men syn-vinkeln och det metodiska tillvägagångssättet bör dock alltid vara ändamålsenligt och inspirerande.

det möjligt att ordna världsarvsundervisning mycket väl också i den egna skolan. Världsarvsundervisning är livs-långt lärande som man i bästa fall får gnistan till inom den övergripande grundläggande utbildningen.

Om det är besvärligt att genomföra ett besök till ett världs arv på ort och ställe kan skolan i dag besöka världens natur- och kulturarv med hjälp av Internet: många världsarv har utmärkta webbsidor med bilder och information om objektet och hur det skyddas. Ock-så Unesco informerar om aktuella händelser med an-knytning till världsarven på sina webbsidor och t.ex. via whnews-e-postlistan. Med karttjänsten Google Earth kan man studera världsarven på nära håll med hjälp av satellitteknik.

För dagens elever hör det till att leva med många ka-naler för sociala medier som möjliggör gratis kontakt i realtid med människor på andra sidan jordklotet. Vid sidan om bekanta brevvänner eller fadderklass kontakter har man kontakt via Facebook, Twitter eller blogg sidor. Skolan kan skaffa sig en fadderklass eller fadder elever från en skola nära ett världsarv i Finland eller ett land längre ifrån, vilket möjliggör utbyte av personliga erfa-renheter t.ex. i samband med studiebesök. Man kan ha kontakt också med världsarvsplatserna med hjälp av sociala medier.

Världsarvsundervisning i den egna skolan

Det är inte alltid möjligt att ordna ett besök till ett världs-arv – och det ska inte vara ett självändamål att ordna ett besök. Olika undervisningsmetoder och -material gör

28

SLUTORD

De sju världsarven i Finland – Gamla Raumos livskrafti-ga trähuscentrum, gravrösena från bronsåldern i Sammal-lahdenmäki, Sveaborgs sjöfästning, det vackra skärgårds-landskapet i Kvarken, Struves meridianbåge som är en lantmäteriteknisk bedrift, Petäjävesi gamla kyrka som är ett mästerverk i timring samt den idylliska bruksmiljön i Verla – erbjuder ett mångsidigt tvärsnitt av Finlands natur och kulturhistoria samt bildar tillsammans med världens övriga nästan tusen Unesco-världsarv mänsklig-hetens gemensamma och unika världsarv. Att skydda dessa ovärderligt värdefulla världsarv är allas vår skyldig-het och när det gäller att ta detta ansvar har skolorna en viktig roll.

Världsarvsundervisningen erbjuder eleverna kun skaper och färdigheter att förstå och värdesätta natur- och kultur arvets betydelse samt verka som aktiva med borgare för att skydda vårt gemensamma arv. Världs arvs under-visningens uppfattning om undervisning som en reflek-terande och diskuterande process förutsätter inte att un-dervisningen och fostran framskrider rätlinjigt och söker efter en enda sanning. I stället eftersträvar man att på ett övergripande sätt granska orsakssammanhangen, i syfte att göra hållbara val med tanke på framtiden. För att sä-kerställa att världsarvet bevaras också för kommande ge-nerationer satsar man i dag på högklassig och inspireran-de världsarvsundervisning!

29

MERAINFORMATIONOMVÄRLDSARVSUNDERVISNINGOcHVÄRLDSARVENIFINLAND

Föreningen för kulturarvsfostran i Finland rf <http://www.kulttuuriperintokasvatus.fi/><info@kulttuuriperintokasvatus.fi>

Utbildningsstyrelsen <http://www03.edu.fi/oppimateriaalit/ihmisenamaailmassa/>

icomos Finlands avdelning rf <http://www.icomos.fi/sivut/maailmanperintoe.php>

Gamla Raumo<http://www.oldrauma.fi/>

Sammallahdenmäki (Museiverket)<http://www.nba.fi/fi/kulttuuriymparisto/arkeologinen_perinto/muinaisjaannosten_hoito/kohteita/sammallahdenmaki>

Sveaborg<http://www.suomenlinna.fi/>

Kvarken<http://www.merenkurkku.fi/koe-maailmanperinto/>

Struves meridianbåge (Lantmäteriverket)<http://www.maanmittauslaitos.fi/toiminta/organisaatio/historia/struven-ketju>

Petäjävesi kyrka<http://www.petajavesi.fi/kirkko/>

Verla<http://www.verla.fi/>

FOTOGRAFER

ua = Ulla Antolavh = Vesa Heinonenmah = Marjo Autio-Hiltunenjk = Jouni Kaipainenao = Anja Oksanenhls = Hanna-Leena Salminenpt = Pekka Tätilä

v ärldsarvskunskap och färdigheter i anslutning till denna kunskap främjas

med hjälp av världsarvs undervisning. Denna publikation tar fram världsarvs­undervisningens betydelse, värden och innehåll samt berättar om världs­arven i Finland som lärmiljöer.

Såsom änglarna i predikstolen i Petäjä­vesi gamla kyrka har inspirerat elever att måla bilderna på pärmbilden, må denna broschyr inspirera skolorna att ta med världsarvsundervisning i skolans undervisning för att öka elevernas kunskap om och förståelse för vårt gemensamma arv.

isbn 978-952-67750-6-7 (hft.)

issn 2242-8623 (hft.)

isbn 978-952-67750-7-4

(pdf)issn

2242-8631 (pdf)