NIMROSMÄSTERSKAP I PETANQUE

Den 17 oktober spelades Nimros efterlängtade och med spänning emotsedda höstmästerskap i Petanque. Startlistan innehöll inte mindre än 48 namn, vilket motsvarade vad tävlingsledaren, Christer Hallqvist, ansåg sig maximalt kunna ta emot i en fungerande tävling. Ändå hade han tvingats slita sitt hår under långa dagar och sömnlösa nätter för att få ihop en fungerande spelordning, där alla lag skulle få möjlighet att spela minst tre matcher oavsett resultat.

Inledande samling med förberedande samtal. (Foto: Weiner)

En från början logiskt uppställd och begriplig spelordning, som under spelets gång av bisittaren (undertecknad) med hjälp av välvilliga, men inte alltid välinformerade, speldeltagare utvecklades till ett förvirrat sammelsurium. Slutresultatet lär dock ändå ha blivit helt korrekt.(Foto: Hallqvist)

Ovanstående spelordning kompletterades av ytterligare en spelordning för förlorande lag (”The loser list”), som sedan i sin tur kompletterades med ytterligare en spelordning för lag, som förlorat båda sina första matcher (”The real loser list”). Den verklige förloraren var dock bisittaren, som till slut gav upp alla försök att skriva rätt namn på rätt ställe. Detta hade dock ingen reell betydelse, eftersom alla lag snabbt hittade ett annat lag att möta, vilket de med obruten entusiasm och glädje genomförde, följande principen ”det viktigaste i livet är inte att segra, utan det är att kämpa väl.”

.

Väl kämpande nimrosor; nåja, i varje fall nästan alla. (Foto: Hallqvist)

Efter väl förrättat värv utkristalliserades ett segrande lag, bestående av Grete Wiseth (lagledare), Peter Kurlandsky och Gunnar Orving.

Det segrande laget i full aktion (Foto: Hallqvist)

Hurra, segern är vår !!! (Foto; Ellefsen)

Andra pris gick till lag Lisbeth (Gustafsson) med medspelarna Lennart Runestam och Staffan Rossing. På tredje plats placerade sig Kristina Öijes lag, som förutom av henne själv, bestod av Lars Sahlman och Kjell-Åke Sjödin. De fick dock nöja sig med äran eftersom prispengarna inte räckte till någon annan handfast belöning än åskådarnas handfasta applåder.

Nästan bäst och nästan nästan bäst (foto Craelius)

Efter tävlingen övergick verksamheten till provning av viner från den lokala caven, Château Abelanet. De hade dagen till ära förlagt provningen till bouleodromen. På detta vis besparades vi omaket att först bege oss till deras lokal och sedan tillbaka till den avslutande lunchen. Vinproduktionen drivs idag i 14;e generation av samma familj som startade den på 1600-talet. Vinerna var inte lika gamla, men väldigt bra ändå, och de uppskattades mycket av våra nimrosor.

Foto: Weiner

Foto: Craelius

Dagens evenemang avslutades med pique-nique-lunch kring de bord som så förtänksamt placerats ut invid bouleodromen. Hungriga deltagare förtärde sin medhavda proviant under stor koncentration. Icke förty rådde, som alltid vid våra sammankomster, en god och glad stämning i församlingen.

Koncentrerade lunchätare. (Foto : Borghild)

Mätta och nöjda packade vi samman våra tillhörigheter för att bege oss hemåt. Men – praktiskt taget hela karavanen av hemvändande bilar svängde västerut in mot centrala Fitou, istället för österut mot landsvägen! Kan detta ha varit ett resultat av vinprovningen? Nja, inte på det viset att druckna förare tappat orienteringen. Syftet var istället att bege sig till caven för att proviantera inför återresan.

Till sist ett varmt tack till Karsten och Anne-Kirsti som såg till att vi kunde disponera den förträffliga Fitoubouleodromen, fick bekanta oss med de goda vinerna samt dessutom hade stolar att sitta på runt lunchbordet. Tack också till Christer och Caroline, som på ett lysande sätt förberett och genomfört ännu ett Nimrosmästerskap i Petanque.

Nöjda tävlingsledare. (Foto : Weiner)

Vid pennan, Lennart Ernulf, som vill framföra ett särskilt tack till de nimrosor, som haft vänligheten att bidra med fotografier till detta reportage.