1

Blog-texter, 1 dec 2018 - 30 nov 2019, från hemsida, The Overpopulation Project (TOP)

Texterna nedan är kort översättning av våra engelska texter under Blog, engelska hemsidan. För källor och referenser, se engelska hemsidan. För nr 1-30, se föregående års översatta texter. Texterna följer i kronologiska ordning, och kommenterar ofta dagsaktuella händelser.

31. Forskare från TOP gästar The Overpopulation Podcast, USA: ”Minskande födelsetal är goda nyheter” (för engelska intervjun hänvisas till podcast)

Av The Overpopulation Project

Dave Garder, verkställande chef för World Population Balance i USA, diskuterar med Philip Cafaro från TOP om problem kring åldrande befolkning, om hur dessa problem är överdrivna, och hur de kan mötas. Detta med anledning av TOPs vetenskapliga publikation ”Åldrande befolkning: bra för oss, bra för planeten” (översatt till svenska).

De börjar med en kort introduktion till överbefolkning och motivationen för forskningen i TOP. Cafaro: ”Vi dök in i litteraturen ... för att se vad ekonomer, sociologer och ekologer sade om dessa demografiska förändringar [åldrandet] ... och fann att problemen är inte är så svåra som vi trodde, eller att de inte är problem alls! ”

Upplevda problem med en åldrande befolkning inkluderar brist på arbetare – men notera att arbetslöshet, mer eller mindre, förekommer i alla länder. Dessa människor behöver aktiveras på olika sätt. Ett annat problem som anförs är ökade sjukvårdskostnader, men notera att lägre födelsetal, förknippat med åldrande befolkning, minskar kostnader för barn, barnledighet, skolor och utbildning mm under samma tid. Ett tredje problem är offentliga pensionsunderskott, vilket kan mötas med en kombination av senarelagda pensioner, incitament för att arbeta längre, att människor som arbetar deltid arbetar mer, automatisering, mm.

TOPs publikation är den första breda genomgången av positiva aspekterna av en åldrande befolkning, inkluderande även ekosystem som vi är beroende av. Demografer har de sista 15 - 20 åren visat att vare sig höjda födelsetal eller invandring nämnvärt påverkar kvoten mellan 65+ och så kallade ”arbetsföra” (15 - 64 år) i ett lands befolkning. En FN-rapport visade tidigt att t ex Japan, för att behålla denna kvot intakt mellan 1995 och 2050, skulle behöva lägga till 500 miljoner extra personer till sin population – därtill i ett land (lite mindre än Sverige) som redan har 126 miljoner invånare.

Det finns många ekonomiska, ekologiska och sociala fördelar som är förknippade med mindre befolkningar. De har en potential att öka graden av nationell självförsörjning i livsmedelsproduktion och annan produktion. Marginella landskap som lämnas kan ge bättre förutsättningar för naturvård och ekoturism i t ex skogar, och därmed en rättvisare fördelning av den livsmiljö som vi delar med andra arter. Mindre population, och därmed mindre trängsel i urbana miljöer, ger vidare en möjlighet att fokusera mer på välfärd utan ständigt ökande jobb och konsumtion (i Sverige, och de flesta länder, har både totalkonsumtion och konsumtion per capita stadigt ökat sedan mätningar startade på 90-talet).

32. Nya policy-baserade befolkningsprognoser för EU

Av The Overpopulation Project

Demografer publicerar regelbundet prognoser för utvecklingen av storleken på länders befolkning (kallas även befolkningsframskrivning). Den mest citerade prognosen är FN:s, som vartannat år publiceras för alla världens länder, inklusive världsdelar och regioner. I Sverige ansvarar SCB för prognoser. Nästan alltid handlar dessa prognoser (inklusive FN:s) om att ta fram den ”mest sannolika utvecklingen”, givet antaganden om framtiden utifrån utvecklingen fram tills nu. I en demografisk modell görs antaganden om främst födelsetal (genomsnittligt antal barn per kvinna), dödlighet (livslängd), invandring och utvandring. FN har tre utvecklingsmöjligheter som kallas ”medium-”, ”low-” och ”high-variant” där de två senare inkluderar avsevärd minskning i födelsetal (minus 0,5 barn per kvinna) respektive ökning (plus 0,5 barn per kvinna). FN har nu även börjat publicera en prognos-modell baserad på en mängd simuleringar med olika värden, där variation och genomsnitt (=medium-variant) publiceras.

TOP publicerar i en ”Working Paper” en annan form av prognoser, där utfall utifrån olika policy presenteras. Länder världen över har viss befolknings-policy vad gäller främst födelsetal (”fertility rate”) och migration. De speglar politiska ställningstaganden om hur befolkningen kan och bör utvecklas. Istället för en ”mest sannolikt” utveckling i ett land har vi tagit fram policy-baserade alternativa prognoser, som kan bidra till att klargöra vad en politisk inriktning resulterar i framgent. Häri framgår ökande, stabil, eller minskande befolkning över visst tidsintervall, i vårt fall år 2100. Därmed kan medborgare informeras om möjliga val i befolkningspolitik, med diskussion om vad dessa skulle innebära. Vi presenterar fem policy-baserade prognoser för EU som helhet (även för EU-länderna individuellt) för policy vad gäller födelsetal (mellan 1,4 och 2,0 per kvinna) och migration (nettoinvandring från noll, till 4x nuvarande nivå) fram till år 2100. Som framgår nedan har framtida migrations-policy störst inverkan på EU:s befolkning, även om effekt av olika födelsetal inte är försumbar (nästa sida).

Graf förra sidan: Även om vi undantar mer extrema policies (nettoinvandring 4x dagens, noll nettoinvandring) framgår att de tre andra policy-alternativen ger en spännvidd på flera 100 miljoner; mellan 388 och 602 miljoner människor år 2100, avsevärda skillnader.

Nedan framgår effekt av olika policy vad gäller födelsetal på mellan 1,4 och 2,0.

Den totala spännvidden är mindre, men även för de tre centrala alternativen varierar befolkningen med nästan 100 miljoner.

Vår modellering kan underlätta för människor att ta ställning till olika policy-inriktningar i befolkningsfrågan, genom att mer information finns tillgänglig. I Working Paper har vi också en översikt om konsekvenser för utsläpp av växthusgaser och för biologisk mångfald av olika policy. Working Paper har sedermera accepterats för tryckning (två vetenskapliga tidskrifter) med granskning av experter.

33. Inför nytt år: ett tack till alla som bidragit 2018

Frank Götmark & Philip Cafaro, TOP

En sammanfattning av vad vi åstadkommit under 2018, med tack till deltagande personer i TOP. Särskilt framhåller vi våra anställda biträdande forskare, Patricia Derer (från Ungern) och Jenna Dodson (från USA) vars insatser varit fantastiska. Vi tackar även mentorerna Carl Wahren, (Sverige), Karl-Erik Norrman (Sverige/Tyskland) and Robert Gillespie (USA) för gott stöd, samt våra två Master-studenter Ann-Marie Ljungberg (Sverige) och Addison Phillips (USA) för fina arbeten inom befolkningsforskningen.

Våra associerade forskare Jane O’Sullivan (Australien) och Karin Kuhlemann (UK) har bidragit med ideer och som medförfattare i publikationer, vidare har, utöver Frank, Philip, Jenna och Patricia, följande bidragit med blog-texter på TOP: Rob Harding (USA), Alisha Graves (USA), Trevor Hedberg (USA), Peter Matanle (UK), Richard Grossman (USA), Jane O’Sullivan (Australien) och Jan van Weeren (Holland).

Sist men inte minst framför vi ett speciellt tack till Global Challenges Foundation och dess grundare, Laszlo Szombatfalvy för generöst stöd till TOP. Utan GCF hade sannolikt aldrig projektet kunnat starta.

34. Befolkningsökning och aborter – vad handlar, och vad bör debatten handla om?

Av Max Kummerow

Kummerow, pensionerad ekonomi-professor som sedan 2008 special-studerat demografi, skriver här om de många aborter, ofta tragiska, som görs. Han inleder med Katolska kyrkans hårdnackade motstånd mot fri abort, och framhåller att kyrkan förbiser folkökningen och dess konsekvenser, liksom konsekvenserna av de många illegala och för kvinnor farliga aborter som sker utanför kontrollerad sjukvård.

I runda tal föds 140 miljoner barn varje år, och 60 miljoner människor dör; detta har sista årtiondet gett en årlig global ökning av ca 80 miljoner människor per år. Vi riskerar att bli 10 miljarder år 2055, skriver Kummerow. Samtidigt sker så många som 56 miljoner aborter per år. Utan aborter skulle så mycket som en halv miljard läggas till per årtionde fram till 2055 – huvudsakligen fattiga människor. Aborter är naturligtvis inte oproblematiska och behöver reduceras till förmån för rådgivning och preventivmedel, men legal abort är mindre än en tiondel så riskfylld som en förlossning, hundra gånger mindre kostsam än att föda upp ett (oönskat) barn, och mindre smärtsam än förlossning. Vidare, förekomst av legal abort minskar det totala antalet aborter.

Kummerow framhåller att de miljöproblem som ökande befolkning skapar för människor, natur, djur och växter måste sättas i fokus för åtgärder framgent. Miljontals oönskade graviditeter kommer dessvärre sannolikt att fortsätta förekomma, och legal abort behövs för att reducera antalet oönskade barn.

35. Intervju med Karin Kuhlemann, i podcast från ”Physical Attraction”

Av The Overpopulation Project

Vår medarbetare i England, Karin Kuhlemann, intervjuas av Thomas Hornigold på sajten Physical Attraction (som skapar podcast, för vetenskap). Karin har tidigare varit aktiv styrelseledamot i engelska Population Matters, är en större organisation än TOP, likaså med internationell räckvidd. Karin är utbildad advokat men doktorerar inom ämnet Overpopulation. Intervjun handlar om vad ämnet omfattar, och lösningar (se vidare längre, om detta). Intervju på engelska nås på:

https://overpopulation-project.com/karin-kuhlemann-on-overpopulation-associated-researcher-of-top-team-featured-guest-on-podcast/

36. Sociala normer och beteenden, för planeten och människor

Av Patrícia Dérer

Sociala normer styr våra beteenden, påpekas ibland. Man vill inte sticka ut i känsliga ämnen vid middagen, känns det igen? Ibland kan normerna vara goda och vägledande, men inte sällan försvårar de en förändring som behövs. I en studie i tidskriften Science 2018 visade Damon Centola och kollegor med hjälp av experiment att det kan räcka att övertyga ca 25% av deltagarna i social grupp, för att ny norm skall spridas via en domino-effekt i hela gruppen. Är argumenten logiskt övertygande och ”i tiden” kan detta säkert underlätta. En annan faktor är vem som säger vad – kändiseffekten skall inte underskattas.

Storskaliga komplexa problem kan vara en svår nöt att knäcka och påverka. Inte desto mindre tycks historien visa hur förändringar skett i familjebildning och i familjestorlek, där normer ofta är påtagliga. De globalt starkt fallande födelsetalen 1965 - 1995 har föreslagits främst bero på den uppmärksamhet befolkningsfrågan fick på 1960- och 1970-talen, dvs ett fokus på behovet av att reducera födelsetalen för länders utveckling.

Men denna utveckling tenderade att stagnera från 1995 och framgent, av orsaker som inte är fullt klarlagda. Idag visar främst västra Asien och Afrika fortfarande höga födelsetal. Ett skäl är inställningen till preventivmedel hos kvinnor och inte minst män. Nedan visas en undersökning av gifta kvinnor i 52 utvecklingsländer. Kulturellt motstånd och påstådda negativa hälsoeffekter är viktiga skäl till att kvinnor undviker preventivmedel, trots behov av dessa.

Vidare är normen i t ex många Afrikanska länder stor familj med många barn – Östafrika avviker något, men resultaten från undersökningen 2015 pekar på likartade födelsetal i alla tre regionerna:

Patriarkala och religiösa normer innebär, eller medför i många fall höga födelsetal. En organisation som lyckats förändra sådana normer mot mindre familjer, och därmed bättre förhållanden för många kvinnor är Population Media Center. PMC sänder via radio och TV såpoperor and följetonger som lockar många åhörare / lyssnare i utvecklingsländer. I programmen finns populära aktörer med värderingar, normer och beteende som tittare / lyssnare tenderar att anamma, bl a nyttjandet av preventivmedel. Sedan starten 1968 har PMC nått mer än 500 miljoner människor i över 50 länder. I t ex Nigeria angav hela 67% av besökare till kliniker för reproduktiv hälsa att en PMC-show var skälet till deras besök. PMC har också ett veckonyhetsbrev om befolkningsfrågor som går ut internationellt, och där ofta material från vår blog på TOP återges.

37. Allmänheten bedömer att folkökning är negativ och riskabel, och de kräver internationell uppmärksamhet, medan politiker mestadels ignorerar saken

Av Jenna Dodson

Befolkningsökning är en potentiell politisk och social fråga. Även om det inte är en fråga som gör att människor i gemen kontaktar politiker, så kan det vara aktuellt – att döma av de undersökningar som Global Challenges Foundation (GCF) i Stockholm genomför.

Författaren redogör i detalj för resultaten från GCFs undersökningar, och har animerat en del resultat för att sprida dessa tydligt, som följer.

Nedan i histogram-form, undersökning av svenska riksdagsledamöters åsikt om folkökning, jämfört med allmänheten (från 2014):

38. Australiens nya befolkningspolicy är meningslös

Av Stephen Williams

TOP samarbetar med forskare i Australien, bl a Jane O’Sullivan och organisationen Sustainable Population Australia (se deras hemsida). Australien är en stor ö (kontinent), men mestadels torr och ofruktbar, med drygt 25 miljoner invånare. Landet har en av de snabbaste folkökningarna i världen och världens högsta invandring per capita – en migrationspolitik som främst gynnar invandrare med hög utbildning, liknar Kanadas och vissa andra länders policy. Utan sådan invandring hade landet kunnat skapa ett ekologiskt mer hållbart land, med avsevärt lägre växthusgasutsläpp, bättre skydd av många hotade ekosystem och naturmiljöer, och mer hållbara urbana miljöer. Med en åldrande, minskande befolkning hade Australien istället kunnat ta emot ett visst antal kvotflyktingar, och ändå kunnat minska sin befolkning.

Stephen Williams skildrar de politiska turerna kring landets nya befolkningspolicy, som han menar har obetydlig effekt i praktiken. Regeringen fortsätter att sträva efter högt BNP, som (tillfälligt) kan ökas genom att öka antalet människor i de olika delstaterna i Australien. De negativa effekterna är givna, i detta fall.

39. Städernas tillväxt hotar biologisk mångfald – ignorerar vi grundläggande orsaker?

Av Patrícia Dérer

Förändring och direkt förstörelse av naturmiljöer är en grundläggande orsak till förlust av biologisk mångfald (arter, gener), därom är forskare och naturvårdare eniga. I denna text beskrivs en komponent som bidrar till denna pågående process – den ökande arealen av urbana miljöer, städer och bostäder. Byggnation medför direkt förlust av både natur och odlingsmark – städer ligger ofta vid, och byggs ut på låglänt produktiv mark i världen. Författaren beskriver hur bebyggelse och medföljande infrastruktur alltmer kommit att hota den natur och de områden vi beslutat att skydda (både för andra arter och vår egen nytta och glädje). Byggelse kryper inpå, och isolerar de skyddade naturområdena. Vidare hotar då olika föroreningar och utsläpp, tamdjur (katter, hundar), och främmande arter sprids in i områdena, vars förvaltning försvåras.

Denna process fortgår i nästan alla världens länder – även i rika länder med lägre födelsetal, via migration dit. Då vi alltmer ser ensam-hushåll via en hög frekvens av skilsmässor, innebär det också krav på mer bostäder. Man kan tänka sig former av reglering av bostadsbyggandet, men för närvarande tycks både grundläggande orsaker och effekter i huvudsak ignoreras.

40. Lösningar, och vad du kan göra

Av The Overpopulation Project

På TOP försöker vi, trots en hel del mörka moln vid horisonten, förhålla oss positiva inför möjligheterna att skapa en mer hållbar framtid. Denna text om möjliga lösningar skall inte ses som slutgiltig för vad projektet kommit fram till, utan en lista på åtgärder som vi för närvarande ser som värdefulla. Listan kommer att utvecklas framgent. Vi såg att listan blev en av de mest lästa blog-texterna – intresset för demografi, befolkningsfrågan, och vår miljö ökar. På vår engelska Blog finns länkar till många punkter (ges inte här).

Åtgärder och val på individuell nivå

• Föd färre barn: noll skall inte kritiseras - ett barn är ett bra val, två barn räcker

• Överväg adoption

• Läs, utbilda dig om befolkningsfrågor - läs mer på vår hemsida & blog

•  Minska din personliga konsumtion: välj diet, begränsa flygresor, dela ditt hushåll med andra

•  Utbilda dina barn tidigt om sex och preventivmedel, kanske skolans info brister

•  Sprid dina kunskaper och oro bland bekanta, öka medvetenheten om överbefolkning på sociala medier

•  Donera till familjeplaneringsprogram i egna eller andra länder - t ex till Population Media Center, International Planned Parenthood, FP2020, eller en annan organisation

•  Rösta på politiker som erkänner de skadliga effekterna av folkökning, och föreslår politiska lösningar

Åtgärder i lokala samhällen

•  Gå med i lokala miljögrupper och uppmuntra dem att ta upp sambanden mellan folkökning, miljö, natur och människors situation och framtid•  Skriv i lokala tidningar, kontakta lokala mediekällor, begär mer rapportering om befolkningsfrågor - skapa efterfrågan!•  Kommuner bör fatta beslut om gränser för folkökning (se även föregående blog)•  Kommuner och andra lokala aktörer kan köpa / spara mark och utvecklingsrättigheter för mark, även avsätta och skydda natur, och bevara odlingsmark

Åtgärder på nationell nivå

• I utvecklingsländer med hög fertilitet bör regeringar:    - Generöst finansiera familjeplaneringsprogram    - Göra moderna preventivmedel lagliga, gratis och tillgängliga överallt, även i avlägsna områden    - Förbättra hälsovården för att minska spädbarns- och barnadödligheten    - Begränsa eller förbjuda barnäktenskap, höja legal ålder för äktenskap (minst 18 år)    - Införa obligatorisk utbildning så länge som möjligt (minst till 16 års ålder) för både kvinnor och män, samt finansiera skolor och nödvändig infrastruktur

• Bejaka, snarare än bekämpa, åldrande och minskande befolkning• Omorganisera pensioner och andra socioekonomiska system för att tillgodose åldrande, goda samhällen• Eliminera babybonus, statlig finansiering för fertilitetsbehandling, och andra incitament för att höja fertiliteten (extremt låga födelsetal är en annan sak – kan kräva stöd för ökning)• Reducera invandring via långsiktig planering, till nivå som stabiliserar nationella befolkningar, och på sikt minskar dessa – inte minst i tätbefolkade högkonsumerande länder• Minska resursförbrukning, föroreningar och växthusgasutsläpp per capita genom en effektiv blandning av skatter, incitament och förordningar

Åtgärder på global nivå

• Gör ”Reducera befolkningsökningen” till ett av FN:s hållbara utvecklingsmål• Öka mängden utländskt stöd till familjeplaneringsprogram i högfertilitetsländer• Ändra den nuvarande utländska biståndsfördelningen, ge mer stöd för hälsa och utbildning, dra ned på t ex internationellt militärt bistånd• Globala, nationella och särskilt lokala religiösa ledare bör godkänna moderna preventivmetoder och med kraft avvisa en fatalistisk syn på födelsetal och familjestorlek • Ekonomiskt stöd till medieprogram utformade för att ändra sociala normer och stärka familjeplanering och kvinnors ställning, bästa exemplet är Population Media Center•  Planera och genomför ny global befolkningskonferens (efter Kairo 1994) med fokus på ekologiska och mänskliga behov för att reducera folkökningen och anpassa världspopulationen till hållbar nivå• Anslut familjeplanering till internationell miljö- och utvecklingsfinansiering; inkludera t.ex. program för familjeplanering i Green Climate Fund• Skapa ett globalt fördrag för att på sikt avsluta folkökningen, där alla länder väljer befolkningsmål vart 5:e eller 10:e år, med plan för hur man ska uppnå mål• Skapa en online-plattform liknande klimatplattformen, där besökare kan se varje lands mål, planer och prestationer

41. Två barn räcker, “Dua Anak Cukup”

Av Jenna Dodson

TOP:s serie om framgångsrik befolkningspolicy, Fallstudie Nr 1: Indonesien

Senare delen av 1900-talet såg världen hur länder successivt etablerade progressiv befolkningspolicy för att stävja höga födelsetal, via framgångsrika program för familjeplanering (FP). Vissa forskare menar att dessa program, som stöddes av många rikare länder och inte minst Sverige, var ett huvudskäl till globalt fallande födelsetal. Andra framhåller socioekonomiska faktorer, men för FP-program finns starka studier som visar kausal effekt (orsak-verkan).

Indonesien, det fjärde mest befolkningsrika landet (264 miljoner), etablerade ett av de mest effektiva FP-programmen i tredje världen. Planeringen (1957 - 1968) föregick den officiella starten 1970, då National Center for Coordination of Family Planning stod färdigt (”Badan Koodinasi Keluarga Berentjana Nasional”, BKKBN).

I samhället etablerades konsensus bland religiösa och andra ledare om behovet av att på frivillig basis stävja folkökningen, med stöd av regeringen och President Suharto. Mellan 1970 och 2000, under så kort tid som 30 år, sjönk födelsetalen (antal barn per kvinna) från 5,6 till 2,6. Verkningsfulla åtgärder var stöd ända ned till lokal nivå, via BKKBN, och kliniker runt hela landet, där rådgivning och tillgång till preventivmedel fanns. Normer om stora familjer bröts även via media, inte minst en populär serie på radio (”såp-opera”) med förebilder.

Indonesiens födelsetal har senare, liksom fallet i en rad andra länder, planat ut på ca 2,5 barn per kvinna. Denna nivå ger fortsatt folkökning, så ytterligare kraftsamling behövs, vilket diskuteras i landet nu.

42. Fyra slående exempel på att folkökningens effekter

Av Massimo Livi Bacci (Text återgiven från online-news, International Union for the Scientific Study of Population, IUSSP)

Författaren, som är erfaren demograf, framhåller hur kommande folkökning starkt bidrar till fyra problem för mänskligheten. Dessa problem förstärks av att vi samtidigt ser ökande konsumtion per capita i de flesta länder.

(1) Fortsatt mänsklig expansion in i de sista stora tropiska skogarna, för odlingsmark och virke. Skogarna bränns eller kalavverkas, ofta illegalt eller genom ”leasing” av mark för internationellt ”skogsbruk”.

(2) Fortsatt mänsklig expansion i kustnära områden och flodmynningar runt om i världen, där folkökning bidrar till tätare städer, slum, föroreningar, minskande jordbruksmark, och lokalt överfiske.

(3) Stark urbanisering – som i sig inte behöver vara negativ, men är negativ i länder med stark befolkningsökning via höga födelsetal, och är negativ i rika länder med stark invandring; folkökningen förstärker då effekterna under punkt (2).

(4) Sist men inte minst, problemet global folkökning i sig, enkelt uttryckt: Negativ Effekt = Konsumtion per capita x Antal människor.

Dessa fyra punkter utvecklas i detalj, även med grafer.

43. Miraklet i Iran: historiens mest framgångsrika familjeplaneringsprogram?

Av Patrícia Dérer

TOP:s serie om framgångsrik befolkningspolicy, Fallstudie Nr 2: Iran

Liksom i fallet Indonesien visade sig frivillig familjeplanering (FP) vara framgångsrik i ett relativt fattigt och i detta fall utsatt land – programmet startade alldeles efter kriget med Irak, som pågick åtta år, fram till 1988. Under kriget hade hög fertilitet premierats, vilket ofta är fallet med krigförande länder.

Efter att Ayatolla Khomeini och andra muslimska ledare i förklarat att familjeplanering är förenligt med Koranen startade programmet i december 1988. Hälsoministeriet gavs omfattande resurser, liksom medierna som puffade för ny policy i radio, TV, tidningar, och via skyltar och pamfletter. Rådgivningen var effektiv: unga, och par som skulle gifta sig fick särskilda råd om att inte skaffa barn tidigt och att sprida födslar i tiden. Man upprättade totalt 15 000 mindre kliniker, många mobila så att de kunde söka upp människor på landsbygden.

Mellan 1988 och 2000 minskade födelsetalen från ca 6 till 2 barn per kvinna, en stor framgång. Uppgifter finns om att på landsbygden var motsvarande siffror 8,1 år 1988, och 2,1 år 2000. Förändringar som dessa tog ca 300 år i Europa.

En bidragande faktor till Irans framgång var att en rad personer som var ledande i programmet, och bosatta i Iran, var utbildade i väst-länder. Tyvärr avslutades FP-programmet år 2000, och det muslimska ledarskapet försöker nu öka födelsetalen, vilket sannolikt inte är så lätt – många kvinnor är välutbildade i Iran.

En mer utförlig svensk text om Irans FP-program, publicerad i Humanisten, finns på vår svenska hemsida ÖMSA (under ”Svenska artiklar och material”).

44. Överbefolkning under mina 80 år – och 56 års arbete för befolkningsstabilisering

Av Bob Gillespie, President, Population Communication och Mentor, TOP

I vårt projekt har vi några av världens mest erfarna personer inom områdena befolkningspolicy och familjeplanering, ännu aktiva som pensionärer. De fungerar som Mentorer för oss i TOP, med koppling till praktik i olika länder.

Bob Gillespie, bosatt i Kalifornien, beskriver här världens befolkningsutveckling under sin livstid. Han fortsätter med att beskriva sitt arbete från 1964 och framåt, till en början i Taiwan för Amerikanska Population Council, grundad av John D Rockefeller. Han skrev både “World Leaders Declaration on Population“, och “Statement on Population Stabilization”, undertecknade av ledare i manga länder och överlämnade till FN-cheferna U Thant respektive Perez de Cuellar. Detta ”Statement” presenterades även på FN:s två befolkningskonferenser 1984 och 1994. Bob skriver att han lärt sig att det kan gå lätt att få världsledare att underteckna dokument som dessa, men inte så lätt att få dem att personligen vara aktiva i frågan.

Bob Gillespie grundade Population Communication 1977. Från 2010 har han, i samarbete med organisationen Partners in Population and Development (PPD), hjälpt ministerier i 18 länder till att kontraktera kompetenta personer som skriver rapporter om förutsättningar och åtgärder för befolkningsstabilisering. Det rör sig om utvecklingsländer med höga födelsetal; från hans blog-text kan man klicka fram rapporter från länderna.

Bob Gillespie redogör även mer i detalj för arbetet i Indien och i Bangladesh. Författaren är fortfarande, vid drygt 80 års ålder, aktiv internationellt.

45. Två ytterligare skäl för att tycka om Australien

Av Philip Cafaro

Författaren inleder med saker som många tycker om i Australien, han nämner sådant som känguru, koala, Sydneys opera och Errol Flynn. Han har hittat två ytterligare saker han just nu uppskattar i Australien: skrifter av Harry Recher, ekolog och Professor Emeritus i Perth, och av Freya Mathews, som är Adjungerad Professor i miljöekonomi vid universitetet i Melburne och dessutom ägare av ett naturreservat.

Harry Rechers uppsats är baserad på hans ”Keith Roby Memorial Lecture” 2014. Recher noterar att ekologer och miljövårdare länge varit klara över hur mänskligheten skadar natur och biologisk mångfald. Trots detta syftar naturskyddet huvudsakligen till att åstadkomma mindre delsegrar, snarare än framhålla och utgå från grundläggande etiska principer, och vad dessa innebär.

Dessa är, menar han, trefaldiga. För det första, att erkänna att ”människan har en moralisk skyldighet att dela resurser med andra arter och säkra deras rätt till liv”. Vi är som bekant den enda art som kan tänka och förstå konsekvenser. För det andra, vilka mål bör mänskliga samhällen ha? Recher menar att positiva aspekter som personligt välmående, utbildning, och tillgång till fungerande ekosystem bör ingå i målen.

För det tredje behöver vi även en annan form av ekonomi än den som baseras fortsatt ökande resursförbrukning (det som i dagsmedia kallas ”tillväxt” – ett ord som för tankarna till växande saker, t ex grödor och barn, och då döljer sammanhangen). Ekonomin skulle kunna baseras på verklig hållbar utveckling, som måste acceptera begränsningar i tillgång på resurser för människor. Han konstaterar att varken fortsatt ökande antal människor och fortsatt ökande konsumtion per person är möjlig på en jord med begränsande resurser, som redan nu inte fullt ut räcker till alla.

Harry Recher konstaterar att redan nu är Australien överbefolkat och att landets policy bestäms av affärsmän som önskar mer arbetskraft (och större vinster). Politiker måste tänka om. Nya partier behövs.

Freya Mathews uppsats i tidskriften Biological Conservation heter (översatt) ”Från biodiversitets-baserad naturvård mot en etik för bio-proportionalitet”. Hon konstaterar att alltför ofta tvingas miljö- och naturvårdare acceptera ”minst-möjliga-kaka”. Begreppet ”minsta livskraftiga population” illustrerar detta – därmed avses det antal individer av en art som kan tänkas säkra artens fortsatta överlevnad. Men i många fall innebär denna nivå fortsatt utarmning. Den genetiska variationen är ofta låg eller minskar, exploatering och klimatförändring ändrar arternas miljö, eller andra oförutsedda saker inträffar.

Mathews framhåller begreppet bio-proportionalitet, ”att generöst dela med sig av planetens resurser till andra livsformer än människan”. Det är inte bara för att gynna oss själva (mat via ekosystem, upplevelser, turism, mm) utan inkluderar genuin positiv policy för att bevara dessa livsformer. En god start är t ex initiativet i Nya Zeeland som lett till lagligt skydd av en flod som ”juridisk person” med rättigheter. Mathews konstaterar att hennes etik inkluderar att sätta gränser för såväl konsumtion och antal människor, i synnerhet att stävja folkökningen.

46. Recension av ”Empty Planet: The shock of Global Population Decline”, del 1 (översatt: Tom planet? Den chockerande globala befolkningsminskningen)

Av John McKeown

Darrell Bricker och John Ibbitsons bok har tyvärr fått stor spridning, men är alarmistisk, dåligt underbyggd, även med rena felaktigheter. Boken hävdar att FN:s medium befolkningsprognos är för högt satt, och att jordens befolkning kommer att minska på grund av starkt fallande barnafödande per kvinna, och inte genom ökande mortalitet. De hävdar vidare att detta är chockerande, och menar att därmed finns inget hot mot djur- och växtarter.

De hänvisar till Wolfgang Lutz prognoser som ger ungefär samma befolkning 2100 som idag, men nämner inte att han skriver att det förutsätter ökande och omfattande utbildning av kvinnor (av någon anledning undviker Lutz familjeplaneringsprogram, det starkaste styrmedlet). Bricker och Ibbitson skriver istället att deras slutsats beror på ”vår färd mot urbanisering, modernisering och det ofrånkomliga 2,1 barn per kvinna”. Detta grundar de på intervjuer med vanligt folk i några länder de besökt.

Brickers och Ibbitsons andra slutsats, att befolkningsminskning skulle vara negativ och ”chockerande” tas upp senare, i del 2 av denna recension.

John McKeown är bl a författare till boken ”Gods Babies: Natalism and Bible Interpretation in Modern America”

47. Den outtalade befolknings-hypotesen i de gröna partiernas valplattform

Av Philip Cafaro

I valet till Europa-parlamentet i maj 2019 har de gröna partierna publicerat flera val-dokument, som författaren granskat. De innehåller lovande förslag om att mer effektivt åtgärda klimatförändringen, stöd till tåg istället för bil och lastbil, ett miljövänligare jordbruk och mer skydd av natur.

Men dokumenten saknar insikter om, och förslag om att begränsa folkökning i Europas länder, trots att ökningen av antalet människor är en grundläggande faktor som orsakar de miljöförsämringar vi iakttar. Därtill bidrar det tätbefolkade, högkonsumerande Europa redan till problem, sett till utsläpp av växthusgaser per capita.

Invandring till Europas länder, skälet till folkökning i flera länder i Europa inklusive Sverige, behandlas dock i val-manifesten. Rätt till asyl framhålls, och lagliga vägar till Europa. Solidaritet och humanitet framhålls, medan Europas länders och befolkningars rätt till att begränsa invandringen, t ex av miljöskäl, inte nämns. Författaren drar slutsatsen att de gröna partiernas outtalade hypotes är att ”Befolkningens storlek har ingen betydelsefull roll i EU:s och EU-ländernas ansträngningar att skapa bättre miljöförhållanden och ekologiskt hållbara samhällen”.

Han klargör att de inte direkt säger detta, men att de agerar som att hypotesen vore sann. Vidare presenteras TOP:s policy-baserade prognoser för befolkningsutveckling i Europa till 2100. Här visas ökning / minskning av befolkningen under olika vägval som kan fattas framgent, via demokratiskt fattade beslut och med god information i frågan (se blog 32 ovan).

The Overpopulation Project är förstås inte generellt emot invandring, t ex vid flyktingkatastrofer. Men enligt Lars Åberg (GP-debatt, 10 nov) är mindre än 10% av invandrarna till Sverige kvot- och konventionsflyktingar, av de närmare två miljoner som fått uppehållstillstånd i Sverige de sista årtiondena, övriga söker främst ett bättre liv. Ett sådant liv kan bättre stödjas per svensk skattekrona via bistånd, om den verksamheten inriktas mot stöd till familjeplanering i t ex Afrika.

48. ”När hjältar vinner förlorar alla”

Av João Abegão

Populära filmer påverkar människor, inte minst vår unga generation i många länder. En sådan film är ”Avengers: Infinity Wars” (ung. ”Hämnare – oändligt krig”), som lockat många tittare. Hjälten Thanos i filmen såg problemet med överbefolkning men hans ”lösning” var helt enkelt att utradera 50% av allt intelligent liv i Universum, ej särskilt intelligent om nu förmågan fanns. En film som denna leder till massor av recensioner och kommentarer. Artikelförfattaren, ung Master-student från Portugal som skrivit The Overpopulation Atlas och nu blivit doktorand i ämnet i Portugal, argumenterar här för humana lösningar på problemet med global folkökning.

49. Sydkoreas historia: de minskande födelsetalen – en språngbräda för social förändring och förbättrad miljö

Av Jenna Dodson

TOP:s serie om framgångsrik befolkningspolicy, Fallstudie Nr 3: Sydkorea

Under 60- och 70-talen föll födelsetalen dramatiskt i Sydkorea; antalet barn per kvinna halverades från 6 till 3 på bara 18 år. Skälet var att landet satsade på ett välplanerat program för familjeplanering, med stöd från flera västländer, däribland Sverige i rätt stor omfattning (vår mentor Carl Wahren arbetade en tid i detta land, se film som presenteras längre fram).

1961 antogs en ny familjepolicy i Sydkorea, för långsiktig utveckling. Denna backades upp 1971 med ett genomgripande program för familjeplanering, med syfte att minska den årliga befolkningstillväxten med en procentenhet. En ökning i användningen av preventivmedel var central. En viktig del var att programmet decentraliserades ända ned till by-nivå, med personal på denna nivå och uppåt. Utbildningar anordnades, och via dagspress, radio, TV, film och annat tryckt material spreds programmet effektivt.

Hur lång tid tog det för fertiliteten att falla från 6 till 3 barn? (Från Our World in Data)

Sydkoreas ledare, inklusive president, premiärminister och andra stödde offentligt familjeplaneringsprogrammet. Målet att minska folkökningen med en procentenhet nåddes inom mindre än ett årtionde.

Sydkoreas befolkning fortsatte dock att öka, delvis genom ökande livslängd. Men idag är födelsetalen så låga som 0.98 barn per kvinna, ett internationellt rekord, och folkökningen har helt avstannat. Notera att landet ändå har 51 miljoner invånare. Om hela världen skulle leva som människor i Sydkorea behövs 3,3 planeter, enligt beräkning för ekologiskt fotavtryck. Den hållbara populationen för landet uppskattas till 3,4 miljoner, dvs om landet skall föda sig självt.

Framgent beräknas Sydkorea minska från 51 miljoner till 39 miljoner år 2067. Alarmister ser detta som ett stort problem. Med en medveten och klok planering för minskande befolkning kan det bli en framgång för miljö och människor.

50. Ny FN-rapport: Nuvarande civilisation fortsätter att hota ekosystem och biologisk mångfald – var finns de livskraftiga alternativen?

Av Jenna Dodson

I början av maj 2019 publicerade FN-organet IPBES rapporten ”Global situation for biodiversitet och ekosystemtjänster” (fritt översatt). Man finner att tre fjärdedelar av alla land-miljöer, och två tredjedelar av alla marina miljöer har allvarligt påverkats av mänskliga aktiviteter under de senaste fem årtiondena. Vidare finner man att ca 1 miljon arter hotas av utdöende (bland välkända grupper som däggdjur och fåglar, där en siffra kan tas fram).

Många av oss är nog föga överraskade, men kanske även undrar ”vad kan vi göra?” – en berättigad fråga. Men på denna punkt är rapporten både vag och svag; även om den bakomliggande faktorn ekonomisk ”tillväxt” diskuteras och ifrågasätts ges ingen tydlig slutsats och inga tydliga råd för en policy som beslutsfattare kan utnyttja.

Då det gäller befolkningsökning är rapporten som väntat nästan helt tyst, förutom att det står att folkökning sker. Ingen policy, eller rekommendation ges. Men inom TOP har vi lagt märke till att människor i gemen reagerar inför denna ”tabu-ordning”: i kommentarsfälten i stora dagstidningar till rapporter som denna, skrivs regelbundet sådant som ”en viktig orsak till negativ trend är befolkningsökning”, eller ”varför tar ni inte upp folkökningen i sammanhanget?”.

Så var fallet även nu, då vi granskade online-kommentarer till rapporteringen i media om FN-rapporten. I både Svenska Dagbladet och New York Times klagar läsare på att pusselbiten folkökning saknas, att FN behöver en policy i ämnet, att politiska och religiösa ledare behöver agera mot folkökning, osv. Författaren listar ett antal belysande kommentarer från New York Times. Av de 48 mest populära online-kommentarerna tog 40% upp befolkningsökning.

51. Tro det eller ej: utbildning kan orsaka problem i länder med stor andel unga män

Av Frank Götmark

Befolkningsökning och hög befolkningstäthet kan orsaka, eller bidra till att orsaka konflikter i ett samhälle eller land. Ett tragiskt exempel, som beskrivits av bland annat Jared Diamond i hans bok ”Collapse”, är Rwanda och folkmordet där. Det finns också stöd för liknande orsaks-sammanhang i en studie av Indien 1956 - 2002, och det diskuteras om inte samma gällt för inbördeskriget i Syrien, där sannolikt även torka bidrog.

En bidragande faktor till konflikter, sammanstötningar mellan grupper och mord är den starkt dominerande förövaren: mannen. Det är ingen slump att vi finner män bland de allra flesta soldater, terrorister, kriminella, fotbollshuliganer, politiska aktivister… och i regel är de mellan ca 15 och 29 år. Jämfört med gifta män har ogifta män högre testosteron-nivåer och risken för mord bland dem tre gånger så hög. I Rwanda, Indien och Syrien var andelen unga och män i dessa åldrar hög i befolkningen, en så kallad ”youth-bulge” (eng.) som höjer risken för konflikt.

I en studie undersöktes politiskt våld i relation till youth bulge (kvoten unga, 15-29 år, delat med alla ≥15 år), i 183 länder 1996 - 2015. För 155 länder minskade kvoten, medan 28 länder blev mer ”ungdomliga”, bl a Jemen, Chad och Somalia. Inom länderna, då youth bulge minskade, så minskade även dödligt våld relaterat till territorism eller interna konflikter, och vice versa om youth bulge ökade. Arbetslöshet bidrog också. Vad som överraskade var dock att även utbildning bidrog till politiskt våld. Youth bulge gav mer våld om minst 50% av unga män i åldern 24 - 29 år gått igenom gymnasieutbildning. För universitetsutbildning krävdes bara att 8% genomgått denna för ökat våld. Detta för tankarna till rapporterna om välutbildade manliga territorister i Europa, men resultaten har större betydelse.

Demografi, folkökning och många unga kan ge problem – en åldrande och minskande, eller stabil befolkning är i de allra flesta fall säkrare.

52. Familjeplanering för människor och skogar – framgångar i Costa Rica

Av Patrícia Dérer

TOP:s serie om framgångsrik befolkningspolicy, Fallstudie Nr 4: Costa Rica

Costa Rica är ett land med exceptionellt rik natur, med demokrati och relativt god hälsa. Dessutom ett land som avskaffade sin armé. Det saknar förstås inte problem, men framgångsrik familjeplanering från mitten av 1960-talet bidrog till att stabilisera landet och stävja folkökning.

Befolkningsökningen var exceptionellt hög på 50-talet, med 3,8% årlig ökning (vid 2% ökning fördubblas ett lands befolkning på 35 år). I Costa Rica smugglades den första spiralen in av en professor vid ett jordbruksinstitut 1963, varefter betydelsen av preventivmedel och rådgivning kom att uppmärksammas och föras vidare av inte minst olika kristna grupper. Ett exempel: i en populär radio-följetong, ”Dialogo”, som gick under mer än tio år från 1970, informerade och svarade prästen Padre Carlo på frågor om sex, familjeplanering och preventivmedel. Denna serie nådde 40% av befolkningen, varav många fattiga på landsbygden.

Costa Rica hade aldrig ett formellt familjeplaneringsprogram; länder kan vara framgångsrika i befolkningsfrågan på olika sätt. I detta land stödde dock regeringen i allmänhet åtgärder för att göra preventivmedel tillgängliga. Enligt en FN-rapport 2018 har landet den högsta frekvensen preventivmedelsanvändare i Latinamerika; 80% använder moderna preventivmedel.

Författaren beskriver vidare andra positiva åtgärder som landet genomfört, och som underlättats av den goda familjeplaneringen. Jämförelser görs bl a med Guatemala, som inte alls utvecklats på samma sätt och som har saknat en progressiv familjepolitik.

53. Några enkla punkter att förstå – och framhålla

Av Philip Cafaro

Folkökning och relationer till välstånd, miljö, säkerhet och politik är komplext, men vissa saker är basala och enkla att förstå. Men de missförstås ändå ofta, varför det är viktigt att förklara dem tydligt. Det rör sig om tre punkter: den årliga hastigheten eller takten på folkökningen (%, på engelska ”rate of growth”), den årliga ökningen i absoluta tal, och ett slut på folkökning, dvs stabilisering av populationen.

Ofta framhålls att födelsetalen i världen som helhet faller sedan länge, vilket stämmer och är positivt (men nedgången har tenderat att plana ut efter 1995). Detta är också ett skäl till att den årliga procentuella ökningen av den globala populationen minskat, från som högst 1,95% på 70-talet till 1,18% för perioden 2010 - 2015. Men viktigt i sammanhanget är även – och kanske i synnerhet – den årliga absoluta ökningen. Eftersom vi blir fler och fler behöver inte en minskande årlig takt i ökningen påverka absoluta numerär i nämnvärd grad. Och mycket riktigt, den absoluta ökningen har varit relativt likartad under lång tid: på 70-talet lades årligen 76 miljoner till världsbefolkningen, och från 1980-talet nära eller mer än 80 miljoner människor per år (85 miljoner per år för 2010 - 2015).

Slutsats: den som bara framhåller de positiva aspekterna ovan missar en viktig del av helhetsbilden. Man kan hävda att det blir ”färre än 80 nya miljoner” per år om födelsetalen fortsätter minska starkt, men där är vi inte. Världspopulationen förväntas öka ca 80 år framgent om FN:s prognos stämmer. Kanske är ökad mortalitet, bland barn och vuxna, en lika trolig (och sorglig) utveckling som fallande födelsetal. TOP framhåller de humana metoder som finns för att skynda på lägre födelsetal, vilka i sin tur kan reducera risker och omfattningen på sjukdomar och andra katastrofer som kan drabba länder och många människor.

54. Fixa klimatet med mindre familjer

Av Ashley Berke

Vi samarbetar en del med HavingKids.org, en amerikansk ideell organisation som värnar om både barn och miljö. Författaren skriver utgående från ”A Green New Deal”, ett amerikanskt initiativ för klimat och miljö, på temat hållbart samhälle (se Green New Deal på engelska Wikipedia).

Även om mycket är lovvärt i A Green New Deal konstateras att befolkningsfrågan och folkökning saknas i den helhet som presenteras. Tabut mot frågan måste brytas – upprätta en policy där familjeplanering framhålls, skriver författaren. Hon citerar vidare studien som visar att beslutet att skaffa ett extra barn innebär avsevärt mer koldioxid-utsläpp än t ex individuellt ”flygstopp”, övergång till vegetarisk diet, och liknande val.

Mindre familjer för att gynna en mer miljövänlig framtid är vidare väsentligt just för barnen, som är de som skall leva i den framtida världen.

Argument som dessa biter långtifrån på alla. Exempel ges från USA ges, där t ex senatorn Mike Lee från Utan valde att framträda med en bild på sex spädbarn; hans argument var att det bästa sättet att möta klimathotet är att skaffa många barn. Hans logik? Ju fler människor, ju fler uppfinnare, tekniker, osv. Men man frågar sig, hur många måste vi då bli, 15 miljarder, 25 miljarder, eller ännu fler? Liknande reaktioner i Sverige vid diskussioner om överbefolkning i många länder – inklusive i rika länder med stort fotavtryck – går tyvärr att hitta även hos oss, bl a har DNs ledarredaktion nyligen framfört samma argument som Mike Lee.

55. Fler och fler människor på jorden ger skäl till oro

Av Zsolt Sarkadi, översatt och kortad av The Overpopulation Project

TOP:s biträdande forskare Patrícia Dérer, som kommer från Ungern, intervjuas här på radio i en website från Ungern, ”444”. Intresset för befolkningsfrågor är, och har varit stort i Ungern och vi har därifrån flera som frivilligt vill bidra i TOP.

Dérer tar upp en rad aspekter som intervjuaren vill veta mer om, bl a befolkningsprognoser, sambanden mellen folkökning och miljö, minskande befolkning i östra Europa, framgångsrik familjeplanering, och annat.

Stora delar av intervjun återges i text. Den återfinns som ljudfil även på Internet, se: https://tldr.444.hu/2019/05/20/egyre-tobben-elunk-ezen-a-bolygon-es-ebbe-fogunk-belepusztulni.

56. Behöver Sverige invandring som stöd för åldrande befolkning?

Av Malte Andersson & Frank Götmark

Här återges på engelska, översatt från svenska, vår debatt-artikel publicerad i Göteborgs-Posten 16 juni, 2019. Vi tillbakavisar en vanlig missuppfattning som sprids via t ex Sveriges Radio, SVT och politiker, att invandring till Sverige behövs för att råda bot på fenomenet ”åldrande befolkning”. Detta sägs säkra de framtida pensionerna.

Artikeln finns på annan plats (på svenska ÖMSA och bifogad), varför den inte återges i detalj här. Men notera att demografer länge varit klara över att invandring inte är en lösning på hög så kallad beroendekvot (65+ dividerat med gruppen 15 – 64 år). För att hålla kvoten konstant till 2080, skulle det t ex för Sveriges del innebära en total invandring av 38 miljoner personer fram till detta år; befolkningen skulle bli över 50 miljoner och mest bestå av sentida invandrare, deras barn, och barnbarn.

Det finns skäl att vara kritisk mot invandring för åldrande befolkningar även av andra skäl, se artikeln. Notera att invandring t ex av personer där asylskäl kan fastställas är en annan sak. Notera vidare att åldrande och minskande befolkning, om sådan bejakas och planeras för, ökar möjligheterna att ta emot människor som uppfyller asylskäl.

57. Kritisk granskning av FN:s nya prognos om framtida befolkning – goda eller dåliga nyheter?

Av Jane O’Sullivan

Vartannat år brukar demograferna på FN:s Population Division presentera nya prognoser om utvecklingen av global och nationella befolkningar fram till år 2100. Dessa prognoser, eller befolkningsframskrivningar som de kallas av SCB, uppmärksammas ofta av media.

Författaren har granskat äldre och nuvarande prognos, och förutsättningar. Hon är kritisk på en rad punkter. På basis av andra uppgifter om folkökning finner hon lite stöd i att populationen skulle vara lägre år 2100, jämfört med förra FN-prognosen 2017 – 300 miljoner lägre; siffran som nu ges är 10,9 miljarder mot 11,2 tidigare. Hon konstaterar att FN alltsedan 2004 har fått uppjustera sin prognos för världsbefolkningen år 2100.

Vad gäller födelsetal (fertilitet; antal barn per kvinna i snitt) så nämner FN inte den uppbromsning i fallande fertilitet som inträffade från 1995, och som delvis ledde till att de fick uppjustera sina prognoser. Det är också viktigt att veta att även om fertiliteten sjunker i alla hög-fertilitetsländer kan den öka globalt, om dessa länder allt snabbare blir en större del av världsbefolkningen (numeriskt genomslag). FN har tidigare spått fel om fertilitetsutvecklingen, illustrerat för två länder, FN-prognoser 2010 mot 2019 – uppjusteringar fick göras, se graf:

Figuren visar att det är rimligt att ta FN-prognoser med en nypa salt – fallande fertilitet var mer påfallande i den äldre prognosen, 2010. Notera antagandet som FN har, att länder kring år 2100 skall hamna på ca 2 barn per kvinna. Det är just ett antagande. Länder kan hamna högre, eller lägre än vid 2 barn per kvinna, som i Öst- och Sydeuropa idag. Notera också att för ett antal länder, som Mongoliet, Tunisien och Kazakstan, ökade fertiliteten 2017 - 2019.

FN antar att ”utveckling” och tillgång på preventivmedel ger den låga fertiliteten år 2100. Författaren framhåller ”önskad familjestorlek” hos kvinnor och män som avgörande faktor – faller inte denna med tiden, blir populationen större år 2100. Men FN och världssamfundet är ovilligt att säga något till makthavare i länder med höga födelsetal – uppenbarligen av rädsla för att detta skall uppfattas som ”intrång” eller antyda ”tvång”. De skall ”få välja själva”, ungefär, oberoende av barnens och miljöns framtida potentiellt tragiska utveckling.

Författaren noterar att FN-rapporten delges media i ett neutralt, kliniskt tonläge som inte klargör alla de problem som uppenbart är kopplade till folkökning. För den minoritet av länder, ca 20 av 200, som (svagt) minskar genom låga födelsetal pratas mycket om diverse utmaningar och problem. Istället hade man kunnat peka på t ex minskande resursbehov, och minskande trängsel, i dessa länder.

Slutsats: man bör vara skeptisk till prognosen, även om man kan hoppas att den stämmer, för 2100. FN:s skildring av situationen idag lämnar en hel del att önska.

(Åtta uppskattande on-linekommentarer, efter texten – antalet varierar, mellan blog-texter)

58. Tio saker som du kanske inte känner till om befolkning

Av Lucia Tamburino

Författaren startar med Dunning-Kruger-effekten, som avser en allmän fråga som nästan alla är bekanta med, om hur säker man är i sin (personliga) uppfattning i frågan. Se graf nedan, där y-axeln avser ”säkerhetsnivå” hos en person. Ju mer erfarenhet och detaljkunskap man skaffar, desto mindre säker blir man i regel, tills man åter börjar blir lite säkrare genom att uppnå status av ”expert”. Känns detta igen?

I befolkningsfrågan, fortsätter författaren, finner hon att de flesta hon pratat med är näst intill tvärsäkra om förhållandena, fastän de ofta vet lite, vid närmare diskussion. Det finns därför skäl att ställa samman punkter om befolkning och folkökning där människor ofta misstar sig.

För utveckling av punkterna, se blog-texten

1. Minskande befolkning i (få) länder är ett litet problem, eller icke-problem

2. Befolkningsminskning hotar inte ekonomin, den hotas främst av helt andra faktorer

3. Icke-tvångsmässig policy för att minska födelsetal förekom i många länder, och var framgångsrik

Angående tvång, så kommer ofta allvarliga övergrepp upp, t ex Kina ett-barnspolitik 1980 och framåt. Fertiliteten föll dock främst 1965-1979, då mjukare metoder nyttjades. (Ett-barnspolitiken var därför onödig, och borde aldrig iscensatts.)

4. Minst 50 miljoner människor dog av svält i Kina i mitten av 1900-talet

Kina var då ett av världens fattigaste länder, och mass-svält förekom bl a 1958 och 1962. Kina har fortfarande problem, särskilt vad gäller miljö och demokrati, men ingen eller få dör av svält idag och landets (ohållbara) tillväxt-ekonomi är stark. Den demografiska förändringen har varit en av flera faktorer för Kinas framgång. Även om övergrepp i familjepolitik skall fördömas förhindrade Kinas policy att omfattande svält fortsatte under många år.

5. Köns-obalans (skev könskvot) var vanlig i Kina även före 1-barnspolitiken

Ett tragiskt kulturellt fenomen är att familjer gynnar pojkar, genom bl a abort. Här hänvisas ofta till Kina och 1-barnspolitiken, men fenomenet förekom före denna politik och förekommer i en rad länder, såsom Indien, Pakistan, Vietnam, Azerbaijan, Armenien, Georgien och vissa andra länder i sydöstra Europa. Obalansen uppkommer även genom att flickebarn blir undernärda eller inte vaccineras. Vid svält offras flickebarn framför pojkar, något som inträffade under svältåren i Kina. Köns-obalans skall därför inte ses som en effekt av Kinas 1-barnspolitik – faktum är att Sverige idag i vissa åldersgrupper har liknande köns-obalans, då män dominerar starkt bland invandrare.

6. En demografisk policy kan vara klok

”Födelsetalen kommer att falla om länderna utvecklas”. Hur ofta har man inte hört detta? Men även om det kan finnas en viss sanning i detta, så tycks det ofta vara tvärtom: minskande födelsetal och färre barn att ta hand om i samhället gynnar social och ekonomisk utveckling (exempel ges). Faktorerna kan också förstärka varandra, särskilt om kvinnor gynnas på olika sätt i samhället.

7. Folkökning är en drivkraft för avskogning i många länder

Människor kräver mat, mat kräver jordbruk, som förutsätter jord. Men produktiv jord är begränsad på jorden och kalavverkning är det vanligaste sättet att skapa sådan. Folkökning är förödande för biologisk mångfald, då tropiska och andra skogar försvinner.

8. Sju miljarder änglar kan föröda jorden

”Ojämlik fördelning av resurser, inte överbefolkning, är det verkliga hotet mot hållbar utveckling”. Känns det igen? Men antalet människor och genomsnittlig konsumtionsnivå per person bestämmer tillsammans miljöeffekten, båda delar kräver politik och åtgärder.

9. Många kvinnor föder fler barn än de vill ha

Kvinnor och deras partner har ”reproduktiva rättigheter” och vem kan då säga att människor föder för många barn i utvecklingsländer? Men massor av kvinnor föder fler barn än de vill ha. På global nivå är ca 40% av graviditeterna antingen oplanerade eller oönskade. Omkring 85 miljoner oavsiktliga graviditeter resulterar i 32 miljoner oplanerade födslar varje år. Mycket av detta beror på manlig dominans, religiöst inflytande och avsaknad av familjeplanering / preventivmedel. En stark negativ sidoeffekt är farliga illegala aborter. Således: detta bör uppmärksammas som en form av tvång, mot många kvinnor.

10. Barnens rätt att få ett rikt och lyckligt liv nämns sällan i befolkningsdebatten

I fattiga och osäkra länder, som länder i Afrika söder om Sahara, föder kvinnor flest barn. Är det rätt mot dessa barn att få komma till en sådan värld? Vilken skyldighet har en kvinna och hennes partner (eller en ensam förälder) gentemot ett, eller flera barn? De barn som planeras, och skall födas, borde tilldelas större betydelse. Samma sak gäller uppväxande små barn.

59. Hur bör någon som bryr sig om miljö och natur tänka om invandring?

Av Philip Cafaro & Jane O’Sullivan

I tidskriften The Ecological Citizen har en debatt om invandring förts bland forskare som uppmärksammar problem och lösningar på folkökningen i allmänhet, men som har olika uppfattningar om huruvida invandring till rika länder skall tas upp eller inte i detta sammanhang. Forskaren Eileen Crist i USA menar att problemet endast handlar om fördelningen av människor, och att motsätta sig invandring polariserar och skapar bitterhet mellan folkgrupper. Därför bör invandring lämnas utanför arbetet med att reducera folkökning.

Nedan sammanfattas en artikel i samma tidskrift från två forskare i TOP som ser frågan på ett annat sätt. Tilläggas kan att migrationsfrågan är en av de hetaste globalt idag. Invandring möblerar om det politiska landskapet i många länder – och den orsakas i stor utsträckning av fortlöpande global folkökning.

Författarna utgår från en etik där andra arter än människan också skall rymmas på jorden. Vi är den enda tänkande varelse som kan planera en framtid – att fortsätta öka i antal på andra arters bekostnad är orimligt. Både på nationell och global nivå bör därför vår effekt på miljö och natur – och effekt på oss själva förstås – motverkas och minimeras. Det innebär ett arbete för att minska folkökning i alla länder, inklusive att bejaka folkminskning (eller stabil befolkning) i länder som har stor konsumtion och stort fotavtryck. Endast ca 20 av drygt 200 länder har minskande befolkning, med bara svag minskning.

Grundargumenten ovan gör att folkökning via invandring till rika länder inte skall negligeras, utan snarare minimeras. För en rad länder, däribland Sverige, avgör (netto)invandringen totalpopulationen, och dess ökning/minskning. Storbritannien, med ca 65 miljoner invånare, är ett bra exempel. ”Status-quo” med fortsatt invandring skulle ge minst 80 miljoner år 2100, medan halvering av invandringen ger nästan stabil nivå, och ingen invandring ger en minskning av befolkningen på ca 18%. Eftersom landets fotavtryck motsvarar tre gånger den egna biokapaciteten enligt Global Footprint Network skulle en folkminskning ge uppenbara miljöfördelar.

Av alla som fötts i utvecklingsländer har bara 3% emigrerat. De allra flesta av dessa är priviligierade, med bättre utbildning och mer pengar, och många av dem stannar i det (rikare) landet de emigrerat till, vilket kallas ”brain drain”. Dvs, det finns en risk att utvecklingslandet dräneras på kompetens. Nobelpristagaren och kenyanskan Wangaari Maathai såg brain drain som ett avsevärt problem i sin bok ”A challenge for Africa” (2010). Oavsett hur man ser på detta problem – att de skickar hem pengar brukar ses som ett plus - måste man vara klar över att inte ens en fortsatt emigration av 3% av den stora folkökningen i Afrika och västra Asien till rikare länder är möjlig – jämför effekten av inflödet av ca 1,3 miljoner människor till EU under 2015-2016 och betänk att siffran kan bli 13 miljoner, eller 130 miljoner på ett år, och ändå vore det bara en liten del av de 1300 miljoner människor som Afrika förväntas öka med till 2050 enligt FN. Och kanske viktigast: de fattigaste och mest utsatta kan oftast inte migrera, de måste i regel hjälpas på plats, på många olika sätt.

I ett vidare perspektiv handlar migrations-politik även om flyktingsituationer, men asyl-skäl svarade för en liten del (<10%) av de migranter som kom till EU 2015 - 2016. Naturligtvis kan en flyktingkatastrof vara skäl för invandring – som underlättas om rika länders befolkning samtidigt minskar, vilket är möjligt i Europa.

Författarna framhåller till sist att det är orimligt att blunda för frågan om invandring om man studerar, och arbetar mot folkökning – frågan försvinner inte av sig självt. Och som Hillary Clinton konstaterade efter valet i USA, i en intervju i Skottland: att negligera invandring, genom att i praktiken ha ”öppna gränser” gynnar främst konservativa och mörka krafter. Miljörörelsen, gröna partier, och många forskare måste ompröva policy och ståndpunkter i invandringsfrågan.

60. Sötvatten, handel och befolkning – problem och lösningar

Av Frank Götmark

Denna text utgår från en omfattande forskningsöversikt om jordens sötvattens- och mat-tillgångar, ”The global food-energy-water nexus” (open access, dvs gratis på Internet). Många tar vatten som flödar ur kranen som givet, men det förefaller som att sötvatten kan bli en faktor som begränsar befolkningar i vissa länder, och globalt. Sötvatten från saltvatten är ännu alltför energi-krävande och dyrt att framställa.

Man skiljer på blått vatten (i sjöar, vattendrag, källor) och grönt vatten (markvatten, som växter nyttjar, och bygger in). Vatten till jordbruk svarar för den helt dominerande delen av den mänskliga vattenkonsumtionen: jordbruk/konstbevattning svarar för hela 86%. Genom folkökning fortsätter denna del att öka och har lett till att många floders vatten inte längre når havet och att stora sjöar som Aralsjön och Chadsjön torkar ut. Sötvattenlevande djur och växter är numera den mest hotade organismgruppen på jorden (många röd-listade arter).

Samtidigt ökar inte skördarna längre, som under den Gröna Revolutionen. Energiproduktionen är också vattenkrävande, inte minst den miljöförstörande produktionen av olja och naturgas via fracking, som har ökat. Biobränslen (majs, socker-rör, oljepalmer, rester från skogsbruk) har ökat starkt – dessa konkurrerar om det gröna vattnet, som behövs för matproduktion. Eftersom mat- och biobränsle-export är betydelsefull innebär det att vi ser ökande export av det blå och gröna vattnet, särskilt till regioner och länder som har vattenbrist.

Den ökande befolkningen och den ökande handeln är problematisk på lång sikt. Resursuttagen ökar globalt, och självförsörjningsgraden minskar kontinuerligt i många länder. Som en respons på utvecklingen publicerade britten och miljökämpen Colin Hines boken ”Progressive protectionism: taking back control”. Han förespråkar en politik som begränsar det allt snabbare flödet av varor, kapital, tjänster och människor över nationsgränser. En intressant bok!

61. Månlandningen: ”Ett stort steg för mänskligheten” Men därefter, då?

Av The Hon. Kelvin Thomson

Man har nyligen hyllat amerikanarnas månlandning – 50 år har gått, vad har hänt? (Textförfattaren, Kelvin Thomson, har ett långt förflutet i Labor Party i Australien, men har gått över till partiet Sustainable Australia som bl a förespråkar stabilisering och minskning av landets ökande befolkning.)

Författaren reflekterar över utvecklingen sedan unga år. En viss optimism fanns i tidsandan vid månlandningen; visst fanns Vietnam-kriget, men även framsteg och hopp om fred. Likaså aktionsgrupper som bekämpade luftföroreningar och gifter. Men vad har hänt sedan 1969, om man tittar i backspegeln?

Det mest slående, på global nivå, är folkökningen. Det tog mänsklighetens hela historia att nå upp till 3,6 miljarder människor, på 50 år har vi nu blivit 7,7 miljarder! Samma sak med Australien, ökning från 12 till 25 miljarder. Men på samma tid har 60% av populationerna av däggdjur, fåglar, reptiler och fiskar försvunnit. Däggdjurens totalvikt på jorden idag består av 36% människa, 60% boskap, och bara 4% vilda djur.

Författaren fortsätter med en beskrivning av negativ utveckling i Australien – för människor. Ingen rolig läsning. Han återkopplar till sist med det ”stora steget” på månen, och konstaterar att efter 50 ytterligare år är det nog snarast människans stora ekologiska fotavtryck på jorden som man minns.

62. Tunisiens och desshistoria: först i Afrika med familjeplaneringsprogram

Av Patrícia Dérer

TOP:s serie om framgångsrik befolkningspolicy, Fallstudie Nr 5: Tunisien

Strax efter att Tunisien blev självständigt 1956 påbörjade Habib Bourgiba en auktoritär enparti-regim som kom att vara 28 år, med ringa opposition. Vad kunde man förvänta sig av detta?

Man kanske blir förvånad över att regimen åstadkom utveckling i landet på flera områden, inte minst förbättrades kvinnors självbestämmande. Bourgiba förbjöd polygami och barnäktenskap, medan sterilisering och abort var tillåtna. Hans ledarskap ansågs förenligt med modern tolkning av Islam, på familjeområdet.

I en nationell plan 1962 påtalades behovet av att minska folkökningen, och hur detta kunde ske. I samarbete med utländsk kompetens och personal startades sedan 1966 ett nationellt program för familjeplanering, med omfattande rådgivning och fria preventivmedel. Den liberala abortlagstiftningen blev unik i den muslimska världen. FP-programmet fortsatte under president Ben Ali, och än idag. I mätningar av styrkan i FP hamnade Tunisien tillsammans med Rwanda högst i Afrika 2014.

Tunisien saknar inte problem: hög arbetslöshet och ökenspridning är några. Men utan de insatser som beskrevs ovan hade situationen varit avsevärt värre.

63. Film (och konferens) om folkökning och klimatförändringar

Av The Overpopulation Project

TOP organiserade en konferens den 4 april, inom Vetenskapsfestivalen vid Göteborgs Universitet. I denna blog har vi nu färdigställt en film som visar en presentation av Jenna Dodson på konferensen, Ämne: Befolkningsökningens betydelse för klimatförändringar, och åtgärder. Frank Götmark inleder kort i filmen.

På konferensen deltog även Thomas Sterner, miljöekonom vid GU, och Thomas Kåberger, affilierad till Chalmers och specialist på förnybar energi. Diskussionen kretsade kring möjligheterna att minska effekterna av framtida klimatändringar.

64. ”Överbefolkning hotar världens livsmedelsförsörjning”, rapporterar New York Times, tisdagen den 8 augusti

Av Philip Cafaro

Rubrik i New York Times, efter att FN-organet IPBES rapport om klimatförändringarna. Är det sant?! Nej, vi skojar - det vore näst intill omöjligt att få läsa något sådant i denna tidning i dagsläget. Den aktuella rubriken var ”Klimatförändringar hotar världens livsmedelsförsörjning, varnar FN”, och folkökning nämndes inte en enda gång i artikeln.

Det är ett snedvridet budskap som New York Times, och även stora svenska dagstidningar, förmedlar. Visst är det så att klimatändringar är allvarliga, kräver åtgärder, och kan påverka matproduktion – fast olika mycket på olika platser på jorden. Temperaturökningen är störst i Arktis och nordliga regioner. För information om relativ betydelse av klimat och folkökning för undernäring och svältrisk, se Götmark & Anderssons DN-debatt-artikel 28 september (på ÖMSA).

Det är intressant att läsarna av New York Times är mer informerade, eller vill bli mer informerade, om folkökning i sammanhanget – massor av online-kommentarer med sådan anknytning finns efter artikeln. Författaren redovisar ett antal av dem, varav många får mest ”gilla” av läsarna. Kanske skall de grävande journalisterna i tidningen gräva i online-kommentarerna?

65. ”Hylla låga födelsetal” – En överraskning, på resande fot

Av Jenna Dodson

TOP:s biträdande forskare Jenna Dodson blev överraskad av en skylt under en resa i Portugal, och uppmärksammar initiativet här. ”Hylla låga födelsetal!” syftar uppenbarligen på förhållandena i det tätbefolkade Portugal och det faktum att låga födelsetal på sikt kan minska befolkningen i landet, liksom växthusgaser, tryck på naturresurser mm. Liknande skyltar har satts upp i fler länder, bl a i Singapore. Kampanjen ”The Great Decrease” (”Den stora minskningen”) arrangerades och bekostades av en holländsk grupp, med artistisk bakgrund och socialt engagemang. Vi lyfter på hatten!

66. Konsumtionsökning och folkökning bör tas upp i ett sammanhang

Av Jenna Dodson

I en ny värdefull översiktsartikel publicerad i tidskriften Environment, Development and Sustainability drar Elias Ganivet slutsatsen att forskare och policy måste beakta både överdriven mänsklig konsumtion och ohållbar befolkningsökning, för att begränsa mänsklighetens miljöpåverkan. Ganivets artikel ger ett mycket balanserat perspektiv och massor av vetenskapliga uppsatser och andra typer av rapporter utnyttjas. Han granskar effekterna av folkökning på den globala biologiska mångfalden och klimatförändringar, vidare nuvarande uppfattningar om befolkningsfrågan, och potentiella åtgärder för att begränsa fortsatt folkökning.

67. Ett 18:e mål för FN – ”Dämpa befolkningsökningen” – kan avsevärt öka chansen att uppfylla Agenda 2030.

Av The Overpopulation Project

Artikeln ”Världen och FN måste minska befolkningsökningen”, publicerad av Project Syndicate två veckor före toppmötet 2019 om FN: s hållbara utvecklingsmål, uppmanar globala ledare och FN att erkänna ökande global befolkning som en allvarlig fråga och vidta åtgärder för att minska folkökningen.

Artikeln av Frank Götmark (TOP) och Robin Maynard (Population Matters, UK) som undertecknades av 13 forskare och experter från 14 länder, sammanfattar de senaste och framtida befolkningstrender och relaterade effekter, och visar hur folkökning undergräver de flesta av FN:s 17 mål. Trots ökande uppmärksamhet på frågan har FN under de senaste decennierna i hög grad ignorerat det allvarliga problemet med befolkningsökning.

Toppmötet 24 - 25 september är det första av FN:s toppmöten sedan antagandet av Agenda 2030 i september 2015. Nya rapporter visar att framstegen mot att uppnå målen har varit långsamma eller i vissa fall till och med vänt. Vid det kommande toppmötet, som följer upp och granskar framstegen mot målen, bör statschefer erkänna att ett 18:e extra mål för att bromsa folkökningen är motiverat och ett steg framåt i utvecklingsarbetet.

68. Rwanda: det lilla landet som kämpar för att reducera folkökning

Av Lili Lantos

TOP:s serie om framgångsrik befolkningspolicy, Fallstudie Nr 5: Rwanda

Rwanda är inte mycket större än Småland. Landet är kanske mest känt genom det tragiska folkmordet 1994, där en för Afrika ovanligt hög befolkningstäthet anses ha varit en bidragande faktor. Mindre känt är att födelsetalen mellan 1975 och 2015 föll från 8,4 till 4,1 barn per kvinna, och att frekvensen av preventivmedelsanvändning ökade från 13% till 53% mellan år 2000 och 2015.

Landet har en rätt populär men auktoritär president, Paul Kagame, som nu installerat sig själv ”fast” fram till 2034. Han har dock sett till att ha drygt 50% kvinnor i parlamentet och driver frågan om familjeplanering och mindre familjestorlek. Religiösa krafter motarbetar delvis detta, som på andra platser i Afrika.

Att familjeplanering framhålls är positivt, och arbetet är alltmer decentraliserat. Ändå blir framtiden tuff för landet, med för närvarande 12,6 miljoner invånare. Den siffran förväntas öka 23 miljoner 2050 och 33 miljoner 2100. Den engelska artikeln ger mer bakgrund och hänvisar till 13 referenser / källor.

Foto från landsbygden i Rwanda, där de flesta ännu bor.

69. Färre vingar, tomma ord

Av Phil Cafaro

Åter till den annorlunda västvärlden, överbefolkad på sitt allvarliga sätt. En rapport i tidskriften Science visar nu att sedan 1970 har antalet fåglar i Nordamerika minskat med 30%. Mänsklig aktivitet, inom olika områden, ligger rimligen bakom denna minskning.

Hur uppmärksammas rapporten i media? På en hemsida för ornitologer listas sju saker du kan göra, däribland ”Håll katten inomhus”, ”Undvik plast” och ”Gör fönstren säkrare” (mot kollisioner).

En läsare av TOPs blog gissar rätt, vad gäller originalartikeln och media. Vi hittar ingenstans redovisning om att Nordamerikas befolkning under samma period (1970 - 2018) ökat rejält. Vi ställde därför samman de enkla data som existerar och lätt kan åskådliggöras, med denna graf, Antal fåglar på y-axel till vänster (miljarder), antal människor på höger y-axel (miljoner):

70. Recension av ”Empty Planet: The shock of Global Population Decline”, del 2 (översatt: Tom planet? Den chockerande globala befolkningsminskningen)

Av John McKeown

Darrell Bricker och John Ibbitsons bok – titel ovan – har tyvärr fått stor spridning, trots att den är dåligt underbyggd och alarmistisk. Boken hävdar att FN:s medium befolkningsprognos är för högt satt, och att jordens befolkning kommer att minska på grund av starkt fallande barnafödande per kvinna, och inte genom ökande mortalitet. De hävdar vidare att detta är chockerande, och menar att därmed finns inget hot mot djur- och växtarter. Deras slarviga och föga övertygande beräkning av framtida befolkning behandlades i del 1 av denna recension (se blog 46 ovan).

I del 2 granskas författarnas argument att länder med låga födelsetal, under ersättningsnivå 2,1 barn per kvinna, måste rejält höja denna nivå. I recensionen framhålls istället att minskande fertilitet och på sikt befolkning i en rad länder gynnar mer hållbara samhällen, mindre trängsel och levande naturmiljöer. Men detta beror även på hur dessa samhällen utvecklas; deras policy och politik.

71. Stockholms-konferens: Etiska perspektiv på befolkningsökning och FN:s hållbara mål

Av The Overpopulation Project

Två av oss inom TOP deltog i seminarium ”Etiska perspektiv på befolkning och FN:s hållbara utvecklingsmål” i Stockholm, arrangerat av Institutet för framtidsstudier. IFFS håller i ett större etiskt inriktat forskningsprojekt om befolkning, starkt dominerat av filosofer och statsvetare (ekologer, och ekologiskt inriktade filosofer lyser med sin frånvaro; människan synes vara starkt i centrum).

Inbjudna deltagares syn på frågan redovisades; vi sammanfattar detta i den engelska blog-texten. Ett tema som återkom var behovet att snabbt ställa om samhället för att reducera växthusgaser, och att befolkningsnumerär och förändring har ingen eller liten roll för detta. Vi på TOP finner denna slutsats både oinformerad och onyanserad (se vårt vetenskapliga arbete A, nedan). Seminariet var, trots titeln, inriktat på klimat-frågan, medan nuvarande befolkningsökning – och FN:s alla mål – handlar om en rad frågor relaterade till ojämlikhet, (o)jämställdhet, kvinnors situation, och miljöproblem.

Arrangörerna gick efteråt ut i svensk press och sammanfattade att föredragshållarna var ”eniga om att begränsa barnafödandet inte är ett effektivt sätt att bekämpa klimatförändringar”. Vi som lyssnade, och TOP, har en annan uppfattning. Arrangörernas inlägg var en replik i den debatt som Götmark & Andersson initierade i DN, och som redovisas på annan plats (finns även på ÖMSA, på meny och ”Debattinlägg DN”).

72. Tänk dig…

Av Lucia Tamburino

Textförfattaren gör beräkningar som liknar sådana som resulterar i ”så många jordklot behövs om alla lever som vi i Sverige, etc.”, men här vänds på resonemangen. Frågan blir här istället, med viss given kapacitet (resurser, konsumtion), hur många skulle vi vara i världen om vi levde som människor i landet X?

Exempel ges för olika länder, och baseras på de ”globala hektar” som finns i fotavtrycks-analyser. Det visar sig att den lägsta hektar-siffran idag uppskattas för det tätbefolkade Rwanda, med endast 0,45 sådana hektar per person (mindre än 5000 m2), och världen skulle då kunna ha 27 miljarder invånare (idag 7,7). Projicerar vi den siffran för världen som helhet skulle det innebära ett mycket hårt tryck på resurser, natur, andra organismer, och förstås människor också. Författaren utvecklar detta.

Går vi till den andra extremen hittar vi Australien. De globala hektaren på 12,3 hektar per person skulle ge en världsbefolkning om högst 1 miljard, och en annan form av stark negativ global effekt. Att tänka i termer av antal människor visar mer av helheten och den värld vi påverkar och skapar, och potentiellt kan förändra.

73. En möjlig utfästelse: ingen förändring, inga barn

Av Ralph R. Sell

Författaren anknyter till den unga klimataktivisten Greta Thunberg, som strejkar för klimatet och får stöd av många ungdomar runt om i världen. Med rätta reagerar de på vår ekonomi och världsordning, och att länderna sinsemellan mest tar hänsyn till ”ökad tillväxt” (=ökad resursförbrukning, men oändlig sådan är omöjlig) och att klimatförändringar åsidosätts.

Författaren föreslår att Greta och ungdomarna dessutom bör tillkännage att några fler barn blir det inte, förrän föräldrar, myndigheter, politiker ändrar sig och försöker rädda nuvarande klimat och världsordningen.

Författaren utvecklar vidare konceptet POET, där P är population, O organisation, E environment (miljö) och T teknologi. Begreppet är hämtat från den gamla humanekologin, där man tänker sig att om en av de fyra faktorerna ändras, så följer förändringar i de andra, på olika sätt. Organisation är t ex relaterat till politik.

Man kommer också att tänka på den gamla human-ekologiska ramsan ”Du kan inte göra endast en sak”, syftande på alla tänkbara och otänkbara (överraskande) konsekvenser olika mänskliga åtgärder får på miljö och oss själva. Minskat flygande för naturturism kan t ex medföra att nationalparker i Afrika besöks mycket mindre, minskar i lokalt värde, och trängs bort av starkt ökande befolkning.

74. TOP:s video-serie nr 1, om internationellt bistånd

Vi är glada över att få presentera en kortfilm och animerad intervju med Carl Wahren, en pionjär inom familjeplanering och bistånd (och mentor i TOP). Carl arbetade mer än 30 år – och än idag ideellt – inom detta område, bl a på dåvarande SIDA, FN, OECD och International Planned Parenthood. Han har nyligen gett ut en bok om alla sina erfarenheter, ”Loggbok från Aniara. Skisser till ett tidsdokument” (Recito Förlag).

Filmen konstaterar att ca en tredjedel av det internationella biståndet är i stort sett bortkastade pengar, en tredjedel ger viss nytta, och en tredjedel mer tydligt motiverad. Men biståndet kan förbättras på olika sätt.

Filmen, som är på engelska, kan nås via TOPs hemsida under Blog, eller så kan man skriva på Google ”Carl Wahren video aid” och hitta den.

75. Nya policy-baserade befolkningsprognoser för EU publicerade

TOP tillkännager publicering av våra befolkningsprognoser i tidskriften Comparative Population Studies. Vårt angreppssätt och resultat beskrivs närmare på andra platser.

76. Världens forskare varnar: kritiskt läge för klimatet

Av Patrícia Dérer

För två år sedan uppmärksammade många media en varning från världens forskare, “World Scientists’ Warning to Humanity: A Second Notice,” som undertecknats av mer än 15 000 forskare (den första varningen skrevs 1992).

Detta arbete med väl motiverade varningar fortgår. Forskare har en skyldighet att uppmärksamma missförhållanden som mänskliga aktiviteter ger upphov till, inte minst på miljöområdet. Här uppmärksammas en rad indikatorer som pekar på avsevärda problem och motiverar “World Scientists’ Warning of a Climate Emergency”, en uppsats i tidskriften BioScience som undertecknats av 11 000 akademiker.

Nedan finns de alarmerande trenderna:

77. Hållbarhetsmål som saknas i FN:s Agenda 2030: seminarium i samarbete med andra forskare

Av The Overpopulation Project

Göteborgs Universitet och Chalmers samverkade i en “Hållbarhets-Vecka”, där ett seminarium som TOP organiserar handlade om ”FN-mål som saknas”. På ett välbesökt seminarium 7 november höll fem forskare föredrag, om följande mål som de anser saknas och bör läggas till: mål om luftkvalité, demokratisk förvaltning, skadliga kemikalier, försurning av haven och, förstås, befolkningsökning. Föredragen om de saknade målen bjöd på många ”aha-upplevelser” och diskussion. Människans aktiviteter och tillkortakommanden ligger bakom de problem som presenterades (se engelsk presentation) och behov av fler mål och åtgärder förklarades. På slutet fick seminariedeltagarna rösta om det ”mest saknade målet”, vilket utföll på följande sätt:

78. TOP:s video-serie nr 2, om program för familjeplanering och historiska lärdomar

Vi är glada över att få presentera kortfilm nr 2 och animerad intervju med Carl Wahren, svensk pionjär inom familjeplanering. Carl arbetade mer än 30 år – och än idag ideellt – inom detta område, bl a på dåvarande SIDA, FN, OECD och International Planned Parenthood. Han har nyligen gett ut en bok om alla sina erfarenheter, ”Loggbok från Aniara. Skisser till ett tidsdokument” (Recito Förlag). Carl är mentor i TOP.

Denna film berättar om hur starkt minskande födelsetal via decentraliserad familjeplanering underlättade utveckling i ett från början fattigt land – Sydkorea. Carl berättar även om historiska misstag i detta arbete, med tvångsliknande metoder i Indien, där miljontals män steriliserades under drygt ett år och ett halvt år (1975 - 76). Innan dessa, under 10-tals år, flöt dessa steriliseringar i Indien på utan sådana misstag. Många kvinnor slapp då föda extra barn genom männens steriliseringar.

Carl redogör för de viktigaste komponenterna i familjeplaneringsprogram. Filmen, som är på engelska, kan nås via TOPs hemsida under Blog, eller så kan man skriva på Google ”Carl Wahren video family planning” och hittar den.

79. Thailand: kreativ familjeplanering med humor

Av Patricia Derer

TOP:s serie om framgångsrik befolkningspolicy, Fallstudie Nr 6: Thailand

Från slutet av 1960-talet till slutet av 80-talet satsade Thailand på ett effektivt program för familjeplanering, vilket innebar att den årliga folkökningen minskade från ca 3% till under 1%, se nedan (till vänster, barn per kvinna).

Under början av 60-talet var Thailand ett agrart land där kvinnor födde i genomsnitt mer än 6 barn per kvinna. Folkökningen var snabb, genom framsteg som började komma. Trots varningar från World Bank ansåg statsledningen inte att folkökning var ett problem. Men tack vara några engagerade akademiker och praktiker inom hälsoministeriet organiserades till att börja med studier för att se om landsortsbefolkningen var intresserade av att reducera familjestorleken. Det slog väl ut, intresse fanns. Från 1970 startades National Family Planning Program, med en slogan ”The more children, the poorer”. Programmet var starkt decentraliserat, till bynivå, med humoristiska inslag. En central person då, och fortfarande är Mechai Viravaidya, eller Mr Condom. Inslag gällde t ex tävlingar för ungdomar om att blåsa upp kondomer, och restaurangen ”Cabbage and Condoms”. Enkla och roliga sätt att uppmärksamma en viktig fråga.

Familjeplaneringen lyckades även av andra skäl. Förhållandet mellan kvinnor och män i Thailand är mer jämlikt och beslut tas mer gemensamt inom familjen. Religionen (Theravada Buddism, 95% av befolkningen) är en annan faktor; personligt ansvar ansvar framhålls inom denna religion, och fatalism förekommer inte. Mechai Viravaidya vände sig också till religiösa ledare för samarbete. Thailand kom att bli en förebild för flera andra länder under denna period.