Lathund för uppsatsskrivare i ämnet

Museologi

1

InnehållAtt skriva en vetenskaplig uppsats ...........................................................................................4

1. ALLMÄNT ..........................................................................................................................5

Handledning .........................................................................................................................5

Att bestämma ett ämne .........................................................................................................6

Att avgränsa ämnet och bestämma källmaterialet ................................................................7

Synops – att skissa sin uppsats .............................................................................................9

Teori och metod ................................................................................................................11

Rubrikmall .........................................................................................................................12

NÅGRA FORTSATTA RÅD OM SKRIVANDET ..............................................................17

I vilken ände börjar man? ...................................................................................................17

Anteckningar och excerpter ...............................................................................................17

Språk och stil ......................................................................................................................18

Några tumregler att komma ihåg: ......................................................................................19

Att bestämma en disposition ..............................................................................................20

Opponering (Slutseminarium) ................................................................................................22

Opponentens roll ................................................................................................................23

Respondenten .....................................................................................................................24

2. FORMELLT ......................................................................................................................25

Sökvägar, litteratur .............................................................................................................25

Förkortningar .....................................................................................................................25

Citatteknik ..........................................................................................................................25

Notapparaten ......................................................................................................................28

Källhänvisning från Internet (webben) ..........................................................................29

Att skriva noter ...................................................................................................................31

Litteratur- och källförteckning ...........................................................................................34

OPUBLICERADE KÄLLOR OCH BEARBETNINGAR ...............................................35

PUBLICERADE KÄLLOR OCH BEARBETNINGAR ..................................................36

VANLIGA BETECKNINGAR, FÖRKORTNINGAR OCH TECKEN .............................39

EXEMPEL PÅ LÖPANDE FOTNOTER ............................................................................40

EXEMPEL PÅ LITTERATUR- OCH KÄLLFÖRTECKNING .........................................41

GUIDE FÖR PROJEKTARBETE/RAPPORT INOM MUSEOLOGIUTBILDNINGEN . . .44

2

Att skriva en vetenskaplig uppsats ...........................................................................................4

1. ALLMÄNT ..........................................................................................................................5

Handledning .........................................................................................................................5

Att bestämma ett ämne .........................................................................................................6

Att avgränsa ämnet och bestämma källmaterialet ................................................................7

Synops – att skissa sin uppsats .............................................................................................9

Teori och metod .................................................................................................................11

Rubrikmall .........................................................................................................................12

NÅGRA FORTSATTA RÅD OM SKRIVANDET ..............................................................17

I vilken ände börjar man? ...................................................................................................17

Anteckningar och excerpter ...............................................................................................17

Språk och stil ......................................................................................................................17

Några tumregler att komma ihåg: ......................................................................................19

Att bestämma en disposition ..............................................................................................20

Opponering (Slutseminarium) ................................................................................................22

Opponentens roll ................................................................................................................23

Respondenten .....................................................................................................................24

2. FORMELLT .......................................................................................................................25

Sökvägar, litteratur .............................................................................................................25

Förkortningar .....................................................................................................................25

Citatteknik ..........................................................................................................................25

Notapparaten ......................................................................................................................28

Källhänvisning från Internet (webben) ..........................................................................29

Att skriva noter ...............................................................................................................31

Litteratur- och källförteckning ...........................................................................................34

OTRYCKTA KÄLLOR OCH BEARBETNINGAR ........................................................35

TRYCKTA KÄLLOR OCH BEARBETNINGAR ...........................................................36

VANLIGA BETECKNINGAR, FÖRKORTNINGAR OCH TECKEN ...............................39

EXEMPEL PÅ LÖPANDE FOTNOTER ..............................................................................40

EXEMPEL PÅ LITTERATUR- OCH KÄLLFÖRTECKNING ...........................................41

GUIDE FÖR PROJEKTARBETE/RAPPORT INOM MUSEOLOGIUTBILDNINGEN . . .44

© Åsa Bergenheim & Pär Eliasson, Institutionen för idéhistoria, Umeå universitet 1996; Richard Pettersson, Institutionen för kultur- och medievetenskaper, Umeå universitet 2012

3

4

Att skriva en vetenskaplig uppsats

Att skriva en vetenskaplig uppsats kan från början kännas som en omöjlig uppgift. Många frågor snurrar runt i huvudet. Vetenskap – vad är det? Måste språket vara "vetenskapligt"? Var hittar jag material? Klarar jag överhuvudtaget av det? Och – hur katten gör man?Egentligen är det inte så märkvärdigt. Framför allt är det ofta roligt. Du har möjlighet att fördjupa dig i något som intresserar dig, själv söka svar på frågor som har hängt i luften, undersöka kopplingar och relationer mellan olika fenomen, pröva hypoteser och föreslå möjliga tolkningar eller analyser. Det är nästan som ett äventyr, en vandring i obanad terräng. Och ganska mycket hantverk.

Det här lilla häftet är tänkt att vara en hjälp för dig som står inför uppgiften att skriva en uppsats inom ämnet museologi på B-, C- och D-nivå. Det är i första hand avsett för de som inte skrivit någon sådan uppsats tidigare. Häftet består av två delar. I "Allmänt" behandlas handledningen, uppsatsarbetet steg för steg, vad det innebär att vara opponent, samt hur ett uppsatsseminarium går till. Den andra delen, "Formaliteter", tar upp förkortningar, notapparat, citatteknik samt litteraturförteckning.

Lycka till!

Generella råd:Avgränsa ämnet! Börja omedelbart!Planera tiden- och arbeta disciplinerat! Anteckna källor noggrant!Skriv redan från början!Arbeta efter frågeställningar – som du reviderar vid behov! Skriv enkelt!Låt handledaren läsa dina utkast!

5

1. ALLMÄNT

HandledningNär du arbetar med din uppsats har du en handledare vid din sida. Det är naturligtvis viktigt att du låter dig handledas och exempelvis låter handledaren läsa utkast och uppsatspartier. Du kanske tycker att dina preliminära texter inte tål att visas upp, och att du vill göra texten mer färdig innan du låter henne/honom läsa. Men det är viktigt att du får respons redan från början. Risken är annars att du lägger ner ett jättearbete- och alltför sent upptäcker att du är på fel spår. Poängen är ju att du skall lära dig att skriva en uppsats. Handledarens uppgift är förstås att handleda dig, men vad innebär det i praktiken? Se dessa punkter som en vägledning:

*Handledaren hjälper dig att ringa in ditt ämne. Vanligtvis diskuterar ni ditt ämnesval vid ett inledande handledningssamtal.

* Handledaren ger dig vägledning i arbetet och med henne/honom kan du diskutera hur du kan gå tillväga rent praktiskt. Men det är förstås du som skall skriva uppsatsen.

* Handledaren kan eventuellt ge dig litteraturtips om hon/han är särskilt insatt i ämnet, men det är inget du kan kräva. Du skall själv söka litteratur och källor. Det ingår i själva forskningsuppgiften.

* Handledaren har tid avsatt för att handleda dig. Men ibland kan det dessutom vara bra att diskutera ämne, källor, perspektiv etc. med någon annan på institutionen; en person som är speciellt kunnig om det ämne du har valt. Det brukar vara helt okey att ställa frågor. Men om du behöver mer hjälp än ett kort samtal så bör du vara lyhörd. Personen i fråga kanske har en pressad arbetssituation, och kan inte lägga ner så mycket tid på att hjälpa dig. Den enda du kan begära handledning av är din handledare.

* Handledaren kan naturligtvis inte alltid vara tillgänglig – även handledarens tid är begränsad. Hon/han schemalägger därför viss tid som är reserverad för handledning. Förutom dessa schemalagda handledningstillfällen är det du som på eget initiativ tar kontakt med din handledare, vid behov. Det är förstås en stor poäng om du har något skrivet att visa upp och diskutera utifrån.

* Handledaren ger dig "respons" på det du skrivit. Detta innebär inte en detaljgranskning, utan mer att hon/han lämnar synpunkter på dina resonemang, språkbehandling, formalia, källval

6

och andra övergripande saker. Handledaren skall alltså inte "rätta" din uppsats, vare sig språkligt eller innehållsmässigt.

* En stor del av handledningen äger rum i seminarier, där gemensamma och/eller individuella problem tas upp till diskussion. Det är viktigt att du deltar aktivt i dessa seminarier.

* Sedan handledaren lämnat sina synpunkter och ni har diskuterat ditt arbete är det din sak att fundera över de synpunkter du fått. Detta innebär dock inte att du skall lyda slaviskt allt som hon/han har sagt. Det är du som skriver uppsatsen. Men du måste ta aktiv ställning till de problem och frågetecken som kommit upp i samtalet.

* Handledaren ger dig klarsignal för att låta uppsatsen seminariebehandlas, men han/hon är ingen "förhandsopponent". Du är själv ansvarig för det du skrivit – inte handledaren – och det är opponentens och examinatorns sak att granska och betygsätta uppsatsen.

Låt handledaren läsa utkast!Delta aktivt i schemalagda handledningstillfällen!

Att bestämma ett ämneDet första du skall göra är förstås att bestämma dig för vad du skall skriva om. Inom vissa kurser på universitetet får du en ram inom vilken du skall hålla dig; det kan exempelvis röra sig om att hela gruppen skall skriva en biografi, eller om en historisk epok. På grundkurserna inom museologin får emellertid du som student välja ämne helt fritt – under förutsättning att ditt tema innefattar en museologisk problemställning, eller ett museologiskt perspektiv som ska undersökas (se nedan). Vanligt är också att du redan har du fått en del förslag från institutionen, vilket innebär att du måste göra ett aktivt val. Det kan förstås vara så att du redan nu vet vad du vill arbeta med, och i så fall är du lyckligt lottad. Vanligare är att man inte har en aning ... och vad skall man då gå efter?

Det är naturligtvis önskvärt att du är intresserad av temat du ska skriva om, men lägg inte alltför stort fokus på det. Ofta är man intresserad av det man vet något om; ju mer man lär sig om ett ämne desto mer spännande blir det. Istället för att så där omedelbart känna dig begeistrad över ett uppsatsämne, så kan du nöja dig med att du känner en dragning till just temat, perioden, frågeställningen eller problemkomplexet. Du kanske är intresserad av temaområdet problematiska kulturarv. Bestäm dig då för att skriva en uppsats om något som rör detta. Utifrån den ingången kan du sedan ringa in om du vill skriva om världsarven, eller om industriminnen, eller om hospitalen för utvecklingsstörda, eller om representationen av underrepresenterade samhällsgrupper, etc.

Om museologisk problemställning:

7

Museologi handlar oftast om urvalsprocesser och värderingar kring bevarande; eller musealiseringsprocessen med ett annat ord. När och varför blir vissa föremål, traditioner, miljöer eller byggnader ett kulturarv, medan annat förpassas till att definieras som skräp eller som irrelevant? Vad är det som skänker ett föremål, en tradition eller en miljö en hög status, medan annat förbises? Vem/vilka står för agendan bakom utpekandet; vem har makten att definiera bevarandevärden; och kan man tolka och beskriva dennas/deras agenda? Detta är exempel på grundläggande utgångsfrågor för en museologisk problemställning. Utifrån dem kommer dina svar att leda dig vidare till nya problem och teman att nysta vidare på!

Det är ofta intressant att välja ett ämne som är lite udda, som inte så många uppsatsförfattare tidigare har skrivit om. Ett sådant ämne kan förstås vara lite svårare, men är ofta roligare att arbeta med. Bläddra i böcker och leta efter namn, organisationer, tidskrifter, miljöer, frågeställningar eller dylikt. Ibland kan ett spännande uppsatsämne ligga förborgat i en bisats. Det är viktigt att du kommer igång med arbetet så snart som möjligt, och därför måste du välja ämne i god tid. Ett tungt vägande skäl för detta är att det kan ta lång tid att få fram visst material, ibland mer än en månad. Gå alltså inte och grubbla för länge. Det "perfekta uppsatsämnet" ligger inte och väntar på dig – det skapar du själv! Och, även om du bestämmer dig för ett ofta förekommande uppsatsämne, kan du garanterat hitta en egen aspekt, en ny ingång till temat. Ett fenomen är inte genomlyst en gång för alla, bara för att andra har skrivit om det!

Två faktorer är avgörande att tänka på när du väljer ämne:

* Ämnet skall vara klart avgränsat och innefatta en museologisk problemställning.

* Det skall finnas tillräckligt med material tillgängligt.

Att avgränsa ämnet och bestämma källmaterialetAtt avgränsa ett uppsatsämne är inte så lätt. Det kan nämligen vara svårt att i förväg se hur stort och hur omfattande arbetet kommer att bli. Du har inte hur lång tid på dig som helst, och tiden går alltid fortare än du tror. Uppsatsen skall bli färdig i tid, och det är därför oerhört viktigt att du inte tar dig vatten över huvudet. Vad är då ett "avgränsat ämne"? Ja, till viss del beror det naturligtvis på vilken typ av uppsats det är fråga om. En C-uppsats kan spänna över ett vidare område än en B-uppsats. En D-uppsats bör i sin tur vara mer avancerad än en C-uppsats. Men inte ens en doktorsavhandling kan täcka allt. För att kunna spegla ett stort område kan det faktiskt vara en bra strategi att fokusera på något avgränsat, en ”detalj” som förhoppningsvis kan fungera som en prisma genom vilket du ser en helhet. Detta kan röra en person, en skrift eller en utredning som fick stor betydelse, en institution eller organisation, etc. Tänk också på att avgränsa ditt tema i tid och rum. Ett ämne som "De kulturhistoriska museernas historia" är inte hanterbart, inte heller "Tingens mening" eller "Bevarandets betydelser". Däremot är det möjligt att skriva om "Aspekter på kulturhistoriskt bevarande"

8

eller "Om folkdräkter på museum”. Med andra ord: Välj ett väl avgränsat och hanterbart ämne!

Avgörande är också att det finns material som du kan använda i din uppsats – både primärt källmaterial och sekundärlitteratur. Det underlättar förstås mycket om en stor del av materialet finns på universitetsbiblioteket och webben (att hämta all information från webben är dock sällan lyckat). Gångbart källmaterial är vanligen olika skrifter, eventuella intervjuer och/eller tillförlitlig webbinformation om det tema du undersöker. Det gäller att identifiera vad som kan vara aktuell förstahandsinformation (vilket kallas primärkällor) och vad som är bearbetningar (vilket benämns sekundärkällor). Man måste vara hjälpligt insatt i temat för att avgöra vad som är vad: Källmaterialet ger ofta information om vad som har skett, samtidigt som materialet i sig ibland är resultatet av vad som har skett, t.ex. är en riksdagsproposition eller ett protokollsbeslut resultatet av förda debatter och utredningar. Primärmaterial till en uppsats om en institution eller organisation är vanligen arkivmaterial, som t.ex. protokoll, räkenskaper, planeringshandlingar, deltagarlistor, tjänstgöringslistor etc. Men primära källor kan också vara tidningsklipp, utredningar om institutionen/organisationen eller självbiografiska anteckningar, filmsnuttar och annat som rör ditt tema. Sekundära källor är bearbetningar på sådant primärt material – alltså andras artiklar, uppsatser, antologier etc. om ditt valda tema. Det är givetvis helt OK att använda sig av båda typerna av källmaterial, men tänk på att din undersökning får större vetenskaplig tyngd om du åtminstone bitvis arbetar från och hänvisar till primärkällor. (Det sistnämnda är särskilt viktigt när du skriver C- och D-uppsats.)

Tänk på att arkivmaterial ofta kan ta lång tid att undersöka, både vad gäller att hitta materialet och att arbeta sig igenom det. Dessutom krävs det ofta arkivresor, dvs. att du reser till den plats där materialet finns. Det är därför lämpligt att spara den typen av källmaterial till C- nivå eller högre. På B-uppsatsnivån bör du utgå från publicerade skrifter, tidningsklipp och eventuellt mindre omfattande intervjuer. Tiden räcker helt enkelt inte till för detektivarbete i arkiven!

Om du anser dig behöva intervjua för att skapa ett källmaterial, bör du också här tänka på att detta ofta tar tid. Var ute i god tid med att undersöka vem/vilka som kan bli aktuella som informanter. Hör dig gärna för i förväg till dem och försäkra dig om att de kan intervjuas; att de har möjlighet eller vill ställa upp på dina frågor. Det är inte så lyckat att vänta på svar från nyckel-informanter, som kanske visar sig vara bortresta!

När du väljer sekundärlitteratur, bearbetningar, bör du vara kritisk och ganska kräsen. Den första regeln är att du skall titta efter publiceringsåret. Ofta, men inte alltid, är det så att ju färskare en vetenskaplig publikation är, desto mer användbar är den. De texter som skrivs idag om exempelvis kulturarvet har numera en ganska lång period av forskning att bygga på. Det finns dock alltid klassiker som man absolut bör titta i för uppslag, t.ex. Tony Bennets The Birth of the Museum. Den andra regeln är att om du vet att en författare eller forskare är kontroversiell eller helt enkelt inte anses vara tillförlitlig bör du vara försiktig med att använda hennes/hans uppgifter, alternativt om du ändå hänvisar till henne/honom tydligt visa att du är

9

inläst på polemiken eller debatten. Samma försiktighet gäller också om författaren inte har uttalat vetenskapliga ambitioner, utan kanske mer hör hemma i en skönlitterär genre och därför inte lyder under samma krav på tillförlitlighet. Det sistnämnda gäller särskilt för källor som du hämtar från webben!

Det hela handlar kort sagt om god källkritik. En bok om t.ex. Alva Myrdal kan vara både skönlitterär och vetenskaplig; en del böcker kan vara blandningar av båda. Av Kai Fölsters De tre löven kan du inte räkna med att få fram någon "sanning" om Alva Myrdal. Däremot får du en dotters bild av sin mamma, och detta kan vara nog så intressant. Du kan egentligen använda de böcker som du finner intressanta, bara du är medveten om hur du källkritiskt har använt dina källor.

*Välj ämne i god tid! Avgränsa ämnet!*Kontrollera att det finns tillräckligt med material! Välj källor och litteratur med omsorg!

Synops – att skissa sin uppsatsNär du har valt ämne för din uppsats så bör du genast formulera några rader om hur du har tänkt dig det hela. Vad skall uppsatsen handla om? Vilka frågeställningar/problem kommer du att ta upp? Vad kommer att vara i fokus? Vilka avgränsningar gör du? Det är inte fråga om att du redan nu skall binda dig vid en fast plan som du inte kan göra avsteg ifrån. Poängen är att du skall få det lättare att forska riktat det vill säga välja och sovra i materialet så att du inte använder onödig energi, tid och utrymme till sådant som inte är intressant i just det här sammanhanget. Det är först när man har skrivit ner en första skiss på tema och frågeställningar, som man ser vad som inte bör vara med i undersökningen. Dessutom vänjer du dig vid att skriva hela tiden, och det är oerhört viktigt. Det går nämligen inte att under en lång period samla massor av material, och först därefter börja skriva. För det första så är det stor risk att du då aldrig kommer igång med själva skrivandet. Det är ofta så att man måste komma över ett skrivmotstånd, som bottnar i en ovana att skriva vetenskapliga texter. Ju längre tid det går innan du skriver, desto svårare blir det. För det andra är det under skrivprocessen som du märker vad du behöver för uppgifter och material för att fånga in ditt ämne. När du jobbar med din egen text ser du lättare vad som är relevant. Du tänker kanske rent av bättre när du skriver. För det tredje har du bara möjlighet att planera tiden om du vet var du befinner dig i skrivandet. Det går helt enkelt inte att krafsa ihop en uppsats på ett par dagar, även om du läst "allt" som finns att läsa tidigare och även om du har samlat anteckningar från golv till tak.

Formulera dig i skrift redan från början! Skriv kontinuerligt!

10

När du har valt ämne för din uppsats sätter du också igång att leta material. Hur man söker information och material på bibliotek, arkiv eller i cyber-rymden är ett alltför stort ämne för att rymmas i detta häfte. Det finns flera utomordentliga skrifter som ger dig all den vägledning du behöver, och du kan dessutom få hjälp av UB:s bibliotekarier. I anslutning till UB finns också Forskningsarkivet, där du kan få hjälp att söka arkivmaterial (om den formen av källmaterial är aktuellt).

Du börjar med att göra en inventering av källor och litteratur, lånar hem det som verkar vara intressant och "bläddrar" i böckerna. Mycken tid kan vinnas genom att läsa en nyutkommen avhandling på området, om någon sådan finns. Utifrån dess litteraturlista och presentation av forskningsläget kan du gå vidare själv. Med detta som utgångspunkt gör du sedan en första disposition (se nedan). Först i nästa steg går du igenom materialet noggrant, och skriver då excerpter kontinuerligt.

Viktiga punkter att ta tänka på:

*Vilken problemställning vill du besvara, eller undersöka, i din uppsats? Alltså kort sagt: vad vill du få sagt med din uppsats; alternativt vad vill du undersöka?

*Kan du fixera någon/några teorier som passar ditt ämne? Och kan du definiera vilken metod du tänker tillämpa? (Se nedan om teori och metod) Försök, så gott det går, att definiera hur du tänker arbeta med din uppsats. Ta dock det här med teorier för vad de är: de är redskap för att lösa problemställningar, eller hjälpredor för att hantera komplexa eller abstrakta resonemang. Det finns ingen mening med att låta flagga för en teori i din uppsats inledning, som du sedan ändå inte har tillämpat i ditt arbete. Om du absolut inte till en början kan fixera en lämplig teori och metod, är det ingen panik! Detta brukar lösa sig, när man väl börjat arbeta med att skriva.

*Försök att identifiera dina huvudkällor. Sök aktivt efter de böcker eller artiklar som du kan dra igång skrivandet utifrån. Dessa källor kan vara såväl förstahandsoriginal från arkiv som bearbetade sammanställningar. Det väsentliga är att du kan börja arbeta med hjälp av dessa, när du väl börjar skriva på uppsatsen. Efterhand kommer du senare att fylla på med fler källor – det ingår i din uppgift att själv söka reda på dessa, men självfallet kommer handledaren att försöka hjälpa dig med litteraturtips, efter tid och förmåga! (Tänk på att slumpen ofta styr när det gäller att hitta lämpliga källor. Att besöka ett bibliotek och kolla igenom några hyllmeter om ditt valda tema, kommer garanterat att ”slumpmässigt” ge dig ett flertal nya källor. Detta sätt att arbeta är helt enkelt ett måste för ALLA som skriver uppsats, från studenter till professorer!)

Synopsen:Försök skissa en grov plan över din uppsats. Det räcker inledningsvis med korta noteringar om uppsatsen tre obligatoriska delar, enligt nedan, så att du sedan har något att arbeta utifrån. Din skiss bör vara indelad efter följande mall:

11

Inledning: presentation av ämnet, av metoden, och ev. av den teoretiska ansatsen. Kort genomgång av källor (urval, ev. begränsning). Se till att under denna punkt skriva ned syftet med din uppsats, alltså ange något om ditt tema och försök också komma med någon/några frågeställningar. Just detta bör du såhär i början av ditt uppsatsarbete lägga mycket energi på att försöka fixera. Att ha en klar syftesformulering och några vettiga frågeställningar att gå på, besparar dig tid och möda senare!

Huvudtext: här kan du nöja dig med att så här inledningsvis skissa litet om uppsatsens tänkta innehåll. Försök tänka ut några hypotetiskt bärande linjer, som du tror kan vara värda att arbeta efter.

Avslutning: denna del kan du egentligen inte skriva för än det att de två föregående delarna är författade. I avslutningen drar man nämligen ihop trådarna från huvudtexten och gör en summering av vad man diskuterat och eventuellt kommit fram till. Här kan man normalt också bli litet personlig, och diskutera huruvida de initiala frågeställningar man började arbetet utifrån verkligen har besvarats under arbetets gång. (Normalt är dock att man justerar såväl inledningen som avslutningen, när väl uppsatsens huvudtext är skriven. Alltså: det gäller att få inledningens frågeställningar samt avslutningens slutsatser, att gå ihop med huvudtextens resonemang.) Skissa i synopsen en hypotes om vad du tror att din uppsats kommer att resultera i.

Första synops inför momentstart: Din första skissartade synops bör med fördel vara kort. En till två A4-sidor räcker gott. Kort och kärnfullt underlättar för både dig och din handledare.

Teori och metodDetta med teori och metod brukar vara det som kanske känns ovant (och ibland litet skrämmande) att hantera, om man inte har skrivit uppsats på universitet tidigare. Ordet ”teori” för gärna tankarna till avancerade resonemang om hermeneutik eller diskursanalys, till teoretiker som Foucault eller Bourdieu, till något stort och allomfattande som säger hur man skall göra och som löser alla problem. Så är det naturligtvis inte alls. Medvetet eller omedvetet använder alla minst en metod och ett flertal olika teoretiska angreppssätt i sin forskning. Alla väljer en väg in i materialet, tolkar och analyserar detta material från en viss utgångspunkt, samt formulerar texten utifrån sin egen och andras förståelse. Men det är inte alla som gör allt detta på ett medvetet sätt, och ännu färre som beskriver tillvägagångssättet för läsaren.

12

En vägledning för att hjälpa dig att skilja ”teori” från ”metod”:

Metod – är detsamma som att beskriva hur du har gjort din undersökning. Om du huvudsakligen har läst och analyserat texter, ska du ange vilken typ av texter det har rört sig om. Har du arbetat med primärkällor eller sekundärkällor, eller både och; har du använt dig av arkivmaterial, källor från webben, etc.

Om du har kompletterat texterna med intervjuer, ska du också ange något om den metoden. Har du använt dig av förskrivna frågor (och har de i så fall skickats till informanten/-erna i förväg); har du strävat efter att samla kvantitativa statistiska uppgifter, eller har du försökt bilda dig en uppfattning från kvalitativa samtal med informanten/-erna. Berätta hur du har gjort din studie, och varför du har valt den eller den metodologiska strategin.

Du som utför någon variant av projektarbete ska lägga stor vikt vid att formulera metoden/-erna bakom projektets genomförande. Här kan det röra sig om olika varianter av deltagande studier; tillverkning av utställningsmaterial; aktionsforskning (vilket lika mycket innefattar teori); som kombineras med textstudier och intervjuer. Detta ska kort sagt redovisas! (Se avsnittet för projektarbete i slutet av Lathunden.)

Teori – är detsamma som grundade motiv för tolkning. Teorier kan exempelvis vara: genusteori, diskursanalys, klassanalys, didaktisk teori, etc. Vanligen hänvisar man till en eller flera teoretiker i samband med att man ”flaggar” för en specifik teori. Bourdieu återkommer till exempel ofta i samband med klassanalys. Inget tvingar dig dock att använda ett helt ”teoripaket”, bara för att du har angett en tänkare och en teoretisk riktning. Om du bara ser till att specificera hur du exempelvis använder Bourdieu, och sedan konsekvent håller dig till det, så har du inte gjort ”fel” på något sätt.

Eftersom teoretiska perspektiv genomsyrar alla humanistiska tolkningar, ska uppsatsens inledning obligatoriskt innefatta reflektioner kring teori. Det ingår helt enkelt i uppgiften att föra ett resonemang om teoretiskt angreppssätt bakom tolkningar och slutsatser. Din handledare kommer att ge dig tips och råd, men du förväntas formulera analysen själv. Beskriv vad som har väglett dina tolkningar och slutsatser.

RubrikmallOK, synopsen är klar, du har ditt ämne och har litet koll på källmaterialet samt dina tänkta frågeställningar – nu är nästa steg att gå till ”Rubrikmallen”, d.v.s. vår beskrivande mall för hur du ska organisera din uppsats efter rubriker och innehåll. Särskilt formaliserat är här Inledning, Avslutning med sammanfattning, samt Litteratur och källförteckning. Det som vi

13

specificerar i denna mall ska helt enkelt vara med i din uppsats, för att den ska kunna godkännas som en fullödig uppsats inom ämnet museologi.

Följande sida anger ”försättsbladet”, d.v.s. den första sidan på din uppsats. Om du vill kan du lägga in en passande bild under titeln. Efter följer själva rubrikmallen. Vi har lagt in korta beskrivningar för varje rubrik, som vägledning för innehållet. Efter rubrikmallen ger vi ett litet mer utförligt resonemang om hur man disponerar en uppsats och Lathunden avslutas som sagt med en genomgång av formalia och notapparat.

14

UMEÅ UNIVERSITETInstitutionen för kultur- och medievetenskaperMuseologi B, C, D

Titel(Engelsk titel under den svenska)

Ditt namn….B-, C, D-uppsats: VT 20xxHandledare: …….

(Ev. lägger du in ett personligt hållet Förord, före Innehållsförteckning – detta är dock inte nödvändigt)

15

INNEHÅLLSFÖRTECKNING (redovisas på separat sida, med rubriker och sidhänvisningar)

1. INLEDNING[Här bör du inleda med några personligt hållna rader och stycken om varför du har intresserat dig för och valt det tema du skriver om. Det är även lämpligt att ange något om temats betydelse i museologiskt hänseende. Se till att snabbt få läsaren ’på spåret’ om karaktären av din undersökning.] Syfte och frågeställning [Här redovisas i korta och formella ordalag syftet med uppsatsen och här anges, lämpligen, en till tre frågeställningar som har varit vägledande för ditt arbete och dina slutsatser. OBS: Lägg mycket tid och tanke på detta – syftesformuleringen ska vara en stomme genom hela uppsatsen! Se till att komma tillbaka till dina frågor kontinuerligt och inte minst i uppsatsens avslutning, då du bör försöka peka på resultaten.]

Metod och teori[Här anger du den metod du har arbetat efter: d.v.s. om du har analyserat texter; analyserat en utställning efter en viss mall; intervjuat; granskat ritningar, fotografier, hällristningar, etc.

Därefter anger du de teoretiska perspektiv som har väglett dig i uppsatsens analyser. Teorier kan exempelvis vara: genusteori, diskursanalys, klassanalys, didaktisk teori, etc. OBS: du måste inte bekänna dig till någon specifik teoretiker, men du ska ange relevanta teoretiska perspektiv. Använd dig av sådant du har lärt dig på utbildningens tidigare kurser och moment – du som skriver C- eller D-uppsats har t.ex. erfarenheterna från tredje terminen, som uteslutande handlar om olika metodologiska och teoretiska perspektiv på kultur! Självfallet kan du växla turordningen och inleda med redovisning om teori före metod.]

Presentation av temat (samt ev. forskningsläge)[Här presenterar du ditt tema: exempelvis museiarkitektur i 1930-talets Sverige. Du förväntas också ange något om forskningsläget: om ditt tema är väl utforskat och omskrivet av andra bör du nämna något eller några centrala verk; om ditt tema tvärtom är mycket litet utforskat bör även det anges – du markerar då att du i stor utsträckning har fått stödja dig på eget källmaterial.]

Avgränsningar och källor [” Avgränsningar” kan äv. föras ihop med under föregående ”Presentation av temat”, alltså: Presentation av temat samt avgränsningar][Här anger du på vilket sätt du har avgränsat ditt tema – om du exempelvis skriver om museibyggnader, kan man här ange att man har begränsat sig till att analysera byggnaden x och y, eller att du enbart granskar museibyggnader av en specifik typ. Om källäget är omfattande bör det kopplas till din föregående beskrivning av forskningsläget. Här bör du då om möjligt specificera vilken del av detta forskningsfält som du har riktat in dig mot för just din studie. Motivera då din valda inriktning.

16

Här redovisas också vilket källmaterial du har arbetat med: för din studie centrala böcker och artiklar (ange gärna huvudboken, om sådan finns), arkivmaterial, fotografier, intervjuer, etc. OBS: här ska inte räknas upp allt ditt källmaterial (det framgår i källförteckningen), syftet här är att ange vad som har varit dina huvudkällor och huvudsakligt inspirerat/väglett dig i din studie. Ge även en källkritisk bedömning av dina redovisade källor – är vald huvudbok/-er helt tillförlitlig; var dina informanter helt ’neutrala’ etc. Att reflektera kring källvärdet ökar din uppsats vetenskapliga trovärdighet. Den källkritiska reflektionen är obligatorisk på C- och D-nivåerna.]

Uppsatsens disposition[Här redovisas i korta ordalag hur uppsatsen framöver är disponerad: ange kort och koncist vad som kommer i huvudtexten och vad som följer i den avslutande diskussionen. Detta måste du givetvis renskriva först när själva uppsatsen är färdig, så att det du anger stämmer med uppsatsens innehåll. Men det är ändå en god idé att skriva en hypotetisk skiss när du börjar med uppsatsarbetet, som vägledning för dig själv samt för handledare. Beskrivningen avser allt från huvudtexten fram till sammanfattningen.]

2. HUVUDKAPITEL…. [Här börjar själva huvudtexten, indelad efter fritt valda underrubriker. Du kan nyttja ett fritt val huvudkapitel med underrubriker.]

[3]. AVSLUTANDE DISKUSSION/ANALYS [Omfattar för B-uppsats åtminstone två till fyra sidor – för C- och D-uppsatser bör slutresonemanget vara längre och utförligare. Här är det fullt tillåtet att komma med ytterligare upplysningar och nya slutsatser. Kom ihåg att återknyta till dina inledande frågeställningar.]

SAMMANFATTNING [(Sammanfattning skall inte ha en rubriknumrering.) Har sammanfattar du på en till två sidor hela uppsatsen, inkluderat din syftesformulering och dina frågor från Inledning, samt ev. dina slutsatser. OBS: Inget nytt ska tillföras här.]

LITTERATUR OCH KÄLLFÖRTECKNING [Se den andra delen av Lathunden]Otryckta källor och bearbetningarTryckta källor och bearbetningarInternetkällor

**

17

NÅGRA FORTSATTA RÅD OM SKRIVANDET

I vilken ände börjar man?Det är som tidigare framhållits viktigt att du skriver fortlöpande under arbetets gång och inte väntar till dess att du anser dig ha läst allt du behöver läsa. Den tidpunkten brukar nämligen aldrig infinna sig. Istället bryter paniken ut, och du tvingas rafsa ihop en text i sista stund. Möjligheterna att du då blir nöjd med resultatet är förstås små. För det första behöver du tid till att tänka och att smälta intrycken. För det andra behöver texten nästan alltid omarbetas i arbetets slutskede, ibland flera gånger, t.ex. efter handledarens synpunkter. För det tredje måste du hinna kontrollera fotnoter, citat och litteratulförteckning. För det fjärde skall du ha tid att fila på språket. Istället bör du alltså skriva redan från början.

Börja skriva så snart du har något att skriva om! Skriv hela tiden!

Anteckningar och excerpterNär du läser är det viktigt att du för ordentliga anteckningar, s.k. excerpter, där du gör ordagranna utdrag ur texten, sammanfattningar och egna kommentarer. Läs alltid med pennan i hand. Tro för all del inte att du kommer ihåg vad du har läst eller var du har läst det – det gör du nämligen inte. Det ställer till stora problem för dig om du måste leta reda på uppgifter och belägg i efterhand. Se dessutom till att dina anteckningar är läsliga! Detta kan tyckas vara ett onödigt påpekande, men i realiteten är det faktiskt så att många fatala missar har berott på att uppsatsförfattaren inte kunnat läsa sina egna kråkfötter.

Det är av yttersta vikt att du skiljer mellan citat, sammanfattningar och egna kommentarer. Gör därför till en vana att sätta ut citattecken redan i dina anteckningar, och se till att citatet är exakt återgivet. Om du missar något nu, så är risken stor att du aldrig hittar felet. Det är också nödvändigt att du redan nu skriver in källa och sidhänvisningar, särskilt när det gäller citat. Annars måste du gå tillbaka och leta, vilket är ett jättejobb i onödan.

När du läser och studerar källor dyker det säkert upp idéer, frågor, reflektioner och annat som kan vara användbart. Det är till stor hjälp om du skriver ner dina hugskott när de dyker upp, för annars kommer du antagligen att glömma dem. Du kan gärna ha ett "brain-storming-papper" eller en "idé-bok" vid sidan om som du fyller med ostrukturerade tankar och infall. Sortera kan du göra sedan. Lägg ner möda på dina anteckningar!

Språk och stil

18

Det viktiga i en vetenskaplig uppsats är inte bara vad du skriver, utan också hur du skriver. Det kanske inte alltid är så att "det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta", men det dunkelt sagda gör det tänkta svårt att förstå. Ett dåligt språk kan effektivt dölja briljanta tankar. Språket är vårt humanistiska redskap, och det skall användas så effektivt som möjligt. Den språkliga formen varierar med textens syfte, målgrupp och karaktär. Man har inte samma kläder på sig när man går på frackbröllop som när man joggar. Det här är kanske självklarheter, men det bör ändå påpekas. Det är bra om du funderar över vem du skriver för. Skriver du för kurskamraterna, eller för andra inom ämnet, eller för "den bildade allmänheten"? Anpassa språket efter din tänkta läsare. Tips: skriv för en ’bildad allmänhet’.

Detta innebär inte att den vetenskapliga texten skall vara mer komplicerad än andra texter. Alltför många uppsatser och även avhandlingar har överlastats med tjusiga ord och komplicerad meningsbyggnad. Det innebär inte heller att texten skall vara opersonlig och fri från känslomässigt engagemang. Sådana texter blir ofta tråkiga och ointressanta. Det är ju oftast ett starkt engagemang som ligger bakom att en text har kommit till – varför dölja det? Men ändå skiljer sig en vetenskaplig text från exempelvis en novell, ett brev, en självbiografi eller en dagbok. I en vetenskaplig uppsats bör man eftersträva en vetenskaplig stil – men vad är då "en vetenskaplig stil"?

* Den vetenskapliga texten bör vara avskalad och enkel. Undvik komplicerad meningsbyggnad, som både är svår att behärska och svår att förstå. Välj ett "enklare" ord framför ett "svårare". Tänk så här: Hur skulle jag uttrycka mig om jag skulle berätta detta för någon?

* I en vetenskaplig text skall du sträva efter precision och tydlighet. Bojkotta "luddigheter" och sök så exakta ord som möjligt. Du bör fundera över hur olika begrepp kan definieras, och mycket gärna ge din egen definition av de begrepp som är centrala i din studie. Om du är osäker på något så är det bättre att du talar om det för läsaren, än att du använder ett otydligt uttryck. Vad innebär "ganska"? Försök att precisera dig! Varför tala om hur du "tror" att något är? Kanske kan du istället skriva att "ett rimligt antagande är" eller "en möjlig tolkning är". Var dock försiktig så att du inte hemfaller åt en konstlad vetenskaplig retorik. Tänk hela tiden på att skriva så enkelt, men precist, som möjligt.

* En vetenskaplig text skall heller inte vara pratig eller fylld av hugskott och associationer, utan genomtänkt, koncentrerad och strukturerad. Tankarna skall vara smälta och bearbetade innan du slutgiltigt sätter dem på pränt. Granska din text kritiskt och stryk det som är onödigt och/eller irrelevant. Du skall säga det som är värt att sägas – inget annat.

* En vetenskaplig stil präglas också av att den är utredande och/eller resonerande. Den vetenskapliga texten är inte platsen för en rad "sanningar", utan snarare för problematiseringar, diskussioner och ifrågasättanden. Resonera med dig själv och låt läsaren följa dina resonemang. Som skribent bör du vara synlig i texten – ställ gärna retoriska frågor till läsaren.

19

* Ingen text kan vara helt neutral, eftersom en författare alltid skriver från en viss synvinkel. Man kan helt enkelt inte gå i djup snö utan att lämna fotspår. Men den vetenskapliga texten får inte vara ett renodlat debattinlägg, ett forum för författarens privata åsikter. Du bör sträva efter ett objektivt förhållningssätt. En vetenskaplig text kan däremot vara grund för ställningstaganden i olika frågor, men det är en annan sak. Som uppsatsförfattare är du skyldig att ge rättvisa åt källorna. Du skall därför rensa texten från värdeladdade ord och ironiska kommentarer. Däremot kan du – efter en rättvis presentation – reflektera över det du har läst eller hört, ställa frågor till materialet, granska källomas argumentation och diskutera dess trovärdighet. Var dock noga med att visa vad som är det ena och vad som är det andra. Som författare har du också rätt att ge din syn på saken, men det gör du lämpligast i en resonerande avslutning. Då kan du väga olika argument mot varandra, och ta ställning för den ena eller den andra ståndpunkten. Men gör det då på ett sådant sätt att det klart framgår att det är din personliga åsikt eller bedömning. Använd ditt omdöme!

Några tumregler att komma ihåg:* Den vetenskapliga prosan bör helst vara fri från direkta talspråksuttryck, och man bör överhuvudtaget vara försiktig med att använda ett alltför vardagligt språk. Uttryck som "jätteintressant", "läckert exempel" och "toppenbetyg" minskar trovärdigheten. Välj hellre exempelvis "mycket intressant", "fascinerande exempel" och "utmärkta betyg".

*Undvik hänvisningen till ”man” – t.ex. ”man brukar säga att utställningar är ett svårtolkat medium”. Specificera vem/vilka du syftar på!

*Undvik också hänvisningar som: ”jag ska försöka…”, ”jag ska titta på…” eller, ”kolla på”. Detta är talspråk, som inte ser bra ut i en akademisk uppsats. Du har undersökt eller studerat något, inte tittat på det!

*Undvik att ironisera över något. Kritiska synpunkter är naturligtvis OK, men de ska vara sakligt underbyggda, och helst inte rikta sig mot enskilda personer (om det inte finns underbyggt fog för det).

Om attribuering Hänvisa till en vetenskapsman, filosof etc. med för- och efternamn första gången denna/denne nämns – t.ex. ”Eilean Hooper Greenhill menar att utställningar är…”. Specificera dessutom yrkeskategori/profession första gången denna/denne nämns. Ex. ”Museologen Eilean Hooper Greenhill menar att utställningar är…”. Ange sedan det fullständiga namnet igen om du återkommer till personen längre fram i din uppsats. Hänvisar du till Hooper Greenhill på de närmaste två till tre sidorna räcker det dock med efternamnet.

20

Använd ett enkelt och rakt språk!Sträva efter precision och koncentration! Lägg ner möda på språk och stil!Skriv för en tänkt läsare!

Att bestämma en dispositionDet underlättar skrivandet om du tidigt bestämmer dig för hur du tematiskt ska disponera din text. Ska du skriva en kronlogisk berättelse som följer ett historiskt förlopp, eller ska organisera din text enligt tematiska rubriker? Kanske väljer du att varva dessa båda strategier, så att du exempelvis inleder med en kronologiskt organiserad kort historik, för att sedan övergå till tematiska resonemang om det ämne som du har valt att skriva om? En kronologisk diposition är ett enkelt sätt att sortera stoffet. Man börjar från början och berättar historien i tur och ordning. Ibland är det lämpligt att lägga in ett kronologiskt avsnitt för att tala om för läsaren i vilken ordning saker och ting hände. Men om längre avsnitt, eller en hel uppsats är kronologisk ordnade är det lätt att tappa den tematiska tråden, både för den som skriver och den som läser. Man bör komma ihåg att ett kronologiskt avsnitt sällan blir annat än rent deskriptivt. Denna disposition rymmer, i sträng mening, egentligen ingen analys, diskussion eller problemformulering. Tänk dig att du skall följa en debatt i massmedia om ett visst ämne. Det är klart att du kan redovisa de olika inläggen dag för dag, men resultatet blir antagligen rörigt och svårt att följa. Det blir helt enkelt hopplöst för läsaren att få grepp om debatten. Lämpligare är då att välja en tematisk disposition.

En tematisk disposition innebär att stoffet delas in i olika teman, aspekter, problemområden eller perspektiv, som behandlas var för sig i separata avsnitt. Detta sätt att arbeta är ofta mycket fruktbart, men svårigheten ligger i att finna en princip efter vilken materialet kan sorteras. Du kanske kan urskilja flera linjer i en debatt, några olika perspektiv, flera utgångspunkter eller några olika teman. Du får pröva dig fram, och vara beredd på att revidera din indelning efter vägen. Det är viktigt att du är medveten om att alla sätt att sortera, kategorisera och indela det vi kallar "verkligheten" är konstruktioner. I "det lefvande lifvet" finns inga kategorier. Det kommer därför oundvikligen att bli svårt med gränsdragningen. Skall X placeras i den ena eller andra fållan? Är detta inlägg representativt för den ena eller andra utgångspunkten? Det enda du kan göra är att vara medveten om dessa problem, och redovisa dina resonemang för läsaren. Det problemet är mindre uppenbart eller synligt om du brukar dig av en kronologisk disposition. Då suggereras det ofta fram en förenklad kedja av orsak-verkan.

Ibland kan det vara lämpligt att välja en dialektisk disposition, dvs. att gruppera materialet kring en motsättning som du lyft fram. Det är alltså en sorts "pro et contra"-beskrivning. Om du väljer att sortera stoffet dialektiskt, måste motsättningen vara central och tydligt framträdande i ditt material. Det måste vara fråga om polemik, åtminstone två klart åtskilda ståndpunkter eller positioner, och du måste vara på din vakt så du inte överdriver motsättningen. Det är ofta bra att kombinera en tematisk och en dialektisk disposition. Låt oss ta ett exempel: Du kanske undersöker den debatt som föregick lagen om byggnadsskydd för

21

privatägda byggnader. Du ser att debatten sönderfaller i några olika teman, exempelvis äganderätten, skyddets omfattning, rätten till bidrag, straff och belöning, samt expropriering. Du kan då, om du vill, ta upp tema för tema och ställa de två ståndpunkterna mot varandra – för ett förbud och mot ett förbud. En sådan framställning kan bli mycket spännande; läsaren flyttas in i själva debatten.

För att underlätta för läsaren bör du "signalera" vilken disposition du har valt, både för uppsatsen i stort och för mindre avsnitt. Du kan skriva t.ex. "i detta avsnitt kommer jag först att ...... och därefter ..... för att slutligen ........", "i det följande avsnittet kommer....." eller "här skall följande teman behandlas: ......". Sätten är många, och det viktiga är att du hjälper läsaren att följa din tankegång.

Välj dispositionsprincip med omsorg!Använd en övergripande dispositionsprincip för hela uppsatsen! Disponera gärna mindre avsnitt på olika sätt!"Signalera" dispositionen!Välj en linje för arbetet, men var ständigt beredd att revidera!

Opponering (Slutseminarium)

22

Uppsatsseminarierna är en del av den vetenskapliga traditionen att lägga fram forskararbeten för kollegial granskning. Seminarierna är alltså en del av både läroprocessen och examinationen på kursmomentet. Närvaro är därför obligatorisk under hela det seminarium som behandlar ens egen uppsats och du förväntas vara aktivt deltagande i diskussionerna. Genom att peka på styrkor och svagheter i andras arbeten (det finns alltid något positivt att berömma och uppmuntra, och det finns alltid något som kan utvecklas) visar du på en förståelse för uppsatsens form och innehåll. Samtliga läser varandras uppsatser inom den egna seminariegruppen. Dessutom utses i förväg en dedikerad opponent för varje uppsats. Denna kurskamrat har ett särskilt ansvar för att läsa just den uppsatsen extra noga och förbereda kommentarer. Behandling av varje uppsats tar minst 30 minuter och högst en timme.

Seminariet sker enligt följande:1. Författaren (respondenten) får tillfälle att göra en inledande kommentar (mycket kort,

kommentera till exempel om man upptäckt några väsentliga fel eller om det är något särskilt man gärna vill ha synpunkter på).

2. Opponenten sammanfattar uppsatsen (ca 5 till max 10 minuter), och frågar sedan respondenten om sammanfattningen var godtagbar, eller om något bör tilläggas.

3. Opponenten leder sedan en diskussion av uppsatsen genom att ställa frågor till författaren (se granskningspunkter nedan). Denna genomgång bör ta minst 20 minuter, en hafsig och ogenomtänkt opponering kan leda till restuppgift, och är dessutom arrogant mot den kurskamrat vars arbete man är satt att granska. Övriga seminariedeltagare bidrar med synpunkter utifrån opponenternas diskussion. Mot slutet ges tillfälle för övriga att komma med kommentarer om saker som inte tagits upp.

4. Opponenten avrundar diskussionen med att sammanfatta sina viktigaste synpunkter.

Granskningspunkter:

- Är uppsatsens disposition väl genomtänkt och lätt att förstå? Borde stycken, eller hela kapitel, flyttas? Om så – vilka fördelar skulle man vinna med det?

- Vad anser du om uppsatsens titel, samt kapitelrubrikerna? Borde något ändras? Stämmer rubriksättningen med uppsatsens innehåll?

- Har författaren avgränsat ämnet på ett bra sätt? Vad bör ev. strykas eller kortas ned?- Framgår syftet med uppsatsen; är detta väl formulerat och tydligt?- Vilken/vilka frågeställningar vill författaren besvara med sin uppsats?- Vad anser du om teorin och/eller metoden? Är den väl vald, och följer uppsatsen den

angivna metod/teori som presenteras inledningsvis?- Är det väsentliga källmaterialet redovisat i inledningen? Motiveras valet av källor?

23

- Har författaren använt sig av ett relevant källmaterial och haft en källkritisk hållning till detta? Räcker källmaterialet till, eller borde författaren ha hänvisat till fler/andra källor?

- Är uppsatsen väl sammanfattad? Får man i så fall här svar på de frågor som presenterats i inledningen?

Språk och formalia:- Är språket tydligt – går resonemangens syfte fram?- Finns det formella problem med noter, rubriksättningar, innehållsförteckning, etc.?- Akribi, är källorna hanterade på ett rättvisande sätt? Finns det anledning att misstänka

att referat och citat inte är korrekta?

Inledningsvis och avslutningsvis!:- Vad uppfattar du som opponent/granskare vara bra, eller lyckat, med uppsatsen!

Som opponent förväntas du ha med dig egna anteckningar utifrån granskningspunkterna – du kan gärna lämna anteckningarna till respondenten, efter opponeringen. Du ska som opponent självständigt kommentera de angivna punkterna med stöd från dina anteckningar.

**

Opponentens rollOpponentens främsta uppgift är att presentera en konstruktiv, kritisk granskning av texten. Det är angeläget att ta upp såväl förtjänster med uppsatsen som förslag till förbättringar.Det är viktigt att se uppsatsseminariet just som ett tillfälle till lärande. Den kritik som framförs ska vara till stöd och hjälp att korrigera eller förbättra texten.

o Var påläst: Du ska ha en god överblick över din tilldelade uppsats och vara väl bekant med var i dispositionen olika formuleringar och data finns. Läs igenom din tilldelade uppsats minst tre gånger – första gången för att få en överblick; andra gången för att upptäcka och notera brister i disposition, avgränsning, syfte och frågeställning, slutresonemang etc.; tredje genomläsningen granskar du formalia och mindre detaljer som du kan ha missat – till granskningen hör också att kolla upp ev. misstanke om felaktiga citat. (Hör med respondenten om du kan få låna huvudböckerna, om du inte kan få tag på huvudkällor på annat sätt.)o Ifrågasätt och utveckla det ”självklara”: Du kan gärna ifrågasätta något som anses ”självklart” eller något som vi ofta möter, men inte tänker djupare på. Poängen är att du, med resonemang, ska utveckla det sätt vi normalt ser på en viss fråga. Finns det något annat sätt att tolka det material som analyseras i texten?o Ha en tydlig poäng: Du ska i dina resonemang ha en eller flera tydliga poänger. Du ska sträva efter resultat i dina tankar. Dessa poänger ska klart signaleras och förklaras. Med andra ord – en osammanhängande och ”hoppig” kritik, mellan stort och smått, hjälper sällan till förståelse.o Skapa gemensam grund: Du ska visa en vilja att bli förstådd. Genom förtydliganden ska du hjälpa andra till förståelse och genom uppmuntran ska du väcka deras 24

vilja till inlärning. Gemenskap skapas genom ömsesidig respekt och konstruktivitet.o Förklara och ha underbyggda resonemang: Genom att klargöra/definiera begrepp, och genom att visa vad dina tankar baseras på, så ska du ge andra möjligheten att bemöta ditt tänkande. Du ska inte resonera utifrån fördomar, rena känslor eller prestige. Du ska ha underbyggda resonemang, och ange förnuftsbaserade skäl till dina poänger, så att din tanke klart kan följas.

RespondentenRespondentens viktigaste uppgift är att ta ansvar för det egna arbetet. Du är alltid avsändaren. Oavsett hur många som eventuellt varit inblandade i din text, är den vid presentationstillfället ditt, och endast ditt, ansvar. Du kan inte skylla ”felaktigheter” på informanter eller handledare eftersom det i slutändan har varit din möjlighet att välja i vilken skepnad texten ska lämnas in.

Var påläst: Eftersom du representerar och har ansvar för texten måste du vara den som kan den bäst samt vara en god företrädare för den. Detta är du genom att ha en god överblick och vara väl bekant med var i dispositionen olika formuleringar och data finns.

Våga lyssna: Du ska ha en vilja att möta andra åsikter och ståndpunkter. Syftet är inte att vinna en debatt, utan snarare att prestigelöst våga resonera öppet och att lyssna. De personer/åsikter du bemöter ska behandlas med respekt.

Leta poänger: Du ska, i mötet med andra personer och åsikter, sträva efter att förstå dessa. Du ska söka efter de poänger som står att finna, och anstränga dig för att förstå dessa. Ge endast omfattande svar om opponenten ifråga ber om det.

25

2. FORMELLT

Sökvägar, litteratur Universitetsbibliotekets (UB:s) sökmotor Album borde vara bekant för dig som studerar på Umeå universitet. På deras hemsida hittar du också fliken ”Informationssökning” som sedan leder dig vidare till såväl böcker som artiklar och e-tidskrifter. OBS: Det är mycket enkelt att göra artikelsökningar utifrån nyckelord – på så sätt kan du snabbt kolla källäget kring ditt valda uppsatstema.Här hittar du också ingång till LIBRIS, de svenska forskningsbibliotekens samlade katalog. Börja gärna din sökning utifrån LIBRIS.

FörkortningarFörkortningar skall för tydlighetens skull följas av punkter, annars kan det vara lätt att tro att det är fråga om ett ord. "Mao" och "M.a.o.", "tom" och "t.o.m." – det är en viss skillnad, eller hur? Du skall bara tillåta dig att använda klart vedertagna förkortningar. Ibland kan det dock vara svårt att veta om en förkortning är att betrakta som vedertagen eller inte.

Vedertagna är:t. ex. bl. a. dvs. etc. m.a.o. s. k. el. dyl. Icke vedertagna är:i.o.m (i och med), i sht (i synnerhet), exv. (exempelvis) och allehanda konstiga beteckningar.

CitatteknikFör att illustrera ett resonemang, förstärka ett intryck eller bevisa ett påstående, så kan du använda direkta citat från dina källor. Det är dock viktigt att du inte bygger upp din text kring citat, och radar citaten på varandra. Välj alltså bara ut de citat som du tycker är viktiga! Som uppsatsförfattare är det du som skall föra resonemanget vidare genom att berätta, referera, tolka och analysera. Naturligtvis är du mycket närmare källorna än den person som läser din text. Du är en brygga mellan dåtid och nutid, mellan källan och läsaren. Det är inte alltid lätt för en läsare att tolka och analysera ett citat, det kan till och med vara svårt att i en handvändning kunna reflektera över citatet och se vad som är det intressanta. Det är därför bättre att du som författare på något sätt resonerar kring ett citat än att låta det vara helt okommenterat, hängande i luften.

Ytterst viktigt är naturligtvis att du citerar din källa korrekt. Det innebär att du varken får korrigera språket eller tillrättalägga på annat sätt. Har du satt något inom citationstecken, så måste det vara ett exakt citat. Däremot behöver du, när det gäller prosatexter, inte återge källans exakta typografi.

26

Ibland måste du utelämna ord eller meningar för att inte uppgifter som är irrelevanta för just ditt sammanhang skall förvirra läsaren. Detta är en bedömningsfråga, och det är viktigt att du är restriktiv så att du inte gör våld på citatet. Huvudregeln är därför att du skall citera källan så fullständigt som möjligt och inte stympa texten i onödan. Om du har utelämnat något måste du markera detta med följande tecken:[...] Ett eller flera ord har utelämnats

[---] En eller flera meningar har utelämnatsObservera att det är fråga om klammer, inte parentes. Det som markerats med en klammer är ändringar eller tillägg du som författare har gjort i citatet, medan en parentes ju ofta kan finnas i själva källan. Av exemplet nedan framgår hur detta kan se ut i ett citat.

"Den kritiska medicinhistorien har vuxit fram sedan 1960-talet, i första hand inspirerad av ideologikritiska, marxistiska eller socialmedicinska hållningar.[---] Till de kända företrädarna hör Michel Foucault, [...]."

Alla citat som finns i din löpande text skall markeras med ett vanligt citationstecken. Citationstecknet placeras före punkten om du bara har citerat en del av en mening. Ett citationstecken som är placerat före punkten visar att den citerade meningen inte är fullständig, och du behöver därför inte markera att ord har utelämnats i början eller slutet.

För folket i allmänhet, och de fattiga i synnerhet, skall alltså enligt Malthus gälla"uppskjuten behovstillfredsställelse".

Om den citerade meningen är fullständig så placerar du citationstecknet efter punkten. Har du då utelämnat något måste du markera detta.

I en intervju i Dagens Nyheter klargör hon sin ståndpunkt: "Freud har haft lärjungar [...] som ofta på ett eller annat sätt förändrat hans läror."

Ibland finns ett "citat i citatet", dvs. det finns redan ett citat i din källa. För att inte det skall bli rörigt med flera citationstecken så markerar du "citat i citatet" med apostrofer eller enkelt citationstecken.

Karlsson uttrycker saken med följande ord: "Läraren efterlyste 'ett vetenskapligt studiesätt' ".

Du kan, om du vill, bygga in citatet i din egen text, men då måste du se till att det passar in i meningsbyggnaden.

Enligt steriliseringslagen 1934 kunde tvångssterilisering tillgripas för "vissa sinnessjuka, sinnesslöa eller andra som lider av rubbad själsverksamhet", vilka

27

betraktades som varaktigt rättsinkapabla.

Om citatet alltför mycket avviker stilistiskt från din text, eller om det är svårt att bygga in det rent språkligt så är det bättre att du låter citatet vara fristående.

"Blodbristens förbannelse följer med det nuvarande storstadslifvet och industrilifvet, som skuggan följer med kroppen", hävdade en läkare missmodigt.

Om du skall citera ett längre stycke – mer än fem rader – bör du göra det i form av ett s.k. blockcitat. Även kortare blockcitat kan förekomma, men då för att alldeles särskilt lyfta fram citatet. Ett blockcitat markeras med indrag i vänstermarginalen samt mindre stil än i den övriga texten, och dessutom lämnar du en tom rad både före och efter. Blockcitatetet föregås vanligtvis av ett kolon, men det är inte nödvändigt. I ett blockcitat, kan du vid "citat i citatet" använda ett vanligt dubbelt citationstecken.

I sitt verk om den västerländska civilisationens historia skriver Norbert Elias:

Denna återhållsamhet, denna reglering av uppträdandet och driftlivet inpräntas från barndomen så starkt i människans vanor att hon inom sig för samhällets räkning utvecklar ett slags kontroll av att samhällets normer följas. Det som därmed utvecklas är en automatisk individuell övervakning av drifterna i de gängse sociala mönstrens och modellernas anda, ett "förnuft", ett mera differentierat och stabilt överjag; och följden är att individen över huvud taget inte längre är direkt medveten om en del av de återhållna drifternas och böjelsernas impulser.

Den själkontroll som Elias här talar om kan liknas vid en inre disciplinering, till …

Ibland kan ett citat vara svårt att förstå därför att det är ryckt ur sitt sammanhang. Du kan då – i nödfall – komplettera citatet med ett ord eller en upplysning inom klammer, som gör att läsaren förstår vad/vem som avses. Var dock försiktig med den här typen av tillägg. Om alltför många tillägg måste göras är det bättre att inte citera alls, utan istället med egna ord referera vad som sägs.

"Jag skulle tro att han [läraren] verkligen försökte göra sitt bästa, men det var inte mycket som hände. Problemet [mobbningen av flickan] var nog svårt för honom att hantera."

I vissa källor, särskilt handskrifter, kan det vara svårt att tyda texten. För förståelsens skull kan du ta dig friheten att "gissa" vad där står. I sådana fall markerar du detta genom att sätta det svårlästa ordet inom snedstreck. Om du vill vara ännu tydligare så anger du också i en not vad denna snedstrecksmarkering betyder.

"Jag funderade både länge och väl, men det jag hade fått veta var alldeles/otillräckligt/ för att jag skulle kunna fatta ett riktigt beslut.”

28

Engelska blockcitat behöver inte nödvändigtvis översättas, men av stilistiska skäl kan det vara bra att göra det. Om citatet är inbyggt i din löpande text så skall det dock alltid vara översatt. Du markerar att citatet är översatt antingen omedelbart efter citatet eller i en not. I noten kan du också ha den engelska originaltexten.

NotapparatenFotnoterna är till för läsaren. Med hjälp av notapparaten skall för det första uppgifter kunna återfinnas och kontrolleras. För det andra skall läsaren kunna gå vidare och söka ytterligare upplysningar, kanske för egen forskning. Vad skall då beläggas i en not? Ja, självfallet skall alla citat beläggas med fotnot. Men i övrigt finns inget entydigt svar- ofta är det som så mycket annat här i världen en bedömningssak Tumregeln är att allt som inte kan anses höra till "allmängods" eller är att betrakta som lexikonkunskap skall notbeläggas. Men vad som är allmängods är inte alltid så lätt att avgöra. Det beror inte minst på vilka läsare du som författare riktar dig till. Vissa uppgifter kan anses höra till allmängods om du riktar dig till andra forskare inom ditt ämne, men kanske inte om du med din text vänder dig till allmänheten.

En fotnot kan också innehålla upplysningar eller kommentarer som du inte tycker riktigt hör hemma i huvudtexten, men som du som författare ändå vill ge läsaren. Det är dock inte bra om notapparaten sväller ut alltför mycket. Ställ dig alltid frågan: Är den här uppgiften/kommentaren relevant?

Det finns flera olika typer av fotnotsystem, och praxis varierar mellan fakulteter, ämnen och enskilda forskare. Det avgörande är inte vilket system du väljer, utan att du är konsekvent och tydlig. Dock är det viktigt att läsaren utan problem kan förstå hänvisningar och uppgifter i varje not, och det är därför olämpligt att använda ett system från t.ex. medicinsk fakultet i en historisk text. I samhällsvetenskaplig forskning är det vanligast att använda Harvard-systemet, då man omedelbart i texten anger författarens efternamn och skriftens utgivningsår (Bourdieu, 1994). Problemet med denna typ av hänvisningar är att alla parenteser kan upplevas som störande. Dessutom har du ingen möjlighet att ge utförligare upplysningar om källan, vilket ofta är nog så viktigt i en museologisk text. Det vanligaste fotnotsystemet i museologiska texter är istället Oxford systemet, och detta skall användas i uppsatser på B-, C- och D-nivå.

En fotnot enligt Oxford-systemet markeras med en liten siffra i texten, som hänvisar till en fotnot längst ner på sidan, efter kapitlet eller i slutet av uppsatsen/boken. I en uppsats är det lämpligast att ha fotnoten längst ned på sidan. Eftersom du skriver på dator är detta inget problem. Du knappar bara in kommandot för fotnot och simsalabim kommer den lilla siffran att hamna på rätt plats, och själva fotnoten placeras (i allmänhet) längst ner på sidan. Men om du skriver på en vanlig skrivmaskin måste du anstränga dig lite mer. För det första skall du för tydlighetens skull antingen sätta notsiffran inom parentes eller ett "hack" upp. För det andra måste du skriva in fotnoten längst ner på sidan, eller i nödfall på en separat sida. Du måste alltså vara mycket noggrann med typografiska detaljer.

29

Noten skall i normala fall placeras efter punkten, inte mitt i meningen. I undantagsfall kan det dock vara motiverat att ge notsiffran en annan placering, exempelvis för att lyfta fram ett enstaka ord eller uttryck och notbelägga just detta.

I fotnoten – liksom i litteraturförteckningen – skall du alltid ange just den utgåva som du har använt dig av. Detta är mycket viktigt eftersom utgåvorna kan skilja sig åt när det gäller t.ex. sidnumrering, översättning och stavning. I en fotnot anges först författarens förnamn och sedan efternamn – alltså tvärt om Källförteckningen, där efternamnet kommer först. Undvik att använda enbart initialer (A. Andersson) utan skriv istället ut förnamnet. Titlar på böcker, tidskrifter eller tidningar – alltså självständiga tryckta publikationer – kursiveras. Otryckta skrifter, samt titlar på artiklar eller uppsatser från exempelvis en antologi eller tidskrift, markeras med citationstecken. Huvudtitel och undertitel skiljs åt med ett kolon, och undertiteln börjar med stor bokstav.

När det gäller böcker så anges inom parentes förlagsort (alltså inte tryckort) och utgivningsår. I många vetenskapliga texter anges istället förlaget, och detta bruk blir allt vanligare. Men på museologin i Umeå är praxis än så länge att ange just förlagsorten, och det enklaste är därför att du gör det också. För sidbeteckning behöver du inte använda förkortningarna "sid." eller "s.". sidbeteckningen kommer alltid allra sist, och därför uppstår ingen osäkerhet om vad siffran betyder. I en not är varje komma, punkt, kolon och semikolon viktiga eftersom de bär viss information; de hör till en kod som läsaren skall förstå. Var därför noga med detaljerna, det ökar tydligheten!

Om du i samma not hänvisar till flera olika arbeten så skiljer du dem åt med ett semikolon. På så sätt råder ingen tvekan om vilka uppgifter som hör till vilket arbete.

Det finns flera olika varianter på de beteckningar, förkortningar och tecken som används i notapparaten. Två huvudlinjer kan urskiljas: Att använda latinska beteckningar eftersom de är internationellt gångbara eller att använda svenska beteckningar så långt det är möjligt. Här finns inget "rätt" och "fel". Vi har dock valt att följa den andra huvudlinjen, eftersom vi tycker att svenska beteckningar passar bäst i en svenskspråkig text. Om det däremot handlar om en text på t.ex. engelska så skall naturligtvis internationella beteckningar användas.

Källhänvisning från Internet (webben)Om material från Internet som källa till din uppsats: Tänk källkritiskt: kan du lita på informationen? Vem/vilka är det som har lagt upp sidan? Är det exempelvis en myndighet, likt Riksantikvarieämbetet, då kan du lita på informationen. En privat hemsida bör dock betraktas med skepsis…

Undvik att hänvisa till Wikipedia. Information från denna öppna källa kan du i allra flesta fall hitta i andra källor (Nationalencyklopedin, böcker, artiklar, etc.). Wikipedia ger oftast bra tips på sådana källor; försök hinna med att kolla upp dem!

30

Källhänvisning från Internet: Källhänvisning från Internet ska betraktas och behandlas som en ’vanlig’ källa, d.v.s. du ska alltid först i noten inleda med att ange: författare samt titel/rubrik på det du hänvisar till,efter det den aktuella hemsidesadressen, och sist det aktuellt datum för när du granskat eller hämtat hem källan, d.v.s. det dagsdatum du har hämtat informationen. (Hemsidan kan vara borta inom en framtid.)

Saknas uppgift om författare/publicist anger du ”författare okänd” i noten.Saknas titel/rubrik på dokumentet – specificera så noggrant du kan till vad du exakt hänvisar till på hemsidan.Aktuell utgivningsort behöver du endast ange om en sådan finns angiven i källan; i övrigt är ’orten’ detsamma som hemsidesadressen.

Exempel på fullständig not från Internetkälla: Kalle Karlsson, ”Arne Anka går på krogen”, http://www.serieframjandet.se, 2009-01-30. OBS: Denna källhänvisning ska som samtliga Internetkällor betraktas som en publicerad källa och ställas upp under särskild rubrik för Internetkällor i din uppsats avslutande Källförteckning, som brukligt med efternamnet först: Karlsson, Kalle, ”Arne Anka går på krogen”, http://www.serieframjandet.se, 2009-01-30.

Exempel på not från Internetkälla där författare saknas: ”Glimmingehus – medeltidsborgen”, författare okänd, http://www.raa.se/cms/extern/, 2012-04-15.

OBS: Du ska alltid ange vad det är du hänvisar till från en hemsida; att enbart ange en hemsidesadress med avslutande datum, duger inte. Tänk själv – vad skulle följande nothänvisning säga den som vill granska källan?: http://www.raa.se/cms/extern/, 2012-04-15. Detta ger helt enkelt ingen användbar information för den som vill använda din nothänvisning eller källhänvisning.

Källor från internet, specialfallInternethänvisning från dold källa – t.ex. Facebook eller annan dold hemsida som fordrar inloggning. Dessa källor är godkända att använda, förutsatt att du som uppsatsförfattare gör en utskrift av källan. Utskriften ska sedan arkiveras av dig för granskning, och finnas tillgänglig hos dig minst ett år efter det att din uppsats har godkänts. Ange i sådan not (om specifika uppgifters saknas, se instruktionerna ovan): Kalle Karlsson, ”Arne Anka går på krogen”, https://sv-se.facebook.com/, 2009-01-30. Källan finns utskriven i författarens ägo.

Att skriva noter

31

Den första gången du i en fotnot hänvisar till en viss källa, skall fullständiga uppgifter ges. Vad menas då med fullständiga uppgifter? Ja, det är lite olika beroende på vilken typ av källa eller text du har använt. Här är några exempel:

Svensk bok

27 Karin Johannisson, Medicinens öga: Sjukdom, medicin och samhällets historiska erfarenheter (Stockholm, 1990), 28.

Översatt arbete

54 Sigmund Freud, Drömtydning (1900), sv. övers. (Stockholm, 1927), 78.

Uppsats i en antologi eller ett samlingsverk

78 Margareta Strandberg Olofsson, "Kvinnoliv i antiken", i Kvinnohistoria: Om kvinnors villkor från antiken till våra dagar, red. Sonja Falk-Thaning (Stockholm, 1992), 25.

Uppsats/artikel i en tidskrift

35 Åsa Bergenheim, "Sexualitetens manliga ansikte", Kvinnovetenskaplig tidskrift 13(1992): 4.

Fler än tre författare

76 Nils Karlsson, m.fl., Kalle Anka i Vilda Västern (Tomeboda, 1978), 56.

Två eller tre redaktörer

89 Anders Andersson, "Kalle Anka i Vilda Västern", i Våra käraste seriefigurer, red. Nils Karlsson, Karl Karlsson & Max Svensson (Tomteboda, 1978), 67.

Fler än tre redaktörer

65 Anders Andersson, "Kalle Anka i Vilda Västern", i Våra käraste seriefigurer, red. Nils Karlsson, m.fl. (Tomteboda, 1978), 23.

Arbete i senare upplaga

22 Stina Palmborg, Svårhanterliga barn (1935), 4:e uppl. (Stockholm, 1935), 147.

Arbete i senare omarbetad upplaga

32

22 Stina Palmborg, Svårhanterliga barn (1935), 4:e rev. uppl. (Stockholm, 1935), 147.

Arbete i flera volymer

65 Ernest Baker, History of the English Novel, 10 vol. (New York, 1924-39), vol. III, 114.

Arbete i flera delar

89 Jean-Jacques Rousseau, Emile eller om uppfostran (1762), I-Il, sv. övers. (Stockholm, 1977), del I, 3.

Handskrifter, brev, m anuskriptsamlingar etc.

90 Brev från Ezaline Boheman till E. W. Dahlgren, 28/1 1908, Kungliga Biblioteket, Stockholm.91 Barnhemsjournaler, D VI a:ll, barn 148, anteckning ijournal2617 1948, Arkivbildning 17, Mellansjö skolhem, Landstingsarkivet, Stockholm.

Arbete som ingår i en serie

21 Torgny T. Segerstedt, Den akademiskafriheten under frihetstiden, Skrifter rörande Uppsala universitet, C. 22 (Uppsala, 1971), 14.

När du för första gången refererar till en källa skall du alltså ha med fullständiga uppgifter, men därefter räcker det med att antingen ange författare, årtal och sidhänvisning ...

34 Palmborg (1935), 147.

35 Sten Andersson (1975), 35.

... eller författare, huvudtitel och sidhänvisning.

34 Palmborg, Svårhanterliga barn, 147.

35 Andersson, Freud, Reich och den förtryckta sexualiteten, 35.

Om du hänvisar till samma källa flera noter i rad, så använder du förkortningen "ibid." (ibidem= på samma ställe, i samma bok). Det här är visserligen en latinsk beteckning, men kan anses så vedertagen att det skulle skapa förvirring att använda något annat.

34 Palmborg, Svårhanterliga barn, 147.35 Ibid., 46.36 lbid., 98.

33

För läsbarhetens skull skall dock den mer informativa noten inleda varje ny sida. Det kan annars bli krångligt för läsaren att behöva bläddra tillbaka för att få klart för sig vilken källa som åsyftas.

37 Palmborg, Svårhanterliga barn, 23.38 lbid., 156.

Ibland behöver du hänvisa två gånger i rad till samma sida i ett arbete. Det kanske är så att du överst på en sida har ett citat från en viss boksida, och längre ner på samma sida har du ett annat citat från samma ställe. Att bara använda förkortningen "ibid.", som ju betyder "på samma ställe", är i och för sig inte felaktigt. Men det blir gärna otydligt, det kan ju t.ex. vara så att man faktiskt har glömt en sidhänvisning. Det är därför bättre att i en not vid det första citatet skriva ungefär så här: "Detta citat, samt det som följer, är hämtat från Ambjörnsson, Tradition och revolution, 23."

Det kanske är så att flera skrifter av samma författare räknas upp efter varandra. Då upprepar du inte författarnamnet, utan använder beteckningen "idem" (=densamma). Ä ven detta är en så vedertagen beteckning att den bör användas, trots att den inte är svensk. Om flera skrifter av samma författare anges i samma not skiljer du dem åt genom ett semikolon.

35 Roger Qvarsell, ”Förvaring, behandling, vård: Psykiatrins och sinnessjukvårdens historia i Sverige", i Två uppsatser om psykiatrins historia (Umeå, 1989), 9; idem, Utan vett och vilja, 63-69.36 Idem, Vårdens idehistoria, 98.

Om ett citat eller resonemang sträcker sig över två sidor i källan anges detta med ett f. (= och följande sida). Handlar det om fler sidor, så kan du använda förkortningen ff. (=och följande sidor). Det är dock inte bra om du låter ff. svälla ut hur mycket som helst. Det allra bästa är att ff. inte syftar på mer än tre sidor. Det blir betydligt tydligare om du i sådana fall markerar exakt vilka sidor du har använt.

86 Bergenheim, Barnet, libido och samhället, 67f.87 Palmborg, Svårhanterliga barn, 96 ff.88 Ibid., 24-27.

Om t. ex. ett resonemang, ett begrepp eller en ståndpunkt återfinns nästan överallt i en källa – kanske hela boken genomsyras av en viss åsikt – kan du använda den latinska beteckningen "passim" (=på spridda ställen, här och där). Var dock mycket restriktiv med denna beteckning. Det är ofta bättre att referera till vissa sidexempeL

34 Foucault, Övervakning och straff, passim.35 Se t.ex. Palmborg, Svårhanterliga barn, 23 och 45f.

34

Det finns alltså oerhört många varianter när det gäller vad en not bör innehålla, och det beror i hög grad på källans karaktär. Fler exempel på olika typer av källor och litteratur finner du i nästa avsnitt.

Litteratur- och källförteckningDen i uppsatsen avslutande Litteraturförteckningen är liksom notsystemet främst till för att hjälpa läsaren. En bra litteraturförteckning ger snabbt information om det arbete man håller i handen. Här kan läsare snabbt bilda sig en uppfattning om vilka källor och vilken typ av litteratur författaren har använt sig av, få reda på hur många verk av en viss författare författaren har läst och inte minst få litteraturtips för sina egna studier.

En käll- och litteraturförteckning innehåller för det första allt du har läst och allt skriftligt material du har tagit del av, och för det andra icke skriftligt material som exempelvis intervjuer och radioprogram. De skriftliga källorna kan vara publiceradetryckta (t.ex. böcker och artiklar) eller opubliceradetryckta (t.ex. brev och handskrifter), och de publiceradetryckta källorna kan vara tidningar, tidskrifter eller litteratur, liksom sådant som hämtas från intenet. För att komplicera det hela ytterligare kan det också vara fråga om verkliga källorkan man dela upp i primärkällor – dvs. material från den tid du skriver om (t.ex. en bok från 1879 eller ett nummer av Aftonbladet från 1956) – samteller sekundärlitteratur – dvs. texter om den tid du skriver om (t.ex. en bok om sedlighetsdebatten 1880-talet eller om pressen vid seklets början). DMen det kan ibland vara svårt att veta vad som är en källa och inteseparera alla varianter av källor. För att kunna ordna upp demtta måste du naturligtvis ha ett system. Här finns flera alternativ att välja mellan, och vilket som är bäst beror på vilken typ av material som använts. Ett vanligt och lätthanterligt sätt är att dela upp i följande kategorier:

O PUBLICERADE TRYCKTA KÄLLOR OCH BEARBETNINGAR ARKIVMATERIALOTRYCKTA SKRIFTER

PUBLICERADE TRYCKTA KÄLLOR OCH BEARBETNINGAR OFFENTLIGT TRYCKTIDSKRIFTERTIDNINGARLITTERATURINTERNETKÄLLOR

Låt oss gå igenom de t t a bit för bit.

35

O PUBLICERADE TRYCKTA KÄLLOR OCH BEARBETNINGAR Under denna rubrik skall du ta upp alla källor och bearbetningar som inte är utgivnatryckta för publikation. Idag kan det vara svårt att veta vad som är vad, med tanke på alla tjusiga datorproducerade alster som dupliceras på kopiatorer. Men gäller det t.ex. B- eller C uppsatser, stencilutgåvor, manuskript, "papers" vid konferenser, handskrifter, brevsamlingar el. dyl. så är du på den säkra sidan. Källor hämtade direkt från internet räknas som publicerade.

När det gäller opubliceradeotryckta källor handlar det ofta om arkivmaterial. Ett arkivmaterial skall anges på ett sådant sätt att det är enkelt att finna, men hur detta i praktiken skall göras måste avgöras från fall till fall. I en del arkiv är materialet noggrant sorterat, och försett med både nummer och namn. I andra arkiv får man själv försöka hitta på ett sätt att identifiera materialet. Hur förtecknar man lösa lappar? Ja, kanske genom att återge den första raden på lappen.... Knepigt, i sanning! Men följande frågor är förstås centrala: Vilket arkiv har du använt? Vilket material, vilka samlingar eller arkivbildningar, har du använt där? Vad i dessa samlingar har du använt?

Arbetarrörelsens arkiv, StockholmMax Hodanns samlingF.V. Thorssons samling

Folkrörelsearkivet i UmeåGetinge. Handskriven tidning för Umeå Gymnasieförening.

Göteborgs universitets bibiliotekBrev från Alma Åkermark till Georg Brandes 1887-1889.Brev från Alma Åkermark till Ellen Key 27/31889.

Landstingsarkivet, StockholmArkivbilding 17, Mellansjö skolhem

RiksarkivetSvenska Teknologföreningen, Huvudarkivet, A II:1O och All: 11.Jordbruksdepartementet, konseljakter.

Socialförvaltningens arkiv, Stockholm Barnbyn Skå behandlingsjournaler Skåflickor Skåakter

Bland det opubliceradetryckta materialet kan finnas skrifter, ljudband etc. som inte ens finns i arkiv, utan bara i din ägo. Detta skall anges speciellt.

I författarens ägo:Bandinspelad intervju med Kalle Karlsson den 3/8 1995Anteckningar från diskussion mellan Kalle Karlsson, Max Svensson och Nisse Nilsson i Tomteboda den 5/7 1994.Datorpost (e-mejl) till författaren med information om Brahma Samaj och det sena 1800-talets Calcutta från Robert B. Dunbar, Shandip Saha,

36

Nilini Shaw och Arun Sinha, efter en fråga till nyhetsgrupperna alt. hindu och sac. culture. india.

Det opubliceradetryckta materialet kan också innehålla bearbetningar och andra texter som exempelvis uppsatser, "papers" eller manuskript. Den här typen av material förtecknas på författaren, naturligtvis i bokstavsordning. I käll- och litteraturförteckningen, till skillnad från i en fotnot, sätts författarens efternamn först. Titeln på opubliceradetryckta skrifter kursiveras inte, utan placeras inom citationstecken.

Bergenheim, Asa, "Den liderliga häxan: Om sexualitetens roll i Malleus Maleficarum",B-uppsats ht 1988, Institutionen för idehistoria, Umeå universitet.

Steinholz Ekecrantz, Lena, "Monolog- 'Dialog': Talet om psykiatrin i utredningar ochpatientberättelser under efterkrigstiden", opubl. upps. framlagd vid symposiet "Psykiatrins historia", Linköping 1993.

OBS: Internetkällor räknas som publicerade/offentliga och ska därför anges under särskild rubrik, vid slutet av din redovsining av tryckta källor och bearbetningar. Dessa källor är alltså inte opublicerade.

PUBLICERADE TRYCKTA KÄLLOR OCH BEARBETNINGAR

Det publicedradetryckta materialet delas ofta upp i Offentligt tryck (vanligen i form av Statens offentliga utredningar=SOU), Tidskrifter, Tidningar samt Litteratur.

OFFENTLIGT TRYCKSom vanligt gäller det att lämna den information som är nödvändig för säker och snabb identifiering. Använd de uppgifter som finns i det aktuella Offentliga trycket!

SOU 1936:59, Betänkande i sexualfrågan.SOU 1938:20, Betänkande angående barnkrubbor och sommarkolonier.SOU 1943:19, 1940 års skolutredningsbetänkanden och utredningar. Bilaga II: Den psykologiska forskningens nuvarande ståndpunkt i f r å g a om den osvkiska utvecklingen hos barn och ungdom m.m.

TIDSKRIFTER

37

Under den här rubriken tar du upp tidskrifter som du har gått igenom i sin helhet under en längre sammanhängande period, dvs. inte enstaka artiklar i lösa tidskriftsnummer. Här anger du tidskriftens namn i kursiv stil, följt av den period som du har gått igenom.

Clarté, 1927-1950.Hertha, 1930-1950.

TIDNINGARHär räknar du upp de tidningar som du har använt dig av. Du anger tidningens namn(kursiv stil) samt datum.

Dagens Nyheter, 22/12 1978, 7/3 1985. Svenska Morgonbladet, 19/1 I 1948.

LITTERATURUnder denna rubrik förtecknar du alla publicerade böcker, uppsatser i antologier, artiklar i tidskrifter etc. I vissa enstaka fall kan du här även ta upp signerade artiklar i t.ex. dagstidningar, men bara om du bedömer att artikelförfattaren är intressant för sammanhanget. Liksom för fotnoten gäller olika regler beroende på vad det är för publikation. Här följer några exempel:

Att referera till en "Vanlig" bok"Vanliga" böcker med en eller flera författare sätts upp på författarens efternamn. Om det är flera arbeten av samma författare behöver du inte upprepa författarnamnet, utan bara markera med ett långt tankstreck (eller tre korta bindestreck). De olika skrifterna placeras sedan i kronologisk ordning efter originalets publikationsår. Har ett arbete två eller tre författare bör du sätta upp det på varje författares efternamn. Detta förfarande gör det enklare för läsaren att få information om vilka författare du bygger din framställning på. Detta innebär att en bok kan förekomma flera gånger i litteraturförteckningen. Är det fler författare än tre- vilket är ytterst ovanligt- så anger du bara huvudförfattaren, det författarnamn som på bokens titelblad står först.

Freud, Sigmund, Drömtydning (1900), sv. övers. (Stockholm, 1927).----, Lille Hans: Analys av fobi hos en femårig pojke (1909), sv. övers.

(Stockholm, 1970).Inghe, Gunnar, Kinberg, Olof & Reimer, Svend, Incestproblemet i Sverige (Stockholm,

1943).Johannisson, Karin, Medicinens öga: Sjukdom, medicin och samhälle – historiska

erfarenheter (Stockholm, 1990).Kinberg, Olof, Inghe, Gunnar & Reimer, Svend, Incestproblemet i Sverige (Stockholm, 1943).Palmborg, Stina, Svårhanterliga barn (1935), 4:e uppl. (Stockholm, 1935).

38

Reimer, Svend, Kinberg, Olof & Inghe, Gunnar, Incestproblemet i Sverige (Stockholm, 1943).

Samlingsverk/ederad utgåvaOm flera författare har samverkat i en bok så finns det oftast en eller två redaktörer. En antologi eller bok med redaktör sätts i första hand upp på titelns huvudord (alltså inte bestämda eller obestämda artiklar), följt av förkortningen "red." samt redaktörens/redaktörernas namn med förnamnet först. Uppsatser som du har använt och refererat till i notapparaten, bör du även sätta upp i litteraturförteckningen på resp. författare, följt av det lilla ordet "i" och sedan titel, redaktörer etc. Det innebär att samma bok kan förekomma flera gånger i en litteraturförteckning.

Kvinnohistoria: Om kvinnors villkor från antiken till våra dagar, red. Sonja Falk-Thaning(Stockholm, 1992).Obemärkta: Det dagliga livets ideer, red. Ronny Ambjörnsson & Sverker Sörlin (Stockholm, 1995).Strandberg Olofsson, Margareta, ''Kvinnoliv i antiken", i Kvinnohistoria: Om kvinnors villkor från antiken till våra dagar, red. Sonja Falk-Thaning (Stockholm, 1992).Thörn, Kerstin, "Att söka sin plats – en berättelse om Ella Heckscher", i Obemärkta: Det dagliga livets ideer, red. Ronny Ambjörnsson & Sverker Sörlin (Stockholm, 1995).

Okänd författare. utgivningsår eller förlagsortDet kan vara så att du inte känner till utgivningsåret, och detta talar du om med ett "u. å. (=utan år). Om förlagsorten är okänd så markerar du det med "u. o."(= utan ort). Vissa tryckta skrifter är faktiskt anonyma, vilket kanske beror på att författaren inte vill framträda med kontroversiella åsikter. Sådana skrifter förtecknas, liksom samlingsverk, efter titelns huvudord, och därefter kan man ange "författare okänd". En författare kan också skriva under pseudonym. Om du känner till vem författaren är, förtecknar du skriften på efternamnet och sätter pseudonymen inom klammer. Om du inte känner till författarens riktiga namn förtecknar du förstås skriften efter pseudonymen. Vet du säkert att det är fråga om en pseudonym kan du även där markera med klammer.

[Bo Balderson j, Statsrådet sitter kvar (Stockholm, 1978).”Onania, or the Heininous Sin of Self-Pollution, and All its Frightful Consequences, in Both Sexes”, Considered, författare okänd, u. å.Steenhoff, Frida [Harold Gote], Feminismens moral (Stockholm, 1903).

Uppsats/artikel i en tidskriftEn text som ingår i en tidskrift förtecknas på författarens efternamn. Uppsatsens/artikelns titel sätts inom citationstecken, och därefter följer omedelbart tidskriftens namn i kursiv stil.

39

Här lägger du inte till ordet "i", och därmed markerar du omedelbart att det är fråga om en tidskrift och ingen bok. Tidskrifter utmärks om möjligt med volymnummer samt därefter årtal och aktuellt nummer efter en parentes.

Bergenheim, Asa, "Sexualitetens manliga ansikte", Kvinnovetenskaplig tidskrift vol . 13, 1992: 4.Rudwick, Martin J. S., "Charles Darwin in London: The Integrations of Public and Private Science", Isis v o l . 73, 1982:1.Qvarsell, Roger, "Från vanart till psykopati: Om barnpsykiatrins framväxt i Sverige under mellankrigstiden", Lychnos (1985).

InternetkällorSe informationen under särskild rubrik tidigare i denna lathund.

{

VANLIGA BETECKNINGAR, FÖRKORTNINGAR OCH TECKEN

[...] Ett eller flera ord har utelämnats i citatet[---] En eller flera meningar har utelämnats i citatet/alltid/ Ordet är svårt att tyda i källan[Kalle] Eget tillägg till citatetibid. På samma ställe, i samma bokidem. Samma författare passim På spridda ställen, här och däru.å. Utan år u.o. Utan ortf. Följande sidaff. Följande sidorred. En eller flera redaktörer

40

EXEMPEL PÅ LÖPANDE FOTNOTER

27 Karin Johannisson, Medicinens öga: Sjukdom, medicin och samhälle – historiska erfarenheter (Stockholm, 1990), 28.28 Sigmund Freud, Drömtydning (1900), sv, övers. (Stockholm, 1927), 78.29 Margareta Strandberg Olofsson, "Kvinnoliv i antiken", i Kvinnohistoria: Om kvinnors villkor från antiken till våra dagar, red. Sonja Falk-Thaning (Stockholm, 1992), 25.30 Åsa Bergenheim, "Sexualitetens manliga ansikte", Kvinnovetenskaplig tidskrift, 1992: 4, s. 12.31 Gunnar Inghe, Olof Kinberg & Svend Reimer, Incestproblemet i Sverige (Stockholm, 1943), 45.32 Nils Karlsson, m.fl., Kalle Anka i Vilda Västern (Tomteboda, 1978).33 Anders Andersson, "Kalle Anka och Musse Pigg", i Våra käraste seriefigurer, 67.34 Karin Nordberg, "Trettiotre kilo utopi – Yngve Hugo, byråkrat och drömmare", i Obemärkta: Det dagliga livets idéer, red. Ronny Ambjörnsson & Sverker Sörlin (Stockholm, 1995), 163.35 Stina Palmborg, Svårhanterliga barn (1935), 4:e uppl. (Stockholm, 1935), 147.36 Ibid., 147.37 Ernest Baker, History of the English Novel, lO vol. (New York, 1924-39), vol. III, 114.38 Jean-Jacques Rousseau, Emile eller om uppfostran (1762), I-Il, sv. övers. (Stockholm, 1977), del I, 3.39 Torgny T. Segerstedt, Den akademiska friheten under frihetstiden, Skrifter rörande Uppsala universitet, C. 22 (Uppsala, 1971), 14.40 Brev från Ezaline Boheman till E. W. Dahlgren, 28/1 1908, Kungliga Biblioteket, Stockholm.41 Barnhemsjournaler, D VI a: II. barn 148, anteckning i journal 2617 1948, Arkivbildning 17, Mellansjö skolhem, Landstingsarkivet, Stockholm.42 Detta citat, samt det som följer, är hämtat från Ambjörnsson, Tradition och revolution, 23.

43 Roger Qvarsell, ”Förvaring, behandling, vård: Psykiatrins och sinnessjukvårdens historia i Sverige", i Två uppsatser om psykiatrins historia (Umeå, 1989), 9; idem, Utan vett och vilja, 63-69.44 Idem, Vårdens idéhistoria, 98.45 Bergenheim, Barnet, libido och samhället, 67f.46 Palmborg, Svårhanterliga barn, 96 ff.47 Ibid., 24-27.48 Foucault, Övervakning och straff, passim.

41

EXEMPEL PÅ LITTERATUR- OCH KÄLLFÖRTECKNING

(Vad detta skulle vara för märkligt vetenskapligt arbete kan man dock fråga sig!)

OPUBLICERADE KÄLLOR OCH BEARBETNINGAR

ARKIVMATERIAL

Arbetarrörelsens arkiv, StockholmMax Hodanns samlingF.V. Thorssons samling

Folkrörelsearkivet i UmeåGetinge. Handskriven tidning för Umeå Gymnasieförening.

Göteborgs universitets bibiliotekBrev från Alma Åkermark till Georg Brandes 1887-1889. Brev från Alma Åkermark till Ellen Key 27/3 1889.

Landstingsarkivet, StockholmArkivbildning 17, Mellansjö skolhem

RiksarkivetSvenska Teknologföreningen, Huvudarkivet, A Il: l O och All: Il.Jordbruksdepartementet, konseljakter.

Socialförvaltningens arkiv, Stockholm.Barnbyn Skå behandlingsjournaler Skåflickor Skåakter

I författarens ägoBandinspelad intervju med Kalle Karlsson den 3/8 1995.Anteckningar från diskussion mellan Kalle Karlsson, Max Svensson och Nisse Nilsson i Tomteboda den 5/7 1994.E-mail till författaren med information om Brahma Samaj och det sena 1800-talets Calcutta från Robert B. Dunbar, Shandip Saha, Nilini Shaw och Arun Sinha, efter en fråga till nyhetsgrupperna alt. hindu och soc. culture. india.

42

OPUBLICERADE SKRIFTER Bergenheim, Åsa, "Den liderliga häxan: Om sexualitetens roll i Malleus Maleficarum”, B-uppsats ht1988, Institutionen för idéhistoria, Umeå universitet.Steinholz Ekecrantz, Lena, "Monolog- 'Dialog': Talet om psykiatrin i utredningar och patienberättelser under efterkrigstiden", opublicerad uppsats framlagd vid symposiet "Psykiatrins och den psykiatriska vårdens historia" i Linköping 1993.

PUBLICERADE KÄLLOR OCH BEARBETNINGAR OFFENTLIGT TRYCK

OFFENTLIGT TRYCK

SOU 1936:59, Betänkande i sexualfrågan.SOU 1938:20, Betänkande angående barnkrubbor och sommarkolonier.SOU 1943:19, 1940 års skolutredningsbetänkanden och utredningar. Bilaga II: Den

psykologiska forskningens nuvarande ståndpunkt ifråga om den psykiska utvecklingen hos barn och ungdom m. m.

TIDSKRIFTER

Clarté, 1927-1950.Hertha, 1930-1950.

TIDNINGAR

Dagens Nyheter, 22112 1978, 7/3 1985.Svenska Morgonbladet, 19/11 1948.

LITTERATUR

[Bo Ba1derson], Statsrådet sitter kvar (Stockho1m, 1978).Bergenheim, Åsa, "Sexua1itetens manliga ansikte", Kvinnovetenskaplig tidskrift 13(1992): 4.----, "Alma, sedligheten och det fria ordet", i Obemärkta: Det dagliga livets idéer, red.

Ronny Ambjörnsson & Sverker Sörlin (Stockholm, 1995).Freud, Sigmund, Drömtydning (1900), sv. övers. (Stockholm, 1927).----, Lille Hans: Analys av fobi hos en femårig pojke (1909), sv. övers. (Stockholm,

1970).lnghe, Gunnar, Kinberg, Olof & Reimer, Svend, Incestproblemet i Sverige (Stockholm,

1943).Johannisson, Karin, Medicinens öga: Sjukdom, medicin och samhälle – historiska

erfarenheter (Stockholm, 1990).

43

Kinberg, Olof, lnghe, Gunnar & Reimer, Svend, Incestproblemet i Sverige (Stockholm, 1943).

Kvinnohistoria: Om kvinnors villkor från antiken till våra dagar, red. Sonja Falk –Thaning (Stockholm, 1992).

Obemärkta: Det dagliga livets idéer, red. Ronny Ambjörnsson & Sverker Sörlin(Stockholm, 1995).

Onania, or the Heinious Sin of Self-Pollution, and All its Frightful Consequences, inBoth Sexes, Considered, författare okänd, u. å.

Palmborg, Stina, Svårhanterliga barn (1935),4. uppl. (Stockholm, 1935).Qvarsell, Roger, "Från vanart till psykopati: Om barnpsykiatrins framväxt i Sverige

under mellankrigstiden", Lychnos (1985).Reimer, Svend, Kinberg, Olof & Inghe, Gunnar, Incestproblemet i Sverige (Stockholm,

1943).Rudwick, Martin J. S., "Charles Darwin in London: The Integrations of Public and

Private Science", Isis 73 (1982).Steenhoff, Frida [Harold Gate], Feminismens moral (Stockholm, 1903).Strandberg Olofsson, Margareta,"Kvinnoliv i antiken", i Kvinnohistoria: Om kvinnors

villkor från antiken till våra dagar, red. Sonja Falk-Thaning (Stockholm, 1992).

Thörn, Kerstin, "Att söka sin plats – en berättelse om Ella Heckscher", i Obemärkta: Detdagliga livets ideer, red. Ronny Ambjörnsson & Sverker Sörlin (Stockholm, 1995).

INTERNETKÄLLOR

Karlsson, Kalle, ”Arne Anka går på krogen”, http://www.serieframjandet.se, 2009-01-30.

”Glimmingehus – medeltidsborgen”, författare okänd, http://www.raa.se/cms/extern/, 2012-04-15.

Information om Borås friluftsmuseum, http://www.boras.se/forvaltningar/kulturforvaltningen/kulturforvaltningen/borasmuseum/borasmuseum/friluftsmuseet.4.4d290882129b65b4da0800065755.html, 2012-03-22.

Betänkande av Kulturutredningen, Grundanalys, SOU 2009:16,http://www.regeringen.se/content/1/c6/12/03/32/e6ab6539.pdf, 2012-05-02.

”Arne Anka går på krogen”, https://sv-se.facebook.com/, 2009-01-30. Källan finns utskriven i författarens ägo.

44

GUIDE FÖR PROJEKTARBETE/RAPPORT INOM MUSEOLOGIUTBILDNINGEN

Projektarbete kan huvudsakligen examineras på två sätt: 1. Student jobbar/deltar på en praktikplats och använder de metoder som är lämpliga för att därifrån hämta empiri förtill en traditionellt utförd uppsats. Detta benämns vanligen som aktionsforskning, som en specifik variant på deltagande studier.

2. Student jobbar på en praktikplats, där en egen avgränsad projektuppgift ingår, eller med ett eget projekt. Det specifika här är att studenten utför en egen eller mestadels egen uppgift. Denna uppgift ligger till grund för att skriva ett examensarbete, en projektrapport.

Uppsats i relation till alternativ 1 utformas och behandlas enligt föregående instruktioner i denna lathund. Resultatet är en uppsats på ca 30 till max. 40 sidor.

Projektrapport enligt alternativ 2 kan omfatta något färre sidor än motsvarande uppsats och utformas enligt mallen nedan:

MALLför skriftlig rapport om projektarbete inom museologiutbildningen (alt 2).

(Rapporten ska på C- och D-nivå omfatta minst 20 sidor, exklusive sammanfattning och källförteckning. Om rapporten skrivs av flera individer, ska rapporten innefatta individuellt skrivna delar som kan bedömas för individuell betygsättning. Är man två om ett projekt, bör rapporten omfatta mellan 30-40 sidor.)

Försättsbladet utformas på samma vis som anges i Lathundens rubrikmall.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING (redovisas på separat sida, med rubriker och sidhänvisningar)

1. INLEDNING[Här bör du inleda med några personligt hållna rader och stycken om varför du har intresserat dig för och valt det projekt du här rapporterar om. Det är även lämpligt att ange något om projektets/temats betydelse i museologiskt hänseende. Se till att snabbt få läsaren ’på spåret’ om karaktären av din undersökning. Fatta dig kort, syftesbeskrivning återkommer i del två av rapporten.]

Syfte och frågeställning [Här redovisas i korta ordalag syftet med projektrapporten (som självfallet kopplar till ditt projekt). Här anges också en till tre frågeställningar som har varit vägledande för ditt arbete

45

och dina slutsatser. Du kan i stället för frågeställningar ange en eller fler hypotes/-er som då ställs upp och redovisas här. Tänk på att projekt gärna bör utformas så att det kan generera ny kunskap. Ett projekt kan gärna ha karaktären av att vara ett experiment, där följaktigt hypoteser och/eller frågor ska prövas.]

Metod och teori[Här anges den metod du/ni har arbetat efter: d.v.s. om du/ni har analyserat texter (vilken art av texter i så fall?); analyserat ditt egna eller ett gemensamt projekt efter en viss mall; intervjuat (vem/vilka, hur, varför?) granskat ritningar; fotografier; gjort fältanteckningar, etc. Tänk igenom och redovisa denna del noggrant, metodologin är central för alla projektarbeten!

Därefter anger du de teoretiska perspektiv som har väglett dig/er för upplägg och analyser i anknytning till projektet. Teorier kan exempelvis vara: genusteori, diskursanalys, klassanalys, didaktisk teori, etc. OBS: du måste inte bekänna dig till någon specifik teoretiker, men du ska ange relevanta teoretiska perspektiv. Använd dig av sådant du har lärt dig på utbildningens tidigare kurser och moment – du som skriver på C- eller D-nivå har t.ex. erfarenheterna från tredje terminen, som uteslutande handlar om olika metodologiska och teoretiska perspektiv på kultur! Självfallet kan du växla turordningen och inleda med redovisning om teori före metod.]

Avgränsningar och källmaterial[Här förs ett resonemang kring avgränsningar för projektet och om det huvudsakliga källmaterialet och dess karaktär. Avgränsningar för projekt är generellt kopplat till faktorerna: tid, resurser (ekonomi, deltagande personer) och förkunskap. Ange hur du/ni har resonerat för att avgränsa projektet.

Källmaterialet ska dels innefatta litteratur som kanske kompletteras med intervjuer etc. – redovisa karaktären på detta källmaterial enligt ordinarie mall i lathunden. Källmaterialet kommer i projekt även att koppla till det som specifikt har utförts – kanske har det varit något särskilt besvär med detta, finns något som har varit svåråtkomligt eller bara fått användas med villkor. Beskriv detta för läsaren, liksom du/ni beskriver projektets generella källäge.]

2. BESKRIVNING AV PROJEKTETS FÖRUTSÄTTNINGAR [Tänk på i vilket tempus du/ni skriver. Du/ni har utfört ett projekt enligt en specifik plan. Del 2 bör dock med fördel skrivas redan i början av projektet och därefter redigeras.]

Syfte och bakgrundsbeskrivning[Här beskriver du/ni projektets konkreta syfte. Varför har det kommit till? Vilka står bakom?]

Budget[Vilka begränsningar fanns det/vad medförde detta för projektet/hur kunde hinder i budgeten lösas, eller inte (d.v.s. vad tvingades du/ni att lämna)?]

46

Aktivitets- och tidsplan[Beskriv här den initiala tidsplanen – d.v.s. hur du/ni hade tänkt disponera vecka för vecka.]

[Ev. Samverkan och information – om du/ni har utfört ett projekt i samverkan med extern part. Ska projektets rapport eller resultat informeras utåt?]

Förväntat resultat och förväntade effekter[Vad förväntade du/ni att projektet skulle leda till. På vad grundades förväntningarna etc. Tänk på att separera denna del från avslutande reflektioner om resultat – denna del av rapporten handlar om förväntningarna före det att projektet hade genomförts.]

3. BESKRIVNING AV PROJEKTETS GENOMFÖRANDE [Beskriv del för del vad du/ni har gjort först och sedan, vilka problem som har stött på; hur har dessa lösts. Redovisa både teoretiska och praktiska lösningar. Hur har du/ni gjort; varför valdes just det innehåll ni valt. Ge motivering och resonemang kring lösningarna. Tänk på att skriva in och koppla till både metod och teoretiska reflektioner, enligt det som har angetts i det inledande kapitlet.

Problem, hinder och avvikelser under projektets gång. Har du/ni tvingats revidera planer, budget eller organisation.

Positiva erfarenheter och effekter, också mindre väntade.

4. PROJEKTETS RESULTAT[Här anges värdering av konkreta resultat och andra effekter. Ge förslag eller rekommendationer med anledning av projektresultat. Eventuell avrundning: vad kommer ev. att ske i framtiden, sett till projektet?]

5. SLUTSATSER OCH ERFARENHETER AV ARBETET MED PROJEKTET OCH RAPPORTEN[Här återkopplas till inledningen. Ange därför sådant som är av vikt för dig/er, sett till syfte och frågeställningar eller hypoteser för projektet och dess rapport. Här förväntas också en återkoppling till en mer generell museologisk analys – på vilka sätt har projektarbetet, både det praktiska och det teoretiska arbetet, bidragit till din/er museologiska reflektion? Återkoppla till metod och teori från inledande kapitel.]

SAMMANFATTNING[(Sammanfattning skall inte ha en rubriknumrering.) Här sammanfattar du på en till två sidor hela uppsatsen, inkluderat syftesformulering och frågor/hypoteser från Inledning, samt resultat och slutsatser. OBS: Inget nytt ska tillföras här.Tänk dock på att denna del kan komma att publiceras offentligt på nätet i DiVa om du så väljer. Du kan också välja att lägga ut hela examensarbetet som en pdf. (Minimialternativet är att bara lägga ut namn, titel, handledare och institution.)]

47

KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING OPUBLICERADE KÄLLOR OCH BEARBETNINGAR ARKIVMATERIAL OPUBLICERADE SKRIFTER

PUBLICERADE KÄLLOR OCH BEARBETNINGAR OFFENTLIGT TRYCK TIDSKRIFTER TIDNINGAR LITTERATURKÄLLOR FRÅN INTERNETKÄLLOR

EVENTUELLA BILAGOR[Opaginerade, men märkta med bilaga A, B, C etc.]

48