döden

Tidningen & är utgiven av

Lundby församling 2012 nr 3

Jag hade en vän. Vi kallar henne Linda. Hon hade en liten etta i Vasastan och var nattens drottning. Hon hade inget fast sällskap när vi träffades och inga barn, då är man lite friare, kan leva lite mer spontant, inget hämta på dagis och fixa matsäck till skolutflykten. När man själv har barn och familj kan det ibland vara skönt att ha sådana vänner tillgängliga, vänner som man inte behöver boka upp ett halvår i förväg. Vänner som har mer tid, mer rymd i sina liv. Linda levde det glada citylivet och hon delade med sig till en trött småbarnspappa i villaförorten.

Linda tyckte om färgglada paraplydrinkar och teveserien ”Sex and the city”. Hon var världens kaxigaste och världens sköraste på samma gång. Hon drömde om att träffa någon, att få barn, som de flesta. Så träffade hon en kille, blev förälskad, flyttade till New York och vi tappade kontakten med ett hav emellan oss. När hon kom tillbaka var hon med barn och vi pratades vid på telefon, sa att vi borde ses, som man gör, över en kopp kaffe, inget märkvärdigt. Det blev aldrig av, livet var fullbokat.

Jag fick veta av en annan vän. Att barnet var fött och att allt hade gått bra. Med barnet. Men de hade hittat något annat. En vit boll på röntgenplåten. Linda hade en tumör i ryggen. Med barnet i famnen fick hon ett annat besked, som en privat tsunami hon inte kunde skydda sig emot.

Linda dog några veckor senare. På ett sjukhus utan nåd, ett liv byttes mot ett annat. Vi skickade några sms till varandra när jag fick veta, men vi sågs aldrig mer. Till begravningen köpte jag blommor med ett kort, där jag skrev ner några rader av Tomas Tranströmer: ”En dag skall vi lossna från allt. Vi skall känna dödens luft under vingarna och bli mildare och vildare än här”. Det var vackert och det var Linda, både det där milda och vilda.

När jag står vid Lindas grav pratar jag med henne. Men jag pratar också med Gud. Jag är inte arg på Gud, vet att Gud är lika sorgsen som jag. Jag ber en bön att Gud skall ta hand om allt, Linda, hennes barn, alla i världen och inte glömma bort lilla mig när Gud tar hand om allt det stora. Det prasslar till i löven på marken när jag går. Som om någon vill säga något, men måste vänta. Vänta tills det är dags, tills den dagen det är min tur att lossna från allt.

Jag går till Paddington, den engelska puben vid St Pauli-kyrkan, och ser på fotboll. Livet kommer tillbaka. Jag lever. I dödens skugga får livet ett annat ljus, ett skimmer av nåd. I kyrkan alldeles bredvid döper de nyfödda barn och kastar

Ansvarig utgivare: Christina Eriksson

Redaktionsgrupp: Pontus Bäckström Malin Lingnert Clement McKay Framsidan: Från boken Finnes: sorg Sökes: tröst av Linn Greaker Lithokopia, sid 2-3: “Hamnstaden” av Daniel Wirgård från utställningen Lithokopia, Lundby nya kyrka, 7okt - 30 nov Illustration, sid 5: Linn Greaker

oc mildare

mull över de döda. Livet och döden är grannar i samma trappuppgång, ibland möts dom och hälsar, när dörrarna öppnas, på vägen in eller ut. De är inte vänner, men heller inte främlingar för varandra.

Jag var på en konsert med Kent i somras och när mörkret lagt sig över parken avslutades konserten med ”Mannen i den vita hatten” och vi sjöng med och upprepade orden ”Vi skall alla en gång dö”. Det blev hyllning till livet, ett andaktsfullt ögonblick i tiden, vi gjorde uppror tillsammans, sjöng och dansade där vi stod, blodet rann i våra ådror, våra hjärtan slog. Mannen på korset hänger inte kvar. Stenen är bortrullad. Livet reser sig på nio och vi kommer att bli överraskade. Mildare och vildare än här.

PB

än här.än här.oc mildare

Boken Finnes: sorg Sökes: tröst av Linn

Greaker består av 10 intervjuer med personer

som förlorat någon de älskat.

De var alla unga när det hände – var det viktigt när du valde vilkas berättelser du ville ha med i boken?

Min mamma dog när jag var 19 år, och jag visste inte hur jag skulle hantera den sorgen. Mammas död kom som en total chock. Jag satt där ensam med ett kaos och en känsla av ”Vad är det som händer?” Jag kunde inte sätta ord på mina känslor och jag tror att det hade mycket att göra med att jag var så ung. Därför ville jag ha med personer som var i en liknande situation som jag, som jag kunde känna igen mig i. Jag hade själv inte hittat så mycket litteratur om att förlora någon som ung vuxen. Det är omöjligt att jämföra sorgearbete, men trots allt tror jag att det är annorlunda att mista en förälder när man är ung och själv ska ut i livet, än när man är äldre och hunnit bekanta sig med tanken att ens föräldrar kommer att dö.

Alla berättelser är olika och det var ett skäl till att jag ville göra den här boken. Jag ville visa att det inte finns ett givet sätt att reagera när någon dör, utan att alla reagerar och hanterar det olika. Men det finns samtidigt mycket som är gemensamt. Upplevelsen av en sorts existentiell ensamhet, en känsla av att vara ”konstig” och att både i sina egna och andras ögon bli obekväm för att ens förälder eller vän har dött. Många bär på en känsla av skam och att man sörjer på ”fel” sätt. En del av de medverkande har fem eller tio års distans till händelsen medan en annan har en väldigt färsk upplevelse, bara några månader tillbaka. Vilken ålder man själv var i när det hände påverkar såklart också.

FINNES:SORGSÖKES:TRÖST

”När pappa dog sänkte vi ner 24 000 spänn. Alltså 24 000 spänn, det var helt jävla overkligt för mig. Jag hade en tanke om att de kunde ju ha gett mig de pengarna istället, ha ha ha! Det är ingen som bryr sig om de där blommorna, jag gillar liksom inte ens blommor!”

Kent

”Jag låtsades att jag var lika glad som alla andra. Jag vill inte vara den ledsna. Jag ville ha roligt. Sorgen fick vänta.”

Linn

”Döden är en del av livet som alla inte har sett, eller kommer att få se. Att se en människa dö är på sätt och vis jävligt lärorikt, även om det är något man vill vara utan... tror jag i alla fall.”

Andreas

”Jag kunde känna att jag var tvungen att vara ledsen, jag tänkte att det var viktigt att visa upp en sorgsen fasad. (...) Fast jag nästan låtsades vara det mer än vad jag var. Det är inte att jag på något sätt är störd och inte har känslor, utan jag redan hade accepterat hennes bortgång.”

Svante

”Det var krematorium och det var sorgestund i fullsatt kyrka och där sitter jag: Vad händer? Jag visste ingenting.”

Ann-Louise

Vi pratar inte ofta öppet om död och sorg. Var det svårt att få personer att ställa upp på att bli intervjuade om sina erfarenheter?

Tvärtom, det var egentligen väldigt okomplicerat. Fast jag var väldigt nervös innan. Särskilt inför den första intervjun med en kompis kompis som jag hade träffat tidigare men egentligen inte kände. Jag kände ett otroligt ansvar att ställa de rätta frågorna och få dem att förstå att det här var seriöst från min sida och inge förtroende så att de ville öppna sig. Men sedan kunde jag släppa det för de berättade av sig själva. För mig var det viktigt att detta var ett utåtriktat projekt, att det skulle nå ut och inte bara något för mig själv så det var jag tydlig med. Men trots det var de väldigt avslappnade och sa ”fråga vad du vill”. Det är väldigt modigt. Intressant nog var det flera som efter intervjun tyckte att det hade varit roligt och att det kändes skönt. Mina två systrars berättelser av hur det var när mamma dog finns också med. Jag berättade att jag skulle göra en serie intervjuer och att det i slutändan skulle bli en bok och de ställde upp på det. Vi hade inte innan dess pratat nästan någonting om mammas död, utan hade sörjt var och en för sig. Det var ganska laddat, att fråga dem om så känsliga saker. Men jag tror att själva formen, det att jag frågade i

egenskap av någon som skulle göra en bok hjälpte oss. Jag tror att åtminstone jag själv intog en slags professionell hållning i de här intervjuerna.

Det har gått ganska många år sedan din mamma dog nu. Pratar du om henne?

Jag berättar om någon frågar, annars tycker jag det är svårt att bara berätta. Det var också därför jag ville intervjua olika personer och ställa frågor. Jag blir ett filter i deras berättelser i och med mina frågor, jämfört med om någon berättar helt fritt, men öppnar samtidigt upp en möjlighet för berättelsen att ta plats. Jag hade behövt att någon ställde fler frågor till mig när min mamma dog. Jag vill gärna prata mer om henne, hålla henne levande, men det är fortfarande känsligt. Det är synd, för det blir inte att jag pratar om goda minnen heller. Jag önskar att jag lite mindre lagt locket på mina känslor för de kommer alltid ikapp en. Egentligen tycker jag det är mycket värre att inte prata om smärtsamma minnen än att göra det. Men min berättelse finns dels genom mitt förord och dels genom illustrationerna i boken. I illustrationerna finns mina känslor av kaos och sökande efter en utväg. Boken handlar egentligen inte så mycket om döden, utan mer om att leva vidare med sin sorg.

Linn Greaker

Linn Greaker

Född 1976, grafisk

designer och illustratör.

När hon var nitton år

dog hennes mamma.

Hon bestämde sig för

att göra en bok om det

hon själv inte riktigt

orkat pratat om.

Linn Greaker

I alla kulturer och mänskliga sammanhang finns det riter av olika slag. Sådant som gör att tillvaron får mening och ordning, i en annars kaotisk och föränderlig värld. Man skulle kunna kalla riterna för ”existentiella hållplatser” som vi återkommer till och känner igen oss i.

Ibland talar man om ”övergångsriter”, riter som markerar en övergång från en tid i livet till en annan, det som är livets gränsskeden. Det kan t ex handla om att en ny människa är född eller att två människor vill ingå äktenskap med varandra. När en människa dör finns det ett behov av att samlas inför ett levt liv och det faktum att livet tar slut för alla och har en gräns.

Begravningsgudstjänsten kan vara ett tillfälle då man ”släpper taget” om den döde och överlämnar honom/henne i Guds händer, även om sorgen och saknaden finns kvar länge efteråt. Det har också med människovärde att göra. Det betyder något att varje enskilt liv ges en stund av hågkomst och erkännande. Ingen är glömd av Gud.

Den kristna begravningen innehåller olika symboler och ritualer, som vill sätta livet och döden i ett större sammanhang. Musik ramar in begravningsgudstjänsten och ger utrymme åt olika känslor och tankar. Det kan vara musik som påminner om den döde och som han/hon tyckte om. Därför skiljer sig musikvalet ofta åt, beroende på situationen eller omständigheterna, om det är en ung eller gammal människa som dött. Allt från ”Gammal fäbodspsalm” till Metallicas ”Nothing else matters”.

Sorgegrupp

Om du förlorat någon som stått dig nära, kan det vara en hjälp och ett stöd att samtala med andra i samma situation. För mer information om gruppstart kontakta:

Louise Sjölund 031-731 68 07

jord skall du åter bli.

Av jord har du kommit...

Lundby församling

Församlingsexpedition Hisingsgatan 26

Buss 17, spårvagn 5, 6, 10 &13 Hållplats: Vågmästareplatsen

Toleredskyrkan Vinlandsgatan 2

Buss 25, 31 & 33Hållplats: Toleredsgatan

Lundby gamla kyrka Gamla Lundbygatan 35

Buss 16 Hållplats: Lundby gamla kyrka

Lundby nya kyrka Lundbygatan 2

Buss 16Hållplats: Säterigatan eller

Danaplatsen

Brämaregårdens kyrkaHisingsgatan 26

Buss 17, spårvagn 5, 6 &10 Hållplats: Vågmästareplatsen

Länsmansgårdens kyrka Klimatgatan 1

Spårvagn 5 & 6 Hållplats: Temperaturgatan

Biskopsgårdens kyrka Vårvädersgatan 8

Spårvagn 5, 6 &10Hållplats Vårväderstorget

Förskolan BåtenKlimatgatan 1

Spårvagn 5 & 6 Hållplats: Temperaturgatan

Prästens griftetal kan se olika ut, men är en slags betraktelse över det levda livet och vill förmedla hopp och tröst utifrån det som hänt och de anhörigas bilder och minnen. Efter griftetalet sker överlåtelsen och det är då tre skopor jord läggs på kistan (kallas ”mullkastning” och prästen säger: ”Av jord har du kommit, jord skall du åter bli. Jesus Kristus är uppståndelsen och livet”). Den ritualen vill uttrycka en slags kretsloppstanke, en människa blommar, vissnar och dör, men också att vi kommer från Gud och vänder tillbaka till Gud. I Jesu död och uppståndelse finns hoppet om att livet är starkare än döden, det vi firar i våra kyrkor varje påsk och varje söndag.

Det personliga avskedet är viktigt, då man går fram till kistan och tar farväl. Ofta sker det under tystnad, ibland vill någon säga något, uttrycka tacksamhet över sådant man delat och betytt för varandra. Efter avskedet lyser prästen frid över den döde och det är också ett slags avslut, en övergångshandling, det vi ofta skriver eller säger när någon dör: ”Vila i frid”.

I begravningsgudstjänsten möts historia och framtid. Vi minns det som varit, sörjer och saknar det vi förlorat. Samtidigt ringer klockorna, väcker oss till livet på nytt och vi går vidare.

jord skall du åter bli.

Samtalsmottagningen

Samtalsmottagningen finns för dig som vill boka tid för enskilt samtal. Du kan kontakta oss för samtal vid en akut kris,

för att prata om din livssituation eller för att dela dina tankar om livet eller din tro. Vi har tystnadsplikt och samtalen är kostnadsfria.

Samtalsmottagningen 0737-73 86 16

jord skall du åter bli.

Fredag 2 november

GudstjänsterSångspel Det urgamla korset, kl.17 Kör på gång och Kör på fötter, solister under ledning av Sara Ringbo och Veronica Wåhlberg.Lundby gamla kyrka

AllhelgonakaffeLundby gamla kyrka, kl.11-17 Lundby nya kyrka, kl.11-17

Alla helgons dag Lördag 3 nov

GudstjänsterHögmässa i viston, kl.10Rose-Marie Svensson, sång och piano.Brämaregårdens kyrka

Minnesgudstjänst, kl.11 Musik av J S Bach bl a.Carolina Friberg, sopran Björn Bohlin, oboe Daniel Björkdahl, orgelLundby nya kyrka

Minnesgudstjänst, kl.13Petra Hellqvist cello Hans Agrell, orgelLundby gamla kyrka

Minnesgudstjänst vid stenen, kl.16.30Ljuständning, diktläsning, sång och musik.Biskopsgårdens kyrka

Minnesgudstjänst med ljuständning, kl.18 Manskören Cantorum under ledning av Bo Glembring, Jozsef Szaller, orgel.Toleredskyrkan

AllhelgonakaffeLundby gamla kyrka, kl.11-13 Lundby nya kyrka, kl.12-15

KonserterTröst, kl.18Gruppen Tetra har sökt upp vaggvisor och andra sångertill tröst från hela världen.Biskopsgårdens kyrka

Söndag 4 november

GudstjänsterHögmässogudstjänst, kl.11Biskopsgårdens kyrka

Högmässa, kl.11Lundbykören sjunger delar av Faurés Requiem med Daniel Johansson, orgel och Daniel Björkdahl, dirigent.Lundby nya kyrka

Högmässa, kl.11Länsmansgårdens kyrka

Högmässa, kl.11Toleredskyrkan

Musik- och minnesgudstjänst, Musik och lyrik i allhegonatid. Ljuständning.Damkören Vox RosaeBrämaregårdens kyrka

KonserterFrån öken till hav, kl.18 Arabiska sånger på svenska. Karin Bergmark sång Ahmed al Khatib, oud Michael Andersson, slagverk Stefan Bergmark, bas Sten Källman, saxBiskopsgårdens kyrka

Cherubinis requiem, kl.18 Gounod: Petite symphonie Cherubini: Requiem c-mollLundby MotettkörLundbysymfonikernaDaniel Björkdahl, dirigentLundby nya kyrka

Allhelgonakaffe Lundby församling bjuder på kaffe i Lundby gamla kyrka och Lundby nya kyrka för er som besöker kyrkogårdarna och gudstjänsterna i Lundby gamla och Lundby nya kyrkor.

För mer information om Lundby församlings verksamheter besök vår hemsida: www.svenskakyrkan.se/lundby

undby församling

kl.18

2012