3-2011 ett märkesår i svensk-estnisk...

I N F O R M AT I O N F Ö R M E D L E M M A R N A I S T O C K H O L M S T R Ä N G B E F Ä L S F Ö R E N I N G • N R 3-2011

Ett märkesår i svensk-estnisk historia

Modell av Reval från 1682. Till vänster syns den gamla ordensborgendär den svenske generalguvernören över Estland hade sitt residens. Påplatsen hade tidigare legat den estniska borgen Lindanise, som revsav Valdemar Sejr. Han byggde en dansk borg som inte finns bevarad.Svärdsbröderna erövrade Reval på 1220- talet och byggde den första

Iår är det 450 år sedan Reval 1561,med de estniska kretsarna Harrien,Wierland och Jerwen, sökte skydd

under den svenska kronan.Bakgrunden till att så blev fallet ärenligt följande.

Under 1200- talet bodde hednis-ka östersjöfinska och baltiska stam-mar i detta område, som påven i Rombeslutat skulle kristnas genom kors-tåg. I nuvarande Lettland, som komatt kallas Livland efter liverna en avstammarna i området, genomfördeskorstågen av ”Schwertbrüderorden”och i norra Estland av den danskekungen Valdemar Sejr, som 1219intog esternas borg Lindanise.Danskarna uppförde därefter en stadpå denna plats, som fick namnetReval efter stamområdet Rävala.

1918 då Estland blev ett själv-ständigt land fick staden namnet

Tallinn, som var esternas gamla namn på dendanska staden, på estniska tanni (danska) linn (sta-den).

Den danske kungen sålde Estland 1346 tillTyska orden, som härskade i Preussen efter att haunderkuvat prusserna i ett korståg ungefär samti-digt som ”Swertbrüderorden” genomförde sitt kors-tåg. Svärdsbröderna gick under i ett krig mot litau-erna 1236 och en ny orden instiftades, Livländskaorden. Denna orden underställdes den Tyskaorden, som nu sålde Estland till den nyinstiftadeorden.

Det som idag är Lettland och Estland styrdesfram till reformationen på 1500-talet av Livländskaorden. Ordensstaten, som var en kristen romerskkatolsk stat och som styrdes av krigarmunkar, upp-löstes då reformationen fick fäste i Livland ochEstland. Ett politiskt vakuum uppstod med följd avatt Danmark, Sverige, Ryssland och Polen-Litauenförsökte ta för sig av den sönderfallande ordenssta-tens territorium.

Danmark köpte ön Ösel och västra delen av

fastlandskusten, den siste ordensmäs-taren fick Kurland som polskt län,Polen tog Livland och Sverige Revalmed kringliggande kretsar. Detskydd revalborna sökte hos svenskekungen var mot Ryss lands tsar IvanIV den Förskräcklige, som i detLivländska kriget 1558-1583 miss-lyckades med att få fotfäste i det bal-tiska området.

Under Gustav II Adolfs krig motPolen-Litauen erövrade SverigeLivland norr om floden Düna. Desvenska östersjöprovinserna Livlandoch Estland ockuperades av Peterden Store 1710 och i freden iNystad 1721 tvangs Sverige avståfrån dem. Estland hade då varit enmycket viktig provins i svenska riketunder 160 år. ■

Johan Engström

ordensborgen. Danmark fick efter några år tillbaka Reval och byggdevidare på borgen. När Livländska orden köpte Estland byggde de utborgen. Det som byggdes i Reval under den svenska tiden var framför-allt stadens bastioner.

TRÄNGBULLETINEN 3-2011

2

I detta nummer• Ett märkesår i svensk-estnisk historia• Det som är värt att göras, är värt att göras väl• Tankar om framtidens logistik• Inbjudan till Arsenalen• Invasion i Normandie• Så blev det äntligen av• Att vara kvartermästare i Tchad• Lärorik utbildning i Tylöbäck• Föredrag under hösten

Vi hoppas våra medlemmar har haft en varm och skön

sommar. Nu är den över och mörkret och kylan närmarsig fort. Även från Förbundet blåser det kallare vindar.

Med hänvisning till en försämrad finansiell situation meddeladesvi – och andra Föreningar – att Förbundstyrelsen den 13 septem-ber beslutat att föreningsstöd inte kommer att utbetalas under år2011.

Den 22 oktober är vi bjudna till en Ordförandekonferens(föreningarna) där det ekonomiska läget ska diskuteras och desslångsiktiga konsekvenser.

Signaler har kommit på ökade aktivitets och förvaltningskravpå föreningarna. Den praktiska innebörden av detta kommersäkerligen att åstadkomma turbulens i flera föreningars ”yttreoch inre liv”.

Men Träng räds inte framtiden. Vi jobbar på. Rese verk -samheten, som ju har formen av ”rullande försvarsupplysnings-seminarier”, utvecklas gynnsamt. Andra klubbaktiviteter somföredrag och möten av högkvalificerade föreläsare i aktuellaämnen blir allt bättre. Samarbetet med ROSIS allt mer fruktbä-rande. Hemsidan uppdateras kontinuerligt.

En bärande idé, gällande hela vår verksamhet, är att ”detsom är värt att göras, är värt att göras väl”. Men vi kan alltid blibättre.

Viktigaste kontakten med medlemmarna är ”det skrivnaordet” och basen i detta är förstås vår Trängbulletin.

Framgångsrika verksamheter har bra medlemstidningar. Dettakan inte dator, kommunikation eller annat ersätta. Vi satsar storaresurser på Trängbulletinen och hoppas att medlemmarna ochandra läsare är nöjda. Ett modernare ord för Träng är Logistik.I vår moderna värd försörjs en försvarsmakt inte bara via land-transporter utan i allt högre grad via flyg och sjöfart. Vi har skri-vit initierat om detta men mycket mer finns att berätta. I kom-mande nummer av Trängbulletinen börjar vi skriva om sjötrans-porter.

Som ni ser av bildkollaget försöker vi ge tidningen ett varie-rat innehåll av historik, nutid och framtid. Vi undviker egentligeninte några ämnesområden. Energipolitik är lika viktigt och aktu-ellt som försvarspolitik. Det hela är de olika sidorna av sammamynt. Vi försöker inte alltid vara helt politiskt korrekta. ”Högt itak” utvecklar.Viktigt är ökad kontakt med läsarna. Det är för ervi gör Trängbulletinen. Är det något ni ”tycker, undrar över ”eller annat så här av er till Infogruppen. Ambitionerna är högaoch det är läsarna som avgör om vi lyckas. ■

Bengt Celsing2 vice ordföranden

Det som är värt att göras, är värt att göras väl!

Titta in på ROSIS hemsida

www.rosis.orgDär finns listat kommande aktiviteter dit Trängs

medlemmar också är välkomna. Glöm inte att anmäla att du tänker deltaga.

Namn och telefonnummer ser du på hemsidan.

Senaste inlämningsdag med manus och bilder till nr 4

21 oktober 2011


3

måste vara snabbt tillgänglig - hållas i hög gångbe-redskap. Nya fartyg måste ges bra fartprestanda.

LASERVAPNEN HAR EN LÄNGRE TID tilldragitsig uppmärksamhet som ett framtida alternativ tilleldvapen. Sensor- och ögonskadande lasrar finnsredan. Lasrar avsedda för avståndsinmätning videldledning kan vara direkt skadliga för ögon ochsensorer. Men om vi betraktar strukturskadandelasrar gäller, oavsett om det är en pansarbrytandeprojektil eller laserstråle som förstör målet, att detär en fråga om energiomvandling till förstörelse-energi. Därmed kommer man inte undan att under-hållskedjan måste transportera energin till vapen-bäraren, oavsett om det är en projektil eller ettlaserbränsle.

UNDER GULFKRIGET 1991 modifieradesmjukvaran i de datoriserade systemen direkt hostillverkaren. I stället för att med flyg leverera dato-rer eller hela strids- och eldledningar, kunde befint-lig utrustning förbättras på platsen med ompro-grammering från tillverkaren via krypterad tele-länk. Rymdtekniken är här ledande. Det fysiskatransport- och underhållsbehovet samt tidsförlustennedgår här till nästan ingenting.

UTVECKLING AV OBEMANNADE FARKOSTERhar pågått länge. Det bemannade stridsflygplanetantogs redan på 1960-talet bli ute i en nära fram-tid. Frånsett för robotar har utvecklingen inte gåttså snabbt som väntat. Nu sker det snabbt, dels föratt styrtekniken blir allt mer avancerad och dessdatorer miniatyriserade, dels för att man integärna vill sända in bemannat flyg i områden medstarkt luftförsvar. Motsvarande utveckling ses förobemannade strids- och minröjningsfarkoster till

lands av samma skäl. Farkosternaavses kunna uppträda självständigtmed egen inbyggd artificiell intelli-gens. Även här är rymdteknologindrivande. Det får logistiska konse-kvenser. Livsuppe hållande system ochskydd för människor behövs inte. Detsparar vikt, därmed drivmedelsåtgång,och besättningarna behöver inte för-sörjas.

MARY KALDOR HAR I SIN BOKNew & Old Wars, OrganizedViolence in a Global Era skrivit omnutida och framtida konflikter.Frånsett att de har många former,hävdas att krigen, ofta etniska kon-flikter och inbördeskrig, har ennygammal karaktär som är bekantfrån tidigmodern tid. I fredsskapandeoperationer behövs människor i kon-fliktzonen. Ett fortsatt behov av for-don med inbyggda skydd för besätt-ningarna krävs, även om de inte blirav den typ vi ser i dag. Obe -mannade spanings- och minröjnings-farkoster kan likväl komma tillanvändning. Men även obemannadefarkoster måste transporteras tillinsatsområdet, förses med drivmedeloch repareras även om de totalapåfrestningarna på underhållskedjanminskar. ■

Lars Ulving

Välkommen till ännu ett nytt militärhistoriskt museumLördagen den 22 oktober Avresa från Odenplan, Karlbergsvägen vid Gustav Vasa kyrka kl 09.00.Hemkomst beräknas till cirka kl 15.30Vi besöker nyligen invigda ARSENALEN – Sveriges Försvarsfordonsmuseum strax utanförSträngnäs. Läs mer om det i förra numret av TrängbulletinenFöreningen bjuder på resa, entré, guide, en lättare lunch och kaffe.

Anmälan till Göran Holmström, tfn 716 06 73 • [email protected] senast den 12 oktober

Vilka krav kan komma att ställaspå logistiken långt in i framti-den? Kommer det att finnas

tyngre förband som kräver storamängder underhåll? Kommer tungamekaniserade markförband att ersät-tas av något helt nytt som inte krävertransportresurser i stor mängd. Ärstridsvagnen och det pansrade fordo-net överhuvudtaget lika föråldradesom en gång det pansrade rytteriet?

EFTER OKTOBERKRIGET 1973troddes ett tag allmänt på detta.Utvecklingen blev en annan. Kravetpå skydd av stridande personal inne-bär att behov av kollektivt skydd,pansarfordon eller något annat,kvarstår. Vad kommer att bli vår tidslångbåge? Atombomben var detuppenbarligen inte. Är det den lillabuggen som slinker in i motstånda-rens stridslednings- och eldlednings-system, eller är något annat? Svaretär inte självklart.

PÅ DRYGT 10 ÅRS SIKT är densenaste amerikanska ambitionen atten brigad skall kunna vara framgrup-perad var som helst i världen inom96 timmar, en division inom 120 tim-mar och fem divisioner inom 30dygn. Det kräver att snabbinsatsför-banden görs lufttransportabla - dentunga utrustningen måste vara lätt.Sjötransportkapaciteten för övriga

Tankar om framtidens logistik


4

Invasion i Normandie

Drygt 67 år efter Dagen D, densjätte juni 1944, var det dagsför ett antal historieintressera-

de medlemmar i Trängbefäls före -ningen och några till att invaderaNormandie. I år var vi inte fler rese-deltagare än att vi rymdes i två mini-bussar, något som visade sig vara ettlyckokast, en normalstor buss hadehaft svårt att ta sig fram på de oftamycket trånga gatorna i de norman-diska städerna och byarna.

DEN FÖRSTA ANHALTEN var denkända staden Bayeux, en stad somunder kriget i stor utsträckning skona-des från den ödeläggelse som drab-bade många andra samhällen iNormandie. Där besökte vi detmoderna och mycket pedagogisktupplagda muséet som skildrar slagetom Normandie, från D-dagen till slu-tet av augusti.

MEN STADEN ÄR nog mer kändför den så kallade Bayeuxtapeten, encirka 70 meter lång broderad bonadsom i ”tecknad serie-form” skildrarförspelet och genomförandet av enannan invasion över den Engelskakanalen, fast åt andra hållet, densom kulminerade i slaget vid Has -tings år 1066, då Wilhelm Erövrarensegrade och blev kung av England.Denna nu nästan 1000-åriga textilhar naturligtvis också ett museum,där man med hjälp av en så kalladaudioguide (även på svenska!) kanfå en uttömmande och mycket intres-sant förklaring av allt som ”är påtapeten”, både av själva slaget, menframför allt av det politiska spelet

gamla rostiga vapen och annanutrustning i någon gammal lada, sattupp en skylt med ”Museum” ochsedan börjat hösta in väl tilltagnainträdesavgifter. Men även om manbegränsar sina besök till de mer offi-ciella muséerna, så finns det fler äntillräckligt och har man bara någradagar på sig måste man sovraordentligt.

VI HANN DOCK även med attbesöka en gård där det producera-des calvados och cider och andraädla äppelbaserade produkter ochdär vi efter en generös provsmak-ning naturligtvis passade på att görainköp för fortsatta studier av den nor-mandiska dryckeskulturen på hem-maplan.

NÅGRA KRIGSKYRKOGÅRDAR,både brittiska, amerikanska ochtyska, stod också på programmet. Påde brittiska är gravvårdarna gjutna ibetong, på de amerikanska är deteleganta kors och en och annandavidsstjärna i vitaste marmor, på dentyska som vi besökte var det ett litetenkelt stiliserat järnkors i brun sten somlåg nerfällt i marken. Alla represente-rande ett tragiskt människoöde.

ETT AV DE MER bisarra måste

som föregick invasionen. EFTER BAYEUX GICK färden vidare mot andra

städer och byar. I Sainte-Mere-Eglise, ett av desamhällen som konkurrerar om att var det första iFrankrike som befriades från tyskarna, liggerMusée Airborne som ägnas åt de amerikanska fall-skärmstruppernas insats, vid floden Orne liggerPegasusbron, som brittiska, med glidflygplanlandsatta, trupper erövrade och därmed säkradeinvasionens vänstra flank och som naturligtvisockså har ett museum.

VI HANN OCKSÅ besöka flera andra muséeroch kustartilleri-batterier, bland annat det vidPointe du Hoc, där krevadgroparna efter den

intensiva bomb-ningen före inva-sionen fortfaran-de ger en känslaav ett månland-skap.

ÖVER HUVUD

TAGET har frans-männen gjort detmesta för att mjöl-ka ut så mycketsom möjligt urhändelserna som-maren 1944,många är de stäl-len där man slä-pat ihop lite

Krigskyrkogården vid Omaha Beach, där tusentals unga amerikanerstupade på invasionsdagen.

Muséet i Bayeux.

"Staty" över den ameri-kanske fallskärmsjägarensom fastnade på kyrktor-net i Stainte-Mère-Eglise,fick hänga kvar i åtskilli-ga timmar och som över-levde genom att speladöd. Men eftersom kyrk-klockorna klämtade helatiden blev han döv påkuppen.


5

Kraterlandskapet vid Pointe du Hoc.

Med båtar som denna lyckades Wilhelm Erövraren år1066 med det som Hitler misslyckades med 1940, attinvadera England

Så blev det äntligen av!Trängbulletinen hade 2010 en utlottning om en flygturmed DC3:an Congo Queen som tillhör Vallentuna Avia -törförening! Egentligen är Congo Queen en alldelesäkta icke ombyggd Douglas C-47 Skytrain, vilket i våratransportkretsar är lite "finare". Här skriver Helena ochJan Hammarberg om färden.

Efter en utlottning i Trängbulletinen vann Helena i fjol enrundflygning. Med utomordentliga förväntningar infann vioss på eftermiddagen lördagen den 3 september då flyg-

ningen skulle äga rum. Man fick omedelbart känslan av tiden kring andra världskri-

get inne i maskinen. Vi intog sätena framtill i kabinen och spän-de fast oss på piloten Åke Janssons anmaning. Totalt var vi ettdussin passagerare ombord, då Åke taxade upp DC 3:an i NVbanändan och drog på maxvarv (från Vallentuna flygfält).Bromsen släpptes och vi rörde oss på grästuvorna söderut.

Maskinen hoppade fram och hoppen blev längre och längreoch så lyfte vi och svängde direkt styrbord. Detta var en riktigflygkänsla, då träd och buskage for fram nedanför.

Färden gick sedan mot Bromma flygplats för att tanka, mende hade stängt flygplatsen. Vi fortsatte över Stockholms city ochrunt stan i en lång babordssväng . Ytterliggare sväng och så varvi ute över Stockholms skärgård med Finlandsbåtar och allt.

Därefter gick vi norrut mot Österskär och sedan tillbaka motVallentunafältet. Där gjorde vi en överflygning på lägsta höjdoch efter en runda gick vi in för landning, som knappast kändes.

Vår cockerspaniel, som vi fick ta med oss, var oerhört cooloch vilade ut på golvet, trots vibrationerna och motorljudet.

Vi tyckte att denna flygtur var en riktig höjdare. ■Helena och Jan Hammarberg

vara det som drabbade den tyske soldaten Heinz Gnibl. Efter kri-get blev han kvar som krigsfånge i Frankrike i flera år och sattes iarbete på en bondgård, men i mars 1949 skulle han i alla fall fååtervända hem. Hans sista arbetsuppgift på gården var att eldaupp en hög med ris och grenar. Begravd i jorden under bålet lågdock en blindgångare som exploderade och Heinz Gnibl fick ald-rig återse sitt hemland.

RESAN AVSLUTADES I Caen, en stad som till 75 % ödeladesunder kriget, men som nu återuppstått och är en modern stad

som gav möjligheter till både shopping och besök på mer exklu-siva restauranger. Själv hann jag också med att besöka både ettkonstmuseum och kyrkan där Wilhelm Erövrarens drottning lig-ger begravd, innan det var dags att fortsätta färden mot flygplat-sen för vidare befordran hem till Sverige och summeringen avännu en intressant och mycket givande studieresa i Träng -befälsföreningens regi. ■

Text och foto: Göran Holmström

Fotocollage: Agneta Cedervall


6

Att vara kvartermästare i TchadVår medlem Jonas Bohman i Ystad fortsätter och avslutar här sin artikel från föregående nummer.

De första två månaderna fick vinöja oss med att leva på frans-ka fältransoner. Välsmakande

konserver i olika varianter, men tja-tigt när man är inne på samma"meny" den tredje veckan. Nåja,mina BMI-värden gick tillbaka ordent-ligt, och uniformen började sitta rik-tigt snyggt med tiden. Snacka om attvi producerade sopor och mycketsopbränning blev det i början. Vi vartvugna att få igång någon form avkällsortering, för annars skulle detinte funka. Tänk vad mycket sopordet blir på 260 personer!!! Efterhandså kom sophämtningen igång.

I BÖRJAN FICK man göra sinabehov i en grop, men ganska snartkom våra hygiencontainrar, och detblev bättre. Det var en slags torrtoa-lett, med långa plastkorvar, som ficktömmas dagligen. Lite tjurigt, och klad-digt i början innan alla lärt sig hurdessa toaletter skulle användas. Mederfarenhet så gick dock allt bättre.

JAG HADE TILLGÅNG till en "dag-grupp" morgon och kväll och då gäll-de det att få campen avstädad ochhygien containrarna uppfräschade.När vi väl hade fått upp matsalstältet,även få detta uppsnyggat efter målti-derna. Efterhand anställde vi en lokal"handy man", som utförde dessasysslor, så vi kunde frigöra soldatertill andra uppgifter.

VECKORNA GICK OCH blev måna-der. Campen började ta form och vifick fram mer och mer containrarmed innehåll. Vi fick igång våraefterlängtade kokcontainrar och re -para tionstroppen fick upp sin verk-stad. Då skall man veta att vi boddepå bar ökensand, en hård sådan, itempraturer på upp mot 50 gradermitt på dagarna. Vi gick upp runtfemsnåret på morgonen, innan detblev för varmt, för att få lite gjort,med en siesta mellan tolv och tretidenpå eftermiddagen. Sedan jobbade vipå fram till mörkrets inbrott vid nitton-tiden på kvällen och då var det ridådefinitivt. Snacka om att det varmörkt alltså, men ojojoj, vilken stjärn-himmel!

DET VAR ABSOLUT inga problematt fylla dagarna för en trossoldat.När vi inte löste underhållsuppgifter,

var det till att vakta campen. Skytte soldaterna varju ute på sina uppdrag och det kunde vara i veck-or ibland. Emellanåt var vi kanske bara tio perso-ner kvar och då fick ju "trossen" lösa bevakning avcamp. Vår underhållspluton måste ha varit denmest utspridda plutonen genom tiderna. Ett tag iinsatsens början hade chefen sina soldater utsprid-da i fyra olika länder, på två kontinenter och på ettvärldshav.

HELA MISSIONEN PRÄGLADES av mycket jobb,jobb, jobb och tjatiga rutiner. Inte mycket variationalltså. Fast emellanåt kom det postsäckar frånSverige. Mycket, mycket efterlängtade sådana.Fyllda med "snuttebrev", vadderade påsar medspännande innehåll, och en och annan dagstid-ning. Jag jobbar själv på Posten och har varit utesom "fältpostis" tre gånger tidigare, så jag vet hurefterlängtat det är med "fältpost". Tack till PostenAB och Posten Utrikes för att ni fick till det medpostgången! Ja, vi skickade ju faktiskt hem lite"fältpostbrev" också.

MARINEN, SOM LEDDE denna insats, skickademed oss marketenterivaror, som skulle hålla mora-len uppe på oss. Det var ju inte ett fullsortiment,men uppskattat att kunna köpa en Pommac och en

påse vingummi eller ett Pringlesrör.Under missionens gång fick vi påfyll-ning av "markagrejor" och vi försök-te att variera utbudet. Dock misslyck-ades jag med att få ner ett flak medTrocadero till kompanichefen. Ja,snuset får vi ju inte glömma. Tror attfinländarna uppskattade denna för-säljning mer, då denna produkt intefår säljas i vårt grannland. Tack tillinköparna på JSS i Uppsala, för att nihjälpte oss med beställningarna.

I början av juni fick vi ett mycketefterlängtat besök av Fältartisterna.De gjorde ett par riktigt bra framträ-danden, och även för de andranationernas soldater. Det höjdemoralen på oss alla. Alla soldaterkom hem på några dagars "leave",och själv var jag hemma i Sverige islutet av maj. Det var skönt attkomma bort från missionsområdet enkortare period och ett måste, ävenom man trivdes och hade stimuleran-de arbetsuppgifter. Vi hade turen ochfick flyga civilt med Air France, helavägen till Sverige via Paris.

Missionen började att gå mot sittslut och vi hade fått förfrågan om attförlänga, men jag valde att åka hemi början av juli. Veckorna innan hem-rotation fick vi skriva ner så mycketav de rutiner som fanns, så att avlö-saren kunde fortsätta. Nu skulle helamissionen avvecklas, men myc ket avde sysslor som jag hade gjort skullefortgå ett tag till.

Jag har fått förmånen att få ha enjättekul och givande befattning i ettintressant missionsområde. Fick träffaalla soldaterna på förbandet, ochäven soldater på andra nationers för-band. För att inte tala om alla tcha -dier, om man kan kalla dem så, utepå de olika bazarer jag varit runt på.Jag har aldrig blivit otrevligt bemöttav något, och alla har varit hjälpsam-ma, och det har gjort att jag har kun-nat lösa mina uppgifter mot enskildsoldat/ grupp.

Det var sjätte gången jag var utepå en mission, och det var nog denmission, där jag fick användning avalla tidigare erfarenheter och kunska-per. ■

Text o foto: Jonas Bohman

Campen i Abeche, 10 mil från sudanesiska gränsen.Kokcontainrarna närmast. Lite mer ordning och bättrefungerande.

Här reser man amerikanska tält med indragen el ochluftkonditionering i väggarna. Mycket bra.


7

Den 8 november 2011kl 18.30-ca 20.00ROSIS lokal på

Sandelsgatan 14, Stockholm

Anmälan senast den 7 november tillGöran Holmström, tfn 716 06 73

[email protected]

Vi möterSäkerhetsexperten vid Svenskt Näringsliv

Tommy Svenssonsom är ansvarig för Nätverket NSDNäringslivets SäkerhetsDelegation

Lärorik utbildningi Tylöbäck

Eftersom jag tillträdde som kassör i samband medTrängbefäls föreningens årsmöte ansåg jag att det kundevara praktiskt att gå Försvarsutbildarnas funktionärskurs all-

män linje för att lära mig mer om de lokala rutinerna och rap-portutformningar och sådant inom Försvarsutbildarna.

Sagt och gjort. Det fanns en lämplig kurs första veckan iaugusti på Försvarsutbildarnas kursgård i Tylebäck så jaganmälde mig som elev, med Ulla som medföljande, och blevantagen.

Kursen omfattade bland andra moment sådana ämnen somföreningsteknik, olika styrdokument, handböcker och ÖS-anvis-ningar, bokföring och Mammut med mera. I grupparbeten fickvi träna oss i planer, dialog och budget i verksamhetsprocessen.Vi fick försvarsupplysning och information om försvarsutbildarnaoch framtiden, om Hemvärnet och om försäkringsfrågor samt IT-frågor. Per Klingvall höll ett mycket uppskattat föredrag om sinaerfarenheter från operationerna i Adenviken.

Kursen var en upplevelse. Dels var den både lättsam ochlärorik på samma gång, dels var det väldigt intressant och sti-mulerande att höra den erfarne generalsekreteraren Leif Tyrénreda ut olika snårigheter i föreningstekniken samt redogöra förFörsvarsutbildarnas framtid.

Att lyssna på den oefterhärmlige rikshemvärnschefen brigad-generalen Roland Ekenbergs genomgång av Hemvärnet är ettminne för sig. Kanslichefen i Försvarsutskottet höll en insiktsfullbetraktelse av svensk försvarspolitik. Kurschefen Leif Gyriz ochhans medhjälpare var ovärderliga när det gällde att ge ossolika tips för att underlätta vår funktionärstillvaro.

Själva kursgården kan inte annat än betecknas som magni-fik med sitt läge vid havet mellan olika golfbanor och med ettmycket gott kök. Vädret under kursen var härligt med rikliga till-fällen till bad på Tylösand. För vår fritid anordnades både grill -afton, utflykt till Danmark och en finare utryckarmiddag.Medföljande fick möjlighet att med nypolerade kontokort följamed på en utflykt till Ullared. Sammanfattningsvis är en funktio-närskurs på Tylöbäck verkligen att rekommendera till var och ensom har möjlighet att delta. ■

Leif Danielsson

Artikelförfattaren i studietagen.

Den 23 november 2011kl 18.30-ca 20.00

ROSIS lokal, Sandelsgatan 14,

Stockholm

Anmälan senast den 21 november tillGöran Holmström,

tfn 716 06 73 • [email protected]

Författarträff med

Mikael HolmströmJournalist vid Svenska Dagbladet och författare till boken

”Den dolda alliansen. Sveriges hemliga NATO-förbindelser”

Diskussion


8

Trängbulletinen är Stockholms Träng befäls förenings medlemstidning som kommer ut med fyra nummer per år.

Ansvarig utgivare: Nils Bovin • [email protected] – Redaktör: Agneta Cedervall • [email protected] redaktionen ingår: Bengt Celsing, Stig Cedervall och Göran Holmström Grafisk formgivning och produktion: Idé & Form 1942 HB – Tryck: Andrén & Holm ABHar du synpunkter om eller bidrag till tidningen skicka material till [email protected] eller till redaktören. Redaktionen återsänder inte material om så inte önskas. Redaktionen förbehåller sig rätten att ändra i texter och beskära bilder.

AnslagstavlanAlla nummer som kommit ut av Trängbulletinen kan du hitta på vår hemsida

www.forsvarsutbildarna.se/web/Trangbulletinen.aspx

Stockholms Trängbefälsföreninginformerar sina medlemmar genom hemsida ochbrev. Du når oss påwww.forsvarsutbildarna.se/sthlmtrang eller [email protected]

Nya medlemmar kontaktar [email protected]

Har du andra frågor angående Trängbefäls -föreningen skicka då e-post till [email protected]

Föreningens PlusGirokonto 25 27 28-1Bevaka vår hemsida på Internet!Vår tidning kommer ut fyra gånger per år. Dessemellan kommer det ny information som intehinner ut i tidningen.Du, som har tillgång tillInternet, kolla av vår hemsida med jämna mellan-rum om du vill hålla dig uppdaterad.www.forsvarsutbildarna.se/sthlmtrangeller [email protected]

Se ditt eget utbild ningskort på nätet

Gå in på Försvarsutbildarnas hemsidawww.forsvarsutbildarna.se

I övre vänstra hörnet finns en inloggningsruta. I rutan medlems nummer skriver du de siffror somstår i adressfältet bak på tidningenFörsvarsutbildarna XXXXXX.Som lösenord skriver du ”medlXXXX” (de sistafyra X byter du ut mot de fyra sista numren i dittpersonnummer).

Förslag och nya idéerStockholms Trängbefälsförening har en kommittéför medlemsärenden/ medlemsvård. Har du några synpunkter på före ningen, dessverksamhet, några förslag till aktiviteter – kanskenågot som du kan bidra med kontakta vår sekre-terareGöran Holmström, Sten Stures väg 1131 47 Nacka • [email protected] 08-716 06 73

Kom ihåg!Om du ändrat adress, telefon eller andra per son uppgifter är det av största vikt att du SNARAST meddelarföreningen. Detta för att du ska få den information och de utskick som görs dels av före ningen men ävenav Förbundet och Central för bun det. Komplettera dina uppgifter med e-postadress om du inte redan gjortdet! Du kan antingen kontakta [email protected] eller skicka ett par rader tillGöran Holmström Sten Stures väg 1 • 131 47 NACKA

Du kan läsa på vår hemsida om vilka som ingår i styrelsen. En presentation kommer i nästa nummer av Trängbulletinen.

Att göra lumpen i US Army

Roger Lindekrantz förgyllde vår tillvaro med att, i Rosis lokal, komma och berätta omsin värnplikt i US ARMY.Under tonerna av ”Stars and stripes” gjorde Roger en bejub-lad entré iförd amerikansk uniform och rikt medaljerad, huvudsakligen med skytteme-

daljer. Han var en mycket god skytt.Efter kadettskolan i Sverige så räckte utryckningsbidraget till att ta amerikabåten till USA.

Vi förstod att det fanns någon dam på andra sidan som drog. Han blev inkallad och densvenska kadetten, sedermera reservfänriken, fick finna sig i att bli amerikansk värnpliktig.

Vi fick oss till livs de två åren han var i USA och hur utbildning med mera var undermitten av femtiotalet. Del två av hans föredrag handlar om hans uppdrag i Sydkorea menden hinner tyvärr inte recenseras i denna tidning.

De som hade ställt upp under första omgången på Rosis föreföll mycket nöjda medRogers trevliga presentation om det annorlunda militärlivet och hans upplevelser i detstora landet under det ”Kalla krigets dagar”. ■

Stig Cedervall

3-2011 ett märkesår i svensk-estnisk...

Documents