Hur reser du egentligen?

Alla reser olika Här sitter du och reser. Och han bredvid reser också.

Och gänget där framme. Har du tänkt på att vi alla

reser på olika sätt? Vi kanske sitter i samma tunnel­

banevagn eller på samma buss, men vi klev på vid

olika tider, vi har olika mål, vi ska till olika möten, vi

ska olikastans.

Med SL ska du kunna resa enkelt, tryggt och bra.

Oavsett var du befinner dig i livet, oavsett vilka behov,

önskemål och krav du har på din resa. Här möter du

några av våra resenärer. Trevlig läsning.

Åker man med barnvagn i rusning är tunnelbanan smidigast Vlas och Vera, 35 och 2 år, pendlar till dagis med barnvagn

Jag och Vera tar tunnelbanan varje dag, fyra stationer från Liljeholmen till Slussen. Vi kan ju ta bussen också, men det är skönare att ta tunnelbana eftersom vi slipper byten då. På bussen kan det ju dessutom vara fullt i rusning. Jag menar, finns det redan några barnvagnar där så gör det det.

Vi tar oftast rulltrappan upp och ner från perrongen, mest för att det känns smidigare och snabbare. Jag vet att det finns hiss också, men jag har inga pro­blem att stå med vagn i rulltrappan. Det jag kan irritera mig på är om man kliver av tunnel­banan och så kommer man fram till en rulltrappa som är sönder. Den informationen tycker jag borde stå redan nere på perrongen, på de digitala tavlorna.

Ibland kan man också önska sig fler breda spärrar som man kan ta sig igenom med barn­vagn. Det blir lätt köer i rusning. De här nya spärrarna känner ju av hur många som går igenom. Om man är fler än två, alltså kanske en barnvagn och ett barn i handen, är det bäst att säga till spärrvakten att öppna manuellt. Man vill ju inte riskera att själv hamna på ena sidan spärren och ens barn på den andra!

Överlag tycker jag det är jättesmidigt att resa kollektivt med barn – och Vera tycker det är kul! Särskilt när hon får kliva ur vagnen och sitta på ett eget säte…

Tips till dig som reser som förälder • För att hitta bussar med låggolv, kika efter

symbolen ”gubbe med käpp” i tidtabellen. • Be spärrexpeditören att öppna spärren

manuellt. • Håll små barn i handen i rulltrappen. • När du åker buss, använd avstignings­

knappen med ett öga på för ökad upp­sikt från chauffören. • På bussar åker du kostnadsfritt med barn

tillsammans med barnvagn.

Visst har jag klivit av på fel hållplats – då står man där Maja, 18 år och synskadad

Jag går sista året på gymnasiet vid Gullmarsplan. Varje morgon tar jag bussen från Nacka till Slussen och sedan tunnelbanan vidare in mot Gullmarsplan. Tunnel­banan är enklast att åka, där vet man att stationsutro­pen fungerar. Med bussar kan det vara lite si och så. Jag frågar alltid chauffören om hållplatsutropen när jag går på bussen, alltså om de är på eller inte. Dessutom måste jag fråga chauffören vilket nummer bussen har, för det är ju inte alltid jag vet det.

Numera fungerar stationsutropen mycket bättre än för några år sedan. Då var de sällan synkade. Ropade rösten ut Hornstull kunde man ändå vara någon annan­stans… Det hände att jag klev av fel och då stod man där. Vad gör man – ja, det gäller att våga fråga om hjälp. En synskada kan ju vara ett dolt handikapp, vilket betyder att människor inte ser direkt att man behöver hjälp. På ett sätt är det lättare för mig nu när jag har den vita käppen, då är folk väldigt hjälpsamma.

Jag använder mig av den kännbara varningsmarkering­en på perrongen när jag åker tunnelbana, jag känner mig fram längs metallisterna med käppen. Jag tycker det funkar jättebra, det enda jag kan sakna är att det inte finns något ledstråk mellan perrong och spärr.

Att våga resa kollektivt betyder mycket. Annars är man ju helt beroende av färdtjänsttaxi eller föräldrar som skjutsar. Men jag har alltid velat bestämma själv – och det är en enorm frihet att åka kollektivt! Då kan jag sitta på bussen som alla andra. Jag har aldrig velat ha

skolskjuts heller – den kommer ju samma tid varje morgon, och tänk om man har sovmor­

gon just den dagen, vad onödigt...

Tips till dig som är synskadad •Våga fråga om hjälp. • Använd SLs reseplanerare för att hitta den enklaste vägen. • På bussarna finns utvändigt hållplats­

utrop som förmedlar destination. • Fråga busschauffören om hållplatsut­

ropen är på – om inte be henne/ honom att sätta på dem. • Använd ledsagarservice om du ska till

en station som du inte känner till.

Jag åker ofta tunnelbana när jag åker kollektivt. För mig känns tunnelbana säkrast och tryggast och det är också det färdmedlet jag känner till bäst. Självklart blir resandet lättast för mig när jag känner till själva tun­nelbanestationen, när jag vet hur stationen ser ut, var personalen finns, var hissarna finns.

När jag reser så kör jag fram till spärren och ber dem öppna åt mig och sedan tar jag hissen ner på perrong­en. Det är väldigt viktigt för mig hur jag placerar mig på perrongen och jag måste också tänka på hur stationen ser ut där jag ska gå av. Var ligger till exempel hissen på min slutstation, är det bäst att sitta i första eller sista vagnen?

Att komma in och ut i tunnelbanan är inte så lätt som det ser ut. Jag måste tänka på var jag är placerad och på farten. Den som inte har rullstol tänker nog inte på att det kan vara rätt knixigt. Jag får inte ha så låg fart att jag inte tar mig över avståndet mellan perrongen

och vagnen, men inte heller för hög fart så jag inte hinner stanna eller kanske till och med råkar köra på någon! Jag går ofta på sist och då gäller det att det inte står för mycket folk vid dörrarna, för då är det svårt för mig att få plats och också att stanna rätt.

Om jag inte känner mig säker på en tunnelbanestation använder jag mig alltid av den ledsagarservice som SL har. Jag ringer innan och beställer ledsagning för just rullstol och då får jag hjälp av en person som också lägger ut en ramp mellan tåg och perrong. Det tycker jag är väldigt bra. Sedan ringer ledsagningen till sin kollega på den stationen jag ska av, så de också kan ha en ramp redo när jag kommer.

Bemötandet av SLs personal är väldigt viktigt för mig och säkert många andra som reser med rullstol. Man vill ju känna att man blir väl mottagen av de som jobbar i tunnelbanan eller av de som kör bussen. För det hjälper ju inte om de tekniska förutsättningarna finns – men inte bemötandet. Jag önskar att fler som reser med rullstol skulle våga resa kollektivt. För då kan vi tillsammans påverka hur vi vill ha det i trafiken!

Tips till dig som reser med rullstol • Om du känner dig osäker, använd SLs

ledsagarservice • För att hitta bussar med låggolv, kika

efter rullstolssymbolen i tidtabellen. • När du åker buss, använd avstignings­

knappen med ett öga på för ökad uppsikt från chauffören. • Ställ rullstolen med ryggen mot färd­

riktningen. • Be medresenärer att bereda dig plats om

du behöver en viss yta att gå eller köra på.

Ju fler rullstolar desto bättre Amir, 44 år, reser med rullstol

Tips till dig som är hörselskadad • Utnyttja SLs reseplanerare. • Vissa bussar har inte digital infor­

mation – då kan det vara enklare att ta tunnel- eller tvärbana. • Våga fråga om hjälp. • Använd gärna mobilen som redskap

– skriv en fråga till en medresenär.

Jag reser kollektivt varje dag till flera olika platser i Stockholm eftersom jag jobbar som projektledare och har eget företag. För mig är det en frihet att kunna ta mig vart jag vill, när jag vill. Innan jag börjar min resa går jag alltid in på reseplaneraren. Det är jätteviktigt att veta hur jag på enklaste sätt tar mig från en plats till en annan, eller om det är några trafikstörningar. Jag vill vara helt uppdaterad. När jag är ute på stan så använder jag mig ofta av reseplaneraren i mobilen.

Överhuvudtaget är mobilen bra att ha med sig för den som är hörselskadad. Den kan man nämligen använda som ett hjälpmedel om något skulle inträffa i trafiken som man inte förstår. Om man har svårt att kommuni­cera med talet, kan det vara bra att skriva in en fråga i

sin mobil och visa en annan resenär för att få hjälp.

Jag behöver ju det visuella, så när jag kommer till en plats läser jag liksom in den visuellt. Jag har stor nytta av alla skyltar, både de vanliga och de rörliga. Däremot tycker jag att man kunde

utnyttja de digitala skyltarna ännu mer och ännu oftare. När något oförutsett inträffar, som att det blir stopp i trafiken, växelfel eller så, så tycker jag det dröjer innan informationen kommer upp på skyltarna. Informationen ropas ut i högtalarna, men

det hjälper ju liksom inte mig… Jag märker bara att tåget inte kommer eller att folk börjar se vilsna ut, men jag vet ju inte åt vilket håll jag ska gå eller om jag ska stanna kvar

och vänta…

Men överlag är Stockholm en mycket tillgänglig stad om man jämför med

andra – vi ligger långt fram!

När jag kommer till en plats läser jag liksom in den visuellt Charlotte, 28 år och hörselskadad

När det blir vår ger jag mig ut i trafiken igen Gun, 84 år, har svårt att gå

Jag går med käpp och min man går med rullator. På vintern har vi svårt att ta oss till bussar och tunnelbana så då åker vi färdtjänst med taxi. Men när våren kommer tar jag bussen till Solna Centrum. Jag ser till att det är en låg buss, du vet en sådan där som är höj- och sänkbar, för det är lättare för mig som går illa och har käpp. Jag tar inte så ofta rullatorn för då måste man vara stark i armarna ändå och knixa sig upp. Min man är starkare – han tar rullatorn! Om bussen råkar har trappsteg låter jag den åka förbi och väntar på nästa – tid har jag ju gott om…

Om vi behöver handla något som inte finns i Solna tar vi tun­nelbanan in till stan. Vi går av vid T-Centralen och tar hissen upp till Åhléns. Att åka hiss är mycket bättre för mig än rulltrappa, det är så lätt att man får lite svindel eller oroar sig för att någon ska råka stöta till en. Min man har ju dessutom rullatorn så då måste vi ta hissen. Och vi vet var hissen är på Centralen, bara en kort bit att gå rakt fram. Du förstår, i den här åldern räknar man fotsteg!

Jag undviker att åka kollektivt i rusningstrafik, då är det så mycket folk och alla har så bråttom. Då kan de bli irriterade på en gammal käring som jag! Om vi åker när det är lite lugnare har också chaufförerna mer tid och möjlighet att se oss. De flesta chauffö­rer är ju så snälla och väntar tills man satt sig ner. Det är viktigt, så man slipper det där rycket. Och de flesta människor är så gulliga och reser sig när man är så här gammal som jag. Det är värre för de som är halvgamla, då kanske inte folk vågar resa sig om någon skulle bli stött!

Tips för dig som är lite äldre • Undvik den värsta rusningen om du kan. • Det nya SL färdtjänstkortet slipper du ta upp

ur handväskan om du lägger väskan vänd med den sida där kortet finns mot kortläsaren. • Titta i tidtabellen vilka busslinjer som har

låggolv. • Med rullator får du gå på där bak och

behöver inte visa biljett. • Finns det närtrafik i ditt område, använd

den. Det är mindre stressigt och bussen stannar när du vinkar. • Ta hissen i stället för rulltrappan om du har

lite svårt att gå eller är rädd för att ramla. • Om du åker tunnelbana eller pendeltåg, se

upp för avståndet mellan tåg och plattform.

Tillgänglig trafik för alla Har du någon gång funderat på varför det ser ut som det gör när du reser? Varför finns det till exempel mässings­lister på golvet eller små hemliga knappar vid busshållplatserna? Jo, vissa saker är där för att alla ska kunna resa på enklast möjliga sätt med SL. Oavsett hur du reser. Vi utvecklar och bygger om fordon, hållplatser och stationer löpande. På en del trafikslag har vi kommit riktigt långt, som på tvärbanan där god tillgänglighet var ett krav från början. På äldre delar av SL-trafiken kan det vara lite svårare, eftersom den byggdes då tillgänglig­het inte var en självklarhet. Här nedan kan du se några av våra åtgärder i trafiken.

Skyltar som visar nästa blåbuss

Hållplatsutrop

Elektroniska skyltar

Ramp

Taktila markeringar, kännbara mönster på marken

Knapp för hållplats­information

Lågt insteg

k MTitta efter symbolerna Vet du med dig att du behöver en buss med låggolv eller ramp för att resa enklare? I tidtabellen kan du se vilka linjer som har det – kika efter de här symbolerna i tidtabellens övre högra hörn. På tunnelbanestationen visar hissymbolen dig var närmaste hiss finns.

Rulltrappa/ rullband

Hiss

Lågt insteg

Taktila marke-ringar, kännbara mönster vid perrongkanten

K

Automatiska informations-system med tal

Digitala skyltar med högtalare förtalad information

Reser du med hund och behöver veta vilken vagn som tillåter pälsdjur? Eller är du allergisk och vill undvika djur? Då ska du titta efter de här symbolerna i trafiken. GGXSynskadade med ledarhund har rätt att vistas var som helst i SLs fordon.

Ring så kommer vi! Om du har synnedsättning, svårt att orientera dig i trafiken eller helt enkelt behöver hjälp mellan trafikslagen kan du använda dig av ledsagarservice. Ledsagning erbjuds på vissa av SLs stationer i spårtrafiken och i angränsande bussterminaler. Åker du till exempel från en tunnelbanestation kan du beställa ledsagning till anslutande trafik, som lokalbana, pendeltåg eller bussar. För att beställa ledsagning ringer du telefonnummer 08-600 10 00.

­

Läs mer på sl.se/planera_resa, välj Tillgänglighet.