alt #21 våren 2015

altEn annan värld är möjlig! Röster från en global rättviserörelse.

#21våren 2015 30kr • ISSN 1654-6067

Krisrapport • Sydeuropa utmanar nedskärningspolitiken TTIP & demokratin • Skatterättvisa; Lux Leaks, Swiss Leaks

Skatter, välgörenhet och godhet • Recensioner, motioner

Intervju: Lola Sánchez Caldentey, Podemos

– 2 –

alt #21 • våren 2015

Redaktör: Åsa Ågren

Ansvarig utgivare: Johan Rootzén

Layout: Håkan Sundberg

Omslag: Podemos Puerto, Flickr.com

Attac Sverige: Attac Sverige, c/o Rönnblom,

Ekholmsvägen 369, 127 45 Skärholmen [email protected] • www.attac.se

ATTAC – Association pour la Taxation des Trans-actions financières pour l’Aide aux Citoyens

ATTAC – Föreningen för beskattning av finan-siella transaktioner för medborgarnas bästa

I N N E H Å L LDen ekonomiska krisen i världen och Europa 3

Året då Sydeuropa utmanar nedskärningspolitiken 6

TTIP och den ”fiktiva handelns roll” 9

TTIP för nybörjaren 10

Skatterättvisa är möjligt 12

Skatter, välgörenhet och godhet 14

Recensioner 16

Attacs framtid: motioner till Riksårsmötet 18

Välkommen till ett nytt nummer av Alt!

N är jag skriver detta har det precis tagits ett his-toriskt beslut av Riksbanken. Vi har fått negativ ränta! Riksbankens agerande gör det svårt att hävda att krisen är över. I detta nummer finns rapporter från flera krisdrabbade europeiska

länder. Hur ser det ekonomiska läget ut i exempelvis Estland och på Irland idag?

Ett av de länder som den ekonomiska krisen har slagit särskilt hårt mot är Spanien. I en lång intervju med Lola Sán-chez Caldentey, en av spanska Podemos EU-parlamentariker, får vi reda på varför hon tycker att det är så viktigt att arbeta mot TTIP – handelsavtalet mellan EU och USA. För er som vill veta mer om TTIP men är dåligt insatta finns det en ny-börjarguide till avtalet i tidningen. Därefter kan ni gå vidare och läsa om TTIP utifrån sambandet mellan finansiella flöden och den ”reella” världshandeln. Jens Cavallins artikel i ämnet tar även upp skatteflyktsfrågan.

Senast har vi i nyhetstidningarna kunnat läsa om flera rika svenskar som har gömt sina förmögenheter långt borta från Skatteverkets kontroller på hemliga konton i Schweiz. Upp-gifterna kommer från Swiss Leaks, och tidigare har vi fått lika graverande uppgifter genom Lux Leaks. I sin artikel om bland annat dessa läckor förklarar Gunilla Andersson varför skatte-rättvisa är möjlig. Microsoft är ett av de företag som flyr skatt men samtidigt anses dess VD vara världens största filantrop, hur är det möjligt? Även detta kan ni läsa om.

För er som inte blir mätta på de stora ekonomiska frågorna efter att ha läst alla ovan nämnda artiklar finns i tidningen flera tips på läsvärda böcker och ett nytt internationellt ini-tiativ, Fair Finance Guide. Slutligen har vi ett par inlägg om Attacs Sveriges framtid – något vi hoppas ska skapa diskussion inför Riksårsmötet 11 april n

Åsa Ågren

– 3 –


I Europa visar vissa siffror på en viss åter-hämtning. Europeiska kommissionen har förutspått att alla EU:s medlemsstater ska ha en positiv tillväxt i år. Joseph Stiglitz är dock mer skeptisk. Han pekar på att i

flera av EU:s länder är nationalprodukten per person lägre än den var före krisen. Problemet enligt honom har inte varit att de krisdrabbade länderna inte har följt åtgärdsprogrammen utan att åtgärdsprogrammen har varit felaktiga. Här nedan kommer korta landrapporter från flera av de krisdrabbade länderna i Europa. Att läsa om den ekonomiska situationen i olika länder gör en medveten om hur mycket politik som ligger bakom de ekonomiska berättelserna. Ofta är det just ekonomiska berättelser det rör sig om, berät-telser som ska förklara varför en viss ekonomisk teori fungerar. Ska ett krisdrabbat land stramas åt eller ska man föra en expansiv finansiell politik?

Island Island är ett intressant exempel för att det lilla landet har gått en annan väg än de andra kris-drabbade länderna i Europa. Island lät sina stora banker gå omkull. Islänningarna krävde förmån-ligare villkor för det gigantiska lån som en av landets nätbanker (Icesave) på eget bevåg hade tagit åt dem. På Island var det bankernas långi-vare som fick ta smällen, inte skattebetalarna.

Island skippade det i övriga Europa obligatoriska stålbadet av åtstramningar, istället infördes valu-tarestriktioner.

Island har på rekordfart tagit sig ur den djupa kris landet var nere i. Tre år efter krisen hade Island en fallande arbetslöshet, 2012 var den nere under 6 procent. När krisen var som värst hade de tre stora bankerna på ön skulder som motsvarade 10 års arbete för den isländska befolkningen. De tre stora privata bankerna hade på bara några år kommit upp i dessa astrono-miska skulder. 2000 var bara en av bankerna avreglerad.

Politiskt styrde en kollation mellan vänstern och de gröna landet mellan 2009 och 2013. I valet 2013 blev det dock ett svidande nederlag för denna kollation. Att Socialdemokraterna hade drivit frågan om ett EU-medlemskap var inget som föll i god jord. Valet 2013 kan därför ses som ett missnöjesval.

Även om Island har tagit sig ut ur den ekono-miska krisen finns fortsatta utmaningar för det lilla öriket. Många privatpersoner och företag är idag djupt skuldsatta. Den rödgröna regeringen sålde trots stora protester ut det statliga energi-bolaget och därmed stora isländska naturresurser. Även om nedskärningarna i välfärdssektorn har varit mindre än i andra krisdrabbade europeiska länder har islänningarna under krisåren fått se hur exempelvis upp till 40 % av sjuksängarna

Text: Åsa Ågren

Den ekonomiska krisen i världen och EuropaÄr krisen som började med en amerikansk husbubbla och därefter spred sig som ett virus världen över med hjälp av bankernas frikostiga utlåning ett avslutat kapitel? Sju år efter att krisen satte igång syns fortfarande dess spår. Om man tar in alla skulder i beräkningen, det vill säga inte bara staternas skulder utan även de skulder som företagen, bankerna och hushållen har, visar siffror att den globala skulden har ökat med 57 biljoner dollar under 2015. I procent blir det 286 % av den globala avkastningen jämfört med 269 %. Krisen har även lett till att tiotals miljoner människor världen över mist sina jobb, bara i Kina är siffran enligt Joseph Stiglitz 20 miljoner. Vissa har åter fått arbete men inte alla.

”Även om Island har tagit sig ut ur den ekono-miska krisen finns fortsatta utmaningar för det lilla öriket. Många pri-vatpersoner och företag är idag djupt skuldsatta.”

– 4 –


försvunnit på deras sjukhus. Det finns slutligen debattörer som menar att det inte går att appli-cera den isländska modellen på andra krisländer eftersom Island som en liten och öppen ekonomi är unik.

Baltstaterna Om Island har blivit det goda exemplet som används av ekonomer som företräder en mer keynesiansk politik ses baltstaterna som ett före-döme av de som förespråkar järnbad istället för välfärdssatsningar. Doug Bandow har i Forbes skrivit en positiv artikel om baltstaternas åter-hämtning där han bl.a. citerar den svenska eko-nomen Anders Åslund som menar att krisåtgär-derna har varit lyckade och att den ekonomiska vändningen driven av staternas exportsektor har blivit en av de mest utmärkande och lovande be-rättelserna om krisen. Bandow målar sedan upp en bild där estländarna under krisen förstod och accepterade regeringens budgetåtstramningar, lönesänkningar och ökade privatiseringar

Efter en period av tillväxt slog krisen hårt mot baltstaterna. Estland hade exempelvis en stark tillväxt under 2000 till 2007. Mellan 2008 och 2009 minskade dock Estlands BNP med 17,5 % samtidigt som arbetslösheten ökade till 13,8 %. Arbetslösheten fortsatte och stiga och var nästan 17 % 2010. Samma år var ungdomsarbetslös-heten 32,9 %. 2011 började ekonomin gå i en positiv riktning. Arbetslösheten sjönk exempelvis till 12,5 %. Därefter har landet haft en skakig väg framåt. 2012 var tillväxten 4 % medan den enbart var 0,8 % 2013. Det senaste hotet mot baltstaternas ekonomi är Rysslands sanktioner mot Europa i samband med Ukrainakrisen.

Det finns kritik mot att se baltstaternas utveckling som ett ekonomiskt under. Martin Wolf på Financial Times skriver bl.a. att under det sista kvartalet 2012 var den lettiska national-produkten fortfarande 12 % under var den hade varit innan krisen. Lettland var i en värre ekono-misk situation än Italien, Portugal, Spanien och Irland. Wolf menar att det inte går att jämföra baltstaterna med exempelvis Grekland eftersom det rör sig om små och öppna ekonomier.

Irland

Irland var det första av eurozonens krisländer att gå in i ett räddningspaket. Irland hade innan krisen en stark uppgång på bostadsmarknaden. Fastighetspriserna ökade 4,5 gånger mellan 1995 och årsskiftet 2007/2008. När krisen kom drab-bades många irländare personligen. Krisen har bland annat lett till att 300 000 irländare har lämnat Irland för bl.a. Storbritannien, Australien och Kanada. Krisen har även lett till en drama-tisk ökning av budgetunderskottet.

Idag är frågan om Irland har lyckats ta sig ut ur krisen. De flesta ekonomiska indikato-rerna visar på en positiv ekonomisk utveckling. Arbetslösheten gick exempelvis ner till 12,5 % 2013 jämfört med 15,1 % 2012 och huspriserna i Dublin ökade med 13 %. Samtidigt är statens skuld fem gånger så hög som innan krisen och hälften av alla låntagare har huslån som är högre än värdet på deras hus.

Spanien Spanien är ett land som har drabbats hårt av den ekonomiska krisen. Orsaken till krisen sägs vara en bostadsbubbla. Mellan 2004 och 2008 ökade enligt BBC huspriserna med 44 %. Efter att bubblan brast och fram till 2012 har huspriserna istället fallit med en tredjedel. Spanien som hade en årlig tillväxt mellan 1999 och 2007 på 3,7 % fick mellan 2007 och 2012 se en årlig negativ tillväxt på 1 %.

Idag visar flera ekonomiska indikatorer att Spanien är på väg tillbaks. 2014 var den ekono-miska tillväxten 1,4 %. Spanien hade därmed åter en positiv tillväxt. Verkligheten för många spanjorer är dock inte lika hoppingivande. Spanien har den näst högsta arbetslösheten i Eurozonen. Enligt den spanska banken BBVA kan det ta upp till 10 år för arbetsmarknaden att återhämta sig. Spanska arbetare tjänar 20 till 40 procent mindre än arbetarna i andra ledande europeiska länder. Detta inkomstgap kan i viss utsträckning förklaras av den höga arbetslöshe-ten. Enligt Financial Times har antalet spanjorer som är i behov av matutdelningar ökat de senaste

”Krisen har bland annat lett till att 300 000 irländare har lämnat Irland för bl.a. Stor-britannien, Australien och Kanada”

– 5 –


fem åren från 780 000 till 1,5 miljoner och anta-let nödställda ökar fortfarande. Ett stort problem för Spaniens framtid är den starka ökningen av de långtidsarbetslösa. Fler än 700 000 hushåll får ingen inkomst från arbete och har inte heller rätt att få någon form av offentligt stöd. 2,4 miljoner spanjorer har varit utan arbete i mer än två år, den period när arbetslöshetsförsäkringen slutar att gälla.

Grekland Greklands kris började enligt Stefan de Vylder med att det uppdagades att den konservativa regeringen hade dolt hur stort landets budgetun-derskott var. Även om fusket inte var okänt för EU:s ledare kom det som en chock att läget var så allvarligt. Grekland fick 2010 ta emot sina för-sta stödlån från eurozonen och IMF. Med lånen kom krav på en tuff åtstramningspolitik tillsam-mans med en höga ränta. Ironiskt nog gick dessa lån i stor utsträckning tillbaks till de länder som hade betalat ut lånen, genom betalning av räntor till privata långivare.

Fyra år i ett tyskt järnbad (Tyskland har haft ett stort inflytande över den grekiska åtstram-ningspolitiken) har knappast bättrat på den eko-nomiska situationen i Grekland. Joseph Stiglitz menar att de åtgärder som har haft till syfte att minska skuldbördan istället har lämnat landet med en högre skuldbörda än 2010. Greklands

”Det är inte bara Stiglitz som har kritiserat den ekono-miska politik som har förts i Grekland. Bank of Englands beslutsfattare Martin Tay-lor har varnat för att Grek-lands skuld är ohållbar.”

sedan 2010 minskade BNP är betydligt värre än den negativa utveckling som USA tampades med under den stora depressionen 1930. Ungdomsar-betslösheten är exempelvis hela 50 %. Det är inte bara Stiglitz som har kritiserat den ekonomiska politik som har förts i Grekland. Bank of Eng-lands beslutsfattare Martin Taylor har varnat för att Greklands skuld är ohållbar. Långivarna har fel i sin tro om att de kommer att få sina pengar tillbaks och Tyskland behöver därför tänka om.

Greklands befolkning har tydligt sagt nej till fortsatt åtstramningspolitik genom att rösta fram Syriza som det största partiet i landet. Syriza har som mål att bl.a. förhandla om landets låneavtal. Enligt Wall Street Journal har Frankrike visat sympati för den nya grekiska regeringens hopp om att få omförhandla sina lån. Även Barack Obama har satt press på Tyskland och dess kraftiga åtstramningspolitik i Grekland. Han har i ett uttalande sagt att man inte kan fortsätta att pressa ett folk mitt i en djup depression. Enligt honom är tillväxt den bästa vägen ut ur krisen. Obama menar vidare att det behövs kompromis-ser från alla sidor. Det är förtidigt att säga om Syrizas politik kommer att lyckas, om partiet kommer att lyckats omförhandla lånen och vilka effekter detta i sådant fall kommer att få. Klart är att vad som händer i Grekland troligtvis kom-mer att påverka den ekonomiska politiken i hela Europa.

n

3

Foto: *Bloco, Flickr.com

– 6 –


Hur blev du en del av Podemos?- Jag började jobba som lärare efter mina stu-

dier i statsvetenskap, men när krisen kom 2009 fick jag sparken. Jag reste utomlands till Island, Skottland, Irland och vidare till USA – där jag till och med jobbade illegalt under en period. Samtidigt längtade jag tillbaka, och jag återvände till Spanien med idén att driva en hantverksbu-tik. Tyvärr bar det sig inte, och istället jobbade jag som servitris.

- En kväll när jag surfade runt på internet såg jag ett klipp med Pablo Iglesias. Han pratade om idén med Podemos, och jag tänkte att det här är rätt tidpunkt. Vi har manifesterat på gatorna men inget har förändrats, vi behöver göra politik själva. Så jag började organisera i min stad Car-tagena i södra Spanien under januari förra året. Metoden har varit att skapa cirklar av intresse-rade människor som blir ett mötesforum där vi pratar politik och formar förslag. På det här viset startades Podemos snabbt i en rad städer och orter över Spanien, med hjälp av digitala verktyg.

- Vi bestämde oss för att ställa upp i EU-valet för att se vad som kan hända, hur folket skulle reagera. Min cirkel föreslog att jag skulle ställa upp, och jag blev framröstad som fyra på Pode-mos lista. När valdagen kom förväntade vi oss ett mandat, men fick fem! Jag vaknade på valdagen som servitris, och på kvällen gick jag och la mig som EU-parlamentariker.

- En viktig grund till Podemos finns i det poli-tiska uppvaknandet genom 15M, proteströrelsen mot nedskärningar och för riktig demokrati. ”De representerar inte oss” var det vanligaste slagor-det. Om politikerna inte kan representera oss, vad ska vi göra? Vi behöver själva ta över – det är den idén som har varit vägledande för Podemos.

Året då Sydeuropa utmanar nedskärningspolitiken

Du har snart varit EU-parlamentariker i ett år, vilka politiska frågor fokuserar du på?

- I utskottet för utveckling är jag med för att påverka inriktningen. EU:s politik för ”utveck-ling” handlar idag om att skapa förutsättningar för finansiella intressen och europeiska företag i utvecklingsländer. Utvecklingspolitiken blir i praktiken ett verktyg för näringslivspolitik, och det här hänger ihop med utskottet för interna-tionell handel som jag även är med i. EU är idag en maskin som skapar nya frihandelsavtal för att främja europeiska företags intressen runt om i världen.

Text: August Nilsson

Bryssel, onsdag i tidig februari. Med en åtta meter hög uppblåsbar trojansk häst protesterar aktivister mot TTIP-förhandlingarna mellan EU och USA. I Bryssel finns också Lola Sánchez Caldentey , en av de fem EU-parlamentarikerna från spanska Podemos och en skarp kritiker av TTIP. I ett samtal över Skype berättar hon om sin involvering i partiet som enligt opinionsmätningar nu är Spaniens största.

5

Lola Sánchez CaldenteyFoto: Podemos

– 7 –


- Den viktigaste frågan nu är TTIP – han-delsavtalet mellan EU och USA. Att få insyn i förhandlingarna är en fråga om demokrati. Även för oss som parlamentariker har informationen varit mycket begränsad. Fram tills nu är det bara sju parlamentariker som har fått möjlighet att läsa dokument i ett slutet rum, utan tillstånd till att på något sätt föra ut informationen. Nu har Cecilia Malmström gett hela parlamentet till-träde till läsrummet, men det förändrar mycket lite. Utan möjlighet att ta anteckningar eller på annat sätt berätta om det vi läser, hur ska vi kunna använda informationen?

- Förra veckan publicerades EU-kommissio-nens förslag inför förhandlingarna i vissa frågor, men de offentliggör inte anteckningarna från förhandlingarna. Vi vet alltså inget om utfallet.

För min del turnerar jag runt över Spanien och berättar om handelsavtalet. Media säger inte ett ljud om TTIP, det finns ingen offentlig debatt.

Varför är TTIP så viktigt, i jämfö-relse med andra handelsavtal?

- Det är inte bara ett handelsavtal – det handlar om att skapa ett nytt handelsområde med USA som kommer att innebära en delvis ny världsordning, där storföretagens makt stärks. En del är tvistlösningsmekanismen ISDS som innebär att makt flyttas från parlamenten. En

annan del är förslaget om ett organ för samar-bete kring regler och ny lagstiftning (Regulatory Cooperation Body) – som skulle få i uppgift att granska förslag till lagstiftning som kan påverka handel och investeringar. Det kan innebära att företag får direkt möjlighet att skriva lagarna. Det är en attack mot nationernas självständighet och demokrati.

Hur ska vi från gräsrotsnivå agera mot TTIP?- Utmaningen är att få upp frågan i den of-

fentliga debatten, i media. Journalister säger till oss att det här är en fråga som människor inte känner till och inte bryr sig om. Det är som en vägg. Men rörelserna är viktiga, i Spanien bygger vi en gemensam webbplattform för att mobili-sera. I en del andra länder har debatten kommit längre, som i Tyskland eller Österrike.

Hur ser Podemos sätt att göra po-litik ut i praktiken?

- Det vi har sagt från början är att om du inte gör politik själv, kommer någon annan att göra den åt dig. Och då är det någon annans intressen som får styra. Därför säger vi tydligt att alla kan vara med och göra politik. Kanske en hemmafru är den bäst lämpade som finansminister, med kunskaper om hur en tight budget kan hanteras.

- De politiker vi har arbetar inte för oss, de ar-betar för sig själva. Vi behöver putta ut dem från

Fakta och förklaringar om TTIP, ISDS Se sid 10-11

5

Foto: FoE Europa, Flickr.com

– 8 –


institutionerna och själva ta över, på demokratisk väg. Samma institutioner och regelverk kom-mer att finnas kvar, men inifrån kan vi förändra. Vanliga medborgare kan förändra.

Det finns en pågående process med att forma partiets program. I vil-ken fas är ni i det arbetet?

- Vi är i ett skede där vi behöver bygga partiet, och vi behöver hitta samstämmighet om våra idéer. Vi utvecklar partiet från den lokala nivån uppåt. En enkel men viktig princip är att alla som ska företräda partiet väljs direkt. Nu börjar vi rösta fram vilka som ska stå på listorna för valen i maj och i november.

- För att vara med och rösta räcker det med att skapa ett användarkonto med ditt spanska ID-nummer på Podemos hemsida, då kan du vara med och rösta. Du behöver inte betala någon avgift för att bli medlem, men genom den personliga identifikationen online säkerställer vi att varje person bara röstar en gång.

- Alla kan också vara med och diskutera, föreslå och rösta på förslagen till det politiska programmet. Röstningen styr innehållet, så for-mades vårt program inför EU-valet.

Hur hanterar ni risken för maktstrider internt när många söker sig till partiet?

- Det ser ut som att vi kommer att lyckas bra i de kommande valen och en del personer har bör-jat ansluta sig till partiet med tydliga maktintres-

Fakta:Spanien går till val under 2015. I mars hålls regionalt val i Andalusien. Sedan följer fler regions- och kommunalval i maj. Det katalanska regionvalet hålls i september, och det nationella parlamentsvalet avslutar året i november eller december. Exakt da-tum är ännu inte bestämt för parlamentsvalet.

Podemos betyder ”Vi kan”. Partiet började organiseras i januari 2014, och har i flera opinions-mätningar vid årsskiftet 2014/2015 blivit det största partiet med upp mot 30 %. Konservativa regeringspartiet Partido Popular (PP) och social-demokratiska PSOE som har turats om att styra Spanien är därmed rejält utmanade. Vald partileda-re för Podemos är stats-vetaren Pablo Iglesias.

Aktiva i spanska Attac har i flera fall engagerat sig i Podemos och påver-kar partiets ekonomiska politik. Är du spansksprå-kig kan du läsa mer om partiet på podemos.info.

sen. Men jag brukar säga att den gemensamma församlingen är kollektivt smartare än en enskild person. När en person kommer till ett möte och vill få sin kandidatur framröstad finns möjlighe-ten att syna vilken intressen som ligger bakom. Det blir en gemensam kontrollfunktion.

Vilka är dina förhoppningar för det kom-mande året och politiken i Spanien?

- Jag var optimistisk tidigare, men efter Syrizas seger i Grekland känns det ännu bättre. Inte bara när jag tänker på Spanien, men för alla partier i Europa som arbetar för att bryta med nedskär-ningspolitiken. Det här är en viktig framåtrörelse för vanliga människor, vi kan förändra reger-ingsmakten. Grekland visar det, sedan kommer Spanien och vi får se vad som kan hända i länder som Portugal, Irland och Italien.

- De viktigaste valet i Spanien är parlaments-valet i november. Får vi regeringsmakt kan vi göra skillnad på allvar. Men för oss är det bra att regions- och kommunalval hålls i maj, det ligger närmre människor. Genom att starta på den nivån kan vi pröva hur vi kan göra politik på ett annat sätt och förändra befintliga institutioner lokalt. I en kommun har du inte en gigantisk ekonomi att hantera, det går att starta direkt med konkreta saker. Under perioden från maj till november kan vi börja visa vad vi kan göra och varför vi behövs.

. n

3”Tiden är nu!” Foto: La Veu del País Valencià, Flickr.com

– 9 –


Text: Jens Cavallin

TTIP och den ”fiktiva handelns roll”UD har en referensgrupp för handels-politiska frågor dit flera frivilligorgani-sationer inbjudits att delta och lämna synpunkter. Attac har också kunnat delta i dessa möten och utvecklade följande synpunkt som också skicka-des skriftligen till den handelspolitiska referensgruppen.

Den i särklass viktigaste frågan just nu är TTIP, som ju behandlats flera gånger i ”Alt”, även i detta nummer. Det senaste mötet med referensgrup-pen för handelspolitik ägde rum den 15 januari. Vid detta möte framställde Attac en fråga om sambandet mel-lan finansiella flöden och den ”reella” världshandeln.

Attacs huvudfråga om införandet av en finansiell transaktionsskatt har fram-för allt beröring med handelspolitik därför att den stora majoriteten av de finansiella överföringar som sker idag (90 % av alla finansiella transaktioner har det uppskattats till) sker genom vad som kan kallas för ”fiktiv handel”, i första hand med tjänster som går under beteckningen konsulttjänster, men också genom exempelvis fiktiv lagring av varor och transporttjänster.

Alldeles oavsett hållningen till försla-get om en finansiell transaktionsskatt, som den förra regeringen avvisade, och även den nuvarande regeringen är skep-

tisk till, men som både EU och många enskilda EU-länder nu prövar, är det därför nödvändigt att beakta de sam-band som gäller mellan internationell handel och internationella finansiella flöden.

Den överväldigande delen av den ”handel” som i själva verket är utnytt-jande av stater och beroende territo-rier för att undkomma beskattning i företags hemländer är transaktioner som enbart sker på papper. Ett bero-ende territorium som Jungfruöarna, Caymanöarna eller en amerikansk delstat som Delaware används för att ett brevlådeföretag ska kunna bokföra transaktioner med företagets (Apple, IKEA m fl.) andra delar eller moder-bolag, investeringsbolag e. dyl. som handel med exempelvis varor eller tjänster.

Världshandelsstatistiken kan därmed – alldeles oberoende av de finansiella flöden som inte bokförs som handel med varor eller tjänster – bli alldeles missvisande. När Cay-manöarna, Luxemburg eller Jersey kan få stora belopp bokförda som handel kan det således i själva verket handla om rena finansiella transaktioner. Just den internationella karaktären, utnyttjandet av staters och territoriers olika regleringar, är förutsättningen

för att undanhålla de oerhörda belopp från beskattning som alltjämt är ett av världsekonomins grundproblem.

När man talar om fri handel mellan EU och USA är det således oundvik-ligt att också beakta den samman-flätning som finns på de flesta plan mellan finansiella flöden och flöden av varor och tjänster över statsgränser. Både EU-länder (särskilt Storbri-tannien och till denna stat knutna autonoma territorier, Luxemburg och Nederländerna) och delstater i USA spelar en avgörande roll för att beskattning försvåras för andra länder. Därmed uppstår givetvis också allvar-liga konkurrensproblem för företag som inte utnyttjar dessa möjligheter till fiktiv handel – självfallet också till skada för sund ekonomisk utveckling och arbetstillfällen.

Den skepsis som finns inom den glo-bala rättviserörelsen mot TTIP ska ses i detta ljus. Den finns väl dokumenterad i bl a genomgångar av argumenten för avtalet, framförda av t ex arbetsgivar- och kapitalägarorganisationer, men också av EU-kommissionens material kring förhandlingarna.

Överenskommelser om handel mellan stater måste vara grundade på insikten om att verklig handel ska vara både så fri och så rättvis som möjligt.

Attacs enkät om TTIP Innan EU-valet skickade Attac Sverige ut en enkät till kandidaterna till Europa-parlamentet om TTIP. Vi fick svar från kandidater från alla riksdagspartierna för-utom Socialdemokraterna och därutöver kandidater från Junilistan, Piratpartiet och Feministiskt Initiativ.

Vad tyckte kandidaterna? Det var bara alliansens kandidater som accepterade det särskilda skiljedomsförfarandet. Folkpartiets och Moderaternas kandidater ansåg att avtalets vinster vägde tyngre än dess kostnader i exempelvis minskat medborgerligt inflytande och kompromis-ser rörande miljön medan Vänsterpartiets, Miljöpartiets, Piratpartiets och Feministiskt Initiativs kandidater hade motsatt åsikt i

frågan. De flesta kandidaterna ansåg sig kunna få tillräckligt god information om avtalets innebörd för att ge en självständig röst. Mest negativa var Vänsterpartiets kandidater, där tre av fyra ansåg att så inte var fallet. Tre av Miljöpartiets fem kan-didater svarade att de inte visste.

Åsa Ågren

– 10 –


Bolag kan stämma stater

Farhågor finns att införandet av TTIP kommer att möjliggöra fler processer där stater stäms av storbolag vid sidan om det nationella rättssystemet, exem-pelvis om staterna inför nya miljö- och arbetsskyddslagar som hotar investerar-nas förväntade vinst. Ett exempel som har nämnts är att vår regering kan bli stämd av ett av de stora vårdbolagen om regeringen kräver vinstförbud i välfärds-sektorn. Ett annat exempel som ofta används är Vattenfalls pågående stäm-ning mot den tyska staten på grund av Tysklands kärnkraftsavveckling. Hur kan det pågå en sådan process redan innan TTIP har införts? Här kan det behövas ett förtydligande. Kritiken mot TTIP:s specialdomstol är mer specifikt att avtalet kraftigt kommer att utöka företags möjlighet att stämma stater. Redan idag finns bilaterala avtal mellan flera av EU:s medlemsstater angående ett skiljedomssystem men inte mellan EU och USA.

TTIP är ett hot mot vår hälso- och miljöskyddslagstiftning Med TTIP kan vi bli tvungna att accep-tera nya produkter på den europeiska marknaden. Produkter som är tillåtna i USA men inte i Europa, såsom kyck-lingar dopade i klor, kor matade med tillväxthormoner och kosmetika med skadliga ämnen. TTIP vill harmonisera de europeiska och amerikanska lagarna som har inverkan på handeln mellan regionerna genom att helt enkelt sänka skyddsnivån. Samma tänk finns när det gäller lokalproducerat. Med TTIP kan det bli svårare att främja lokala och håll-bara produkter vid offentlig upphand-ling eftersom detta anses missgynna en harmoniserad handel.

Vilka är för och vilka är emot TTIP?

Största förespråkarna hittas bland nä-ringslivet och de som brukar benämna sig som frihandelsförespråkare. Sveriges officiella hållning i frågan är att Sverige är för avtalet. Vår näringslivsminister Mikael Damberg har i uttalanden varit positiv till TTIP. Bland riksdagspartier-na finns ett stöd för avtalet från alla par-tier utom Vänsterpartiet, Miljöpartiet och troligtvis Sverigedemokraterna. LO, TCO och Saco har villkorat sitt stöd till TTIP. De stora fackförbunden vill ha ett avtal utan en specialdomstol där bolag kan stämma stater (domstolen beskrivs mer ingående under nästa avsnitt). Hol-ländska parlamentet har tidigare röstat emot avtalet med samma invändning som fackförbunden, även Frankrike säger nej till ett avtal som inkluderar en specialdomstol. Flera NGO:s däribland flera nationella Attacorganisationer och stora miljöorganisationer har ställt sig negativa till avtalet i dess nuvarande utformning.

Vilken kritik finns mot TTIP Det har funnits flera olika farhågor med TTIP. Allt från att subventionerna till inhemsk kultur kommer att stoppas till att TTIP kan leda till ökad import av skiffergas. Eftersom förhandlingarna är hemliga har det varit de varit svårt för kritikerna att få en heltäckande bild av avtalet och dess konsekvenser. Kritiken bygger i mångt och mycket på läckta dokument. Det som TTIP har kritise-rats mest för är den specialdomstol som gör det möjligt för bolag att stämma stater och att den europeiska miljö- och hälsoskyddslagstiftningen kommer att försämras. TTIP kan även göra det svårare att gynna närproducerat.

Text: Åsa Ågren

TTIP för nybörjaren

D et vimlar av böcker som alla verkar ha läst, filoso-fer som alla verkar förstå, ämnen som alla verkar vara insatta i förutom just

en själv. För mig har handelsavtalet TTIP varit en svårhanterlig lucka i min allmänbildning, därav denna artikel. Här är ett försök att förstå vad TTIP:en är för något. Till min hjälp har jag gått igenom myndigheters, förespråkares och kritikers texter.

Vad står TTIP för?TTIP är ett transatlantiskt handels- och investeringspartnerskapsavtal mellan EU och USA, förenklat ett handelsavtal.

Vilka beslutar om TTIP?EU-kommissionen har ett formellt mandat att inleda förhandlingarna för EU:s räkning. För närvarande är det den välkända folkpartisten Cecilia Malm-ström som är EU-kommissionär med ansvar för handelsfrågor. För USA:s räkning förhandlar USTR (Office of the United States Trade Representative). När avtalet är färdigförhandlat ska Eu-ropaparlamentet respektive amerikanska kongressen godkänna det.

När kommer avtalet vara klart? Förhandlingarna kring TTIP påbörja-des under 2013 och ambitionen är att avtalet ska vara färdigförhandlat under 2015.

– 11 –


Kritiken mot kritikerna

Hur lyder kritiken mot kritikerna? När det gäller hotet mot vår hälso- och miljöskyddslagstiftning har Cecilia Malmström i en debattartikel i Svenska Dagbladet skrivit följande. ”Det vanligaste missförståndet om TTIP är att man tror att vi ska avveckla viktiga regelverk. Sanningen är att det egentligen handlar om att vi får stora fördelar genom att ta bort, harmonisera eller ömsesidigt erkänna små detaljer i förordningar som inte alls kommer ha en enorm inverkan på vår vardag.”

De som kritiserar kritikerna verkar ha den lite nedlåtande attityden att kriti-ken mot TTIP är ett stort missförstånd. När det gäller TTIP:s specialdomstol skriver Magnus Nilsson på den Svenskt näringslivssponsrade Frihandelsbloggen att även i Finland finns en TTIP-debatt där motståndet präglas av samma myter och missförstånd som den svenska. Han refererar till Ambassadrådet Stefan Lind-ström som menar att farhågan om spe-cialdomstolarna är fiktiv. Enligt Lind-ström går nationell lagstiftning alltid före skiljemannadomstolars utlåtanden. Cecilia Malmström är inne på samma linje och säger att denna domstol enbart kommer att vara ett rådgivande organ.

Vad ska man tro? Kommer TTIP ändra hela vår miljölag-stiftning, rasera vårt lokala kulturliv och göra det omöjligt för regeringar att föra en politik som inte går storföretagen till möttes eller kommer vi knappt märka av att TTIP har genomförts?

Informationen om TTIP är mot-stridig och inte blir det enklare av att förhandlingarna sker i slutna rum, eller sker förhandlingarna i slutna rum? Inte ens detta verkar helt ostridigt.

Cecilia Malmström menar att TTIP-förhandlingarna är EU:s mest öppna förhandlingar någonsin och att det sker en dialog med en bred skara organisatio-ner ur civilsamhället, konsument- och miljöorganisationer, fack och arbetsgi-vare. Dialogen verkar dock inte ha varit helt lyckad med tanke på den hårda kritiken som kommit från civilsamhäl-let om just bristande dialog. Vad vi vet är att det inte går att hitta en officiell sammanställning av avtalet. Slutsatserna om avtalet får därav dras utifrån andra-handsinformation.

Med tanke på allt som är stridigt kan det vara av intresse att veta vad som faktiskt är ostridigt med avtalet. Det som verkar ostridigt är att avsikten med TTIP är att få till en harmonisering av nuvarande och framtida regleringar. Regleringar för att skydda hälsa, säker-het och miljö kan därför i vissa fall komma att stoppas om de utgör ett handelshinder. Ingen motsätter sig hel-ler att det i TTIP-avtalet ska finnas en tvistlösningsmekanism mellan företag och stater.

Det som helt klart är ostridigt är att det finns olika uppfattningar om vilken inverkan TTIP kommer att få. För att förstå TTIP tror jag att maktförhål-landena är en viktig aspekt att titta på. Debatten om handelsavtal handlar ofta om makt. Det är få som är kritiska mot att länder handlar med varandra. Kritiken ligger i stället i de ojämlika maktförhållandena mellan de länderna som sluter avtalen och att dessa avtal missgynnar de med minst makt, de fat-tigaste. TTIP är ett avtal mellan länder i västvärlden men kritiken handlar även här om makt, bolagens makt över icke ekonomiska intressen, såsom miljön. Något som talar för att bolagen har stort inflytande över processen är den omfat-tande lobbyingen som har pågått. Av en

lista som publicerades med 130 möten som kommissionen hade hållit med intresseorganisationer visade det sig att 119 eller 93 % av dessa hade varit med storföretag och deras lobbyorganisatio-ner. Om det är så att näringslivets in-tressen är dominerande finns all anled-ning att tro att TTIP kommer medföra en maktförskjutning mot kortsiktiga vinstintressen på bekostnad av exempel-vis en hållbar miljö.

Fixa ett homeparty om TTIP!Har du svårt att få ett grepp om vad som händer i förhandling-arna om TTIP och vad handels-avtalet handlar om? Bjud hem en föreläsare och samla ett gäng vänner och bekanta - det kan ske hemma hos dig eller hos ett studieförbund.Jordens Vänner och nätverket Stop TTIP-CETA-TISA Sve-rige har samlat ett nätverk av personer som är beredda att föreläsa.

Läs mer: http://www.jordensvanner.se/ttip/homeparty

– 12 –


F örst kom Lux Leaks – och nu Swiss Leaks. Vad har vi lärt av avslöjan-dena? Kort och gott att världen är upp och ner. Visselblåsarna Antoine Deltour och Hervé Falciani jagas

som brottslingar, trots att deras ”brott” är något så hedervärt som viljan att synliggöra omfat-tande skattefusk och att skipa rättvisa. Enligt samma upp och nervända logik blir kommuner som i sin upphandling vill utesluta företag som utnyttjar skatteparadis för skatteflykt stämplade som lagbrytare - med hänvisning till lagen om offentlig upphandling.

Tack vare visselblåsarna, som tidigare arbetat på revisionsfirman PWC respektive storbanken HSBC, finns idag tydliga bevis på att såväl revi-sionsfirmor som banker och stater aktivt hjälper mångmiljonärer och storbolag att i det närmaste nolltaxera. Swiss Leaks visar för övrigt att även knarkbaroner och terrormisstänkta finns med på HSBC-bankens kundlista.

I vår upp och nervända värld där de rikaste bestämt sig för att nolltaxera, måste vi andra betala mer i skatt för att samhället ska fungera. Och hederliga småföretagare som betalar en rättvis skatt blir utkonkurrerade av multinatio-nella koncerner som betalar en bolagsskatt på 0-3 procent.

Det är dags för en ny logik. Det är dags för ett rättvist och hållbart skattesystem. Det är nödvändigt och dessutom fullt möjligt, även i en globaliserad ekonomi som idag är full av kryp-hål.

Först och främst gäller det såklart att EU fastställer att den typ av skatteupplägg som Luxemburg, Schweiz, Irland och Nederländerna erbjuder är olagliga. Följaktligen ska också banker och revisionsfirmor som blivit en del av skattesmitarindustrin ställas till svars.

Sen behövs ett regelverk som kan parera stor-bolagens trixande med bokföringen. En mul-tinationell koncern kan idag nolltaxera genom att bokföra vinsten i dotterbolag registrerade i

skatteparadis/lågskatteländer medan kostnaderna bokförs i de länder där skatten är högre. Upp emot 2/3 av världens handel sker idag genom internhandel inom multinationella koncerner. För att komma till rätta med det har Tax Justice Network i tio år drivit på för att multinationella koncerner ska utkrävas en land-för-land-rappor-tering med uppgifter om t ex omsättning, antal anställda och vinst i varje land de har verksam-het. Nästa steg är ett beslut om att koncernens vinst ska beskattas i respektive land i proportion till den faktiska verksamheten där.

Offentliga register över alla företags verkliga ägare och ett globalt avtal om automatiskt in-formationsutbyte skattemyndigheter emellan är andra åtgärder som behövs.

Ikea som figurerar i Lux Leaks har blivit världsberömt för att vara framgångsrik pionjär i skattesmitarbranschen. Nästa gång vi besöker ett Ikea-varuhus kan vi lämpligen framföra samma budskap som den brittiska gräsrotsrörelsen UK Uncut framför till företag som Starbucks och Vodafone: Pay your taxes!

I Storbritannien har flera skattefifflande storföretag bjudits in till parlamentet för tuffa utfrågningar. Något för den svenska riksdagen att ta efter.

Även riskkapitalbolagen som håller på att ta över välfärden i Sverige figurerar i Lux Leaks. En granskning av journalisten Kent Werne visar att de tio största välfärdskoncernerna, varav åtta ägs av riskkapitalbolag, gjorde en (skattefinansierad) vinst på 2,4 miljarder kr det senaste räkenskaps-året. En vinst som inte går till välfärden.

Vad kanske inte alla är medvetna om är att även våra pensionspengar riskerar att hamna i skatteparadis. AP-fonderna är några av de största investerarna i riskkapitalbolagens fonder.

Business och skatteflykt har blivit huvudregeln i välfärden – inte undantaget.

Därför är det dags för en ny logik. Regering-ens överenskommelse med Vänsterpartiet om stopp för vinstintresse i välfärden var ett utmärkt

”I vår upp och nervända värld där de rikaste bestämt sig för att nolltax-era, måste vi andra betala mer i skatt för att samhället ska fungera. Och hederliga småföretagare som betalar en rättvis skatt blir utkonkurrerade av multinatio-nella koncerner som betalar en bolagsskatt på 0-3 procent.”

Text: Gunilla Andersson

Skatterättvisa är möjligt

– 13 –


initiativ och helt i linje med vad en majoritet av sympatisörerna till samtliga riksdagspartier anser. Samtliga partier rekommenderas därför att lyssna mer på medborgarna och mindre på välfärdsbo-lagens lobbyister när det är dags att gå till beslut i frågan.

EU:s nya upphandlingsdirektiv förstärker möjligheten att ställa krav på t ex kollektivavtal och miljöhänsyn i upphandlingen. När direkti-vet nu ska implementeras i svensk lag bör även skatteetiken finnas med, t ex i form av krav på land-för-land-rapportering. Något som för övrigt också platsar i LOV.

Ett ännu effektivare sätt att minska risken för skatteflykt är såklart att återta verksamheter i offentlig regi. Pensionspengarna kan investeras i bostadsbyggande och miljösatsningar i stället för i riskkapitalfonder.

Ett hållbart skattesystem är en förutsättning för en hållbar välfärd. Skattedumpning länder emellan förlorar alla på. Förhoppningsvis har Lux Leaks och Swiss Leaks klargjort den saken.

nVisa ditt stöd för Antoine Deltour:https://support-antoine.org/en/

Kräv skatterättvisa. Time för tax justice:https://secure.avaaz.org/en/hsbc_tax_dodge_loc/?bWzuQeb&v=53831

Kontakta dina lokalpolitiker och uppmana dem att underteckna skatteparadisuppropet:http://taxhavenfree.org/upprop-for-skattepara-disfria-kommuner-och-regioner/

5Foto: Global Alliance for Tax Justice globaltaxjustice.org

– 14 –


G enom ett komplicerat skatteupplägg undvek Microsoft 2011 att betala 2,4 miljarder dollar i skatter till USA. Detta framgick av en under-sökning gjord av en kommitté i den

amerikanska senaten 2012. Genom sitt upplägg hade Microsoft reducerat sin skatt rejält. Istället för den övre lagstadgade bolagsskatten på 35 % betalade Microsoft en bolagsskatt på runt 13,4 procent. I Storbritannien har Microsoft enligt Ian Birell, the Guardian, rapporterat intäkter på 1,7 miljarder pund under ett år för internethan-del något som företaget inte har betalat någon företagsskatt för.

Microsofts VD Bill Gates anses vara en filan-trop efter att The Bill & Melinda Gates-stiftelsen har gett bort runt 30 miljarder dollar sedan 2000. Filantrop är kanske inte rätta ordet. Vi pratar om en superfilantrop, en världsmästare i filantropi, den glasögonprydde VD:n har till och med kallats för världens största filantrop.

Om det är ett ord som man kan koppla sam-man med välgörenhet är det godhet. Det har jag själv bistert fått erfara. Jag har blivit en av alla dessa givare, efter att min skatt blivit lägre och lägre samtidigt som vår välfärd rasat samman. Intentionen har varit att ge en extra skatt, fylla luckorna i vårt trygghetsnät. Att göra gåvor till en skatt har dock visat sig vara ett omöjligt upp-drag. Som givare måste man få godheten upp-tryckt i sitt ansikte. Varenda gåva ska kombineras med gåvobevis, skattereduktioner och tygnallar. Detta kan man som tur ofta välja bort. Ibland finns det en knapp för den som vill vara anonym men lockas för allt du gör inte att tro att den fungerar! Något som inte går att välja bort är det obligatoriska tackbrevet. Tro mig, jag har verkli-gen försökt! I äkta Gestapoanda har organisatio-ner som jag har gett anonyma bidrag till lyckats ta fram min adress. Plötsligt har jag ännu en gång fått det där brevet neddimpande i brevlå-dan, brevet om att jag är så himla god. Den som råkar ha ekonomiska resurser ska få veta det.

Bill Gates har verkligen ekonomiska resurser. Han har en nettoförmögenhet på 82,2 miljarder dollar enligt Forbes lista över världens rikast. För att jämföra överträffar denna förmögenhet den samlade förmögenheten i vissa nationer. Bill Gates lever också som den superrika personen han är. Han bor i ett hus som kostade 63.2 miljoner dollar att bygga och när han ska besöka sina bi-ståndsprojekt åker han med sitt privatflyg.

Det Bill Gates har gett bort, 30 miljarder dollar är en summa med många nollor bakom men hur stor är den i relation till Bill Gates hela förmögen-het på 82,2 miljarder dollar? Om vi tänker oss att Bill Gates gav bort sina 30 miljarder dollar på en och samma gång borde han innan sin gåva haft 112 miljarder dollar (30 + 82 miljarder dollar). En månadslön på 112 000 kronor är ungefär vad Stefan Löfven hade 2012. Om Stefan Löfven hade betalat 30 000 kronor i skatt hade få av hans väljare ansett att han var god. Kanske hade enbart Skattebetalarnas förening prisat honom med tanke på att han med den skattesatsen med all sannolik-het hade smitit undan från den statliga inkomst-skatten. Inte heller ses en fattig student med en förmögenhet på 1 120 kronor som världens största filantrop om han eller hon ger 300 kronor till Barncancerfonden trots att detta är en betyd-ligt större personlig uppoffring än Bill Gates. Bill Gates behöver inte direkt leva på nudlar resten

”Att göra gåvor till en skatt har dock visat sig vara ett omöjligt uppdrag. Som givare måste man få godhe-ten upptryckt i sitt ansikte. Varenda gåva ska kombineras med gåvobe-vis, skattere-duktioner och tygnallar.”

Text: Åsa Ågren

Skatter, välgörenhet och godhet3

Foto: Gates Foundation,Flickr.com

– 15 –


3Foto: JAXPORT, Flickr.com

av månaden på grund av sin generositet. När de med sämre resurser premieras av vårt skattesys-tem, premieras de rika av välgörenhet. Ju större ostron och äldre årgångschampagne du kan köpa desto godare är smulorna du lämnar efter dig.

Efter att ha letat igenom min pappersåtervin-ning, där även de två kristna tidningarna jag nu ofrivilligt prenumererar på ligger, hittar jag ett av alla de tackbrev jag har fått. Det börjar med ”Tack för att du tagit ställning för en rättvisare värld” och slutar med ”Dina gåvor förändrar människors livsvillkor och gör världen mera rättvis. Tack för att du är en del av detta viktiga arbete”. Den gåva jag gav var 4,6 procent av min månadslön, hur kan man genom att ge bröd-smulorna av det bröd man äter anses förändra människors livsvillkor? Om våra smulor har så stor betydelse i världen kan man verkligen undra hur vi har fått hela brödet för oss själva?

Vi goda givare ska även premieras med att få göra avdrag på skatten. Först ska vi ge pengar till dem som har fallit genom hålen i vårt sociala skyddsnät för att sedan se till att budgeten för att reparera skyddsnätet dras åt ytterligare. Detta kan ses en aning kontraproduktivt men välgö-renhet tar i motsatt till skatter hänsyn till vår önskan att leka Gud. Välgörenhet ger valfrihet. Vi kan ge till de gulliga barnen och hoppa över de fula kärringarna, vi kan ge till de söta sälkutar och hoppa över projekten som förbättrar gam-melgäddornas livsmiljö. Vi kan till och med ha

vårt eget fadderbarn. Troligtvis hade det inte varit ett så populärt system om skolpengen bara hade gått till en utvald skara barns skolgång. Barn som vi skattebetalare skulle kunna skriva brev till.

Tillbaks till världens största filantrop. Bill Gates har rankats som en av de inflytelserika per-sonerna under det förra seklet. Även om han pri-sar svenska statens bistånd vill han helst få välja sina biståndsprojekt själv. Enligt honom ska inte givare beskattas. Skatten ska tas på konsumtion, inte inkomst. Bill Gates vill inte se sig som en av de superrika som badar i champagne. I Bill Gates värld ska skattmasen jaga champagnebadarna så att han får fortsätta med sina goda projekt i lugn och ro. En kvalificerad gissning är att Bill Gates ser sig själv som just god. Trots mina intentio-ner om en extra skatt får jag här erkänna att jag också har hamnat i godhetens rävsax. Tackbreven har påverkat mig. När jag tittar på de projekt som jag har valt att ge till inser jag att gåvorna dämpar ett inneboende dåligt samvete.

Välgörenhet kostar lite och ger mycket. Det kostar bara några kronor i en bössa att få känna sig god. Välgörenhet kan ses som vår tids ef-fektiva avlatsbrev, några kronor i en bössa och världens problem är inte dina längre. Din själ är ren. Att betala ett barnhem med undanstoppade skattepengar är en lönsam investering för dig men är den det för samhället? n

”Vi goda givare ska även pre-mieras med att få göra avdrag på skatten. Först ska vi ge pengar till dem som har fallit genom hålen i vårt sociala skyddsnät för att sedan se till att budgeten för att repa-rera skydds-nätet dras åt ytterligare.”

– 16 –


Blowing the roof off Twenty-first Centuryav Robert McChesney

Robert McChesney är känd för de flesta mediestudenter och medieforskare för sin grundliga genomgång och kritik av koncentrationen av ägandet av medierna i USA men också delvis i Europa. Han har flera gånger besökt Sverige, bl a i samband med en kurs på Stockholms Universitets institution för journalistik och medieforskning.

McChesney verkar i den radikala tradition som sedan länge finns i USA – där klassiker som Bagdikians Mediemonopolet samt Noam Chomskys och Edward Hermans Manufacturing Consent länge stått på kurslitteraturlistorna, också i Sverige.

Han är mycket flitig att publicera och den senaste boken har titeln ”Blowing the roof off Twenty-first Century. Boken innehåller ett kapitel med en utförlig intervju med McChes-ney där också hans bakgrund inom politisk ekonomi och historia kommer fram.

Slutkapitlet ägnas åt hur monopolkapitalet organiserar sin ”kulturapparat” – det han särskilt uppmärksammar är förstås mediesituationen i USA och konsekvenserna för den förda politiken, både inrikes och utrikes.

Den digitala revolutionen inom medierna är inte något som i grunden förändrar maktförhållandena inom medie-strukturen – utan tvärtom enligt McChesney riskerar att yt-terligare stärka de mäktiga kapitalintressenas dominans. Ordet ”hegemoni” som en situation där maktens språk, tänkesätt och handlingsmönster blir självklara passar ovanligt väl in på dagens situation – trots att både Facebook, Twitter och andra ”sociala medier” tycks ge utrymme för vem som helst att göra sig hörd. Denna hegemoni är också en grund till att så få i praktiken tycks ifrågasätta eller motverka finansspekulatio-nens makt i världen.

Hans poäng är att journalistik faktiskt kräver både resurser och skickligt folk, vilket inte står till buds på nätet för alla dem som är aktiva. Internet har enligt hans mening inte gjort någonting i stort sett för att förbättra journalistiken. Så därför är det väsentligt att nu försöka komma med konstruktiva förslag för att göra något åt detta.

En hörnsten i en reform av mediesituationen är att områ-det utanför den stängda zon av skyddat material, inom både vetenskap, utbildning, teknik, kultur och medier utvidgas – t

ex genom Open Accessprogram och system på dataområdet, där vissa platser som YouTube och MySpace kan tjäna som förebild. Och medierna är den viktigaste utbildningsinstitu-tionen i vår tid!

Men också offentliga medier – med finansieringen obero-ende av kommersiella intressen - är avgörande. McChesney påminner om att ända sedan 1791 har offentlig finansiering av medierna förekommit i kapitalismens förlovade land USA! Han har själv en lång erfarenhet av verksamhet inom offent-liga, icke-kommersiella medier i USA – en sektor som kanske de flesta i Sverige felaktigt tror är och framför allt var obetyd-lig.Hans tre förslag i slutkapitlet går ut på • Stoppa kartellbildningen mellan telebolag, IT-operatörer

och mediebolag • Behandla monopol som Apple, Google, Amazon, Facebook,

eBay, Microsoft m fl just som monopol – helt enligt mark-nadsekonomins profeters (Milton Friedman m fl) motstånd mot maktkoncentration

• Behandla journalistik som en allmännyttig tillgång – McChesney tar åter upp förslaget om en särskild ”medie-peng” till varje medborgare

Kanske kan man tillägga: McChesney står i dessa avseende på samma grund som den liberala ekonomiska teorins grundare Adam Smith: det gäller att inte låta handlarna (The Dealers) ta över makten över lagstiftningen. Det sätt som sådan makt utövas är idag genom medierna.

Jens Cavallin

Recenserat

– 17 –


De svenska riskkapitalisternaav Carolina Neurath och Jan Almgren, Norstedts, 2014.

Inom den gemensamma sektorn skriker man efter ”fler händer” i välfärden, mer resurser till skolan och till eftersatt underhåll men får beskedet att det inte finns pengar. Snarare krävs fler nedskärningar. Man undrar vart skattepengarna tar vägen?

Svar finns att hämta i boken De svenska riskkapitalisterna.Här får man stifta bekantskap med två olika sorters riskka-pitalbolag och deras ägare. Dels de som förekommit flitigt i pressen på sistone och som sölar ner hela branschen, dels de som fungerar som jag trott att alla riskkapitalbolag gör, dvs. stöttar uppfinnare, som har fruktbara idéer, med kapital för vidare utveckling till lönsamhet.

I den första kategorin heter de fyra största: Altor, IK, EQT och Nordic Capital. Ett betydligt mindre företag i den andra kategorin heter Northzone.

Problemet med ”de stora” är att de idkar ”skattjakt” dvs. avancerad skatteflykt. Moderbolaget har ett antal dotterbo-lag, som lånar pengar av varandra till hög ränta. Räntan är avdragsgill i Sverige.

Vinsten, som uppstått i t.ex. Sverige, placeras sedan i ett brevlådeföretag i ett sk. skatteparadis tex. Luxemburg (det finns många fler), där räntan är 0 eller försumbar.

Eftersom svensk välfärd betalas med skattemedel är detta riskkapital utan risk och det handlar om stora pengar. EU-länderna beräknas förlora 1000 miljarder euro årligen på skatteflykt.

Ingevi Fall, Örebro

Om de fattigas manifestFör en dryg månad sedan fick jag en tunn bok med namnet ”De fattigas manifest” i min hand, utgiven av Argument Förlag i Varberg. Den är skriven av Fransisco van der Hoff Boersma, en av upphovsmännen till Fairtrademärkningen. Han växte upp i en nederländsk bondefamilj. På 1970 talet var han arbetarpräst i Santiago, Chile, men flydde till Mexico undan Pinochet. Arbetade i slummen i Mexico City. Flyt-tade efter sju år till Oaxacaregionen där han träffade fattiga kaffeodlande bönder, som tillsammans med honom bildade kooperativet UCIRI. I slutet av 1988 lanserades den etiska rättvisemärkningen Max Havelaar, som snabbt spreds och utvecklades till dagens globala Fairtrademärkning.

Han gisslar marknadsekonomi, kapitalism och nylibera-lism, modeller som prövats och befunnits oförmögna att lösa globala ekonomiska problem. Ekonomin får inte diktera män-niskornas villkor. Människorna måste ”ta tillbaka sin mänsk-lighet och jorden sin okränkbarhet.”

Han hävdar att allting hör ihop: miljö, samhälle, politik och ekonomi inklusive mikrokrediter.

Han drömmer om en ny världsordning där rättvisa, omtanke om människa och miljö, icke våld och Fairtrade är grundbultar.

Tänk om mänsklighetens skarpaste hjärnor kunde använ-das till detta istället för att konstruera massförstörelsevapen!


Fair Finance GuideFair Finance Guide (här förkortat FFG) är ett internationellt initiativ, som redan har verkat i fem år i Nederländerna. FFG anser det rimligt att bankkunder kan få reda på hur deras insatta medel används. FFG kräver därför insyn i bankernas investeringsverksamhet för att kunna bedöma om bankerna lever upp till de etiska mål, som FFG hävdar.

En genomförd granskning visar att ingen svensk bank uppfyller målen till 100 %, men att några har kommit en bit på väg.

Den 21 januari i år gjorde FFG av-stamp i Stockholm. Sveriges Konsumen-ter arrangerade då ett möte med stöd av SIDA och ett antal andra organisationer. Projektledaren Jakob König redogjorde för granskningsmetoden och de svenska bankernas betyg, Peter Ras, Oxfam. Novib berättade hur man arbetar i

Nederländerna och därefter vidtog ett paanelsamtal mellan bl.a. representanter för ett par banker, Jakob König och Per Bolund, finansmarknads- och konsu-mentminister.Besök gärna FFG:s hemsida för mer information. Adress; www.fairfinance-guide.se och/eller kontakta Jakob König, Sveriges Konsumenter


– 18 –


En ny kostym – idésmedjan Attac SverigeÄr ett annat Attac möjligt? Jag tror det, och jag ska förklara hur. Det aktuella politiska läget motiverar också Attac som plattform för politisk idéutveck-ling.

Plötsligt handlar samtalet om skatte-politik om något annat än nya jobb-skatteavdrag. Avslöjandena i Lux Leaks och Swiss Leaks har tagit debatten om skatteflykt till en ny nivå – det handlar om skatteparadis nära oss, det handlar om länder inom EU och såväl svenska privatpersoner som företag visar sig vara direkt involverade. Frågan är också om det inte är dags att på nytt lyfta frågan om en skatt på finansiella transaktioner i den svenska debatten. Lyfter vi blicken diskuteras även andra skattepolitiska förslag, Anders Wijkman föreslog nyli-gen en omfattande grön skatteväxling. Det är tid för skatterättvisa!

Med den politiska situationen na-tionellt finns det idag möjligheter att påverka agendan i Attacs frågor på ett drastiskt annorlunda sätt än under den borgerliga regeringen. Idétraditionen inom Attac bär på viktiga bidrag till samtalet om hur finansieringen av en utvecklad gemensam välfärd kan se ut.

Vi är inte heller ensamma – Attac-organisationerna i framför allt Tyskland och Frankrike är en viktig inspirations-källa. Tillsammans med de andra i Attac Europa finns ett kraftfullt nätverk att vara en del av. Kunskapande och kam-panjer som växer fram på andra håll är i flera fall direkt översättbara.

Samtidigt är det är hög tid att ge At-tac i Sverige en ny organisationsstruktur som kan understödja den utveckling vi vill se framåt för föreningen. Vad som startade med stor medlemstillströmning 2001, har de senaste åren engagerat en mindre skara aktiva – framförallt har den nuvarande gemensamma arbets-gruppen (styrelsen) varit drivande till-sammans med några lokala aktivister.

Jag föreslår därför att vi förändrar Attac till att vara ett forum för politisk idéutveckling – en idésmedja – med utgångspunkt i Attacs grundperspek-tiv men med frihet för ett nyfiket och folkbildande undersökande av politiska idéer och förslag. Vi gör samtidigt tyd-ligt att Attac Sverige inte har som ambi-tion att vara en medlemsorganisation med mycket verksamhet i eget namn – även om vi välkomnar engagemang i föreningen. För att sätta denna kurs föreslår jag några olika saker:

Förändringar i stadgarna: Vi behål-ler den ideella föreningen som form, och vi har kvar möjligheten att göra verksamhet i Attacs namn. Men vi gör förändringar i stadgarna så att skyldig-heterna för den gemensamma arbets-gruppen minimeras.

Ny programförklaring med poli-tisk aktualitet: Med grund i de senaste årens politiska skeenden föreslår jag en reviderad och mer kortfattad pro-gramförklaring där fokus och frågor är aktualiserade. (Bilaga till motionen – se förslaget till ny programföklaring på at-tac.se/medlem/ram-2015)

Gratis medlemskap direkt på at-tac.se: Jag föreslår att medlemsskap i föreningen blir kostnadsfritt (men att vi tar emot frivilliga bidrag) och att du kan bli medlem i föreningen direkt på hemsidan.

Ny hemsida: Den nyvalda gemen-samma arbetsgruppen får i uppdrag att arkivera den nuvarande hemsidan och istället presentera en ny och mer mini-malistisk sida. Inspiration kan hämtas från Attac Norges hemsida.

Idéutveckling och samarbeten: Liksom motionären Håkan Sundberg beskriver i sin motion finns flera av oss som är aktiva i Attac även i andra nätverk och organisationer, bland annat Nätverket för Gemensam Välfärd. Det är ett dynamiskt och kraftfullt sätt att arbeta, och vi har möjlighet att an-vända bland annat attac.se och Attacs facebook-sida för att lyfta fram nyheter och inlägg från dessa närliggande orga-nisationer. Jag föreslår att Attac Sverige fortsatt är medlem i Forum Syd och i Tax Justice Network.

Ingen fortsatt utgivning av tryckt Alt: Vi avslutar utgivningen av Alt som tryckt tidning, men tillgängliggör arki-vet av nummer via den nya hemsidan.

Men – och det här är viktigt, na-turligtvis behövs en nyvald gemensam arbetsgrupp som är intresserade och beredda att arbeta utifrån dessa inten-tioner. Vid riksårsmötet har vi möjlighet att mötas och diskutera vilken grund som finns för att ta detta nästa steg. Lö-pande ansvar som en gemensam arbets-grupp behöver hantera är föreningens ekonomi och kommunikation.

--Motionären föreslår Riksårsmötet

2015 att besluta om förändringar i stadgarna för Attac Sverige i linje med motionens intentioner, samt att anta en reviderad programförklaring för fören-ingen. Motionen i sin helhet inklusive dessa förslag finns att läsa på http://at-tac.se/medlem/ram-2015

August Nilsson

Två motioner om Attacs framtid till Riksårsmötet 11 april i Stockholm

– 19 –


Medlemsavgifter i Attac. • Förvärvsarbetande: 300 kr/år• Studenter, arbetslösa, pensionärer: 150 kr/år• Bara 75 kronor per år för dig upp till 20 år!

Sätt in pengarna på PG 152415-6. Glöm inte uppge namn, adress och e-postadress. Även gåvor tas tacksamt emot.

Tack och på återseende!Den ideella föreningen Attac Sverige har existerat i ca fjorton år. Vi som varit med länge vet att föreningen genomgått dramatiska och skiftande perioder. Finanskraschen 2008 och dagens debatt om skatteparadis och handelsavtalet TTIP visar att vårt pro-gram i högsta grad är aktuellt. Man skulle kunna säga att vi haft rätt hela tiden.

Men det innebär inte att vi nödvän-digtvis gjort rätt. Tanken att bygga en bred politisk rörelse kring så pass komplicerade frågor som internatio-nell beskattning eller handelsavtal i ett land som Sverige kanske inte varit möjligt helt enkelt, även om begåvade och kunniga aktivister i föreningen kämpat hårt i många år. Många har lämnat organisatioen som aktiva medlemmar, men ett flertal av dessa är dock fortfarande aktiva i politiken i andra roller, som partipolitiker, ak-

tivister i andra organisationer, skri-benter, forskare etc, och gör strålande insatser där.

2005 startade flera ledande med-lemmar i Attac (däribland underteck-nad) Nätverket för gemensam välfärd. Genom intensivt opinionsarbete och konferensarrangagemang har nätverket kraftfullt bidragit till välfärdsfrågorna hamnat i centrum av den politiska debatten. Nätverket lever och har en fortsatt viktig roll att spela. Inte minst därför att man hela tiden, precis som Attac alltid strävat efter, vill satsa på samarbete och samverkan med andra, näraliggande organisationer och grup-per. Vikten av detta kan vi se i Grek-land och Spanien idag (utan att dra några långtgående paralleller).

För att återgå till Attac Sverige så har vi de senaste åren haft otroligt svårt att rekrytera och engagera nya aktivister. Den nuvarande gemen-samma arbetsgruppen (styrelsen) har i huvudsak bestått av samma personer, våra årsmöten har varit glest besökta, och det är svårt att se någon föränd-ring i det avseendet framöver. Flera av oss i styrelsen ägnar vår huvudsakliga energi åt andra saker, t ex Gemensam Välfärd.

Min slutsats av detta är att vi bör avveckla Attac Sverige, lägga ner hemsida, tidningen Alt samt sluta att uppmana till inbetalning av med-lemsavgifter. Vi deltar inte längre i organiserade samarbeten som Global Rättvisa Nu. Eventuella ekonomiska tillgångar används under kommande år till att stödja projekt som vi anser är förenliga med Attacs inriktning, tex bidrag till Gemensam Välfärd eller publicistiska projekt. För att hantera avvecklingen väljs en Gemensam Arbetsgrupp på Riksårsmötet 11 april 2015, med uppgift att sköta detta tills ett avslutande Riksårsmöte 2016. De medlemmar som betalt medlemsav-giften under perioden mars 2014 - april 2015 är röstberättigade på detta avslutande möte. Medlemavgifter som betalas in efter april 2015 återbetalas.

Det är av avgörande betydelse att inte betrakta nedläggningen av Attac Sverige som ett nederlag. Som indivi-der och f.d attacare har vi alla möjlig-heter att jobba vidare med de frågor vi brinner för, genom att skriva i olika media och arbeta i andra organisatio-ner och rörelser.

Håkan Sundberg

Två motioner om Attacs framtid till Riksårsmötet 11 april i Stockholm

Kallelse till Attac Sveriges Riksårsmöte 11 april 2015 i Stockholm

Dagordning samt praktiska detaljer publiceras på www.attac.seVälkommen!

Attac Sverige, c/o Johan RönnblomEkholmsvägen 369, 127 45 Skärholmen

Begränsad eftersändningVid definitiv eftersändning återsänds

försändelsen med nya adressen på BPorto betalt

Bankprotestvecka 19-26 mars i Stockholm: Pay back time till välfärden!Medan regeringen klagar över tomma lador vill Folkkampanj för Gemensam Välfärd i Stockholm visa var det finns pengar att betala en upprustad välfärd och grön omställ-ning. Här är ett preliminärt kalendarium för vår bankprotestvecka, med kulmen 19-26 mars:– Torsdag 12 mars kl 18.30, stor kampanjupptakt i Solidaritetshuset med brandtal av Johan Ehrenberg om vad bankernas extrema vinster och aktieutdelningar skulle räcka till för att fylla vårbudgetens tomma lada (då hoppas vi se både enskilda som vill göra en aktiv insats och representation från alla organisationer och nätverk som vill delta och stödja protestveckan).– Torsdag 19 mars överlämnar vi Folkets inkassobrev till aktieägarna på Nordeas bolagsstämma– Onsdag 25 mars överlämnas Folkets inkassobrev till Handelsbanken och SEB, följt av stor manifestation under sena eftermiddagen.

Läs mer på www.valfardskampanjen.se

Dagen innan den första stämman, 18 mars, genomförs Blockupy Frankfurt, där tiotu-sentals aktivister från hela Europa samlas vid Europeiska Centralbankens öppnande i Frankfurt med krav på stopp för storfinansens utplundring, inte minst av Grekland.

alt #21 våren 2015

Documents